om vissa frågor inför allmän
fastighetstaxering år 1992
Prop.
1990/91:47
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 oktober 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Erik Åsbrink
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om fastighets-
taxering inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter.
Det är främst fråga om tekniska justeringar i värderingsförfarandet samt
även vissa förenklingar.
Inledningsvis föreslås en ändring med anledning av den år 1990 besluta-
de inkomstskattereformen. Vid den löpande inkomstbeskattningen av fas-
tigheter klassificeras dessa i fortsättningen antingen som privatbostads-
eller näringsfastigheter. Genom att denna klassificering tillmäts avgörande
betydelse behövs ej längre bestämmelserna vid fastighetstaxeringen om
indelning i beskattningsnaturen jordbruksfastighet resp, annan fastighet
och det föreslås därför att de slopas.
Vidare föreslås att orden ”taxerad som jordbruksfastighet” resp, ”tax-
erad som annan fastighet” i annan lagstiftning ersätts med ”taxerad som
lantbruksenhet” resp, ”taxerad som annan taxeringsenhet än lantbruksen-
het”.
Småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet uppvisar skiftande
värdenivåer beroende på hur stor areal produktiv mark som ingår i lant-
bruksenheten. Värdet på småhus och tomtmark föreslås därför få variera
med hänsyn härtill genom värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden.
I lantbruksenheter kan det även finnas hyreshus, företrädesvis beståen-
de av arbetarbostäder och liknande. Dessa är emellertid så få till antalet att
det inte bedöms som ändamålsenligt att de nu taxeras enligt samma förfa-
rande som användes vid 1988 års allmänna fastighetstaxering av hyreshus.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 47
Dessa i lantbruksenheterna ingående hus föreslås därför få värderas på Prop. 1990/91:47
samma sätt som småhus under förutsättning att de innehåller högst tio
lägenheter. Innehåller sådana hyreshus mer än tio lägenheter föreslås att de
inte skall kunna ingå i en lantbruksenhet.
För byggnadstypen ekonomibyggnader föreslås vissa tekniska omdispo-
neringar avseende bl. a. värdefaktorn storlek. För växthusen föreslås att
byggnadskatcgorin bestäms med hänsyn till deras konstruktion och anord-
ning i övrigt.
Värderingsförfarandet för åkermarken föreslås bli förenklat bl. a. genom
att åkermarken delas upp i värderingsenheter endast vid arealer av större
omfattning. Vidare föreslås att en ny värdefaktor, storlek, införs, med
vilken kan beaktas de olika hektarpriser som förekommer vid olika areal-
omfattning.
Även för betesmarken föreslås att storlek införs som en ny värdefaktor.
Från förenklingssynpunkt föreslås att möjligheten till uppdelning i värde-
ringsenheter slopas.
Vad beträffar skogsmarken föreslås bl. a. följande. Riktvärdet för skogs-
mark av genomsnittlig beskaffenhet anknyts i fortsättningen till ett eller
flera värdeområden i stället för en region bestående av ett eller flera län.
Vissa förändringar görs av värdefaktorn virkesförråd som innebär att
fördelningen på trädslag bättre skall beaktas. Även för skogsmark införs
värdefaktorn storlek för att de med arealen skiftande hektarpriserna skall
kunna beaktas. Möjligheten att dela upp skogsmarken i värderingsenheter
slopas. För skogsmarksinnehav som understiger 20 hektar införs ett för-
enklat värderingsförfarande.
Även för skogsimpedimenten föreslås att värdefaktorn storlek införs
samt att värderingen förenklas genom att möjligheten till uppdelning i
värderingsenheter slopas.
Nuvarande uppdelning av taxeringsvärde och delvärde när taxeringsen-
het tillhör olika församlingar föreslås bli slopad.
Slutligen föreslås vissa ändringar såvitt avser förberedelsearbetet. Dels
föreslås att tidpunkten för när riksskatteverket senast skall lämna förslag
till föreskrifter inför allmän fastighetstaxering av lantbruksenheter också
skall gälla de småhus med tomtmark som ingår i en lantbruksenhet. Dels
föreslås att de uppgifter som behövs skall få inhämtas inför den allmänna
fastighetstaxering av hyreshus- och industrienheter som kommer att ske år
1994.
1 Förslag till
Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Prop. 1990/91:47
Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
dels att 4 kap. 11 § skall upphöra att gälla,
t/e/s att 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 §, 3 kap. 4 §, 4 kap. 5 och 10 §§, 5 kap. 7 och
8 §§, 6 kap. 10 §, 7 kap. 3 §, 8 kap. 3 §, 10 kap. 2 och 3 §§, 12 kap. 3 §,
13 kap. 1 — 5 §§, 14 kap. 1 — 5 §§, 16 kap. 2 §, 19 kap. 1,3,5 och 8 §§, 20 kap.
12 och 13 §§ samt 22 kap. 5 § skall ha följande lydelse,
dels att rubriken till 4 kap. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Vid fastighetstaxering skall be-
slut fattas om fastigheternas skat-
tepliktsförhållanden och indelning
i taxeringsenheter. Vidare skall be-
skattningsnatur och taxeringsvärde
bestämmas för varje taxeringsen-
het. Taxeringsvärde skall dock inte
åsättas fastighet, som enligt 3 kap.
skall undantas från skatteplikt.
Vid fastighetstaxering skall be-
slut fattas om fastigheternas skat-
tepliktsförhållanden och indelning
i taxeringsenheter. Vidare skall typ
av taxeringsenhet och taxeringsvär-
de bestämmas för varje taxerings-
enhet. Taxeringsvärde skall dock
inte åsättas fastighet, som enligt
3 kap. skall undantas från skatte-
plikt.
|
2 kap. 2 §' Nuvarande lydelse |
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.
|
Småhus |
Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två |
|
Hyreshus |
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre fa- |
|
Ekonomibyggnad |
Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk Växthus och djurstall som inte har anknytning till |
|
Industribyggnad Specialbyggnad |
Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet. Med specialbyggnad avses Försvars- Byggnad som används för försvarsän- byggnad damål eller ekonomisk försvarsbered- |
Senaste lydelse 1988:200.
Nuvarande lydelse
Kommuni-
kations-
byggnad
Distribu-
tions-
byggnad
Värme-
central
Renings-
anläggning
Vård-
byggnad
Bad-,sport-
och
idrottsan-
läggning
Skol-
byggnad
skap, om byggnaden inte är en fristå-
ende industriell anläggning. Även
mässbyggnad skall utgöra försvars-
byggnad.
Garage, hangar, lokstall, terminal, sta-
tionsbyggnad, expeditionsbyggnad,
vänthall, godsmagasin, repara-
tionsverkstad och liknande, om bygg-
naden används för allmänna kommu-
nikationsända mål.
Byggnad som används i postverkets,
televerkets, statens järnvägars, luft-
fartsverkets, Sveriges Radio Aktiebo-
lags och dess dotterbolags verksamhet.
Byggnad som ingår i överförings- eller
distributionsnätet för gas, värme, elek-
tricitet eller vatten.
Byggnad för produktion och distribu-
tion av varmvatten för uppvärmning,
dock ej sådan anläggning som även är
inrättad för produktion av elektrisk
starkström för yrkesmässig distribu-
tion.
Vattenverk, avloppsreningsverk, an-
läggning för förvaring av radioaktivt
avfall, sopstation och liknande samt
pumpstation som hör till sådan anlägg-
ning.
Byggnad som används för sjukvård,
nykterhetsvård, narkomanvård, bar-
navård, kriminalvård, arbetsvärd, åld-
ringsvård eller omsorg om psykiskt ut-
vecklingsstörda. Annan byggnad än
som nu har nämnts skall utgöra vård-
byggnad, om den används som hem åt
personer som behöver institutionell
vård eller tillsyn.
Byggnad som används för bad, sport,
idrott och liknande, om allmänheten
har tillträde till anläggningen.
Byggnad som används för undervis-
ning eller forskning vid
skola som anordnas av staten
skola som anordnas med statsbidrag
och
skola vars undervisning står under
statlig tillsyn.
Byggnad som används som elevhem
eller skolhem för elever vid sådana
skolor.
Nuvarande lydelse
Kultur-
byggnad
Byggnad som används för kulturellt
ändamål såsom teater, biograf, muse-
um och liknande.
Ecklesia-
stikbyggnad
Kyrka eller annan byggnad som an-
vänds för religiös verksamhet.
Prästgård som avses i lagen (1988:183)
om förvaltningen av kyrklig jord.
Bårhus, krematorium och byggnad
som används för skötsel av begrav-
ningsplats.
Allmän Byggnad som tillhör staten, kommun
byggnad eller annan menighet och som används
för allmän styrelse, förvaltning, rät-
tsvård, ordning eller säkerhet samt fri-
tidsgård och byggnad med likartad an-
vändning. Som allmän byggnad skall
inte anses byggnad som används för
statens afTärsdrivande verksamhet.
Övrig Byggnad som inte skall utgöra någon
byggnad av de tidigare nämnda byggnadstyper-
na.
Föreslagen lydelse
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.
Småhus
Hyreshus
Ekonomibyggnad
Industribyggnad
Specialbyggnad
Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två
familjer. Till sådan byggnad skall höra komplement-
hus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och
högst tio familjer, om byggnaden ingår i lantbruksen-
het.
Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre fa-
miljer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och
liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i
anslutning till hyreshus och som behövs för verksam-
heten, skall utgöra hyreshus.
Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som är
inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer,
om den ingår i lantbruksenhet.
Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk
och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom
djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin
och växthus.
Växthus och djurstall som inte har anknytning till
jordbruk eller skogsbruk.
Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet.
Med specialbyggnad avses
Försvars- Byggnad som används för försvarsän-
byggnad damål eller ekonomisk försvarsbered-
skap, om byggnaden inte är en fristå-
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:47
|
ende industriell anläggning. Även | |
|
Kommuni- |
Garage, hangar, lokstall, terminal, sta- tionsverkstad och liknande, om bygg- Byggnad som används i postverkets, |
|
Distribu- |
Byggnad som ingår i överförings- eller Byggnad för produktion och distribu- |
|
Renings- |
Vattenverk, avloppsreningsverk, an- |
|
Vård- |
Byggnad som används för sjukvård, |
|
Bad-,sport- |
Byggnad som används för bad, sport, Byggnad som används för undervis- skola vars undervisning står under statlig tillsyn. Byggnad som används som elevhem |
Prop. 1990/91:47
Föreslagen lydelse
|
Kultur- |
Byggnad som används för kulturellt |
|
Ecklesia- |
Kyrka eller annan byggnad som an- Prästgård som avses i lagen (1988:183) Bårhus, krematorium och byggnad |
|
Allmän |
Byggnad som tillhör staten, kommun |
|
Övrig |
Byggnad som inte skall utgöra någon |
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
3 kap.
4§2
Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt
markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt om
fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervä-
gande del används i deras verksamhet såsom sådana
1. kyrkor, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser och ideella föreningar
som avses i 7 § 5 och 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
2. akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnes-
fond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling
m.m., stiftelsen Sveriges sjömanshus
3. sådana sammanslutningar av studerande vid universitet och högsko-
lor, i vilka de studerande är skyldiga att vara medlemmar, samt samarbets-
organ för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter
som ankommer på sammanslutningarna och
4. främmande makts beskickningar.
Skattefriheten skall endast avse
egendom, som enligt 4 kap. 11 §
skall ha beskattningsnaturen annan
fastighet.
Skattefriheten skall endast avse
egendom, som enligt 4 kap. 5 § ut-
gör annan typ av taxeringsenhet än
lantbruksenhet.
2 Senaste lydelse 1985:1023.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Taxeringsenhet och
beskattningsnatur
4 kap.
Taxeringsenhet
5§3
Taxeringsenhet skall omfatta
byggnadstyper och ägoslag enligt en
av följande kombinationer, om inte
annat sägs i andra och tredje
styckena
Taxeringsenhet skall omfatta
byggnadstyper och ägoslag enligt en
av följande kombinationer, om inte
annat sägs i andra och tredje
styckena, och ha en av följande be-
teckningar för typ av taxeringsenhet
1. småhus, tomtmark för sådan
småhusbebyggelse (småhusenhet)
2. hyreshus, tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmark för
hyreshusbebyggelse (hyreshusenhet)
3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader och
exploateringsmark för sådan bebyggelse, vattenverk på annans grund samt
i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet)
4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark
(industrienhet)
5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet)
6. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpedi-
ment (lantbruksenhet).
Småhus, hyreshus och tomtmark
för sådana byggnader som ligger i
anslutning till lantbruksenhet med
minst fem hektar åkermark, betes-
mark och skogsmark, skall ingå i
lantbruksenheten, om byggnaden el-
ler byggnaderna behövs som bostad
för ägare, arrendator eller deras ar-
betskraft.
byggnad och exploateringsmark för
Småhus och tomtmark för sådan
byggnad som ligger i anslutning till
lantbruksenhet med minst fem hek-
tar åkermark, betesmark och skogs-
mark, skall ingå i lantbruksenheten,
om byggnaden eller byggnaderna
behövs som bostad för ägare, arren-
dator eller deras arbetskraft.
Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter
under punkterna 1—6 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i
lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den
tomtmark, exploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har öv-
rig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som
har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet,
som består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger
till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till
övervägande del utanför sådan ort.
10 §4
Marksamfallighet eller anlägg-
ningssamfällighet skall utgöra en
taxeringsenhet, om den förvaltas av
juridisk person. Detta gäller dock
inte om fastigheterna, som har del i
samfalligheten, uteslutande eller så
Marksamfällighet eller anlägg-
ningssamfällighet skall utgöra en
taxeringsenhet, om den förvaltas av
juridisk person. Detta gäller dock
inte om fastigheterna, som har del i
samfälligheten, uteslutande eller så
3 Senaste lydelse 1986:258.
4 Senaste lydelse 1986:258.
Nuvarande lydelse
gott som uteslutande är en- eller
tvåfamiljsfastigheter som avses i
24 § 2 mom. första stycket kommu-
nalskattelagen (1928:370). Detta
gäller inte heller samfällighet, som
avser enskild väg eller dike eller
som har ett ringa ekonomiskt vär-
de.
Föreslagen lydelse
gott som uteslutande är småhusfas-
tigheter. Detta gäller inte heller
samfällighet, som avser enskild väg
eller dike eller som har ett ringa
ekonomiskt värde.
Prop. 1990/91:47
Regleringsanläggning huvudsakligen avsedd for vattenkraftsändamål
skall inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de
kraftverk som har nytta av anläggningen.
5 kap.
7§5
Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas.
För småhus-, hyreshus- och industrienhet:
1. Byggnadsvärde
Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten.
2. Markvärde
Markvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark, exploaterings-
mark, täktmark och markanläggningar.
För lantbruksenhet:
1. Bostadsbyggnadsvärde
Bostadsbyggnadsvärde är värdet
av de småhus och hyreshus som hör
till taxeringsenheten.
1. Bostadsbyggnadsvärde
Bostadsbyggnadsvärde är värdet
av de småhus som hör till taxe-
ringsenheten.
2. Ekonomibyggnadsvärde
Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör till
taxeringsenheten.
3. Tomtmarksvärde
Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.
4. Jordbruksvärde
Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark, betesmark
och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.
5. Skogsbruks värde
Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med växan-
de skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk.
6. Skogsimpedimentsvärde
Skogsimpedimentsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till
taxeringsenheten.
8§6
Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av i 2 — 5 §§
angivna grunder.
Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde.
Tillhör delar av en taxeringsenhet
olika församlingar skall anges hur
stor del av taxeringsvärdet och
delvärdena som skäligen belöper på
varje sådan del av taxeringsenheten.
Senaste lydelse 1986:258.
Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
10§
Vart och ett av ägoslagen åker-
mark, betesmark, skogsmark och
skogsimpediment inom en taxe-
ringsenhet skall utgöra en värde-
ringsenhet. Uppdelning får dock
ske i två eller flera värderingsenhe-
ter, om det väsentligt underlättar
värderingen.
Vart och ett av ägoslagen åker-
mark, betesmark, skogsmark och
skogsimpediment inom en taxe-
ringsenhet skall utgöra en värde-
ringsenhet. Är arealen åkermark
inom en taxeringsenhet av större
omfattning får åkermarken dock
uppdelas i två eller flera värderings-
enheter, om det väsentligt under-
lättar värderingen.
7 kap.
