Protokoll
1990/91:4
Talmannen meddelade att partigrupperna, med stöd av 1 kap. 7§ och 7
kap. 12 § riksdagsordningen, till honom anmält följande personer att utgöra
partiernas företrädare i talmanskonferensen:
Jan Bergqvist (s)
Lars Tobisson (m)
Birgit Friggebo (fp)
Gunnar Björk (c)
Bo Hammar (v)
Inger Schörling (mp)
Till suppleanter hade nominerats:
Marianne Stålberg (s)
Anders Björck (m)
Kerstin Ekman (fp)
Görel Thurdin (c)
Bertil Måbrink (v)
Claes Roxbergh (mp)
Talmannen förklarade de anmälda personerna utsedda till partigrupps-
företrädare och suppleanter i talmanskonferensen för tiden till dess nästa
lagtima riksmöte började.
Talmannen anmälde att avsägelser inkommit enligt följande:
Inger Schörling (mp) från uppdragen som ledamot i justitieutskottet samt
som suppleant i lagutskottet och trafikutskottet,
Christina Pettersson (s) från uppdraget som ledamot i socialförsäkringsut-
skottet,
1 Riksdagens protokoll 1990191:4
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
Åsa Domeij (mp) från uppdraget som ledamot i jordbruksutskottet,
Marianne Samuelsson (mp) från uppdragen som suppleant i finansutskottet
och jordbruksutskottet samt som suppleant i riksdagens förvaltningssty-
relse,
Krister Skånberg (mp) från uppdragen som suppleant i skatteutskottet, utri-
kesutskottet, socialförsäkringsutskottet och bostadsutskottet,
Anita Stenberg (mp) från uppdraget som suppleant i justitieutskottet,
Kent Lundgren (mp) från uppdraget som suppleant i lagutskottet samt
Gösta Lyngå (mp) från uppdraget som suppleant i utbildningsutskottet.
Dessa framställningar bifölls av kammaren.
Talmannen meddelade
dels att socialdemokratiska riksdagsgruppen på grund av uppkomna va-
kanser anmält följande nya representanter, nämligen Margareta Persson
som ledamot i socialförsäkringsutskottet, Kaj Larsson som ledamot i jord-
bruksutskottet, Christina Pettersson som suppleant i socialförsäkringsut-
skottet, Dag Ericson som suppleant i jordbruksutskottet och Ines Uusmann
som suppleant i arbetsmarknadsutskottet,
dels att socialdemokratiska riksdagsgruppen som suppleant i skatte- och
bostadsutskotten under Gunnar Nilssons ledighet anmält hans ersättare Li-
lian Svensson,
dels att miljöpartiet de grönas riksdagsgrupp på grund av uppkomna va-
kanser anmält följande nya representanter, nämligen Krister Skånberg som
ledamot i justitieutskottet, Marianne Samuelsson som ledamot i jordbruks-
utskottet, Anita Stenberg som suppleant i finansutskottet, Lars Norberg som
suppleant i skatteutskottet, Inger Schörling som suppleant i justitie- och utri-
kesutskotten, Carl Frick som suppleant i justitieutskottet, Gösta Lyngå som
suppleant i lag- och socialförsäkringsutskotten, Kaj Nilsson som suppleant
i lagutskottet, Hans Leghammar som suppleant i utbildningsutskottet, Åsa
Domeij som suppleant i trafik- och jordbruksutskotten, Claes Roxbergh som
suppleant i bostadsutskottet samt Kjell Dahlström som suppleant i riksda-
gens förvaltningsstyrelse.
Talmannen förklarade utsedda till
ledamot i justitieutskottet
Krister Skånberg (mp)
ledamot i socialförsäkringsutskottet
Margareta Persson (s)
ledamöter i jordbruksutskottet
Kaj Larsson (s)
Marianne Samuelsson (mp)
suppleant i finansutskottet
Anita Stenberg (mp)
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
suppleanter i skatteutskottet
Lilian Svensson (s)
Lars Norberg (mp)
suppleanter i justitieutskottet
Inger Schörling (mp)
Carl Frick (mp)
suppleanter i lagutskottet
Kaj Nilsson (mp)
Gösta Lyngå (mp)
suppleant i utrikesutskottet
Inger Schörling (mp)
suppleanter i socialförsäkringsutskottet
Christina Pettersson (s)
Gösta Lyngå (mp)
suppleant i utbildningsutskottet
Hans Leghammar (mp)
suppleant i trafikutskottet
Åsa Domeij (mp)
suppleanter i jordbruksutskottet
Dag Ericson (s)
Åsa Domeij (mp)
suppleant i arbetsmarknadsutskottet
Ines Uusmann (s)
suppleanter i bostadsutskottet
Lilian Svensson (s)
Claes Roxbergh (mp)
suppleant i riksdagens förvaltningsstyrelse
Kjell Dahlström (mp)
Talmannen anmälde att finansutskottet till ny ordförande efter Anna-
Greta Leijon utsett Hans Gustafsson (s).
