Regeringens proposition
1990/91:68

om ändring i brottsbalken m. m. (böter)

Prop.

1990/91:68

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 6 december 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om ändringar av bötesstraffets utformning
och tillämpningsområde.

Det föreslås att maximum för penningböter höjs från 1 000 kr. till
2 000 kr. vid ett brott och från 2 000 kr. till 5 000 kr. när penningböter
tillämpas som gemensamt straff för flera brott.

Propositionen innehåller också förslag om ändring av skalan för antalet
dagsböter. Det lägsta antalet dagsböter som kan dömas ut föreslås bli 30
dagsböter i stället för som nu en dagsbot Om ett brott för vilket böter är före-
skrivet bör föranleda ett lägre straff än 30 dagsböter, skall penningböter dö-
mas ut.

Maximala antalet dagsböter höjs enligt förslaget från 120 till 150 för ett
brott och från 180 till 200 som gemensamt straff för flera brott.

Minsta beloppet för en dagsbot höjs enligt förslaget från 10 kr. till 30 kr.
Om särskilda skäl föreligger, skall dagsbotens belopp få jämkas.

Om böter skall dömas ut som ett gemensamt straff för flera brott och det
bland brotten ingår ett som bör föranleda dagsböter, föreslås att det
gemensamma straffet blir dagsböter. Om det finns särskilda skäl, skall dock
rätten kunna döma särskilt för brott för vilka endast penningböter är
föreskrivna.

Allmänna bötesminimum differentieras och höjs till 100 kr. vid penning-
böter och normerade böter samt till 450 kr. vid dagsböter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

1 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 68

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

Prop. 1990/91:68

dels att 16 kap. 16 §, 25 kap. 1-8 §§, 27 kap. 2 §, 28 kap. 2 §, 31 kap. 1 §
samt 34 kap. 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i 25 kap. skall införas en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 kap.

16 §1

Den som för oljud på allmän
plats eller annars offentligen beter
sig på ett sätt som är ägnat att väcka
förargelse hos allmänheten, döms
förförargelseväckande be-
teende till böter, högst ettusen
kronor.

Den som för oljud på allmän
plats eller annars offentligen beter
sig på ett sätt som är ägnat att väcka
förargelse hos allmänheten, döms
för f örargelseväckande be-
teende till penningböter.

25 kap.

2

Böter ddöms i dagsböter.

Är för böter utsatt ett visst
högsta belopp som inte överstiger
ettusen kronor eller skall böter be-
stämmas efter särskild beräknings-
grund (normerade böter), ddöms de
dock omedelbart i pengar.

Böter skall dömas ut, enligt vad
som är föreskrivet för brottet i
fråga, i dagsböter, penningböter el-
ler normerade böter. Är viss bötes-
form inte föreskriven för brottet,
döms böter ut i dagsböter eller, om
brottet förskyller lägre straff än
trettio dagsböter, i penningböter.

3

Dagsböter ddöms till ett antal av
minst en och högst etthundratjugo.

Dagsböter skall bestämmas till
ett antal av minst trettio och högst
etthundrafemtio.

1 Senaste lydelse 1980:1133.

2 Senaste lydelse 1980:1133.

3 Senaste lydelse 1980:1133.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:68

Vatje dagsbot fastställs i pengar
till ett belopp från och med tio till
och med ettusen kronor, efter vad
som bedöms som skäligt med hän-
syn till den tilltalades inkomst, för-
mögenhet, försörjningsskyldighet
och ekonomiska förhållanden i öv-
rigt Är brottet ringa får dagsbotens
belopp jämkas med hänsyn härtill.

Varje dagsbot fastställs till ett
visst belopp från och med trettio till
och med ettusen kronor, efter vad
som bedöms som skäligt med hän-
syn till den tilltalades inkomst, för-
mögenhet, försörjningsskyldighet
och ekonomiska förhållanden i öv-
rigt. Om det finns särskilda skäl, får
dagsbotens belopp jämkas.

Minsta bötesbelopp är fyrahund-
rafemtio kronor.

3 §4

Minsta bötespdföljd är femtio Penningböter skall bestämmas
kronor, om ej annat är stadgat.       till lägst etthundra kronor och högst

tvdtusen kronor. Om ett lägre hög-
sta belopp är särskilt föreskrivet,
gäller dock detta.

Böter md användas såsom ge-
mensamt straff för flera brott, om
böter kunna följa ä vart och ett av
brotten.

Gemensamt straff i böter må ej
avse brott, för vilket stadgats nor-
merade böter eller böter som icke
md förvandlas till fängelse.

Normerade böter år böter som,
enligt vad som är föreskrivet för
brottet, skall bestämmas efter sär-
skild beräkningsgrund.

Minsta bötesbelopp är etthundra
kronor.

5

Böter sdsom gemensamt straff
för flera brott ddöms i dagsböter,
om sddana är stadgade för nägot av
brotten.

Sdsom gemensamt straff får
dagsböter ddömas till ett antal av
etthundradttio och böter omedelbart
i pengar till ett belopp av tvdtusen
kronor.

Är för något av brotten stadgat
ett visst lägsta bötesstraff, får det
straffet ej underskridas.

Böter får användas som gemen-
samt straff för flera brott, om böter
kan följa på vart och ett av brotten.

Om det finns särskilda skäl, får
rätten döma till penningböter för ett
eller flera brott för vilka sådan på-
följd är föreskriven och samtidigt
döma till annan form av böter för
brottsligheten i övrigt.

Gemensamt straff i böter får inte
avse brott för vilket är föreskrivet
normerade böter eller böter som
inte får förvandlas till fängelse.

4 Senaste lydelse 1980:1133.

5 Senaste lydelse 1980:1133.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1990/91:68

Böter skola tillfalla kronan, om
ej annat är föreskrivet.

Ådömas böter sdsom gemensamt
straffför flera brott och skola böter
för något av brotten helt eller delvis
tillfalla annan än kronan eller
användas för särskilt ändamål, skall
efter omständigheterna förordnas
huru böterna skola fördelas.

Om uppbörd och indrivning av
böter finnes bestämmelser i bö-
tesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om
inte annat är föreskrivet, förvandlas
till fängelse i lägst fjorton dagar
och högst tre månader enligt be-
stämmelserna i bötesverkställig-
hetslagen.

§

Böter som gemensamt straff för
flera brott döms ut i dagsböter, om
något av brotten förskyller dagsbö-
ter.

Som gemensamt straff får dags-
böter bestämmas till ett antal av
högst tvåhundra och penningböter
till ett belopp av högst femtusen kro-
nor.

Om det för något av brotten är
föreskrivet ett visst lägsta bötes-
straff, får detta inte underskridas.

§6

Böter tillfaller staten.

Beträffande vite som blivit någon
i särskilt fall förelagt genom beslut
av domstol eller annan myndighet
skola 6 § första stycket och 7 § äga
motsvarande tillämpning. I fråga
om annat vite skall tillämpas vad i
detta kapitel är stadgat om böter.

§

Om uppbörd och indrivning av
böter finns bestämmelser i bö-
tesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om
inte annat är föreskrivet, förvandlas
till fängelse i lägst fjorton dagar
och högst tre månader enligt be-
stämmelserna i bötesverkställig-
hetslagen.

§

Beträffande vite som blivit någon
i särskilt fall förelagt genom beslut
av domstol eller annan myndighet
skall 7och 8 §§ äga motsvarande
tillämpning. I fråga om annat vite
skall tillämpas vad i detta kapitel är
föreskrivet om böter.

6 Senaste lydelse 1983:351.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1990/91:68

27 kap.

2 §7

Villkorlig dom får förenas med
dagsböter, högst etthundradttio, va-
re sig böter har föreskrivits för brot-
tet eller ej.

Villkorlig dom får förenas med
dagsböter, högst tvåhundra, vare sig
böter har föreskrivits för brottet el-
ler inte.

28 kap.

2 §8

Skyddstillsyn får förenas med
dagsböter, högst etthundraåttio,
vare sig böter har föreskrivits för
brottet eller ej.

Skyddstillsyn får förenas med
dagsböter, högst tvåhundra, vare sig
böter har föreskrivits för brottet el-
ler inte.

31 kap

1 §9

Kan den som är under tjugoett år och som begått brottslig gärning bli fö-
remål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga får rätten
överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom social-
tjänsten.

Om brottslighetens straffvärde
eller art eller den tilltalades tidigare
brottslighet påkallar det, får jämte
överlämnande till vård inom social-

Om brottslighetens straffvärde
eller art eller den tilltalades tidigare
brottslighet påkallar det, får jämte
överlämnande till vård inom social-

tjänsten dömas till dagsböter, högst
etthundraåttio, vare sig böter har
föreskrivits för brottet eller ej.

tjänsten dömas till dagsböter, högst
tvåhundra, vare sig böter har före-
skrivits för brottet eller inte.

Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms
vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten, i sam-
band med överlämnande enligt första stycket, föreskriva att den dömde på
tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med visst ar-
bete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i
belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan före-
skrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke .

7 Senaste lydelse 1988:942.

8 Senaste lydelse 1988:942.

9 Senaste lydelse 1990:64.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1990/91:68

34 kap.

5 §10

Är den tidigare ddömda påfölj-
den villkorlig dom, får förordnande
enligt 1 § 1 meddelas endast för
brott som begåtts före prövotidens
böljan.

Meddelas förordnande enligt
1 § 1, får rätten, om den nya brotts-
lighetens straffvärde eller art påkal-
lar det, även döma till dagsböter,
högst etthundradttio, vare sig böter
har föreskrivits för brottet eller inte.

Är den tidigare påföljden villkor-
lig dom, får förordnande enligt 1 § 1
meddelas endast för brott som be-
gåtts före prövotidens början.

Meddelas förordnande enligt
1 § 1, får rätten, om den nya brotts-
lighetens straffvärde eller art påkal-
lar det, även döma till dagsböter,
högst tvåhundra, vare sig böter har
föreskrivits för brottet eller inte.

Tillämpas 1 § 1 eller 2, får rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 § 1
eller 2 eller förlänga prövotiden till tre år, dock endast om fråga därom upp-
kommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövoti-
dens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 § 3 får inte ske, med mindre
fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av
åtal inom ett år från prövotidens utgång.

Är den tidigare ddömda påfölj-
den skyddstillsyn, får rätten vid till-
lämpning av 1 § 1, om den nya
brottslighetens straffvärde eller art
eller den tilltalades tidigare brotts-
lighet påkallar det, även döma till
dagsböter, högst etthundradttio,
vare sig böter har föreskrivits för
brottet eller ej. Är fängelse före-
skrivet för det nya brottet och kan,
med hänsyn till sådana omständig-
heter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § 1
inte tillämpas med mindre än att så-
dant förordnande förenas med fri-

Är den tidigare påföljden
skyddstillsyn, får rätten vid tillämp-
ning av 1 § 1, om den nya brottslig-
hetens straffvärde eller art eller den
tilltalades tidigare brottslighet på-
kallar det, även döma till dagsböter,
högst tvdhundra, vare sig böter har
föreskrivits för brottet eller inte. Är
fängelse föreskrivet för det nya
brottet och kan, med hänsyn till så-
dana omständigheter som i 30 kap.
11 § sägs, 1 § 1 inte tillämpas med
mindre än att sådant förordnande
förenas med frihetsberövande, får

hetsberövande, får rätten i stället för

rätten i stället för att döma till böter

att döma till böter döma till fängelse döma till fängelse enligt 28 kap. 3 §.
enligt 28 kap. 3 §.

Tillämpas 1 § 1 eller 2 får rätten besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 §
eller förlänga prövotiden till högst fem år. Har den dömde åtagit sig att
följa en sådan behandlingsplan som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3, till-
lämpas bestämmelserna i 28 kap. 6 a §.

10 Senaste lydelse 1988:942.

11 Senaste lydelse 1988:942

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1990/91:68

Döms den tilltalade med tillämp-
ning av 1 § 3 till fängelse, skall när
straffets längd bestäms skälig hän-
syn tas till vad han har undergått till
följd av domen på skyddstillsyn och
till vad han har avtjänat av fängelse
som ddömts enligt första stycket el-
ler 28 kap. 3 § liksom till böter som
ddömts enligt första stycket eller
28 kap. 2 §. I fall som här avses får
fängelse ddömas på kortare tid än
vad som är föreskrivet för brottet.
Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a §
första stycket lämnats i domen skall,
om fängelse ddöms, detta beaktas,
när straffets längd bestäms.

Fängelse enligt första stycket får
inte ddömas och beslut enligt andra
stycket eller beslut om undanröj-
ande av skydstillsyn får inte medde-
las, i annat fall än när fråga därom
uppkommer i mål vari den dömde
häktats eller erhållit del av åtal före
prövotidens utgång.

Döms den tilltalade med tillämp-
ning av 1 § 3 till fängelse, skall när
straffets längd bestäms skälig hän-
syn tas till vad han har undergått till
följd av domen på skyddstillsyn och
till vad han har avtjänat av fängelse
som dömts ut enligt första stycket
eller 28 kap. 3 § liksom till böter
som dömts ut enligt första stycket
eller 28 kap. 2 §. I fall som här avses
får fängelse dömas ut på kortare tid
än vad som är föreskrivet för brottet.
Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a §
första stycket lämnats i domen skall,
om fängelse döms ut, detta beaktas,
när straffets längd bestäms.

Fängelse enligt första stycket får
inte dömas ut och beslut enligt
andra stycket eller beslut om undan-
röjande av skydstillsyn får inte med-
delas, i annat fall än när fråga därom
uppkommer i mål vari den dömde
häktats eller erhållit del av åtal före
prövotidens utgång.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2. Är i äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som
inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst
det utsatta beloppet I fråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har
trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter
som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter
eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.

3. Äldre bestämmelser om böter som skall tillfalla annan än staten, skall
fortfarande tillämpas. Detsamma skall gälla beträffande äldre bestämmelser
om viten, som blivit någon i särskilt fall förelagda av domstol eller annan
myndighet och som skall tillfalla annan än staten.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1-3, 5 och 6 §§ samt 48 kap. 4 § rätte-
gångsbalken skall ha följande lydelse.

Prop. 1990/91:68

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 kap.

Part, som mot bättre vetande in-
leder eller föranleder rättegång i
tvistemål, straffes med dagsböter.

En part, som mot bättre vetande
inleder eller föranleder rättegång i
tvistemål, döms till böter.

Föres av part mot bättre vetande
talan mot dom eller beslut, dömes
han till dagsböter; är det överrätts
dom eller beslut, vare straffet lägst
tjugufem dagsböter.

Om en part mot bättre vetande
för talan mot dom eller beslut, döms
han till böter.

Söker part i tvistemål eller måls-
ägande i brottmål genom på-
ståenden eller invändningar, som
åro uppenbart ogrundade, eller ge-
nom innehållande av bevis eller an-
nan otillbörlig åtgärd förhala rätte-
gången, straffes han med dagsböter.
Vad nu sagts om part gälle ock in-
tervenient, även om han ej äger
ställning av part.

Försöker en part i tvistemål eller
en målsägande i brottmål förhala
rättegången genom påståenden eller
invändningar, som är uppenbart
ogrundade, eller genom innehål-
lande av bevis eller någon annan
otillbörlig åtgärd, döms han till bö-
ter. Vad nu sagts om part gäller
också intervenient, även om han inte
har ställning som part.

Den som vid sammanträde inför
rätten stör förhandlingen eller foto-
graferar i rättssalen eller bryter mot
föreskrift eller förbud, som har
meddelats med stöd av 5 kap. 9 §,
döms till böter, högst ettusen kro-
nor. Till samma straff döms den
som muntligen inför rätten eller i
rättegångsskrift uttalar sig otillbör-
ligt.

Den som vid sammanträde inför
rätten stör förhandlingen eller foto-
graferar i rättssalen eller bryter mot
föreskrift eller förbud, som har
meddelats med stöd av 5 kap. 9 §,
döms till penningböter. Till samma
straff döms den som muntligen inför
rätten eller i rättegångsskrift uttalar
sig otillbörligt.

1 Senaste lydelse 1987:747.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1990/91:68

Röjer någon utan giltigt skäl vad
enligt rättens eller undersöknings-
ledarens förordnande icke får up-
penbaras, straffes han med dagsbö-
ter.

48 kap.

4 §2

Röjer någon utan giltigt skäl vad
enligt rättens eller undersökningsle-
darens förordnande inte får uppen-
baras, döms han till böter.

Strafföreläggande får utfärdas
beträffande brott, för vilket ej stad-
gas svårare straff än böter, dock ej
normerade böter, och beträffande
brott, för vilket stadgas dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.
Om dagsböter skall användas som
påföljd för brottet, får dock straffö-
reläggande utfärdas endast när brot-
tet ensamt eller tillsammans med
annat sådant brott som nu har
nämnts förskyller högst etthundra
dagsböter.

Det finns särskilda bestämmelser
begåtts av någon som är under arton

Strafföreläggande får utfärdas
beträffande brott, för vilket inte fö-
reskrivs svårare straff än böter, dock
ej normerade böter, och beträffande
brott, för vilket föreskrivs böter eller
fängelse i högst sex månader. Om
dagsböter skall användas som på-
följd för brottet, får dock strafföre-
läggande utfärdas endast när brottet
ensamt eller tillsammans med annat
sådant brott som nu har nämnts för-
skyller högst etthundratjugo dags-
böter.

i strafföreläggande för brott som har

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2 Senaste lydelse 1988:820.

3 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1885:56 s. 1) med vissa före-
skrifter till beredande av skydd för undervattenstelegraf-
kablar

Härigenom föreskrivs att 3 § kungörelsen (1885:56 s. 1) med vissa före-
skrifter till beredande av skydd för undervattenstelegrafkablar skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3§‘

Bryter någon mot vad som stad- Den som bryter mot vad som fo-
gas i f § 1 och 2, dömes till dagsbö- reskrivs i 1 och 2 §§, döms till bö-
ter.                                            ter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:641.

Prop. 1990/91:68

10

4 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1915:288) angående förbud
att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon-
eller annan svagströmsledning över riksgränsen

Härigenom föreskrivs att 3 § kungörelsen (1915:288) angående förbud
att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan
svagströmsledning över riksgränsen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

3§*

Prop. 1990/91:68

Om någon utan Kungl. Maj. ts
tillstånd eller i strid mot föreskrifter
som givits vid meddelande av till-
stånd utför eller nyttjar ledning som
avses i denna kungörelse, dömes
till dagsböter, om ej för gärningen
är stadgat straff i brottsbalken.

Den som utan tillstånd eller i
strid mot föreskrifter som givits vid
meddelande av tillstånd utför eller
nyttjar ledning som avses i denna
kungörelse, döms till böter, om inte
gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:643.

11

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser
om sjöfynd

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1918:163) med vissa bestämmelser
om sjöfynd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

8§i

Underlåter bärgare att göra sådan anmälan, som i 1 § sägs, eller under-
låter befälhavare eller redare att, på sätt i 2 § är föreskrivet, tillkännagiva
vad bärgat blivit, eller förskingrar eller undandöljer befälhavare eller redare
något av de influtna medlen, straffes efter allmän lag.

Lämnar bärgare, befälhavare el-
ler redare, i sviklig avsikt, oriktig
uppgift angående omständigheterna
vid bärgningen, eller vidtager han, i
sådan avsikt, särskild åtgärd med
det bärgade godset, eller underlåter
befälhavare eller redare att, i enlig-
het med vad i 2 § stadgas, avlämna
det bärgade eller därför influtna
medel, dömes till dagsböter, om ej
för gärningen är stadgat strängare
straff i allmän lag.

I de fall, nu sagda äro, äge rätten förklara bärgarlön förverkad eller
nedsätta dess belopp under vad eljest varit skäligt.

Lämnar bärgare, befälhavare
eller redare, i sviklig avsikt, oriktig
uppgift angående omständigheterna
vid bärgningen, eller vidtar han, i
sådan avsikt, särskild åtgärd med
det bärgade godset, eller underlåter
befälhavare eller redare att, i enlig-
het med vad i 2 § föreskrivs, avläm-
na det bärgade eller därför influtna
medel, döms till böter, om inte
gärningen är belagd med strängare
straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

5 Senaste lydelse 1964:180.

12

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän
flottled

Härigenom föreskrivs att 77-79 §§ lagen (1919:426) om flottning i
allmän flottled skall ha följande lydelse.

77 §1

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Idkas utan behörigt tillstånd flottning i allmän flottled, innan densamma
blivit till allmänt begagnande upplåten, eller eljest å tid, då flottning ej är
medgiven, eller utlägges i allmän flottled obarkat virke, där sådant icke är
tillåtet, vare bot från och med fem till och med femtio öre för varje stycke
flottgods, dock lägst tio kronor; och skall, där olovlig flottning ägt rum in-
nan flottleden upplåtits till allmänt begagnande, den skyldige tillika förplik-
tas utgiva flottledsavgifter, varom i 18 § förmäles.

Underlåter någon att vid flottning ställa sig till efterrättelse de föreskrif-
ter, som till skydd för allmän farled, väg, bro eller färja blivit meddelade;
eller

underlåter flottande vad honom åligger enligt 66 § andra stycket med av-
seende å virkesjoumaler och tumningslistor; eller

bryter någon mot det i 68 § andra stycket stadgade förbud att ur allmän
flottled upptaga omärkt eller otydligt märkt virke; eller

bryter någon i fråga om avbarkning mot vad som stadgas i 69 § tredje
stycket eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av samma stycke,

dömes till dagsböter.                  döms till böter.

78 §2

Till dagsböter dömes:                Till böter döms:

1) ledamot av flottningsstyrelse eller flottningschef, där han mot bättre
vetande i handling, som framlägges å flottningsstämma eller ingives till
länsstyrelsen, rörande flottledens eller flottningsföreningens angelägenheter
meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller flottningschef, där han uppsåtligen i strid med
bestämmelserna i 25, 32 eller 33 § använder någon flottledens eller de flot-
tandes tillhörighet för ett annat ändamål än det, för vilket samma tillhörig-
het må användas;

3) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges å
flottningsstämma, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande flottle-
dens eller flottningsföreningens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter
att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats.

Prop. 1990/91:68

1 Senaste lydelse 1964:183.

2 Senaste lydelse 1977:671.

13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:68

79§3

Åsidosätts föreskrift, som i 37 §,
41 § första stycket, 44 §, 47 § andra
och tredje styckena, 51 § första
stycket, 54 § sista stycket eller 76 §
första och andra styckena är medde-
lad, eller försummar styrelseleda-
mot att på sätt i 56 § tredje stycket
stadgas hålla den där omförmålda
förteckningen tillgänglig och över-
sända den till flottande eller att, då
flottande enligt sjätte stycket i
nämnda § påyrkat hänskjutande av
visst ärende till prövning på flott-
ningsstämma, låta upptaga ärendet
på förteckningen, döms den försum-
lige till dagsböter.

Åsidosätts föreskrift, som i 37 §,
41 § första stycket, 44 §, 47 § andra
och tredje styckena, 51 § första
stycket, 54 § sista stycket eller 76 §
första och andra styckena är medde-
lad, eller försummar styrelseledamot
att på sätt i 56 § tredje stycket före-
skrivs hålla den där nämnda
förteckningen tillgänglig och över-
sända den till flottande eller att, då
flottande enligt sjätte stycket i
nämnda § påyrkat hänskjutande av
visst ärende till prövning på flott-
ningsstämma, låta upptaga ärendet
på förteckningen, dörns den försum-
lige till böter.

Förseelse mot 47 § tredje stycket, 51 § första stycket, 54 § sista stycket
eller 56 § tredje stycket, så ock styrelseledamots försummelse att å den i 56
§ omförmälda förteckning upptaga ärende, vars hänskjutande till flott-
ningsstämma av flottande påyrkats enligt sjätte stycket i samma §, må åtalas
allenast av målsägande, och skall härvid såsom målsägande anses såväl
flottningsföreningen som vaije flottande.

Åtal for förseelse, som i denna paragraf omfönmäles, skall anhängiggöras
vid allmän underrätt i den ort, där flottningsstyrelsen har sitt säte.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

3 Senaste lydelse 1983:649.

14

7 Förslag till                                                    Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

19 §1

Försummar styrelseledamot att Försummar styrelseledamot att
fullgöra vad enligt 3 eller 11 § ålig- fullgöra vad enligt 3 eller 11 § ålig-
ger honom, dömes till dagsböter.      ger honom, döms till böter.

Förseelsen åtalas av allmän åklagare. Åtalet anhängiggöres vid allmän
underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller, om bestämmelse
härutinnan icke är meddelad, där stiftelsens förvaltning huvudsakligen skall
utövas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:189.

15

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa
fall av gods som skall inlastas å fartyg

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa
fall av gods som skall inlastas å fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

3§1

Prop. 1990/91:68

Saknas i fall, som avses i 1 § första-tredje styckena, viktuppgift, eller är
bruttovikten för lågt angiven, dömes den för viktmärkningen ansvarige till
böter, dock vare han från ansvar fri, där godset, då han mottog detsamma,
var försett med uppgift om bruttovikten och anledning saknats till anta-
gande, att uppgiften var oriktig.

Är viktuppgiften icke anbragt på
ett tydligt och varaktigt sätt d god-
sets utsida, eller avser uppgiften
icke bruttovikten i kilogram, dömes
den för viktmärkningen ansvarige
till böter, högst femhundra kronor.

Följer å förseelse, som ovan när
straff enligt denna lag icke tillämpas.

Om viktuppgiften inte är anbragt
på ett tydligt och varaktigt sätt pd
godsets utsida, eller om uppgiften
inte avser bruttovikten i kilogram,
döms den för viktmärkningen an-
svarige till penningböter.

ts, ansvar enligt brottsbalken, skall

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1972:250.

16

9 Förslag till

Lag om ändring i checklagen (1932:131)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 74 § checklagen (1932:131) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

74 §1

Har någon med uppsåt till annans
förfång antingen utställt check utan
täckning eller ock, före utgången av
den tid, inom vilken av honom ut-
ställd check skall uppvisas till be-
talning, utan skälig anledning åter-
kallat checken eller förfogat över
täckningen, dömes till dagsböter el-
ler fängelse i högst ett år, om ej för
gärningen är stadgat straff i 9 kap.
brottsbalken.

Har någon av oaktsamhet förfarit
på sätt i första stycket sägs, dömes
till dagsböter. Är brottet grovt, mä
dömas till fängelse i högst sex må-
nader.

Har någon med uppsåt till annans
förfång antingen utställt check utan
täckning eller ock, före utgången av
den tid, inom vilken av honom
utställd check skall uppvisas till be-
talning, utan skälig anledning åter-
kallat checken eller förfogat över
täckningen, döms till böter eller
fängelse i högst ett år, om gärningen
inte är belagd med straff i 9 kap.
brottsbalken.

Har någon av oaktsamhet förfarit
på sätt i första stycket sägs, döms till
böter. Är brottet grovt får dömas till
fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:192.

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 68

17

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall
att tillhandahålla förnödenheter m. m. for ordningsmaktens
behov

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1932:242) om skyldighet i vissa
fall att tillhandahålla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens behov

dels att 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Vägrar eller försummar någon att fullgöra anfordran enligt denna lag,
äger vederbörande polisbefäl låta uttaga det begärda.

Den som gör sig skyldig till väg- Den som gör sig skyldig till väg-
ran eller försummelse, som nu ran eller försummelse, som nu sagts,
sagts, dömes till dagsböter.            döms till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Prop. 1990/91:68

18

11 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1933:78) angående beteck-
ning för vissa slag av vin

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ förordningen (1933:78) angående
beteckning för vissa slag av vin skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:68

Den som bryter mot vad i 1 § fö-
reskrivits straffes med dagsböter.

