Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1990/91:42

om insiderhandel


Prop. 1990/91:42


Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 oktober 1990.

På regeringens vägnar Odd Engström

Erik Åsbrink

Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen läggs fram ett förslag till ny lagstiftning om insiderhandel, benämnd insideriagen.

Den nya lagstiftningen innebär en utvidgning av förbudet mot insider­handel. Har någon i anställning, uppdrag eller annan befattning fått infor­mation eller kunskap om en icke offentliggjord kurspåverkande omständig­het är han förbjuden att utnyttja informationen för handel på värdepappers­marknaden. Förbudet kommer således också atl gälla offentliganställda. Aktieägare omfattas av förbudet såvitt rör information om omständigheter i bolaget där de äger aktier. Den som i sin handel utnyttjar elt erhållet tips kan straffas för insiderbrott. De värdepapper som omfattas av förbudet utvidgas till att omfatta samtliga fondpapper och därmed jämställda instm­ment, t. ex. oplioner och terminer.

Personer med insynsslällning i aktiemarknadsbolag föreslås ha kvar sin anmälningsskyldighet för eget och vissa närståendes innehav av fondpap­per. Dessa personer får inte ha sina aktier förvaltarregistrerade. Insider-registret överflyttas från bankinspektionen till värdepapperscentralen. Vidare föreslås en möjlighet för myndigheter alt ålägga vissa anställda an­mälningsskyldighet för sina innehav av fondpapper. Denna skyldighet kan också åläggas ledamöter i verksstyrelser. Riksbanksfullmäktige åläggs an­mälningsskyldighet i riksbankslagen. Anmälan skall göras lill myndigheten och uppgifterna är sekretessbelagda.

Vidare föreslås i remissen all bankinspektionen har kvar sin uppgift som tillsynsmyndighet, men det nuvarande kravet på åtalsmedgivande från inspektionen tas bort. Inspektionen ges ökade möjligheter att sekretessbe-


 


lägga information som erhålls i det internationella samarbetet med ut-     Prop. 1990/91:42 ländska myndigheter.

Straffet för insiderbrott skärps avsevärt.

Förslagen innebär en anpassning till kraven i EGs direktiv om insider­handel.

De nya lagreglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

1 propositionen föreslås också att riksdagen godkänner Europarådets kon­vention om insiderhandel.

Värdepappersmarknadskommilténs förslag om begränsningar att göra korttidsaffärer och om otillbörlig kurspåverkan genomförs inte för närva­rande.


 


1  Förslag till                                                  Prop. 1990/91:42

Insiderlag

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om förbud att handla med fond­papper på värdepappersmarknaden samt om skyldighet att anmäla innehav av fondpapper.

Handel med och förvaltning av fondpapper skall bedrivas så att allmän­hetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte olillbörligen äventyras.

Definitioner

2 §   I denna lag förstås med

1.  handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller annan organi­
serad marknadsplats eller genom mellanhand som yrkesmässigt bedriver
handel med fondpapper,

2.  fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation,
förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt
andel i aktiefond,

3.  fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommissions-
rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748),

4.  aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier som är in­
registrerade vid Stockholms fondbörs eller som trätt i stället för utgivare av
sådana aktier (börsbolag) eller svenskt aktiebolag som träffat avtal med
fondkommissionär om att denne på begäran skall ange kurser på aktier i
bolaget och till dessa kurser köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag),

5.    värdepapperscenlralen: Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.
Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionsbevis,

interimsbevis, oplionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med optionsrätt lill nyteckning, vinsiandelsbevis, aktieoption och aktie­termin. Utfärdande av köpoption skall likställas med försäljning av de aktier optionen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med köp av aktierna.

Med fondpapper jämställs i denna lag ränteoption, räntetermin, index­option och indextermin.

Om fondpapper ägs av två eller flera med samäganderätt, skall en delägare vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare till så många av fondpapperen som svarar mot hans lott i det samfällda innehavet.

3 § Om en juridisk person äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person att den har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag den
förra moderföretag och den senare dotterförelag. Äger ett dotterföretag
eller äger ett moderföretag och ett eller flera dotterföretag tillsammans
eller äger flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i en annan
juridisk person i den omfattning som angetts nu, är även den sistnämnda
juridiska personen dotterföretag till moderföretaget.

Har en juridisk person i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam etl bestämmande inflytande över en annan juridisk


 


person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är den     Prop. 1990/91:42 förra moderförelag och den senare dotterförelag.

Moderförelag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag de först­nämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den sistnämnda all jämställa med dotterföretag.

Förbud att handla med fondpapper på värdepappersmarknaden i vissa fall

4 § Har någon anställning, uppdrag eller annan befattning som normalt
innebär att han får kännedom om omständigheter som har betydelse för
kursen på fondpapper och har han på grund härav fått information eller
kunskap om en icke offentliggjord omständighet som är ägnad atl väsentligt
påverka kursen på fondpapper gäller följande. Innan omständigheten blivit
allmänt känd eller upphört att tia betydelse för kurssättningen får han inte
för egen eller annans räkning köpa eller sälja sådana fondpapper på värde­
pappersmarknaden. Han får inle heller med råd eller på annat därmed
jämförligt sätt föranleda någon annan till sådant köp eller sådan försäljning.

Förbudet i första stycket gäller även den som har fått information eller kunskap om en omständighet som rör ett aktiebolag i vilkel han äger aktier.

Den som i annat fall än som sägs förut i denna paragraf fått kännedom om en icke offentliggjord omständighet, som är ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapper och som måste ha röjts av någon som avses i första eller andra stycket eller eljest kommit ut obehörigen, får inte för egen eller annans räkning köpa eller sälja sådana fondpapper på värdepappers­marknaden innan omständigheten blivit allmänt känd eller upphört att ha betydelse för kurssättningen.

5 § Omständighet som enligt 4 § är ägnad att väsentligt påverka kursen på
fondpapper kan exempelvis vara

1.  en åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt erbjudande av en juridisk person lill en vidare krets om förvärv av aktier i ett aktiebolag,

2.  någon annan omständighet i ett aktiebolags eller dess moderföretags verksamhet som del normalt lämnas upplysning om i årsredovisning, de­lårsrapport, årsbokslut eller i annan form,

3.  beslut av fondpappersförvaltare eller kapitalplacerande institution om köp eller försäljning av fondpapper och liknande marknadsinformation,

4.  ränteändring, valutakursändring, författningsändring och annan lik­nande händelse.

6 §   En sådan åtgärd som avses i 5 § 1 skall alltid anses ha vidtagits när

1.  frågan om offentligt erbjudande väckts i den juridiska personens styrelse eller hos någon annan som kan fatta beslut om erbjudandet,

2.  företrädare för den juridiska personen kommit överens med företrä­dare för aktiebolaget om atl inleda överiäggningar som syftar till ett offentligt erbjudande, eller

3.  den juridiska personen påbörjat eller låtit påbörja en utredning om de affärsmässiga förutsättningarna för ett offentligt erbjudande eller en plan för erbjudandels genomförande.

7§    Utan hinder av 4 § får


 


1.   befattningshavare hos fondkommissionär fullgöra köp- eller säljorder     Prop. 1990/91:42
i rörelsen,

2.  köp ske av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda omständigheten är ägnad att sänka kursen eller försäljning ske av annal än option eller termin då omständigheten är ägnad att höja kursen,

3.  uppgifter fullgöras som åligger någon på gmnd av vad som föreskri­vits i lag eller annan författning,

4.  köp ske i fall som avses i 5 § 1 för den juridiska personens räkning av aktier i aktiebolaget,

5.  innehavare av option när optionens löptid går ut köpa eller sälja den underliggande tillgången eller sälja optionen,

6.  utfärdare av option i samband med lösen sälja eller köpa den under­liggande tillgången som optionen avser,

7.  köpare och säljare av termin vid slutdag fullgöra avtalet.

Anmälningsskyldighet

8 § Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag:

1.    ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,

2.  verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller dess moderföretag,

3.  verkställande direktör eller annan ledande befattningshavare i ett dotterföretag, om befattningshavaren normalt kan antas få tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande sorn kan påverka kursen på aktierna i bolaget,

4.  revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag,

5.  bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock inte kommanditdelägare,

6.  innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificeral uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget,

7.  den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av akliekapilalel eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som är aktieägaren närstående på del sätt som anges i 10§ första stycket.

Bankinspektionen skall på begäran av akliemarknadsbolagei eller dess moderförelag pröva frågan, om en befattningshavare eller uppdragstagare har en sådan ledande ställning eller etl sådanl kvalificerat uppdrag som avses i första stycket 3 eller 6.

En person med insynsställning eller en honom närslående person som anges i 10§ första stycket får inte ha sina aktier i aktiemarknadsbolaget förvaltarregistrerade.

9 § Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag, skall skriftligen
anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till värde­
papperscenlralen.

Bankinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.

Anmälningsskyldigheten gäller dock inte

1. innan den som avses i 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrät­telse enligt Heller 15 §,


 


2.  om innehavet inte uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser     Prop. 1990/91:42 värdepapper som enligt 2 § andra stycket likställs med aktier, understiger etl marknadsvärde motsvarande 50000 kronor,

3.  om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte uppgår till 200 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligl 2 § andra stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde motsva­rande 50000 kronor,

4.  om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av all akties nominella belopp sänkts genom att aktien delals upp,

5.  interimsbevis som erhållits i utbyte mot annal värdepapper som avses i 2 § andra stycket.

Av 10 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa närstå­endes aktieinnehav.