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
Information från
regeringen
Talmannen meddelade att följande ledamöter ansökt om ledighet för FN-
uppdrag:
Karl-Göran Biörsmark (fp) under tiden den 12 oktober - den 11 novem-
ber,
Elving Andersson (c) under tiden den 13 oktober - den 12 november och
Gösta Lyngå (mp) under tiden den 15 oktober - den 15 november.
Kammaren biföll dessa framställningar.
Talmannen anmälde att följande ersättare skulle tjänstgöra, nämligen
Börje Stensson (fp) för Karl-Göran Biörsmark,
Eva Rydén (c) för Elving Andersson och
Ulf Löfgren (mp) för Gösta Lyngå.
Anf. 1 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:
Herr talman! Jag vill informera riksdagen om de beslut som regeringen i
dag fattat avseende insatser i Mellanöstern, Mozambique och Namibia.
Svenska röda korset har än en gång hemställt om bidrag för att kunna fort-
sätta repatriering med flyg av gästarbetare. Gästarbetarna kommer från kris-
området Gulfen och befinner sig nu i Jordanien. Regeringen har i dag beslu-
tat ge Röda korset ytterligare 20 milj.kr. för att repatriera lankesiska med-
borgare från Jordanien hem till Sri Lanka.
I och med dagens beslut har Sverige sammanlagt bidragit med 120 milj.kr.,
vilket är ungefär 10 % av den sammanlagda humanitära insatsen i området.
Tyvärr är det inte enbart i Mellanöstern som människor lider till följd av
kriser. I Mozambique lider en stor del av befolkningen stor brist på mat och
förnödenheter främst på grund av att befolkningen drabbats av väpnade ak-
tioner. Regeringen har i dag beslutat ge Mozambique 50 milj.kr. i katastrof-
bistånd.
Det svenska stödet är en del i en stor internationell hjälpinsats för ca 1,6
miljoner människor. Det innebär bl.a. inköp av lastfordon som lättare skall
kunna transportera ut mat och förnödenheter till befolkningen. Vidare ingår
det särskild barnkost såsom mjölk, matolja och socker samt barnkläder.
Herr talman! Barn är en särskilt utsatt grupp i katastrofsituationer, vilket
bl.a. klargjordes under helgens toppmöte i New York. FNs barnfond, Uni-
cef, uträttar ett mycket berömvärt arbete bland barn i världen. Sverige är en
av de största bidragsgivarna till Unicef. Regeringen har i dag beslutat bidra
med ytterligare sammanlagt nära 30 milj.kr. till Unicef för två särskilda pro-
gram i Mozambique och Sudan.
I Mozambique handlar det om insatser för att hjälpa förskolebarn som
drabbats av kriget. Det kan ske genom att t.ex. stödja förskolor i internflyk-
tingläger och krigsdrabbade områden.
Dessutom ingår ett särskilt vattenprogram i Sofalaprovinsen. Detta pro-
gram avser att ge dricksvatten i områden där befolkningen ökat starkt på
grund av säkerhetsläget.
I Sudan pågår den s.k. Operation Lifeline. Inbördeskriget i Sudan har
gjort ca 3 miljoner människor till internflyktingar. Dessa är beroende av ut-
ländskt stöd.
I den nu aktuella insatsen vänder sig Unicef i första hand till barn och möd-
rar med ett brett program för att ge hjälp till självhjälp för överlevnad.
Avslutningsvis vill jag informera om det första regeringsbeslutet när det
gäller det långsiktiga biståndssamarbetet med Namibia.
I våras beslutade riksdagen att göra Namibia till ett programland med en
landram för innevarande budgetår om 100 milj.kr.
Inom kort kommer avtal att slutas med den namibiska regeringen om hur
landramen skall användas. Avsikten är att utnyttja ungefär hälften, dvs. 50
milj. kr., till insatser av mer kortsiktig och akut karaktär som betingas av
Namibias speciella situation med Sydafrika och apartheidsystemet så nära i
tid och rum. Exempel på sådana insatser är stöd för att upprätta en central-
bank i landet, stöd till sysselsättningsskapande åtgärder och till sektorerna
bostäder, jordbruk och vatten, hälsovård samt undervisning. Medel avsätts
också bl.a. till en personal- och konsultfond.