Har någon under tid, då han är
ställd under åtal för förseelse mot
denna förordning, fortsatt samma
förseelse, skall han för varje gång
åtal därför anhängiggöres fällas till
särskilt ansvar.

Den som bryter mot vad i 1 § fö-
reskrivits döms till böter.

Har någon under tid, då han är
ställd under åtal för förseelse mot
denna förordning, fortsatt samma
förseelse, skall han för varje gång
åtal därför väcks fällas till särskilt
ansvar.

Förseelse mot denna förordning åtalas av allmän åklagare vid allmän
domstol.

Böter, som ddömas enligt denna
förordning, tillfalla kronan. Saknas
tillgäng till böternas gäldande,
skola de förvandlas enligt allmänna
strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

19

12 Förslag till

Lag om ändring i skeppsklarerarförordningen (1934:119)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 14 § skeppsklarerarförordningen (1934:119)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

14 §

Ombesörjer någon skeppsklare-
ring utan att vara därtill berättigad
eller överskrider någon honom med-
delat tillstånd till skeppsklarering,
straffes med dagsböter.

Ombesörjer någon skeppsklare-
ring utan att vara därtill berättigad
eller överskrider någon honom med-
delat tillstånd till skeppsklarering,
skall han dömas till böter.

Lag samma vare, där den, som innehar tillstånd till skeppsklarering,
fordrar högre ersättning än taxan medgiver eller gör sig skyldig till förseelse
mot de i 5 och 13 §§ meddelade föreskrifterna.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som
i första stycket är nämnd, samma förseelse, skall han, när han därtill varder
lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits
fällas till särskilt ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

20

13 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1935:47) angående viss
uppgiftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser
ävensom kanaler och andra vattentrafikleder

Härigenom föreskrivs att 4 § kungörelsen (1935:47) angående viss upp-
giftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser ävensom kanaler och
andra vattentrafikleder skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

Prop. 1990/91:68

21

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

8§>

Den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte dömes
till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som eljest utan tillstånd bedriver arbetsförmedling mot ersättning
dömes till böter.

Den som försummar att göra an- Den som försummar att göra an-
mälan enligt 5 § dömes till böter mälan enligt 5 § döms till penning-
högst femhundra kronor.             böter.

Prop. 1990/91:68

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1976:156.

22

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall
mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 5-7 §§ lagen (1939:299) om förbud i vissa fall
mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Har i strid mot bestämmelserna i
2 § 1 mom. överlåtelse eller upplå-
telse skett, straffes överlåtaren eller
upplåtaren med dagsböter eller
fängelse i högst ett år.

Föreslagen lydelse

§

Har i strid mot bestämmelserna i
2 § 1 mom. överlåtelse eller upplå-
telse skett, döms överlåtaren eller
upplåtaren till böter eller fängelse i
högst ett år.

Fälles någon, som i strid mot bestämmelserna i 2 § 1 mom. a) eller b)
överlåtit egendom, till ansvar enligt första stycket, må domstolen, efter ty
skäligt finnes, förklara egéndomen förverkad eller, om den ej kan tillrätta-
skaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens värde. Den
som eljest förbrutit sig som i första stycket sägs må, efter ty skäligt finnes,
dömas att utgiva betingat vederlag.

Har överlåtelse av aktie förmedlats av någon, som yrkesmässigt i kom-
mission köper och säljer fondpapper, skall vad i denna paragraf är stadgat
om överlåtare äga tillämpning å kommissionären; hava såväl överlåtaren
som förvärvaren anlitat kommissionär, skall vad nu sagts gälla den som
handlat för förvärvarens räkning.

Har vad i 3 § stadgas ej iakttagits
vid utfärdande av teckningslista,
varde stiftare eller, där fråga är om
ökning av aktiekapital, ledamot i
bolagets styrelse dömd till dagsbö-
ter.

Har på grund av aktieteckning,
som skett i strid mot bestämmel-
serna i denna lag, aktiebrev utgivits
till utlänning eller bolag, som i 2 §
1 mom. a) är nämnt, varde styrelse-
ledamot, med vars begivande brevet
utgivits, straffad med dagsböter
eller fängelse i högst ett år.

Har vad i 3 § föreskrivs inte
iakttagits vid utfärdande av teck-
ningslista, skall stiftare eller, där
fråga är om ökning av aktiekapital,
ledamot i bolagets styrelse dömas
till böter.

Har på grund av aktieteckning,
som skett i strid mot bestämmel-
serna i denna lag, aktiebrev utgetts
till utlänning eller bolag, som i 2 §
1 mom. a) är nämnt, skall styrelsele-
damot, med vars medgivande brevet
utgetts, dömas till böter eller
fängelse i högst ett år.

23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:68

Böter, som ddömas enligt denna
lag, ävensom förverkad egendom
samt ersättning och vederlag, varom
i 5 § förmäles, tillfalla kronan.

§

Förverkad egendom samt ersätt-
ning och vederlag, som i 5 § sägs,
tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

24

16 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1939:707) angående skyldig-
het för förvaltare av fastighet att biträda vid utlämnande av
inköpskort, m. m.

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1939:707) angående skyl-
dighet för förvaltare av fastighet att biträda vid utlämnande av inköpskort,
m.m.

dels att 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Underlåter någon att fullgöra ho-
nom enligt 1 § åliggande uppgifts-
skyldighet eller avgiver någon vid
fullgörande av sådan uppgiftsskyl-
dighet veterligen oriktig uppgift
eller åsidosätter någon eljest vad
honom enligt 1 eller 2 § dligger,
straffes med dagsböter.

Underlåter någon att fullgöra ho-
nom enligt 1 § åliggande uppgifts-
skyldighet eller avger någon vid
fullgörande av sådan uppgiftsskyl-
dighet veterligen oriktig uppgift el-
ler åsidosätter någon annars vad
som dligger honom enligt 1 eller
2 §, döms till böter.

Har den felande genom förseelsen velat bereda sig eller annan fördel el-
ler skada annan, må till fängelse i högst sex månader dömas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

25

17 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1940:176) med vissa bestämmelser
om fraktfart med svenska fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Förelagen lydelse

Företages med fartyg resa utan
tillstånd, då sådant erfordras, eller
iakttages icke för tillstånd uppställt
villkor, straffes befälhavaren med
dagsböter eller fängelse i högst ett
år.

Företas med fartyg resa utan
tillstånd, då sådant erfordras, eller
iakttas inte för tillstånd uppställt
villkor, döms befälhavaren till böter
eller fängelse i högst ett år.

Har någon bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren
till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller har redare el-
ler annan, som i redares ställe haft befattning med fartyget, med vetskap om
förseelsen underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra dess utförande,

dömes han till straff som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande eller ersättning för bogsering skolat
enligt därom träffat avtal tillkomma den brottslige, må domstolen, efter ty
skäligt finnes, förplikta honom att utgiva fraktens eller ersättningens belopp.
Är den, vilken frakten eller ersättningen skolat tillkomma, ej förfallen till
straff efter ty ovan sägs, må han förpliktas att av frakten eller ersättningen
utgiva det belopp, vartill för honom uppkommen vinst å den olovliga åtgär-
den högst kan skattas.

Har uppläggning, avrustning el-
ler avmönstring av fartyg skett i
strid mot vad i 3 § är stadgat, straf-
fes fartygets ägare eller den, som
eljest äger förfoga över fartyget,
med dagsböter eller fängelse i högst
ett år.

Har uppläggning, avrustning eller
avmönstring av fartyg skett i strid
mot vad i 3 § är föreskrivet, döms
fartygets ägare eller den, som an-
nars äger förfoga över fartyget, till
böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

26

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt

Härigenom föreskrivs att 69 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

Prop. 1990/91:68

27

19 Förslag till

Lag om ändring i vämpliktslagen (1941:967)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 36 och 37 §§ vämpliktslagen (1941:967) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

36 §1

Värnpliktig, som utan laga förfall
uteblir från inskrivningsförrättning,
till vilken han kallats, eller som un-
derlåter att fullgöra skyldighet att
anmäla laga förfall enligt 18 §,
döms till böter, högst ettusen kro-
nor.

Värnpliktig, som utan laga förfall
uteblir från inskrivningsförrättning,
till vilken han kallats, eller som un-
derlåter att fullgöra skyldighet att
anmäla laga förfall enligt 18 §,
döms till penningböter.

37 §2

Värnpliktig, som utan laga förfall
underlåter att fullgöra skyldighet
enligt 34 eller 35 §, döms till böter,
högst ettusen kronor.

Värnpliktig, som utan laga förfall
underlåter att fullgöra skyldighet
enligt 34 eller 35 §, döms till pen-
ningböter.

Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet oriktig uppgift, döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1980:1137.

2 Senaste lydelse 1980:1137.

28

20 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1942:155) angående förbud
mot försäljning av vissa kemikalier

Härigenom föreskrivs att 2 § kungörelsen (1942:155) angående förbud
mot försäljning av vissa kemikalier skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:68

Bryter ndgon mot det i 1 § första
stycket stadgade förbudet, straffes
med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.

Den som bryter mot det i 1 §
första stycket föreskrivna förbudet,
döms till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Utdömda böter tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

29

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåt-
gärder för vissa kraftanläggningar m. m.

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1942:335) om särskilda skydds-
åtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.

dels att 19 § skall upphöra att gälla,

dels att 18 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

18 §1

Underlåter ndgon att fullgöra
anmälningsskyldighet, varom stad-
gas i 11 §, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

Den som underlåter att fullgöra
anmälningsskyldighet enligt 11 §,
döms till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Samma lag vare, där någon utför i denna lag avsedd anläggning eller
verkställer väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan an-
läggning i strid mot prövningsmyndighetens föreskrifter.

Den som utan skälig anledning
vägrar att låta anläggning besiktigas
enligt vad i 15 § sägs straffes med
dagsböter.

Den som utan skälig anledning
vägrar att låta anläggning besiktigas
enligt vad i 15 § sägs döms till bö-
ter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1982:488.

30

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942:723) om skyddsympning inom
försvarsväsendet

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1942:723) om skyddsympning inom
försvarsväsendet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:68

4§ 1

Den som underlåter att fullgöra
ympningsplikt enligt denna lag,
straffes med böter frän och med fem
till och med femtio kronor; och äge
domstolen att vid vite förelägga ho-
nom att fullgöra sin ympningsplikt.

Den som underlåter att fullgöra
ympningsplikt enligt denna lag
döms till penningböter. Rätten får
vid vite förelägga honom att full-
göra sin ympningsplikt.

Böter och viten tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1948:471.

31

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar
och katter

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar
och katter1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:68

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 §, 3 § tredje styc-
ket andra meningen eller 7 § andra meningen eller mot beslut som har
meddelats med stöd av 3 § första stycket, döms till böter.

Den som försummar att lämna
underrättelse enligt 4 § första styc-
ket döms till böter, högst ettusen
kronor.

Den som försummar att lämna
underrättelse enligt 4 § första
stycket döms till penningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Lagen omtryckt 1987:260. Senaste lydelse av lagens rubrik 1987:260.

32

24 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1944:133) om kastrerering skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

8§>

Prop. 1990/91:68

Den som verkställer kastrering i
strid med denna lag eller mot bättre
vetande till myndighet eller läkare
avgiver osann utsaga i ärende angå-
ende kastrering, dömes, om ej för
gärningen är stadgat straff i brotts-
balken, till dagsböter eller fängelse
i högst sex månader.

Den som verkställer kastrering i
strid med denna lag eller som mot
bättre vetande till myndighet eller
läkare avger osann utsaga i ärende
angående kastrering, döms, om
gärningen inte är belagd med straff i
brottsbalken, till böter eller fängelse
i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

■ Senaste lydelse 1975:692.

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 68

33

25 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1945:174) med vissa be-
stämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon
eller redskap

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1945:174) med vissa be-
stämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

10 §

Den, som vid förande eller sköt-
sel av eller vidtagande av annan åt-
gärd med gengasdrivet fordon eller
redskap åsidosätter någon av de i
1-6 och 8 §§ meddelade föreskrif-
terna eller som inför fordon eller
redskap i lokal i strid mot anslag,
varom i 7 § andra stycket sägs,
straffes med dagsböter. Har åtgär-
den vidtagits i lokal, som är inrymd
i fritt liggande byggnad, där män-
niskor icke bo eller eljest vistas, och
under sådana förhållanden, att lagen
om arbetarskydd icke är tillämplig,
må dock åsidosättande av föreskrif-
terna icke föranleda ansvar enligt
denna kungörelse.

Den, som vid förande eller sköt-
sel av eller vidtagande av annan åt-
gärd med gengasdrivet fordon eller
redskap åsidosätter någon av de i
1-6 och 8 §§ meddelade föreskrif-
terna eller som inför fordon eller
redskap i lokal i strid mot anslag,
som i 7 § andra stycket sägs, döms
till böter. Har åtgärden vidtagits i
lokal, som är inrymd i fritt liggande
byggnad, där människor inte bor
eller annars vistas, och under såda-
na förhållanden, att lagen om arbe-
tarskydd inte är tillämplig, må dock
åsidosättande av föreskrifterna inte
föranleda ansvar enligt denna kun-
görelse.

Begås förseelse, som i första stycket avses, av arbetstagare, vare jämväl
arbetsgivaren ansvarig för förseelsen, liksom vore den begången av honom
själv, så framt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan
hans vetskap och vilja.

Med dagsböter straffes ock ägare
eller innehavare av garage eller an-
nan lokal, varom i 7 § förmäles,
som underlåter att iakttaga där
givna föreskrifter så ock arbetsgi-
vare som, utan att samma föreskrif-
ter iakttagits, använder arbetare till
att i dylik lokal föra fordon eller

Till böter döms ocksd ägare eller
innehavare av garage eller annan
lokal, som i 7 § sägs, som underlåter
att iakttaga där givna föreskrifter så
ock arbetsgivare som, utan att sam-
ma föreskrifter iakttagits, använder
arbetare till att i dylik lokal föra for-
don eller redskap eller verkställa an-

34

Nuvarnde lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:68

redskap eller verkställa annat arbete
under sådana förhållanden, att lagen
om arbetarskydd är tillämplig.

Åsidosätter ägare eller inneha-
vare av garage eller annan lokal vad
i 9 § stadgas, straffes med böter,
högst tvåhundra kronor.

nat arbete under sådana förhållan-
den, att lagen om arbetarskydd är
tillämplig.

Åsidosätter ägare eller inneha-
vare av garage eller annan lokal vad
i 9 § är föreskrivet döms till pen-
ningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

35

26 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1945:494) angående lån från
vämpliktslånefonden

Härigenom föreskrivs att 13 § kungörelsen (1945:494) angående lån från
vämpliktslånefonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

13 §

Prop. 1990/91:68

Den, som i ansökan om väm-
pliktslån lämnar medvetet oriktig
uppgift straffes med dagsböter, där
ej gärningen enligt allmänna straff-
lagen är belagd med strängare
straff. Böterna tillfalla kronan.

Den som i ansökan om värn-
pliktslån lämnar medvetet oriktig
uppgift döms till böter, om inte gär-
ningen är belagd med strängare
straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

36

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:164) om förbud mot politiska
uniformer

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:164) om förbud mot poli-
tiska uniformer

Prop. 1990/91:68

dels att 3 § skall upphöra att gälla,
dels att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bryter nägon mot vad i 1 § är
stadgat, straffes med dagsböter.
Vad olovligen burits vare förbrutet.

Den som bryter mot vad i 1 § är
föreskrivet, döms till böter. Det som
olovligen har burits skall förklaras
förverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

37

28 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1947:175) angående
postverkets ensamrätt till brevbefordran m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1947:175) angående post-
verkets ensamrätt till brevbefordran m.m.

dels att 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 4 § 1 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

1 mom.

Prop. 1990/91:68

Den som för annans räkning än
postverkets bedriver sådan postbe-
fordran som avses i 1 § straffes med
dagsböter, och vare dessutom
pliktig att till postverket utgiva er-
sättning med belopp motsvarande
postavgiften för försändelse, som
obehörigen befordrats.

Den som för annans räkning än
postverkets bedriver sådan postbe-
fordran som avses i 1 § döms till bö-
ter, och vare dessutom pliktig att till
postverket utge ersättning med be-
lopp motsvarande postavgiften för
försändelse, som obehörigen be-
fordrats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

38

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:183) om flottningen i Torne
och Muonio gränsälvar

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 35 § lagen (1949:183) om flottningen i
Torne och Muonio gränsälvar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

6 kap.

35 §

Utlägges i flottleden obarkat vir-
ke då sådant icke är tillåtet eller
verkställes avbarkning i strid mot
bestämmelserna i 4 § andra stycket,
vare straffet dagsböter.

Om någon uppsåtligen eller
genom uppenbar vårdslöshet över-
stänger gränsälven eller vid flott-
ning orsakar skada, hinder eller
uppehåll för annan, straffes den fe-
lande, dår ej ansvar efter allmän
lag bör följa, med dagsböter.

Den som i flottleden lägger ut
obarkat virke då sådant inte är tillå-
tet eller verkställer avbarkning i
strid mot bestämmelserna i 4 §
andra stycket, döms till böter.

Om någon uppsåtligen eller
genom uppenbar vårdslöshet över-
stänger gränsälven eller vid flott-
ning orsakar skada, hinder eller
uppehåll för annan, döms den
felande, om gärningen inte är
belagd med straff i brottsbalken, till
böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

39

30 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1949:491) om förbud att
använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon

Härigenom föreskrivs att 3 § kungörelsen(1949:491) om förbud att an-
vända bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Arbetsgivare, som bryter mot Arbetsgivare, som bryter mot vad
vad i 1 § stadgas, straffes med dags- i 1 § är föreskrivet, döms till böter,
böter.

Böter tillfalla kronan.

Prop. 1990/91:68

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

40

31 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 24 § 1 och 2 mom. lagen (1949:722) om
pantlånerörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

24 §

1 mom.

Den som idkar pantlånerörelse
utan att enligt föreskrifterna i denna
lag vara därtill berättigad, straffes
med dagsböter.

Den som idkar pantlånerörelse
utan att vara berättigad till det en-
ligt föreskrifterna i denna lag, döms
till böter.

Till samma ansvar vare den förfallen

1) som utövar rörelse, som i 3 eller 4 § avses, annorledes än genom be-
hörig föreståndare, eller

2) som bryter mot de av länsstyrelsen med stöd av 6 § meddelade före-
skrifterna eller mot bestämmelserna i 7 §, 9 §, 11 § andra eller tredje
stycket, 14 § andra stycket, 17 §, 19 § första eller andra stycket eller 21 §.

2 mom.

Förseelse mot 8, 12, 15, 16 eller
18 §, 19 § tredje stycket, 20 eller
23 § straffes med böter frän och
med fem till och med trehundra
kronor.

För förseelse mot 8, 12, 15, 16
eller 18 §, 19 § tredje stycket, 20 el-
ler 23 § döms till penningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

41

32 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

36 §1

Prop. 1990/91:68

Till dagsböter dömes i denna lag
avsett företags generalagent, ombud
eller personal som bryter mot före-
skrift i 19 eller 21 § eller i annat fall
än i sistnämnda lagrum åsyftas i
meddelanden, som äro avsedda för
allmänheten, lämnar oriktiga eller
vilseledande uppgifter angående fö-
retag, varom i denna lag är fråga.

Till böter döms i denna lag avsett
företags generalagent, ombud eller
personal som bryter mot föreskrift i
19 eller 21 § eller i annat fall än som
i sistnämnda lagrum åsyftas i
meddelanden, som är avsedda för
allmänheten, lämnar oriktiga eller
vilseledande uppgifter angående
företag, varom i denna lag är fråga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1982:1083.

42

33 Förslag till

Lag om ändring i sjönödskungörelsen (1952:581)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 13 § sjönödskungörelsen (1952:581) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

13 §

Uraktlåter redare för fartyg, som
i 11 § avses, att göra i nämnda pa-
ragraf föreskriven anmälan, straffes
med dagsböter.

Underlåter redare för fartyg, som
i 11 § avses, att göra i nämnda para-
graf föreskriven anmälan, döms till
böter.

Till samma ansvar vare ock befälhavare å dylikt fartyg förfallen, där han
av annan anledning än fullgörande av räddningsskyldighet, varom i 1 § är
stadgat, eller avvärjande av fara för fartyget samt besättningen och passage-
rarna därå låter detsamma framgå annan väg över nona Atlanten än den,
som befälhavaren veterligen blivit av redaren anmäld.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

43

34 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952:270) om skyddsympning vid
krig eller krigsfara m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1952:270) om skyddsympning vid
krig eller krigsfara m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:68

Den som underlåter att fullgöra
ympningsplikt, varom förordnande
meddelats enligt denna lag, straffes
med böter från och med fem till och
med femtio kronor; och äger rätten
att vid vite förelägga honom att full-
göra sin ympningsplikt.

Den som underlåter att fullgöra
ympningsplikt, varom förordnande
meddelats enligt denna lag, döms till
penningböter. Rätten får vid vite fö-
relägga honom att fullgöra sin ymp-
ningsplikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

44

35 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

10 §

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet, som ej är ringa, under-
låter att inom förelagd tid lämna
uppgift enligt denna lag eller vid
uppgiftsskyldighetens fullgörande
lämnar oriktig uppgift, straffes med
dagsböter.

Är brottet grovt, dömes till
fängelse i högst ett dr eller dags-
böter.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet, som inte är ringa, un-
derlåter att inom förelagd tid lämna
uppgift enligt denna lag eller som
vid uppgiftsskyldighetens fullgöran-
de lämnar oriktig uppgift, döms till
böter.

Är brottet grovt, döms till böter
eller fängelse i högst ett är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

45

36 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1956:413) om klassificering
av kött

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ förordningen (1956:413) om
klassificering av kött skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

12 §

Utlämnar nägon kött utan iaktta-
gande av föreskrifterna i 1 §, eller
bryter nägon mot i 4 §, 6 § eller 7 §
meddelat förbud,

straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, där ej
gärningen enligt allmän lag är med
straff belagd.

Den som utlämnar kött utan iakt-
tagande av föreskrifterna i 1 §, eller
bryter mot i 4, 6 eller 7 § meddelat
förbud,

döms till böter eller fängelse i
högst sex månader, om gärningen
inte är belagd med straff i brottsbal-
ken.

Gör klassificerare med uppsåt orätt vid klassificering eller stämpling,
eller åsidosätter klassificerare föreskriften i 2 § eller klassificerar och

stämplar han kött, som icke blivit godkänt vid besiktning varom i 1 §
förmäles,

eller åsidosätter klassificerare honom jämlikt 3 § åliggande skyldighet
att, därest han ej själv stämplar av honom klassificerat kött, närvara vid och
kontrollera stämplingen av sådant kött,

straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader.

Gör klassificerare ouppsätligen
men av grov vårdslöshet orätt vid
klassificering eller stämpling, straf-
fes med dagsböter.

Vad i denna paragraf är stadgat angående klassificerare skall äga till-
lämpning jämväl beträffande den, som enligt med stöd av 2 § meddelad be-
stämmelse biträder vid verkställandet av sådan ny klassificering, varom i
sistnämnda paragraf förmäles.

döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.

Gör klassificerare av grov vårds-
löshet orätt vid klassificering eller
stämpling, döms till böter.

13 §

Underlåter nägon att fullgöra vad
enligt 9 § åligger honom, straffes
med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader. Till samma straff dö-
mes, där gärningen innebär fara i
bevishänseende men ej enligt all-
män lag är belagd med straff, den

Den som underlåter att fullgöra
vad enligt 9 § åligger honom, döms
till böter eller fängelse i högst sex
månader. Till samma straff döms,
om gärningen innebär fara i bevis-
hänseende men inte är belagd med
straff i brottsbalken, den som upp-

46

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1990/91:68

som uppsåtligen giver oriktigt eller
ofullständigt innehåll åt anteck-
ningar eller uppgifter som avses i
nämnda stadgande. Sker sådan för-
seelse utan uppsåt men av grov
oaktsamhet, vare straffet dagsböter.

Om straff för vägran att lämna ti
allmänna strafflagen.

såtligen ger oriktigt eller ofullstän-
digt innehåll åt anteckningar eller
uppgifter som avses i nämnda stad-
gande. Sker sådan förseelse utan
uppsåt men av grov oaktsamhet,
döms till böter.

äde för kontroll enligt 10 § stadgas i

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

47

37 Förslag till

Lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 28 och 29 §§ allmänna ordningsstadgan
(1956:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

28 §1

Den som bryter mot 2-6 §§ eller
mot en föreskrift som har meddelats
med stöd av 7 § första stycket eller i
reglemente eller taxa, som avses i
25 §, eller underlåter att följa en fö-
reskrift eller ett förbud eller påbud
som har meddelats med stöd av 2
eller 8 § döms till böter, högst fem-
hundra kronor.

Den som bryter mot 2-6 §§ eller
mot en föreskrift som har meddelats
med stöd av 7 § första stycket eller i
reglemente eller taxa, som avses i
25 §, eller underlåter att följa en fö-
reskrift eller ett förbud eller påbud
som har meddelats med stöd av 2
eller 8 § döms till penningböter.

Om förseelsen har avsett en skyldighet av större vikt eller om avsevärd
skada eller olägenhet har förorsakats genom förseelsen, döms till böter. Till
böter döms också den som har framkallat fara för personskada genom att
bryta mot 2 § eller föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §.

Om ett barn, som inte har fyllt femton år, handlar i strid mot 6 § första
eller andra stycket, skall den som har vårdnaden om barnet straffas enligt
första eller andra stycket denna paragraf. Detta gäller inte, om vårdnadsha-
varen har gjort vad som ankommer på honom for att förhindra förseelsen.

29 §2

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

1) den som anordnar offentlig tillställning i strid mot 10 § eller mot för-
bud som meddelats enligt 11 § eller anordnar offentlig tillställning utan att
ha fått tillstånd, där sådant fordras enligt 12 §;

2) den som fortsätter offentlig tillställning sedan beslut meddelats om
dess upplösning eller i strid mot förbud enligt 20 § förnyar offentlig till-
ställning;

3) den som anordnar offentlig tillställning, varom anmälan skall ske, utan
att anmälan blivit rätteligen gjord, eller som, då polismyndigheten medgivit
befrielse från anmälningsskyldighet, icke ställer sig till efterrättelse för be-
frielsen stadgat villkor;

4) den som lämnar oriktig uppgift eller underlåter att meddela begärd
uppgift angående förhållande, varom polismyndigheten äger infordra upp-
lysning;

1 Senaste lydelse 1982:1171.

2 Senaste lydelsel982:344.

48

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:68

5) den som icke efterkommer av polismyndigheten för offentlig tillställ-
ning meddelade föreskrifter; samt

6) den som bryter mot bestämmelserna i 21 § första eller andra stycket.

Vid förseelse mot 21 § första stycket skall jämväl den som har vårdnaden
om barnet straffas på sätt i första stycket denna paragraf sägs, därest han
icke gjort vad på honom ankommit för att förhindra förseelsen.

Den som bryter mot bestämmel-
sen i 16 § andra stycket dömes, där
ej gärningen är belagd med straff i
annan författning, till böter, högst

Den som bryter mot bestämmel-
sen i 16 § andra stycket döms, om
gärningen inte är belagd med straff i
annan författning, till penningböter.

femhundra kronor.

