
<br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 1990/91:4</div>
<div class="sidhuvud_datum">Torsdagen den 4 oktober</div>
<div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 14.30</div>
<hr class="sidhuvud_linje">
<pre>1 § Anmälan av partigruppernas företrädare i
talmanskonferensen</pre><pre>Talmannen meddelade att partigrupperna, med
stöd av 1 kap. 7 § och 7 kap. 12 §
riksdagsordningen, till honom anmält följande
personer att utgöra partiernas företrädare i
talmanskonferensen:</pre><pre>Jan Bergqvist (s)</pre><pre>Lars Tobisson (m)</pre><pre>Gunnar Björck (c)</pre><pre>Bo Hammar (v)</pre><pre>Inger Schörling (mp)</pre><pre>Till suppleanter hade nominerats:</pre><pre>Marianne Stålberg (s)</pre><pre>Anders Björck (m)</pre><pre>Kerstin Ekman (fp)</pre><pre>Görel Thurdin (c)</pre><pre>Bertil Måbrink (v)</pre><pre>Claes Roxbergh (mp)</pre><pre>Talmannen förklarde de anmälda personerna
utsedda till partigruppsföreträdare och suppleanter
i talmanskonferensen för tiden till dess nästa
lagtima riksmöte började.</pre><pre>2 § Avsägelser</pre><pre>Talmannen anmälde att avsägelser inkommit enligt
följande:</pre><pre>Inger Schörling (mp) från uppdragen som ledamot
i justitieutskottet samt som suppleant i lagutskottet
och trafikutskottet, Christina Pettersson (s) från
uppdraget som ledamot i
socialförsäkringsutskottet, Åsa Domeij (mp) från
uppdraget som ledamot i jordbruksutskottet,
Marianne Samuelsson (mp) från uppdragen som
suppleant i finansutskottet och jordsbruksutskottet
samt som suppleant i riksdagens
förvaltningsstyrelse, Krister Skånberg (mp) från
uppdragen som suppleant i skatteutskottet,
utrikesutskottet, socialförsäkringsutskottet och
bostadsutskottet, Anita Stenberg (mp) från
uppdraget som suppleant i justitieutskottet, Kent
Lundgren (mp) från uppdraget som suppleant i
lagutskottet samt Gösta Lyngå (mp) från uppdraget
som suppleant i utbildningsutskottet.</pre><pre>Dessa framställningar bifölls av kammaren.</pre><pre>3 § Anmälan om kompletteringsval till
utskottet, m.m.</pre><pre>Talmannen meddelade</pre><pre>dels att socialdemokratiska riksdagsgruppen på
grund av uppkomna vakanser anmält följande nya
representanter, nämligen Margareta Persson som
ledamot i socialförsäkringsutskottet, Kaj Larsson
som ledamot i jordbruksutskottet, Christina
Pettersson som suppleant i
socialförsäkringsutskottet, Dag Ericson som
suppleant i jordbruksutskottet och Ines Uusmann
som suppleant i arbetsmarknadsutskottet,</pre><pre>dels att socialdemokratiska riksdagsgruppen som
suppleant i skatte- och bostadsutskotten under
Gunnar Nilssons ledighet anmält hans ersättare
Lilian Svensson,</pre><pre>dels att miljöpartiet de grönas riksdagsgrupp på
grund av uppkomna vakanser anmält följande nya
representanter, nämligen Krister Skånberg som
ledamot i justitieutskottet, Marianne Samuelsson
som ledamot i jordbruksutskottet, Anita Stenberg
som suppleant i finansutskottet, Lars Norberg som
suppleant i skatteutskottet, Inger Schörling som
suppleant i justitie- och utrikesutskotten, Carl
Frick som suppleant i justitieutskottet, Gösta
Lyngå som suppleant i lag- och
socialförsäkringsutskotten, Kaj Nilsson som
suppleant i lagutskottet, Hans Leghammar som
supleant i utbildningsutskottet, Åsa Domeij som
suppleant i trafik- och jordbruksutskotten, Claes
Roxbergh som supplenat i bostadsutskottet samt
Kjell Dahlström som suppleant i riksdagens