Den andra hälften av landramen är tänkt att utnyttjas inom de områden
där vi, i enlighet med en nordisk arbetsfördelning, ser ett mer långsiktigt
samarbete, dvs. främst inom sektorerna transport och kommunikationer
samt utbildning.
Anf. 2 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Det är välkomna besked som vi får från biståndsministern.
Jag tänkte närmast beröra Mozambique och Namibia.
Mozambique är ett hårt drabbat land. Jag skulle nu vilja fråga: Hur kom-
mer denna hjälp att gå fram till Mozambiques folk? Det är fråga om ett stort
område, och efter vad jag har förstått lider man nöd i stora delar. Kommer
hjälpen att koncentreras till något speciellt område, eller tänker man gå ut
med hjälpinsatser till hela Mozambique?
När det gäller Namibia är det viktigt att hjälpen kommer i gång mycket
snabbt. Förväntningarna där nere är stora. Jag skulle vilja veta hur långt man
har kommit i planeringen när det gäller att realisera den långsiktiga hjälp
som byggs upp. Hur pass lång tid räknar man med att det skall ta innan man
kan se konkreta resultat?
Anf. 3 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Biståndsministern! Jag vill fråga om de medel som avsätts
för katastrofbiståndet går utöver den ordinarie biståndsbudgeten eller om
den beredskapen redan finns i budgeten. Det är min första fråga.
De olika delprojekt som biståndsministern har redogjort för förefaller
vara oerhört angelägna. Jag vill då fråga: Vilka möjligheter finns det för re-
geringen att under hösten återkomma för att ge ytterligare katrastrofbistånd
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
Information frän
regeringen
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
Information från
regeringen
eller mer långsiktigt bistånd till andra ändamål än dem som biståndsminis-
tern nu har räknat upp?
Anf. 4 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Lena Hjelm-Wallén hur hon ser på si-
tuationen i Cambodja och hur hon bedömer möjligheterna till ett utökat hu-
manitärt bistånd till Cambodja.
Efter ett besked från SIDA har jag förstått att regeringen inte vill ge direkt
hjälp till Cambodja i den del som rör avmineringen utan att hjälpen i stället
skall gå via FN. Detta är ju en mycket viktig fråga, eftersom massvis med
ptänniskor ständigt dör på grund av att de går på minor.
Kan Lena Hjelm-Wallén säga något om hur hon uppfattar att FN kommer
att organisera denna hjälp, och hur skall i så fall Sverige kunna bistå i den
delen?
Anf. 5 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag vill med anledning av de långsiktiga insatserna i Namibia
fråga biståndsministern om regeringen framställer önskemål om att man på
lång sikt eftersträvar en demokratisk utveckling i landet.
Anf. 6 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:
Herr talman! Låt mig börja med Eva Zetterbergs mer övergripande fråga
om varifrån pengarna tas. Pengarna tas från den post för katastrofbistånd
som finns inom biståndsramen. Denna post är på nästan 850 milj, kr., men
dess värre är situationen i världen sådan att en stor del av denna summa nu
har tagits i anspråk.
Det finns ändå medel kvar, och vi kommer således att kunna göra ytterli-
gare insatser, inte minst vad gäller de länder som drabbas av krisen i Gulfen.
Det gäller både frontstaterna i krisområdet och de länder varifrån gästarbe-
tare nu vänder tillbaka.
Mozambique, som Karl-Göran Biörsmark frågade om, är förvisso ett
mycket stort land. Även om den summa pengar jag i dag redovisar är stor,
så räcker det inte i hela landet, utan det handlar öm vissa speciella regioner.
Jag nämnde Sofala specifikt, eftersom det där rör sig om en vatteninsats som
geografiskt är ganska begränsad.
I övrigt är det fråga om dels Unicef-programmet, som också rör vissa re-
gioner i landet, dels det allmänna stödprogrammet, som en ordentlig kata-
strofenhet i Mozambique redan arbetar med. Där handlar det nu i första
hand om att med resurser för transporter se till att hjälpen verkligen kommer
fram. Detta har nämligen varit en stor svårighet under hela perioden med
hjälpinsatser i Mozambique. Det är alltså transportinsatsen och inte något
annat som där är det svåra.
