Tisdagen den 16 april
i
Protokoll
1990/91:95
Meddelande om muntliga frågor till statsråd den 18 april
Anf. 1 ANDRE VICE TALMANNEN:
Vid frågestunden torsdagen den 18 april kl. 14.30 kommer följande stats-
råd att närvara:
Statsminister Ingvar Carlsson, statsrådet Lena Hjelm-Wallén, miljöminis-
ter Birgitta Dahl, industriminister Rune Molin och statsrådet Erik Åsbrink.
Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå-
gorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 10 april.
2§ Ledighet
Andre vice talmannen meddelade att ansökan om ledighet på grund av
sjukdom inkommit från Birgitta Johansson (s) för tiden den 16 april-den 15
maj.
Kammaren biföll denna ansökan.
Andre vice talmannen meddelade att Christina Raud (s) skulle tjänstgöra
som ersättare för Birgitta Johansson.
3§ Avsägelse
Andre vice talmannen meddelade att Margareta Winberg (s) avsagt sig
uppdraget som suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileums-
fond.
Kammaren biföll denna framställning.
1 Riksdagens protokoll 1990/91:95
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
4§ Anmälan om koinpletteringsval till styrelsen för Stiftelsen Riks-
bankens Jubileumsfond
Andre vice talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen
på grund av uppkommen vakans anmält Björn Kaaling som ny suppleant i
styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond efter Margareta Win-
berg.
Andre vice talmannen förklarade utsedd till
suppleant i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond
Björn Kaaling (s)
5§ Svar på frågorna 1990/91:486, 501,502, 505, 506, 507, 508, 509,
513 och 534 om kurderna
Anf. 2 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Ragnhild Pohanka har frågat mig om kurdernas situation i
Turkiet. Hon hänvisar till mitt svar under riksdagens frågestund den 21 mars
och frågar mig på vilka fakta jag stöder mig när jag uppges ha hävdat att en
demokratisering pågår i turkiska delen av Kurdistan.
Maria Leissner frågar om regeringen är beredd att vidta åtgärder i FN eller
på andra sätt ta initiativ för att även på lång sikt få en stabil politisk lösning
för det kurdiska folket.
Maria Leissner har också frågat biståndsministern om Sverige är berett att
omedelbart ge humanitärt bistånd till de kurdiska flyktingarna.
Berith Eriksson har frågat statsministern vilka initiativ regeringen tänker
ta för att folkmordet på kurder skall behandlas i FN, vilka initiativ Sveriges
regering och utrikesminister tänker ta för att förmå Turkiet, Iran och Syrien
att öppna sina gränser för de flyende kurderna, samt om det är möjligt att
det svenska fältsjukhuset i Saudiarabien skickas till Turkiet, Syrien eller Iran
för att bistå de flyende kurderna.
Gullan Lindblad har frågat mig vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller
kommer att vidta inom FNs ram och i form av katastrofhjälp.
Pär Granstedt har frågat vilka internationella initiativ regeringen avser ta
för att möjliggöra den kurdiska befolkningens överlevnad i Irak.
Viola Furubjclke har frågat om regeringen är beredd att verka för att för-
söka få upp den kurdiska frågan på FNs dagordning i syfte att få såväl mänsk-
liga rättigheter som självbestämmandefrågan belysta.
Ragnhild Pohanka har slutligen frågat vad regeringen avser göra för att
FN skall ingripa enligt gällande folkrättsliga lagar för att stoppa den tragedi
som nu utspelas.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att jag skall besvara dessa frågor.
Jag besvarar dem i ett sammanhang.
Den situation som sedan några veckor råder i irakiska Kurdistan är en ka-
tastrof av enorma dimensioner. Några exakta siffror går inte att ange, men
mellan 1,5 och 2 miljoner irakiska kurder har tvingats fly från sina hem.
Många shiamuslimer från södra Irak har också flytt. Jag kan inte erinra mig
en situation i modern tid där så många människor tvingats fly under så kort
tid.
Med stor brutalitet har den irakiska regimen krossat upproren i landet,
först i söder och nu i norr, i de kurdiska områdena. Oskyldig civilbefolkning
har drabbats. Attackhelikoptrar har använts. Uppgifter har förekommit om
att napalm och eventuellt även fosforbomber skulle ha satts in mot kurderna.
Regeringen fördömer med kraft dessa grova kränkningar av kurdernas
mänskliga rättigheter. Åter har den irakiska regimen visat sitt ohyggliga an-
sikte. Åter har familjer splittrats och oskyldiga människor ryckts upp med
sina rötter. Åter har det kurdiska folket, som lidit så svårt under historiens
lopp, drabbats av förtryck och lidande. Massmordet i I lalabja för tre år se-
dan var inte blott en isolerad tragedi. Åter ser vi hur Irak brutalt förtrycker
sin egen befolkning.
De flyende kurderna har i stor utsträckning sökt sin tillflykt till Iraks
grannländer, främst Turkiet och Iran. Antalet irakiska kurder som flytt till
Syrien har varit ringa. Men hundratusentals kurder har tagit sig över till Tur-
kiet och kanske har så mycket som en miljon flyktingar nått Iran.
Iran har förklarat, att man inte kommer att stänga gränsen.
Turkiet har de faeto öppnat sin gräns för irakiska kurder efter en viss tve-
kan. Hundratusentals kurder har redan släppts in i Turkiet. De har dock hål-
lits kvar i gränsområdet under olidliga förhållanden.
Flyktingströmmen har skapat en katastrofal situation i dessa länder, som
saknar egna resurser för att hantera ett problem av denna storleksordning.
Hjälpbehoven är enorma. Människor svälter och fryser ihjäl dagligen.
Många är sjuka och sårade och i behov av omedelbar läkarvård.
Det är självklart att det internationella samfundet måste ta sitt ansvar i
denna stund. Omedelbara hjälpinsatser är nödvändiga för att lindra lidandet
hos kurderna och andra drabbade flyktingar.
Stora sådana hjälpinsater har nu igångsatts för att undsätta kurderna.
Sverige har sedan Gulfkrisens början hört till de största bidragsgivarna
vad gäller humanitär hjälp till regionen.
Mot bakgrund av de akuta behoven av bistånd till de kurdiska flyktingarna
aviserade regeringen den 8 april en extra hjälpinsats om 40 milj.kr. till FNs
flyktingkommissarie och internationella Röda kors-kommittén.
Den 11 april presenterade FN en handlingsplan för de humanitära beho-
ven i området och vände sig till bl.a. Sverige för hjälp. Mot denna bakgrund
fattade regeringen samma dag beslut om att ställa ytterligare 60 milj.kr. till
FNs förfogande för akuta hjälpinsatser.
Räddningsverket har för några dagar sedan inlett svenska hjälpsändningar
med tält och förnödenheter som efterfrågats av FN. Dessa behovsartiklar
ställs till FNs förfogande för omedelbara insatser vid den turk-irakiska grän-
sen i Iran. Dessutom har ett fyrtiotal svenska specialister rest ner med sänd-
ningen. De medför även terränggående fordon för att säkerställa att hjälpen
snarast möjligt når fram.
Totalt har Sverige således hittills lämnat 100 milj.kr. i humanitär hjälp till
insatser för kurdflyktingar och annan drabbad civilbefolkning i Irak.
Flera hjälporganisationer och FN-organ kan förväntas be om ytterligare
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
svenskt stöd. Olika enskilda organisationer i Sverige undersöker vilka hjälp-
insatser de kan göra. Regeringen har en fortsatt hög beredskap att bidra till
ytterligare insatser.
Vad gäller frågan om fältsjukhuset i Saudiarabien vill jag säga följande.
Ett sjukhus av denna ytterst speciella karaktär, med inriktning på avancerad
krigskirurgi, är inte enligt vår bedömning den hjälpinsats som bäst svarar
mot behovet bland de kurdiska flyktingarna. Vi har inte heller mottagit nå-
gon förfrågan om hjälp på sjukvårdsområdet. Regeringen har valt att kon-
centrera sina biståndsinsatser till flyktingarna till andra områden.
Kurdernas situation i Turkiet berördes här i kammaren den 21 mars. Jag
sade då att ”den turkiska regeringen har också visat större förståelse för de
kurder som finns i Turkiet. Det är långt ifrån tillräckligt men det är en för-
bättring.” Förändringarna gäller bl.a. restriktionerna beträffande användan-
det av det kurdiska språket. PKK-ledaren Öcalan har erkänt, om än motvil-
ligt och med förbehåll, att förändringar sker.
För blott några dagar sedan beslöt det turkiska parlamentet utfärda en
omfattande amnesti. Parlamentet upphävde även det tidigare förbudet att
använda det kurdiska språket i privata sammanhang.
Regeringen har vid upprepade tillfällen givit uttryck åt sin uppfattning i
frågan om kränkningar av kurdernas mänskliga rättigheter och behovet av
en stabil politisk lösning för kurderna. Kurderna måste ges de oförytterliga
rättigheter som tillkommer dem. Kränkningar av mänskliga rättigheter är
aldrig ett lands interna angelägenhet.
Regeringen stödde aktivt det franska förslag som kunde antas av säker-
hetsrådet den 5 april (resolution 688). Denna resolution fördömer Iraks ag-
gression mot den egna befolkningen och pekar på behovet av omedelbara
hjälpinsatser.
Resolutionen är ovanlig. Säkerhetsrådet påtalar inte bara missförhållan-
den i vad som av många brukar uppfattas som en stats interna angelägenhe-
ter. Iraks kränkningar av de mänskliga rättigheterna sägs också utgöra ett
hot mot fred och säkerhet i området.
I debatten i säkerhetsrådet sade Sverige bl.a., att varaktig fred och stabili-
tet i regionen förutsätter respekt för mänskliga rättigheter och anständig be-
handling av minoritetsgrupper.
Vi sade vidare att en lösning på Iraks interna problem endast kan uppnås
genom dialog och en politisk process. I stället för att använda resterna av
sin militärapparat mot oppositionen borde Iraks regering förhandla med de
oppositionella grupperna. I anförandet framhölls, att kurderna i Irak måste
få utöva sina oförytterliga rättigheter och att de bör ges möjlighet att fritt
uttrycka sin identitet inom den irakiska staten och i enlighet med sina strä-
vanden.
Att resolution 688 kunde antas av säkerhetsrådet var mycket positivt, och
Sverige kommer att på alla sätt som är möjliga fortsätta att stödja kurdernas
rättmätiga kamp för mänskliga rättigheter.
I lerr talman! Första prioritet nu är att tillgodose de omedelbara bistånds-
behoven.
Det är samtidigt angeläget att den kurdiska frågan kommer upp på den
internationella dagordningen för att förhindra en upprepning av den kata-
strof som nu drabbat kurderna.
Vad som behövs är inte bara humanitärt bistånd utan även politiska lös-
ningar på de underliggande problemen. Efter den historiska resolutionen
688 i FNs säkerhtesråd bör det vara folkrättsligt möjligt för FN att gripa sig
an denna fråga.
Regeringen har med intresse noterat det brittiska förslaget om en frizon
för kurderna i norra Irak. Detta förslag har sin utgångspunkt i resolution
688.
Alla initiativ som kan leda till en faktisk förbättring av kurdernas situation
är värda att noggrant studeras.
Sverige är berett att bidra på de sätt vi kan i detta arbete. Det ankommer
dock inte på oss att i detalj föreskriva hur kurdernas legitima rättigheter på
sikt skall tillgodoses i de länder där de bor. En sådan lösning kan bara för-
handlas fram mellan kurderna och regeringarna i de länder där de bor.
Jag kan slutligen försäkra, att regeringen ger den kurdiska frågan hög
prioritet. Det är min uppriktiga förhoppning, att den nu pågående tragedin
kan stoppas och att de många flyktingar som tvingats lämna sin hembygd kan
återvända under trygga omständigheter.
Anf.3 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Jag har ställt två frågor. En ställde jag för länge sedan. Men
påsk har kommit emellan osv.
Jag är inte nöjd med det svar jag har fått. I de nya språklagarna finns det
inte någon förbättring jämfört med tidigare. Man har talat sitt eget språk
hemma i köket tidigare också. Man får alltså fortfarande inte skriva språket.
Nu har det satts upp straffsatser för användning av det kurdiska språket.
De är fixerade, och det kan vara fråga om flera hundra års fängelse. Tryck-
erier har fått stänga. Det har alltså inte hänt så mycket som det låter i det
här ordsvallet.
Det låter lovande med en amnesty. Vi får vänta och se hur det blir med
den saken.
Jag har ännu inte sett något bevis för demokratiseringen i Turkiet. Men
det är det svar vi har fått på alla frågor och i alla betänkanden sedan jag kom
in i riksdagen. Demokratiseringen finns på papperet, men den tillämpas inte
i verkligheten. I stället stiftades den 9 april förra året krigslagar för Kurdis-
tan. De är inte upphävda än.
Jag har naturligtvis också några frågor om Irak. Det finns några punkter
som jag tycker att det är viktigt att man tar hänsyn till. Bl.a. gäller det att
den turkiska gränsen skall öppnas och att flyktingar skall släppas in. Det har
i och för sig påbörjats. Men flyktingarna hålls fortfarande tillbaka med hugg
och slag i bergen. Det känner alla till. Internationell och nationell hjälp skall
ges. Tack för att Sverige ställer upp - även i fortsättningen. Det är nödvän-
digt.
Jag uppskattar mycket löftet från utrikesministern att politiska aktiviteter
skall tas till. Det är nödvändigt för en lösning av problemen. Det gäller en
akut hjälp just nu.
Jag vill att Sverige skall ta emot kurdiska flyktingar på ett annat sätt än
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
vad som har gjorts tidigare. Det skall kunna ske utan att behöva kräva pap-
per, pass osv.
Anf.4 MARIA LEISSNER (fp):
Herr talman! Det här skulle egentligen ha varit en interpellationsdebatt.
Det är så oerhört mänga detaljer som behöver penetreras. Vi kanske har
möjlighet a.t få återkomma.
Kurderna i Irak har utsatts för sin kanske värsta katastrof någonsin. Kur-
derna har alltid varit fredens förlorare. Vi har t.ex. gränsöverenskommelsen
i Irak 1975. Vidare har vi 1988 efter kriget mellan Iran och Irak, då en gas-
massaker på människor i Halabja ägde rum. Nu efter kriget mellan Irak och
Kuwait har kurderna återigen blivit fredens förlorare.