10      § Vid tillämpning av 9 § skall följande aktier i aktiemarknadsbolaget
likställas med den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som ägs av

1.    make eller sambo till den anmälningsskyldige,

2.  omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,

3.  juridisk fierson över vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett väsentligt inflytande och i vilken den anmälningsskyldige eller någon som avses i 1 eller 2 eller flera av dem lillsammans innehar

 

ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet eller av andelarna, eller

ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer av avkastningen, eller

röslandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet.

Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.

11      § Om det med hänsyn till tillgången på kurspåverkande information
inom en myndighet är påkallat för kontroll av att förbudet i 4 § första stycket
efterlevs, får regeringen besluta att det vid myndigheten skall föras en för­
teckning över fondpappersinnehav avseende ledamöterna i styrelsen saml
de arbetstagare, uppdragstagare eller andra funktionärer som myndigheten
bestämmer med hänsyn lill deras särskilda insynsställning.

En kommun har motsvarande befogenhet som avses i första stycket i fråga om ledamöter och ersättare i kommunala organ saml arbetstagare, uppdrag­stagare och andra funktionärer hos kommunen.

Den som omfattas av en förteckning enligt denna paragraf skall till myn­digheten skriftligen anmäla sitt innehav av fondpapper och ändringar i innehavet.

12      §    Anmälan enligt 9 § skall innehålla uppgift om

1.  den anmälningsskyldiges namn, personnummer och adress,

2.  aktiemarknadsbolagets firma,

3.  vilket slag av insynsställning den anmälningsskyldige har,

4.  antal eller värde och olika slag av aktier som den anmälningsskyldige tillsammans med närstående enligt 10 § första stycket äger i bolaget,

5.  storleken av ökningen eller minskningen av aktieinnehavet,

6.  tidpunkten för ändringen eller ändringarna,

7.  vilken persons aktieinnehav som ändrats och i förekommande fall dennes släktskap med eller anknytning till den anmälningsskyldige.

13      §    Anmälan enligt 9 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall

göras senast fjorton dagar efter del att                                                 8


 


1.   aktie i bolaget inregistrerats vid Stockholms fondbörs eller sådant     Prop. 1990/91:42 avtal som avses i 4 § första stycket 3 lagen (1985:571) om värdepappers­marknaden antecknats hos bankinspektionen,

2.   insynsställning uppkommit enligl 8 § första stycket I, 2, 4, 5 eller 7 eller den som avses med 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättelse enligt Heller 15 §,

3.   den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller annan ändring skett i aktieinnehavet, eller

4.   den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i 10 §, innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan ändring skett i den närståendes aktieinnehav.

 

14  § Ett akliemarknadsbolag skall ulan dröjsmål anmäla till värde­papperscenlralen vilka personer som har insynsställning enligt 8 § första stycket 1 —4 och 6. Akliemarknadsbolagei skall genast skriftligen underrätta personer med insynsställning enligt 8 § första stycket 3 eller 6 om anmälan.

15  § Etl aktiemarknadsbolags moderföretag skall utan dröjsmål anmäla till värdepapperscentralen vilka personer i moderförelaget som har insyns­slällning enligt 8§ första stycket 1, 2, 4-6. Moderföretaget skall genast skriftligen underrätta personer med insynsställning enligt 8 § första slycket 6 om anmälan.

Registrering av aktieinnehav

16 § Värdepapperscentralen skall föra register (insiderregisler) över an­mälningar som gjorts enligt 9, 14 och 15 §§ eller, i fall som avses i 9§ andra stycket, över däremot svarande uppgifter från register som förs med stöd av aktiekontolagen (1989:827).

Uppgifter som inle längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att de avförts.

Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Bankin­spektionen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för registret. Inspektionen skall på lämpligt sätl underrätta de registrerade om registret.

Registret skall vara offentligt.

Tillsyn

17  § Bankinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag.

18  § Om det finns anledning anta alt en bestämmelse i 4 § överträtts, har bankinspektionen rätt att få de uppgifter som den behöver för sin utred­ning från

1.     den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,

2.  ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars fondpapper över­trädelsen gäller,

3.  den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandel om aktie­förvärv,

4.  moderförelaget till det aktiebolag eller den juridiska person som avses i 2 eller 3,

5.  myndighet,

6.  fondkommissionär,

7.  någon annan som köpt eller sålt fondpapper, om del finns anledning


 


anta att köpet eller försäljningen föranletts av otillåtet råd eller därmed     Prop. 1990/91:42 jämförlig åtgärd som avses i 4 §.

Om del finns anledning anta att någon har överträtt andra bestämmelser i denna lag och är överträdelsen belagd med straff, får inspektionen i utredningssyfte också infordra uppgifter av denne.

Vite

19 §   Om någon inte fullgör sin skyldighet enligt 18 § första stycket 2-4 eller 6 får bankinspektionen förelägga vite.

Överklagande

20 § Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten. Inspektionen får bestämma att ett beslut skall gälla omedel­bart.

Straff

21      § Den som uppsåtligen bryter mot 4 § skall för insiderbrott dömas till
böter eller fängelse i högst två år, om gärningen inte är belagd med strängare
straff i brottsbalken.

Är brottet med hänsyn till värdepappersaffärens omfattning och övriga omständigheter grovt, skall dömas till fängelse lägst sex månader och högst fyra år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Den som av grov oaktsamhet bryter mot 4 § skall för vårdslöst insiderför-farande dömas till böler eller fängelse i högst ett år.

I fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till ansvar enligt denna paragraf

22      § Till böler eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.  underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligl 9 §,

2.  lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmäl­ningsskyldighet enligt 9 § eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighel som avses i 18 § första stycket 2-4 och 6,

3.    underiåteratt iaktta åliggande enligt 14 eller 15 §.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Förverkande

23 §   Vinning av brott enligt 21 § skall förklaras förverkad om det inte är oskäligt.

Kostnad för tillsyn

24 § För att bekosta bankinspektionens övervakning enligt denna lag skall de institut som står under bankinspektionens tillsyn betala åriiga avgifter enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

1,  Denna lag träderi kraft den 1 januari 1991 med undantag av 16§som
träder i kraft den 1 april 1991.

2.                                                                                               Den som vid lagens ikraftträdande är skyldig att enligt lagen (1985; 571)                                                   10


 


om värdepappersmarknaden anmäla innehav av aktier och ändring i inne-     Prop. 1990/91:42 havet skall senast vid utgången av juni 1991 anmäla innehavet till värde­papperscentralen även om någon förändring inte inträffat sedan den senaste anmälan.

3. Den som vid lagens ikraftträdande har sina aktier förvaltarregistrerade och som omfattas av förbudet i 8 § tredje stycket skall registrera sina aktier i eget namn senast vid utgång av mars 1991.

11


 


2 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att i lagen (1976:600) om offentlig anställning skall införas en ny paragraf 6 kap. 3 §, av följande lydelse.

Nuvarande lyddse                 Föreslagen lydelse

6 kap.

3 § Om åläggande för arbetstaga­re att anmäla Innehav av Jöndpap-per finns det bestämmelser III § in­sideriagen (1990:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

12


 


3 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs i fråga om fondkommissionslagen (1979:748)' dels alt 39 § skall upphöra art gälla, dels alt 40 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

40 f

Den som avses I 39 § skall till Den som på grund av befattning
fondkommissionären ofördröjligen eller annars har anknytning tift
anmäla innehav av fondpapper och fondkommissionär skall, om han
ändring i innehavet. Anmälnings- normah har insyn i uppdragsgivares
skyldigheten gäller inte sådana obli- värdepappersaffärer som har sådan
gationer och förlagsbevis som inte omfattning att det allmänna försälj-
är konvertibla. Fondkommissionä- nings värdet kan påverkas, till fond-
ren skall föra förteckning över an- kommissionären ofördröjligen an­
mälningarna och hålla den tillgäng- mala innehav av fondpapper och
lig för bankinspektionen.
         ändring i innehavet. Anmälnings-

skyldigheten gäller inle sådana obli­gationer och förlagsbevis som inte är konvertibla. Fondkommissionä­ren skall föra förteckning över an­mälningarna och hålla den tillgäng­lig för bankinspektionen.

Anmälningsskyldighet enligt första stycket omfattar fondpapper som ägs av den anmälningsskyldige, hans make eller omyndigt barn som står under hans vårdnad. Har någon av dem eller flera av dem tillsammans sådan väsentlig ekonomisk gemenskap med annan juridisk person än fondkom­missionären som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekono­miskt intresse, omfattar anmälningsskyldigheten även den juridiska perso­nens innehav av fondpapper, om den anmälningsskyldige har väsentligt inflytande över den juridiska personens verksamhet.

Vid tillämpningen av denna paragraf likställs äktenskapsiiknande sam­levnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.


' Senaste lydelse av 39 § 1981:437 ' Senaste lydelse 1981:437


13


 


4 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980; 100)' dels atl I kap. 4 § och 8 kap. 5 § skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 23 §, av följande lydelse.


Prop. 1990/91:42


 


Nuvarande lyddse


Föreslagen lydelse


1 kap.

Gäller förbud enligt denna lag mol atl röja uppgift, får uppgiften inte heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller för uppgiften.

/ Insideriagen (1990:000) finns be­stämmelser om förbud att utnyttja vissa uppgifter som är ägnade atl vä­sentligt påverka kursen på Jöndpap-per.

8 kap.


Sekretess gäller i statlig myndig­hets verksamhet, som består i till­ståndsgivning eller tillsyn med av­seende på bank- och kreditväsen­det, fondkommissionärs- och fond­börsväsendet eller försäkringsvä­sendet, för uppgift om

Sekretess gäller i statlig myndig­hets verksamhet, som består i till­ståndsgivning eller tillsyn med av­seende på bank- och kreditväsen­del, fondbolag, fondkommissio-närs- och fondbörsväsendet eller försäkringsväsendet, för uppgift om

1.  affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,

2.  ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser.