förvaltningsstyrelse.</pre><pre>Talmannen förklarade utsedda till</pre><pre>ledamot i justitieutskottet</pre><pre>Krister Skånberg (mp)</pre><pre>ledamot i socialförsäkringsutskottet</pre><pre>Margareta Persson (s)</pre><pre>ledamöter i jordbruksutskottet</pre><pre>Kaj Larsson (s)</pre><pre>Marianne Samuelsson (mp)</pre><pre>suppleant i finansutskottet</pre><pre>Anita Stenberg (mp)</pre><pre>suppleanter i skatteutskottet</pre><pre>Lilian Svensson (s)</pre><pre>Lars Norberg (mp)</pre><pre>suppleanter i justitieutskottet</pre><pre>Inger Schörling (mp)</pre><pre>Carl Frick (mp)</pre><pre>suppleanter i lagutskottet</pre><pre>Kaj Nisson (mp)</pre><pre>Gösta Lyngå (mp)</pre><pre>suppleant i utrikesutskottet</pre><pre>Inger Schörling (mp)</pre><pre>suppleanter i socialförsäkringsutskottet</pre><pre>Christina Pettersson (s)</pre><pre>Gösta Lyngå (mp)</pre><pre>suppleant i utbildningsutskottet</pre><pre>Hans Leghammar (mp)</pre><pre>suppleant i trafikutskottet</pre><pre>Åsa Domeij (mp)</pre><pre>suppleanter i jordbruksutskottet</pre><pre>Dag Ericson (s)</pre><pre>Åsa Domeij (mp)</pre><pre>suppleant i arbetsmarknadsutskottet</pre><pre>Ines Uusmann (s)</pre><pre>suppleanter i bostadsutskottet</pre><pre>Lilian Svensson (s)</pre><pre>Claes Roxbergh (mp)</pre><pre>suppleant i riksdagens förvaltningsstyrelse</pre><pre>Kjell Dahlström (mp)</pre><pre>4 § Anmälan om ny ordförande i
finansutskottet</pre><pre>Talmannen anmälde att finansutskottet till ny
ordförande efter Anna-Greta Leijon utsett Hans
Gustafsson (s).</pre><pre>5 § Ledigheter</pre><pre>Talmannen meddelade att följande ledamöter
ansökt om ledighet för FN-uppdrag:</pre><pre>Karl-Göran Biörsmark (fp) under tiden den 12
oktober -- den 11 november,</pre><pre>Elving Andersson (c) under tiden 13 oktober -- den
12 november och</pre><pre>Gösta Lyngå (mp) under tiden den 15 oktober --
den 15 november.</pre><pre>Kammaren biföll dessa framställningar.</pre><pre>Talmannen anmälde att följande ersättare skulle
tjänstgöra, nämligen</pre><pre>Börje Stensson (fp) för Karl-Göran Biörsmark,</pre><pre>Eva Rydén (c) för Elving Andersson och</pre><pre>Ulf Löfgren (mp) för Gösta Lyngå.</pre><pre>6 § Information från regeringen om
katastrofinsatser och långsiktigt biståndssamarbete
med Namibia</pre><pre>Anf. 1 Statsrådet LENA HJELM-
WALLÉN:</pre><pre>Herr talman! Jag vill informera riksdagen om de
beslut som regeringen i dag fattat avseende insatser
i Mellanöstern, Moçambique och Namibia.</pre><pre>Svenska röda korset har än en gång hemställt om
bidrag för att kunna fortsätta repatriering med flyg
av gästarbetare. Gästarbetarna kommer från
krisområdet Gulfen och befinner sig nu i Jordanien.
Regeringen har i dag beslutat ge Röda korset
ytterligare 20 milj.kr. för att repatriera lankesiska
medborgare från Jordanien hem till Sri Lanka.</pre><pre>I och med dagens beslut har Sverige sammanlagt
bidragit med 120 milj.kr. vilket är ungefär 10 % av
den sammanlagda humanitära insatsen i området.</pre><pre>Tyvärr är det inte enbart i Mellanöstern som
människor lider till följd av kriser. I Moçambique
lider en stor del av befolkningen stor brist på mat
och förnödenheter främst på grund av att
befolkningen drabbats av väpnade aktioner.
Regeringen har i dag beslutat ge Moçambique 50
milj.kr. i katastrofbistånd.</pre><pre>Det svenska stödet är en del i en stor internationell
hjälpinsats för ca 1,6 miljoner människor. Det
innebär bl.a. inköp av lastfordon som lättare skall
kunna transportera ut mat och förnödenheter till
befolkningen. Vidare ingår det särskild barnkost
såsom mjölk, matolja och socker samt barnkläder.</pre><pre>Herr talman! Barn är en särskilt utsatt grupp i
katastrofsituationer, vilket bl.a. klargjordes under
helgens toppmöte i New York. FNs barnfond,
Unicef, uträttar ett mycket berömvärt arbete bland
barn i världen. Sverige är en av de största
bidragsgivarna till Unicef. Regeringen har i dag
beslutat bidra med ytterligare sammanlagt nära 30
milj.kr. till Unicef för två särskilda program i
Moçambique och Sudan.</pre><pre>I Moçambique handlar det om insatser för att
hjälpa förskolebarn som drabbats av kriget. Det
kan ske genom att t.ex. stödja förskolor i
internflyktingläger och krigsdrabbade områden.</pre><pre>Dessutom ingår ett särskilt vattenprogram i
Sofalaprovinsen. Detta program avser att ge
dricksvatten i områden där befolkningen ökat
starkt på grund av säkerhetsläget.</pre><pre>I Sudan pågår den s.k. Operation Lifeline.
