Prop.
1990/91:99
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 februari 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Mats Hellström
I propositionen läggs fram förslag om stöd till jordbruket och viss livsme-
delsindustri i norra Sverige för tiden den 1 juli 1991—den 30 juni 1992.
Den nuvarande stödområdesindelningen behålls. Stödet till jordbruket i
norra Sverige höjs med i genomsnitt 12%. Det stöd till viss livsmedelsin-
dustri som för närvarande finansieras med s. k. prisregleringsmedel finan-
sieras fr. o. m. budgetåret 1991/92 över statsbudgeten.
Vidare tas frågan upp om ett avtal mellan staten och läkemedelsföretag
om forskning rörande alternativa och kompletterande metoder till djurför-
sök. Vidare lämnas förslag om startkapital för en ny branschorganisation
för kontroll av kvaliteten på matpotatis.
Slutligen innehåller propositionen de förslag till lagändringar som föran-
leds av regeringens förslag i budgetpropositionen 1991 om en ny myndig-
het, statens jordbruksverk.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965:61) om behörighet att
utöva veterinäryrket m. m.1
dels att i 2 — 4, 6 — 9 och 13 §§ ordet ”lantbruksstyrelsen” i olika böj-
ningsformer skall bytas ut mot ”jordbruksverket” i motsvarande form,
dels att 1,5 och 15 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §3
Behörig att utöva veterinäryrket är
a) den som är legitimerad enligt 2 §;
b) den som är av lantbruksstyrel-
sen eller, efter styrelsens bemyndi-
gande, av annan myndighet förord-
nad att tjänstgöra som veterinär,
b) den som är av statens jord-
bruksverk eller, efter verkets be-
myndigande, av annan myndighet
förordnad att tjänstgöra som veteri-
när;
c) i den utsträckning, som särskilt anges för varje fall, den som enligt 8 §
innehar begränsad behörighet att utöva veterinäryrket.
5
Blir legitimerad veterinär på
grund av sinnessjukdom eller an-
nan rubbning av själsverksamheten
ur stånd att nöjaktigt utöva veteri-
näryrket, skall lantbruksstyrelsen
ofördröjligen återkalla hans legiti-
mation, om ej särskilda skäl föran-
leda annat.
Föreligger grundad anledning till
antagande att veterinärs legitima-
tion bör återkallas enligt första
stycket, äger lantbruksstyrelsen ef-
ter samråd med socialstyrelsen för-
ordna, att han skall undergå läka-
rundersökning i den utsträckning
som fordras för att hans förmåga
att utöva veterinäryrket skall kun-
na bedömas.
§3
Blir legitimerad veterinär på
grund av sinnessjukdom eller an-
nan rubbning av själsverksamheten
ur stånd att nöjaktigt utöva vete-
rinäryrket, skall jordbruksverket
ofördröjligen återkalla hans legiti-
mation, om ej särskilda skäl föran-
leda annat.
Föreligger grundad anledning till
antagande att veterinärs legitima-
tion bör återkallas enligt första
stycket, äger jordbruksverket efter
samråd med socialstyrelsen förord-
na, att han skall undergå läkarun-
dersökning i den utsträckning som
fordras för att hans förmåga att ut-
öva veterinäryrket skall kunna be-
dömas.
1 Senaste lydelse av
2 § 1975:73
3 § 1976:607
4§ 1987:998
6§ 1975:684
7§ 1971: 1116
8 § 1975:73
9§ 1975:73
13 § 1990:92.
2 Senaste lydelse 1971:1116.
’ Senaste lydelse 1971:1116.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Förordnas om läkarundersök-
ning enligt andra stycket, äger lant-
bruksstyrelsen återkalla legitima-
tionen för tiden till dess ärendet
slutligt avgöres. Vägrar den som
skall undersökas att inställa sig till
undersökning, skall polismyndighet
på styrelsens begäran lämna erfor-
derlig handräckning.
1
Veterinär som enligt föreskrift
som avses i 14 § står under lant-
bruksstyrelsens tillsyn i utövningen
av veterinäryrket är skyldig att låta
sin verksamhet inspekteras av sty-
relsen eller den styrelsen förordnar.
Den som hindrar eller undandrar
sig inspektion dömes till böter, om
ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
Förordnas om läkarundersök-
ning enligt andra stycket, äger
jordbruksverket återkalla legitima-
tionen för tiden till dess ärendet
slutligt avgöres. Vägrar den som
skall undersökas att inställa sig till
undersökning, skall polismyndighet
på verkets begäran lämna erforder-
lig handräckning.
§4
Veterinär som enligt föreskrift
som avses i 14 § står under jord-
bruksverkets tillsyn i utövningen av
veterinäryrket är skyldig att låta sin
verksamhet inspekteras av verket
eller den verket förordnar. Den som
hindrar eller undandrar sig inspek-
tion dömes till böter, om ej gär-
ningen är belagd med straff i brotts-
balken.
1991.
Senaste lydelse 1975:73.
Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1970:299) om skydd mot
flyghavre
dels att i 2 § ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”statens
jordbruksverk”,
dels att i 3 och 4 §§ ordet ”lantbruksstyrelsen” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”jordbruksverket” i motsvarande form.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Härigenom föreskrivs att i 8 § lagen (1970:299) om skydd mot flyghav-
re, i den lydelse paragrafen erhållit genom lagen (1990:1489) om ändring i
nämnda lag, ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”jordbruksver-
ket”.
Härigenom föreskrivs i fråga om växtförädlarrättslagen (1971:392)’
dels att i 48 § ordet ”lantbruksstyrelsen” i olika böjningsformer skall
bytas ut mot ”jordbruksverket” i motsvarande form,
att 19 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Talan enligt 18 § föres hos lant-
bruksstyrelsen genom besvär inom
två månader från beslutets dag.
Den som vill anföra besvär skall
inom samma tid erlägga fastställd
besvärsavgift vid påföljd att besvä-
ren annars ej upptages till pröv-
ning.
Mot beslut av lantbruksstyrelsen
får talan föras av sökanden, om be-
slutet gått honom emot. Talan föres
hos regeringsrätten genom besvär
inom två månader från beslutets
dag.
Föreslagen lydelse
19 §2
Talan enligt 18 § föres hos statens
jordbruksverk genom besvär inom
två månader från beslutets dag.
Den som vill anföra besvär skall
inom samma tid erlägga fastställd
besvärsavgift vid påföljd att besvä-
ren annars ej upptages till pröv-
ning.
Mot beslut av jordbruksverket får
talan föras av sökanden, om beslu-
tet gått honom emot. Talan föres
hos regeringsrätten genom besvär
inom två månader från beslutets
dag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Senaste lydelse av 48 § 1971:628.
2 Senaste lydelse 1971:628.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:1490) om ändring i rennä-
ringslagen (1971:437)'
dels att i 100 § i paragrafens lydelse enligt lagen (1990: 1490) om ändring
i nämnda lag ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”jordbruksver-
ket”.
dels att 99 § i paragrafens lydelse enligt lagen (1990:1490) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
99 §
Länsstyrelsens beslut enligt 1, 2, 12, 21, 39, 43, 50, 62 och 71 §§, 72 §
andra och tredje styckena samt 74, 79, 80, 93 och 97 §§ denna lag får
överklagas hos kammarrätten. Länsstyrelsens beslut att bevilja registrering
av renmärken får dock inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut i övrigt en-
ligt denna lag får överklagas hos
lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsens beslut får
överklagas hos regeringen.
Länsstyrelsens beslut i övrigt en-
ligt denna lag får överklagas hos
statens jordbruksverk.
Jordbruksverkets beslut får över-
klagas hos regeringen.
Lagen omtryckt 1985:919.
Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1972:114) med anledning av kon-
ventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning
ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”statens jordbruksverk”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Härigenom föreskrivs att i 11 § växtskyddslagen (1972:318)' ordet
”lantbruksstyrelsens” skall bytas ut mot ”statens jordbruksverks”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse av 11 § 1990:93.
Härigenom föreskrivs att i 9 § bisjukdomslagen (1974:211)1 ordet ”lant-
bruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”statens jordbruksverk”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse av 9 § 1990:94.
10
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:226) om prisreglering på
fiskets område1
dels att i 1, 1 a, 6, 11, 14, 17, 23 och 24 §§, orden ”statens jordbruks-
nämnd” skall bytas ut mot ”fiskeriverket”,
dels att i 1, 6, 11, 21 och 23 §§ ordet ”jordbruksnämnden” i olika
böjningsformer skall bytas ut mot ”fiskeriverket” i motsvarande form,
dels att 13 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §
För sådana varor som anges i bi-
lagan till denna lag och som förs ut
ur landet skall erläggas utförselav-
gift. Avgiften uppbärs av statens
jordbruksnämnd.
För sådana varor som anges i bi-
lagan till denna lag och som förs ut
ur landet skall erläggas utförselav-
gift. Avgiften uppbärs av fiskeriver-
ket.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från denna avgifts-
skyldighet.
Föreligger avgiftsskyldighet får,
om jordbruksnämnden inte medger
annat, utförsel ske endast om bevis
att avgiften har erlagts företes för
tullmyndigheten.
Nämnden får som villkor för
medgivande enligt tredje stycket fö-
reskriva att säkerhet skall ställas för
avgiftsbeloppet.
Föreligger avgiftsskyldighet får,
om fiskeriverket inte medger annat,
utförsel ske endast om bevis att av-
giften har erlagts företes för tull-
myndigheten.
Verket får som villkor för medgi-
vande enligt tredje stycket föreskri-
va att säkerhet skall ställas för av-
giftsbeloppet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Lagen omtryckt 1984:200.
Senaste lydelse av
1 a § 1989:115
21 § 1985: 112.
11
Härigenom föreskrivs i fråga om berberislagen (1976:451)
dels att i 1 § ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”statens
jordbruksverk”,
dels att i 2 § ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”jord-
bruksverket”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
12
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1979:425) om skötsel av jordbruks-
mark, i den lydelse paragrafen har genom lag (1990: 1493) om ändring i
nämnda lag, skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
I
Länsstyrelsens beslut enligt den-
na lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen
får överklagas hos lantbruksstyrel-
sen.
Lantbruksstyrelsens beslut i ett
särskilt fall enligt lagen eller enligt
föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos
kammarrätten.
Föreslagen lydelse
§
Länsstyrelsens beslut enligt den-
na lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen
får överklagas hos statens jord-
bruksverk.
Jordbruksverkets beslut i ett sär-
skilt fall enligt lagen eller enligt fö-
reskrifter som har meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos
kammarrätten.
13
Härigenom föreskrivs i fråga om epizootilagen (1980: 369)
dels att i 7 § ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”statens
jordbruksverk”,
dels att i 9, 11 och 14 §§ ordet ”lantbruksstyrelsen” i olika böjningsfor-
mer skall bytas ut mot ”jordbruksverket” i motsvarande form.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
14
Härigenom föreskrivs att i 7 § lagen (1981:292) om tjänsteplikt för
hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. ordet ”lant-
bruksstyrelsens” skall bytas ut mot ”statens jordbruksverks”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
15
Härigenom föreskrivs i fråga om vattenlagen (1983:291)'
dels att i 11 kap. 8 § ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot
”statens jordbruksverk”,
dels att i 11 kap. 10 § ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot
”jordbruksverket”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse av 11 kap. 8 § 1986:326.
16
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983: 738) om bekämpande av
salmonella hos djur
dels att i 1 § ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”statens
jordbruksverk”,
dels att i 3 och 4 §§ ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”jord-
bruksverket”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
17
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 99
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983: 738) om bekämpande av
salmonella hos djur
dels att i 7 §, i den lydelse paragrafen erhållit genom lagen (1990: 1494)
om ändring i nämnda lag, ordet ”lantbruksstyrelsen” i olika böjningsfor-
mer skall bytas ut mot ”jordbruksverket” i motsvarande form,
dels att 5 §, i den lydelse paragrafen erhållit genom lagen (1990:1494)
om ändring i nämnda lag, skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Lantbruksstyrelsen får besluta att
befogenhet som ankommer på sty-
relsen enligt 1 §, 3 § första stycket
och 4 § första och andra styckena
helt eller delvis skall ankomma på
länsstyrelsen.
Föreslagen lydelse
§
Jordbruksverket får besluta att
befogenhet som ankommer på ver-
ket enligt 1 §, 3 § första stycket och
4 § första och andra styckena helt
eller delvis skall ankomma på läns-
styrelsen.
18
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:409) om avgift på gödsel-
medel
dels att i 8 § orden ”statens jordbruksnämnd” skall bytas ut mot ”jord-
bruksverket”,
dels att 6 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Tillverkare som avses i 4 § 1 skall
vara registrerad som avgiftsskyldig
hos statens jordbruksnämnd.
Den som inför gödselmedel till
landet i större omfattning kan efter
ansökan registreras som avgifts-
skyldig hos statens jordbruks-
nämnd. Om det finns särskilda
skäl, kan även annan som inför
gödselmedel registreras som av-
giftsskyldig.
Tillverkare som avses i 4 § 1 skall
vara registrerad som avgiftsskyldig
hos statens jordbruksverk.
Den som inför gödselmedel till
landet i större omfattning kan efter
ansökan registreras som avgifts-
skyldig hos jordbruksverket. Om det
finns särskilda skäl, kan även an-
nan som inför gödselmedel registre-
ras som avgiftsskyldig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse 1986:219.
19
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:295) om foder
dels att i 4 § ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”statens
jordbruksverk”,
dels att i 5, 6, 8 och 16 §§ ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot
”jordbruksverket”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
20
Härigenom föreskrivs att i 12 och 19 §§ lagen (1985:295) om foder, i den
lydelse paragraferna erhållit genom lagen (1990:1495) om ändring i nämn-
da lag, ordet ”lantbruksstyrelsen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot
”jordbruksverket” i motsvarande form.
21
Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1985:342) om kontroll av husdjur
m.m. ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”statens jord-
bruksverk”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
22
Härigenom föreskrivs att i 114 § tullagen (1987:1065)1 orden ”statens
jordbruksnämnd” skall bytas ut mot ”statens jordbruksverk”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse av 114 § 1990:400.
23
Härigenom föreskrivs i fråga om djurskyddslagen (1988:534)'
dels att i 3 § ordet ”lantbruksstyrelsen” skall bytas ut mot ”statens
jordbruksverk”,
dels att i 4, 6-8, 10-12, 14, 15, 17-20, 24, 25, 38 och 39 §§ samt
punkten 4 i övergångsbestämmelserna till lagen ordet ”lantbruksstyrelsen”
i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”jordbruksverket” i motsvarande
form.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Senaste lydelse av
7a§ 1990:628
24 § 1990:628
25 § 1990:628.
24
Härigenom föreskrivs i fråga om tullregisterlagen (1990:137)'
dels att i 4 § orden ”statens jordbruksnämnd” skall bytas ut mot ”statens
jordbruksverk”,
dels att i 7 § orden ”statens jordbruksnämnd” skall bytas ut mot ”jord-
bruksverket”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse av 7 § 1990: 1143.
25
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:615) om avgifter på vissa
jordbruksprodukter m. m.
dels att i 7 § orden ”statens jordbruksnämnd” skall bytas ut mot ”statens
jordbruksverk”,
dels att i 7, 11 och 12 §§ ordet ”jordbruksnämnden” i olika böjningsfor-
mer skall bytas ut mot ”jordbruksverket” i motsvarande form.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
26
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:616) om införande av
lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.
dels att i 5 § orden ”statens jordbruksnämnd” skall bytas ut mot ”statens
jordbruksverk”,
dels att i 7 § ordet ”jordbruksnämnden” skall bytas ut mot ”jord-
bruksverket”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds,
Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson
Föredragande: statsrådet Hellström
Regeringen uppdrog genom beslut den 11 januari 1990 åt statens jord-
bruksnämnd att utreda hur prisstödet till jordbruket i norra Sverige i
fortsättningen tekniskt bör utformas för att det skall vara möjligt att
bevara ett livskraftigt jordbruk i dessa delar av landet. I uppdraget ingick
också att föreslå hur de stöd till livsmedelsindustrin i norra Sverige, som
nu lämnas inom ramen för prisregleringen, skall kunna samordnas med
prisstödet till jordbruket i norra Sverige. Jordbruksnämnden fick vidare i
uppgift att föreslå justeringar i den geografiska områdesindelningen och
vid behov föreslå förändringar i beräkningsmodellen. I uppdraget ingick
också att lämna förslag beträffande prisstödets principiella konstruktion
samt till förändringar som innebär att de beredskapsmässiga och regional-
politiska syftena med stödet uppnås. Slutligen skulle kostnadskonsekven-
serna för statsbudgeten redovisas.
Regeringen gav den 28 juni 1990 statens jordbruksnämnd i uppdrag att
utreda stödet till getnäringen samt stödet till får- och lammköttsproduk-
tionen inom ramen för prisstödet till jordbruket i norra Sverige.
I skrivelse den 6 juni 1990 redovisade jordbruksnämnden vissa bedöm-
ningar av behovet av justeringar av metoden för beräkning av merkostna-
der i jordbruket samt en preliminär redovisning av behovet av material för
beräkning av merkostnader inom livsmedelsindustrin. Dessutom redovi-
sades en kostnadsjämförelse mellan produktion och beredskapslagring.
Jordbruksnämnden lämnade i skrivelse den 13 september 1990 förslag
till stöd till getnäringen och till produktionen av får- och lammkött.
I skrivelse den 27 november 1990 lämnade jordbruksnämnden en över-
syn av den geografiska områdesindelningen och förslag till en ny utform-
ning av denna. Nämnden har även överlämnat ett särskilt yttrande från
ledamöterna Genfors och Lundkvist samt en skrivelse från jordbruks-
nämndens konsumentdelegation. Till protokollet i detta ärende bör fogas
en sammanfattning av jordbruksnämndens utredning samt de båda yttran-
dena som bilaga 1.
28
Lantbrukarnas riksförbunds norrlandsgrupp har i skrivelse redovisat
synpunkter på jordbruksnämndens förslag om ny områdesindelning samt
stödets nivå under budgetåret 1991/92. Kommunerna Dals-Ed, Åmål,
Pajala och Norsjö, Älvsborgs län, Norrbottens och Gävleborgs potatisodla-
reföreningar, Norrmejerier, Överluleå LRF-avdelning samt lantbruks-
nämnden i Västerbottens län har inkommit med skrivelser angående jord-
bruksnämndens förslag till ny områdesindelning. Skrivelser gällande stöd
till rådgivning och viss produktion har inkommit från lantbruksnämnden i
Västerbottens län, Sveriges potatisodlares norra regionstyrelse, Norrbot-
tens läns potatisodlareförening samt Sveriges pälsdjursuppfödares riksför-
bund. Skrivelse från Hudiksvalls kommun har inkommit angående utbe-
talningsbestämmelser för pristillägget på kött.
I skrivelse den 27 november 1990 lämnade jordbruksnämnden förslag
till vissa mindre förändringar i den nuvarande stödområdesindelningen.
Skrivelsen bör fogas till protokollet som bilaga 2.
I skrivelse från jordbruksnämnden den 11 januari 1991 redovisas förslag
till uppräkning av stödet för budgetåret 1991/92 baserat på merkostnads-
beräkningar och ett mer detaljerat förslag till utformning av stödet. Slutli-
gen görs en beräkning av budgetbelastningen för budgetåret 1991/92.
Utredningen bör fogas till protokollet som bilaga 3.
Jordbruksnämnden lämnade i skrivelse den 12 februari 1991 dels en
stödberäkning med utgångspunkt i nuvarande stödområdesindelning, dels
en redogörelse för effekter för jordbruket i norra Sverige av tvåprissyste-
mets avskaffande. Skrivelsen bör fogas till protokollet som bilaga 4.
I årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 11) har regeringen
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1991/92 till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige beräkna ett
förslagsanslag på 660000000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.
Jordbruket i norra Sverige har stor betydelse från många synpunkter.
Regional- och sysselsättningspolitiskt spelar jordbruket en viktig roll som
bas för annan sysselsättning och genom att det bidrar till ett levande
kulturlandskap som underlättar bosättning i glesbygd. Av klimatskäl är
intensiteten lägre i jordbruksproduktionen i norra Sverige, vilket innebär
vissa miljömässiga fördelar. Erfarenheterna från kärnkraftsolyckan i Tjer-
nobyl visar även på behovet av att sprida produktionen för att minska dess
sårbarhet vid katastrofer, kriser och även i ofred. Vår försörjningsbered-
skap underlättas om vi sprider såväl primär- som industriproduktion över
hela vårt land. Jordbruksproduktion har också särskild beredskapsmässig
betydelse i övre Norrland.