I Namibia består hjälpen som jag sade av två delar. Den ena är det akuta
stödet, som behövs eftersom den nya regeringen nu måste klara så många
saker på en gång. Jag tror att de snabba insatserna från svensk sida där är
mycket mycket välkomna.
Samtidigt är vi måna om att även dra upp riktlinjerna för det mer långsik-
tiga samarbetet. På detta område går förberedelsearbetet vad gäller under-
visningssektorerna och transport-kommunikationer mycket bra. Vi talar
precis samma språk och vet var vi har varandra. Detta beror naturligtvis
också på ett långvarigt samarbete under den tid då många av dem som nu
sitter i regeringen var engagerade i SWAPO och på det sättet hade nära kon-
takt med oss.
Det är, Hugo Hegeland, självklart att frågan om demokrati i ett land sätts
upp som mål vid varje förhandling som vi har med olika länder. Detta gäller
exempelvis i förhandlingen med den namibiska regeringen om ett nytt avtal.
Där finns det självfallet med en instruktion om att frågan om mänskliga rät-
tigheter och demokrati skall tas upp. Namibia lever upp till dessa mål mycket
bättre än många andra länder i Afrika, men likväl finns det även där saker
och ting att diskutera, och det kommer också förhandlarna att göra.
Vi förbereder just nu inom u-avdelningen på utrikesdepartementet en in-
sats för Cambodja. Arbetet är inte färdigt, så jag kan inte presentera det i
dag, men en redovisning kommer inom kort. Denna insats kommer att inne-
bära ett ökat stöd i Cambodja. Jag kan i dag inte gå in på detaljerna, efter-
som det fortfarande är ett förberedande arbete.
Utöver detta måste vi ha en viss beredskap för det som kan inträffa, nämli-
gen en fredsuppgörelse ”på riktigt”, och vi måste ha möjligheter till ett or-
dentligt återuppbyggnadsarbete inne i Cambodja. Detta måste emellertid
göras inom det stora ”FN-paraplyet”, och så långt har det hela dess värre
inte kommit ännu. Men vi utgår från att någonting sådant skall komma
ganska snart.
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1990/91:8 till lagutskottet
Föredrogs och hänvisades
proposition
1990/91:12 till lagutskottet.
Beträffande denna proposition hade regeringen föreslagit att riksdagen
skulle besluta att motionstiden förkortades till tre dagar.
Kammaren beslöt förkorta motionstiden till att utgå måndagen den 8 ok-
tober.
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
Föredrogs och hänvisades
proposition
1990/91:19 till skatteutskottet
Motion
1990/91 :Skl till skatteutskottet
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1990/91:24 Ändring av gräns för finansieringsåtaganden för Fonden för
svensk-norskt industriellt samarbete
Motionerna
1990/91 :Sk2 av Carl Bildt m.fl. (m) om sänkt bensinskatt (väckt med anled-
ning av händelse av större vikt)
med anledning av prop. 1989/90:157 Regionala fackliga fötroendemän
1990/91: Al av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s)
1990/91 :A2 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)
1990/91 :A3 av Elver Jonsson m.fl. (fp)
1990/91 :A4 av Sonja Rembo m.fl. (m)
1990/91 :A5 av Börje Hörnlund m.fl. (c)
med anledning av prop. 1989/90:158 Utvidgad rätt till målsägandebiträde,
m.m.
1990/91 Jul av Ingbritt Irhammar m.fl. (c)
1990/91 :Ju2 av Bengt Harding Olson (fp)
1990/91 :Ju3 av Krister Skånberg m.fl. (mp)
1990/91 :Ju4 av Britta Bjelle m.fl. (fp)
med anledning av prop. 1989/90:160 Avskaffande av medborgarskapskrav i
aktiebolagslagen (1975:1385) m.m.
1990/91 :L1 av Allan Ekström (m)
1990/91 :L2 av Elisabet Franzén m.fl. (mp)
med anledning av förslag 1989/90:17 Riksdagens revisorers förslag angående
koncessionsavtalet om linjesjötrafik på Gotland
1990/91 :T1 av Jerry Martinger (m)
1990/91 :T2 av Gunhild Bolander (c)
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 3 oktober
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
1990/91:30 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) till socialministern om
förbud mot amalgam:
Amalgam - en legering av kvicksilver och andra metaller - har länge an-
vänts som tandlagningsmaterial. Det har ansetts vara effektivt och riskfritt.
Denna uppfattning har också präglat ansvariga myndigheters, t.ex. socialsty-
relsens, inställning.