3§7
För byggnader och ägoslag som avses i 8 —15 kap. skall taxeringsvärde
bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall bestämmas for
kombinationer av värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom
värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet.
För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt
i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värdeområ-
det.
Värdefaktorer, som särskilt skall
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser vär-
defaktorerna storlek för småhus och
storlek för tomtmark för småhus,
indelas i klasser. Resultatet av
klassindelningen kallas klassindel-
ningsdata.
Riktvärde skall redovisas på karta,
Värdefaktorer, som särskilt skall
beaktas vid riktvärdets bestäm-
mande, skall, utom såvitt avser vär-
defaktorn storlek för småhus, tomt-
mark för småhus, åkermark, betes-
mark, skogsmark och skogsimpedi-
ment indelas i klasser. Resultatet av
klassindelningen kallas klassindel-
ningsdata.
i tabell eller på annat sätt.
8 kap.
3§8
Nuvarande lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhål-
landen för en eller flera av följande värdefaktorer.
Storlek Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets
boutrymmen och biutrymmen.
Ålder Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återståen-
de livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhu-
sets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och
sådana ombyggnader som innebär en utökning av
boutrymme samt tidpunkten för dessa. Åldersklassen
för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får
inte göras större än att den motsvarar 5 år.
7 Senaste lydelse 1988:544.
8 Senaste lydelse 1988:544.
10
Nuvarande lydelse
Prop. 1990/91:47
|
Standard |
Standarden bestäms med hänsyn till småhusets bygg- För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton |
|
Byggnadskategori |
Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om små- |
|
Fastighets- |
Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om den |
|
Värdeordning |
Med värdeordning avses husets ordningsnummer i |
Föreslagen lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhål-
landen för en eller flera av följande värdefaktorer.
|
Storlek |
Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets |
|
Ålder |
Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återståen- |
|
Standard |
Standarden bestäms med hänsyn till småhusets bygg- För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton |
|
Byggnadskategori |
Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om små- |
|
Fastighets- |
Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för småhus För småhus som ingår i lantbruksenhet bestäms fas- |
|
Värdeordning |
Med värdeordning avses husets ordningsnummer i |
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 kap.
2§
Som riktvärde for en ekonomi-
byggnad avseende ett djurstall för
mjölkkor som är byggt efter år
1969, är av normal beskaffenhet
och har en storlek av 301 — 400 kva-
dratmeter får endast anges värden i
en fastställd värdeserie.
Som riktvärde för en värderings-
enhet avseende ett djurstall för nöt-
kreatur som är byggt under åren
1980—1989, är av normal beskaf-
fenhet och har en storlek av 301 —
400 kvadratmeter får endast anges
värden i en fastställd värdeserie.
|
3§ |
Nuvarande lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhål-
landen för en eller flera av följande värdefaktorer.
|
Byggnadskategori |
Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det ända- |
|
Storlek |
Storleken bestäms beträffande torkar med hänsyn till |
|
Ålder |
Åldern ger uttryck för värderingsenhetens sannolika |
|
Beskaffenhet |
Beskaffenhet bestäms med hänsyn till byggnadsmate- |
Föreslagen lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhål-
landen för en eller flera av följande värdefaktorer.
|
Byggnadskategori |
Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det ända- |
|
Storlek |
Storleken bestäms med hänsyn till värderingsenhe- |
|
Ålder |
Åldern ger uttryck för värderingsenhetens sannolika |
|
Beskaffenhet |
Beskaffenhet bestäms med hänsyn till byggnadsmate- |
12
|
12kap. Prop. 1990/91:47 3 §9 Nuvarande lydelse |
Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde
bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna
storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om sär-
skilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet.
Med de olika värdefaktorerna förstås:
|
Storlek |
Med storlek avses tomtmarkens areal. |
|
Vatten och |
Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning |
|
Fastighets- |
Med fastighetsrättsliga förhållanden avses om tomlen |
|
Typ av be- |
Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är av- |
|
Speciell |
Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge |
Föreslagen lydelse
Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde
bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna
storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om sär-
skilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet.
Med de olika värdefaktorerna förstås:
|
Storlek |
Med storlek avses tomtmarkens areal. |
|
Vatten och |
Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning |
|
Fastighets- |
Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för tomt- |
|
Typ av be- |
Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är be- |
9 Senaste lydelse 1989:477.
13
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:47
|
hus som inte ingår i lantbruksenhet bestäms typ av | |
|
Speciell |
Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge |
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 13 kap. 1§ |
Riktvärde for åkermark skall ut- Riktvärde for åkermark skall ut-
göra värdet per hektar åkermark. göra värdet per värderingsenhet
åkermark.
2§
Som riktvärde för åkermark som Som värde per hektar åkermark
är tillfredsställande dränerad, av som är tillfredsställande dränerad
genomsnittlig godhet och med nor- genom självdränering eller äldre
mala brukningsförhållanden får en- täckdikning, av genomsnittlig be-
dast anges värden i en fastställd skaffenhet och som ingår i en taxe-
|
värdeserie. |
ringsenhet som är av större omfatt- 3§ |
Nuvarande lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärden för åker bestämmas för skilda
förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.
|
Godhet |
Med godhet avses åkermarkens produktionsförmåga. För värdefaktorn godhet skall finnas minst tre klas- Värdeskillnaden mellan två intilliggande klasser får För åker skall anges vilken eller vilka godhetsklasser |
|
Brukningsför- |
Med brukningsförhållanden avses åkermarkens läge i För värdefaktorn brukningsförhållanden skall finnas Värdeskillnaden mellan två intilliggande klasser får nor per hektar och högst 3000 kronor per hektar. |
Nuvarande lydelse
Dränering
För åkerskall anges om det inom del av värdeområdet
i särskilt stor utsträckning förekommer annan bruk-
ningsklass än den normala.
Åkermarkens dränering bestäms av befintliga täck-
dikningars beskaffenhet samt av markens behov av
dränering.
För värdefaktorn dränering skall finnas högst tre
klasser.
Föreslagen lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärden for åker bestämmas för skilda
förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.
Storlek
Beskaffenhet
Dränering
Med storlek avses åkermarkens areal.
Med beskaffenhet avses åkermarkens produktionsför-
måga och brukningsförhållanden.
För värdefaktorn beskaffenhet skall finnas tre eller
fem klasser, där mittklassen svarar mot genomsnittlig
beskaffenhet inom värdeområdet.
Värdeskillnaden mellan högsta och lägsta klass får för
åkermark, som är tillfredsställande dränerad genom
självdränering eller äldre täckdikning, uppgå till högst
40 procent av värdet av åkermark av genomsnittlig
beskaffenhet. Värdeskillnaden mellan två intilliggan-
de klasser får dock uppgå till högst 3 000 kronor per
hektar.
Åkermarkens dränering bestäms av befintliga täck-
dikningars och huvudavlopps beskaffenhet samt av
markens behov av dränering.
För värdefaktorn dränering skall finnas högst tre
klasser.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Riktvärde för betesmark skall ut-
göra värdet per hektar betesmark
och anges för varje värdeområde
för åkermark.
Riktvärde för betesmark skall ut-
göra värdet per värderingsenhet be-
tesmark och anges för varje värde-
område för åkermark.
5§
Nuvarande lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för
skilda förhållanden för värdefaktorn beskaffenhet. Med beskaffenhet avses
främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings- och torr-
läggningsförhållanden.
För värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst tre klasser.
Föreslagen lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för
skilda förhållanden för följande värdefaktorer.
Storlek Med storlek avses betesmarkens areal.
15
Föreslagen lydelse
Beskaffenhet Med beskaffenhet avses främst betesmarkens pro-
duktionsförmåga samt dess bruknings- och torrlägg-
ningsförhållanden.
För värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst fem klasser.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap.
1 §
Riktvärde för skogsmark med Riktvärde för skogsmark med
växande skog skall utgöra värdet växande skog skall utgöra värdet
per hektar skogsmark. per värderingsenhet skogsmark.
Som riktvärde för skogsmark med
växande skog av genomsnittlig be-
skaffenhet inom en region beståen-
de av ett eller flera län eller delar
därav får endast anges värden i en
fastställd värdeserie.
Som värde per hektar skogsmark
med växande skog av genomsnittlig
beskaffenhet inom ett eller flera
värdeområden och som ingår i en
taxeringsenhet med 20 hektar
skogsmark eller mer får endast för
den överskjutande arealen anges
värden i en fastställd värdeserie.
3§
Nuvarande lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande
skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande
värdefaktorer.
Godhet
Kostnad
Virkesförråd
Trädslag
Grovskogs-
procent
Med godhet avses skogsmarkens virkesproducerande
förmåga.
Kostnaden bestäms med hänsyn till de väsentligaste
kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet
av virkesproduktionen.
Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges
vilken klass som svarar mot genomsnittlig kostnads-
klass för värdeområdet.
Med virkesförråd avses virkesförråd per hektar ut-
tryckt i skogskubikmeter. Därmed avses fast volym
stamvirke ovan stubbe inklusive toppar och bark. För
virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter per hektar
får klasserna ej göras större än 10 skogskubikmeter.
Trädslagen bestäms med hänsyn till skogens samman-
sättning. För värdefaktorn trädslag skall finnas klas-
serna barrskog, lövskog och i vissa fall ädel lövskog
(bok och ek).
Med grovskogsprocent avses den andel av barrsko-
gens virkesförråd som består av träd med en bröst-
höjdsdiameter av minst 25 centimeter på bark.
För värdefaktorn grovskogsprocent skall finnas minst
tio klasser.
16
Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:47
Inom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande
skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande
värdefaktorer, om inte annat framgår av andra stycket.
|
Storlek |
Med storlek avses skogsmarkens areal. |
|
Godhet |
Med godhet avses skogsmarkens virkesproducerande |
|
Kostnad |
Kostnaden bestäms med hänsyn till de väsentligaste Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges |
|
Virkesförråd |
Med virkesförråd barrträd avses virkesförrådet av |
|
Virkesförråd |
Med virkesförråd bok och ek avses virkesförrådet av |
|
Virkesförråd |
Med virkesförråd övriga lövträd avses virkesförrådet av |
|
Grovskogs- |
Med grovskogsprocent avses den andel av virkes- För värdefaktorn grovskogsprocent skall finnas minst |
För taxeringsenhet vars skogsmarksareal understiger 20 hektar skall dock
riktvärdena bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.
|
Storlek Virkes- |
Med storlek avses skogsmarkens areal. Med virkesförråd avses summan av virkesförråden av |
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Riktvärde för skogsimpediment Riktvärde för skogsimpediment
skall utgöra värdet per hektar och skall utgöra värdet per värderings-
anges för varje värdeområde för enhet skogsimpediment och anges
skog. för varje värdeområde för skog.
17
2 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 47
|
5§ |
Nuvarande lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestäm-
mas för skilda förhållanden för värdefaktorn beskaffenhet. Med beskaffen-
het avses främst slag av förekommande vegetation samt förutsättningar för
ökad produktion.
Föreslagen lydelse
Inom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestäm-
mas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.
|
Storlek Beskaffenhet |
Med storlek avses skogsimpedimentens areal. Med beskaffenhet avses främst slag av förekomman- |
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap.
2§'°
Ny taxering av fastighet skall ske om under löpande taxeringsperiod
1. ny taxeringsenhet bör bildas eller taxeringsenhet bör ombildas
2. taxeringsenhets beskattnings- 2. typ av taxeringsenhet eller tax-
natur eller skattepliktsförhållande eringsenhets skattepliktsförhållan-
bör ändras. de bör ändras.
Ny taxering av fastighet skall ske om fastigheten är indelad som sådan
taxeringsenhet som skall taxeras vid viss allmän fastighetstaxering och det
vid taxeringen visar sig att den bör indelas i annan typ av taxeringsenhet.
Ny taxering av fastighet skall ske även i andra fall om det visar sig att
mark bör indelas i annat ägoslag eller byggnad i annan byggnadstyp än som
skett. Ny taxering skall dock inte ske enbart på den grunden att mark som
indelats som åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment bör
indelas som något annat av dessa ägoslag.
19 kap.
1§“
Senast den 15 december andra året före det år då allmän fastighetstaxe-
ring äger rum, skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
besluta föreskrifter för förberedelsearbetet.
Senast nämnda dag lämnar riks-
skatteverket beträffande småhus
och tomtmark förslag till sådana fö-
reskrifter som avses i 7 kap. 7 §.
Senast den 15 maj året före det år
då allmän fastighetstaxering äger
rum lämnar riksskatteverket beträf-
fande övriga byggnadstyper och
ägoslag förslag till de föreskrifter
som avses i 7 kap. 7 §.
Senast nämnda dag lämnar riks-
skatteverket beträffande småhus
och tomtmark, utom såvitt avser
småhus och tomtmark för småhus
som ingår i lantbruksenhet, förslag
till sådana föreskrifter som avses i
7 kap. 7 §. Senast den 15 maj året
före det år då allmän fastighetstaxe-
ring äger rum lämnar riksskattever-
ket beträffande övriga byggnadsty-
per och ägoslag förslag till de före-
skrifter som avses i 7 kap. 7 §.
10 Senaste lydelse 1988:544.
11 Senaste lydelse 1990:379.
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall omedelbart tillställas
statens lantmäteriverk och skattemyndigheterna.
3§
Statens lantmäteriverk och ar-
betsgruppen skall undersöka vilka
riktvärdetabeller för småhus, som
med hänsyn till rådande prisläge
bör användas inom olika delar av
fastighetstaxeringsdistriktet. För-
slag härom skall upprättas. Under-
sökningen skall även omfatta upp-
rättande av förslag till riktvärde-
kartor för tomtmark inom distrik-
tet.
Statens lantmäteriverk och ar-
betsgruppen skall undersöka vilka
riktvärdetabeller för småhus som
inte ingår i lantbruksenhet, som
med hänsyn till rådande prisläge
bör användas inom olika delar av
fastighetstaxeringsdistriktet. För-
slag härom skall upprättas. Under-
sökningen skall även omfatta upp-
rättande av förslag till riktvärde-
kartor för tomtmark som inte ingår
i lantbruksenhet inom distriktet.
Statens lantmäteriverk och arbetsgruppen skall vidare pröva att en till-
ämpning av förslag till föreskrifter enligt 1 § andra stycket leder till tax-
eringsvärden som svarar mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2 §. Motsva-
rande prövning görs av förslag till riktvärdekartor för tomtmark och
riktvärdetabeller för småhus enligt första stycket.
Arbetsgruppen skall senast den
30 juni året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum till
skattemyndigheten överlämna för-
slag till riktvärdekartor för tomt-
mark och riktvärdetabeller för små-
hus. På samma gång skall arbets-
gruppen föreslå ändringar i de för-
slag till föreskrifter som avses i 1 §
andra stycket.
Arbetsgruppen skall senast den
30 juni året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum till
skattemyndigheten överlämna för-
slag till riktvärdekartor för tomt-
mark som inte ingår i lantbruksen-
het och riktvärdetabeller för små-
hus som inte ingår i lantbruksenhet.
På samma gång skall arbetsgruppen
föreslå ändringar i de förslag till fö-
reskrifter som avses i 1 § andra
stycket.
8§13
Den som under andra året före taxeringsåret äger småhusenhet, som
förvärvats under tredje året före taxeringsåret, är efter anmaning av skatte-
myndighet skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför
allmän fastighetstaxering.
Den som under andra året före
taxeringsåret äger hyreshusenhet,
som förvärvats sedan föregående all-
männa fastighetstaxering, är efter
anmaning av skattemyndighet skyl-
dig att till ledning inför allmän fas-
tighetstaxering lämna uppgift om de
hyror som uppburits under andra
Den som under andra eller tredje
året före taxeringsåret äger hyres-
husenhet eller industrienhet är efter
anmaning av skattemyndighet skyl-
dig att lämna de uppgifter som be-
hövs till ledning inför allmän fastig-
hetstaxering.
12 Senaste lydelse 1990:379.
13 Senaste lydelse 1990:379.
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
året före taxeringsåret.
Den som under andra året före
taxeringsåret äger industrienhet är
efter anmaning från skattemyndig-
het skyldig att till ledning inför all-
män fastighetstaxering lämna upp-
gift om de hyror som uppburits un-
der andra året före taxeringsåret.
Den som under andra året före taxeringsåret är innehavare av täktenhet
eller annan taxeringsenhet på vilken täktverksamhet pågår eller eljest är
tillåten, är efter anmaning från skattemyndighet skyldig att till ledning
inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de priser som under
andra året före taxeringsåret uppburits för brytvärd fyndighet.