De FN-resolutioner som har tagits är välkomna. Inte minst är det viktigt
att internationellt slå fast att brott mot mänskliga rättigheter, som verkligen
har skett i det här fallet, också är brott mot folkrätten. Det kommer inte att
kunna skapas någon fred i Mellanöstern utan en långsiktig och stabil lösning
för kurderna. Det skulle hjälpa om det blev demokrati i Irak och en del
andra länder. Framför allt måste världssamfundet ta ansvar för att det blir
en politisk lösning som garanterar kurderna mänskliga rättigheter och auto-
nomi.
Jag noterar att regeringen nu med kraft fördömer regimen i Irak och över-
greppen där. Regeringen säger sig nu vara beredd att ta initiativ i FN för att
få en stabil politisk lösning. Jag tycker bara att det är beklagligt att det skall
behöva ta regeringen nästan två veckor att komma med sådana uttalanden.
Under hela den första veckan var det mycket stor oro i det kurdiska lägret
i Sverige. Man undrade om Sverige skulle bidra över huvud taget och om
man hade någon vänskap att räkna med hos den svenska regeringen. Som
utrikesministern säger är hjälpen välkommen, men den kommer sent. Det är
först nu i dagarna som två Herkulesplan lyfter med humanitär hjälp. Andra
länder har haft plan i luften sedan en vecka tillbaka. Det reser frågan om
framtida internationell katastrofberedskap.
Vad har regeringen för avsikt att ta för initiativ till en politisk lösning för
kurderna? Vilka konkreta förslag avser man att väcka i FN?
Anf.5 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Tack för svaret.
Först har vi frågan om fältsjukhusen. De som är skadade av minor och
flyganfall i området behöver säkert också avancerad krigskirurgi. Utrikesmi-
nistern skriver i svaret att Sverige inte har mottagit någon förfrågan om hjälp
på sjukvårdsområdet. Har Sverige erbjudit några sjukvårdsresurser?
Vidare har vi resolution 688. Om jag har förstått rätt stod det i punkt 4 att
man även bör inventera och se hur läget är inne i Irak. Vet utrikesministern
om det finns några sådana planer?
Vidare har vi frågan om folkmord. Man kan bli litet förvånad när man
läser fredsfördraget som nu är slutet mellan Irak och USA tillsammans med
de allierade. På alla punkter handlar det verkligen om en inblandning i lan-
dets inre angelägenheter. Men det stannar vid punkten om mänskliga rättig-
heter.
Varför används inte konventionen mot folkmord från 1948? Har Irak sagt
upp sina åtaganden i folkmordskonventionen? I portalparagrafen står det att
ett fördragsslutande land inte bara har rättigheter utan också skyldigheter
att påtala folkmord. Det är med anledning av detta som jag har ställt frågan
om vad Sverige har gjort och gör i FN för att beivra det folkmord som pågår
i Irak.
Anf. 6 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Som flera talare har sagt här, har mycket hänt sedan frågorna
framställdes. Tack och lov att det har hänt mycket. Att så många av riksda-
gens ledamöter har ställt dessa frågor visar att vi alla har ett mycket djupt
engagemang i det kurdiska folkets öde. Det är ett folk som har fått lida i
århundraden. Vi ser nu ytterligare ett prov på vad den irakiska regimen kan
plåga detta folk med.
Min avsikt har inte varit att kritisera, utan jag hoppas att utrikesministern
känner det som ett mycket starkt stöd i ryggen att riksdagens samtliga partier
står bakom fortsatt agerande till det kurdiska folkets fromma. Det finns flera
aspekter i detta ärende. Utrikesministern har också i sitt utförliga svar angett
de två dimensioner jag ser här. Det är viktigt att vi nu verkligen når fram med
katastrofhjälp. Jag vill särskilt betona kvinnornas och barnens situation. Det
är alltid kvinnorna, barnen och de äldre som är svagast och mest utsatta. Jag
hoppas verkligen att de kan få den hjälp de behöver. Men det räcker inte,
utan precis som utrikesministern säger i sitt svar måste det till politiska lös-
ningar på de underliggande problemen och initiativ, framför allt inom FNs
ram, för att lösa den kurdiska frågan på sikt. Vad är närmast regeringens
avsikt i det hänseendet?
Anf. 7 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag vill också tacka utrikesministern för det utförliga svaret
på min fråga och andras frågor. Jag tycker att svaret innehåller en rad mycket
bra markeringar. Jag vill också gärna säga att jag tycker att det bistånd som
nu har kommit i gång är bra och att det har en bra omfattning, även om sä-
kert ännu mera kan göras. Det är bara synd att det tog så lång tid innan det
kom till stånd. Jag får väl erkänna att jag fortfarande har mycket svårt att
förstå det intelligenta i att ta hem fältsjukhusen i stället för att sätta in dem
i det här området. Även om en del av läkarna skulle vara överkvalificerade,
tror jag att de mycket väl skulle kunna klara av de uppgifter som finns. Vi
vet att det hade behövts ordentliga insatser.
Min fråga gällde mera det långsiktiga perspektivet. Det här är bara ett i
en lång eländig rad av folkmordsförsök som olika Bagdadregimer under hi-
storiens lopp har riktat mot den kurdiska befolkningen. Även om vi lyckas
lösa den akuta krisen kvarstår hotet mot den kurdiska befolkningens över-
levnad. Det är därför viktigt att man hittar en långsiktig lösning, som måste
bygga på att kurderna får ett självstyre i Kurdistan och internationella garan-
tier i någon form, t.ex. genom en mer långsiktig FN-närvaro i området, mot
attacker från Bagdadregimens sida.
Utrikesministern rör vid den här frågan med ganska lätt hand. En frizon
är, som jag ser det, snarast en mera kortsiktig lösning för att klara den akuta
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
situationen. Hur ser den svenska regeringens uppfattning om den långsiktiga
lösningen ut? Är den svenska regeringen beredd att i FN verka för en lösning
som innebär ett kurdiskt självstyre och internationella garantier mot nya
övergrepp mot den kurdiska befolkningen?
Anf. 8 VIOLA FURUBJELKE (s):
Herr taln.an! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret.
Den akuta situation som kurderna i Irak just nu befinner sig i har upprört
oss alla. Det är mycket välkommet att regeringen har tagit krafttag och att
det har skickats generös humanitär hjälp till området.
Den akuta situationen får emellertid inte skymma behovet av en långsiktig
lösning av kurdernas situation. Utrikesministern har också antytt att Sverige
är beredd att medverka till en sådan. Jag tycker nog ändå att det andas något
av passivitet. I svaret sägs att varje initiativ som kan leda till en faktisk för-
bättring av kurdernas situation är värt att noga studeras. Jag skulle önska att
Sverige kunde ta initiativ till förslag som kunde förbättra kurdernas situa-
tion - inte bara kurdernas situation i Irak utan kurdernas situation i samtliga
de länder där de bor i dag och där de har det svårt. Kurderna har själva gett
upp tanken på en egen nation. Det problemet behöver vi således inte tampas
med.
Kurderna är värda mera än en anständig behandling, som man kan tiller-
känna ett minoritetsfolk. Det handlar om 20 miljoner människor. Det är för-
visso minoriteter, men mycket stora sådana i de länder där de finns. Det
borde vara naturligt för företrädare för en socialdemokratisk regering att i
FN kräva alla människors lika rätt och lika värde och att också på något sätt
ta initiativ till självbestämmande för kurderna där de bor.
En säkerhetszon är intressant som ett första steg, men man bör gå vidare.
Kan man hoppas på att Sverige kan driva frågan om en internationell konfe-
rens om kurdernas situation i FN?
Anf. 9 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag vill ta fasta på det som Gullan Lindblad sade. Flär finns
en enig svensk opinion bakom ökade ansträngningar för att hjälpa det kur-
diska folket. Det gäller både humanitära insatser och försök att hitta poli-
tiska lösningar.
Ännu återstår väldigt mycket för att klara de humanitära behoven. Det
visar sig i våra kontakter med kurder och hjälporganisationer att det framför
allt är ett transportproblem. Vi har skickat ner specialister och terrängfor-
don för att man skall kunna ta sig fram till kurderna som lider nöd.
När det gäller de politiska lösningarna är det onekligen ett okonventio-
nellt förslag som britterna har varit inne på och fått stöd för i EG, även om
det har börjat uppstå en viss tveksamhet. Enligt de regler man tidigare har
följt är detta en inblandning i en annan stats inre angelägenheter. Men man
har sett det som ett hot - det gör vi också - mot fred och säkerhet. Då skulle
man kunna ha möjligheten.
Visst har vi en del idéer om hur man skulle kunna gå till väga, bl.a. genom
att - som jag vill minnas att det har antytts i någon av frågorna - använda
sanktionsvapnet. Generalsekreteraren har sänt ner en delegation efter den
FN-resolution som togs. Man räknar med att det skall ta en vecka, och sedan
lämnar man en rapport och rekommendationer. Även om vi har en del idéer
om vad som borde göras så avvaktar vi lugnt generalsekreterarens rapport
och hans rekommendationer innan vi tar ställning.
Anf. 10 RAGNHILD POHANKA (mp):
Herr talman! Jag minns inte om jag tackade för svaret, men det är inte för
sent att göra det nu.
Jag menar att man också skall ta upp frågan om de andra minoriteterna.
När vi säger kurder menar vi naturligtvis också assyrier, turkmener och de
andra grupperna som har varit lika utsatta.
Det har talats om kvinnor och barn. Jag vill också tala om det ohyggliga
lidande som soldaterna, pershmerga utsätts för när de tillfångatas och torte-
ras, t.o.m. till döds. Vi måste trycka på att detta är ett folkmord och att det
är det vi skall arbeta emot. På det området finns det lagar som gäller. Man
har således möjligheter att ingripa.
När det gäller sjukhuset har en stor del av gruppens medlemmar varit ut-
satta för krigsskador. De har varit utsatta för napalm och stympningar och
de har trampat på minor. Nog behövs det kvalificerad medicinsk hjälp.
Det finns en fasa för vad som händer i Iran ochTurkiet när dessa männi-
skor kommer dit.
Mot bakgrund av att sex partier här ställer upp är det ett oerhört tryck,
och regeringen går inte emot. Jag hoppas att det händer saker.
Anf. 11 MARIA LEISSNER (fp):
Herr talman! Jag vet att jag glömde att tacka för svaret. Låt mig reparera
det. Det var ett utmärkt, engagerat och utförligt svar. Jag har ändå en del
frågor.
Den första har att göra med det humanitära biståndet, som vi nu noterar
att en enad opposition i utrikesutskottet tillsammans med regeringspartiet
har sett till att det finns pengar för ytterligare insatser till. Det är mycket
skönt att en enad aktion kunde komma till stånd. Jag vill gärna påminna om
att det skedde på folkpartiets initiativ. Planeras några svenska läkarinsatser?
Om man inte skickar ned något fältsjukhus kanske det ändå vore aktuellt att
skicka ner läkare.
Reser inte detta frågetecken beträffande det internationella samfundets
beredskap inför katastrofer? Skall det verkligen behöva ta flera veckor eller
ännu längre tid innan en ordentlig organisation kommer i gång? Det finns
många frågetecken här som borde rätas ut. Sverige kunde kanske också ta
ett och annat initiativ internationellt.
Jag noterar att utrikesministern är mycket vag när det gäller den politiska
lösningen. Utrikesministern hänvisar bara till generalsekreterarens utsända.
Jag vill återigen fråga: Exakt vilka initiativ avser Sverige att ta? Avser Sve-
rige över huvud taget att ta några initiativ? Avser Sveriges regering att ut-
trycka sin sympati för kurdernas krav på självbestämmande?
Anf. 12 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag fick inget svar på frågan om vi har gett något erbjudande
om att vi skulle kunna bidra med sjukvårdshjälp.
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
I folkmordskonventionen, artikel 8, står att envar fördragsslutande part
äger hemställa till vederbörande organ inom Förenta nationerna, osv. Ar det
av den anledningen att Sverige självt måste ta initiativ som utrikesministern
inte svarar på frågan om folkmorden och folkmordskonventionen?
Det kommer att bli en frizon i söder, enligt vad jag förstår. En frizon i
norr vore också välkommen i den akuta fasen. Båda dessa frizoner tillhör
emellertid den akuta fasen, och en mer långtgående och tillfredsställande
lösning måste naturligtvis komma till stånd. Många har ställt frågan om vilka
initiativ och vilket ställningstagande Sverige kommer med i frågan.
Anf. 13 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag tror inte heller att jag tackade för svaret. Många har sagt,
och det gör jag gärna också, att det var ett utförligt svar som ändå visar att
en hel del har hänt.
Jag tar fasta på det sista stycket i det skriftliga svaret, nämligen att utrikes-
ministern försäkrar att regeringen ger den kurdiska frågan hög prioritet. I
detta innefattar jag de akuta åtgärder som behövs för att hjälpa detta olyck-
liga folk i denna belägenhet. Jag inser att det faktum att man nu temporärt
har tagit emot dessa människor i Turkiet inte kan innebära att de i längden
förmår att klara denna situation. Utskottet besökte t.ex. Diyarbakyr för nå-
got år sedan, och vi vet att Turkiet redan har tagit emot många hundra tusen
flyktingar. Vi har ett stort ansvar i den frågan. Men jag hoppas också att
nästa steg mycket snart blir att regeringen kan ta initiativ i FN så att vi får en
mera långsiktig lösning. Jag vill önska lycka till med det arbetet.
Anf. 14 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Utrikesministrar är ofta försiktiga personer. Jag tror dock
ändå att det skulle behövas en litet tydligare markering om hur Sverige ser
på kurdernas långsiktiga situation. Det ställningstagande som redan nu har
gjorts i FN innebär att man inte betraktar det här som en inre intern angelä-
genhet för Iran. Det finns faktiskt också precedens på att FN medverkar till
att hålla stridande folkgrupper åtskilda i enskilda länder. Det finns FN-styr-
kor på Cypern som bevakar gränsen mellan den turkiska och den grekiska
delen. Det finns FN-styrkor i Libanon osv. Om man får ett engagemang för
att garantera det kurdiska folket självbestämmande och överlevnad i norra
Irak, skulle det inte vara främmande i förhållande till FNs tidigare agerande.
Anf. 15 VIOLA FURUBJELKE (s):
Herr talman! Återigen tackar jag utrikesministern för det goda och utför-
liga svaret. Nu är det väl gjort från alla håll och kanter.