Inbördeskriget i Sudan har gjort ca 3 miljoner
människor till internflyktingar. Dessa är beroende
av utländskt stöd.</pre><pre>I den nu aktuella insatsen vänder sig Unicef i första
hand till barn och mödrar med ett brett program för
att ge hjälp till självhjälp för överlevnad.</pre><pre>Avslutningsvis vill jag informera om det första
regeringsbeslutet när det gäller det långsiktiga
biståndssamarbetet med Namibia.</pre><pre>I våras beslutade riksdagen att göra Namibia till ett
programland med en landram för innevarande
budgetår om 100 milj.kr.</pre><pre>Inom kort kommer avtal att slutas med den
namibiska regeringen om hur landramen skall
användas. Avsikten är att utnyttja ungefär hälften,
dvs. 50 milj. kr., till insatser av mer kortsiktig och
akut karaktär som betingas av Namibias speciella
situation med Sydafrika och apartheidsystemet så
nära i tid och rum. Exempel på sådana insatser är
stöd för att upprätta en centralbank i landet, stöd
till sysselsättningsskapande åtgärder och till
sektorerna bostäder, jordbruk-- vatten, hälsovård
och undervisning. Medel avsätts också bl.a. till en
personal- och konsultfond.</pre><pre>Den andra hälften av landramen är tänkt att
utnyttjas inom de områden där vi, i enlighet med
en nordisk arbetsfördelning, ser ett mer långsiktigt
samarbete, dvs. främst inom sektorerna transport --
kommunikationer och utbildning.</pre><pre>Anf. 2 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):</pre><pre>Herr talman! Det är välkomna besked som vi får
från biståndsministern. Jag tänkte närmast beröra
Moçambique och Namibia.</pre><pre>Moçambique är ett hårt drabbat land. Jag skulle
nu vilja fråga: Hur kommer denna hjälp att gå fram
till Moçambiques folk? Det är fråga om ett stort
område, och efter vad jag har förstått lider man nöd
i stora delar. Kommer hjälpen att koncentreras till
något speciellt område, eller tänker man gå ut med
hjälpinsatser till hela Moçambique?</pre><pre>När det gäller Namibia är det viktigt att hjälpen
kommer i gång mycket snabbt. Förväntningarna
där nere är stora. Jag skulle vilja veta hur långt man
har kommit i planeringen när det gäller att realisera
den långsiktiga hjälp som byggs upp. Hur pass lång
tid räknar man med att det skall ta innan man kan
se konkreta resultat?</pre><pre>Anf. 3 EVA ZETTERBERG (v):</pre><pre>Herr talman! Biståndsministern! Jag vill fråga om
de medel som avsetts för katastrofbiståndet går
utöver den ordinarie biståndsbudgeten eller om
den beredskapen redan finns i budgeten. Det är
min första fråga.</pre><pre>De olika delprojekt som biståndsministern har
redogjort för förefaller vara oerhört angelägna. Jag
vill då fråga: Vilka möjligheter finns det för
regeringen att under hösten återkomma för att ge
ytterligare katrastrofbistånd eller mer långsiktigt
bistånd till andra ändamål än dem som
biståndsministern nu har räknat upp?</pre><pre>Anf. 4 HANS GÖRAN FRANCK (s):</pre><pre>Herr talman! Jag skulle vilja fråga Lena Hjelm-
Wallén hur hon ser på situationen i Cambodja och
hur hon bedömer möjligheterna till ett utökat
humanitärt bistånd till Cambodja.</pre><pre>Efter ett besked från SIDA har jag förstått att
regeringen inte vill ge direkt hjälp till Cambodja i
den del som rör avmineringen utan att hjälpen i
stället skall gå via FN. Detta är ju en mycket viktig
fråga, eftersom massvis med människor ständigt
dör på grund av att de går på minor.</pre><pre>Kan Lena Hjelm-Wallén säga något om hur hon
uppfattar att FN kommer att organisera denna
hjälp, och hur skall i så fall Sverige kunna bistå i
den delen?</pre><pre>Anf. 5 HUGO HEGELAND (m):</pre><pre>Herr talman! Jag vill med anledning av de
långsiktiga insatserna i Namibia fråga
biståndsministern om regeringen framställer
önskemål om att man på lång sikt eftersträvar en
demokratisk utveckling i landet.</pre><pre>Anf. 6 Statsrådet LENA HJELM-
WALLÉN:</pre><pre>Herr talman! Låt mig börja med Eva Zetterbergs
mer övergripande fråga om varifrån pengarna tas.