Försummelse i fråga om anmälningsskyldighet eller med avseende å
uppgiftsskyldighet beträffande tillställning som må hållas utan tillstånd
skall dock ej föranleda ansvar, om försummelsen med hänsyn till omstän-
digheterna kan anses ursäktlig och ej vållat någon olägenhet, samt ej heller
om tillställningen icke kommit till stånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

49

4 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 68

38 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 120 § taxeringslagen (1956:623) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

120 §1

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra
skyldighet enligt 37 eller 38 § skall dömas till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Till böter, högst femhundra           Till penningböter döms

kronor, dömes

1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom. att
avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,

2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som
avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration
uppgivits till beskattning,

3) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som i
40 § sägs,

4) den som ej fullgör i 42 § eller 42 a § 1 mom. föreskriven skyldighet att
utan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bo-
stadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet,

5) den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra stycket samt 3 mom.
föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor,
samt

6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till ledning
vid beskattning utom riket.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är be-
lagd med straff i skattebrottslagen,

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1985:406.

Prop. 1990/91:68

50

39 Förslag till

Lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 24 § allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydele

24 §1

Med dagsböter straffes

Till böter döms

a) den som bryter mot förbud eller föreskrift enligt 4 § eller 5 § första
stycket första punkten,

b) arbetstagare som icke inom utsatt tid efterkommer föreläggande enligt
6§,

c) tjänstepliktig, som icke inom utsatt tid efterkommer behörig myndig-
hets föreläggande att taga arbete eller eljest olovligen uteblir från arbetet
eller nedlägger detsamma eller på annat sätt i väsentlig grad brister i fullgö-
randet av tjänsteplikten,

d) den som vid fullgörande av upplysningsskyldighet, som föreskrivits
med stöd av 20 §, lämnar medvetet oriktig uppgift, samt

e) den som icke fullgör upplysnings- eller inställelseskyldighet, som fö-
reskrivits med stöd av 20 §.

Är brott, som ovan vid a) — d) Är brott, som ovan vid a) - d)

sägs, med hänsyn till omständighe-
terna vid brottet att anse som grovt,
skall till fängelse i högst sex måna-
der eller dagsböter, lägst trettio,

sägs, med hänsyn till omständighe-
terna vid brottet att anse som grovt,
döms till böter eller fängelse i högst
sex mänader.

dömas.

Allmänt åtal för brott som avses i denna paragraf får väckas endast efter
medgivande av länsarbetsnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelsel984:415.

51

40 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:118) om krigsansvarighet för
liv- och invaliditetsförsäkring

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1959:118) om krigsansvarighet för
liv- och invaliditetsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

25 §

Styrelseledamot, verkställande
direktör eller likvidator, som upp-
såtligen eller av vårdslöshet i strid
mot bestämmelsen i 22 § första
stycket låter verkställa tilldelning av
återbäring eller utbetalning av vinst
eller ränta, straffes med dagsböter
eller fängelse.

Styrelseledamot, verkställande
direktör eller likvidator, som upp-
såtligen eller av vårdslöshet i strid
mot bestämmelsen i 22 § första
stycket låter verkställa tilldelning av
återbäring eller utbetalning av vinst
eller ränta, döms till böter eller
fängelse i högst ett dr.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

52

41 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 79 § 1 - 4 mom. civilförsvarslagen (1960:74)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

79 §

Den som underlåter att lämna
upplysningar i enlighet med 15 §
straffes med böter, högst trehundra
kronor.

2

Med böter, högst trehundra kro-
nor, straffes civilförsvarspliktig,
som utan laga förfall underlåter att
efterkomma kallelse jämlikt 18 §,
ävensom civilförsvarspliktig, som i
sådant fall för sin utevaro har laga
förfall men underlåter att anmäla
detta så snart ske kan.

Den som underlåter att lämna
upplysningar i enlighet med 15 §
döms till penningböter.

Civilförsvarspliktig, som utan
laga förfall underlåter att efterkom-
ma kallelse jämlikt 18 §, ävensom
civilförsvarspliktig, som i sådant
fall för sin utevaro har laga förfall
men underlåter att anmäla detta så
snart ske kan, döms till penning-
böter.

3 mom.1

Den som är civilförsvarspliktig
eller eljest inskriven i civilförsvars-
organisationen och som av oakt-
samhet, som ej är ringa, underlåter
att efter vederbörlig kallelse inställa
sig till tjänstgöring eller eljest olov-
ligen undanhåller sig därifrån straf-
fes med dagsböter. Har han laga
förfall för sin utevaro men underlå-
ter han att anmäla detta så snart ske
kan, straffes med böter, högst tre-
hundra kronor.

Har civilförsvarspliktig eller den,
som eljest är inskriven i civilför-
svarsorganisationen, om rekommen-
derad försändelse mottagit avi, av

Den som är civilförsvarspliktig
eller annars inskriven i civilför-
svarsorganisationen och som av
oaktsamhet, som inte är ringa, un-
derlåter att efter vederbörlig kallelse
inställa sig till tjänstgöring eller an-
nars olovligen undanhåller sig där-
ifrån döms till böter. Har han laga
förfall för sin utevaro men underlå-
ter han att anmäla detta så snart ske
kan, döms han till penningböter.

Har civilförsvarspliktig eller den,
som annars är inskriven i civilför-
svarsorganisationen, om rekommen-
derad försändelse mottagit avi, av

1 Senaste lydelse 1984:1026.

53

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:68

vilken framgår att försändelsen av-
sänts av civilförsvarsmyndighet,
och underlåter han utan laga förfall
att avhämta försändelsen och taga
del av dess innehåll eller vägrar han
att utkvittera eller mottaga försän-
delse från civilförsvarsmyndighet,
då den tillhandahålles honom, dö-
mes till dagsböter

vilken framgår att försändelsen av-
sänts av civilförsvarsmyndighet, och
underlåter han utan laga förfall att
avhämta försändelsen och taga del
av dess innehåll eller vägrar han att
utkvittera eller mottaga försändelse
från civilförsvarsmyndighet, då den
tillhandahålles honom, döms han till
böter.

4 mom.

Med dagsböter straffes               Till böter döms

1. den som underlåter att tillhandahålla upplysningar eller handlingar i
enlighet med vad som stadgas i 47 § första stycket e); samt

2. den som underlåter att tillhandagå med anskaffning av upplysningar
eller att förmedla ålägganden och andra meddelanden efter vad som stadgas
i 52 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

54

42 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall
mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen (1960:409) om förbud i vissa
fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall ha följande ly-
delse.

Prop. 1990/91:68

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7§1

Den som bryter mot någon av
bestämmelserna i 2 eller 3 § eller
under utövning av verksamhet, som
i 1 § första stycket sägs, uppsåtligen
eller av oaktsamhet åsamkar den
undersökte eller behandlade skada,

som ej är ringa, eller framkallar fara
för sådan skada, vare sig skadan el-
ler faran orsakats av olämplig be-
handling eller genom avbrott i eller
dröjsmål med läkarvård, dömes, så-
framt gärningen ej är belagd med
straff enligt 10 § lagen (1984:542)
om behörighet att utöva yrke inom
hälso- och sjukvården m.m., för
hälsofarligt kvacksalveri till dags-
böter eller fängelse.

Den som bryter mot någon av be-
stämmelserna i 2 eller 3 § eller un-
der utövning av verksamhet, som i
1 § första stycket sägs, uppsåtligen
eller av oaktsamhet tillfogar den
undersökte eller behandlade skada,

som inte är ringa, eller framkallar
fara för sådan skada, vare sig ska-
dan eller faran orsakats av olämplig
behandling eller genom avbrott i el-
ler dröjsmål med läkarvård, döms,
om gärningen inte är belagd med
straff enligt 10 § lagen (1984:542)
om behörighet att utöva yrke inom
hälso- och sjukvården m.m., för häl-
sofarligt kvacksalveri till böter eller
fängelse i högst ett dr.

Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i utbildning
och erfarenhet ej kunnat inse sjukdomens natur eller förutse skadan eller fa-

ran befriar honom ej från ansvar.

8 §2

Den som bryter mot någon av Den som bryter mot någon av be-
bestämmelsema i 4 och 5 §§ straf- stämmelsema i 4 och 5 §§ döms till
fes med dagsböter.                   böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1984:544.

2 Senaste lydelse 1984:544.

55

43 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varu-
smuggling

Härigenom föreskrivs att 1 och 7 §§ lagen (1960:418) om straff för varu-
smuggling skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

2§>

Är varusmuggling som avses i
1 § första stycket med hänsyn till
godsets värde och övriga omstän-
digheter vid brottet att anse som
ringa, döms till böter, högst ettusen
kronor. Gäller gärningen narkotika
döms till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Är varusmuggling som avses i
1 § första stycket med hänsyn till
godsets värde och övriga omstän-
digheter vid brottet att anse som
ringa, döms till penningböter. Gäller
gärningen narkotika döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Påträffas gods undandolt i fartyg,
luftfartyg eller tåg på plats, som
icke är upplåten till medföljande re-
sandes personliga begagnande, och
framgår av omständigheterna, att
varusmuggling, som ej är att anse
som ringa, är tillämnad eller har ägt
rum, dömes befälhavaren för bris-
tande tillsyn över transportmedel till
dagsböter, där ej ansvar bör ädö-
mas honom enligt annan bestäm-
melse i denna lag. Har befälhavaren
gjort vad på honom skäligen an-
kommit för att förhindra varu-
smuggling, vare han fri från ansvar.
Vad nu sagts om befälhavare skall,
där tillsynen över transportmedlet i
det avseende, varom här är fråga,
genom skriftlig instruktion eller på
annat dylikt sätt anförtrotts annan
person av befälsgrad, i stället gälla
denne.

Påträffas gods undandolt i fartyg,
luftfartyg eller tåg på plats, som inte
är upplåten till medföljande resan-
des personliga begagnande, och
framgår av omständigheterna, att
varusmuggling, som inte är att anse
som ringa, är tillämnad eller har ägt
rum, döms befälhavaren för bris-
tande tillsyn över transportmedel till
böter, om han inte bör dömas till
ansvar enligt annan bestämmelse i
denna lag. Har befälhavaren gjort
vad på honom skäligen ankommit
för att förhindra varusmuggling,
skall han vara fri från ansvar. Vad
nu sagts om befälhavare skall, där
tillsynen över transportmedlet i det
avseende, varom här är fråga, ge-
nom skriftlig instruktion eller på
annat dylikt sätt anförtrotts annan
person av befälsgrad, i stället gälla
denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1985:10.

56

44 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1961:181) om försäljning
av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

11§

Den som för obehörigt ändamål
använder teknisk sprit, som han in-
köpt eller till riket infört enligt be-
stämmelserna i denna förordning,
sd ock den som icke ställer sig till
efterrättelse villkor, förbundet med
inköps- eller införseltillstånd, dö-
mes, där han ej är förfallen till an-
svar enligt lagen om straff för varu-
smuggling, till dagsböter.

Den som för obehörigt ändamål
använder teknisk sprit, som han in-
köpt eller till riket infört enligt be-
stämmelserna i denna lag, döms, om
gärningen inte år belagd med straff
enligt lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling, till böter.

Detsamma gäller den som inte
rättar sig efter villkor, som är för-
bundet med inköps- eller införsel-
tillstånd.

12 §2

Bryter ndgon i annat fall än i
9-11 §§ sägs mot vad i denna lag är
stadgat eller mot föreskrift, som
meddelats med stöd av lagen, dö-
mes till böter, högst femhundra
kronor.

Den som i annat fall än i 9-11 §§
sägs bryter mot vad i denna lag är
föreskrivet eller mot föreskrift, som
meddelats med stöd av lagen, döms
till penningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:716.

2 Senaste lydelse 1977:294.

57

45 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1961:394) om tobaksskatt skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

11 §

Bryter ndgon mot föreskrift som
meddelats med stöd av 9 § dömes
till dagsböter eller fängelse i högst
sex månader. I ringa fall skall dock
ej till straff dömas.

Den som bryter mot föreskrift
som meddelats med stöd av 9 §
döms till böter eller fängelse i högst
sex månader. I ringa fall skall dock
inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

58

46 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och
förstöring

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1961:655) om undanförsel och
förstöring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

8§1

Till dagsböter eller fängelse i
högst ett år eller, om brottet är
grovt, till fängelse i högst två år
dömes

1. den som med vetskap om t
underlåter att verkställa undanförsel

Till böter eller fängelse i högst
ett år eller, om brottet är grovt, till
fängelse i högst två år döms
beslut om undanförsel meddelats
er verkställer undanförsel i strid mot

därom givna bestämmelser eller bryter mot 1 § tredje stycket eller
underlåter att iakttaga i 3 § föreskriven anmälningsskyldighet; samt

2. den som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 2 § bryter
mot förbud, som genom föreskriften meddelats eller underlåter att iakttaga
villkor, som jämlikt nämnda lagrum uppställs.

Har någon övertygats om gär-
ning, som enligt denna paragraf är
belagd med straff, md rätten, i den
mån det finnes skäligt, förklara
egendom, som undanhållits genom
gärningen, förverkad till kronan
eller, om egendomen ej kan till-
rättaskaffas, förplikta honom att till
kronan utgiva ersättning för
egendomens värde.

Har någon gjort sig skyldig till
brott, som avses i första stycket, får
rätten, i den mån det finnes skäligt,
förklara egendom, som undanhållits
genom gärningen, förverkad eller,
om egendomen inte kan skaffas till
råtta, ålägga honom att till staten
utge ersättning för egendomens
värde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:217.

59

47 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

20 kap.

Statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och försäk-
ringsinrättningar äro pliktiga att på begäran lämna försäkringsdomstol, riks-
försäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokalt organ som i 1 kap.
2 § sägs uppgift för namngiven person rörande förhållande, som är av bety-
delse för tillämpningen av denna lag.

Arbetsgivare, som underlåter att
fullgöra honom enligt första stycket
åvilande uppgiftsskyldighet, straffes
med böter, högst etthundra kronor.

Arbetsgivare, som underlåter att
fullgöra uppgiftsskyldighet enligt
första stycket, döms till penningbö-
ter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

60

48 Förslag till

Lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

Härigenom föreskrivs att 20 § 2 mom. läkemedelsförordningen
(1962:701) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

20 §

2 mom.1

Till dagsböter dömes den som        Till böter döms den som

a) tillverkar, saluhäller eller försäljer läkemedel utan att vara berättigad
därtill eller eljest i strid mot 15 § eller mot villkor, som gäller för åtnjutande
av tillstånd till sådan verksamhet;

b) i ansökan om registrering eller tillstånd enligt denna förordning läm-
nar oriktig uppgift rörande förhållande av betydenhet;

c) bryter mot villkor, som föreskrivits med stöd av 1 § 3 mom. andra
stycket, eller mot vad som eljest föreskrivits rörande märkning;

d) åsidosätter nödig aktsamhet vid hantering av läkemedel eller vid
handhavandet av emballage eller redskap, som använts till läkemedel;

e) åsidosätter i 1 § 3 mom. sista stycket eller i 14 c § föreskriven skyl-
dighet att göra anmälan eller i anmälan lämnar oriktig uppgift rörande för-
hållande av betydenhet; eller

f) bryter mot villkor, som föreskrivits med stöd av 5 § rörande utläm-
nande av läkemedel.

Prop. 1990/91:68

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1983:467.

61

49 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1963:76) om kreditaktiebolag skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

13 §

Prop. 1990/91:68

Styrelseledamot, likvidator eller
befattningshavare hos bolaget, vil-
ken uppsåtligen eller av grov vårds-
löshet till bankinspektionen eller
den befattningshavare hos inspek-
tionen som företräder denna med-
delar oriktig eller vilseledande
uppgift angående omständighet var-
om det ålegat honom att lämna upp-
lysning, straffes med dagsböter
eller fängelse.

Styrelseledamot, likvidator eller
befattningshavare hos bolaget, vil-
ken uppsåtligen eller av grov vårds-
löshet till bankinspektionen eller
den befattningshavare hos inspek-
tionen som företräder denna med-
delar oriktig eller vilseledande
uppgift angående omständighet som
det ålegat honom att lämna upplys-
ning o m, döms till böter eller
fängelse i högst ett dr.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

62

50 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fidei-
kommiss

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1963:583) om avveckling av fidei-
kommiss skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

39 §>

Försummar nägon vad som ålig-
ger honom enligt 21 §, dömes till
dagsböter. Allmänt åtal får väckas
endast efter medgivande av fidei-
kommissnämnden.

Den som försummar vad som
åligger honom enligt 21 §, döms till
böter. Allmänt åtal får väckas en-
dast efter medgivande av fideikom-
missnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1984:419.

63

51 Förslag till

Lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19)

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ krigshandelslagen (1964:19) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

4 §1

Prop. 1990/91:68

Handlar ndgon i strid mot en för
honom gällande utfästelse som av-
ses i denna lag, dömes till dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.
Detsamma skall gälla, om någon,
som genom sådan utfästelse förbun-
dit sig att icke utföra vara till utlan-
det eller visst främmande land, gör
försök att i strid mot utfästelsen ut-
föra varan.

Utbyte av brott som avses i första
stycket skall förklaras förverkat, om
det ej är uppenbart obilligt.

Den som handlar i strid mot en
för honom gällande utfästelse som
avses i denna lag, döms till böter el-
ler fängelse i högst sex månader.
Detsamma skall gälla, om någon,
som genom sådan utfästelse förbun-
dit sig att inte utföra vara till ut-
landet eller visst främmande land,
gör försök att i strid mot utfästelsen
utföra varan.

Utbyte av brott som avses i första
stycket skall förklaras förverkat, om
det inte är uppenbart oskäligt.

2

Den som genom att lämna under-
rättelse om egen eller annans verk-
samhet eller genom att främja
inhämtande av dylik underrättelse
medverkar till övervakning rörande
sådan in- eller utförsel eller förfo-
gande över eller befordran av vara,
som omförmäles i 2 §, dömes, om
han insett eller bort inse att över-
vakningen utövas av främmande
makt eller eljest är av beskaffenhet
att tjäna främmande makts intresse,
till dagsböter eller fängelse i högst
ett år, såframt ej för gärningen är
stadgat strängare straff i 19 kap.
brottsbalken.

Den som genom att lämna under-
rättelse om egen eller annans verk-
samhet eller genom att främja
inhämtande av dylik underrättelse
medverkar till övervakning rörande
sådan in- eller utförsel eller förfo-
gande över eller befordran av vara,
som i 2 § sägs, döms, om han insett
eller bort inse att övervakningen ut-
övas av främmande makt eller an-
nars är av beskaffenhet att tjäna
främmande makts intresse, till böter
eller fängelse i högst ett år, om gär-
ningen inte är belagd med strängare
straff i 19 kap. brottsbalken.

1 Senaste lydelse 1968:168.

2 Senaste lydelse 1980:196.

64

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Har åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller annan sedvänja
eller har den som vidtog åtgärden handlat i överensstämmelse med anvis-
ning, som för visst fall eller eljest meddelats av regeringen eller av myndig
het, vilken enligt regeringens förordnande är behörig därtill, eller har han
allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört talan eller har han av annan
sådan anledning ägt fog för gärningen, skall vad i första stycket stadgas icke
äga tillämpning.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretes-
slagen (1980:100).

Prop.1990/91:68

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

65

5 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 68

52 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva
veterinäryrket m. m.

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1965:61) otn behörighet att
utöva veterinäryrket m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

11§

Prop. 1990/91:68

Utövar veterinär, vars legitima-
tion är återkallad eller vars behörig-
het att utöva veterinäryrket upphört
av annan anledning, likväl veteri-
näryrket mot ersättning eller åsi-
dosätter veterinär med begränsad
behörighet, när han utövar veteri-
näryrket mot ersättning, de före-
skrifter om behörigheten som gälla
för honom, dömes för obehörig ut-
övning av veterinäryrket till dags-
böter eller fängelse i högst ett år.

Veterinär, som bryter mot 9 §
första stycket, dömes till dagsböter.

Utövar veterinär, vars legitima-
tion är återkallad eller vars behörig-
het att utöva veterinäryrket upphört
av annan anledning, likväl veteri-
näryrket mot ersättning eller åsi-
dosätter veterinär med begränsad
behörighet, när han utövar veteri-
näryrket mot ersättning, de före-
skrifter om behörigheten som gäller
för honom, skall han dömas for obe-
hörig utövning av veterinäryrket till
böter eller fängelse i högst ett år.

Veterinär, som bryter mot 9 §
första stycket, döms till böter.

12 §

Den som bryter mot 10 § första
stycket, dömes för smittfarligt
kvacksalveri på djur till dagsböter
eller fängelse i högst ett år, om gär-
ningen ej är belagd med straff enligt
11 §. Den omständigheten att han
på grund av brist i utbildning och
erfarenhet ej kunnat inse sjukdo-
mens natur befriar honom ej från
ansvar.

Den som bryter mot 10 § andra
eller tredje stycket, dömes till dags-
böter.

Den som bryter mot 10 § första
stycket, döms för smittfarligt kvack-
salveri på djur till böter eller
fängelse i högst ett år, om gärningen
inte är belagd med straff enligt 11 §.
Den omständigheten att han på
grund av brist i utbildning och erfa-
renhet inte kunnat inse sjukdomens
natur befriar honom inte från an-
svar.

Den som bryter mot 10 § andra
eller tredje stycket, döms till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

66

53 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1966:36) om vissa uppgifter
från näringsidkare

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (1966:36) om vissa uppgifter
från näringsidkare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Den som underlåter att fullgöra
sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift dömes, om ej för
gärningen är stadgat straff i brotts-
balken, till böter, högst femhundra
kronor. Allmänt åtal får väckas en-
dast efter anmälan av kollegiet

Den som underlåter att fullgöra
sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift döms, om gärningen
inte är belagd med straff i brottsbal-
ken, till penningböter. Allmänt åtal
får väckas endast efter anmälan av
kollegiet

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

67

54 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1966:37) om statistiska
uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus

Härigenom föreskrivs att 11 § kungörelsen (1966:37)’om statistiska
uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

11 §

Prop. 1990/91:68

Den som underlåter att fullgöra
sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift dömes, om ej för
gärningen är stadgat straff i brotts-
balken, till böter, högst femhundra
kronor. Allmänt åtal får väckas en-
dast efter anmälan av statistiska
centralbyrån.

Den som underlåter att fullgöra
sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift döms, om gärningen
inte är belagd med straff i brottsbal-
ken, till penningböter. Allmänt åtal
får väckas endast efter anmälan av
statistiska centralbyrån.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

68

55 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

17 §1

Vapenfri tjänstepliktig, som utan
laga förfall underlåter att fullgöra
skyldighet enligt 9 §, döms till böter
högst ettusen kronor.

Vapenfri tjänstepliktig, som utan
laga förfall underlåter att fullgöra
skyldighet enligt 9 §, döms till pen-
ningböter.

Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet oriktig uppgift, dömes till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1980:1139.

69

56 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pen-
sionatrörelse

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1966:742) om hotell- och pensio-
natrörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

18 §1

Prop. 1990/91:68

Till böter, högst femhundra kro-     Till penningböter döms den som

nor, döms den som underlåter att underlåter att

a) fullgöra anmälningsskyldighet enligt 8 §;

b) enligt 11 § föranstalta om undersökning eller anskaffa eller förvara
intyg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1980:345.

70

57 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 11 § radiolagen (1966:755) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

11 §*

Till böter dömes den som

1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 9 § första el-
ler andra stycket, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständig eller oriktig upp-
gift i anmälan som avses i 9 § första eller andra stycket, om ej gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.

Prop. 1990/91:68

Till böter, högst femhundra kro-
nor, dömes den som bryter mot fö-
reskrifterna i 3 § andra stycket eller
3 a § första eller andra stycket. Det-
samma gäller den som vid fullgö-
rande av uppgiftsskyldighet som
avses i 9 § tredje stycket uppsåtli-
gen eller av oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift, om ej gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.

Till penningböter döms den som
bryter mot föreskrifterna i 3 § andra
stycket eller 3 a § första eller andra
stycket. Detsamma gäller den som
vid fullgörande av uppgiftsskyldig-
het som avses i 9 § tredje stycket
uppsåtligen eller av oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift, om gär-
ningen inte är belagd med straff i
brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1979:152.

71

58 Förslag till

Lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 56 § folkbokföringslagen (1967:198) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

56 §

Den som underlåter att göra
anmälan enligt 33—35 §§ dömes,
om förseelsen ej är ringa, till
böter, högst femhundra kronor.

Den som underlåter att göra an-
mälan enligt 33—35 §§ döms, om
förseelsen inte är ringa, till penning-
böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

72

59 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 57 och 62 §§ patentlagen (1967:837) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

57 §»

Gör någon intrång i den ensam-
rätt som patent medför (patent-
intrång) och sker det uppsåtligen,
skall han dömas till dagsböter eller
fängelse i högst sex månader. Den
som har överträtt ett vitesförbud
enligt 57 a § får inte dömas till
straff för intrång som omfattas av
förbudet.

Gör någon intrång i den ensam-
rätt som patent medför (patent-
intrång) och sker det uppsåtligen,
skall han dömas till böter eller
fängelse i högst sex månader. Den
som har överträtt ett vitesförbud
enligt 57 a § får inte dömas till straff
för intrång som omfattas av för-
budet.

Brottet må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det ull
åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

62 §

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet som ej är ringa underlå-
ter att fullgöra vad som åligger
honom enligt 56 § dömes till

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet som inte är ringa under-
låter att fullgöra vad som åligger
honom enligt 56 § döms till böter.

dagsböter.

Sådan påföljd skall även ådömas den som i fall som avses i nämnda pa-
ragraf uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa lämnar felaktig upp-
lysning, om för gärningen ej är stadgat straff i brottsbalken.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som
åligger honom enligt 56 § eller i fall som där avses lämnar felaktig upplys-
ning skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa må ersätt-

ningen jämkas.

Brott som avses i första och andra styckena må åtalas av allmän åklagare
endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes
påkallat ur allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1986:233.

73

60 Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs att 30 § delgivningslagen (1970:428) skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

30 §1

Prop. 1990/91:68

Den som uppsåtligen underlåter
att lämna uppgifter enligt 27 § eller
lämnar oriktiga uppgifter döms till
böter, högst ettusen kronor.

Den som uppsåtligen underlåter
att lämna uppgifter enligt 27 § eller
lämnar oriktiga uppgifter döms till
penningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1985:266.

74

61 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 38 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

38 §1

Den som vid muntlig förhandling
stör förhandlingen eller fotograferar
i rättssalen eller bryter mot före-
skrift eller förbud, som har medde-
lats med stöd av 16 §, jämfört med
5 kap. 9 § rättegångsbalken, döms
till böter, högst femhundra kronor.
Till samma straff döms den som
muntligen inför rätten eller i skri-
velse till rätten uttalar sig otillbör-
ligt.

Den som vid muntlig förhandling
stör förhandlingen eller fotograferar
i rättssalen eller bryter mot före-
skrift eller förbud, som har medde-
lats med stöd av 16 §, jämfört med 5
kap. 9 § rättegångsbalken, döms till
penningböter. Till samma straff
döms den som muntligen inför rät-
ten eller i skrivelse till rätten uttalar
sig otillbörligt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1980:263.