Denna uppfattning har dock ifrågasatts av många bedömare, såväl fors-
kare som lekmän. Ett stort antal tandvårdspatienter, som dock har haft
mycket svårt att bli tagna på allvar, har också ansett att amalgamet har gett
dem skador av olika slag.
Det är allmänt erkänt att kvicksilver är en mycket giftig metall, som redan
i små doser kan ha skadlig inverkan på kroppens funktioner. Många allvar-
liga skador, som kan härledas till kvicksilver har också påvisats. Detta har
lett till långtgående restriktioner för användning av kvicksilver och för om-
händertagandet av kvicksilverhaltigt avfall.
Användningen av amalgam som tandlagningsmaterial är dock fortfarande
tillåten, trots att alltfler forskningsrapporter övertygande visat att amalga-
met inte alls är så stabilt som förespråkarna av användningen hävdat.
Amalgamet är i själva verket utsatt för kontinuerlig korrosion. Det inne-
bär bl.a. att kvicksilver frigörs och transporteras vidare till olika kroppsor-
gan, t.ex. hjärnan. Detta bestyrks ytterligare av färska forskningsrapporter.
Dessa visar också att inte enbart tandvårdspatienter är utsatta för detta läck-
age. Även tandvårdspersonalen, som har att hantera amalgamet, är utsatt
för risker. Undersökningar har visat, att de som sysslar med amalgam har
förhöjda halter av kvicksilver.
I riksdagen har flera initiativ tagits för att få bort amalgamet som tandlag-
ningsmaterial. Jag hänvisar bl.a. till min egen motion 1987/88:So403. Dessa
initiativ har dock avvisats av bl.a. regeringen och dess företrädare i riksda-
gen.
Med hänvisning till vad som sagts ovan vill jag till socialministern ställa
följande fråga:
Avser socialministern, bl.a. med anledning av de nya forskningsrappor-
terna, ta något initiativ som kan leda till att amalgam inte längre får använ-
das som tandlagningsmaterial?
1990/91:31 av Kjell Ericsson (c) till jordbruksministern om jordbruket i
norra Sverige:
Den 9 juni 1990 beslutade riksdagen om en ny jordbrukspolitik. Grund-
dragen i den nya politiken är marknadsanpassning och avreglering. Jordbru-
ket i de sju skogslänen skulle dock i princip undantas från den produktions-
anpassning som följer av den livsmedelspolitiska reformen. Prisstödet till
norra Sverige skulle därför ses över för att upprätthålla lönsamheten. Jord-
bruksministern har även angivit att lönsamheten för jordbruket i norra Sve-
rige ej skall tillåtas försämras i någon nämnvärd grad.
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
10
Av utskottets överväganden kan man även utläsa att jordbruket i norra
Sverige har en särskild regionalpolitisk betydelse som grundar sig på den
mångfald av värden som näringen och dess verksamhet förknippas med.
Jordbruket bidrar, förutom med den grundläggande produktionen av livsme-
del, till att upprätthålla sysselsättning, befolkning och samhällsstruktur i
dessa delar av landet. Jordbruket är betydelsefullt för livsmedelsberedska-
pen och har därutöver en viktig roll för att bevara landskapsbilden och de
kulturella värden som hör samman därmed.
Jordbruksnämnden har också erhållit regeringens uppdrag att lämna för-
slag på hur det särskilda prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall utfor-
mas för att det skall vara möjligt att bibehålla jordbruket i dessa delar av
landet.
Utskottet konstaterade därför att den samlade satsning som föreslagits för
jordbruket i norra Sverige skulle få till följd att näringens lönsamhet höjs
och att dess utövare finner arbetsro.
Trots alla positiva uttalanden har dock lönsamheten för jordbruket i norra
Sverige försämrats. Dels har mjölkpriset sjunkit, dels kompenserar det ko-
bidrag som införts inte på långt när sänkningen av mjölkpriset. Sedan har
också slaktdjursavgifterna för att finansiera omställningen kraftigt höjts.
Detta gör att jordbruket i norra Sverige håller på att avställas i stället för att
utvecklas.
Med anledning av vad som ovan framförts vill jag ställa följande frågor till
jordbruksministern:
1. När kommer jordbruksnämnden att presentera förslag på åtgärder som är
ägnade att förbättra lönsamheten för jordbruket i norra Sverige?