Pengarna tas från den post för katastrofbistånd som
finns inom biståndsramen. Denna post är på nästan
850 milj. kr., men dess värre är situationen i världen
sådan att en stor del av denna summa nu har tagits
i anspråk.</pre><pre>Det finns ändå medel kvar, och vi kommer
således att kunna göra ytterligare insatser, inte
minst vad gäller de länder som drabbas av krisen i
Gulfen. Det gäller både frontstaterna i krisområdet
och de länder varifrån gästarbetare nu vänder
tillbaka.</pre><pre>Moçambique, som Karl-Göran Biörsmark
frågade om, är förvisso ett mycket stort land. Även
om den summa pengar jag i dag redovisar är stor,
så räcker det inte i hela landet, utan det handlar om
vissa speciella regioner. Jag nämnde Sofala
specifikt, eftersom det där rör sig om en
vatteninsats som geografiskt är ganska begränsad.</pre><pre>I övrigt är det fråga om dels Unicef-programmet,
som också rör vissa regioner i landet, dels det
allmänna stödprogrammet, som en ordentlig
katastrofenhet i Moçambique redan arbetar med.
Där handlar det nu i första hand om att med
resurser för transporter se till att hjälpen verkligen
kommer fram. Detta har nämligen varit en stor
svårighet under hela perioden med hjälpinsatser i
Moçambique. Det är alltså transportinsatsen och
inte något annat som där är det svåra.</pre><pre>I Namibia består hjälpen som jag sade av två delar.
Den ena är det akuta stödet, som behövs eftersom
den nya regeringen nu måste klara så många saker
på en gång. Jag tror att de snabba insatserna från
svensk sida där är mycket mycket välkomna.</pre><pre>Samtidigt är vi måna om att även dra upp
riktlinjerna för det mer långsiktiga samarbetet. På
detta område går förberedelsearbetet vad gäller
undervisningssektorerna och transport-
kommunikationer mycket bra. Vi talar precis
samma språk och vet var vi har varandra. Detta
beror naturligtvis också på ett långvarigt samarbete
under den tid då många av dem som nu sitter i
regeringen var engagerade i SWAPO och på det
sättet hade nära kontakt med oss.</pre><pre>Det är, Hugo Hegeland, självklart att frågan om
demokrati i ett land sätts upp som mål vid varje
förhandling som vi har med olika länder. Detta
gäller exempelvis i förhandlingen med den
namibiska regeringen om ett nytt avtal. Där finns
det självfallet med en instruktion om att frågan om
mänskliga rättigheter och demokrati skall tas upp.
Namibia lever upp till dessa mål mycket bättre än
många andra länder i Afrika, men likväl finns det
även där saker och ting att diskutera, och det
kommer också förhandlarna att göra.</pre><pre>Vi förbereder just nu inom u-avdelningen på
utrikesdepartementet en insats för Cambodja.
Arbetet är inte färdigt, så jag kan inte presentera
det i dag, men en redovisning kommer inom kort.
Denna insats kommer att innebära ett ökat stöd i
Cambodja. Jag kan i dag inte gå in på detaljerna,
eftersom det fortfarande är ett förberedande
arbete.</pre><pre>Utöver detta måste vi ha en viss beredskap för
det som kan inträffa, nämligen en fredsuppgörelse
''på riktigt'', och vi måste ha möjligheter till ett
ordentligt återuppbyggnadsarbete inne i
Cambodja. Detta måste emellertid göras inom det
stora ''FN-paraplyet'', och så långt har det hela dess
värre inte kommit ännu. Men vi utgår från att
någonting sådant skall komma ganska snart.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>7 § Hänvisning av ärende till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades</pre><pre>Proposition</pre><pre>1990/91:8 till lagutskottet</pre><pre>8 § Beslut om förkortad motionstid för
proposition 1990/91:12</pre><pre>Föredrogs och hänvisades</pre><pre>Proposition</pre><pre>1990/91:12 till lagutskottet</pre><pre>Beträffande denna proposition hade regeringen
föreslagit att riksdagen skulle besluta att
motionstiden förkortades till tre dagar.</pre><pre>Kammaren beslöt förkorta motionstiden till att
utgå måndagen den 8 oktober.</pre><pre>9 § Hänvisning av ärenden till utskott</pre><pre>Föredrogs och hänvisades</pre><pre>Proposition</pre><pre>1990/91:19 till skatteutskottet</pre><pre>Motion</pre><pre>1990/91:Sk1 till skatteutskottet</pre><pre>10 § Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades</pre><pre>Proposition</pre><pre>1990/91:24 Ändring av gräns för
finansieringsåtaganden för Fonden för svensk-
norskt industriellt samarbete</pre><pre>Motionerna</pre><pre>1990/91:Sk2 av Carl Bildt m.fl. (m) om sänkt
bensinskatt (väckt med anledning av händelse av
större vikt)</pre><pre>med anledning av prop. 1989/90:157 Regionala
fackliga fötroendemän</pre><pre>1990/91:A1 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s)</pre><pre>1990/91:A2 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)</pre><pre>1990/91:A3 av Elver Jonsson m.fl. (fp)</pre><pre>1990/91:A4 av Sonja Rembo m.fl. (m)</pre><pre>1990/91:A5 av Börje Hörnlund m.fl. (c)</pre><pre>med anledning av prop. 1989/90:158 Utvidgad rätt