Alla de irakiska kurder som trängs i gränstrakterna mellan Irak, Turkiet
och Iran kommer egentligen bara ur askan i elden på lång sikt. För dessa
kurder kan den situation som de turkiska kurderna har, även om denna i
dagsläget är något bättre, inte på sikt vara någon lösning. Det är absolut
inget som kan tillgodose deras rättmätiga krav.
Turkiets regering erkänner kurderna i Irak, men inte sina egna turkiska
kurder. De existerar inte. De kallas för bergsturkar. Om man låter ett antal
10
irakiska kurder komma in i landet, kommer de också att bli bergsturkar och
förmodligen behandlas som sådana.
Det vore bra om man kunde få en uppföljning av vad som händer med
dessa kurdiska flyktingar som också fortsätter i Turkiet. Jag ser fram emot
den reaktion som vi kan få från utrikesministern efter generalsekreterarens
rapport.
Överläggningen var härmed avslutad.
6§ Svar på fråga 1990/91:487 om Sveriges relationer till Cuba
Anf. 16 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Margareta Fogelberg har frågat mig om den svenska rege-
ringen är beredd att ge politiskt och moraliskt stöd till den framväxande ku-
banska demokratirörelsen, den Demokratiska Plattformen.
Svaret är obetingat ja.
Regeringen har i olika sammanhang framfört Sveriges syn på MR-läget i
Cuba till den kubanska regeringen. Yttrandefrihet och åsiktsfrihet hör till de
grundläggande mänskliga rättigheterna. Ingen skall behöva riskera förföl-
jelse för sina politiska åsikters skull. Förekomsten av politiska fångar och
förföljelsen av MR-aktivister i Cuba utgör därför en kränkning av dessa rät-
tigheter. Det är angeläget att de kubaner som söker främja de mänskliga rät-
tigheterna i landet tillåts verka öppet. Vi har i behandlingen av Cuba i FNs
kommission för de mänskliga rättigheterna stött generalsekreterarens kon-
takter med den kubanska regeringen i detta syfte.
Såväl bland MR-aktivister i Cuba som inom en växande del av den ku-
banska dissidentrörelsen i exil är förhoppningen att demokratiska föränd-
ringar skall vara möjliga att uppnå genom dialog och nationell försoning.
Inte minst är förhoppningen att de förbättrade relationerna mellan super-
makterna skall göra det möjligt för Cuba att, utan inblandning utifrån, be-
stämma sitt eget öde.
Bestående demokratiska förändringar i Cuba måste komma inifrån det
kubanska samhället och inte som en följd av ytterligare konfrontation med
den ena supermakten eller mellan supermakterna. Cuba har alltför länge ut-
gjort en bricka i tvekampen mellan supermakterna.
Vi har kontinuerliga kontakter med dessa grupper. Kabinettssekreteraren
har, vid flera tillfällen under de senaste åren, sammanträffat med företrädare
för den kubanska exilorganisationen, Demokratiska Plattformen. Organisa-
tionen sammansluter liberaler, kristdemokrater och socialdemokrater och
stöds av MR-grupper såväl inom som utanför Cuba. Vi har i våra kontakter
med Demokratiska Plattformen uttryckt vårt stöd för dess ansträngningar
att få till stånd en dialog med den kubanska statsledningen om demokratiska
reformer.
Anf. 17 MARGARETA FOGELBERG (fp):
Herr talman! Jag ber verkligen att få tacka utrikesministern för det fina
svaret. I Cuba är det tyvärr många i dag som fortfarande betraktar Sverige
som Castroregimens främsta bundsförvanter.
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
12
Jag delar utrikesministerns beskrivning av att förändringarna måste
komma inifrån Cuba, precis som de har gjort i Polen och Tjeckoslovakien,
och inte genom konfrontation med supermakterna eller mellan supermak-
terna. Diktatorns järngrepp hårdnar emellertid vartefter tömmarna släpper
i Östeuropa. Den katastrofala ekonomin gör just nu livet mycket svårt för
kubanerna. Sovjet sviktar i sitt stöd, och EG-länderna har avbrutit sitt bi-
stånd. Cuba är långt ifrån det under av social rättvisa som man gärna har
velat måla upp inför omvärlden. Det enda man kan säga är att orättvisorna
är väldigt jämnt fördelade. Röda korset, Amnesty och FN har flera gånger
påtalat Cubas brott mot mänskliga rättigheter, men Fidel Castro betraktar
alla oliktänkande som revolutionens fiender, och han vill inte höra talas om
några förändringar i demokratisk riktning.
Därför vill jag fråga utrikesministern: Kan den svenska regeringen tänka
sig att ge en signal till Fidel Castro genom att vi avbryter vårt bistånd till
Cuba? Det skulle uppfattas som ett moraliskt stöd och uppskattas av dem
som kämpar för ett Cuba Libre i verklig mening.
Anf. 18 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag vill utan att gå in på några detaljer - det tror jag skulle
kunna få motsatt effekt - bara säga att vi har gett klara och otvetydiga signa-
ler till den kubanska regeringen. Jag är inte så övertygad om att ett avbry-
tande av det relativt ringa stöd som vi ger till Cuba skulle förbättra våra möj-
ligheter till dialog och resultat.
Anf. 19 MARGARETA FOGELBERG (fp):
Herr talman! Jag tror precis tvärtom. Det enda som Fidel Castro förstår
är nästan handgripliga besked. Jag menar inte att man plötsligt skall avbryta
biståndet utan ge dessa signaler. Utrikesministern är säkerligen väl medve-
ten om, inte minst genom kabinettssekreterarens täta besök i Cuba, att vårt
bistånd inte används på det sätt som vi hade tänkt. Framför allt kommer det
rakt inte det cubanska folket till del.
Överläggningen var härmed avslutad.
7§ Svar på fråga 1990/91:488 om spänningarna mellan olika folk-
grupper i Mellanöstern
Anf. 20 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Berndt Ekholm har frågat mig vilka åtgärder regeringen är
beredd medverka till för att förhindra mer blodspillan i Kuwait samt öka pa-
lestiniernas säkerhet i området.
Befrielsen av Kuwait efter närmare sju månaders ockupation och brutalt
förtryck av Irak hälsades med stor tillfredsställelse av världssamfundet. Det
var en seger för folkrätten att Irak till slut tvingades lämna det land det ocku-
perat och rent av förklarade sig ha annekterat.
Den fulla vidden av Iraks våldsdåd mot Kuwait har efter befrielsen kom-
mit i dagen: mord, tortyr, plundring, tagande av gisslan, bortförande av civil-
befolkning. Illdåden är otaliga. Kuwait kominer också under mycket lång tid
att få lida av följderna av att hundratals oljekällor antändes av de irakiska
trupperna.
Det krävdes ett krig för att Irak till slut skulle ge vika, ett krig som medfört
att många folk, även det irakiska, kommer att få vidkännas umbäranden un-
der mycket lång tid. Den irakiska ledningen bär det fulla ansvaret för detta.
En oundviklig följd av krig och ockupation är det hat som föds. Oftast riktas
detta hat mot den förtryckande staten och mot dem som samarbetar med
den. Men ibland ser vi tragiska exempel på hur känslor av hat och frustration
vänds också mot oskyldiga personer.
Irak utnyttjade på ett mycket cyniskt sätt den palestinska frågan för att
försöka rättfärdiga det övergrepp man gjort mot Kuwait. Genom att söka
koppla invasionen av Kuwait till Palestinafrågan hoppades Saddani Hussein
att kunna mobilisera stöd i omvärlden.
Den internationella reaktionen på detta var mycket kallsinnig. För många
palestinier, som under årtionden levt under svåra förhållanden och fört en
till synes fruktlös kamp för sin sak, kom dock Saddam Hussein att framstå
som ett hopp i mörkret, någon som ändå tog upp deras fråga.
Att ställa sitt hopp till Saddam Hussein visade sig vara ett stort misstag.
Den sympati för Saddam Hussein som vissa palestinier gav uttryck för har
fått negativa återverkningar för både PLO och den palestinska frågan. Sad-
dam Hussein har åstadkommit mer skada än nytta för palestinierna. Ett tra-
giskt resultat är förföljelserna av palestinier i Kuwait efter befrielsen.
Efter befrielsen av Kuwait har flera, trovärdiga rapporter kommit om
grymma övergrepp mot främst palestinier i Kuwait. Av Amnesty Internatio-
nal och från andra håll har styrkts att tortyr och avrättningar förekommit.
Det är upprörande att det kaotiska tillstånd av laglöshet som rådde i landet
direkt efter befrielsen gav utrymme för sådana övergrepp. De kuwaitier som
var kvar i landet under den irakiska ockupationen fick utstå mycket grymhet,
men det är givet att detta inte rättfärdigar hänsynslösa hämndaktioner.
Kuwaits lagliga regering har haft svårt att återupprätta kontroll och lag
och ordning i landet. Kuwaitiska ledare, med premiärministern i spetsen,
har förklarat att man är fullt inriktad på att garantera säkerheten för alla
invånare och stoppa vidare övergrepp mot palestinier. Kuwait har också läm-
nat sådana försäkringar till FNs säkerhetsråd.
Från svensk sida har vi noga bevakat utvecklingen i denna fråga och fram-
fört vår oro till representanter för humanitära organisationer som verkar i
Kuwait. Vi har också fått veta att dessa agerat i frågan och att detta fått ver-
kan. LJNRWA, FNs organisation för palestinska flyktingar, har också besökt
Kuwait och rapporterat att man bedömer att faran för palestiniernas fysiska
integritet och säkerhet nu verkar vara överstånden. Antalet dödade beräk-
nas totalt till mellan sex och tio. Ett fortsatt bekymmer är dock de många
palestinier som gripits och varav uppemot ett tusental fortfarande är häk-
tade. Den internationella uppmärksamheten har varit och fortsätter enligt
UNRWAs bedömning att vara betydelsefull för att säkerställa palestiniernas
rättstrygghet.
Svenska ambassaden i Kuwait kunde nyligen åter bemannas. Vi har in-
struerat vår ambassadör där att framföra svenska regeringens oro till kuwai-
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
13
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
tiska myndigheter över palestiniernas situation och vädja till dem att göra
sitt yttersta för att garantera säkerheten för palestinierna. Ambassadören
har när han framfört detta fått försäkringar om att de kuwaitiska myndighe-
terna har vidtagit en rad åtgärder för att förbättra lag och ordning. Situatio-
nen förefaller för närvarande vara under kontroll. Vi kommer givetvis att
fortsätta att bevaka saken.
Anf. 21 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Efter föregående talare blir det svårt att uttala ett riktigt bra
tack - jag säger tusen tack, herr utrikesminister för ett som jag trots allt
tycker väl optimistiskt svar.
Frågan är nu en månad gammal, men trots det är den fortfarande högaktu-
ell. Jag vill hävda att situationen inte är under kontroll. Enligt de uppgifter
jag senast i dag har inhämtat är så inte fallet.
I skuggan av kurdernas situation tycker jag att det är angeläget att vi fort-
sätter att peka på palestiniernas situation i det här området.
Orsakerna till palestiniernas situation är naturligtvis flera. En orsak är
PLOs agerande under konflikten. Det har emellertid alltid funnits spän-
ningar mellan kuwaitierna och palestinierna. Detta legitimerar naturligtvis
inte den blodsspillan som har skett och som fortfarande sker.
Enligt Middle East Watch har trettio personer dödats. Enligt rapporter i
palestinskt material är det 200 ä 300 människor som har dödats, och enligt
uppgifter från internationella organisationer, bi.a. Röda korset i dag, skulle
det röra sig om 1 000 dödade och svårt torterade personer. Dessutom har
tusentals blivit väldigt illa behandlade och arresterade.
Oavsett vilka uppgifter som är sanna finns det all anledning att ta detta
problem på största allvar. Därför måste världssamfundet på olika sätt agera.
Jag anser att världssamfundet inte har tagit sitt fulla ansvar i just den här
situationen.
Jag känner inte heller igen beskrivningen av UNRWAs situation. Den ver-
kar kanske också något optimistisk, även om jag för min del har stor tilltro
till UNRWAs verksamhet.
Jag undrar därför om Sverige på något sätt kan ytterligare aktualisera den
här frågan för att man skall, så långt det är möjligt, få garantier för palesti-
niernas säkerhet i området.
14
Anf. 22 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Vi är beredda att göra allt vad som står i vår makt. Vi är
dock beroende av de uppgifter vi får dels från Kuwaits regering, dels från
olika hjälporganisationer och mänskliga rättighetsorganisationer.
Det är kanske någon överdrift att säga att situationen är under kontroll.
Situationen är sådan att man noga måste bevaka vad som händer för att inte
nya övergrepp skall ske. Det är vi beredda att göra på allt sätt.
Anf. 23 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Det låter mycket bra.
Ett uttryck som har använts av en talare tidigare i dag är att kurderna är
fredens förlorare. Man kan på ett sätt säga samma sak om palestinierna,
även om man i deras fall i formell mening inte kan använda ordet fred.
Många talare har i dag varit inne på frågan om ett gemensamt agerande för
kurdernas sak. Jag anser att ett sådant agerande är lika angeläget när det
gäller palestiniernas och assyriernas situation - det är här fråga om flera folk-
grupper. Det är angeläget med ett gemensamt agerande från alla partiers
sida och naturligtvis från världssamfundets sida.
Jag vill avslutningsvis fråga hur utrikesministern bedömer möjligheterna
till ett gemensamt agerande från svensk sida och vad han har för förhopp-
ningar på Bakers förestående andra resa till området.
Anf. 24 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! På den sista frågan är det inte så lätt att ge ett kort svar. Jag
delar uppfattningen att det vore bra för sakens skull om vi kunde komma
fram till ett gemensamt svenskt agerande.
Efter de samtal som jag hade nere i Egypten i lördags med den egyptiske
utrikesministern och blivande generalsekreteraren i Arabförbundet är jag
mindre pessimistisk än jag var på väg ned till Kairo. Det skulle emellertid
föra litet för långt att nu gå in på det ämnet. Vi får väl återkomma till den
frågan.
Anf. 25 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Jag vill ändå ta tillfället i akt att nämna att situationen på
Västbanken och i Gazaområdet också är mycket instabil och besvärlig. Fort-
farande har skolorna inte öppnats, så när som på UNRWAs skolor. Fortfa-
rande kan man inte komma i arbete, och det innebär att palestinierna har en
utomordentligt svår situation. Det är orättfärdigt att civila palestinier skall
bli drabbade av vad som hänt under det här kriget, genom de ställningstagan-
den som gjorts och det sätt på vilket kriget har skötts. Det är mycket angelä-
get att man fortsätter att driva den palestinska frågan med all kraft.