2. Skall slaktdjursavgifterna för omställningen av jordbruket även drabba
jordbruket i norra Sverige?
den 4 oktober
1990/91:32 av Martin Olsson (c) till justitieministern om ett sameting:
I september 1982 fastställde regeringen Fälldin direktiv för samerättsut-
redningen. På grund av regeringsskiftet blev inte utredningen tillsatt förrän
våren 1983. Direktiven innebar att utredningen - mot bakgrund av samernas
ställning som en urbefolkning som blivit minoritet i sitt område - skulle göra
en genomgång av vilka särskilda behov som kan härledas ur samernas spe-
ciella ställning i vårt land. Utifrån folkrätten skulle utredningen även se över
vilka skyldigheter det svenska samhället har emot samerna.
Mot bakgrund av dessa förhållanden skulle utredningen pröva tre för sa-
merna viktiga frågor, nämligen dels utreda möjligheterna att stärka samer-
nas rättsliga ställning i frågor om rennäringen, dels överväga behovet av in-
rättande av ett folkvalt samiskt organ, dels även föreslå åtgärder för att
stärka det samiska språkets ställning.
I sitt delbetänkande 1986 analyserade utredningen samernas folkrättsliga
ställning och i sitt huvudbetänkande, avgivet i juni 1989, föreslog utred-
ningen dels ändringar i rennäringslagen och några andra lagar för att stärka
rennäringens ställning gentemot motstående intressen, dels inrättande av ett
av samerna valt organ - sameting - och en samelag samt ett tillägg till rege-
ringsformen om samernas särskilda ställning i egenskap av urbefolkning.
Utredningens förslag om stärkande av rennäringens rättsliga ställning har,
tillsammans med annat utredningsmaterial, utgjort underlag för regeringens
nyligen avlämnade propositioner om skogsbruket i fjällnära skogar och om
ändringar i rennäringslagen m.m.
Regeringen lade inte samtidigt fram någon proposition med förslag till sa-
meting, samelag och grundlagstillägg. Detta omöjliggör - åtminstone för en
tid - ett genomförande av utredningens förslag om sammankoppling mellan
skyddet för rennäringen i rennäringslagen och skogsvårdslagen med same-
tinget och dess uppgifter. Genom detta förslag från utredningen skulle sa-
metinget - utöver övriga uppgifter - få bedöma kontroversiella skogsavverk-
ningar ur allmän samisk synpunkt. Riksdagen förhindras att ta ställning till
ett samlat förslag om samepolitiken, eftersom regeringen valt att inte lägga
fram en sådan proposition samtidigt med de nyligen avlämnade propositio-
nerna om skogsbruket i fjällnära skogar och om ändringar i rennäringslagen
m.m. Detta förfarande är djupt beklagligt.
Inte heller i den propositionsförteckning som regeringen lämnade vid riks-
mötets öppnande anges att någon proposition med förslag om sameting skall
avlämnas i höst. Det är mycket illavarslande att regeringen ännu inte synes
vara beredd att lägga fram en proposition om inrättande av ett sameting,
eftersom förseningen torde omöjliggöra att val till det första sametinget kan
hållas samtidigt som kyrkofullmäktigevalet i oktober 1991 såsom utred-
ningen föreslagit. Utredningens förslag om samelag innehöll främst regler
för sametinget, varför samelag och sameting är intimt förknippade. Grund-
lagstillägget är däremot fristående och skulle på ett markant sätt visa det
svenska samhällets ansvar för samerna och deras kultur i vid bemärkelse.
Som jag nämnt avlämnades utredningens betänkande i juni 1989. Remiss-
tiden utgick den 30 september samma år. Vad gällde inrättande av sameting
tillstyrkes utredningens förslag av de flesta remissinstanser. Både med hän-
syn till remissinstansernas positiva bedömning och de tidpunkter då betän-
kandet och remissyttrandena förelåg, borde det ha varit möjligt för rege-
ringen att framlägga en proposition i sådan tid att riksdagen kunnat fatta be-
slut våren 1990. När detta inte möjliggjordes borde det - om regeringen
verkligen avser att medverka till att ett sameting inrättas - ha varit självklart
för regeringen att lägga fram en proposition vid detta riksmötes inledning så
att riksdagen kunde ha fattat beslut i god tid före årsskiftet.
Innan jag går in ytterligare på frågan om vilken tid som fordras mellan
ett riksdagsbeslut och det första valet till sameting, vill jag erinra något om
utredningens motiv för inrättande av ett sameting och om valsätt m.m.
