Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1990/91:68

om ändring i brottsbalken m. m. (böter)


 


 


Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo­gade utdrag ur regeringsprotokoliet den 6 december 1990.

Pä regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om ändringar av bötesstraffets utfoimning och tillämpningsområde.

Det föreslås att maximum för penningböter höjs från 1 000 kr. till 2 000 kr. vid ett brott och frän 2 000 kr. till 5 000 kr. när penningböter tillämpas som gemensamt straff för flera brott.

Propositionen innehåller ocksä förslag om ändring av skalan för antalet dagsböter. Det lägsta antalet dagsböter som kan dömas ut föresläs bli 30 dagsböter i stället för som nu en dagsboL Om ett brott för vilket böter är före­skrivet bör föranleda ett lägre straff än 30 dagsböter, skall penningböter dö­mas ut.

Maximala antalet dagsböter höjs enligt förslaget från 120 till 150 för ett brott och frän 180 till 200 som gemensamt straff för flera brott.

Minsta beloppet för en dagsbot höjs enligt förslaget frän 10 kr. till 30 kr. Om särskilda skäl föreligger, skall dagsbotens belopp fä jämkas.

Om böter skall dömas ut som ett gemensamt straff för flera brott och det bland brotten ingår ett som bör föranleda dagsböter, föresläs att det gemensamma straffet blir dagsböter. Om det finns särskilda skäl, skall dock rätten kunna döma särskih för brott för vilka endast penningböter är föreskrivna.

Allmänna bötesminimum differentieras och höjs till 100 kr. vid penning­böter och normerade böter samt till 450 kr. vid dagsböter.

Lagändringarna föresläs träda i kraft den 1 januari 1992.

1 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 68


Prop. 1990/91:68


 


Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs i fräga om brottsbalken

dels att 16 kap. 16 §, 25 kap. 1-8 §§, 27 kap. 2 §, 28 kap. 2 §, 31 kap. 1 § samt 34 kap. 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i 25 kap. skall införas en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


16 kap. 16 §'


Den som för oljud pä allmän plats eller annars offentligen beter sig pä ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande be­teende tiU penningböter.

Den som för oljud pä allmän plats eller annars offentligen t>eter sig pä ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande be­teende till böter, högst ettusen kronor.

25 kap.

1§2


Böter ådöms i dagsböter.

År för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor eller skall böter be­stämmas efter särskild beräknings­grund (normerade böter), ådöms de dock omedelbart i pengar.


Böter skall dömas ut, enligt vad som är föreskrivet för brottet i fråga, i d&gshötei, penningböter el­ler normerade böter. Är viss bötes-form inte föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff ån trettio dagsböter, i penningböter.


2 §3


Dagsböter ådöms till ett antal av minst en och högst etthundratjugo.


Dagsböter skad bestämmas till ett antal av minst trettio och högst etthundrqfemtio.


1      Senaste lydelse 1980:1133.

2      Senaste lydelse 1980:1133.

3      Senaste lydelse 1980:1133.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:68


 


Varje dagsbot fastställs / pengar till ett belopp frän och med tio till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hän­syn till den tilltalades inkomst, för­mögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i öv­rigt Är brottet ringa fär dagsbotens belopp jämkas med hänsyn härriU.


Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp frän och med trettio till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hän­syn till den tilltalades inkomst, för­mögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i öv­rigt. Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.

Minsta bötesbelopp ärfyrahund-rqfemtio kronor.


 


Minsta bötespåföljd är femtio kronor, om ej annat är stadgat.


Penningböter skall bestämmas tid lägst etthundra kronor och högst tvåtusen kronor. Om ett lägre hög­sta belopp är särskilt föreskrivet, gäller dock detta.


4§


Böter må användas såsom ge­mensamt straff för flera brott, om böter kunna följa å vart och ett av brotten.

Gemensamt straff i böter må ej avse brott, för vilket stadgats nor­merade böter eller böter som icke må förvandlas till fängelse.


Normerade böter är böter som, enligt vad som är föreskrivet för brottet, skall bestämmas efter sär­skild beräktiingsgrund.

Minsta bötesbelopp är etthundra kronor.


5 §5


Böter såsom gemensamt straff för flera brott ådöms i dagsböter, om sådana är stadgade för något av brotten.

Såsom gemensamt straff får dagsböter ådömas tid ett antal av etthundraåttio och böter omedelbart i pengar tid ett belopp av tvåtusen kronor.

Är för något av brotten stadgat ett visst lägsta bötesstraff, får det straffet ej underskridas.


Böter får användas som gemen­samt straff för flera brott, om böter kan följa på vart och ett av brotten.

Om det finns särskilda skäl, får rätten döma tid penningböter för ett eller flera brott för vilka sådan på­följd är föreskriven och samtidigt döma tid annan form av böter för brottsligheten i övrigt.

Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket är föreskrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.


4     Senaste lydelse 1980:1133.

5     Senaste lydelse 1980:1133.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:68


6§


Böter skola tillfalla kronan, om ej annat är föreskrivet.

Ådömas böter såsom gemensamt Stt-affför flera brott och skola böter för något av brotten hed eller delvis tillfalla annan än kronan eller användas för särskilt ändamål, skad efter omständigheterna förordnas huru böterna skola fördelas.


Böter som gemensamt strciffför flera brott döms ut i dagsböter, om något av brotten förskyller dagsbö­ter.

Som gemensamt strctfffår dags­böter bestämmas till ett antal av högst tvåhundra och penningböter till ett belopp av högst femtusen kro­nor.

Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bötes-stt-aff.får detta inte underskridas.


7 §6


Om uppbörd och indrivning av böter finnes bestämmelser i bö­tesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvantMas rid fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enhgt be­stämmelserna i bötesverkställig­hetslagen.


Böter tillfaller staten.



Beträffande vite som blivit någon i särskih fad förelagt genom beslut av domstol eller annan myndigltet skola 6 § första stycket och 7 § äga motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skad tillämpas vad i detta kapitel är stadgat om böter.


Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bö­tesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvarullas tid fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt be­stämmelserna i bötesverkställig­hetslagen.


 


6 Senaste lydelse 1983:351.


Beträffarule vite som blivit någon i sårskilt fad förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skad loch 8 §§ äga motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skad tillämpas vad i detta kapitel är föreskrivet om böter.


 


Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse               Prop. 1990/91:68

27        kap.
2 §7

Villkorlig dom fär förenas med  Villkorlig dom fär förenas med

dagsböter, högst etthundraåttio, va-        dagsböter, högst tvåhundra, vare sig

re sig böter har föreskrivits för bröt-         böter har föreskrivits för brottet el-

tet eller ej.                         ler inte.

28        kap.
2 §8

Skyddstillsyn fär förenas med Skyddstillsyn fär förenas med

dagsböter, högst etthundraåttio,    dagsböter, högst tvåhundra, vare sig

vare sig böter har föreskrivits för    böter har föreskrivits för brottet el-

brottet eller ej.                   ler inte.

31 kap 1§9

Kan den som är under tjugoett år och som begätt brottslig gäming bli fö­remål för värd eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga fär rätten överlämna ät socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom social­tjänsten.

Om brottslighetens straffvärde Om brottslighetens straffvärde
eller art eller den tilltalades tidigare eller art eller den tilltalades tidigare
brottslighet påkallar det, får jämte brottslighet påkallar det, får jämte
överlämnande till värd inom social- överlämnande till vård inom social­
tjänsten dömas till dagsböter, högst tjänsten dömas till dagsböter, högst
etthundraåttio, vare sig böter har tvåhundra, vare sig böter har före-
föreskrivits för brottet eller ej.
       skrivits för brottet eller inte.

Om skada pä egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, fär ränen, i sam­band med överlämnande enligt första stycket, föreskriva att den dömde på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med visst ar­bete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sädan före­skrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke .

7 Senaste lydelse 1988:942.

8 Senaste lydelse 1988:942.

9 Senaste lydelse 1990:64.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop.1990/91:68


34 kap. 5 §10


Är den tidigare ådömda påfölj­den villkorlig dom, fär förordnande enligt 1 § 1 meddelas endast för brott som begåtts före prövotidens början.

Meddelas förordnande enl:igt 1 § 1, fär rätten, om den nya brotts­lighetens straffvärde eller art päkjil-lar det, även döma till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böier har föreskrivits för brottet eller inte.

Är den tidigare påföljden villkor­lig dom, fär förordnande enligt 1 § 1 meddelas endast för brott som be­gåtts före prövotidens början.

Meddelas förordnande enligt 1 § 1, fär rätten, om den nya brotts­lighetens straffvärde eller art påkal­lar det, även döma till dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Tillämpas 1 § 1 eller 2, fär rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 § 1 eller 2 eller förlänga prövouden till tre år, dock endast om fräga därom upp­kommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av ätal före prövoti­dens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 § 3 fär inte ske, med mindre fräga därom uppkommer i mäl vari den dömde häktats eller erhållit del av ätal inom ett är frän prövotidens utgång.

6§"


enligt 28 kap. 3 §.

Tillämpas 1 § 1 eller 2 fär räti;en besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 § eller förlänga prövotiden till högst fem är. Har den dömde åtagit sig an följa en sädan behandlingsplan som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3, till-lämpas bestämmelsema i 28 kap. 6 a §.


Är den tidigare ådömda påfölj­den skyddstillsyn, får rätten vid till­lämpning av 1 § 1, om den nya brottslighetens straffvärde eller iut eller den tilltalades tidigare brotns-lighet påkallar det, även döma till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller ej. Är fängelse föie-skrivet för det nya brottet och kan, med hänsyn till sädana omständig­heter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § 1 inte tillämpas med mindre än att så­dant förordnande förenas med fri­hetsberövande, fär ränen i stället för att döma till böter döma tiU fängelse


Är den tidigare påföljden skyddstillsyn, får rätten vid tillämp­ning av 1 § 1, om den nya brottslig­hetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet på­kallar det, även döma till dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Är fängelse föreskrivet för det nya brottet och kan, med hänsyn till sä­dana omständigheter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § 1 inte tillämpas med mindre än an sådant förordnande förenas med frihetsberövande, får ränen i stället för an döma till böter döma till fängelse enligt 28 kap. 3 §.


10 Senaste lydelse 1988:942. " Senaste lydelse 1988:942


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop.1990/91:68


 


Döms den tilltalade med tillämp­ning av 1 § 3 till fängelse, skall när straffets längd bestäms skälig hän­syn tas till vad han har undergän till följd av domen pä skyddstillsyn och till vad han har avtjänat av fängelse som ådömts enligt första stycket el­ler 28 kap. 3 § liksom till böter som ådömts enligt första stycket eller 28 kap. 2 §. I fall som här avses fär föngelse ådömas pä kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a § första stycket lämnats i domen skall, om fängelse ådöms, detta beaktas, när straffets längd bestäms.

Fängelse enligt första stycket fär inte ådömas och beslut enligt andra stycket eller beslut om undanröj­ande av skydstillsyn fär inte medde­las, i annat fall än när fräga därom uppkommer i mäl vari den dömde häktats eller erhållit del av ätal före prövotidens utgäng.


Döms den tilltalade med tillämp­ning av I § 3 till fängelse, skall när snaffets längd bestäms skälig hän­syn tas till vad han har undergän till följd av domen pä skyddstillsyn och till vad han har avtjänat av fängelse som dömts ut enligt första stycket eller 28 kap. 3 § liksom till böter som dömts ut enligt första stycket eller 28 kap. 2 §. I fall som här avses får fängelse dömas ut på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i 28 k. 6 a § första stycket lämnats i domen skall, om fängelse döms ut, detta beaktas, när straffets längd bestäms.

Fängelse enligt första stycket fär inte dömas ut och beslut enligt andra stycket eller beslut om undan­röjande av skydstillsyn fär inte med­delas, i annat fall än när fräga därom uppkommer i mäl vari den dömde häktats eller erhållit del av ätal före prövotidens utgång.


1.    £)enna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2.    Är i äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst det utsatta beloppet I fräga om brott för vilket det i en bestämmelse som har trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straffan trettio dagsböter, i penningböter.

3.    Äldre bestämmelser om böter som skall tillfalla annan än staten, skall fortfarande tillämpas. Detsamma skall gälla beträffande äldre bestämmelser om viten, som blivit nägon i särskilt fall förelagda av domstol eller annan myndighet och som skall tillfalla annan än staten.


 


2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1-3, 5 och 6 §§ samt 48 kap. 4 § rätte­gångsbalken skall ha följande ly[lelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


9 kap. 1§


Part, som mot bättre vetande in­leder eller föranleder rättegång i tvistemål, strces med dagsböter.


En part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, döms tid böter.


2§


Föres av part mot bättre vetande talan mot dom eller beslut dömes han till dagsböter, är det överrätts dom eller beslut, vare straffet lägst tjugitfem dagsböter.


Om en part mot bättre vetande får talan mot dom eller beslut döms han till böter.


3§


Söker part i tvistemål eller miils-ägande i brottmål genom på­ståenden eller invändningar, s;om åro uppenbart ogrundade, eller ge­nom innehållande av bevis eller an­nan otillbörlig Åtgärd förhala rätte­gången, strccffes han med dagsböter. Vad nu sagts om part gälle ock in­tervenient, även om han ej äger ställning av part.


Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brottmål/ör/ia/a rättegången genom påståenden eller invändningar, som är uppenbart ogmndade, eller genom innehål­lande av bevis eller någon annan otillbörlig åtgärd, döms han till bö­ter. Vad nu sagts om part gäller också intervenient, även om han inte har ställning som part


 


Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller foto­graferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 ii, döms till böter, högst ettusen kro­nor. Till samma straff döms den som muntiigen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otilltiör-ligt.


Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller foto­graferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntiigen inför rätten eller i ränegångsskrift uttalar sig otillbörligt.


1 Senaste lydelse 1987:747.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:68


Röjer nägon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsle­darens förordnande inte får uppen­baras, döms han tid böter.

6§ Röjer nfigon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersöknings-ledarens förordnande icke får up­penbaras, strcffes han med dagsbö­ter.

48 kap.

4§2


Strafföreläggande fär utfärdas beträffande brott, för vilket ej stad­gas svärare straff än böter, dock ej normerade böter, och beträffande brott, för vilket stadgas dagsböter eller fängelse i högst sex mänader. Om dagsböter skall användas som påföljd för brottet får dock straffö­reläggande utfärdas endast när brot­tet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts förskyller högst etthundra dagsböter.

E)et frnns särskilda bestämmelser begåtts av någon som är under arton


Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott, för vilket inte fö­reskrivs svårare straff än böter, dock ej normerade böter, och beträffande brott, för VtUktiföreskrivs böter eller fängelse i högst sex månader. Om dagsböter skall användas som på­följd för brottet får dock strafföre­läggande utfärdas endast när brottet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts för­skyller högst etthundratjugo dags­böter.

om stt-afföreläggande för brott som har

år.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2 Senaste lydelse 1988:820.


 


3 Förslag till                                                 Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i kungörelsen (1885:56 s. 1) med vissa före­skrifter till beredande av skydd för undervattenstelegraf-kablar

Härigenom föreskrivs att 3 § kungörelsen (1885:56 s. 1) med vissa före­skrifter till beredande av skydd föi- undervattenstelegrafkablar skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3§'

Bryter någon mot vad som stad- Den som bryter mot vad som fo­
gas i §§ 1 och 2, dömes till dagsbö- reskrivs i 1 och 2 §§, döms till bö­
ter,
                                            ter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:641.


 


4 Förslag till                                                  Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i kungörelsen (1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon-eller annan svagströmsledning över riksgränsen

Härigenom föreskrivs att 3 § kungörelsen (1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan svagsoiömsledning över riksgränsen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

3§'

Om någon utan Kungl. MaJ:ts    Den som utan tillstånd eller i

tillstånd eller i strid mot föreskrifter        strid mot föreskrifter som givits vid

som givits vid meddelande av till-           meddelande av tillstånd utför eller

stånd utför eller nyttjar ledning som       nyttjar ledning som avses i denna

avses i denna kungörelse, dömes            kungörelse, döms till böter, om inte

till dagsböter, om ej för gärningen          gärningen är belagd med straff i

är stadgat straff i brottsbalken.   brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:643.


 


5 Förslag till                                                                              Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (IS* 18:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

8§i

Underlåter bärgare att göra sådan anmälan, som i 1 § sägs, eller under­låter befälhavare eller redare att, pä sätt i 2 § är föreskrivet, tillkännagiva vad bärgat blivit, eller förskingrar eller undandöljer befälhavare eller redare något av de influtna medlen, straflies efter allmän lag.

Lämnar bärgare, befälhavare el- Lämnar bärgare, befälhavare
ler redare, i sviklig avsikt, oriktig
eller redare, i sviklig avsikt, oriktig
uppgift angående omständighetenia
      uppgift angående omständigheterna
vid bärgningen, eller vidtager han, i
        vid bärgningen, eller vidtar han, i
sådan avsikt, särskild åtgärd med
           sådan avsikt särskild åtgärd med
det bärgade godset, eller underlåter
      det bärgade godset, eller underlåter
befälhavare eller redare att i enli]g-
       befälhavare eller redare att, i enlig­
het med vad i 2 § stadgas, avlämna
       het med vad i 2 föreskrivs, avläm-
det bärgade eller därför influtna
  na det bärgade eller därför influma
medel, dömes till dagsböter, om ej
         medel, döms till böter, om inte
för gärningen är stadgat strängare
         gärningen är belagd med strängare
so-aff i allmän lag.
                straff i brottsbalken.

I de fall, nu sagda äro, äge rätten förklara bärgarlön förverkad eller nedsätta dess belopp under vad eljest varit skäligt

Denna lag träder i kraft den 1 jimuari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:180.                                                                     . -


 


6 Förslag till                                                  Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled

Härigenom föreskrivs att 77-79 §§ lagen (1919:426) om flottning i allmän flottied skall ha följande lydelse.

77 §1
Nuvarande lydelse
                  Föreslagen lydelse

Idkas utan behörigt tillstånd flotming i allmän flottied, innan densamma blivit till allmänt begagnande upplåten, eller eljest å tid, då flottning ej är medgiven, eller uUägges i allmän flottied obarkat virke, där sådant icke är tillåtet, vare bot från och med fem till och med femtio öre för varje stycke flottgods, dock lägst tio kronor, och skall, där olovlig flottning ägt rum in­nan flotdeden upplåtits till allmänt begagnande, den skyldige tillika förplik­tas utgiva flotdedsavgifter, varom i 18 § förmäles.

Underlåter någon att vid flottning ställa sig till efterrättelse de föreskrif­ter, som till skydd för allmän farled, väg, bro eller färja blivit meddelade; eller

underlåter flottande vad honom åligger enligt 66 § andra stycket med av­seende ä virkesjoiunaler och tumningslistor, eller

bryter någon mot det i 68 § andra stycket stadgade förbud att ur allmän flottied upptaga omärkt eller otydligt märkt virke; eller

bryter någon i fråga om avbarkning mot vad som stadgas i 69 § tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats med stöd av samma stycke,

dömes till dagsböter.               döms till böter.

78§2

Till dagsböter dömes:              Till böter döms:

1)   ledamot av flottningsstyrelse eller flottningschef, där han mot bättre vetande i handling, som framlägges ä flottningsstämma eller ingives till länsstyrelsen, rörande flottiedens eller flottningsföreningens angelägenheter meddelar oriktig uppgift

2)   styrelseledamot eller flottningschef, där han uppsådigen i snid med bestämmelsema i 25, 32 eller 33 § använder nägon flottiedens eller de flot­tandes tillhörighet för ett annat ändamål än det för vilket samma tillhörig­het må användas;

3)   revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges ä flottningsstämma, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande flottie­dens eller flotmingsföreningéns angelägenheter eller uppsåtiigen underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats.


 Senaste lydejse 1964:183. 2 Senaste lydelse 1977:671.


13


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:68


79§3


Åsidosätts föreskrift som i 37 §, 41 § första stycket, 44 §, 47 § andra och tredje styckena, 51 § första stycket, 54 § sista stycket eller 7i5 § första och andra styckena är medde­lad, eller försummar styrelseleda­mot att pä sätt i 56 § tredje stycket stadgas hälla den där omförmälda förteckningen tillgänglig och över­sända den till flottande eller att dä flottande enligt sjätte stycket i nämnda § påyrkat hänskjutande av visst ärende till prövning pä flott­ningsstämma, låta upptaga ärendet på förteckningen, döms den försum­lige till dagsböter.


Åsidosätts föreskrift som i 37 §, 41 § första stycket, 44 §, 47 § andia och ö-edje styckena, 51 § första stycket, 54 § sista stycket eller 76 § första och andra styckena är medde­lad, eller försummar styrelseledamot an på sätt i 56 § tredje stycket/öre-skrivs hälla den där nämnda förteckningen tillgänglig och över­sända den till flottande eller att, dä flottande enligt sjätte stycket i nämnda § påyrkat hänskjutande av visst ärende till prövning på flott­ningsstämma, låta upptaga ärendet på förteckningen, döms den förstmi-lige till böter.


Förseelse mot 47 § tredje stycket, 51 § första stycket 54 § sista stycket eller 56 § tredje stycket, så ock si:yrelseledamots försummelse att ä den i 56 § omförmälda förteckning upplaga ärende, vars hänskjutande till flott­ningsstämma av flottande påyrkats enligt sjätte stycket i samma §, må åtalas allenast av målsägande, och skill härvid såsom målsägande anses såväl flotmingsföreningen som varje flottande.

Åtal för förseelse som i dennai paragraf omförmäles, skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort däi' flotmingsstyrelsen har sitt säte.

E>enna lag träder i kraft den 1 jjanuari 1992.


3 Senaste lydelse 1983:649.


14


 


7 Förslag till                                                  Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

19 §>

Försummar styrelseledamot a«           Försummar styrelseledamot att

fullgöra vad enligt 3 eller 11 § ålig-     ftiUgöra vad enligt 3 eller 11 § ålig­
ger honom, dömes tUljiagsböter.
            ger honom, döms till böter.

Förseelsen åtalas av allmän åklagare. Åtalet anhängiggöres vid allmän underrätt i den ort, där styrelsen har sin säte, eller, om bestämmelse härutinnan icke är meddelad, där stiftelsens förvalming huvudsakligen skall utövas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1964:189.


 


8 Förslag till                                                  Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fartyg

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas å fariyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3§i

Saknas i fall, som avses i 1 § första-tredje styckena, viktuppgift, eller är bruttovikten för lågt angiven, dömes den för vikttnärkningen ansvarige till böter, dock vare han från ansvar Iri, där godset, då han mottog detsamma, var försett med uppgift om bruttovikten och anledning saknats till anta­gande, att uppgiften var oriktig.

År viktuppgiften icke anbragt piä Om viktuppgiften inte år anbragt
ett tydligt och varaktigt sätt å god-
på ett tydligt och varaktigt sätt på
sets utsida, eller avser uppgiften
godsets utsida, eller om uppgiften
icke bruttovikten i kilogram, dömes
inte avser bruttovikten i kilogram,
den för viktmärkningen ansvarige
döms den för viktmärkningen an-
till böter, högst femhundra kronor.
svarige till penningböter.

Följer å förseelse, som ovan nämnts, ansvar enligt brottsbalken, skall straff enligt denna lag icke tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


1 Senaste lydelse 1972:250.


16


 


9 Förslag till

Lag om ändring i checklagen (1932:131)


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 74 § checklagen (1932:131) skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


74 §1


Har någon med uppsåt till annans förfång antingen utställt check utan täckning eller ock, före utgången av den tid, inom vilken av honom ut­ställd check skall uppvisas till be­talning, utan skälig anledning åter­kallat checken eller förfogat över täckningen, dömes till dagsböter el­ler fängelse i högst ett år, om ej för gärningen är stadgat straff i 9 kap. brottsbalken.

Har någon av oaktsamhet förfarit på sätt i första stycket sägs, dömes till dagsböter. Är brottet grovt, må dömas till fängelse i högst sex mä­nader.


Har nägon med uppsåt till annans förfång antingen utställt check utan täckning eller ock, före utgången av den tid, inom vilken av honom utställd check skall uppvisas till be­talning, utan skälig anledning åter­kallat checken eller förfogat över täckningen, döms till böter eller fängelse i högst ett är, om gärningen inte är belagd med straff i 9 kap. brottsbalken.

Har någon av oaktsamhet förfarit pä sätt i första stycket sägs, döms till böter. Är brottet grovt får dömas till fängelse i högst sex mänader.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


1 Senaste lydelse 1964:192. 2 Riksdagen 1990191.1 saml. Nr 68


17


 


10 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m. m. för ordningsmaktens behov

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens behov

dels att 6 § skall upphöra an giilla, dels att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Vägrar eller försummar någon an fullgöra anfordran enligt denna lag, äger vederbörande polisbefäl låta uttaga det begärda.

Den som gör sig skyldig till väg-   Den som gör sig skyldig till väg-

ran eller försummelse, som nu     ran eller försummelse, som nu sagts,
sagts, dömes till dagsböter.
   döms till böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

18


 


11 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i förordningen (1933:78) angående beteck­ning för vissa slag av vin

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ förordningen (1933:78) angående beteckning för vissa slag av vin skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Den som bryter mot vad i 1 § fö-   Den som bryter mot vad i 1 § fö­
reskrivits straffes med dagsböter.
  reskrivits döms till böter.

Har nägon under tid, då han är    Har nägon under tid, då han är

ställd under åtal för förseelse mot   ställd under åtal för förseelse mot

denna förordning, fortsatt samma   denna förordning, fortsatt samma

förseelse, skall han för varje gäng   förseelse, skall han för varje gång

åtal därför anhängiggöres fällas till  åtal därför väcks fällas till särskilt

särskilt ansvar.                    ansvar.

3§

Förseelse mot denna förordning åtalas av allmän åklagare vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

19


 


12 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i skeppsklarerarförordningen (1934:119)

Härigenom föreskrivs att 14 § skeppsklarerarförordningen (1934:119) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

14 §

Ombesörjer någon skeppskljire- Ombesörjer nägon skeppsklare-
ring utan att vara därtill berättigad
ring utan att vara därtill berättigad
eller överskrider nägon honom med-
         eller överskrider nägon honom med­
delat tillstånd till skeppsklarering,
    delat tillstånd till skeppsklarering,
straffes med dagsböter.
       skall han dömas till böter.

Lag samma vare, där den, som innehar tillstånd till skeppsklarering, fordrar högre ersätming än taxan medgiver eller gör sig skyldig till förseelse mot de i 5 och 13 §§ meddelade föreskriftema.

Fortsätter nägon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, som i första stycket är nämnd, samma förseelse, skall han, när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas till särskilt ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

20


 


13 Förslag till                                               Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i kungörelsen (1935:47) angående viss uppgiftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser ävensom kanaler och andra vattentrafikleder

Härigenom föreskrivs att 4 § kungörelsen (1935:47) angående viss upp­giftsskyldighet i fräga om hamnar och lastageplatser ävensom kanaler och andra vattentrafikleder skall upphöra att gälla vid utgången av är 1991.

21


 


14 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

8§'

Den som utan tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte dömes till böter eller fängelse i högst se!c månader.

Den som eljest utan tillstånd bedriver arbetsförmedling mot ersättning dömes till böter.