Jag vill understryka att det är den samlade bedömningen av fördelarna
med en produktion även i norra Sverige, som ligger till grund för det
29
särskilda prisstödet till produktionen i dessa landsdelar. Enligt min me-
ning är detta särskilt viktigt att understryka mot bakgrund av de återkom-
mande kraven på att utöka stödområdet. Det är således inte enbart sämre
avkastning som motiverar ett särskilt stöd. Avgörande är de samlade
regional-, sysselsättnings-, miljö- och beredskapspolitiska övervägandena.
Därvidlag ger merkostnaderna, som även beror på andra faktorer än
avkastningen, ett underlag for att bedöma stödets nivå.
Riksdagen beslutade i juni 1990 om en ny livsmedelspolitik (prop.
1989/90:146, JoU25, rskr. 327). Beslutet innebär en övergång till ett mer
marknadsinriktat system. Jordbruket skall ersättas endast för efterfrågade
varor och tjänster och jordbruksproduktionen skall i princip vara under-
kastad samma villkor som andra näringar. Beslutet innebär att prisstödets
roll som livsmedelspolitiskt medel tonas ned. För att bibehålla en god
livsmedelsberedskap, värna om miljön och uppnå en regional fördelning
av sysselsättning och välfärd, förstärks i stället de riktade åtgärderna för
att nå dessa mål. Den interna regleringen — inkl, den kollektiva exportfi-
nansieringen — avvecklas med början den 1 juli 1991. Beslutet innebär att
den regionalpolitiska profilen i livsmedelspolitiken skärps. Stödet till jord-
bruket kanaliseras i större utsträckning till norra Sverige och till glesbyg-
der.
När det gäller jordbruket i norra Sverige innebär beslutet att prisstödets
konstruktion i huvudsak skall behållas. Prisstödet skall liksom hittills
anpassas till utvecklingen av merkostnaderna i norra Sverige. Avstämning-
en av merkostnaderna skall i fortsättningen göras en gång per år. Priserna
på jordbruksprodukter kan i vissa fall komma att sjunka till följd av den
interna avregleringen. Sådana prisförändringar skall enligt riksdagsbeslu-
tet inte tillåtas påverka lönsamheten i det norrländska jordbruket i någon
nämnvärd grad. Därmed undantas i princip norra Sverige från den pro-
duktionsanpassning som följer av den livsmedelspolitiska reformen.
Riksdagsbeslutet innebär vidare att det stöd till livsmedelsindustrin i
norra Sverige som för närvarande finansieras med regleringsmedel skall
samordnas med prisstödet och fr. o. m. budgetåret 1991/92 finansieras
med budgetmedel.
Vidare beslutade riksdagen att åtgärder skulle vidtas för att bevara
förutsättningarna för äggproduktion i norra Sverige.
Utgångspunkten för den uppräkning av stödet som jag i det följande
föreslår är ökningen av merkostnaderna för produktion av jordbrukspro-
dukter i norra Sverige. Detta medför en uppräkning av stödnivån för
jordbruket med i genomsnitt 7%. Beräkningarna har gjorts på samma sätt
som tidigare och avser utvecklingen t. o. m. år 1990. Jordbruksnämndens
beräkningar visar att lönsamheten i det norrländska jordbruket har sjunkit
mellan budgetåret 1988/89 och år 1990. Riksdagsbeslutet innebär att lön-
samheten i det norrländska jordbruket skall skyddas mot prisförändringar
som är en effekt av avregleringen. Den avreglering av jordbruket som
riksdagen har beslutat om påbörjas den 1 juli 1991. Den lönsamhetsför-
sämring som jordbruksnämnden har beräknat har alltså andra orsaker än
jordbrukets avreglering.
30
Orsakerna till lönsamhetsförsämringen är många. En av orsakerna torde
vara avskaffandet av tvåprissystemet den 1 juli 1989. Enligt riksdagens
beslut i samband med att tvåprissystemet avskaffades skulle utvecklingen
for mjölkproducenter i norra Sverige och för små mjölkproducenter följas
noggrant och åtgärder övervägas om dessa påverkades negativt. Jordbruks-
nämnden fick regeringens uppdrag att särskilt följa utvecklingen för dessa
kategorier och ha hög beredskap att vidta erforderliga åtgärder. Om ut-
vecklingen var sådan att beslut av regeringen skulle behövas, skulle nämn-
den snarast anmäla detta till regeringen.
Jordbruksnämnden har i en särskild rapport (bilaga 4) redovisat effekter
för norra Sverige av tvåprissystemets avskaffande. Nämnden bedömer att
en stor del av den noterade lönsamhetsförsämringen beror på tvåprissyste-
mets avskaffande. I jordbruksnämndens förslag till stöd under budgetåret
1991/92 föreslås inga speciella åtgärder med anledning av detta. De effek-
ter som uppkommit genom avskaffandet av tvåprissystemet är enligt
nämndens bedömning beaktade redan vid avvägningen av stödet för inne-
varande budgetår.
Vissa åtgärder har redan vidtagits för att dämpa effekterna för norra
Sverige av tvåprissystemets avskaffande. Redan i samband med att riksda-
gen godkände avskaffandet gjordes med hänsyn till detta en förstärkning
av det särskilda åtgärdsprogrammet med 20 milj. kr. från utomramsmedel.
I samband med beslutet om en ny livsmedelspolitik behandlade riksda-
gen ett antal motioner med yrkanden om särskilda åtgärder för norra
Sverige för att dämpa effekterna av tvåprissystemets avskaffande. Riksda-
gen ansåg att de åtgärder som då vidtogs lade en god grund för en förbätt-
rad lönsamhet för norrlandsjordbruket och att syftet med dessa motioner
därmed i väsentlig utsträckning kunde anses tillgodosedda. Riksdagen
hänvisade därvid till uppräkningen av prisstödet med 6% för budgetåret
1990/91, förlängningen av det särskilda åtgärdsprogrammet t. o. m. bud-
getåret 1991/92 samt till det ökade kobidraget som innebar en ökning med
115 milj. kr. för norra Sverige.
Det jag nu har anfört visar att särskilda åtgärder redan har vidtagits eller
kommer att vidtas med anledning av tvåprissystemets avskaffande. För
egen del anser jag dock att en uppjustering av stödet bör göras, eftersom
lönsamheten sjunkit trots den justering av stödnivån som genomförts. Jag
anser det vara rimligt att nu beakta en del av den av jordbruksnämnden
bedömda effekten för mjölkproduktionen.
Jordbruksnämnden påpekar att orsakerna till lönsamhetsförsämringen
kan vara många. Faktorer som, förutom avskaffandet av tvåprissystemet,
kan ha påverkat prisutvecklingen är minskad konsumtion i Sverige, ändra-
de exportpriser och produktivitetsutvecklingen. Det är emellertid omöjligt
att exakt avgöra till vilken del lönsamhetsförsämringen beror på att två-
prissystemet har upphört. Nämndens egna uppskattningar tyder på att det
kan röra sig om 65 — 75% av lönsamhetsförsämringen. I det följande
föreslår jag en extra uppräkning av prisstödet för mjölk med 34 milj. kr.
Detta motsvarar ca hälften av lönsamhetsförsämringen fr. o. m. den 1 juli
1989, till följd av tvåprissystemets avskaffande. Jag har därvid utgått från
effekterna för mjölk samt 65% av lönsamhetsförsämringen i denna del.
31
Detta innebär en ökning av prisstödet till mjölkproducenterna med i
genomsnitt 6,5%, utöver den höjning som föranleds av ökade merkostna-
der.
1 övrigt anser jag inte att lönsamhetsförsämringen bör föranleda någon
uppräkning av stödet, eftersom den har inträffat innan avregleringen har
påbörjats och således inte är en effekt av denna.
Våren 1989 träffades inom ramen för GATT-förhandlingarna en över-
enskommelse som bl. a. innebar att prisstödet till jordbruket inte skulle
höjas under förhandlingarnas gång. Riksdagen beslutade med hänsyn till
denna överenskommelse att behålla prisstödet oförändrat och att tempo-
rärt betala ut viss ersättning till lantbrukarna som ett bidrag per djur (prop.
1988/89: 140, JoU21, rskr. 322). Samma hantering beslutades för stödet
till jordbruket i norra Sverige.
Enligt tidsplanen för förhandlingarna skulle de ha avslutats i december
1990. Det var emellertid inte möjligt att nå en uppgörelse vid det minister-
möte som då hölls, men förhandlingarna fortsätter under våren 1991. Det
är för närvarande inte möjligt att bedöma när förhandlingarna kan avslu-
tas.
Det nuvarande stödet till jordbruket i norra Sverige utbetalas i dag till en
del som ett bidrag per djur. Jag avser att senare i vår återkomma i fråga om
utbetalningssätt för budgetåret 1991/92, i samband med att jag tar upp
frågan om de djurbidrag som lämnas i hela landet.
En väsentlig fråga i GATT-förhandlingarna på jordbruksområdet är
vilket stöd som skall omfattas av de åtaganden om neddragningar som
skall göras. Stöd för vissa specifika ändamål förutses komma att undantas
från dessa åtaganden. Det kan t. ex. röra sig om stöd som lämnas av
miljöskäl eller av regionalpolitiska skäl. Förhandlingarna handlar också
om hur sådant stöd skall betalas ut för att tillhöra den kategori som inte
skall omfattas av åtagandena om neddragning. Enligt svensk uppfattning
bör regionalpolitiskt motiverat prisstöd, till en avgränsad del av landet
eller en begränsad produktion, kunna tillhöra denna kategori. Detta syn-
sätt delas av framför allt övriga nordiska länder, medan det har mött
motstånd från andra håll. Frågan kommer att avgöras i ett jordbruksavtal
inom GATT.
Utfallet av förhandlingarna har således stor betydelse för den framtida
utformningen av stödet till norra Sverige. Förhandlingarna mellan EFTA-
länderna och EG om ett europeiskt samarbetsområde (EES) har inte
omfattat jordbrukspolitiken. Någon närmare diskussion om olika stöd till
jordbruket har därför inte heller förekommit. Förmodligen kommer dock
en eventuell svensk EG-anslutning att ändra förutsättningarna för regio-
nalpolitiskt motiverade stöd av denna typ.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag det vara olämpligt att
för närvarande genomföra större förändringar av prisstödet eller stödet till
förädlingsindustrin i norra Sverige. Detta gäller såväl stödets konstruktion
som områdesindelningen. Eventuella förändringar bör anstå till dess att
den internationella situationen har klarnat, så att även dessa faktorer kan
vägas in i den totala bedömningen av hur stödet fortsättningsvis skall
utformas.
32
Avkastningen i mjölkproduktionen i norra Sverige är i stort sett jämförbar
med den i övriga delar av landet. Avkastningsökningen uppgår till ca 2%
per år. Avkastningen inom växtodlingen är däremot lägre än i övriga
landet. För korn och havre är avkastningen i norra Sverige mellan 60 och
75% av den genomsnittliga avkastningen i hela Sverige och för vallodling
mellan 60 och 85%.
Invägningen av mjölk till mejerierna har minskat med i genomsnitt 6% i
hela landet från perioden september-november 1989 till samma period
1990. Invägningen till mejerierna inom stödområdet har minskat med
knappt 8%. Åkerarealen och djurantalet har minskat sedan år 1983 i hela
landet. Beträffande djurantalet har norra Sverige följt samma utveckling
som resten av landet. Antalet kor har minskat med 16 % i hela landet under
perioden 1983—1990, medan antalet nötkreatur totalt minskat något
mindre.
Mejerierna i stödområdet har i genomsnitt endast haft marginellt sämre
betalningsförmåga än det vägda genomsnittet för hela landet under peri-
oden 1987—1990, innan prisstödet har beaktats. Sammantaget kan kon-
stateras att strukturutvecklingen och betalningsförmågan i norra Sverige
inte skiljer sig nämnvärt från den i övriga landet.
Av nuvarande antal mjölkleverantörer i hela landet har 10% ansökt om
omställningsbidrag. För norra Sverige är andelen något lägre, men dessa
producenters leveranser är i genomsnitt något större än i resten av landet.
Även anslutningen till avvecklingsersättningen (s. k. mjölkpension) för
mjölkproducenter mellan 60 och 65 år är något lägre i norra Sverige än i
övriga delar av landet. Genomsnittsleveranserna för de som ansluter sig är
också lägre i norra Sverige.
2.3.1 Områdesindelningen
Mitt förslag: Den nuvarande stödområdesindelningen för jordbru-
ket och livsmedelsindustrin skall gälla även under budgetåret
1991/92. Stöd till livsmedelsindustrin skall dock endast lämnas
inom prisstödsområdet för jordbruket.
Statens jordbruksnämnds förslag: Jordbruksnämnden föreslår att det
totala stödområdet indelas i fyra delar med ledning av de skillnader i
ekonomiska förutsättningar som föreligger och att stödområdesindelning-
en knyts till den skördeområdesindelning som gäller sedan år 1989 (se
karta 3 i bilaga 1). Denna indelning skall enligt förslaget gälla för all
prisstödsberättigad produktion inom jordbruket och för stödet till livsme-
delsindustrin. Jordbruksnämnden föreslår vidare att en kompensation
skall utgå under en övergångsperiod på tre år till jordbrukare som får ett
33
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 99
sänkt stöd till följd av förändringarna. För jordbrukare vars prisstöd helt
bortfaller föreslås en stegvis avtrappning av prisstödet med en tredjedel
per år under tre år. Enligt jordbruksnämnden bör den nya stödområdesin-
delningen gälla fr. o. m. den 1 juli 1991.
Jordbruksnämnden redovisar fyra utgångspunkter som bör beaktas vid
utformningen av stödområdena. Dessa innebär att indelningen bör vara
grundad på statistiska uppgifter, antalet områden bör vara litet, indelning-
en bör vara robust, dvs. den bör utformas så att den kan förbli oförändrad
under en längre period och indelningen bör inte strida mot internationella
åtaganden.
Jordbruksnämnden har även lämnat förslag till mindre justeringar inom
nuvarande stödområdesindelning. Förslaget återges i sin helhet i bilaga 2.
Skälen för mitt förslag: Jag återkommer senare (avsnitt 2.3.2) med en
översikt av de olika stöd som utgår till jordbruket och livsmedelsindustrin
i norra Sverige. I det följande redovisar jag endast enligt vilken områdesin-
delning de utbetalas.
För närvarande skiljer sig områdesindelningen åt mellan jordbruket och
livsmedelsindustrin och även mellan olika produktionsgrenar.
Det nuvarande stödområdet för prisstödet för mjölk och kött, som utgör
den helt dominerande delen av stödet, är uppdelat i fem delområden som
framgår av karta 1 i bilaga 1 (1, 2a, 2b, 3 och 4). För kött behandlas
stödområde 2a och 2b som ett område. Stödområdet bygger på den skörde-
områdesindelning som gällde t. o. m. år 1988 och låg till grund för skörde-
skadeskyddet. I denna var antalet skördeområden i hela landet 420. Den
nya skördeområdesindelningen, som gäller sedan år 1989, har 106 skörde-
områden. Antalet skördeområden inom det prisstödsberättigade området
uppgår, enligt jordbruksnämndens förslag, till ca 30.
Stödet till getnäringen lämnas inom Norrbottens, Västerbottens, Väster-
norrlands, Jämtlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Värmlands län. Stö-
det till matpotatisodlingen lämnas inom samma område utom till Värm-
lands län.
Inte heller för livsmedelsindustrin tillämpas en gemensam områdesin-
delning. Stödet till mejerier utgår till enskilda mejeriföreningar och är
beräknat med utgångspunkt i transportförhållandena, där merkostnader
för in- och uttransporter är beaktade. Stödområdet för slakterier är indelat
i fem områden (A, B, C, D och E, se bilaga 1, karta 2). Kostnadstillägg och
extra sanitetstillägg lämnas inom områdena A, B, C och D. Ett extra
packeribidrag för ägg lämnas inom Norrbottens, Västerbottens, Jämt-
lands, Västernorrlands och Gävleborgs län.
Ledamöterna Genfors och Lundkvist i jordbruksnämndens styrelse före-
slår i ett särskilt yttrande att den nuvarande områdesindelningen tillämpas
även för budgetåret 1991 /92. Konsumentdelegationen ställer sig positiv till
jordbruksnämndens förslag till ny områdesindelning. I ett flertal skrivelser
föreslås att nuvarande stödområdesindelning bibehålls för såväl jordbru-
ket som förädlingsindustrin.
Skördeområdena enligt den nu gällande skördeområdesindelningen är
som tidigare nämnts färre till antalet och därmed större till ytan än enligt
den tidigare indelningen. Detta innebär att avkastningen nu varierar mer
34
mellan olika delar av ett område. Omfördelningseffekterna for mjölkpro-
duktionen till följd av förslaget framgår av bilaga 1, karta 4.
Jag delar jordbruksnämndens uppfattning om de kriterier som bör utgö-
ra utgångspunkt for en framtida stödområdesindelning. Däremot anser jag
inte att en ny områdesindelning måste införas redan nästa budgetår. Inte
heller de justeringar inom den nuvarande stödområdesindelningen, som
jordbruksnämnden föreslår, bör genomföras nu. Som jag redan nämnt,
anser jag att den internationella utvecklingen bör avvaktas innan större
eller principiellt viktiga förändringar genomförs. Förutsättningarna för att
behålla den nuvarande stödområdesindelningen bedömer jag åtminstone
för en period framåt som relativt goda. Jordbruksnämnden bör dock
vidareutveckla ett förslag utifrån de angivna kriterierna. Jag föreslår följ-
aktligen att inga förändringar av områdesindelningen nu görs. De nuva-
rande stödområdesindelningarna för mjölk, kött och övriga jordbrukspro-
dukter bör således gälla även under budgetåret 1991/92.
Stöd bör emellertid lämnas endast inom det nuvarande området för
prisstödet till jordbruket. Detta medför att sydgränsen för stödet till livs-
medelsindustrin bör anpassas till sydgränsen för jordbruket. Detta innebär
för slakterier att stöd inte skall utgå till område D (se bilaga 1, karta 2) och
att sydgränsen för område C skall följa sydgränsen för stödet till jordbru-
ket. De delar av Älvsborgs och Örebro län som nu tillhör område D
kommer därmed att föras till område C.
Jag anser vidare att kostnadstillägget till mejerier skall utbetalas på
samma sätt som hittills, dvs. företagsbaserat. Stödet utgår i dag för varje
mejeriförening med hänsyn till deras specifika transportförhållanden. Ett
icke företagsspecifikt stöd har vissa fördelar genom att det stimulerar
effektiviseringar. Några förändringar bör dock inte genomföras förrän
jordbruksnämnden ytterligare har analyserat mejeriindustrins merkostna-
der i norra Sverige.
2.3.2 Stödet budgetåret 1991/92
Mitt förslag: Prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall höjas
med i genomsnitt 12% budgetåret 1991/92. Detta innebären beräk-
nad kostnad för stödet till jordbruket på totalt 763 milj. kr. Stödet
till livsmedelsindustrin skall uppgå till 76 milj. kr. under budgetåret
1991/92. Den totala utgiften för stödet till jordbruket och livsme-
delsindustrin i norra Sverige beräknas under budgetåret 1991/92
uppgå till 839 milj. kr.
Ett stöd riktat direkt till äggproduktionen skall införas den 1 juli
1991. Ett packeribidrag skall lämnas till äggpackerier. Det extra
utjämningsbidraget för mjölk skall ingå i pristillägget.
Statens jordbruksnämnds förslag: I jordbruksnämndens förslag baseras
beräkningarna på den av jordbruksnämnden föreslagna områdesindel-
ningen. Jordbruksnämnden föreslår en höjning av prisstödet till jordbru-
35
ket med i genomsnitt 8 %, varav 5 milj. kr. — motsvarande 1 procentenhet
— är en kompensation för ändrad stödområdesindelning. Kostnaden för
stödet till livsmedelsindustrin beräknas till 73 milj. kr.
Skälen för mitt förslag: Prisstöd till jordbruket lämnas nu som pristillägg
på mjölk som levereras till mejeriförening och på veterinärbesiktigat kött
av nöt, kalv, svin och får. En del av stödet utbetalas sedan budgetåret
1989/90 som ett bidrag per djur. Stöd till smågrisproduktionen ges som ett
årligt bidrag per sugga. Getnäringen erhåller ett stöd per år och mjölkpro-
ducerande get. Stöd till matpotatisodlingen lämnas med ett belopp per
hektar och år.