Bakgrunden till utredningens förslag om inrättande av ett sameparlament
var självfallet direktiven men också att samtliga i utredningen - både samer
och icke-samer - blev överens om vikten av ett folkvalt samiskt organ som
kan företräda samerna gentemot det svenska samhället och som kan handha
vissa frågor som gäller samerna samt bevaka samiska rättigheter och intres-
sen när det gäller mark och vatten och delta i den övergripande samhällspla-
neringen.
Ett representativt, folkvalt samiskt organ skulle innebära ett erkännande
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
11
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
12
av samernas status och en ökad identitetskänsla och känsla av gemenskap
för samerna. Antalet ledamöter föreslogs vara 31, vilket motsvarar det lägsta
antalet i en kommunfullmäktigeförsamling.
I Finland har det sedan många år funnits ett sameparlament, och i Norge
har man infört ett sameparlament, vilket hade sitt första sammanträde hös-
ten 1989. Det norska sametinget motsvarar i hög grad det som föreslogs av
samerättsutredningen. Införs inte ett sameparlament i Sverige kommer, som
jag framhöll i interpellationsdebatten den 22 mars i år, samerna i vårt land
att bli de enda - förutom samerna i Sovjetunionen - som saknar ett folkvalt
organ.
Flera förhållanden gör att det är viktigt att beslutet om sameting fattas
långt innan det första valet hålls. Den röstlängd som skall upprättas skall
bygga på anmälan från de samer som vill bli uppförda på röstlängden. För
att få huvuddelen av samerna att anmäla sig till röstlängden fordras sannolikt
ett omfattande informationsarbete både från samhällets och de samiska or-
ganisationernas sida. Även kandidatnomineringen inom samiska organisa-
tioner och grupperingar måste få ta skälig tid och skall, liksom fastställande
av röstlängd, ske tillräckligt lång tid före valet. Det är av största betydelse
att det första valet till sametinget förbereds så att man kan räkna med ett
stort valdeltagande och sametinget därigenom blir det representativa organ
som det är avsett att bli. Ett alltför sent fattat riksdagsbeslut om inrättande
av sametinget leder till för kort förberedelsetid för valet, vilket bl.a. kan
medföra ett lågt valdeltagande.
Ett annat förhållande som gör det nödvändigt att beslutet fattas långt in-
nan sametinget skall inleda sin verksamhet, är den tid som fordras för ord-
nande av lokaler och anställande av personal.
Det är väsentligt att justitieministern för riksdagen redovisar skälen till
den stora förseningen med en proposition om inrättande av sameting samt
om regeringen avser eller inte avser att ge samerna i vårt land ett folkvalt
organ motsvarande det som införts i våra båda grannländer med samisk be-
folkning.
I sitt interpellationssvar den 22 mars angav justitieministern att bl.a. kost-
nadsfrågan behövde utredas ytterligare. Statsfinansiella skäl får enligt min
mening inte vara ett motiv som talar mot inrättande av ett sameting, vilket är
ett viktigt led i strävandena att utveckla demokratin och att ge vår inhemska
minoritetsbefolkning ökade möjligheter att hävda sina intressen och bevara
och utveckla sin kultur i vid bemärkelse.
Jag vill mot bakgrund av det anförda ställa följande fråga till justitieminis-
tern:
Avser regeringen att lägga fram en proposition med förslag om inrättande
av ett sameting, och i så fall när?
1990/91:33 av Börje Hörnlund (c) till arbetsmarknadsministern om arbets-
marknaden i Västerbottens län:
Den s.k. Rehnbergkommissionen har i en skrivelse till arbetsmarknadens
parter bl.a. redovisat det ekonomiska läget och den väntade utvecklingen
inom ekonomin och arbetsmarknaden.
Av skrivelsen framgår att nedgången i konjunkturen bl.a. medfört att ar-
betslösheten stiger och antalet nyanmälningar av lediga platser minskar. Un-
der perioden juni—augusti varslades 10 500 personer om permittering eller
avsked.
Rehnbergkommissionen konstaterar vidare bl.a. att försämringarna på ar-
betsmarknaden kommer att bli störst för dem som ”bor utanför de expansiva
områdena”.
Detta bekräftas också klart av länsarbetsnämndens prognos för arbets-
marknadsutvecklingen i Västerbottens län under 1991. Utvecklingen be-
döms bl.a. medföra fler arbetslösa - en utveckling som främst kommer att
drabba kvinnor, ungdomar och flyktingar. Försämringarna i konjunkturen
bedöms också drabba inlandet betydligt hårdare än kustområdena.
Sammantaget beräknar länsarbetsnämnden att arbetslösheten i länet kan
stiga med ytterligare 1 500 personer.