Anf. 26 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag delar till fullo den uppfattningen, och jag lovar att vi
skall göra vårt yttersta för att om möjligt hjälpa till att lösa problemet.
Anf. 27 BERNDT EKHOLM (s):
I lerr talman! Jag tackar så mycket för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar pä frågor
Svar på fråga 1990/91:523 otn minröjning i Afghanistan
Anf. 28 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
I lerr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om den svenska regeringen
är beredd att hjälpa till med minröjning i Afghanistan mot bakgrund av upp-
gifter om att svenska minor skall ha levererats till gerillan i landet.
Några leveranser av minor eller annan krigsmateriel till Afghanistan har
inte förekommit från Sverige. Om pressuppgifterna om förekomsten av
15
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar pä frågor
16
svensktillverkade minor hos gerillan i Afghanistan är riktiga, måste det röra
sig om äldre minor som under 1950- och 60-talen sålts till bl.a. Pakistan.
Svenska regeringen har inte haft något att göra med sådana vidareleveran-
ser.
Mineringen i Afghanistan är ett stort hinder för de afghanska flyktingar-
nas återvändande till ett normalt liv i Afghanistan. Minröjning är därför en
prioriterad åtgärd inom det svenska biståndet till Afghanistan.
Av de organisationer som med svenskt stöd bedriver biståndsarbete för
Afghanistan är det för närvarande endast UNOCA, FNs koordinerande or-
gan för hjälp till Afghanistan, som bedriver minröjningsverksamhet i Afgha-
nistan. Under budgetåret 1990/91 har Sverige anslagit 5 milj.kr. för minröj-
ningsinsatser till UNOCA.
Sverige ger bistånd till Afghanistans folk och afghanska flyktingar både
via FN-systemet och via enskilda organisationer. Det finns två huvudinrikt-
ningar på det svenska biståndet, nämligen humanitärt stöd till flyktingar
utanför Afghanistan och stöd till återuppbyggnadsinsatser inne i landet.
Inom ramen för dessa återuppbyggnadsinsatser sker även minröjning, lik-
som satsningar på skolor, hälsovård och återuppbyggnad av jordbruket i de
områden där så är möjligt.
Anf. 29 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall be att få tacka för svaret.
Det är riktigt att det är fråga om gamla leveranser av minor, och det är
alltså den här gången inte fråga om några nya, braskande avslöjanden. Det
är fråga om Bofors gamla leveranser i slutet av 1950-talet och början av 1960-
talet av minor till Pakistan, minor som sedan har gått vidare till Afghanistan.
Detta sätter naturligtvis återigen den svenska vapenexporten och den inter-
nationella vapenhandeln över huvud taget i fokus. Denna handel är be-
mängd med en rad problem, eftersom man inte vet vart vapnen slutligen tar
vägen. Jag känner till att FNs koordinerande organ för hjälp till Afghanistan
finns. Jag känner också till att den brittiske minröjningsexpert som jag har
hänvisat till i svaret har arbetat för den här organisationen. Han har också
på uppdrag av Svenska Afghanistankommittén skrivit en rapport, där han
säger att alla stater som direkt eller indirekt sålde eller gav bort minor måste
inse att de är moraliskt ansvariga för minornas närvaro och därför måste
hjälpa till på alla sätt att få bort dem.
Förutom att man som Sverige gör anvisar pengar på detta sätt, något som
jag tycker är bra, anser denna brittiske minröjningsexpert att det är viktigt
att länderna ser till att all relevant information som man får görs tillgänglig
för de team som är ansvariga för minröjningen.
Jag skulle vilja fråga utrikesministern om Sverige kan bidra med någon-
ting mer än bara pengar, t.ex. att man via Bofors får den information om hur
dessa gamla minor fungerar, vilken utrustning som skulle vara mest effektiv
i röjningsarbetet, osv. Detta skulle vara en ännu mer påtaglig hjälp.
Sedan skulle jag också vilja få en kommentar om den internationella va-
penhandeln. Detta är ett exempel på hur denna kan fungera. Kriget i Gulfen
var ett annat exempel. Vad avser den svenska regeringen att göra för att be-
gränsa den svenska vapenexporten och den internationella vapenhandeln?
Anf. 30 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Det sistnämnda diskussionsämnet skulle onekligen kräva li-
tet mer tid. Det är emellertid värt att diskutera, inte minst lärdomarna efter
Irak-Kuwait-konflikten.
Får jag om den fråga som nu är aktuell säga att jag anser att oavsett var-
ifrån minorna kommer är denna insats från svensk sida väldigt viktig. Den är
nödvändig för att man skall kunna klara de väldigt stora uppgifterna i detta
område.
Jag vet inte vilka uppgifter Bofors har lämnat. Jag tycker att det är själv-
klart att Bofors skall ställa alla uppgifter som finns tillgängliga till förfogande
för dem som röjer minorna för att underlätta deras arbete. Jag skall gärna
undersöka den saken.
Anf. 31 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Detta är mycket bra. Den svenska fredsrörelsen har ställt
denna fråga till Bofors, men man har ännu inte fått något svar. Jag kan då
meddela fredsrörelsen att det kommer ett positivt besked i sakfrågan. Detta
utrikesministerns svar måste innebära att regeringen är beredd att ta kontakt
med Bofors för att få ut all relevant information och se till att denna når fram
till den organisation som bäst kan nyttja den.
Så hinner väl utrikesministern ändå ge en liten kommentar till den interna-
tionella vapenhandeln.
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på Jrågor
Anf. 32 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag kan bekräfta förmodan att den svenska regeringen på
något sätt måste ta kontakt med Bofors. Om man inte redan har lämnat ifrån
sig dessa uppgifter, skall jag medverka till att så blir fallet.
Den andra debatten tar vi när den har aktualiserats i ett större samman-
hang.
Anf. 33 GUDRUN SCHYMAN (v):
I lerr talman! Då skall jag ta på mig uppgiften att så fort som möjligt aktua-
lisera den.
Anf. 34 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är jag övertygad om.
Överläggningen var härmed avslutad.
9§ Svar på fråga 1990/91:533 om svenskt medlemskap i EG och
svensk neutralitet
Anf. 35 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Per Gahrton har frågat mig vad jag sagt till media i Luxem-
burg om ett svenskt EG-medlemskap utan neutralitetsförbehåll, och han har
dessutom frågat vilken regeringens uppfattning är om svenskt medlemskap
2 Riksdagens protokoll 1990191:95
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
i EG i förhållande till svensk neutralitet och hur denna förhåller sig till riks-
dagens beslut och tidigare regeringsmeddelanden.
Mitt svar är att regeringen självfallet agerar i enlighet med riksdagens be-
slut den 12 december 1990, om att Sverige bör eftersträva att bli medlem i
den Europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik. Detta be-
slut fattades av en bred riksdagsmajoritet till vilken jag hoppas att Per Gahr-
ton också en dag skall sälla sig. Jag är optimist av naturen.
Självfallet har jag vid mina besök i Luxemburg och i de andra europeiska
huvudstäder jag besökt företrätt precis denna uppfattning, nämligen att det
ligger i vårt nationella intresse att bli medlem i EG med bibehållen neutrali-
tetspolitik. Hur detta skall formuleras vid tidpunkten för en svensk ansökan
är en fråga som noga får övervägas och som har övervägts.
Anf. 36 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Om det hade varit möjligt för Sverige att bli ett län i en su-
perstat och behålla sin utrikespolitiska handlingsfrihet hade vi kanske kun-
nat ta en annan sorts diskussion. Jag är väl mera pessimistisk på den punk-
ten.
Det intressanta är att utrikesministern, trots alla massmedieuppgifter, för-
säkrar att han skall följa riksdagens beslut. Det är ju trevligt, men det värsta
är att det i dessa sammanhang är närmast sensationellt att utgå från att riks-
dagens beslut beträffande EG skall följas.
Det återstår ändå vissa problem. För det första lär regeringen ha gjort en
utredning om neutralitetspolitiken som lär ha förevisats vissa partier och
partiledare. Vi som är kritiska mot EG har dock inte fått se röken av denna
utredning. För att vi i landet skall kunna fortsätta en meningsfull diskussion
om neutralitetspolitiken och EGs konsekvenser för denna är det nödvändigt
att utrikesministern ser till att samtliga riksdagspartier får samma sorts infor-
mation vad gäller EGs inverkan på neutralitetspolitiken. Min första fråga är
om utrikesministern kan bekräfta detta.
Min andra fråga är följande: Hur skall EG få besked om att det faktiskt
finns ett neutralitetsförbehåll?
Min tredje fråga gäller EGs planerade försvarsunion. Vi kan ju i dag i tid-
ningarna läsa att arbetet med detta går framåt ganska snabbt. Det senaste
budet är att försvarspolitiken skall samordnas efter 1996. Om Sverige vid
den tidpunkten skulle vara medlem i EG, avser Sverige då att använda veto-
rätten för att förhindra att EG utvecklar ett militärt samarbete av det slag
som Sverige har sagt sig vara motståndare till?
Anf. 37 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag skall inte nu gå djupare in i den här debatten. Vi får
säkert tillfälle att återkomma till den.
Det material som har presenterats för de fyra partier som står bakom riks-
dagsbeslutet är närmast att betrakta som ett arbetspapper. Jag tar för egen
räkning för givet att det ur de diskussionerna kommer någonting som måste
ställas inte bara till alla partiers utan även till allmänhetens förfogande. Det
är jag emellertid beredd att ta upp en öppen diskussion om. I de diskussio-
18
nerna ingår naturligtvis som ett självklart led att man också diskuterar vilken
form vi skall välja för att tala om var vi står i fråga om neutralitetspolitiken.
Den mera spekulativa frågan går jag inte in på nu.
Anf. 38 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Vad finns det egentligen för konstitutionell grundval för att
regeringen förfärdigar ett utredningsmaterial om en av de väsentligaste frå-
gor som vi nu har framför oss, nämligen om huruvida neutraliteten är fören-
lig med EG-medlemskap? Detta material delges dessutom endast de partier
som man på förhand vet har samma uppfattning som regeringen. De partier
som har en kritisk inställning till frågan får däremot inte någon möjlighet att
i full utsträckning sätta sig in i vad detta egentligen handlar om, eftersom
dessa partier inte har tillgång till samma material. Vad har detta med öppen-
het och demokrati att göra? Jag tycker att det minsta man kan begära är att
vi får samma tillgång till materialet. Nästa fråga blir om det, som Expressen
har begärt, skall offentliggöras. Vi nöjer oss i detta läge med att säga att alla
partier väl ändå i rimlighetens namn bör ha tillgång till samma material.
Utrikesministern säger att vi skall återkomma till denna diskussion. Hur
skall jag kunna återkomma till diskussionen på samma nivå och med samma
utgångspunkter som de andra debattörerna, när jag inte har tillgång till
samma material som de?
Anf. 39 Utrikesminister STEN ANDERSSON (s):
Herr talman! Formellt behandlas det här materialet på samma sätt som
annat material som läggs fram i utrikesnämnden. Inte heller sådant material
är till för andra än dem som sitter i utrikesnämnden. Det arbete som nu på-
går är närmast att se som givet av utrikesnämnden, och därför har så här
långt dessa regler följts.
Jag har förståelse för Per Gahrtons sätt att resonera, och jag är därför be-
redd att ta upp frågan om hur detta skall behandlas sedan vi i nämnden har
avslutat diskussionen. På det här stadiet är det ett arbetspapper som är till
för gruppen, med de begränsningar som gäller för utrikesnämndsdokument.
Anf. 40 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! På denna punkt skall jag bara tillägga att jag utgår från att
dessa kryptiska formuleringar i realiteten kommer att utmytina i att vi i de
övriga riksdagspartierna kommer att få samma information som de EG-vän-
liga partierna.
Jag vill ändå inte utan vidare avsluta den här debatten, utan jag upprepar
den fråga som utrikesministern ville gå ifrån: Kommer Sverige, om vi even-
tuellt blir medlem av EG, att använda vetorätten för att förhindra ett militär-
politiskt samarbete inom EG? Det är ju ändå inte en hypotetisk fråga, utan
hela detta resonemang bygger i stor utsträckning på att riksdagen har uttalat
att man förmodar att EG icke kommer att utveckla ett militärpolitiskt samar-
bete. Utrikesministern har här flera gånger sagt, att skulle EG utveckla ett
militärpolitiskt samarbete, så skall Sverige inte bli medlem. Nu säger man i
dag från EG, att detta nästa steg troligen inte kommer förrän 1996. Då är
det rimligt att fråga: Avser Sverige, om vi skulle vara medlem vid den tid-
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
19
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
punkten, att se till att det inte blir något militärpolitiskt samarbete? Om inte
utrikesministern kan svara ett klart ja på den frågan, innebär det att man
senare kommer att acceptera det samarbetet.
Överläggningen var härmed avslutad.
20
10 § Svar på frågorna 1990/91:512, 515 och 537 om sysselsättningen i
Hallstahammar
Anf. 41 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Birgit Henriksson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidta för att den katastrofala arbetsmarknadssituationen i Hallstahammars
kommun skall kunna förbättras och för att även övriga bruksorter i länet får
en utveckling mot det bättre.
Birger Andersson har frågat industriministern vilka åtgärder regeringen
nu är beredd att vidta för att lindra effekterna av nedläggningen av Bulten
AB i Hallstahammar och för att skapa nya arbetstillfällen i regionen. Frågan
har överlämnats till mig.
Göran Magnusson har frågat mig vilka särskilda åtgärder regeringen är
beredd att vidta för att kraftfullt motverka den svåra arbetsmarknadssitua-
tion som uppstått i Hallstahammar sedan Bulten AB meddelat sitt beslut om
nedläggning av verksamheten.
Jag tänker besvara frågorna i ett sammanhang.
Först är det viktigt att ha klart för sig omfattningen av de aktiva åtgärder
för att bekämpa arbetslösheten som regeringen inför kompletteringsproposi-
tionen presenterade i onsdags. Förslaget innebär 6 miljarder kronor till ak-
tiva åtgärder i form av bl.a. utökat antal platser för arbetsmarkandsutbild-
ning, inrättande av ytterligare 5 000 högskoleplatser och höjning av rekryte-
ringsstödet. Det är här fråga om insatser utöver de medel som riksdagen nyli-
gen har fattat beslut om och som omfattar över 20 miljarder kronor. Själv-
klart kommer också detta en ort som Hallstahammar till del.