Utbetalning av pristillägget på kött sker i dag via slakterierna. Kritik har
framförts mot att systemet har missbrukats på grund av detta förfarings-
sätt, genom att stöd har utbetalats för slaktdjur som inte producerats inom
det stödområde som uppgivits. För närvarande pågår inom jordbruks-
nämnden ett arbete med att utveckla alternativa former för utbetalning,
eventuellt som direkta utbetalningar till producenten, samt former för
skärpt kontroll.
Stödet till livsmedelsindustrin i norra Sverige finansieras for närvarande
med medel inom ramen för prisregleringen, men skall enligt riksdagens
beslut (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) samordnas med det statliga
prisstödet och finansieras med statsbudgetmedel fr. o. m. den 1 juli 1991.
Stödet till mejeriindustrin utgörs nu av det extra regionala kostnadstilläg-
get per kg, som skall täcka merkostnader för ut- och intransporter, samt av
ett bidrag till vissa mejeriföreningar for fraktkostnader for uttransporter
av mjölk och grädde till butiker. Till mejeriföreningarna utbetalas också
ett extra utjämningsbidrag, som syftar till att kompensera mjölkproducen-
terna. Slakteriindustrin erhåller ett kostnadstillägg per kg. Ett extra sani-
tetstillägg for norra Sverige lämnas också till slakterierna. Till äggpackeri-
branschen i norra Sverige utbetalas ett extra packeribidrag. Ett bidrag till
slakt av värphöns utgår till ett företag och finansieras med budgetmedel. I
årets budgetproposition (1990/91:100 bil. 11) har jag beräknat kostnaden
till 134,7 milj. kr. Jag har i detta räknat in kostnaderna för de regionala
bidragen till mejeri- och slakteriindustrin, det extra utjämningsbidraget,
det extra packeribidraget samt det extra sanitetstillägget. Med oförändrad
nivå på dessa stöd kan kostnaden för budgetåret 1991/92 nu beräknas till
126 milj. kr.
Jordbruksnämndens förslag innebär en uppräkning av stödet motsva-
rande ökningen av merkostnaderna i norra Sverige. Detta medför att
lönsamheten i det norrländska jordbruket utvecklas på samma sätt som i
jordbruket i referensområdet. Nämnden anser att detta inte bör föranleda
någon justering av prisstödet eftersom förändringen skett före avregle-
ringens början. Nämnden anser inte heller att tvåprissystemets avskaffan-
de bör föranleda någon ytterligare uppjustering av prisstödet. I en särskild
rapport om effekter av tvåprissystemets avskaffande bedömer nämnden
emellertid att en stor del av lönsamhetsförsämringen beror på detta.
Förslaget innebär vidare att det extra utjämningsbidraget upphör och att
motsvarande höjning görs av pristillägget for mjölk samt att stödområde 4
liksom tidigare skall utgöra ett avtrappningsområde och pristilläggen där
36
reduceras med en tredjedel. Jag har inga erinringar mot nämndens forslag i
dessa delar.
Lantbrukarnas riksförbunds norrlandsgrupp har kommit in med en
skrivelse i vilken förbundet föreslår att utöver den kompensation som
föranleds av ökade merkostnader skall ersättning lämnas även för att
bibehålla den lönsamhet som uppmättes budgetåret 1988/89. Enligt för-
bundet bör denna utgångspunkt användas för beräkningarna eftersom det
var den senaste beräkning som förelåg vid riksdagsbeslutet år 1990 samt
att förändringarna däremellan till stor del beror på tvåprissystemets av-
skaffande, vars effekter bör kompenseras. Enligt jordbruksnämnden beror
en stor del av lönsamhetsförsämringen på att tvåprissystemet upphörde.
En del av skillnaden i beräknad täckningsgrad beror dock enligt nämnden
på en teknisk förändring i modellen och är inte ett uttryck för försämrad
lönsamhet.
För egen del anser jag, vilket jag i det föregående (avsnitt 2.1) redogjort
för, att, utöver uppräkningen på grund av ökade merkostnader, en uppräk-
ning bör ske för en del av den lönsamhetsförsämring som skett till följd av
tvåprissystemets avskaffande. Enligt min bedömning är en ersättning på
totalt 34 milj. kr. en rimlig kompensation för denna effekt. Av den höjning
av stödnivån för jordbruksprodukter med i genomsnitt 12% som jag
föreslår, utgör 5 procentenheter kompensation för avskaffandet av tvåpris-
systemet. Den höjning som föranleds av tvåprissystemets avskaffande bör
i sin helhet tillfalla mjölkproducenterna och således höja pristillägget på
mjölk, vilket innebär en höjning med 6,5% utöver höjningen för ökade
merkostnader. Den totala utgiften för stödet till jordbruket beräknas där-
med uppgå till 763 milj. kr. under budgetåret 1991/92. Beräkningen av
utgiften bygger på jordbruksnämndens prognos om en minskning av
mjölkproduktionen med 5%. Inträffar ingen minskning blir kostnaden 30
milj. kr. högre än den jag har beräknat.
Jag anser att stödet till livsmedelsindustrin för budgetåret 1991/92 bör
uppgå till 76 milj, kr., vilket innebär en oförändrad stödnivå jämfört med
innevarande år. Förslaget avviker med 3 milj. kr. från jordbruksnämndens
förslag. Detta beror på att nämnden föreslår att det extra sanitetstillägget
avskaffas. Enligt min bedömning bör det extra sanitetstillägget utbetalas
även under budgetåret 1991/92, eftersom det i likhet med övriga stöd till
livsmedelsindustrin är till för att täcka merkostnader för transporter.
Enligt mitt förslag uppgår kostnadstillägget för mejerier till 46 milj, kr.,
kostnadstillägget och sanitetstillägget för slakterier till 28 milj. kr. och
packeribidraget till 2 milj. kr. Jordbruksnämnden bör bemyndigas att ut-
ifrån dessa belopp avgöra bidragets storlek per enhet för resp, bransch,
eftersom kartläggningen av merkostnaderna inom livsmedelsindustrin
ännu inte är fullständig. Den totala kostnaden nästa budgetår för stödet till
jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige beräknas med mitt
förslag till 839 milj, kr., vilket motsvarar en total höjning av stödnivån för
jordbruket och livsmedelsindustrin med ca 11 % och en utgiftsökning på
53 milj. kr.
Anslaget beräknas därmed höjas från 660 milj. kr. till 839 milj. kr. Av
höjningen med 179 milj.kr. är 126 milj. kr. föranledda av att stöd som
37
tidigare betalats av regleringsmedel fr. o. m. budgetåret 1991/92 betalas
över statsbudgeten. Av detta utgör i sin tur 76 milj. kr. stöd till industrin
och 50 milj. kr. stöd till jordbruket. Resterande del av höjningen på 179
milj, kr., dvs. 53 milj, kr., är beräknad kostnadsökning för det prisstöd som
för närvarande finansieras över anslaget.
Uppskattningen av merkostnaderna för slakterier tyder inte på att mer-
kostnaderna för nöt, svin och får skiljer sig så mycket att de kan motivera
en differentiering på djurslag vid utbetalningen av kostnadstillägget. Jag
delar därför jordbruksnämndens bedömning att kostnadstillägget bör vara
detsamma för samtliga djurslag.
Jordbruksnämnden föreslår vidare att bidraget till slakt av värphöns
avskaffas. Jag delar här jordbruksnämndens bedömning.
Jordbruksnämnden har, i enlighet med uppdraget från regeringen, utrett
stödet till getnäringen samt stödet till får- och lammproduktionen. Jord-
bruksnämnden föreslog i utredningen att stödet till getnäringen borde
höjas till 700 kr. per get. Jordbruksnämnden föreslog ingen ytterligare
justering i pristillägget för får- och lammkött. Regeringen har beslutat att, i
enlighet med jordbruksnämndens förslag, stödet till getnäringen fr. o. m.
den 1 december 1990 skall uppgå till 700 kr. per mjölkande get i alla de
stödberättigade länen. Enligt jordbruksnämnden motsvarar det ungefär
livdjurspriset på getter.
Stödet till getnäringen infördes budgetåret 1978/79 med ett bidrag per
mjölkproducerande get. Stöd lämnas till företag med minst fem mjölkpro-
ducerande getter. Antalet getter som berättigade till bidrag uppgick bud-
getåret 1989/90 till 2 100. Stödet per get har de senaste åren höjts kraftigt.
Höjningen mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90 uppgick till ca 50%
och mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 till ca 40%. Stödet har följ-
aktligen mer än fördubblats på två år. Som framgått av vad jag tidigare
anfört (avsnitt 2.3.1) innebär mitt förslag att stödet till getnäringen lämnas
inom det länsbaserade stödområdet även under budgetåret 1991/92. Stöd-
nivån för budgetåret 1991/92 bör vara oförändrad med tanke på de stora
höjningarna de senaste två åren. Enligt min bedömning bör inte heller
någon differentiering för norra och södra delen av stödområdet göras nu.
Jag delar jordbruksnämndens bedömning att stödet till får- och lamm-
köttsproduktionen inte behöver höjas utöver den generella höjningen.
Jag föreslår i enlighet med jordbruksnämndens förslag att ett stöd riktat
direkt till äggproducenterna i norra Sverige införs den 1 juli 1991 och att
stödet till äggpackerierna reduceras i motsvarande grad. 1 norra Sverige
finns enligt lantbruksregistret totalt 1 625 företag med höns och de utgör
12% av det totala antalet företag med höns. Ett företag med ca 10000 höns
kan beräknas ge heltidssysselsättning åt en person. Eftersom stödet bör
rikta sig till de producenter som inte satsar endast en marginell del av sin
tid i äggproduktionen, bör en gräns på 1 000 höns användas. För att
motverka tröskeleffekter bör stöd utbetalas endast för antalet höns utöver
1 000. Stödet bör uppgå till 12,30 kr. per insatt höna i stödområde 1, 2a
och 2b och till 4,50 kr. per insatt höna i stödområde 3 och 4. Minsta belopp
för utbetalning bör vara 500 kr. Jordbruksnämnden bör bemyndigas att
utforma de närmare villkoren för utbetalning av stödet till äggproducen-
terna.
38
Stödet till matpotatisodlingen bör i enlighet med jordbruksnämndens
forslag räknas upp med 7,5% enligt PM-index, reducerat dels för en
produktivitetsökning på 1 %, dels för inkomststödet på 700 kr. per ha.
Nettohöjningen blir då 275 kr. per ha i hela stödområdet. Anledningen till
att en reducering för inkomststödet bör göras är att uppräkningen på 7,5 %
avser en uppräkning av hela kostnaden för produktionen och inte endast
merkostnaden gentemot mellersta Sverige.
2.3.3 Beräkningsmodellen
Den modell som används för att beräkna stödnivån går ut på att uppskatta
merkostnaderna för jordbruket i norra Sverige jämfört med mellersta
Sverige. Utgångspunkten är ett nät av typföretag inom stödområdet och i
ett referensområde i Mellansverige. Modellkalkylerna utgår från effektiva
företag. Det mjölk- och köttproducerande typföretaget har 21 mjölkkor
och det antas att en tredjedel av fodersädsbehovet produceras inom det
egna företaget. Arbetsbehovet beräknas enligt normtal för vegetabilie- och
animalieproduktion. För slaktsvin grundar sig beräkningarna på typföre-
tag med omgångsvis uppfödning av 400 slaktsvin och för smågrisar på
typföretag med ca 60 suggor, vilka producerar ca 1 000 smågrisar per år.
I beräkningarna används täckningsgraden som lönsamhetsmått. Täck-
ningsgraden anger hur hög den reella ersättningen till arbete och kapital är
i förhållande till en kalkylerad kostnad för arbete och kapital. Täcknings-
graden visar med andra ord i hur stor utsträckning den faktiska ersättning-
en till arbete och kapital täcker den kalkylmässiga kostnaden för arbete
och kapital. Den kalkylerade kostnaden för arbete och kapital beräknas
som lantarbetarlön för arbete resp, real ränta för kapitalbehovet. Slutligen
beräknas merkostnaden för sam- och särkostnader samt för ersättningen
till arbete och kapital. Hänsyn till produktivitetsutvecklingen sker auto-
matiskt och löpande varje gång nya beräkningar av stödnivån görs. Mot-
svarande beräkningar sker även för fläskkötts- och smågrisproduktion. För
getnäringen och matpotatisodlingen saknas emellertid noggranna merkost-
nadskalkyler.
Stödet till jordbruket i norra Sverige måste utformas så att det bidrar till
att uppfylla målet om en regional utjämning av sysselsättning och välfärd.
Stödet bör därför utformas i överensstämmelse med andra åtgärder, som
vidtas för att utveckla jordbruket och andra delar av näringslivet i norra
Sverige, så att den bästa samlade effekten kan nås för dessa delar av landet.
Det livsmedelspolitiska beslutet innebär att de politiska åtgärderna tyd-
ligare än tidigare riktas till och anpassas efter syftet. Exempel på detta är
det nya stödet till landskapsvård, förstärkningen av de regionala utveck-
lingsinsatserna och den ökade beredskapslagringen. Ytterligare ett exem-
pel är konstruktionen av prisstödet till norra Sverige, vars syfte framöver
är att upprätthålla lönsamheten i jordbruket i dessa delar av landet.
Hittills har utgångspunkten varit att upprätthålla samma lönsamhetsnivå
som i Mellansverige.
39
Jag har nyss redogjort för den beräkningsmodell som jordbruksnämnden
tillämpar för att beräkna merkostnaderna för produktionen i norra Sve-
rige. Denna modell är inte tillräcklig som underlag för att nå syftet med
stödet framöver. Den måste kompletteras med beräkningar av priser och
lönsamhet i det norrländska jordbruket. Ett underlag som beskriver lön-
samhetsutvecklingen för jordbruksföretagen som helhet behöver också
utvecklas.
Priserna på jordbruksprodukter kommer i vissa fall att sjunka till följd
av avregleringen. Sådana prisförändringar i de södra delarna av landet
skall inte tillåtas påverka lönsamheten i det norrländska jordbruket i
någon nämnvärd grad. Priserna kan dock komma att utvecklas olika i
olika delar av landet till följd av avregleringen. Priset kommer i större
utsträckning att bero på konkurrenssituationen, totalt i landet och regio-
nalt. Priserna kommer också att återspegla konsumenternas preferenser
när det gäller kvalitet, odlingsförhållanden, m. m.
Detta innebär att prisförhållandena i norra Sverige kommer att få större
betydelse för att bedöma lönsamhetsutvecklingen. Den nuvarande model-
len bör därför kompletteras med prismätningar.
I den beräkningsmodell som jag i det föregående har beskrivit, beräknas
lönsamheten som en täckningsgrad för kalkylerade arbetskrafts- och kapi-
talkostnader. Enligt min uppfattning bör täckningsgraden användas som
lönsamhetsmått även framöver. Den koppling som för närvarande finns
till lönsamheten i det mellansvenska jordbruket bör emellertid släppas. I
stället bör utgångspunkten vara att täckningsgraden i det norrländska
jordbruket inte bör sjunka nämnvärt från nivån vid avregleringens början.
Stödet bör således anpassas så att denna lönsamhetsnivå kan upprätthål-
las. Detta innebär att stödbehovet ökar om priserna sjunker som en följd
av avregleringen. Om däremot priserna stiger eller kostnaderna sjunker —
vilket inte är en osannolik effekt av avregleringen för norra Sveriges del —
minskar stödbehovet.
Det livsmedelspolitiska beslutet innebär att även andra åtgärder vidtas
som förväntas få en positiv effekt för jordbruksföretagen i norra Sverige.
Exempel på detta är förstärkningen av de regionala utvecklingsinsatserna
med 100 milj. kr. per år, av vilka 28 milj. kr. under innevarande budgetår
används för att stödja sockerproduktionen på Öland och Gotland. För-
stärkningen syftar till att stödja kombinationsföretag där jordbruk ingår
som en del. Även stödet till landskapsvård och startstödet förväntas få en
positiv effekt på jordbruket i norra Sverige. Vidare har det särskilda
åtgärdsprogrammet för norra Sverige förlängts med två år, varunder pro-
grammet tillförs 50 milj. kr. per år. Även detta syftar i stor utsträckning till
att stimulera uppkomsten av kombinationsföretag.
Effekten av dessa insatser för norra Sverige bör enligt min uppfattning
beaktas när lönsamheten i det norrländska jordbruket bedöms och därmed
också vid bedömningen av behovet av stöd för jordbruksproduktionen. En
samlad bedömning av effekten av olika åtgärder bör således göras. Enligt
min uppfattning kan ett livskraftigt jordbruk i norra Sverige bäst bevaras
genom att jordbruksföretagen har en bred bas.
Det bör ankomma på jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen
40
(fr. o. m. den 1 juli 1991 statens jordbruksverk) att utarbeta ett lämpligt
underlag. Jag har for avsikt att senare återkomma till regeringen med
förslag till ett sådant uppdrag till myndigheterna.
Ett mer långsiktigt system för stöd till jordbruket i norra Sverige måste
också ges en sådan inriktning att det blir förenligt med reglerna i ett
kommande GATT-avtal. Dessutom behöver EGs gemensamma jordbruks-
politik, CAP, beaktas.
EGs gemensamma jordbrukspolitik befinner sig under omprövning och
debatt. EG-kommissionen har framställt ett dokument som skall utgöra
underlag för en fortsatt diskussion kring CAPs framtid. I underlaget beto-
nas familjejordbruket, regionalpolitiken och landsbygdsutvecklingen.
Romfördragets utformning (§ 38) och den praxis som utvecklats inom
gemenskapen utesluter i dag att ett enskilt medlemsland ger stöd till
jordbruket i eftersatta regioner genom prisstöd. Detta är en viktig del av
den gemensamma jordbrukspolitiken, som särskilt måste beaktas vid ut-
veckling av ett mer långsiktigt stöd till jordbruket i norra Sverige, vid en
eventuell svensk anslutning till EG.
EGs stöd till regioner med sämre naturgivna förutsättningar lämnas för
närvarande inom två olika typer av områden, nämligen inom bergsområ-
den och områden med sämre naturgivna produktionsförutsättningar. Des-
sa områden omfattar i dag ca 52% av EGs samlade jordbruksareal.
Det stöd som utgår inom dessa områden är inte bindande för ett enskilt
medlemsland. Finansieringen delas mellan EGs jordbruksfond (FEOGA)
och medlemslandet. I de nordliga medlemsländerna står fonden för 25%
och medlemslandet för 75% av kostnaderna.
Förutom detta produktionsstöd kan lantbrukare i dessa områden få
investeringsstöd — i första hand vid kombinationsverksamhet — och
reducering av medansvarsavgiften inom EGs mej eri reglering.
Jag har för avsikt att inom kort återkomma till regeringen med förslag
om att myndigheterna får ett uppdrag att klargöra effekterna för jordbru-
ket av ett medlemskap.
Mitt förslag: Centrala försöksdjursnämnden (CFN) får träffa avtal
om finansiering av forskning rörande alternativa och kompletteran-
de metoder till djurförsök, m. m. med läkemedelsindustriföreningen
(L1F) eller dess enskilda medlemmar.
Skälen till mitt förslag: Riksdagen beslutade den 9 juni 1990 (prop.
1989/90:90, JoU17, rskr. 336) att staten får ta på sig ansvaret för de
ekonomiska förpliktelser som följer av avtal mellan CFN och LIF i fråga
om forskning rörande alternativa och kompletterande metoder till djurför-
sök, m.m. LIF har därefter anmält att avtal bör tecknas direkt av med-
lemsföretagen.
41
En utvidgning av den krets med vilka CFN får träffa avtal innebär ingen
förändring av syftet med avtalet, eftersom de enskilda medlemmarna i LIF
även finansierar LIFs bidrag till forskningen. Jag anser därför att CFN bör
få träffa avtal om finansiering av forskning rörande alternativa och kom-
pletterande metoder till djurförsök, m.m. med LIF eller dess enskilda
medlemmar.
Mitt förslag: Den nybildade organisationen för kontroll av kvalite-
ten på matpotatis bör som ett startkapital tillföras ett engångsbelopp
på 15 milj. kr. under budgetåret 1991/92.
Skälen för mitt förslag: Enligt riksdagens beslut om livsmedelspolitiken
(prop. 1989/90: 146, JoU25, rskr. 327) slopas marknadsskyddet för viss
matpotatis den 1 juli 1991. Samtidigt upphör den statliga regleringen av
verksamheten vid Svensk matpotatiskontroll (SMAK).
