Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1990/91:47

om vissa frågor inför allmän fastighetstaxeringar 1992


Prop. 1990/91:47


Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 oktober 1990.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Erik Åsbrink

Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om fastighets­taxering inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter. Det är främst fråga om tekniska justeringar i värderingsförfarandet samt även vissa förenklingar.

Inledningsvis föreslås en ändring med anledning av den år 1990 besluta­de inkomstskattereformen. Vid den löpande inkomstbeskattningen av fas­tigheter klassificeras dessa i fortsättningen antingen som privatbostads-dier näringsfastigheter. Genom att denna klassificering tillmäts avgörande betydelse behövs ej längre bestämmelserna vid fastighetstaxeringen om indelning i beskattningsnaturen jordbruksfastighet resp. annan fastighet och del föreslås därför att de slopas.

Vidare föreslås all orden "laxerad som jordbruksfastighet" resp. "tax­erad som annan fastighet" i annan lagstiftning ersätts med "taxerad som lantbruksenhet" resp. "taxerad som annan taxeringsenhet än lantbruksen­het".

Småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet uppvisar skiftande värdenivåer beroende på hur stor areal produktiv mark som ingår i lant­bruksenheten. Värdet på småhus och tomtmark föreslås därför få variera med hänsyn härtill genom värdefaktorn faslighelsrättsliga förhållanden.

I lantbruksenheter kan det även fmnas hyreshus, företrädesvis beståen­de av arbetarbostäder och liknande. Dessa är emellertid så få lill antalet atl det inte bedöms som ändamålsenligt atl de nu taxeras enligt samma förfa­rande som användes vid 1988 års allmänna fastighetstaxering av hyreshus.

1    Riksdagen 1990/91. I .saml. Nr 47


Dessa i lantbruksenheterna ingående hus föreslås därför få värderas på     Prop. 1990/91:47 samma sätt som småhus under förutsättning att de innehåller högst tio lägenheter. Innehåller sådana hyreshus mer än tio lägenheter föreslås atl de inte skall kunna ingå i en lantbruksenhet.

För byggnadstypen ekonomibyggnader föreslås vissa tekniska omdispo­neringar avseende bl.a. värdefaktorn storlek. För växthusen föreslås att byggnadskategorin bestäms med hänsyn till deras konstruktion och anord­ning i övrigt.

Värderingsförfarandet för åkermarken föreslås bli förenklat bl. a. genom atl åkermarken delas upp i värderingsenheter endast vid arealer av större omfattning. Vidare föreslås att en ny värdefaktor, storlek, införs, med vilken kan beaktas de olika hektarpriser som förekommer vid olika areal-omfattning.

Även för betesmarken föreslås att storlek införs som en ny värdefaktor. Från förenklingssynpunkt föreslås att möjligheten till uppdelning i värde­ringsenheter slopas.

Vad beträffar skogsmarken föreslås bl. a. följande. Riktvärdet för skogs­mark av genomsnittlig beskaffenhet anknyts i fortsättningen lill ett eller flera värdeområden i stället för en region bestående av ett eller flera län. Vissa förändringar görs av värdefaktorn virkesförråd som innebär att fördelningen på trädslag bättre skall beaktas. Även för skogsmark införs värdefaktorn storlek för all de med arealen skiftande hektarpriserna skall kunna beaktas. Möjligheten att dela upp skogsmarken i värderingsenheler slopas. För skogsmarksinnehav som understiger 20 hektar införs ett för­enklat värderingsförfarande.

Även för skogsimpedimenten föreslås alt värdefaktorn storiek införs samt att värderingen förenklas genom att möjligheten lill uppdelning i värderingsenheler slopas.

Nuvarande uppdelning av taxeringsvärde och delvärde när taxeringsen­het tillhör olika församlingar föreslås bli slopad.

Slutligen föreslås vissa ändringar såvitt avser förberedelsearbetet. Dels föreslås all lidpunkten för när riksskatteverket senast skall lämna förslag lill föreskrifter inför allmän fastighetstaxering av lantbruksenheter också skall gälla de småhus med tomtmark som ingår i en lantbruksenhet. Dels föreslås att de uppgifter som behövs skall få inhämtas inför den allmänna fastighetstaxering av hyreshus- och induslrienheler som kommer att ske år 1994.


 


1 Förslag till

Lagom ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)


Prop. 1990/91:47


Härigenom föreskrivs i fråga om faslighetstaxeringslagen (1979:1152)

dels alt 4 kap. 11 § skall upphöra att gälla,

dels all I kap. 1 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 4 §, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap. 7 och 8 §§, 6 kap. 10 §, 7 kap. 3 §, 8 kap. 3 §, 10 kap. 2 och 3 §§, 12 kap. 3 §, I3kap. l-5§§, 14kap. l-5§§, 16kap.2§, 19kap. I, 3, 5 och 8 §§, 20 kap. 12 och 13 §§ samt 22 Icap. 5§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken till 4 kap. skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1 kap.


Vid fastighetstaxering skall be­slul fattas om fastigheternas skat­tepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall be­skattningsnatur och taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsen­het. Taxeringsvärde skall dock inte åsätlas fastighet, som enligt 3 kap. skall undantas från skatteplikt.


Vid fastighetstaxering skall be­slut fattas om fastigheternas skal-tepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall typ av taxeringsenhet och taxeringsvär­de bestämmas för varje taxerings­enhet. Taxeringsvärde skall dock inte åsätlas fastighet, som enligt 3 kap. skall undantas från skatte­plikt.


2 kap.

2§' Nuvarande lydelse Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.

Småhus            Byggnad som är inrättad till bostad ål en eller två

familjer. Till sådan byggnad skall höra komplement­hus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.


Hyreshus

Ekonomibyggnad

Industribyggnad Specialbyggnad


Byggnad som är inrättad till bostad ål minst tre fa­miljer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning lill hyreshus och som behövs för verksam­heten, skall utgöra hyreshus.

Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.

Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk.

Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet.

Med specialbyggnad avses

Försvars- Byggnad som används för försvarsän-
byggnad
    damål eller ekonomisk försvarsbered-


' Senaste lydelse 1988:200,


 


Nuvarande lydelse


Prop. 1990/91:47


 


Kommuni­kations­byggnad

Distribu­tions­byggnad

Värme-central

Renings­anläggning

Vård­byggnad

sport-

Bad och

idrotlsan läggning

Skol­byggnad


skåp, om byggnaden inte är en fristå­ende industriell anläggning. Även mässbyggnad skall utgöra försvars­byggnad.

Garage, hangar, lokstall, terminal, sta­tionsbyggnad, expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, repara­tionsverkstad och liknande, om bygg­naden används för allmänna kommu­nikationsända mål.

Byggnad som används i postverkets, televerkets, statens järnvägars, luft­fartsverkets, Sveriges Radio Aktiebo­lags och dess dotterbolags verksamhet.

Byggnad som ingår i överförings- eller distributionsnätet för gas, värme, elek­tricitet eller vatten.

Byggnad för produktion och distribu­tion av varmvatten för uppvärmning, dock ej sådan anläggning som även är inrättad för produktion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribu­tion.

Vattenverk, avloppsreningsverk, an­läggning för förvaring av radioaktivt avfall, sopstation och liknande samt pumpstation som hör till sådan anlägg­ning.

Byggnad som används för sjukvård, nyklerhetsvård, narkomanvård, bar­navård, kriminalvård, arbetsvärd, åld­ringsvård eller omsorg om psykiskt ut­vecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vård­byggnad, om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn.

Byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande, om allmänheten har tillträde till anläggningen.

Byggnad som används för undervis­ning eller forskning vid skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och

skola vars undervisning står under statlig tillsyn.

Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor.


Nuvarande lydelse


Prop. 1990/91:47


Kultur-      Byggnad som används för kulturellt

byggnad    ändamål såsom teater, biograf, muse-

um och liknande.

Ecklesia- Kyrka eller annan byggnad som an-stikbyggnad    vänds för religiös verksamhet.

Prästgård som avses i lagen (1988:183) om förvaltningen av kyrklig jord.

Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begrav­ningsplats.

Allmän       Byggnad som tillhör staten, kommun

byggnad    eller annan menighet och som används

för allmän styrelse, förvaltning, rät­tsvård, ordning eller säkerhet samt fri­tidsgård och byggnad med likartad an­vändning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet.

Övrig         Byggnad som inte skall utgöra någon

byggnad    av de tidigare nämnda byggnadstyper-

na.

Föreslagen lydelse Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.

Småhus            Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två

familjer. Till sådan byggnad skall höra komplement­hus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.

Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer, om byggnaden ingår i lantbruksen­het.


Hyreshus

Ekonomibyggnad

Industribyggnad Specialbyggnad


Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre fa­miljer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning lill hyreshus och som behövs för verksam­heten, skall utgöra hyreshus.

Till hyreshus skall dock Inte räknas byggnad som är Inrättad till bostad åt' minst tre och högst tio familjer, om den ingår i lantbruksenhet.

Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.

Växthus och djurstall som inle har anknytning lill jordbruk eller skogsbruk.

Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet.

Med specialbyggnad avses

Försvars- Byggnad som används för försvarsän-
byggnad
    damål eller ekonomisk försvarsbered-

skap, om byggnaden inte är en fristå-


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:47


 


Kommuni­kations­byggnad

Distribu­tions­byggnad

Värme-central

Renings­anläggning

Vård­byggnad

sport-

Bad

och

idrottsan

läggning

Skol­byggnad


ende industriell anläggning. Även mässbyggnad skall utgöra försvars­byggnad.

Garage, hangar, lokstall, terminal, sta­tionsbyggnad, expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, repara­tionsverkstad och liknande, om bygg­naden används för allmänna kommu­nikationsända mål.

Byggnad som används i postverkets, televerkets, statens järnvägars, luft­fartsverkets, Sveriges Radio Aktiebo­lags och dess dotterbolags verksamhet.

Byggnad som ingår i överförings- eller distributionsnätet för gas, värme, elek­tricitet eller vatten.

Byggnad för produktion och distribu­tion av varmvatten for uppvärmning, dock ej sådan anläggning som även är inrättad för produktion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribu­tion.

Vattenverk, avloppsreningsverk, an­läggning för förvaring av radioaktivt avfall, sopstation och liknande samt pumpstation som hör till sådan anlägg­ning.

Byggnad som används för sjukvård, nykterhetsvård, narkomanvård, bar­navård, kriminalvård, arbetsvärd, åld­ringsvård eller omsorg om psykiskt ut­vecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vård­byggnad, om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn.

Byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande, om allmänheten och har tilhräde till anläggningen.

Byggnad som används för undervis­ning eller forskning vid skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och

skola vars undervisning står under statlig tillsyn.

Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor.


 


Föreslagen lydelse

Kultur-      Byggnad som används för kulturellt

byggnad    ändamål såsom teater, biograf, muse-

um och liknande.

Ecklesia-        Kyrka eller annan byggnad som an-stikbyggnad    vänds för religiös verksamhet.

Prästgård som avses i lagen (1988:183) om förvaltningen av kyrklig jord.

Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begrav­ningsplats.

Allmäii       Byggnad som tillhör staten, kommun

byggnad    eller annan menighet och som används

för allmän styrelse, förvaltning, rätts­vård, ordning eller säkerhet saml fri­tidsgård och byggnad med likartad an­vändning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet.

Övrig         Byggnad som inte skall utgöra någon

byggnad    av de tidigare nämnda byggnadstyper-

na.


Prop. 1990/91:47


 


Nuvarande lyddse


Föreslagen lydelse


3 kap.

Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fasligheten skall undantas från skatteplikt om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervä­gande del används i deras verksamhet såsom sådana

1.  kyrkor, barmhärtighelsinrällningar, stiftelser och ideella föreningar
som avses i 7 § 5 och 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

2.  akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnes­fond, Apotekarsocielelens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m,, stiftelsen Sveriges sjömanshus

3.  sådana sammanslutningar av studerande vid universitet och högsko­lor, i vilka de studerande är skyldiga atl vara medlemmar, samt samarbets­organ för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som ankommer på sammanslutningarna och

4.  främmande makts beskickningar.


Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. Il a skaU ha beskattningsnaturen annan fastighet


Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligl 4 kap. 5 a ut­gör annan typ av taxeringsenhet än lantbruksenhet.


■Senaste lydelse 1985:1023.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:47


 


Taxeringsenhet och beskattningsnatur


4 kap.

Taxeringsenhet


Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligl en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena

Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligl en av följande kombinationer, om inte annal sägs i andra och tredje styckena, och ha en av JÖftande be­teckningar för typ av taxeringsenhet

1.  småhus, tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmark för småhusbebyggelse (småhusenhet)

2.  hyreshus, tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmark för hyreshusbebyggelse (hyreshusenhet)

3.  industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader och exploaleringsmark för sådan bebyggelse, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet)

4.  läktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark (industrienhet)

5.  specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhel)

6.  ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpedi­ment (lantbruksenhet).

Småhus, hyreshus och tomtmark för .sådana byggnader som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark, betes­mark och skogsmark, skall ingå i lantbruksenheten, om byggnaden el­ler byggnaderna behövs som bostad för ägare, arrendator eller deras ar-

Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hek­tar åkermark, betesmark och skogs­mark, skall ingå i lantbruksenheten, om byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för ägare, arren­dator eller deras arbetskraft.

betskrafl.

Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter under punkterna 1—6 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark laxeras lillsammans med den tomtmark, exploaleringsmark eller läktmark som ligger närmast. Har öv­rig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger lill övervägande del utanför sådan ort.

10 r


Marksamfällighel eller anlägg-ningssamfällighet skall utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har dd i samfälligheten, uteslutande eller så


Marksamfällighel eller anlägg-ningssamfällighet skall utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så


 Senaste lydelse 1986:258. ■* Senaste lydelse 1986:258.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lyddse                 Prop. 1990/91:47

gott som uteslutande är en- eller    gott som uteslutande är småhusjäs-tvåfämftjsfastigheter som  avses  ;     tigheter.   Detta  gäller inte  heller 24 a 2 mom. första stycket kommu-     samfallighet, som avser enskild väg nalskattelagen   (1928:370).   Detta     eller dike eller som har elt ringa gäller inle heller samfallighet, som     ekonomiskt värde, avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt vär­de.

Regleringsanläggning huvudsakligen avsedd för vattenkraftsändamål skall inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de kraftverk som har nytta av anläggningen.

5 kap.

7f

Vid taxeringen skall följande ddvärden bestämmas. För småhus-, hyreshus- och industrienhel:

1,    Byggnadsvärde

Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten.

2.    Markvärde

Markvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark, exploalerings­mark, läktmark och markanläggningar. För lantbruksenhet:

1.                                       Bostadsbyggnadsvärde  1. Bosladsbyggnadsvärde
Bostadsbyggnadsvärde är värdet        Bostadsbyggnadsvärde är värdet

av de småhus och hyreshus som hör     av de småhus som hör till laxe­
till taxeringsenheten.
             ringsenheten.

2.    Ekonomibyggnadsvärde

Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör lill taxeringsenheten.

3.    Tomtmarksvärde

Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.

4.    Jordbruksvärde

Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.

5.    Skogsbruksvärde

Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med växan­de skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk.

6.    Skogsimpedimenlsvärde

Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till taxeringsenheten.

8

Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av i 2 —5§§ angivna grunder.

Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde.

Tillhör delar av en taxeringsenhet olika församlingar skall anges hur stor del av ta.xeringsvärdet och ddvärdena som skäligen belöper på varje sådan del av taxeringsenheten.

' Senaste lydelse 1986:258.

 Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:47


6 kap.

10§


Vart och ett av ägoslagen åker­mark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment inom en taxe­ringsenhet skall utgöra en värde­ringsenhet. Uppdelning får dock ske i två eller flera värderingsenhe­ler, om det väsentligt underlättar värderingen.


Vart och ett av ägoslagen åker­mark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment inom en taxe­ringsenhet skall utgöra en värde­ringsenhet. År arealen åkermark inom en taxering.senhet av större omfattning får åkermarken dock uppdelas i två eller flera värderings­enheler, om del väsentligt under­lättar värderingen.


7 kap.

3

För byggnader och ägoslag som avses 18-15 kap. skall taxeringsvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet.

För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värdeområ-del.


Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm­mande, skall, utom såvitt avser vär-dejäklorerna storiek för småhus och storlek JÖr tomtmark för småhus, indelas i klasser. Resultatet av klassindelningen kallas klassindel­ningsdata.

Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestäm­mande, skall, utom såvitt avser vär­defaktorn storlek för småhus, tomt­mark för småhus, åkermark, betes­mark, skogsmark och skogsimpedi­ment indelas i klasser. Resultatet av klassindelningen kallas klassindel­ningsdata.

Riktvärde skall redovisas på karta, i tabell eller på annal sätt.

8 kap.

3f Nuvarande lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhål­landen för en eller flera av följande värdefaktorer.

Storlek             Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets

boutrymmen och biutrymmen.

Ålder                Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återståen-

de livslängd. Denna bestäms med hänsyn lill småhu­sels nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av boutrymme samt tidpunkten för dessa. Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 år.


' Senaste lydelse 1988:544. * Senaste lydelse 1988:544,


10


 


Nuvarande lydelse


Prop. 1990/91:47


 


Standard

Byggnadskategori

Fastighets-rättsliga förhållanden

Värdeordning


Standarden bestäms med hänsyn till småhusets bygg­nadsmaterial och utrustning.

För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton standardklasser.

Byggnadskalegorin bestäms med hänsyn till om små­huset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus saml, om särskilda skäl föreligger, antal lägenheter.

Med faslighelsrättsliga förhållanden avses om den tomtmark som småhuset är beläget pä utgör självstän­dig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte själv­ständig fastighet skall hänsyn även tas till möjlighe­ten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

Med värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten.


 


Storiek Ålder

Föreslagen lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhål­landen för en eller flera av följande värdefaktorer.

Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets boutrymmen och biutrymmen.

Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återståen­de livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhu­sets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av boutrymme samt tidpunkten för dessa. Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 år.

Standard

Standarden bestäms med hänsyn lill småhusets bygg­nadsmaterial och utrustning.

För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton standardklasser.

Byggnadskategori

Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om små­huset Ingår I lantbruksenhet eller Inte. För småhus som Inte ingår i lantbruksenhet bestäms byggnadska­tegorin även med hänsyn till om småhuset utgör fri­liggande småhus, kedjehus eller radhus samt, om sär­skilda skäl föreligger, antal lägenheter.

Fastighets-rättsliga förhållanden

Faslighelsrättsliga förhållanden bestäms för småhus som inte ingår i lantbruksenhet med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inle. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

För småhus .som ingår i lantbruksenhet bestäms fas-lighetsrättsliga förhållanden med hänsyn till omfatt­ningen och sammansättningen av den åkermark, be­tesmark och skogstnark som ingår i lantbruksenheten.

Värdeordning

Med värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten.


11


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:47


10 kap.


Som riktvärde för en ekonomi­byggnad avseende ett djurstall för mjölkkor som är byggt efter år 1969, är av normal beskaffenhet och har en storiek a v 301 - 400 kva­dratmeter får endast anges värden i en fastställd värdeserie.


Som riktvärde för en värderings­enhet avseende ett djurstall för nöt­kreatur som är byggt under åren 1980-1989, är av normal beskaf fenhet och har en storlek av 301 — 400 kvadratmeter får endast anges värden i en fastställd värdeserie.


3§ Nuvarande lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhål­landen för en eller flera av följande värdefaktorer.


Byggnadskategori

Storiek

Ålder

Beskaffenhet


Byggnadskategori bestäms med hänsyn lill det ända­mål värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för.

Storleken bestäms beträffande torkar med hänsyn till torkningsförtnåga, beträffande silor med hänsyn till lagringsvolym saml i övriga fall med hänsyn tift bygg­nadernas yta på marken.

Åldern ger uttryck för värderingsenhetens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Beskaffenhet bestäms med hänsyn lill byggnadsmate­rial och utmstning samt värderingsenhetens skick.


Föreslagen lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhål­landen för en eller flera av följande värdefaktorer.


Byggnadskategori

Storlek

Ålder

Beskaffenhet


Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det ända­mål värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för. Beträffande växthus bestäms dock byggnadskategorin med hänsyn till växthusets konstruktion och anord­ning i övrigt.

Storleken bestäms med hänsyn till värderingsenhe­tens yta på marken. Beträffande spannmålslager och silor bestäms dock storleken med hänsyn till lagrings­volymen.

Åldern ger ullryck för värderingsenhetens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Beskaffenhet bestäms med hänsyn lill byggnadsmate­rial och utrustning samt värderingsenhetens skick.


12


 


12 kap.

Nuvarande lydelse

Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om sär­skilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet.

Med de olika värdefaktorerna förslås:

Storlek             Med storlek avses tomtmarkens areal.

Vatten och       Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning

avlopp              och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten

och avlopp.

Fastighets-       Med fastighetsrältsliga förhållanden avses om tomten

rättsliga           utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmar-

förhållanden      ken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas

till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastig­het.

Typ av be-       Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är av-

byggelse          sedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus

eller radhus.

Speciell            Med  speciell belägenhet  avses tomtmarkens läge

belägenhet        inom värdeområdet t. ex. vid strand.

Föreslagen lydelse

Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vallen och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om sär­skilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet.

Med de olika värdefaktorerna förstås:


Prop. 1990/91:47


 


Storiek

Vatten och avlopp

Fastighets­rättsliga förhållanden

Typ av be­byggelse


Med storlek avses tomtmarkens areal.

Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten 0(:h avlopp.

Faslighelsrättsliga förhållanden bestäms för tomt­mark som är bebyggd med småhus som Inte Ingår I lantbruksenhet med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inle självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet.

För tomtmark som är bebyggd med småhus som ingår i lantbruksenhet skall fastighetsrältsliga JÖrhållanden bestämmas med hänsyn tiU omfattningen och sam­mansättningen av den åkermark, betesmark och skogsmark som Ingår i lantbruksenheten.

Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är be­byggd med småhus som ingår i lantbruksenhet eller annat småhus. Om tomtmarken är bebyggd med små-


 


" Senaste Ivdelse 1989:477.


13


 


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:47


 


Speciell belägenhet

Nuvai-ande lydelse


hus som Inte ingår i lantbruksenhet bestäms typ av bebyggelse även med hänsyn till om marken är avsedd all bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.

Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom värdeområdet t.ex. vid strand.

Föreslagen lydelse


13 kap.


Riktvärde för åkermark skall ut­göra värdet per hektar åkermark.


Riktvärde för åkermark skall ut­göra värdet, per värderingsenhet åkermark.


2§


Som riktvärde för åkermark som är tillfredsställande dränerad, av genomsnittlig godhet och med nor­mala bruknlngsförhållanden får en­dast anges värden i en fastställd värdeserie.


Som värde per hektar åkermark som är tillfredsställande dränerad genom självdränering eller äldre täckdikning, av genomsnittlig be­skaffenhet och som ingår i en ta.xe-ringsenhet som är av större omjatt-ning får endast anges värden i en fastställd värdeserie.


 


3§ Nuvarande lyddse Inom varje värdeområde skall riktvärden för åker bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Godhet             Med godhet avses åkermarkens produktionsförmåga.

För värdefaktorn godhet skall finnas minst tre klas­ser, där mittklassen svarar mol genomsnittlig oii/je/ inom värdeområdel.

Värdeskillnaden mellan två intilliggande klasser får uppgå till högst 20 procent av värdet för tnark med genomsnittlig godhet, dock lägst 500 kronor per hek­tar och högst 3 000 kronor per hektar.

För åker skall anges vilken eller vilka godhetsklasser som I huvudsak förekommer Inom olika delar av vär­deområdet.

Bruknlngsför-     Med bmkningsförhållanden avses åkermarkens läge I

hållanden         förhållande till annan åker samt dess inre arronde-

ring, dvs. fdltstorlek, fältform och förekomst av bruk­ningshinder.

För värdefaktorn bruknlngsförhållanden skaft finnas tre klasser där mittklassen svarar mot normala bruk-ni ngsJÖrhållanden Inom värdeom.rådet.

Värdeskillnaden mellan två Intilliggande kla.sser får uppgå till högst 20 procent av värdet för mark med normala brukningsJÖrhållanden, dock lägst 500 kro­nor per hektar och högst 3000 kronor per hektar.


14


Nuvarande lydelse                               Prop. 1990/91:47

För åker skall anges om det Inom del av värdeområdet I särskilt stor utsträckning förekommer annan bruk-nlngskla.ss än den normala.

Dränering          Åkermarkens dränering bestäms av befintliga täck-

dikningars beskaffenhet saml av markens behov av dränering.

För värdefaktorn dränering skall finnas högst tre klasser.

Föreslagen lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden för åker bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Storlek             Med storlek avses åkermarkens areal.

Beskaffenhet     Med beskajjénhet avses åkermarkens produktionsför-

måga och bmkningsförhållanden.

För värdefaktorn beskaffenhet skall finnas tre eller fem klasser, där miltklassen svarar mot genomsnittlig beskaffenhet inom värdeområdel.

Värdeskillnaden mellan högsta och lägsta klass fhr för åkermark, som är tillfredsslällande dränerad genom självdränering eller äldre täckdikning, uppgå lill högst 40 procent av värdet av åkermark av genomsnittlig beskajjénhet. Värdeskillnaden mellan två intilliggan­de klasser får dock uppgå tlU högst 3000 kronor per hektar.

Dränering          Åkermarkens dränering bestäms av befintliga täck-

dikningars och huvudavlopps beskaffenhet saml av markens behov av dränering.

För värdefaktorn dränering skall finnas högst tre klasser.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4§

Riktvärde för betesmark skall ut- Riktvärde för betesmark skall ut­
göra värdet per hektar betesmark
göra värdet per värderingsenhet be-
och anges för varje värdeområde
tesmark och anges för varje värde-
för åkermark.
                                  område för åkermark.

5§ Nuvarande lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för skilda förhållanden för värdefaktorn beskaffenhet. Med beskaffenhet avses främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings- och torr­läggningsförhållanden. För värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst //e klasser.

Föreslagen lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för
skilda förhållanden förföljande värdefaktorer.
                                         15

Storlek             Med storlek avses betesmarkens areal.


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:47


Beskaffenhet     Med beskaffenhet avses främst betesmarkens pro-

duktionsförmåga samt dess bruknings- och lorriägg-ningsförhållanden. För värdefaktorn beskaffenhet får finnas h'ögsl fem klasser.


Nuvai-ande lydelse


Föreslagen lydelse


14 kap.


Riktvärde för skogsmark med växande skog skall utgöra värdet per hektar skogsmark.


Riktvärde för skogsmark med växande skog skall utgöra värdet per värderingsenhet skogsmark.


2§


Som riktvärde Jör skogsmark med växande skog av genomsnittlig be­skaffenhet inom en region beståen­de av ett eller Jlera län eller delar därav får endast anges värden i en fastställd värdeserie.


Som värde per hektar skogsmark med växande skog av genomsnittlig beskaffenhet inom ett eller Jlera värdeområden och som ingår i en taxeringsenhet med 20 hektar skogsmark eller mer får endast för den överskjutande arealen anges värden i en fastställd värdeserie.


3§ Nuvarande lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.


Godhet

Kostnad

Virkesförråd

Trädslag

Grovskogs-procenl


Med godhet avses skogsmarkens virkesproducerande förmåga.

Kostnaden bestäms med hänsyn lill de väsentligaste kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av virkesproduktionen.

Om fler än en koslnadsklass förekommer skall anges vilken klass som svarar mot genomsnittlig kostnads­klass för värdeområdet.

Med virkesförråd avses vlrkesJÖrråd per hektar ut­tryckt i skogskubikmeter. Därmed avses fast volym stamvirke ovan stubbe Inklusive toppar och bark. För virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter per hektar får klasserna ej göras större än 10 skogskubikmeter.

Trädslagen bestäms med hänsyn till skogens samman­sättning. För värdefaktorn trädslag skall finnas klas­serna barrskog, lövskog och i vissa fall ädel lövskog (bok och ek).

Med grovskogsprocent avses den andel av barrsko­gens virkesförräd som beslår av träd med en brösl-höjdsdiameter av minst 25 centimeter på bark.

För värdefaktorn grovskogsprocent skall finnas minst tio klasser.


 


Föreslagen lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer, om Inte annat Jramgår av andra slycket.

Storlek             Med storlek avses skogsmarkens areal.

Godhet             Med godhet avses skogsmarkens virkesproducerande

förmåga.

Kostnad            Kostnaden bestäms med hänsyn till de väsentligaste

kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av virkesproduktionen.

Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges vilken klass som svarar mot genomsnittlig koslnads­klass för värdeområdet.

Virkesförråd      Med virkesförråd barrträd avses virkesförrådet av

barrträd            barrträd per hektar uttryckt i skogskubikmeter. För

virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter per hektar får klasserna ej göras större än 10 skogskubikmeter.

VlrkesJÖrråd     Med virkes förråd bok och ek avses virkesförrådet av

bok och ek        bok och ek per hektar uttryckt i skogskubikmeter. För

vlrkesJÖrråd upp till 200 skogskubikmeter får klasser­na inte göras större än 10 skogskubikmeter.

Virkesförråd     Med virkesförråd övriga lövträd av.ses virkesförrådet av

övriga lövträd   andra lövträd än bok och ek per hektar uttryckt I

skogskubikmeter. För virkesförråd upp till 200 skogs­kubikmeter per hektar Jår klasserna inte göras större än 10 skogskubikmeter.

Grovskogs-        Med grovskogsprocent avses den andel av virkes-

procent            förråd barrträd som består av träd med en brösl-

höjdsdiameler av minst 25 centimeter på bark.

För värdefaktorn grovskogsprocent skall finnas minst tio klasser.

För taxeringsenhet vars skogsmarksareal understiger 20 hektar skall dock riktvärdena bestämmas för skilda förhållanden JÖr följande värdefaktorer

Storlek             Med storlek avses skogsmarkens areal.

Virkes-             Med vlrkesJÖrråd avses summan av virkesförråden av

förråd              barrträd och lövträd per hektar uttryckt I skogskubik-

meter. För värdefaktorn virkesförråd skall finnas högst fem klasser.


Prop. 1990/91:47


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4§


Riktvärde för skogsimpediment skall utgöra värdet per hektar och anges för varje värdeområde för skog.


Riktvärde för skogsimpediment skall utgöra värdet per värderings­enhet skogslmpedimenl och anges för varje värdeområde för skog.


2    Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 47


5§ Nuvarande lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestäm­mas för skilda förhållanden för värdefaktorn beskaffenhet. Med beskaffen­het avses främst slag av förekommande vegetation samt fömtsättningar för ökad produktion.

Föreslagen lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestäm­mas för skilda förhållanden förföljande värdefaktorer.

Storlek             Med storlek avses skogsimpedimeniens areal.

Beskafienhet      Med beskaffenhet avses främst slag av förekomman-

de vegetation samt förutsättningar för ökad produk­tion.


Prop. 1990/91:47


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


16 kap.

2§.o

Ny taxering av fastighet skall ske om under löpande taxeringsperiod 1. ny taxeringsenhet bör bildas eller taxeringsenhet bör ombildas


2. taxeringsenhets beskattnings­natur eller skattepliktsförhållande bör ändras.


2. typ av taxeringsenhet eller tax­eringsenhets skattepliktsförhållan­de bör ändras.


Ny taxering av fastighet skall ske om fastigheten är indelad som sådan taxeringsenhet som skall taxeras vid viss allmän fastighetstaxering och det vid taxeringen visar sig att den bör indelas i annan typ av taxeringsenhet.

Ny taxering av fastighet skall ske även i andra fall om det visar sig att mark bör indelas i annat ägoslag eller byggnad i annan byggnadstyp än som skett. Ny taxering skall dock inte ske enbart på den grunden att mark som indelats som åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment bör indelas som något annat av dessa ägoslag.

19 kap.

1§" Senast den 15 december andra året före det år då allmän fastighetstaxe­ring äger rum, skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.


Senast nämnda dag lämnar riks­skatteverket beträffande småhus och tomtmark förslag till sådana fö­reskrifter som avses i 7 kap. 7 §. Senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar riksskatteverket beträf­fande övriga byggnadstyper och ägoslag förslag lill de föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §.


Senast nämnda dag lämnar riks­skatteverket beträffande småhus och tomtmark, utotn såvitt avser småhus och tomtmark JÖr småhus som ingår i lantbruksenhet, förslag lill sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §. Senast den 15 maj året före del år då allmän fastighetstaxe­ring äger rum lämnar riksskattever­ket beträffande övriga byggnadsty­per och ägoslag förslag till de före­skrifter som avses i 7 kap. 7 §.