75

62 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott
som begåtts utomlands

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1971:965) om straff för trafikbrott
som begåtts utomlands skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

3§i

Till böter högst ettusen kronor
döms, om ansvar ej kan följa enligt
1 eller 2 §, den som i Danmark,
Finland, Island eller Norge överträ-
der där gällande föreskrift angående

Till penningböter döms, om an-
svar inte kan följa enligt 1 eller 2 §,
den som i Danmark, Finland, Island
eller Norge överträder där gällande
föreskrift angående

1. förbud mot framförande av motorfordon utan föreskriven trafikför-
säkring,

2. skyldighet att följa polismans anvisningar i trafiken,

3. fordons hastighet,

4. fordons plats på vägen under färd, fordons färdriktning, möte med el-
ler omkörning av annat fordon, ändring av färdriktning eller passerande av
järnvägskorsning,

5. förkörsrätt,

6. skyldighet att bereda fri väg för utryckningsfordon,

7. skyldighet att följa anvisning som ges genom vägmärke, signal eller
körbanemarkering,

8. förbud mot parkering eller stannande av fordon,

9. förbud mot användning av fordon eller särskild fordonstyp på vissa
vägar,

10. säkerhetsanordningar för fordon eller last,

11. märkning av fordon eller last,

12. fordonsbelysning och dess användning,

13. fordons last eller lastförmåga eller

14. fordons registrering, registreringsskyltar eller nationalitetsbeteck-
ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1983:681.

76

63 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt sam-
arbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 12 och 36 §§ lagen (1972:260) om internatio-
nellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom skall ha följande ly-
delse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §1

Har frihetsberövande påföljd ådömts genom den utländska domen, får
rätten ej bestämma strängare påföljd än i denna dom. Detta gäller även om
den ådömda påföljden är lindrigare än den lindrigaste påföljd som enligt
svensk lag kan följa på brottet eller brotten.

Utgör den ddömda påföljden
böter, bestämmer rätten, med till-
lämpning av den växelkurs som
gäller vid tiden för beslutet, ett bö-
tesbelopp som i svenska kronor
motsvarar beloppet av de ådömda
böterna. Är i svensk lag för motsva-
rande brott stadgat böter omedel-
bart i pengar, får dock icke bestäm-
mas högre bötesbelopp än ettusen
eller, om påföljden avser flera brott,
tvdtusen kronor. Är i svensk lag ej
stadgat svårare straff än dagsböter,
får ej bestämmas högre bötesbelopp
än etthundratjugotusen, eller, om
påföljden avser flera brott,
etthundraåttiotusen kronor.

Är påföljden böter, bestämmer
rätten, med tillämpning av den
växelkurs som gäller vid tiden för
beslutet, ett bötesbelopp som i
svenska kronor motsvarar beloppet
av böterna. Är i svensk lag för
motsvarande brott föreskrivet pen-
ningböter, får dock inte bestämmas
högre bötesbelopp än tvdtusen eller,
om påföljden avser flera brott,
femtusen kronor. Är i svensk lag
inte föreskrivet svårare straff än
böter, får inte bestämmas högre
bötesbelopp än etthundrafemtio-
tusen, eller, om påföljden avser flera
brott, tvdhundratusen kronor.

36 §2

Böter som bestämts enligt denna
lag samt penningbelopp eller annan
egendom som förklarats förverkad
med stöd av denna lag tillfaller kro-
nan. Har föremål förklarats förver-
kat, kan regeringen på begäran av
den stat som gjort framställningen
om verkställighet av förverkande-
beslut förordna, att föremålet skall
återlämnas till den staten.

Penningbelopp eller annan egen-
dom som förklarats förverkad med
stöd av denna lag tillfaller staten.
Har föremål förklarats förverkat,
kan regeringen på begäran av den
stat som gjort framställningen om
verkställighet av förverkandebeslut
förordna, att föremålet skall åter-
lämnas till den staten.

1 Senaste lydelse 1980:1135.

2 Senaste lydelse 1984:876.

77

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1990/91:68

Böter som avses i första stycket Böter som bestämts enligt denna
får icke förvandlas.                    lag får inte förvandlas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

78

64 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1973:568) om vissa uppgif-
ter från rörelseidkare

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (1973:568) om vissa uppgifter
for rörelseidkare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

Den som underlåter att fullgöra
sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift dömes, om ej gär-
ningen är belagd med straff i brotts-
balken, till böter, högst femhundra
kronor. Allmänt åtal får väckas en-
dast efter anmälan av verket.

Den som underlåter att fullgöra
sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet lämnar
oriktig uppgift döms, om gärningen
inte är belagd med straff i brottsbal-
ken, till penningböter. Allmänt åtal
får väckas endast efter anmälan av
verket

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

79

65 Förslag till

Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 22 § handelsregisterlagen (1974:157) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

22 §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriktig eller vil-
seledande uppgift i ansökan eller anmälan till registreringsmyndigheten el-
ler i handling som fogas därvid dömes till böter, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.

Den som försummar föreskriven
ansökan eller anmälan eller, där så-
dan ansökan eller anmälan avskri-
vits eller avslagits eller registrering
hävts, försummar att göra ny före-
skriven ansökan eller anmälan, dö-
mes till böter, högst femhundra
kronor.

Den som försummar föreskriven
ansökan eller anmälan eller, där så-
dan ansökan eller anmälan avskri-
vits eller avslagits eller registrering
hävts, försummar att göra ny före-
skriven ansökan eller anmälan,
döms till penningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

80

66 Förslag till

Lag om ändring i terrängkömingslagen (1975:1313)

Härigenom föreskrivs att 4 § terrängkömingslagen (1975:1313) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

4§i

Prop. 1990/91:68

Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet bryter mot 1 § första
stycket 1 eller 2 eller mot förbud
eller föreskrift som har meddelats
med stöd av lagen döms till böter,
högst ettusen kronor, om ej gär-
ningen är ringa.

Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet bryter mot 1 § första
stycket 1 eller 2 eller mot förbud
eller föreskrift som har meddelats
med stöd av lagen döms till pen-
ningböter. Om gärningen är ringa
skall dock inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1986:1249.

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 68

81

67 Förslag till

Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 33 och 34 §§ trafikskadelagen (1975:1410)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreskriven lydelse

33 §*

Saknas föreskriven trafikförsäk-
ring när motordrivet fordon som ej
är registrerat i bilregistret eller som
är avställt brukas i trafik här i landet
av den försäkringspliktige eller av
annan med dennes tillstånd, döms
den försäkringspliktige till böter,
högst ettusen kronor.

Saknas föreskriven trafikförsäk-
ring när motordrivet fordon som
inte är registrerat i bilregistret eller
som är avställt brukas i trafik här i
landet av den försäkringspliktige el-
ler av annan med dennes tillstånd,
döms den försäkringspliktige till
penningböter.

Fortsätter den försäkringspliktige under tid då han står under åtal för för-
seelse som avses i första stycket att begå sådan förseelse, skall vad han har
gjort sig skyldig till före vaije åtal anses som särskilt brott.

34 §2

Förare av moped och förare av motorredskap som, utan att vara registre-
rat i bilregistret, omfattas av denna lag skall under färd här i landet medföra
bevis om att fordonet är trafikförsäkrat och på anmodan visa upp beviset för

bilinspektör eller polisman.

Den som bryter mot första
stycket döms till böter, högst ettu-
sen kronor. Han är dock fri från an-

Den som bryter mot första
stycket döms till penningböter. Han
är dock fri från ansvar, om han se-

svar, om han senast tredje vardagen
efter förseelsen styrker hos polis-
myndighet att han hade bevis om
trafikförsäkring vid tiden för för-
seelsen samt omständigheterna ger
vid handen att förseelsen har berott
på tillfälligt förbiseende.

nast tredje vardagen efter förseelsen
styrker hos polismyndighet att han
hade bevis om trafikförsäkring vid
tiden för förseelsen samt omstän-
digheterna ger vid handen att för-
seelsen har berott på tillfälligt förbi-
seende.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1986:1251.

2 Senaste lydelse 1989:701.

82

68 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för
arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga
arbetsförmedlingen

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:157) om skyldighet för arbets-
givare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

6§1

Prop. 1990/91:68

Arbetsgivare, som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet underlåter
att anmäla ledig plats enligt vad
som föreskrives i denna lag, dömes
till böter, högst 500 kronor. Det-
samma skall gälla arbetsgivare som
i anmälan uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet lämnar oriktig uppgift,
vilken ej saknar betydelse.

Arbetsgivare, som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet underlåter
att anmäla ledig plats enligt vad som
föreskrivs i denna lag, döms till
penningböter. Detsamma skall gälla
arbetsgivare som i anmälan uppsåt-
ligen eller av grov oaktsamhet läm-
nar oriktig uppgift, vilken ej saknar
betydelse.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast efter
medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1984:425.

83

69 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 47 § lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

47 §

Är någon enligt 45 § skyldig att
lämna varsel, skall han inom tid och
på sätt som där anges göra detta
även till förlikningsmannaexpedi-
tionen. Den som bryter häremot
dömes till böter, högst trehundra
kronor.

Är någon enligt 45 § skyldig att
lämna varsel, skall han inom tid och
på sätt som där anges göra detta
även till förlikningsmannaexpedi-
tionen. Den som bryter häremot
döms till penningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

84

70 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker, m. m.

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

33 §

Prop. 1990/91:68

Den som ej iakttager i 15 eller
16 § föreskriven anmälningsskyl-
dighet dömes till böter, högst fem-
hundra kronor.

Den som inte iakttar i 15 eller

16 § föreskriven anmälningsskyldig-
het döms till penningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

85

71 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs att 77 § lagen (1977:293) om handel med drycker
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

77 §

Prop. 1990/91:68

Bryter gäst på serveringsställe Bryter gäst på serveringsställe
mot 54 eller 56 § dömes till böter, mot 54 eller 56 § döms till penning-
högst femhundra kronor.             böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

86

72 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar
för yrkesmässig sjöfart m. m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1979:377) om registrering av båtar
for yrkesmässig sjöfart m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1990/91:68

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8§1

Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen.

Skall båt avregistreras är ägaren skyldig att inom en månad hos register-
myndigheten anmäla båten för avregistrering. Skall en båt på grund av
överlåtelse ej längre vara införd i båtregistret, svarar förutvarande ägaren
jämte förvärvaren för att båten anmäls för avregistrering.

Den som underlåter att fullgöra
sina skyldigheter enligt andra styc-
ket skall dömas till böter, högst ett-
usen kronor.

Den som underlåter att fullgöra
sina skyldigheter enligt andra styc-
ket döms till penningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1987:774.

87

73 Förslag till

Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 45 § jaktlagen (1987:259) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

45 §

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot 5 § andra stycket, 6 § första stycket eller 13 §,

2. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med
stöd av 26 §, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

3. bryter mot 27 §, om ansvar för gärningen inte kan ådömas enligt
brottsbalken,

4. underlåter att fullgöra skyldighet enligt 28 § eller vad som åligger ho-
nom enligt 38 § andra stycket,

5. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 6 § andra
stycket, 29 § 4, 30 § tredje stycket eller 31 § tredje stycket eller

6. bryter mot 35 § eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av
36 §, 37 §, 38 § första stycket, 40 § första stycket eller 41 § första stycket.

Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böter.

Den som i annat fall än som av-
ses i 43 § 1 med uppsåt eller av
oaktsamhet åsidosätter vad som be-
stämts i en för jakt meddelad licens
döms till böter, högst ettusen kro-
nor.

Den som i annat fall än som av-
ses i 43 § 1 med uppsåt eller av
oaktsamhet åsidosätter vad som be-
stämts i en för jakt meddelad licens
döms till penningböter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

88

74 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

18 §

Den som underlåter att fullgöra
sin skyldighet enligt 8 § eller 11 §
första stycket döms till böter, högst
ettusen kronor.

Den som underlåter att fullgöra
sin skyldighet enligt 8 § eller 11 §
första stycket döms till penningbö-
ter.

Är såväl förutvarande som ny ägare skyldig att göra anmälan enligt 8 §
första och andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är
dock den andre fri från ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

89

75 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 79 § vägtrafikskattelagen (1988:327) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

79 §1

Brukas ett fordon i strid mot 64 § sedan fordonets registreringsskyltar har
tagits om hand enligt 78 §, döms ägaren till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Till samma straff döms ägaren till ett avställt fordon som brukas, om for-
donets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 § och brukandeför-
bud skulle ha gällt för fordonet enligt 64 § om fordonet hade varit skatte-
pliktigt.

Brukas ett fordon på annat sätt i
strid mot 26 § andra stycket eller
64 §, döms ägaren till böter, högst
ettusen kronor.

Om ägaren visar att han iakttagit
hindra att fordonet brukades, är han fi

Brukas ett fordon på annat sätt i
strid mot 26 § andra stycket eller
64 §, döms ägaren till penningböter.

vad som ankommit på honom för att
i från ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1989:197.

90

76 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på
utländska fordon

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på ut-
ländska fordon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

14 §

Har införselhandling utfärdats
och kan den inte företes i fall som
avses i 9 § andra stycket eller i 10 §,
skall den som svarar för fordonet
dömas till böter, högst ettusen kro-
nor.

Har införselhandling utfärdats
och kan den inte företes i fall som
avses i 9 § andra stycket eller i 10 §,
skall den som svarar för fordonet
dömas till penningböter.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till tullmyndighet lämnar
en felaktig uppgift om ett fordons väglängdmätarställning eller om annat
förhållande som är av betydelse för fastställande av skatt enligt denna lag,
skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte
är belagd med straff i skattebrottslagen (1971:69).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

91

77 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 9 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

4 kap.

Till böter, högst femhundra kro- Till penningböter skall den dö-
nor, skall den dömas som inte full- mas som inte fullgör skyldighet
gör skyldighet

1. att lämna handlingar och uppgifter enligt 2 kap. 22 eller 30 §,

2. att utan föreläggande lämna särskild uppgift som avses i 2 kap. 26 §
rörande inkomst och förmögenhet och som inte uppgetts till beskattning i
självdeklarationen,

3. att enligt 3 kap. 28 och 29 §§, 30 § andra stycket samt 31 § lämna sär-
skilda uppgifter eller kontrolluppgifter om utdelningar och räntor,

4. att utan föreläggande enligt 3 kap. 44-46 eller 48 § lämna kontroll-
uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk
person som förvaltar samfällighet,

5. att enligt 3 kap. 63 § lämna kontrolluppgift till ledning vid beskattning
utomlands.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gärningen är belagd med
straff enligt skattebrottslagen (1971:69).

Prop. 1990/91:68

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

92

78 Förslag till

Lag om ändring i jämvägsssäkerhetslagen

Härigenom föreskrivs att 32 § jämvägssäkerhetslagen1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

32 §

Den som bryter mot förbudet i Den som bryter mot förbudet i
25 § skall dömas till böter, högst 25 § skall dömas till penningböter.
1 OOO kr.

Prop. 1990/91:68

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Lydelse enligt prop. 1990/91:1

93

79 Förslag till

Lag om ändring i lagen om tillfällig försäljning

Prop. 1990/91:68

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen om tillfällig försäljning1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

11§

Till böter, högst ettusen kronor,
skall den dömas som uppsåtligen el-
ler av oaktsamhet bryter mot 2 §
eller 10 § andra stycket.

Till penningböter, skall den dö-
mas som uppsåtligen eller av oakt-
samhet bryter mot 2 § eller 10 § an-
dra stycket

Till böter, skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver försäljning utan föreskrivet tillstånd, eller

2. bryter mot villkor som har ställts upp med stöd av 8 § andra stycket.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Lydelse enligt prop. 1990/91:17.

94

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 december 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström,
S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Person, Molin, Sahlin, Larsson,
Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om ändring i brottsbalken (böter)

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för
justitiedepartementet i maj 1979 en kommitté för att utreda vissa frågor om
bl. a. fängelse och kriminalvård i anstalt. Kommittén antog namnet
fängelsestraffkommittén (Ju 1979:05).

Kommittén avlämnade i april 1986 sitt huvudbetänkande (SOU
1986:13 - 15) Påföljd för brott. Vid denna tidpunkt ingick i kommittén som
ledamöter hovrättslagmannen Carl-Johan Cosmo, ordförande, riksdagsle-
damöterna Helge Klöver, Blenda Littmark och Lars-Erik Lövdén, f.d. riks-
dagsledamoten Lisa Mattson, fastighetsmäklaren Jan Nilsson och lands-
tingsrådet Kay-Vilhelm Winqvist.

Kommitténs huvudbetänkande har hittills lett till att det förts in nya be-
stämmelser om straffmätning och påföljdsval i brottsbalken (prop.
1987/88:120, JuU 45, rskr. 404, SFS 1988:942).

I huvudbetänkandet läggs också fram förslag som rör bl. a. bötesstraffets
utformning och tillämpningsområde. Jag avser nu att ta upp dessa frågor.

Kommitténs lagförslag i fråga om böter bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet i denna del avgetts av riks-
åklagaren (RÅ), Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms,
Norrköpings, Göteborgs och Luleå tingsrätter, kriminalvårdsstyrelsen, juri-
diska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, riksrevisionsverket,
Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges
åklagare, Svenska polisförbundet samt Motormännens riksförbund.

RÅ har överlämnat yttranden från överåklagaren i Göteborgs åklagardis-
trikt och från överåklagarna vid regionåklagarmyndigheterna i Stockholm,
Kalmar och Härnösand.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedeparte-
mentet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 86-980).

Prop. 1990/91:68

95

Regeringen uppdrog i november 1984 åt rikspolisstyrelsen (RPS) att i Prop. 1990/91:68
samråd med RÅ, domstolsverket, datainspektionen och Sveriges
domareförbund genomföra en försöksverksamhet med nya rutiner för kon-
troll av underlaget för bestämmande av dagsbot. RPS har i en skrivelse till
regeringen i december 1986 redovisat och utvärderat den genomförda för-
söksverksamheten.

Trafiksäkerhetsrådet har i en skrivelse till regeringen i mars 1989 begärt
bl. a. att maximibeloppet för penningböter höjs vid överträdelse av bestäm-
melserna om högsta tillåtna hastighet.

I detta lagstiftningsärende har jag samrått med cheferna för försvars-,
social-, kommunikations-, finans-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmark-
nads-, industri-, civil- och miljödepartementet samt statsråden Gradin,
Lindqvist, Åsbrink och Wallström.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 1 november 1990 att inhämta lagrådets yttrande
över förslag till ändringar i brottsbalken och rättegångsbalken. Lagförslagen
och lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2
resp, bilaga 3.

Lagrådet har i allt väsentligt lämnat förslagen utan erinran. Beträffande
en fråga har lagrådet förordat ändring av lagtexten i en bestämmelse och en
följdändring i ytterligare en bestämmelse med anledning av detta.
Propositionen har utformats i överensstämmelse med lagrådets förslag. Jag
återkommer till lagrådets synpunkter i samband med att jag behandlar de
enskilda paragraferna i mitt förslag.

2 Bakgrund

2.1 Gällande bestämmelser m. m.

Böter är den vanligaste straffrättsliga påföljden. Enligt den officiella krimi-
nalstatistiken blev böter påföljden i 85 % av alla lagföringar under år 1989.

Sedan år 1932, då dagsbotssystemet infördes, finns det tre olika bötes-
former i den svenska strafflagstiftningen: dagsböter, penningböter och nor-
merade böter.

De grundläggande bestämmelserna om böter finns i 25 kap. brottsbalken
(BrB). Som huvudregel gäller att straffet skall dömas ut i dagsböter. Om det
i straffskalan för brottet är utsatt ett visst maximibelopp som inte överstiger
1 000 kr., skall böterna dömas ut omedelbart i pengar (penningböter). Också
när böterna skall bestämmas efter en viss beräkningsgrund (normerade
böter) skall de dömas ut med ett visst angivet penningbelopp.

Dagsböter döms ut med ett antal av minst en och högst 120. Varje
dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med 10 till och med 1 000 kr.
Dessa minimi- och maximibelopp bestämdes genom lagändringar som
trädde i kraft den 1 januari 1982 (prop. 1980/81:38, JuU15, rskr. 115, SFS

96

1980:1133). Ändringarna innebar en relativt kraftig höjning av beloppen
(från 2 till 10 och från 500 till 1 000 kr.). Samtidigt höjdes maximibeloppet
för penningböter. Detta belopp som ursprungligen sattes till 300 kr. och vid
BrB:s tillkomst till 500 kr. höjdes då till nuvarande 1 000 kr. för ett brott.
Höjningarna motiverades med att penningvärdet hade undergått betydande
förändringar sedan år 1965 då de tidigare gällande beloppen hade fastställts.

När böter döms ut som gemensamt straff för flera brott gäller särskilda
maxima. Dagsböter får då dömas ut till ett antal av 180 och penningböter
till ett belopp av 2 000 kr.

I BrB finns det inte några speciella föreskrifter om hur antalet dagsböter
skall bestämmas. I det avseendet är bestämmelserna i 29 kap. BrB tillämp-
liga. Det innebär att antalet skall bestämmas efter brottets straffvärde med
beaktande av övriga omständigheter som påverkar straffmätningen.

I fråga om dagsbotens belopp föreskrivs att dagsboten skall bestämmas
efter vad som är skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst,
förmögenhet, försöijningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt.
Om brottet är ringa, får dagsboten jämkas med hänsyn till detta.

För bestämmande av dagsbotsbeloppet vid strafföreläggande har RÅ ut-
färdat detaljerade anvisningar till åklagarna (RÅC 1:97, RÅFS 1981:2).
Anvisningarna och domstolarnas praxis torde i stort sett stämma överens.

Enligt anvisningarna bestäms dagsbotsbeloppet i princip till 1/1000 av
den tilltalades årsinkomst. Med årsinkomst avses inkomsten före skatt med
avdrag för kostnaderna för inkomstens förvärvande och för under-
hållsbidrag. Som inkomst räknas även t. ex. omskolningsbidrag, underhålls-
bidrag och bostadsbidrag. Avdrag görs för försörjningsbördan och även
med hänsyn till bl. a. skatteprogressiviteten vid statlig inkomstbeskattning.
Det framräknade beloppet justeras uppåt vid en förmögenhet över
200 000 kr. Hänsyn tas också till en mera betydande skuldbörda.
Beräkningarna grundas i regel på den tilltalades egna uppgifter. Kontroll
sker endast om det finns anledning att anta att uppgifterna är felaktiga eller
om de är ofullständiga.

I fråga om möjligheten att jämka dagsbotsbeloppet uttalas i
anvisningarna att bestämmelsen om jämkning vid ringa brott skall tillämpas
mycket restriktivt Bestämmelsen tillämpas också endast i undantagsfall.

Minsta bötespåföljd är 50 kr., om inte annat är föreskrivet

Huvudregeln är att böter tillfaller staten. Böter som inte betalas kan för-
vandlas till fängelse i lägst 14 dagar och högst tre månader. Beträffande bö-
tesförvandling och beträffande uppbörd och indrivning av böter gäller be-
stämmelserna i bötesverkställighetslagen (1979:189).

Preskriptionstiden för böter är fem år, räknat från det att domen vann
laga kraft.

Böter kan tillämpas i förening med villkorlig dom, skyddstillsyn eller
överlämnade till vård inom socialtjänsten, även om böter inte ingår i
straffskalan. Villkorlig dom skall som huvudregel förenas med böter. Vid
skyddstillsyn och överlämnande till vård enligt socialtjänstlagen gäller att
böter bör dömas ut när det är påkallat med hänsyn till brottslighetens
straffvärde eller art eller till den tilltalades tidigare brottslighet. Böterna

Prop. 1990/91:68

97

7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 68

bestäms i dagsböter till ett antal av högst 180. Avsikten är att antalet Prop. 1990/91:68
dagsböter i dessa fall skall bestämmas så att den samlade reaktionen blir
lämpligt avvägd. När det gäller verkställigheten behandlas bötesstraffet i
dessa fall som skilt från den andra påföljden, vilket innebär att böterna
består även om den andra påföljden undanröjs.

Medan normerade böter kan dömas ut endast av domstol, kan dagsböter
och penningböter åläggas även genom strafföreläggande. Penningböter kan
dessutom åläggas genom föreläggande av ordningsbot.

Strafföreläggande utfärdas av åklagare och får tillämpas för brott med
enbart böter i straffskalan och för brott som är belagda med böter eller
fängelse i högst sex månader. För brott som förskyller mer än 100 dagsböter
får straffföreläggande inte utfärdas.

Ordningsbot får utfärdas bara för brott för vilka endast penningböter är
föreskrivet. Vilka av dessa brott som får beivras genom ordningsbot
bestäms av RÅ i samråd med RPS. RÅ föreskriver i Riksåklagarens beslut
om ordningsbot för vissa brott (SFS 1990:250) för varje förseelse det
belopp som skall tas ut som ordningsbot. Flertalet lagöverträdelser som
avses med bestämmelserna i fråga utgör trafikförseelser. Ordningsbot
föreläggs regelmässigt av en polisman.

2.2 Framlagda förslag m. m.

2.2.1 FängelsestrafTkommittén

Under sina överväganden beträffande bötesstraffets utformning har kommit-
tén stannat för att de tre olika bötesformema, dagsböter, penningböter och
normerade böter, bör behållas i straffsystemet.

Dagsbotssystemet kom till som en social rättvisereform och har blivit
fast rotat och allmänt accepterat. Tillämpningen är relativt enkel och
systemet framstår som i stort sett rättvist. De beräkningsgrunder som har
utarbetats under årens lopp syftar till att straffet skall drabba alla så lika som
möjligt. Någon särskild kritik har heller inte riktats mot dagsbotssystemet
som sådant.

I fråga om penningböter konstaterar kommittén att systemet är enkelt och
lätt hanterligt. Det har dock kritiserats och då från principiella utgångspunk-
ter. Den kriminalpolitiska arbetsgruppen inom Brottsförebyggande rådet
(BRÅ) anser sålunda i sin rapport Nytt straffsystem att beteckningen straff-
avgifter borde användas i stället för penningböter för att sanktionen inte
skulle kopplas ihop med dagsböter. Fängelsestraffkommittén är också inne
på tanken att det eventuellt kan finnas förutsättningar att avgränsa systemet
med penningböter från systemet med egentliga straffpåföljder, dit dagsböter
skall räknas. Frågan har dock inte blivit föremål för närmare överväganden
från kommitténs sida.

När det gäller normerade böter pekar kommittén på att den bötesformen
i det närmaste har avvecklats. Normerade böter finns för närvarande endast
i ett par specialförfattningar, nämligen i lagen (1919:426) om flottning i
allmän flottled och i lagen (1950:596) om rätt till fiske. Sådana böter

98

infördes i sistnämnda lag den 1 juli 1984 för överträdelse av bestämmelser
som gäller trålfiske. Kommittén framhåller också att den form av
avkriminalisering (depenalisering) som innebär att vissa administrativa
avgifter tas ut i stället för att straff döms ut, t. ex. systemet med
skattetillägg, bygger på samma principer som normerade böter. Enligt
kommittén skulle man mot bakgrund av detta kunna överväga att avskaffa
normerade böter och i stället öppna en möjlighet att döma ut högre
penningböter än för närvarande. Kommittén anser emellertid, bl. a. på grund
av den på senare tid vidtagna ändringen i fiskelagen, att normerade böter
bör vara kvar som bötesform och att nuvarande maximibelopp för
penningböter då också bör kunna behållas.

De förslag till ändringar som kommittén har lagt fram präglas av en
strävan från kommitténs sida att stärka dagsbotsstraffets ställning i
påföljdssystemet.

