Dir. 1990:43
Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.
1 Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att överväga hur
ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor kan utformas.
2 Bakgrund
Det hör till undantagen att staten tecknar försäkringar för att skydda
sin egendom eller sina anställda. Staten är i stället -- som man har
uttryckt det -- i regel "sin egen assuradör".
Denna princip har kommit till uttryck i förordningen (1954:325) om
försäkring av statens egendom, m.m. Där finns sålunda för vissa fall ett
förbud för statliga myndigheter att teckna eller låta teckna
försäkringar.
Även när det gäller statliga tjänsteresor har staten -- i motsats till
många privata arbets- och uppdragsgivare -- i praktiken valt att avstå
från att teckna några reseförsäkringar i privata bolag. Vid utrikes
tjänsteresor tecknas dock en resgodsförsäkring i varje särskilt fall.
Om en olycka skulle inträffa under resan, är de som reser i statens
tjänst eller annars för statens räkning ändå i viss mån skyddade i
ekonomiskt hänseende. Detta skydd ges i olika former:
-- För statligt anställda liksom för andra finns det således ett
grundläggande skydd vid personskador i lagen (1962:381) om allmän
försäkring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
-- Utöver detta grundläggande skydd omfattas anställda med statligt
reglerad lön av kollektivavtal om ersättning vid personskada (PSA) som
bl.a. ger möjligheter att få ersättning för ideell skada. Dessa frågor
handläggs av statens trygghetsnämnd.
-- Alla statligt anställda har också enligt kollektivavtal eller
författning ett grupplivskydd. De flesta omfattas även av det allmänna
pensionsavtalet.
-- För person- och sakskador som inträffar under tjänsteresor kan
ersättning också utgå enligt rent skadeståndsrättsliga grunder.
Bestämmelser om flygföretags skyldighet att betala skadestånd finns i
luftfartslagen (1957:297) och om järnvägsföretags skyldighet i
järnvägstrafiklagen (1985:192). I sjölagen (1891:35 s. 1) finns
bestämmelser om redares skadeståndsskyldighet.
-- För skador som uppkommer i följd av trafik med motordrivet fordon kan
ersättning utgå enligt trafikskadelagen (1975:1410).
3 Problem
Den 8 maj 1989 störtade ett passagerarplan på flygplatsen i Oskarshamn.
Vid olyckan omkom bland andra tolv personer, som deltog i en tjänsteresa
i tele- och posturedningen (K 1988:02).
Det visade sig att det fanns betydande skillnader i försäkringsskyddet
för de tolv omkomna, låt vara att dessa skillnader till viss del
utjämnades genom regler om avräkningar mellan olika ersättningar. Det
framkom också att den omständigheten att resan hade företagits för
statens räkning medförde att deras efterlevande var sämre ställda än om
det hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn med det där
brukliga försäkringsskyddet.
Med anledning av det inträffade beslöt riksdagen på regeringens förslag
(prop. 1989/90:108, LU39, rskr. 260) att staten ex gratia skall utbetala
500 000 kr till dödsboet efter var och en av de omkomna deltagarna i
tele- och postutredningen.
I propositionen (s. 8) anför kommunikationsministern:
"De skillnader i fråga om försäkringsskyddet som nu i allmänhet
föreligger mellan privata och statliga tjänsteresor är inte
tillfredsställande. Som nämnts tecknar staten redan nu resgodsförsäkring
vid utrikes tjänsteresor. Det skulle därför knappast innebära någon
principiell nyhet om staten tog på sig ett försäkringsansvar för såväl
olycksfalls- som resgodsmoment vid alla tjänsteresor. Jag anser att
möjligheterna till ett sådant utvidgat försäkringsskydd bör
undersökas:"
I sitt betänkande (1989/90:LU39 s. 2) uttalar lagutskottet att nuvarande
ordning är otillfredsställande sedd mot bakgrund av att arbetsgivarna på
den privata arbetsmarknaden regelmässigt tillhandahåller sina anställda
en reseförsäkring. Enligt utskottet är det viktigt att en ändring kommer
till stånd.
Regeringen har vidare i prop. 1989/90:159 föreslagit riksdagen att
staten skall betala ut motsvarande ersättningar till dödsbona efter två
AMU-elever som också omkom vid flygolyckan. Riksdagen har ännu inte
tagit ställning till detta förslag.
Jag delar kommunikationsministerns anförda uppfattning att möjligheterna
för staten att ta på sig ett försäkringsansvar vid tjänsteresor bör
undersökas. En del frågor av praktisk och principiell natur behöver
därvid närmare belysas.
Arbetet bör därför anförtros åt en särskild utredare.
4 Utredningsuppdraget
4.1 Bör staten teckna försäkringar eller själv ta på sig ett motsvarande
ansvar?
Som framgått av min redogörelse, tecknar staten för närvarande vid
tjänsteresor bara resgodsförsäkring vid utrikes resor.