'" Senaste Ivdelse 1988:544. " Senaste lydelse 1990:379.


 


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:47


Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall omedelbart tillställas statens lantmäteriverk och skaltemyndigheterna.

3§


Slalens lantmäteriverk och ar­betsgruppen skall undersöka vilka riktvärdetabeller för småhus, som med hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av fastighetstaxeringsdislriklet. För­slag härom skall upprättas. Under­sökningen skall även omfatta upp­rättande av förslag till riktvärde-kartor för tomtmark inom distrik­tet.


Statens lantmäteriverk och ar­betsgruppen skall undersöka vilka riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet, som med hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av fastighetslaxeringsdistriktet. För­slag härom skall upprättas. Under­sökningen skall även omfatta upp­rättande av förslag till riktvärde­kartor för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet inom distriktet.


Slalens lantmäteriverk och arbetsgruppen skall vidare pröva att en till­ämpning av förslag till föreskrifter enligt 1 § andra stycket leder lill tax­eringsvärden som svarar mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2 §. Motsva­rande prövning görs av förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus enligt första stycket.

5§'


Arbetsgruppen skall senast den 30 juni året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till skattemyndigheten överlämna för­slag lill riklvärdekartor för tomt­mark och riktvärdelabeller för små­hus. På samma gång skall arbets­gruppen föreslå ändringar i de för­slag till föreskrifter som avses i 1 § andra stycket.


Arbetsgruppen skall senast den 30 juni året före det år då allmän fastighetstaxering äger mm lill skattemyndigheten överlämna för­slag till riklvärdekartor för tomt­mark som inte ingår i lantbruksen­het och riktvärdetabeller för små­hus som Inte Ingår I lantbruksenhet. På samma gång skall arbetsgruppen föreslå ändringar i de förslag till fö­reskrifter som avses i I § andra stycket.


8§" Den som under andra året före taxeringsåret äger småhusenhet, som förvärvals under tredje året före taxeringsåret, är efter anmaning av skalte­myndighet skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.


Den som under andra året före taxeringsåret äger hyreshusenhet, .som förvärvats sedan JÖregående aU­männa lästighetsta.xering, är efter anmaning av skattemyndighet skyl­dig att till ledning inför allmän fas­tighetstaxering lämna uppgijt om de hyror som uppburits under andra


Den som under andra eller tredje året före taxeringsåret äger hyres-husenhel eller industrienhet är efter anmaning av skattemyndighet skyl­dig atl lämna de uppgifter som be­hövs till ledning inför allmän fastig­hetstaxering.


'-Senaste lvdelse 1990:379, '■'Senaste Ivdelse 1990:379,


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1990/91:47

året före taxeringsåret.

Den som under andra året före taxeringsåret äger industrienhet är efter anmaning från skattemyndig­het skyldig att tift ledning Inför aft­män Jäsllghetsta.xerlng lämna upp­giji om de hyror som uppburils un­der andra året före taxeringsåret.

Den som under andra året före taxeringsåret är innehavare av täklenhet eller annan taxeringsenhet på vilken täktverksamhet pågår eller eljest är tillåten, är efter anmaning från skattemyndighet skyldig alt till ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de priser som under andra året före laxeringsåret uppburils för brytvärd fyndighet.

Den som under andra året före taxeringsåret äger lantbruksenhet, som helt eller delvis förvärvats under liden den I juli 1987 —den 31 december 1990, är efter anmaning av skattemyndighet skyldig atl lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.

20 kap.

12§"' I fastighetslaxeringsnämnds beslul skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna I —3, dels grunderna för beslutet enligt punkterna 4 — 7, nämligen

1.    fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2.     taxeringsenhetens beskatt- 2. typ av taxeringsenhet och laxe-
nlngsnatur och skatlepliktsförhål- ringsenhetens skattepliklsförhål-
lande,
                                 lande,

3.  skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde saml värde av varje värderingsenhel,

4.  storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges 18-15 kap.,

5.  storleken av riktvärde,

6.  storleken av värderingshyra enligl 11 kap. 4 §, bruttokapilaliserings-faklor enligt 11 kap. 6 §, exploateringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, brytnings-faktor och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. 8 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt, ulnyttjandetid, regleringsmöjlighel och be­lägenhet enligt 15 kap. 3 § och återanskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § saml

7.    säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde.
/ beslutet skall också redovisas den

fördelning av taxeringsvärdet som har skett enligt 5 kap. 8 a tredje styc­ket.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla lusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt lusental kronor, faller bort. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.

1 fråga om dproduktionsenheler får grunderna för beslutet redovisas i särskild bilaga till nämndens beslul.

'Senaste Ivdelse 1986:258.                                                                                20


 


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:47


13§ I beslutet skall vidare anges taxeringsenhetens totala, enskilt innehavda landareal. För lantbruksenhet skall den anges i hektar med fyra decimaler och för övriga enheter i kvadratmeter.

Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark delats in i flera vär­deringsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värde­ringsenhel skall ske till hela hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt.

Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark, betesmark, skogs­mark eller skogsimpediment delals in i flera värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet, Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inle redovisas sär­skilt.

För tomtmark som ligger på lantbmksenhel skall arealen anges i såväl hektar som kvadratmeter.

22 kap.

5§'


person i hans ställe. Ledamot som här sägs skall vara svensk medborgare. Han får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräld­rabalken.


Regeringen förordnar för högst fem år i sänder för varje kammarrätt minst nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god kän­nedom om fastighetsförhållanden i allmänhet atl efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering. Av dessa perso­ner skall i fråga om varje kammar­rätt minst tre äga kunskap beträff­ande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan per­son under den tid, för vilken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe.


Regeringen förordnar för högst fem år i sänder för varje kammarrätt minst nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god kän­nedom om faslighetsförhållanden i allmänhet alt efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering. Av dessa perso­ner skall i fråga om varje kammar­rätt minst tre äga kunskap beträff­ande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst två beträffande värdering av lantbruksenhet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan taxeringsenhet än lantbruksenhet i övrigt. Avgår sådan person under den tid, för vilken han har blivit ut­sedd, förordnar regeringen annan


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1992.

Bestämmelsen i 4 kap. 11 § skall dock upphöra att tillämpas redan vid 1991 års särskilda fastighetstaxering.


" Senaste lydelse 1988:1283.


21


 


Den nya rubriken lill 4 kap. och de nya beslämmelserna i 1 kap. I §, 3 kap.     Prop. 1990/91:47 4§, 4kap. 5§ första slyckd, 16 kap. 2§, 20kap. 12§samt 22 kap. 5§ skall tillämpas redan vid 1991 års särskilda fastighetstaxering.

22


 


2 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:47

Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs alt 3§ lagen (1984:1052) om statlig fastighets­skatt och övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3§'       .

Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a)    1,5 procent av:

taxeringsvärdet avseende småhusenheten,

bostadsbyggnadsvärdet och lomtmarkvärdet avseende småhus på lant­bruksenhet, 75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,

b)    2,5 procent av:

taxeringsvärdet avseende hyres- taxeringsvärdet avseende hyres-
husenhel,
                            husenhet.

bostadsbyggnadsvärdet och tomt­marksvärdet avseende hyreshus på lantbruksenhet.

Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, huvud­sakligen bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före taxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt under de fem första åren och halv fastighetsskatt under de därpå följande fem åren.

För fastighet, som avses i 5§ kommunalskattelagen (1928:370), skall fastighetens ande/ av taxeringsvärdet på sådan sam/alJighet som avses i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfällig­heten utgör en särskild taxeringsenhet.

Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss lid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.

Om fastighetsskatt skall beräknas enligl olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.

1.  Denna lag- träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången, vid 1992 års taxering. .   .,

2.  Äldre bestämmelser i 3 § första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt, för beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1990.

3.  1 stället för det procenttal som föreskrivs i 3 § första stycket skall, i, fråga om småhusenhet samt småhus och tomtmark för småhus på lant­bruksenhet med beräknat värdeår före år 1991, procenttalet vid 1992 och 1993 års laxeringar utgöra 1,2.

Senaste lvdelse 1990:652.
' 1990:652,
                                                                                                          23


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:47


 


4. 1 stället för vad som följer av 3 § första stycket och punkt 3 skall vid följande års laxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fasligheter, bebyggda med byggna­der med nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör småhusen­het eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet:


4. I stället för vad som följer av 3 § första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fasligheter, bebyggda med byggna­der med nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör småhusen­het eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet. Detta gäller dock inte i fråga om sådanl småhus som är Inrättat till bostad åt minst tre och högst tio Jämftjer och som ingår i lantbruksenhet:


 

Taxeringsår

Värdeår

1992

1986-1990

1993

1987-1990

1994

1988-1990

1995

1989-1990

1996

1990


5. I stället för vad som följer av 3 § första slycket skall vid följande års taxeringar faslighetsskatt inte utgå eller endast halv faslighels-skatt utgå för fastigheter, bebyggda med byggnader vilka huvudsakli­gen innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår, om fastig­heterna utgör hyreshusenhet eller hyreshus och tomtmark för hyreshus på lantbruksenhet:


5. I stället för vad som följer av 3 § första stycket skall vid följande års taxeringar fastighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighets­skatt utgå för fasligheter, bebyggda med byggnader vilka huvudsakli­gen innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår, om fastig­heterna utgör hyreshusenhet. Del­samma gäller I fråga om sådant småhus som är Inrättat till bostad åt minst tre och högsl tio familjer och som ingår i lantbruksenhet:


 

Taxeringsår

Halv fastighetsskatt

Ingen fastighetsskatt

 

Värdeår

Värdeår

1992

1973-1976

1977-1990

1993

1975-1978

1979-1990

1994

1977-1980

f981-1990

1995

1979-1982

1983-1990

1996

1981-1984

1985-1990

1997

1983-1986

1987-1990

1998

1985-1988   ■

1989-1990

1999

1987-1990

 

2000

1989-1990

 

Denna lag-* träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.


1990:000,


24


 


3 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:47

Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs all 19§ lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

19§' Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfallighet, som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfalligheter, eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar. eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, eller av fiskevårdsom­råde, omfattande allenast en fastighet eller det till allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsförhållan- Beträffande egendomsförhållan­
den som rör makar, sambor, del-
den som rör makar, sambor, del­
ägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän,
ägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän,
redare som ingått överenskommel-
redare som ingått överenskommel­
se om partrederi eller deltagare i
se om partrederi eller deltagare i
samma gmvrörelse finns särskilda
samma gruvrörelse finns särskilda
bestämmelser. 1 fråga om förvalt-
bestämmelser. I fråga om förvalt­
ningen av fast egendom som artax-
ningen av fast egendom som är tax­
erad som jordbruksfastighet och
erad som lantbruksenhet och som
som ägs av minst tre gemensamt
ägs av minst tre gemensamt gäller
gäller särskilda bestämmelser i släl-
. särskilda bestämmelser i stället för
ldför2-6§§.
                                                      2-6 §§.

Bestämmelserna i 15 kap. 15 § föräldrabalken skall inle tillämpas i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, som till någon del ägs av omyndig eller omfattas av etl förvallarskap enligt föräldrabal­ken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Senaste lydelse 1989:255.                                                             .25


 


4 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:47

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs atl 18 kap. 7 § och 20 kap. 11 § ärvdabalken' och övergångsbestämmelserna till lagen (1989:30) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

18 kap.

Om det i ett dödsbo ingår fast Om det i ett dödsbo ingår fast

egendom som är laxerad som jord- egendom som är taxerad som lant-

bruksjästighet,  skall  boet  ha av- bruksenhet, skall boet ha avvecklat

vecklat fastighetsinnehavet senast fastighetsinnehavet senast fyra år

fyra år efter utgången av det kålen- efter utgången av det kalenderår då

derår då dödsfallet inträffade. Har dödsfallet inträffade. Har dödsboet

dödsboet förvärvat sådan egendom förvärvat sådan egendom därefter,

därefter,   skall   avvecklingen   ske skall avvecklingen ske snarast möj-

snarast möjligt.                                                     ligt.

Tillsyn över att avveckling sker utövas av den myndighet som regering­en bestämmer. Om avvecklingen inte har skett inom föreskriven tid, får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga dödsboet att fullgöra sin skyldighet. Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande får överklagas till kammar­rätten.

Den tingsrätt som har registrerat bouppteckningen efter den döde får på ansökan av dödsboet medge anstånd med avvecklingen, om del finns särskilda skäl. Anstånd meddelas för viss tid och får förenas med villkor. Medges anstånd, skall tingsrätten underrätta tillsynsmyndigheten om del­la.

20 kap.

11 r
Om det i den dödes tillgångar in-
  Om del i den dödes tillgångar in-

går fast egendom som är taxerad går fast egendom som är taxerad
som jordbruksfastighet, skall rätten som lantbruksenhet, skall rätten un-
underrätla den tillsynsmyndighet derrätta den tillsynsmyndighet som
som avses i 18 kap. 7 § andra styc- avses i 18 kap. 7 § andra stycket om
kel om dödsfallet.
                  dödsfallet.

1.  Denna lag" träder i kraft den 1 juli 1989.

2.  Om det i dödsboet efter någon 2. Om det i dödsboet efter någon som har avlidit före ikraftträdandet som har avlidit före ikraftträdandet ingår fast egendom som är taxerad  ingår fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet, gälleri släl- som lantbruksenhet, gäller i stället let för vad som sägs i 18 kap. 7 § för vad som sägs i 18 kap. 7 § första första stycket första meningen alt         stycket första meningen att boet

' Balken omtryckt 1981:359.

 Senaste lydelse 1989:30,

 Senaste lydelse 1989:30,

"Senaste lydelse 1989:30,                                                              ,26


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1990/91:47

boet skall ha avvecklat faslighetsin-     skall ha avvecklat fastighetsinne-
nehavet senast den 1 juli 1993.
      havet senast den 1 juli 1993.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

'Senaste lydelse 1990:000.                                                               27


 


5 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:47

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs alt 9§ delgivningslagen (1970:428) skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

9§'

Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten, överbringas handlingen till någon som har rätt atl företräda den juridiska personen eller, om flera är gemensamt behöriga, lill någon av dem. Saknas behörig ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas hand­lingen till denne.

Delgivning med dödsbo genom Delgivning med dödsbo genom
att handlingen överbringas till nå-
all handlingen överbringas lill nå­
gon av dödsbodelägarna får ske en-
gon av dödsbodelägarna får ske en­
dast om denne sitter i boet eller om
dast om denne sitter i boet eller om
delgivningen föranleds av atl döds-
delgivningen föranleds av att döds­
boet innehar fast egendom som är
boet innehar fast egendom som är
taxerad som jordbruksfastighet,
taxerad som lantbruksenhet. Döds-
Dödsbodelägare som mottagit
boddägare som mottagit handling­
handlingen skall utan dröjsmål un-
en skall ulan dröjsmål underrätta
derrätta övriga delägare om delgiv-
övriga delägare om delgivningen.
ningen.

Dödsbodelägare som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen, även om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall för att handling­en utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt all företräda boet.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1991.

'Senaste lydelse 1989:33.                                                                                    28


 


6 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs alt 7 kap. 16 § jordabalken' skall ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:47


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1 kap.

16 §-


Efter exekutiv försäljning av fas­tighet gäller upplåtelse av nyttjan­derätt, servitut eller rätt lill elek­trisk kraft mot den nye ägaren en­dast om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligl 12 kap. utsökningsbalken el­ler rättigheten enligl samma kapitel är skyddad utan förbehåll. Är fas­tigheten laxerad som hyreshusen­het, gäller dock upplåtelser som av­ser hyra av en bostadslägenhet med obestämd hyrestid och som grundar sig på en skriftlig handling alllid mot den nye ägaren, om hy­resgästen har tilltrält lägenheten före den exekutiva försäljningen.

Efter exekutiv försäljning av fas­tighet gäller upplåtelse av nyttjan­derätt, servitut eller rätt till elek­trisk kraft mot den nye ägaren en­dast om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt 12 kap. utsökningsbalken el­ler rättigheten enligt samma kapitel är skyddad utan förbehåll. Är fas­tigheten laxerad som atman fastig­het och har den vid ta.xeringen be­tecknats som hyreshusenhet, gäller dock upplåtelser som avser hyra av en bostadslägenhet med obestämd hyrestid och som grundar sig på en skriftlig handling alltid mot den nye ägaren, om hyresgästen har till­trätt lägenheten före den exekutiva försäljningen.