Regionalpolitiskt har beträffande Hallstahammars kommun länsstyrelsen
i Västmanlands län såväl ansvar och befogenheter som resurser för att
snabbt starta ett utvecklingsarbete. När det så gäller frågan om temporär in-
placering i stödområde har regeringen fått propåer från många kommuner.
Regeringen kommer inom kort att i ett sammanhang pröva dessa frågor.
Självfallet kommer den förändring som nu är aktuell i Hallstahammar att
väga tungt i det sammanhanget.
Enligt länsarbetsnämnden i Västmanlands län finns åtgärdsmedel för ut-
bildning, och arbetsförmedlingskontoret i Hallstahammar arbetar nu med en
kartläggning av behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Jag har tidigare här i kammaren beträffande Västmanlands län framhållit
vikten av att regionala myndigheter, näringsliv och fackliga organisationer
tillsammans analyserar näringslivets behov för framtiden samt arbetar fram
åtgärdsförslag för ett diversifierat näringsliv. Det är därför, i det här sam-
manhanget, mycket positivt att en sådan åtgärdsgrupp bildats redan dagen
efter företagsledningens besked om nedläggning av Bulten AB i Hallstaham-
mar. Gruppen har nu i dag på eftermiddagen sitt första sammanträde för att
ta fram idéer för vad som behöver göras. Det är med stort intresse jag kom-
mer att bevaka vad gruppen kommer fram till, och jag utgår ifrån att också
företaget i det här sammanhanget känner sitt ansvar.
Anf. 42 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern försvaret. Det
var i november 1990 jag ställde en fråga till arbetsmarknadsministern om sys-
selsättningssituationen i Hallstahammar. Den här gången hade jag emeller-
tid ställt en fråga till industriministern för att få regeringens syn på vilka åt-
gärder som är nödvändiga utöver de arbetsmarknadspolitiska. Men arbets-
marknadsministern får tydligen svara även för närings- och regionalpoliti-
ken.
Som arbetsmarknadsministern väl känner till är Hallstahammar en typisk
bruksort, som under 1970- och 1980-talet har råkat ut för ett mycket stort
bortfall av arbetstillfällen. Nu har Bulten AB meddelat att företagets verk-
samhet kommer att läggas ned, och det innebär att 550 jobb försvinner.
Även om situationen för Hallstahammars kommun i höstas när jag ställde
min fråga till arbetsmarknadsministern var allvarlig med många varsel, så är
situationen nu mycket allvarligare. Jag hade i dag hoppats på litet mer kon-
kreta besked. Även om jag håller med arbetsmarknadsministern om att ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder i form av utbildning i och för sig är mycket
bra, så är dessa åtgärder inte tillräckliga.
Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern:
Vilka ytterligare åtgärder, utöver arbetsmarknadsutbildningen, är rege-
ringen beredd att vidta?
Kommer regeringen att anvisa medel så att Bergslagspendeln snabbt kan
färdigställas?
Kommer byggstarten av projekt Mälarbanan att tidigareläggas?
När fattas beslutet om temporär inplacering av Hallstahammars kommun
i stödområde?
Anf. 43 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Regeringen har ett stort ansvar för situationen i Hallstaham-
mar. Detta vågar jag påstå efter att nu ha varit hallstahammarsbo i mer än
40 år. Det var regeringen som en gång såg till att vi fick en etablering i Kalix,
där nu Bulten kommer att fortsätta sin verksamhet. Det var, som man sade,
regionalpolitiska skäl som låg bakom. I dag vet vi alla att Bulten försvinner,
och vi har sett många många industrier och även - som jag skrev i min fråga -
många andra institutioner försvinna från vår ort.
Jag vill fråga arbetsmarknadsministern: Vilka yrken, vilka branscher skall
jag råda alla dem att satsa på som kommer till mig och frågar vad de bör välja
för utbildning nu för tiden? Vad händer när man är färdig med utbildningen?
frågar de mig, och jag har inget svar att ge. Vad skall jag råda dem?
Det som omedelbart skulle förbättra situationen i Västmanland är natur-
ligtvis att Mälarbanan påskyndas och att regeringen verkligen lovar att vi får
en högbro i Södertälje. Detta skulle ge effekter i hela länet.
Just i dagarna har jag fått en ytterligare fråga, och jag vill ställa den till
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på f rågor
3 Riksdagens protokoll 1990/91:95
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
22
arbetsmarknadsministern: Vill arbetsmarknadsministern lova här och nu att
påverka sina regeringskolleger - kollegerna i jordbruks- eller utbildningsde-
partementet, eller vilka som nu blir aktuella - så att inte också ridskolan,
och därmed den högsta ridutbildningen försvinner från Strömsholm? Detta
hör också till Hallstahammars kommun. Skolan ger många lärarjobb. Det är
fråga om många bostäder, och många berörs indirekt genom barntillsyn, osv.
Det ger alltså många arbeten.
Ytterligare en åtgärd som konkret och omedelbart skulle kunna medverka
till en förbättring av situationen i Hallstahammar vore att exempelvis sänka
arbetsgivaravgiften. Kan arbetsmarknadsministern tänka sig att låta detta
ske?
Anf. 44 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Det fanns
naturligtvis både hos mig och hos andra företrädare för länet förväntningar
om ett mer innehållsrikt svar, ett svar som innebar möjligheter att klara av
den situation som Hallstahammar har hamnat i genom det maktens dråpslag
som har drabbat kommunen i och med Bultens styrelsebeslut att helt lägga
ned verksamheten. Vi hade för några veckor sedan tillfälle att i den här kam-
maren i en interpellationsdebatt diskutera sysselsättningssituationen i Väst-
manland. Situationen var redan då bekymmersam, och utvecklingen under
de senaste dagarna har ytterligare förvärrat den. Jag vill gärna konstatera att
de 550 jobb som nu förloras i Hallstahammar omräknat till befolkningssitua-
tionen i Storstockholmsområdet betyder ungefär 45 000 arbetstillfällen.
Jag vill gärna i dag i kammaren nämna att jag under de senaste dagarna
vid ett par tillfällen har varit i Hallstahammar. Jag vill med anledning av det
referera till två iakttagelser. Den ena är att man i Hallstahammar förlitar sig
på den socialdemokratiska regeringen och insatser från regeringens sida.
Min andra iakttagelse är att man inte har givit slaget förlorat beträffande
Bultens fortsatta verksamhet och att man också menar att ägarna och nä-
ringslivet som sådant har ett ansvar för att delar av eller hela Bultens verk-
samhet i Hallstahammar skall kunna räddas. De fackliga organisationerna
och även andra menar att det finns förutsättningar att med framgång driva
verksamheten vidare.
Jag vill därför fråga statsrådet om statsrådet är beredd att tillsammans med
regeringskollegerna medverka till ett paket beträffande Hallstahammar, ett
paket som skulle innebära att man också kunde rädda en del av Bultens sys-
selsättning under förutsättning att det visar sig företagsekonomiskt klokt.
Anf. 45 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag vill först poängtera att jag till fullo förstår den oro, den
ilska och den rädsla inför framtiden som finns inte bara hos människorna i
Hallstahammar utan även på många andra orter, där man genom ett före-
tagsbeslut ytterligare förvärrar en redan tidigare svår arbetsmarknadssitua-
tion. Jag har tidigare här i kammaren haft debatter framför allt med Birger
Andersson och Göran Magnusson om situationen i Västmanland.
Jag vill betona hur mycket man nu är villig att jobba i Hallstahammar. Vi
har också från mitt departement redan haft många kontakter med personer
i Hallstahammar. Det är litet magstarkt att kräva konkreta besked av mig i
dag, när den tillsatta gruppen har sitt första sammanträde i dag kl. 13.30; jag
vet inte om de är färdiga än. Jag betonade i slutet av mitt svar att jag känner
ett stort ansvar för situationen, och jag kommer mycket noga och mycket
nära att tillsammans med denna grupp, som nu på landshövdingens initiativ
har kommit till i Hallstahammar, att följa utvecklingen och se i vilken mån
jag och mina regeringskolleger kan vara med och ta ett ansvar för Hallsta-
hammar.
Jag vill betona något som framgick av i alla fall Göran Magnussons inlägg
men som jag saknade i de två andras, nämligen att det är fråga om företagets,
Bultens, ansvar. Frågan är på vilket sätt de kommer att vara beredda att vara
med i gruppens arbete och ta en del av ansvaret. Jag tror inte att det svåra
är att få regeringen att ta sitt ansvar, utan det svåra blir snarare att få företa-
get att ta sin del av ansvaret.
Jag kommer alltså att följa utvecklingen nära, och jag lovar att medverka
i alla de lägen där regeringen har möjlighet att medverka. Dessutom kom-
mer det redan under våren att bli fråga om regionalpolitiska och arbetsmark-
nadspolitiska insatser i Västmanland. Vi kommer också att se över många av
de infrastrukturprojekt som nu är på gång och undersöka i vilken mån de
kan tidigareläggas, vilket var vad Birger Andersson frågade om. Under maj
månad kommer industriministern att kunna lämna besked om stödområdes-
indelningen, men jag har inget närmare datum för det.
Anf. 46 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag delar arbetsmarknadsministerns uppfattning att även
företaget givetvis har ett stort ansvar. Jag ställer nu konkreta frågor som rör
industriministerns arbetsområde - jag är medveten om detta -, men anled-
ningen är att jag riktade min fråga till industriministern.
Det gläder mig att höra att det i maj kommer ett konkret besked om en
temporär inplacering av Hallstahammars kommun i stödområde. Hallsta-
hammar var inplacerat i stödområde från 1986 till den 1 juli 1990. Många
från länet motionerade om att stödområdesplaceringen skulle vara kvar,
men tyvärr gick det inte igenom i riksdagen.
Jag skulle gärna vilja ha litet mer synpunkter på hur regeringen ser på en
tidigareläggning av en del investeringar. Som jag sade i mitt förra anförande
delar jag arbetsmarknadsministerns uppfattning att utbildningsåtgärder
inom arbetsmarknadspolitiken är mycket viktiga, men jag tror inte att det
räcker i en sådan här situation. Här behövs också andra åtgärder. Jag vill
då fråga arbetsmarknadsministern: Kan inte arbetsmarknadsministern något
mera konkret ge mig svar på mina frågor om Bergslagspendeln och Mälarba-
nan?
Anf. 47 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Även jag vill gärna ha svar på mina frågor. Kan jag resa hem
till Hallstahammar i veckan och tala om att vi kanske åtminstone får behålla
ridskolan? Det är inte bara Bulten som har försvunnit. Snickers, den enda
stora kvinnoindustrin, har också försvunnit. Nu försöker en del kvinnor att
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
23
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
24
driva verksamheten, men de har svårt att få borgen och de har svårt att få
fram pengar eftersom deras män hotas av arbetslöshet på Bulten.
Situationen är förtvivlad på många områden. En sänkning av arbetsgivar-
avgiften skulle omedelbart kunna ge vissa resultat.
För närvarande är jag emellertid mest intresserad av att få höra att vi åt-
minstone kan rädda vår ridskola. Den medför alltså många lärartjänster,
men det rör sig också om en stor grupp andra människor som indirekt är
beroende av arbete om ridskolan skall kunna vara kvar i Hallstahammars
kommun. Vi tål inte många fler nedläggningar efter dem vi har haft.
Anf. 48 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag har full förståelse för att Mona Sahlin inte har möjlighet
att lämna konkreta besked på olika punkter. Men jag tror att Mona Sahlin
också har full förståelse för mina ambitioner att kunna lämna konkreta be-
sked till Hallstahammar och Västmanland, eftersom vi är i ett besvärligt sys-
selsättningsläge.
När det gäller t.ex. Bergslagspendeln och den bristande finansiering som
i dag finns för det projektet, kan det vara värt att erinra om att Bergslagspen-
deln egentligen är ett resultat av stålkrisen i Fagersta och Bergslagsregionen
där även Hallstahammar var inblandat. Vi ser fullföljandet av Bergslagspen-
deln som en angelägen fråga när det gäller möjligheterna att vidta åtgärder
i Hallstahammar.
Det är bra att Mona Sahlin ser mycket positivt på den arbetsgrupp som
snabbt har kommit i gång. Jag förmodar att hon då också är beredd att ge de
resurser som kan behövas för att klara av arbetet.
Jag vill gärna anknyta något till Mälarbanan, bron i Södertälje och även
till sysselsättningssituationen på Snickers. Invandrarförläggningen är på väg
att försvinna, AMU har flyttat sin verksamhet från Hallstahammar. Kommu-
nen och kommunledningen känner sig hårt drabbade av situationen.
Anf. 49 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag vill än en gång betona att jag mer än väl förstår hur pres-
sade inte bara kommunpolitikerna utan också alla de människor som förlo-
rat sitt arbete eller vet att de kommer att förlora sitt arbete är.
Vi kommer att systematiskt gå igenom många av de stora infrastruktur-
projekten för att se på tidsplanerna och om det går att tidigarelägga projek-
ten. Jag vill betona detta för Birger Andersson. Jag vet att den grupp som vi
nu alla har uttalat vårt stora stöd för också kommer att väga in vilka av dessa
insatser man ser som viktiga, vilka möjligheter det finns att tidigarelägga
dem och vad detta kommer att betyda för Hallstahammar.
Till Birgit Henriksson vill jag säga att jag i helgen blev uppmärksammad
på frågan om Strömsholm. Jag har försökt ta reda på bakgrunden och de
olika alternativ som finns i den utredning som lantbruksstyrelsen har gjort.
Jag förstår till fullo att detta är en mycket bekymmersam och allvarlig fråga
i detta läge. Jag lovar att ytterligare sätta mig in i frågan och se om vi inte
kan undvika att försämra det redan svåra läget i Hallstahammar, med all re-
spekt för att ett stort utredningsarbete har legat bakom rapporten.
Jag förstår till fullo att man vill ha konkreta besked, Göran Magnusson.
Det är också därför som jag mycket intresserat och skyndsamt kommer att
följa gruppens arbete för att få veta vilka konkreta besked man vill ha från
regeringen förutom de saker som vi diskuterar här i kammaren i dag.
Anf. 50 BIRGER ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag är glad över att arbetsmarknadsministern här försöker
att ge vissa konkreta besked eller antydningar till konkreta besked. Jag för-
står att arbetsmarknadsministerns situation inte är så lätt. Arbetsmarknads-
ministern kommer in i det avslutande skedet, och det är kanske finansminis-
tern och industriministern som i stället borde stå här och svara på frågorna.