En huvuduppgift för utredaren blir att överväga i vad mån ytterligare
avsteg från principen att staten avstår från att försäkra sig bör göras,
när det gäller tjänsteresor.
Utredaren bör därvid ta kontakt med ett antal försäkringsgivare för att
ta reda på vilka reseförsäkringar som kan erbjudas staten och hur
tecknandet av försäkringarna och premiebetalningarna kan ordnas på
enklaste sätt. Det ankommer däremot inte på utredaren att föreslå någon
viss försäkringsgivare.
Utredaren bör också undersöka alternativet att staten i stället för att
teckna försäkringar i privata bolag själv tar på sig ett
försäkringsansvar för dem som reser i statens tjänst. Ett sådant
åtagande av staten att ersätta skador kan regleras i en författning.
Åtagandet kan också göras i kollektivavtal med berörda fackliga
organisationer.
Lösningen att staten själv tar på sig ett försäkringsansvar torde kräva
en viss ordning för prövning av frågor om ersättning. Utredaren bör
komma med förslag om en sådan ordning och också undersöka om prövningen
kan inordnas i någon redan befintlig ordning för prövning av liknande
ersättningsfrågor.
4.2 Personkategorier?
De som reser i statlig regi kan ha anknytning till staten på flera olika
sätt.
De kan t.ex. vara statligt anställda, vara anställda hos en annan
arbetsgivare men ha statligt reglerad lön, ha uppdrag i någon form av
staten (kommittéledamöter, ledamöter i statliga verkstyrelser och
nämnder) eller genomgå statlig utbildning eller rehabilitering. Det kan
också röra sig om värnpliktiga eller om sådana som är intagna eller
annars berövade sin frihet -- jfr exempelvis vad som gäller enligt 1 §
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.
Utredaren bör överväga vilka personkategorier som bör omfattas av ett
statligt försäkringsskydd vid resor i statlig regi.
4.3 Likvärdigt försäkringsskydd vid statliga och privata tjänsteresor?
När det gäller den närmare utformningen av ett försäkringsskydd, bör
utgångspunkten vara att den enskildes skydd vid statliga tjänsteresor i
princip bör vara likvärdigt med det skydd som är brukligt vid privata
tjänsteresor.
Utredaren bör undersöka i vilka typer av tjänsteresor utanför den
statliga sektorn som reseförsäkringar förekommer och vilka skador och
andra kostnader som brukar ersättas.
Utredaren bör mot bakgrund av vad som kommer fram vid dessa
undersökningar överväga, om alla statliga tjänsteresor -- oberoende av
om de genomförs med flyg, tåg, bil eller på något annat sätt -- bör
omfattas av försäkringsskyddet eller om bara vissa typer av resor bör
göra det.
Vidare bör utredaren överväga, om såväl personskador som sakskador bör
omfattas och vad som bör ersättas inom varje sådan typ av skada.
4.4 Samordning, kostnadskonsekvenser m .m.
Utredaren bör lämna en redogörelse för hur de ersättningar som kan komma
att betalas ut på grund av ett försäkringsskydd vid statliga
tjänsteresor kommer att samordnas med andra ersättningar som faller ut.
Jag syftar här på t.ex. ersättningar enligt vissa författningar,
kollektivavtal eller från privata försäkringar eller skadestånd enligt
skadeståndslagen (1972:207, omtryckt 1975:404, ändrad senast 1990:153).
Om det visar sig att ett utvidgat statligt åtagande leder till att andra
ersättningsskyldiga slipper ett annars rimligt ekonomiskt ansvar, bör
utredaren undersöka hur detta skall undvikas.
Utredaren bör utförligt analysera de ekonomiska konsekvenserna för
staten av ett försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor. Analysen bör
omfatta båda de alternativ för utformningen av ett försäkringsskydd som
jag tagit upp, det vill säga att staten tecknar försäkringar i privata
bolag, och alternativet att staten själv i någon form tar på sig ett
försäkringsansvar.
5 Uppdragets genomförande
Utredaren bör informera berörda fackliga huvudorganisationer och ge dem
tillfälle att både vid arbetets början och under dess gång föra fram
synpunkter i frågor som rör försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor.
Utredaren bör vidare ha kontakter med statens arbetsgivarverk såvitt
avser det statligt lönereglerade området.
Utredaren bör samråda med den särskilda utredning om försäkring av
statlig egendom m.m. som regeringen avser att tillsätta.
Utredaren skall beakta kommittédirektiven till samtliga kommittéer och
särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (Dir.
1984:05) och angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten
(Dir. 1988:43).
Det är angeläget att frågorna kan lösas snabbt. Utredaren bör därför
redovisa sitt uppdrag redan före utgången av februari 1991.
6 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för civildepartementet
att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:11 9) -- med uppdrag att komma med förslag om hur ett särskild
försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor kan utformas,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
den särskilde utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Civildepartementet)