Den som under andra året före taxeringsåret äger lantbruksenhet, som
helt eller delvis förvärvats under tiden den 1 juli 1987 —den 31 december
1990, är efter anmaning av skattemyndighet skyldig att lämna de uppgifter
som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.
20 kap.
12 §14
I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet
enligt punkterna 1—3, dels grunderna för beslutet enligt punkterna 4 — 7,
nämligen
1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,
2. taxeringsenhetens beskatt- 2. typ av taxeringsenhet och taxe-
ningsnatur och skattepliktsförhål- ringsenhetens skattepliktsförhål-
lande, lande,
3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt
värde av varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8 — 15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
6. storleken av värderingshyra enligt 11 kap. 4 §, bruttokapitaliserings-
faktor enligt 11 kap. 6 §, exploateringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, brytnings-
faktor och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. 8 §,
utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och be-
lägenhet enligt 15 kap. 3 § och återanskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 §
och 15 kap. 7 § samt
7. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde.
I beslutet skall också redovisas den
fördelning av taxeringsvärdet som
har skett enligt 5 kap. 8 § tredje styc-
ket.
Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor.
Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt
tusental kronor, faller bort. Regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs.
I fråga om elproduktionsenheter får grunderna för beslutet redovisas i
särskild bilaga till nämndens beslut.
14 Senaste lydelse 1986:258.
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13§
I beslutet skall vidare anges taxeringsenhetens totala, enskilt innehavda
landareal. För lantbruksenhet skall den anges i hektar med fyra decimaler
och för övriga enheter i kvadratmeter.
Totalarealen för lantbruksenhet
skall delas upp på olika ägoslag.
Har åkermark, betesmark, skogs-
mark eller skogsimpediment delats
in i flera värderingsenheter skall
arealen anges för varje sådan enhet.
Avrundning av arealen för ägoslag
eller värderingsenhet skall ske till
hela hektar. Areal som understiger
0,5 hektar skall inte redovisas sär-
skilt.
Totalarealen för lantbruksenhet
skall delas upp på olika ägoslag.
Har åkermark delats in i flera vär-
deringsenheter skall arealen anges
för varje sådan enhet. Avrundning
av arealen för ägoslag eller värde-
ringsenhet skall ske till hela hektar.
Areal som understiger 0,5 hektar
skall inte redovisas särskilt.
För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i såväl
hektar som kvadratmeter.
22 kap.
5§15
Regeringen förordnar för högst
fem år i sänder för varje kammarrätt
minst nio, högst tjugo i praktiska
värv förfarna personer med god kän-
nedom om fastighetsförhållanden i
allmänhet att efter kallelse inträda
Regeringen förordnar för högst
fem år i sänder för varje kammarrätt
minst nio, högst tjugo i praktiska
värv förfarna personer med god kän-
nedom om fastighetsförhållanden i
allmänhet att efter kallelse inträda
såsom ledamöter i kammarrätten
vid handläggning av mål om allmän
fastighetstaxering. Av dessa perso-
ner skall i fråga om varje kammar-
rätt minst tre äga kunskap beträff-
ande värdering av skogsmark och
växande skog, minst två beträffande
värdering av vattenfallsfastighet,
minst två beträffande värdering av
jordbruksfastighet i övrigt och minst
två beträffande värdering av annan
fastighet i övrigt. Avgår sådan per-
son under den tid, för vilken han har
blivit utsedd, förordnar regeringen
annan person i hans ställe.
såsom ledamöter i kammarrätten
vid handläggning av mål om allmän
fastighetstaxering. Av dessa perso-
ner skall i fråga om varje kammar-
rätt minst tre äga kunskap beträff-
ande värdering av skogsmark och
växande skog, minst två beträffande
värdering av vattenfallsfastighet,
minst två beträffande värdering av
lantbruksenhet i övrigt och minst
två beträffande värdering av annan
taxeringsenhet än lantbruksenhet i
övrigt. Avgår sådan person under
den tid, för vilken han har blivit ut-
sedd, förordnar regeringen annan
person i hans ställe.
Ledamot som här sägs skall vara svensk medborgare. Han får inte vara
underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräld-
rabalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid allmän och särskild fastighetstaxering år 1992.
Bestämmelsen i 4 kap. 11 § skall dock upphöra att tillämpas redan vid
1991 års särskilda fastighetstaxering.
15 Senaste lydelse 1988:1283.
21
Den nya rubriken till 4 kap. och de nya bestämmelserna i 1 kap. 1 §, 3 kap. Prop. 1990/91:47
4 §, 4 kap. 5 § första stycket, 16 kap. 2 §, 20 kap. 12 § samt 22 kap. 5 § skall
tillämpas redan vid 1991 års särskilda fastighetstaxering.
22
2 Förslag till Prop. 1990/91:47
Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1984:1052) om statlig fastighets-
skatt och övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §'
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår
a) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende småhusenheten,
bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarkvärdet avseende småhus på lant-
bruksenhet,
75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,
b) 2,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyres- taxeringsvärdet avseende hyres-
husenhet, husenhet.
bostadsbyggnadsvärdet och tomt-
marksvärdet avseende hyreshus på
lantbruksenhet.
Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, huvud-
sakligen bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före
taxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt under de fem första åren
och halv fastighetsskatt under de därpå följande fem åren.
För fastighet, som avses i 5§ kommunalskattelagen (1928:370), skall
fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i
41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfällig-
heten utgör en särskild taxeringsenhet.
Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund
av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under
viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat
uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning,
vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet
under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock
inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av
fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa
delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.
1. Denna lag2 träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering.
2. Äldre bestämmelser i 3 § första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt
för beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1990.
3. I stället för det procenttal som föreskrivs i 3 § första stycket skall, i
fråga om småhusenhet samt småhus och tomtmark för småhus på lant-
bruksenhet med beräknat värdeår före år 1991, procenttalet vid 1992 och
1993 års taxeringar utgöra 1,2.
1 Senaste lvdelse 1990:652.
2 1990:652.
23
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4. I stället för vad som följer av
3 § första stycket och punkt 3 skall
vid följande års taxeringar endast
halv fastighetsskatt utgå i fråga om
fastigheter, bebyggda med byggna-
der med nedan angivna värdeår,
om fastigheterna utgör småhusen-
het eller småhus och tomtmark för
småhus på lantbruksenhet:
4. I stället för vad som följer av
3 § första stycket och punkt 3 skall
vid följande års taxeringar endast
halv fastighetsskatt utgå i fråga om
fastigheter, bebyggda med byggna-
der med nedan angivna värdeår,
om fastigheterna utgör småhusen-
het eller småhus och tomtmark för
småhus på lantbruksenhet. Detta
gäller dock inte i fråga om sådant
småhus som är inrättat till bostad åt
minst tre och högst tio familjer och
som ingår i lantbruksenhet:
Värdeår
1986- 1990
1987- 1990
1988- 1990
1989- 1990
1990
Taxeringsår
1992
1993
1994
1995
1996
5. I stället för vad som följer av
3 § första stycket skall vid följande
års taxeringar fastighetsskatt inte
utgå eller endast halv fastighets-
skatt utgå för fastigheter, bebyggda
med byggnader vilka huvudsakli-
gen innehåller bostäder och har
nedan angivna värdeår, om fastig-
heterna utgör hyreshusenhet eller
hyreshus och tomtmark för hyreshus
på lantbruksenhet:
5. I stället för vad som följer av
3 § första stycket skall vid följande
års taxeringar fastighetsskatt inte
utgå eller endast halv fastighets-
skatt utgå för fastigheter, bebyggda
med byggnader vilka huvudsakli-
gen innehåller bostäder och har
nedan angivna värdeår, om fastig-
heterna utgör hyreshusenhet. Det-
samma gäller i fråga om sådant
småhus som är inrättat till bostad åt
minst tre och högst tio familjer och
som ingår i lantbruksenhet:
|
Taxeringsår |
Halv fastighetsskatt |
Ingen fastighetsskatt Värdeår |
|
1992 |
1973- 1976 |
1977- 1990 |
|
1993 |
1975- 1978 |
1979-1990 |
|
1994 |
1977-1980 |
1981-1990 |
|
1995 |
1979-1982 |
1983- 1990 |
|
1996 |
1981-1984 |
1985-1990 |
|
1997 |
1983- 1986 |
1987-1990 |
|
1998 |
1985- 1988 |
1989-1990 |
|
1999 |
1987-1990 | |
|
2000 |
1989-1990 |
Denna lag3 träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering.
3 1990:000.
24
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt
Prop. 1990/91:47
Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19§*
Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet,
som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, eller å
sådan allmänning, som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar
eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej
heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av
jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, eller av fiskevårdsom-
råde, omfattande allenast en fastighet eller det till allenast en fastighet
hörande fisket.
Beträffande egendomsförhållan-
den som rör makar, sambor, del-
ägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän,
redare som ingått överenskommel-
se om partrederi eller deltagare i
samma gruvrörelse finns särskilda
bestämmelser. I fråga om förvalt-
ningen av fast egendom som är tax-
erad som jordbruksfastighet och
som ägs av minst tre gemensamt
gäller särskilda bestämmelser i stäl-
let för 2 —6 §§.
Beträffande egendomsförhållan-
den som rör makar, sambor, del-
ägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän,
redare som ingått överenskommel-
se om partrederi eller deltagare i
samma gruvrörelse finns särskilda
bestämmelser. I fråga om förvalt-
ningen av fast egendom som är tax-
erad som lantbruksenhet och som
ägs av minst tre gemensamt gäller
särskilda bestämmelser i stället för
2-6 §§.
Bestämmelserna i 15 kap. 15 § foräldrabalken skall inte tillämpas i fråga
om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, som till någon
del ägs av omyndig eller omfattas av ett förvaltarskap enligt foräldrabal-
ken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1989:255.
25
4 Förslag till
Lag om ändring i ärvdabalken
Prop. 1990/91:47
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 7 § och 20 kap. 11 § ärvdabalken1 och
övergångsbestämmelserna till lagen (1989:30) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 kap.
7§2
Om det i ett dödsbo ingår fast
egendom som är taxerad som jord-
bruksfastighet, skall boet ha av-
vecklat fastighetsinnehavet senast
fyra år efter utgången av det kalen-
derår då dödsfallet inträffade. Har
dödsboet förvärvat sådan egendom
därefter, skall avvecklingen ske
snarast möjligt.
Om det i ett dödsbo ingår fast
egendom som är taxerad som lant-
bruksenhet, skall boet ha avvecklat
fastighetsinnehavet senast fyra år
efter utgången av det kalenderår då
dödsfallet inträffade. Har dödsboet
förvärvat sådan egendom därefter,
skall avvecklingen ske snarast möj-
ligt.
Tillsyn över att avveckling sker utövas av den myndighet som regering-
en bestämmer. Om avvecklingen inte har skett inom föreskriven tid, får
tillsynsmyndigheten vid vite förelägga dödsboet att fullgöra sin skyldighet.
Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande får överklagas till kammar-
rätten.
Den tingsrätt som har registrerat bouppteckningen efter den döde får på
ansökan av dödsboet medge anstånd med avvecklingen, om det finns
särskilda skäl. Anstånd meddelas för viss tid och får förenas med villkor.
Medges anstånd, skall tingsrätten underrätta tillsynsmyndigheten om det-
ta.
20 kap.
H§3
Om det i den dödes tillgångar in-
går fast egendom som är taxerad
som jordbruksfastighet, skall rätten
underrätta den tillsynsmyndighet
som avses i 18 kap. 7 § andra styc-
ket om dödsfallet.
Om det i den dödes tillgångar in-
går fast egendom som är taxerad
som lantbruksenhet, skall rätten un-
derrätta den tillsynsmyndighet som
avses i 18 kap. 7 § andra stycket om
dödsfallet.
1. Denna lag4 träder i kraft den 1 juli 1989.
2. Om det i dödsboet efter någon
som har avlidit före ikraftträdandet
ingår fast egendom som är taxerad
som jordbruksfastighet, gäller i stäl-
let för vad som sägs i 18 kap. 7 §
första stycket första meningen att
2. Om det i dödsboet efter någon
som har avlidit före ikraftträdandet
ingår fast egendom som är taxerad
som lantbruksenhet, gäller i stället
för vad som sägs i 18 kap. 7 § första
stycket första meningen att boet
1 Balken omtryckt 1981:359.
2 Senaste lydelse 1989:30.
3 Senaste lydelse 1989:30.
4 Senaste lydelse 1989:30.
26
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
boet skall ha avvecklat fastighetsin- skall ha avvecklat fastighetsinne-
nehavet senast den 1 juli 1993. havet senast den 1 juli 1993.
Denna lag5 träder i kraft den 1 januari 1991.
5 Senaste lydelse 1990:000.
27
5 Förslag till
Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)
Prop. 1990/91:47
Härigenom föreskrivs att 9 § delgivningslagen (1970:428) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9§*
Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten, överbringas
handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen
eller, om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig
ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som
skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas hand-
lingen till denne.
Delgivning med dödsbo genom
att handlingen överbringas till nå-
gon av dödsbodelägarna får ske en-
dast om denne sitter i boet eller om
delgivningen föranleds av att döds-
boet innehar fast egendom som är
taxerad som jordbruksfastighet.
Dödsbodelägare som mottagit
handlingen skall utan dröjsmål un-
derrätta övriga delägare om delgiv-
ningen.
Delgivning med dödsbo genom
att handlingen överbringas till nå-
gon av dödsbodelägarna får ske en-
dast om denne sitter i boet eller om
delgivningen föranleds av att döds-
boet innehar fast egendom som är
taxerad som lantbruksenhet. Döds-
bodelägare som mottagit handling-
en skall utan dröjsmål underrätta
övriga delägare om delgivningen.
Dödsbodelägare som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen, även
om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall for att handling-
en utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1989:33.
28
6 Förslag till
Lag om ändring i jordabalken
Prop. 1990/91:47
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 16 § jordabalken1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
16 §2
Efter exekutiv försäljning av fas-
tighet gäller upplåtelse av nyttjan-
derätt, servitut eller rätt till elek-
trisk kraft mot den nye ägaren en-
dast om försäljningen skett under
förbehåll om rättighetens bestånd
enligt 12 kap. utsökningsbalken el-
ler rättigheten enligt samma kapitel
är skyddad utan förbehåll. Är fas-
tigheten taxerad som annan fastig-
het och har den vid taxeringen be-
tecknats som hyreshusenhet, gäller
dock upplåtelser som avser hyra av
en bostadslägenhet med obestämd
hyrestid och som grundar sig på en
skriftlig handling alltid mot den
nye ägaren, om hyresgästen har till-
trätt lägenheten före den exekutiva
försäljningen.
Efter exekutiv försäljning av fas-
tighet gäller upplåtelse av nyttjan-
derätt, servitut eller rätt till elek-
trisk kraft mot den nye ägaren en-
dast om försäljningen skett under
förbehåll om rättighetens bestånd
enligt 12 kap. utsökningsbalken el-
ler rättigheten enligt samma kapitel
är skyddad utan förbehåll. Är fas-
tigheten taxerad som hyreshusen-
het, gäller dock upplåtelser som av-
ser hyra av en bostadslägenhet med
obestämd hyrestid och som
grundar sig på en skriftlig handling
alltid mot den nye ägaren, om hy-
resgästen har tillträtt lägenheten
före den exekutiva försäljningen.
Bestämmelser om verkan av underlåtenhet att uppsäga arrende- eller
hyresavtal som enligt första stycket ej gäller mot ny ägare finns i 12 kap.
utsökningsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
1 Balken omtryckt 1971:1209.
2 Senaste lydelse 1984:694.
29
7 Förslag till
Lag om ändring i utsökningsbalken
Prop. 1990/91:47
Härigenom förskrivs att 12 kap. 25 och 58 §§ utsökningsbalken skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 kap.
25 §'
1 sakägarförteckningen upptas förutom exekutionsfordringen
1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 § 1 eller 7 § 1 eller 2
förmånsrättslagen (1970:979) och som förfaller till betalning senast den
tillträdesdag som anges i 36 §,
2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,
3. fordran som är förenad med förmånsrätt i fastigheten på grund av
betalningssäkring,
4. nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft som besvärar
fastigheten, om rättigheten är in-
skriven eller grundar sig på skriftlig
handling som är tillgänglig eller av-
ser hyra av en bostadslägenhet i en
fastighet, som är taxerad som an-
nan fastighet och vid taxeringen be-
tecknats som hyreshusenhet, om
hyresgästen har tillträtt lägenheten,
dock ej sådan rättighet som skall
bestå oavsett fastighetens försälj-
ning.