Men jag hoppas att arbetsmarknadsministern tar med sig våra synpunkter
och framför dem till industriministern och finansministern.
Hallstahammar är i ett prekärt läge, och det behövs insatser. Vi i Västman-
land vill gärna klara oss själva, men när det är en besvärlig situation behöver
vi hjälp från regeringen, och jag hoppas att vi kan få det.
Anf. 51 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Jag vill först tacka arbetsmarknadsministern för att hon vill
sätta sig in i frågan om Strömsholm. Starka krafter i södra Sverige vill att
denna ridsport skall flyttas över till Flyinge. Dels finns det gamla traditioner
i Strömsholm, dels skulle det vara ett dråpslag. Dessutom är vi inte alls helt
överens om att man kan vinna något ekonomiskt på detta. Den södra regio-
nen av Sverige är inte så illa drabbad som våra gamla bergsbygder.
Jag har fortfarande inte fått något svar på min fråga om en sänkt arbetsgi-
varavgift, något som kanske omedelbart skulle kunna skapa ett lättare läge.
Det är inte bara Bulten som drabbas utan massor av små underleverantörer,
affärer och oerhört många människor som indirekt är beroende av dessa ar-
beten. För dem skulle det vara en omedelbar lättnad.
Anf. 52 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Vi talade tidigare om den interpellationsdebatt som fördes
för några veckor sedan med deltagare från samma partier och även statsrådet
Mona Sahlin. Det kan i detta sammanhang vara värt att erinra om att det
som moderata samlingspartiet då ansåg som viktigaste frågan faktiskt var ge-
nerella skattesänkningar över hela landet. Det skulle då lösa alla problem.
I den här situationen kräver också det partiet konkreta insatser från rege-
ringen, och man anser att den arbetsmarknadspolitik som socialdemokratin
står för är den som går att förlita sig på även i en sådan här besvärlig situa-
tion. Det är också en uppfattning som stämmer med de erfarenheter jag fått
av besöken i Hallstahammar.
Herr talman! Jag har ingen ytterligare fråga till statsrådet, men jag tyckte
att det var värt att notera detta. Jag ser fram emot ytterligare kontakter i
dessa frågor och det positiva intresse som har markerats i detta svar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
25
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 15.56 på förslag av andre vice talmannen att ajour-
nera frågestunden till kl. 18.00.
26
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
11 § Svar på fråga 1990/91:504 om typgodkännande av svenska indu-
striprodukter
Anf. 53 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Fru talman! Ingrid Ronne-Björkqvist har frågat mig om vilka åtgärder jag
avser att vidta med anledning av den långa väntetiden för typgodkännande
av ett renoveringssystem för dricksvattenledningar.
Bakgrunden är att företaget Forsheda AB har ansökt om ett s.k. frivilligt
typgodkännande för en produkt hos det enskilda branschorganet, Svenska
vatten- och avloppsverksföreningen. För bedömningar av toxikologiska och
hygieniska egenskaper hos VA-produkter utnyttjar branschorganet på upp-
dragsbasis den expertis som finns hos livsmedelsverket. Sålunda rör detta sig
om ett frivilligt åtagande och inte om någon del av livsmedelsverkets ordina-
rie myndighetsutövning.
En skrivelse från Forsheda AB där man begär industriministerns hjälp har
överlämnats till mig. Ingrid Ronne-Björkqvist ställde i november motsva-
rande fråga till industriministern.
Jag har informerat mig om vad som händer i frågan på myndigheten, och
efter vad jag erfarit kommer livsmedelsverket inom den närmaste veckan att
lämna ett yttrande till VAV.
Anf. 54 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det var ju positivt. Jag hoppas
att vi är överens om att det är viktigt att också ett frivilligt typgodkännande
går att få fram i det här landet. Det är viktigt både för den internationella
konkurrensen, för marknadsföringen och för produktutvecklingen här i Sve-
rige. Detta har tagit nästan tre år. Under det första året fick man i sju andra
länder fram ett typgodkännande, och det tog 5-12 månader. Det gäller
Norge, Danmark, Finland, England, Tyskland, Frankrike och Holland.
Forsheda AB bad mycket riktigt i höstas regeringen om hjälp med detta efter
det att man hade väntat i två och ett halvt år på att få något svar från Svenska
vatten- och avloppsverksföreningen, som i sin tur väntar på svar från livsme-
delsverket. Industriministern höll redan då med om att handläggningstiden
var alldeles för lång.
Nu är jag intresserad av att höra vad som egentligen har hänt. Är det rim-
ligt att handläggningstiden är så lång, eller är det fråga om ett olycksfall i
arbetet? Hur ser tidsramarna och planeringen ut på livsmedelsverket när det
gäller den här typen av frågor?
Anf. 55 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag är övertygad om att Ingrid Ronne-Björkqvist väl vet att
jag som statsråd här i kammaren inte kan diskutera enskilda ärenden som
handläggs inom en myndighet, vare sig ärenden som man har i sin myndig-
hetsutövning eller som i detta fall som ett frivilligt åtagande. Såvitt jag har
förstått är inte heller avsikten med riksdagens frågestunder att man skall dis-
kutera enskilda ärenden. Det kan jag som statsråd inte göra, utan det är
myndigheterna som får göra det.
Det är klart att jag mycket väl förstår att frågor kan ställas som en opi-
nionsyttring, och det har jag ingen invändning mot. Men enskilda ärenden
kan jag inte diskutera. Det enda jag kan säga är att för att man skall kunna
lämna ett yttrande måste man också ha all relevant dokumentation. Och om
jag har förstått saken rätt har denna produkt som det handlar om förändrats
under tiden. Det är alltså inte samma produkt som man talar om i dag som
för ett par år sedan. Men ärendet kan jag alltså inte diskutera.
Anf. 56 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Fru talman! Jag förväntar mig naturligtvis inte heller att statsrådet disku-
terar det enskilda ärendet. Men däremot vill jag veta om det är rimligt att
den här typen av ärenden skall behöva handläggas så länge i Sverige när de
kan handläggas så mycket snabbare i andra länder. Ar det rimligt med dessa
väntetider? Skall våra industrier ställa in sig på att även i fortsättningen få
vänta i tre år för den här typen av ärenden, dvs. sådana som gäller typgod-
kännanden, på grund av att ärendet har fastnat hos livsmedelsverket?
Anf. 57 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag kan alltså inte diskutera enskilda ärenden. Såvitt jag har
förstått har man på livsmedelsverket inte samma uppfattning som företaget
uppenbarligen har om de godkännanden som har givits av de uppräknade
länderna.
Anf. 58 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Fru talman! Tydligen står ord mot ord. Jag skall undersöka närmare om
jag är felunderrättad på den här punkten. Men tre år måste, enligt min upp-
fattning, vara en orimligt lång tid för att få ett sådant typgodkännande.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
12 § Svar på fråga 1990/91:493 om utvinning av sand m.m. från havs-
bottnen
Anf. 59 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Fru talman! Jens Eriksson har frågat mig om jag har för avsikt att låta ut-
vinningen av sand, grus och sten på svensk kontinentalsockel i Kattegatt få
fortsätta att förstöra havsbottnen.
27
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
Regeringen meddelade i beslut hösten 1986 fem danska företag tillstånd
enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln att utvinna sand, grus och
sten inom Stora och Lilla Middelgrund i Kattegatt. Tillstånden gäller t.o.m.
den 30 september 1991. Som villkor för tillstånden gäller bl.a. att, om täkt-
verksamheten inverkar menligt på allmänna intressen, t.ex. naturmiljön och
fisket, äger Sveriges geologiska undersökning att minska eller utesluta enligt
tillståndet medgiven täktvolym, täktområde eller del av sådant område. En-
ligt vad jag har erfarit har något sådant beslut ännu inte aktualiserats. Jag
tolkar detta förhållande som att berörda myndigheter gjort bedömningen att
ifrågavarande täktverksamhet hittills inte inverkat menligt på naturmiljön.
Det föreligger i dag två ansökningar om fortsatt täktverksamhet inom
Stora Middelgrund. Dessa ansökningar bereds inom industridepartementet,
och för närvarande inhämtas yttranden från berörda organ, bl.a. fiskeristy-
relsen, statens naturvårdsverk, Sveriges geologiska undersökning, länssty-
relsen i Hallands län och Halmstads kommun.
Jag vill, som Jens Eriksson säkert förstår, inte föregripa prövningen av an-
sökningarna. Jag kan dock redan nu försäkra att hänsynen till naturmiljön
kommer att väga tungt i regeringens tillståndsprövning.
Anf. 60 JENS ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Jag noterar att industrimi-
nistern försäkrar att hänsyn skall tas till naturmiljön och att den kommer
att väga tungt vid regeringens tillståndsprövning. Det tycker jag är värt att
notera.
Om jag är rätt underrättad finns det regler som tillåter att endast svenska
företag erhåller tillstånd till sandsugning på svenskt vatten. Dessa regler
skall givetvis inte tillämpas på ett sådant sätt att det räcker med en svensk
bulvan för att få ett sådant tillstånd. De företag som har sökt tillstånd har
inte något behov av sand för egen del. De avser inte heller att ta aktiv del i
utnyttjandet av sandutvinningen. Den enda funktion som de svenska företa-
gen har är att få ett tä k tti llstånd som de sedan möjligen skall sälja till danska
utvinnare. Detta tillgodoser endast utländska intressen.
Det har konstaterats att när man bedriver sådan sandsugning blir det stora
gropar i bottnen. Dessa gropar försvårar trålning. Och det är besvärligt att
komma fram för att bedriva fiske inom de områden där man utvinner sand.
Man rör upp vattnet och dödar rommen som läggs på stora områden, man
försvårar reproduktionen och det bildas svavelvätebottnar i de hålor som
uppstår efter sandsugningen.
Jag kan inte förstå varför Danmark behöver utvinna sand på svensk botten
när hela Danmark är fullt med sand både på botten och i land.
Anf. 61 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Fru talman! Det kan inte heller jag avgöra. Men de som söker tillstånd har
väl sina motiv för det. Vi har att pröva ansökningarna utifrån den lagstiftning
som vi har, och det kommer vi att göra, och vi kommer då att ta in de yttran-
den som behövs. I dessa får vi säkert också besked om vilka problem som
finns ur miljösynpunkt, bl.a. de gropar som uppstår. Vi får därför avvakta
28
tills vi liar fått alla synpunkter innan vi kan ge ett besked i frågan. Men då
kommer de naturmässiga frågorna att spela en stor roll.
Anf. 62 JENS ERIKSSON (ni):
Fru talman! Om jag inte minns fel har det ena företaget ansökt om dispens
för den händelse att det skulle dra ut på tiden med beviljandet. Ni har kanske
inte heller tagit ställning till den frågan?
Anf. 63 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Fru talman! Nej.
Anf.64 JENS ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag hoppas verkligen att man vid bedömningen tar den hänsyn
som man skall ta till fisket. Det finns faktiskt en regel om att man inte får
förstöra möjligheterna att bedriva ett yrkesmässigt fiske på kontinental
soeke). Jag hoppas att man tar den hänsynen.
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1990/91:521 om näringslivet inom Eskilstunaregio-
nen
Anf. 65 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Fru talman! Alf Egnerfors har frågat mig vilka nya statliga insatser rege-
ringen är beredd att vidta för att tillgodose syftet med tidigare riksdagsbeslut
att i Eskilstunaregionen medverka till ett mer differentierat näringsliv.
Sedan FFV och fortifikationsförvaltningen flyttade till Eskilstuna har för-
utsättningarna för försvarsindustrin förändrats markant. Såväl inhemska
som utländska beställningar har minskat kraftigt, vilket krävt omfattande
struktureringar inom försvarsindustrin. En sådan strukturell åtgärd för att
på ett offensivt sätt möta en krympande marknad är bildandet av Swedish
Ordnance. I samband därmed har ledningen för och ägarna av Swedish Ord-
nance gjort den bedömningen att koncernledningen skall ha sitt säte i Karl-
skoga. Det är berörda företag som har att göra den bedömningen utifrån de
förutsättningar det nybildade företaget har att arbeta efter.
Beträffande fortifikationsförvaltningen har jag från försvarsdepartemen-
tet erfarit att fortifikationsförvaltningen den 1 juli 1990 övergått från att ha
varit en anslagsfinansierad myndighet till att bli en avgiftsfinansierad myn-
dighet. Syftet med denna omläggning är bl.a. att effektivisera den nuvarande
verksamheten.
I regeringens skrivelse 1990/91:50 aviserades ett treårigt program för hela
den statliga administrationen som innebär en 10-procentig neddragning.
Detta innebär att utrymmet för omlokaliseringar av statlig verksamhet för
närvarande är ytterst begränsat.
Däremot vill jag peka på regeringens propositionen om näringspolitik för
tillväxt där utbyggnaden av järnvägen i Mälardalen är ett prioriterat projekt.
En sådan förbättring av infrastrukturen kommer på sikt att vara värdefull för
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1990/91:95
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
30
Eskilstunaregionen. Förbättrade kommunikationer är en viktig förutsätt-
ning för etableringar av företag och kan också bidra till att få till stånd utlo-
kaliseringar av expanderade tjänsteföretag från Stockholmsregionen.
Anf. 66 ALF EGNERFORS (s):
Fru talman! Den sista delen av svaret ber jag att få instämma i. Jag tackar
också i övrigt för det svar som industriministern har lämnat.
Sedan jag ställde min fråga har dock Eskilstuna åter drabbats av ett hårt
slag på arbetsmarknaden. Det anrika och välkända företaget F E Lindström
AB har oväntat meddelat att verksamheten där skall upphöra vid industrise-
mesterns början. 112 personer mister därigenom sina anställningar.
Den nuvarande ägaren, Bahco Verktyg, har bedömt att vinstnivån i före-
taget är för låg för att motivera fortsatt drift. Delar av produktionen skall
flyttas över till Enköping.
Strukturförändringar inom metall- och manufakturindustrin slår hårt mot
den ensidiga arbetsmarknaden i Eskilstunaregionen. Rykten gör dessutom
gällande att tillverkningen av finkalibriga och grovkalibriga vapen inom
Swedish Ordnance-koncernen i Eskilstuna samt provskjutfältet i Hugelsta
kommer att försvinna. Ytterligare ett par hundra jobb försvinner därigenom
från Eskilstuna.
