Dir. 1990:1
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldt, anför.
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en
teknisk översyn av mervärdeskatten.
Lagen (1968:430) om mervärdeskatt har alltsedan sin tillkomst varit
föremål för ett betydande antal ändringar. Exempelvis gjordes en
fortlöpande teknisk översyn i mervärdeskatteutredningens (Fi 1971:05)
regi fram till dess utredningen år 1987 avlämnade sitt slutbetänkande
(SOU 1987:45).
Dessförinnan hade utredningen lämnat tio delbetänkanden. Nästan samtliga
delbetänkanden har lett till ändrad lagstiftning. Kommittén (Fi 1987:06)
för indirekta skatter (KIS) lämnade sitt betänkande, Reformerad
mervärdeskatt m.m. (SOU 1989:35), i juni 1989. I betänkandet, som utgör
en del av förslaget till reformerad direkt och indirekt beskattning
1991, lämnas bl.a. en rad förslag om utvidgad skatteplikt och ändrade
redovisningsregler för mervärdeskatten.
Lagstiftningstekniskt kan mervärdeskattelagen sägas vara
svåröverskådlig. Lagen har omfattande brister såvitt avser uppbyggnad
och systematik. Exempelvis finns många av de grundläggande
bestämmelserna om mervärdeskattens tillämpningsområde på spridda ställen
i anvisningarna. KIS har i sitt betänkande förklarat att det inte varit
möjligt för kommittén att under den tid som stått till förfogande
genomföra den genomgripande tekniska översyn som behövs.
Det bör i detta sammanhang också framhållas att mervärdeskattelagens
tekniska lösningar i flera fall avviker från den ordning som gäller inom
EG. Som exempel kan nämnas mervärdeskattelagens bestämmelser om vad som
skall anses som export resp. omsättning inom landet. KIS förslag innebär
främst en anpassning till skattepliktens omfattning inom EG. En teknisk
samordning kvarstår.
Flera remissinstanser har i sina yttranden över KIS förslag också
framhållit nödvändigheten av en fortsatt teknisk översyn av
mervärdeskattelagen.
Av vad som nyss anförts framgår att det är påkallat att göra en
genomgripande teknisk översyn av mervärdeskattelagen. Översynen bör så
långt möjligt innebära att lagstiftningen i systematiskt hänseende
harmoniseras med den ordning som råder inom EG. En särskild utredare bör
tillkallas för detta ändamål.
I sitt arbete bör utredaren följa arbetet med lagstiftningen beträffande
skattereformen. Utredaren bör också följa det arbete som bedrivs av
utredningen (Fi 1989:02) om beskattningen av den finansiella sektorn.
Utredaren bör beakta vad som sägs i direktiven till samtliga kommittéer
och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.
1984:5) samt beaktande av EG-aspekter (dir. 1988:43).
Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete senast under år 1991.
Det står utredaren fritt att redovisa vissa frågor med förtur om så
befinns lämpligt.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för finansdepartementet
att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) -- med uppdrag att göra en teknisk översyn av
mervärdeskatten,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Finansdepartementet)