Regeringen förordade i propositionen att ett startkapital på 15 milj. kr.
skulle avsättas för att underlätta för potatisbranschen att ta över SMAK,
som genom en ny konstruktion skulle bli ett självfinansierat branschorgan.
Riksdagen godkände regeringens förslag. Företrädare för potatisbranschen
har sedan arbetat fram ett förslag till ett branschgemensamt institut, som
kan ikläda sig rollen som huvudman för en kontrollverksamhet inom
matpotatisområdet. Jag har erfarit att en stiftelse som kommer att verka
som en branschgemensam huvudman för verksamheten har bildats. Det
nyss nämnda startkapitalet bör därför ställas till potatisbranschens förfo-
gande under budgetåret 1991/92. Jag förutsätter att de juridiska och prak-
tiska frågor som kan uppstå i samband med avvecklingen av SMAK kan
lösas i samråd mellan SMAK och den nybildade stiftelsen.
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 11) före-
slagit riksdagen att en ny myndighet, statens jordbruksverk, inrättas den 1
juli 1991. Enligt förslaget skall samtidigt lantbruksstyrelsen och statens
jordbruksnämnd upphöra som myndigheter.
Vidare har regeringen i prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
föreslagit att jordbruksnämndens uppgifter på fiskets område överförs till
fiskeristyrelsen och att namnet på fiskeristyrelsen ändras till fiskeriverket.
Riksdagen har ännu inte behandlat förslagen. Genomförs förslagen ford-
ras ändringar i ett flertal lagar. Jag tar nu — i samråd med berörda statsråd
— upp ändringar i gällande lagstiftning som föranleds av förslagen. De
föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1991.
42
I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva
veterinäryrket m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1970:299) om skydd mot flyghavre,
3. lag om ändring i lagen (1990:1489) om ändring i lagen
(1970:299) om skydd mot flyghavre,
4. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),
5. lag om ändring i lagen (1990:1490) om ändring i rennärings-
lagen (1971:437),
6. lag om ändring i lagen (1972:114) med anledning av konven-
tionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbet-
ning,
7. lagom ändring i växtskyddslagen (1972:318),
8. lag om ändring i bisjukdomslagen (1974:211),
9. lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets
område,
10. lagom ändring i berberislagen (1976:451),
11. lag om ändring i lagen (1990:1493) om ändring i lagen
(1979:425) om skötsel av jordbruksmark,
12. lag om ändring i epizootilagen (1980:369),
13. lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso-
och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m.,
14. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
15. lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmo-
nella hos djur,
16. lag om ändring i lagen (1990:1494) om ändring i lagen
(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,
17. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,
18. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
19. lag om ändring i lagen (1990:1495) om ändring i lagen
(1985:295) om foder,
20. lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur
m. m.,
21. lag om ändring i tullagen (1987:1065),
22. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534),
23. lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137),
24. lag om ändring i lag om ändring i lagen (1990:615) om avgif-
ter på vissa jordbruksprodukter m. m.,
25. lag om ändring i lagen (1990:616) om införande av lagen
(1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.
Förslagen under 4 och 14 har upprättats i samråd med chefen for
justitiedepartementet, förslaget under 13 i samråd med chefen for social-
departementet samt förslagen under 21 och 23 i samråd med chefen för
finansdepartementet.
43
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
1. anta lagförslagen (avsnitt 6),
2. godkänna vad jag har förordat om områdesindelningen för
stödet till norra Sverige (avsnitt 2.3.1),
3. godkänna vad jag har förordat om stödet till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige (avsnitt 2.3.2).
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
4. ta del av vad jag anfört om stödet efter budgetåret 1991/92
(avsnitt 2.4),
5. ta del av vad jag anfört om avtalspart i fråga om viss djurför-
söksforskning (avsnitt 3).
1989/90 Utgift
1990/91 Anslag
1991/92 Förslag
‘652345411
'660000000
839000000
1 Anslaget Prisstödet till jordbruket i norra Sverige.
Statens jordbruksnämnd disponerar anslaget för främst pristillägg enligt
förordningen (1985:672) om prisstöd till vissa jordbruk. Eftersom stödet
till livsmedelsindustrin i norra Sverige fr. o. m. den 1 juli 1991 skall utbeta-
las från detta anslag bör anslaget i fortsättningen benämnas B 10. Stöd till
jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige.
Jag har i det föregående behandlat det stöd som bör ges till jordbruket
och livsmedelsindustrin i norra Sverige fr. o. m. den 1 juli 1991. Medelsbe-
hovet under anslaget beräknas därmed uppgå till 839000000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 839000000 kr.
Under förevarande anslag har regeringen i prop. 1990/91:100 bil. 11
föreslagit att riksdagen skall anvisa 5075 752000 kr.
44
Jag har i det föregående föreslagit att ett engångsbelopp på 15 milj. kr.
tillförs den nybildade branschorganisationen för frivillig potatiskontroll.
Medlen bör anvisas över detta anslag.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Omställningsåtgärder i jordbruket m. m. för budgetåret
1991/92 anvisa 15000000 kr. utöver vad som föreslagits i prop.
1990/91:100 bil. II.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
45
Sammanfattning
JN föreslår att de olika områdesindelningar för stödet till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige som tillämpas nu, förs samman till en
gemensam områdesindelning. Totalt tillämpas nu sex olika områdesindel-
ningar. Det gemensamma stödområdet föreslås indelas i fyra delar med
ledning av de skillnader i ekonomiska förutsättningar som beräknats.
Indelningen i olika områden redovisas på en karta i avsnitt 6.
Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige omfattar
dels statligt finansierade stöd, dels stöd som hittills finansierats med
regleringsmedel. De statligt finansierade stöden riktas i stort sett uteslu-
tande till jordbruket, medan de stöd som hittills finansierats med regle-
ringsmedel riktas både till livsmedelsindustrin och till jordbruket. Fr. o. m.
den 1 juli 1991 kommer de stöd som nu finansieras med regleringsmedel
att få finansieras med budgetmedel. Totalt uppgick stödet till jordbruket
1989/90 till ca 710 milj. kr. och stödet till livsmedelsindustrin till ca 80
milj. kr.
Den nya områdesindelningen grundas på den indelning i skördeområ-
den som infördes år 1989 och som är det enda statistiska underlag som är
tillräckligt detaljerat för detta ändamål. Den nuvarande områdesindel-
ningen kan inte verifieras med ett statistiskt underlag. Ett annat skäl till en
mer genomgripande översyn är att områdesindelningen kontinuerligt har
fått omprövas i sina detaljer.
Genom denna förändring skapas ett mera lättöverskådligt system. De
omfördelningseffekter som uppstår är små. För exempelvis stödet till
mjölkproduktionen, som förra året drog en utgift i form av statliga pris-
tillägg om ca 550 milj, kr., sänks stödet i vissa områden med totalt ca 25
milj. kr. och höjs stödet i några andra områden med totalt ca 10 milj. kr.
De producenter som får ett sänkt stöd bör få en kompensation övergångs-
vis för att inte bli utsatta för likviditetsproblem.
Den nya områdesindelningen bör tillämpas från den 1 juli 1991. JN
kommer vid årsskiftet 1990/91 att redovisa förslag till de stöd som bör
gälla inom resp, område från den 1 juli 1991.
Mot bakgrund av det livsmedelspolitiska beslutet kan redan nu stödets
relativa betydelse för jordbrukarnas ekonomi i norra Sverige beräknas
komma att öka från den 1 juli 1991.
Det kan inte uteslutas att en större andel av mjölkproduktionen i framti-
den kommer att ske i norra Sverige. Från konkurrenssynpunkt kommer
därför mjölk från norra Sverige att få ett gynnsammare läge, genom att en
del av priset till producent betalas via prisstödet, än mjölk som produceras
under nästan motsvarande förhållanden i delar av södra Sverige.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 1
46
Prop. 1990/91:99
Bilaga 1
Karta 1: Nuvarande områdesindelning for mjölk och kött.
47
Prop. 1990/91:99
Bilaga 1
Karta 2: Nuvarande områdesindelningen for slakterier.
48
Karta 3: Ny områdesindelning enligt jordbruksnämndens forslag.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 1
49
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 99
Karta 4: Omfördelningseffekter for mjölkproduktionen. Områden som flyttas från ett
stödområde till ett annat.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 1
50
SÄRSKILT YTTRANDE
Prop. 1990/91:99
Bilaga 1
Statens jordbruksnämnd fick den 11 januari 1990 i uppdrag av regeringen
att utreda vissa frågor i anslutning till stödet till jordbruket i norra Sverige.
Tidigare har rapporter avlämnats som berör prisstödets principiella kon-
struktion samt bl. a. behov av justering av beräkningarna avseende mer-
kostnaderna i stödområdet. Den nu framlagda delrapporten berör områ-
desgränserna for stödet till jordbruket samt ett förenklat system för stödet
till livsmedelsindustrin i området.
Den avkastningsvariation som finns förklarar omkring 75% av merkostna-
derna i området. Det är därför mycket viktigt dels att skördeuppgifterna
dateras upp, dels att indelningen av skördeområdena är riktig. För framti-
den kommer tillförlitliga uppgifter över skördenivåerna endast att finnas
för de skördeområden som etableras. I rapporten föreslås att stödområde-
na harmonieras med skördeområdena. Detta är såvitt vi kan se en riktig
ansats.
De i rapporten föreslagna områdesgränserna, som följer de nya skörde-
områdena, kan dock inte anses stå i samklang med gällande riksdagsbeslut.
Konsekvensen av förslaget blir nämligen att stora delar av södra Norrlands
inland flyttas från stödområde 1 till område 2. Det primära syftet med
stödet är just att stödja inlandsjordbruket. Stora områden där produktio-
nen redan i nuläget är svag får därmed försämrade möjligheter i framtiden.
När det gäller mjölkproduktionen minskas antalet stödområden från 5 till
4.1 praktiken sänks stödet i området 2a, dvs. i den nordliga delen av det nu
föreslagna område 2. Inte heller detta kan anses förenligt med riksdagsbe-
slutet. Omfördelningseffekterna är således större än som redovisas i tab.
7.1 och är negativa i största delen av det primära stödområdet.
Den avtrappningsregel som också ingår i förslaget mildrar i praktiken
inte konsekvenserna för de redan etablerade. Stödet sänks och därmed
påverkas lönsamheten negativt med i storleksordningen 50000 kr. per år
vid ett heltidsjordbruk. Till detta kommer effekter som en följd av avregle-
ringen.
I Norrland är markvärdena redan i nuläget låga. Arrendepriserna är
också mycket låga om ersättning överhuvudtaget utgår till markägaren. Ett
sänkt stöd kan därför knappast kompenseras med sänkta kapitalkostnader.
Förslaget försvårar därför nyetableringen i ett område där varje produce-
rande jordbruk är viktigt inte minst med tanke på förädlingsunderlaget
inom industrin och de transportkostnader som finns i området. Problemen
med de nya större skördeområdena medför också att förslaget inte innehål-
ler någon buffertzon i Västmanland. Här uppstår således en betydande
trappstegseffekt.
51
I utredningen uppmärksammas att den nya indelningen i skördeområ-
den för Norrlands del medför att dessa geografiskt blir mycket vidsträckta.
Skördeområdesindelningen uppfyller sannolikt trots detta de krav som
ställs för det nya skördeskadeskyddet. Vid områdesbildningen beaktades
emellertid inte den användning av områdena som nu föreslås. Andra
viktiga faktorer som antal betesdagar, transportkostnader m. m. påverkar
emellertid inte skördeområdesindelningen. Dessa faktorer har stor bety-
delse för produktionskostnaderna och bör därmed inverka på områdesin-
delningen. Mot bakgrund av de stora belopp som årligen kan komma att
betalas ut föreslår JN att det bakomliggande statistiska materialet analyse-
ras. Med tanke på en eventuell framtida anpassning till EG är det av stor
betydelse att vårt regionala stöd bygger på ett statistiskt hållbart grundma-
terial. I annat fall kan trovärdigheten ifrågasättas.
Det är mot bakgrund av de resultat som framkommer i förslagen nöd-
vändigt att analysera skördestatistiken och därvid avväga om nuvarande
skördeområden eller varianter av dessa kan användas även för andra
syften såsom områdesindelningen för norrlandsstödet. Vi anser därför att
stödet för 1991/92 bör följa den gamla områdesindelningen. I annat fall
kan nya områdesjusteringar behöva göras nästa år. Resultatet av det arbete
som redovisas i rapporten tyder på att de nuvarande områdena är allt för
stora för att kunna användas även som underlag vid gränsdragningen för
norrlandsstödet.
Nuvarande regler för industristödet är svåröverskådliga och tillämpar
olika områdesgränser för skilda jordbruksprodukter. Stödområdena följer
ofta den kooperativa industrins områdesgränser. Med tanke på de snabba
strukturella förändringar som kan förväntas som en följd av den nya
jordbrukspolitiken är det logiskt att välja en annan grund för gränsdrag-
ningen. En viktig faktor faller emellertid då bort. Stöden har nämligen sin
grund i faktiska kostnader. Konstruktionen bygger dock på att företagen
gynnas vid rationalisering utöver genomsnittet.
Det nu föreslagna systemet för industristödet är administrativt mycket
enkelt. Förenklingarna i de administrativa rutinerna får dock inte gå så
långt att syftet förfelas. Enkelheten skapar i detta fall orättvisor. Det blir
genom generaliseringarna inte konkurrensneutralt. Det tar inte tillräcklig
hänsyn till faktiska kostnader. Systemet beaktar inte om ett företag verkar
i glesbygden eller inom det mer tätbefolkade kustlandet. För att nå trovär-
dighet gentemot målsättningen krävs en anknytning till faktiska kostnader.
En annan konsekvens av det nu föreslagna systemet är att det påverkar
lokaliseringen av företag eller driftsplatser.
Målsättningen att administrativt förenkla systemen är vällovlig men
problemen bör inte lösas så att stödets syfte delvis förfelas.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 1
52
|
Principerna i nuvarande system har betydande fördelar jämfört med det |
Prop. 1990/91:99 Bilaga 1 |
Stockholm den 10 december 1990
Eidi Genfors
Lars-Erik Lundkvist
53
KONSUMENTDELEGATIONEN
1990-11-29
Prop. 1990/91:99
Bilaga 1
Regionalpolitikens växande betydelse inom jordbrukspolitiken och de re-
lativt stora stödbelopp det rör sig om for jordbruket i norra Sverige gör det
angeläget att man har en säker grund for områdesindelningen for stödet.
JN har gjort ett förtjänstfullt utredningsarbete om lönsamhetsskillnader-
na i olika områden i norra Sverige, vars resultat kan läggas till grund för
statsmakternas ställningstaganden beträffande indelningen i stödområden.
Det är också värdefullt att JN faster statsmakternas uppmärksamhet på
effekter som kan uppkomma vid stora stödbelopp i relation till förädlings-
värdet och analyserar olika sätt att utforma ett stöd beroende på målsätt-
ningen.
54
STATENS JORDBRUKSNÄMND
1991-11-27
Prop. 1990/91:99
Bilaga 2
Under året har ett antal framställningar kommit in till statens jordbruks-
nämnd (JN) från LRF-avdelningar, lantbruksnämnder och mejeriför-
eningar om förändringar av områdesindelningen. I riksdagen har också
genom motioner föreslagits förändringar. I denna skrivelse redovisas en
sammanställning av dessa framställningar till JN och motioner i riksda-
gen.
JN har tidigare redovisat en rapport för regeringen (daterad 1990-11-27)
rörande övesyn av områdesgränserna. JN har nu också, genom denna
skrivelse, prövat de framställningar som kommit in till JN och motioner i
riksdagen mot bakgrund av den nuvarande områdesindelningen för pris-
stödet till jordbruket i norra Sverige.
Många av de förslag som redovisas har prövats av nämnden tidigare. I
de fall inget nytt har tillkommit har ingen förnyad prövning gjorts.
Under 1989 inkom ett flertal skrivelser från en och samma region. Då
gjordes en grundlig genomgång av områdesindelningen i prisstödsområde
3. Denna genomgång resulterade i ett antal förslag till gränsjusteringar
inför 1989/90. Med hänvisning till den pågående livsmedelspolitiska ut-
redningen tog regeringen då inte ställning till JNs förslag.
|
Område |
Nuvarande |
Yrkande |
JNs förslag |
|
Västernorrlands län, | |||
|
i Sundsvalls kommun: | |||
|
Lidens församling |
2b |
2a |
2b |
Denna framställning har behandlats vid tidigare tillfällen, senast 1986.
Sedan de nya skördeområdena införts ligger Liden i ett skördeområde
(2211) som innefattar församlingar inom såväl nuvarande 2a som 2b.
Den tidigare framställningen avstyrktes av JN med motiveringen att
normskörderna enligt dåvarande indelning i skördeområden var relativt
höga, samt att en områdesförändring skulle innebära att en ”ö” av pris-
stödsområde 2a skulle skapas, dvs. omgivande områden ingår i 2b. JN
avstyrker även nu en förändring.
I JNs tidigare redovisade förslag till områdesindelning kommer pris-
stödsområde 2 att vara odelat. Områdesindelningen följer gränserna för
skördeområdesgränser och därmed har ovannämnda skillnader i stödni-
våer eliminerats.
55
|
Område |
Nuvarande |
Yrkande |
JNs förslag |
|
Jämilands län. | |||
|
i Krokoms kommun: | |||
|
Alsens församling |
2a |
1 |
2a |
Prop. 1990/91:99
Bilaga 2
Detta forslag behandlades av nämnden senast 1986. Framställningen
avslogs då.
Alsen ligger i skördeområde 2311. Övriga församlingar inom 2311 ligger
i 2a och 2b. Avkastningen i detta område ligger relativt högt, t. o. m. högre
än medelvärdet för prisstödsområde 3. Nämnden avstyrker en förändring.
Enligt JNs tidigare redovisade förslag till områdesindelning hamnar
området i stödområde 2.
|
Område |
Nuvarande |
Yrkande |
JNs förslag |
|
Jämtlands län, |
2b |
2a |
2b |
Yrkandet motiveras med att förutsättningarna for växtodling är klart
sämre i högt belägna inlandsområden, Indalsälvens dalgång, än jämfört
med kustområdet i 2b.
JN har vid ett flertal tillfällen under 1980-talet behandlat framställning-
ar från Stuguns församling. Stugun ligger i samma skördeområde (2311),
ett område med relativt hög avkastning. Nämnden avstyrker en föränd-
ring. I JNs förslag till områdesindelning kommer område 2 att vara odelat.
56
|
Område |
Nuvarande |
Yrkande |
JNs förslag |
|
Jo62 Värmlands län, Jo68 Kommunerna Sunne, Filipstad, Forshaga i Karlskoga kommun: |
4 |
3 |
3 (Säffle 4) |
|
Jo223 Älvsborgs län, Kommunerna Dals-Ed, |
4 |
2o3 |
4 |
|
Jo68 LBN |
4 |
3 |
3 |
|
i Ludvika kommun: Ludvika, Grängesberg församling, |
4 |
3 |
4 |
|
i Rättviks kommun: i Orsa kommun: |
3 |
2 |
3 |
I samband med den översyn av prisstödet som presenterades under
våren 1989 gjordes en noggrann genomgång av denna region. Genomgång-
en resulterade i det förslag som presenterades i avsnitt 9.4 i ”Översyn av
prisstödet till jordbruk i norra Sverige”, statens jordbruksnämnd, januari
1989.
JN föreslog då att i Värmlands län borde kommunerna Sunne, Munk-
fors, Filipstad, Kil, Forshaga samt Älvsbacka och Nyeds församlingar i
Karlskoga kommun hänföras till område 3. Dessutom föreslog JN att i
Kopparbergs län borde Grangärde församling i Ludvika kommun hänföras
till område 3. I detta hänseende har JN inte ändrat mening.
Enligt JNs tidigare redovisade förslag till områdesindelning förs de delar
som hör till Älvsborgs län till område 4 och de delar som hör till Koppar-
bergs län till område 3.
57
|
Område |
Nuvarande |
Yrkande |
JNs förslag |
|
Västmanlands län |
0 |
4 |
0 |
Nämnden har under våren och sommaren 1990 studerat huruvida de tre
kommunerna Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg i Västmanlands län
bör ingå i prisstödsområdet. Från förslagsställarna har det främsta motivet
för en sådan förändring varit det förhållandet att vissa församlingar i
Kopparbergs län ligger i ett skördeområde med högre avkastning än vad
som gäller för det aktuella området i Västmanlands län. Dessutom har
man pekat på den kraftiga nedläggningen av jordbruk under 1980-talet i
området.