Sekretess gäller vidare i statlig myndighels verksamhet, som be­står i övervakning enligt lagen (1985:571) om värdepappersmark­naden, för sådan uppgift om en­skilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter lill myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldigc gäller dock sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekre­tess inte motverkar syftet med upp­giftsskyldigheten.


Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som be­slår i övervakning enligl lagen (1985:571) om värdepappersmark­naden och Insidet-lagen (1990:000), för sådan uppgift om enskilds eko­nomiska eller personliga förhållan­den, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäl­ler dock sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte motverkar syftet med uppgiftsskyl-


 


Lagen omtryckt 1989:713


14


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1990/91:42

digheten.

Sekretess gäller, i den mån riks­dagen har godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk­samhet som avses Ijorsta och andra stycket för .sådan uppgift om affärs-dier driftförhållanden och ekono­miska eller personliga förhållanden som myndigheten erhållit enligt av­talet. Föreskrifterna i 14 kap. 1 — 3 §§.fär inte ijråga om denna sekre­tess tillämpas I strid med avtalet.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

9 kap.

23 § Sekretess gäller för sådan uppgift hos myndighet, som person som avses i 1 kap. 6§ lämnat till myndigheten enligt särskilt beslut om uppgiftsskyldighetJÖr innehav av fondpapper, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den .som uppgijien rör lider skada eller men.

Ifråga om uppgijt i allmän hand­ling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

15


 


5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden


Prop. 1990/91:42


Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:571) om värdepappers­marknaden' dels au 2, 5- 16, 25, 28 och 31 §§ skall upphöra att gälla, dels all rubrikerna närmast före 7, 25 och 31 §§ skall utgå, dels att 4, 24, 27, 29 och 33 §§ skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


4f


I denna lag förstås med

1.  Jbndpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond,

2.  fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommissions-rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748),

3.   aktiemarknadsbolag: svenskt 3. aktietnarknadsbolag: svenskt
aktiebolag som utgivit aktier som är    aktiebolag som utgivit aktier som är


inregistrerade vid Stockholms fond­börs eller som trätt i stället för utgi­vare av sådana aktier (börsbolag) el­ler svenskt aktiebolag som träffat av­tal med fondkommissionär om att denne på begäran skall ange kurser på aktier i bolaget och till dessa kur­ser köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag),

4. värdepapperscentralen: Värde­papperscentralen VPC Aktiebolag.

Vad som föreskrivs om aktie i ak­liemarknadsbolag skall också tillämpas på emi.ssionsbevis, inte­rimsbevis, optionsbevis, konvertibdl .skuldebrev, skuldebrev Jörenat med optionsrätt till nyteckning och vin­standelsbevis sotn utgivits av aktie­marknadsbolag eller av någon an­nan i vars ställe akliemarknadsbola­gei Iräti.


inregistrerade vid Stockholms fond­börs eller som trätt i stället för utgi­vare av sådana aktier (börsbolag) f/-/er svenskt aktiebolag som träffat av­tal med fondkommissionär om atl denne på begäran skall ange kurser på aktier i bolaget och till dessa kur­ser köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag).


 


' Senaste lydelse av

7§ 1987:701

9§ 1987:701

16§ 1986:313

- Senaste lydelse 1986:313


16


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:42


 


Aktieoption jämställs i denna lag med fondpapper. De bestämmelser som gäller aktie i akliemarknadsbo­lag gäller också aktieoption avseende aktie i sådant bolag. Därvid skall ut­färdande av köpoption likställas med försäljning av de aktier optio­nen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med köp av aktierna.

Om aktierna i ett aktiemarknads­bolag ägs av två eller Jlera med sam­äganderätt, skall delägare vid til­lämpningen av denna lag anses vara ägare Ull så många av aktierna sotn svarar mot hans lott i det samfällda innehavet.


Aktieoption jämställs i denna lag med fondpapper. Därvid skall utfär­dande av köpoption likställas med försäljning av de aktier optionen av­ser medan utfärdande av säljoption skall likställas med köp av aktierna.


24 §'


Om det finns anledning anta att en bestämmelse i 7 eller 8§ över­trätts, får bankinspektionen begära in uppgifter i utredningssyfte. In­spektionen får begära in sådana uppgifter av

1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,

2. det aktiemarknadsbolag vars aktier överträdelsen gäller,

3. den juridiska person som läm­nat det offentliga erbjudandet otn aktieJÖrvärv,

4. moderJÖretaget till det aktie-marknadsbolag som avses i 2 eller Ull den juridiska person som avses i 3,

5. fondkommissionär,

6.   någon annan som köpt eller
såh aktie i aktiemarknadsbolag, om
det finns anledning anta att köpet
eller försäljningen JÖranlelts av otill-
låtet råd eller därmed jämförlig åt­
gärd som avses i 7 eller 8 §.

Finns det anledning anta atl nå­gon har överträtt andra bestämmel­ser i denna lag och är överträdelsen belagd med straff, får bankinspek­tionen i ulredningsstyfte också in­fordra uppgifter av denne.


Finns det anledning anta att nå­gon har överträtt bestämmelser i denna lag och är överträdelsen be­lagd med straff, får bankinspektio­nen i ulredningsstyfte infordra upp­gifter av denne.


 


 Senaste lydelse 1987:701

2    Riksdagen 1990/91. 1 sami Nr 42


17


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:42


27 §


Om någon inle fullgör sin skyl­dighet enligt 21 i', 22 § dier 24 § första stycket 2 — 4 får bankinspek­tionen förelägga vite.


Om någon inle fullgör sin skyl­dighet enligt 21 dier 22 § får bankinspektionen förelägga vite.


29 §


Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av uppgifts­skyldighet som avses i 22 §.

Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet

/. underlåter att inom föreskriven lid göra anmälan enligt 10 §,

2.  lämnar oriklig eller vilseledan­de uppgift vid fullgörande av an­mälningsskyldighet enligt 10 § eller vid fullgörande av uppgiftsskyldig­het som avses i 22 § eller 24 § första stycket 2 — 4,

3.  underlåter alt Iaktta åliggande enligt 14 § andra stvcket, 15 eller I6§.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar


För att bekosta bankinspektio­nens övervakning enligt denna lag skall fondkommissionärerna betala årliga avgifter enligt de närmare fö­reskrifter som regeringen meddelar.

33 §' För att bekosta bankinspektio­nens övervakning enligt denna lag skall fondkommissionärerna och Stockholms Jöndbörs betala årliga avgifter enligt de närmare föreskrif­ter som regeringen meddelar.


1.     Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2.  I fråga om överklagande av beslut som avses i 26 § och som har med­delats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.

3.  Värdepapperscentralen skall till dess 16§ insideriagen (1990:000) har trätt i kraft, senast dagen efter det atl anmälan enligt 9§ samma lag motta­gits, sända uppgift om anmälningens innehåll till bankinspektionen.

4.  Den upphävda 25 § skall tillämpas till dess 16 § insideriagen (1990:000) har trätt i kraft.

■* Senaste lydelse 1988:761


 


6 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 38 och 41 §§ lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

38§ Riksbanken beslutar om arbetsordning och de föreskrifter i övrigt som behövs för arbetet inom banken.

Fullmäktig samt sådan personal och uppdragstagare hos riksbanken som riksbanken bestämmer skall skriftligen anmäla sitt innehav och ändring i innehavet av fondpapper som anges / 2 § insideriagen (1990:000) till riksbanken.

Riksbanken beslutar också i en- Riksbanken beslutar också/övr/g/

skilda fall i frågor som rör personal i enskilda fall i frågor som rör perso-

och uppdragstagare hos banken, i nal och uppdragstagare hos banken,

den mån inte annal följer av lag eller i den mån inle annat följer av lag

beslut av riksdagen eller av riksda- eller beslut av riksdagen eller av

gens förvaltningskontor.       riksdagens förvaltningskontor.

41 §

Av fullmäktige avgörs

1.  förfatlningsfrågor,

2.  frågan om fastställande av arbetsordning samt andra viktigare frågor om riksbankens organisation och arbetsformer,

3.  frågor om systemet för att bestämma kronans värde i förhållande till andra valutor,

4.  frågor om riktlinjer för förvaltningen av de tillgångar som anges i 11 §,

5.  frågorom viktigare inlernalionella kredilavtal,

6.  frågor om diskonto och om räntevillkor vid ut- och inlåning enligl 18 § första stycket samt villkor vid utlåning enligt 18 § andra stycket,

7.  frågor om viktigare rekommendationer till eller överenskommelser med kreditinstitut,

8.  frågor om kassakrav och särskild avgift när kassakrav inte uppfylls,

9.  frågor om statens kontokredit,

 

10.  frågor om förvärv av aktier eller andelar enligt 24 §,

11.  viktigare frågor om ackord, avskrivning, nedsättning eller eftergift av fordran,

12.  frågor om upprättande av personalförteckning, om beslut som avses i 37 § samt om tillsättande av tjänster som riksbanksdirektör, avdelnings­chef eller direktör för regionkontor,

13.  frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, av­stängning eller läkarundersökning,

14. frågor om vilken personal och
vilka uppdragstagare som skall åläg­
gas anmälningsskyldighet enligt
38 § andra stycket,
                                 19


 


Nuvarande lydelse

14.  övriga frågor som enligt den­na eller annan lag skall avgöras av fullmäktige, samt

15.  frågor som fullmäktige finner vara av större vikt eller som riks­bankschefen hänskjuter till full­mäktige.