Den som försummar att göra an-  Den som försummar att göra an-

mälan enligt 5 § dömes till böter     mälan enligt 5 § döms tiU penning­
högst femhundra kronor.
       böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

 Senaste lydelse 1976:156.

22


 


15 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.

Härigenom föreskrivs att 5-7 §§ lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Har i strid mot bestämmelsema i Har i strid mot bestämmelsema i
2 § 1 mom. överlåtelse eller upplä-
  2 § 1 mom. överlåtelse eller upplå­
telse skett, straffes överlåtaren eller
         telse skett, döms överiätaren eller
upplåtaren med dagsböter eller
  upplåtaren tid böter eller fängelse i
fängelse i högst ett är.
         högst en är.

Fälles någon, som i strid mot bestämmelsema i 2 § 1 mom. a) eller b) överlåtit egendom, till ansvar enligt första stycket, må domstolen, efter ty skäligt fmnes, förklara egendomen förverkad eller, om den ej kan tillrätta-skaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens värde. Den som eljest förbrutit sig som i första stycket sägs mä, efter ty skäligt fmnes, dömas att utgiva betingat vederlag.

Har överlåtelse av aktie förmedlats av nägon, som yrkesmässigt i kom­mission köper och säljer fondpapper, skall vad i denna paragraf är stadgat om överlåtare äga tillämpning å kommissionären; hava såväl överlätaren som förvärvaren anlitat kommissionär, skall vad nu sagts gälla den som handlat för förvärvarens räkning.


Har vad i 3 § stadgas ej iakttagits
         Har vad i 3 § föreskrivs  inte

vid utfärdande av teckningslista,     iakttagits vid utfärdande av teck-

varde stiftare eller, där fräga är om ningslista, skall stiftare eller, där

ökning av aktiekapital, ledamot i     fräga är om ökning av aktiekapital,

bolagets styrelse dömd till dagsbö- ledamot i bolagets styrelse dömas

ter.                                   till böter.

Har på grund av aktieteckning.  Har på grund av aktieteckning,
som skett i strid mot bestämmel-
    som skett i strid mot bestämmel­
sema i denna lag, aktiebrev utgivits
sema i denna lag, aktiebrev utgetts
till utiänning eller bolag, som i 2 §
    till utiänning eller bolag, som i 2 §
1 mom. a) är nämnt, varde styrelse-
         1 mom. a) är nämnt skall styrelsele-
ledamot, med vars begivande brevet
         damot, med vars medgivande brevet
utgivits, straffad med dagsböter
utgetts, dömas till böter eller
eller fängelse i högst en år.
   fängelse i högst ett år.

23


 


Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse               Prop. 1990/91:68

7§

Böter, som ådömas enligt denna   Förverkad egendom samt ersätt-

lag, ävensom förverkad egeridom   ning och vederlag, som i 5 § sägs,

samt ersätming och vederiag, varom       tillfaller staten.
i 5 % förmäles, tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

24


 


16 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1939:707) angående skyldig­het för förvaltare av fastighet att biträda vid utlämnande av inköpskort, m. m.


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1939:707) angående skyl­dighet för förvaltare av fastighet att biträda vid utiämnande av inköpskort, m.m.

dels att S § skall upphöra att gälla, dels an 4 § skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4§


Underlåter nägon att fullgöra ho­nom enligt 1 § åliggande uppgifts­skyldighet eller avgiver någon vid fullgörande av sädan uppgiftsskyl­dighet veterligen oriktig uppgift eller åsidosätter någon eljest vad honom enligt 1 eller 2 § åligger, straffes med dagsböter.


Underlåter någon att fullgöra ho­nom enligt 1 § åliggande uppgifts­skyldighet eller avger någon vid fullgörande av sådan uppgiftsskyl­dighet veterligen oriktig uppgift el­ler åsidosätter någon annars vad som åligger honom enligt 1 eller 2 §, döms tid böter.


 


Har den felande genom förseelsen velat bereda sig eller annan fördel el­ler skada annan, mä till fängelse i högst sex mänader dömas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


25


 


17 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska ftirtyg

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg sli:all ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Förelagen lydelse

Företages med fartyg resa utan   Företas med fartyg resa utan

tillstånd, dä sådant erfordras, eller  tillstånd, då sådant erfordras, eller

iakttages icke för tillstånd uppställt iakttas inte för tillstånd uppställt

villkor, straffes befälhavaren med   villkor, döms befälhavaren till böter

dagsböter eller fängelse i högst ett eller fängelse i högst ett är.
år.

Har nägon bjudit legt, trugat eller eljest uppsätligen förlett befälhavaren till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller har redare el­ler annan, som i redares ställe haft befatming med fartyget, med vetskap om förseelsen underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra dess utförande, dömes han till snaff som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande eller ersätming för bogsering skolat enligt därom träffat avtal tillkomma den brottslige, må domstolen, efter ty skäligt finnes, förplikta honom an utgiva fraktens eller ersätmingens belopp. Är den, vilken frakten eller ersättningen skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan sägs, mä han förpliktas att av frakten eller ersätmingen utgiva det belopp, vartill för honora uppkommen vinst å den olovliga åtgär­den högst kan skattas.

Har uppläggning, avrusming el-    Har uppläggning, avrusming eller

ler avmönstring av fartyg skett i avmönstring av fartyg skett i strid strid mot vad i 3 § är stadgat, strof- mot vad i 3 § Si föreskrivet, döms fes fartygets ägare eller den, som fartygets ägare eller den, som an-eljest äger förfoga över fartyget, närs äger förfoga över fartyget, //// med dagsböter eller fängelse i hög<;t böter eller fängelse i högst ett är. enär.

Denna lag tt-äder i kraft den 1 januari 1992.

26


 


18 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo­skatt

Härigenom föreskrivs att 69 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo­skatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

27


 


19 Förslag till

Lag om ändring i vämpliktslagen (1941:967)


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs an 36 och 37 §§ vämpliktslagen (1941:967) skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


36 §1


Värnpliktig, som utan laga förfall uteblir från inskrivningsförrättoing, till vilken han kallats, eller som un­derlåter att fullgöra skyldighet att anmäla laga förfall enligt 18 §, döms till böter, högst ettusen kro­nor.


Värnpliktig, som utan laga förfall uteblir från inskrivningsfönättning, tiU vilken han kallats, eller som un­derlåter att fullgöra skyldighet att anmäla laga förfall enligt 18 §, döms till penningböter.


37 §2


Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet enligt 34 eller 35 §, döms till böter, högst ettusen kronor.


Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet enligt 34 eller 35 §, döms till pen­ningböter.


Lämnar han vid fullgörande av sädan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


1        Senaste lydelse 1980:1137.

2        Senaste lydelse 1980:1137.


28


 


20 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1942:155) angående förbud mot försäljning av vissa kemikalier


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 2 § kungörelsen (1942:155) angående förbud mot försäljning av vissa kemikalier skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2§


Bryter någon mot det i 1 § första stycket stadgade förbudet, stt-affes med dagsböter eller ftngelse i högst sex månader.


Den som bryter mot det i 1 § första styäatt föreskrivna förbudet, döms tid böter eller fängelse i högst sex månader.


 


Utdömda böter tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


29


 


21 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåt­gärder för vissa kraftanläggningar m. m.

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1942:335) om särskilda skydds­åtgärder för vissa kraftanläggningar m.m.

dels att 19 § skall upphöra an gälla, dels att 18 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

18 §1

Underlåter någon att fullgöra  Den som underlåter att fullgöra

anmälningsskyldighet, varom stad-  anmälningsskyldighet enUgt 11 §,

gas ill §, straffes med dagsböter     döms tid böter eller fängelse i högst

eller fångelse i högst sex månader.  sex månader.

Samma lag vare, där nägon utför i denna lag avsedd anläggning eller verkställer väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan an­läggning i strid mot prövningsmyndighetens föreskrifter.

Den som utan skälig anledning Den som utan skälig anledning

vägrar att låta anläggning besiktigas         vägrar att låta anläggning besiktigas

enligt vad i 15 § sägs straffes med enligt vad i 15 § sägs döms till bö-

dagsböter.                         ter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Senaste lydelse 1982.488.                                                           


 


22 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1942:723) om skyddsympning inom försvarsväsendet

Härigenom föreskrivs an 4 § lagen (1942:723) om skyddsympning inom försvarsväsendet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

4§i

Den som underlåter att fullgöra    Den som underlåter att fullgöra

ympningsplikt enligt denna lag,       ympningsplikt enligt denna lag

straffes med böter från och med fem       döms till penningböter. Rätten får

till och med femtio kronor; och äge  vid vite förelägga honom att full-

domstolen att vid vite förelägga ho-          göra sin ympningsplikt
nom att fullgöra sin ympningsplikt.

Böter och viten tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Senaste lydelse 1948:471.


 


23 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter  skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 §, 3 § tredje styc­ket andra meningen eller 7 § sindra meningen eller mot beslut som har meddelats med stöd av 3 § första stycket, döms till böter.

Den som försummar att lämna Den som försummar att lämna

underrättelse enligt 4 § första styc-     underrättelse enligt 4 § första ket döms till böter, högst ettusen     stycket döms tiH penningböter, kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Lagen omtryckt 1987560. Senaste lydelse av lagens rubrik 1987:260.


 


24 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1944:133) om kastrercring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

8§i

Den som verkställer kastrering i   Den som verkställer kastrering i

strid med denna lag eller mot bättre          strid med denna lag eller som mot

vetande till myndighet eller läkare   bätne vetande till myndighet eller

avgiver osann utsaga i ärende angå-         läkare avger osann utsaga i ärende

ende kastrering, dömes, om e//ör    angående kastrering, döms, om

gärningen är stadgat sttaff i brotts-         gärningen inte är belagd med sö-aff i

balken, till dagsböter eller fängelse  brottsbalken, till böter eller fängelse

i högst sex månader.            i högst sex månader.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1992.

- Senaste lydelse 1975:692. 3 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 68


 


25 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1945:174) med vissa be­stämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs i fräga om kungörelsen (1945:174) med vissa be­stämmelser till skydd mot skada ft än gengasdrivet fordon eller redskap

dels att 11 § skall upphöra att gälla, dels att 10 § skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


10 i


Föreslagen lydelse


 


Den, som vid förande eller sköt­sel av eller vidtagande av annan åt­gärd med gengasdrivet fordon eller redskap åsidosätter någon av de i 1-6 och 8 §§ meddelade föreskrif­terna eller som inför fordon eller redskap i lokal i strid mot anslag, varom i 7 § andra stycket sägs, straffes med dagsböter. Har åtgär­den vidtagits i lokal, som är inrymd i fritt liggande byggnad, där män­niskor icke bo eller eljest vistas, och under sädana förhållanden, an lag:n om arbetarskydd icke är tillämplig, mä dock åsidosättande av föreskrif­tema icke föranleda ansvar enligt denna kungörelse.


Den, som vid förande eller sköt­sel av eller vidtagande av annan åt­gärd med gengasdrivet fordon eller redskap åsidosätter nägon av de i 1-6 och 8 §§ meddelade föreskrif­terna eller som inför fordon eller redskap i lokal i strid mot anslag, som i 7 § andra stycket sägs, döms till böter. Har åtgärden vidtagits i lokal, som är inrymd i fritt liggande byggnad, där människor inte bor eller annars vistas, och under säda­na förhållanden, an lagen om arbe­tarskydd inte är tillämplig, mä dock åsidosättande av föreskriftema inte föranleda ansvar enligt denna kun­görelse.


Begås förseelse, som i första stycket avses, av arbetstagare, vare jämväl arbetsgivaren ansvarig för förseelsen, liksom vore den begången av honom själv, så framt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.


Med dagsböter straffes ock ägare eller innehavare av garage eller an­nan lokal, varom i 7 § förmäles, som underlåter att iakttaga där givna föreskrifter sä ock arbetsgi­vare som, utan att samma föreskrif­ter iakttagits, använder arbetare till att i dyUk lokaiföra fordon eller


Tid böter döms också ägare eller innehavare av garage eller annan lokal, som i 7 § sågs, som underiåter att iakttaga där givna föreskrifter så ock arbetsgivare som, utan att sam­ma föreskrifter iakttagits, använder arbetare till att i dylik lokal föra for­don eller redskap eller verkställa an-


34


 


Nuvarnde lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:68


 


redskap eller verkställa annat arbete under sådana förhållanden, att lagen om arbetarskydd är tillämplig.

Åsidosätter ägare eller inneha­vare av garage eller annan lokal vad i 9 § stadgas, straffes med böter, högst tvåhundra kronor.


nat arbete under sådana förhållan­den, att lagen om arbetarskydd är tillämplig.

Åsidosätter ägare eller inneha­vare av garage eller annan lokal vad i 9 § är föreskrivet döms tid pen­ningböter.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


35


 


26 Förslag till                                                               Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i kungörelsen (1945:494) angående lån från vämpliktslånefonden

Härigenom föreskrivs att 13 § Isungörelsen (1945:494) angående lån frän vämpliktslånefonden skall ha följsmde lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

13 §

Den, som i ansökan om värn-    Den som i ansökan om värn­
pliktslån lämnar medvetet oriktig
    pliktslån lämnar medvetet oriktig
uppgift strctffes med dagsböter, dir
         uppgift döms tid böter, om inte gär-
ej gärningen enligt allmänna straff-
ningen är belagd med strängare
lagen är belagd med strängare
  straff i brottsbalken.
straff. Böterna tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 jiuiuari 1992.

36


 


27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:164) om förbud mot poUtiska uniformer


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:164) om förbud mot poli­tiska uniformer

dels att 3 § skall upphöra att gälla, dels att 2 § skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2§


Bryter någon mot vad i 1 § är stadgat, straffes med dagsböter. Vad olovligen burits vare förbrutet.


Den som bryter mot vad i 1 § är föreskrivet, döms till böter. Det som olovligen har burits skall förklaras förverkat.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


37


 


28 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensanu-ätt till brevbefordran m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1947:175) angående post­verkets ensamrätt till brevbefordran m.m.

dels att 5 § skall upphöra att giilla,

dels att 4 § 1 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

4§ 1 mom.

Den som för annans räkning än  Den som för annans räkning än
postverkets bedriver sådan postlx-
  postverkets bedriver sådan postbe­
fordran som avses i 1 § sttraffes med
        fordran som avses i 1 § döms tid bö-
dagsböter, och vare dessutom
   ter, och vare dessutom pliktig att till
pliktig att till postverket utgiva er-
  postverket utge ersätming med be-
sätming med belopp motsvararde
    lopp motsvarande postavgiften för
postavgiften för försändelse, som
    försändelse, som obehörigen be-
obehörigen befordrats.
          fordrats.

Denna lag träder i kraft den 1 jjanuari 1992.

38


 


29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 6 kap. 35 § lagen (1949:183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


6k. 35 §


Föreslagen lydelse


 


Utlägges i flotdeden obarkat vir­ke då sådant icke är tillåtet eller verkställes avbarkning i strid mot bestämmelsema i 4 § andra stycket, vare stt-qffet dagsböter.

Om någon uppsåtiigen eller genom uppenbar vårdslöshet över-stänger gränsälven eller vid flott­ning orsakar skada, hinder eller uppehåll för annan, straffes den fe­lande, där ej ansvar efter allmän lag bör följa, med dagsböter.


Den som i flottieden lägger ut obarkat virke dä sådant inte är tillå­tet eller verkställer avbarkning i strid mot bestämmelserna i 4 § andra stycket, döms tid böter.

Om nägon uppsåtligen eller genom uppenbar vårdslöshet över-stänger gränsälven eller vid flott­ning orsakar skada, hinder eller uppehåll för annan, döms den felande, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken, tdl böter.


 


E)enna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


39


 


30 Förslag till                                                Prop 1990/91:68

Lag om ändring i kungörelsen (1949:491) om förbud att använda bensolhaJugt ämne vid tillverkning av läderskodon

Härigenom föreskrivs att 3 § kxingörelscn( 1949:491) om förbud att an­vända bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

Arbetsgivare, som bryter mot Arbetsgivare, som bryter mot vad

vad i 1 § stadgas, straffes med dags-      i 1 § är föreskrivet, döms tid böter, böter.

Böter tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

40


 


31 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse

Härigenom föreskrivs att 24 § 1 och 2 mom. lagen (1949:722) om pantiånerörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

24 §

1  mom.

Den som idkar pantiänerörelse Den som idkar pantiånerörelse
utan att enligt föreskrifterna i denna
utan att vara berättigad till det en-
lag vara därtid berättigad, stredfes
ligt föreskriftema i denna lag, döms
med dagsböter.
                                            till böter.

Till samma ansvar vare den förfallen

1)  som utövar rörelse, som i 3 eller 4 § avses, annorledes än genom be­hörig föreståndare, eller

2)  som bryter mot de av länsstyrelsen med stöd av 6 § meddelade före­skrifterna eller mot bestämmelserna i 7 §, 9 §, 11 § andra eller tredje stycket, 14 § andra stycket, 17 §, 19 § första eller andra stycket eller 21 §.

2  mom.

Förseelse mot 8, 12, 15, 16 eller  För förseelse mot 8, 12, 15, 16

18 §, 19 § o-edje stycket, 20 eller     eller 18 §, 19 § tredje stycket 20 el-23 § straffes med böter från och     ler 23 § döms tdl penningböter, med fem till och med trehundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

41


 


32 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utiändska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1950:272) om rätt för utiändska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


36 §1


Till dagsböter dömes i denna Isig avsett företags generalagent ombud eller personal som bryter mot föire-skrift i 19 eller 21 § eller i annat fall än i sistnämnda lagrum åsyftas i meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter angående fö­retag, varom i denna lag är fråga.


Till böter döms i denna lag avsett företags generalagent, ombud eller personal som bryter mot föreskrift i 19 eller 21 § eller i annat fall än som i sistnämnda lagrum åsyftas i meddelanden, som är avsedda för allmänheten, lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter angående företag, varom i denna lag är fråga.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


1 Senaste lydelse 1982:1083.


42


 


33 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i sjönödskungörelsen (1952:581)

Härigenom föreskrivs att 13 § sjönödskungörelsen (1952:581) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

13 §

Uraktlåter redare för fartyg, som  Underlåter redare för fartyg, som

i 11 § avses, att göra i nämnda pa- i 11 § avses, att göra i nämnda para-

ragraf föreskriven anmälan, straffes         graf föreskriven anmälan, döms tid

med dagsböter.                   böter.

Till samma ansvar vare ock befälhavare ä dylikt fartyg förfallen, där han av annan anledning än fullgörande av räddningsskyldighet, varom i 1 § är stadgat, eller avvärjande av fara för fartyget samt besättningen och passage­rama därå låter detsamma framgå annan väg över norra Atlanten än den, som befälhavaren veterligen blivit av redaren anmäld.

Deima lag träder i kraft den 1 januari 1992.

43


 


34 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1952:270) om skyddsympning vid krig eller krigsfara m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1952:270) om skyddsympning vid krig eller krigsfara m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvararuie lydelse                Föreslagen lydelse

Den som underlåter att fullgöra    Den som underlåter an fullgöra

ympningsplikt, varom förordnande    ympningsplikt varom förordnande

meddelats enligt denna lag, straffes         meddelats enligt denna lag, dörns tid

med böter från och med fem tid och          penningböter. Rätten får vid vite fö-

med femtio kronor; och äger rätten relägga honom an fiillgöra sin ymp-

att vid vite förelägga honom an full-         ningsplikt
göra sin ympningsplikt

Denna lag träder i kraft den 1 jiuiuari 1992.

44


 


35 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhällanden skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


10 i


Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, under­låter att inom förelagd tid lämna uppgift enligt denna lag eller vid uppgiftsskyldighetens fullgörande lämnar oriktig uppgift straffes med dagsböter.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst ett år eller dags­böter.


Den som uppsätligen eller av oaktsamhet, som inte är ringa, un­derlåter att inom förelagd tid lämna uppgift enligt denna lag eller som vid uppgiftsskyldighetens fullgöran­de lämnar oriktig uppgift döms till böter.

Är brottet grovt, döms till böter tllcT fängelse i högst ett år.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


45


 


36 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1956:413) om klassificering av kött


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ förordningen (1956:413) om klassificering av kött skall ha följiuide lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


12 §


Utiämnar någon kött utan iaktta­gande av föreskriftema i 1 §, eller bryter nägon mot i 4 J, 6 5 eller 7 § meddelat förbud.


Den som utiämnar kött utan iakt­tagande av föreskriftema i 1 §, eller bryter mot i 4, 6 eller 7 § meddelat förbud.


straffes med dagsböter eller döms till böter eller fängelse i
fängelse i högst sex mänader, där ej högst sex månader, om gärningen
gärningen enligt allmän lag är med inte är belagd med straff i brottsbal-
strcffbtlagd.
                        ken.

Gör klassificerare med uppsåt orätt vid klassificering eller stämpling,

eller åsidosätter klassificerare föreskriften i 2 § eller klassificerar och stämplar han kött, som icke blivit godkänt vid besiktning varom i 1 § förmäles,

eller åsidosätter klassificerare honom jämlikt 3 § åliggande skyldighet att, därest han ej själv stämplar a\' honom klassificerat kött, närvara vid och kontrollera stämplingen av sådant kött,

straffes med dagsböter eller döms tid böter eller fängelse i
fängelse i högst sex månader.
högst sex månader.

Gör klassificerare av grov värds-löshet orätt vid klassificering eller stämpling, döms till böter.

Gör klassificerare ouppsåtligen men av grov vårdslöshet orätt vid klassificering eller stämpling, straf­fes med dagsböter.

Vad i denna paragraf är stadgat angående klassificerare skall äga till­lämpning jämväl beträffande den, som enligt med stöd av 2 § meddelad be­stämmelse biträder vid verkställandet av sådan ny klassificering, varom i sistnämnda paragraf förmäles.

13 §


Underlåter någon att fullgöra vad enligt 9 § åligger honom, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff dö­mes, där gärningen innebär fara i bevishänseende men ej enligt all­män lag är belagd med straff, d<;n


Den som underlåter att fullgöra vad enligt 9 § åligger honom, döms tid böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff döms, om gärningen innebär fara i bevis­hänseende men inte är belagd med straff i brottsbalken, den som upp-


46


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop.1990/91:68


 


Om straff för vägran an lämna tilltt-äde för kontroll enligt 10 § stadgas i allmänna strafflagen.


som uppsätligen giver oriktigt eller ofullständigt innehåll åt anteck­ningar eller uppgifter som avses i nämnda stadgande. Sker sådan för­seelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet vare straffet dagsböter.


såtligen ger oriktigt eller ofullstän­digt innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stad­gande. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, döms tid böter.


 


Denna lag tråder i kraft den 1 januari 1992.


47


 


37 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i alhnänna ordningsstadgan (1956:617)

Härigenom föreskrivs att 28 och 29 §§ allmänna ordningsstadgan (1956:617) SkaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

28         §1

Den som bryter mot 2-6 §§ eller    Den som bryter mot 2-6 §§ eller
mot en föreskrift som har meddelats
        mot en föreskrift som har meddelats
med stöd av 7 § första stycket eller i
       med stöd av 7 § första stycket eller i
reglemente eller taxa, som avses i
  reglemente eller taxa, som avses i
25 §, eller underlåter att följa en fö-
         25 §, eller underiåter att följa en fö­
reskrift eller ett förbud eller påbud
  reskrift eller ett förbud eller påbud
som har meddelats med stöd av 2
  som har meddelats med stöd av 2
eller 8 § döms till böter, högst fem-
          eller 8 § döms till penningböter,
hundra kronor.

Om förseelsen har avsett en skyldighet av större vikt eller om avsevärd skada eller olägenhet har förorsalcats genom förseelsen, döms till böter. Till böter döms ocksä den som har framkallat fara för personskada genom att bryta mot 2 § eller föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §.

Om ett bam, som inte har fyllt femton år, handlar i strid mot 6 § första eller andra stycket, skall den som har vårdnaden om barnet straffas enligt första eller andra stycket denna paragraf. Detta gäller inte, om vårdnadsha­varen har gjort vad som ankommer på honom för att förhindra förseelsen.

29         §2

Till böter eller fängelse i högsi: sex månader döms

1)  den som anordnar offentiig tillställning i strid mot 10 § eller mot för­bud som meddelats enligt 11 § eller anordnar offentiig tillställning utan att ha fän tillstånd, där sådant fordras enligt 12 §;

2)  den som fortsätter offentlig tillställning sedan beslut meddelats om dess upplösning eller i snid moi: förbud enligt 20 § förnyar offentiig till­ställning;

3)  den som anordnar offentlig tillställning, varom anmälan skall ske, utan att anmälan blivit rätteligen gjordi, eller som, då polismyndigheten medgivit befrielse från anmälningsskyldighet, icke ställer sig till efterrättelse för be-fiielsen stadgat villkor;

4)  den som .lämnar oriktig uppgift eller underlåter att meddela begärd uppgift angående förhällande, v£irom polismyndigheten äger infordra upp­lysning;


1        Senaste lydelse 1982:1171.

2        Senaste lydelsel982:344.


48


 


Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse               Prop. 1990/91:68

5)   den som icke efterkommer av polismyndigheten för offentlig tillställ­
ning meddelade föreskrifter; samt

6)   den som bryter mot bestämmelsema i 21 § första eller andra stycket.
Vid förseelse mot 21 § första stycket skall jämväl den som har vårdnaden

om barnet straffas på sätt i första stycket denna paragraf sägs, därest han icke gjort vad pä honom ankommit för att förhindra förseelsen.

Den som bryter mot bestämmel-  Den som bryter mot bestämmel-

sen i 16 § andra stycket dömes, där sen i 16 § andra stycket döms, om ej gärningen är belagd med straff i gämingen inte är belagd med straff i annan författning, till böter, högst annan förfatming, till penningböter, femhundra kronor.

Försummelse i fräga om anmälningsskyldighet eller med avseende å uppgiftsskyldighet beträffande tillställning som må hällas utan tillstånd skall dock ej föranleda ansvar, om försummelsen med hänsyn till omstän­digheterna kan anses ursäktiig och ej vållat någon olägenhet, samt ej heller om tillställningen icke kommit till stånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

49 4 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 68


 


38 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 120 § taxeringslagen (1956:623) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

120 §1

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 37 eller 38 § skall dömas till böter eller fängelse i högst sex mänader.

Till böter, högst femhundra   Till penningböter döms

kronor, dömes

1)  den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom. an avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,

2)  den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som avses i 33 §, rörande inkomst oc:ii förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattoing,

3)  den som ej fullgör vad honom åligger på grand av förordnande, som i 40 § sägs,

4)  den som ej fullgör i 42 § eller 42 a § 1 mom. föreskriven skyldighet att utan anmaning avlämna särskilda uppgifter frän bostadsförening eller bo­stadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet

5)  den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra stycket samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor, samt

6)  den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till ledning vid beskatming utom riket.