Vad gäller avkastningen i växtodlingen är det riktigt att man har lägre
avkastning i den regionen än i de delar av nuvarande område 4 som har
den lägsta avkastningen. Till detta bör dock läggas att avkastningen i
Norberg, Skinnskatteberg och Fagersta är högre än medelavkastningen i
nuvarande område 4. Avkastningen i området är inte anmärkningsvärt
låg. Det finns områden i såväl Stockholms, Kalmar och Jönköpings län där
avkastningen är sämre. Ser man till endast skördeutfallet torde den mest
korrekta åtgärden vara att lyfta de delar av Kopparbergs län med den
lägsta avkastningen ut ur prisstödsområdet.
Den allvarliga nedläggningen av jordbruksföretag i länet har anförts som
ett motiv för att vidta en förändring. Detta gäller dock i stort sett utmed
hela prisstödsområdets sydgräns.
JN anser att man måste vara mycket restriktiv med att utöka prisstöds-
området. JN avstyrker därför en förändring.
|
Område |
Nuvarande |
Yrkande |
JNs förslag |
|
Älvsborgs län Norra delarna av Melleruds och |
0 |
4 |
0 |
|
Göteborgs och Bohus län, |
0 |
4 |
0 |
|
i Tanums kommun: Mo, Navestads och |
0 |
3 (Lur 4) |
0 |
|
i Munkedals kommun |
0 |
4 |
0 |
58
I samband med JNs översyn som lades fram till regeringen i början av Prop. 1990/91: 99
1989 gjordes en noggrann översyn av ett antal församlingar i Göteborgs Bilaga 2
och Bohus län samt Älvsborgs län.
JN avstyrkte samtliga förslag. JN finner inte skäl att nu frångå denna
inställning.
|
Område |
Nuvarande |
Yrkande |
JNs förslag |
|
Skaraborgs län, i Gullspängs kommun: |
0 |
4 |
0 |
JN avstyrker att prisstödsområdet utvidgas till att gälla även i Skara-
borgs län.
Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören efter föredragning av
avdelningsdirektören Svensson och byrådirektören Remnemark i närvaro
av avdelningscheferna Andersson och Persson.
Svante Englund
Harald Svensson
59
STATENS JORDBRUKSNÄMND
1991-01-23
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
Statens jordbruksnämnd (JN) fick i januari 1990 i uppdrag av regeringen
att lämna förslag till hur det särskilda prisstödet tekniskt bör utformas för
att det skall vara möjligt att bevara ett livskraftigt jordbruk i dessa delar av
landet. JN borde enligt uppdraget bl. a. redovisa eventuella behov av
förändringar i beräkningsmodellen för det särskilda prisstödet liksom av
justeringar i den geografiska områdesindelningen.
I en rapport till regeringen den 29 november 1990 redovisade JN ett
förslag till områdesindelning för jordbruket och livsmedelsindustrin. Den-
na utredning kompletteras nu med förslag till stöd för jordbruket och
livsmedelsindustrin förbudgetåret 1991/92.
I avsnitt 2 redovisas de delar av 1990 års livsmedelspolitiska beslut som
särskilt bör beaktas vid avvägning av stödnivån. I avsnitt 3 redovisas
kortfattat strukturutvecklingen inom jordbruket i norra Sverige jämfört
med utvecklingen i hela landet. I avsnitt 4 och 5 redovisas de beräkningar
som gjorts avseende jordbruket resp, livsmedelsindustrin. JNs förslag till
stödnivåer för 1991 /92 redovisas i avsnitt 6. Jämfört med de beräkningsre-
sultat som redovisas i avsnitt 4 och 5 har ett antal korrigeringar gjorts i JNs
förslag.
I 1990 års livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90: 146, JoU 25) framgår
de utgångspunkter som JN haft att utgå ifrån. I detta avsnitt redovisas en
analys av detta beslut och som bildar underlag för utformningen av JNs
förslag.
Vad gäller prisstödet till jordbruket i norra Sverige anfördes i proposi-
tionen:
Jordbruksministern föreslår: ”Prisstödets konstruktion skall i huvudsak
bibehållas som för närvarande. Eventuella kraftigare sänkningar av pro-
duktpriserna i jordbruket i övriga delar av landet skall inte tillåtas få
motsvarande återverkningar i norra Sverige. Stödets nivå skall därför
kunna anpassas till eventuella framtida förändringar så att lönsamhets-
nivån i jordbruket i norra Sverige inte tillåts sjunka nämnvärt under
dagens nivå.
Stödet skall även fortsättningsvis anpassas till kostnadsutvecklingen och
översyner skall ske en gång per år.”
60
Under avsnittet ”Skälen för mitt forslag” anfördes: Prop. 1990/91:99
”Priserna på jordbruksprodukter kan i vissa fall komma att sjunka som Bilaga 3
en följd av en intern avreglering. Jag är dock inte beredd att låta dessa
förändringar påverka lönsamheten i det norrländska jordbruket i någon
nämnvärd grad. Jordbruket i dessa delar av landet är särskilt känsligt för
ändrade ekonomiska förutsättningar och större prisförändringar skulle
därför kunna ge negativa effekter på näringens framtida utveckling. Anta-
let företag och dessas geografiska spridning är i dag sådan i norra Sverige
att en fortsatt nedläggning av företag får långtgående effekter genom bl. a.
högre transportkostnader. Jag anser därför att det bör vara möjligt att
justera prisstödets nivå om det skulle visa sig att lönsamhetsnivån i det
norrländska jordbruket skulle sjunka nämnvärt under dagens nivå. Där-
igenom undantas i princip norra Sverige från den produktionsanpassning
som följer av den livsmedelspolitiska reformen. Detta är angeläget mot
bakgrund av att produktionen i norra Sverige uppvisar underskott eller
befinner sig i balans med efterfrågan regionalt.”
Av motionsredovisningen i jordbruksutskottets betänkande framgår:
”1 motionerna välkomnas genomgående förslaget i propositionen att
bibehålla konstruktionen av prisstödet för att upprätthålla lönsamheten i
norra Sveriges jordbruk.”
I en motion (s) erinras om att beslutet att avskaffa tvåprissystemet
innebar en utfästelse att eventuellt negativa effekter av avskaffandet skulle
begränsas. I en annan motion (c) konstateras att uppräkningen med 6% för
1990/91 av enbart stödbeloppet skulle innebära en kraftig lönsamhetsför-
sämring. I en motion (m) och i en flerpartimotion (c, m, fp, vpk, mp) pekas
på negativa konsekvenser av tvåprissystemets avskaffande. Enligt sist-
nämnda motion bör lönsamhetsnivån återställas och propositionens för-
slag om frikoppling av lönsamheten i det norrländska jordbruket bör ges
ett reellt innehåll.
Jordbruksutskottet biträdde jordbruksministerns förslag och fortsatte:
"När det gäller vilket produktionsmål som skall gälla för Norrlands-
jordbruket ansluter sig utskottet till vad jordbruksministern anfört, att
antalet företag och dessa geografiska spridning i dag är sådan i norra
Sverige att en fortsatt nedläggning av företag får långtgående effekter.
Utskottet finner den tendens oroande som gör sig gällande i norra Sverige
där nedläggningen av jordbruk sker i minst samma takt som motsvarande
nedläggningar i de sydligare landskapen och, som jordbruksministern
framhåller, måhända än snabbare. Med hänsyn till den stora betydelse
jordbruket har för samhällsutvecklingen i Norrland finns det anledning att
noga följa den fortsatta utvecklingen.
Utskottet är emellertid inte berett att, som yrkas i olika motioner, lägga
fast som mål att 1984 års produktion skall återställas. En sådan målsätt-
ning torde i dagens läge ej vara meningsfull. Som framhållits i det föregå-
ende bör den samlade satsning som nu görs till förmån för jordbruket i
norra Sverige få till följd att näringens lönsamhet höjs och att dess utövare
vinner ökad framtidstro.”
Vad gäller livsmedelsindustrin anförde jordbruksutskottet:
”Utskottet anser liksom jordbruksministern att stödformerna för kött
61
och mjölk bör samordnas med det statliga prisstödet. Utskottet delar även
regeringens mening att förutsättningarna för äggproduktionen i norra Sve-
rige måste bevaras och att jordbruksnämnden ges i uppdrag att lämna
förslag om hur detta kan ske. Jordbruksnämnden bör som föreslås i propo-
sitionen även analysera storleken av förädlingsindustrins merkostnader
och främst vad avser transportkostnaderna för mjölk och kött. Denna
analys bör utgöra underlag för en fortsatt ersättning för förädlingsindu-
strins i norra Sverige merkostnader.”
Vid beräkningarna av stödbehovet är en utgångspunkt att de skall grundas
på faktiskt material. För närvarande föreligger material för 1990. Den
interna avregleringen genomförs i princip den 1 juli 1991. De förslag som
JN nu presenterar grundas därför på beräkningar som är utförda på sam-
ma sätt som vid tidigare beräkningstillfallen, nämligen s. k. merkostnads-
beräkningar.
De effekter som uppkommit genom avskaffandet av tvåprissystemet för
mjölk är enligt JN beaktade redan vid avvägningen av stödet för 1990/91.
I avsnitt 3.1 redovisas uppgifter om nuläget och i viss mån utvecklingen
under de senate åren, medan vissa tendenser om den framtida utveckling-
en redovisas i avsnitt 3.2.
Som framgår av tabell 3.1 har åkerareal och produktion i Norrland (pro-
duktionsområdena nedre och övre Norrland) minskat något mellan 1983
och 1989. Den största minskningen noteras för mjölkkor som minskat med
16%, medan det totala antalet nötkreatur minskat med 13%. Åkerarealen
har minskat med 7%.
Tabell 3.1. Åkerareal och djur i Norrland, 1 OOO-tal hektar och stycken
|
År |
Åker- |
Nöt- |
därav |
Svin |
Får |
|
1983 |
326 |
225 |
98 |
72 |
74 |
|
1985 |
321 |
218 |
94 |
74 |
75 |
|
1987 |
315 |
200 |
86 |
66 |
65 |
|
1989 |
304 |
196 |
82 |
72 |
63 |
|
1990 p |
199 |
81 |
70 |
64 |
Ställer man däremot uppgifterna för Norrland mot utvecklingen i hela
landet framgår tydligt att jordbruket i Norrland utvecklats ungefär på
samma sätt som landet i övrigt.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
62
Tabell 3.2. Andel åkerareal och djur i Norrland av totalt i landet, procent
|
År |
Åker- |
Nöt- |
därav |
Svin |
Får |
|
1983 |
11,1 |
11.8 |
14,9 |
2,8 |
17,1 |
|
1985 |
11,0 |
11.9 |
14,6 |
3,0 |
17,7 |
|
1987 |
10,9 |
12.1 |
14,9 |
3,1 |
16,3 |
|
1989 |
10,7 |
11.6 |
14.3 |
3,2 |
15,9 |
|
1990 p |
11,6 |
14,1 |
3,4 |
15,9 |
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
Vad gäller produktiviteten visar det sig att avkastningen i mjölkproduk-
tionen i norra Sverige kan mäta sig väl med avkastningen i övriga delar av
landet. Avkastningen enligt den officiella mjölkboskapskontrollen 1988/89
i olika län i norra Sverige varierade mellan 6 860 och 7180 kg FCM1.
Avkastningen i hela landet uppgick till 7010 kg FCM. Avkastningsökning-
en i norra Sverige har under de senaste åren, som i landet i övrigt, uppgått
till ca 2% per år.
Avkastningen i växtodlingen ligger däremot på en lägre nivå jämfört
med landet i övrigt. För slåttervall uppgår normskörden 1990 (inkl, åter-
växt) i olika län i Norrland till mellan 4250 och 5 930 kg/ha medan den i
hela landet uppgår till 6 920 kg/ha. Således är avkastningen i vallodlingen
mellan ca 60 och 85% av den genomsnittliga avkastningen i hela landet.
För spannmål gäller ungefär motsvarande relativa förhållande. För korn
uppgår normskörden under 1990 i olika län i Norrland till mellan 2 270
och 2 950 kg/ha. Som genomsnitt för hela landet är normskörden 3 910
kg/ha. För havre uppgår normskörden under 1990 i olika län i Norrland till
mellan 2250 och 2 790 kg/ha, medan den som genomsnitt för hela landet
är 3 870 kg/ha. Således är avkastningen i odlingen av korn och havre till
mellan ca 60 och 75% av normskörden i hela landet. Den årliga öknings-
takten i skördarna är lägre i Norrland än i övriga landet.
Utvecklingen av invägningen av mjölk totalt sett i landet visar nu en
avtagande tendens. För perioden september-november 1990 jämfört med
samma period förra året är minskningen ca 6%. Utvecklingen hos olika
mejeriföreningar visar en något olika bild. Vad gäller föreningarna i norra
Sverige visar Norrbottens läns producentförening och Norrmejerier (ca
8 %) och Värmlandsmejerier (ca 13 %) större minskningar än genomsnittet
för landet.
I tabell 3.3 redovisas utvecklingen av mejeriernas betalningsförmåga
(exkl. pristillägg) jämfört med den genomsnittliga betalningsförmågan i
hela landet. Av tabellen kan den slutsatsen dras att mejerierna i norra
Sverige har haft ungefär samma betalningsförmåga som i övriga landet.
Möjligen kan påstås att föreningarna allra längst norrut, särskilt under
1988 och 1989, har haft en något sämre betalningsförmåga.
Mjölk motsvarande 4,00% fett och 3,36% protein.
63
Prop. 1990/91:99
Tabell 3.3. Mejeriernas betalningsförmåga, öre/kg
|
1987 |
1988 |
1989 |
Genom- |
Av- | |
|
Na Dals Mejerier |
280,8 |
297,3 |
302,6 |
296,6 |
-1,4 |
|
Värml. mejerier |
284,5 |
296,9 |
301,0 |
294,1 |
-2,2 |
|
Dalarnas mf |
288.3 |
302,0 |
304,2 |
298,2 |
-0,7 |
|
Gefleortens mf |
294.7 |
308.3 |
312,1 |
305,0 |
+ 1,4 |
|
Sa Hälsingi mf |
286.7 |
303.2 |
317,6 |
302,5 |
+ 0,6 |
|
NNP |
283,3 |
297,3 |
297,2 |
292,6 |
-2,7 |
|
Ångermani mf |
280,5 |
293,4 |
287,0 | ||
|
Norrmejerier |
286.7 |
297,3 |
297,8 |
293,9 |
—2,2 |
|
Norrb. läns pdf |
286,7 |
289,6 |
284,7 |
287,0 |
-4,5 |
|
Hela landet |
289,5 |
303.1 |
309,4 |
300,7 | |
|
Vägt genomsnitt |
-1,9 |
Vad gäller de ekonomiska förhållandena för jordbruket i norra Sverige
kan dessa i viss utsträckning belysas med material från deklarationsunder-
sökningen (DU) som nu föreligger för 1988. Den definition av norra
Sverige som används i DU avser produktionsområdena nedre och övre
Norrland.
1 tabell 3.4 redovisas förhållandena för företag med mjölkkor som hu-
vudsaklig produktionsinriktning. Två grupper redovisas, nämligen dels en
grupp med ett standardiserat arbetsbehov om 2400—3 199 standard-
timmar, dels en grupp med ett standardiserat arbetsbehov om 3 200 —
3 999 standardtimmar. Medelfelen i de redovisade uppgifterna uppgår till
högst 10%.
I uppgifterna ingår även skog. Det är därför inte möjligt att dra några
långtgående slutsatser om hur förhållandena är i jordbruksdelen i företa-
gen. Vidare bör det påpekas att de arbetsåtgångstal som utnyttjas kan
ifrågasättas för norra Sverige eftersom förhållandena där skiljer sig från
förhållandena i södra Sverige. Jämför också JNs skrivelse i juni 1990 till
regeringen om stödet till jordbruket i norra Sverige.
Tabell 3.4. Nettointäkt av jordbruksfastighet och justerad företagarinkomst 1988 for
företagare med mjölkkor efter storleksgrupp, kr. per brukare (inkl, maka/make)
|
Område |
2400-3 199 |
3 200-3 999 |
|
Södra och mellersta Sveriges slättbygder - nettointäkt av jbr.fastigh. |
94200 |
101 000 |
|
- just, företagarinkomst |
99300 |
115 800 |
|
Södra och mellersta Sveriges — nettointäkt av jbr. fastigh. |
83 100 |
105 400 |
|
— just, företagarinkomst |
94 300 |
112 800 |
|
Norra Sverige — nettointäkt av jbr. fastigh. |
89 300 |
100 500 |
|
- just, företagarinkomst |
88 200 |
112 200 |
Skillnaden mellan nettointäkt av jordbruksfastighet och justerad företa-
garinkomst i jordbruket är den att för justerad företagarinkomst i jordbru-
64
ket har en justering skett för underskott i jordbruksfastighet samt skogs-
konto och allmän investeringsreserv.
Av materialet kan den slutsatsen dras att nettointäkten av jordbruksfas-
tighet är högst några tusen kronor lägre i norra Sverige jämfört med övriga
landet. Jämfört med den mindre gruppen i södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder är till och med nettointäkten högre i norra Sverige.
Vad gäller justerad företagarinkomst är siffran för norra Sverige i
5000— 10000 kr. lägre än i övriga landet för den mindre storleksgruppen.
För den större storleksgruppen är skillnaden liten.
Den förväntade utvecklingen under det närmaste året kan belysas dels
med statistik över antalet seminerade kor och kvigor, dels med ansökning-
ar till avvecklingsersättningen inom mjölkproduktionen.
Antalet semineringar under oktober och november 1990 har minskat
med 8 resp. 11 % i hela landet. Motsvarande uppgifter för de nordligare
delarna av landet är 8 resp. 13%. Variationen mellan olika föreningar är
kraftig. Tendensen till minskning i norra Sverige är tydlig. Emellertid är
det inte möjligt att dra den slutsatsen att minskningen är nämnvärt större i
norra Sverige än i övriga landet.
Uppgifter har redovisats här endast för oktober och november månader.
Antalet semineringar under sommaren är betydligt mindre än under hös-
ten. Det är tveksamt om det är möjligt att dra några slutsatser av dessa
uppgifter. Därför redovisas de inte här.
Några egentliga bearbetningar av ansökningarna till omställningsbidra-
get till vissa mjölkproducenter har ännu inte gjorts. De sammanställningar
som gjorts visar att totalt sett för landet blir andelen anslutna ca 10% av
det nuvarande antalet leverantörer. Sannolikt blir anslutningen, relativt
sett, något lägre i norra Sverige, men att de producenter som ansökt kan ha
något större leveranser än genomsnittet i landet. Så långt det kan utläsas
nu torde således effekten på den producerade kvantiteten bli densamma i
norra Sverige som totalt för hela landet.
Vad gäller avvecklingsersättningen till vissa mjölkproducenter (den s. k.
mjölkpensionen) kan konstateras att anslutningsbenägenheten är något
lägre i norra Sverige än i södra Sverige. Dessutom har de producenter som
ansluter sig till systemet genomsnittligt sett något mindre leveranser i
norra Sverige jämfört med södra Sverige.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
De beräkningar som utgör underlag för de förslag osm redovisas bygger på
en lång rad förutsättningar. En utförlig redogörelse för dessa förutsättning-
ar finns i ”Merkostnader 1990 för jordbruket i norra Sverige”, lantbruks-
styrelsen december 1990 (bilaga). I detta avsnitt redovisas endast de vikti-
65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 99
gaste förutsättningarna. Mera noggranna beräkningar har skett för mjölk
och nötkött samt slaktsvin och smågrisar.
Beräkningarna utgörs liksom tidigare år av s. k. merkostnadsberäkning-
ar. Merkostnader beräknas för särkostnader, samkostnader samt ersätt-
ning till arbete och kapital. 1 kostnadsberäkningarna åsätts arbete och
kapital lantarbetarlön och kalkylränta. Denna kalkylerade ersättning till
arbete och kapital överstiger den ersättning som erhålles som skillnaden
mellan intäkter samt sär- och samkostnader. Kvoten mellan den faktiska
och den kalkylerade ersättningen till arbete och kapital benämns täck-
ningsgrad.
Beräkningen syftar till att beräkna en merkostnad i norra Sverige jäm-
fört med Mellansverige, och att täckningsgraden skall uppnå samma nivå i
norra Sverige som i Mellansverige. En utgångspunkt är i likhet med tidiga-
re ett nät av typföretag i norra Sverige och i referensområdet. Beräkningar
görs för samtliga skördeområden i norra Sverige. Jämförelse görs med två
skördeområden i Mellansverige, som utgör referensområde. Som underlag
för skördenivån i referensområdet ligger emellertid en beräkning av den
genomsnittliga avkastningen i ett antal mellansvenska län. I denna del av
beräkningarna är den principiella skillnaden jämfört med tidigare beräk-
ningar att typföretagen fördelats efter den nya indelningen i skördeområ-
den.