Föreslagen lydelse

15.  övriga frågor som enligl den­na eller annan lag skall avgöras av fullmäktige, saml

16.  frågor som fullmäktige finner vara av större vikt eller som riks­bankschefen hänskjuter lill full­mäktige.


Prop. 1990/91:42


 


Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av riksbanksche­fen. 1 den mån sådana ärenden inte är av det slag all de behöver prövas av riksbankschefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligl vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

1.     Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2.  Den som vid lagens ikraftträdande innehar fondpapper för vilkel han
är anmälningsskyldig enligt 38 § denna lag skall anmäla innehavet före
utgången av mars 1991.


20


 


7 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)

Härigenom föreskrivs att det i akliekonlolagen (1989:827) skall införas en ny paragraf 5 kap. 5 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lyddse

5 kap

5 ,' Föreligger misstanke om brott mot insideriagen (1990:000) skall värdepapperscenlralen på begäran lämna bankinspektionen efter åkla­gare beskedom ett avstämnlngsregi-sters innehåll. Besked skall lämnas utan kostnad.

Uppgijier som skall anmälas en­ligt 9 ,§ insideriagen får genom auto­matisk databehandling utlämnas till insiderregislret som jÖrs enligt 16 § samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.


 


8 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385) atl 8 kap. 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

8 kap.

Styrelseledamot och verkställande direktör skall när de tillträder för införing i aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i bolag inom samma koncern, om det ej skett dessförinnan. Förändringar i aktie­innehavet skall anmälas inom en månad.

Första stycket gäller inte om an- Första   stycket   gäller   inte   om

mälningsskyldighel föreligger enligl anmälningsskyldighet föreligger en-

lagen (1985:571) om värdepappers- ligt insideriagen (1990:000).
marknaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Senaste lydelse 1985:577.                                                               22


 


9 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713) att 8 kap. 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

8 kap.

6§' Styrelseledamöterna och verkställande direktören i försäkringsaktiebolag skall senast när de tillträder sin befattning, för införande i aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i bolag inom samma koncern. Detsamma gäller motsvarande befattningshavare i ömsesidiga försäkrings­bolag i fråga om innehav av aktier i bolag inom koncern där det ömsesidiga bolaget ingår. Förändringar i aktieinnehaven skall anmälas inom en må­nad.

Första stycket gäller inte i den Första stycket gäller inle i den
mån anmälningsskyldighet förelig-
mån anmälningsskyldighet förelig­
ger enligl lagen (1971:827) om re-
ger enltgl Insideriagen (1990:000).
gistrering av aktieinnehav.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Senaste lydelse 1987:466.                                                                                23


 


10 Förslag till                                                 Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

Härigenom föreskrivs i fråga om bankakliebolagslagen (1987:618) att 7 kap. 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse                 Föreslagen lydelse

1 kap.

5§ Styrelseledamot skall, när han lilhräder sill uppdrag, för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i bankaktiebolaget och i aktiebolag inom samma koncern som bankaktiebolaget, om det inle har skett dessför­innan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.

Första  stycket  gäller  inte,  om Första stycket gäller inte, om an-
anmälningsskyldighet föreligger en-
mälningsskyldighel föreligger enligt
ligt tagen (1985:571) om värdepap-
insideriagen (1990:000).
persmarknaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

24


 


11 Förslag till                                                 Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § sparbankslagen (1987:619) skall ha följande lydelse.

Nuvai-ande lydelse                Föreslagen lydelse

3 kap.

5§ Styrelseledamot skall, när han tillträder sitt uppdrag, för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som sparbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktie­innehavet skall anmälas inom en månad.

Första stycket gäller inte, om an- Första stycket gäller inte, om an­
mälningsskyldighet föreligger enligt
mälningsskyldighel föreligger enligl
lagen (1985:571) om värdepappers-
insideriagen (1990:000).
marknaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

25


 


12 Förslag till                                                 Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5§ föreningsbankslagen (1987:620) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6 kap.

5§ Styrelseledamot skall, när han tillträder sitt uppdrag, för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern som föreningsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.

Första stycket gäller inle, om an- Första stycket gäller inte, om an­
mälningsskyldighet föreligger enligl
mälningsskyldighel föreligger enligl
lagen (1985:571) om värdepappers-
Insideriagen (1990:000).
marknaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991

26


 


13 Förslag till                                                 Prop. 1990/91:42

Lagom ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6 kap.

5§ Styrelseledamöterna och verkställande direktören skall när de tillträder sina uppdrag för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktie­bolag inom samma koncern som föreningen, om det inte har skett dessför­innan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.

Första slycket gäller inle, om an- Första stycket gäller inte, om an­
mälningsskyldighet föreligger enligt
mälningsskyldighel föreligger enligt
lagen (1985:571) om värdepappers-
insideriagen (1990:000).
marknaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

27


 


14 Förslag till                                                 Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för all­männa pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att del i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall införas en ny paragraf 44 §, av följande lydelse.

Nuvarande lyddse                 Föreslagen lydelse

44 § Ledamöter och suppleanter i fondstyrelserna samt de arbetstagare och uppdragstagare hos styrelsen som styrelsen bestämmer skall skrift­ligen anmäta sitt innehav och änd­ring i innehavet av Jbndpapper .som anges i 2 § insideriagen (1990:000). Styrelsen bestämmer hur anmä­lan enligt Jörsta stycket skaft ske.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

28


 


Finansdepartementet                              Prop-1990/91:42

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1990

Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wall­ström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson och Åsbrink

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Proposition om insiderhandel I Inledning

År 1987 tillkallades med regeringens bemyndigande en kommitté, värde-pappersmarknadskommittén, Fi 1987:03 (justitierådet Staffan Vängby, ordförande, riksdagsledamoten Birgitta Johansson, riksdagsledamoten Arne Kjörnsberg, numera landshövdingen, f d. riksdagsledamoten Kjell A. Mallson, riksdagsledamoten Lennart Pettersson, riksdagsledamoten Per Westerberg och direktören Olle Wästberg) för att göra en översyn av förhållandena på värdepappersmarknaden.

Kommittén skulle bl.a. utreda frågor som rör regler och tillsyn på värdepappersmarknaden, reglerna för fondbörsverksamhet, fondkommis-sionärernas verksamhet och insiderhandel. 1 uppdraget lagen total genom­gång av insideriagstiftningen och kommittén skulle bl.a. överväga en utvidgning av insiderkretsen och om ytteriigare värdepapper bör omfattas av förbuden i insideriagstiftningen.

Kommittén har avgeti sitt betänkande (SOU 1989:72) Värdepappers­marknaden i framliden. Nu behandlas det avsnitt i betänkandet som avser insiderhandel.

Till protokollet i delta ärende bör fogas en sammanfattning av betänkan­det Värdepappersmarknaden i framliden i nu aktuell fråga som bilaga 1 samt kommitténs lagförslag som bilaga 2. Kommiltébelänkandel har re­missbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena avseende insi­derhandel bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Regeringen beslutade den 13 september 1990 att inhämta lagrådets ytt­rande över följande inom finansdepartementet upprättade lagförslag, näm­ligen

1.  insiderlag,

2.  lagom ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

3.  lag om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748),

4.  lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5.  lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden,           29


 


1.  lagom ändring i lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank, Prop. 1990/91:42

2.  lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827).

Lagförslag och lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4 och 5. Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit ändringar i 2,4, 11, 16 och 21 §§ insideriagen. Lagrådet har vidare föreslagit ändringar i 9 kap. 23 § sekretess­lagen, 4 och 33 §§ lagen om värdepappersmarknaden samt förordat att en övergångsbestämmelse lill samma lag införs. Lagrådet har beträffande lagen om Sveriges riksbank föreslagit en annan lydelse av 41 § 14 samt atl änd­ringsförslaget i 33 § tas in i 38 §. Som kommer att framgå i del följande anser jag alt dessa förslag bör godtas utom såvitt avser 9 kap. 23 § sekretesslagen vilkel framgår av specialmoiiveringen. 1 lagrådsremissen föreslogs att insi­derregislret skall föras av värdepapperscentralen fr.o.m. den I januari 1991. Denna tidpunkt bör dock med hänsyn till vissa tekniska övergångs­problem skjutas fram till den 1 april 1991. Övergångsbestämmelserna ju­steras i enlighet härmed. Jag återkommer i övrigt till lagrådels yttrande i den allmäna motiveringen (avsnitten 6.2, 6.5, 6.6 och 6.8). Även i övrigt bör vissa redaktionella ändringar göras i de remitterade lagförslagen, avsnitten 6.4, 6.8 och 6.11 samt specialmotiveringen till 4, 11, 18 och 23 §§. För att underiätta för läsaren har därutöver i specialmotiveringen införts hänvis­ningar till relevanta avsnitt i allmänmotiveringen. Lagrådet har avstyrkt ändringen i 1 kap. 4 § sekretesslagen. Ändringen i den paragrafen bör ändå göras av skäl som redovisas i specialmotiveringen.

Jag föreslår som framgår i avsnitt 7 att riksdagen godkänner Europarådets konvention om insiderhandel. Detta har inte underställts lagrådet. Genom en ändring i 8 kap. 5 § sekretesslagen kan Sverige godkänna konventionen utan förbehåll.

Den föreslagna insideriagen kräver ändringar i ett antal lagar. Ändring­arna har endast karaktären av följdändringar.