I ringa fall dömes ej till ansvaj- enligt första eller andra stycket. Ansvar enligt första eller andj-a stycket inträder ej, om gämingen är be­lagd med straff i skattebrottslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1985:406.                                                       


 


39 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i alhnänna tjänstepliktslagen (1959:83)

Härigenom föreskrivs att 24 § allmänna tjänstepliktslagen (1959:83) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydele

24 §1

Med dagsböter stredfes        TiU böter döms

a)  den som bryter mot förbud eller föreskrift enligt 4 § eller 5 § första stycket första punkten,

b)  arbetstagare som icke inom utsatt tid efterkommer föreläggande enligt 6§,

c)  tjänstepliktig, som icke inom utsatt tid efterkommer behörig myndig­hets föreläggande att taga arbete eller eljest olovligen uteblir från arbetet eller nedlägger detsamma eller pä annat sätt i väsentiig grad brister i fullgö­randet av tjänsteplikten,

d)   den som vid fullgörande av upplysningsskyldighet, som föreskrivits
med stöd av 20 §, lämnar medvetet oriktig uppgift, samt

e)   den som icke fullgör upplysnings- eller inställelseskyldighet som fö­
reskrivits med stöd av 20 §.

Är brott, som ovan vid a) — d)  Är brott, som ovan vid a) ~ d)
sägs, med hänsyn till omständighe-
sägs, med hänsyn till omständighe­
terna vid brottet att anse som grovt,
        tema vid brottet att anse som grovt,
skad tid fängelse i högst sex måna-
döms tid böter eller fängelse i högst
der eller dagsböter, lägst trettio,
    sexmånader.
dömas.

Allmänt ätal för bron som avses i denna paragraf får väckas endast efter medgivande av länsarbetsnämnden.

Denna lag ffäder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelsel984:415.                                                         _.


 


40 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkiing


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs an 25 § lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


25 §


Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som upp-. såtiigen eller av vårdslöshet i sirid mot bestämmelsen i 22 § första stycket låter verkställa tilldelning av återbäring eller utbetalning av vinst eller ränta, straffes med dagsböter cUer fängelse.


Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som upp­såtiigen eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelsen i 22 § första stycket låter verkställa tilldelning av återbäring eller utbetalning av vinst eller ränta, döms tid böter eller fängelse / högst ett är.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


52


 


41 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 79 § 1 - 4 mom. civilförsvarslagen (1960:74) skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


79 § 1 mom.


Föreslagen lydelse


Den som underlåter att lämna upplysningar i enlighet med 15 § döms tid penningböter.

Den som underlåter att lämna upplysningar i enlighet med 15 § stredfes med böter, högst trehundra kronor.

2 mom.


Med böter, högst trehundra kro­nor, straffes civilförsvarspliktig, som utan laga förfall underiåter att efterkomma kallelse jämlikt 18 §, ävensom civilförsvarspliktig, som i sådant fall för sin utevaro har laga förfall men underlåter att anmäla detta sä snart ske kan.


Civilförsvarspliktig, som utan laga förfall underlåter an efterkom­ma kallelse jämlikt 18 §, ävensom civilförsvarspliktig, som i sådant fall för sin utevaro har laga förfall men underlåter att anmäla detta så snart ske kan, döms tid penning­böter.


3 mom.'


Den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvars-organisationen och som av oakt­samhet, som ej är ringa, underlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring eller eljest olov­ligen undanhåller sig därifrån strcf-fes med dagsböter. Har han laga förfall för sin utevaro men underlå­ter han att anmäla detta så snart ske kan, straffes med böter, högst tre­hundra kronor.

Har civilförsvarspliktig eller den, som eljest är inskriven i civilför­svarsorganisationen, om rekommen­derad försändelse mottagit avi, av


Den som är civilförsvarspliktig eller annars inskriven i civilför­svarsorganisationen och som av oaktsamhet, som inte är ringa, un­derlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring eller an­nars olovligen undanhåller sig där­ifrån döms till böter. Har han laga förfall för sin utevaro men underlå­ter han att anmäla detta så snart ske kan, döms han tid penningböter.

Har civilförsvarspliktig eller den, som annars är inskriven i civilför­svarsorganisationen, om rekommen­derad försändelse mottagit avi, av


 


1 Senaste lydelse 1984:1026.


53


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:68


 


vilken framgår att försändelsen av­sänts av civilförsvarsmyndighet och underlåter han utan laga förfall att avhämta försändelsen och tiga del av dess innehåll eller vägrar han att uticvittera eller mottaga försän­delse frän civilförsvarsmyndighet, då den tillhandahälles honom, dö­mes till dagsböter


\i)ktn framgår an försändelsen av­sänts av civilförsvarsmyndighet och underlåter han utan laga förfall att avhämta försändelsen och taga del av dess innehåll eller vägrar han att utkvittera eller mottaga försändelse från civilförsvarsmyndighet, då den tillhandahålles honom, döms han till böter.


 


4 mom.

Med dagsböter straffes         TiU böter döms

1.   den som underlåter an tillhandahälla upplysningar eller handlingar i enlighet med vad som stadgas i Al § första stycket e); samt

2.   den som underlåter att tillhandagå med anskaffning av upplysningar eller att förmedla ålägganden och andra meddelanden efter vad som stadgas i52§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


54


 


42 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område skall ha följande ly­delse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

7§'

Den som bryter mot nägon av Den som bryter mot nägon av be-

bestämmelsema i 2 eller 3 § eller stämmelsema i 2 eller 3 § eller un-

under utövning av verksamhet, som der utövning av verksamhet som i

i 1 § första stycket sägs, uppsåtiigen 1 § första stycket sägs, uppsåtiigen

eller av oaktsamhet åsamkar den eller av oaktsamhet tillfogar den

undersökte eller behandlade skada, undersökte eller behandlade skada,

som ej är ringa, eller framkallar fara som inte är ringa, eller framkallar

för sådan skada, vare sig skadan el- fara för sådan skada, vare sig ska-

ler faran orsakats av olämplig be- dan eller faran orsakats av olämplig

handling eller genom avbrott i eller behandling eller genom avbrott i el-

dröjsmål med läkarvård, dömes, så- ler dröjsmål med läkarvård, döms,

framt gämingen ej är belagd med om gämingen inte är belagd med

snaff enligt 10 § lagen (1984:542) straff enligt 10 § lagen (1984:542)

om behörighet att utöva yrke inom om behörighet an utöva yrke inom

hälso- och sjukvården m.m., för hälso- och sjukvården m.m., för häl-

hälsofarligt kvacksalveri till dags- sofarligt kvacksalveri till böter eller

böter eller fängelse.                   fängelse i högst ett år.

Den omständigheten att gärningsmannen på grund av brist i utbildning och erfarenhet ej kutmat inse sjukdomens natur eller förutse skadan eller fa­ran befriar honom ej frän ansvar.

8 §2

Den som bryter mot nägon av Den som bryter mot någon av be-

bestämmelsema i 4 och 5 §§ strof-     stämmelsema i 4 och 5 §§ döms tid
fes med dagsböter.
              böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


1        Senaste lydelse 1984:544.

2        Senaste lydelse 1984:544.


55


 


43 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varu-smugglmg


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen (1960:418) om straff för varu­smuggling skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


2§i


Föreslagen lydelse


 


Är varusmuggling som avses i 1 § första stycket med hänsyn till godsets värde och övriga omstjin-digheter vid brottet att anse som ringa, döms till böter, högst ettusen kronor. Gäller gämingen narkotika döms till böter eller fängelse i högst sex månader.


Är varusmuggling som avses i 1 § första stycket med hänsyn till godsets värde och övriga omstän­digheter vid brottet att anse som ringa, döms till penningböter. Gäller gämingen narkotika döms till böter eller fängelse i högst sex månader.


7§


Påträffas gods undandolt i fartyg, luftfartyg eller tåg på plats, som icke är upplåten till medföljande re­sandes personliga begagnande, och framgår av omständigheterna, att varusmuggling, som ej är att anse som ringa, är tillämnad eller har ägt rum, dömes befälhavaren för bris­tande tillsyn över transportmedel Ull dagsböter, där ej ansvar bör ådö­mas honom enligt annan bestäm­melse i denna lag. Har befälhavaren gjort vad på honom skäligen iin-kommit för att förhindra varu­smuggling, vare han fri från ansvar. Vad nu sagts om befälhavare skall, där tillsynen över transportmedlet i det avseende, varom här är fråga, genom skriftiig instruktion eller pä annat dylikt sätt anförtrotts annan person av befälsgrad, i stället gälla deime.


Påträffas gods undandolt i fartyg, luftfartyg eller tåg på plats, som inte är upplåten till medföljande resan­des personliga begagnande, och framgår av omständigheterna, att varusmuggling, som inte är att anse som ringa, är tillämnad eller har ägt rum, döms befälhavaren för bris­tande tillsyn över transportmedel till böter, om han inte bör dömas tdl ansvar enligt annan bestämmelse i denna lag. Har befälhavaren gjort vad på honom skäligen ankommit för att förhindra varusmuggling, skall han vara fri från ansvar. Vad nu sagts om befälhavare skall, där tillsynen över transportmedlet i det avseende, varom här är fräga, ge­nom skriftiig instruktion eller på annat dylikt sätt anförtrons annan person av befälsgrad, i stället gälla denne.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


1 Senaste lydelse 1985:10.


56


 


44 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


11§


Den som för obehörigt ändamål använder teknisk sprit, som han in­köpt eller till riket infört enligt be­stämmelsema i denna förordning, så ock den som icke ställer sig tid efterrättelse villkor, förbundet med inköps- eller införseltillstånd, dö­mes, där han ej år förfallen till an­svar enligt lagen om straff för varu­smuggling, till dagsböter.


Den som för obehörigt ändamål använder teknisk sprit, som han in­köpt eller till riket infört enligt be­stämmelsema i denna lag, döms, om gärningen inte år belagd med straff enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, till böter.

Detsamma gäller den som inte rättar sig efter villkor, som är för­bundet med inköps- eller införsel­tillstånd.


12 §2


Bryter någon i annat fall än i 9-11 §§ sägs mot vad i denna lag är stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, dö­mes till böter, högst femhundra kronor.


Den som i annat fall än i 9-11 §§ sägs bryter mot vad i denna lag är föreskrivet eller mot föreskrift som meddelats med stöd av lagen, döms till penningböter.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:716. 2 Senaste lydelse 1977:294.


57


 


45 Förslag till                                                               Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1961:394) om tobaksskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

11§

Bryter någon mot föreskrift som   Den som bryter mot föreskrift

meddelats med stöd av 9 § dömes   som meddelats med stöd av 9 §

till dagsböter eller fängelse i högst  döms till böter eller fängelse i högst

sex månader. I ringa fall skall dock  sex månader. I ringa fall skall dock

ej tid strctff dömas.            inte dömas tid ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

58


 


46 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring

Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

8§i

Till dagsböter eller fängelse i  Till böter eller fängelse i högst

högst ett år eller, om brottet är     ett är eller, om brottet är grovt, till grovt, till fängelse i högst två år    fängelse i högst två år döms dömes

1.   den som med vetskap om att beslut om undanförsel meddelats underlåter att verkställa undanförsel eller verkställer undanförsel i strid mot därom givna bestämmelser eller bryter mot 1 § tredje stycket eller underlåter att iakttaga i 3 § föreskriven anmälningsskyldighet samt

2.   den som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 2 § bryter mot förbud, som genom föreskriften meddelats eller underlåter att iakttaga villkor, som jämlikt nämnda lagram uppställs.

Har någon övertygats om går-    Har någon gjort sig skyldig till

ning, som enligt denna paragraf år  brott, som avses iförsta stycket, får

belagd med straff, må rätten, i den rätten, i den män det finnes skäligt,

män det finnes skäligt, förklara       förklara egendom, som undanhållits

egendom, som undanhållits genom   genom gämingen, förverkad eller,

gämingen, förverkad //// kronan     om egendomen inte kan skaffas tid

eller, om egendomen ej kan till-      råtta, ålägga honom att till staten

rättaskqffas, förplikta honom att till utge   ersättning för egendomens

kronan   utgiva  ersättning  för       värde,
egendomens värde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


1 Senaste lydelse 196417.


59


 


47 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (19()2:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 20 kapi. 9 § lagen (1962:381) om aUmän försäk­ring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

20 kap. 9§

Statliga och konununala myndigheter ävensom arbetsgivare och försäk-ringsiniättningar äro pliktiga att på begäran lämna försäkringsdomstol, riks­försäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokalt organ som i 1 kap. 2 § sägs uppgift för namngiven peirson rörande förhållande, som är av bety­delse för tillämpningen av denna lag.

Arbetsgivare, som underlåter att        Arbetsgivare, som underlåter an

fullgöra honom enligtförsta stycket fullgöra uppgiftsskyldighet enligt

åvilande uppgiftsskyldighet, straffes           första stycket, döms tid penningbö-

med böter, högst etthundra kronor. ter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Lagen omtryckt 1982:120.                                                                         ,


 


48 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)

Härigenom föreskrivs att 20 § 2 mom. läkemedelsförordningen (1962:701) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

20 § 2mom.i

Till dagsböter dömes den som Till böter döms den som

a)  tillverkar, saluhåller eller försäljer läkemedel utan att vara berättigad därtill eller eljest i sttid mot 15 § eller mot villkor, som gäller för åtnjutande av tillstånd till sådan verksamhet;

b) i ansökan om registrering eller tillstånd enligt denna förordning läm­nar oriktig uppgift rörande förhållande av betydenhet;

c)  bryter mot villkor, som föreskrivits med stöd av 1 § 3 mom. andra stycket, eller mot vad som eljest föreskrivits rörande märkning;

d)   åsidosätter nödig aktsamhet vid hantering av läkemedel eller vid
handhavandet av emballage eller redskap, som använts till läkemedel;

e)   åsidosätter i 1 § 3 mom. sista stycket eller i 14 c § föreskriven skyl­
dighet att göra anmälan eller i anmälan lämnar oriktig uppgift rörande för­
hållande av betydenhet; eller

f)   bryter mot villkor, som föreskrivits med stöd av 5 § rörande utiäm­
nande av läkemedel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


J Senaste lydelse 1983:467.


61


 


49 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1963:76) om kreditaktiebolag skall ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:68


 


Nuvarande lydelse


13 §


Föreslagen lydelse


 


Styrelseledamot, likvidator eller befatmingshavare hos bolaget, vil­ken uppsätligen eller av grov vårds­löshet ull bankinspektionen eller den befattningshavare hos inspek­tionen som företräder denna medl-delar oriktig eller vilseledande uppgift angående omständighet var­om det ålegat honom att lämna upp­lysning, straffes med dagsböter eller fängelse.


Styrelseledamot, likvidator eller befattningshavare hos bolaget vil­ken uppsätligen eller av grov vårds­löshet till bankinspektionen eller den befattningshavare hos inspek­tionen som företräder denna med­delar oriktig eller vilseledande uppgift angående omständighet som det ålegat honom att lämna upplys­ning o m, döms till böter eller fängelse i högst ett år.


 


E>enna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


62


 


50 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fidei­kommiss

Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1963:583) om avveckling av fidei­kommiss skall ha följande lydelse.

Nuvararuie lydelse                Föreslagen lydelse

39 §1

Försummar någon vad som ålig-   Den som försummar vad som

ger honom enligt 21 §, dömes till     åligger honom enligt 21 §, döms till

dagsböter. Allmänt ätal får väckas  böter. Allmänt åtal får väckas en-

endast efter medgivande av fidei-   dast efter medgivande av fideikom-

kommissnämnden.                missnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1984:419.

63


 


51 Förslag till

Lag om ändring i krigshand elslagen (1964:19)


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 4 och 5 §§ krigshandelslagen (1964:19) skall ha följande lydelse.


Nuvararuie lydelse


4§i


Föreslagen lydelse


 


Handlar någon i strid mot en fijr honom gällande utfästelse som av­ses i denna lag, dömes till dagsböter eller fångelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om nägon, som genom sådan utfästelse förbun­dit sig att icke utföra vara till utian-det eller visst främmande land, gör försök att i strid mot utfästelsen ut­föra varan.

Utbyte av brott som avses i fön;ta stycket skall förklaras förverkat om det ej är uppenbart obilligt.


Den som handlar i strid mot en för honom gällande utfästelse som avses i denna lag, döms till böter el­ler fängelse i högst sex mänader. Detsamma skall gälla, om någon, som genom sådan utfästelse förbun­dit sig att inte utföra vara till ut­landet eller visst främmande land, gör försök att i strid mot utfästelsen utföra varan.

Utbyte av brott som avses i första stycket skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.


5 §2


Den som genom att lämna under­rättelse om egen eller annans verk­samhet eller genom att främja inhämtande av dylik underrättelse medverkar till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfo­gande över eller befordran av vaia, som omförmäles i 2 §, dömes, om han insett eller bort inse att över­vakningen utövas av främmande makt eller eljest är av beskaffenhet att tjäna främmande makts inD'esse, .till dagsböter eller fängelse i högst ett är, såframt ej för gämingen är stadgat so-ängare straff i 19 kap. brottsbalken.


Den som genom att lämna under­rättelse om egen eller annans verk­samhet eller genom att främja inhämtande av dylik underrättelse medverkar till övervakning rörande sädan in- eller utförsel eller förfo­gande över eller befordran av vara, som i 2 § sägs, döms, om han insett eller bort inse att övervakningen ut­övas av främmande makt eller an­nars är av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse, till böter eller fängelse i högst ett är, om gär­ningen inte är belagd med strängare straff i 19 kap. brottsbalken.


 


1        Senaste lydelse 1968:168.

2        Senaste lydelse 1980:196.


64


 


Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse               Prop. 1990/91:68

Har åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller annan sedvänja eller har den som vidtog åtgärden handlat i överensstämmelse med anvis­ning, som för visst fall eller eljest meddelats av regeringen eller av myndig het vilken enligt regeringens förordnande är behörig därtill, eller har han allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört talan eller har han av annan sädan anledning ägt fog för gämingen, skall vad i första stycket stadgas icke äga tillämpning.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelsema i sekretes­slagen (1980:100).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

65 5 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 68


 


52 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1965:61) otn behörighet att utöva veterinäryrket m.m. skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


11§


Utövar veterinär, vars legitima­tion är återkallad eller vars behörig­het att utöva veterinäryrket upphört av annan anledning, likväl veteri­näryrket mot ersättning eller åsi­dosätter veterinär med begrän:;ad behörighet, när han utövar veteri­näryrket mot ersättning, de före­skrifter om behörigheten som gälla för honom, dömes för obehörig ut­övning av veterinäryrket till dags­böter eller fängelse i högst ett är.

Veterinär, som bryter mot 9 § första stycket, dömes till dagsböter.


Utövar veterinär, vars legitima­tion är återkallad eller vars behörig­het att utöva veterinäryrket upphört av annan anledning, likväl veteri­näryrket mot ersättning eller åsi­dosätter veterinär med begränsad behörighet när han utövar veteri­näryrket mot ersättning, de före­skrifter om behörigheten som gäller för honom, skad han dömas för obe­hörig utövning av veterinäryrket till böter eller fängelse i högst ett är.

Veterinär, som bryter mot 9 § första stycket döms till böter.


12 §


Den som bryter mot 10 § första stycket, dömes för smittfärligt kvacksalveri pä djur till dagsböter eller fängelse i högst ett är, om gär­ningen ej är belagd med straff enligt 11 §. Den omständigheten att han på grand av brist i utbildning och erfarenhet ej kunnat inse sjukdlo-mens natur befriar honom ej ftån ansvar.

Den som bryter mot 10 § andra eller tredje stycket, dömes till dags­böter.


Den som bryter mot 10 § första stycket, döms för smittfarligt kvack­salveri pä djur till böter eller fängelse i högst ett år, om gämingen inte är belagd med straff enligt 11 §. Den omständigheten att han på grand av brist i utbildning och erfa­renhet inte kunnat inse sjukdomens natur befriar honom inte frän an­svar.

Den som bryter mot 10 § andra eller tredje stycket, döms till böter.


 


E>enna lag träder i kraft den 1 januari 1992:


66


 


53 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1966:36) om vissa uppgifter från näringsidkare


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (1966:36) om vissa uppgifter fiin näringsidkare skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5§


Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt­ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift dömes, om ej för gämingen är stadgat straff i brotts­balken, till böter, högst femhundra kronor. Allmänt ätal får väckas en­dast efter anmälan av kollegiet


Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsåt­ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift döms, om gämingen inte är belagd med straff i brottsbal­ken, till penningböter. Allmänt ätal får väckas endast efter anmälan av kollegiet


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


67


 


54 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1966:37) om statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs an 11 § kungörelsen (1966:37)'om statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


11 §


Den som underiåter att fuUgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppiät-ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift dömes, om ej jör gämingen är stadgat snaff i brotts­balken, till böter, högst femhundra kronor. Allmänt åtal får väckas en­dast efter anmälan av statistiska centralbyrån.


Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsät­ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift döms, om gämingen inte är belagd med straff i brottsbal­ken, till penningböter. Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av statistiska centralbyrån.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


68


 


55 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrivs an 17 § lagen (1966;413) om vapenfri tjänst skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

17 §1

Vapenfri tjänstepliktig, som utan  Vapenfri tjänstepliktig, som utan

laga förfall underlåter att fullgöra    laga förfall underlåter att fullgöra

skyldighet enligt 9 §, döms tiD böter         skyldighet enligt 9 §, döms till pen-

högst ettusen kronor.           ningböter.

Lämnar han vid fullgörande av sädan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift dömes till böter eller fängelse i högst sex mänader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1980:1139.

69


 


56 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pen­sionatrörelse

Härigenom föreskrivs an 18 {) lagen (1966:742) om hotell- och pensio-nattxirelse skall ha följande lydelse.

Nuvararuie lydelse                Föreslagen lydelse

18 §1

Till böter, högst femhundra kro-   Till penningböter döms den som

nor, döms den som underlåter att    underlåter att

a)  fullgöra anmälningsskyldigliet enligt 8 §;

b) enligt 11 § föranstalta om undersökning eller anskaffa eller förvara intyg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1980:345.                                                        _.


 


57 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 11 § radiolagen (1966:755) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

11 §1

Till böter dömes den som

1.  underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 9 § första el­ler andra stycket, eller

2.  uppsåtiigen eller av oaktsamhet lämnar ofullständig eller oriktig upp­gift i anmälan som avses i 9 § första eller andra stycket, om ej gämingen är belagd med straff i brottsbalken.

Till böter, högst femhundra kro-   Till penningböter döms den som

nor, dömes den som bryter mot fö- bryter mot föreskriftema i 3 § andra

reskriftema i 3 § andra stycket eller stycket eller 3 a § första eller andra

3 a § första eller andra stycket Det-         stycket Detsamma gäller den som

samma gäller den som vid fullgö-     vid fullgörande av uppgiftsskyldig-

rande av uppgiftsskyldighet som     het som avses i 9 § tredje stycket

avses i 9 § tredje stycket uppsåtli- uppsätligen eller av oaktsamhet

gen eller av oaktsamhet lämnar       lämnar oriktig uppgift, om gär-

oriktig uppgift, om ej gämingen är    ningen inte är belagd med straff i

belagd med straff i brottsbalken.     brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1979:152.                                                      


 


58 Förslag till

Lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198)


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 56 § folkbokföringslagen (1967:198) skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


56 §


Föreslagen lydelse


 


E>en som underlåter an göra anmälan enligt 33-35 §§ dömes, om förseelsen ej är ringa,  till böter, högst femhundra kronor.


Den som underlåter att göra an­mälan enligt 33-35 §§ döms, om förseelsen inte är ringa, till penning­böter.


 


Denna lag tt-äder i kraft den 1 januari 1992.


72


 


59 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i patentiagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs att 57 och 62 §§ patentiagen (1967:837) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

57 §1

Gör någon inträng i den ensam- Gör nägon intrång i den ensam­
rätt som patent medför (patent-
rätt som patent medför (patent-
inträng) och sker det uppsätligen,
intrång) och sker det uppsåtiigen,
skall han dömas till dagsböter eller
skall han dömas till böter eller
fängelse i högst sex månader. Den
fängelse i högst sex mänader. Den
som har överträtt ett vitesförbud
som har överträtt ett vitesförbud
enligt 57 a § får inte dömas till
enhgt 57 a § får inte dömas till straff
straff för intrång som omfattas av
för intrång som omfanas av för­
förbudet,
                                                        budet.

Brottet mä åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

62 §

Den som uppsätligen eller av  Den som uppsätligen eller av

oaktsamhet som ej är ringa underlå-      oaktsamhet som inte är ringa under-ter att fullgöra vad som åligger     låter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § dömes till     honom enligt 56 § tföms till M/er. dagsböter.

Sådan påföljd skall även ådömas den som i fall som avses i näinnda pa­ragraf uppsåtiigen eller av oaktsamhet som ej är ringa lämnar felaktig upp­lysning, om för gämingen ej är stadgat straff i brottsbalken.

Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet underiåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § eller i fall som där avses lämnar felaktig upplys­ning skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa må ersätt­ningen jämkas.

Brott som avses i första och andra styckena må åtalas av allmän åklagaje endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


1 Senaste lydelse 1986:233.


73


 


60 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs att 30 § delgivningslagen (1970:428) skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

30 §'

Den som uppsåtiigen underlåter   Den som uppsåtligen underlåter

att lämna uppgifter enligt 27 § elkr  att lämna uppgifter enligt 27 § eller

lämnar oriktiga uppgifter döms till    lämnar oriktiga uppgifter döms till

böter, högst ettusen kronor. penningböter.

Denna lag träder i kraft den 1 jmuari 1992.


1 Senaste lydelse 1985:266.


74


 


61 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 38 § förvalmingsprocesslagen (1971:291) skall ha följande lydelse.


Nuvararuie lydelse


38 §»


Föreslagen lydelse


 


Den som vid mundig förhandling stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen eller bryter mot före­skrift eller förbud, som har medde­lats med stöd av 16 §, jämfört med 5 kap. 9 § rättegångsbalken, döms till böter, högst femhundra kronor. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i skri­velse till rätten uttalar sig otillbör­ligt.


Den som vid muntlig förhandling stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen eller bryter mot före­skrift eller förbud, som har medde­lats med stöd av 16 §, jämfört med 5 kap. 9 § rättegångsbalken, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntligen inför rät­ten eller i skrivelse till rätten uttalar sig otillbörligt.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


I Senaste lydelse 1980:263.


75


 


62 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1971:965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

3§i

Till böter högst ettusen kronor   Till penningböter döms, om an-
döms, om ansvar ej kan följa enligt
  svar inte kan följa enligt 1 eller 2 §,
1 eller 2 §, den som i Danmark,
  den som i Danmark, Finland, Island
Finland, Island eller Norge överträ-
  eller Norge överträder där gällande
der där gäUande föreskrift angående
         föreskrift angående

1.  förbud mot framförande av motorfordon utan föreskriven trafikför­säkring,

2.  skyldighet an följa polismans anvisningar i n'afiken,

3.  fordons hastighet,

4.  fordons plats pä vägen under färd, fordons färdriktning, möte med el­ler omkörning av annat fordon, ändring av färdrikming eller passerande av jämvägskorsning,

5.  förkörsrätt,

6.  skyldighet att bereda fii väg för u07ckningsfordon,

7.  skyldighet att följa anvisning som ges genom vägmärke, signal eller körbanemarkering,

8.  förbud mot parkering eller stannande av fordon,

9.  förbud mot användning av fordon eller särskild fordonstyp pä vissa vägar,

 

10.  säkerhetsanordningar för fonlon eller last,

11.  märkning av fordon eller last,

12.  fordonsbelysning och dess användning,

13.  fordons last eller lastförmåga eller

14.  fordons registtering, regisneringsskyltar eller nationalitetsbeteck­ning.