Bestämmelser om verkan av underiåtenhet att uppsäga arrende- eller hyresavtal som enligt första stycket ej gäller mol ny ägare finns i 12 kap. utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.


' Balken omtryckt 1971:1209,  Senaste lydelse 1984:694,


29


 


7 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:47

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom förskrivs att 12 kap. 25 och 58 §§ utsökningsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse                 Föreslagen lydelse

12 kap.

25 §' 1 sakägarförteckningen upptas förutom exekulionsfordringen

1.  fordran som skall utgå med förmånsrätt enligl 6 § 1 eller 7 § 1 eller 2 förmånsrättslagen (1970:979) och som förfaller lill betalning senast den tillträdesdag som anges i 36 §.

2.  fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,

3.  fordran som är förenad med förmånsrätt i fasligheten på grund av betalningssäkring,

4.    nyttjanderätt, servitut eller 4. nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft som besvärar
rätt till elektrisk kraft som besvärar
fastigheten, om rättigheten är in-
fasligheten, om rättigheten är in­
skriven eller grundar sig på skriftlig
skriven eller grundar sig på skriftlig
handling som är tillgänglig eller av-
handling som är tillgänglig eller av­
ser hyra av en bostadslägenhet i en
ser hyra av en bostadslägenhet i en
fastighet, som är taxerad som an-
fastighet, som är taxerad som hy-
nan fastighet och vid ta.xeringen be-
reshusenhet, om hyresgästen har
tecknats .som hyreshusenhet, om
tillträtt lägenheten, dock ej sådan
hyresgästen har tillträtt lägenheten,
rättighet som skall bestå oavsett
dock ej sådan räftighet som skall
   fastighetens försäljning.

bestå oavsett fastighetens försälj­ning.

5.    förrättningskostnaderna.

Om fastigheten hör till konkursbo, upptas även arvode och annan kost­nad för faslighetens förvaltning under konkursen.

58 §-

Vid försäljning under hand skall köparen åläggas all svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fastigheten och för förrättningskoslnaderna, i den mån ej borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden medger all försäljning får ske ulan all förrättningskostnaderna blir läckta. Rätt på grund av ägarhypotek anses ej som fordran.

Fordran som är förfallen till betalning skall betalas kontant, om ej köparen visar att han har avtalat annat med borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej sökanden har avstått från täckning av forrättningskostnaderna, skall vad som behövs för sådan täck­ning betalas kontant.

Före försäljningen upplåten rät-    Före försäljningen upplåten rät-

tighet   som   grundas   på   skriftlig     lighet   som   grundas   på   skriftlig handling skall förbehållas. Förbe-     handling skall förbehållas, Förbe-

' Senaste Ivdelse 1984:695,

' Senaste lydelse 1984:695,                                                                                 30


 


Föreslagen lydelse

håll skall också göras för varje upp­låten hyresrätt lill en bostadslägen­het i en faslighet, som är laxerad som hyreshusenhel, om hyresgäs­ten har tillträtt lägenheten. I fråga om sådana rättigheter gäller vad som sägs i 47 §.

Nuvarande lydelse

håll skall också göras för varje upp­låten hyresrätt till en bostadslägen­het i en fastighet, som är taxerad som annan Jastighet och vid taxe­ringen betecknats som hyreshusen­het, om hyresgästen har tillträtt lä­genheten. 1 fråga om sådana rättig­heter gäller vad som sägs i 47 §.

Köparen skall lämna handpenning enligt vad som föreskrivs i 35 § i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling har upprättats. Försummas det, är köpet ogiltigt.

Blir köpet ogiUigt, gäller bestämmelserna i 43 § om handpenning. Vad som sägs om auktion i 43 § första slycket gäller även försäljning under hand.

1 övrigt bestämmer kronofogdemyndigheten köpevillkoren.


Prop. 1990/91:47


 


Denna lag träder i kraft den I januari 1991.


31


 


8 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:47

Lag om ändringi lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 och 9 §§ lagen (1982:618) om utländs­ka förvärv av fast egendom m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 kap.

Frågan om förvärvstillstånd får Frågan om förvärvstillstånd får

inte prövas förrän förvärvet har inle prövas förrän förvärvet har

skett, om det är fråga om köp, byte skett, om det är fråga om köp, byte

eller gåva av fast egendom som är eller gåva av fast egendom som är

laxerad som annan Jastighet och laxerad -somhyreshusenhel  eller

därvid betecknats såsom hyreshus-    som lantbruksenhet.
enhet eller är taxerad som jord­
bruksjäst Ighet.

Tillstånd att förvärva fast egendom på offentlig auktion enligl 3 kap, 3 § eller enligt 7 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. eller 17 § jordförvärvslagen (1979:230) lämnas före auktionen.

9§

1 fråga om förvärv av fast egen- I fråga om förvärv av fast egen­
dom som är taxerad som jordbruks-
dom som är taxerad som lantbruks-
fastighet gäller 10,
II och 15§§ enhet gäller 10, II och 15 §§ jord-
jordförvärvslagen (1979:230).
     förvärvslagen (1979:230).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

32


 


9 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:47

Lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lyddse

Om fast egendom som är taxerad Om fast egendom som är taxerad

som jordbruksjästighet ägs av minst som lantbruksenhet ägs av minst tre

tre gemensamt, tillämpas denna lag gemensamt, tillämpas denna lag i

i stället för 2 - 6 §§ lagen (1904:48 stället för 2 - 6 §§ lagen (1904:48 s.

s. 1) om samäganderätt.                 1) om samäganderätt.

Avtal som strider mot denna lag är utan verkan. Detta gäller dock inte avtal i frågor som avses i 9— 11 §§.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991

33

3    Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 47


10 Förslag till                                                 Prop. 1990/91:47

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Härigenom föreskrivs att 2 § jordförvärvslagen (1979:230) skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§'

För förvärv av fast egendom som        För förvärv av fast egendom som

är taxerad som jordbruksfastighet  är   taxerad   som   lantbruksenhet

krävs tillstånd enligt denna lag, när krävs tillstånd enligt denna lag, när

förvärvet sker genom            förvärvet sker genom

1.    köp, byte eller gåva,

2.  tillskott till bolag eller förening,

3.  utdelning eller skifte från bolag eller förening,

4.  fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Tillstånd enligt denna lag krävs Tillstånd enligt denna lag krävs
också i fall då någon genom köp,
också i fall då någon genom köp,
byte eller gåva förvärvar elt dödsbo
byte eller gåva förvärvar etl dödsbo
vari ingår fast egendom som är tax-
vari ingår fast egendom som är tax­
erad som jordbruksjästighet eller då
erad som lantbruksenhet eller då
någon, som genom köp, byte eller
någon, som genom köp, byte eller
gåva har förvärvat en andel i elt
gåva har förvärvat en andel i elt
sådant dödsbo och inte på annan
sådant dödsbo och inte på annan
grund är delägare i boet, tillskiftas
grund är delägare i boet, tillskiftas
den fasta egendomen eller del där-
den fasta egendomen eller del där­
av,
                                                                       av.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Senaste lydelse 1989:34,                                                                                   34


 


11  Förslag till                                                Prop. 1990/91:47

Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1979:425) om skötsel av jordbruks­mark skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1§'

Med jordbmksmark avses i den- Med jordbruksmark avses i den­
na lag sådan åkermark och betes-
na lag sådan åkermark och betes­
mark som ingår i fastighet, som är
mark som ingår i fastighet, som är
taxerad som jordbruksjästighet
taxerad som lantbruksenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991,

Senaste lydelse 1990:617,                                                                                35


 


12 Förslag till                                                 Prop. 1990/91:47

Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

Härigenom föreskrivs all 1 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfas­tighet m. m.' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lyddse

If-Fast egendom, som är taxerad        Fast egendom, som är laxerad som annan fastighet och som vid    som hyreshusenhet, får ej utan till-ta.xeringen betecknats .som hyres-     stånd   av   hyresnämnd   förvärvas husenhel, får ej utan tillstånd av     genom hyresnämnd förvärvas genom

1.  köp, byte eller gåva,

2.  tillskott till bolag eller förening.

3.  utdelning eller skifte från bolag eller förening,

4.  fusion enligl 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385). Förvärvstillstånd fordras dock endast om den kommun där den fasta

egendomen är belägen enligl 3 a§ första slycket påkallar prövning hos hyresnämnden.

Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall, när fråga är om tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1991.

' Lagen omtryckt 1983:438,

Senaste lydelse 1980:965.                                                                 36


 


13 Förslag till                                                 Prop. 1990/91:47

Lagomändringi lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt

Härigenom föreskrivs alt 1 § lagen (1982:352) om rätt till fastighets­förvärv för ombildning lill bostadsrätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lyddse

1§ För ombildning av hyresrätt till bostadsrätt har hyresgäster enligt denna lag rätt att förvärva hyresfastigheten genom en bostadsrättsförening.

Rätlen   lill   förvärv   gäller   fast Rätlen   lill   förvärv   gäller   fast

egendom som är taxerad som an-    egendom som är laxerad som hy-nan fastighet och .som vid fastighets-     reshusenhet. ta.xering har betecknats som hyres­husenhet.

Vad som i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall, när det är fråga om tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

37


 


Finansdepartementet                              Prop-1990/91:47

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng­ström, Hjelm-Wallén, S.Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carls­son, G.Andersson, Lönnqvist, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Proposition om vissa frågor inför allmän fastighetstaxeringar 1992

1  Inledning

Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering (AFT) var samtliga kategorier fastigheter föremål för taxering. Riksdagen beslutade år 1985 atl den allmänna fastighetstaxeringen i fortsättningen skulle delas upp och företas vid skilda tidpunkter för olika kategorier fastigheter (prop. 1984/85:222, SkU 1985/86:2, rskr. 2, SFS 1985:820 och 821). Dessa regler kom atl tillämpas första gången vid 1988 års AFT då hyreshusenheter, industrien-heter och specialenheter värderades. Innevarande år, 1990, har allmän fastighetstaxering av småhusenheter genomförts. År 1992 är del dags för allmän fastighetstaxering av lantbruksenheter. Därefter sker allmän faslig-hetstaxering vartannat år i samma ordning.

Bestämmelserna om fastighetstaxering finns i faslighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, och i faslighetstaxeringsförordningen (1979:1193), FTF. Det ankommer på riksskatteverket, RSV, och länsskallemyndighe-lerna att meddela de ytterligare verkställighetsföreskrifter som behövs — jfr 7 kap. 7 § FTL saml 9 kap. 5 § och 17 kap. 4 § FTF. Enligt förordningen (1988:832) med instruktion för skatteförvaltningen åligger det också RSV atl genoin allmänna råd och uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet inom verksamhetens område.

Inför AFT-92 av lantbruksenheterna har RSV föreslagit vissa ändringar i FTL. De förslag som RSV framfört har upprättals i samarbete med lantmäteriverket och skogsstyrelsen. Lantbruksstyrelsen har getts möjlig­het att lämna synpunkter. Vidare har förslagen behandlats av den referens­grupp som finns för AFT-92. Den beslår bl, a, av representanter för Skogs­ägarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Pastoratsförbun­det, Sveriges Jordägareförbund och Lantbrukarnas Riksförbund. RSV:s förslag har sammanställts i en promemoria som finns tillgänglig i ärendet (Dnr 3962/90).

RSV har tillställt förbunden nämnda promemoria. Finansdepartemen­
tet har också lämnat de nämnda förbunden tillfälle att inkomma med
          38


 


synpunkter på promemorians innehåll innan regeringens proposition i ämnet överlämnas till riksdagen.

Skogsägamas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Sveriges Jordägareförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har yttrat sig. Därvid har bl.a. framförts vissa yrkanden av mer övergripande art vad gäller principerna vid fastighetstaxeringen men i övrigt har några erinringar inte riktats mot RSV:s förslag. Jag återkommer senare till nämnda yrkanden i den mån jag inte behandlar dem i anslutning till mina övriga övervägan­den (avsnitt 5).

Jag avser alt i det följande uppehålla mig vid de förändringar som jag anser påkallade i FTL inför AFT-92. Jag kommer därvid att i huvudsak grunda mina förslag på vad RSV anfört i sin promemoria. De frågor som tas upp avser förslag till vissa justeringar i lagstiftningen som är nödvändi­ga på grund av delvis ändrad värderingsmodell samt förslag som avser att leda till förenklingar och kvalitelsmässiga förbättringar vid värderingen. Sammantaget är dessa förslag att betrakta som förändringar i endast tek­niskt avseende.

Inledningsvis kommer jag att beröra en fråga som uppkommit som en direkt följd av den skattereform som riksdagen i år har fattat beslut om, nämligen frågan om en fastighets beskattningsnatur.


Prop. 1990/91:47


2 Beskattningsnaturen slopas 2.1 Fastighetstaxeringen

Mitt förslag: Bestämmelserna om indelning av taxeringsenheter i beskattningsnaturen jordbruksfastighet resp. annan fastighet slopas. Fastighetstaxeringsnämnd skall i stället för alt besluta om beskatt­ningsnatur bestämma den typ av taxeringsenhet som varje taxe­ringsenhet skall utgöra.


Bakgrund

Sedan lång tid tillbaka görs en skatterättslig åtskillnad mellan fast egen­dom som är jordbruksfastighet och all annan fast egendom. Uppdelningen härrör från 1860-talel då det ansågs angelägel att ha ett likvärdigt skatteut­tag med hänsyn till de resp. fastighetsslagens avkastning. Även under senare tiders inkomstbeskattning har denna fastighelsuppddning tillmätts grundläggande betydelse. Civilrättsligt här nämnda avgränsning likaså funnit användning i olika sammanhang.

1 inkomstskallesammanhang har hittills i 1928 års kommunalskattelag (1928:370), KL, gällt olika regler för beräkning av inkomst beroende av till vilkel fastighetsslag egendomen har hänförts. Exempelvis har avdrag för kostnader för reparation och underhåll kunnat medges vid den löpande beskattningen från inkomst av jordbruksfastighet medan delta inte har tillåtits för schablonbeskattad annan fastighet.


39


 


Reglerna om bestämmande av beskattningsnatur, jordbmksfastighet el-     Prop. 1990/91:47 ler annan faslighet, återfinns i FTL. Där finns även andra bestämmelser som är av betydelse i sammanhanget. Några av dem anser jag att det finns anledning att här i korthet redogöra för.

Byggnader indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag enligt vad som anges i 2 kap. FTL.

Det finns sex olika byggnadstyper. 1 byggnadstypen småhus indelas i huvudsak byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer medan byggnadstypen hyreshus i huvudsak omfattar byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller lill kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnader som inte är inrättade för bostadsända­mål utan för jordbruk eller skogsbmk indelas som ekonomibyggnad.

Mark kan indelas i åtta olika ägoslag, bl. a. tomtmark samt åkermark, betesmark och skogsmark.

Avgränsningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet är i hu­vudsak beroende av vilken egendom som anses ingå i lantbruksenhet även om också annan egendom utanför lantbruksenhet kan åsätlas beskatt­ningsnaturen jordbruksfastighet, vilket jag återkommer till senare. Detta avgörs enligl reglerna i 4 kap. FTL om uppdelning i taxeringsenheter. Taxeringsenheterna kan förekomma huvudsakligen i fem olika kombina­tioner av byggnadstyper och ägoslag. En småhusenhet utgör elt exempel på en sådan taxeringsenhet och den kan omfatta småhus, tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmark för småhusbebyggelse.,Motsvarande gäller för hyreshusenhet. I lantbruksenhet kan ingå ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter. När det gäller småhus, hyreshus och tomtmark för sådana byggnader finns en särregel för del fall all dessa ligger i anslutning till lantbruksenhet — jfr 4 kap. 5 § andra stycket FTL. Dessa skall då nämligen inle utgöra egen eller egna taxeringsenheter utan i stället ingå i lantbruksenheten under förutsättning att lantbmksenhelen är av viss arealomfattning samt byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft.

För var och en av dessa taxeringsenheter bestäms bl. a. beskattningsna­tur. Lantbruksenhet skall därvid ha beskattningsnaturen jordbruksfastig­het. Del finns dock en typ av lantbmksenhet som inte skall ha denna beskattningsnatur. Det är sådan som består av växthus eller djurstall som inle har anknytning till jordbruk eller skogsbruk.