5. förrättningskostnaderna.
Om fastigheten hör till konkursbo,
nad för fastighetens förvaltning unde
4. nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft som besvärar
fastigheten, om rättigheten är in-
skriven eller grundar sig på skriftlig
handling som är tillgänglig eller av-
ser hyra av en bostadslägenhet i en
fastighet, som är taxerad som hy-
reshusenhet, om hyresgästen har
tillträtt lägenheten, dock ej sådan
rättighet som skall bestå oavsett
fastighetens försäljning.
upptas även arvode och annan kost-
• konkursen.
58 §2
Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att svara för alla
fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade
med förmånsrätt i fastigheten och för förrättningskostnaderna, i den mån
ej borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår
från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden medger att försäljning får ske
utan att förrättningskostnaderna blir täckta. Rätt på grund av ägarhypotek
anses ej som fordran.
Fordran som är förfallen till betalning skall betalas kontant, om ej
köparen visar att han har avtalat annat med borgenären eller betalning
skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej sökanden har avstått från
täckning av förrättningskostnaderna, skall vad som behövs för sådan täck-
ning betalas kontant.
Före försäljningen upplåten rät-
tighet som grundas på skriftlig
handling skall förbehållas. Förbe-
Före försäljningen upplåten rät-
tighet som grundas på skriftlig
handling skall förbehållas. Förbe-
1 Senaste lydelse 1984:695.
2 Senaste lydelse 1984:695.
30
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
håll skall också göras för varje upp-
låten hyresrätt till en bostadslägen-
het i en fastighet, som är taxerad
som annan fastighet och vid taxe-
ringen betecknats som hyreshusen-
het, om hyresgästen har tillträtt lä-
genheten. 1 fråga om sådana rättig-
heter gäller vad som sägs i 47 §.
håll skall också göras för varje upp-
låten hyresrätt till en bostadslägen-
het i en fastighet, som är taxerad
som hyreshusenhet, om hyresgäs-
ten har tillträtt lägenheten. I fråga
om sådana rättigheter gäller vad
som sägs i 47 §.
Köparen skall lämna handpenning enligt vad som föreskrivs i 35 § i
fråga om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen
skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling har upprättats.
Försummas det, är köpet ogiltigt.
Blir köpet ogiltigt, gäller bestämmelserna i 43 § om handpenning. Vad
som sägs om auktion i 43 § första stycket gäller även försäljning under
hand.
I övrigt bestämmer kronofogdemyndigheten köpevillkoren.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
31
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv
av fast egendom m. m.
Prop. 1990/91:47
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 och 9 §§ lagen (1982:618) om utländs-
ka förvärv av fast egendom m. m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
5§
Frågan om förvärvstillstånd får
inte prövas förrän förvärvet har
skett, om det är fråga om köp, byte
eller gåva av fast egendom som är
taxerad som annan fastighet och
därvid betecknats såsom hyreshus-
enhet eller är taxerad som jord-
bruksfastighet.
Frågan om förvärvstillstånd får
inte prövas förrän förvärvet har
skett, om det är fråga om köp, byte
eller gåva av fast egendom som är
taxerad sonrdiyreshusenhet eller
som lantbruksenhet.
Tillstånd att förvärva fast egendom på offentlig auktion enligt 3 kap. 3 §
eller enligt 7 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. eller
17 § jordförvärvslagen (1979:230) lämnas före auktionen.
I fråga om förvärv av fast egen-
dom som är taxerad som jordbruks-
fastighet gäller 10, 11 och 15§§
jordförvärvslagen (1979:230).
1 fråga om förvärv av fast egen-
dom som är taxerad som lantbruks-
enhet gäller 10, 11 och 15 §§ jord-
förvärvslagen (1979:230).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
32
9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa
samägda jordbruksfastigheter
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1989:31) om förvaltning av vissa
samägda jordbruksfastigheter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Om fast egendom som är taxerad
som jordbruksfastighet ägs av minst
tre gemensamt, tillämpas denna lag
i stället för 2 — 6 §§ lagen (1904:48
s. 1) om samäganderätt.
Om fast egendom som är taxerad
som lantbruksenhet ägs av minst tre
gemensamt, tillämpas denna lag i
stället för 2 — 6 §§ lagen (1904:48 s.
1) om samäganderätt.
Avtal som strider mot denna lag är utan verkan. Detta gäller dock inte
avtal i frågor som avses i 9 — 11 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
33
3 Riksdagen 1990/91. 1 sand. Nr 47
10 Förslag till
Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)
Härigenom föreskrivs att 2 § jordförvärvslagen (1979:230) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§‘
Prop. 1990/91:47
köp, byte eller gåva,
tillskott till bolag eller förening,
utdelning eller skifte från bolag eller förening,
fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).
För förvärv av fast egendom som
är taxerad som jordbruksfastighet
krävs tillstånd enligt denna lag, när
förvärvet sker genom
1.
2.
3.
4.
Tillstånd enligt denna lag krävs
också i fall då någon genom köp,
byte eller gåva förvärvar ett dödsbo
vari ingår fast egendom som är tax-
erad som jordbruksfastighet eller då
någon, som genom köp, byte eller
gåva har förvärvat en andel i ett
sådant dödsbo och inte på annan
grund är delägare i boet, tillskiftas
den fasta egendomen eller del där-
av.
För förvärv av fast egendom som
är taxerad som lantbruksenhet
krävs tillstånd enligt denna lag, när
förvärvet sker genom
Tillstånd enligt denna lag krävs
också i fall då någon genom köp,
byte eller gåva förvärvar ett dödsbo
vari ingår fast egendom som är tax-
erad som lantbruksenhet eller då
någon, som genom köp, byte eller
gåva har förvärvat en andel i ett
sådant dödsbo och inte på annan
grund är delägare i boet, tillskiftas
den fasta egendomen eller del där-
av.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1989:34.
34
11 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1979:425) om skötsel av jordbruks-
mark skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:47
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med jordbruksmark avses i den-
na lag sådan åkermark och betes-
mark som ingår i fastighet, som är
taxerad som jordbruksfastighet.
Med jordbruksmark avses i den-
na lag sådan åkermark och betes-
mark som ingår i fastighet, som är
taxerad som lantbruksenhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1990:617.
35
12 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975:1 132) om förvärv av
hyresfastighet m. m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfas-
tighet m. m.' skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:47
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Fast egendom, som är taxerad
som annan fastighet och som vid
taxeringen betecknats som hyres-
husenhet, får ej utan tillstånd av
hyresnämnd förvärvas genom
Fast egendom, som är taxerad
som hyreshusenhet, får ej utan till-
stånd av hyresnämnd förvärvas
genom
1. köp, byte eller gåva,
2. tillskott till bolag eller förening.
3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,
4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).
Förvärvstillstånd fordras dock endast om den kommun där den fasta
egendomen är belägen enligt 3 a § första stycket påkallar prövning hos
hyresnämnden.
Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som
sägs om lagfart skall, när fråga är om tomträtt, i stället avse inskrivning av
förvärv av tomträtt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
1 Lagen omtryckt 1983:438.
2 Senaste lydelse 1980:965.
36
13 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt
Prop. 1990/91:47
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:352) om rätt till fastighets-
förvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§
För ombildning av hyresrätt till bostadsrätt har hyresgäster enligt denna
lag rätt att förvärva hyresfastigheten genom en bostadsrättsförening.
Rätten till förvärv gäller fast
egendom som är taxerad som an-
nan fastighet och som vid fastighets-
taxering har betecknats som hyres-
husenhet.
Rätten till förvärv gäller fast
egendom som är taxerad som hy-
reshusenhet.
Vad som i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad
som sägs om lagfart skall, när det är fråga om tomträtt, i stället avse
inskrivning av förvärv av tomträtt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
37
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-
ström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carls-
son, G. Andersson, Lönnqvist, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin,
Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Proposition om vissa frågor inför allmän
fastighetstaxering år 1992
1 Inledning
Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering (AFT) var samtliga kategorier
fastigheter föremål för taxering. Riksdagen beslutade år 1985 att den
allmänna fastighetstaxeringen i fortsättningen skulle delas upp och företas
vid skilda tidpunkter för olika kategorier fastigheter (prop. 1984/85:222,
SkU 1985/86:2, rskr. 2, SFS 1985:820 och 821). Dessa regler kom att
tillämpas första gången vid 1988 års AFT då hyreshusenheter, industrien-
heter och specialenheter värderades. Innevarande år, 1990, har allmän
fastighetstaxering av småhusenheter genomförts. År 1992 är det dags för
allmän fastighetstaxering av lantbruksenheter. Därefter sker allmän fastig-
hetstaxering vartannat år i samma ordning.
Bestämmelserna om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), FTL, och i fastighetstaxeringsförordningen (1979:1193),
FTF. Det ankommer på riksskatteverket, RSV, och länsskattemyndighe-
terna att meddela de ytterligare verkställighetsföreskrifter som behövs —
jfr 7 kap. 7 § FTL samt 9 kap. 5 § och 17 kap. 4 § FTF. Enligt förordningen
(1988:832) med instruktion för skatteförvaltningen åligger det också RSV
att genom allmänna råd och uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet
och enhetlighet inom verksamhetens område.
Inför AFT-92 av lantbruksenheterna har RSV föreslagit vissa ändringar
i FTL. De förslag som RSV framfört har upprättats i samarbete med
lantmäteriverket och skogsstyrelsen. Lantbruksstyrelsen har getts möjlig-
het att lämna synpunkter. Vidare har förslagen behandlats av den referens-
grupp som finns för AFT-92. Den består bl. a. av representanter för Skogs-
ägarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Pastoratsförbun-
det, Sveriges Jordägareförbund och Lantbrukarnas Riksförbund. RSV:s
förslag har sammanställts i en promemoria som finns tillgänglig i ärendet
(Dnr 3962/90).
RSV har tillställt förbunden nämnda promemoria. Finansdepartemen-
tet har också lämnat de nämnda förbunden tillfälle att inkomma med
Prop. 1990/91:47
38
synpunkter på promemorians innehåll innan regeringens proposition i
ämnet överlämnas till riksdagen.
Skogsägarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund, Sveriges
Jordägareförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har yttrat sig. Därvid
har bl. a. framförts vissa yrkanden av mer övergripande art vad gäller
principerna vid fastighetstaxeringen men i övrigt har några erinringar inte
riktats mot RSV:s förslag. Jag återkommer senare till nämnda yrkanden i
den mån jag inte behandlar dem i anslutning till mina övriga övervägan-
den (avsnitt 5).
Jag avser att i det följande uppehålla mig vid de förändringar som jag
anser påkallade i FTL inför AFT-92. Jag kommer därvid att i huvudsak
grunda mina förslag på vad RSV anfört i sin promemoria. De frågor som
tas upp avser förslag till vissa justeringar i lagstiftningen som är nödvändi-
ga på grund av delvis ändrad värderingsmodell samt förslag som avser att
leda till förenklingar och kvalitetsmässiga förbättringar vid värderingen.
Sammantaeet äj dessa förslae att betrakta som förändringar i.endast tek-
ig att beröra en fråga som uppkommit som en
eform som riksdagen i år har fattat beslut om,
ighets beskattningsnatur.
niskt avseende.
Inledningsvis kommer j<
direkt följd av den skatten
nämligen frågan om en fast
uren slopas
»en
jlserna om indelning av taxeringsenheter i
dbruksfastighet resp, annan fastighet slopas,
nd skall i stället för att besluta om beskatt-
Jen typ av taxeringsenhet som varje taxe-
2 Beskattningsnati
2.1 Fastighetstaxering
Mitt förslag: Bestämm»
beskattningsnaturen jor
Fastighetstaxeringsnäm
ningsnatur bestämma <
ringsenhet skall utgöra.
■s en skatterättslig åtskillnad mellan fast egen-
’het och all annan fast egendom. Uppdelningen
:t ansågs angeläget att ha ett likvärdigt skatteut-
:sp. fastighetsslagens avkastning. Även under
ttning har denna fastighetsuppdelning tillmätts
Civilrättsligt har nämnda avgränsning likaså
ammanhang.
rang har hittills i 1928 års kommunalskattelag
regler för beräkning av inkomst beroende av till
rnien har hänförts. Exempelvis har avdrag för
ch underhåll kunnat medges vid den löpande
>t av jordbruksfastighet medan detta inte har
ad annan fastighet. 39
Bakgrund
Sedan lång tid tillbaka göi
dom som är jordbruksfasti;
härrör från 1860-talet då dt
tag med hänsyn till de re
senare tiders inkomstbeska
grundläggande betydelse,
funnit användning i olika s
I inkomstskattesammanl
(1928:370), KL, gällt olika
vilket fastighetsslag egende
kostnader för reparation o
beskattningen från inkoms
tillåtits för schablonbeskatt
Reglerna om bestämmande av beskattningsnatur, jordbruksfastighet el- Prop. 1990/91:47
ler annan fastighet, återfinns i FTL. Där finns även andra bestämmelser
som är av betydelse i sammanhanget. Några av dem anser jag att det finns
anledning att här i korthet redogöra för.
Byggnader indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag enligt vad som
anges i 2 kap. FTL.
Det finns sex olika byggnadstyper. I byggnadstypen småhus indelas i
huvudsak byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer
medan byggnadstypen hyreshus i huvudsak omfattar byggnad som är
inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell,
restaurang och liknande. Byggnader som inte är inrättade för bostadsända-
mål utan för jordbruk eller skogsbruk indelas som ekonomibyggnad.
Mark kan indelas i åtta olika ägoslag, bl. a. tomtmark samt åkermark,
betesmark och skogsmark.
Avgränsningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet är i hu-
vudsak beroende av vilken egendom som anses ingå i lantbruksenhet även
om också annan egendom utanför lantbruksenhet kan åsättas beskatt-
ningsnaturen jordbruksfastighet, vilket jag återkommer till senare. Detta
avgörs enligt reglerna i 4 kap. FTL om uppdelning i taxeringsenheter.
Taxeringsenheterna kan förekomma huvudsakligen i fem olika kombina-
tioner av byggnadstyper och ägoslag. En småhusenhet utgör ett exempel på
en sådan taxeringsenhet och den kan omfatta småhus, tomtmark för sådan
byggnad och exploateringsmark för småhusbebyggelse. Motsvarande gäller
för hyreshusenhet. I lantbruksenhet kan ingå ekonomibyggnad, åkermark,
betesmark, skogsmark och skogsimpediment. Saneringsbyggnad och övrig
mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter. När det gäller småhus, hyreshus
och tomtmark för sådana byggnader finns en särregel för det fall att dessa
ligger i anslutning till lantbruksenhet — jfr 4 kap. 5 § andra stycket FTL.
Dessa skall då nämligen inte utgöra egen eller egna taxeringsenheter utan i
stället ingå i lantbruksenheten under förutsättning att lantbruksenheten är
av viss arealomfattning samt byggnaden eller byggnaderna behövs som
bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft.
För var och en av dessa taxeringsenheter bestäms bl. a. beskattningsna-
tur. Lantbruksenhet skall därvid ha beskattningsnaturen jordbruksfastig-
het. Det finns dock en typ av lantbruksenhet som inte skall ha denna
beskattningsnatur. Det är sådan som består av växthus eller djurstall som
inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk.
Beskattningsnaturen jordbruksfastighet kan även åsättas en taxeringsen-
het som är småhusenhet eller hyreshusenhet — jfr 4 kap. 11 § FTL. Det
gäller om en sådan enhet ägs av arrendator till lantbruksenhet eller, om
lantbruksenheten är skattefri, av ägaren till lantbruksenheten. I detta fall
krävs dessutom en viss arealomfattning samt att byggnaden eller byggna-
derna behövs för arrendatorn, ägaren eller deras arbetskraft.
Övriga taxeringsenheter har beskattningsnaturen annan fastighet.