Kommittén pekar på att dagsböter enligt uttalanden i förarbetena är att
anse som en strängare påföljd än penningböter. Dagsböter bör reserveras för
brott av allvarligare beskaffenhet medan penningböter bör användas vid
brott av ordnings- och förseelsekaraktär. Till följd av dagsbots- och
penningbotssystemets konstruktion inträffar det emellertid enligt kommittén
inte sällan att dagsböter för ett allvarligare brott kan bli lindrigare i pengar
räknat än penningböter för ett mindre allvarligt brott. Detta är särskilt
vanligt på trafikområdet och problemet har accentuerats genom de
höjningar av ordningsbotsbeloppen som företagits under senare tid. Dessa
skevheter mellan lindrigare och allvarligare brott som är inbyggda i
systemet bör enligt kommitténs uppfattning undanröjas. Dagsbotsstraffet
bör därför höjas, så att ett straff utmätt i dagsböter alltid blir strängare än ett
straff utmätt i penningböter.

Kommitténs förslag säkerställer att dagsböter alltid uppgår till minst
1 000 kr. i pengar räknat, dvs. lika mycket som maximibeloppet för
penningböter för ett brott. Det enda fall då penningböter enligt förslaget
utgår med högre belopp än dagsböter är när ett gemensamt straff för flera
brott bestäms i penningböter.

Förslaget innebär att dagsböter alltid skall bestämmas till ett antal av
minst 25 och med en dagsbot av minst 20 kr. Dessutom skall alltid ett
grundbelopp om 500 kr. läggas till. Om ett dagsbotsbrott bedöms ha ett
lägre straffvärde än 25 dagsböter, skall penningböter tillämpas i stället för
dagsböter.

När det gäller förslaget att höja minimibeloppet för en dagsbot från 10
till 20 kr. framhåller kommittén att höjningen är motiverad inte bara med
hänsyn till den penningmässiga relationen mellan de bägge bötesformema
utan också av andra skäl, bl. a. penningvärdesförsämringen. En höjning av
maximibeloppet för en dagsbot anser kommittén däremot inte vara lämplig.
Eftersom dagsböter inte skall tillämpas vid ringa brott — utan i stället
penningböter — föreslår kommittén att den nuvarande möjligheten att
jämka dagsboten vid ringa brott slopas.

När det gäller bestämmandet av antalet dagsböter har kommittén funnit
att domstolarna allmänt sett i stor utsträckning håller sig i nedre delen av

Prop. 1990/91:68

99

skalan. Ungefär två tredjedelar av dem som dömts till dagsböter under
1980-talets första hälft hade fått mindre än 30 dagsböter. De undersökningar
som gjorts av straffmätningen vid olika brottskategorier tydde dock på att
spännvidden vid de olika brotten var relativt stor. Den grupp som dömts till
100 dagsböter eller däröver var förhållandevis liten. Så höga bötesstraff
kom i allmänhet i fråga bara vid vissa typer av brott, främst trafik-
nykterhetsbrott, vissa våldsbrott och uppbördsbrott.

Enligt kommitténs mening bör tillämpningsområdet för böter vidgas och
det bör leda till att domstolarna i större utsträckning dömer ut verkligt höga
böter. Om högre och mer kännbara böter kan dömas ut, bör böter i varje fall
på sikt kunna ersätta vissa av de kortvariga fängelsestraffen. Kommittén fö-
reslår därför att maximala antalet dagsböter höjs från 120 till 200 för ett
brott och från 180 till 300 vid gemensamt straff för flera brott.

Skälet till att gränsen har satts vid 200 dagsböter för ett brott och inte hö-
gre är att det svåraste bötesstraffet inte bör ligga på en så hög nivå att det
allmänt uppfattas som strängare än det kortaste fängelsestraffet. Kommittén
betonar att förslaget inte syftar till en allmän höjning av bötesnivån, utan
området mellan 120 och 200 dagsböter är främst avsett för allvarligare
brottslighet än som i dag leder till bötesstraff.

I fråga om minsta bötespåföljden, som för närvarande är 50 kr., föreslår
kommittén att den höjs till 100 kr. med hänsyn främst till penningvärdets
förändring.

2.22 Trafiksäkerhetsrådet

I den inledningsvis nämnda skrivelsen till regeringen har rådet pekat på en
oroande utveckling av hastighetsöverträdelsema och på sambandet mellan
hastighet och antalet trafikolyckor resp, skadekonsekvenserna av dessa.
Rådet har i sitt trafiksäkerhetsprogram för år 1988 redovisat flera åtgärder
som behöver vidtas och bland dem en höjning av bötesmaximum för hastig-
hetsöverträdelser.

Enligt trafiksäkerhetsrådets mening bör de belopp som för närvarande tas
ut vid hastighetsöverträdelser fördubblas. För att det skall bli möjligt måste
maximibeloppet om 1 000 kr. i 164 § vägtrafikkungörelsen (1972:603)
höjas, men det förutsätter i sin tur förändringar i förhållandet mellan
dagsböter och penningböter. Rådet har härvid framhållit att även riksdagen
(TU 1987/88:16, rskr. 201) har uttalat sig för skärpta sanktioner mot
hastighetsöverträdelser.

2.2.3 Försöksverksamhet med nya rutiner för kontroll av underlaget
för dagsbotsberäkning

När det finns anledning att anta att någon kan komma att dömas till
dagsböter skall polisen göra en utredning av hans inkomst- och för-
mögenhetsförhållanden (4 § förundersöknings-kungörelsen, 1947:948).
Enligt av RÅ utfärdade anvisningar (RÅC 1:97, RÅFS 1981:2) och råd som
RPS har meddelat skall polisen i allmänhet godta den misstänktes egna

Prop. 1990/91:68

100

uppgifter om sina ekonomiska förhållanden. Kontroll bör dock ske, om det
finns anledning att anta att uppgifterna är felaktiga eller ofullständiga.

Som nämndes inledningsvis uppdrog regeringen åt RPS att efter samråd
med berörda myndigheter och Sveriges domareförbund genomföra en för-
söksverksamhet med nya rutiner för kontroll av underlaget för
bestämmande av dagsbotens belopp. Syftet med försöksverksamheten var
att undersöka om man skulle kunna få ett bättre och säkrare underlag för
dagsbotsberäkningen genom att polisen kontrollerar den misstänktes egna
uppgifter mot uppgifterna om honom i det statliga person- och adress-
registret (SPAR). Bland de uppgifter som kan inhämtas från SPAR på
polisens bildskärmsterminaler finns uppgift om make/sambo, antal barn och
barnens födelseår, taxerad inkomst, sammanräknad inkomst, förmögenhet,
fastighetsinnehav och fastighetens taxeringsvärde.

Sådan försöksverksamhet med utvidgad kontroll har genomförts vid po-
lismyndigheterna i Malmö och Sundsvall och har omfattat i det närmaste
4 000 personer.

RPS har i skrivelse till regeringen i december 1986 redovisat och
utvärderat resultatet av den genomförda försöksverksamheten. Enligt RPS
har den visat att den misstänktes uppgifter i flertalet fall bara i begränsad
mån är lägre än uppgifterna i SPAR. Även i övrigt har utfallet av
försöksverksamheten varit sådant att RPS ansett att nuvarande föreskrifter
och rutiner är tillfredsställande.

2.3 Rättstillämpningen

Som nämndes förut blev böter påföljden i 85 % av alla lagföringar under år
1989. Enligt den officiella statistiken dömdes det året knappt 320 000 bötes-
straff ut, medan utdömda påföljder av annat slag var ca 57 000.

Av de knappt 320 000 bötesstraffen år 1989 utgjorde nästan 210 000,
dvs. närmare två tredjedelar, ordningsbot för huvudsakligen trafikförseelser.
21 % av alla bötesstraffen utgjordes av dagsböter, vilket innebär en minsk-
ning från år 1987, då dagsböter utgjorde 24 % av samtliga bötesstraff.

Om man fördelar antalet personer som år 1989 fick dagsböter som
huvudpåföljd genom dom eller strafföreläggande efter antalet dagsböter,
blir resultatet följande (bötfällda enligt BrB inom parentes).

Antal dagsböter

Antal bötfällda

1 - 9

13 (    7)

10 - 29

31 952 (9756)

30 - 49

17 476 (7 980)

50 - 99

14 205 (5 765)

100 -180

2 091   ( 535)

Summa 65 737 (24 043)

Av uppställningen framgår att nära hälften av dem som ålades dagsböter
fick under 30 dagsböter. 3 % av dem fick 100 eller fler dagsböter. I jämfö-

Prop. 1990/91:68

101

relse med är 1987 har en viss förskjutning skett genom att det då var drygt
hälften som fick under 30 dagsböter och endast 2 % som fick 100 eller fler
dagsböter.

I vilken utsträckning som den nedre delen av skalan för antalet dagsböter
tillämpas varierar med brottstypen. Brottstyper vid vilka straffet enligt
statistiken för år 1989 sattes under 30 dagsböter i hälften eller mer än
hälften av fallen är bl. a. snatteri (5 221 fall av 9 912), egenmäktigt
förfarande (1 273 fall av 1 659), bedrägligt beteende (520 fall av 820), olaga
intrång (206 fall av 287) och åverkan (160 fall av 178). Vid t. ex. våld eller
hot mot tjänsteman sattes däremot straffet sällan under 30 dagsböter (37 fall
av 419). När det gäller brott mot andra författningar än BrB stannade
straffet i mycket stor utsträckning under 30 dagsböter vid vårdslöshet i
trafik (10 585 fall av 12 046), vid brott mot vägtrafikförordningen och
vägtrafikkungörelsen (23 fall av 30) och vid brott mot andra
vägtrafikförfattningar ( 3 426 fall av 4 552).

Den sparsamma tillämpningen av den övre delen av skalan för antalet
dagsböter med straff på 100 dagsböter eller däröver avsåg år 1989 främst
trafiknykterhetsbrott samt vissa snatterier, varusmugglingsbrott och vissa
våldsbrott.

Under beredningen av detta ärende har uppgifter inhämtats från
statistiska centralbyrån som på ett mera differentierat sätt än publicerad
statistik belyser fördelningen av antalet dagsböter i domar där dagsböter
varit huvudpåföljd eller bipåföljd. Av uppgifterna framgår bl.a. att
dagsbotsantal som är lägre än 20 är relativt sällsynt förekommande. År
1987 bestämdes antalet dagsböter till under 20 i endast 8 % av antalet
domar där dagsböter var huvudpåföljden. Av de 9 519 fall där dagsböter var
bipåföljd bestämdes antalet dagsböter till under 20 i endast 64 fall.

Minimibeloppet för en dagsbot är 10 kr. och maximibeloppet 1 000 kr.
Grunderna för beräkningen av dagsbotsbeloppet har utvecklats i domstols-
praxis och innebär en ganska långtgående schematisering. Storleks-
ordningen av de belopp som i genomsnitt dömts ut framgår av följande
sammanställning av alla domar från åren 1982 och 1987, i vilka dagsböter
utgjorde huvudpåföljd. Sammanställningen visar att en viss förskjutning
mot högre dagsbotsbelopp har skett inom femårsperioden.

Dagsbotsbelopp

År 1982

År 1987

10 kr.

31,8 %

24,4 %

30 kr. och därunder

67,1 %

50,9 %

50 kr. och därunder

95,4 %

80,3 %

över 50 kr.

4,6%

19,7 %

över 100 kr.

0,3%

0,7%

Fördelningen av dagsbotsbeloppens storlek varierade vid olika typer av
brott. Vid vissa brottyper bestämdes dagsboten sålunda i väsentligt större
omfattning till minimibeloppet och genomgående till lägre belopp än som
skedde vid andra. Exempelvis utgjorde andelen utdömda minimibelopp i

Prop. 1990/91:68

102

domarna från år 1987 avseende snatteri 34,8 %, medan motsvarande andel Prop. 1990/91:68
vid vårdslöshet i trafik var 12,1 %. Dagsbotsbelopp om 50 kr. och därunder
utdömdes i 93 % av snatteridomama mot i 67 % av domarna avseende
vårdslöshet i trafik. Även vid skadegörelse, olovlig köming och brott enligt

2 § narkotikastrafflagen (1968:64) låg de utdömda dagsbotsbeloppen
genomgående under genomsnittet i storleksordning.

3  Allmän motivering

3.1 Allmänna synpunkter på bötesstraff

Sedan BrB kom ull har användningen av de olika bötesformema och av bö-
tesstraff överhuvudtaget förändrats i flera avseenden. Böter som straff-
rättslig påföljd har även kommit att tilldra sig ett stort intresse inom den
kriminalpolitiska debatten.

En huvudlinje i det reformarbete som har bedrivits har varit att inrikta
rättsväsendets resurser på den ”egentliga” brottsligheten och au använda så
enkla och samtidigt effektiva metoder som möjligt för att motverka mera
bagatellartade brott och ordningsforseelser. Sedan förfarandet för åläggande
och uppbörd av penningböter förenklades genom det system med ordnings-
bot som infördes i slutet av 1960-talet, har en påtaglig förskjutning från
dagsböter till penningböter skett inom den specialstraffrättsliga lagstift-
ningen, framför allt på trafikområdet. På vissa områden har önskemålet att
förenkla hanteringen av ärendena tillgodosetts genom avkriminalisering,
varigenom böter har ersatts med en sanktionsavgift (t. ex. felparkeringsav-
gift).

Ett ytterligare inslag i reformarbetet har varit att anpassa specialstraffrät-
tens påföljdssystem till BrB:s. Normerade böter förekommer inte som på-
följd för brott enligt BrB, och anpassningen har inneburit att den bötesfor-
men successivt i det närmaste har försvunnit ur specialstraffrätten. Numera
förekommer den endast i ett par författningar. Samtidigt som normerade
böter har avvecklats har på vissa områden införts sanktionsavgifter som
påminner om normerade böter genom att avgiften bestäms med utgångs-
punkt från en föreskriven beräkningsgrund (t. ex. skattetillägg, övertidsav-
gift, varselavgift och vattenföroreningsavgift). Övergången till sanktions-
avgift har på dessa områden inte i första hand föranletts av önskemålet att
förenkla hanteringen av ärendena utan främst av behovet av en tillräckligt
effektiv ekonomisk sanktion.

Jämsides med de rationaliserings- och effektivitetssträvanden som har
medfört förändringar i användningen av de olika bötesformema har intresset
kommit att riktas mot bötesstraffet av kriminalpolitiska och humanitära
skäl. Man har i olika sammanhang pekat på den ökade insikt som den
kriminologiska forskningen har gett om de frihetsberövande påföljdernas
skadeverkningar och på att böter — som inte har motsvarande verkningar
— borde kunna spela en betydande roll som alternativ till frihetsberövande.

Vid sin översyn av bötesstraffets utformning och tillämpning har fängel-
sestraffkommittén funnit att de tre olika bötesformema behövs i strafflag-

103

stiftningen och bör bibehållas. Men utifrån grundtanken att straffet skall stå
i proportion till brottets svårhet och att detta bör gälla även för bötesstraffet
och genom hela skalan har kommittén föreslagit vissa ändringar av den nu-
varande regleringen. Dagsböter bör enligt kommittén reserveras för brott av
allvarligare beskaffenhet medan penningböter bör användas för brott av
ordnings- och förseelsekaraktär. Förhållandet mellan penningböter och
dagsböter behöver ändras så att ett straff utmätt i dagsböter alltid blir
strängare i kronor räknat än ett straff utmätt i penningböter. Med utgångs-
punkt från ett oförändrat maximibelopp för penningböter, 1 000 kr. vid ett
brott, har kommittén därför föreslagit att dagsböter alltid skall bestämmas
till ett antal av minst 25 och en dagsbot av minst 20 kr. (25 x 20 = 500)
samt att till detta skall läggas ett grundbelopp om 500 kr. (500 + 500 =
1 000). Vid brott som förskyller ett lägre straff än 25 dagsböter skall enligt
förslaget penningböter tillämpas i stället för dagsböter. Kommittén vill
vidare stärka dagsbotsstraffets ställning i påföljdssystemet för att
åstadkomma en vidgad tilllämpning av böter på de korta fängelsestraffens
bekostnad. Maximala antalet dagsböter som får dömas ut bör därför enligt
kommittén höjas kraftigt, nämligen från nuvarande 120 till 200 vid ett brott
och från 180 till 300 vid flera brott. Kommittén betonar att den med
förslaget inte syftar till att få till stånd en allmän höjning av bötesnivån.
Området mellan 120 och 200 dagsböter är främst avsett för allvarligare
brottslighet än som i dag leder till bötesstraff.

Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna.

Jag är i likhet med remissinstanserna ense med kommittén om att de
olika bötesformema behövs i strafflagstiftningen. Jag delar också kommit-
téns principiella syn på bötesstraffet och dess fördelar framför frihetsberö-
vande påföljder. Den avgörande fördelen ligger naturligtvis i att bestraff-
ningen inskränker sig till den ekonomiska uppoffring som gärningsmannen
åsamkas och i att böter inte i sig är förbundna med samma risk för social
utslagning som ett frihetsberövande. Åtskilligt talar också för att kraftiga
bötesstraff verkar starkt avhållande. Så som den tillgängliga statistiken är
uppbyggd stöter det på vissa problem att bilda sig en uppfattning om betal-
ningsfrekvensen, dvs. i vilken utsträckning som utdömda bötesbelopp infly-
ter genom uppbörd och indrivning. Senast gjorda beräkningar (se SOU
1975:55 och BRÅ Apropå 1985 nr 5 s. 27 ff) pekar emellertid på ett slutligt
indrivningsresultat för böter i trakten av 90 %, något som får anses tyda på
att böter även är en på det hela taget effektiv form av bestraffning. Av bety-
delse i det sammanhanget är självfallet också de möjligheter som finns att
under vissa omständigheter förvandla böter till fängelse.

Jag är vidare ense med kommittén om att ändringar behöver vidtas av de
nuvarande bestämmelserna om böter för att stärka bötesstraffets position i
påföljdssystemet. Vissa av kommitténs förslag är jag dock inte beredd att
tillstyrka.

I fråga om kommitténs förslag att maximala antalet dagsböter som får
dömas ut höjs från nuvarande 120 till 200 för ett brott (och från nuvarande
180 till 300 vid flera brott) råder delade meningar bland remissinstanserna.
Från domarhåll har man framhållit att redan intervallen 100-120 dagsböter

Prop. 1990/91:68

104

tillämpas i mycket ringa utsträckning. Av skäl som jag senare återkommer
till anser även jag att en viss skärpning av straffskalan är påkallad. Jag är
dock inte beredd att gå lika långt som kommittén utan kommer att föreslå
att det högsta antal dagsböter som får dömas ut höjs till 150 vid ett brott och
till 200 vid flera brott.

Jag kan vidare inte heller tillstyrka att dagsbotsstraffet skärps genom att
det införs ett grundbelopp som skulle påföras förutom det i dagsböter ut-
mätta straffet. Remisskritiken är så gott som enhällig, och jag delar re-
missinstansernas uppfattning att en ordning med både grundbelopp, dags-
botsantal och dagsbotsbelopp skulle bli onödigt komplicerad och medföra
merarbete i den dömande verksamheten.

I övrigt är jag av skäl som utvecklas i det följande beredd att i princip
följa kommitténs förslag. I vissa avseenden — det gäller bl. a. avgräns-
ningen av tillämpningsområdena för dagsböter och penningböter — avviker
emellertid mitt förslag från kommitténs när det gäller den närmare utform-
ningen.

Prop. 1990/91:68

3.2 Penningböter

Mitt förslag: Maximum för penningböter höjs från 1 000 kr. till
2 000 kr. vid ett brott och från 2 000 kr. till 5 000 kr. när penningböter
tilllämpas som gemensamt straff för flera brott.

Trafiksäkerhetsrådets förslag överensstämmer med mitt såvitt avser
maximum för ett brott.

Kommittén föreslår ingen höjning av maximibeloppet.

Remissinstanserna: RÅ kan godta det nuvarande maximibeloppet men
framhåller att det snart kan bli aktuellt med en höjning.

Skälen för mitt förslag: När dagsbotssystemet infördes i början av
1930-talet skedde det som en social rättvisereform. Fastän hänsyn ull gär-
ningsmannens ekonomiska förhållanden egentligen alltid skulle behöva tas
för att böter skulle bli ett rättvist straff, lika för alla, måste ändå vissa be-
gränsningar göras i användningen av dagsböter. Dagsböter borde enligt för-
arbetena i främsta rummet användas vid brott i egentlig mening — brott
som var uttryck för en rättsstridig vilja hos gärningsmannen. Penningböter
borde användas i fall då inte samma hänsyn behövde tas till den dömdes
ekonomiska förhållanden för att straffet skulle fylla sitt syfte, såsom fallet
ansågs vara vid ordningsförseelser.

Tillämpningsområdena för de båda bötesformema avgränsades genom ett
visst högsta belopp för penningböter. Maximibeloppet sattes till 300 kr.
(5 015 kr. i 1988 års penningvärde). Beloppet har sedan höjts, och som be-
rördes tidigare bestämdes nuvarande maximibelopp genom lagändringar
som trädde i kraft år 1982.

105

Penningböter föreskrivs endast för ett brottsbalksbrott nämligen förargel-
seväckande beteende. Annars används penningböter främst inom trafikom-
rådet och tas i mycket stor utsträckning ut genom föreläggande av ordnings-
bot. Även ringa varusmuggling (2 § lagen 1960:418 om straff för varu-
smuggling) är belagd med penningböter och beivras till övervägande del
genom föreläggande av ordningsbot. I praktiken tillämpas penningböter i
mycket större utsträckning än dagsböter. 79 % av alla bötesstraff togs enligt
statistiken för år 1989 ut som penningböter, och då oftast som ordningsbot
för vägtrafikbrott.

Det förtjänar framhållas att de 300 kr. som ursprungligen sattes som
maximum för penningböter på den tiden var ett mycket kännbart belopp.
Den genomsnittliga årsinkomsten var då för vuxna manliga lantarbetare

1 123 kr. (inkl, naturaförmåner) och för vuxna manliga industriarbetare

2 290 kr. Männen bar då också i stor utsträckning ensamma försöijnings-
bördan för familjen.

Enligt statistiska centralbyråns inkomststatistik avseende år 1986 upp-
gick den taxerade medelinkomsten det året för samtliga inkomsttagare i lan-
det till 83 900 kr. (101 800 kr. för manliga och 66 600 för kvinnliga in-
komsttagare). Sett i proportion till den genomsnittliga årsinkomsten skulle
maximibeloppet behöva höjas utöver de ca 5 000 kr. som 300 kr. represen-
terar i dagens penningvärde, om maximibeloppet skulle göras lika kännbart
som det ursprungligen var.

Om man dessutom beaktar att människor i dagens välfärds- och konsum-
tionssamhälle med socialförsäkringar, andra stöd- och bidragsformer och
inte minst ett tvåförsörjarsystem oftast lever under annorlunda och tryggare
ekonomiska villkor än människor gjorde när maximibeloppet för penning-
böter infördes, blir det än tydligare hur påtagligt bötesformen kan anses ha
försvagats genom åren.

På senare tid är det framför allt inom trafikområdet som nuvarande
bötesbelopp har kommit att framstå som otillräckliga. Detta gäller särskilt
böterna vid hastighetsöverträdelser. Trafiksäkerhetsrådet har pekat på en
oroande utveckling av dessa överträdelser och förordat en fördubbling av
bötesbeloppen.

Även sedan nuvarande maximibelopp för penningböter bestämdes har
den ekonomiska uppoffring som bötesstraffet är avsett att åsamka gär-
ningsmannen blivit allt mindre kännbar. Pris- och löneutvecklingen under
tiden januari 1982 — januari 1990 har exempelvis medfört en inflation på
69,5 %. För att böter skall kunna vidmakthållas som en användbar sanktion
är det nödvändigt att åminstone i någon mån ta igen eftersläpningarna i för-
hållande till den ekonomiska och sociala utvecklingen.

Den allmänna bötesnivån är sålunda enligt min mening alltför låg och
bör höjas för att komma på en rimligare nivå. Straffmaximum för penning-
böter bör höjas från 1 000 kr. till 2 000 kr. för ett brott. Det bör emellertid
framhållas att även om maximibeloppet höjs till det dubbla, så är inte avsik-
ten att nuvarande penningbotsbelopp generellt skulle fördubblas.

De antalsmässigt viktigaste brotten för vilka penningböter är föreskrivet
omfattas av det av riksåklagaren utfärdade beslutet om ordningsbot för vissa

Prop. 1990/91:68

106

brott. I detta anges också de belopp som skall upptas som ordningsbot för
olika brott. Ett nytt ordningsbotcirkulär med höjda ordningsbotsbelopp har
nyligen utfärdats (SFS 1990:250).

Det får förutsättas att beslutet om ordningsbot åter ändras i samband med
att en ny lagstiftning om maximibeloppet för penningböter träder i kraft.
Vilka förändringar som då är påkallade växlar givetvis mellan olika typer av
brott. Höjningar på 50 % eller mer torde, mot bakgrund av de nyligen ge-
nomförda höjningarna, endast vara påkallade vid vissa speciella brott.

Detta innebär att den översta delen av penningbotsskalan åtminstone i ett
inledningsskede sällan eller aldrig torde komma till användning. Även med
en sådan utgångspunkt är det emellertid befogat att redan nu höja maximi-
beloppet till det dubbla i syfte att undvika ett alltför snabbt behov av ny lag-
stiftning i samband med framtida penningvärdesförändringar.

Ett väsentligt högre belopp bör kunna tas ut vid flerfaldig brottslighet.
Om man skall kunna komma tillrätta med de problem som notoriska över-
trädelser av exempelvis bestämmelser på trafikområdet och även annan se-
riebrottslighet erbjuder, bör gärningsmannen vid en samtidig lagföring rim-
ligen kunna dömas till böter med belopp upp till 5 000 kr.

Även med de höjningar av maximibeloppet för penningböter som jag nu
förordar får man räkna med att motsvarande förändringar kommer att be-
höva göras även i framtiden i samband med penningvärdesförändringar.
Lagtekniskt är sådana förändringar förhållandevis komplicerade genom att
maximibeloppet, trots att det i allmänhet överensstämmer med det allmänna
maximat, anges i varje enskild straffbestämmelse. En höjning av maximum
förutsätter därför ändringar i ett mycket stort antal lagar och förordningar.
För att underlätta framtida ändringar förordar jag att lagstiftningen nu än-
dras så att det i de enskilda straffbestämmelserna normalt endast anges att
penningböter är föreskrivet för brottet. Ett särskilt maximum bör endast
anges om det finns speciella skäl att avvika från den allmänna regeln om
maximum i brottsbalken. Med en sådan ordning kommer en höjning av
maximum i framtiden i princip endast att kräva en ändring i brottsbalken.

En höjning av nivån för penningböter skulle, om inte dagsbotsstraffet
samtidigt skärps, medföra att olägenheterna med att penningböter i många
fall kan uppgå till högre belopp än ett dagsbotsstraff accentuerades ytterli-
gare. Detta problem gör sig särskilt gällande vid vissa trafikförseelser och
vid varusmuggling där brottets allvar kan innebära en övergång från pen-
ningböter till dagsböter. Jämsides med den nu föreslagna höjningen av
straffmaximum för penningböter bör därför dagsbotsstraffet skärpas, så att
dagsböter kommer upp till en rimlig nivå i förhållande till höjda penningbö-
ter. Som jag strax skall utveckla kommer de ändringar som lämpligen bör
vidus för det ändamålet att lämna utrymme för en något ökad tillämpning
av penningböter.

Prop. 1990/91:68

107

3.3 Dågsböter

3.3.1 Dagsböternas antal

Prop. 1990/91:68

Mitt förslag: Skalan för antalet dagsböter ändras, så att det lägsta an-
tal dagsböter som kan dömas ut inte längre blir en dagsbot utan 30
dagsböter. Maximala antalet höjs från 120 till 150 för ett brott och
från 180 till 200 som gemensamt straff för flera brott.