Beskattningsnaturen jordbruksfastighet kan även åsätlas en taxeringsen­het som är småhusenhet eller hyreshusenhet — jfr 4 kap. 11 § FTL. Det gäller om en sådan enhet ägs av arrendator till lantbruksenhet eller, om lantbruksenheten är skattefri, av ägaren till lantbruksenheten. 1 detta fall krävs dessutom en viss arealomfaltning samt att byggnaden eller byggna­derna behövs för arrendalorn, ägaren eller deras arbetskraft.

Övriga taxeringsenheter har beskattningsnaturen annan fastighet.

Skälen för mitt förslag: Genom den år 1990 beslutade skattereformen
kommer frågan om vilken beskattningsnatur en fastighet har atl framdeles
helt sakna betydelse i skatterättsligt avseende. Intresset har i stället kom­
mit att förskjutas till den gränsdragning som vid inkomsttaxeringen i
          40


 


fortsättningen görs mellan begreppen privatbostadsfastighet och närings­fastighet. De regler som tillämpas från den 1 januari 1991 återfinns i 5 § KL och innebär bl. a. följande såvitt avser fastigheter:

Den egendom som omfattas av begreppet privalbostadsfastighet är små­hus med mark som utgör småhusenhet, småhus på annans mark samt småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet, om småhuset är en privatbostad. Till privatbostad hänförs hus som används för ägarens eller vissa denne närståendes permanent- eller fritidsboende. Hit kan också i visst fall räknas obebyggd tomtmark. Andra fastigheter hänförs till nä­ringsfastighet.

Av beskrivningen framgår atl en mangårdsbyggnad som används som ägarens privatbostad på jordbruksfastighet vid inkomsttaxeringen betrak­tas som privalbostadsfastighet och således behandlas annoriunda än faslig­heten i övrigt. En av grunderna för denna särbehandling är den indelning som görs vid fastighetstaxeringen, nämligen om det är fråga om småhus eller småhusenhet. Om så är fallet uppfylls kravet såvitt avser fastigheten eller fastighetsdelen för att del skall kunna bli en privalbostadsfastighet. Därutöver är det avgörande om ägaren använder byggnaden som sin privatbostad eller ej.

Eftersom således bestämmelserna i FTL om indelning i beskattningsna­turen jordbruksfastighet och annan fastighet helt kommer att sakna skatte­rättslig relevans i fortsättningen bör dessa begrepp slopas. 1 stället för atl besluta om beskattningsnatur skall fastighetslaxeringsnämnden bestämma den typ av taxeringsenhet som varje taxeringsenhet skall utgöra. Delta bör ske redan fr. o. m. 1 januari 1991.

Mitt förslag innebär att 4 kap. 11 § FTL slopas och att rubriken lill 4 kap. FTL och första stycket i 4 kap. 5 § FTL ges ändrad lydelse saml alt konsekvensändringar görs i I kap. 1 §, 3 kap. 4 § andra stycket, 16 kap. 2 § punkt 2, 20 kap. 12 § punkt 2 och 22 kap. 5 § FTL.


Prop. 1990/91:47


2.2 Annan lagstiftning

Mitt förslag: Orden "laxerad som jordbruksfastighet" resp. "tax­erad som annan fastighet" ersätts i annan lagstiftning med "taxerad som lantbruksenhet" resp. "taxerad som annan taxeringsenhet än lantbruksenhet."


Skälen för mitt förslag: 1 samband med att begreppet beskattningsnatur slopas måste ställning även tas till den betydelse begreppen "taxerad som jordbruksfastighet" resp. "taxerad som annan fastighet" har i andra sam­manhang utanför skatteområdet. Begreppen förekommer i etl tiotal civil­rättsliga författningar. Det synes därvid främst vara fråga om författningar om tillståndsprövning av skilda slag. Exempelvis kan nämnas jordför­värvslagen (1979:230). Anledningen till att lagstiftaren i dessa fall valt att anknyta till de skatterättsliga begreppen jordbruksfastighet och annan fastighet torde vara att dessa har varit etablerade begrepp med en precis


41


 


avgränsning. Del torde därvid inte ha varit beskattningssituationen som     Prop. 1990/91:47 tillmätts betydelse utan resp. faslighetsslags fysiska karaktärsdrag och främst då jordbruksfastighet i dess egenskap av mark som är ändmålsenlig för jord- och skogsbruk.

Den fråga som inställer sig är om man bör och kan ersätta begreppen "taxerad som jordbruksfastighet" och "taxerad som annan faslighet" i de aktuella författningarna med något annat skatterättsligt begrepp som fyller en likvärdig funktion. Jag gör här följande bedömning.

Flertalet av författningarna där dessa begrepp förekommer tillkom före 1979 års fastighetstaxeringslag. 1 den sistnämnda lagen introducerades bl, a. begreppen småhusenhet, hyreshusenhet och lantbruksenhet, vilka delvis tidigare bara hade förekommit i RSV:s anvisningar. Lagstiftaren har såle­des tidigare inte haft någon egentlig möjlighet aU anknyta till alternativa begrepp. En början till koppling lill ett nytt begrepp har emellertid tagits i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. Där har tidpunkten för prövning av förvärvstillstånd (5 §) särreglerats för det fall fråga är om "köp, byte eller gåva av fast egendom som är taxerad som annan fastighet och därvid betecknats såsom hyreshusenhet eller är taxerad som jordbruksfastighet". Eftersom hyreshus i vissa fall som tidigare be­skrivits kan ingå i lantbruksenhet och då erhålla beskattningsnaturen jordbruksfastighet — det sistnämnda gäller som framgått även hyreshus som lillsammans med tomtmark bildar egen hyreshusenhet i vissa fall — har lagstiftaren uttryckligen velat göra bestämmelsen tillämplig även på sådana hyreshus som inle har anknytning till jordbruksegendomar.

Enligt min mening skulle man kunna förfara på samma sätt som gjorts i lagen om utländska förvärv av fast egendom när nu beskattningsnaturen avskaffas. Det torde inle vara förknippat med några större olägenheteratt i fråga om andra författningar anknyta till resp. slag av taxeringsenhet som egendomen uppdelats i vid fastighetstaxeringen. Företrädesvis skulle det kunna bli fråga om att byta ut orden "taxerad som jordbmksfastighet" mot "taxerad som lantbmksenhet" resp. "taxerad som annan faslighet" mot antingen "taxerad som annan taxeringsenhet än lantbruksenhet" eller småhusenhet, hyreshusenhel eller eventuellt någon annan slags taxerings­enhet som framstår som lämplig. Jag föreslår att ändringar görs enligt det anförda.

1 de andra författningar där exempelvis bara orden "jordbruksfastighet" eller "skogsbruksfastighet" används utan någon koppling lill taxeringen får eventuellt ställningstagande göras i annat sammanhang om det behövs någon ändring. Begreppen kan där ha en något annan betydelse och syft­ning än just den skalterättsliga uppdelningen.

Mitt förslag föranleder ändringar i andra författningar på sätt framgår av upprättade lagförslag.

42


 


3 Bostäder som inte behövs i lantbruksenhet       pp- 1990/91:47

Som jag tidigare nämnde finns i 4 kap. 5 § andra stycket FTL en bestäm­melse som innebär att småhus, hyreshus och tomtmark till sådana byggna­der skall ingå i lantbruksenhet under vissa förutsättningar. Enligl dessa skall husen ligga i anslutning till lantbruksenhet vars produktiva mark, dvs. åkermark, betesmark och skogsmark, omfattar minst fem hektar. Husen skall dessutom behövas som bostad i lantbruket.

Bestämmelsen infördes i lag i samband med tillkomsten av FTL år 1979 men hade en tidigare motsvarighet i den handledning som fanns för AFT-75. Genom 1979 års lagstiftning gjordes dock den förändringen att bestäm­melsen anknöt till vad som klassificerades som lantbruksenhet. I förenk­lingssyfte infördes nämligen då också en regel med innebörd att den egendom som hänfördes lill lantbruksenhet fick beskattningsnaturen jordbruksfastighet medan i huvudsak övriga taxeringsenheter åsalles be­skattningsnaturen annan faslighet.

Liksom fallet är med reglerna om beskattningsnaturen i 4 kap. 11 § FTL kommer också bestämmelsen i 4 kap. 5 § andra stycket FTL atl sakna aktualitet genom skaltereformen som beslutades tidigare i år. Det kvarstår således inte längre något behov av atl bryta ul bostadshus från lantbruks­enheterna för värdering som egna taxeringsenheter. Även denna bestäm­melse skulle därför i princip kunna slopas. Såväl Sveriges Jordägareför­bund som Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har berört frågan, dock av andra skäl.

Emellertid.föreligger problem — inte minst administrativa — att nu slopa ifrågavarande regel. Bl. a. skulle de i dag utbrutna småhusenheterna som varit föremål för allmän fastighetstaxering år 1990 i princip behöva omtaxeras även värdemässigt redan vid AFT-92 om de då skulle ingå i resp. lantbruksenhet. Värderingsmodellen skulle av den anledningen behö­va ses över samt ändringar få vidtas för den datamässiga registreringen av dessa taxeringsenheter. Dessutom skulle ytterligare analyser behöva göras av konsekvenserna av nämnda åtgärder. Jag bedömer del vidare som uteslutet att i nuvarande skede ytterligare anstränga skatteförvaltningens datamässiga och personella resurser när det praktiska genomförandet av skattereformen lar vid. Ett slopande av andra slycket i 4 kap. 5 § och därmed sammanhängande ändringar i FTL bör därför enligt min mening anslå tills vidare. RSV har ej heller yrkat någon ändring i detta avseende.

4 Vissa värderingsregler

Den allmänna fastighetstaxeringen år 1981 fungerade såvitt avser lant­
bruksenheterna i allt väsentligt tillfredsställande. Det finns därför inte skäl
att göra några mer omfattande förändringar inför AFT-92. De särskilda
   '

problem som var förknippade med värderingen av småhusenheterna upp­
stod också i tillämpliga delar för småhus som ingick i lantbruksenheter.
Ändringar vidtogs emellertid inför AFT-90 av småhusenheter i syfte att
      43


 


undanröja de oönskade effekterna vid den föregående allmänna faslig-     Prop. 1990/91:47 helslaxeringen. Dessa åtgärder inkluderar naturiigtvis även de småhus som ingår i lantbruksenheterna.

Vissa förändringar kommer jag emellertid att föreslå i det följande såvitt avser det värderingsförfarande som används för lantbruksenheterna. För­slagen innefattar även vissa tekniska justeringar i avsikt atl åstadkomma kvalitetsförbättringar vid värderingen och förenklingar vid taxeringen. Förslagen avser såväl jordbruks- som skogsbruksmark samt vissa byggna­der.

Inledningsvis vill jag dock redovisa det hittillsvarande resultatet av de prisundersökningar som har företagils beträffande försäljningar av jord­bruksfastigheter och de förändringar som dessa påkallar. Därefter kommer jag atl i tur och ordning gå närmare in på förslagen avseende bostadshusen som ingår i lantbruksenheter, ekonomibyggnader, jordbruksmark, skogs­bruksmark samt avslutningsvis vissa ändringar av reglerna om förberedel­searbetet inför lanlbrukstaxeringen.

4.1 Prisbildningen

Med stöd av den av riksdagen under hösten år 1989 utvidgade bestämmel­sen i 19 kap. 8§ FTL om uppgiftsinsamling pågår en prisundersökning avseende försålda lantbruksenheter (prop. 1989/90:50, SkUlO, rskr. 96, SFS 1989:1034). Eftersom undersökningen skall avse förvärv som skett under tiden fr.o.m. den 1 juli 1987 t.o.m. den 31 december 1990 är den ännu inte slutförd. Del är meningen alt det prismalerial som insamlas skall tjäna lill ledning i förberedelsearbetet inför AFT-92.

De prisundersökningar som hittills utförts påvisar enligt RSV en högre prisnivå per hektar för de lantbruksenheter som har en mindre areal än de med en större areell omfattning. Ett klart storleksberoende kan således konstateras på priserna, Della gäller såväl lantbruksenheter som domine­ras av åker- och betesmark som skogsdominerade enheter. Anledningen till all de mindre lanlbruksegendomarna uppvisar etl högre pris per hektar än de större brukar tillskrivas del förhållandel atl andra faktorer än de rent skogliga och ekonomiska har kraftigt inverkat på prisbildningen. Vid förvärv av de mindre lantbruksegendomarna dominerar värdepåverkande faktorer som har alt göra med själva permanent- eller fritidsboendet på fasligheten såsom exempelvis jakt- och fiskerättigheter, rekreationsmöjlig­heter med flera inte kvantifierbara nyttor. Prisutvecklingen på de mindre egendomarna torde också ha påverkals av de lättnader i jordförvärvslag­stiftningen som vidtogs år 1987. För de skogsdominerade fastigheterna har rent allmänt priserna dessutom påverkals av ökade virkespriser och änd­ringar i skogskonto- och skogsvårdslagstiftningen. För denna kategori fas­tigheter uppvisas också en kraftigare prisutveckling vid högre andel skogsbruksvärden.

Mol bakgrund av del anförda är det angeläget att beakta arealslorlekens
prispåverkan på ett mer differentierat sätt än som för närvarande sker.
Detta bör göras redan vid bestämmandel av riktvärdena för de olika
ägoslagen som kan ingå i en lantbruksenhet, dvs. åkermark, betesmark.
     44


 


skogsmark med växande skog samt skogsimpediment. Jag återkommer i det följande lill den närmare utformningen som förslaget i denna del bör ha.


Prop. 1990/91:47


4.2 Värderingen av bostadshus som ingår i lantbruksenheter

Bakgrund

En av de övergripande reglerna vid fastighetstaxeringen är alt värderingen skall ske med utgångspunkt i värdefaktorer, dvs, egenskaper som är knutna till fastigheten och som har betydelse för marknadsvärdet. En annan är att riket skall indelas i värdeområden för byggnader och ägoslag vilka skall värderas med ledning av riktvärden. Inom ett värdeområde skall värdeför­hållandena i allt väsentligt vara enhetliga. Ett värdeområde skall därför bestämmas så alt inverkan av de värdefaktorer som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande skall kunna bedömas enligt enhetliga regler, RSV har bemyndigats atl bestämma denna indelning, utom såvitt avser värdeområdena för småhus och tomtmark där indelningen görs länsvis av resp. länsskattemyndighet.

4.2.1 Småhus med tomtmark

Mitt förslag: Värdet av småhus med tomtmark som ingår i lant­bruksenhet tillåts variera med hänsyn till hur stor enhetens produk­tiva mark är. Delta beaktas genom värdefaktorn fastighetsrältsliga förhållanden för både småhus och tomtmark till småhus.

Skälen för mitt förslag: Den prisbild jag ovan beskrivit tyder på atl småhus och tomtmark i kombination med ett fåtal hektar åker-, betes- och skogsmark som regel betingar ett högre pris än om småhuset med tomt­mark skulle ha varit en självständig fastighet. Detta innebär att värdet av småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet bör tillåtas variera beroende på taxeringsenhetens omfattning och sammansättning. Denna värdeskillnad bör beaktas genom värdefaktorn fastighetsrältsliga förhål­landen. Jag föreslår därför att reglerna i 8 kap. 3 § resp. 12 kap. 3 § FTL kompletteras så att denna värdeskillnad kan tillålas slå igenom på värdet.

4.2.2 Hyreshus

Mitt förslag: Sådan byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högsl tio familjer och som ingår i en lantbruksenhet skall i fortsättningen inte taxeras som hyreshus utan som småhus. Större hyreshus än som nu nämnts skall i fortsättningen inte ingå i lant­bruksenhet.


Skälen för mitt förslag: Enligt 2 kap. 2 § FTL är småhus byggnad som är


45


 


inrättad till bostad åt en eller två familjer. En byggnad som är inrättad till     Prop. 1990/91:47 bostad åt minst tre familjer hänförs däremot vid fastighetstaxeringen till byggnadstypen hyreshus.

1 en lantbmksenhet kan som tidigare framgått ingå inte bara småhus utan också hyreshus. De hyreshus det då främst är fråga om är arbetarbo­städer i lantbruket och liknande mindre hyreshus. Antalet sådana hyreshus som ingick i lantbmksenheter uppgick till endast omkring 150 vid AFT-81.