Denna lag träder i kraft den I jariuari 1992.

1 Senaste lydelse 1983:681.                                                        _.

/o


 


63 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt sam­arbete rörande verkställighet av brottmålsdom


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 12 och 36 §§ lagen (1972:260) om intematio-nellt samarbete rörande verkställighet av brottmälsdom skall ha följande ly­delse.


Nuvararuie lydelse


12 §1


Föreslagen lydelse


Har frihetsberövande påföljd ådömts genom den utiändska domen, får rätten ej bestämma strängare påföljd än i denna dom. Detta gäller även om den ådömda påföljden är lindrigare än den lindrigaste påföljd som enligt svensk lag kan följa på brottet eller brotten.


Utgör den ådömda påföljden böter, bestämmer rätten, med till­lämpning av den växelkurs som gäller vid tiden för beslutet ett bö­tesbelopp som i svenska kronor motsvarar beloppet av de ådömda bötema. Är i svensk lag för motsva­rande brott stadgat böter omedel­bart i pengar, får dock icke bestäm­mas högre bötesbelopp än ettusen eller, om påföljden avser flera brott, tvåtusen kronor. Är i svensk lag ej stadgat svärare straff än dagsböter, fär ej bestämmas högre bötesbelopp än etthundratjugotusen, eller, om påföljden avser flera brott, etthundraättiotusen kronor.

36


Är påföljden böter, bestämmer rätten, med tillämpning av den växelkurs som gäller vid tiden för beslutet, ett bötesbelopp som i svenska kronor motsvarar beloppet av böterna. Är i svensk lag för motsvarande hrotl föreskrivet pen­ningböter, fär dock inte bestämmas högre bötesbelopp än tvåtusen eller, om påföljden avser flera brott, femtusen kronor. Är i svensk lag inte föreskrivet svårare straff än böter, får inte bestämmas högre bötesbelopp än etthundrafemtio-tusen, eller, om påföljden avser flera brott tvåhundratusen kronor.

§2


 


Böter som bestämts enhgt denna lag samt penningbelopp eller aiman egendom som förklarats förverkad med stöd av denna lag tillfaller kro­nan. Har föremål förklarats förver­kat kan regeringen pä begäran av den stat som gjort framställningen om verkställighet av förverkande­beslut förordna, att föremålet skall återlämnas till den staten.


Penningbelopp eller annan egen­dom som förklarats förverkad med stöd av denna lag tillfaller staten. Har föremål förklarats förverkat, kan regeringen pä begäran av den stat som gjort framställningen om verkställighet av förverkandebeslut förordna, att föremålet skall åter­lämnas till den staten.


 


 Senaste lydelse 1980:1135. 2 Senaste lydelse 1984:876.


77


 


Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse               Prop. 1990/91:68

Böter som avses iförsta stycket  Böter som bestämts enligt denna

får icke förvandlas.               lag fär inte förvandlas.

Denna lag träder i kraft den 1 jamuari 1992.

78


 


64 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1973:568) om vissa uppgif­ter från rörelseidkare


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (1973:568) om vissa uppgifter för rörelseidkare skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5§


Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsät­ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift dömes, om ej gär­ningen är belagd med straff i brotts­balken, till böter, högst femhundra kronor. Allmänt åtal f&i väckas en­dast efter anmälan av verket


Den som underiåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller uppsät­ligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift döms, om gämingen inte är belagd med straff i brottsbal­ken, till penningböter. AUmänt åtal fär väckas endast efter anmälan av verket


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


79


 


65 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i handelsregisterlagen (1974:157)

Härigenom föreskrivs att 22 § handelsrcgisterlagen (1974:157) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

22 §

E)en som uppsätligen eller av {p-ov oaktsamhet meddelar oriktig eller vil­seledande uppgift i ansökan eller anmälan till registreringsmyndigheten el­ler i handling som fogas därvid dömes till böter, om ej gämingen är belagd med straff i brottsbalken.

Den som försummar föreskriven     Den som försummar föreskriven
ansökan eller anmälan eller, där så-
          ansökan eller anmälan eller, där sä­
dan ansökan eller anmälan avskri-
   dan ansökan eller anmälan avskri­
vits eller avslagits eller registrering
vits eller avslagits eller registrering
hävts, försummar att göra ny föire-
         hävts, försummar att göra ny före­
skriven ansökan eller anmälan, dö-
  skriven ansökan eller anmälan,
mes till böter, högst femhundra
döms till penningböter,
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

80


 


66 Förslag till                                                Prop 1990/91:68

Lag om ändring i terrängkömingslagen (1975:1313)

Härigenom föreskrivs att 4 § terrängkömingslagen (1975:1313) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

4§i

Den som med uppsåt eller av  Den som med uppsåt eller av

oaktsamhet bryter mot 1 § första    oaktsamhet bryter mot 1 § första

stycket 1 eller 2 eller mot förbud     stycket 1 eller 2 eller mot förbud

eller föreskrift som har meddelats    eller föreskrift som har meddelats

med stöd av lagen döms till böter,  med stöd av lagen döms till pen-

högst ettusen kronor, om ej gär-    ningböter. Om gämingen är ringa

ningen är ringa.                   skall dock inte dömas tid ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1986:1249.

81

6 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 68


 


67 Förslag till

Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 33 och 34 §§ trafikskadelagen (1975:1410) skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreskriven lydelse


33 §'


Saknas föreskriven trafikförsäk­ring när motordrivet fordon som ej är registrerat i bilregistret eller som är avställt brukas i trafik här i landet av den försäkringspliktige eller av annan med dennes tillstånd, döms den försäkringspliktige till böter, högst ettusen kronor.


Saknas föreskriven trafikförsäk­ring när motordrivet fordon som inte är regiso-erat i bilregistret eller som är avställt brakas i trafik här i landet av den försäkringspliktige el­ler av annan med dennes tillstånd, döms den försäkringspliktige till penningböter.


 


Fortsätter den försäkringspliktige under tid då han står under ätal för för­seelse som avses i första stycket att begå sådan förseelse, skall vad han har gjort sig skyldig till före varje åtal anses som särskilt brott.

34 §2

Förare av moped och förare av motorredskap som, utan att vara registre­rat i bilregistret, omfattas av denna lag skall under färd här i landet medföra bevis om att fordonet är trafikförsäkrat och pä anmodan visa upp beviset för bilinspektör eller polisman.


Den som bryter mot första stycket döms till böter, högst ettu­sen kronor. Han är dock fri från an­svar, om han senast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos polis­myndighet att han hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för fär-seelsen samt omständigheterna ger vid handen att förseelsen har beiott på tillfälligt förbiseende.


Den som bryter mot första stycket döms till penningböter. Han är dock fri frän ansvar, om han se­nast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos polismyndighet att han hade bevis om o-afikförsäkring vid tiden för förseelsen samt omstän­digheterna ger vid handen att för­seelsen har berott på tillfälligt förbi­seende.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


1        Senaste lydelse 1986:1251.

2        Senaste lydelse 1989:701.


82


 


68 Förslag till                                               Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:157) om skyldighet för arbets­givare an anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

6§i

Arbetsgivare, som uppsåtiigen Arbetsgivare, som uppsådigen

eller av grov oaktsamhet underlåter eller av grov oaktsamhet underlåter

att anmäla ledig plats enligt vad     an anmäla ledig plats enligt vad som

som föreskrives i denna lag, dömes  föreskrivs i denna lag, döms till

till böter, högst 500 kronor. Det-     penningböter. Detsamma skall gälla

samma skall gälla arbetsgivare som  arbetsgivare som i anmälan uppsåt-

i anmälan uppsåtiigen eller av grov  ligen eller av grov oaktsamhet läm-

oaktsamhet lämnar oriktig uppgift,   nar oriktig uppgift, vilken ej saknar

vilken ej saknar betydelse.     betydelse.

Allmänt ätal för brott som avses i första stycket får väckas endast efter medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1984:425.

83


 


69 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetsUvet


Prop. 1990/91:68


Härigenom föreskrivs att 47 §i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall ha följande lydelse.


Nuvararuie lydelse


47 §


Föreslagen lydelse


 


Är någon enligt 45 § skyldig att lämna varsel, skall han inom tid och på sätt som där anges göra detta även till förlikningsmannaexpedi-tionen. Den som bryter häremot dömes till böter, högst trehundra kronor.


Är nägon enligt 45 § skyldig an lämna varsel, skall han inom tid och pä sätt som där anges göra detta även till förlikningsmannaexpedi-tionen. Den som bryter häremot döms till penningböter.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


84


 


70 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m.

Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

33 §

Den som ej iakttager i 15 eller Den som inte iakttar i 15 eller

16 § föreskriven anmälningsskyl-     16 § föreskriven anmälningsskyldig-

dighet dömes till böter, högst fem- het döms till penningböter,
hundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

85


 


71 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs att 77 i} lagen (1977:293) om handel med drycker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

77 §

Bryter gäst på serveringsställe Bryter gäst pä serveringsställe
mot 54 eller 56 § dömes till böter, mot 54 eller 56 § döms till penning­
högst femhuruira kronor.
       böter.

Denna lag träder i kraft den I januari 1992.

86


 


72 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1979:377) om regisnering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

8§i

Anmälan om avregistrering skall ske skriftligen.

Skall båt avregistreras är ägaren skyldig att inom en månad hos register­myndigheten anmäla båten för avregistrering. Skall en båt pä grand av överlåtelse ej längre vara införd i båtregistret, svarar föratvarande ägaren jämte förvärvaren för att båten anmäls för avregistrering.

Den som underlåter att fullgöra Den som underlåter att fullgöra
sina skyldigheter enligt andra styc-
sina skyldigheter enligt andra styc­
ket skall dömas till böter, högst ett-
         ket döms till penningböter.
usen kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1987:774.

o/


 


73 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

Härigenom föreskrivs att 45 § jaktiagen (1987:259) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

45 §

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.  bryter mot 5 § andra stycket, 6 § första stycket eller 13 §,

2.  underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som har föreskrivits med stöd av 26 §, om ansvar för g;ärningen inte kan ådömas enligt lagen (1951:649) om so-aff för vissa nafikbrott,

3.  bryter mot 27 §, om ansvar för gämingen inte kan ådömas enligt brottsbalken,

4.  underiåter att fullgöra skyldighet enligt 28 § eller vad som åligger ho­nom enligt 38 § andra stycket,

5.  bryter mot en föreskrift scm har meddelats med stöd av 6 § andra stycket, 29 § 4, 30 § ö-edje stycket eller 31 § ö-edje stycket eller

6.  bryter mot 35 § eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 36 §, 37 §, 38 § första stycket, 40 § första stycket eller 41 § första stycket

Den som med uppsåt bryter mot 34 § döms till böter.

Den som i annat fall än som av- Den som i annat fall än som av­
ses i 43 § 1 med uppsåt eller av
     ses i 43 § 1 med uppsåt eller av
oaktsamhet åsidosätter vad som be-
        oaktsamhet åsidosätter vad som be­
stämts i en för jakt meddelad licens
         stämts i en för jakt meddelad licens
döms till böter, högst ettusen kro-
  döms till penningböter,
nor.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 j;anuari 1992.

88


 


74 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1987:773) om fritidsbåtsregister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

18 §

Den som underlåter att fullgöra    Den som underlåter att fullgöra

sin skyldighet enligt 8 § eller 11 §    sin skyldighet enligt 8 § eller 11 §

första stycket döms till böter, högst         första stycket döms till penningbö-

ettusen kronor.                   ter.

Är såväl föratvarande som ny ägare skyldig att göra anmälan enligt 8 § första och andra styckena och lämnar en av dem föreskrivna uppgifter, är dock den andre fri från ansvar.

E>enna lag tt-äder i kraft den 1 januari 1992.

89


 


75 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att 79 § vägö-afikskattelagen (1988:327) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

79 §1

Brukas ett fordon i strid mot 64 § sedan fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 §, döms ägaren till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms ägaren iill ett avställt fordon som brukas, om for­donets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 § och brukandeför-bud skulle ha gällt för fordonet enligt 64 § om fordonet hade varit skatte­pliktigt.

Brukas ett fordon på annat sätt i Brakas en fordon på annat sätt i

strid mot 26 § andra stycket eller sttid mot 26 § andra stycket eller 64 §, döms ägaren till böter, högst 64 §, döms ägaren till penningböter, ettusen kronor.

Om ägaren visar att han iakttagit vad som ankonunit på honom för att hindra att fordonet brukades, är han fii från ansvar.

Denna lag tt-äder i kraft den I januari 1992.


1 Senaste lydelse 1989:197.


90


 


76 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utiändska fordon

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1988:328) om vägfafikskatt på ut­ländska fordon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

14 §

Har införselhandling utfärdats Har införselhandling utfärdats

och kan den inte företes i fall som   och kan den inte företes i fall som

avses i 9 § andra stycket eller i 10 §,        avses i 9 § andra stycket eller i 10 §,

skall den som svarar för fordonet    skall den som svarar för fordonet

dömas tiU böter, högst ettusen kro-         dömas till penningböter,
nor.

Den som uppsåtiigen eller av grov oaktsamhet till tullmyndighet lämnar en felaktig uppgift om ett fordons väglängdmätarställning eller om annat förhällande som är av betydelse för fastställande av skatt enligt denna lag, skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om gämingen inte är belagd med SB:aff i skattebrottslagen (1971:69).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

91


 


77 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 9 § lagen (1990:325) om självdeklara­tion och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

4 kap. 9§

Till böter, högst femhundra kro-   Till penningböter skall den dö-

nor, skall den dömas som inte full-     mas som inte fullgör skyldighet gör skyldighet

1.  att lämna handlingar och uppipfter enligt 2 kap. 22 eller 30 §,

2.  an utan föreläggande lämna särskild uppgift som avses i 2 kap. 26 § rörande inkomst och förmögenhet och som inte uppgetts till beskattning i självdeklarationen,

3.  an enligt 3 kap. 28 och 29 §§., 30 § andra stycket samt 31 § lämna sär­skilda uppgifter eller kontrolluppgifter om utdelningar och räntor,

4.  att utan föreläggande enligt 3 kap. 44-46 eller 48 § lämna kontroll­uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sädan juridisk person som förvaltar samfällighet,

5.  an enligt 3 kap. 63 § lämna konö-olluppgift till ledning vid beskatming utomlands.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gämingen är belagd med straff enligt skattebronslagen (1971:69).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

92


 


78 Förslag till                                                Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i jämvägsssäkerhetslagen

Härigenom föreskrivs att 32 § jämvägssäkerhetslagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

32 §

Den som bryter mot förbudet i     Den som bryter mot förbudet i

25 § skall dömas till böter, högst     25 § skall dömas till penningböter. 1000 kr.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

l Lydelse enligt prop. 1990/91:1


 


79 Förslag till                                               Prop. 1990/91:68

Lag om ändring i lagen om tillfällig försäljning

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen om tillfällig försäljning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

U|

Till böter, högst ettusen kronor. Till penningböter, skall den dö-
skall den dömas som uppsåtligen cl-
mas som uppsåtiigen eller av oakt­
ier av oaktsamhet bryter mot 2 §
    samhet bryter mot 2 § eller 10 § an-
eller 10 § andra stycket
        dra stycket

TUl böter, skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.  bedriver försäljning utan föresfciivct tillstånd, eller

2.  bryter mot villkor som har ställis upp med stöd av 8 § andra stycket.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 jemuari 1992.

' Lydelse enligt prop. 1990/91:17.


 


Justitiedepartementet                                    Prop. 1990/91:68

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 december 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström, S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Person, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om ändring i brottsbalken (böter) 1   Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet i maj 1979 en kommitté för att utreda vissa frågor om bl. a. fängelse och kriminalvård i anstalt. Kommittén antog namnet fiuigelsestt-affkommittén (Ju 1979:05).

Kommittén avlämnade i april 1986 sitt huvudbetänkande (SOU 1986:13 - 15) Påföljd för brott. Vid denna tidpunkt ingick i kommittén som ledamöter hovrättslagmannen Carl-Johan Cosmo, ordförande, riksdagsle­damötema Helge Klöver, Blenda Littmark och Lars-Erik Lövdén, f d. riks­dagsledamoten Lisa Mattson, fastighetsmäklaren Jan Nilsson och lands­tingsrådet Kay-Vilhelm Winqvist.

Kommitténs huvudbetänkande har hittills lett till att det förts in nya be­stämmelser om straffmätning och påföljdsval i brottsbalken (prop. 1987/88:120, JuU 45, rskr. 404, SFS 1988:942).

I huvudbetänkandet läggs också fram förslag som rör bl. a. bötesstraffets utformning och tillämpningsområde. Jag avser nu att ta upp dessa frågor.

Kommitténs lagförslag i fräga om böter bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga i.

Efter remiss har yttranden över betänkandet i denna del avgetts av riks­åklagaren (RÅ), Svea hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms, Norrköpings, Göteborgs och Luleå tingsrätter, kriminalvårdsstyrelsen, juri­diska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, riksrevisionsverket, Sveriges advokatsainfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges åklagare. Svenska polisförbundet samt Motormännens riksförbund.

RÅ har överlämnat yttranden från överåklagaren i Göteborgs äklagardis-trikt och från överåklagarna vid regionåklagarmyndighetema i Stockholm, Kalmar och Härnösand.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedeparte­
mentet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 86-980).
              „_


 


Regeringen uppdrog i november 1984 ät rikspolisstyrelsen (RPS) att i Prop. 1990/91:68 samråd med RÅ, domstolsverket, datainspektionen och Sveriges domareförbund genomföra en fö:rsöksverksamhet med nya ratiner för kon­troll av underiaget för bestämmande av dagsbot. RPS har i en skrivelse till regeringen i december 1986 redovisat och utvärderat den genomförda för­söksverksamheten.

Trafiksäkerhetsrädet har i en skrivelse till regeringen i mars 1989 begärt bl. a. att maximibeloppet för penningböter höjs vid överträdelse av bestäm­melsema om högsta tiUåma hastighet.

I detta lagstifmingsärende hai jag samrätt med chefema för försvars-, social-, kommunikations-, finans-, utbildnings-, jordbruks-, arbetsmark­nads-, industri-, civil- och miljödepartementet samt statsråden Gradin, Lindqvist, Åsbrink och Wallsn-öm.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 1 november 1990 att inhämta lagrådets yttrande   

över förslag till ändringar i brottsbalken och rättegångsbalken. Lagförslagen och lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2 resp. bilaga 3.

Lagrådet har i allt väsentiigt lämnat förslagen utan erinran. Beträffande en fräga har lagrådet förordat änciring av lagtexten i en bestämmelse och en följdändring i ytterligare en bestämmelse med anledning av detta. Propositionen har utformats i överensstämmelse med lagrådets förslag. Jag återkommer till lagrådets synpunkter i samband med att jag behandlar de enskilda paragrafema i mitt förslag.

2  Bakgrund

2.1 Gällande bestämmelser m. m.

Böter är den vanligaste straffrättsliga påföljden. Enligt den officiella krimi­nalstatistiken blev böter påföljden i 85 % av alla lagföringar under är 1989.

Sedan är 1932, då dagsbotssystemet infördes, finns det tre olika bötes-former i den svenska sttafflagstiftningen: dagsböter, penningböter och nor­merade böter.

De grandläggande bestämmelsema om böter fmns i 25 kap. brottsbalken (BrB). Som huvudregel gäller att straffet skall dömas ut i dagsböter. Om det i straffskalan för brottet är utsatt (;tt visst maximibelopp som inte överstiger I 000 kr., skall bötema dömas ut omedelbart i pengar (penningböter). Också när bötema skall bestämmas efter en viss beräkningsgrund (normerade böter) skall de dömas ut med ett visst angivet penningbelopp.

Dagsböter döms ut med ett .intal av minst en och högst 120. Varje
dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med 10 till och med 1 000 kr.
Dessa minimi- och maximibelopp bestämdes genom lagändringar som
tt-ädde i kraft den 1 januari 1982 (prop. 1980/81:38, JuU15, rskr. 115, SFS
     .,


 


1980:1133). Ändringarna innebar en relativt kraftig höjning av beloppen      Prop. 1990/91:68

(från 2 till 10 och frän 500 till 1 000 kr.). Samtidigt höjdes maximibeloppet

för penningböter. Detta belopp som ursprangligen sattes till 300 kr. och vid

BrB:s tillkomst till 500 kr. höjdes då till nuvarande 1 000 kr. för ett brott.

Höjningarna motiverades med att penningvärdet hade undergått betydande

förändringar sedan år 1965 då de tidigare gällande beloppen hade fastställts.

När böter döms ut som gemensamt straff för flera brott gäller särskilda maxima. Dagsböter får då dömas ut till ett antal av 180 och penningböter till ett belopp av 2 000 kr.

I BrB finns det inte några speciella föreskrifter om hur antalet dagsböter skall bestämmas. I det avseendet är bestämmelsema i 29 kap. BrB tillämp­liga. Det iimebär att antalet skall bestämmas efter brottets straffvärde med beaktande av övriga omständigheter som påverkar straffmätningen.

I fråga om dagsbotens belopp föreskrivs att dagsboten skall bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om brottet är ringa, får dagsboten jämkas med hänsyn till detta.

För bestämmande av dagsbotsbeloppet vid strafföreläggande har RÅ ut­färdat detaljerade anvisningar till åklagarna (RÅC 1:97, RÄFS 1981:2). Anvisningama och domstolamas praxis torde i stort sett stämma överens.

Enligt anvisningama bestäms dagsbotsbeloppet i princip till 1/1000 av den tilltalades årsinkomst. Med årsinkomst avses inkomsten före skatt med avdrag för kostnadema för inkomstens förvärvande och för under­hållsbidrag. Som inkomst räknas även t. ex. omskolningsbidrag, underhålls­bidrag och bostadsbidrag. Avdrag görs för försörjningsbördan och även med hänsyn till bl. a. skatteprogressiviteten vid statlig inkomstbeskatming. Det framräknade beloppet justeras uppåt vid en förmögenhet över 200 000 kr. Hänsyn tas ocksä till en mera betydande skuldbörda. Beräkningarna grundas i regel pä den tilltalades egna uppgifter. Konttoll sker endast om det fmns anledning att anta att uppgiftema är felaktiga eller om de är ofullständiga.

I fråga om möjligheten att jämka dagsbotsbeloppet uttalas i anvisningama att bestämmelsen om jämkning vid ringa brott skall tillämpas mycket restriktivt Bestämmelsen tillämpas också endast i undantagsfall.

Minsta bötespåföljd är 50 kr., om inte annat är föreskrivet

Huvudregeln är att böter tillfaller staten. Böter som inte betalas kan för­vandlas till fängelse i lägst 14 dagar och högst tre månader. Beträffande bö­tesförvandling och beo-äffande uppbörd och indrivning av böter gäller be­stämmelsema i bötesverkställighetslagen (1979:189).

Preskriptionstiden för böter är fem är, räknat frän det att domen vann laga kraft

Böter kan tillämpas i förening med villkorlig dom, skyddstillsyn eller
överlämnade till värd inom socialtjänsten, även om böter inte ingär i
straffskalan. Villkorlig dom skall som huvudregel förenas med böter. Vid
skyddstillsyn och överlämnande till vård enligt socialtjänstiagen gäller att
böter bör dömas ut när det är påkallat med hänsyn till brottslighetens
straffvärde eller art eller till den tilltalades tidigare brottslighet  Bötema
   97

7 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 68


 


bestäms i dagsböter till ett anval av högst 180. Avsikten är att antalet      Prop. 1990/91:68 dagsböter i dessa fall skall bestämmas så an den samlade reaktionen blir lämpligt avvägd. När det gäller verkställigheten behandlas bötessnaffet i dessa fall som skilt från den andra påföljden, vilket innebär att bötema består även om den andra påföljdlen undanröjs.

Medan normerade böter kan dlömas ut endast av domstol, kan dagsböter och penningböter åläggas även genom strafföreläggande. Penningböter kan dessutom åläggas genom föreläggande av ordningsbot.

Strafföreläggande utfärdas av åklagare och får tillämpas för brott med enbart böter i straffskalan och för brott som är belagda med böter eller fängelse i högst sex mänader. För brott som förskyller mer än 100 dagsböter fär straffföreläggande inte utfärdas.

Ordningsbot får utfärdas bara för brott för vilka endast penningböter är föreskrivet. Vilka av dessa brott som får beivras genom ordningsbot bestäms av RÅ i samråd med RPS. RÅ föreskriver i Riksåklagarens beslut om ordningsbot för vissa brott (SFS 1990:250) för varje förseelse det belopp som skall tas ut som ordningsbot. Flertalet lagöverträdelser som avses med bestämmelsema i fråga utgör trafikförseelser. Ordningsbot föreläggs regelmässigt av en polisman.

2.2 Framlagda forslag m. m. 2.2.1 Fangelsestraffkommittén

Under sina överväganden beträffiuide bötesstraffets utformning har kommit­tén stannat för att de tre olika bcitesformema, dagsböter, penningböter och normerade böter, bör behållas i straffsystemet.

Dagsbotssystemet kom till scm en social rättvisereform och har blivit fast rotat och allmänt accepterat. Tillämpningen är relativt enkel och systemet framstår som i stort sett rättvist. De beräkningsgrander som har utarbetats under årens lopp syftar till att straffet skall drabba alla sä lika som möjligt Någon särskild kritik har heller inte riktats mot dagsbotssystemet som sådant.

I fräga om penningböter konstiterar kommittén att systemet är enkelt och lätt hanterligt. Det har dock kritiserats och då från principiella utgångspunk­ter. Den kriminalpolitiska arbetsgmppen inom Brottsförebyggande rådet (BRÅ) anser sålunda i sin rapport Nytt sttaffsystem att beteckningen söaff-avgifter borde användas i stället för penningböter för an sanktionen inte skulle kopplas ihop med dagsböter. Fängelsesö-affkommittén är också inne på tanken an det eventuellt kan finnas föratsätmingar att avgränsa systemet med penningböter från systemet med egentliga straffpåföljder, dit dagsböter skall räknas. Frågan har dock inte blivit föremål för närmare överväganden från kommitténs sida.

När det gäller normerade bötei- pekar kommittén på att den bötesformen i det närmaste har avvecklats. Normerade böter finns för närvarande endast i ett par specialförfattningar, nämligen i lagen (1919:426) om fiotming i allmän flottied och i lagen (1950:596) om räu till fiske. Sådana böter

70


 


infördes i sistnämnda lag den 1 juli 1984 för överträdelse av bestämmelser      Prop. 1990/91:68

som gäller trålfiske. Kommittén framhåller också att den form av

avkriminalisering (depenalisering) som innebär att vissa administrativa

avgifter tas ut i stället för att straff döms ut, t. ex. systemet med

skattetillägg, bygger på samma principer som normerade böter. Enligt

kommittén skulle man mot bakgrand av detta kunna överväga att avskaffa

normerade böter och i stället öppna en möjlighet att döma ut högre

penningböter än för närvarande. Kommittén anser emellertid, bl. a. på grand

av den på senare tid vidtagna ändringen i fiskelagen, att normerade böter

bör vara kvar som bötesform och att nuvarande maximibelopp för

penningböter då också bör kunna behållas.