2 Historik och gällande rätt

Sverige saknade före år 1972 lagstiftning om insiderhandel. Affärer som ansågs ohederliga eller brottsliga kunde i viss mån beivras genom allmän strafflagstiftning och civilrättsliga regler. Genom lagen (1971:827) om registrering av aktieinnehav infördes den första lagstiftningen som direkt syftade lill att hindra eventuell insiderhandel. Lagen ålade vissa uppräkna­de personkategorier, i eller med nära anknytning till bolagets ledning, att hos den som för aktieboken, registrera sina aktieinnehav i bolaget och ändringar i innehavet. Lagen var tillämplig på aktier i svenska aktiebolag som var noterat vid Stockholms fondbörs eller på den s. k. fondhandlariis-lan. Med aktier jämställdes rätt att teckna eller erhålla aktier i bolaget, konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis. Den anmälningspliktige var skyldig all redovisa även aktier i bolaget som innehades av make eller omyndigt barn som stod under hans vårdnad. Anmälningsskyldigheten omfattade i vissa fall även annan juridisk persons innehav av aktier i bolaget. Detta gällde om den anmälningsskyldige eller honom närstående eller dessa tillsammans genom andelsrält eller annal ekonomisk intresse, hade ekonomisk gemenskap med den juridiska personen och samtidigt


 


hade väsentligt inflytande över dess verksamhet. Anmälan skulle ske inom Prop. 1990/91:42 en månad från förändringen. Underlåten eller för sent inkommen anmä­lan, felaktiga uppgifter i anmälan och vissa brister i registerföringen kunde medföra straff, nämligen böter eller fängelse upp lill sex månader. I ringa fall dömdes inte till ansvar. Reglerna gällde sekundärt i förhållande till brottsbalken.

Lagen om värdepappersmarknaden

Genom lagen (1985:571, ändrad senast 1988:761) om värdepappersmark­naden infördes direkta förbud mot insiderhandel. Reglerna bygger på ett inskränkt, traditionellt insiderbegrepp. De har således avseende endast på personer och information med särskild anknytning till aktiemarknadsbo­lag, således inte till allmänt kurspåverkande omständigheter. Med aktie­marknadsbolag avses börsbolag och OTC-bolag. Lagen innehåller dels ett allmänt förbud för personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag att med kännedom om kurspåverkande ännu icke offentliggjorda omständig­heter i det egna bolaget handla med dess aktier, dels ett förbud som gäller i den situation där en svensk juridisk person avser att förvärva aktierna i ett aktiemarknadsbolag (take-over).

Med aktier likställs emissionsbevis, interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteck­ning och vinstandelsbevis, som utgetts av aktiemarknadsbolaget eller av någon annan som trätt i dess ställe. Sedan den 1 juli 1986 omfattas även aktieoptioner av lagen.

Kretsen av personer som skall anses ha insynsställning i aktiemarknads­bolag, och därmed vara registreringspliktiga, utvidgadesjämfört med mot­svarande krets enligl lagen om registrering av aktieinnehav. Personer med insynsställning är styrelseledamöter, suppleanter, verkställande direktörer och vice verkställande direktörer i bolaget eller dess moderföretag samt verkställande direktörer och, i vissa fall, ledande befattningshavare i ett dotterföretag. Vidare ingår revisorer och revisorssuppleanter i bolaget eller dess moderföretag, bolagsmän i ett handelsbolag som är dess moderföre­tag, dock inte kommanditdelägare. Ledande befattningshavare i och vissa uppdragstagare för bolaget eller dess moderföretag ingår också i kretsen, om de normall kan antas ha tillgång lill icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget. Fysisk person som själv eller lillsammans med närstående fysisk eller juridisk person äger aktier motsvarande minst fem procent av kapital eller röster i bolaget anses också ha insynsställning.

Personer med insynsslällning skall skriftligen anmäla sina innehav av aktier i bolaget och ändringar i innehaven till Värdepapperscenlralen VPC Aktiebolag (VPC). Anmälningsskyldigheten omfattar även aktier som ägs av make, sambo och omyndiga barn till den anmälningsskyldige. Aktier som ägs av en juridisk person över vars verksamhet den anmälningsskyldi­ge har ett väsentligt inflytande och med vilken han själv eller tillsammans med närstående har en väsentlig ekonomisk gemenskap omfattas också.

1 vissa fall föreligger inte anmälningsskyldighet, såsom när aktieinne-


 


havet inte uppgår till 50 aktier eller, om innehavet avser värdepapper som     Prop. 1990/91:42 i lagen likställs med aktier, värdet understiger ett marknadsvärde motsva­rande 10000 kr. Köp och försäljning av småposter av aktier omfattas inte heller av anmälningsskyldigheten, om ändring i innehavet efter senaste gjord anmälan inte är större än de nämnda posterna.

Anmälan skall ske senast 14 dagar efter del att insynsställning uppkom­mit eller den anmälningsskyldige fått kännedom om en närståendes aktie­förvärv. Samma tidsgräns gäller vid förändringar i aktieinnehavet. VPC skall senast dagen efter det att anmälan kommit in sända underrättelse till bolaget och bankinspektionen om innehållet i anmälan. Bolaget skall hålla anmälan tillgänglig för allmänheten.

Bolaget skall föra en förteckning över de personer som har insynssläll­ning i bolaget. Förteckningen skall hållas tillgänglig för allmänheten och lämnas till bankinspektionen. Bolaget skall också i vissa fall skriftligen underrätta den som upptagits i förteckningen om dennes insynsställning och anmälningsskyldighet. Kopia av underrättelsen skall samtidigt sändas till bankinspektionen.

Bankinspektionen för ett offentligt register över de anmälningar som görs, insynsställningsregistret.

Som tidigare nämnts innebar den nya lagen en skärpning, eftersom ett direkt förbud infördes mot insiderhandel i två olika situationer.

Lagen omfattar dels elt förbud mot insiderhandel vid offentliga erbjud­anden om förvärv av aktier i ett aktiemarknadsbolag, dels att allmänt förbud mot insiderhandel.

Bestämmelsen mot insiderhandel vid offentliga erbjudanden (7 §) inne­bär i huvudsak att, när en svensk juridisk person vidtagit någon åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt erbjudande om förvärv av aktier i akliemarknadsbolag, förbud råder för arbets- eller uppdragsta­gare hos berörda företag eller deras moderföretag att innan erbjudandet offentliggjorts handla med aktier i akliemarknadsbolagei.

Bestämmelsen innebär också ett förbud alt handla för annans räkning i aktuella bolag. Likaså är det förbjudet att med råd eller på annat sätt föranleda någon annan till handel med aktiemarknadsbolagets aktier in­nan erbjudandel offentliggjorts.

Även fysiska personer som har andelar eller aktier i de berörda företagen berörs av förbudet. Så är fallet om innehavet utgör minst fem procent av samtliga andelar eller aktier eller har etl röstvärde som motsvarar minst fem procent av rösterna. Vid bestämmande av innehavets storiek skall aktier som ägs av närstående till aktieägare medräknas.

I bestämmelsen om offentliga erbjudanden nämns tre situationer då elt förbud mot insiderhandel under alla förhållanden skall inträda. Det är för det första när frågan om offentligt erbjudande väckts i den juridiska personens styrelse eller hos någon annan som kan fatta beslul om erbju­dandet. För det andra är del när företrädare för den juridiska personen kommit överens med företrädare för akliemarknadsbolagei om att inleda överiäggningar som syftar till etl offentligt erbjudande. Det tredje fallet är när den juridiska personen låtit göra en utredning om de affärsmässiga

32


 


förutsättningarna för ett offentligt erbjudande eller en plan för erbjudan-     Prop. 1990/91:42 dets genomförande.

I den allmänna bestämmelsen mot insiderhandel (8 §) stadgas att den som har insynsställning i etl aktiemarknadsbolag inte heller i annat fall för egen eller annans räkning får köpa eller sälja aktie i bolaget. Han får inte heller lämna råd eller på liknande sätt få någon all handla med den aktuella aktien. Detta gäller när han känner till en omständighet i bolagets eller moderföretagets verksamhet om vilken upplysning kommer att läm­nas i årsredovisning, delårsrapport eller årsbokslut som ännu icke offent­liggjorts. Som förutsättning för förbudet gäller att omständigheten skall vara ägnad att väsentligt påverka kursen på bolagets aktier när den blir allmänt känd. Samma sak gäller även annan icke offentliggjord omständig­het i bolagets eller dess moderföretags verksamhet, om omständigheten uppenbart är ägnad att väsentligt påverka kursen på bolagets aktier när den blir allmänt känd. 1 sistnämnda fall krävs det alltså alt del skall vara uppenbart att informationen kan få en kurspåverkande effekt.

Omständigheten skall gälla det enskilda bolaget och den skall erfaren­hetsmässigt väsentligt påverka aktiekursen. Huruvida så faktiskt sker när den offentliggörs saknar betydelse. Vid bedömningen av frågan om när väsentlighetsrekvisitet är uppfyllt har departementschefen i prop. 1984/85:157s. 89 angett alt en tioprocentig ändring av kursen på en aktie i allmänhet är att anse som väsentlig.

De två förbudsbestämmelserna gäller inte (9 §) för befattningshavare hos en fondkommissionär i fråga om köp eller försäljning för fondkommis-sionärens räkning av aktier i ett OTC-bolag för vilket fondkommissionä­ren är marknadsgaranl. Inte heller omfattas befattningshavare hos en fondkommissionär när, i fråga om utfärdande, köp eller försäljning av aktieoption för fondkommissionärens räkning, fondkommissionären i sär­skilt avtal utfäst sig att på begäran ange kursen på aktieoptioner och att till dessa kurser utfärda, köpa eller sälja aktieoptioner.

Befattningshavare hos fondkommissionärer är inte heller förhindrade att utföra köp- och säljorder för kunder.

Förbuden att handla gäller inte heller vid köp när omständigheten är ägnad atl sänka kursen eller vid försäljning där omständigheten är ägnad att höja kursen, såvida det inle är fråga om aktieoptioner.