Om de åtgärder som jag ryktesvägen fått höra om blir verklighet, är vi
tillbaka i den situation som rådde innan besluten om utlokalisering av statlig
verksamhet till Eskilstuna fattades 1961 och 1973. Det tyder på att vi alltjämt
är i behov av åtgärder från statens sida för att bredda näringslivsbasen i Es-
kilstunaregionen.
Anf. 67 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Fru talman! Jag kan hålla med om att vi för närvarande har en hel del
varsel som skapar problem i olika delar av vårt land, och Eskilstuna och
Sörmland är ingalunda undantagna. Det vi kan göra är naturligtvis att be-
driva en sådan ekonomisk politik att vi får bättre fart på den svenska indu-
strin, vilket kan leda till att vi undviker neddragningar och att vi kan få en
expansion inte bara i industrisektorn utan också i tjänstesektorerna. Rege-
ringens politik är inriktad på att åstadkomma sådana förändringar i ekono-
min att vår konkurrenskraft skärps och att vi därmed kan skapa bättre förut-
sättningar för expansion i vårt näringsliv.
Lågkonjunkturen kan vi naturligtvis inte göra särskilt mycket åt, men det
finns tecken både i Amerika och i andra delar av världen som pekar på att
konjunkturen sannolikt kommer att vända under slutet av detta år och in på
1992. Också det är naturligtvis en viktig förutsättning för att vi skall få fart
på vår industri.
Men samtidigt är det naturligtvis viktigt att vi skapar förutsättningar som
gör vår industri och vårt näringsliv mer konkurrenskraftiga. Infrastrukturin-
satserna är av avgörande betydelse för framtiden. Här i Mälardalen kan
bättre kommunikationer, t.ex. via en utbyggd Mälarbana med snabba för-
bindelser, leda till en större arbetsmarknad med bättre flexibilitet, vilket gör
att vi också bättre kan komma till rätta med de problem som Eskilstuna och
delar av Mälarregionen har haft under ganska lång tid. Jag tror att det är
viktigt att vi får till stånd dessa infrastrukturinsatser. Också på andra punkter
behöver det göras förstärkningar.
Anf. 68 ALF EGNERFORS (s):
Fru talman! Jag kan återigen instämma i industriministerns senaste ord.
Jag hoppas bara att industriministern inte glömmer bort Svealandsbanan när
man talar om uppläggningen av järnvägstrafiken i Mälardalen.
Överläggningen var härmed avslutad.
14 § Svar på fråga 1990/91:511 om länsrätten i Stockholms län
Anf. 69 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):
Fru talman! Pär Granstedt har frågat mig om regeringen är beredd att ge
statskontoret i uppdrag att beträffande länsrätten i Stockholms län pröva
olägenheterna med mycket stora domstolar i anledning av att regeringen har
gett statskontoret i uppdrag att göra en organisatorisk översyn av Svea hov-
rätt.
Jag utgår från att bakgrunden till Pär Granstedts fråga är hans åsikt att en
länsrätt bör förläggas i Haninge, om regeringens proposition (prop.
1990/91:80) med förslag till en ny instansordning för socialförsäkringsmål
kommer att antas av riksdagen.
I propositionen har regeringen som sin inställning tillkännagett att det inte
finns skäl att splittra länsrätten i Stockholms län. Jag har också vid två tillfäl-
len, varav Pär Granstedt var närvarande vid det ena, besvarat frågor från
honom om lokalisering av domstolar till Haninge, senast i en interpellations-
debatt i mars. Jag uppgav då att det inte har kommti fram någon omständig-
het som gör att det finns anledning att ompröva den inställning som anges i
propositionen. Min åsikt är densamma i dag. Det finns därför inga skäl för
mig att nu föreslå regeringen att ge statskontoret ett uppdrag beträffande
länsrätten av det slag Pär Granstedt angett.
Låt mig lägga till att den reform av försäkringsdömandet som nu är aktuell
är ett viktigt led i regeringens målmedvetna strävanden att stärka rättsväsen-
det. Den innebär också en betydande decentralisering av dömandet, efter-
som de mål som nu avgörs av tre domstolar i framtiden skall spridas på 24
länsrätter.
Anf. 70 PÄR GRANSTEDT (c):
Fru talman! Det är naturligtvis litet odrägligt av mig att återkomma till
denna fråga med en sådan envishet, och jag ber om ursäkt för det. Anled-
ningen är att jag fått ta del av en motivering till att regeringen har gett stats-
kontoret i uppdrag att göra organisationsöversynen av Svea hovrätt. Motivet
för detta är att Svea hovrätt är en så stor enhet och att man vill undersöka
vilka olägenheter som är förenade med så stora domstolar. Jag konstaterar
att genom den förändring som görs kommer länsrätten i Stockholms län att
bli ungefär lika stor som Svea hovrätt.
Då slog mig tanken att om regeringen anser att Svea hovrätt är för stor,
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
31
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
kanske möjligen en lika stor domstol av annat slag också skulle kunna vara
väl stor. Det är en fråga som justitieministern och jag har diskuterat vid ett
tidigare tillfälle.
Jag är litet nyfiken på att få höra vad som gör att en viss storlek är för stor
för Svea hovrätt men inte vållar några svårigheter när det gäller länsrätten.
Anf. 71 Justitieminister LA1LA FREIVALDS (s):
Fru talman! Vi kunde kanske ha sluppit den tredje frågan i samma ämne,
om Pär Granstedt hade läst bättre i siffrorna. Svea hovrätt och länsrätten i
Stockholm är icke lika stora. Svea hovrätt har 320 anställda, alltså nästan 100
fler än länsrätten.
Anf. 72 PÄR GRANSTEDT (c):
Fru talman! Jag har naturligtvis litet svårt att just nu gå in på en sifferde-
batt, men enligt de uppgifter som jag har fått skulle det bli samma storleks-
ordning på de bägge domstolarna efter det att överföringen av ärenden till
länsrätten har skett. I varje fall är det helt klart att länsrätten blir en mycket
stor domstol och alltså borde uppvisa likartade problem som Svea hovrätt.
Överläggningen var härmed avslutad.
32
15 § Svar på fråga 1990/91:531 om omhändertagande av barn
Anf. 73 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! Anita Stenberg har frågat mig vad jag avser att göra för att
värna ett barns rätt att slippa bli ”omhändertaget” mot egen och föräldrarnas
vilja.
Det fall som Anita Stenberg har beskrivit kan jag inte kommentera.
Riksdagen har nyligen beslutat om en ny lagstiftning när det gäller samhäl-
lets skyldighet att ingripa med tvångsåtgärder när barn påtagligt riskerar att
skadas. I den nya lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga (LVU), som trädde i kraft den 1 juli 1990, betonas tydligare än tidigare
principen om barnets bästa. Riksdagen var, med undantag av vänsterpartiet,
helt enig om grunderna för när socialnämnden skall ingripa.
Under senare år har i olika sammanhang socialtjänsten kritiserats för att
inte ha ett tillräckligt barnperspektiv i sitt arbete. Regeringen har därför i
årets budgetproposition föreslagit att 8 milj. kr. skall ställas till socialstyrel-
sens förfogande för en samlad satsning i det sociala arbetet för att öka kom-
petensen att arbeta med och för utsatta barn.
Anf. 74 ANI TA STENBERG (mp):
Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret, men jag har en kommentar.
Det är oerhört viktigt att se vilka omständigheter som ligger till grund för
beslutet att omhänderta ett barn. De omständigheter som anförs måste vara
sanna, de måste kunna accepteras av rättsordningen, dvs. att de måste vara
rättsenliga. I annat fall bygger ju besluten på lösan grund, och det kan vi
aldrig finna oss i om vi vill räknas som en rättsstat.
Det finns en rättsosäkerhet i om personalen som handhar sådana här fall
inte har tillräckliga juridiska kunskaper eller låter sig styras av andra hänsyn
än de rättsenliga. Det kan rent av leda till att barn omhändertas på felaktiga
premisser. Det handlar ytterst om det enskilda barnets rätt, inte om föräld-
rarnas rätt, inte om samhällets rätt, inte om den sociala maktens rätt och
definitivt inte om det orättas makt över barnet. Barnets rimliga krav på rätts-
säkerhet och rättstrygghet fordrar i ljuset av principen om barnets bästa att
barnets röst stärks i vårt samhälle. En möjlighet skulle kunna vara att barnet
får tillgång till en person som helt och hållet tillvaratar det enskilda barnets
intressen. Denna person skulle vara fristående och oberoende av föräld-
rarna, socialmakten och samhället i övrigt. Det skulle kunna vara i form av
en barnombudsman. Vi måste oundgängligen snabbt få en lösning på frågan.
Ar statsrådet villig att hjälpa dessa utsatta barn?
Anf. 75 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! Svaret på frågan är ett obetingat ja. Jag vill nog påstå att rege-
ringen visat det i handling på flera olika sätt, inte minst under den senaste
tiden. Den snabba handläggningen av barnkonventionen har lett till att den
upphöjts till lag i Sverige. Det ger de utsatta barnen ett markerat stöd. I
barnkonventionen talas om barn som rättssubjekt, som människor med egna
rättigheter och rätt till inflytande över den egna personen. Problemet är ju
att barn kan befinna sig i sådana åldrar att de inte har egna erfarenheter och
uttrycksmedel för att hävda sin rätt. Därför måste vi med olika åtgärder
stärka barnens rättsliga skydd.
En barnombudsman är, som jag ser det, en viktig förstärkning av barns
rättigheter. Därför har vi nu en utredning om barnombudsmannafunktio-
nen - hur den på bästa sätt skall kunna utformas för att ge det verkningsfulla
stöd som vi tycker att barn skall ha i det svenska samhället. Det gäller att
hitta den rätta avvägningen mellan de olika myndigheter och instanser som
vi redan har och definiera barnombudsmannarollen på ett sådant sätt att den
inte bara blir ett utanverk utan får en verklig innebörd och blir till verklig
förstärkning för barn.
Sedan vill jag påminna om att de resurser som vi sätter in för att stärka
barnperspektivet och barnkompetensen i socialtjänsten syftar till att öka
kunskapen i dessa svåra fall hos den personal inom socialtjänsten som möter
dessa utsatta barn.
Anf. 76 ANITA STENBERG (mp):
Fru talman! Jag får tacka så mycket för dessa ord. Egentligen är det precis
så som jag också tänker. Nu måste vi få verkligheten att rätta sig efter det
som uttrycks här.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
33
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
16 § Svar på fråga 1990/91:535 oin tvångsomhändertagande enligt
lagen om vård av unga
34
Anf. 77 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! Gudrun Schyman har frågat socialministern om lagen om sär-
skilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kan anses tillämpbar i ett fall,
där en cancersjuk pojke omhändertagits för operation mot föräldrarnas
vilja, eller i liknande fall.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Jag kan, som Gudrun Schyman säkert förstår, inte ha någon uppfattning
om lagtillämpningen i det särskilda fallet. Efter vad jag erfarit har ärendet
anmälts till JO, som kommer att göra en granskning.
Rent allmänt vill jag anföra att ärenden av denna karaktär är oerhört svåra
att avgöra såväl för kommunens socialtjänst som för domstolarna. Att LVU
kan vara tillämplig i fall där barn inte erhåller lämplig sjukvård är helt klart.
För de beslut som skall fattas har självfallet de läkarutlåtanden som finns
stor betydelse. Huruvida handläggningen och bedömningarna i det enskilda
fallet varit riktiga får den fortsatta rättsliga hanteringen ge svar på.
Då Gudrun Schyman, som framställt frågan, anmält att hon var förhind-
rad att närvara vid sammanträdet, medgav förste vice talmannen att Maggi
Mikaelsson i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 78 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Jag har i Gudrun Schymans frånvaro åtagit mig att ta emot
svaret på denna väldigt viktiga fråga. Det är bra att vi får svar på frågan. Det
är också bra att ärendet har anmälts till JO, som nu kan se över det aktuella
fallet. Jag förstår att statsrådet inte kan uttala sig om det här fallet, men prin-
cipen är viktig. Det är alltid svårt och grannlaga när man skall omhänderta
barn. I det här fallet, om jag har förstått rätt de handlingar som jag har tagit
del av, står ord mot ord, läkare mot läkare. Det är just detta som gör att det
är speciellt grannlaga i det här fallet. Det rör sig dessutom om föräldrar som
ingalunda har motsatt sig vården. Vad man kan utläsa av de handlingar jag
har tagit del av, finner man snarare en misstänksamhet mot alternativmedici-
nen. Jag tycker att det är allvarligt om det går att använda lagen om vård av
unga i särskilda fall så att andra värderingar och tolkningar görs än föräld-
rarna om vilket slags sjukvård som skall användas. Det är därför viktigt att
frågan bevakas.
Jag vill gärna höra statsrådets svar om det finns en risk att lagen används
på det sättet. Det måste vara helt felaktigt.
Anf. 79 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! Min uppfattning kvarstår att det är utomordentligt svårt att
personligen bilda sig en uppfattning om ett fall med den beskrivning som har
givits. Min erfarenhet säger mig att man måste veta mycket om ett komplice-
rat fall av detta slag för att kunna ha en uppfattning.
Jag tycker att det är bra att justitieombudsmannen granskar fallet. Saken
blir inte lättare av - om det förhåller sig så - att olika läkare och sjukvårds-
skolor står mot varandra. En intressant aspekt är också omständigheten att
föräldrarna skulle sanktionera en vårdform men inte en annan. Jag tycker
att det är bra att det i det här enskilda fallet sker en granskning.
Barn tas inte om hand om det inte finns en konflikt i bakgrunden och ris-
ker för att barnet skall fara illa. Dessa ärenden är så svåra att det hela tiden
är viktigt att följa dessa ärenden och att vi skaffar oss bättre och bättre kun-
skaper om hur vi på bästa sätt tillämpar lagen och barnkonventionen, dvs.
arbetar för barns bästa även i sådana här fall.
Anf. 80 MAGGI MIKAELSSON (v):
Fru talman! Jag har ett utdrag från de allmänna målen skrivna av socialsty-
relsen när det gäller lagen om vård av unga. Där framgår det att lagparagra-
fen kan tillämpas när det gäller omhändertagande av barn när föräldrarna
vill förhindra en viss behandling när barnets hälsotillstånd kräver den. Det
står också i anvisningarna att nämnden skall försöka övertala föräldrarna ont
det finns tid att göra det. Såvida inte läkarna anser att godtagbara alternativa
medicinska möjligheter står till buds, är nämnden tvungen att ingripa till den
unges skydd.