De förslag till ändringar som kommittén har lagt fram präglas av en strävan frän kommitténs sida att stärka dagsbotsstraffets ställning i påföljdssystemet

Kommittén pekar på an dagsböter enligt uttalanden i förarbetena är an anse som en so-ängare påföljd än penningböter. Dagsböter bör reserveras för brott av allvarligare beskaffenhet medan penningböter bör användas vid brott av ordnings- och förseelsekaraktär. Till följd av dagsbots- och penningbotssystemets konstruktion inträffar det emellertid enligt kommittén inte sällan att dagsböter för ett allvarligare brott kan bli lindrigare i pengar räknat än penningböter för ett mindre allvarligt brott Detta är särskilt vanligt pä trafikområdet och problemet har accentuerats genom de höjningar av ordningsbotsbeloppen som företagits under senare tid. Dessa skevheter mellan lindrigare och allvarligare brott som är inbyggda i systemet bör enligt kommitténs uppfattning undanröjas. Dagsbotsstraffet bör därför höjas, så att ett straff utmätt i dagsböter alltid blir söängare än ett stiaff utmätt i penningböter.

Kommitténs förslag säkerställer att dagsböter alltid uppgår till minst 1 000 kr. i pengar räknat, dvs. lika mycket som maximibeloppet för penningböter för ett brott. Det enda fall dä penningböter enligt förslaget utgär med högre belopp än dagsböter är när ett gemensamt straff för flera brott bestäms i penningböter.

Förslaget innebär att dagsböter alltid skall bestämmas till ett antal av minst 25 och med en dagsbot av minst 20 kr. Dessutom skall alltid ett grandbelopp om 500 kr. läggas till. Om ett dagsbotsbron bedöms ha eu lägre straffvärde än 25 dagsböter, skall penningböter tillämpas i stället för dagsböter.

När det gäller förslaget att höja minimibeloppet för en dagsbot från 10 till 20 kr. framhåller kommittén att höjningen är motiverad inte bara med hänsyn till den penningmässiga relationen mellan de bägge bötesformema utan ocksä av andra skäl, bl. a. penningvärdesförsämringen. En höjning av maximibeloppet för en dagsbot anser kommittén däremot inte vara lämplig. Eftersom dagsböter inte skall tillämpas vid ringa brott — utan i stället penningböter — föreslår kommittén att den nuvarande möjligheten att jämka dagsboten vid ringa brott slopas.

När det gäller bestämmandet av antalet dagsböter har kommittén funnit
att domstolarna allmänt sett i stor utsträckning håller sig i nedre delen av
        99


 


skalan. Ungefär tvä tredjedelai- av dem som dömts till dagsböter under      Prop. 1990/91:68

1980-talets första hälft hade fått mindre än 30 dagsböter. De undersökningar

som gjorts av straffmätningen vid olika brottskategorier tydde dock pä att

spännvidden vid de olika brotten var relativt stor. Den grapp som dömts till

100 dagsböter eller däröver var förhållandevis liten. Sä höga bötesstraff

kom i allmänhet i fråga bara vid vissa typer av brott, främst trafik-

nyktcrhetsbrott, vissa våldsbrott och uppbördsbrott.

Enligt kommitténs mening b()r tillämpningsområdet för böter vidgas och det bör leda till att domstolarna i större utsträckning dömer ut verkligt höga böter. Om högre och mer kännbitra böter kan dömas ut bör böter i varje fall på sikt kunna ersätta vissa av de kortvariga fängelsestraffen. Kommittén fö­reslår därför att maximala antalet dagsböter höjs från 120 till 200 för ett brott och från 180 till 300 vid gemensamt sö-aff för flera brott.

Skälet till an gränsen har satt:: vid 200 dagsböter för ett brott och inte hö­gre är att det svåraste bötessnaffet inte bör ligga pä en så hög nivå att det allmänt uppfattas som söängare än det kortaste fängelsesöaffet Konmiittén betonar att förslaget inte syftar till en allmän höjning av bötesnivån, utan området mellan 120 och 200 dagsböter är främst avsett för allvarligare brottslighet än som i dag leder till bötessöiiff.

I fråga om minsta bötespåföljden, som för närvarande är 50 kr., föreslår kommittén att den höjs till 100 kr. med hänsyn främst till penningvärdets förändring.

2.2JI Trafiksäkerhetsrådet

I den inledningsvis nämnda skrivelsen till regeringen har rådet pekat på en oroande utveckling av hastighetsöverträdelsema och pä sambandet mellan hastighet och antalet trafikolyckor resp. skadekonsekvenserna av dessa. Rådet har i sitt ö-afiksäkerhetsprogram för år 1988 redovisat flera ätgärder som behöver vidtas och bland dem en höjning av bötesmaximum för hastig­hetsöverträdelser.

Enligt trafiksäkerhetsrådets mening bör de belopp som för närvarande tas ut vid hastighetsöverträdelser fördubblas. För att det skall bli möjligt mäste maximibeloppet om 1 000 kr. i 164 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) höjas, men det föratsätter i sin tur förändringar i förhållandet mellan dagsböter och penningböter. Rådet har härvid framhållit att även riksdagen (TU 1987/88:16, rskr. 201) har uttalat sig för skärpta sanktioner mot hastighetsöverfrädelser.

2.2.3 Försöksverksamhet med nya rutiner för kontroll av underlaget för dagsbotsbcräkning

När det finns anledning att anta att någon kan komma att dömas till
dagsböter skall polisen göra en utredning av hans inkomst- och för­
mögenhetsförhållanden (4 § förandersöknings-kungörelsen, 1947:948).
Enligt av RÅ utfärdade anvisningar (RÅC 1:97, RÅFS 1981:2) och råd som
RPS har meddelat skall polisen i allmänhet godta den misstänktes egna
   ""


 


uppgifter om sina ekonomiska förhållanden. Konffoll bör dock ske, om det      Prop. 1990/91:68 finns anledning att anta att uppgiftema är felaktiga eller ofullständiga.

Som nämndes inledningsvis uppdrog regeringen åt RPS att efter samråd med berörda myndigheter och Sveriges domareförbund genomföra en för­söksverksamhet med nya rutiner för kontroll av underlaget för bestämmande av dagsbotens belopp. Syftet med försöksverksamheten var att undersöka om man skulle kunna få ett bättre och säkrare underlag för dagsbotsberäkningen genom att polisen kontrollerar den misstänktes egna uppgifter mot uppgiftema om honom i det statiiga person- och adress­registret (SPAR). Bland de uppgifter som kan inhämtas frän SPAR på polisens bildskärmsterminaler finns uppgift om make/sambo, antal bam och barnens födelseår, taxerad inkomst, sammanräknad inkomst, förmögenhet fastighetsiimehav och fastighetens taxeringsvärde.

Sådan försöksverksamhet med utvidgad kontroll har genomförts vid po­lismyndigheterna i Malmö och Sundsvall och har omfattat i det närmaste 4 000 personer.

RPS har i skrivelse till regeringen i december 1986 redovisat och utvärderat resultatet av den genomförda försöksverksamheten. Enligt RPS har den visat att den misstänktes uppgifter i flertalet fall bara i begränsad mån är lägre än uppgifterna i SPAR. Även i övrigt har utfallet av försöksverksamheten varit sådant att RPS ansett att nuvarande föreskrifter och ratiner är tillfredsställande.

2.3 Rättstillämpningen

Som nämndes förat blev böter påföljden i 85 % av alla lagföringar under år 1989. Enligt den officiella statistiken dömdes det året knappt 320 000 bötes­straff ut medan utdömda påföljder av annat slag var ca 57 000.

Av de knappt 320 000 bötesstraffen år 1989 utgjorde nästan 210 000, dvs. närmare tvä tredjedelar, ordningsbot för huvudsakligen trafikförseelser. 21 % av alla bötesstraffen utgjordes av dagsböter, vilket innebär en minsk­ning från år 1987, då dagsböter utgjorde 24 % av samtliga bötesstt-aff.

Om man fördelar antalet personer som är 1989 fick dagsböter som huvudpäföljd genom dom eller stt-afföreläggande efter antalet dagsböter, blir resultatet följande (bötfällda enligt BrB inom parentes).

Antal dagsböter

1

-   9

10

- 29

30

- 49

50

- 99

100

-180

Antal bötfällda

13   (      7)

31952   (9756)

17 476   (7 980)

14 205   (5 765)

2 091     < 535)

Summa       65 737 (24043)

Av uppställningen framgår att nära hälften av dem som ålades dagsböter
fick under 30 dagsböter. 3 % av dem fick 100 eller fler dagsböter. I jämfö-
       101


 


relse med år 1987 har en viss förskjuming skett genom att det då var drygt      Prop. 1990/91:68

hälften som fick under 30 dagsböter och endast 2 % som fick 100 eller fler

dagsböter.

I vilken utsträckning som den nedre delen av skalan för antalet dagsböter tillämpas varierar med brottst)'pen. Brottstyper vid vilka straffet enligt statistiken för är 1989 sattes under 30 dagsböter i hälften eller mer än hälften av fallen är bl.a. snatteri (5 221 fall av 9 912), egenmäktigt föri"arande (1 273 fall av 1 659), bedrägligt beteende (520 fall av 820), olaga inö-ång (206 fall av 287) och äveirkan (160 fall av 178). Vid t. ex. våld eUer hot mot tjänsteman sattes däremot straffet sällan under 30 dagsböter (37 fall av 419). När det gäller brott mot andra förfatmingar än BrB stannade straffet i mycket stor utsträckning under 30 dagsböter vid vårdslöshet i trafik (10 585 fall av 12 046), vid brott mot vägnafikförordningen och vägtrafikkungörelsen (23 fall av 30) och vid brott mot andra vägtrafikförfatmingar (3 426 fall av 4 552).

Den sparsamma tillämpningen av den övre delen av skalan för antalet dagsböter med straff på 100 dagsböter eller däröver avsåg år 1989 främst trafiknykterhetsbrott samt vissa snatterier, varasmugglingsbrott och vissa våldsbrott.

Under beredningen av detta ärende har uppgifter inhämtats från statistiska centralbyrån som på ett mera differentierat sätt än publicerad statistik belyser fördelningen av antalet dagsböter i domar där dagsböter varit huvudpåföljd eller bipåloljd. Av uppgifterna framgår bl.a. att dagsbotsantal som är lägre än :20 är relativt sällsynt förekommande. År 1987 bestämdes antalet dagsböter till under 20 i endast 8 % av antalet domar där dagsböter var huvudpiiföljden. Av de 9 519 fall där dagsböter var bipåföljd bestämdes antalet dagsböter till under 20 i endast 64 fall.

Minimibeloppet för en dagsbot är 10 kr. och maximibeloppet 1 000 kr. Granderna för beräkningen av dagsbotsbeloppet har utvecklats i domstols­praxis och innebär en ganska långtgående schematisering. Storleks­ordningen av de belopp som i genomsnitt dömts ut framgår av följande sammanställning av alla domar i'rån åren 1982 och 1987, i vilka dagsböter utgjorde huvudpåföljd. Sammanställningen visar att en viss förskjuming mot högre dagsbotsbelopp har skett inom femårsperioden.

 

Dagsbotsbelopp

Är 1982

Är 1987

10 kr.

31,8 %

24,4%

30 kr. och därander

67,1 %

50,9%

50 kr. och därander

95,4 %

80,3 %

över   50 kr.

4,6%

19,7 %

över 100 kr.

0,3%

0,7%


Fördelningen av dagsbotsbeloppens storlek varierade vid olika typer av bron. Vid vissa brottyper bestämdes dagsboten sålunda i väsentiigt större omfattning till minimibeloppet och genomgående till lägre belopp än som skedde vid andra. Exempelvis utgjorde andelen utdömda minimibelopp i


102


 


domarna från år 1987 avseende snatteri 34,8 %, medan motsvarande andel      Prop. 1990/91:68

vid vårdslöshet i trafik var 12,1 %. Dagsbotsbelopp om 50 kr. och därander

utdömdes i 93 % av snatteridomama mot i 67 % av domarna avseende

vårdslöshet i trafik. Även vid skadegörelse, olovlig köming och brott enligt

2 § narkotikastrafflagen (1968:64) låg de utdömda dagsbotsbeloppen

genomgående under genomsnittet i storleksordning.

3   Allmän motivering

3.1 Allmänna synpunkter på bötesstraff

Sedan BrB kom till har användningen av de olika bötesformema och av bö­tesstraff överhuvudtaget förändrats i flera avseenden. Böter som straff­rättslig påföljd har även kommit an tilldra sig cn stort intresse inom den kriminalpolitiska debatten.

En huvudlinje i det reformarbete som har bedrivits har varit an inrikta rättsväsendets resurser på den "egentiiga" brottsligheten och an använda så enkla och samtidigt effektiva metoder som möjligt för att motverka mera bagatellartade brott och ordningsförseelser. Sedan förfarandet för åläggande och uppbörd av penningböter förenklades genom det system med ordnings­bot som infördes i slutet av 1960-talet, har en påtaglig förskjuming från dagsböter till penningböter skett inom den specialstraffrättsliga lagstift­ningen, framför allt pä n-afikområdet. På vissa områden har önskemålet att förenkla hanteringen av ärendena tillgodosetts genom avkriminalisering, varigenom böter har ersatts med en sanktionsavgift (t. ex. felparkeringsav-

gift).

Ett ytterligare inslag i reformarbetet har varit att anpassa specialsöaffrät-tens påföljdssystem till BrB:s. Normerade böter förekommer inte som på­följd för brott enligt BrB, och anpassningen har inneburit an den bötesfor­men successivt i det nämiaste har försvunnit ur specialstraffrätten. Numera förekommer den endast i ett par författningar. Samtidigt som normerade böter har avvecklats har pä vissa områden införts sanktionsavgifier som påminner om normerade böter genom att avgiften bestäms med utgångs­punkt från en föreskriven beräkningsgrand (t. ex. skattetillägg, övcrtidsav-gift varselavgift och vattenföroreningsavgift). Övergängen till sanktions­avgift har på dessa områden inte i första hand föranletts av önskemålet att förenkla hanteringen av ärendena utan främst av behovet av en tillräckligt effektiv ekonomisk sanktion.

Jämsides med de rationaliserings- och effektivitetssttävanden som har medfört förändringar i användningen av de olika bötesformema har intresset kommit att riktas mot bötesstraffet av kriminalpolitiska och humanitära skäl. Man har i olika sammanhang pekat pä den ökade insikt som den kriminologiska forskningen har gett om de frihetsberövande påföljdemas skadeverkningar och på att böter — som inte har motsvarande verkningar — borde kunna spela en betydande roll som altemativ till frihetsberövande.

Vid sin översyn av bötesstraffets utformning och tillämpning har fängel­
sestraffkommittén funnit att de ne olika bötesformema behövs i su-afflag-
       103


 


stifmingen och bör bibehållas. Men utifrån grandtanken att snaffet skall stå Prop. 1990/91:68 i proportion till brottets svärhet cch att detta bör gälla även för bötessn-affet och genom hela skalan har kommittén föreslagit vissa ändringar av den nu­varande regleringen. Dagsböter tör enligt kommittén reserveras för brott av allvarligare beskaffenhet medari penningböter bör användas för brott av ordnings- och förseclsekaraktä]-. Förhållandet mellan penningböter och dagsböter behöver ändras så alt ett straff uönätt i dagsböter alltid blir strängare i kronor räknat än ett straff utmätt i penningböter. Med utgångs­punkt från ett oförändrat maximibelopp för penningböter, 1 000 kr. vid ett brott, har kommittén därför föreslagit att dagsböter alltid skall bestämmas till ett antal av minst 25 och cn dagsbot av minst 20 kr. (25 x 20 = 500) samt att till detta skall läggas ett grundbelopp om 500 kr. (500 + 500 = 1 000). Vid brott som förskyller ett lägre stt-aff än 25 dagsböter skall enligt förslaget penningböter tillämpas i stället för dagsböter. Kommittén vill vidare stärka dagsbotsstraffets ställning i påföljdssystemet för att åstadkomma en vidgad tilllämpning av böter på de korta fängelsesttaffens bekosmad. Maximala antalet dagsböter som får dömas ut bör därför enligt kommittén höjas kraftigt, nämligen frän nuvarande 120 till 200 vid en brott och från 180 till 300 vid flera brott. Kommittén betonar att den med förslaget inte syftar till an få till stånd en allmän höjning av bötesnivån. Området mellan 120 och 200 dagsböter är främst avsett för allvarligare brottslighet än som i dag leder till bötessöaff.

Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande av remissinstanseraa.

Jag är i likhet med remissinstanserna ense med kommittén om att de olika bötesformema behövs i snafflagstifmingen. Jag delar också kommit­téns principiella syn på bötesstraffet och dess fördelar framför frihetsberö­vande påföljder. Den avgörande fördelen ligger naturiigtvis i att bestraff­ningen inskränker sig till den ekonomiska uppoffring som gäraingsmannen åsamkas och i att böter inte i sig är förbundna med samma risk för social utslagning som ett frihetsberövande. Åtskilligt talar också för an kraftiga bötesstraff verkar starkt avhållande. Sä som den tillgängliga statistiken är uppbyggd stöter det pä vissa protilem att bilda sig en uppfattning om betal­ningsfrekvensen, dvs. i vilken utsträckning som utdömda bötesbelopp infly­ter genom uppbörd och indrivniing. Senast gjorda beräkningar (se SOU 1975:55 och BRÅ Apropå 1985 rr 5 s. 27 fO pekar emellertid på en slutiigt indrivningsresultat för böter i tralacn av 90 %, något som får anses tyda på att böter även är en pä det hela taget effektiv form av bestraffning. Av bety­delse i det sammanhanget är självfallet ocksä de möjligheter som finns att under vissa omständigheter förvandla böter till fängelse.

Jag är vidare ense med kommittén om att ändringar behöver vidtas av de nuvarande bestämmelsema om böter för att stärka bötesstraffets position i päföljdssystemet. Vissa av kommitténs förslag är jag dock inte beredd att tillstyrka.

I fråga om kommitténs förslag att maximala antalet dagsböter som får
dömas ut höjs från nuvarande 120 till 200 för ett brott (och från nuvarande
180 till 300 vid flera brotO råder delade meningar bland remissinstanserna.
Frän domarhåll har man framhållit att redan intervallen 100 - 120 dagsböter
     04


 


tillämpas i mycket ringa utsnäckning. Av skäl som jag senare återkommer till anser även jag att en viss skärpning av straffskalan är påkallad. Jag är dock inte beredd att gå lika långt som kommittén utan kommer att föreslå an det högsta antal dagsböter som får dömas ut höjs till 150 vid ett brott och till 200 vid flera brott.

Jag kan vidare inte heller tillstyrka att dagsbotsstt-affet skärps genom att det införs ett grandbelopp som skulle påföras föratom det i dagsböter ut­mätta so-affet. Remisskritiken är så gott som enhällig, och jag delar re­missinstansemas uppfattning att en ordning med både grandbelopp, dags­botsantal och dagsbotsbelopp skulle bli onödigt komplicerad och medföra merarbete i den dömande verksamheten.

I övrigt är jag av skäl som utvecklas i det följande beredd att i princip följa kommitténs förslag. I vissa avseenden — det gäller bl. a. avgräns­ningen av tillämpningsområdena för dagsböter och penningböter — avviker emellertid mitt förslag från kommitténs när det gäller den närmare utform­ningen.


Prop. 1990/91:68


 


3.2 Penningböter

Mitt förslag: Maximum för penningböter höjs från 1 000 kr. till 2 000 kr. vid ett brott och från 2 000 kr. till 5 000 kr. när penningböter tilllämpas som gemensamt sD-aff för flera brott.

Trafiksäkerhetsrädets förslag överensstämmer med mitt såvitt avser maximum för ett brott.

Kommittén föreslår ingen höjning av maximibeloppet.

Remissinstanserna: RÅ kan godta det nuvarande maximibeloppet men framhåller att det snan kan bli aktuellt med en höjning.

Skälen för mitt förslag: När dagsbotssystemet infördes i början av 1930-talet skedde det som en social rättvisereform. Fastän hänsyn till gär­ningsmannens ekonomiska förhållanden egentiigen alltid skulle behöva tas för att böter skulle bli ett rättvist straff, lika för alla, måste ändå vissa be­gränsningar göras i användningen av dagsböter Dagsböter borde enligt för­arbetena i främsta rammet användas vid brott i egentiig mening — brott som var uttryck för cn rättsstridig vilja hos gäraingsmannen. Penningböter borde användas i fall då inte samma hänsyn behövde tas till den dömdes ekonomiska förhållanden för att sn-affet skulle fylla sitt syfte, såsom fallet ansågs vara vid ordningsförseelser.

Tillämpningsområdena för de båda bötesformema avgränsades genom ett visst högsta belopp för penningböter. Maximibeloppet sattes till 300 kr. (5 015 kr. i 1988 ärs penningvärde). Beloppet har sedan höjts, och som be­rördes tidigare bestämdes nuvarande maximibelopp genom lagändringar som tt-ädde i kraft år 1982.


105


 


Penningböter föreskrivs endast för ett brottsbalksbrott nämligen förargel- Prop. 1990/91:68 seväckande beteende. Annars anv;jnds penningböter ftämst inom n-afikom-rådet och tas i mycket stor utsträckning ut genom föreläggande av ordnings­bot Även ringa varasmuggling (2 § lagen 1960:418 om snaff för vara­smuggling) är belagd med penningböter och beivras till övervägande del genom föreläggande av ordningsbot. I praktiken tillämpas penningböter i mycket större utsträckning än dagsböter. 79 % av alla bötessnaff togs enligt statistiken för år 1989 ut som penningböter, och dä oftast som ordningsbot för vägtrafikbrott.

Det förtjänar framhållas an de 300 kr. som ursprangligen sattes som maximum för penningböter på den tiden var ett mycket kännbart belopp. Den genomsnittliga årsinkomsten var då för vuxna manliga lantarbetare

1  123 kr. (inkl. naturaförmåner) och för vuxna manliga industriarbetare

2  290 kr. Männen bar då också i stor utsträckning ensamma försöijnings-bördan för familjen.

Enligt statistiska centralbyråns inkomststatistik avseende är 1986 upp­gick den taxerade medelinkomsten det året för samtiiga inkomsttagare i lan­det till 83 900 kr. (101 800 kr. for manliga och 66 600 för kvinnliga in­komsttagare). Sett i proportion till den genomsnittiiga årsinkomsten skulle maximibeloppet behöva höjas utöNcr de ca 5 000 kr. som 300 kr. represen­terar i dagens penningvärde, om maximit)eloppet skulle göras lika kännban som det ursprangligen var.

Om man dessutom beaktar att människor i dagens välfärds- och konsum­tionssamhälle med socialförsäkringar, andra stöd- och bidragsformer och inte minst ett tvåförsörjarsystem oftast lever under annorlunda och tryggare ekonomiska villkor än människor gjorde när maximibeloppet för penning­böter infördes, blir det än tydligare; hur påtagligt bötesformen kan anses ha försvagats genom åren.

På senare tid är det framför allt inom trafikområdet som nuvarande bötesbelopp har kommit att framstå som otillräckliga. Detta gäller särskilt bötema vid hastighetsöverträdelser. Trafiksäkerhetsrådet har pekat på en oroande utveckling av dessa överträdelser och förordat en fördubbling av bötesbeloppen.

Även sedan nuvarande maximibelopp för penningböter bestämdes har den ekonomiska uppoffring som bötesstraffet är avsett att åsamka gär­ningsmannen blivit allt mindre kännbar. Pris- och löneutvecklingen under tiden januari 1982 —januari 1990 har exempelvis medfört en inflation på 69,5 %. För att böter skall kunna viidmakthållas som en användbar sanktion är det nödvändigt att åminstone i någon mån ta igen eftersläpningarna i för­hållande till den ekonomiska och sociala utvecklingen.

Den allmänna bötesnivån är sålunda enligt min mening alltför låg och bör höjas för att komma på en rimligare nivå. Söaffmaximum för penning­böter bör höjas från I 000 kr. till 2 000 kr. för ett brott. Det bör emellertid framhållas att även om maximibeloppet höjs till det dubbla, sä är inte avsik­ten att nuvarande penningbotsbelopp generellt skulle fördubblas.

De antalsmässigt viktigaste brotten för vilka penningböter är föreskrivet
omfattas av det av riksåklagaren utiärdade beslutet om ordningsbot för vissa
   06


 


brott. I detta anges ocksä de belopp som skall upptas som ordningsbot för      Prop. 1990/91:68 olika brott Ett nytt ordningsbotcirkulär med höjda ordningsbotsbelopp har nyligen utfärdats (SFS 1990:250).

Det får fömtsättas att beslutet om ordningsbot äter ändras i samband med att en ny lagstifming om maximibeloppet för penningböter näder i kraft Vilka förändringar som då är påkallade växlar givetvis mellan olika typer av brott Höjningar pä 50 % eller mer torde, mot bakgrand av de nyligen ge­nomförda höjningarna, endast vara påkallade vid vissa speciella bron.

Detta innebär an den översta delen av penningbotsskalan åtminstone i ett inledningsskede sällan eller aldrig torde komma till användning. Även med en sådan utgångspunkt är det emellertid befogat an redan nu höja maximi­beloppet till det dubbla i syfte att undvika ett alltför snabbt behov av ny lag­stiftning i samband med framtida penningvärdesförändringar.

Ett väsentiigt högre belopp bör kunna tas ut vid flerfaldig brottslighet. Om man skall kunna komma tillrätta med de problem som notoriska över­trädelser av exempelvis bestämmelser på nafikomrädet och även annan se­riebrottslighet erbjuder, bör gäraingsmannen vid en samtidig lagföring rim­ligen kunna dömas till böter med belopp upp till 5 000 kr.

Även med de höjningar av maximibeloppet för penningböter som jag nu förordar får man räkna med att motsvarande förändringar kommer att be­höva göras även i framtiden i samband med penningvärdesförändringar. Lagtekniskt är sädana förändringar förhållandevis komplicerade genom att maximibeloppet trots att det i allmänhet överensstämmer med det allmänna maximat anges i varje enskild straffbestämmelse. En höjning av maximum föratsätter därför ändringar i ett mycket stort antal lagar och förordningar. För att underlätta framtida ändringar förordar jag att lagstifmingen nu än­dras så att det i de enskilda straffbestämmelserna normalt endast anges att penningböter är föreskrivet för brottet. Ett särskilt maximum bör endast anges om det finns speciella skäl att avvika från den allmänna regeln om maximum i brottsbalken. Med en sådan ordning kommer en höjning av maximum i framtiden i princip endast att kräva en ändring i brottsbalken.

En höjning av nivån för penningböter skulle, om inte dagsbotsstraffet samtidigt skärps, medföra att ölägenheterna med att penningböter i många fall kan uppgå till högre belopp än ett dagsbotsstraff accentuerades ytterli­gare. Detta problem gör sig särskilt gällande vid vissa tt-afikförseelser och vid varasmuggling där brottets allvar kan innebära en övergång från pen­ningböter till dagsböter. Jämsides med den nu föreslagna höjningen av straffmaximum för penningböter bör därför dagsbotsstraffet skärpas, sä att dagsböter kommer upp till en rimlig nivå i förhällande till höjda penningbö­ter. Som jag strax skall utveckla kommer de ändringar som lämpligen bör vidtas för det ändamålet att lämna uömme för en något ökad tillämpning av penningböter.