till målsägandebiträde, m.m.</pre><pre>1990/91:Ju1 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c)</pre><pre>1990/91:Ju2 av Bengt Harding Olson (fp)</pre><pre>1990/91:Ju3 av Krister Skånberg m.fl. (mp)</pre><pre>1990/91:Ju4 av Britta Bjelle m.fl. (fp)</pre><pre>med anledning av prop. 1989/90:160 Avskaffande
av medborgarskapskrav i aktiebolagslagen
(1975:1385) m.m.</pre><pre>1990/91:L1 av Allan Ekström (m)</pre><pre>1990/91:L2 av Elisabet Franzén m.fl. (mp)</pre><pre>med anledning av förslag 1989/90:17 Riksdagens
revisorers förslag angående koncessionsavtalet om
linjesjötrafik på Gotland</pre><pre>1990/91:T1 av Jerry Martinger (m)</pre><pre>1990/91:T2 av Gunhild Bolander (c)</pre><pre></pre><pre>11 § Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 3 oktober</pre><pre>1990/91:30 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
till socialministern om förbud mot amalgam:</pre><pre>Amalgam -- en legering av kvicksilver och andra
metaller -- har länge använts som
tandlagningsmaterial. Det har ansetts vara effektivt
och riskfritt. Denna uppfattning har också präglat
ansvariga myndigheters, t.ex. socialstyrelsens,
inställning.</pre><pre>Denna uppfattning har dock ifrågasatts av många
bedömare, såväl forskare som lekmän. Ett stort
antal tandvårdspatienter, som dock har haft mycket
svårt att bli tagna på allvar, har också ansett att
amalgamet har gett dem skador av olika slag.</pre><pre>Det är allmänt erkänt att kvicksilver är en mycket
giftig metall, som redan i små doser kan ha skadlig
inverkan på kroppens funktioner. Många allvarliga
skador, som kan härledas till kvicksilver har också
påvisats. Detta har lett till långtgående
restriktioner för användning av kvicksilver och för
omhändertagandet av kvicksilverhaltigt avfall.</pre><pre>Användningen av amalgam som
tandlagningsmaterial är dock fortfarande tillåten,
trots att alltfler forskningsrapporter övertygande
visat att amalgamet inte alls är så stabilt som
förespråkarna av användningen hävdat.</pre><pre>Amalgamet är i själva verket utsatt för kontinuerlig
korrosion. Det innebär bl.a. att kvicksilver frigörs
och transporteras vidare till olika kroppsorgan,
t.ex. hjärnan. Detta bestyrks ytterligare av färska
forskningsrapporter. Dessa visar också att inte
enbart tandvårdspatienter är utsatta för detta
läckage. Även tandvårdspersonalen, som har att
hantera amalgamet, är utsatt för risker.
Undersökningar har visat, att de som sysslar med
amalgam har förhöjda halter av kvicksilver.</pre><pre>I riksdagen har flera initiativ tagits för att få bort
amalgamet som tandlagningsmaterial. Jag hänvisar
bl.a. till min egen motion 1987/88:So403. Dessa
initiativ har dock avvisats av bl.a. regeringen och
dess företrädare i riksdagen.</pre><pre>Med hänvisning till vad som sagts ovan vill jag till
socialministern ställa följande fråga:</pre><pre>Avser socialministern, bl.a. med anledning av de
nya forskningsrapporterna, ta något initiativ som
kan leda till att amalgam inte längre får användas
som tandlagningsmaterial?</pre><pre>1990/91:31 av Kjell Ericsson (c) till
jordbruksministern om jordbruket i norra Sverige:</pre><pre>Den 9 juni 1990 beslutade riksdagen om en ny
jordbrukspolitik. Grunddragen i den nya politiken
är marknadsanpassning och avreglering.
Jordbruket i de sju skogslänen skulle dock i princip
undantas från den produktionsanpassning som
följer av den livsmedelspolitiska reformen.
Prisstödet till norra Sverige skulle därför ses över
för att upprätthålla lönsamheten.
Jordbruksministern har även angivit att
lönsamheten för jordbruket i norra Sverige ej skall
tillåtas försämras i någon nämnvärd grad.</pre><pre>Av utskottets överväganden kan man även utläsa
att jordbruket i norra Sverige har en särskild
regionalpolitisk betydelse som grundar sig på den
mångfald av värden som näringen och dess
verksamhet förknippas med. Jordbruket bidrar,
förutom med den grundläggande produktionen av
livsmedel, till att upprätthålla sysselsättning,
befolkning och samhällsstruktur i dessa delar av
landet. Jordbruket är betydelsefullt för
livsmedelsberedskapen och har därutöver en viktig
roll för att bevara landskapsbilden och de kulturella
värden som hör samman därmed.</pre><pre>Jordbruksnämnden har också erhållit regeringens
uppdrag att lämna förslag på hur det särskilda
prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall
utformas för att det skall vara möjigt att bibehålla
jordbruket i dessa delar av landet.</pre><pre>Utskottet konstaterade därför att den samlade
satsning som föreslagits för jordbruket i norra
Sverige skulle få till följd att näringens lönsamhet
höjs och att dess utövare finner arbetsro.</pre><pre>Trots alla positiva uttalanden har dock lönsamheten
för jordbruket i norra Sverige försämrats. Dels har
mjölkpriset sjunkit, dels kompenserar det kobidrag
som införts inte på långt när sänkningen av
mjölkpriset. Sedan har också slaktdjursavgifterna
för att finansiera omställningen kraftigt höjts.