Inte heller försäljning av aktier som tillhör ett konkursbo omfattas av förbuden.

Innehavare av aktieoptioner äger rätt att utan hinder av insiderreglerna den dag optionens löptid går ut, lösa de aktier optionen avser eller sälja optionen. Samma sak gäller den som utfärdat en aktieoption att i samband med lösen sälja eller köpa de aktier som optionen avser.

Inte heller omfattar förbudet mot insiderhandel de fall vid ett övertagan­de av ett aktiebolag när aktier köps för den erbjudande juridiska personens räkning.

Bankinspektionen har i lagen getts rätt att bedriva utredande verksam­
het (24 §) när del finns anledning att anta att ett brott mot insiderreglema
förekommit. Således har bankinspektionen möjlighet atl begära in uppgif­
ter från den som det finns anledning att anta har gjort överträdelsen.
       33

3    Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42


Bankinspektionen har även möjlighet att begära in uppgifter från det     Prop. 1990/91:42

aktiebolag vars aktier överträdelsen gäller och vid offentliga erbjudanden

från den juridiska person som lämnat erbjudandet. Uppgifter kan även

begäras från moderföretagen till dessa bolag och fondkommissionärer.

Uppgifter kan också begäras in om det finns anledning att anta atl någon

köpt eller sålt aktier och det finns anledning att anta att handeln föranletts

av otillåtna råd eller liknande. Finns det anledning anta att någon överträtt

andra bestämmelser i lagen och är överträdelsen belagd med straff får

bankinspektionen i utredningssyfte också infordra uppgifter av denne.

För grov oaktsamhet eller uppsåtligt brott mot förbuden om insiderhan­del är stadgat böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är att anse som grovt är straffet fängelse i högst två år (28 §). Ansvar kan inte utdömas för anstiftan eller medhjälp till insiderbrott. För brott mot anmäl­ningsskyldighet enligt lagen kan dömas lill böter eller fängelse i högst sex månader (29 §). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av sin uppgiftsskyldighet i sam­band med bankinspektionens utredande verksamhet kan dömas till böter eller fängelse högst sex månader.

Vinning av insiderbrott skall förklaras förverkad om det inte är oskäligt (31 §). Allmänt åtal för insiderbrott får endast väckas efter medgivande av bankinspektionen (32 §).

Fondkommissionslagen

Vikten av att allmänheten skall kunna ha förtroende för fondkommis-sionshandeln har motiverat bestämmelser i fondkommissionslagen (1979:748, ändrad senast 1989:1093) om viss begränsning av egenhandel för befattningshavare hos fondkommissionärer. Beslämmelserna innebär atl den som på grund av befattning eller annars har anknytning till fond­kommissionär som huvudregel för egen del bara får förvärva fondpapper för långsiktig förmögenhetsförvallning. Della gäller om han normalt har insyn i uppdragsgivares värdepappersaffärer som har sådan omfattning all det allmänna försäljningsvärdet kan påverkas (39 §). Undantagna från regeln är obligationer och förlagsbevis som inle är konvertibla.

Befattningshavare som har nämnda insynsställning är skyldiga att oför­dröjligen anmäla sitt innehav av fondpapper och ändringar i innehavet till fondkommissionären (40 §). Anmälningsskyldigheten omfattar fondpap­per som ägs av den anmälningsskyldige, hans make eller omyndigt barn. Även juridiska personers innehav omfattas av denna skyldighet om en befattningshavare och/eller hans närstående på närmare angivet sätt kan påverka den juridiska personens verksamhet.

Fondkommissionärerna skall föra förteckning över gjorda anmälningar och även hålla den tillgänglig för bankinspektionen. Styrelsen eller verk­ställande direktören hos en fondkommissionär skall skriftligen underrätta den som har insynsslällning på grund av sin befattning hos fondkommis­sionären om att han är anmälningsskyldig för sitt fondpappersinnehav.

34


 


3  Självreglering                                                            Prop. 1990/91:42

Som komplement till reglerna om insiderhandel i lagen om värdepappers­marknaden är idag självreglering i form av etikregler relativt vanligt före­kommande bland marknadens aktörer och hos vissa offentliga institutio­ner. Drivkraften bakom dessa regler är omsorgen om förtroendet för den egna verksamheten.

Som exempel på sådana regler kan nämnas Svenska Fondhandlareföre­ningens handelsregler för anställda i bank och fondkommissionsbolag och riksbankens interna etikregler för anställda som har tillgång till förtrolig information.

4 EGs regler

Mot bakgrund av att Sverige har ett starkt intresse av att medverka i ett brett västeuropeiskt samarbete, drog regeringen i prop. 1987/88:66 Sveri­ge och den västeuropeiska integrationen upp ett antal riktlinjer lill grund för Sveriges medverkan i del västeuropeiska integrationsarbetet. Riksda­gen ställde sig, efter en omfattande behandling av propositionen under våren 1988, med bred majoritet bakom vad regeringen anfört (UU 1987/88:24). Det framhålls i propositionen alt Sverige har ett starkt intres­se att så långt det är möjligt delta i det västeuropeiska samarbetet för att möjliggöra en enhetlig marknad för finansiella tjänster. Dessa tankegångar bekräftas i 1989 års betänkande av utrikesutskottet om Sverige och den västeuropeiska integrationen (1988/89:UU19). I betänkandet, som god­känts av riksdagen, uttalas också att Sveriges deltagande i det pågående integralionsarbetet syftar till atl Sverige skall hålla jämna steg med den process som pågår i EG. Målet anges vara alt Sverige så långt det är möjligt skall få del av de fördelar som den inre marknaden kommer att leda till för EGs medlemsländer, samtidigt som Sverige givetvis måste vara berett alt ta på sig vissa förpliktelser. En reell föpliktelse att anpassa de svenska reglerna inom bl.a. värdepappersområdet till EGs krav kan uppkomma genom del avtal som de nyligen mellan EFTA-länderna och EG inledda förhandlingarna om skapandet av elt Europeiskt Ekonomiskt Samarbets­område (EES) syftar till. En av grundvalarna för dessa förhandlingar är nämligen att ett avtal skall baseras på EGs regelsystem. Inom värdepap-persområdel finns ett flertal antagna EG-direktiv.

EGs ministerråd antog i slutet av 1989 etl direktiv angående samord­ning av regler om insiderhandel (Council Directive of 13 November 1989 coordinating regulations on insider dealing; 89/592/EEC). Ändamålet med direktivet är att harmonisera medlemsländernas regler om insiderhandel i syfte att motverka sådan handel. Genom samordnade regler och samarbete mellan lillsynsorgan i medlemsländerna skall också insiderhandel som sträcker sig över landsgränserna kunna bekämpas mer effektivt.

Direktivet innehåller minimiregler mot insiderhandel. Det definierar
vilka personer som skall betraktas som insider och vad som utgör insider-
information. I direktivet finns också föreskrifter om när det är förbjudet
     35


 


för en insider all göra affärer då han har tillgång till icke offentliggjord     Prop. 1990/91:42 kurspåverkande information saml föreskrifter om territoriell tillämpning, offentliggörande av information och övervakning av föreskrifternas till­ämpning.

Direktivet bygger på ett brett insiderbegrepp. Inte endast personer som fått icke offentliggjord kurspåverkande information på grund av sin ställ­ning eller sitt aktieinnehav omfattas utan även dem som informationen vidarebefordrats till, s. k. lippees. Direktivet anger att i de fall en juridisk person omfattas av förbud mot insiderhandel, t.ex. genom etl stort aktie­innehav i ett bolag, skall förbudet tillämpas på de fysiska personer som å den juridiska personens vägnar tar del i beslul rörande transaktionen i fråga.

Med insiderinformation avses i direktivet sådan icke oflentliggjord in­formation av tillräckligt bestämd beskaffenhet beträffande värdepapper eller utgivare av värdepapper, som om den offentliggjordes sannolikt skul­le väsentligt påverka priset på värdepapperen i fråga. Eftersom informatio­nen måste vara tillräckligt bestämd omfattas t. ex. inte rykten av definitio­nen. Däremot läcks information som påverkar marknaden i stort, t.ex. beslut om atl ändra bankernas upplåningskostnad eller upplåningsrätt i riksbanken.

Insidern är förbjuden att, direkt eller via annan, utnyttja icke offentlig­gjord information vid handel med sådana värdepapper som handlas på en reglerad värdepappersmarknad som slår under tillsyn av elt offentligt reglerat organ. Även transaktioner som inte utförs vid någon börs (organi­serad marknad) omfattas av förbudet, om de förmedlas av en professionell aktör, t.ex. en fondkommissionär.

Insidern är vidare förbjuden att föra information vidare till tredje man (tippee) om inte detta ingår i vad som kan anses normall för hans anställ­ning, yrke eller uppdrag. Insidern får inte heller ulnyltja informationen genom all ge råd till någon annan all köpa eller sälja värdepapper. Den som erhållit informationen i andra hand är på samma sätt som insidern förbjuden att utnyttja den för att köpa eller sälja värdepapper eller föra informationen vidare till någon annan.

Vad avser den territoriella tillämpningen föreskrivs atl en transaktion som utförts på en organiserad marknad för värdepapper, anses vara gjord i det land där marknaden (börsen) finns eller är verksam.

Förelag, som emitterat värdepapper vilka är föremål för handel på en organiserad marknad, är skyldiga atl omedelbart informera allmänheten om omständigheter eller beslut som kan antas påverka priset på värdepap­peren. Undantag från denna skyldighet kan medges om en omedelbar publicering skulle skada företagets legitima intressen.

Direktivet överlåter till varje enskilt medlemsland all självt bestämma vilka påföljder som skall gälla.