En grundläggande förutsättning har varit att beräkningarna skall utgå
från modellkalkyler för effektiva företag. Sålunda har för mjölkavkastning-
en använts siffran 6 750 kg/år och 21 kor för ett mjölkföretag. Avkastnings-
siffran är något lägre än vad som redovisas i den officiella mjölkboskaps-
kontrollen. För olika län i norra Sverige redovisas siffror för 1988/89
mellan 6 860 och 7 180 kg/år. Skälet till att något lägre siffra används i
beräkningarna är att en skillnad finns mellan å ena sidan utnyttjade
kvantiteter och å andra sidan uppmätt mängd mjölk enligt kontrollen som
uppgår till ett par procent. Den genomsnittliga avkastningen beräknad
utifrån mejeriernas invägning och antalet mjölkkor enligt lantbruksregist-
ret uppgår, sett som genomsnitt för hela landet, till ca 6 100 kg/ko.
För typföretagen med mjölk antas, i likhet med tidigare, att 1/3 av
fodersädsbehovet är egenproducerat.
Beräkningarna för slaktsvin grundas på typföretag med omgångsvis
uppfödning av 400 slaktsvin. Beräkningarna för smågrisar grundas på
typföretag med ca 60 suggor och som producerar ca 1 000 smågrisar per år.
Vidare antas, till skillnad från mjölkföretagen, att allt foder köps in.
Normskördarna i växtodlingen har räknats upp med 15%.
I de beräkningar som genomfördes 1988/89 (publicerade i januari 1989)
redovisades en täckningsgrad om 56%. I beräkningarna hade då utgåtts
ifrån ett mjölkpris i referensområdet om 3,20 kr./kg. Ett i sammanhanget
korrekt mjölkpris bör vara priset exkl. statliga tillägg och inkl, genomsnitt-
liga leveranstillägg. Med denna utgångspunkt blir mjölkpriset i stället 3,14
kr./kg. Genom den beräkningsmetod som utnyttjas (beräkning av en diffe-
rens) får ett fel i mjölkpriset av den här storleksordningen endast marginell
effekt på den beräknade merkostnaden.
Hade detta lägre mjölkpris använts i de beräkningar som avsåg 1988/89
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
66
hade täckningsgraden blivit 53% i stället för 56%. Denna justering av
täckningsgraden redovisas för att en jämförelse med årets beräkningar
skall bli meningsfull.
I de beräkningar som utförts nu med underlag avseende 1990, har
täckningsgraden beräknats till 43%.
Till de merkostnader som direkt grundas på beräkningsmodellen bör
enligt JN läggas den uppräkning med 55 milj. kr. som gjordes i samband
med riksdagsbehandlingen 1989. Den uppräkningen kan ses som att den
eftersträvade täckningsgraden höjdes. En justering för denna faktor ger ett
påslag med 2 procentenheter.
1 samband med avvecklingen av den interna marknadsregleringen upp-
hör finansieringen av det extra utjämningsbidraget som 1989/90 uppgick
till 49 milj. kr. JN föreslår att det extra utjämningsbidraget upphör och att
en motsvarande höjn ing görs av pristillägget. Denna justering motsvarar
beräkningsmässigt en ytterligare höjning av täckningsgraden med 2 pro-
centenheter. I föreliggande beräkningar utgör därför den faktiska täck-
ningsgranden 47% (43 + 2 + 2).
I beräkningarna utnyttjas uppgifter för 1990. Beräkningarna är således inte
till någon del baserade på framskrivningar eller prognoser för 1991.
JN återkommer i avsnitt 6 med förslg till stöd för 1991/92.
4.2.1 Mjölk och kött
I tabell 4.1 redovisas stödet för mjölk under 1990/91.
Tabell 4.1. Stöd under 1990/91 för mjölk
|
Område |
Pris- |
Djur- |
'Summa, |
|
1 |
107,5 |
1760 |
136,5 |
|
2 |
78,5 |
1 125 |
96,5 |
|
3 |
44,8 |
450 |
51.8 |
|
4 |
22,8 |
200 |
’26.1 |
' Djurbidrag har räknats om till pristillägg. Avkastningen har antagits till 6 100
kg/ko.
2 Inklusive extra utjämningsbidrag med 9,5 öre/kg i område 1 och 2 samt 2,8 öre i
område 3 och 4.
’ Område 4 har behandlats som ett avtrappningsområde. Endast ca 2/3 av merkost-
naden har ersatts.
I tabell 4.1, liksom i tabell 4.3 nedan, har nuvarande områdesindelning
tillämpats. Vad gäller område 2 för 1990/91 har schablonmässigt ett me-
deltal av område 2a och 2b använts. I tabell 4.2 har den av JN föreslagna
områdesindelningen använts som underlag. För en jämförelse mellan åren
betyder detta dock relativt lite.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
67
I tabell 4.2 redovisas de beräkningsresultat som erhållits för 1991/92. De Prop. 1990/91: 99
siffror som redovisas utgår från att inget djurbidrag kommer att betalas ut Bilaga 3
under året i stället för pristillägg.
Beräkningen av utgiften för 1991/92 utgår från koantalet under 1989.
Tillräckligt detaljerade uppgifter för 1990 föreligger ännu inte.
Tabell 4.2. Beräknat stödbehov 1991/92 för mjölk
|
Område |
Öre/kg |
Milj. kr. |
|
1 |
131 |
83 |
|
2 |
1056 |
377 |
|
3 |
65 |
92 |
|
4 |
35 |
68 |
|
Summa |
620 |
Som framgår av tabellen blir ökningen mellan 1990/91 och 1991/92, så
som den kan beräknas med ledning av modellen, ca 10 öre/kg i område 2
och 3. I område 1 och 4 (med reducering till 2/3) är stödbehovet ungefär
oförändrat. Det bör då också observeras att i uppgifterna för 1991/92 ingår
även det extra utjämningsbidraget.
För nötkött sker ingen separat beräkning. Produktionen av mjölk och
kött i typföretagen beräknas i produktekvivalenter, där 1 kg mjölk motsva-
rar 1 enhet och 1 kg kött motsvarar 9 enheter. Detta förhållande avspeglar
förhållandet mellan avräkningspriset för mjölk och kött. Med utgångs-
punkt från beräknat stödbehov för mjölk under 1991 /92 blir det beräknade
stödbehovet för nötkött enligt tabell 4.4.
|
Tabell 4.3. Stöd under 1990/91 för nötkött | |
|
Område Pris- tillägg, |
Djur- |
|
1 835 |
450 |
|
2 570 |
280 |
|
3 345 |
130 |
|
4 120 |
70 |
|
Tabell 4.4. Beräknat stödbehov 1991/92 för nötkött | ||
|
Område |
Öre/kg |
Milj. kr. |
|
1 |
1 180 |
20 |
|
2 |
955 |
105 |
|
3 |
585 |
23 |
|
4 |
315 |
17 |
|
Summa |
165 | |
Det stödbehov som beräknats i tabell 4.4 motsvarar en ökning av utgif-
ten jämfört med de pristillägg och djurbidrag som redovisas i tabell 4.3
med ca 30 milj. kr.
68
4.2.2 Smågrisar och slaktsvin Prop. 1990/91:99
För smågrisproduktionen och slaktsvinsproduktionen har beräkningar Bilaga 3
motsvarande dem för mjölk och nötkött gjorts. I tabell 4.5 redovisas
beräkningen av stödbehovet till smågrisproduktionen som utgår i form av
ett bidrag per sugga. 1 tabell 4.6 redovisas beräkningen av stödbehovet till
slaktsvinsproduktionen.
Tabell 4.5. Beräknat stödbehov för suggor
|
Område |
Stöd 1990/91 Kr./sugga |
Beräknat stödbehov 1991/92 | |
|
Kr./sugga |
Mkr. | ||
|
1 |
1455 |
1 350 |
0,1 |
|
2 |
995 |
860 |
5,4 |
|
3 |
615 |
420 |
0,8 |
|
4 |
350 |
110 |
0,5 |
|
Summa |
6,8 | ||
Tabell 4.6. Beräknat stödbehov för kött av gris
|
Område |
Stöd under 1990/91 |
Beräknat stöd 1991/92 | |||
|
Pris- |
bidrag, |
Summa, |
öre/kg |
Mkr. | |
|
1 |
205 |
22 |
233 |
249 |
0,1 |
|
2 |
150 |
12 |
165 |
211 |
11,1 |
|
3 |
60 |
4 |
65 |
61 |
1,2 |
|
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Summa |
12,4 | ||||
4.2.3 Getter
JN redovisade i skrivelse till regeringen den 6 september 1990 en utred-
ning om stödet till getnäringen (Dnr 19-708/90). I denna utredning
anförde JN:
”JN föreslår att getstödet för 1990/91 höjs till totalt 700 kr. per mjölkan-
de get. Detta belopp for 1990/91 finansieras till en del ur anslaget C6
Prisstöd till jordbruket i norra Sverige. JN föreslår att nivån för 1989/90
ökas med 6 % till 530 kr. per mjölkande get för 1990/91. Därutöver bör 170
kr. per mjölkande get utgå under 1990/91 ur anslaget C3 prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, anslagsposten 4 Övergångsåtgärder. Vid
bestämningen av beloppet 170 kr. per mjölkande get har en utgångspunkt
varit mjölkkornas avkastning i förhållande till getters avkastning.
Den del av beloppet som föreslås finansieras ur anslaget C3 bör ses som
ett belopp av engångskaraktär. För 1991/92 kan förnyade överväganden
göras om stödets nivå.”
Ännu saknas erfarenheter av effekterna av den höjning som gjordes av
stödet för 1990/91. Stödet höjdes kraftigt även 1989/90. Höjningen under
1989/90 synes dock inte ha påverkat antalet getter nämnvärt. 69
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 99
På två år har stödet höjts från 335 kr. per mjölkande get till 500 kr.
1989/90 och till 700 kr. per get 1990/91, vilket motsvarar en höjning med
ca 110 %.
Tillräckligt noggranna kalkyler saknas for att kunna göra en väl genom-
arbetad beräkning av stödbehovet. Därför har JN nu utgått från en schab-
lonmässig beräkning grundad på kostnadsutvecklingen. Utgående från en
ökning av kostnadsläget enligt PM —index med 7,5% (oktober 1989 —
oktober 1990) och baserat på nivån för 1990/91 skulle stödet öka med ca
50 kr. Är däremot utgångspunkten den del av stödet som finansierats via
anslaget C6 blir ökningen från 530 kr. till 570 kr., vilket motsvarar 40 kr.
per mjölkande get.
Enligt den beräkning som redovisas ovan har nu inte utgångspunkten
varit en justering av stödet i förhållande till vad som beräknats för mjölk.
Skälet till detta är att det inte finns några uppgifter som styrker att det
skett en försämring av priserna på getost m. m.
4.2.4 Matpotatis
Stödet till potatisodlingen utgår under 1990/91 med 4060 kr./ha i Norr-
bottens län och i de inre delarna av Västerbottens län samt med 2 320
kr./ha i övriga delar av Västerbottens län och i Jämtlands, Västernorrlands
och Gävleborgs län.
På samma sätt som gäller för getter saknas noggranna kalkyler. JN har
därför nu valt att även for potatis nu utgå från en schablonmässig beräk-
ning. Med utgångspunkt från en avkastning i norra Sverige om 15000
kg/ha och ett pris om 1 kr./kg, erhålles en intäkt om 15 000 kr./ha. Applice-
ras en ökning av kostnadsläget enligt PM-index om 7,5% (oktober 1989 —
oktober 1990) på denna intäkt skulle stödet rent matematiskt behöva ökas
med 1 125 kr./ha. Lönsamheten under 1990 har emellertid även påverkats
av det inkomststöd som utgår. I norra Sverige uppgår stödet till ca 700
kr./ha. Inkomststödet för 1990/91 var inte känt till sin storlek vid bestäm-
ningen av stödnivån under 1990/91 och har således inte beaktats. Därför
bör beloppet nu dras av från den beräkning som grundades på PM-index.
Dessutom bör en korrigering göras för produktivitetsutvecklingen. Med
en produktivitetsutveckling om 1 % bör en ytterligare reducering med 150
kr./ha göras. Nettoökningen blir därför 275 kr./ha.
4.2.5 Äggproduktion
I det livsmedelspolitiska beslutet (1989/90:JoU 25) anförs:
”Utskottet delar... regeringens mening att förutsättningarna for äggpro-
duktionen i norra Sverige måste bevaras och att jordbruksnämnden ges i
uppdrag att lämna förslag om hur detta kan ske.”
JN vill med anledning av det citerade uttalandet av jordbruksutskottet
anföra följande.
I norra Sverige fanns 1989 enligt lantbruksregistret totalt 1 626 företag
med höns. Antalet företag med höns har minskat och uppgick 1985 till ca
1950 st. Norra Sverige svarar för 12% av antalet företag med höns. Dessa
företag fördelar sig på olika besättningsstorlekar enligt tabell 4.7.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
70
Tabell 4.7. Antal företag med höns efter besättningsstorlek 1989
|
Län |
1-49 |
50-199 |
200-999 |
1000- 2999 |
5000- |
Summa |
|
Värmlands |
299 |
38 |
1 |
4 |
4 |
355 |
|
Kopparbergs |
169 |
38 |
10 |
6 |
4 |
227 |
|
Gävleborgs |
219 |
30 |
7 |
5 |
1 |
262 |
|
Västernorrlands |
242 |
17 |
7 |
7 |
5 |
27 |
|
Jämtlands |
185 |
16 |
4 |
2 |
2 |
209 |
|
Västerbottens |
163 |
22 |
22 |
7 |
5 |
219 |
|
Norrbottens |
58 |
5 |
2 |
5 |
6 |
76 |
|
Summa |
1 335 |
166 |
62 |
36 |
27 |
1 626 |
|
% av hela landet |
12 |
10 |
12 |
12 |
9 |
12 |
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
Ett system som är relativt enkelt att administrera är ett system med
direktutbetalningar till företagen om endast de större besättningarna är
bidragsberättigade. Om exempelvis gränsen för att bli bidragsberättigad
sätts vid 1 000 värphöns kommer enligt tabell 4.7 ca 60 företag att omfattas
av systemet. Sätts gränsen så lågt som vid 200 värphöns kommer ca 125
företag att omfattas av systemet. Ett mellanläge kan vara att företag med
minst 500 värphöns omfattas av systemet. Uppskattningsvis kommer då
ett hundratal företag att omfattas av systemet.
Stödet bör rikta sig till de producenter som inte bara satsar en marginell
del av sin tid i produktionsgrenen. En besättning om inemot 10000 värp-
höns kan beräknas ge heltidssysselsättning åt en person.
Enligt en beräkning som utförts av Lantbrukets utredningsinstitut (LUI)
uppgår merkostnaden för produktion av ägg i Kopparbergs län till 23
öre/kg och i övriga Norrland till 63 öre/kg. Merkostnaderna uppkommer
till största delen genom högre uppvärmningskostnader och högre kostna-
der för byggnader och inventarier. Beräkningarna avser i prisläge 1989.
En utgångspunkt för de fortsatta övervägandena kan vara att ett stöd
sätts till motsvarande 68 öre/kg ägg i område 1 och 2 samt till motsvarande
25 öre/kg ägg i område 3 och 4. Förändringen av kostnadsläget enligt
PM —index om 7,5% (oktober 1989 —oktober 1990) har därvid beaktats.
Vid en produktion om 19,6 kg/höna och med en dödlighet om 8%, skulle
beloppen per insatt höna komma att bli enligt tabell 4.8. I dessa belopp
inkluderas kostnaderna av avyttring av utslagshöns.
Tabell 4.8. Stödbehov till äggproduktionen, kr. per insatt höna
|
Område |
Stödbehov |
|
1-2 |
12,30 |
|
3-4 |
4,50 |
För att motverka tröskeleffekter föreslås att stöd betalas ut endast för
det antal höns som överstiger gränsen för stöd samt att ett minsta belopp
som betalas ut utgör 500 kr. Sätts gränsen vid 1 000 värphöns utbetalas
därför stöd först vid minst 1 043 höns i område 1 —2 och först vid minst
1112 höns i område 3 — 4.
71
Tabell 4.9. Uppskattad utgift, milj. kr.
|
Område |
Minst 500 höns |
Minst 1 000 höns |
|
1-2 |
3,1 |
2.4 |
|
3-4 |
0.5 |
0,4 |
|
Summa |
3,6 |
2,8 |
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
I det uppdrag som JN fick av regringen i januari 1990 uppdrogs åt nämn-
den ”att ge förslag till hur det särskilda prisstödet till jordbruket i norra
Sverige tekniskt bör utformas för att det skall vara möjligt att bevara ett
livskraftigt jordbruk i dessa delar av landet. Prisstödet bör därvid bedö-
mas tillsammans med andra tillgängliga stödformer samt de övriga möjlig-
heter som står till buds för att bibehålla jordbruket i norra Sverige, t. ex.
genom uppbyggnaden av kombinationsföretag.”
Jordbruksutskottet (JoU 25) noterar ”att statens jordbruksnämnd fått
regeringens uppdrag att lämna förslag om hur det särskilda prisstödet till
jordbruket i norra Sverige bör utformas för att det skall vara möjligt att
bevara ett livskraftigt jordbruk i dessa delar av landet.”
Det är i hög grad en tolkningsfråga vad som avses med ”ett livskraftigt
jordbruk”. Det är troligt att det finns en viss lägsta nivå på jordbruket i ett
område for att jordbruket långsiktigt skall kunna bestå. Skäl till att det bör
vara på det sättet kan vara att det måste finnas ett visst underlag för handel
med insatsvaror till jordbruket och att det även måste finnas ett visst
underlag for att kunna upprätthålla transportlinjer för uppsamling av
mjölk m. m.
Av uppdraget framgår också att stödet bör bedömas tillsammans med
andra stödformer som står till buds. Det s. k. åtgärdsprogrammet har enligt
statsmakterna avsatt mycket goda resultat. Detta program kommer att
fortsätta ytterligare ett par år. Det är inte möjligt att nu dra några slutsatser
om hur stor effekt programmet har haft på produktionen. Successivt bör
uppföljningar ske.
Vid bedömning av var denna nivå ligger måste hänsyn tas till ett flertal
faktorer. Bland sådana faktorer kan nämnas möjligheterna att upprätthålla
infrastruktur med vägnät, skolor, sjukvård m. m. JN anser att det i första
hand är en politisk bedömning var denna nivå ligger. Emellertid bör
frågeställningen belysas. Ett sätt att belysa frågeställningen är att ta en
utgångspunkt i den faktiska utvecklingen under de senaste åren.
Mejerier (för statligt pristilläggsberättigade kvantiteter), slakterier (för
besiktigad slakt) och äggpackerier (för runmärkta ägg) i norra Sverige har
hittills fått kompensation för merkostnader, framför allt för högre trans-
portkostnader, och som finansierats med regleringsmedel. Stödbehovet
72
har i huvudsak beräknats som skillnaden i transportkostnader mellan
företag i norra Sverige och i övriga landet.
Underlag för de beräkningar som gjorts för livsmedelsindustrin har varit
en enkätundersökning där de deltagande företagen redovisat sina kostna-
der enligt bokföringsmaterial.
Det bör understrykas att ett flertal schabloniseringar har måst göras.
Beräkningarna kan därför inte ses som exakta. Bl. a. har beräkningarna
utgått från de kvantiteter som uppgetts av företagen. Som framgick av JNs
rapport till regeringen om områdesindelningen föreslogs att endast de
kvantiteter som hämtats från stödområdet bör utgöra underlag för beräk-
ning av stöd. Av detta skäl torde de belopp som visar den totala utgiften
för stödet vara något överskattade.
JN återkommer nedan i avsnitt 6 med förslag till stöd för 1991/92.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
Mejerierna i norra Sverige har kompenserats för högre in- och uttransport-
kostnader med extra regionalt bidrag. Stödet till mejerierna har hittills
administrerats av Föreningen för mejeriprodukter (FFM) och har utgått
med ett visst belopp per kg mjölk för de olika mejeriföreningarna. Det
extra regionala bidraget ändrades senast den 1 januari 1990.