Detta gör att jordbruket i norra Sverige håller på
att avställas i stället för att utvecklas.</pre><pre>Med anledning av vad som ovan framförts vill jag
ställa följande frågor till jordbruksministern:</pre><pre>1.  När kommer jordbruksnämnden att presentera
förslag på åtgärder som är ägnade att förbättra
lönsamheten för jordbruket i norra Sverige?</pre><pre>2.  Skall slaktdjursavgifterna för omställningen av
jordbruket även drabba jordbruket i norra Sverige?</pre><pre>den 4 oktober</pre><pre>1990/91:32 av Martin Olsson (c) till
justitieministern om ett sameting:</pre><pre>I september 1982 fastställde regeringen Fälldin
direktiv för samerättsutredningen. På grund av
regeringsskiftet blev inte utredningen tillsatt förrän
våren 1983. Direktiven innebar att utredningen --
mot bakgrund av samernas ställning som en
urbefolkning som blivit minoritet i sitt område --
skulle göra en genomgång av vilka särskilda behov
som kan härledas ur samernas speciella ställning i
vårt land. Utifrån folkrätten skulle utredningen
även se över vilka skyldigheter det svenska
samhället har emot samerna.</pre><pre>Mot bakgrund av dessa förhållanden skulle
utredningen pröva tre för samerna viktiga frågor,
nämligen dels utreda möjligheterna att stärka
samernas rättsliga ställning i frågor om
rennäringen, dels överväga behovet av inrättande
av ett folkvalt samiskt organ, dels även föreslå
åtgärder för att stärka det samiska språkets
ställning.</pre><pre>I sitt delbetänkande 1986 analyserade utredningen
samernas folkrättsliga ställning och i sitt
huvudbetänkande, avgivet i juni 1989, föreslog
utredningen dels ändringar i rennäringslagen och
några andra lagar för att stärka rennäringens
ställning gentemot motstående intressen, dels
inrättande av ett av samerna valt organ --
sameting -- och en samelag samt ett tillägg till
regeringsformen om samernas särskilda ställning i
egenskap av urbefolkning.</pre><pre>Utredningens förslag om stärkande av
rennäringens rättsliga ställning har, tillsammans
med annat utredningsmaterial, utgjort underlag för
regeringens nyligen avlämnade propositioner om
skogsbruket i fjällnära skogar och om ändringar i
rennäringslagen m.m.</pre><pre>Regeringen lade inte samtidigt fram någon
proposition med förslag till sameting, samelag och
grundlagstillägg. Detta omöjliggör -- åtminstone
för en tid -- ett genomförande av utredningens
förslag om sammankoppling mellan skyddet för
rennäringen i rennäringslagen och skogsvårdslagen
med sametinget och dess uppgifter. Genom detta
förslag från utredningen skulle sametinget -- utöver
övriga uppgifter -- få bedöma kontroversiella
skogsavverkningar ur allmän samisk synpunkt.
Riksdagen förhindras att ta ställning till ett samlat
förslag om samepolitiken, eftersom regeringen valt
att inte lägga fram en sådan proposition samtidigt
med de nyligen avlämnade propositionerna om
skogsbruket i fjällnära skogar och om ändringar i
rennäringslagen m.m. Detta förfarande är djupt
beklagligt.</pre><pre>Inte heller i den propositionsförteckning som
regeringen lämnade vid riksmötets öppnande anges
att någon proposition med förslag om sameting
skall avlämnas i höst. Det är mycket illavarslande
att regeringen ännu inte synes vara beredd att lägga
fram en proposition om inrättande av ett sameting,
eftersom förseningen torde omöjliggöra att val till
det första sametinget kan hållas samtidigt som
kyrkofullmäktigevalet i oktober 1991 såsom
utredningen föreslagit. Utredningens förslag om
samelag innehöll främst regler för sametinget,
varför samelag och sameting är intimt förknippade.