De hyreshus som är egna taxeringsenheter taxerades vid AFT-88. Med oförändrade regler skulle den värderingsmodell som då användes behöva uppdateras och viss utbildning av taxeringsfunktionärer behöva göras enbart för att värdera det fåtal hyreshus söm det kan bli fråga om vid AFT-92. Detta anser jag inte vara ändamålsenligt. Jag ser inga hinder för att man av förenklingsskäl inte skulle kunna värdera dessa hus enligt samma regler som gäller för de småhus som ingår i lantbruksenheterna. En förut­sättning härför bör dock vara att det inte är alltför stora hus. En gräns bör lämpligen dras vid tio lägenheter.

Jag föreslår därför att sådan byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer och som ingår i en lantbruksenhet skall värderas på samma sätt som gäller för småhus som ingår i sådan enhet. Mitt förslag föranleder en ändring i 2 kap. 2 § FTL. Vidare föreslår jag att hyreshus som är inrättade till bostad åt fler än tio familjer i fortsättningen inte skall kunna ingå i lantbruksenhet utan utgöra egna hyreshusenheter. Detta föranleder en ändring i 4 kap. 5 § andra stycket FTL och i punkt 5 av övergångsbestämmelserna lill lagen 1990:652 om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

En följd av mitt förslag är att dessa hus i fortsättningen blir föremål för en lägre skattesats vid uttaget av faslighetsskatt, nämligen 1,5% (år 1991 och 1992 1,2 %) i stället för 2,5 %. De relativt förmånliga övergångsbestäm­melserna som fr. o. m. den 1 januari 1991 kommer atl tillämpas för hyres­husenheter bör dock i fortsättningen gälla också för de nu ifrågavarande småhusen med tre till tio lägenheter som ingår i en lantbruksenhet. Mitt förslag föranleder därför också ändringar i 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt samt i övergångsbestämmelserna till lagen 1990:652 om ändring i den lagen.

46


 


4.3 Ekonomibyggnader


Prop. 1990/91:47


Mitt förslag: Den s. k. normbyggnaden som används som utgångs­punkt vid värdering av ekonomibyggnader justeras dels så att den anses uppförd under åren 1980—1989, dels så att den avser ett djurstall för nötkreatur.

För ett växthus skall byggnadskategorin bestämmas med hänsyn lill dess konstruktion och anordning i övrigt och inte som för närva­rande till vad det huvudsakligen är inrättat för.

Värdefaktorn storlek brukar för ekonomibyggnaderna bestämmas med hänsyn lill deras yta på marken. För den kategori som utgörs av tork- och siloanläggningar bestäms dock storleken med hänsyn till lorkningsförmågan resp. till lagringsvolym. Värdefaktorn storlek ändras så att torkningsförmågan slopas i detta sammanhang. Denna blir i fortsättningen beaktad genom lagringskapaciteten hos den nya byggnadskategorin spannmålslager.


Skälen för mitt förslag: Ekonomibyggnaderna, dvs. byggnader som är inrättade för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättade för bo­stadsändamål, indelades vid AFT-81 av RSV i ett enda värdeområde, nämligen hela riket. RSV förutskickar atl flera värdeområden kan komma att behövas, liksom även viss omarbetning av verkets bestämmelser om klassindelningen vid AFT-92.

Någol behov av större förändringar av värderingsmodellen för detta byggnadsslag föreligger dock inte. Vissa justeringar vill jag emellertid här föreslå.

En av de regler som jag avser gäller beskrivningen av den s. k. normbygg­naden som återfinns i 10 kap. 2 § FTL. Där har riktvärdet för en sådan ekonomibyggnad knutits till attavse ett djurstall för mjölkkor som är byggt efter år 1969. Vad avser värdefaktorn ålder kommer en viss justering att behöva företas i klassindelningen vid AFT-92. Därför föreslår jag att även normbyggnaden ändras på så sätt all den anges vara uppförd under åren 1980-1989. Definitionen föreslås även bli ändrad så att den avser etl djurstall för nötkreatur eftersom del föreligger endast små skillnader i värdehänseende mellan byggnader för olika slags nötkreatur.

En typ av byggnad som innefattas i kategorin ekonomibyggnader utgör växthusen. Del föreligger elt behov av att klassindela dessa. Detta gjordes inte vid AFT-81. Jag föreslår därför att värdefaktorn byggnadskategori i 10 kap. 3 § FTL kompletteras för växthusens del så att hänsyn tas till deras konstruktion och anordningar i övrigt.

Värdefaktorn storlek brukar för ekonomibyggnaderna bestämmas med hänsyn till byggnadernas yta på marken. För tork- och siloanläggningar bestäms dock storleken med hänsyn till torkningsförmågan resp. till lag­ringsvolym. RSV har angående dessa byggnader anfört atl det visat sig behövligt att vid klassindelningen slå samman kategorierna varmluftstork, spannmålssilo och gastät spannmålssilo till en gemensam byggnadskalego-ri benämnd spannmålslager. Delta kräver en justering i nämnda lagtext för


47


 


värdefaktorn storlek så att tork slopas och spannmålslager tillkommer. I Prop. 1990/91:47 fortsättningen skall storleken för dessa byggnaders del bestämmas med hänsyn endast lill lagringsvolymen. För övriga ekonomibyggnader kvar­står dock huvudregeln att storleken bestäms med hänsyn till byggnadens yta på marken. Torkningsförmågan för en spannmålstork får i fortsätt­ningen anses bli beaktad genom att denna vanligen är anpassad till lag­ringskapaciteten.

4.4 Åkermarken

Åkermarken var vid AFT-81 indelad i 154 värdeområden. Till hjälp vid värderingen fanns anvisningar på riktvärdekartan om hur klassificeringen skulle göras av åkermarkens godhet, dvs. dess produktionsförmåga, samt dess brukningsförhållanden. För den tredje värdefaktorn som var bestäm­mande för åkermarkens riktvärde, dräneringen, gavs ingen anvisning på riktvärdekartan.

Resultatet av åkermarksvärderingen vid AFT-81 har ansetts vara mind­re tillfredsslällande. Detta får bl. a. tillskrivas systemet med de alltför stora värdeområdena. Uppdelningen av värdefaktorn godhet i fem klasser i kombination med del övergripande kravet alt godhetsklass 3 skulle mot­svara genomsnittlig godhet för hela värdeområdet innebar tillämpnings­svårigheter i de enskilda fallen. 1 princip innebar nämligen detta system atl värderingen av all åkermark inom en del av ett värdeområde med lika godhet borde göras i etl sammanhang så alt det för värdeområdel övergri­pande genomsnillskravel uppfylldes. Tillämpningssvårigheler kunde dess­utom uppstå av det skälet att en klassificeringsanvisning kunde beröra mer än ett fastighetstaxeringsdistrikt. Dessa problem var också uttalade vid prövningen av enskilda objekt vars värden hade överklagats till domstol.

Mot bakgrund av det anförda och då även värdefakorn dränering visade sig svårtillämpad bör nämnda regler förbättras.

4.4.1 Värdeområdena

Som jag tidigare berört ankommer det på RSV att indela åkermarken i värdeområden. RSV har förklarat sig ha för avsikt att radikalt minska den areella omfattningen av resp. värdeområde. Således bör ett värdeområde inte göras större än att fastighetsägarna i området vid deklarationstillfället kan ställa den egna åkermarkens godhet och brukningsförhållanden i rela­tion till vad som normalt förekommer inom värdeområdet. Verket anför vidare att ett värdeområde endast bör omfatta åkermark som i mark­nadsvärdehänseende är relativt lika.

Jag delar RSV:s bedömning i dessa avseenden. Åtgärden kräver ingen lagändring.

48


 


4.4.2 Beskaffenhet som ny värdefaktor m. m.


Prop. 1990/91:47


 


Mitt förslag: För åkermarken förenklas värderingsförfarandet ge­nom att värdefaktorerna godhet och brukningsförhållanden slås samman till en, benämnd beskaffenhet.

Dräneringen skall i fortsättningen inte enbart bestämmas utifrån befintliga täckdikningars beskaffenhet utan även på gmndval av huvudavioppens beskaffenhet.

Skälen för mitt förslag: För närvarande bestäms riktvärden inom varje värdeområde på grundval av värdefaktorerna godhet, brukningsförhållan­den och dränering - jfr 13 kap. 3 § FTL. Godhet avser därvid åkermar­kens produktionsförmåga medan brukningsförhållanden avser åkermar­kens läge i förhållande till annan åker samt dess inre arrondering, dvs. fällstorlek, fältform och förekomst av brukningshinder. Dräneringen be­stäms av befintliga täckdikningars beskaffenhet samt av markens behov av dränering.

Med anledning av alt RSV förklarat sig ha för avsikt att minska den areella omfattningen av resp. värdeområde gör jag bedömningen att det är möjligt all förenkla värderingsförfarandet på så sätt att de ovan nämnda värdefaktorerna godhet och brukningsförhållanden slås samman till en, benämnd beskaffenhet. Den nya värdefaktorn beskaffenhet bör kunna indelas i tre eller fem klasser där mittklassen motsvarar genomsnittet inom värdeområdet. Värdeskillnaden mellan högsta och lägsta klass bör få upp­gå till högst 40% av värdet av åkermark av genomsnittlig beskaffenhet och dränering. De nuvarande reglerna atl värdeskillnaden mellan två intillig­gande klasser dock får uppgå till lägst 500 kr. per hektar resp. högst 3000 kr. per hektar är egentligen av sådan beskaffenhet att de skulle kunna tas in i verkslällighetsföreskrifter och inte i lag. Del kan emellertid vara av viss betydelse atl behålla den högsta värdeskillnadsgränsen om 3000 kr. Jag föreslår därför att den högre gränsen kvarstår i lagen.

Genom vad jag nu anfört skulle de tidigare nämnda (avsnitt 4.2) lill-lämpningsproblemen avseende relationerna mellan godhetsklasserna inom ett värdeområde kunna minskas. Jag föreslår därför att ändringar vidtas i 13 kap. 3 § FTL med denna innebörd.

Vad angår värdefaktorn dränering stadgas i samma paragraf alt för denna skall finnas högst tre klasser. Som tidigare anförts är det RSV som bestämmer den närmare indelningen av värdefaktorer. RSV har förklarat att verket vid AFT-92 kommer att ansluta sig till den indelning som lantbruksstyrelsen tillämpar i detta avseende. Klassindelningen för dräne­ring kommer därvid att utformas på följande vis:

4   Rik.sdagen 1990/91. I saml. Nr 47


49


Klass 1      Planläckdikning, högsl 25 år

Klass 2     Tillfredsställande dränerad genom självdränering eller genom

äldre täckdikning Klass 3     Otillfredsställande dränerad

I delta sammanhang bör alla förhållanden som avser åkermarkens torr­läggning innefattas i värdefaktorn dränering. Denna bör således inle en­dast vara avhängig de befintliga täckdikningarnas beskaffenhet utan även av beskaffenheten på huvudavloppen. Jag föreslår därför atl ändring vid­tas i 13 kap. 3 § FTL i detta avseende.

Till följd av den klassindelning som RSV avser att tillämpa vid AFT-92 bör en konsekvensändring göras i 13 kap. 2 § FTL. De dräneringsförhål­landen som där anges bör anknyta lill definitionen av den mittersta klas­sen som i fortsättningen skall tillämpas, nämligen den som avser åkermark som är tillfredsställande dränerad genom självdränering eller äldre täck­dikning.


Prop. 1990/91:47


4.4.3 Differentierade hektarvärden Storlek som ny värdefaktor

Mitt förslag: För att kunna beakta de olika heklarpriser som före­kommer på åkermark beroende på dess areal införs en ny värdefak­tor, storlek. Förhöjda hektarpriser skall kunna beaktas enbart för värderingsenheter som inte är av större omfattning.


Skälen för mitt förslag: Såsom jag redovisat tidigare (avsnitt 4.1) om prisbildningen på lantbruksegendomar sammanhänger hektarpriserna även med arealstorleken. Den hittills gjorda analysen av prisstatistiken ger vid handen att förhöjda markvärden har ett klart samband med arealer upp till ungefär 10-20 hektar medan arealens relativa påverkan på hek­tarpriset därefter avlar och blir likformig vid större arealer.

En på delta sätt differentierad prisbildning synes ha blivit mer uttalad under de senaste åren då antalet överiåtdser av mindre lantbruks­egendomar ökat i omfattning. Jag anser att denna omständighet bör beak­tas i värderingsmodellen. Del kräver för åkermarkens dd alt storleken, dvs. åkermarkens areal, införs som en värdefaktor som skall beaktas vid riktvärdets bestämmande. Detta ligger också i linje med vad Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund framfört. Jag föreslår därför att en sådan värdefaktor införs i 13 kap. 3 § FTL.

Eftersom de förhöjda heklarvärdena på de mindre lantbruksegendomar­na avlar successivt med ökande areal är naturligtvis en klar gräns svår att dra enbart på grundval av nuvarande prisunderiag. Vissa praktiska hän­synstaganden måste därför här få göra sig gällande. Jag gör följande be­dömning.

Det framgår av tillgänglig statistik att medelarealen åkermark på lant­bruksenheterna uppgår till 11,9 hektar och att medelarealen åkermark per


50


 


värderingsenhet är 10,3 hektar. Som jag tidigare angett ger också de prisstatistiska undersökningarna vid handen att den arealgräns för en värderingsenhel åkermark, upp lill vilken förhöjda heklarvärden skall tillämpas vid fastighetstaxeringen, skulle kunna ligga häromkring eller strax högre. Ytterligare analyser är dock nödvändiga. Med hänsyn härtill och då prisförhöjningen kan variera regionall bör arealgränsen inte slås fast i lagtext. Det bör ankomma på RSV atl fastställa var gränsen skall dras i sina föreskrifter.

Jag föreslår därför att den anknytning som i 13 kap. 2 § FTL görs till värden i en fastställd värdeserie justeras så atl detta enbart gäller åker­marksarealer av större omfattning.

När storleken på angivet sätt införs som en av de värdefaktorer som bestämmer riktvärdet leder detta till en ändring i 13 kap. 1 § FTL. Där anges nämligen atl riktvärdet uttrycks per hektar åkermark. Eftersom storleken emellertid i fortsättningen redan är inkluderad i riktvärdet bör i 13 kap. 1 § FTL i stället anges att riktvärdet bestäms per värderingsenhet. Också den s. k. normenhelen som anges i 13 kap. 2 § FTL bör kompletteras med värdefaktorn storiek, dvs. värdet per hektar.

Mitt förslag i denna del kräver också en konsekvensändring i 7 kap. 3 § FTL såvitt avser undantag från åkermarksarealens indelning i klasser.


Prop.1990/91:47


 


4.4.4 Värderingsenheter

Mitt förslag: Från förenklings- och värderingssynpunkt skall möjlig­heten att dela upp åkermarken i värderingsenheter gälla enbart för arealer som är av större omfattning.

Skälen för mitt förslag: Enligl 6 kap. 10 § FTL skall bl.a. åkermarken inom en taxeringsenhet utgöra en värderingsenhet. Uppdelning får dock ske i två eller flera värderingsenheter om del väsenlligt underlättar värde­ringen.

Mindre åkermarksarealer inom en taxeringsenhet bör från förenklings-och värderingssynpunkt inte kunna uppdelas i värderingsenheler. Det är av samma skäl som jag angett i föregående avsnitt inte lämpligt att i lagtext fastslå någon arealgräns utan det bör ankomma på RSV alt göra.

Jag föreslår därför alt såvitt avser åkermarken bör den nämnda uppdel­ningsmöjligheten i två eller flera värderingsenheler endast kunna tillämpas för arealer som är av större omfattning.

RSV har presenterat statistik av vilken framgår att möjligheten till uppdelning i värderingsenheter tillämpas ytterst sällan. Verket anser atl samma restriktivitet bör iakttas i detta avseende även i fortsättningen. Jag delar denna bedömning.


51


 


4.5 Betesmarken


Prop. 1990/91:47


Mitt förslag: För betesmark införs en ny värdefaktor, storiek.

Värderingen förenklas genom att möjligheten all dela upp betes­marken i värderingsenheter slopas.

Skälen för mitt förslag: Den värdering som görs av betesmarken liknar i allt väsentligt den värderingsmetod som används för åkermarken. Även värdeområdena är desamma för de båda ägoslagen. En skillnad är dock att riktvärdena för betesmarken bestäms endast i förhållande till en värdefak­tor, nämligen beskaffenheten. För betesmarken avses med beskaffenheten främst produktionsförmågan samt dess bruknings- och torriäggningsför-hållanden.