Tabell 5.1. Extra regionalt bidrag till mejeriindustrin under 1990 (prog), exkl. Arla
|
Mejeriförening |
Nuv bidrag, Mkg |
fnvägning, |
Totalt, |
|
Norrbotten |
10,6 |
76,3 |
8,1 |
|
Norrmejerier |
7,8 |
125,8 |
9,8 |
|
NNP |
9,6 |
199,8 |
19,2 |
|
S:a Hälsingland |
4,1 |
51,0 |
2,1 |
|
Gefleorten |
5,0 |
57,7 |
2,9 |
|
Dalarna |
5,1 |
101,2 |
5,2 |
|
Värmland |
4,1 |
125,7 |
5,1 |
|
Summa |
737,9 |
52,4 |
För närvarande pågår strukturförändringar inom mejeriindustrin. Be-
slut har fattats om en sammanslagning mellan dels Arla och Gefleortens
mejeriförening dels S:a Hälsinglands, Dalarnas och Värmlands mejeriföre-
ningar. Vidare pågår diskussioner om sammanslagning mellan Norrbot-
tens läns mejeriförening och Norrmejerier.
I ”Driftsstatistik för svenska mejerier” redovisas såväl intransportkost-
nad per kg invägd mjölk som mjölkinvägning per mejeriförening. Med
hjälp av dessa uppgifter har genomsnittliga intransportkostnader beräk-
nats. I tabell 5.2 redovisas de merkostnader i norra Sverige som beräknats
för intransportkostnader för 1990.
73
Tabell 5.2. Merkostnader för intransportkostnader under 1990 (prog)
|
Område |
Invägning, Mkg |
Intransp. |
Merkostnad | |
|
öre/kg |
Mkr. | |||
|
1-2 |
401,9 |
15,5 |
6,9 |
27,7 |
|
3-4 |
335,6 |
11,8 |
3,2 |
10,7 |
|
Övriga |
2 768,5 |
8,6 |
- |
— |
|
Summa |
3 505,0 |
9,7 |
38,4 | |
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
Den beräkning som redovisas i tabell 5.2 slutar således på ett belopp
som är något lägre än det belopp som redovisades i tabell 5.1. Ett skäl till
denna avvikelse är att i tabell 5.2 har endast beaktats intransportkostna-
der.
Kostnadstillägg till slakterierna har hittills utgått for besiktigad slakt inom
resp, område A —D. I tabell 5.3 redovisas de belopp som gäller för 1989
(beloppen per kg slakt ändrades senast 1987).
Tabell 5.3. Kostnadstillägg till slakterierna
|
Område |
'Nöt |
Mkr. |
Svin |
Mkr. |
Får |
Mkr. |
Totalt |
|
A |
126 |
2,8 |
62 |
0,6 |
91 |
0,0 |
3,4 |
|
B |
73 |
8,9 |
41 |
2,9 |
61 |
0.4 |
12,2 |
|
C |
31 |
3,5 |
20 |
2,0 |
31 |
0,2 |
5,7 |
|
D Summa |
8 |
1,3 16,5 |
6 |
2,5 8,0 |
8 |
0,1 0,7 |
3,9 25,2 |
1 Inkl, kalvkött.
I tabell 5.4 redovisas resultatet av den undersökning som nu genomförts.
Enligt undersökningen är det svårt att motivera en differentiering efter
djurslag.
Tabell 5.4. Merkostnader för intransportkostnader under 1990
|
Område |
Slaktvolym, Mkg |
Belopp | ||||
|
'Nöt |
Svin |
Får |
Totalt |
öre/kg |
Mkr. | |
|
1-2 |
13,7 |
7,4 |
0,8 |
21,9 |
25 |
5,5 |
|
3-4 |
9,2 |
211 |
0,5 |
20,7 |
20 |
4.1 |
|
Summa |
22,9 |
18,4 |
1,3 |
42,6 |
9,6 | |
1 Inkl, kalvkött.
2 Uppskattat.
74
Bilaga 3
På samma sätt som för mjölk och slakt har en undersökning gjorts rörande
transportkostnaderna for ägg. 1 tabell 5.5 redovisas resultaten från denna
undersökning.
Tabell 5.5. Transportkostnader för äggpackerierna
|
Område |
Kvantitet |
Merkostnad | |
|
öre/kg |
Mkr. | ||
|
1-2 |
3,5 |
30 |
1,1 |
|
3-4 |
1,2 |
30 |
0.4 |
|
Summa |
1,5 | ||
För närvarande finns två packerier i område 1—2 och ett packeri i
område 3 — 4.
I den rapport om områdesindelningen som JN redovisade för regeringen
den 29 november 1990, ”Prisstödet till jordbruket i norra Sverige”, statens
jordbruksnämnd december 1990 redovisade JN vissa frågeställningar i
samband med höjda stödnivåer. Det konstaterades redan då att i vissa
skördeområden är stödet nu så högt att det överstiger ersättningen till
arbete och kapital. Av ersättningen till arbete och kapital beräknas ca 70%
utgöra ersättning till arbete och resten ersättning till kapital.
Beräkningarna visar att för område 1 blir stödet för mjölkföretag i
genomsnitt 114% av den faktiska ersättningen till arbete och kapital. Den
faktiska ersättningen utgör då i sin tur, enligt de beräkningar som redovi-
sas i avsnitt 4.1, 47% (täckningsgraden) av den beräknade ersättningen.
För område 2 har beräknats 96%. För område 3 och 4 har beräknats tal
som är lägre än 70%. JN föreslår nu att ingen reducering härför sker.
Fortsatta studier bör ske för att belysa effektiviteten av olika former av
stöd.
JN föreslår, i likhet med tidigare att område 4 utgör ett avtrappningsom-
råde. Tidigare har pristillägget avvägts så i område 4 att en reducering har
skett av det beräknade pristillägget till 2/3. JN föreslår att denna reduce-
ring sker även för 1991/92 för mjölk och kött.
Hur det stöd som betalas ut genom det s. k. åtgärdsprogrammet för norra
Sverige bör behandlas vid avvägning av prisstödet till norra Sverige kan
diskuteras. Införandet av åtgärdsprogrammet för några år sedan ansågs då
inte motivera någon korrigering av prisstödet. Enligt JN kan det därför
vara konsekvent att inte heller nu göra någon korrigering för detta stöd.
När erfarenheter vunnits av andra beslutade stödformer bör emellertid
effekterna av även dessa beaktas vid avvägning av stödet till jordbruket i
norra Sverige.
75
JN anförde i rapporten om områdesindelningen att statsmakterna ytter-
ligare bör precisera målsättningen för stödet till jordbruket i norra Sverige.
Det är enligt JN oklart i vilken utsträckning stödet är att se som ett
produktionsstöd resp, ett mera allmänt regionalpolitiskt stöd. I de förslag
till stödnivåer som redovisas nedan föreslår JN att de delar av stödet som
nu utgår i form av djurbidrag ersätts (utom för suggor och värphöns) med
ett pristillägg. Alternativt redovisas också för mjölkkor hur stort ett djur-
bidrag skulle bli om pristillägget matematiskt omvandlas till ett djurbi-
drag.
Jämfört med den utgift som redovisades i samband med beräkningarna i
avsnitt 4 och 5 har en reducering skett för mjölk med 10% för minskad
produktion under 1991/92 i förhållande till de uppskattningar för 1990
som utnyttjats. För kött har produktionen förutsatts bli oförändrad.
6.2.1 Jordbruket
I tabell 6.1 redovisas de justeringar som enligt JN bör göras för mjölk, i
förhållande till de beräkningar som redovisades i avsnitt 4.2.
Tabell 6.1. JNs förslag till pristillägg på mjölk, öre/kg
|
Område |
Enligt |
Reducering i 4 |
JNs förslag | |
|
öre/kg |
Mkr. | |||
|
1 |
131 |
131 |
74 | |
|
2 |
106 |
— |
106 |
339 |
|
3 |
65 |
— |
65 |
82 |
|
4 |
35 |
12 |
23 |
40 |
|
Summa |
535 | |||
De uppgifter om pristillägg som redovisas i tabellen ovan är uttryckta
vid 4,2% fetthalt. Tidigare har pristilläggen till mjölk uttryckts som pris-
tillägg på mjölkfett. Pristillägget på mjölkfett erhålles genom att dividera
uppgifterna i tabellen ovan med 0,042. Det är oklart om det är lämpligt att
betala ut stödet efter mängden mjölk eller efter mängden mjölkfett. JN
föreslår att nämnden bemyndigas att avgöra om pristillägget bör uttryckas
som pristillägg på mjölkfett eller på mjölk.
I förslaget till pristillägg ingår även det extra utjämningsbidraget som
tidigare finansierades inom utjämningssystemet för mjölk.
Om pristilläggen för mjölk i stället fullt ut omvandlas till ett djurbidrag
skulle bidraget per mjölkko komma att uppgå till 8 000, 6 500, 4 000 resp.
1400 kr. i resp, område räknat vid en avkastning på 6100 kg/år. För
typgårdarna betyder således stödet för mjölk mellan ca 29 000 och 168 000
kr./år.
Livdjurspriserna i södra Sverige för en ko har angetts till mellan 6 500
och 7 500 kr. och för en kviga till mellan 5000 och 12000 kr. I norra
Sverige har livdj urspriset för en kviga angetts till mellan 9 500 och 10500
kr. Även om uppgifterna är mycket översiktliga och därmed osäkra synes
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
76
de indikera att livdjurspriserna sett som genomsnitt är ungefär de samma Prop. 1990/91: 99
eller något högre i norra Sverige än i övriga delar av landet. Bilaga 3
I tabell 4.4 redovisades beräkningar för nötkött. JN föreslår att samma
pristillägg utgår för kalvkött samt för får- och lammkött som för nötkött.
JNs förslag till pristillägg för dessa produkter redovisas i tabell 6.2. För att
även beakta de kvantiteter av kalvkött samt får- och lammkött som produ-
ceras har schablonmässigt ett tillägg till utgiften gjorts om 10%.
Tabell 6.2. JNs förslag till pristillägg på nötkött, kalvkött samt får- och lammkött,
öre/kg
|
Område |
Enligt |
Reducering i |
JNs förslag | |
|
öre/kg |
Mkr. | |||
|
1 |
1 180 |
1 180 |
22 | |
|
2 |
955 |
— |
955 |
116 |
|
3 |
585 |
— |
585 |
25 |
|
4 |
315 |
110 |
205 |
12 |
|
Summa |
175 | |||
I och med att pristillägget för kött successivt höjts, ökar risken att
systemet missbrukas. Inom JN har under hösten 1990 utförts ett arbete
med att utveckla alternativa former för utbetalning av stödet samt former
för hur kontrollen kan skärpas. Detta arbete kommer att slutföras under
våren. Detta inkluderar även en förändring av utbetalningsformerna för
pristilläggen på kött i riktning mot att även utnyttja utbetalningar direkt
till jordbrukare. I dagsläget sker utbetalningar uteslutande genom slakteri
eller motsvarande. För att kunna utföra kontrollen på ett effektivt sätt är
det angeläget att ha tillgång till lantbruksregistret.
Bör även hänsyn tas till produktionsutvecklingen kan det räkneexempel
som redovisades i avsnitt 4.4 tas som en utgångspunkt. Med de förutsätt-
ningar som ställdes upp för räkneexemplet skulle pristilläggen i genomsnitt
behöva höjas med ytterligare ca 15 öre/kg mjölk och med ca 135 öre/kg
nötkött. Utgiften kommer då att öka med ca 150 milj. kr.
I tabell 6.3 redovisas JNs förslag till stöd för suggor och slaktsvin.
Tabell 6.3. JNs förslag till stöd för suggor och slaktsvin
|
Område |
Suggor |
Slaktsvin | ||
|
kr./sugga |
Mkr. |
öre/kg |
Mkr. | |
|
1 |
1 350 |
0,1 |
250 |
0,1 |
|
2 |
860 |
5.4 |
210 |
11.1 |
|
3 |
420 |
0,8 |
60 |
1,2 |
|
4 |
110 |
0,5 |
— |
— |
|
Summa |
6,8 |
12,4 | ||
För getter föreslår JN att stödet höjs i område 1 och 2 till 750 kr. per
mjölkande get samt bibehålies vid oförändrat 700 kr. per mjölkande get i
område 3 och 4. Skälet till att en differentiering föreslås är dels att i någon
77
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 99
mån minska trappstegseffekten mot området söder om stödområdet, dels
att merkostnaderna för vallproduktionen torde vara lägre i den södra delen
av stödområdet jämfört med den norra delen av stödområdet.
Utgiften för getstödet beräknas till 1,7 milj. kr.
Uppgifter om priser på getter är svårt att få fram. Det finns emellertid
indikationer på att livdjurspriset är i samma storleksordning som stödet.
Vad gäller matpotatisodlingen föreslår JN att stödet ökas med avrundat
280 kr./ha. I område 1 föreslås att det nuvarande högre stödet om 4060
kr./ha ökas till 4 340 kr./ha och i område 2 föreslås att det nuvarande lägre
stödet om 2 320 kr./ha ökas till 2 600 kr./ha. Inget stöd föreslås utgå i
område 3 och 4.
Utgiften för stödet till matpotatisodlingen beräknas till 7,1 milj. kr.
Stödet till äggproduktionen i norra Sverige har hittills utgått i form av
packeribidrag som finansierats inom regleringsekonomin. Dessutom har
ett stöd betalats ut för att minska kostnaderna för fjäderfäslakt. JN har i
tidigare skrivelse till regeringen föreslagit att detta senare stöd avvecklas.
Mot bakgrund av det livsmedelspolitiska beslutet föreslår JN att det
införs ett stöd riktat direkt till äggproducenterna.
Stödet kan utformas så att det utgår först fr. o. m. 1 000 insatta höns
samt att det minsta belopp som betalas ut utgör 500 kr. Gränsen 1 000
utnyuttjades också för den numera borttagna produktionsavgiften för
värphöns. Även branschföreträdare anser att denna gräns är lämplig.
JN föreslår att nämnden bemyndigas att fastställa närmare bestämmel-
ser om villkor för att erhålla stöd.
I tabell 6.4 redovisas stödet till äggproduktionen.
Tabell 6.4. JNs förslag till stöd till äggproduktionen
|
Område |
Kr. per in- |
Milj. kr. |
|
1-2 |
12,30 |
2.4 |
|
3-4 |
4.50 |
0.4 |
|
Summa |
2,8 |
JN föreslår dessutom att de övergångsåtgärder som skisserades i nämn-
dens förslag till områdesindelning införs. I utredningen om områdesindel-
ningen angavs en utgift om 10 milj. kr. Med de stödbelopp för 1991/92
som JN nu föreslår torde detta belopp vara en överskattning. Hur stor den
verkliga utgiften kommer att bli är svårt att beräkna. Med de regler som
skisserades i utredningen om områdesindelningen torde en utgift om högst
5 milj. kr. vara mera realistisk.
6.2.2 Livsmedelsindustrin
JN föreslår, vad gäller livsmedelsindustrin, att stödområdet delas in i två
delar, ett område 1—2 och ett område 3 — 4. Som ett allmänt krav föreslås
att den bidragsberättigade produktionen kommer från stödområdet.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
78
JN har nu inte kunnat göra en fullständig analys av merkostnaderna
inom livsmedelsindustrin. Hittills har endast intransportkostnaderna ana-
lyserats.
JN föreslår att samma totala utgift tas upp för kostnadstillägg för mejeri-
er och slakterier som för 1990/91, samt att JN bemyndigas att efter fortsatt
utredningsarbete fastställa de belopp som bör utgå. En förutsättning kan
då vara att stödet inte tillåts öka. Det fortsatta utredningsarbetet bör bl. a.
inriktas mot att analysera uttransportkostnaderna.
Med denna förutsättning kan kostnadstillägget till slakterier beräknas
till 26 milj. kr. och till mejerier 50 milj. kr. samt packeribidrag till äggpac-
kerier 2 milj, kr., vilket totalt innebär 78 milj. kr. Beloppet till äggpackerier
har därvid reducerats för den omfördelning som föreslås genom att stöd
även föreslås riktas direkt till jordbrukarna.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 3
6.2.3 Sammanfattning av utgift för 1991/92 enligt JNs förslag
I tabell 6.7 redovisas i sammanfattning en beräkning av den otala utgiften
för stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige. Som
redovisades tidigare har antagits att produktionen av mjölk är 5% lägre
under 1991/92 än under 1990/91. Det faktiska utfallet blir beroende på
produktionens utveckling.
Tabell 6.7. Total beräknad utgift för stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige, milj. kr.
|
Jordbruket |
1991/92 |
1990/91 |
|
Mjölk, pristillägg |
535 |
500 |
|
”, utjämningsbidrag |
47 | |
|
Kött av nöt, kalv, gris, får och lamm 189 |
158 | |
|
Smågrisar |
7 |
7 |
|
Getter |
2 |
2 |
|
Matpotatis |
7 |
7 |
|
Ägg |
3 | |
|
Övergångsåtgärder |
5 | |
|
Delsumma |
748 |
721 |
|
Livsmedelsindustrin | ||
|
Mejerier |
46 |
48 |
|
Slakterier |
25 |
25 |
|
Äggpackerier |
2 |
3 |
|
Delsumma |
73 |
76 |
|
Summa |
821 |
797 |
1 Avvecklas.
2 Förekommer inte 1990/91.
Skillnaden mellan 1990/91 och 1991/92 beror dels på ändrat stöd, dels
på ändrad produktion av mjölk. Om produktionen av mjölk hade hållits
oförändrad, skulle utgiften för 1991/92 ha varit ca 30 milj. kr. högre.
79
7 Förslag Prop. 1990/91:99
JN föreslår, vad gäller jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige,
att statsmakterna beslutar
att den områdesindelning som föreslogs i JNs skrivelse den 29 november
1990 infors fr. o. m. den 1 juli 1991,
att pristilläggen ändras for mjölk, nötkött, kalvkött, kött av gris samt får-
och lammkött,
att stödet ändras för smågrisproduktionen och getnäringen,
att pristillägg införs för ägg,
att arealbidraget ändras för potatis,
att övergångsåtgärder införs enligt den skiss som redovisades i JNs
skrivelse den 29 november 1990,
att ett statsfinansierat kostnadstillägg införs för mejerier och slakterier
samt
att ett statsfinansierat packeribidrag införs för äggpackerier.
JN föreslår vidare
att nämnden bemyndigas att besluta om kostnadstilläggens och packeri-
bidragens storlek inom en maximal ram om 73 milj, kr.,
att nämnden ges möjlighet att besluta om ändrad betalningsgrund för
mjölk,
att nämnden bemyndigas att utforma de närmare villkoren för pris-
tillägg för ägg samt
att de belopp som redovisas i nedanstående tablå skall gälla fr. o. m. den
1 juli 1991.
|
Produkt |
område 1 |
2 |
3 |
4 |
|
Jordbruket | ||||
|
Mjölk, öre/kg |
131 |
106 |
65 |
23 |
|
Kött av nöt, kalv, får och | ||||
|
lamm, öre/kg |
1 180 |
955 |
585 |
205 |
|
Suggor, kr./sugga |
1 350 |
860 |
420 |
110 |
|
Kött av gris, öre/kg |
250 |
210 |
60 |
- |
|
Getter, kr./mjölkande get |
750 |
750 |
700 |
700 |
|
Matpotatis, kr./ha |
4 340 |
2 600 |
- |
— |
|
Ägg, kr./insatt höna |
12,30 |
12,30 |
4,50 |
4.50 |
Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören efter föredragning av
avdelningsdirektören Svensson samt byrådirektörerna Johansson, Johns-
son och Nordström i närvaro av avdelningscheferna Andersson och Öje-
heim.
Svante Englund
Harald Svensson
80
STATENS JORDBRUKSNÄMND Dnr 00-145/90 1991 -02-12
Regeringen
Jordbruksdepartementet
103 33 Stockholm
I skrivelse till regeringen den 23 januari 1991 redovisade statens jord-
bruksnämnd (JN) förslag angående stöd till jordbruket och livsmedelsin-
dustrin i norra Sverige under 1991/92. Detta förslag kompletteras nu
genom att ytterligare material redovisas.
I bilaga /redovisas beräkningar avseende pristillägg till jordbruket i
norra Sverige grundade på den nuvarande områdesindelningen.
I bilaga //redovisas en analys av effekterna i norra Sverige av avskaffan-
det av tvåprissystemet för mjölk.
Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören efter föredragning
av avdelningdirektören Svensson i närvaro av avdelningschefen Öjeheim.