Skälen för mitt förslag: Genom den år 1990 beslutade skattereformen
kommer frågan om vilken beskattningsnatur en fastighet har att framdeles
helt sakna betydelse i skatterättsligt avseende. Intresset har i stället kom-
mit att förskjutas till den gränsdragning som vid inkomsttaxeringen i
40
fortsättningen görs mellan begreppen privatbostadsfastighet och närings- Prop. 1990/91:47
fastighet. De regler som tillämpas från den 1 januari 1991 återfinns i 5 §
KL och innebär bl. a. följande såvitt avser fastigheter:
Den egendom som omfattas av begreppet privatbostadsfastighet är små-
hus med mark som utgör småhusenhet, småhus på annans mark samt
småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet, om småhuset är en
privatbostad. Till privatbostad hänförs hus som används för ägarens eller
vissa denne närståendes permanent- eller fritidsboende. Hit kan också i
visst fall räknas obebyggd tomtmark. Andra fastigheter hänförs till nä-
ringsfastighet.
Av beskrivningen framgår att en mangårdsbyggnad som används som
ägarens privatbostad på jordbruksfastighet vid inkomsttaxeringen betrak-
tas som privatbostadsfastighet och således behandlas annorlunda än fastig-
heten i övrigt. En av grunderna för denna särbehandling är den indelning
som görs vid fastighetstaxeringen, nämligen om det är fråga om småhus
eller småhusenhet. Om så är fallet uppfylls kravet såvitt avser fastigheten
eller fastighetsdelen för att det skall kunna bli en privatbostadsfastighet.
Därutöver är det avgörande om ägaren använder byggnaden som sin
privatbostad eller ej.
Eftersom således bestämmelserna i FTL om indelning i beskattningsna-
turen jordbruksfastighet och annan fastighet helt kommer att sakna skatte-
rättslig relevans i fortsättningen bör dessa begrepp slopas. I stället för att
besluta om beskattningsnatur skall fastighetstaxeringsnämnden bestämma
den typ av taxeringsenhet som varje taxeringsenhet skall utgöra. Detta bör
ske redan fr. o. m. 1 januari 1991.
Mitt förslag innebär att 4 kap. 11 § FTL slopas och att rubriken till 4
kap. FTL och första stycket i 4 kap. 5 § FTL ges ändrad lydelse samt att
konsekvensändringar görs i 1 kap. 1 §, 3 kap. 4 § andra stycket, 16 kap. 2 §
punkt 2, 20 kap. 12 § punkt 2 och 22 kap. 5 § FTL.
2.2 Annan lagstiftning
Mitt förslag: Orden ”taxerad som jordbruksfastighet” resp, ”tax-
erad som annan fastighet” ersätts i annan lagstiftning med ”taxerad
som lantbruksenhet” resp, ”taxerad som annan taxeringsenhet än
lantbruksenhet.”
Skälen för mitt förslag: I samband med att begreppet beskattningsnatur
slopas måste ställning även tas till den betydelse begreppen ”taxerad som
jordbruksfastighet” resp, ”taxerad som annan fastighet” har i andra sam-
manhang utanför skatteområdet. Begreppen förekommer i ett tiotal civil-
rättsliga författningar. Det synes därvid främst vara fråga om författningar
om tillståndsprövning av skilda slag. Exempelvis kan nämnas jordför-
värvslagen (1979:230). Anledningen till att lagstiftaren i dessa fall valt att
anknyta till de skatterättsliga begreppen jordbruksfastighet och annan
fastighet torde vara att dessa har varit etablerade begrepp med en precis
41
avgränsning. Det torde därvid inte ha varit beskattningssituationen som Prop. 1990/91:47
tillmätts betydelse utan resp, fastighetsslags fysiska karaktärsdrag och
främst då jordbruksfastighet i dess egenskap av mark som är ändmålsenlig
för jord- och skogsbruk.
Den fråga som inställer sig är om man bör och kan ersätta begreppen
"taxerad som jordbruksfastighet” och ”taxerad som annan fastighet” i de
aktuella författningarna med något annat skatterättsligt begrepp som fyller
en likvärdig funktion. Jag gör här följande bedömning.
Flertalet av författningarna där dessa begrepp förekommer tillkom före
1979 års fastighetstaxeringslag. I den sistnämnda lagen introducerades bl.
a. begreppen småhusenhet, hyreshusenhet och lantbruksenhet, vilka delvis
tidigare bara hade förekommit i RSV:s anvisningar. Lagstiftaren har såle-
des tidigare inte haft någon egentlig möjlighet att anknyta till alternativa
begrepp. En början till koppling till ett nytt begrepp har emellertid tagits i
lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. Där har
tidpunkten för prövning av förvärvstillstånd (5 §) särreglerats för det fall
fråga är om ”köp, byte eller gåva av fast egendom som är taxerad som
annan fastighet och därvid betecknats såsom hyreshusenhet eller är taxerad
som jordbruksfastighet”. Eftersom hyreshus i vissa fall som tidigare be-
skrivits kan ingå i lantbruksenhet och då erhålla beskattningsnaturen
jordbruksfastighet — det sistnämnda gäller som framgått även hyreshus
som tillsammans med tomtmark bildar egen hyreshusenhet i vissa fall —
har lagstiftaren uttryckligen velat göra bestämmelsen tillämplig även på
sådana hyreshus som inte har anknytning till jordbruksegendomar.
Enligt min mening skulle man kunna förfara på samma sätt som gjorts i
lagen om utländska förvärv av fast egendom när nu beskattningsnaturen
avskaffas. Det torde inte vara förknippat med några större olägenheter att i
fråga om andra författningar anknyta till resp, slag av taxeringsenhet som
egendomen uppdelats i vid fastighetstaxeringen. Företrädesvis skulle det
kunna bli fråga om att byta ut orden ”taxerad som jordbruksfastighet” mot
”taxerad som lantbruksenhet” resp, ”taxerad som annan fastighet” mot
antingen ”taxerad som annan taxeringsenhet än lantbruksenhet” eller
småhusenhet, hyreshusenhet eller eventuellt någon annan slags taxerings-
enhet som framstår som lämplig. Jag föreslår att ändringar görs enligt det
anförda.
I de andra författningar där exempelvis bara orden ”jordbruksfastighet”
eller ”skogsbruksfastighet” används utan någon koppling till taxeringen
får eventuellt ställningstagande göras i annat sammanhang om det behövs
någon ändring. Begreppen kan där ha en något annan betydelse och syft-
ning än just den skatterättsliga uppdelningen.
Mitt förslag föranleder ändringar i andra författningar på sätt framgår
av upprättade lagförslag.
42
3 Bostäder som inte behövs i lantbruksenhet
Som jag tidigare nämnde finns i 4 kap. 5 § andra stycket FTL en bestäm-
melse som innebär att småhus, hyreshus och tomtmark till sådana byggna-
der skall ingå i lantbruksenhet under vissa förutsättningar. Enligt dessa
skall husen ligga i anslutning till lantbruksenhet vars produktiva mark,
dvs. åkermark, betesmark och skogsmark, omfattar minst fem hektar.
Husen skall dessutom behövas som bostad i lantbruket.
Bestämmelsen infördes i lag i samband med tillkomsten av FTL år 1979
men hade en tidigare motsvarighet i den handledning som fanns för AFT-
75. Genom 1979 års lagstiftning gjordes dock den förändringen att bestäm-
melsen anknöt till vad som klassificerades som lantbruksenhet. I förenk-
lingssyfte infördes nämligen då också en regel med innebörd att den
egendom som hänfördes till lantbruksenhet fick beskattningsnaturen
jordbruksfastighet medan i huvudsak övriga taxeringsenheter åsattes be-
skattningsnaturen annan fastighet.
Liksom fallet är med reglerna om beskattningsnaturen i 4 kap. 11 § FTL
kommer också bestämmelsen i 4 kap. 5 § andra stycket FTL att sakna
aktualitet genom skattereformen som beslutades tidigare i år. Det kvarstår
således inte längre något behov av att bryta ut bostadshus från lantbruks-
enheterna för värdering som egna taxeringsenheter. Även denna bestäm-
melse skulle därför i princip kunna slopas. Såväl Sveriges Jordägareför-
bund som Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har
berört frågan, dock av andra skäl.
Emellertid föreligger problem — inte minst administrativa — att nu
slopa ifrågavarande regel. Bl. a. skulle de i dag utbrutna småhusenheterna
som varit föremål för allmän fastighetstaxering år 1990 i princip behöva
omtaxeras även värdemässigt redan vid AFT-92 om de då skulle ingå i
resp, lantbruksenhet. Värderingsmodellen skulle av den anledningen behö-
va ses över samt ändringar få vidtas för den datamässiga registreringen av
dessa taxeringsenheter. Dessutom skulle ytterligare analyser behöva göras
av konsekvenserna av nämnda åtgärder. Jag bedömer det vidare som
uteslutet att i nuvarande skede ytterligare anstränga skatteförvaltningens
datamässiga och personella resurser när det praktiska genomförandet av
skattereformen tar vid. Ett slopande av andra stycket i 4 kap. 5 § och
därmed sammanhängande ändringar i FTL bör därför enligt min mening
anstå tills vidare. RSV har ej heller yrkat någon ändring i detta avseende.
4 Vissa värderingsregler
Den allmänna fastighetstaxeringen år 1981 fungerade såvitt avser lant-
bruksenheterna i allt väsentligt tillfredsställande. Det finns därför inte skäl
att göra några mer omfattande förändringar inför AFT-92. De särskilda
problem som var förknippade med värderingen av småhusenheterna upp-
stod också i tillämpliga delar för småhus som ingick i lantbruksenheter.
Ändringar vidtogs emellertid inför AFT-90 av småhusenheter i syfte att
Prop. 1990/91:47
43
undanröja de oönskade effekterna vid den föregående allmänna fastig- Prop. 1990/91:47
hetstaxeringen. Dessa åtgärder inkluderar naturligtvis även de småhus
som ingår i lantbruksenheterna.
Vissa förändringar kommer jag emellertid att föreslå i det följande såvitt
avser det värderingsförfarande som används för lantbruksenheterna. För-
slagen innefattar även vissa tekniska justeringar i avsikt att åstadkomma
kvalitetsförbättringar vid värderingen och förenklingar vid taxeringen.
Förslagen avser såväl jordbruks- som skogsbruksmark samt vissa byggna-
der.
Inledningsvis vill jag dock redovisa det hittillsvarande resultatet av de
prisundersökningar som har företagits beträffande försäljningar av jord-
bruksfastigheter och de förändringar som dessa påkallar. Därefter kommer
jag att i tur och ordning gå närmare in på förslagen avseende bostadshusen
som ingår i lantbruksenheter, ekonomibyggnader, jordbruksmark, skogs-
bruksmark samt avslutningsvis vissa ändringar av reglerna om förberedel-
searbetet inför lantbrukstaxeringen.
4.1 Prisbildningen
Med stöd av den av riksdagen under hösten år 1989 utvidgade bestämmel-
sen i 19 kap. 8§ FTL om uppgiftsinsamling pågår en prisundersökning
avseende försålda lantbruksenheter (prop. 1989/90:50, SkUlO, rskr. 96,
SFS 1989:1034). Eftersom undersökningen skall avse förvärv som skett
under tiden fr. o. m. den 1 juli 1987 t. o. m. den 31 december 1990 är den
ännu inte slutförd. Det är meningen att det prismaterial som insamlas skall
tjäna till ledning i förberedelsearbetet inför AFT-92.
De prisundersökningar som hittills utförts påvisar enligt RSV en högre
prisnivå per hektar för de lantbruksenheter som har en mindre areal än de
med en större areell omfattning. Ett klart storleksberoende kan således
konstateras på priserna. Detta gäller såväl lantbruksenheter som domine-
ras av åker- och betesmark som skogsdominerade enheter. Anledningen
till att de mindre lantbruksegendomarna uppvisar ett högre pris per hektar
än de större brukar tillskrivas det förhållandet att andra faktorer än de rent
skogliga och ekonomiska har kraftigt inverkat på prisbildningen. Vid
förvärv av de mindre lantbruksegendomarna dominerar värdepåverkande
faktorer som har att göra med själva permanent- eller fritidsboendet på
fastigheten såsom exempelvis jakt- och fiskerättigheter, rekreationsmöjlig-
heter med flera inte kvantifierbara nyttor. Prisutvecklingen på de mindre
egendomarna torde också ha påverkats av de lättnader i jordförvärvslag-
stiftningen som vidtogs år 1987. För de skogsdominerade fastigheterna har
rent allmänt priserna dessutom påverkats av ökade virkespriser och änd-
ringar i skogskonto- och skogsvårdslagstiftningen. För denna kategori fas-
tigheter uppvisas också en kraftigare prisutveckling vid högre andel
skogsbruksvärden.
Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att beakta arealstorlekens
prispåverkan på ett mer differentierat sätt än som för närvarande sker.
Detta bör göras redan vid bestämmandet av riktvärdena för de olika
ägoslagen som kan ingå i en lantbruksenhet, dvs. åkermark, betesmark,
44
skogsmark med växande skog samt skogsimpediment. Jag återkommer i Prop. 1990/91:47
det följande till den närmare utformningen som förslaget i denna del bör
ha.
4.2 Värderingen av bostadshus som ingår i lantbruksenheter
Bakgrund
En av de övergripande reglerna vid fastighetstaxeringen är att värderingen
skall ske med utgångspunkt i värdefaktorer, dvs. egenskaper som är knutna
till fastigheten och som har betydelse for marknadsvärdet. En annan är att
riket skall indelas i värdeområden for byggnader och ägoslag vilka skall
värderas med ledning av riktvärden. Inom ett värdeområde skall värdeför-
hållandena i allt väsentligt vara enhetliga. Ett värdeområde skall därför
bestämmas så att inverkan av de värdefaktorer som särskilt beaktas vid
riktvärdets bestämmande skall kunna bedömas enligt enhetliga regler.
RSV har bemyndigats att bestämma denna indelning, utom såvitt avser
värdeområdena för småhus och tomtmark där indelningen görs länsvis av
resp, länsskattemyndighet.
4.2.1 Småhus med tomtmark
Mitt förslag: Värdet av småhus med tomtmark som ingår i lant-
bruksenhet tillåts variera med hänsyn till hur stor enhetens produk-
tiva mark är. Detta beaktas genom värdefaktorn fastighetsrättsliga
förhållanden för både småhus och tomtmark till småhus.
Skälen för mitt förslag: Den prisbild jag ovan beskrivit tyder på att
småhus och tomtmark i kombination med ett fåtal hektar åker-, betes- och
skogsmark som regel betingar ett högre pris än om småhuset med tomt-
mark skulle ha varit en självständig fastighet. Detta innebär att värdet av
småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet bör tillåtas variera
beroende på taxeringsenhetens omfattning och sammansättning. Denna
värdeskillnad bör beaktas genom värdefaktorn fastighetsrättsliga förhål-
landen. Jag föreslår därför att reglerna i 8 kap. 3 § resp. 12 kap. 3 § FTL
kompletteras så att denna värdeskillnad kan tillåtas slå igenom på värdet.
4.2.2 Hyreshus
Mitt förslag: Sådan byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre
och högst tio familjer och som ingår i en lantbruksenhet skall i
fortsättningen inte taxeras som hyreshus utan som småhus. Större
hyreshus än som nu nämnts skall i fortsättningen inte ingå i lant-
bruksenhet.
Skälen för mitt förslag: Enligt 2 kap. 2 § FTL är småhus byggnad som är
45
inrättad till bostad åt en eller två familjer. En byggnad som är inrättad till Prop. 1990/91:47
bostad åt minst tre familjer hänförs däremot vid fastighetstaxeringen till
byggnadstypen hyreshus.
I en lantbruksenhet kan som tidigare framgått ingå inte bara småhus
utan också hyreshus. De hyreshus det då främst är fråga om är arbetarbo-
städer i lantbruket och liknande mindre hyreshus. Antalet sådana hyreshus
som ingick i lantbruksenheter uppgick till endast omkring 150 vid AFT-81.
De hyreshus som är egna taxeringsenheter taxerades vid AFT-88. Med
oförändrade regler skulle den värderingsmodell som då användes behöva
uppdateras och viss utbildning av taxeringsfunktionärer behöva göras
enbart för att värdera det fåtal hyreshus som det kan bli fråga om vid AFT-
92. Detta anser jag inte vara ändamålsenligt. Jag ser inga hinder för att
man av förenklingsskäl inte skulle kunna värdera dessa hus enligt samma
regler som gäller för de småhus som ingår i lantbruksenheterna. En förut-
sättning härför bör dock vara att det inte är alltför stora hus. En gräns bör
lämpligen dras vid tio lägenheter.