Den prisbild som jag tidigare redovisat (avsnitt 4.1) innefattar även betesmark. Små lantbruksenheter med liten areal åker- och betesmark betingar generellt sett högre hektarpriser än större enheter. Det innebär att mina överväganden här blir desamma som för åkermarken. Jag föreslår således att storleken, uttryckt som betesmarkens areal, införs i 13 kap. 5 § FTL som en värdefaktor som, tillsammans med beskaffenheten, blir be­stämmande för riktvärdet för betesmarken.

Eftersom storieken införs som en av de värdefaktorer som bestämmer riktvärdet bör, på liknande sätt som för åkermarken, riktvärdet i fortsätt­ningen avse värdet per värderingsenhet, ej per hektar. Genom denna ändring i 13 kap. 4§ FTL kan värdet per hektar tillåtas variera med betesmarkens storlek. De överväganden jag gjort beträffande arealgräns för förhöjda hektarpriser bör vara vägledande även här.

Även för betesmarken krävs etl undantag från indelning i klasser i 7 kap. 3 § FTL.

Vad beträftär den i 13 kap. 5 § FTL stadgade klassindelningen av värde­faktorn beskaffenhet bör denna dock utökas från högsl tre till högst fem klasser.

De tidigare nämnda intentionerna hos RSV (avsnitt 4.4.1) alt minska omfattning av resp. värdeområde innebär kvalitelsmässiga förbättringar även för värderingen av betesmarken. Värderingen skulle också förenklas om möjligheten lill uppdelning i värderingsenheler som stadgas i 6 kap. 10 § FTL slopades. Jag föreslår att så sker. Detta leder också till en konsekvensändring i 20 kap. 13 § FTL.


4.6 Skogsmark med växande skog

Bakgrund

De övergripande reglerna vid fastighetstaxeringen som jag tidigare återgi­vit (avsnitt 4.2) gäller också vid skogsmarksvärderingen.

Skogsmarken var vid AFT-81 indelad i 42 värdeområden. Till hjälp vid taxeringen fanns anvisningsområden inom vilka beskrivningar gavs över skogens egenskaper uttryckta i värdefaktorerna godhet, kostnad, trädslag, virkesförråd och grovskogsprocent.


52


 


Resultatet av skogsmarksvärderingen vid AFT-81 beskrivs som förhål­landevis tillfredsställande. Dock synes resultatet även här kunna förbättras bl.a. genom att värdeområdenas omfattning begränsas. Kritik har dock riklats mot vissa inslag i värderingsmodellen som ansetts alltför svårtill­gängliga och krav på förenklingar har förts fram. Det finns därför skäl att något förändra och förenkla värderingsförfarandet, särskilt som markna­den också fungerar på ett relativt schablonartat sätt åtminstone för de mindre enheterna.


Prop. 1990/91:47


4.6.1 Värdeområdena

Mitt förslag: Riktvärdet för skogsmark av genomsnittlig beskaffen­het skall i fortsättningen anknytas till ett eller flera värdeområden i stället för såsom nu lill en region bestående av ett eller flera län.

Skälen för mitt förslag: Det ankommer på RSV att indela skogsmarken i värdeområden. Verket har förklarat sig ha för avsikt att begränsa område­nas storiek och öka antalet till omkring 100. Skälen härför är bl.a. alt praktiskt kunna tillämpa ett förenklat värderingsförfarande för de små skogsmarksinnehaven. Värdeområdena bör trots detta kunna vara desam­ma för både små och stora skogsinnehav. Jag delar RSV:s bedömning.

Jag föreslår därför en ändring i 14 kap. 2 § FTL. Enligt paragrafen i dess nuvarande lyddse anknyts riktvärdet till skogsmark av genomsnittlig be­skaffenhet inom en region bestående av ett eller flera län eller delar därav. Anknytningen bör i stället göras till skogsmark av genomsnittlig beskaffen­het inom ett eller flera värdeområden.

4.6.2 Förändringar görs av värdefaktorn virkesförråd Värdefaktorn trädslag slopas

Mitt förslag: Virkesförrådets fördelning på trädslag beaktas i fort­sättningen på etl bättre sätl genom att värdefaktorn virkesförråd delas upp i tre, en för barrträd, en för bok och ek saml en för övriga lövträd. På grund härav slopas värdefaktorn trädslag.


Skälen för mitt förslag: Riktvärdet för skogsmark med växande skog bestäms på grundval av fem olika värdefaktorer. Dessa definieras i huvud­sak på följande sätt i 14 kap. 3 § FTL: godhet, vilken avser skogsmarkens virkesproducerande förmåga; kostnad, vilken bestäms med hänsyn lill de väsentligaste kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av vir­kesproduktionen; virkesförråd, vilket avser förrådet per hektar uttryckt i skogskubikmeter som i sin tur är närmare definierat i lagtexten; trädslag, vilket bestäms med hänsyn till skogens sammansättning; grovskogspro-


53


 


cent, vilkel avser den andel av barrskogens virkesförråd som består av träd med en bröslhöjdsdiameler av minst 25 centimeter på bark.

För alt underlätta värderingen föreslår jag all vissa förändringar görs i lagtexten såvitt avser några av de nämnda värdefaktorerna.

Vid värderingslillfället uppskattas virkesförrådet bl. a. på grundval av de uppgifter som ägaren givit saml genom en jämförelse med anvisningarna för området. Därvid bestäms också den procentuella andel av det totala virkesförrådet som lövskogen utgör.

I 14 kap. 3 § FTL anges alt det för värdefaktorn trädslag skall finnas klasserna barrskog, lövskog och i vissa fall ädel lövskog (bok och ek). I RSV:s föreskrifter vid AFT-81 avsågs med ädel lövskog främst bok och ek. Ädel lövskog är numera preciserad i lag, nämligen ädellövskogslagen (1984:119). Med ädel lövskog avses enligl den lagen de inhemska träd­slagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund anser att den särredovisning som RSV föreslagit av virkesförrådet i barrskog, bok och ek samt övriga lövträd inle är ändamålsenlig eftersom skogsbruksplanerna inte särre-dovisar bok och ek. Jag anser emellertid att detta inte kan ha någon avgörande betydelse eftersom RSV:s förslag i realiteten ansluter till en sedan tidigare tillämpad definition och alt några större problem därför inle kan uppslå.

Jag anser därför att virkesförrådets fördelning på trädslag i fortsättning­en bör komma till bättre uttryck genom all denna värdefaktor delas upp i tre, nämligen en för barrträd, en för bok och ek samt en som avser övriga lövträd. Definitionen av skogskubikmeter kan utmönstras ur lagtexten för all i stället ges i verkslällighetsföreskrifter. Genom denna precisering av virkesförrådets fördelning på trädslag blir värdefaktorn trädslag överflö­dig. Lagtexten i 14 kap. 3 § FTL bör justeras i enlighet med det anförda.


Prop. 1990/91:47


4.6,3 Differentierade hektarvärden Storlek som ny värdefaktor

Mitt förslag: För att kunna beakta de olika hektarpriser som före­kommer på skogsmark beroende på dess areal införs en ny värdefak­tor, storiek. Förhöjda hektarpriser skall kunna beaktas enbart till den del värderingsenheten understiger 20 hektar.

Värderingen förenklas genom att möjligheten att dela upp skogs­marken i värderingsenheter slopas.


Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare berört alt de mindre lantbruks­egendomarna generellt uppvisar högre hektarpriser än större sådana. Den­na differentierade storleksinverkan bör beaktas även beträffande skogs­marken. Till de övriga värdefaktorerna som anges i 14 kap. 3 § FTL bör därför också fogas storieken, med vilket avses skogsmarkens areal.

På samma sätt som för åkermarken kan inle en klar arealgräns urskiljas för de förhöjda heklarpriserna enbart på grundval av prisstatistiken. Enligt


54


 


analyser av prisstatistiken föreligger emellertid en klar förhöjning av hek-     Prop. 1990/91:47 tarpriserna under ca 20 hektar medan förhöjningen avlar över ca 40 hektar. Förhöjningen är vidare mer uttalad för bebyggda än för obebyggda fastigheter.

Jag gör här bedömningen att de praktiska övervägandena bör tillmätas stor betydelse. Sådana är exempelvis all de förhöjda hektarvärden som kan noteras för mindre enheter ej bör tillåtas slå igenom för familjejord­bruk med skogsmarksinnehav om 40 — 50 hektar eller däröver. Ett annal skäl är att del inte föreligger skyldighet all upprätta en fullständig skogs­bruksplan för bmkningsenheter som har mindre än 20 hektar produktiv skogsmark — för viss svårföryngrad skog i norra Sverige gäller annorlunda regler. En arealgräns vid 20 hektar skulle innebära att ungefär hälften av de taxeringsenheter som har skog omfattas. Denna arealgräns synes även ändamålsenlig med hänsyn till det förenklade värderingsförfarande för de mindre skogsinnehaven som jag återkommer till (följande avsnitt).

Det finns anledning alt här i korthet beröra hur RSV avsett att utforma värdetabellerna (skogstabellerna). För de större skogsinnehaven, dvs. de som uppgår till 20 hektar och mer, avser verket att utforma tabellerna på i princip det sätt som gjordes vid AFT-81. För dessa skogsinnehav kommer emellertid värdena för de första 20 hektaren att bestämmas så att de över­ensstämmer med de schablon värden som skulle ha gällt om taxeringsenhe­ten bestod av en areal om 20 hektar. För överskjutande areal kommer hektarvärdena att bli lika stora oavsett skogsmarkens areal.

Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har avvisat denna utformning. Förbunden anser det vara principiellt felaktigt att använda denna värderingsmodell även för de större skogsinnehaven. De befarar att det kan skapa negativa effekter för bl. a. familjejordbruken.

Jag anser att det dock bör betonas atl RSV i detta sammanhang även uttalat atl inställningen av värdenivån i skogstabellerna för de större skogsinnehaven kommer att ske med ledning av priserna för fastigheter med en skogsareal som överstiger 40 hektar. Delta innebär med andra ord att värderingen kommer att utgå från det hektarvärde som fastigheten rätteligen skall ha såsom en större fastighet, dvs. 20 hektar och däröver, men all de första hektaren av förenklingsskäl redovisas med de schab­lonvärden som avses alt tillämpas vid värdering med den förenklade meto­den.

Jag finner således atl de av förbunden påtalade negativa effekterna inte bör kunna inträffa. Med hänsyn härtill ansluter jag mig lill förslaget om den nu nämnda arealgränsen.

Nämnda arealgräns bör komma till uttryck i lagtexten. Detta kan göras på så sätt att den värdering som enligt 14 kap. 2 § FTL skall ansluta till en fastställd värdeserie enbart bör gälla skogsmarksareal om 20 hektar och däröver.

Genom att storleken kommit till uttryck via en värdefaktor bör vidare
dels den ändringen göras att i 14 kap. 1 § FTL riktvärdet bestäms per
värderingsenhet och ej per hektar, dels bör normenheten i 14 kap. 2 § FTL
kompletteras med värdefaktorn storlek, dvs. värdet per hektar. På samma
sätt som för åker- och betesmarken bör storleken undantas från den
        55


 


klassindelning som föreskrivs i 7 kap. 3 § FTL. Likaså bör möjligheten till uppdelning i värderingsenheler slopas, vilket leder till ändringar i 6 kap. 10 § och 20 kap. 13 § FTL.


Prop. 1990/91:47


 


4.6.4 Förenklat värderingsförfarande för mindre skogsinnehav

Mitt förslag: Ett förenklat värderingsförfarande skall tillämpas för de mindre skogsmarksinnehaven, dvs. de som understiger 20 hek­tar. För dessa skall endast två värdefaktorer gälla, storlek och vir­kesförråd av samtliga trädslag.

Skälen för mitt förslag: Det har av den tidigare redogörelsen om prisbild­ningen framgått atl de värdepåverkande faktorerna kan vara helt andra än skogliga eller ekonomiska förhållanden. Särskilt för de mindre skogs­marksinnehaven kan det vara svårt all bestämma olika faktorers inverkan på skogsbruksvärdet. Dessa omständigheter utgör enligt min mening skäl för alt införa elt förenklat värderingsförfarande för de mindre skogsmar­ksinnehaven. Jag föreslår därför atl för dessa innehav endast två värdefak­torer tillämpas, nämligen storiek resp. virkesförråd. För värdefaktorn vir­kesförråd bör finnas högst fem klasser. Värdefaktorerna för de mindre skogsmarksinnehaven bör införas i slutet av 14 kap. 3 § FTL.

Vad gäller frågan om den arealgräns som bör gälla här vill jag anknyta till vad jag tidigare anfört (föregående avsnitt) där jag föreslog en till-lärnpning av förhöjda hektarpriser för skogsinnehav upp till 20 hektar. Det anknyter också till den arealgräns under vilken del inle föreligger skyldig­het att upprätta en fullständig skogsbmksplan. Det sist nämnda är enligt mitt förmenande ett tungt vägande skäl. Fastighetsägare som innehar skogsmark som understiger 20 hektar skall inte åläggas samma uppgifts-skyldighet i faslighetsdeklarationen som de med större skogsinnehav. Som nämnts bör det räcka att de uppger storlek och virkesförrådet per hektar för samtliga trädslag. Etl förenklat förfarande skulle därmed dessutom kunna tillämpas på ungefär hälften av de taxeringsenheter som innehåller skog. De allra flesta skogsägare med större bmkningsenheter kommer alt ha upprättat skogsbmksplaner vid AFT-92 varför de bör kunna lämna deklarationsuppgifter och fastigheterna värderas på i princip samma sätt som vid AFT-81.

Jag föreslår således atl del förenklade värderingsförfarandet skall tilläm­pas för taxeringsenhet med skogsmarksareal som inte överstiger 20 hektar. Arealgränsen bör fastslås i lagtexten i 14 kap. 3 § FTL.


56


 


4.7 Skogsimpediment


Prop. 1990/91:47


 


Mitt förslag: För skogsimpediment införs en ny värdefaktor, stor­lek.

Värderingen förenklas genom all möjligheten att dela upp skogs­impedimenten i värderingsenheter slopas.

Skälen för mitt förslag: Värderingen av skogsimpediment tillgår på i huvudsak liknande sätt som för skogsmark. Värdeområdena överensstäm­mer också för dessa båda ägoslag. Riktvärdet för skogsimpediment inom ett värdeområde bestäms emellertid enbart på grundval av en värdefaktor, nämligen beskaffenhet. Härmed avses främst slag av förekommande vege­tation samt förutsättningarna för ökad produktion.

Liksom för övriga ägoslag bör den inverkan som storleken kan ha på heklarpriset kunna beaktas vid värderingen. Jag föreslår därför all storle­ken, uttryckt som skogsimpedimeniens areal, införs i 14 kap. 5 § FTL som en tillkommande värdefaktor. De överväganden jag gjort beträffande are­algräns för förhöjda heklarpriser bör vara vägledande även här.

Stadgandet i 14 kap. 4 § FTL bör vidare justeras på så sätl att riktvärdet bestäms per värderingsenhet och ej per hektar. Undanlag från klassindel­ning av värdefaktorn storlek bör också göras i 7 kap. 3 § FTL. Slutligen bör i förenklingssyfle möjligheten enligt 6 kap. 10 § FTL atl uppdela marken i värderingsenheler slopas. Detta kräver även en konsekvensändring i 20 kap. 13 § FTL.

4.8 Uppdelning av taxeringsvärde och delvärde på församling slopas

Mitt förslag: Uppdelningen av taxeringsvärde och delvärde när delar av en taxeringsenhet tillhör olika församlingar slopas.

Skälen för mitt förslag: I 5 kap. FTL ges regler för hur taxeringsvärdet och delvärden skall bestämmas. Uppdelningen av dessa skall enligt 5 kap. 8 § tredje stycket FTL göras när delar av en taxeringsenhet tillhör olika församlingar.

Bestämmelsen synes inle längre fylla någon funktion. Dels har den kommunala garantibeskattningen sedan länge upphört, dels beskattas ge­nom den år 1990 beslutade skattereformen löpande inkomster från privat-bostadsfastigheler enbart genom den statliga kapitalbeskattningen samt fastighetsinnehav genom den statliga fastighetsskatten. Jag föreslår därför att regeln slopas.