107


 


3.3 Dagsböter

3.3.1 Dagsbötemas antal


Prop. 1990/91:68


Mitt förslag: Skalan för antalet dagsböter ändras, så att det lägsta an­tal dagsböter som kan dömas ut inte längre blir en dagsbot utan 30 dagsböter. Maximala antalet hijjs frän 120 till 150 för ett brott och frän 180 till 200 som gemensamt stt-aff för flera brott

För brott med ett lägre straffi/ärde än 30 dagsböter döms straffet ut i penningböter i stället för dagsböter.


Kommittén föreslär 25 som lägsta dagsbotsantal. Bron som har en lägre sn-affvärde än så skall enligt kommittén bestraffas med penningböter. Det maximala dagsbotsantalet föreslås bli 200 för ett brott och 300 vid gemen­samt sttaff för flera brott.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttt-at sig i frågan har vitsordat behovet av att se över relationen mellan penningböter och dagsbö­ter. Nästan alla har emellertid ställt sig kritiska till kommitténs val av lös­ning. Flera anför principiella betänkligheter mot att det blir möjligt att till-lämpa penningböter för brott medi lägre straffvärde än 25 dagsböter och framhåller att den föreslagna gränsen mellan de båda bötesformemas till-lätnpningsområden inte är skarp utan skönsmässig. Några pekar på den va­rierande praxis som råder vid stt-affmätning i intervallet 20-25 dagsböter och på nöskeleffekter som kan uppkomma. När det gäller det maximala an­talet dagsböter ifrågasätts, framför allt från domarhåll, behovet av en sä kraftig höjning.

Skälen för mitt förslag: Ser man till rättstillämpningen är det en allmän erfarenhet att antalet dagsböter i stor utsträckning mäts ut i nedre delen av skalan. År 1989 låg närmare hälften av dagsbotsstraffen under 30 dagsböter. Fördelningen på dagsbotsskalan varierar dock givetvis med brottstypen. Av den tidigare redovisade statistiken (s. 10) framgår att sö-aff under 30 dags­böter är sällsynt vid vissa brottstyjwr, t. ex. våld eller hot mot tjänsteman, medan det är vanligare vid andra riwr av brott Vid vårdslöshet i trafik be­stäms sO-affet till under 30 dagsböter i närmare 90 % av fallen. Bland brottsbalksbrott vid vilka so-affet sätts under 30 dagsböter i mer än 50 % av fallen kan nämnas olaga inttäng, snatteri, vissa former av egenmäktigt förfarande och bedrägligt beteende samt åverkan. Att söaffet bestäms till under 20 dagsböter är däremot mer ovanligt.

Som jag nämnde förat beräknas dagsboten på grandval av den tilltalades årsinkomst som framräknas på visst sätt. Med de beräkningsgrander som tilllämpas får exempelvis en ensamstående person utan försörjningsskyldig­het med en inkomst pä 30 000 kr. en dagsbot på 20 kr. För att få en dagsbot pä 50 kr. fordras det att denne har en inkomst på 70 000 kr. En familjeför­sörjare med hemmamake och tvä b:ira och en inkomst på 100 000 kr. får en dagsbot på 15 kr. För att denne skjill fä en dagsbot pä 50 kr. fordras det en inkomst på ca 250 000 kr. År 1987 bestämdes dagsboten till 20 kr. eller


108


 


lägre för 38 % av de som dömdes till dagsböter som huvudpåföljd och till      Prop. 1990/91:68 50 kr. eller lägre för 80 % av de dömda. Med en dagsbot på 20 resp. 50 kr. blir det totala bötesbeloppet 600 kr. resp. I 500 kr., om antalet dagsböter är 30.

Även om man antar att en förskjutning mot högre dagsbotsbelopp kan ha skett på grand av löneutvecklingen de senaste åren, mäste man konstatera att den eftersträvade principiella skillnaden mellan ordningsförseelser och andra brott inte avspeglar sig i praktiken vad bötesbeloppen beträffar. T. ex. är den högsta felparkeringsavgiften (för parkering bl. a. där förbud att stanna råder) i Stockholm och Göteborg 500 kr. och inte sällan 300 kr. i det övriga landet Nyligen har den generella maximigränsen för felparkerings-avgifter höjts frän 500 kr. till 700 kr. i Stockholm och Göteborg och frän 300 kr. till 500 kr. i övriga landet. Ordningsboten för en bilförare som över­skrider högsta tillåtna hastighet med upp till 15 km/tim när hastighetsbe­gränsningen är 50 km/tim eller lägre är nu 700 kr. Överskrids den tilläma hastigheten ytterligare med upp till 30 km/tim är ordningsboten 900 kr. Antalet dagsböter vid exempelvis snatteri, egenmäktigt förfarande och be­drägligt beteende bestäms i stor utsträckning till 20 eller 25. Har gärnings­mannen en dagsbot pä 30 kr., får han bota motsvarande belopp som vid en fortköming. Minimibeloppet tio kr. som dagsbot — som är 1987 utdömdes i närmare 35 % av domar avseende snatteri — medför att bötesbeloppet blir lägre än en felparkeringsavgift

För allmänhetens bedömning av hur strängt snaffet är torde bötesbelop­pets storlek vara av väl sä stor betydelse som om beloppet bestäms i kronor eller i dagsböter. Det förhållandet att bötesbeloppet för samma person kan bli lägre vid ett brott som bestraffas med även ett ganska högt dagsbotsttaff än vid en ordningsförseelse som bestraffas med penningböter framstår som otillfredsställande principiellt sett. De låga bötesbelopp som i allmänhet blir aktuella vid brott som är ftekventa och som besttaffas med ett förhällande-vis lågt antal dagsböter kan medföra en fara för att brotten med det högre straffvärdet betraktas som ordningsförseelser. Jag delar kommitténs upp­fattning an dagsböter i princip bör reserveras för brott i mera egentiig me­ning medan penningböter bör användas vid brott som har karaktär av ord­ningsförseelse eller som annars är av bagatellartad nattir. För att dagsböter också skall framstå som strängare än penningböter är det nödvändigt att se över relationema mellan de båda bötesformema.

Som jag berörde förat bör därför den föreslagna höjningen av maximibe­loppet för penningböter motsvaras av en skärpning av dagsbotssöaffet sä att detta kommer upp till en rimlig nivå i förhällande till de höjda penningbö­terna.

Gränsdragningen mellan penningböter och dagsböter

Skärpningen kan genomföras pä olika sätt. Vid övervägande av tänkbara al­
ternativ har kommittén föreslagit bl. a. att fördelningen av brott som för­
skyller dagsböter och penningböter förändras genom att nedre delen av
.qo


 


skalan för antalet dagsböter slopas. Det minsta antal dagsböter som fär dö-      Prop. 1990/91:68 mas ut höjs säledes enligt förslaget frän en till 25. Brott som bedöms ha ett lägre straffvärde än så bör enligt kommittén bestraffas med penningböter, även om detta inte är särskilt föreskrivet för brottet

I denna del är kommitténs förslag i sina huvuddrag enligt min mening en framkomlig väg när det gäller att åstadkomma en rimlig relation mellan dagsböter och penningböter. Fördelningen av brott för vilka endast dagsbö­ter kan följa och för vilka penningböter är föreskrivet återspeglar uppenbar­ligen inte någon systematisk värdering av de olika brottens relativa soraff-värde. I många fall torde det stå klart att konkreta brott som besnaffas med dagsböter inte kan anses ha ett högre straffvärde än många penningbots-brott. Från den synpunkten framstilr det som tilltalande att övergå till att be-sö-affa den mer bagatellartade dagsbotsbrottsligheten med penningböter.

Kommitténs förslag har emellei-tid bemötts med invändningar. Dessa rör sig i många fall om den föreslagna gränsen 25 dagsböter. Rera remissins­tanser har pekat på att den synes skönsmässigt vald och inte motsvarar nä­gon naturlig gränslinje inom dagslx)tsskalan utan tvärtom ligger mitt inne i en intervall inom vilken straffmämingen för mänga vanliga dagsbotsbrott normalt ligger.

Jag har förståelse för dessa inviindningar. En gräns mellan penningböter och dagsböter på nivån 25 dagsböter med bibehållen straffmäming inom dagsbotsskalan torde medföra ätskilliga problem och risker för en ojämn praxis och dålig föratsebarhet

Ett genomförande av kommitténs förslag föratsätter enligt min mening att gränsen mellan penningböter o<;h dagsböter läggs vid en nivå som mot­svarar en naturlig gräns inom den nuvarande dagsbotsskalan och som dess­utom tillgodoser inn-esset av att endast sådan brottslighet som framstår som mer bagatellartad besttaffas med penningböter.

I stt-affmätningen råder en stor spännvidd mellan olika brottstyper. Som jag tidigare berört är dock dagsbotsstraff under 20 dagsböter relativt ovan­liga. Enligt nuvarande praxis utgör däremot 20-25 dagsböter normalsnaffet för en inte obetydlig del av bronsbialksbrotten när de inte är av särskilt all­varlig beskaffenhet, t ex. hemfridsbrott olaga intrång, ofredande, snatteri och bedrägligt beteende avseende iringa värden samt vissa former av egen­mäktigt förfarande och åverkan. 2Ci-25 dagsböter utgör också normalsnaffet för vårdslöshet i trafik och för åtskilliga brott mot andra ttafikförfatmingar. Av bötesdomama år 1987 löd totalv. 22 % på 20-25 dagsböter.

Frän dessa utgångspunkter anser jag det naturligt att brott som för närva­rande förskyller 20 dagsböter eller mer i princip även i fortsätmingen bör besn-affas med dagsböter medan brott med ett lägre snaffvärde bör kunna bestraffas med penningböter.

Strcffskalan för dagsböter

Vid sidan av förslaget att vissa bn)n som i dag bestraffas med dagsböter i

fortsätmingen skall besöaffas med penningböter föreslog kommittén vidare       HO


 


en generell skärpning av dagsbotssttaffet genom att en grandbelopp om      Prop. 1990/91:68 500 kr. skulle läggas till varje dagsbotssu-aff. I den delen har kommitténs förslag kritiserats av en i stort sen enhällig remissopinion.

Som jag tidigare anfört är inte heller jag beredd an ansluta mig till kommitténs förslag i den delen. Den skärpning av dagsbotssn-affet som be­hövs bör enligt min mening i stället ske genom an minimiantalet dagsböter inte sätts till 20 utan till 30.

Mitt förslag innebär även — vilket jag återkommer till — att minimibe­lopp för dagsboten höjs till 30 kr. Det sammanräknade minimibeloppet vid dagsböter blir dä 9(X) kr. Mitt förslag innebär säledes i motsats till kominit-téns förslag inte att dagsbotsstraffet beloppmässigt alltid skulle överstiga den högsta penningboten. Såsom framgår av remissbehandlingen av kom­mitténs förslag synes det emellertid svan an åstadkomma en sådan samord­ning utan att andra och svårare olägenheter uppkommer.

Den av mig förordade ändringen av minimiantalet dagsböter bör även föranleda att det nuvarande maximiantalet för ett brott höjs frän 120 till 150. När det gäller gränsen för antalet dagsböter vid gemensamt straff för flera brott torde det vara tillräckligt med en höjning frän 180 till 200 dags­böter.

Mitt förslag att straffskalan för dagsböter och gränsen mellan penningbö­ter och dagsböter ändras innebär att utgångspunkterna för straffmämingen vid dagsböter förändras i förhållande till den praxis som nu tillämpas. 1 den män brotten är så allvarliga an de i dag renderar 20 dagsböter eller mer, bör straffet även fortsätmingsvis bli dagsböter. Detta betyder att fall som i dag bestraffas med 20 dagsböter enligt mitt förslag i fortsättningen bör rendera 30 dagsböter.

För att bibehålla proportion i snaffmäöiingen bör en liknande skärpning ske vid brott som förskyller högre dagsbotsantal. Med tanke pä att proble­men med alltför låga totalbelopp för dagsbotstraffen i förhällande till pen­ningböter främst gäller domar med ett lågt antal dagsböter bör emellertid ökningen av antalet dagsböter kunna vara proportionellt något mindre vid brott som redan i dag bestraffas med ett högt dagsbotsantal. Jag har däriör begränsat mitt förslag till höjning av det högsta antalet dagsböter till 150. Detta innebär att antalet dagsböter för brott som i dag förskyller ett straff nära maximiantalet med mitt förslag i princip bör öka med 30. För brott som idag förskyller rant 60 till 80 dagsböter bör i sin tur antalet dagsböter i princip öka med 20.

Jag är medveten om att en ändring av förhällandet mellan dagsböter och penningböter och en ny straffskala för dagsböter av det slag som jag föreslär i ett inledningsskede kan medföra en viss ojämnhet och osäkerhet i snaffmätningen. Inte heller i dag finns emellertid någon fast etablerad praxis utan det utdömda antalet dagsböter beror, särskilt vid högre dagsbotsbelopp, på omständigheterna i det särskilda fallet och domstolens värdering av dessa. Tillämpningsproblemen bör därför i princip inte bli större med mitt förslag än de är i dag. Jag vill också betona att mitt förslag i princip inte är avsett att påverka bedömningen av förhållandet mellan olika

111


 


brotts so-affvärde. Förslaget irmebär endast att ytterpunkterna i den      Prop. 1990/91:68 sttaffskala vari brottens straffvärdle mäts förändras.

Tillämpningsområdet för penningböter

När det gäller brott av bagatellartad karaktär bör somjag nämnde nyss pen­ningböter tillämpas i stället för dagsböter. Jag syftar här pä brott som är av sä ringa beskaffenhet att de enligt nuvarande praxis inte tillmäts en högre straffvärde än 10-15 dagsböter.

Till den grapp av brott där penningböter därför bör kunna bli aktuella hör vissa fall av vårdslöshet i nafik som inte är ringa men som ändå bedöms som mindre allvarliga. Sådan våjrdslöshet i o-afik som består i forticöming torde däremot som regel inte kurna föranleda penningböter. När det gäller snatteri finns det vissa typer av butikstillgrepp som visserligen avser högre värden än de 50 kr. som enligt R\:s allmänna råd (RÅC 1:105) i allmänhet iakttas som värdegräns för åtalsunderlåtelse när tillgreppet är av engångsna-tur, men som med hänsyn till det tillgripnas värde eller andra speciella om­ständigheter ändå kan bedömas vara mindre allvarliga. Det bör i dessa fall vara möjligt att döma till penningböter även i mänga av de fall som i dag normalt bestraffas med 20 dagsböter.

Även vid andra ringa förmögenhetsbrott än snatteri, exempelvis vissa fall av bedrägligt beteende och egenmäktigt förfarande, bör pä liknande sätt penningböter kunna dömas ut.

Det bör dock framhållas att utrymmet för att tillämpa penningböter i stället för dagsböter generellt sen kan antas bli förhållandevis begränsat. År 1987 utdömdes 10 dagsböter i bara 2 % och 15 dagsböter i 6 % av alla bö-tesdomar.

Kommittén har i anledning av sitt förslag om ökad användning av pen­ningböter framhållit att det därigenom skulle kunna öppnas möjligheter till en vidgad användning av ordningsbot. Som föratsätming för att använda ordningsbot gäller att endast penningböter är föreskrivet för brottet (48 kap. 13 § rättegångsbalken). Genom att ändra bestämmelsen sä att ordningsbot fär användas även i andra fall dä penningböter kan följa pä brottet skulle man kunna få möjlighet att beivra den bagatellartade bötesbrottsligheten ge­nom föreläggande av ordningsbot.

Systemet med ordningsbot hair uppenbara fördelar, inte bara genom att det är resursbesparande utan även kriminalpolitiskt sett genom att samhälls-reaktionen sker i nära ansluming till brottet Det finns emellertid ocksä pro­blem av olika slag. Motionsyrkanden om att införa av ordningsbot vid snat­teri har ocksä behandlats av riksclagen vid flera tillfällen utan att vinna bi­fall. Frågan har senast behandlats av justitieutskottet (se JuU 1989/90:16 s. 7 f. och där gjorda hänvisningajr) vars majoritet då vidhöll sin tidigare ut­talade tveksamhet till ett system med ordningsbot vid snatteri. Riksdagen följde utskottsmajoriteten.

Inte heller enligt min mening finns det för närvarande tillräckligt under­
lag för att öppna möjligheten att använda ordningsbot vid snatterier eller 
      tl2


 


annan brottslighet som enligt mitt förslag kan föranleda penningböter. Erfarenheten av reformen bör få visa om det är lämpligt att så sker och för vilken eller vilka typer av brott som ordningsföreläggande i så fall bör kunna komma i fräga. Frägan kommer an övervägas av den parlamentariskt sammansatta kommitté (Ju 1990: 04) somjag nyligen med regeringens be­myndigande tillkallat för att göra en översyn av åklagarverksamheten och förandersökningsreglema (dir. 1990:27).


Prop. 1990/91:68


Dagsbotsutredning

En fräga som har tagits upp av remissinstanserna är om övergången från dagsböter till penningböter vid bagatellartade brott inverkar på polisens skyldighet att göra en dagsbotsutredning, sä att polisen skulle kunna under­låta att göra en sådan uttedning när den bedömer att straffet kommer att bli penningböter. Beträffande dagsbotsuttedning gäller enligt 4 § tredje stycket förandersökningskungörelsen (1947:948) att sådan unedning skall göras om det finns anledning att anta att dagsböter kan komma att dömas ut. I fråga om brott som är belagda med böter — och inte med penningböter eller nor­merade böter — får man därför åöninstone i inledningsskedet utgå från att dagsbotsutredningar görs i samma omfatming som nu. Det är dock på sikt mycket möjligt att sådana uttedningar kommer att kunna göras i minskad omfatming, exempelvis genom att det på grandval av domstolspraxis ut­vecklas ratiner för när det finns anledning att anta att bötema kommer att dömas ut i penningböter och inte i dagsböter.

3.3.2 Dagsbotsbeloppet

Mitt förslag: Minsta beloppet för en dagsbot höjs från 10 till 30 kr. Beräkningsgrunderna för dagsbotens belopp bibehålls i sina grand­drag. Om särskilda skäl föreligger, får dagsbotens belopp jämkas.


Kommittén föreslår att minimibeloppet höjs till 20 kr. och att den nuva­rande möjligheten att jämka dagsbotsbeloppet slopas.

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Ett par remissinstanser ställer sig dock tveksamma till att möjlighetema att jämka avskaffas.

Skälen för mitt förslag: Som en allmän huvudregel gäller att dagsbo­tens belopp skall anpassas till den dömdes betalningsförmåga och bestämmas inom en viss given ram. Lägsta dagsbot är för närvarande 10 kr. och den högsta 1 000 kr.

Som jag tidigare nämnt bestämdes dessa belopp genom lagändringar som trädde i kraft år 1982 och som innebar att de tidigare minimi- och maxi­mibeloppen höjdes. I samband därmed uttalades att höjningarna inte var av­sedda att rabba principema för beräkningen av dagsbotens storlek och inte


113


8 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 68


 


hade betydelse för andra fall än då ett särskilt lågt eller ett särskilt högt      Prop. 1990/91:68 belopp skulle faststäUas (prop. 1!?80/81:38 s. 15 f) .

En tanke bakom dagsbotssystemet när det genomfördes var att dagsboten skulle bestämmas till ett penningbelopp som den tilltalade kan avstå från räknat dag för dag utan att han Lider nöd eller brister i sin försöijningsskyl-dighet Principer för beräkningen av dagsboten har därefter utvecklats i praxis. För åklagamas del har riktiinjer för bestämmandet av dagsboten i sttafförelägganden meddelats av RÅ i det s. k. dagsbotscirkuläret. Som jag tidigare berört är den allmänna utgångspunkten att dagsboten i princip be­räknas till 1/1000 av årsinkomsten före skatt med avdrag för kosmadema för intäktemas förvärvande. Från det på detta sätt beräknade beloppet görs oUka avdrag med hänsyn till bl. a. försörjningsbörda, direkta skatter samt skatteprogressiviteten vid den stiitiiga direkta beskattningen.

Med de anvisningar som RÅ har meddelat får en ensamstående utan för-sörjningsskyldighct med en inkcmst på 30 000 kr. en dagsbot på 20 kr. En inkomst på 60 000 kr, ger en dagsbot om 40 kr. och en inkomst på 120 000 kr. en dagsbot om 75 kr. Det bör framhållas att anvisningama endast är av­sedda att uppfattas som allmänt vägledande riktlinjer samt att det inte bara är inkomst och förmögenhet som skall läggas till grand för beräkningen av dagsbotens belopp, utan även ekonomiska förhållanden i övrigt. Den tilltalades levnadsstandard kan också beaktas som ett uttryck för betalningsförmågan. 1 lagens förarbeten sägs: "Har den sakfällde ringa eUer ingen inkomst, oaktat hans levnadskosmader äro höga, böra dessa senare i stället för inkomsten läggas till grand vid dagsbotsbeloppets bestämmande" (prop. 1931:188 s. 55)

Lägsta och högsta dagsbotsbelopp

Det totala bötesbeloppet vid ett dagsbotssnaff är antalet dagsböter multipli­cerat med det belopp som varje dagsbot fastställs till. Även med den skärp­ning av dagsbotsskalan som jag tidigare förordat kan ett dagsbotsstraff bli beloppsmässigt väsentiigt lägre än ett flertal vanliga penningbotsbelopp, om inte också minimibeloppet för varje dagsbot ändras. Om nuvarande mi­nimibelopp behälls, kommer den lägsta totala bötessumman vid 30 dagsbö­ter att bli 300 kr. Även vid allvailig bötesbrottslighet som exempelvis ratt­fylleri, som kan föranleda straff i den övre delen av dagsbotsskalan kan det totala bötesbeloppet komma att klart understiga maximibeloppet för pen­ningböter.

Bl. a. i syfte att upprätthålla en rimlig relation i föriiällande till penning­böter är det därför enligt min mening påkallat med en väsentiig höjning av minimibeloppet för en dagsbot. För att inte betalningssvaga grapper skall drabbas alltför hårt bör minimibeloppet dock inte sättas till mer än 30 kr.

Mitt förslag innebär således a.tt dagsbotssö-affet i kronor räknat i de fall dagsboten bestäms till minimibeloppet blir minst 900 kr. (30x30) och högst 4 500 kr. (150x30). Enligt min bedömning kan bötesbelopp i den storleks­ordningen inte allmänt sett anses ligga på en alltför hög nivå, även om man beaktar att vissa grapper har en begränsad betalningsförmåga. Jag återkom-


 


mer emellertid sö-ax ull frägan om möjlighetema att i vissa fall jämka dags-      Prop. 1990/91:68 botens belopp.

När det gäller det nuvarande maximibeloppet om 1 000 kr. har kommit­tén ansett att en höjning inte är lämplig för närvarande. För att komma upp till högsta dagsbot fordras för närvarande enligt de anvisningar som RÅ har utfärdat en årsinkomst på rant 1,2 milj. kr. Det fordras en förmögenhet på 10 milj. kr. för en dagsbot på 500 kr. När det gäller så extremt goda in­komst- och förmögenhetsförhållanden delar jag kommitténs uppfattning att det nuvarande maximibeloppet får anses vara tillräckligt. Jag är alltså inte beredd att nu föreslå någon höjning av detta.

Beräkningen av dagsbotens storlek

En höjning av dagsbotens minimibelopp innebär att den differentiering med hänsyn till betalningsförmågan som dagsbotssystemet syftar till kommer att fä en minskad betydelse, om inte de allmänna beräkningsgrandema för dagsbotens storiek samtidigt ändras. Som jag tidigare redovisat bestämdes dagsbotsbeloppet är 1987 till 10 kr. i närmare 25 % av domarna och till 30 kr. eller därander i över 50 % av domarna. Även om förskjuöiingen mot högre dagsbotsbelopp säkerligen fortsatt sedan dess, är det dock uppenbart att ett minimibelopp om 30 kr. skulle innebära en förhållandevis långtgåen­de schablonisering.

Granderna för au beräkna dagsbotens storlek anges endast i allmänna drag i lagen. Ytterst ankommer det på domstolarna att, mot bakgrand av de allmänna uttalanden som gjorts i samband med lagstiftningen på området, bedöma hur systemet skall tillämpas. I praktiken torde domstolarna i dag till stor del söka vägledning i de anvisningar som RÅ meddelat för åklagarnas del.

Ser man till innehållet i dessa anvisningar, kan dock den statistiska för­delningen av dagsbotsbeloppen i olika domar framstå som något förvå­nande. En förklaring som ibland framförs till de förhållandevis låga belop­pen är att vissa domstolar och åklagare skulle genomföra en s.k. tyst jämk­ning och således bestämma dagsboten till ett lägre belopp än de allmänna principema föranleder. Det kan naturligtvis inte uteslutas att en sådan jämk­ning kan vara motiverad i enskilda fall. Om det tillämpas i större omfatt­ning, innebär det emellertid betydande risker för att lika fall kommer att be­handlas olika.

Allmänt sett är problemen med dagsbotssnaffen knappast heller att de skulle fastställas så att bötesbeloppen blev alltför höga. Snarare gäller mot­satsen. Ser man till andra jämförbara länder, synes bötessttaffen ofta fast­ställas till belopp som väsentiigt överstiger de svenska.

Det torde ocksä stä klart att dagsbotssttaffen i Sverige ursprangligen var
väsentligt mera kännbara än de är idag. Delvis sammanhänger detta med
den allmänna samhällsutvecklingen. Allmänt stigande välstånd och utveck­
lingen av sociala oygghetssystem har inneburit att bötesstraffen normalt
inte får samma betydelse som tidigare för den enskildes ekonomi.
          115


 


Härtill kommer dock också an beräkningsgrandema förändrats. Den all- Prop. 1990/91:68 manna utgångspunkten an dagsboten bestäms till 1/1000 av årsinkomsten har visserligen lång hävd. De avvikelser som gjordes från detta synes emel­lertid under läng tid efter dagsbotssystemets införande främst ha varit i höj­ande riktning, exempelvis med hänsyn till förmögenhet eller till att den dömde saknade försörjningsskyldighet

Enligt de anvisningar som R/ utfärdat görs däremot förhållandevis kraf­tiga generella avvikelser i sänkande rikming. Hänsyn till direkta och indi­rekta skatter samt rekommenderad avrandning innebär således an de 100 resp. 250 kr. som utgör 1/1000 av årsinkomster på 100 000 resp. 250 000 kr. reduceras med 35 resp. 125 kr. Det kan sättas i fråga om så kraftiga reduk­tioner är väl förenliga med de ursprangliga intentionerna bakom dagsbots-söaffet

För egen del anserjag an dei; saknas skäl an frångå den hittills gällande utgångspunkten att dagsbotsbeloppet i princip skall beräknas till 1/1000 av årsinkomsten. Det utesluter emellertid inte an det är angeläget an beräk­ningsgrandema i övrigt anpassa:; till ändrade förhållanden. En faktor som är av betydelse i det sammanhanget är självfallet dagsbotsstraffets relation till penningbotsstraffet och intresset av att bibehålla den differentiering i förhål­lande till betalningsfömiåga som dagsbotssöaffet syftar till. Skattereformen och dess betydelse för progressiviteten är en annan faktor som självfallet måste beaktas vid dagsbotsberäkningen.