Grundlagstillägget är däremot fristående och skulle
på ett markant sätt visa det svenska samhällets
ansvar för samerna och deras kultur i vid
bemärkelse.</pre><pre>Som jag nämnt avlämnades utredningens
betänkande i juni 1989. Remisstiden utgick den 30
september samma år. Vad gällde inrättande av
sameting tillstyrkes utredningens förslag av de
flesta remissinstanser. Både med hänsyn till
remissinstansernas positiva bedömning och de
tidpunkter då betänkandet och remissyttrandena
förelåg, borde det ha varit möjligt för regeringen att
framlägga en proposition i sådan tid att riksdagen
kunnat fatta beslut våren 1990. När detta inte
möjliggjordes borde det -- om regeringen verkligen
avser att medverka till att ett sameting inrättas -- ha
varit självklart för regeringen att lägga fram en
proposition vid detta riksmötes inledning så att
riksdagen kunde ha fattat beslut i god tid före
årsskiftet.</pre><pre>Innan jag går in ytterligare på frågan om vilken tid
som fordras mellan ett riksdagsbeslut och det första
valet till sameting, vill jag erinra något om
utredningens motiv för inrättande av ett sameting
och om valsätt m.m.</pre><pre>Bakgrunden till utredningens förslag om inrättande
av ett sameparlament var självfallet direktiven men
också att samtliga i utredningen -- både samer och
icke-samer -- blev överens om vikten av ett folkvalt
samiskt organ som kan företräda samerna
gentemot det svenska samhället och som kan
handha vissa frågor som gäller samerna samt
bevaka samiska rättigheter och intressen när det
gäller mark och vatten och delta i den övergripande
samhällsplaneringen.</pre><pre>Ett representativt, folkvalt samiskt organ skulle
innebära ett erkännande av samernas status och en
ökad identitetskänsla och känsla av gemenskap för
samerna. Antalet ledamöter föreslogs vara 31,
vilket motsvarar det lägsta antalet i en
kommunfullmäktigeförsamling.</pre><pre>I Finland har det sedan många år funnits ett
sameparlament, och i Norge har man infört ett
sameparlament, vilket hade sitt första
sammanträde hösten 1989. Det norska sametinget
motsvarar i hög grad det som föreslogs av
samerättsutredningen. Införs inte ett
sameparlament i Sverige kommer, som jag framhöll
i interpellationsdebatten den 22 mars i år, samerna
i vårt land att bli de enda -- förutom samerna i
Sovjetunionen -- som saknar ett folkvalt organ.</pre><pre>Flera förhållanden gör att det är viktigt att beslutet
om sameting fattas långt innan det första valet hålls.
Den röstlängd som skall upprättas skall bygga på
anmälan från de samer som vill bli uppförda på
röstlängden. För att få huvuddelen av samerna att
anmäla sig till röstlängden fordras sannolikt ett
omfattande informationsarbete både från
samhällets och de samiska organisationernas sida.
Även kandidatnomineringen inom samiska
organisationer och grupperingar måste få ta skälig
tid och skall, liksom fastställande av röstlängd, ske
tillräckligt lång tid före valet. Det är av största
betydelse att det första valet till sametinget
förbereds så att man kan räkna med ett stort
valdeltagande och sametinget därigenom blir det
representativa organ som det är avsett att bli. Ett
alltför sent fattat riksdagsdagsbeslut om inrättande
av sametinget leder till för kort förberedelsetid för
valet, vilket bl.a. kan medföra ett lågt
valdeltagande.</pre><pre>Ett annat förhållande som gör det nödvändigt att
beslutet fattas långt innan sametinget skall inleda
sin verksamhet, är den tid som fordras för ordnande
av lokaler och anställande av personal.</pre><pre>Det är väsentligt att justitieministern för riksdagen
redovisar skälen till den stora förseningen med en
proposition om inrättande av sameting samt om
regeringen avser eller inte avser att ge samerna i
vårt land ett folkvalt organ motsvarande det som
införts i våra båda grannländer med samisk
befolkning.</pre><pre>I sitt interpellationssvar den 22 mars angav
justitieministern att bl.a. kostnadsfrågan behövde
utredas ytterligare. Statsfinansiella skäl får enligt
min mening inte vara ett motiv som talar mot
inrättande av ett sameting, vilket är ett viktigt led i
strävandena att utveckla demokratin och att ge vår
inhemska minoritetsbefolkning ökade möjligheter
att hävda sina intressen och bevara och utveckla sin
kultur i vid bemärkelse.</pre><pre>Jag vill mot bakgrund av det anförda ställa följande
fråga till justitieministern:</pre><pre>Avser regeringen att lägga fram en proposition med
förslag om inrättande av ett sameting, och i så fall
när?</pre><pre>1990/91:33 av Börje Hörnlund (c) till
arbetsmarknadsministern om arbetsmarknaden i
Västerbottens län:</pre><pre>Den s.k. Rehnbergkommissionen har i en skrivelse
till arbetsmarknadens parter bl.a. redovisat det
ekonomiska läget och den väntade utvecklingen
inom ekonomin och arbetsmarknaden.</pre><pre>Av skrivelsen framgår att nedgången i
konjunkturen bl.a. medfört att arbetslösheten
stiger och antalet nyanmälningar av lediga platser
minskar. Under perioden juni--augusti varslades
10 500 personer om permittering eller avsked.</pre><pre>Rehnbergkommissionen konstaterar vidare bl.a.