57


 


4.9 Förberedelsearbetet


Prop. 1990/91:47


Mitt förslag: Den författningsreglerade tidpunkt då föreskrifter för förberedelsearbetet avseende lantbruksenheter senast skall avläm­nas av RSV skall gälla även de småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet.

Skälen för mitt förslag: Som jag berört i del föregående ankommer det enligl 7 kap. 7 § FTL jämfört med 9 kap. 5 § och 17 kap. 4 § FTF på RSV alt besluta om närmare föreskrifter om indelning i värdeområden, klassin­delning av värdefaktorer, klassindelningsgrunder, värdeserier och värdela-beller för byggnadstyper och ägoslag. Enligl 19 kap. 1 § andra slycket FTL skall RSV till statens lantmäteriverk och länsskattemyndigheterna lämna förslag till dessa föreskrifter såvitt avser småhus och tomtmark senast den 15 december andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. För övriga byggnadstyper och ägoslag, t.ex. de som ingår i lantbruksenhe­ter, skall förslag till sådana föreskrifter lämnas av RSV senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Vid AFT-81 taxerades samtliga byggnadstyper och ägoslag. Med början vid 1988 års allmänna fastighetstaxering av hyreshus sker dock en uppdel­ning i della avseende. De småhus som inte ingår i någon lantbruksenhet taxerades i år, 1990, medan småhus som ingår i en lantbruksenhet kommer att laxeras gemensamt med övrig egendom i lantbruksenheterna vid AFT-92. De författningsstyrda tidpunkter som ovan redovisats är därför inte ändamålsenliga i delta nya system och bör således justeras.

Utgångspunkten för förberedelsearbetet bör i stället vara atl della såvitt avser de bostadshus med tomtmark som ingår i en lantbruksenhet samord­nas med det övriga förberedelsearbetet som vidtas inför värderingen av lantbruksenheterna.

Jag föreslår därför att RSV:s förslag lill föreskrifter som avses i 7 kap. 7 § FTL och som gäller småhus och tomtmark som ingår i lantbruksenhet får lämnas vid samma tidpunkt som i övrigt gäller för lantbruksenheterna, nämligen senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Detta föranleder en ändring i 19 kap. 1 § andra stycket FTL. Eftersom förberedelsearbetet även i övrigt bör samordnas avseende egen­dom som skall ingå i lantbruksenhet bör justeringar av denna anledning också göras i 19 kap. 3 och 5 §§ FTL.

4.10 Särskilda åtgärder för förberedelsearbetet inför AFT-94

Mitt förslag: På liknande sätt som vid förberedelsearbetet inför allmän fastighetstaxering av småhus- och lantbruksenheter, skall de uppgifter som behövs inför allmän fastighetstaxering av hyreshus-och industrienheter få inhämtas.


Skälen för mitt förslag: I 19 kap. 8§ FTL finns bestämmelser om en


58


 


uppgiftsskyldighet för innehavare av vissa slags taxeringsenheter. Med Prop. 1990/91:47 stöd härav har skatteförvaltningen kunnat inhämta de uppgifter som be­hövs vid förberedelsearbetet vid skilda tidpunkter. Av min tidigare redo­visning (avsnitt 4.1) framgår att paragrafen ändrades senast år 1989 inför den förestående lantbrukstaxeringen. Arbete pågår för närvarande i den delen med att sammanställa aktuellt prismaterial och relevanta uppgifter för att AFT-92 skall bli så värdemässigt riktig som är möjligt.

Som tidigare framgått genomfördes år 1988 en allmän fastighetstaxering av hyreshus och industrier. Nästa sådan AFT av dessa taxeringsenheter kommer atl äga rum år 1994. Ett visst förberedelsearbete inför den fastig­hetstaxeringen har redan tagit sin början. Det ortsprismalerial som behövs kommer att inhämtas med stöd av bestämmelserna i 19 kap. 8 § FTL.

Utformningen av de två styckena i nämnda paragraf som reglerar dessa frågor avseende hyreshus- och industrienheter lämnar emellertid inte ut­rymme för atl inhämta andra uppgifter än om de hyror som uppburits viss tid. Marknaden är emellertid så komplicerad, åtminstone i storstäderna, att del föreligger behov av att ställa frågor även om omständigheter kring förvärven av dessa taxeringsenheter och deras fastighetsegenskaper m.m. Denna möjlighet finns redan tidigare såvitt avser småhusen samt lant­bruksenheter enligt paragrafens första och sista stycken.

Jag föreslår därför att andra och tredje styckena i 19 kap. 8 § FTL slås samman till ett och utformas så att den som, under andra eller tredje året före det år då allmän fastighetstaxering sker, är ägare till hyreshus- och industrienheter kan anmanas lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.

5 Avslutande synpunkter

Utöver de lagförslag som jag nu behandlat har yrkanden framställts från Sveriges Jordägareförbund samt Skogsägarnas Riksförbund och Lantbru­karnas Riksförbund om vissa ytterligare lagändringar. Yrkandena avser de mer principiella utgångspunkterna vid fastighetstaxeringen. Jag tar därför i det följande upp vad förbunden i huvudsak har anfört saml redovisar därefter mina egna ståndpunkter i ett sammanhang.

Sveriges Jordägareförbund har anfört kritik mot att i FTL angetts både etl mål för taxeringen — 75% av marknadsvärdet — och de metoder som skall användas för att nå detta mål. Förbundet menar atl det kan förekom­ma fall då beräkningarna enligl de föreskrivna metoderna misslyckats med att bestämma marknadsvärdet. I enskilda fall anser därför förbundet att justeringar kan behöva göras.

Förbundet tar även upp den prispåverkan som arrendelagstiftningen kan ha på utarrenderade jordbruksfastigheter. Del förhållandet att lägre priser förekommer på sådana fastigheter ser förbundet inte som en följd av privalrältsliga åtaganden ulan beroende av lagstiftningens tvingande be­stämmelser i dessa sammanhang. Hänsyn bör därför tas till sådana arren­deavtal vid värderingen anser förbundet.

En annan fråga som förbundet aktualiserar är om de s.k. släktköpen       59


 


skall få ingå i fastighetsprismaterialel. Förbundet anser att del inte gene- Prop. 1990/91:47 relll går att påstå all släktköpen skulle innebära en lägre värdenivå om de medtogs i ortsprismaterialet. Förbundet hävdar atl priset vid släktköp i många fall ligger på samma nivå som om försäljning skulle ha skett till ulomstående. Förbundet föreslår därför ett tillägg till den bestämmelse i 5 kap. 5 § FTL som stadgar att försäljningar där ovidkommande omständig­heter förekommit inte får beaktas. Enligt förbundets tillägg skulle släktköp vara en ovidkommande omständighet endast om del visas alt det inverkat på priset.

Sveriges Jordägareförbund framför slutligen elt krav om att de skattskyl­digas insyn i skattemyndigheternas fullständiga underlag för taxeringen skall underiättas. Förbundet framhåller att det är svårt att få grepp om vilka faktorer som varit bestämmande för värderingen, t.ex. vilka jämfö­relseobjekt och bedömningar i övrigt som legat till grund för riktvärdena. Exempelvis menar förbundet att det inte brukar företes någon utredning om relevant köpeskillingstatistik från skattemyndigheterna i skatletvister, varför den skallskyldige ställs inför en omöjlig uppgift att själv ta fram utredning som visar atl riktvärdena saknar relevans i hans fall. Förbundet anser vidare alt det är betydelsefullt också för tillämpningen av bestäm­melserna om justering för säregna förhållanden all underlaget redovisas på ett lättillgängligt sätt.

1 detta avseende anser Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund alt det är angeläget att jämkning på gmnd av säregna förhål­landen inte enbart skall ske i extrema fall såsom hittills. Förbunden yrkar atl bestämmelsen generellt skall få användas i de fall fastighetsägaren med egen utredning kan göra sannolikt alt fastighetens värde understiger det eljest tillämpade riktvärdet.

Jag får för egen del anföra följande.

I 5 kap. FTL återfinns de övergripande beslämmelserna om hur taxe­
ringsvärdet skall bestämmas. Där stadgas bl.a. en generell regel om en
säkerhetsmarginal om 25% vid fastighetstaxeringen, dvs, taxeringsvärdet
skall motsvara 75% av en taxeringsenhets marknadsvärde. Marknadsvär­
det kan bestämmas på olika sätt. I första hand skall ledning las av fastig­
hetsförsäljningar i orten. Sådana försäljningar får dock inte beaktas där
ovidkommande omständigheter kan antas ha inverkat på priset. Om dessa
försäljningar inte ger tillräcklig ledning får beräkningen göras utifrån en
avkastningskalkyl. Som sista alternativ kan marknadsvärdet uppskattas
med utgångspunkt i del tekniska nuvärdet. Därutöver ges vissa allmänna
värderingsregler i 7 kap. FTL. Av dessa framgår bl.a. att taxeringsvärdet
för vissa byggnadstyper och ägoslag skall bestämmas med utgångspunkt i
riktvärden. Riktvärden skall bestämmas så alt de står i överensstämmelse
med kravet om en taxeringsvärdenivå som motsvarar 75% av marknads­
värdet. Riktvärdena är emellertid inte bindande. Kan del t. ex, läggas fram
bättre statistik än vad som legat till grund för provvärderingen bör det
värde som framräknats med utgångspunkt i riktvärdena kunna frångås (jfr.
prop. 1979/80:40 s. 116). Jag finner därför att de krav som förbunden
framställt om att riktvärdena skall kunna frångås om det finns skäl för det
redan är uppfyllda.
                                                                           60


 


Här bör också tilläggas alt i författning är reglerat hur förberedelsearbe- Prop. 1990/91:47 let inför en allmän fastighetstaxering skall tillgå. Förutom bestämmelserna i 19 kap. FTL ges också verkslällighetsföreskrifter från RSV avseende bl. a. hur det s. k. prov värderingsförfarandet skall tillgå. Provvärderingens resul­tat och underlaget för tabeller och riktvärdekartor skall vara väl dokumen­terat i händelse bl. a. av att det uppstår tvister som rör dessa underlag. Jag kan här nämna att denna redovisning är så detaljerad att man därur skall kunna erhålla uppgifter om t. ex. köpedalum och köpeskilling för prowär-deringsobjekten. Den omständigheten att den enskilde fastighetsägaren i de flesta fall kan ha svårt att ta fram en egen utredning som vederiägger myndigheternas underlag i detta avseende, torde främst bero på att det helt enkelt inte går all få en bättre utredning.

Hänsynstagandet vid fastighetstaxeringen till den prispåverkan som etl arrendeförhållande eller annan privaträttslig förpliktelse kan ha på fastig­hetspriset har återkommande diskuterats. Jag vill här hänvisa till att föredragande statsrådet i samband med lagstiftningen inför AFT-90 uttala­de att han inle var beredd att göra avsteg från principen att privaträttsliga förpliktelser inte skall beaktas vid fastighetstaxeringen (jfr. prop. 1987/88:164 s. 11). Det har inte framkommit några nya skäl som gör atl jag vill frångå del ställningstagandet inför den allmänna fastighetstaxering­en av lantbmk.

En annan fråga som regelbundet brukat tas upp inför de allmänna fastighetstaxeringarna är om släktköpen skall ingå i prismaterialel. Sveri­ges Jordägareförbund har här föreslagit etl tillägg till lagtexten av innebörd att man skall bortse från ett släktköp endast om det visas att det inverkat på priset.

För det första anser jag det viktigt att hålla fast vid principen att det i prisunderiaget endast bör ingå försäljningar där köpeskillingarna huvud­sakligen har beslämts utifrån fastighetens egenskaper som sådan. Det är därför angelägel att de köp där speciella relationer mellan köpare och säljare eller andra särskilda omständigheter i hög grad kan ha påverkat priset undantas. För del andra skulle med förbundets lydelse av lagtexten införas etl prövningsförfarande som det inte finns utrymme för i den massärendehantering som fastighetstaxeringen utgör. Jag kan också näm­na att liknande propåer har avvisats i tidigare sammanhang eftersom det påvisats atl släktköpen i prishänseende generellt låg ca 50% under de fria köpen (jfr. prop. 1979/80:40 s.97). Inget har framkommit som nu föränd­rar det ställningstagandet. Jag har dessutom inhämtat att den förtida uppgiftsinsamlingen inför AFT-92 innebär att det ortprismaterial som ligger till grund för konstruktion av värdetabeller och provvärdering är mer än dubbelt så stort som motsvarande material inför AFT-81. Härut­över medför den förtida uppgiftsinsamlingen en kvalitetsförbättring jäm­fört med tidigare. Jag anser därför att släktköpen inle skall ingå i prisstati­stiken inför AFT-92.

61


 


6 Upprättade lagförslag                          Prop. 1990/91:47

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

2.    lagomändringi lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

3.    lagom ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätl,

4.    lag om ändring i ärvdabalken (1958:637),

5.    lagom ändring i delgivningslagen (1970:428),

6.    lagom ändring i jordabalken (1970:944),

7.    lagom ändring i utsökningsbalken (1981:774),

8.    lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.,

9.    lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter,

 

10.    lagom ändring i jordförvärvslagen (1979:230),

11.    lagom ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbmksmark,

12.    lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

13.    lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Förslagen under punkterna 3 — 9 har upprättals i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Förslagen under punkterna 10 och 11 har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet.

Förslagen under punkterna 12 och 13 har upprättats i samråd med chefen för bostadsdepartementet.

Med hänsyn till atl lagförslagen får anses utgöra tekniska justeringar i gällande värderingsförfarande och i övrigt konsekvensändringar får frågor­na anses vara av sådan art all det skulle sakna betydelse all höra lagrådet.

7 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att anta de upprättade lag­förslagen. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

62


 


Innehållsförteckning                                        Prop. 1990/91:47

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .......................     1

Propositionens lagförslag ......................................     3

1   lagom ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)             3

2   lagom ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt             23

3   lagom ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt         25

4   lagom ändring i ärvdabalken (1958:637) ...............    26

5   lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)  .......    28

6   lag om ändring i jordabalken (1970:944)  .............. .. 29

7   lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774)........ .. 30

8   lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m               32

9   lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter    .................................................................... 33

 

10   lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)  ...... .. 34

11   lagom ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark .        35

12   lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m                36

13   lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning lill bostadsrätt   ................................................. .. 37

Utdrag ur regeringsprotokoilet den 18 oktober 1990.... .. 38

1   Inledning.......................................................... .. 38

2   Beskattningsnaturen slopas ................................ .. 39

 

2.1       Fastighetstaxeringen ................................... .. 39

2.2       Annan lagstiftning........................................ .. 41

 

3   Bostäder som inte behövs i lantbruket................... .. 43

4   Vissa värderingsregler......................................... .. 43

 

4.1       Prisbildningen .............................................    44

4.2       Värderingen av bostadshus som ingår i lantbruksenheter....          45

 

4.2.1     Småhus med tomtmark ..........................    45

4.2.2     Hyreshus   ..........................................    45

 

4.3       Ekonomibyggnader....................................... .. 47

4.4       Åkermarken  .............................................. .. 48

 

4.4.1    Värdeområdena   .................................. .. 48

4.4.2    Beskaffenhet som ny värdefaktor m.m....... .. 49

4.4.3    Differentierade hektarvärden .................. .. 50

Storlek som ny värdefaktor..................... .. 50

4.4.4......................................................... Värderingsenheter                   51

4.5       Betesmarken...............................................    52

4.6       Skogsmark med växande skog........................ .. 52

 

4.6.1    Värdeområdena   ..................................    53

4.6.2    Förändringar görs av värdefaktorn virkesförråd           53

Värdefaktorn trädslag slopas...................    53

4.6.3......................................................... Differentierade heklarvärden               54

Storlek som ny värdefaktor.....................    54

4.6.4.................................................. Förenklat värderingsförfarande för mindre skogsinne­
hav ...................................................
   56

4.7       Skogsimpediment  .......................................    57

4.8       Uppdelning av taxeringsvärde och delvärde på församling slopas                 57

4.9       Förberedelsearbetet.....................................    58

4.10    Särskilda åtgärder för förberedelsearbetet inför AFT-94               58

5 Avslutande synpunkter....................................... 59                              63


 


6   Upprättade lagförslag.....................................................     62     Prop. 1990/91:47

7   Hemställan......................................................................     62

8   Beslul   ...........................................................................     62

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990                                                                                                                      64