En bidragande orsak till den allt snabbare försämringen på arbetsmarkna-
den är formerna för skatteomläggningens finansiering i kombination med de
kraftiga prisstegringarna på olja och bensin. Priset på bensin har sedan ny-
året på grund av skattereformens finansiering och världsmarknadsprisut-
vecklingen ökat med närmare 3 kr./liter. Detta medför kraftiga fördyringar
för dem som är beroende av bil. En del tvingas sluta arbeta eller flytta från
bygden. Prisstegringarna på bensin leder till stora samhällsekonomiska för-
luster genom en sämre fungerande arbetsmarknad. Det medför minskade
incitament till arbete och starkt ökande marginalkostnader för att delta i ar-
betslivet. Allt fler tvingas till ofrivillig arbetslöshet och då särskilt i län som
Västerbotten med stora avstånd och där ett stort antal invånare ej har möj-
lighet att nyttja den kollektiva trafiken.
Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag fråga arbetsmarknadsmi-
nistern:
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att hävda arbetslinjen i Väster-
bottens län och i andra län som har motsvarande negativa prognoser för ar-
betsmarknadens utveckling?
Prot. 1990/91:4
4 oktober 1990
Anmäldes att följande frågor framställts
den 3 oktober
1990/91:48 av Knut Wachtmeister (m) till statsrådet Erik Åsbrink om mom-
sen på leasingavgift för bilar som används i taxiverksamhet:
Riksdagen beslöt i våras, med ändring av propositionen, att taxiföretag får
avdragsrätt för moms vid förvärv av personbil i taxiverksamhet. Förmodli-
gen genom förbiseende togs inte leasing med i ändringen, och detta leder till
att vid leasing av taxibil blott 50 % av momsen blir avlyftbar.
Avser regeringen föreslå riksdagen att leasingbilar i taxiverksamhet får
full momsreduktion?
|
Prot. 1990/91:4 4 oktober 1990 |
1990/91:49 av Margareta Gard (m) till kommunikationsministern om skylt- Angående disposition av inkomster vid försäljning av personliga registre- Försäljning av personliga registreringsskyltar har, vid utgången av augusti Medlen disponeras av regeringen för ny eller kompletterande verksamhet Några projekt har redan genomförts med medel ur fonden. För att kunna Jag vill till statsrådet ställa följande fråga: Är statsrådet beredd att fullfölja tidigare beslut att skyltfondens medel får 1990/91:50 av Lennart Brunander (c) till miljöministern om återvinningen av Avfallsmängden växer industrisamhället över huvudet. Det utgör ett stort Det finns ett intresse bland människor för källsortering och inte minst för Jag vill därför fråga miljöministern: Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att skapa fungerande marknader |
14
|
13 § Kammarerl åtskildes kl. 14.49. |
Prot. 1990/91:4 4 oktober 1990 |
Vid protokollet
OLOF MARCUSSON
/Gunborg Apelgren
15
1 § Anmälan av partigruppernas företrädare i talmanskonferensen 1
2§ Avsägelser........................................ 1
3 § Anmälan om kompletteringsval till utskott, m.m............ 2
4 § Anmälan om ny ordförande i finansutskottet.............. 3
5 § Ledigheter........................................ 4
6 § Information från regeringen om katastrofinsatser och långsiktigt
biståndssamarbete med Namibia....... 4
Statsrådet Lena Hjelm-Wallén
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Eva Zetterberg (v)
Hans Göran Franck (s)
Hugo Hegeland (m)
7 § Hänvisning av ärende till utskott........................ 7
8 § Beslut om förkortad motionstid för proposition 1990/91:12 .... 7
9 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 8
10 § Bordläggning...................................... 8
11 § Anmälan om interpellationer
1990/91:30 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) om förbud
mot amalgam................................... 9
1990/91:31 av Kjell Ericsson (c) om jordbruket i norra Sverige 9
1990/91:32 av Martin Olsson (c) om ett sameting.......... 10
1990/91:33 av Börje Hörnlund (c) om arbetsmarknaden i
Västerbottens län............................... 12
12 § Anmälan om frågor
1990/91:48 av Knut Wachtmeister (m) om momsen på leasing-
avgift för bilar som används i taxiverksamhet.......... 13
1990/91:49 av Margareta Gard (m) om skyltfonden........ 14
1990/91:50 av Lennart Brunander (c) om återvinningen av pap-
per m.m....................................... 14
16
gotab 97026, Stockholm 1990