Jag föreslår därför att sådan byggnad som är inrättad till bostad åt minst
tre och högst tio familjer och som ingår i en lantbruksenhet skall värderas
på samma sätt som gäller för småhus som ingår i sådan enhet. Mitt förslag
föranleder en ändring i 2 kap. 2 § FTL. Vidare föreslår jag att hyreshus
som är inrättade till bostad åt fler än tio familjer i fortsättningen inte skall
kunna ingå i lantbruksenhet utan utgöra egna hyreshusenheter. Detta
föranleder en ändring i 4 kap. 5 § andra stycket FTL och i punkt 5 av
övergångsbestämmelserna till lagen 1990:652 om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
En följd av mitt förslag är att dessa hus i fortsättningen blir föremål för
en lägre skattesats vid uttaget av fastighetsskatt, nämligen 1,5% (år 1991
och 1992 1,2%) i stället för 2,5%. De relativt förmånliga övergångsbestäm-
melserna som fr. o. m. den 1 januari 1991 kommer att tillämpas för hyres-
husenheter bör dock i fortsättningen gälla också för de nu ifrågavarande
småhusen med tre till tio lägenheter som ingår i en lantbruksenhet. Mitt
förslag föranleder därför också ändringar i 3 § lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt samt i övergångsbestämmelserna till lagen 1990:652 om
ändring i den lagen.
46
4.3 Ekonomibyggnader
Mitt förslag: Den s. k. normbyggnaden som används som utgångs-
punkt vid värdering av ekonomibyggnader justeras dels så att den
anses uppförd under åren 1980—1989, dels så att den avser ett
djurstall för nötkreatur.
För ett växthus skall byggnadskategorin bestämmas med hänsyn
till dess konstruktion och anordning i övrigt och inte som för närva-
rande till vad det huvudsakligen är inrättat för.
Värdefaktorn storlek brukar för ekonomibyggnaderna bestämmas
med hänsyn till deras yta på marken. För den kategori som utgörs av
tork- och siloanläggningar bestäms dock storleken med hänsyn till
torkningsförmågan resp, till lagringsvolym. Värdefaktorn storlek
ändras så att torkningsförmågan slopas i detta sammanhang. Denna
blir i fortsättningen beaktad genom lagringskapaciteten hos den nya
byggnadskategorin spannmålslager.
Skälen för mitt förslag: Ekonomibyggnaderna, dvs. byggnader som är
inrättade för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättade för bo-
stadsändamål, indelades vid AFT-81 av RSV i ett enda värdeområde,
nämligen hela riket. RSV förutskickar att flera värdeområden kan komma
att behövas, liksom även viss omarbetning av verkets bestämmelser om
klassindelningen vid AFT-92.
Något behov av större förändringar av värderingsmodellen för detta
byggnadsslag föreligger dock inte. Vissa justeringar vill jag emellertid här
föreslå.
En av de regler som jag avser gäller beskrivningen av den s. k. normbygg-
naden som återfinns i 10 kap. 2 § FTL. Där har riktvärdet för en sådan
ekonomibyggnad knutits till att avse ett djurstall för mjölkkor som är byggt
efter år 1969. Vad avser värdefaktorn ålder kommer en viss justering att
behöva företas i klassindelningen vid AFT-92. Därför föreslår jag att även
normbyggnaden ändras på så sätt att den anges vara uppförd under åren
1980— 1989. Definitionen föreslås även bli ändrad så att den avser ett
djurstall för nötkreatur eftersom det föreligger endast små skillnader i
värdehänseende mellan byggnader för olika slags nötkreatur.
En typ av byggnad som innefattas i kategorin ekonomibyggnader utgör
växthusen. Det föreligger ett behov av att klassindela dessa. Detta gjordes
inte vid AFT-81. Jag föreslår därför att värdefaktorn byggnadskategori i 10
kap. 3 § FTL kompletteras för växthusens del så att hänsyn tas till deras
konstruktion och anordningar i övrigt.
Värdefaktorn storlek brukar för ekonomibyggnaderna bestämmas med
hänsyn till byggnadernas yta på marken. För tork- och siloanläggningar
bestäms dock storleken med hänsyn till torkningsförmågan resp, till lag-
ringsvolym. RSV har angående dessa byggnader anfört att det visat sig
behövligt att vid klassindelningen slå samman kategorierna varmluftstork,
spannmålssilo och gastät spannmålssilo till en gemensam byggnadskatego-
ri benämnd spannmålslager. Detta kräver en justering i nämnda lagtext för
47
värdefaktorn storlek så att tork slopas och spannmålslager tillkommer. I Prop. 1990/91:47
fortsättningen skall storleken för dessa byggnaders del bestämmas med
hänsyn endast till lagringsvolymen. För övriga ekonomibyggnader kvar-
står dock huvudregeln att storleken bestäms med hänsyn till byggnadens
yta på marken. Torkningsförmågan för en spannmålstork får i fortsätt-
ningen anses bli beaktad genom att denna vanligen är anpassad till lag-
ringskapaciteten.
4.4 Åkermarken
Åkermarken var vid AFT-81 indelad i 154 värdeområden. Till hjälp vid
värderingen fanns anvisningar på riktvärdekartan om hur klassificeringen
skulle göras av åkermarkens godhet, dvs. dess produktionsförmåga, samt
dess brukningsförhållanden. För den tredje värdefaktorn som var bestäm-
mande för åkermarkens riktvärde, dräneringen, gavs ingen anvisning på
riktvärdekartan.
Resultatet av åkermarksvärderingen vid AFT-81 har ansetts vara mind-
re tillfredsställande. Detta får bl. a. tillskrivas systemet med de alltför stora
värdeområdena. Uppdelningen av värdefaktorn godhet i fem klasser i
kombination med det övergripande kravet att godhetsklass 3 skulle mot-
svara genomsnittlig godhet för hela värdeområdet innebar tillämpnings-
svårigheter i de enskilda fallen. I princip innebar nämligen detta system att
värderingen av all åkermark inom en del av ett värdeområde med lika
godhet borde göras i ett sammanhang så att det för värdeområdet övergri-
pande genomsnittskravet uppfylldes. Tillämpningssvårigheter kunde dess-
utom uppstå av det skälet att en klassificeringsanvisning kunde beröra mer
än ett fastighetstaxeringsdistrikt. Dessa problem var också uttalade vid
prövningen av enskilda objekt vars värden hade överklagats till domstol.
Mot bakgrund av det anförda och då även värdefakorn dränering visade
sig svårtillämpad bör nämnda regler förbättras.
4.4.1 Värdeområdena
Som jag tidigare berört ankommer det på RSV att indela åkermarken i
värdeområden. RSV har förklarat sig ha för avsikt att radikalt minska den
areella omfattningen av resp, värdeområde. Således bör ett värdeområde
inte göras större än att fastighetsägarna i området vid deklarationstillfallet
kan ställa den egna åkermarkens godhet och brukningsförhållanden i rela-
tion till vad som normalt förekommer inom värdeområdet. Verket anför
vidare att ett värdeområde endast bör omfatta åkermark som i mark-
nadsvärdehänseende är relativt lika.
Jag delar RSV:s bedömning i dessa avseenden. Åtgärden kräver ingen
lagändring.
48
4.4.2 Beskaffenhet som ny värdefaktor m. m.
Mitt förslag: För åkermarken förenklas värderingsforfarandet ge-
nom att värdefaktorerna godhet och brukningsförhållanden slås
samman till en, benämnd beskaffenhet.
Dräneringen skall i fortsättningen inte enbart bestämmas utifrån
befintliga täckdikningars beskaffenhet utan även på grundval av
huvudavloppens beskaffenhet.
Prop. 1990/91:47
Skälen för mitt förslag: För närvarande bestäms riktvärden inom varje
värdeområde på grundval av värdefaktorerna godhet, brukningsförhållan-
den och dränering - jfr 13 kap. 3 § FTL. Godhet avser därvid åkermar-
kens produktionsförmåga medan brukningsförhållanden avser åkermar-
kens läge i förhållande till annan åker samt dess inre arrondering, dvs.
fältstorlek, fältform och förekomst av brukningshinder. Dräneringen be-
stäms av befintliga täckdikningars beskaffenhet samt av markens behov av
dränering.
Med anledning av att RSV förklarat sig ha for avsikt att minska den
areella omfattningen av resp, värdeområde gör jag bedömningen att det är
möjligt att förenkla värderingsforfarandet på så sätt att de ovan nämnda
värdefaktorerna godhet och brukningsförhållanden slås samman till en,
benämnd beskaffenhet. Den nya värdefaktorn beskaffenhet bör kunna
indelas i tre eller fem klasser där mittklassen motsvarar genomsnittet inom
värdeområdet. Värdeskillnaden mellan högsta och lägsta klass bör få upp-
gå till högst 40% av värdet av åkermark av genomsnittlig beskaffenhet och
dränering. De nuvarande reglerna att värdeskillnaden mellan två intillig-
gande klasser dock får uppgå till lägst 500 kr. per hektar resp, högst 3 000
kr. per hektar är egentligen av sådan beskaffenhet att de skulle kunna tas in
i verkställighetsföreskrifter och inte i lag. Det kan emellertid vara av viss
betydelse att behålla den högsta värdeskillnadsgränsen om 3000 kr. Jag
föreslår därför att den högre gränsen kvarstår i lagen.
Genom vad jag nu anfört skulle de tidigare nämnda (avsnitt 4.2) till-
lämpningsproblemen avseende relationerna mellan godhetsklasserna inom
ett värdeområde kunna minskas. Jag föreslår därför att ändringar vidtas i
13 kap. 3 § FTL med denna innebörd.
Vad angår värdefaktorn dränering stadgas i samma paragraf att för
denna skall finnas högst tre klasser. Som tidigare anförts är det RSV som
bestämmer den närmare indelningen av värdefaktorer. RSV har förklarat
att verket vid AFT-92 kommer att ansluta sig till den indelning som
lantbruksstyrelsen tillämpar i detta avseende. Klassindelningen för dräne-
ring kommer därvid att utformas på följande vis:
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 47
49
Klass 1
Klass 2
Klass 3
Plantäckdikning, högst 25 år
Tillfredsställande dränerad genom självdränering eller genom
äldre täckdikning
Otillfredsställande dränerad
I detta sammanhang bör alla förhållanden som avser åkermarkens torr-
läggning innefattas i värdefaktorn dränering. Denna bör således inte en-
dast vara avhängig de befintliga täckdikningarnas beskaffenhet utan även
av beskaffenheten på huvudavloppen. Jag föreslår därför att ändring vid-
tas i 13 kap. 3 § FTL i detta avseende.
Till följd av den klassindelning som RSV avser att tillämpa vid AFT-92
bör en konsekvensändring göras i 13 kap. 2 § FTL. De dräneringsförhål-
landen som där anges bör anknyta till definitionen av den mittersta klas-
sen som i fortsättningen skall tillämpas, nämligen den som avser åkermark
som är tillfredsställande dränerad genom självdränering eller äldre täck-
dikning.
4.4.3 Differentierade hektarvärden
Storlek som ny värdefaktor
Mitt förslag: För att kunna beakta de olika hektarpriser som före-
kommer på åkermark beroende på dess areal införs en ny värdefak-
tor, storlek. Förhöjda hektarpriser skall kunna beaktas enbart för
värderingsenheter som inte är av större omfattning.
Skälen för mitt förslag: Såsom jag redovisat tidigare (avsnitt 4.1) om
prisbildningen på lantbruksegendomar sammanhänger hektarpriserna
även med arealstorleken. Den hittills gjorda analysen av prisstatistiken ger
vid handen att förhöjda markvärden har ett klart samband med arealer
upp till ungefär 10—20 hektar medan arealens relativa påverkan på hek-
tarpriset därefter avtar och blir likformig vid större arealer.
En på detta sätt differentierad prisbildning synes ha blivit mer uttalad
under de senaste åren då antalet överlåtelser av mindre lantbruks-
egendomar ökat i omfattning. Jag anser att denna omständighet bör beak-
tas i värderingsmodellen. Det kräver för åkermarkens del att storleken,
dvs. åkermarkens areal, införs som en värdefaktor som skall beaktas vid
riktvärdets bestämmande. Detta ligger också i linje med vad Skogsägarnas
Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund framfört. Jag föreslår därför
att en sådan värdefaktor införs i 13 kap. 3 § FTL.
Eftersom de förhöjda hektarvärdena på de mindre lantbruksegendomar-
na avtar successivt med ökande areal är naturligtvis en klar gräns svår att
dra enbart på grundval av nuvarande prisunderlag. Vissa praktiska hän-
synstaganden måste därför här få göra sig gällande. Jag gör följande be-
dömning.
Det framgår av tillgänglig statistik att medelarealen åkermark på lant-
bruksenheterna uppgår till 11,9 hektar och att medelarealen åkermark per
Prop. 1990/91:47
50
värderingsenhet är 10,3 hektar. Som jag tidigare angett ger också de Prop. 1990/91:47
prisstatistiska undersökningarna vid handen att den arealgräns för en
värderingsenhet åkermark, upp till vilken förhöjda hektarvärden skall
tillämpas vid fastighetstaxeringen, skulle kunna ligga häromkring eller
strax högre. Ytterligare analyser är dock nödvändiga. Med hänsyn härtill
och då prisförhöjningen kan variera regionalt bör arealgränsen inte slås
fast i lagtext. Det bör ankomma på RSV att fastställa var gränsen skall dras
i sina föreskrifter.
Jag föreslår därför att den anknytning som i 13 kap. 2 § FTL görs till
värden i en fastställd värdeserie justeras så att detta enbart gäller åker-
marksarealer av större omfattning.
När storleken på angivet sätt införs som en av de värdefaktorer som
bestämmer riktvärdet leder detta till en ändring i 13 kap. 1 § FTL. Där
anges nämligen att riktvärdet uttrycks per hektar åkermark. Eftersom
storleken emellertid i fortsättningen redan är inkluderad i riktvärdet bör i
13 kap. 1 § FTL i stället anges att riktvärdet bestäms per värderingsenhet.
Också den s. k. normenheten som anges i 13 kap. 2 § FTL bör kompletteras
med värdefaktorn storlek, dvs. värdet per hektar.
Mitt förslag i denna del kräver också en konsekvensändring i 7 kap. 3 §
FTL såvitt avser undantag från åkermarksarealens indelning i klasser.
4.4.4 Värderingsenheter
Mitt forslag: Från förenklings- och värderingssynpunkt skall möjlig-
heten att dela upp åkermarken i värderingsenheter gälla enbart för
arealer som är av större omfattning.
Skälen för mitt förslag: Enligt 6 kap. 10 § FTL skall bl. a. åkermarken
inom en taxeringsenhet utgöra en värderingsenhet. Uppdelning får dock
ske i två eller flera värderingsenheter om det väsentligt underlättar värde-
ringen.
Mindre åkermarksarealer inom en taxeringsenhet bör från förenklings-
och värderingssynpunkt inte kunna uppdelas i värderingsenheter. Det är
av samma skäl som jag angett i föregående avsnitt inte lämpligt att i lagtext
fastslå någon arealgräns utan det bör ankomma på RSV att göra.
Jag föreslår därför att såvitt avser åkermarken bör den nämnda uppdel-
ningsmöjligheten i två eller flera värderingsenheter endast kunna tillämpas
för arealer som är av större omfattning.
RSV har presenterat statistik av vilken framgår att möjligheten till
uppdelning i värderingsenheter tillämpas ytterst sällan. Verket anser att
samma restriktivitet bör iakttas i detta avseende även i fortsättningen. Jag
delar denna bedömning.
51
4.5 Betesmarken
Mitt förslag: För betesmark införs en ny värdefaktor, storlek.
Värderingen förenklas genom att möjligheten att dela upp betes-
marken i värderingsenheter slopas.
Skälen för mitt förslag: Den värdering som görs av betesmarken liknar i
allt väsentligt den värderingsmetod som används for åkermarken. Även
värdeområdena är desamma för de båda ägoslagen. En skillnad är dock att
riktvärdena för betesmarken bestäms endast i förhållande till en värdefak-
tor, nämligen beskaffenheten. För betesmarken avses med beskaffenheten
främst produktionsförmågan samt dess bruknings- och torrläggningsför-
hållanden.