Jag har inhämtat att RÅ påbörjat en översyn av sina anvisningar för dagsbotens beräknande. Översynen sker i samråd med Sveriges dornareförbund. En huvuduppgift för översynen är självfallet den anpassning av progressivitetsavdragen som krävs med hänsyn till skattereformen. Jag utgår från att en av de frågor som kommer att övervägas i det sammanhanget är från vilken nivå det över huvud taget är befogat att göra avdrag med hänsyn till projjressivitetsavdragen liksom även frägan om behovet av ett särskilt avdrag för indirekta skatter och existensminimum. Andra frågor som kan förtjäna närmare överväganden är om avdragen för hemmavarande bam är rätt avvägda och om anvisningama för beräkning av dagsbotsbeloppen för den som är gift eller sammanbor med annan under äktenskapsliknande former är anpassade till nutida syn på sam­levnadsfrågor.

Jämkning av dagsbotens storlek

Den nuvarande regeln om att dagsboten kan jämkas vid ringa brott ställdes ursprangligen upp för att ge möjlighet till en utjämning mellan fall då böter skulle dömas ut i dagsböter och fall då penningböter skulle dömas ut. Bestämmelsen tar sikte på lagöverträdelser som med hänsyn till omständig­heteraa i det särskilda fallet inte framstår som allvarliga utan mer har karak­tären av ordningsförseelser.

Enligt mitt förslag skall inte dagsböter utan i stället penningböter tilläm­
pas vid sädana lagöverträdelser och vid brott av bagatellartad karaktär.
116


 


Under sådana förhållanden är det som kommittén påpekat följdriktigt att       Prop. 1990/91:68 slopa den nuvarande jämkningsregeln.

Det synes emellertid mindre lämpligt att utesluta möjligheten att jämka dagsboten. I vissa fall kan ett straff utmätt i dagsböter tänkas komma att drabba onödigt hårt.

Ett sådant fall är då ett högt antal dagsböter döms ut och gärningsman­nens betalningsförmåga är väsentiigt nedsatt t ex. på grand av långvarig sjukdom eller allvarligt handikapp. Dagsbotsbeloppet bör då kunna jämkas så att bötema inte står helt utom betalningsförmågan. Inom grapper med små eller inga arbetsinkomster — t ex. vissa ungdomar, hemmavarande med bam och pensionärer — kan i vissa fall omständigheterna tänkas vara sådana att minirnibeloppet för en dagsbot kan behöva jämkas för att inte straffet skall drabba alltför hårt. En annan situation kan vara att brottet straffvärdemässigt ligger vid nedre gränsen för dagsböter och att gärnings­mannen har så goda ekonomiska förhållanden att tröskeleffekten av att brottet föranleder dagsböter och inte penningböter blir orimlig.

Möjligheten att jämka dagsboten bör — i likhet med vad som är fallet med den nuvarande jämkningsregeln — tillämpas restriktivt. För att mar­kera att det rör sig om undantagsfall bör det fordras att särskilda skäl före­ligger för att jämkning skall få ske. Jag återkommer till frågan om lägsta bötesbelopp för dagsböter.

Underlag för dagsbotsberäkningen

När det gäller underiaget för dagsbotsberäkningen har den tidigare (2.2.3) nämnda försöksverksamheten med utvidgad kontroll av den misstänktes egna uppgifter om sina ekonomiska förhållanden visat en förhållandevis god överensstämmelse mellan dennes uppgifter och de uppgifter som inhämtats genom kontrollslagning i SPAR. De skillnader som förekommit har i ganska stor utsträckning fått sin naturliga förklaring genom ändrade arbets- och levnadsförhållanden o. dyl. och den misstänktes egna uppgifter har i flertalet fall bara i begränsad mån varit lägre än registerappgiftema. Jag delar RPS' uppfatming att det nuvarande systemet får anses fungera i stort sett tillfredsställande och anser därför att föreskriftema och ratinema för inhämtande av dagsbotsuppgifter inte behöver ses över för närvarande.

117


 


3.4 Vissa gemensamma frågor 3.4.1 Böter som gemensamt straff


Prop. 1990/91:68


 


Mitt förslag: Ingår bland brotten ett som ensamt skulle bestraffas med dagsböter, skall det gemensamma sttaffet vara dagsböter. För brott för vilka det endast är föreskrivet penningböter skall det emellertid, om särskilda skäl föreligger, gå an döma särskilt till detta straff.

Kommittén föreslår ingen ändring.

Remissinstanserna berör int: denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Som gemensamt straff döms böter enligt 25 kap. 5 § BrB ut i dagsböter, om sådana är föreskrivna för något av brotten. Av 1 § framgår att dagsböter skall dömas ut när det i en straff­bestämmelse endast anges att böter är föreskrivet. Gemensamt straff får inte avse brott för vilket är föreskrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.

Mitt förslag när det gäller dagsböter innebär att uttrycket böter i en straffljestämmelse skall omfatta både penningböter och dagsböter. Med nuvarande regel om böter som gemensamt straff vid flera bötesbrott skulle straffet alltid bli dagsböter så snart det fanns något brott som inte var ett rent penningbotsbron, även om detta brott i sig endast skulle bestraffas med penningböter. Regeln om gemensamt straff bör enligt min mening ändras så att det endast blir när något av brotten i sig skulle besöaffas med dagsböter som det gemensamma straffet sllcall dömas ut i dagsböter. Om de enskilda brotten var för sig bara skulle besöaffas med penningböter, bör det gemen­samma straffet bli penningböter. Det av mig föreslagna förhöjda maximibe­loppet för penningböter som gemensamt straff för flera brott sörjer för att straffet i det enskilda fallet vid behov kan göras tillräckligt kännbart. En an­nan sak är att flerfaldig brottslighet av visst slag kan leda till bedömningen att dessa brott var för sig förskyller dagsböter i stället för penningböter.

Ett problem vid dagsböter som gemensamt straff för både dagsbotsbrott och penningbotsbrott är att det försmämnda proportionellt sett kan vara av mindre betydelse. Ett exempel pi detta kan vara en kombination av ett ringa förmögenhetsbrott exempelvis snatteri, och ett flertal hastighetsöverträdel­ser. Resultatet kan bli att straffet i kronor räknat genom det gemensamma dagsbotssn-affet blir väsentiigt lägre. För att undvika denna olägenhet bör det ges en möjlighet att döma särskilt till penningböter för ett eller fler brott i särskilda fall.


118


 


3.4.2 Minsta bötespåföljd


Prop. 1990/91:68


Mitt förslag: Alhnänna bötesminimum differentieras och höjs till 100 kr. vid penningböter och normerade böter samt till 450 kr. vid dagsböter.

Kommittén föreslär an minsta bötespåföljden höjs till 100 kr.

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag. Det minsta belopp som får dömas ut i böter är för närvarande 50 kr. Detta belopp har gällt sedan är 1982. Den skärpning av bötesstraffet som behövs pä grand av penningvärdesförändringama under senare år bör avse även allmänna bötesminimum. Den av kommittén föreslagna höjningen av beloppet till 100 kr. fär anses vara rimlig när det är fråga om penningböter eller normerade böter.

När det däremot gäller dagsböter är jag inte beredd att godta ett så lågt generellt minimibelopp. Enligt riiitt förslag skall bötesformen inte längre tillämpas vid brott av obetydlig beskaffenhet eller med karaktär av ord­ningsförseelser — utan penningböter i stället Att dagsböter är den allvarli­gare formen av bestraffning bör lämpligen markeras genom ett högre mi­nimibelopp än det som gäller vid penningböter. Det lägsta dagsbotssöaff som får dömas ut blir regelmässigt 900 kr. (30 x 30). Den jämkning av dagsboten som kan bli aktuell i speciella fall bör rimligen inte gå längre än att sö-affet som lägst blir 450 kr.


3.5 Följdändringar

Det finns ett mycket stort antal förfatmingar som innehåller föreskrifter om böter som snaff för olika brott. Sädana bestämmelser finns även i grandlag (se t ex. 5 kap. 12 och 14 §§ samt 6 kap. 3 § oyckfrihetsförordningen).

I de flesta av bestämmelsema anges inte vilken bötesform som är avsedd att användas. Enligt 25 kap. 1 § första punkten i dess nuvarande lydelse skall böter i dessa fall dömas ut i dagsböter. Mina förslag till ändringar in­nebär att såväl dagsböter som penningböter i fortsätmingen kan komma i fråga vid dessa brott För att åstadkomma detta krävs inte några ändringar i de enskilda straffbestämmelserna.

Mina förslag påkallar inte heller några ändringar i de bestämmelser där normerade böter föreskrivs som sttff.

När det gäller penningböter är situationen annorlunda. I de straffbestäm­melser för vilka penningböter nu tillämpas är genomgående böter till ett visst högsta belopp föreskrivet. Normalt överensstämmer det i bestämmel­serna angivna beloppet med det i brottsbalken nu föreskrivna generella maximibeloppet, 1 000 kr. För att det föreslagna nya maximibeloppet skall gälla för de enskilda brotten krävs ändringar om detta i bestämmelsema. Mitt förslag om ändring av dessa bestämmelser innebär att de i princip ändras sä att det i fortsättningen endast anges att penningböter är föreskrivet för brottet Härigenom kommer de i brottsbalken angivna maximi- och mi-


119


 


nimibeloppen för penningböter att bli tillämpliga. En fördel med en sädan       Prop. 1990/91:68 ordning är att beloppen i framtiden kan justeras utan att varje straffbestäm­melse behöver ändras. Möjligheten an i vissa fall föreskriva ett visst lägre högsta bötesbelopp bör dock bibehållas. I dessa fall bör utöycket "penning-Ixjter högst..." komma till använcining.

Ett genomförande av de lagiindringar som jag nu berön kan medföra vissa övergångsproblem. Frågan Ijehandlas närmare i specialmotiveringen till förslaget till övergångsbestänmelser i brottsbalken.

Vid sidan av de straffbestämmelser i vilka endast böter, normerade böter eller penningböter är föreskrivet finns ett inte obetydligt antal bestämmelser i vilka dagsböter föreskrivs som söaff. I sak har dessa bestämmelser inte an­nan innebörd än om endast böter föreskrivs. Dessa bestämmelser bör därför ändras sä att ordet dagsböter byts ut mot böter. Detta innebär att penningbö­ter skall användas där brottet förskyller ett lägre sönff än nettio dagsböter.

I vissa av de bestämmelser i vilka dagsböter är föreskrivet anges ett sär­skilt minimum. Möjlighetema att föreskriva ett sådant minimum kommer att finnas kvar även efter ett genomförande av mina förslag. Redan en föreskrift att dagsböter skall utdömas för brottet innebär emellertid att minimistraffet blir 30 dagsböter. De flesta särskilda minima som nu är föreskrivna ligger kring detta minimistraff Bestämmelserna bör därför ändras sä att dagsböter föreskrivs för brotten utan att något särskilt minimum anges.

Förslag till ändringar av vissai bestämmelser i grandlag har tagits upp i propoposition (1990/91:64) om ytö-andefrihetsgrandlag m. m.

3.6 Ikraftträdande

Ikraftträdandet av de här föreslagna lagändringarna måste föregås av ett för­hållandevis omfattande administrativt arbete. RÅ och RPS, som jag har samrått med under beredningen av detta lagstiftningsärende, har sålunda framhållit att en viss tid efter ett liksdagsbeslut erfordras dels för den över­syn av RÅ:s föreskrifter om ordlningsbot för vissa brott som påkallas av bl.a. höjningen av bötesminimum och dels för att fastställa nya blanketter och anvisningar och för att förbereda information inom bl. a. polisväsendet om de nya reglerna. För att tillgodose behovet av tid föresläs att lagändringarna träder i kraft vid årsskiftet 1991/92.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats de lagförslag som framgår av hemstiillän (avsnitt 6).

Lagförslagen 1 och 2 i hemställan har granskats av lagrådet. Övriga lag­förslag, som omfattas av 8 kap. 18 § regeringsformen, är följdändringar till ändringarna i brottsbalken. Dessia ändringar är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Bettäffande lagförslagen har jag samrått med andra berörda statsråd. 120


 


5    Spedalmotivering                            Prop. 1990/91:68

5.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16 kap.

16 §

Den som för oljud pä allmän plats eller annars offentiigen beter sig pä ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende till penningböter.

Ändringen innebär endast att uttrycket penningböter införs i paragrafen för att beteckna straffet

25 kap. Om böter m.m.

Böter skall dömas ut, enligt vad som är föreskrivet för brottet i fråga, i dagsböter, penningböter eller normerade böter. Är viss bötesiform inte föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i pen­ningböter.

I paragrafens inledning sägs att böter skall dömas ut i den t>ötesform som är föreskriven för brottet. Närmare bestämmelser om de olika bötesformema finns i 2 - 4 §§. Det nuvarande uttrycket — böter, högst visst belopp i kro­nor — som används i enskilda straffbestämmelser för att ange penningböter kommer att bytas ut mot termen permingböter.

I den andra meningen anges att om viss bötesform inte är särskilt föreskriven för ett brott så skall bötesstraffet som huvudregel dömas ut i dagsböter. Detta gäller alla brott för vilka det endast stadgas böter och som enligt nuvarande regler skall bestraffas med dagsböter. Förskyller ett sådant brott lägre straff än 30 dagsböter skall i fortsättningen penningböter tillämpas i stället för dagsböter. I den allmänna motiveringen lämnas, med utgångspunkt i nuvarande straffmämingspraxis, en redogörelse för hur gränsen skall dras mellan de båda bötesformema. Innebörden är att penningböter skall komma till användning endast i fall där brottet har ett ringa straffvärde. Härmed avses närmast de fall då dagsbotsantalet med nuvarande praxis blir lägre än 20 dagsböter.

Det bör anmärkas att de allmänna reglema om stt-affmäöiing i 29 kap. BrB är tillämpliga när ett bötesstraff skall dömas ut som dagsböter eller penningböter.

2§

Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst b-ettio och högst etthundrafemtio.

121


 


Varje- dagsbot fastställs till ett \'isst belopp från och med trettio      ProD 1990/91-68

till och ined ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, för­sörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om det finns särskilda skäl, får dagsbcitens belopp jämkas.

Minsta bötesbelopp är fyrahunclrafemtio la-onor.

I första stycket regleras det antal dagsböter som får dömas ut för ett brott. Bestämmelser om flerfaldig brottslighet och när dagsböter och penningböter fär användas som gemensamt sttaif tas upp i 5 och 6 §§.

Dagsbotsstraffet har skärpts genom att skalan för det antal dagsböter som får dömas ut har ändrats från 1-120 till 30-150 för ett brott. Det högsta antal dagsböter som fär dömas ut som gemensamt straff för flera brott har ökats från 180 till 200. Detta framgår av 6 § andra stycket

I andra stycket återfinns regler om beräkningsgrandema för dagsbotens storlek. Minimibeloppet för dagsboten har höjts från 10 till 30 kr. Möjligheten att jämka dagsboten vid ringa brott har ersatts av en regel om att dagsbotens Inlopp fär jämkas om det föreligger särskilda skäl. Angående dessa två frågor hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen under 3.3.2.

I tredje stycket anges att minsia bötesbelopp är 450 kr. Det medför att dagsboten inte kan jämkas mer än till 15 kr. i de fall där antalet dagsböter inte skall vara mer än 30. Det bcir dock understrykas att möjligheten till jämkning inte är avsedd särskilt för de lägsta bötesstraffen utan att den kan användas på alla nivåer.

3§

Penningböter skall bestämmas till lägst etthundra kronor och högst tvåtusen kronor. Om ett lägre högsta belopp är särskilt före­skrivet gäller dock detta.

Paragrafen innehåller regler om lägsta och högsta belopp för penningböter. Det lägsta belopp som får dömas ut i penningböter har höjts frän 50 kr. till 100 kr. och maximibeloppet för i>enningböter vid ett brott har höjts från 1 000 till 2000 kr. Möjlighet fmns dock att genom en särskild förskrift i en straffbestämmelse bestämma ett lägre maximibelopp än 2 000 kr.

Reglema om sttaffmätning i 29 kap. BrB är tillämpliga ocksä när dagsböter och penningböter skall mätas ut. När domstolen bestämmer penningsböter skall den alltså beakta inte bara brottets straffvärde utan ocksä andra omständigheter som isnligt bestämmelsema i nämnda kapitel påverkar so-affmätningen, t. ex, om det föreligger försvårande eller förmildrande omständigheter ellur om det är fråga om återfall. Även gänungsmannens ungdom skall beaktas särskilt, när brottet har begåtts av någon som inte fyllt 21 är. Vilket bötesbelopp som bör dömas ut vid olika brott är alltså beroende av förhållandena i det enskilda fallet

122


 


                                                                              Prop. 1990/91:68

Normerade böter är böter som, enligt vad som är föreskrivet för brottet skall bestämmas efter särskild beräkningsgrand. Minsta bötesbelopp är etthundra kronor.

Definitionen av normerade böter är densamma som i nuvarande 1 §.

Minsta bötesbelopp som får bestämmas är 100 kr. Det innebär att om den särskilda beräkningsgrunden i en straffbestämmelse för en viss gärning egentiigen skulle föranleda ett lägre so-aff än 100 kr. sä skall sttaffet ändå l>estämmas till detta belopp.

Bestämmelserna om gemensamt straff har sammanförts i 5 §.

Böter får användas som gemensamt straff för flera brott, om böter kan följa på vart och ett av brotten.

Om det finns särskilda skäl, får rätten döma till penningböter för ett eller flera brott för vilka sådan påföljd är föreskriven och samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i övrigt.

Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket är före­skrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.

I paragrafen regleras användningen av böter som gemensamt straff för flera brott.

I första stycket slås fast att böter får användas som gemensamt sttaff för flera bron om böter kan följa på vart och ett av brotten. Av 30 kap. 3 § första stycket följer att det alltid skall dömas till gemensam påföljd när någon döms för flera brott om något annat inte är föreskrivet

I andra stycket ges en möjlighet att döma särskilt till penningböter för ett eller flera pentungtwtsbrott och samtidigt döma till annan form av böter för brottsligheten i övrigt. För att detta skall vara möjligt krävs det att det föreligger särskilda skäl. Föratsätmingama är således desamma som när rätten enligt 30 kap. 3 § andra stycket BrB får döma till mer än en påföljd. Det bör vara fråga om brottslighet av olika art där ett gemensamt straff skulle ge ett orimligt resultat. Exempel pä detta kan vara ett förmögenhetsbrott som förskyller ett lågt antal dagsböter och ett antal trafikförseelser som förskyller höga penningböter. Dagsböter som gemensamt straff skulle i en sädan situation kunna ge ett proportionellt sen för lågt straff i kronor.

Det bör anmärkas att möjligheten att döma särskilt till penningböter äger tillämpning också när åklagare utfärdar strafföreläggande.

Regleringen i paragrafens tredje stycke motsvarar nuvarande 4 § andra stycket Bestämmelser om bötesstraff som inte får förvandlas till fängelse fmns i bl. a. 22 § bötesverkställighetslagen (1979:189).

123


 


                                                                              Prop. 1990/91:68

Böter som gemensamt straff för flera brott döms ut i dagsböter, om något av brotten förskyller dagsböter.

Som gemensamt straff får dagslxiter bestämmas till ett antal av högst tvåhundra och penningböter till ett belopp av högst femtu­sen kronor.

Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bö­tesstraff, får detta inte underskridas.

I första stycket föreskrivs att dagsböter döms ut som gemensamt straff om ett av brotten förskyller dagsbötei- och de andra förskyller dagsböter eller penningböter. Det räcker således inte — sä som gäller enligt nuvarande bestämmelse — att dagsböter är föreskrivet. Domstolen eller, vid strafföreläggande, åklagaren mäste bedöma om något av brotten sett för sig förskyller dagsböter. Om så inte är fallet skall det gemensamma sttaffet dömas ut i penningböter. Dagsböter skall säledes inte användas vid flerfaldig brottslighet om brotten var för sig förskyller endast penningböter.

Antalet dagsböter som skall kunna dömas ut som gemensamt stt-aff har höjts från 180 till 200. Högsta belloppet för penningböter som gemensamt sOBff har höjts frän 2 000 kr. till 5 iDOO kr.

I tredje stycket anges att om det är föreskrivet ett visst lägsta bötessöaff för något av brotten så får detta Ibelopp inte underskridas vid su-affmät-ningen beträffande flerfaldig brottslighet

Paragrafen är tillämplig ocksä när nägon skall dömas till böter för flera brott och samtidigt dömas till annan påföljd för brottsligheten i övrigt enligt 30 kap. 3 § andra stycket.

Böter tillfaller staten.

Paragrafen ersätter bestämmelsemai i nuvarande 6 §. Lagrådet har föreslagit att paragiafen skall innehålla endast en bestäm­melse om att böter tillfaller staten. Jag vill inte motsätta mig lagrådets för­slag mot bakgrand av att det såvitt kunnat uttönas i detta ärende, sedan la­gen (1983:274) om rätt till jakt upjihörde att gälla är 1988, endast i en för­fattning, reglementet (1891:23 s.l) för farten å Snömsholms kanal, finns bestämmelser om att böter skall tillfalla annan än staten. Dessa bestämmel­ser torde inte tillämpas numera.

Bestämmelsen är genom hänvisning i 9 § tillämplig även när det gäller vi­ten, som i särskilt fall förelagts genom beslut av domstol eller annan myn­dighet. Inte heller beträffande sådana viten torde det numera förekomma att vitet skall tillfalla annan än staten.

8§


Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställighetslagen (1979:189).


124


 


Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, för-   pj-pp 1990/91-68

vandias till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre mänader          '

enligt bestämmelsema i bötesverkställighetslagen.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 §.

Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skall 7 och 8 §§ äga motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är föreskrivet om böter.

Paragrafen motsvarar nuvarande 8 §. I enlighet med lagrådets förslag har hänvisningen i paragrafen jämkats med anledning av de ändringar som gjorts i 7 §. Detta medför inte någon ändring i sak eftersom det inte torde finnas några bestämmelser om att viten av ifrågavarande slag skall tillfalla annan än staten.

27 kap. 2 §, 28 kap. 2 §, 31 kap. 1 § samt 34 kap. 5 och 6 §§

Det högsta antal dagslxiter som får dömas ut i samband med villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till värd enligt socialtjänstiagen och med tilllämpning av 34 kap. 5 eller 6 § har höjts från 180 till 200. Dessutom har några språkliga ändringar gjorts i 34 kap. 5 och 6 §§.

Övergångsbestämmelser

1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2.    Är i äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst det utsatta beloppet. I fråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter eller, orn brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.

3.    Äldre bestämmelser om böter som skall tillfalla annan än staten, skall fortfarande tillämpas. Detsamma skall gälla beträffande äldre bestämmelser om viten, som blivit någon i särskilt fall förelagda av domstol eller annan myndighet och som skall tillfalla annan än staten.

Den nya lagstifmingen o-äder i kraft den 1 januari 1992.

Såsom tidigare redovisats är avsikten att penningböter skall föreskrivas i samtliga straffbestämmelser där i dag ett visst högsta belopp som inte överstiger I 000 kr. är föreskrivet. Sammantaget gäller detta ett mycket stort antal straffbestämmelser. I andra stycket har därför tagits in en före­skrift om att penningböter skall tillämpas i de aktuella fallen även om för-fatmingstexten inte blivit ändrad.

Enligt övergångsbestämmelsema till de ändringar i 25 kap.BrB som
ö-ädde i kraft år 1982 skall 25 kap. 1 § i dess äldre lydelse fortfarande till­
lämpas i fråga om bjöter för vilka det i en bestämmelse som trätt i kraft före
den I januari 1965 har utsatts ett högsta belopp som överstiger 500 kr. Detta
innebär att böter i dessa fall skall dömas ut i dagsböter. Om ett sådant brott
förskyller inindre än trettio dagsböter bör straffet i fortsätmingen kunna
25


 


dömas ut i penningböter. I andra stycket har därför föreskrivits att dessa fall       Prop. 1990/91:68

skall behandlas på samma sätt som fall där någon särskild bötesform inte är

föreskriven.

För den händelse det skulle bli aktuellt att tillämpa nägon nu gällande äldre bestämmelse om att böter Oi:h vissa slag av viten skall tillfalla annan än staten har i tredje stycket tagits in en föreskrift om att bestämmelsen i så fall fortfarande gäller (jfr. tidigan; 25 kap 7 §).

När det gäller frägan om enligt vilken lag som sö-aff skall bestämmas när en gäming begåtts före ikraftttädandet men bedöms därefter, har ingen sär­skild reglering ansetts behövlig. Enligt 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken gäller nämligen som huvudregel att straff skall bestämmas efter den lag scm gällde när gämingen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas skcJl den lagen tillämpas om den leder till frihet från straff eller lindrigare söaff.

Andringaraa av dagsbötemas minimi- och maximiantal, minimibeloppet för vaije dagslxjt samt de generella minimibeloppen för de olika bötesfor­mema innebär samtiiga skärpningar av lagstiftoingen. Härav följer att äldre lag skall tillämpas i bedömningen av gärningar som begåtts före ikraftträdandet.

När det gäller bron för vilka snaffet enligt tidigare lagstiftning skall dömas ut i dagsböter men som enligt den nya lagstiftoingen förskyller penningböter är situationen något mer komplicerad. Emellertid torde den principen gälla att en jämförelse skall ske mellan de resultat till vilka man kommer i det konkreta fallet genom tillämpning av äldre och ny lag. Bötema bör således i princip utmätas i penningböter endast om det står klart att detta innebär ett beloppsmässigt lägre straff än ett enligt äldre bestämmelser i dagsböter utmätt siraff.

Föreligger flera brott till bedömande för vilka ett gemensamt straff skall dömas ut, skall jämförelsen i princip utgå frän varje särskilt brott. Den nya regleringen innebär ju ingen ändring när det gäller granderaa för utmätande av gemensamt straff. En föratsätöiing för att de maximum som enligt äldre bestänunelser gäller för gemensamt straff skall kunna överskridas är dock att minst tvä av de brott som föreligger till bedömning har begåtts efter ikraftöädandet.

Den i 25 kap. 5 § andra stycket öppnade möjligheten att döma särskilt för brott för vilka penningböter äi- föreskrivet får endast utoyttjas för brott som begåtts efter ikraftträdandet.

5.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 9 kap. Om straff, vite och hämtning

En part, som mot bättte vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, döms till böter.

126


 


Förslaget innebär att termen dagsböter ersätts med böter. Övemädelser      Prop. 1990/91:68 kommer  således  i fortsättningen  att kunna bestraffas även  med penningböter. Ändringen är påkallad av att lägsta antalet dagsböter höjs från en till ö-ettio.

2§

Om en part mot bättre vetande för talan mot dom eller beslut döms han till böter.

1 paragrafen görs motsvarande ändring som i 1 §. I paragrafens nuvarande lydelse fmns upptaget ett särskilt sö-affminimum på 25 dagsböter, när det gäller överrätts dom. Denna särregel kan med dagens synsätt och regelsystem knappast anses befogad och har därför tagits bort. Även i dessa fall skall således göras en fri bedömning av överträdelsemas söraffvärde. Självfallet kan det vid en sädan bedömning finnas anledning att beakta att överklagandet avsett en högre rätts avgörande.

3§

Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brotunål förhala rättegängen genom påståenden eller invändningar, som är uppenbart ograndade, eller genom innehållande av bevis eller nä­gon annan otillbörlig åtgärd döms han till böter. Vad nu sagts om part gäller ocksä intervenient även om han inte har ställning som part.