För brott med ett lägre straffvärde än 30 dagsböter döms straffet ut
i penningböter i stället för dagsböter.

Kommittén föreslår 25 som lägsta dagsbotsantal. Brott som har ett lägre
straffvärde än så skall enligt kommittén bestraffas med penningböter. Det
maximala dagsbotsantalet föreslås bli 200 för ett brott och 300 vid gemen-
samt straff för flera brott.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan har
vitsordat behovet av att se över relationen mellan penningböter och dagsbö-
ter. Nästan alla har emellertid ställt sig kritiska till kommitténs val av lös-
ning. Flera anför principiella betänkligheter mot att det blir möjligt att till-
lämpa penningböter för brott med lägre straffvärde än 25 dagsböter och
framhåller att den föreslagna gränsen mellan de båda bötesformemas till-
lämpningsområden inte är skarp utan skönsmässig. Några pekar på den va-
rierande praxis som råder vid straffmätning i intervallet 20-25 dagsböter
och på tröskeleffekter som kan uppkomma. När det gäller det maximala an-
talet dagsböter ifrågasätts, framför allt från domarhåll, behovet av en så
kraftig höjning.

Skälen för mitt förslag: Ser man till rättstillämpningen är det en allmän
erfarenhet att antalet dagsböter i stor utsträckning mäts ut i nedre delen av
skalan. År 1989 låg närmare hälften av dagsbotsstraffen under 30 dagsböter.
Fördelningen på dagsbotsskalan varierar dock givetvis med brottstypen. Av
den tidigare redovisade statistiken (s. 10) framgår att straff under 30 dags-
böter är sällsynt vid vissa brottstyper, t. ex. våld eller hot mot tjänsteman,
medan det är vanligare vid andra typer av brott Vid vårdslöshet i trafik be-
stäms straffet till under 30 dagsböter i närmare 90 % av fallen. Bland
brottsbalksbrott vid vilka straffet sätts under 30 dagsböter i mer än 50 % av
fallen kan nämnas olaga intrång, snatteri, vissa former av egenmäktigt
förfarande och bedrägligt beteende samt åverkan. Att straffet bestäms till
under 20 dagsböter är däremot mer ovanligt.

Som jag nämnde förut beräknas dagsboten på grundval av den tilltalades
årsinkomst som framräknas på visst sätt. Med de beräkningsgrunder som
tilllämpas får exempelvis en ensamstående person utan försöijningsskyldig-
het med en inkomst på 30 000 kr. en dagsbot på 20 kr. För att få en dagsbot
på 50 kr. fordras det att denne har en inkomst på 70 000 kr. En familjeför-
sörjare med hemmamake och två barn och en inkomst på 100 000 kr. får en
dagsbot på 15 kr. För att denne skall få en dagsbot på 50 kr. fordras det en
inkomst på ca 250 000 kr. År 1987 bestämdes dagsboten till 20 kr. eller

108

lägre för 38 % av de som dömdes till dagsböter som huvudpåföljd och till
50 kr. eller lägre för 80 % av de dömda. Med en dagsbot på 20 resp. 50 kr.
blir det totala bötesbeloppet 600 kr. resp. 1 500 kr., om antalet dagsböter är
30.

Även om man antar att en förskjutning mot högre dagsbotsbelopp kan ha
skett på grund av löneutvecklingen de senaste åren, måste man konstatera
att den eftersträvade principiella skillnaden mellan ordningsförseelser och
andra brott inte avspeglar sig i praktiken vad bötesbeloppen beträffar.
T. ex. är den högsta felparkeringsavgiften (for parkering bl. a. där förbud att
stanna råder) i Stockholm och Göteborg 500 kr. och inte sällan 300 kr. i det
övriga landet. Nyligen har den generella maximigränsen för felparkerings-
avgifter höjts från 500 kr. till 700 kr. i Stockholm och Göteborg och från
300 kr. till 500 kr. i övriga landet. Ordningsboten för en bilförare som över-
skrider högsta tillåtna hastighet med upp till 15 km/tim när hastighetsbe-
gränsningen är 50 km/tim eller lägre är nu 700 kr. Överskrids den tillåtna
hastigheten ytterligare med upp till 30 km/tim är ordningsboten 900 kr.
Antalet dagsböter vid exempelvis snatteri, egenmäktigt förfarande och be-
drägligt beteende bestäms i stor utsträckning till 20 eller 25. Har gärnings-
mannen en dagsbot på 30 kr., får han böta motsvarande belopp som vid en
fortköming. Minimibeloppet tio kr. som dagsbot — som år 1987 utdömdes i
närmare 35 % av domar avseende snatteri — medför att bötesbeloppet blir
lägre än en felparkeringsavgift.

För allmänhetens bedömning av hur strängt straffet är torde bötesbelop-
pets storlek vara av väl så stor betydelse som om beloppet bestäms i kronor
eller i dagsböter. Det förhållandet att bötesbeloppet för samma person kan
bli lägre vid ett brott som bestraffas med även ett ganska högt dagsbotstraff
än vid en ordningsförseelse som bestraffas med penningböter framstår som
otillfredsställande principiellt sett. De låga bötesbelopp som i allmänhet blir
aktuella vid brott som är frekventa och som bestraffas med ett förhållande-
vis lågt antal dagsböter kan medföra en fara för att brotten med det högre
straffvärdet betraktas som ordningsförseelser. Jag delar kommitténs upp-
fattning att dagsböter i princip bör reserveras för brott i mera egentlig me-
ning medan penningböter bör användas vid brott som har karaktär av ord-
ningsförseelse eller som annars är av bagatellartad natur. För att dagsböter
också skall framstå som strängare än penningböter är det nödvändigt att se
över relationerna mellan de båda bötesformema.

Som jag berörde förut bör därför den föreslagna höjningen av maximibe-
loppet för penningböter motsvaras av en skärpning av dagsbotsstraffet så att
detta kommer upp till en rimlig nivå i förhållande till de höjda penningbö-
terna.

Gränsdragningen mellan penningböter och dagsböter

Skärpningen kan genomföras på olika sätt. Vid övervägande av tänkbara al-
ternativ har kommittén föreslagit bl. a. att fördelningen av brott som för-
skyller dagsböter och penningböter förändras genom att nedre delen av

Prop. 1990/91:68

109

skalan för antalet dagsböter slopas. Det minsta antal dagsböter som får dö-
mas ut höjs således enligt förslaget från en till 25. Brott som bedöms ha ett
lägre straffvärde än så bör enligt kommittén bestraffas med penningböter,
även om detta inte är särskilt föreskrivet för brottet.

I denna del är kommitténs förslag i sina huvuddrag enligt min mening en
framkomlig väg när det gäller att åstadkomma en rimlig relation mellan
dagsböter och penningböter. Fördelningen av brott för vilka endast dagsbö-
ter kan följa och för vilka penningböter är föreskrivet återspeglar uppenbar-
ligen inte någon systematisk värdering av de olika brottens relativa straff-
värde. I många fall torde det stå klart att konkreta brott som bestraffas med
dagsböter inje kan anses ha ett högre straffvärde än många penningbots-
brott. Från den synpunkten framstår det som tilltalande att övergå till att be-
straffa den mer bagatellartade dagsbotsbrottsligheten med penningböter.

Kommitténs förslag har emellertid bemötts med invändningar. Dessa rör
sig i många fall om den föreslagna gränsen 25 dagsböter. Flera remissins-
tanser har pekat på att den synes skönsmässigt vald och inte motsvarar nå-
gon naturlig gränslinje inom dagsbotsskalan utan tvärtom ligger mitt inne i
en intervall inom vilken straffmätningen för många vanliga dagsbotsbrott
normalt ligger.

Jag har förståelse för dessa invändningar. En gräns mellan penningböter
och dagsböter på nivån 25 dagsböter med bibehållen straffmätning inom
dagsbotsskalan torde medföra åtskilliga problem och risker för en ojämn
praxis och dålig förutsebarhet.

Ett genomförande av kommitténs förslag förutsätter enligt min mening
att gränsen mellan penningböter och dagsböter läggs vid en nivå som mot-
svarar en naturlig gräns inom den nuvarande dagsbotsskalan och som dess-
utom tillgodoser intresset av att endast sådan brottslighet som framstår som
mer bagatellartad bestraffas med penningböter.

1 straffmätningen råder en stor spännvidd mellan olika brottstyper. Som
jag tidigare berört är dock dagsbotsstraff under 20 dagsböter relativt ovan-
liga. Enligt nuvarande praxis utgör däremot 20-25 dagsböter normalstraffet
för en inte obetydlig del av brottsbalksbrotten när de inte är av särskilt all-
varlig beskaffenhet, t. ex. hemfridsbrott, olaga intrång, ofredande, snatteri
och bedrägligt beteende avseende ringa värden samt vissa former av egen-
mäktigt förfarande och åverkan. 20-25 dagsböter utgör också normalstraffet
för vårdslöshet i trafik och för åtskilliga brott mot andra trafikförfattningar.
Av bötesdomama år 1987 löd totalt 22 % på 20-25 dagsböter.

Från dessa utgångspunkter anser jag det naturligt att brott som för närva-
rande förskyller 20 dagsböter eller mer i princip även i fortsättningen bör
bestraffas med dagsböter medan brott med ett lägre straffvärde bör kunna
bestraffas med penningböter.

Straffskalan för dagsböter

Vid sidan av förslaget att vissa brott som i dag bestraffas med dagsböter i
fortsättningen skall bestraffas med penningböter föreslog kommittén vidare

Prop. 1990/91:68

110

en generell skärpning av dagsbotsstraffet genom att ett grundbelopp om
500 kr. skulle läggas till varje dagsbotsstraff. I den delen har kommitténs
förslag kritiserats av en i stort sett enhällig remissopinion.

Som jag tidigare anfört är inte heller jag beredd att ansluta mig till
kommitténs förslag i den delen. Den skärpning av dagsbotsstraffet som be-
hövs bör enligt min mening i stället ske genom att minimiantalet dagsböter
inte sätts till 20 utan till 30.

Mitt förslag innebär även — vilket jag återkommer till — att minimibe-
lopp för dagsboten höjs till 30 kr. Det sammanräknade minimibeloppet vid
dagsböter blir då 900 kr. Mitt förslag innebär således i motsats till kommit-
téns förslag inte att dagsbotsstraffet beloppmässigt alltid skulle överstiga
den högsta penningboten. Såsom framgår av remissbehandlingen av kom-
mitténs förslag synes det emellertid svårt att åstadkomma en sådan samord-
ning utan att andra och svårare olägenheter uppkommer.

Den av mig förordade ändringen av minimiantalet dagsböter bör även
föranleda att det nuvarande maximiantalet för ett brott höjs från 120 till
150. När det gäller gränsen för antalet dagsböter vid gemensamt straff för
flera brott torde det vara tillräckligt med en höjning från 180 till 200 dags-
böter.

Mitt förslag att straffskalan för dagsböter och gränsen mellan penningbö-
ter och dagsböter ändras innebär att utgångspunkterna för straffmätningen
vid dagsböter förändras i förhållande till den praxis som nu tillämpas. I den
mån brotten är så allvarliga att de i dag renderar 20 dagsböter eller mer, bör
straffet även fortsättningsvis bli dagsböter. Detta betyder att fall som i dag
bestraffas med 20 dagsböter enligt mitt förslag i fortsättningen bör rendera
30 dagsböter.

För att bibehålla proportion i straffmätningen bör en liknande skärpning
ske vid brott som förskyller högre dagsbotsantal. Med tanke på att proble-
men med alltför låga totalbelopp för dagsbotstraffen i förhållande till pen-
ningböter främst gäller domar med ett lågt antal dagsböter bör emellertid
ökningen av antalet dagsböter kunna vara proportionellt något mindre vid
brott som redan i dag bestraffas med ett högt dagsbotsantal. Jag har därför
begränsat mitt förslag till höjning av det högsta antalet dagsböter till 150.
Detta innebär att antalet dagsböter för brott som i dag förskyller ett straff
nära maximiantalet med mitt förslag i princip bör öka med 30. För brott
som idag förskyller runt 60 till 80 dagsböter bör i sin tur antalet dagsböter i
princip öka med 20.

Jag är medveten om att en ändring av förhållandet mellan dagsböter och
penningböter och en ny straffskala för dagsböter av det slag som jag
föreslår i ett inledningsskede kan medföra en viss ojämnhet och osäkerhet i
straffmätningen. Inte heller i dag finns emellertid någon fast etablerad
praxis utan det utdömda antalet dagsböter beror, särskilt vid högre
dagsbotsbelopp, på omständigheterna i det särskilda fallet och domstolens
värdering av dessa. Tillämpningsproblemen bör därför i princip inte bli
större med mitt förslag än de är i dag. Jag vill också betona att mitt förslag i
princip inte är avsett att påverka bedömningen av förhållandet mellan olika

Prop. 1990/91:68

111

brotts straffvärde. Förslaget innebär endast att ytterpunkterna i den
straffskala vari brottens straffvärde mäts förändras.

Tillämpningsområdet för penningböter

När det gäller brott av bagatellartad karaktär bör som jag nämnde nyss pen-
ningböter tillämpas i stället för dagsböter. Jag syftar här på brott som är av
så ringa beskaffenhet att de enligt nuvarande praxis inte tillmäts ett högre
straffvärde än 10-15 dagsböter.

Till den grupp av brott där penningböter därför bör kunna bli aktuella hör
vissa fall av vårdslöshet i trafik som inte är ringa men som ändå bedöms
som mindre allvarliga. Sådan vårdslöshet i trafik som består i fortköming
torde däremot som regel inte kunna föranleda penningböter. När det gäller
snatteri finns det vissa typer av butikstillgrepp som visserligen avser högre
värden än de 50 kr. som enligt RÅ:s allmänna råd (RÅC 1:105) i allmänhet
iakttas som värdegräns för åtalsunderlåtelse när tillgreppet är av engångsna-
tur, men som med hänsyn till det tillgripnas värde eller andra speciella om-
ständigheter ändå kan bedömas vara mindre allvarliga. Det bör i dessa fall
vara möjligt att döma till penningböter även i många av de fall som i dag
normalt bestraffas med 20 dagsböter.

Även vid andra ringa förmögenhetsbrott än snatteri, exempelvis vissa
fall av bedrägligt beteende och egenmäktigt förfarande, bör på liknande sätt
penningböter kunna dömas ut.

Det bör dock framhållas att utrymmet för att tillämpa penningböter i
stället för dagsböter generellt sett kan antas bli förhållandevis begränsat. År
1987 utdömdes 10 dagsböter i bara 2 % och 15 dagsböter i 6 % av alla bö-
te sdomar.

Kommittén har i anledning av sitt förslag om ökad användning av pen-
ningböter framhållit att det därigenom skulle kunna öppnas möjligheter till
en vidgad användning av ordningsbot. Som förutsättning för att använda
ordningsbot gäller att endast penningböter är föreskrivet för brottet (48 kap.
13 § rättegångsbalken). Genom att ändra bestämmelsen så att ordningsbot
får användas även i andra fall då penningböter kan följa på brottet skulle
man kunna få möjlighet att beivra den bagatellartade bötesbrottsligheten ge-
nom föreläggande av ordningsbot.

Systemet med ordningsbot har uppenbara fördelar, inte bara genom att
det är resursbesparande utan även kriminalpolitiskt sett genom att samhälls-
reaktionen sker i nära anslutning till brottet. Det finns emellertid också pro-
blem av olika slag. Motionsyrkanden om att införa av ordningsbot vid snat-
teri har också behandlats av riksdagen vid flera tillfällen utan att vinna bi-
fall. Frågan har senast behandlats av justitieutskottet (se JuU 1989/90:16
s. 7 f. och där gjorda hänvisningar) vars majoritet då vidhöll sin tidigare ut-
talade tveksamhet till ett system med ordningsbot vid snatteri. Riksdagen
följde utskottsmajoriteten.

Inte heller enligt min mening finns det för närvarande tillräckligt under-
lag för att öppna möjligheten att använda ordningsbot vid snatterier eller

Prop. 1990/91:68

112

annan brottslighet som enligt mitt förslag kan föranleda penningböter.
Erfarenheten av reformen bör få visa om det är lämpligt att så sker och för
vilken eller vilka typer av brott som ordningsföreläggande i så fall bör
kunna komma i fråga. Frågan kommer att övervägas av den parlamentariskt
sammansatta kommitté (Ju 1990: 04) som jag nyligen med regeringens be-
myndigande tillkallat för att göra en översyn av åklagarverksamheten och
förundersökningsreglema (dir. 1990:27).

Dagsbotsutredning

En fråga som har tagits upp av remissinstanserna är om övergången från
dagsböter till penningböter vid bagatellartade brott inverkar på polisens
skyldighet att göra en dagsbotsutredning, så att polisen skulle kunna under-
låta att göra en sådan utredning när den bedömer att straffet kommer att bli
penningböter. Beträffande dagsbotsutredning gäller enligt 4 § tredje stycket
förundersökningskungörelsen (1947:948) att sådan utredning skall göras om
det finns anledning att anta att dagsböter kan komma att dömas ut. I fråga
om brott som är belagda med böter — och inte med penningböter eller nor-
merade böter — får man därför åtminstone i inledningsskedet utgå från att
dagsbotsutredningar görs i samma omfattning som nu. Det är dock på sikt
mycket möjligt att sådana utredningar kommer att kunna göras i minskad
omfattning, exempelvis genom att det på grundval av domstolspraxis ut-
vecklas rutiner för när det finns anledning att anta att böterna kommer att
dömas ut i penningböter och inte i dagsböter.

Prop. 1990/91:68

3.3.2 Dagsbotsbeloppet

Mitt förslag: Minsta beloppet för en dagsbot höjs från 10 till 30 kr.
Beräkningsgrunderna för dagsbotens belopp bibehålls i sina grund-
drag. Om särskilda skäl föreligger, får dagsbotens belopp jämkas.

Kommittén föreslår att minimibeloppet höjs till 20 kr. och att den nuva-
rande möjligheten att jämka dagsbotsbeloppet slopas.

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Ett par
remissinstanser ställer sig dock tveksamma till att möjligheterna att jämka
avskaffas.

Skälen för mitt förslag: Som en allmän huvudregel gäller att dagsbo-
tens belopp skall anpassas till den dömdes betalningsförmåga och
bestämmas inom en viss given ram. Lägsta dagsbot är för närvarande 10 kr.
och den högsta 1 000 kr.

Som jag tidigare nämnt bestämdes dessa belopp genom lagändringar som
trädde i kraft år 1982 och som innebar att de tidigare minimi- och maxi-
mibeloppen höjdes. I samband därmed uttalades att höjningarna inte var av-
sedda att rubba principerna för beräkningen av dagsbotens storlek och inte

113

8 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 68

hade betydelse för andra fall än då ett särskilt lågt eller ett särskilt högt
belopp skulle fastställas (prop. 1980/81:38 s. 15 f) .

En tanke bakom dagsbotssystemet när det genomfördes var att dagsboten
skulle bestämmas till ett penningbelopp som den tilltalade kan avstå från
räknat dag för dag utan att han lider nöd eller brister i sin försörjningsskyl-
dighet. Principer för beräkningen av dagsboten har därefter utvecklats i
praxis. För åklagarnas del har riktlinjer för bestämmandet av dagsboten i
strafförelägganden meddelats av RÅ i det s. k. dagsbotscirkuläret. Som jag
tidigare berört är den allmänna utgångspunkten att dagsboten i princip be-
räknas till 1/1000 av årsinkomsten före skatt med avdrag för kostnaderna
för intäkternas förvärvande. Från det på detta sätt beräknade beloppet görs
olika avdrag med hänsyn till bl. a. försötjningsbörda, direkta skatter samt
skatteprogressiviteten vid den statliga direkta beskattningen.

Med de anvisningar som RÅ har meddelat får en ensamstående utan för-
sötjningsskyldighet med en inkomst på 30 000 kr. en dagsbot på 20 kr. En
inkomst på 60 000 kr. ger en dagsbot om 40 kr. och en inkomst på 120 000
kr. en dagsbot om 75 kr. Det bör framhållas att anvisningarna endast är av-
sedda att uppfattas som allmänt vägledande riktlinjer samt att det inte bara
är inkomst och förmögenhet som skall läggas till grund för beräkningen av
dagsbotens belopp, utan även ekonomiska förhållanden i övrigt. Den
tilltalades levnadsstandard kan också beaktas som ett uttryck för
betalningsförmågan. I lagens förarbeten sägs: ”Har den sakfällde ringa eller
ingen inkomst, oaktat hans levnadskostnader äro höga, böra dessa senare i
stället för inkomsten läggas till grund vid dagsbotsbeloppets bestämmande”
(prop. 1931:188 s. 55)

Lägsta och högsta dagsbotsbelopp

Det totala bötesbeloppet vid ett dagsbotsstraff är antalet dagsböter multipli-
cerat med det belopp som vatje dagsbot fastställs till. Även med den skärp-
ning av dagsbotsskalan som jag tidigare förordat kan ett dagsbotsstraff bli
beloppsmässigt väsentligt lägre än ett flertal vanliga penningbotsbelopp,
om inte också minimibeloppet för varje dagsbot ändras. Om nuvarande mi-
nimibelopp behålls, kommer den lägsta totala bötessumman vid 30 dagsbö-
ter att bli 300 kr. Även vid allvarlig bötesbrottslighet, som exempelvis ratt-
fylleri, som kan föranleda straff i den övre delen av dagsbotsskalan kan det
totala bötesbeloppet komma att klart understiga maximibeloppet för pen-
ningböter.

Bl. a. i syfte att upprätthålla en rimlig relation i förhållande till penning-
böter är det därför enligt min mening påkallat med en väsentlig höjning av
minimibeloppet för en dagsbot. För att inte betalningssvaga grupper skall
drabbas alltför hårt bör minimibeloppet dock inte sättas till mer än 30 kr.

Mitt förslag innebär således att dagsbotsstraffet i kronor räknat i de fall
dagsboten bestäms till minimibeloppet blir minst 900 kr. (30x30) och högst
4 500 kr. (150x30). Enligt min bedömning kan bötesbelopp i den storleks-
ordningen inte allmänt sett anses ligga på en alltför hög nivå, även om man
beaktar att vissa grupper har en begränsad betalningsförmåga. Jag återkom-

Prop. 1990/91:68

114

mer emellertid strax till frågan om möjligheterna att i vissa fall jämka dags-
botens belopp.

När det gäller det nuvarande maximibeloppet om 1 000 kr. har kommit-
tén ansett att en höjning inte är lämplig för närvarande. För att komma upp
till högsta dagsbot fordras för närvarande enligt de anvisningar som RÅ har
utfärdat en årsinkomst på runt 1,2 milj. kr. Det fordras en förmögenhet på
10 milj. kr. för en dagsbot på 500 kr. När det gäller så extremt goda in-
komst- och förmögenhetsförhållanden delar jag kommitténs uppfattning att
det nuvarande maximibeloppet får anses vara tillräckligt. Jag är alltså inte
beredd att nu föreslå någon höjning av detta.

Beräkningen av dagsbotens storlek

En höjning av dagsbotens minimibelopp innebär att den differentiering med
hänsyn till betalningsförmågan som dagsbotssystemet syftar till kommer att
få en minskad betydelse, om inte de allmänna beräkningsgrunderna för
dagsbotens storlek samtidigt ändras. Som jag tidigare redovisat bestämdes
dagsbotsbeloppet år 1987 till 10 kr. i närmare 25 % av domarna och till
30 kr. eller därunder i över 50 % av domarna. Även om förskjutningen mot
högre dagsbotsbelopp säkerligen fortsatt sedan dess, är det dock uppenbart
att ett minimibelopp om 30 kr. skulle innebära en förhållandevis långtgåen-
de schablonisering.

Grunderna för att beräkna dagsbotens storlek anges endast i allmänna
drag i lagen. Ytterst ankommer det på domstolarna att, mot bakgrund av de
allmänna uttalanden som gjorts i samband med lagstiftningen på området,
bedöma hur systemet skall tillämpas. I praktiken torde domstolarna i dag till
stor del söka vägledning i de anvisningar som RÅ meddelat för åklagarnas
del.

Ser man till innehållet i dessa anvisningar, kan dock den statistiska för-
delningen av dagsbotsbeloppen i olika domar framstå som något förvå-
nande. En förklaring som ibland framförs till de förhållandevis låga belop-
pen är att vissa domstolar och åklagare skulle genomföra en s.k. tyst jämk-
ning och således bestämma dagsboten till ett lägre belopp än de allmänna
principerna föranleder. Det kan naturligtvis inte uteslutas att en sådan jämk-
ning kan vara motiverad i enskilda fall. Om det tillämpas i större omfatt-
ning, innebär det emellertid betydande risker för att lika fall kommer att be-
handlas olika.

Allmänt sett är problemen med dagsbotsstraffen knappast heller att de
skulle fastställas så att bötesbeloppen blev alltför höga. Snarare gäller mot-
satsen. Ser man till andra jämförbara länder, synes bötesstraffen ofta fast-
ställas till belopp som väsentligt överstiger de svenska.

Det torde också stå klart att dagsbotsstraffen i Sverige ursprungligen var
väsentligt mera kännbara än de är idag. Delvis sammanhänger detta med
den allmänna samhällsutvecklingen. Allmänt stigande välstånd och utveck-
lingen av sociala trygghetssystem har inneburit att bötesstraffen normalt
inte får samma betydelse som tidigare för den enskildes ekonomi.

Prop. 1990/91:68

115

Härtill kommer dock också att beräkningsgrunderna förändrats. Den all-
männa utgångspunkten att dagsboten bestäms till 1/1000 av årsinkomsten
har visserligen lång hävd. De avvikelser som gjordes från detta synes emel-
lertid under lång tid efter dagsbotssystemets införande främst ha varit i höj-
ande riktning, exempelvis med hänsyn till förmögenhet eller till att den
dömde saknade försörjningsskyldighet

Enligt de anvisningar som RÅ utfärdat görs däremot förhållandevis kraf-
tiga generella avvikelser i sänkande riktning. Hänsyn till direkta och indi-
rekta skatter samt rekommenderad avrundning innebär således att de 100
resp. 250 kr. som utgör 1/1000 av årsinkomster på 100 000 resp. 250 000 kr.
reduceras med 35 resp. 125 kr. Det kan sättas i fråga om så kraftiga reduk-
tioner är väl förenliga med de ursprungliga intentionerna bakom dagsbots-
straffet.

För egen del anser jag att det saknas skäl att frångå den hittills gällande
utgångspunkten att dagsbotsbeloppet i princip skall beräknas till 1/1000 av
årsinkomsten. Det utesluter emellertid inte att det är angeläget att beräk-
ningsgrunderna i övrigt anpassas till ändrade förhållanden. En faktor som är
av betydelse i det sammanhanget är självfallet dagsbotsstraffets relation till
penningbotsstraffet och intresset av att bibehålla den differentiering i förhål-
lande till betalningsförmåga som dagsbotsstraffet syftar till. Skattereformen
och dess betydelse för progressiviteten är en annan faktor som självfallet
måste beaktas vid dagsbotsberäkningen.