Den prisbild som jag tidigare redovisat (avsnitt 4.1) innefattar även
betesmark. Små lantbruksenheter med liten areal åker- och betesmark
betingar generellt sett högre hektarpriser än större enheter. Det innebär att
mina överväganden här blir desamma som för åkermarken. Jag föreslår
således att storleken, uttryckt som betesmarkens areal, införs i 13 kap. 5 §
FTL som en värdefaktor som, tillsammans med beskaffenheten, blir be-
stämmande för riktvärdet för betesmarken.
Eftersom storleken införs som en av de värdefaktorer som bestämmer
riktvärdet bör, på liknande sätt som för åkermarken, riktvärdet i fortsätt-
ningen avse värdet per värderingsenhet, ej per hektar. Genom denna
ändring i 13 kap. 4§ FTL kan värdet per hektar tillåtas variera med
betesmarkens storlek. De överväganden jag gjort beträffande arealgräns
för förhöjda hektarpriser bör vara vägledande även här.
Även för betesmarken krävs ett undantag från indelning i klasser i 7 kap.
3 § FTL.
Vad beträffar den i 13 kap. 5 § FTL stadgade klassindelningen av värde-
faktorn beskaffenhet bör denna dock utökas från högst tre till högst fem
klasser.
De tidigare nämnda intentionerna hos RSV (avsnitt 4.4.1) att minska
omfattning av resp, värdeområde innebär kvalitetsmässiga förbättringar
även för värderingen av betesmarken. Värderingen skulle också förenklas
om möjligheten till uppdelning i värderingsenheter som stadgas i 6 kap.
10 § FTL slopades. Jag föreslår att så sker. Detta leder också till en
konsekvensändring i 20 kap. 13 § FTL.
4.6 Skogsmark med växande skog
Bakgrund
De övergripande reglerna vid fastighetstaxeringen som jag tidigare återgi-
vit (avsnitt 4.2) gäller också vid skogsmarksvärderingen.
Skogsmarken var vid AFT-81 indelad i 42 värdeområden. Till hjälp vid
taxeringen fanns anvisningsområden inom vilka beskrivningar gavs över
skogens egenskaper uttryckta i värdefaktorerna godhet, kostnad, trädslag,
virkesförråd och grovskogsprocent.
52
Resultatet av skogsmarksvärderingen vid AFT-81 beskrivs som förhål- Prop. 1990/91:47
landevis tillfredsställande. Dock synes resultatet även här kunna förbättras
bl. a. genom att värdeområdenas omfattning begränsas. Kritik har dock
riktats mot vissa inslag i värderingsmodellen som ansetts alltför svårtill-
gängliga och krav på förenklingar har förts fram. Det finns därför skäl att
något förändra och förenkla värderingsforfarandet, särskilt som markna-
den också fungerar på ett relativt schablonartat sätt åtminstone för de
mindre enheterna.
4.6.1 Värdeområdena
Mitt förslag: Riktvärdet för skogsmark av genomsnittlig beskaffen-
het skall i fortsättningen anknytas till ett eller flera värdeområden i
stället för såsom nu till en region bestående av ett eller flera län.
Skälen för mitt förslag: Det ankommer på RSV att indela skogsmarken i
värdeområden. Verket har förklarat sig ha för avsikt att begränsa område-
nas storlek och öka antalet till omkring 100. Skälen härför är bl. a. att
praktiskt kunna tillämpa ett förenklat värderingsförfarande för de små
skogsmarksinnehaven. Värdeområdena bör trots detta kunna vara desam-
ma för både små och stora skogsinnehav. Jag delar RSV:s bedömning.
Jag föreslår därför en ändring i 14 kap. 2 § FTL. Enligt paragrafen i dess
nuvarande lydelse anknyts riktvärdet till skogsmark av genomsnittlig be-
skaffenhet inom en region bestående av ett eller flera län eller delar därav.
Anknytningen bör i stället göras till skogsmark av genomsnittlig beskaffen-
het inom ett eller flera värdeområden.
4.6.2 Förändringar görs av värdefaktorn virkesförråd
Värdefaktorn trädslag slopas
Mitt förslag: Virkesförrådets fördelning på trädslag beaktas i fort-
sättningen på ett bättre sätt genom att värdefaktorn virkesförråd
delas upp i tre, en för barrträd, en för bok och ek samt en för övriga
lövträd. På grund härav slopas värdefaktorn trädslag.
Skälen för mitt förslag: Riktvärdet för skogsmark med växande skog
bestäms på grundval av fem olika värdefaktorer. Dessa definieras i huvud-
sak på följande sätt i 14 kap. 3 § FTL: godhet, vilken avser skogsmarkens
virkesproducerande förmåga; kostnad, vilken bestäms med hänsyn till de
väsentligaste kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av vir-
kesproduktionen; virkesförråd, vilket avser förrådet per hektar uttryckt i
skogskubikmeter som i sin tur är närmare definierat i lagtexten; trädslag,
vilket bestäms med hänsyn till skogens sammansättning; grovskogspro-
53
cent, vilket avser den andel av barrskogens virkesförråd som består av träd Prop. 1990/91:47
med en brösthöjdsdiameter av minst 25 centimeter på bark.
För att underlätta värderingen föreslår jag att vissa förändringar görs i
lagtexten såvitt avser några av de nämnda värdefaktorerna.
Vid värderingstillfallet uppskattas virkesförrådet bl. a. på grundval av de
uppgifter som ägaren givit samt genom en jämförelse med anvisningarna
för området. Därvid bestäms också den procentuella andel av det totala
virkesförrådet som lövskogen utgör.
1 14 kap. 3 § FTL anges att det för värdefaktorn trädslag skall finnas
klasserna barrskog, lövskog och i vissa fall ädel lövskog (bok och ek). I
RSV:s föreskrifter vid AFT-81 avsågs med ädel lövskog främst bok och ek.
Ädel lövskog är numera preciserad i lag, nämligen ädellövskogslagen
(1984:119). Med ädel lövskog avses enligt den lagen de inhemska träd-
slagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. Skogsägarnas
Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund anser att den särredovisning
som RSV föreslagit av virkesförrådet i barrskog, bok och ek samt övriga
lövträd inte är ändamålsenlig eftersom skogsbruksplanerna inte särre-
dovisar bok och ek. Jag anser emellertid att detta inte kan ha någon
avgörande betydelse eftersom RSV:s förslag i realiteten ansluter till en
sedan tidigare tillämpad definition och att några större problem därför
inte kan uppstå.
Jag anser därför att virkesförrådets fördelning på trädslag i fortsättning-
en bör komma till bättre uttryck genom att denna värdefaktor delas upp i
tre, nämligen en för barrträd, en för bok och ek samt en som avser övriga
lövträd. Definitionen av skogskubikmeter kan utmönstras ur lagtexten för
att i stället ges i verkställighetsföreskrifter. Genom denna precisering av
virkesförrådets fördelning på trädslag blir värdefaktorn trädslag överflö-
dig. Lagtexten i 14 kap. 3 § FTL bör justeras i enlighet med det anförda.
4.6.3 Differentierade hektarvärden
Storlek som ny värdefaktor
Mitt förslag: För att kunna beakta de olika hektarpriser som före-
kommer på skogsmark beroende på dess areal införs en ny värdefak-
tor, storlek. Förhöjda hektarpriser skall kunna beaktas enbart till
den del värderingsenheten understiger 20 hektar.
Värderingen förenklas genom att möjligheten att dela upp skogs-
marken i värderingsenheter slopas.
Skälen för mitt forslag: Jag har tidigare berört att de mindre lantbruks-
egendomarna generellt uppvisar högre hektarpriser än större sådana. Den-
na differentierade storleksinverkan bör beaktas även beträffande skogs-
marken. Till de övriga värdefaktorerna som anges i 14 kap. 3 § FTL bör
därför också fogas storleken, med vilket avses skogsmarkens areal.
På samma sätt som för åkermarken kan inte en klar arealgräns urskiljas
för de förhöjda hektarpriserna enbart på grundval av prisstatistiken. Enligt
54
analyser av prisstatistiken föreligger emellertid en klar förhöjning av hek- Prop. 1990/91:47
tarpriserna under ca 20 hektar medan förhöjningen avtar över ca 40
hektar. Förhöjningen är vidare mer uttalad för bebyggda än för obebyggda
fastigheter.
Jag gör här bedömningen att de praktiska övervägandena bör tillmätas
stor betydelse. Sådana är exempelvis att de förhöjda hektarvärden som
kan noteras för mindre enheter ej bör tillåtas slå igenom för familjejord-
bruk med skogsmarksinnehav om 40—50 hektar eller däröver. Ett annat
skäl är att det inte föreligger skyldighet att upprätta en fullständig skogs-
bruksplan för brukningsenheter som har mindre än 20 hektar produktiv
skogsmark — för viss svårföryngrad skog i norra Sverige gäller annorlunda
regler. En arealgräns vid 20 hektar skulle innebära att ungefär hälften av de
taxeringsenheter som har skog omfattas. Denna arealgräns synes även
ändamålsenlig med hänsyn till det förenklade värderingsförfarande för de
mindre skogsinnehaven som jag återkommer till (följande avsnitt).
Det finns anledning att här i korthet beröra hur RSV avsett att utforma
värdetabellerna (skogstabellerna). För de större skogsinnehaven, dvs. de
som uppgår till 20 hektar och mer, avser verket att utforma tabellerna på i
princip det sätt som gjordes vid AFT-81. För dessa skogsinnehav kommer
emellertid värdena för de första 20 hektaren att bestämmas så att de över-
ensstämmer med de schablonvärden som skulle ha gällt om taxeringsenhe-
ten bestod av en areal om 20 hektar. För överskjutande areal kommer
hektarvärdena att bli lika stora oavsett skogsmarkens areal.
Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har avvisat
denna utformning. Förbunden anser det vara principiellt felaktigt att
använda denna värderingsmodell även för de större skogsinnehaven. De
befarar att det kan skapa negativa effekter för bl. a. familjejordbruken.
Jag anser att det dock bör betonas att RSV i detta sammanhang även
uttalat att inställningen av värdenivån i skogstabellerna för de större
skogsinnehaven kommer att ske med ledning av priserna för fastigheter
med en skogsareal som överstiger 40 hektar. Detta innebär med andra ord
att värderingen kommer att utgå från det hektarvärde som fastigheten
rätteligen skall ha såsom en större fastighet, dvs. 20 hektar och däröver,
men att de första hektaren av förenklingsskäl redovisas med de schab-
lonvärden som avses att tillämpas vid värdering med den förenklade meto-
den.
Jag finner således att de av förbunden påtalade negativa effekterna inte
bör kunna inträffa. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till förslaget om
den nu nämnda arealgränsen.
Nämnda arealgräns bör komma till uttryck i lagtexten. Detta kan göras
på så sätt att den värdering som enligt 14 kap. 2 § FTL skall ansluta till en
fastställd värdeserie enbart bör gälla skogsmarksareal om 20 hektar och
däröver.
Genom att storleken kommit till uttryck via en värdefaktor bör vidare
dels den ändringen göras att i 14 kap. 1 § FTL riktvärdet bestäms per
värderingsenhet och ej per hektar, dels bör normenheten i 14 kap. 2 § FTL
kompletteras med värdefaktorn storlek, dvs. värdet per hektar. På samma
sätt som för åker- och betesmarken bör storleken undantas från den
55
klassindelning som föreskrivs i 7 kap. 3 § FTL. Likaså bör möjligheten till Prop. 1990/91:47
uppdelning i värderingsenheter slopas, vilket leder till ändringar i 6 kap.
10 § och 20 kap. 13 § FTL.
4.6.4 Förenklat värderingsförfarande for mindre skogsinnehav
Mitt förslag: Ett förenklat värderingsförfarande skall tillämpas för
de mindre skogsmarksinnehaven, dvs. de som understiger 20 hek-
tar. För dessa skall endast två värdefaktorer gälla, storlek och vir-
kesförråd av samtliga trädslag.
Skälen för mitt förslag: Det har av den tidigare redogörelsen om prisbild-
ningen framgått att de värdepåverkande faktorerna kan vara helt andra än
skogliga eller ekonomiska förhållanden. Särskilt för de mindre skogs-
marksinnehaven kan det vara svårt att bestämma olika faktorers inverkan
på skogsbruksvärdet. Dessa omständigheter utgör enligt min mening skäl
för att införa ett förenklat värderingsförfarande för de mindre skogsmar-
ksinnehaven. Jag föreslår därför att för dessa innehav endast två värdefak-
torer tillämpas, nämligen storlek resp, virkesförråd. För värdefaktorn vir-
kesförråd bör finnas högst fem klasser. Värdefaktorerna för de mindre
skogsmarksinnehaven bör införas i slutet av 14 kap. 3 § FTL.
Vad gäller frågan om den arealgräns som bör gälla här vill jag anknyta
till vad jag tidigare anfört (föregående avsnitt) där jag föreslog en till-
lämpning av förhöjda hektarpriser för skogsinnehav upp till 20 hektar. Det
anknyter också till den arealgräns under vilken det inte föreligger skyldig-
het att upprätta en fullständig skogsbruksplan. Det sist nämnda är enligt
mitt förmenande ett tungt vägande skäl. Fastighetsägare som innehar
skogsmark som understiger 20 hektar skall inte åläggas samma uppgifts-
skyldighet i fastighetsdeklarationen som de med större skogsinnehav. Som
nämnts bör det räcka att de uppger storlek och virkesförrådet per hektar
för samtliga trädslag. Ett förenklat förfarande skulle därmed dessutom
kunna tillämpas på ungefär hälften av de taxeringsenheter som innehåller
skog. De allra flesta skogsägare med större brukningsenheter kommer att
ha upprättat skogsbruksplaner vid AFT-92 varför de bör kunna lämna
deklarationsuppgifter och fastigheterna värderas på i princip samma sätt
som vid AFT-81.
Jag föreslår således att det förenklade värderingsforfarandet skall tilläm-
pas för taxeringsenhet med skogsmarksareal som inte överstiger 20 hektar.
Arealgränsen bör fastslås i lagtexten i 14 kap. 3 § FTL.
56
4.7 Skogsimpediment
Mitt förslag: För skogsimpediment infors en ny värdefaktor, stor-
lek.
Värderingen förenklas genom att möjligheten att dela upp skogs-
impedimenten i värderingsenheter slopas.
Skälen för mitt förslag: Värderingen av skogsimpediment tillgår på i
huvudsak liknande sätt som för skogsmark. Värdeområdena överensstäm-
mer också för dessa båda ägoslag. Riktvärdet för skogsimpediment inom
ett värdeområde bestäms emellertid enbart på grundval av en värdefaktor,
nämligen beskaffenhet. Härmed avses främst slag av förekommande vege-
tation samt förutsättningarna för ökad produktion.
Liksom för övriga ägoslag bör den inverkan som storleken kan ha på
hektarpriset kunna beaktas vid värderingen. Jag föreslår därför att storle-
ken, uttryckt som skogsimpedimentens areal, införs i 14 kap. 5 § FTL som
en tillkommande värdefaktor. De överväganden jag gjort beträffande are-
algräns för förhöjda hektarpriser bör vara vägledande även här.
Stadgandet i 14 kap. 4 § FTL bör vidare justeras på så sätt att riktvärdet
bestäms per värderingsenhet och ej per hektar. Undantag från klassindel-
ning av värdefaktorn storlek bör också göras i 7 kap. 3 § FTL. Slutligen bör
i förenklingssyfte möjligheten enligt 6 kap. 10 § FTL att uppdela marken i
värderingsenheter slopas. Detta kräver även en konsekvensändring i 20
kap. 13 § FTL.
4.8 Uppdelning av taxeringsvärde och delvärde på
församling slopas
Mitt förslag: Uppdelningen av taxeringsvärde och delvärde när
delar av en taxeringsenhet tillhör olika församlingar slopas.
Skälen för mitt förslag: I 5 kap. FTL ges regler för hur taxeringsvärdet
och delvärden skall bestämmas. Uppdelningen av dessa skall enligt 5 kap.
8 § tredje stycket FTL göras när delar av en taxeringsenhet tillhör olika
församlingar.
Bestämmelsen synes inte längre fylla någon funktion. Dels har den
kommunala garantibeskattningen sedan länge upphört, dels beskattas ge-
nom den år 1990 beslutade skattereformen löpande inkomster från privat-
bostadsfastigheter enbart genom den statliga kapitalbeskattningen samt
fastighetsinnehav genom den statliga fastighetsskatten. Jag föreslår därför
att regeln slopas.