att försämringarna på arbetsmarknaden kommer
att bli störst för dem som ''bor utanför de expansiva
områdena''.</pre><pre>Detta bekräftas också klart av länsarbetsnämndens
prognos för arbetsmarknadsutvecklingen i
Västerbottens län under 1991. Utvecklingen
bedöms bl.a. medföra fler arbetslösa -- en
utveckling som främst kommer att drabba kvinnor,
ungdomar och flyktingar. Försämringarna i
konjunkturen bedöms också drabba inlandet
betydligt hårdare än kustområdena.</pre><pre>Sammantaget beräknar länsarbetsnämnden att
arbetslösheten i länet kan stiga med ytterligare
1 500 personer.</pre><pre>En bidragande orsak till den allt snabbare
försämringen på arbetsmarknaden är formerna för
skatteomläggningens finansiering i kombination
med de kraftiga prisstegringarna på olja och bensin.
Priset på bensin har sedan nyåret på grund av
skattereformens finansiering och
världsmarknadsprisutvecklingen ökat med
närmare 3 kr./liter. Detta medför kraftiga
fördyringar för dem som är beroende av bil. En del
tvingas sluta arbeta eller flytta från bygden.
Prisstegringarna på bensin leder till stora
samhällsekonomiska förluster genom en sämre
fungerande arbetsmarknad. Det medför minskade
incitament till arbete och starkt ökande
marginalkostnader för att delta i arbetslivet. Allt
fler tvingas till ofrivillig arbetslöshet och då särskilt
i län som Västerbotten med stora avstånd och där
ett stort antal invånare ej har möjlighet att nyttja
den kollektiva trafiken.</pre><pre>Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag
fråga arbetsmarknadsministern:</pre><pre>Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att hävda
arbetslinjen i Västerbottens län och i andra län som
har motsvarande negativa prognoser för
arbetsmarknadens utveckling?</pre><pre>12 § Anmälan om frågor</pre><pre>Anmäldes att följande frågor framställts</pre><pre>den 3 oktober</pre><pre>1990/91:48 av Knut Wachtmeister (m) till statsrådet
Erik Åsbrink om momsen på leasingavgift för bilar
som används i taxiverksamhet:</pre><pre>Riksdagen beslöt i våras, med ändring av
propositionen, att taxiföretag får avdragsrätt för
moms vid förvärv av personbil i taxiverksamhet.
Förmodligen genom förbiseende togs inte leasing
med i ändringen, och detta leder till att vid leasing
av taxibil blott 50 % av momsen blir avlyftbar.</pre><pre>Avser regeringen föreslå riksdagen att leasingbilar
i taxiverksamhet får full momsreduktion?</pre><pre>1990/91:49 av Margareta Gard (m) till
kommunikationsministern om skyltfonden:</pre><pre>Angående disposition av inkomster vid försäljning
av personliga registreringsskyltar för bilar.</pre><pre>Försäljning av personliga registreringsskyltar har,
vid utgången av augusti månad, inbringat 41
milj.kr. och för närvarande sker ett månatligt
tillskott på ca 1 milj.kr.</pre><pre>Medlen disponeras av regeringen för ny eller
kompletterande verksamhet på
trafiksäkerhetsområdet som det för närvarande
inte finns utrymme för, enligt prop. 1987/88:100,
Bil. 8.</pre><pre>Några projekt har redan genomförts med medel ur
fonden. För att kunna gå vidare med angelägna
projekt behövs ytterligare medel tas i anspråk ur
skyltfonden.</pre><pre>Jag vill till statsrådet ställa följande fråga:</pre><pre>Är statsrådet beredd att fullfölja tidigare beslut att
skyltfondens medel får tas i anspråk för ny eller
kompletterande verksamhet på
trafiksäkerhetsområdet?</pre><pre>1990/91:50 av Lennart Brunander (c) till
miljöministern om återvinningen av papper m.m.:</pre><pre>Avfallsmängden växer industrisamhället över
huvudet. Det utgör ett stort hot mot vår välfärd.
Volymmässigt utgör papper en betydande andel av
avfallet.</pre><pre>Det finns ett intresse bland människor för
källsortering och inte minst för pappersinsamling.
Återvinning av papper innebär också möjligheter
till stora energibesparingar. För varje kilo
returpapper som används för att göra
tidningspapper sparar man 1,5 kWh el.
Returpapper som råvara är 4--5 gånger
energisnålare än motsvarande mängd papper från
ved. Men återigen står vi inför situationen att
pappersbruken inte tar emot allt returpapper som
samlas in. Papper läggs i stället på soptippen. Det är
ingen isolerad företeelse utan gäller såväl returglas
som andra återvinningsbara material. Ett sådant
förfarande gör att människor tappar tilltron till
nyttan av miljöinsatser och minskar viljan att
källsortera.</pre><pre>Jag vill därför fråga miljöministern:</pre><pre>Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att skapa
fungerande marknader för återvinningsbara
material?</pre><pre>13 § Kammaren åtskildes kl. 14.49.</pre>