Jag uppfattar att det här finns en konflikt och motsättning. Det finns lä-
kare som menar att det fanns godtagbara alternativ som föräldrarna ville
pröva. Jag ser att det finns en risk i att göra bedömningar som går emot för-
äldrarnas, då deras uppfattning inte stämmer med den gängse sjukvårdens.
Det är ett viktigt principiellt ställningstagande att inte kunna tillämpa lagtex-
ten på det sättet.
Anf. 81 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! Jag har inte mycket att tillägga. Det är viktigt att justitieom-
budsmannen gör en allsidig granskning också av de rent medicinska förut-
sättningar som uppenbarligen funnits. De olika omständigheterna i det en-
skilda fallet skall vägas in. Det är först när dessa omständigheter finns till-
gängliga som det går att göra en bedömning om lagen har tillämpats på ett
konsekvent och riktigt sätt.
Jag vill återigen understryka att i motivtexten till lagen pekar man på möj-
ligheten att inskrida till barnets skydd om barnet inte får den sjukvård den
behöver i ett akut läge.
Överläggningen var härmed avslutad.
17 § Svar på fråga 1990/91:518 om styrelserepresentation hos myn-
digheter
Anf. 82 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Erkki Tammenoksa har frågat mig om lekmannainflytandet
kommer att upphöra i statliga myndigheters styrelser.
I budgetpropositionen 1991 (bil. 2 s. 18 och 19) har regeringen aviserat en
översyn av verksstyrelsernas befogenheter och ansvar. Översynen skall om-
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
35
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Svar på frågor
fatta också en utvärdering av riksdagens s.k. verksledningsbeslut, vad gäller
bl.a. styrelsernas uppgifter och sammansättning. Utredningsdirektiven be-
reds för närvarande i civildepartementet.
Svaret pä frågan är ne j. Jag avser inte att ge direktiv om att lekmannainfly-
tande! i statliga styrelser skall upphöra.
Anf. 83 ERKKI TAMMENOKSA (s):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.
Visst har jag läst propositionen. Men signaler från olika håll, smygvägen,
har gett vid handen att lekmannainflytandet är i fara. Det verkar som om
lekmannainflytande och medborgarrepresentation skall lämnas över till ex-
perter och direktörer. Det var inte så länge sedan beslutet fattades i riksda-
gen om medborgarinflytandet genom lekmän i verksledningar. En stor ut-
bildningsinsats genomfördes - jag var faktiskt med själv - i statliga styrelser.
Detta krävde mycket nytänkande.
Jag medger att statsrådet svarat entydigt. Nu skulle diskussionen egentli-
gen sluta.
Behöver vi inte en diskussion om dessa frågor och om vad som har orsakat
denna nya situation? Utvärderingar är säkert på sin plats. Men den nya given
överraskar ändå.
Anf. 84 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag vet inte riktigt vad Erkki Tammenoksa syftar på med ut-
trycket en ny giv. Jag har inte sett det så att vi skall införa något system där
lekmannainflytandet tas bort. Vi behöver i många av våra styrelser ledamö-
ter som kan vara motpart och driva på av verksledningen. Därför tror jag att
lekmannastyrelser kommer att vara kvar på de flesta viktiga myndigheter.
Men vi behöver nu göra en utvärdering av de system som har introduce-
rats. På många håll fungerar de bra. På andra håll har intrycket varit att om-
bildning till t.ex. råd har inneburit att det faktiska inflytandet för de lekmän
som sitter där inte är särskilt stort. Jag tycker att det är en farosignal man
bör ta på allvar. Det finns även en del andra saker som behöver värderas.
Ett var ett nytt system som infördes, och det bör utvärderas. Det betyder
minsann inte, Erkki Tammenoksa, att lekmannastyrelserna skall avvecklas.
Anf. 85 ERKKI TAMMENOKSA (s):
Fru talman! Jag blev överraskad av att detta kom så snabbt. Jag förstår att
det nya systemet måste utvärderas. Det kan medges att en viss vilsenhet
rådde i styrelserna. Men det är helt förståeligt när man i stället för att detalj-
granska får fatta stora principiella beslut avseende myndigheternas verksam-
het. Jag får nöja mig med svaret. Där står svart på vitt att lekmannainflytan-
det skall vara med i bilden även i fortsättningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
36
18 § Hänvisning av ärende till utskott
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1990/91:174 till skatteutskottet
19 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1990/91:173 Dubbelsbeskattningsavtal ntellan Sverige och Belgien
Motionerna
med anledning av skr. 1990/91:101 ILOs konvention om ursprungsfolk och
stamfolk i självstyrande länder
1990/91:1114 av Martin Olsson och Karin Israelsson (c)
1990/91 :U15 av Ragnhild Pohanka och Eva Goés (mp)
1990/91 :U 16 av Anders Castberger och Kerstin Ekman (fp)
1990/91 :U 17 av Berith Eriksson m.fl. (v)
med anledning av prop. 1990/91:117 En ny kommunallag
1990/91 :K46 av Ingrid Andersson m.fl. (s, m, fp, c)
1990/91 :K47 av Lena Öhrsvik (s)
1990/91 :K48 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
1990/91 :K49 av Anders Björck m.fl. (m)
1990/91 :K50 av Mona Saint Cyr (m)
1990/91:K51 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
1990/91 :K52 av Sören Norrby (fp)
1990/91 :K53 av Alf Egnerfors m.fl. (s)
1990/91 :K54 av Martin Olsson (c)
1990/91 :K55 av Bengt Kindbom m.fl. (c)
1990/91 :K56 av Sonia Karlsson (s)
1990/91 :K57 av Ylva Johansson och Bo Hammar (v)
1990/91 :K58 av Ylva Johansson (v)
1990/91 :K59 av Lars Werner m.fl. (v)
med anledning av prop. 1990/91:121 Försöksverksamhet med kommunalt
huvudmannaansvar för primärvård m.m.
1990/91:So59 av Karin Israelsson m.fl. (c)
1990/91 :So60 av Ulla Tilländer och Rosa Östh (c)
1990/91 :So61 av Sten Svensson m.fl. (m)
1990/91 :So62 av Margö Ingvardsson m.fl. (v)
med anledning av prop. 1990/91:136 Ändringar i sparbankslagen m.m.
1990/91 :N96 av Lars Norberg m.fl. (mp)
med anledning av skr. 1990/91:137 Redovisning för fördelningen av medel
från allmänna arvsfonden under budgetåret 1989/90
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
37
Prot. 1990/91:95 1990/91:So65 av Sten Svensson m.fl. (m)
16 april 1991 1990/91 :So66 av Karin Israelsson m.fl. (c)
med anledning av prop. 1990/91:138 Vissa tandvårdsfrågor
1990/91 :So67 av Isa Halvarsson (fp)
1990/9 LS068 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
1990/91 :So69 av Sten Svensson m.fl. (m)
1990/91:So70 av Anita Stenberg (mp)
med anledning av prop. 1990/91:142 Handel och tjänster på värdepappers-
marknaden, m.m.
1990/91 :N97 av Alf Wennerfors (m)
1990/91 :N98 av Krister Skånberg (mp)
1990/91 :N99 av Rolf L Nilson m.fl. (v)
med anledning av prop. 1990/91:144 vissa följdfrågor om ny bostadsfinansie-
ring, m.m.
1990/91 :Bo55 av Erling Bager m.fl. (fp)
1990/91 :Bo56 av Agne Hansson m.fl. (c)
1990/91 :Bo57 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
1990/91:Bo58 av Lars Werner m.fl. (v)
1990/91 :Bo59 av Knut Biliing m.fl. (m)
med anledning av prop. 1990/91:147 Förstärkt konkurrens på livsmedelsom-
rådet
1990/9LN100 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c)
1990/9LN101 av Roland Sundgren m.fl. (s)
1990/91:N102 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (nt)
1990/91:N103 av Lars Norberg m.fl. (mp)
1990/91:N 104 av Lars Werner m.fl. (v)
1990/9LN105 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)
med anledning av prop. 1990/91:152 Överföring av vissa uppgifter enligt
smittskyddslagen m.m.
1990/91 :So63 av Anita Stenberg och Paul Ciszuk (mp)
1990/9 l:So64 av Barbro Sandberg (fp)
med anledning av prop. 1990/91:155 Lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230), m.m.
1990/91 :Jo 142 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (in)
1990/91 :Jol43 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
1990/91 :Jol44 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m)
1990/91 :Jol45 av Martin Olsson (c)
1990/91 :Jol46 av Anne Wibble (fp)
1990/91 :Jol47 av Viola Furubjelke (s)
1990/91:Jol48 av Eivor Husing (s)
1990/91 :Jol49 av Nils-Olof Gustafsson och Rune Berglurtd (s)
38 1990/91 :Jol50 av Annika Åhnberg m.fl. (v)
1990/91 :Jol 51 av Maggi Mikaelsson (v)
1990/91:Jol52 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
med anledning av prop. 1990/91:156 Miljöklasser för nya fordon, m.m.
1990/91 :Sk58 av Bo Lundgren m.fl. (m)
1990/91 :Sk59 av Gösta Lyngå m.fl. (mp)
1990/91 :Sk60 av Kjell Johansson (fp)
1990/91 :Sk61 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v)
1990/91:Sk62 av Görel Thurdin m.fl. (c)
1990/91 :Sk63 av Anders Castberger (fp)
med anledning av prop. 1990/91:161 Sotning
1990/91 :Fö21 av Barbro Sandberg (fp)
Socialutskottets betänkande
1990/91:SoU12 Socialpolitik - inriktning och anslag
20 § Anmälan om fråga
Anmäldes att följande fråga framställts
den 15 april
1990/91:540 av Elver Jonsson (fp) till kommunikationsministern om nor-
diska regler om utlandsregistrerade bilar:
Finansminister Dyremose meddelade i ett frågesvar vid Nordiska rådets
möte i februari att de nordiska finansministrarna hade kommit överens om
en anpassning av reglerna för användning av utlandsregistrerade bilar. I
korthet skulle det innebära att familjetillhörigheten i första hand skulle vara
avgörande för fastställande av hemort. I andra hand kunde arbetsorten vara
avgörande. Detta skulle i så fall gälla om arbetsförhållanden är av perma-
nent eller långvarig karaktär. Definitionen på långvarighet i detta samman-
hang är att en person i fråga uppehåller sig på sin arbetsort mer än 365 dagar
inom loppet av två år. Det påpekades i svaret att om tveksamhet skulle upp-
komma var ministerrådet överens om en procedur mellan berörda myndig-
heter. Den norska tullen har nyligen beslagtagit en svenskregistrerad bil vil-
ket visar att de nya reglerna inte börjat tillämpas mellan Norge och Sverige.
Med hänvisning till ministerrådets besked vid 39:e sessionen i Köpenhamn
i år och gjorda iakttagelser senaste veckorna vill jag ställa följande fråga till
kommunikationsministern:
När kommer de nya nordiska reglerna för utlandsregistrerade bilar att
börja tillämpas mellan Norge och Sverige och vad avser regeringen att vidta
för åtgärder att lösa problemen för de svenskar som fått sina bilar beslag-
tagna av den norska tullen?
39
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
21 § Kammaren åtskildes kl. 18.38.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 15.56 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
OLOF MARCUSSON
/Barbro Karlsson
40
Innehållsförteckning
Prot. 1990/91:95
16 april 1991
Tisdagen den 16 april
Meddelande om muntliga frågor till statsråd den 18 april......... I
Andre vice talmannen
1 § Justering av protokoll................................. 1
2 § Ledighet........................................... 1
3 § Avsägelse.......................................... 1
4 8 Anmälan om kompletteringsval till styrelsen för Stiftelsen Riks-
bankens Jubileumsfond............................. 2
5 8 Svar på frågorna 1990/91:486, 501, 502, 505, 506, 507, 508, 509,
513 och 534 om kurderna............................ 2
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Ragnhild Pohanka (mp)
Maria Leissner (fp)
Berith Eriksson (v)
Gullan Lindblad (m)
Pär Granstedt (c)
Viola Furubjelke (s)
68 Svar på fråga 1990/91:487 om Sveriges relationer til) Cuba..... 11
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Margareta Fogelberg (fp)
7 § Svar på fråga 1990/91:488 om spänningarna mellan olika folkgrup-
per i Mellanöstern................................. 12
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Berndt Ekholrn (s)
8 8 Svar på fråga 1990/91:523 om minröjning i Afghanistan....... 15
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Gudrun Schyman (v)
9 8 Svar på fråga 1990/91:533 om svenskt medlemskap i EG och
svensk neutralitet.................................. 17
Utrikesminister Sten Andersson (s)
Per Gahrton (mp)
10 8 Svar på frågorna 1990/91:512, 515 och 537 om sysselsättningen i
Hallstahammar.................................... 20
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)
Birger Andersson (c)
Birgit Henriksson (m)
Göran Magnusson (s)
Ajournering........................................... 26
Återupptagna förhandlingar............................... 26
41
Prot. 1990/91:95 11 § Svar på fråga 1990/91:504 om typgodkännande av svenska indu-
16 april 1991 striprodukter..................................... 26
Jordbruksminister Mats Hellström (s)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
12 § Svar på fråga 1990/91:493 om utvinning av sand m.m. från havs-
bottnen.......................................... 27
Industriminister Rune Molin (s)
Jens Eriksson (m)
13 § Svar på fråga 1990/91:521 om näringslivet inom Eskilstunaregio-
nen............................................. 29
Industriminister Rune Molin (s)
Alf Egnerfors (s)
14 § Svar på fråga 1990/91:511 om länsrätten i Stockholms län..... 31
Justitieminister Laila Freivalds (s)
Pär Granstedt (c)
15 § Svar på fråga 1990/91:531 om omhändertagande av barn...... 32
Statsrådet Bengt Lindqvist (s)
Anita Stenberg (mp)
16 § Svar på fråga 1990/91:535 om tvångsomhändertagande enligt la-
gen om vård av unga................................ 34
Statsrådet Bengt Lindqvist (s)
Maggi Mikaelsson (v)
17 § Svar på fråga 1990/91:518 om styrelserepresentation hos myndig-
heter............................................ 35
Civilminister Bengt K Å Johansson (s)
Erkki Tammenoksa (s)
18 § Hänvisning av ärende till utskott........................ 37
19 § Bordläggning...................................... 37
20 § Anmälan om fråga
1990/91:540 av Elver Jonsson (fp) om nordiska regler om ut-
landsregistrerade bilar............................ 39
42
gotab 98668, Stockholm 1991