Jag har inhämtat att RÅ påbörjat en översyn av sina anvisningar för
dagsbotens beräknande. Översynen sker i samråd med Sveriges
domareförbund. En huvuduppgift för översynen är självfallet den
anpassning av progressivitetsavdragen som krävs med hänsyn till
skattereformen. Jag utgår från att en av de frågor som kommer att övervägas
i det sammanhanget är från vilken nivå det över huvud taget är befogat att
göra avdrag med hänsyn till progressivitetsavdragen liksom även frågan om
behovet av ett särskilt avdrag för indirekta skatter och existensminimum.
Andra frågor som kan förtjäna närmare överväganden är om avdragen för
hemmavarande barn är rätt avvägda och om anvisningarna för beräkning av
dagsbotsbeloppen för den som är gift eller sammanbor med annan under
äktenskapsliknande former är anpassade till nutida syn på sam-
levnadsfrågor.

Jämkning av dagsbotens storlek

Den nuvarande regeln om att dagsboten kan jämkas vid ringa brott ställdes
ursprungligen upp för att ge möjlighet till en utjämning mellan fall då böter
skulle dömas ut i dagsböter och fall då penningböter skulle dömas ut.
Bestämmelsen tar sikte på lagöverträdelser som med hänsyn till omständig-
heterna i det särskilda fallet inte framstår som allvarliga utan mer har karak-
tären av ordningsförseelser.

Enligt mitt förslag skall inte dagsböter utan i stället penningböter tilläm-
pas vid sådana lagöverträdelser och vid brott av bagatellartad karaktär.

Prop. 1990/91:68

116

Under sådana förhållanden är det som kommittén påpekat följdriktigt att
slopa den nuvarande jämkningsregeln.

Det synes emellertid mindre lämpligt att utesluta möjligheten att jämka
dagsboten. I vissa fall kan ett straff utmätt i dagsböter tänkas komma att
drabba onödigt hårt.

Ett sådant fall är då ett högt antal dagsböter döms ut och gärningsman-
nens betalningsförmåga är väsentligt nedsatt t. ex. på grund av långvarig
sjukdom eller allvarligt handikapp. Dagsbotsbeloppet bör då kunna jämkas
så att böterna inte står helt utom betalningsförmågan. Inom grupper med
små eller inga arbetsinkomster — t. ex. vissa ungdomar, hemmavarande
med bam och pensionärer — kan i vissa fall omständigheterna tänkas vara
sådana att minimibeloppet för en dagsbot kan behöva jämkas för att inte
straffet skall drabba alltför hårt. En annan situation kan vara att brottet
straffvärdemässigt ligger vid nedre gränsen för dagsböter och att gärnings-
mannen har så goda ekonomiska förhållanden att tröskeleffekten av att
brottet föranleder dagsböter och inte penningböter blir orimlig.

Möjligheten att jämka dagsboten bör — i likhet med vad som är fallet
med den nuvarande jämkningsregeln — tillämpas restriktivt. För att mar-
kera att det rör sig om undantagsfall bör det fordras att särskilda skäl före-
ligger för att jämkning skall få ske. Jag återkommer till frågan om lägsta
bötesbelopp för dagsböter.

Underlag för dagsbotsberäkningen

När det gäller underlaget för dagsbotsberäkningen har den tidigare (2.2.3)
nämnda försöksverksamheten med utvidgad kontroll av den misstänktes
egna uppgifter om sina ekonomiska förhållanden visat en förhållandevis
god överensstämmelse mellan dennes uppgifter och de uppgifter som
inhämtats genom kontrollslagning i SPAR. De skillnader som förekommit
har i ganska stor utsträckning fått sin naturliga förklaring genom ändrade
arbets- och levnadsförhållanden o. dyl. och den misstänktes egna uppgifter
har i flertalet fall bara i begränsad mån varit lägre än registeruppgifterna.
Jag delar RPS’ uppfattning att det nuvarande systemet får anses fungera i
stort sett tillfredsställande och anser därför att föreskrifterna och rutinerna
för inhämtande av dagsbotsuppgifter inte behöver ses över för närvarande.

Prop. 1990/91:68

117

3.4 Vissa gemensamma frågor

3.4.1 Böter som gemensamt straff

Prop. 1990/91:68

Mitt förslag: Ingår bland brotten ett som ensamt skulle bestraffas med
dagsböter, skall det gemensamma straffet vara dagsböter. För brott för
vilka det endast är föreskrivet penningböter skall det emellertid, om
särskilda skäl föreligger, gå att döma särskilt till detta straff.

Kommittén föreslår ingen ändring.

Remissinstanserna berör inte denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Som gemensamt straff döms böter enligt
25 kap. 5 § BrB ut i dagsböter, om sådana är föreskrivna för något av
brotten. Av 1 § framgår att dagsböter skall dömas ut när det i en straff-
bestämmelse endast anges att böter är föreskrivet. Gemensamt straff får inte
avse brott för vilket är föreskrivet normerade böter eller böter som inte får
förvandlas till fängelse.

Mitt förslag när det gäller dagsböter innebär att uttrycket böter i en
straffbestämmelse skall omfatta både penningböter och dagsböter. Med
nuvarande regel om böter som gemensamt straff vid flera bötesbrott skulle
straffet alltid bli dagsböter så snart det fanns något brott som inte var ett
rent penningbotsbrott, även om detta brott i sig endast skulle bestraffas med
penningböter. Regeln om gemensamt straff bör enligt min mening ändras så
att det endast blir när något av brotten i sig skulle bestraffas med dagsböter
som det gemensamma straffet skall dömas ut i dagsböter. Om de enskilda
brotten var for sig bara skulle bestraffas med penningböter, bör det gemen-
samma straffet bli penningböter. Det av mig föreslagna förhöjda maximibe-
loppet för penningböter som gemensamt straff för flera brott sörjer för att
straffet i det enskilda fallet vid behov kan göras tillräckligt kännbart. En an-
nan sak är att flerfaldig brottslighet av visst slag kan leda till bedömningen
att dessa brott var för sig förskyller dagsböter i stället för penningböter.

Ett problem vid dagsböter som gemensamt straff för både dagsbotsbrott
och penningbotsbrott är att det förstnämnda proportionellt sett kan vara av
mindre betydelse. Ett exempel på detta kan vara en kombination av ett ringa
förmögenhetsbrott, exempelvis snatteri, och ett flertal hastighetsöverträdel-
ser. Resultatet kan bli att straffet i kronor räknat genom det gemensamma
dagsbotsstraffet blir väsentligt lägre. För att undvika denna olägenhet bör
det ges en möjlighet att döma särskilt till penningböter för ett eller fler brott
i särskilda fall.

118

3.42 Minsta bötespåföljd

Prop. 1990/91:68

Mitt förslag: Allmänna bötesminimum differentieras och höjs till
100 kr. vid penningböter och normerade böter samt till 450 kr. vid
dagsböter.

Kommittén föreslår att minsta bötespåföljden höjs till 100 kr.

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag. Det minsta belopp som får dömas ut i böter är
för närvarande 50 kr. Detta belopp har gällt sedan år 1982. Den skärpning
av bötesstraffet som behövs på grund av penningvärdesförändringama
under senare år bör avse även allmänna bötesminimum. Den av kommittén
föreslagna höjningen av beloppet till 100 kr. får anses vara rimlig när det är
fråga om penningböter eller normerade böter.

När det däremot gäller dagsböter är jag inte beredd att godta ett så lågt
generellt minimibelopp. Enligt mitt förslag skall bötesformen inte längre
tillämpas vid brott av obetydlig beskaffenhet eller med karaktär av ord-
ningsförseelser — utan penningböter i stället Att dagsböter är den allvarli-
gare formen av bestraffning bör lämpligen markeras genom ett högre mi-
nimibelopp än det som gäller vid penningböter. Det lägsta dagsbotsstraff
som får dömas ut blir regelmässigt 900 kr. (30 x 30). Den jämkning av
dagsboten som kan bli aktuell i speciella fall bör rimligen inte gå längre än
att straffet som lägst blir 450 kr.

3.5 Följdändringar

Det finns ett mycket stort antal författningar som innehåller föreskrifter om
böter som straff för olika brott. Sådana bestämmelser finns även i grundlag
(se t ex. 5 kap. 12 och 14 §§ samt 6 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen).

I de flesta av bestämmelserna anges inte vilken bötesform som är avsedd
att användas. Enligt 25 kap. 1 § första punkten i dess nuvarande lydelse
skall böter i dessa fall dömas ut i dagsböter. Mina förslag till ändringar in-
nebär att såväl dagsböter som penningböter i fortsättningen kan komma i
fråga vid dessa brott. För att åstadkomma detta krävs inte några ändringar i
de enskilda straffbestämmelserna.

Mina förslag påkallar inte heller några ändringar i de bestämmelser där
normerade böter föreskrivs som straff.

När det gäller penningböter är situationen annorlunda. I de straffbestäm-
melser för vilka penningböter nu tillämpas är genomgående böter till ett
visst högsta belopp föreskrivet. Normalt överensstämmer det i bestämmel-
serna angivna beloppet med det i brottsbalken nu föreskrivna generella
maximibeloppet, 1 000 kr. För att det föreslagna nya maximibeloppet skall
gälla för de enskilda brotten krävs ändringar om detta i bestämmelserna.
Mitt förslag om ändring av dessa bestämmelser innebär att de i princip
ändras så att det i fortsättningen endast anges att penningböter är föreskrivet
för brottet. Härigenom kommer de i brottsbalken angivna maximi- och mi-

119

nimibeloppen för penningböter att bli tillämpliga. En fördel med en sådan
ordning är att beloppen i framtiden kan justeras utan att varje straffbestäm-
melse behöver ändras. Möjligheten att i vissa fall föreskriva ett visst lägre
högsta bötesbelopp bör dock bibehållas. I dessa fall bör uttrycket ”penning-
böter högst...” komma till användning.

Ett genomförande av de lagändringar som jag nu berört kan medföra
vissa övergångsproblem. Frågan behandlas närmare i specialmotiveringen
till förslaget till övergångsbestämmelser i brottsbalken.

Vid sidan av de straffbestämmelser i vilka endast böter, normerade böter
eller penningböter är föreskrivet finns ett inte obetydligt antal bestämmelser
i vilka dagsböter föreskrivs som straff. I sak har dessa bestämmelser inte an-
nan innebörd än om endast böter föreskrivs. Dessa bestämmelser bör därför
ändras så att ordet dagsböter byts ut mot böter. Detta innebär att penningbö-
ter skall användas där brottet förskyller ett lägre straff än trettio dagsböter.

I vissa av de bestämmelser i vilka dagsböter är föreskrivet anges ett sär-
skilt minimum. Möjligheterna att föreskriva ett sådant minimum kommer
att finnas kvar även efter ett genomförande av mina förslag. Redan en
föreskrift att dagsböter skall utdömas för brottet innebär emellertid att
minimistraffet blir 30 dagsböter. De flesta särskilda minima som nu är
föreskrivna ligger kring detta minimistraff. Bestämmelserna bör därför
ändras så att dagsböter föreskrivs för brotten utan att något särskilt
minimum anges.

Förslag till ändringar av vissa bestämmelser i grundlag har tagits upp i
propoposition (1990/91:64) om yttrandefrihetsgrundlag m. m.

3.6 Ikraftträdande

Ikraftträdandet av de här föreslagna lagändringarna måste föregås av ett för-
hållandevis omfattande administrativt arbete. RÅ och RPS, som jag har
samrått med under beredningen av detta lagstiftningsärende, har sålunda
framhållit att en viss tid efter ett riksdagsbeslut erfordras dels för den över-
syn av RÅ:s föreskrifter om ordningsbot för vissa brott som påkallas av
bl.a. höjningen av bötesminimum och dels för att fastställa nya blanketter
och anvisningar och för att förbereda information inom bl. a. polisväsendet
om de nya reglerna. För att tillgodose behovet av tid föreslås att
lagändringarna träder i kraft vid årsskiftet 1991/92.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats de
lagförslag som framgår av hemställan (avsnitt 6).

Lagförslagen 1 och 2 i hemställan har granskats av lagrådet. Övriga lag-
förslag, som omfattas av 8 kap. 18 § regeringsformen, är följdändringar till
ändringarna i brottsbalken. Dessa ändringar är av sådan beskaffenhet att
lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Beträffande lagförslagen har jag samrått med andra berörda statsråd.

Prop. 1990/91:68

120

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16 kap.

16 §

Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter
sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten,
döms för förargelseväckande beteende till
penningböter.

Ändringen innebär endast att uttrycket penningböter införs i paragrafen för
att beteckna straffet.

25 kap. Om böter m.m.

Böter skall dömas ut, enligt vad som är föreskrivet för brottet i
fråga, i dagsböter, penningböter eller normerade böter. Är viss
bötesform inte föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter
eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i pen-
ningböter.

I paragrafens inledning sägs att böter skall dömas ut i den bötesform som är
föreskriven för brottet. Närmare bestämmelser om de olika bötesformema
finns i 2 - 4 §§. Det nuvarande uttrycket — böter, högst visst belopp i kro-
nor — som används i enskilda straffbestämmelser för att ange penningböter
kommer att bytas ut mot termen penningböter.

I den andra meningen anges att om viss bötesform inte är särskilt
föreskriven för ett brott så skall bötesstraffet som huvudregel dömas ut i
dagsböter. Detta gäller alla brott för vilka det endast stadgas böter och som
enligt nuvarande regler skall bestraffas med dagsböter. Förskyller ett sådant
brott lägre straff än 30 dagsböter skall i fortsättningen penningböter
tillämpas i stället for dagsböter. I den allmänna motiveringen lämnas, med
utgångspunkt i nuvarande straffmätningspraxis, en redogörelse för hur
gränsen skall dras mellan de båda bötesformema. Innebörden är att
penningböter skall komma till användning endast i fall där brottet har ett
ringa straffvärde. Härmed avses närmast de fall då dagsbotsantalet med
nuvarande praxis blir lägre än 20 dagsböter.

Det bör anmärkas att de allmänna reglerna om straffmätning i 29 kap.
BrB är tillämpliga när ett bötesstraff skall dömas ut som dagsböter eller
penningböter.

Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst trettio och högst
etthundrafemtio.

Prop. 1990/91:68

121

Vaije dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med trettio
till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt
med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, för-
sörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om
det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.

Minsta bötesbelopp är fyrahundrafemtio kronor.

I första stycket regleras det antal dagsböter som får dömas ut för ett brott.
Bestämmelser om flerfaldig brottslighet och när dagsböter och penningböter
får användas som gemensamt straff tas upp i 5 och 6 §§.

Dagsbotsstraffet har skärpts genom att skalan för det antal dagsböter som
får dömas ut har ändrats från 1-120 till 30-150 för ett brott. Det högsta
antal dagsböter som får dömas ut som gemensamt straff för flera brott har
ökats från 180 till 200. Detta framgår av 6 § andra stycket

I andra stycket återfinns regler om beräkningsgrunderna för dagsbotens
storlek. Minimibeloppet för dagsboten har höjts från 10 till 30 kr.
Möjligheten att jämka dagsboten vid ringa brott har ersatts av en regel om
att dagsbotens belopp får jämkas om det föreligger särskilda skäl. Angående
dessa två frågor hänvisas till vad som har anförts i den allmänna
motiveringen under 3.3.2.

I tredje stycket anges att minsta bötesbelopp är 450 kr. Det medför att
dagsboten inte kan jämkas mer än till 15 kr. i de fall där antalet dagsböter
inte skall vara mer än 30. Det bör dock understrykas att möjligheten till
jämkning inte är avsedd särskilt för de lägsta bötesstraffen utan att den kan
användas på alla nivåer.

Penningböter skall bestämmas till lägst etthundra kronor och
högst tvåtusen kronor. Om ett lägre högsta belopp är särskilt före-
skrivet, gäller dock detta.

Paragrafen innehåller regler om lägsta och högsta belopp för penningböter.
Det lägsta belopp som får dömas ut i penningböter har höjts från 50 kr. till
100 kr. och maximibeloppet för penningböter vid ett brott har höjts från
1 000 till 2000 kr. Möjlighet finns dock att genom en särskild förskrift i en
straffbestämmelse bestämma ett lägre maximibelopp än 2 000 kr.

Reglerna om straffmätning i 29 kap. BrB är tillämpliga också när
dagsböter och penningböter skall mätas ut. När domstolen bestämmer
penningsböter skall den alltså beakta inte bara brottets straffvärde utan
också andra omständigheter som enligt bestämmelserna i nämnda kapitel
påverkar straffmätningen, t. ex. om det föreligger försvårande eller
förmildrande omständigheter eller om det är fråga om återfall. Även
gärningsmannens ungdom skall beaktas särskilt, när brottet har begåtts av
någon som inte fyllt 21 år. Vilket bötesbelopp som bör dömas ut vid olika
brott är alltså beroende av förhållandena i det enskilda fallet

Prop. 1990/91:68

122

Normerade böter är böter som, enligt vad som är föreskrivet för
brottet, skall bestämmas efter särskild beräkningsgrund.

Minsta bötesbelopp är etthundra kronor.

Definitionen av normerade böter är densamma som i nuvarande 1 §.

Minsta bötesbelopp som får bestämmas är 100 kr. Det innebär att om den
särskilda beräkningsgrunden i en straffbestämmelse för en viss gärning
egentligen skulle föranleda ett lägre straff än 100 kr. så skall straffet ändå
bestämmas till detta belopp.

Bestämmelserna om gemensamt straff har sammanförts i 5 §.

Böter får användas som gemensamt straff för flera brott, om böter
kan följa på vart och ett av brotten.

Om det finns särskilda skäl, får rätten döma till penningböter
för ett eller flera brott för vilka sådan påföljd är föreskriven och
samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i
övrigt.

Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket är före-
skrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till
fängelse.

I paragrafen regleras användningen av böter som gemensamt straff för flera
brott.

I första stycket slås fast att böter får användas som gemensamt straff för
flera brott om böter kan följa på vart och ett av brotten. Av 30 kap. 3 §
första stycket följer att det alltid skall dömas till gemensam påföljd när
någon döms för flera brott, om något annat inte är föreskrivet

I andra stycket ges en möjlighet att döma särskilt till penningböter för ett
eller flera penningbotsbrott och samtidigt döma till annan form av böter för
brottsligheten i övrigt. För att detta skall vara möjligt krävs det att det
föreligger särskilda skäl. Förutsättningarna är således desamma som när
rätten enligt 30 kap. 3 § andra stycket BrB får döma till mer än en påföljd.
Det bör vara fråga om brottslighet av olika art där ett gemensamt straff
skulle ge ett orimligt resultat. Exempel på detta kan vara ett
förmögenhetsbrott som förskyller ett lågt antal dagsböter och ett antal
trafikförseelser som förskyller höga penningböter. Dagsböter som
gemensamt straff skulle i en sådan situation kunna ge ett proportionellt sett
för lågt straff i kronor.

Det bör anmärkas att möjligheten att döma särskilt till penningböter äger
tillämpning också när åklagare utfärdar strafföreläggande.

Regleringen i paragrafens tredje stycke motsvarar nuvarande 4 § andra
stycket. Bestämmelser om bötesstraff som inte får förvandlas till fängelse
finns i bl. a. 22 § bötesverkställighetslagen (1979:189).

Prop. 1990/91:68

123

Böter som gemensamt straff för flera brott döms ut i dagsböter,
om något av brotten förskyller dagsböter.

Som gemensamt straff får dagsböter bestämmas till ett antal av
högst tvåhundra och penningböter till ett belopp av högst femtu-
sen kronor.

Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bö-
tesstraff, får detta inte underskridas.

I första stycket föreskrivs att dagsböter döms ut som gemensamt straff om
ett av brotten förskyller dagsböter och de andra förskyller dagsböter eller
penningböter. Det räcker således inte — så som gäller enligt nuvarande
bestämmelse — att dagsböter är föreskrivet. Domstolen eller, vid
strafföreläggande, åklagaren måste bedöma om något av brotten sett för sig
förskyller dagsböter. Om så inte är fallet skall det gemensamma straffet
dömas ut i penningböter. Dagsböter skall således inte användas vid
flerfaldig brottslighet om brotten var för sig förskyller endast penningböter.

Antalet dagsböter som skall kunna dömas ut som gemensamt straff har
höjts från 180 till 200. Högsta beloppet för penningböter som gemensamt
straff har höjts från 2 000 kr. till 5 000 kr.

I tredje stycket anges att om det är föreskrivet ett visst lägsta bötesstraff
för något av brotten så får detta belopp inte underskridas vid straffmät-
ningen beträffande flerfaldig brottslighet

Paragrafen är tillämplig också när någon skall dömas till böter för flera
brott och samtidigt dömas till annan påföljd för brottsligheten i övrigt enligt
30 kap. 3 § andra stycket.

Böter tillfaller staten.

Paragrafen ersätter bestämmelserna i nuvarande 6 §.

Lagrådet har föreslagit att paragrafen skall innehålla endast en bestäm-
melse om att böter tillfaller staten. Jag vill inte motsätta mig lagrådets för-
slag mot bakgrund av att det såvitt kunnat utrönas i detta ärende, sedan la-
gen (1983:274) om rätt till jakt upphörde att gälla år 1988, endast i en för-
fattning, reglementet (1891:23 s.l) för farten å Strömsholms kanal, finns
bestämmelser om att böter skall tillfalla annan än staten. Dessa bestämmel-
ser torde inte tillämpas numera.

Bestämmelsen är genom hänvisning i 9 § tillämplig även när det gäller vi-
ten, som i särskilt fall förelagts genom beslut av domstol eller annan myn-
dighet. Inte heller beträffande sådana viten torde det numera förekomma att
vitet skall tillfalla annan än staten.

Prop. 1990/91:68

Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i
bötesverkställighetslagen (1979:189).

124

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, för-
vandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader
enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 §.

Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom
beslut av domstol eller annan myndighet skall 7 och 8 §§ äga
motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas
vad i detta kapitel är föreskrivet om böter.

Paragrafen motsvarar nuvarande 8 §. I enlighet med lagrådets förslag har
hänvisningen i paragrafen jämkats med anledning av de ändringar som
gjorts i 7 §. Detta medför inte någon ändring i sak eftersom det inte torde
finnas några bestämmelser om att viten av ifrågavarande slag skall tillfalla
annan än staten.

27 kap. 2 §, 28 kap. 2 §, 31 kap. 1 § samt 34 kap. 5 och 6 §§

Det högsta antal dagsböter som får dömas ut i samband med villkorlig dom,
skyddstillsyn och överlämnande till vård enligt socialtjänstlagen och med
tilllämpning av 34 kap. 5 eller 6 § har höjts från 180 till 200. Dessutom har
några språkliga ändringar gjorts i 34 kap. 5 och 6 §§.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2. Är i äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som
inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst
det utsatta beloppet. I fråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har
trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter
som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter
eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.

3. Äldre bestämmelser om böter som skall tillfalla annan än staten, skall
fortfarande tillämpas. Detsamma skall gälla beträffande äldre bestämmelser
om viten, som blivit någon i särskilt fall förelagda av domstol eller annan
myndighet och som skall tillfalla annan än staten.

Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1992.

Såsom tidigare redovisats är avsikten att penningböter skall föreskrivas i
samtliga straffbestämmelser där i dag ett visst högsta belopp som inte
överstiger 1 000 kr. är föreskrivet. Sammantaget gäller detta ett mycket
stort antal straffbestämmelser. I andra stycket har därför tagits in en före-
skrift om att penningböter skall tillämpas i de aktuella fallen även om för-
fattningstexten inte blivit ändrad.

Enligt övergångsbestämmelserna till de ändringar i 25 kap.BrB som
trädde i kraft år 1982 skall 25 kap. 1 § i dess äldre lydelse fortfarande till-
lämpas i fråga om böter för vilka det i en bestämmelse som trätt i kraft före
den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp som överstiger 500 kr. Detta
innebär att böter i dessa fall skall dömas ut i dagsböter. Om ett sådant brott
förskyller mindre än trettio dagsböter bör straffet i fortsättningen kunna

Prop. 1990/91:68

125

dömas ut i penningböter. I andra stycket har därför föreskrivits att dessa fall Prop. 1990/91:68
skall behandlas på samma sätt som fall där någon särskild bötesform inte är
föreskriven.

För den händelse det skulle bli aktuellt att tillämpa någon nu gällande
äldre bestämmelse om att böter och vissa slag av viten skall tillfalla annan
än staten har i tredje stycket tagits in en föreskrift om att bestämmelsen i så
fall fortfarande gäller (jfr- tidigare 25 kap 7 §).

När det gäller frågan om enligt vilken lag som straff skall bestämmas när
en gärning begåtts före ikraftträdandet men bedöms därefter, har ingen sär-
skild reglering ansetts behövlig. Enligt 5 § andra stycket lagen (1964:163)
om införande av brottsbalken gäller nämligen som huvudregel att straff
skall bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Gäller
annan lag när dom meddelas skall den lagen tillämpas om den leder till
frihet från straff eller lindrigare straff.

Ändringarna av dagsböternas minimi- och maximiantal, minimibeloppet
för vaije dagsbot samt de generella minimibeloppen för de olika bötesfor-
mema innebär samtliga skärpningar av lagstiftningen. Härav följer att äldre
lag skall tillämpas i bedömningen av gärningar som begåtts före
ikraftträdandet.

När det gäller brott för vilka straffet enligt tidigare lagstiftning skall
dömas ut i dagsböter men som enligt den nya lagstiftningen förskyller
penningböter är situationen något mer komplicerad. Emellertid torde den
principen gälla att en jämförelse skall ske mellan de resultat till vilka man
kommer i det konkreta fallet genom tillämpning av äldre och ny lag.
Böterna bör således i princip utmätas i penningböter endast om det står klart
att detta innebär ett beloppsmässigt lägre straff än ett enligt äldre
bestämmelser i dagsböter utmätt straff.

Föreligger flera brott till bedömande för vilka ett gemensamt straff skall
dömas ut, skall jämförelsen i princip utgå från vaije särskilt brott. Den nya
regleringen innebär ju ingen ändring när det gäller grunderna för utmätande
av gemensamt straff. En förutsättning för att de maximum som enligt äldre
bestämmelser gäller för gemensamt straff skall kunna överskridas är dock
att minst två av de brott som föreligger till bedömning har begåtts efter
ikraftträdandet.

Den i 25 kap. 5 § andra stycket öppnade möjligheten att döma särskilt
för brott för vilka penningböter är föreskrivet får endast utnyttjas för brott
som begåtts efter ikraftträdandet.

5.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

9 kap. Oin straff, vite och hämtning

En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång

i tvistemål, döms till böter.

126

Förslaget innebär att termen dagsböter ersätts med böter. Överträdelser
kommer således i fortsättningen att kunna bestraffas även med
penningböter. Ändringen är påkallad av att lägsta antalet dagsböter höjs från
en till trettio.

Om en part mot bättre vetande för talan mot dom eller beslut,
döms han till böter.

I paragrafen görs motsvarande ändring som i 1 §. I paragrafens nuvarande
lydelse finns upptaget ett särskilt straffminimum på 25 dagsböter, när det
gäller överrätts dom. Denna särregel kan med dagens synsätt och
regelsystem knappast anses befogad och har därför tagits bort. Även i dessa
fall skall således göras en fri bedömning av överträdelsernas straffvärde.
Självfallet kan det vid en sådan bedömning finnas anledning att beakta att
överklagandet avsett en högre rätts avgörande.

Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brottmål förhala
rättegången genom påståenden eller invändningar, som är
uppenbart ogrundade, eller genom innehållande av bevis eller nå-
gon annan otillbörlig åtgärd döms han till böter. Vad nu sagts om
part gäller också intervenient, även om han inte har ställning som
part.

Ändringen motsvarar den som föreslagits för 1 §.

Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller
fotograferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som
har meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, döms till penningböter. Till
samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i
rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.

Ändringen innebär att uttrycket böter, högst ettusen kronor ersätts med
termen penningböter. Bötesbelopppets storlek regleras i 25 kap. 3 § BrB.

Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersök-
ningsledarens förordnande inte får uppenbaras, döms han till bö-
ter.

Ändringen motsvarar den som har föreslagits för 1 §.

Prop. 1990/91:68

127

48 kap. Om strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot

Prop. 1990/91:68

Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott, för vilket inte
föreskrivs svårare straff än böter, dock inte normerade böter, och
beträffande brott, för vilket föreskrivs böter eller fängelse i högst
sex månader. Om dagsböter skall användas som påföljd för
brottet, får dock strafföreläggande utfärdas endast när brottet
ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har
nämnts förskyller högst etthundratjugo dagsböter.

Det finns särskilda bestämmelser om strafföreläggande för
brott som har begåtts av någon som är under arton år.

Ändringen innebär att det maximala antalet dagsböter som får föreläggas
genom strafföreläggande höjs från 100 till 120. Höjningen föranleds av att
det högsta antalet dagsböter som får dömas ut för ett brott enligt förslaget
ändras från 120 till 150. Enligt förslaget skall detta medföra en
straffskärpning på 30 dagsböter i det översta skiktet. För att utrymmet för
att använda strafföreläggande inte skall ändras höjs taket till 120 dagsböter.

5.3 Övriga lagförslag

Förslagen är rena följdändringar som bör göras med anledning av förslagen
om ändring i 25 kap. BrB. Därutöver har i de flesta författningar gjorts vissa
redaktionella ändringar. Det bör särskilt anmärkas att de bestämmelser som
finns i vissa författningar om att böter och vissa viten skall tillfalla kronan
inte längre behövs med hänsyn till den föreslagna regleringen i 25 kap. 7
och 9 §§ BrB. Dessa bestämmelser har därför tagits bort. Vidare finns i
några författningar bestämmelser om att böter som inte betalas får
förvandlas enligt allmänna strafflagen. Dessa föreskrifter är numera
överflödiga. Frågan regleras i de nu gällande bestämmelserna i 25 kap. 7 §
BrB. De bestämmelser som finns i vissa författningar om åklagare och
domstol i mål angående förseelser mot den aktuella författningen bör också
tas bort. Vad som gäller i dessa frågor regleras i rättegångsbalken.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i kungörelsen (1885:56 s.l) med vissa föreskrifter till
beredande av skydd för undervattenstelegrafkablar,

4. lag om ändring i kungörelsen (1915:288) angående förbud att utan
särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan
svagströmsledning över riksgränsen,

5. lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om
sjöfynd,

128

6. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled,

7. lag om ändring i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser,

8. lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av
gods som skall inlastas å fartyg,

9. lag om ändring i checklagen (1932:131),

10. lag om ändring i lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att
tillhandahålla förnödenheter m. m. för ordningsmaktens behov,

11. lag om ändring i förordningen (1933:78) angående beteckning för
vissa slag av vin,

12. lag om ändring i skeppsklarerarförordningen (1934:119),

13. lag om ändring i kungörelsen (1935:47) angående viss
uppgiftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser ävensom kanaler
och andra vattentrafikleder,

14. lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelserom
arbetsförmedling,

15. lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m„

16. lag om ändring i kungörelsen (1939:707) angående skyldighet för
förvaltare av fastighet att biträda vid utlämnande av inköpskort, m. m.,

17. lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om
fraktfart med svenska fartyg,

18. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

19. lag om ändring i vämpliktslagen (1941:967)

20. lag om ändring i kungörelsen (1942:155) angående förbud mot
försäljning av vissa kemikalier,

21. lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar m. m.,

22. lag om ändring i lagen (1942:723) om skyddsympning inom
försvarsväsendet,

23. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter,

24. lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering,

25. lag om ändring i kungörelsen (1945:174) med vissa bestämmelser till
skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap,

26. lag om ändring i kungörelsen (1945:494) angående lån från
vämpliktslånefonden,

27. lag om ändring i lagen (1947:164) om förbud mot politiska
uniformer,

28. lag om ändring i kungörelsen (1947:175) angående postverkets
ensamrätt till brevfordran m. m.,

29. lag om ändring i lagen (1949:183) om flottningen i Torne och
Muonio gränsälvar,

30. lag om ändring i kungörelsen (1949:491) om förbud att använda
bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon,

31. lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse,

32. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,

33. lag om ändring i sjönödskungörelsen (1952:581),

Prop. 1990/91:68

129

9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 68

34. lag om ändring i lagen (1952:270) om skyddsympning vid krig eller
krigsfara m. m.,

35. lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande
pris- och konkurrensförhållanden,

36. lag om ändring i förordningen (1956:413) om klassificering av kött,

37. lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617),

38. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

39. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)

40. lag om ändring i lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och
invaliditetsförsäkring,

41. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

42. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot
verksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

43. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

44. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat,

45. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

46. lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring,

47. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

48. lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701),

49. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

50. lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss,

51. lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19),

52. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva
veterinäryrket m. m.,

53. lag om ändring i förordningen (1966:36) om vissa uppgifter från
näringsidkare,

54. lag om ändring i kungörelsen (1966:37) om statistiska uppgifter från
rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus,

55. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

56. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

57. lag om ändring i radiolagen (1966:755)

58. lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198),

59. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

60. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

61. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

62. lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som
begåtts utomlands,

63. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom,

64. lag om ändring i förordningen (1973:568) om vissa uppgifter från
rörelseidkare,

65. lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157),

66. lag om ändring i terrängkömingslagen (1975:1313),

67. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

68. lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att
anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen,

Prop. 1990/91:68

130

69. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, Prop. 1990/91:68

70. lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m.,

71. lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker,

72. lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för

yrkesmässig sjöfart m. m.,

73. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),

74. lag om ändring i lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister,

75. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

76. lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska

fordon,

77. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter,

78. lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen,

79. lag om ändring i lagen om tillfällig försäljning.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.

131

Fängelsestraffkommitténs förslag till lagtext beträffande Prop. 1990/91:68
böter (brottsbalken)                                             Bilaga 1

28 kap. Om böter

1 § Böter ådöms i dagsböter, om ej penningböter eller normerade böter är
stadgade eller fråga är om fall som avses i 3 § andra stycket.

2 § Dagsböter ådöms till ett antal av minst tjugofem och högst tvåhundra el-
ler, om böterna ådöms som gemensamt straff för flera brott, högst trehundra.

Varje dagsbot fastställs i pengar till ett belopp från och med tjugo till och
med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den
tilltalades inkomst, förmögenhet, försöijningsskyldighet och ekonomiska för-
hållanden i övrigt

Utöver vad nu sagts skall vid ådömande av dagsböter alltid ett grundbelopp
på femhundra kronor dömas ut.

3 § Dagsböter får ådömas för ett eller flera brott på vilka dagsböter kan följa.
Som gemensamt straff för flera brott får dagsböter även ådömas, om dagsbö-
ter kan följa på något av brotten och för övriga brott ej är stadgat annat straff
än penningböter.

Bör på brottet eller brotten lägre straff än tjugofem dagsböter följa skall
penningböter högst ettusen kronor ådömas.

4 § Penningböter är böter för vilka är utsatt ett visst högsta belopp som inte
överstiger ettusen kronor.

Penningböter högst tvåtusen kronor får ådömas som gemensamt straff för
flera brott, om penningböter kan följa på alla brotten.

5 § Normerade böter är böter som bestäms efter särskild beräkningsgrund.

6 § Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket stadgats
normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.

7 § Minsta bötesstraff är etthundra kronor, om ej annat är föreskrivet.

När böter ådöms som gemensamt straff och för något av brotten är stadgat
ett visst lägsta bötesstraff, får detta ej underskridas.

8 § Om det med hänsyn till brottens antal, svårhet och inbördes samband fö-
religger synnerliga skäl får annan påföljd än böter användas som gemensamt
straff för flera brott enligt denna balk, även om endast böter är stadgade för
brotten. Fängelse får härvid ådömas i lägst en och högst tre månader.

132

9 § Böter skall tillfalla staten, om ej annat är föreskrivet.

Ådöms böter som gemensamt straff för flera brott och skall böter för något
av brotten helt eller delvis tillfalla annan än staten eller användas för särskilt
ändamål, skall efter omständigheterna förordnas hur böterna skall fördelas.

10 § Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverk-
ställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till
fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i
bö tesverkställighetslagen.

11 § Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut
av domstol eller annan myndighet skall 9 § första stycket och 10 § äga
motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta
kapitel är stadgat om böter.

Prop. 1990/91:68

Bilaga 1

133

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

Prop. 1990/91:68

Bilaga 2

dels att 16 kap. 16 §, 25 kap. 1-8 §§, 27 kap. 2 §, 28 kap. 2 §, 31 kap. 1 §
samt 34 kap. 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i 25 kap. skall införas en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

16 kap.

16 §>

Den som för oljud på allmän
plats eller annars offentligen beter
sig på ett sätt som är ägnat att väcka
förargelse hos allmänheten, döms
för förargelseväckande be-
teende till böter, högst ettusen
kronor.

Den som för oljud på allmän
plats eller annars offentligen beter
sig på ett sätt som är ägnat att väcka
förargelse hos allmänheten, döms
för förargelseväckande be-
teende till penningböter.

25 kap.

2

Böter ddöms i dagsböter.

År för böter utsatt ett visst hög-
sta belopp som inte överstiger ettu-
sen kronor eller skall böter be-
stämmas efter särskild beräknings-
grund (normerade böter), ddöms de
dock omedelbart i pengar.

Böter skall dömas ut, enligt vad
som år föreskrivet för brottet i
fråga, i dagsböter, penningböter el-
ler normerade böter. Är viss bötes-
form inte föreskriven för brottet,
döms böter ut i dagsböter eller, om
brottet förskyller lägre straff än
trettio dagsböter, i penningböter.

Dagsböter ddöms till ett antal av
minst en och högst etthundratjugo.

Dagsböter skall bestämmas till
ett antal av minst trettio och högst
etthundrafemtio.

1 Senaste lydelse 1980:1133.

2 Senaste lydelse 1980:1133.

3 Senaste lydelse 1980:1133.

134

Nuvarande lydelse

Vaije dagsbot fastställs i pengar
till ett belopp från och med tio till
och med ettusen kronor, efter vad
som bedöms som skäligt med hän-
syn till den tilltalades inkomst, för-
mögenhet, försörjningsskyldighet
och ekonomiska förhållanden i öv-
rigt Är brottet ringa får dagsbotens
belopp jämkas med hänsyn härtill.

Minsta bötespdföljd år femtio
kronor, om ej annat år stadgat.

Böter md användas såsom ge-
mensamt straff för flera brott, om
böter kunna följa å vart och ett av
brotten.

Gemensamt straff i böter md ej
avse brott, för vilket stadgats nor-
merade böter eller böter som icke
må förvandlas till fängelse.

Böter såsom gemensamt straff
för flera brott ddöms i dagsböter,
om sådana är stadgade för något av
brotten.

Sdsom gemensamt straff får
dagsböter ådömas till ett antal av
etthundradttio och böter omedelbart
i pengar till ett belopp av tvdtusen
kronor.

År för något av brotten stadgat
ett visst lägsta bötesstraff, får det
straffet ej underskridas.

Föreslagen lydelse

Varje dagsbot fastställs till ett
visst belopp från och med trettio till
och med ettusen kronor, efter vad
som bedöms som skäligt med hän-
syn till den tilltalades inkomst, för-
mögenhet, försörjningsskyldighet
och ekonomiska förhållanden i öv-
rigt Om det finns särskilda skäl, får
dagsbotens belopp jämkas.

Minsta bötesbelopp år fyrahund-
rafemtio kronor.

§4

Penningböter skall bestämmas
till lägst etthundra kronor och högst
tvdtusen kronor. Om ett lägre hög-
sta belopp är särskilt föreskrivet,
gäller dock detta.

§

Normerade böter är böter som,
enligt vad som år föreskrivet för
brottet, skall bestämmas efter sär-
skild beräkningsgrund.

Minsta bötesbelopp är etthundra
kronor.

§5

Prop.1990/91:68

Bilaga 2

Böter får användas som gemen-
samt straff för flera brott, om böter
kan följa på vart och ett av brotten.

Om det finns särskilda skäl, får
rätten döma till penningböter för ett
eller flera brott för vilka sådan på-
följd år föreskriven och samtidigt
döma till annan form av böter för
brottsligheten i övrigt.

Gemensamt straff i böter får inte
avse brott för vilket år föreskrivet
normerade böter eller böter som
inte får förvandlas till fängelse.

4 Senaste lydelse 1980:1133.

5 Senaste lydelse 1980:1133.

135

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1990/91:68

Bilaga 2

Böter skola tillfalla kronan, om
ej annat är föreskrivet. Ådömas
böter sdsom gemensamt straff för
flera brott och skola böter för något
av brotten helt eller delvis tillfalla
annan ån kronan eller användas för
särskilt ändamål, skall efter om-
ständigheterna förordnas huru bö-
terna skola fördelas.

Böter som gemensamt straff för
flera brott döms ut i dagsböter, om
något av brotten förskyller dagsbö-
ter.

Som gemensamt straff får dags-
böter bestämmas till ett antal av
högst tvåhundra och penningböter
till ett belopp av högst femtusen kro-
nor.

Om det för något av brotten år
föreskrivet ett visst lägsta bötes-
straff, får detta inte underskridas.

7 §6

Om uppbörd och indrivning av
böter finnes bestämmelser i bö-
tesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om
inte annat är föreskrivet, förvandlas
till fängelse i lägst fjorton dagar
och högst tre månader enligt be-
stämmelserna i bötesverkställig-
hets lagen.

Böter skall tillfalla staten, om
inte annat är föreskrivet.

Om rätten dömer till böter som
gemensamt straffför flera brott och
böter för något av brotten helt eller
delvis skall tillfalla annan ån staten
eller användas för särskilt ändamål,
skall rätten med hänsyn till omstän-
digheterna bestämma hur böterna
skall fördelas.

Beträffande vite som blivit någon
i särskilt fall förelagt genom beslut
av domstol eller annan myndighet
skola 6 § första stycket och 7 § äga
motsvarande tillämpning. 1 fråga
om annat vite skall tillämpas vad i
detta kapitel är stadgat om böter.

Om uppbörd och indrivning av
böter finns bestämmelser i bö-
tesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om
inte annat är föreskrivet, förvandlas
till fängelse i lägst fjorton dagar
och högst tre månader enligt be-
stämmelserna i bötesverkställig-
hetslagen.

§

Beträffande vite som blivit någon
i särskilt fall förelagt genom beslut
av domstol eller annan myndighet
skall 7 § första stycket och 8 § äga
motsvarande tillämpning. 1 fråga
om annat vite skall tillämpas vad i
detta kapitel är föreskrivet om
böter.

6 Senaste lydelse 1983:351.

136

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1990/91:68

Bilaga 2

27 kap.

2 §7

Villkorlig dom får förenas med
dagsböter, högst etthundradttio, va-
re sig böter har föreskrivits för brot-
tet eller ej.

Villkorlig dom får förenas med
dagsböter, högst tvdhundra, vare sig
böter har föreskrivits för brottet el-
ler inte.

28 kap.

2 §8

Skyddstillsyn får förenas med
dagsböter, högst etthundradttio,
vare sig böter har föreskrivits för
brottet eller ej.

Skyddstillsyn får förenas med
dagsböter, högst tvdhundra, vare sig
böter har föreskrivits för brottet el-
ler inte.

31 kap

1 §9

Kan den som är under tjugoett år och som begått brottslig gärning bli fö-
remål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga får rätten
överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom social-

tjänsten.

Om brottslighetens straffvärde
eller art eller den tilltalades tidigare
brottslighet påkallar det, får jämte
överlämnande till vård inom social-

Om brottslighetens straffvärde
eller art eller den tilltalades tidigare
brottslighet påkallar det, får jämte
överlämnande till vård inom social-

tjänsten dömas till dagsböter, högst
etthundradttio, vare sig böter har
föreskrivits för brottet eller ej.

tjänsten dömas till dagsböter, högst
tvdhundra, vare sig böter har före-
skrivits for brottet eller inte.

Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms
vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten, i sam-
band med överlämnande enligt första stycket, föreskriva att den dömde på
tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med visst ar-
bete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i
belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan före-
skrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.

7 Senaste lydelse 1988:942.

8 Senaste lydelse 1988:942.

9 Senaste lydelse 1990:64.

137

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34 kap.

5 §io

Prop. 1990/91:68

Bilaga 2

Är den tidigare ddömda påfölj
den villkorlig dom, får förordnande
enligt 1 § 1 meddelas endast för
brott som begåtts före prövotidens
böijan.

Meddelas förordnande enligt
1 § 1, får rätten, om den nya brotts-
lighetens straffvärde eller art påkal-
lar det, även döma till dagsböter,
högst etthundradttio, vare sig böter
har föreskrivits för brottet eller inte.

Är den tidigare påföljden villkor-
lig dom, får förordnande enligt 1 § 1
meddelas endast för brott som be-
gåtts före prövotidens början.

Meddelas förordnande enligt
1 § 1, får rätten, om den nya brotts-
lighetens straffvärde eller art påkal-
lar det, även döma till dagsböter,
högst tvåhundra, vare sig böter har
föreskrivits for brottet eller inte.

Tillämpas 1 § 1 eller 2, får rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 § 1
eller 2 eller förlänga prövotiden till tre år, dock endast om fråga därom upp-
kommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövoti-
dens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 § 3 får inte ske, med mindre
fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av
åtal inom ett år från prövotidens utgång.

6 §n

Är den tidigare ddömda påfölj-
den skyddstillsyn, får rätten vid till-
lämpning av 1 § 1, om den nya
brottslighetens straffvärde eller art
eller den tilltalades tidigare brotts-
lighet påkallar det, även döma till
dagsböter, högst etthundradttio,
vare sig böter har föreskrivits för
brottet eller ej. Är fängelse före-
skrivet för det nya brottet och kan,
med hänsyn till sådana omständig-
heter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § 1
inte tillämpas med mindre än att så-
dant förordnande förenas med fri-
hetsberövande, får rätten i stället för

Är den tidigare påföljden
skyddstillsyn, får rätten vid tillämp-
ning av 1 § 1, om den nya brottslig-
hetens straffvärde eller an eller den
tilltalades tidigare brottslighet på-
kallar det, även döma till dagsböter,
högst tvdhundra, vare sig böter har
föreskrivits för brottet eller inte. Är
fängelse föreskrivet för det nya
brottet och kan, med hänsyn till så-
dana omständigheter som i 30 kap.
11 § sägs, 1 § 1 inte tillämpas med
mindre än att sådant förordnande
förenas med frihetsberövande, får
rätten i stället för att döma till böter

att döma till böter döma till fängelse döma till fängelse enligt 28 kap. 3 §.
enligt 28 kap. 3 §.

Tillämpas 1 § 1 eller 2 får rätten besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 §
eller förlänga prövotiden till högst fem år. Har den dömde åtagit sig att
följa en sådan behandlingsplan som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3, till-
lämpas bestämmelserna i 28 kap. 6 a §.

10 Senaste lydelse 1988:942.

11 Senaste lydelse 1988:942

138

Nuvarande lydelse

Döms den tilltalade med tillämp-
ning av 1 § 3 till fängelse, skall när
straffets längd bestäms skälig hän-
syn tas till vad han har undergått till
följd av domen på skyddstillsyn och
till vad han har avtjänat av fängelse
som ddömts enligt första stycket el-
ler 28 kap. 3 § liksom till böter som
ddömts enligt första stycket eller
28 kap. 2 §. I fall som här avses får
fängelse ddömas på kortare tid än
vad som är föreskrivet för brottet.
Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a §
första stycket lämnats i domen skall,
om fängelse ddöms, detta beaktas,
när straffets längd bestäms.

Fängelse enligt första stycket får
inte ddömas och beslut enligt andra
stycket eller beslut om undanröj-
ande av skydstillsyn får inte medde-
las, i annat fall än när fråga därom
uppkommer i mål vari den dömde
häktats eller erhållit del av åtal före
prövotidens utgång.

Föreslagen lydelse

Döms den tilltalade med tillämp-
ning av 1 § 3 till fängelse, skall när
straffets längd bestäms skälig hän-
syn tas till vad han har undergått till
följd av domen på skyddstillsyn och
till vad han har avtjänat av fängelse
som dömts ut enligt första stycket
eller 28 kap. 3 § liksom till böter
som dömts ut enligt första stycket
eller 28 kap. 2 §. I fall som här avses
får fängelse dömas ut på kortare tid
än vad som är föreskrivet för brottet.
Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a §
första stycket lämnats i domen skall,
om fängelse döms ut, detta beaktas,
när straffets längd bestäms.

Fängelse enligt första stycket får
inte dömas ut och beslut enligt
andra stycket eller beslut om undan-
röjande av skydstillsyn får inte med-
delas, i annat fall än när fråga därom
uppkommer i mål vari den dömde
häktats eller erhållit del av åtal före
prövotidens utgång.

Prop.1990/91:68

Bilaga 2

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2. Är i äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som
inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst
det utsatta beloppet. I fråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har
trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter
som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter
eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.

139

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1-3, 5 och 6 §§ samt 48 kap. 4 § rätte-
gångsbalken skall ha följande lydelse.

Prop. 1990/91:68

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

9 kap.

Part, som mot bättre vetande in-
leder eller föranleder rättegång i
tvistemål, straffes med dagsböter.

Föreslagen lydelse

En part, som mot bättre vetande
inleder eller föranleder rättegång i
tvistemål, döms till böter.

Om en part mot bättre vetande
för talan mot dom eller beslut, döms
han ull böter.

Föres av part mot bättre vetande
talan mot dom eller beslut, dömes
han till dagsböter; är det överrätts
dom eller beslut, vare straffet lägst
tjugufem dagsböter.

Söker part i tvistemål eller måls-
ägande i brottmål genom på-
ståenden eller invändningar, som
åro uppenbart ogrundade, eller ge-
nom innehållande av bevis eller an-
nan otillbörlig åtgärd förhala rätte-
gången, straffes han med dagsböter.
Vad nu sagts om part gälle ock in-
tervenient, även om han ej äger
ställning av part.

Försöker en part i tvistemål eller
en målsägande i brottmål förhala
rättegången genom påståenden eller
invändningar, som år uppenbart
ogrundade, eller genom innehål-
lande av bevis eller någon annan
otillbörlig åtgärd, döms han till bö-
ter. Vad nu sagts om part gäller
också intervenient, även om han inte
har ställning som part.

5 §'

Den som vid sammanträde inför
rätten stör förhandlingen eller foto-
graferar i rättssalen eller bryter mot
föreskrift eller förbud, som har
meddelats med stöd av 5 kap. 9 §,
döms till böter, högst ettusen kro-
nor. Till samma straff döms den
som muntligen inför rätten eller i
rättegångsskrift uttalar sig otillbör-
ligt.

Den som vid sammanträde inför
rätten stör förhandlingen eller foto-
graferar i rättssalen eller bryter mot
föreskrift eller förbud, som har
meddelats med stöd av 5 kap. 9 §,
döms till penningböter. Till samma
straff döms den som muntligen inför
rätten eller i rättegångsskrift uttalar
sig otillbörligt.

1 Senaste lydelse 1987:747.

140

Nuvarande lydelse

döms till böter, högst ettusen kro-
nor. Till samma straff döms den
som muntligen inför rätten eller i
rättegångsskrift uttalar sig otillbör-
ligt.

Föreslagen lydelse

döms till penningböter. Till samma
straff döms den som muntligen inför
rätten eller i rättegångsskrift uttalar
sig otillbörligt.

Prop. 1990/91:68

Bilaga 2

Röjer någon utan giltigt skäl vad
enligt rättens eller undersöknings-
ledarens förordnande icke får up-
penbaras, straffes han med dagsbö-
ter.

Röjer någon utan giltigt skäl vad
enligt rättens eller undersökningsle-
darens förordnande inte får uppen-
baras, döms han till böter.

48 kap.

4 §2

Strafföreläggande får utfärdas
beträffande brott, för vilket ej stad-
gas svårare straff än böter, dock ej
normerade böter, och beträffande
brott, för vilket stadgas dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.
Om dagsböter skall användas som
påföljd för brottet, får dock straffö-
reläggande utfärdas endast när brot-
tet ensamt eller tillsammans med
annat sådant brott som nu har
nämnts förskyller högst etthundra
dagsböter.

Det finns särskilda bestämmelser
begåtts av någon som är under arton

Strafföreläggande får utfärdas
beträffande brott, för vilket inte fö-
reskrivs svårare straff än böter, dock
ej normerade böter, och beträffande
brott, for vilket föreskrivs böter eller
fängelse i högst sex månader. Om
dagsböter skall användas som på-
följd för brottet, får dock strafföre-
läggande utfärdas endast när brottet
ensamt eller tillsammans med annat
sådant brott som nu har nämnts för-
skyller högst etthundratjugo dags-
böter.

i strafföreläggande för brott som har

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2 Senaste lydelse 1988:820.

141

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-11-07

Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl,
regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till lag om ändring i brottsbalken, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammaråklagaren Agneta
Isbom Lind.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Enligt vad som upplysts vid föredragningen finns inte längre några före-
skrifter om att böter skall tillfalla annan än staten eller användas för särskilt
ändamål. Med hänsyn härtill bör 25 kap. 7 § endast innehålla att böter till-
faller staten och hänvisningen i 25 kap. 9 § jämkas i överensstämmelse
härmed.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken lämnas utan erinran.

Prop. 1990/91:68

Bilaga 3

142

Innehåll

Prop. 1990/91:68

Proposition....................................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................................. 1

Propositionens lagförslag................................................................ 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 december....

1990................................................................................................. 95

1  Inledning................................................................................... 95

2  Bakgrund................................................................................... 96

2.1  Gällande bestämmelser m. m.......................................... 96

2.2  Framlagda förslag m. m................................................... 98

2.2.1   Fängelsestraffkommittén.................................... 98

2.2.2   Trafiksäkerhetsrådet........................................... 100

2.2.3   Försöksverksamhet med nya rutiner för.............

kontroll av underlaget för dagsbotsberäkning................. 100

2.3  Rättstillämpningen........................................................... 101

3  Allmän motivering.................................................................... 103

3.1  Allmänna synpunkter på bötesstraff................................ 103

3.2  Penningböter.................................................................... 105

3.3  Dagsböter......................................................................... 108

3.3.1   Dagsböternas antal.................... 108

3.3.2   Dagsbotsbeloppet............................................... 113

3.4  Vissa gemensamma frågor............................................... 118

3.4.1   Böter som gemensamt straff............................... 118

3.4.2   Minsta bötespåföljd............................................ 119

3.5  Följdändringar.................................................................. 119

3.6  Ikraftträdande................................................................... 120

4  Upprättade lagförslag................................................................ 120

5  Specialmotivering..................................................................... 121

5.1  Förslaget till lag om ändring i brottsbalken..................... 121

5.2  Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.............       126

5.3  Övriga lagförslag............................................................. 128

6  Hemställan................................................................................ 128

7  Beslut........................................................................................ 131

Bilaga 1 Fängelsestraffkommitténs förslag till lagtext be-......

träffande böter (brottsbalken).................................... 132

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag..................................... 134

Bilaga 3 Lagrådets yttrande..................................................... 142

143

gotab 97368, Stockholm 1990