Varje medlemsland skall utse och bemyndiga ett eller flera lillsynsorgan ("competent authorities") alt övervaka tillämpningen av direktivets före­skrifter.

Personer som är eller har varit anställda vid ett tillsynsorgan skall vara
underkastade tystnadsplikt beträffande all konfidentiell information som
     36


 


de fått i sin tjänst, om inte annat anges i lag. Direktivet föreskriver ett nära Prop. 1990/91:42 samarbete mellan medlemsländernas tillsynsorgan. Tystnadsplikten om­fattar inte det informationsutbyte mellan tillsynsorganen som därvid för­utsätts äga rum. Sekretessen för mottagen konfidientiell information skall upprätthållas av det mottagande tillsynsorganet. Mottagen information får användas endast för atl fullgöra de uppgifter som ryms inom direklivom-rådet och för administrativa och rättsliga åtgärder som hör samman med dessa uppgifter. Detta gäller dock inte om skyldighet föreligger atl lämna ut informationen inom ramen för etl straffrättsligt förfarande. Mottagen information får dock användas för ändamål som ligger utanför direktivet om det uppgiftslämnande tillsynsorganet medger detta. Den fullständiga direktivtexten på engelska språket bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.

5 Europarådets konvention

Europarådet har den 20 april 1989 antagit en konvention om insiderhan­del. Konventionen undertecknades av Sverige den 15 september 1989. Jag avser att ta upp frågan om förslag till riksdagen alt godkänna konventio­nen. Konventionen skall enligl sina bestämmelser ratificeras.

Konventionens uppgift är att skapa ett ömsesidigt utbyte av information mellan de anslutna staterna för atl göra del möjligt alt effektivt övervaka värdepappersmarknaderna och atl fastställa huruvida en person gjort sig skyldig till otillåten insiderhandel.

Konventionen definierar begreppet insiderspekulalion som "irregular operation" utförd av en person som har direkt kunskap om förtrolig information genom sin personliga ställning. Till denna grupp räknas ord­föranden och ledamöter i styrelser eller ledamöter i liknande administrati­va eller övervakande organ i ett företag. Personkretsen omfattar också den som på grund av sin anställning eller yrke erhållit konfidentiell informa­tion om ett företag. Tredje man som erhållit den icke offentliggjorda informationen av någon av de tidigare nämnda personerna gör sig också skyldig lill insiderspekulalion om han gör transaktioner före offentliggö­randet.

Konventionen föreskriver att de anslutna staterna skall tillhandahålla varandra största möjliga ömsesidiga biträde när fakta föreligger som inne­bär bevis eller ger misstanke att en insideraffär ägt rum. Enligt konventio­nen finns även möjlighet för de anslutna staterna att utvidga utbytet av information till atl omfatta alla typer av transaktioner på värdepappers­marknaden.

Vid efterkommande av en begäran om information skall den anmodade
myndigheten tillämpa regler och förfaranden i det landets lagstiftning där
myndigheten är verksam. Den anmodade myndigheten och den person
som arbetar med framställningen skall iaktta sekretess om förfrågningen,
vilka som omfattas av förfrågningen och det samlade materialet. Erhållen
information får endast användas för det ändamål som anges i förfrågning­
en. Den anmodade myndigheten kan vägra all efterkomma en framställ-
     37


 


ning under vissa i konventionen uppräknade omständigheter. Detta gäller     Prop. 1990/91:42 t. ex. om den anmodade statens säkerhet skulle kunna skadas om informa­tion lämnas ul.

Europarådels ministerkommitté har den 11 september 1989 upprättat ett protokoll till konventionen av innebörd att EG-staterna sinsemellan inte skall tillämpa konventionen i sådana frågor som är reglerade i EG-rälten.

6 Allmän motivering

6.1 Allmänna utgångspunkter

Sedan början på 1980-talet har kapitalmarknadens omfång och betydelse ökat kraftigt. Börshandeln har vitaliserats och effektiviserats. Omsättning­en på aktiemarknaden har ökat från ca 10 miljarder kronor år 1980 till 113 miljarderår 1989, Tillförseln av riskkapitalhar vuxit och antalet nya bolag på Stockholms fondbörs har ökat. Andra utvecklingsdrag under de senaste åren är att uppköps- och fusionsaktiviteten har tilltagit. Antalet aktörer har utökats och stora ekonomiska värden är numera dagligen i omlopp. Ett ytterligare exempel på delta är de senaste årens utveckling på kreditmark­naden, bl.a. skapandet av en penning- och obligationsmarknad. Under år 1989 omsattes där 10—15 miljarder kronor per dag. Som ett komplement till kredit- och aktiemarknaderna har en derivatmarknad vuxit fram, med­förande art ytteriigare nya insirumeni tillförts. Under år 1989 omsattes aktierelaterade oplioner och terminer för 10 miljarder kronor. Den svens­ka värdepappersmarknadens betydelse som kapitalförmedlare har sålunda ökat.

1 takt med de stora förändringarna har allmänhetens intresse för värde­pappersmarknaden ökat under 1980-talet. Marknadens expansion har medfört ett växande informationsflöde. Numera finns det ett stort antal marknadspåverkande faktorer atl ta hänsyn till. Förutom ren företagsspe­cifik information påverkar också uppgifter rörande den allmänna ekono­miska utvecklingen och finansiell statistik såväl kredit- som aktiemarkna­den.

För atl bibehålla den gynnsamma utvecklingen av värdepappersmarkna­
den är det viktigt med elt fortsatt stort förtroende för marknadens funk­
tionssätt. Insiderhandel med ekonomisk vinning för vissa av de inblanda­
de uppfattas i regel som orättvis och strider mot den allmänna moralupp­
fattningen. En brist på rättvisa spelregler på marknaden får antas medföra
att investerare tappar förtroendet och söker sig till andra marknadsplatser
där konkurrensen sker på lika villkor för alla aktörer. När förtroendet för
spelreglerna på en marknadsplats minskar, finns det risk alt omsättningen
minskar vilket leder lill en sämre marknadseffektivitet. En sådan utveck­
ling vore till förfång för en fortsatt god riskkapitalförsörjning. Insiderregle-
ring är en allmän förtroendeskapande åtgärd som är viktig ur marknads­
synpunkt. Del är ur detta perspektiv man skall se den internationella
utvecklingen mot reglering inom detta område.
                                      38


 


Ekonomisk analys byggd på allmän kunskapsinhämtning och bearbet- Prop. 1990/91:42 ning av offentlig information är effektivitetshöjande och önskvärd. Det fortlöpande och sammantagna analysarbetet bidrar till nya jämviktspriser på marknaden. För en väl fungerande marknad leder detta lill att priset återspeglar all den information som finns tillgänglig. Problem uppkommer emellertid när personer på grund av insynsställning inom olika organisa­tioner kommer i kontakt med icke offentliggjord information och använ­der denna för egen vinning.

Både moraliska och ekonomiska skäl kan anföras mot att personer för egen vinning utnyttjar information som de erhållit i tjänsten. Vissa hävdar att den informationen tillhör arbetsgivaren eller kunderna och att utnytt­jande av sådan information minskar värdet av informationen i fråga vilket skulle kunna medföra ekonomisk skada för företaget eller kunden. Andra hävdar att skadan inte går att hänföra till någon speciell person utan drabbar aktieägarna som kollektiv och alt det därför ligger i deras intresse att förhindra insiderhandel. Genom speciella anställningsavtal skulle an­ställda kunna förhindras all utnyttja icke offentliggjord information som de får på grund av sin tjänst. En mångfald av skiftande regler skulle emellertid minska överblickbarheten beträffande spelreglerna på markna­den. Genom en lagreglering på området erhålls enhetliga regler, lika för alla på värdepappersmarknaden. Förutom all anställda kan ha kännedom om icke offentliggjord information om det egna företaget kan också exem­pelvis anställda hos fondkommissionärer i sin kontakt med företag få kännedom om känslig information. Även informationsföretag såsom ana­lysfirmor och ekonomiska tidskrifter berörs. Även inom den statliga verk­samheten förekommer marknadspåverkande information. För att bl.a. upprätthålla förtroendet för myndigheter och värna om tjänstemännens integritet är det naturligt all dessa bör innefattas i en utvidgad insiderkrets.

Värdepappermarknaderna i världen har i allt högre grad internationali-serats och internationella investerare utökar sina värdepappersportföljer med aktier från skilda marknadsplatser och obligationer i olika valutor. Även Sverige bidrar i hög grad till denna utveckling. Svenska företags aktier noteras i allt större utsträckning på utländska börser. Den svenska valutaavregleringen har medfört att utländska investerare numera har möjlighet alt köpa obligationer utgivna i svenska kronor och dessa noteras numera också på utländska marknadsplatser. Utvecklingen går mol en harmonisering av de regler som styr själva handeln. Många länder har de senaste åren intagit en skärpt hållning i förhållande till insiderhandel. Nya lagar har införts. Dessa har främst inriktat sig på insiderhandel i vid mening. En utgångspunkt för de förhandlingar mellan EFTA-länderna och EG som har inletts är alt ett eventuellt avtal mellan EG och EFTA-länderna skall baseras på EGs regelsystem. Den av mig föreslagna lagen följer den internationella trenden och uppfyller kraven i EGs direktiv om insiderhandel.