Ändringen motsvarar den som föreslagits för 1 §.

Den som vid sammann-äde inför rätten stör förhandlingen eller fotograferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntiigen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillböriigt.

Ändringen innebär att uttrycket böter, högst ettusen kronor ersätts med termen penningböter. Bötesbelopppets storlek regleras i 25 kap. 3 § BrB.

6§ .

Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersök-ningslediffens förordnande inte får uppenbaras, döms han till bö­ter.

Ändringen motsvarar den som har föreslagits för 1 §.

127


 


48 kap. Om strafföreläggande »ch föreläggande av ordningsbot   p  990/91 -68

4§

Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott, för vilket inte föreskrivs svårare straff än böter., dock inte normerade b)öter, och beträffande brott för vilket föreskrivs böter eller fängelse i högst sex mänader. Om dagsböter skall användas som påföljd för brottet får dock strafföreläggande utfärdas endast när brottet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts förskyller högst etthundratjugo dagsböter.

Det finns särskilda bestämmelser om strafföreläggande för brott som har tegätts av nägon som är under arton år.

Ändringen innebär att det maximala antalet dagsbxiter som får föreläggas genom strafföreläggande höjs fräln 100 till 120. Höjningen föranleds av att det högsta antalet dagsböter som får dömas ut för ett brott enligt förslaget ändras från 120 till 150. Enligt förslaget skall detta medföra en straffskärpning på 30 dagsböter i det översta skiktet. För att utrymmet för att använda sttafföreläggande inte skall ändras höjs taket till 120 dagsböter

5.3 övriga lagförslag

Förslagen är rena följdändringar som bör göras med anledning av förslagen om ändring i 25 kap. BrB. Däratöver har i de flesta förfatmingar gjorts vissa redaktionella ändringar. Det bör särskilt anmärkas att de bestämmelser som finns i vissa författningar om att böter och vissa viten skall tillfalla kronan inte längre behövs rned hänsyn till den föreslagna regleringen i 25 kap. 7 och 9 §§ BrB. Dessa bestämmelser har därför tagits bort. Vidare finns i några författningar bestämmelser om att böter som inte betalas får förvandlas enligt allmänna strafflagen. Dessa föreskrifter är numera överflödiga. Frågan regleras i de nu gällande bestämmelsema i 25 kap. 7 § BrB. De bestämmelser som finns i vissa författningar om åklagare och domstol i mål angående förseelser mot den aktuella författoingen bör också tas bort. Vad som gäller i dessa frågor regleras i rättegångsbalken.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.  lag om ändring i brottsbalken,

2.  lag om ändring i rättegångsbalken,

3.  lag om ändring i kungörelsen (1885:56 s.l) med vissa föreskrifter till beredande av skydd för undervattenstelegrafkablar,

4.  lag om ändring i kungörelsen (1915:288) angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över riksgränsen,

5.  lag om ändring i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om

sjöfynd,                                                                                      128


 


6.     lag om ändring i lagen (1919:426) om flottoing i allmän flottied,        Prop. 1990/91:68

7.     lag om ändring i lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser,

8.     lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods som skall inlastas ä fartyg,

9.     lag om änciring i checklagen (1932:131),

10.  lag om ändring i lagen (1932:242) om skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m. m. för ordningsmaktens behov,

11.  lag om ändring i förordningen (1933:78) angående beteckning för vissa slag av vin,

12.  lag om ändring i skeppsklarerarförordningen (1934:119),

13.  lag om ändring i kungörelsen (1935:47) angående viss uppgiftsskyldighet i fråga om hamnar och lastageplatser ävensom kanaler och andra vattentrafikleder,

14.  lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling,

15.  lag om ändring i lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.,

16.  lag om ändring i kungörelsen (1939:707) angående skyldighet för förvaltare av fastighet att biträda vid utiämnande av inköpskort, m. m.,

17.  lag om ändring i lagen (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg,

18.  lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

19.  lag om ändring i vämpliktslagen (1941:967)

20.  lag om ändring i kungörelsen (1942:155) angående förbud mot försäljning av vissa kemikalier,

21.  lag om ändring i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m. m.,

22.  lag om ändring i lagen (1942:723) om skyddsympning inom försvarsväsendet,

23.  lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter,

24.  lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering,

25.  lag om ändring i kungörelsen (1945:174) med vissa bestämmelser till skydd mot skada frän gengasdrivet fordon eller redskap,

26.  lag om ändring i kungörelsen (1945:494) angående lån från vämpliktslånefonden,

27.  lag om ändring i lagen (1947:164) om förbud mot politiska uniformer,

28.  lag om ändring i kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensamrätt till brevfordran m. m.,

29.  lag om ändring i lagen (1949:183) om flottoingen i Tome och Muonio gränsälvar,

30.  lag om ändring i kungörelsen (1949:491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon,

31.  lag om ändring i lagen (1949:722) om pantiånerörelse,

32.  lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utiändska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,

33. lag om ändring i sjönödskungörelsen (1952:581),                       129

9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 68


 


34.  lag om ändring i lagen (1952:270) om skyddsympning vid krig eller        Prop. 1990/91:68 krigsfara m. m.,

35.  lag om ändring i lagen (l<)56:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och kotikurrensförtiållanden,

36.  lag om ändring i förordningen (1956:413) om klassificering av kött,

37.  lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617),

38.  lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

39.  lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)

40.  lag om ändring i lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring,

41.  lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),

42.  lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

43.  lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varasmuggling,

44.  lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,

45.  lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

46.  lag om ändring i lagen (1961:655) om undanförsel och förstöring,

47.  lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

48.  lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701),

49.  lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

50.  lag om ändring i lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss,

51.  lag om ändring i krigshandelslagen (1964:19),

52.  lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.,

53.  lag om ändring i förordningen (1966:36) om vissa uppgifter från näringsidkare,

54.  lag om ändring i kungörelsen (1966:37) om statistiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus,

55.  lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

56.  lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse,

57.  lag om ändring i radiolagen (1966:755)

58.  lag om ändring i folkbokföringslagen (1967:198),

59.  lag om ändring i patentiagen (1967:837),

60.  lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

61.  lag om ändring i förvalmingsprocesslagen (1971:291),

62.  lag om ändring i lagen (1971:965) om snaff för n-afikbrott som begåtts utomlands,

63.  lag om ändring i lagen (1972:260) om interaationellt samarbete rörande verkställighet av brotöniUsdom,

64.  lag om ändring i förordningen (1973:568) om vissa uppgifter frän rörelseidkare,

65.  lag om ändring i handelsregisteriagen (1974:157),

66.  lag om ändring i terrängkömingslagen (1975:1313),

67.  lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),

68.  lag om ändring i lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att

anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen,                       130


 


69.  lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet      Prop. 1990/91:68

70.  lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m.,

71.  lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker,

72.  lag om ändring i lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m. m.,

73.  lag om ändring i jaktiagen (1987:259),

74.  lag om ändring i lagen (1987:773) om ftitidsbåtsregister,

75.  lag om ändring i vägö-afikskattelagen (1988:327),

76.  lag om ändring i lagen (1988:328) om vägtt-afikskatt på utiändska fordon,

77.  lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

78.  lag om ändring i jämvägssäkeihetslagen,

79.  lag om ändring i lagen om tillfällig försäljning.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

131


 


Fängelsestraffkommitténs förslag till lagtext beträffande     Prop. 1990/91:68
böter (brottsbalken)
                                        Bilaga 1

28 kap. Om böter

1  § Böter ådöms i dagsböter, om ej penningböter eller normerade böter är stadgade eller fråga är om fall som avses i 3 § andra stycket.

2  § Dagsböter ådöms till ett antal av minst tjugofem och högst tvåhundra el­ler, om bötema ådöms som gemensamt söaff för flera brott högst trehundra.

Varje dagsbot fastställs i perigar till ett belopp från och med tjugo till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst förmögenhei; försörjningsskyldighet och ekonomiska för­hållanden i övrigt

Utöver vad nu sagts skall vid ådömande av dagsböter alltid ett grandbelopp pä femhundra kronor dömas ut

3 § Dagsbxiter fär ådömas för ett eller flera brott pä vilka dagsbxiter kan följa.
Som gemensamt straff för flera brott får dagsböter även ådömas, om dagsbö­
ter kan följa på något av brotten och för övriga brott ej är stadgat annat straff
än penningböter.

Bör pä brottet eller brotten lägre sttaff än tjugofem dagsböter följa skall penninglxjter högst ettusen kronor ådömas.

4 § Penningböter är böter för vilka är utsatt ett visst högsta belopp som inte
överstiger ettusen kronor.

Penningböter högst tvåtusen kronor får ådömas som gemensamt söaff för flera brott om penningböter kan följa pä alla brotten.

5  § Normerade t>öter är träter som bestäms efter särskild leräkningsgrand.

6  § Gemensamt straff i böter fär inte avse brott för vilket stadgats normerade Ixiter eller t)öter som inte får förvandlas till fängelse.

7  § Minsta bötesstraff är etthunidra kronor, om ej annat är föreskrivet.

När böter ådöms som gemensamt straff och för något av brotten är stadgat ett visst lägsta bötessöaff, fär detta ej underskridas.

8 § Om det med hänsyn till brottens antal, svårhet och inbördes samband fö­
religger synnerliga skäl får annsm påföljd än böter användas som gemensamt
sttaff för flera brott enligt denna balk, även om endast böter är stadgade för
brotten. Fängelse får härvid ådömas i lägst en och högst tre månader.

132


 


9 § Böter skall tillfalla staten, om ej annat är föreskrivet       Prop. 1990/91:68

Ådöms böter som genensamt straff för flera brott och skall böter för något       Bilaga 1
av brotten helt eller delvis tillfalla annan än staten eller användas för särskilt
ändamål, skall efter omständigheterna förordnas hur bötema skall fördelas.

10      § Om uppbörd och indrivning av böter fmns bestämmelser i bötesverk­
ställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst Qorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelsema i bötesverkställighetslagen.

11      § Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut
av domstol eller annan myndighet skall 9 § första stycket och 10 § äga
motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta
kapitel är stadgat om böter.

133


 


Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbaJlken


Prop. 1990/91:68 Bilaga 2


Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 16 kap. 16 §, 25 kap. 1-8 §§, 27 kap. 2 §, 28 kap. 2 §, 31 kap. 1 § samt 34 kap. 5 och 6 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i 25 kap. skall infSras en ny paragraf, 9 §, av följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


16 kap. 16 §•


Den som för oljud på allmän plats eller annars offentiigen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande be­teende till penningböter.

Den som för oljud på allmän plats eller annars offentiigen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande be­teende till böter, högst ettusen kronor.

25 kap. 1§2


Böter ådöms i dagslxiter.

Är för böter utsatt ett visst hög­sta belopp som inte överstiger ettu­sen kronor eller skall böter be­stämmas efter särskild beräknings­grund (normerade böter), ådöms de dock omedelbart i pengar.


Böter skall dömas ut, enligt vad som är föreskrivet för brottet i fråga, i dagsböter, penningböter el­ler normerade böter. År viss bötes­form inte föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.


2 §5


Dagsböter ådöms till ett antal av minst en och högst etthundratjugo.


Dagsböter skad bestämmas till ett antal av minst trettio och högst etthundrafemtio.


 


1          Senaste lydelse 1980:1133.

2          Senaste lydelse 1980:1133.

3          Senaste lydelse 1980:1133.


134


 


Nuvarande lydelse

" Varje dagsbot fastställs / pengar till ett belopp från och med tio till och med etmsen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hän­syn till den tilltalades inkomst för­mögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i öv­rigt År brottet ringa får dagsbotens belopp jämkas med hänsyn härtill.


Föreslagen lydelse

Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med tt-ettio till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hän­syn till den tilltalades inkomst, för­mögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i öv­rigt Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.

Minsia bötesbelopp ärfyrahund-rcrfemtio kronor.


Prop.1990/91:68 Bilaga2


 


Minsta bötespåföljd är femtio kronor, om ej annat är stadgat.


Penningböter skall bestämmas tid lägst etthundra kronor och högst tvåtusen kronor. Om ett lägre hög­sta belopp är särskilt föreskrivet, gäller dock detta.


4§


Normerade böter år böter som, enligt vad som är föreskrivet för brottet, skall bestämmas efter sär­skild beräkningsgrund.

Minsta bötesbelopp är etthundra kronor.

5 §5

Böter må användas såsom ge­mensamt straff för flera brott, om böter kunna följa å vart och ett av brotten.

Gemensamt straff i böter må ej avse brott, för vilket stadgats nor­merade böter eller böter som icke må förvandlas tid fängelse.


Böter såsom gemensamt straff för flera brott ådöms i dagsböter, om sådana är stadgade för något av brotten.

Såsom . gemensamt straff får dagsböter ådömas tdl ett antal av etthundraåttio och böter omedelbart i pengar tid ett belopp av tvåtusen kronor.

År för något av brotten stadgat ett visst lägsta bötesstraff, får det sttraffet ej underskridas.


Böter får användas som gemen­samt Stt-aff för flera brott, om böter kan följa på vart och ett av brotten.

Om det finns särskilda skäl, får rätten döma tid penningböter för ett eller flera brott för vilka sådan på­följd är föreskriven och samtidigt döma tid annan form av böter för brottsligheten i övrigt.

Gemensamt stt-qffi böter får inte avse brott för vilket är föreskrivet normerade böter eller böter som inte får förvandlas tid fängelse.


 


* Senaste lydelse 1980:1133. 5 Senaste lydelse 1980:1133.


135


 


Nuvarande lydelse



Föreslagen lydelse


Prop.1990/91:68 Bilaga 2


 


Böter skola tillfalla kronan, om ej annat är föreskrivet. Ådömas böter såsom gemensamt straff för flera brott och skola böter för något av brotten helt eller delvis tillfalla annan än kronan eller användas för särskilt ändamål, skall efter om­ständigheterna förordnas huru bö­terna skola fördelas.


Böter som gemensamt strciffför flera brott döms ut i dagsböter, om något av brotten förskyller dagsbö­ter.

Som gemensamt straff får dags­böter bestämmas tdl ett antal av högst tvåhundra och penningböter tid ett belopp av högst femtusen kro­nor.

Om det för något av brotten år föreskrivet ett visst lägsta bötes­straff, får detta inte underskridas.


 


Om uppbörd och indrivning av böter finnes bestämmelser i bö­tesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt be­stämmelserna i bötesverkställig­hetslagen.


Böter skall tillfalla staten, om inte annat är föreskrivet.

Om rätten dömer till böter som gemensamt straff för flera brott och böter för något av brotten hed eller delvis skall tdlfalla annan än staten eller användas för särskih ändamål, skad rätten med hänsyn tid omstän­digheterna bestämma hur böterna skall fördelas.


8§


Beträffarule vite som blivit någon i särskilt fad förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skola 6 § första stycket och 7 § äga motsvarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel år stadgat om böter.


Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bö­tesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas tid fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt be­stämmelserna i bötesverkställig­hetslagen.



' Senaste lydelse 1983:351.


Beträffande vite som blivd någon i särskiU fad förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skall 7 § första stycket och 8 § äga motsvarande tdlämpning. I fråga om annat vite skall tdlämpas vad i detta kapitel är föreskrivet om böter.


136


 


Nuvarande lydelse                Föresbgen lydelse               Prop. 1990/91:68

Bilaga 2

27        kap.
2 §7

Villkorlig dom får förenas med  Villkorlig dom får förenas med

dagsl)öter, högst etthundraåttio, va-        dagsböter, högst tvåhundra, vare sig

re sig Iwter har föreskrivits för brot-         bxjter har föreskrivits för brottet el-

tet eller ej.                         ler inte.

28        kap.
2 §8

Skyddstillsyn får förenas med Skyddstillsyn får förenas med

dagsböter, högst etthundraåttio, dagsböter, högst tvåhundra, vare sig

vare sig böter har föreskrivits för böter har föreskrivits för brottet el-

brottet eller ej.                                              ler inte.

31 kap

Kan den som är under tjugoett år och som begått brottslig gäming bli fö­remål för värd eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga får rätten överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig värd inom social­tjänsten.

Om brottslighetens straffvärde Om brottslighetens straffvärde
eller an eller den tilltalades tidigare eller art eller den tilltalades tidigare
brottslighet påkallar det, får jämte brottslighet påkallar det, fär jämte
överlämnande till vård inom social- överlämnande till värd inom social­
tjänsten dömas till dagsböter, högst tjänsten dömas till dagsböter, högst
etthundraåttio, vare sig böter har tvåhundra, vare sig böter har före­
föreskrivits för brottet eller ej.
       skrivits för brottet eller inte.

Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället får rätten, i sam­band med överlämnande enligt första stycket föreskriva att den dömde på tid och sätt som anges i domen skall biöäda den skadelidande med visst ar­bete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt Sådan före­skrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.

7     Senaste lydelse 1988:942.

8     Senaste lydelse 1988:942.

' Senaste lydelse 1990:64.                                                           -„


 


Nuvarafide lydelse


Föreslagen lydelse

34 kap. 5 §10


Prop.1990/91:68 Bilaga 2


Är den tidigare ådömda påfölj­den villkorlig dom, fär förordnande enligt 1 § I meddelas endast fär brott som begåtts före prövotidens början.

Meddelas förordnande enligt 1 § 1, får rätten, om den nya brotts­lighetens straffvärde eller art påkal­lar det, även döma till dagsböter, högst etthundraåttio, \aK sig böti:r har föreskrivits för brottet eller inte.

Är den tidigare påföljden villkor­lig dom, får förordnande enligt I § I meddelas endast för brott som be­gåtts före prövotidens början.

Meddelas förordnande enligt 1 § 1, får rätten, om den nya brotts­lighetens straffvärde eller art påkal­lar det, även döma till dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Tillämpas 1 § 1 eller 2, får rätt<;n besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 § I eller 2 eller förlänga prövotiden till ne är, dock endast om fråga därom upp­kommer i mäl vari den dömde häl:tats eller erhållit del av åtal före prövoti­dens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt I § 3 fär inte ske, med mindre fräga därom uppkommer i mäl vari den dömde häktats eller erhållit del av ätal inom ett är från prövotidens ungång.

6§"


enligt 28 kap. 3 §.

Tillämpas I § 1 eller 2 får rätten besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 § eller förlänga prövotiden till högst fem år. Har den dömde åtagit sig att följa en sådan behandlingsplan sorn avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3, till­lämpas bestämmelsema i 28 kap. 6 a §.


Är den tidigare ådömda påfölj­den skyddstillsyn, får rätten vid till­lämpning av 1 § I, om den nya brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brotts­lighet påkallar det även döma till dagsböter, högst etthundraåttio, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller ej. Är fängelse fÖr«;-skrivet för det nya brottet och kan, med hänsyn till sådana omständig­heter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § 11 inte tillämpas med mindre än att så­dant förordnande förenas med fri­hetsberövande, får rätten i stället fiir att döma till t>öter döma till fängelse


Är den tidigare påföljden skyddstillsyn, får rätten vid tillämp­ning av 1 § 1, om den nya brottslig­hetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet på­kallar det, även döma till dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Är fängelse föreskrivet för det nya brottet och kan, med hänsyn till så­dana omständigheter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § 1 inte tillämpas med mindre än att sådant förordnande förenas med frihetsberövande, får rätten i stället för att döma till böter döma till fängelse enligt 28 kap. 3 §.


 


10      Senaste lydelse 1988:942.

11      Senaste lydelse 1988:942


138


 


Nuvarande lydelse

Döms den tilltalade med tillämp­ning av 1 § 3 tiiU fängelse, skall när sö-affets längd bestäms skälig hän­syn tas till vad han har undergått till följd av domen pä skyddstillsyn och till vad han har avtjänat av fängelse som ådömts enligt första stycket el­ler 28 kap. 3 § liksom till böter som ådömts enligt första stycket eller 28 kap. 2 §. I fall som här avses fär fängelse ådömas pä kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a § första stycket lämnats i domen skall, om fängelse ådöms, detta beaktas, när straffets längd bestäms.

Fängelse enligt första stycket får inte ådömas och beslut enligt andra stycket eller beslut om undanröj­ande av skydstillsyn får inte medde­las, i annat fall än när fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgäng.


Föreslagen lydelse

Döms den tilltalade med tillämp­ning av 1 § 3 till fängelse, skall när sö-affets längd bestäms skälig hän­syn tas till vad han har undergått till följd av domen pä skyddstillsyn och till vad han har avtjänat av fängelse som dömts ut enligt första stycket eller 28 kap. 3 § liksom till böter som dömts ut enligt första stycket eUer 28 kap. 2 §. I fall som här avses får fängelse dömas ut pä kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i 28 kap. 6 a § första stycket lämnats i domen skall, om fängelse döms ut, detta beaktas, när Sö-affets längd bestäms.

Fängelse enligt första stycket fär inte dömas ut och beslut enligt andra stycket eller teslut om undan­röjande av skydstillsyn får inte med­delas, i annat fall än när fräga därom uppkommer i mäl vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före' prövotidens utgång.


Prop. 1990/91:68 Bilaga 2


 


1.    Denna lag näder i kraft den 1 januari 1992.

2.    Är i äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till högst det utsatta beloppet. I fråga om brott för vilket det i en bestämmelse som har trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts ett högsta belopp för böter som överstiger femhundra kronor skall dock straffet dömas ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff än trettio dagsböter, i penninglxiter.


139


 


2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken


Prop. 1990/91:68 Bilaga 2


Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1-3, 5 och 6 §§ samt 48 kap. 4 § rätte­gångsbalken skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


9 kap.

Part, som mot bättre vetande in-
En part, som mot bättre vetande

leder eller föranleder rättegång i     inleder eller föranleder rättegäng i tvistemål, straffes med dagsböter.        tvistemål, döms till böter.

2§


Föres av part mot bättre vetande talan mot dom eller beslut, dömes han till dagsböter, är det överrätts dom eller beslut, vare straffet lägst tjugufem dagsböter.


Om en part mot bätne vetande för talan mot dom eller beslut döms han till böter.


3§


Söker part i tvistemål eller måls­ägande i brottmål genom på­ståenden eller invändningar, som äro uppenbart ograndade, eller ge­nom innehållande av bevis eller an­nan otillbörlig Åtgärd förhala rätte­gången, straffes han med dagsböter. Vad nu sagts om part gälle ock in­tervenient även om han ej äger ställning av part.


Försöker en part i tvistemål eller en målsägande i brottmål förhala rättegången genom påståenden eller invändningar, som är uppenbart ogrundade, eller genom innehål­lande av bevis eller någon annan otillbörlig åtgärd, döms han tdl bö­ter. Vad nu sagts om part gäller också intervenient även om han inte har ställning som part.


5§'


Den som vid sammannäde inför rätten stör förhandlingen eller foto­graferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, döms till böter, högst ettusen kro­nor. Till samma straff döms den som muntiigen inför rätten eller i rättegängsskrift uttalar sig otillbö:r-ligt.


Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller foto­graferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 §, döms till penningböter. Till samma straff döms den som muntiigen inför ränen eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.


 


1 Senaste lydelse 1987:747.


140


 


Nuvarande lydelse

döms till böter, högst etmsen kro­nor. Till samma straff döms den som muntiigen inför ränen eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbör-Ugt.


Föreslagen lydelse

döms till penningböter. Till samma straffdoms den som muntiigen inför ränen eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.


Prop.1990/91:68 Bilaga 2



Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersöknings­ledarens förordnande icke får up­penbaras, stt-affes han med dagsbö­ter.


Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsle­darens förordnande inte får uppen­baras, döms han tiU böter.


48 kap. 4 §2


Strafföreläggande får utfärdas beträffande brott, för vilket ej stad­gas svårare snaff än böter, dock ej normerade böter, och beträffande brott, för vilket stadgas dagsböter eller föngelse i högst sex månader. Om dagsböter skall användas som påföljd för brottet, fär dock snaffö-reläggande utfärdas endast när brot­tet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts förskyller högst etthundra dagsböter.


Sttafföreläggande fär utfärdas beöäffande brott för vilket inte fö­reskrivs svårare straff än böter, dock ej normerade böter, och lenäffande bjrott, för vilket/öre5itnv.r böter eller fängelse i högst sex månader. Om dagsböter skall användas som på­följd för brottet får dock söafföre-läggande utfärdas endast när brottet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts för­skyller högst etthundratjugo dags­böter.


Det finns särskilda bestämmelser om sttafföreläggande för brott som har begåtts av någon som är under arton är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


2 Senaste lydelse 1988:820.


141


 


Lagrådet                                                       7" 90/91:68

"                                                                            Bilaga 3

Utdrag ur protokoll vid sammanöäde 1990-11 -07

Närvarande: f. d. regeringsrådet Elengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990 har rege­ringen pä hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt­rande över förslag till lag om ändring i brottsbalken, m, m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammaråklagaren Agneta Isbom Lind.

Förslagen föranleder följande ;imrande av lagrådet:

Förslaget tdl lag om ändring I brottsbalken

Enligt vad som upplysts vid fönxlragningen fmns inte längre några före­skrifter om att Ixiter skall tillfalla annan än staten eller användas för särskilt ändamål. Med hänsyn härtill bör 25 kap. 7 § endast innehålla att bxiter till­faller staten och hänvisningen i 25 kap. 9 § jämkas i överensstämmelse härmed.

Förslaget tid lag om ändring i rättegångsbalken lämnas utan erinran.

142


 


Innehåll


Prop. 1990/91:68


 


Proposition................................................... ......... I

Propositionens huvudsakliga iimehåll..................          1

Propositionens lagförslag................................           2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 december....

1990..........................................................         95

1       Inledning................................................. ....... 95

2       Bakgrand.................................................         96

 

2.1       GäUande bestämmelser m. m................. ....... 96

2.2       Framlagda förslag m. m........................ ....... 98

 

2.2.1          Fängelsesnaftkommittén.............. ....... 98

2.2.2          Trafiksäkerhetsrådet...................       100

2.2.3          Försöksverksamhet med nya ratiner för      

kontroll av underlaget för dagsbotsberäkning                 100

2.3  Rättstillämpningen...............................      101.

3  Allmän motivering...................................... ...... 103

3.1       Allmänna synpunkter på bötessnaff........        103

3.2       Penningböter......................................        105

3.3       Dagsböter..........................................        108

 

3.3.1          Dagsbötemas antal.....................        108

3.3.2          Dagsbotsbeloppet.......................        113

3.4 Vissa gemensamma frågor..................... ...... 118

3.4.1          Böter som gemensamt snaff..........       118

3.4.2          Minsta bötespåföljd..................... ...... 119

 

3.5       Följdändringar.....................................       119

3.6       Ikraftttädande.................................... ...... 120

 

4       Upprättade lagförslag.................................       120

5       Specialmotivering...................................... ...... 121

 

5.1       Förslaget till lag om ändring i brottsbalken        121

5.2       Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken               126

5.3       Övriga lagförslag................................. ...... 128

 

6       Hemställan..............................................        128

7       Beslut.....................................................        131

Bilaga 1      Fängelsestraffkommitténs förslag till lagtext be-      

ö-äffande böter (brottsbalken).......... ...... 132

Bilaga 2      Lagrådsremissens lagförslag........... ....... 134

Bilaga 3      Lagrådets ytttande...................... ....... 142


143


 


gotab  97368, Stockholm 1990