Svante Englund
Harald Svensson
Prop. 1990/91:99
Bilaga 4
81
STATENS JORDBRUKSNÄMND 1991-01-31
Bilagal Prop. 1990/91:99
Bilaga 4
I skrivelse till regeringen den 23 januari 1991 redovisade statens jord-
bruksnämnd (JN) förslag till pristillägg m. m. för jordbruket i norra Sve-
rige under 1991/92. Förslaget avsåg den områdesindelning som föreslogs i
rapport till regeringen i november 1990.1 denna skrivelse redovisas förslag
till pristillägg som grundas på den hittillsvarande områdesindelningen för
mjölk och kött från olika djurslag.
Med samma förutsättningar som använts för beräkningarna för skrivel-
sen den 23 januari 1991 föreslår JN de belopp som redovisas i tabell 1
(mjölk) och tabell 2 (kött från olika djurslag). Vid beräkningen av den
totala utgiften har samma produktionsutveckling förutsatts som i ovan
nämnda skrivelse. Beräkningen inrymmer viss osäkerhet. Därför har utgif-
ten i resp, område anpassats så att totalsumman blir densamma som i den
tidigare beräkningen. I annat fall hade kostnadsberäkningen avvikit med
några miljoner kr. från den beräkning som redovisades tidigare.
Tabell 1. Förslag till pristillägg för mjölk
|
Område |
Enligt |
Reducering i område 4 |
Förslag | |
|
öre/kg |
Mkr. | |||
|
1 |
137 |
137 |
82 | |
|
2a |
109 |
— |
109 |
227 |
|
2b |
100 |
— |
100 |
114 |
|
3 |
62 |
— |
62 |
60 |
|
4 |
39 |
13 |
26 |
52 |
|
Summa |
535 | |||
|
Tabell 2. |
Förslag till pristillägg för nötkött, kalvkött samt får- och lammkött | |||
|
Område |
Enligt |
Reducering |
Förslag | |
|
beräkn. |
i område 4 | |||
|
öre/kg |
Mkr. | |||
|
1 |
1230 |
1 230 |
24 | |
|
2 |
950 |
— |
950 |
116 |
|
3 |
560 |
— |
560 |
18 |
|
4 |
360 |
120 |
240 |
17 |
|
Summa |
175 | |||
82
Bilagall Prop. 1990/91:99
Bilaga 4
STATENS JORDBRUKSNÄMND 1991-02-11
Projektgrupp Norrland
Genom beslut av regeringen den 21 juni 1989 fick statens jordbruksnämnd
(JN) i uppdrag att följa utvecklingen för producenterna i norra Sverige och
för de små producenterna. I denna PM redovisas ett försök till bedömning
av den effekt som hittills har uppkommit genom avskaffandet av tvåpris-
systemet.
I motioner under 1987/88 (JoU 1987/88:25) pekades på den oro som
förelåg ”för att en eventuell produktionsöknings inverkan på producent-
priset vid avskaffandet av tvåprissystemet skulle drabba de mindre produ-
centerna och producenterna i norra Sverige. För att motverka sådana
effekter för de mindre producenterna bör enligt utskottets mening särskil-
da övergångsåtgärder vidtas under ett år efter avskaffandet av tvåprissy-
stemet.”
Avskaffandet av tvåprissystemet ledde till att produktionen ökade och
att de genomsnittliga avräkningspriserna föll samtidigt som efterfrågan
inom landet på mejeriprodukter inte ändrades nämnvärt eller minskade
något.
I tabell 2.1 redovisas strukturförändringarna totalt för landet under de
senaste åren. Det är svårt att se några större förändringar i utvecklingen.
Det finns dock en tendens till att de genomsnittliga leveranserna ökat
relativt kraftigt under de senaste två åren samt att antalet mjölkkor per
besättning ökat mer under de senaste två åren än tidigare.
Av tabellen framgår att under perioden med tvåprissystemet ökade
antalet kor per besättning med knappt 0,5 ko per år. Mellan 1988/89 och
1989/90 ökade antalet kor per besättning med 1,6 kor. Ett sätt att resonera
kan vara att skillnaden mellan 1,6 och 0,5 (=1,1) är en effekt av det
borttagna tvåprissystemet. En förutsättning för denna slutsats är att inga
förändringar i övrigt i utvecklingen har inträffat. Detta kan i och för sig
vara en långtgående slutsats. Det är emellertid inte möjligt att med säker-
het dela upp effekterna av de olika faktorer som påverkar jordbruket.
83
Tabell 2.1. Strukturutvecklingen inom mjölkproduktionen
|
År |
Antal leve- |
Total prod. |
Kg per |
Antal kor 1 OOO-tal |
Antal kor per |
|
1984/85 |
34 800 |
3 647 |
104800 |
651 |
18,7 |
|
1985/86 |
32 700 |
3451 |
105500 |
623 |
19,1 |
|
1986/87 |
30800 |
3434 |
111 500 |
588 |
19,1 |
|
1987/88 |
29 100 |
3 339 |
114 700 |
570 |
19,6 |
|
1988/89 |
27 500 |
3 372 |
122 600 |
567 |
20,6 |
|
1989/90 |
25 800 |
3 503 |
135 800 |
573 |
22,2 |
Prop. 1990/91:99
Bilaga 4
I tabell 2.2 redovisas hur antalet besättningar med mjölkkor i produk-
tionsområdena nedre och övre Norrland förhåller sig till det totala antalet
besättningar i landet. De relativa förändringar som skett är mycket små. I
gruppen med mindre besättningar har den andel av besättningarna som
finns i Norrland minskat med 0,5 procentenheter sedan år 1985.1 gruppen
med större besättningar däremot har den andel av besättningarna som
finns i Norrland ökat med 0,3 procentenheter. Totalt har andelen i Norr-
land minskat med 1,4 procentenheter sedan år 1985. Det är således inte
möjligt att påstå att norra Sverige har utvecklat sig på ett nämnvärt
annorlunda sätt än hela landet. Möjligen skulle det kunna påstås att
ökningen under år 1990 av den genomsnittliga besättningsstorleken varit
något lägre i Norrland jämfört med hela landet. Förändringen är dock så
liten att något avseende knappast bör fastas vid den.
Tabell 2.2. Antalet besättningar i Norrland jämfört med antalet besättningar i hela
landet, procent
År Besättningar i Norrland
1—24 kor 25—kor Summa
|
Antal |
% av landet |
Antal |
% av landet |
Antal |
% av landet | |
|
1985 |
6102 |
22,9 |
950 |
11,3 |
7052 |
20,1 |
|
1986 |
5 606 |
22,2 |
909 |
11,9 |
6515 |
19,8 |
|
1987 |
5 143 |
21,9 |
887 |
11.9 |
6030 |
19,5 |
|
1988 |
4 703 |
21,6 |
887 |
11,8 |
5 590 |
19,1 |
|
1989 |
4 259 |
21,9 |
943 |
11,6 |
5 202 |
18,9 |
|
19901 |
3813 |
22,4 |
1032 |
11,6 |
4 845 |
18,7 |
1 Preliminärt.
Avkastningsökningen i norra Sverige har under de senaste åren, som i
landet i övrigt, uppgått till ca 2 % per år.
I tabell 3.1 redovisas prisutvecklingen för mjölk. De förändringstal som
redovisas avser en real förändring där priset deflaterats med KPI.
84
Tabell 3.1. Utveckling av avräkningspriset1 på mjölk
|
År |
Pris, |
Real föränd- |
|
öre/kg |
ring, % | |
|
1984/85 |
250 |
_ |
|
1985/86 |
269 |
+ 2,1 |
|
1986/87 |
290 |
+ 3,6 |
|
1987/88 |
297 |
- 2,9 |
|
1988/89 |
319 |
+ 1,5 |
|
1989/90 |
306 |
-11,3 (2 —6,0) |
Prop. 1990/91:99
Bilaga 4
' Enligt jordbruksekonomiska meddelanden.
2 Vid årsskiftet 1989/90 betalades ett djurbidrag ut om 875 kr. I juni 1990 betalades
ett djurbidrag ut om 475 kr. Beloppet 875 kr. och hälften av 435 kr. motsvarar ett
tillskott till priset om 18 öre/kg vid en avkastning om 6 100 kg/ko. Om dessa 18
öre/kg beaktas blir minskningen mellan 1988/89 och 1989/906,0%.
Det är inte möjligt att exakt beräkna hur stor del av den beräknade
förändringen av lönsamheten i mjölkproduktionen som är en effekt av
avskaffandet av tvåprissystemet. Flera ytterligare faktorer, utöver avskaf-
fandet av tvåprissystemet kan ha inverkat på prisutvecklingen och därmed
på lönsamheten. Sådana faktorer är ändrade avsättningsmöjligheter på
den inhemska marknaden, ändrade priser vid avsättning på export och
produktivitetsutvecklingen. Vidare kan periodiseringseffekter göra att det
blir svårt att jämföra avräkningspriserna under olika år med varandra. I
sammanhanget bör noteras att det inte bara är den del av intäkten som
erhålles via försålda produkter som bör beaktas, utan även den del av
jordbrukarnas totala intäkter som erhålles genom djurbidrag m. m. Det är
inte möjligt att separera inverkan på lönsamheten av dessa olika effekter.
Som anfördes ovan ökade produktionen i samband med avvecklingen
av tvåprissystemet. Man kan utgå ifrån att i företag med ledig kapacitet
blir kostnadsökningen lägre i förhållande till intäktsökningen jämfört med
företag utan ledig kapacitet. Tillgängliga undersökningar visar att det
under perioden med tvåprissystemet fanns ledig kapacitet hos mjölkpro-
ducenterna.
Den beräkningsmodell som utnyttjas som ett underlag för avvägning av
stödet beaktar inte eventuella effekter av ändrad produktion utan endast
effekter av ändrade priser. I modellen definieras nämligen storleken på
företaget genom koantalet (21 st). Modellen utnyttjar genomsnittsuppgif-
ter. För att på ett riktigt sätt kunna beakta en produktionsändring måste
beräkningsmodellen utgå från en marginalansats.
Merparten av förändringen av lönsamheten inom mjölkproduktionen
till följd av prisfallet torde vara att hänföra till avskaffandet av tvåprissy-
stemet. Som en utgångspunkt för ett räkneexempel kan siffran 75% av det
reala prisfallet anges. Dessutom kan konstateras att produktionen per
besättning ofta utökades i samband med avskaffandet av tvåprissystemet
(produktivitetseffekt). Produktionsökningen kan bero på två olika fakto-
rer, den ena är att avkastningen ökar, den andra är att koantalet ökar.
Avkastningsökningen har beaktats i beräkningsmodellen. Däremot har
inte ett ökat koantal beaktats i modellen. Bör effekten av ökat koantal
beaktas kan det ske genom att det procenttal som avser effekten av prisfal-
let (75%) sänkas. Inte heller för denna produktivitetseffekt är det möjligt
85
att göra några noggranna beräkningar. Som ett räkneexempel kan anges en Prop. 1990/91: 99
säkning till 65%. Beräkningar redovisas både för alternativet med 65% Bilaga 4
och alternativet med 75%.
De beräkningar som redovisas av JN i skrivelsen den 23 januari 1991
har därför kompletterats med en beräkning som visar stödbehovet vid
antagande om ”oförändrad lönsamhet” som ger ett högre stödbehov än
som redovisats av JN (57% täckningsgrad). Av den skillnad som erhålles
mellan de båda beräkningarna bör då enligt de utgångspunkter som angavs
ovan 65% eller 75% av skillnaden beaktas.
Genom att mjölk och nötkött behandlas i samma modell kommer därför
inte endast stödbehovet för mjölk, utan även stödbehovet för kött att
påverkas.
Vid bedömning av effekter av avskaffandet av tvåprissystemet bör hän-
syn tas till att andelen företag med kontrakt varierade mellan södra och
norra Sverige. Företagarna i norra Sverige hade nämligen särregler som
medgav en gynnsammare behandling än företagarna i södra Sverige. I
södra Sverige hade ca 90% av mjölkproducenterna kontrakt medan i norra
Sverige hade endast ca 50% tecknat kontrakt. Någon särskild hänsyn har
emellertid inte tagits till detta förhållande i denna PM.
Genom tvåprissystemet var det möjligt att hålla prisnivån på en genom-
snittligt högre nivå än när tvåprissystemet avskaffats. Det prisfall som
uppstått i samband med avskaffandet av tvåprissystemet ger därför en
permanent lönsamhetssänkning jämfört med under den period när två-
prissystemet tillämpades. De räkneexempel som redovisas i avsnitt 4.1 och
4.2 syftar till att belysa storleken av denna lönsamhetssänkning.
I tabell 4.1 redovisas den beräkning som gjorts under förutsättning att dels
65%, dels 75% av lönsamhetsförändringen beaktas. Tabellen kan jämföras
med tabell 4.2 i skrivelsen från den 23 januari 1991. Beräkningarna för
nötkött kan tillämpas även för kalvkött samt får- och lammkött.
I tabellen är utgångspunkten den av JN föreslagna områdesindelningen
samt att andelen egenproducerad fodersäd är 1/3.
Tabell 4.1. Beräknat stödbehov 1991/92 for mjölk och nötkött (föreslagen områdesin-
delning), öre/kg
|
Område |
Mjölk |
Nötkött | ||
|
65% |
75% |
65% |
75% | |
|
1 |
148 |
151' |
1 330 |
1 355 |
|
2 |
122 |
124 |
1085 |
1 115 |
|
3 |
80 |
82 |
720 |
740 |
|
4 |
49 |
51 |
435 |
455 |
|
4 just. |
33 |
34 |
290 |
305 |
131 +(157— 131) *0,75=151.
86
En justering i område 4 bör som tidigare ske av pristilläggen till 2/3 av Prop. 1990/91: 99
beräknat stödbehov. Denna beräkning redovisas i tabellen som ”4 just.”. Bilaga 4
Tabell 4.2 avviker från tabell 4.1 på så sätt att utgångspunkten är den
nuvarande områdesindelningen.
Tabell 4.2. Beräknat stödbehov 1991/92 lor mjölk och nötkött (nuvarande områdesin-
delning), öre/kg
|
Område |
Mjölk |
Nötkött | ||
|
65% |
75% |
65% |
75% | |
|
1 |
151 |
154 |
1 360 |
1 380 |
|
2a |
125 |
127 |
1085 |
1 110 |
|
2b |
115 |
117 |
1085 |
1 110 |
|
3 |
77 |
79 |
690 |
710 |
|
4 |
53 |
56 |
475 |
495 |
|
4 just. |
35 |
37 |
315 |
330 |
Som framgår av tabellerna uppgår skillnaden mellan de två alternativen
(65% och 75%) till ca 2 öre/kg mjölk. Totalt för ett företag av samma
storlek som typföretagen motsvarar denna skillnad ca 3 500 kr./år (vid
175000 produktekvivalenter). För typföretagen i område 3 uppgår sam-
kostnaderna till ca 250000 kr./år (ca 1/3 av den totala intäkten). Mot
bakgrund av att det fanns överkapacitet inom mjölkproduktionen under
den period som tvåprissystemet tillämpades, kan det mycket väl vara så att
en utökning av produktionen i samband med att tvåprissystemet avskaffa-
des, kunde ske utan att samkostnaderna ökade nämnvärt. Även om en
mycket stor del av den inträffade lönsamhetsförändringen berodde på
avskaffandet av tvåprissystemet, torde det således ha varit möjligt för en
stor del av företagen att kompensera sig genom ett högre utnyttjande av
kapaciteten.
I tabell 4.1 och 4.2 redovisas beräkningar både för mjölk och nötkött.
Det kan diskuteras om även stödet för nötkött bör påverkas av att effekter-
na av avskaffandet av tvåprissystemet beaktas. Å ena sidan kan utgångs-
punkten vara den att endast den direkta effekten av avskaffandet av
tvåprissystemet bör beaktas. I så fall bör inte stödet för nötkött påverkas.
Är å andra sidan utgångspunkten den att en viss total lönsamhetsnivå för
mjölkföretagen (uttryckt i genom en viss täckningsgrad) eftersträvas, bör
även pristillägget för nötkött justeras i förhållande till de beräkningar som
redovisades den 23 januari 1991.
I JNs skrivelse den 23 januari 1991 beräknades utgiften för mjölk och
nötkött m.m. till 710 milj.kr. Den totala utgiften för mjölk och nötkött
m. m. enligt olika alternativ kan beräknas enligt följande schema. Beräk-
ningen av utgiften utgår från tabell 4.1.
87
Tabell 4.3. Schema för beräkning av utgiften
|
Täckningsgrad, % |
Procent |
Mjölk, |
Kött, |
Summa, |
|
57 |
100 |
674 |
225 |
899 |
|
75 |
641 |
211 |
852 | |
|
65 |
627 |
206 |
833 | |
|
47 |
0 |
535 |
175 |
710 |
|
43 |
634' | |||
|
' Beloppet 634 |
milj. kr. har |
beräknats |
genom följande |
ekvation: (899 —x) |
*4/14=710 —x x=634.
Prop. 1990/91:99
Bilaga 4
Med utgångspunkt från den s. k. merkostnadsmodellen har ett alternativt
räkneexempel gjorts för att belysa konsekvenserna av att ändra ett typföre-
tags besättning med 1 mjölkko. Ett försök har således gjorts att utnyttja
modellen som en modell för att studera marginella förändringar. En grund
för att välja en förändring med 1 ko är att den redovisning över strukturut-
vecklingen som skedde ovan, antyder att effekten skulle kunna vara av
denna storleksordning. För beräkningarna har antagits att samkostnader-
na inte ändras vid en förändring av denna storleksordning. Med denna
förutsättning minskar kostnaden per kg mjölk med ca 8 öre vid en ökning
med 1 mjölkko.
Detta beräkningsresultat kan tillämpas så att det beräknade stödbehovet
vid 57 % täckningsgrad reduceras med 8 öre/kg mjölk. 11, ex. stödområde 1
i alternativet med fyra områden blir då stödbehovet 149 öre/kg mjölk.
Även för övriga områden är överensstämmelsen god med de stödbehov
som redovisades i tabellerna 4.1 och 4.2.
De antaganden som gjorts för de räkneexempel som redovisats ovan är
osäkra. I exemplen har inte beaktats att jordbruket i norra Sverige hade
särregler inom tvåprissystemet. Vidare kan jämförbarheten mellan olika år
av uppgifterna om antalet mjölkkor ifrågasättas. Möjligen kan siffran för
antalet mjölkkor för det senaste året vara högt i förhållande till tidigare år.
Om dessa två faktorer beaktas kan antagandet om ökningen av antalet kor
per besättning som en effekt av avskaffandet av två prissystemet vara en
överskattning. Utgår man från en förändring med 0,5 kor per besättning i
stället för en förändring med 1 ko per besättning till följd av avskaffandet
av tvåprissystemet, skulle effekten blir endast 4 öre/kg i stället för 8 öre/kg.
Produktivitetseffekten blir således lägre med antagande om en ändring
med 0,5 kor per besättning i stället för 1 ko per besättning.
88
Prop. 1990/91:99
Proposition .......................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll....................... 1
Propositionens lagförslag ................................ 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991 28
1 Inledning.......................................... 28
2 Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige..... 29
2.1 Allmänna utgångspunkter .......................... 29
2.2 Strukturutvecklingen.............................. 33
2.3 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
budgetåret 1991/92 ............................... 33
2.3.1 Områdesindelningen ......................... 33
2.3.2 Stödet budgetåret 1991/92 ..................... 35
2.3.3 Beräkningsmodellen.......................... 39
2.4 Utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92 ....... 39
3 Främjande av forskning rörande alternativa och kompletterande
metoder till djurförsök ................................ 41
4 Startkapital till ny branschorganisation för matpotatiskontroll . . 42
5 En ny myndighet .................................... 42
6 Upprättade lagförslag................................. 43
7 Hemställan ........................................ 44
8 Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 ..................... 44
9 Beslut ............................................ 45
Bilaga 1 Sammanfattning av Prisstödet till jordbruket i norra Sve-
rige — översyn av områdesgränserna.
Jordbruksnämnden............................ 46
Kartor över nuvarande och föreslagen områdesindelning 47
Särskilt yttrande av ledamöterna Genfors och Lundkvist
samt skrivelse från jordbruksnämndens konsumentdelega-
tion ....................................... 51
Bilaga 2 Prisstödet till jordbruket i norra Sverige — utredning av
skrivelser och motioner om områdesändringar.
Jordbruksnämnden............................ 55
Bilaga 3 Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sve-
rige budgetåret 1991/92.
Jordbruksnämnden............................ 60
Bilaga 4 Komplettering av tidigare redovisat förslag om stöd till
jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige.
Jordbruksnämnden............................ 81
89
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991