57
4.9 Förberedelsearbetet
Mitt förslag: Den författningsreglerade tidpunkt då föreskrifter for
förberedelsearbetet avseende lantbruksenheter senast skall avläm-
nas av RSV skall gälla även de småhus med tomtmark som ingår i
lantbruksenhet.
Skälen för mitt förslag: Som jag berört i det föregående ankommer det
enligt 7 kap. 7 § FTL jämfört med 9 kap. 5 § och 17 kap. 4 § FTF på RSV
att besluta om närmare föreskrifter om indelning i värdeområden, klassin-
delning av värdefaktorer, klassindelningsgrunder, värdeserier och värdeta-
beller för byggnadstyper och ägoslag. Enligt 19 kap. 1 § andra stycket FTL
skall RSV till statens lantmäteriverk och länsskattemyndigheterna lämna
förslag till dessa föreskrifter såvitt avser småhus och tomtmark senast den
15 december andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.
För övriga byggnadstyper och ägoslag, t. ex. de som ingår i lantbruksenhe-
ter, skall förslag till sådana föreskrifter lämnas av RSV senast den 15 maj
året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.
Vid AFT-81 taxerades samtliga byggnadstyper och ägoslag. Med början
vid 1988 års allmänna fastighetstaxering av hyreshus sker dock en uppdel-
ning i detta avseende. De småhus som inte ingår i någon lantbruksenhet
taxerades i år, 1990, medan småhus som ingår i en lantbruksenhet kommer
att taxeras gemensamt med övrig egendom i lantbruksenheterna vid AFT-
92. De författningsstyrda tidpunkter som ovan redovisats är därför inte
ändamålsenliga i detta nya system och bör således justeras.
Utgångspunkten för förberedelsearbetet bör i stället vara att detta såvitt
avser de bostadshus med tomtmark som ingår i en lantbruksenhet samord-
nas med det övriga förberedelsearbetet som vidtas inför värderingen av
lantbruksenheterna.
Jag föreslår därför att RSV:s förslag till föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §
FTL och som gäller småhus och tomtmark som ingår i lantbruksenhet får
lämnas vid samma tidpunkt som i övrigt gäller för lantbruksenheterna,
nämligen senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxering
äger rum. Detta föranleder en ändring i 19 kap. i § andra stycket FTL.
Eftersom förberedelsearbetet även i övrigt bör samordnas avseende egen-
dom som skall ingå i lantbruksenhet bör justeringar av denna anledning
också göras i 19 kap. 3 och 5 §§ FTL.
4.10 Särskilda åtgärder for förberedelsearbetet inför AFT-94
Mitt förslag: På liknande sätt som vid förberedelsearbetet inför
allmän fastighetstaxering av småhus- och lantbruksenheter, skall de
uppgifter som behövs inför allmän fastighetstaxering av hyreshus-
och industrienheter få inhämtas.
Skälen för mitt förslag: I 19 kap. 8 § FTL finns bestämmelser om en
58
uppgiftsskyldighet för innehavare av vissa slags taxeringsenheter. Med Prop. 1990/91:47
stöd härav har skatteförvaltningen kunnat inhämta de uppgifter som be-
hövs vid förberedelsearbetet vid skilda tidpunkter. Av min tidigare redo-
visning (avsnitt 4.1) framgår att paragrafen ändrades senast år 1989 inför
den förestående lantbrukstaxeringen. Arbete pågår för närvarande i den
delen med att sammanställa aktuellt prismaterial och relevanta uppgifter
för att AFT-92 skall bli så värdemässigt riktig som är möjligt.
Som tidigare framgått genomfördes år 1988 en allmän fastighetstaxering
av hyreshus och industrier. Nästa sådan AFT av dessa taxeringsenheter
kommer att äga rum år 1994. Ett visst förberedelsearbete inför den fastig-
hetstaxeringen har redan tagit sin början. Det ortsprismaterial som behövs
kommer att inhämtas med stöd av bestämmelserna i 19 kap. 8 § FTL.
Utformningen av de två styckena i nämnda paragraf som reglerar dessa
frågor avseende hyreshus- och industrienheter lämnar emellertid inte ut-
rymme för att inhämta andra uppgifter än om de hyror som uppburits viss
tid. Marknaden är emellertid så komplicerad, åtminstone i storstäderna,
att det föreligger behov av att ställa frågor även om omständigheter kring
förvärven av dessa taxeringsenheter och deras fastighetsegenskaper m. m.
Denna möjlighet finns redan tidigare såvitt avser småhusen samt lant-
bruksenheter enligt paragrafens första och sista stycken.
Jag föreslår därför att andra och tredje styckena i 19 kap. 8 § FTL slås
samman till ett och utformas så att den som, under andra eller tredje året
före det år då allmän fastighetstaxering sker, är ägare till hyreshus- och
industrienheter kan anmanas lämna de uppgifter som behövs till ledning
inför allmän fastighetstaxering.
5 Avslutande synpunkter
Utöver de lagförslag som jag nu behandlat har yrkanden framställts från
Sveriges Jordägareförbund samt Skogsägarnas Riksförbund och Lantbru-
karnas Riksförbund om vissa ytterligare lagändringar. Yrkandena avser de
mer principiella utgångspunkterna vid fastighetstaxeringen. Jag tar därför
i det följande upp vad förbunden i huvudsak har anfört samt redovisar
därefter mina egna ståndpunkter i ett sammanhang.
Sveriges Jordägareförbund har anfört kritik mot att i FTL angetts både
ett mål för taxeringen — 75% av marknadsvärdet — och de metoder som
skall användas för att nå detta mål. Förbundet menar att det kan förekom-
ma fall då beräkningarna enligt de föreskrivna metoderna misslyckats med
att bestämma marknadsvärdet. I enskilda fall anser därför förbundet att
justeringar kan behöva göras.
Förbundet tar även upp den prispåverkan som arrendelagstiftningen
kan ha på utarrenderade jordbruksfastigheter. Det förhållandet att lägre
priser förekommer på sådana fastigheter ser förbundet inte som en följd av
privaträttsliga åtaganden utan beroende av lagstiftningens tvingande be-
stämmelser i dessa sammanhang. Hänsyn bör därför tas till sådana arren-
deavtal vid värderingen anser förbundet.
En annan fråga som förbundet aktualiserar är om de s. k. släktköpen
59
skall få ingå i fastighetsprismaterialet. Förbundet anser att det inte gene- Prop. 1990/91:47
rellt går att påstå att släktköpen skulle innebära en lägre värdenivå om de
medtogs i ortsprismaterialet. Förbundet hävdar att priset vid släktköp i
många fall ligger på samma nivå som om försäljning skulle ha skett till
utomstående. Förbundet föreslår därför ett tillägg till den bestämmelse i 5
kap. 5 § FTL som stadgar att försäljningar där ovidkommande omständig-
heter förekommit inte får beaktas. Enligt förbundets tillägg skulle släktköp
vara en ovidkommande omständighet endast om det visas att det inverkat
på priset.
Sveriges Jordägareförbund framför slutligen ett krav om att de skattskyl-
digas insyn i skattemyndigheternas fullständiga underlag för taxeringen
skall underlättas. Förbundet framhåller att det är svårt att få grepp om
vilka faktorer som varit bestämmande för värderingen, t. ex. vilka jämfö-
relseobjekt och bedömningar i övrigt som legat till grund för riktvärdena.
Exempelvis menar förbundet att det inte brukar företes någon utredning
om relevant köpeskillingstatistik från skattemyndigheterna i skattetvister,
varför den skattskyldige ställs inför en omöjlig uppgift att själv ta fram
utredning som visar att riktvärdena saknar relevans i hans fall. Förbundet
anser vidare att det är betydelsefullt också för tillämpningen av bestäm-
melserna om justering för säregna förhållanden att underlaget redovisas på
ett lättillgängligt sätt.
I detta avseende anser Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas
Riksförbund att det är angeläget att jämkning på grund av säregna förhål-
landen inte enbart skall ske i extrema fall såsom hittills. Förbunden yrkar
att bestämmelsen generellt skall få användas i de fall fastighetsägaren med
egen utredning kan göra sannolikt att fastighetens värde understiger det
eljest tillämpade riktvärdet.
Jag får för egen del anföra följande.
I 5 kap. FTL återfinns de övergripande bestämmelserna om hur taxe-
ringsvärdet skall bestämmas. Där stadgas bl. a. en generell regel om en
säkerhetsmarginal om 25% vid fastighetstaxeringen, dvs. taxeringsvärdet
skall motsvara 75% av en taxeringsenhets marknadsvärde. Marknadsvär-
det kan bestämmas på olika sätt. I första hand skall ledning tas av fastig-
hetsförsäljningar i orten. Sådana försäljningar får dock inte beaktas där
ovidkommande omständigheter kan antas ha inverkat på priset. Om dessa
försäljningar inte ger tillräcklig ledning får beräkningen göras utifrån en
avkastningskalkyl. Som sista alternativ kan marknadsvärdet uppskattas
med utgångspunkt i det tekniska nuvärdet. Därutöver ges vissa allmänna
värderingsregler i 7 kap. FTL. Av dessa framgår bl. a. att taxeringsvärdet
för vissa byggnadstyper och ägoslag skall bestämmas med utgångspunkt i
riktvärden. Riktvärden skall bestämmas så att de står i överensstämmelse
med kravet om en taxeringsvärdenivå som motsvarar 75% av marknads-
värdet. Riktvärdena är emellertid inte bindande. Kan det t. ex. läggas fram
bättre statistik än vad som legat till grund för provvärderingen bör det
värde som framräknats med utgångspunkt i riktvärdena kunna frångås (jfr.
prop. 1979/80:40 s. 116). Jag finner därför att de krav som förbunden
framställt om att riktvärdena skall kunna frångås om det finns skäl för det
redan är uppfyllda.
60
Här bör också tilläggas att i författning är reglerat hur förberedelsearbe- Prop. 1990/91:47
tet inför en allmän fastighetstaxering skall tillgå. Förutom bestämmelserna
i 19 kap. FTL ges också verkställighetsföreskrifter från RSV avseende bl. a.
hur det s. k. provvärderingsförfarandet skall tillgå. Provvärderingens resul-
tat och underlaget för tabeller och riktvärdekartor skall vara väl dokumen-
terat i händelse bl. a. av att det uppstår tvister som rör dessa underlag. Jag
kan här nämna att denna redovisning är så detaljerad att man därur skall
kunna erhålla uppgifter om t. ex. köpedatum och köpeskilling för provvär-
deringsobjekten. Den omständigheten att den enskilde fastighetsägaren i
de flesta fall kan ha svårt att ta fram en egen utredning som vederlägger
myndigheternas underlag i detta avseende, torde främst bero på att det
helt enkelt inte går att få en bättre utredning.
Hänsynstagandet vid fastighetstaxeringen till den prispåverkan som ett
arrendeförhållande eller annan privaträttslig förpliktelse kan ha på fastig-
hetspriset har återkommande diskuterats. Jag vill här hänvisa till att
föredragande statsrådet i samband med lagstiftningen inför AFT-90 uttala-
de att han inte var beredd att göra avsteg från principen att privaträttsliga
förpliktelser inte skall beaktas vid fastighetstaxeringen (jfr- prop.
1987/88:164 s. 11). Det har inte framkommit några nya skäl som gör att
jag vill frångå det ställningstagandet inför den allmänna fastighetstaxering-
en av lantbruk.
En annan fråga som regelbundet brukat tas upp inför de allmänna
fastighetstaxeringarna är om släktköpen skall ingå i prismaterialet. Sveri-
ges Jordägareförbund har här föreslagit ett tillägg till lagtexten av innebörd
att man skall bortse från ett släktköp endast om det visas att det inverkat
på priset.
För det första anser jag det viktigt att hålla fast vid principen att det i
prisunderlaget endast bör ingå försäljningar där köpeskillingarna huvud-
sakligen har bestämts utifrån fastighetens egenskaper som sådan. Det är
därför angeläget att de köp där speciella relationer mellan köpare och
säljare eller andra särskilda omständigheter i hög grad kan ha påverkat
priset undantas. För det andra skulle med förbundets lydelse av lagtexten
införas ett prövningsförfarande som det inte finns utrymme för i den
massärendehantering som fastighetstaxeringen utgör. Jag kan också näm-
na att liknande propåer har avvisats i tidigare sammanhang eftersom det
påvisats att släktköpen i prishänseende generellt låg ca 50% under de fria
köpen (jfr. prop. 1979/80:40 s. 97). Inget har framkommit som nu föränd-
rar det ställningstagandet. Jag har dessutom inhämtat att den förtida
uppgiftsinsamlingen inför AFT-92 innebär att det ortprismaterial som
ligger till grund för konstruktion av värdetabeller och provvärdering är
mer än dubbelt så stort som motsvarande material inför AFT-81. Härut-
över medför den förtida uppgiftsinsamlingen en kvalitetsförbättring jäm-
fört med tidigare. Jag anser därför att släktköpen inte skall ingå i prisstati-
stiken inför AFT-92.
61
6 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
3. lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,
4. lag om ändring i ärvdabalken (1958:637),
5. lagom ändring i delgivningslagen (1970:428),
6. lag om ändring i jordabalken (1970:944),
7. lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774),
8. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast
egendom m. m.,
9. lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda
jordbruksfastigheter,
10. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),
11. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,
12. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m.,
13. lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt.
Förslagen under punkterna 3 — 9 har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.
Förslagen under punkterna 10 och 11 har upprättats i samråd med
chefen för jordbruksdepartementet.
Förslagen under punkterna 12 och 13 har upprättats i samråd med
chefen för bostadsdepartementet.
Med hänsyn till att lagförslagen får anses utgöra tekniska justeringar i
gällande värderingsförfarande och i övrigt konsekvensändringar får frågor-
na anses vara av sådan art att det skulle sakna betydelse att höra lagrådet.
7 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de upprättade lag-
förslagen.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
8 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
Prop. 1990/91:47
62
Innehållsförteckning
Propositionen................................................ 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1
Propositionens lagförslag...................................... 3
1 lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).......... 3
2 lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt .... 23
3 lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt ........ 25
4 lag om ändring i ärvdabalken (1958:637) ..................... 26
5 lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) ................. 28
6 lag om ändring i jordabalken (1970:944) ..................... 29
7 lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774)................. 30
8 lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast
egendom m.m............................................ 32
9 lag om ändring i lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda
jordbruksfastigheter ....................................... 33
10 lagom ändring i jordförvärvslagen (1979:230) ................ 34
11 lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark . 35
12 lag om ändring i lagen (1975:1 132) om förvärv av hyresfastighet
m.m..................................................... 36
13 lag om ändring i lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt ................................. 37
Utdrag ur regeringsprotokollet den 18 oktober 1990 ............... 38
1 Inledning.................................................. 38
2 Beskattningsnaturen slopas.................................. 39
2.1 Fastighetstaxeringen................................... 39
2.2 Annan lagstiftning..................................... 41
3 Bostäder som inte behövs i lantbruket......................... 43
4 Vissa värderingsregler....................................... 43
4.1 Prisbildningen ........................................ 44
4.2 Värderingen av bostadshus som ingår i lantbruksenheter .... 45
4.2.1 Småhus med tomtmark........................... 45
4.2.2 Hyreshus ....................................... 45
4.3 Ekonomibyggnader.................................... 47
4.4 Åkermarken .......................................... 48
4.4.1 Värdeområdena ................................. 48
4.4.2 Beskaffenhet som ny värdefaktor m.m.............. 49
4.4.3 Differentierade hektarvärden...................... 50
Storlek som ny värdefaktor........................ 50
4.4.4 Värderingsenheter ............................... 51
4.5 Betesmarken.......................................... 52
4.6 Skogsmark med växande skog........................... 52
4.6.1 Värdeområdena ................................. 53
4.6.2 Förändringar görs av värdefaktorn virkesförråd ...... 53
Värdefaktorn trädslag slopas....................... 53
4.6.3 Differentierade hektarvärden...................... 54
Storlek som ny värdefaktor........................ 54
4.6.4 Förenklat värderingsförfarande for mindre skogsinne-
hav ............................................. 56
4.7 Skogsimpediment ..................................... 57
4.8 Uppdelning av taxeringsvärde och delvärde på församling
slopas................................................ 57
4.9 Förberedelsearbetet.................................... 58
4.10 Särskilda åtgärder för förberedelsearbetet inför AFT-94..... 58
5 Avslutande synpunkter...................................... 59
63
6 Upprättade lagförslag
7 Hemställan.........
8 Beslut .............
62
62
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990
64