Med insiderhandel avses i regel att en person köper eller säljer värdepap­
per och därvid utnyttjar sin kännedom om ett förhållande som inte är all­
mänt känt och som skulle påverka kurserna på värdepapperen om det of-
fenliggjordes. Del kan gälla vilken omständighet som helst som är kurspå-
   39


 


verkande, t.ex. ändringar i skattebestämmelser. Den agerande kan vara vilken person som helst som har kännedom om kurspåverkande informa­tion. Det krävs således inget samband mellan honom och t. ex. bolaget vars aktier han handlat med. Insider i denna mening kan vara exempelvis tjäns­temän i riksbanken med kännedom om förestående penningpolitiska åtgär­der eller anställda i regeringskansliet med kännedom om ny lagstiftning.

Den nuvarande insideriagstiftningen avser insiderhandel i inskränkt mening. Med detta menas att den information som inte är allmänt känd hänför sig till ett specifikt aktiebolag och att informationen kan väntas ha kurspåverkande effekt på aktierna i del bolaget om den offentliggörs. Personer med insynsställning i ett bolag, i dagligt tal kallade insider, får inte handla med aktier i det "egna" bolaget när de känner till icke offent­liggjorda kurspåverkande omständigheter. I andra situationer är del inget som hindrar att dessa personer handlar med aktier i del bolag i vilket de har sin befattning. Att vara insider innebär således inle i sig något klan­dervärt.

En något större krets av personer är förbjuden att handla med berörda bolags aktier när en åtgärd är vidtagen och denna är ägnad att leda lill ett offentligt erbjudande om förvärv av aktier i ett aktiemarknadsbolag.

I övrigt är värdepappershandel med tillgång till icke offentliggjord kurs­påverkande information tillåten i svensk lag. Jag bortser här från de specialregler som gäller de offentligt anställda. Dessa bestämmelser åter­kommer jag till i avsnitt 6.5.


Prop. 1990/91:42


6.2 Ny insiderlag

Mitt förslag: I en ny lag, kallad insideriagen, utvidgas förbudet mot insiderhandel. En huvudregel av generell karaktär med förbud mot insiderhandel kompletteras med vissa hjälpregler. Lagstiftningen anpassas därmed lill EGs direktiv om insiderhandel.


Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom vad avser lagens rubrik.

Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget om en utvid­gning av insideriagstiftningen utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Lagen om värdepappersmarknaden är inriktad på insiderhandel i inskränkt mening. Det innebär att en stor del av värde­pappersmarknadens aktörer inle omfattas av lagens regler om handelsför­bud. Detta är otillfredställande av flera orsaker. Ett av ändamålen med en lagstiftning mot insiderhandel är att främja en sund marknad för värde­papper. Syftet är också att hålla marknaden fri från företeelser som är ägnade att minska det allmänna förtroendet för den. Av denna anledning bör enligt min mening alla de som agerar på värdepappersmarknaden omfattas av förbudet att göra affärer med kännedom om icke offentliggjor­da omständigheter.

Nuvarande bestämmelser om insiderhandel är detaljrika och förhållan-


40


 


devis invecklade. Påbyggnader av den nu gällande regleringen i olika Prop. 1990/91:42 riktningar skulle ytterligare komplicera systemet och göra regleringen svår­överskådlig. Det mesta talar därför för alt ersätta den nuvarande reglering­en med en ny insiderlag med mer generella bestämmelser. Elt ytterligare skäl som talar för detta är att lagen skulle bättre svara mot den reglering som finns inom EG.

Insideriagstiftningen bör enligl min mening ges en sådan utformning att den kan möta de krav som en föränderlig och komplex värdepappersmark­nad reser utan att kontinuerligt återkommande revideringar av lagstift­ningen måste göras. Frågorna om insiderhandel kan inle regleras i alla detaljer utan att lagtexten förlorar i överskådlighet och flexibilitet inför nytillkommande situationer. Med hänsyn härtill och vad tidigare anförts har jag funnit det lämpligast alt föreslå en huvudregel av generell karaktär med förbud mot insiderhandel.

Den nuvarande regeln i 7 § lagen om värdepappersmarknaden är relativt konkret utformad och var den 1 juli 1987 föremål för en ändring som ytterligare konkretiserade regelns tillämpningsområde. Flera av dem som berörs av insiderregleringen har ansett det värdefullt med klara och di­stinkta regler för vissa situationer, i form av endera lagstiftning eller självreglering. Med hänsyn till dessa förhållanden har jag, liksom kommit­tén, funnit att den generella huvudregeln bör kompletteras med vissa hjälpregler. Hjälpreglerna bör ange vissa typer av information, t.ex. om förestående offentliga erbjudanden, som förbudsregeln bör tillämpas på och från vilka tidpunkter förbudet mot insiderhandel i sådana situationer skall gälla. Avsikten med dessa exempel är dock inte att de skall täcka samtliga situationer som kan bli aktuella. De skall endast ange vissa konkreta fall och samtidigt vara en vägledning vid bedömningen av frågan, om vilka andra förhållanden som bör omfattas av förbuden i huvudregeln.

En fördel med en sålunda utformad lagstiftning är att den — med bibehållande av vissa konkreta anvisningar för tillämpningen av insider­reglerna i särskilda situationer — överensstämmer med regleringen inom EG.

En annan fördel är enligl min mening att en generell regel kan bilda underlag för etikskapande verksamhet inom näringsliv, organisationer och myndigheter. En sådan effekt är väl så viktig som den direkt preventiva effekten via straffsanktioner.

Den föreslagna lagens rubrik

"Insider" är ett engelskt ord som numera har blivit vedertaget i Sverige och införlivats i det svenska språket. Ordet förekommer i Svenska Akade­miens ordlista där svensk böjning av ordet rekommenderas men där även den engelska pluralformen insiders anges.

Enligt min mening bör ordet insider ingå i rubriken till den lag jag nu föreslår. Därmed framgår för envar att lagen innehåller regler om det som i massmedia benämns insiderhandel.

Lagrådet som ansett atl denna beteckning på lagen bör godtas har som
framgår av avsnitt 6.8 och specialmoiiveringen lill 21 § anfört att termen
    41


 


insider också bör kunna användas i vissa av lagens bestämmelse när del är praktiskt motiverat. Jag har ingen erinran mot att så sker.


Prop. 1990/91:42


6.3 Personkretsens avgränsning

Mitt förslag: Den personkrets som omfattas av förbudet mot insi­derhandel utvidgas till atl omfatta var och en som genom anställ­ning, uppdrag eller annan befattning har fåll kännedom om en icke offentliggjord kurspåverkande omständighet.

Aktieägare omfattas också av förbudet såvitt rör information om omständigheter i bolaget där han äger aktier.

Molagare av tips behandlas i nästa avsnitt.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag från­sett att kommittén begränsat förbudet vad gäller aktieägare lill sådana som har insynsställning i bolaget.

Remissinslansera: Remissinstanserna tillstyrker över lag all utvidga personkretsen som omfattas av förbudet att handla med värdepapper med kännedom om icke offentliggjorda kurspåverkande omständigheter.

Skälen för mitt förslag: Gällande lagstiftning begränsar den personkrets som omfattas av förbudet mot insiderhandel på ett sätt som inte är tillfredsslällande. Åtskilliga persongrupper som normalt har tillgång till icke offentliggjord kurspåverkande information faller utanför den nuva­rande lagstiftningen i och med att endast vissa i lagen uppräknade befatt­ningshavare och andra med anknytning lill aktiemarknadsbolag omfattas av bestämmelserna. Jag kan inle se någol skäl varför andra som erhåller kännedom om icke offentliggjorda kurspåverkande omständigheter skall undantas från förbudet. Jag tänker på bl.a. portföljförvallare och finans­analytiker hos institutionella placerare, anställda hos fondkommissionärer och ekonomijournalister. Dessa grupper kan bl.a. ha goda kunskaper om det allmänna orderläget och den egna institutionens planer eller beslut om köp eller försäljning av fondpapper. Sådana order och planer kan när de blir allmänt kända väsentligt påverka kursen.

Risken för affärer med utnyttjande av icke offentliggjord information är störst i kretsen närmast informationskällan. Förbudet mot insiderhandel bör därför enligt huvudregeln omfatta var och en som genom anställning, uppdrag eller annan befattning har fått kännedom om en icke offentlig­gjord omständighet. Sådana personer bör också vara förbjudna all med råd eller på annal därmed jämföriigt sätt föranleda någon annan till handel. Det är också den utgångspunkt del tidigare omtalade EG-direkti-vet har.


Aktieägare

Kommittén har föreslagit att förbudet mot insiderhandel också skall gälla fysiska personer som på grund av aktieägande har insynsslällning i ett


42


 


aktiebolag med allmänt spridda aktier. Aktieinnehavet måste uppgå till     Prop. 1990/91:42

minst fem procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i

bolaget.

Jag har tidigare i avsnitt 6.1 redovisat betydelsen av att värdepappers­marknaden hålls fri från sådana osunda beteenden som insiderhandel. Mitt förslag till insiderlag är tillämpligt på den handel som sker på värde­pappersmarknaden. Med sådan handel avses handel på en organiserad marknadsplats eller genom mellanhand som yrkesmässigt bedriver handel med fondpapper. Förbudet mol insiderhandel omfattar samtliga fondpap­per, oberoende av om de är utgivna av etl aktiemarknadsbolag eller inle. Del är alltså tillräckligt all t.ex. aktier i ett litet familjeförelag omsätts på marknaden för att insiderförbudet skall gälla. Med kommitténs förslag skulle emellertid inle samtliga affärer som görs på marknaden träffas av insiderförbudet, t.ex. skulle en aktieägare i ett bolag med färre än två­hundra ägare ostraffat kunna utnyttja information som han erhållit i sin egenskap av aktieägare för egen handel genom en fondkommissionär.

Jag anser att även sådana affärer kan skada förtroendet för värdepap­persmarknaden. Det är därför högst motiverat att förbudet mol insider­handel, förutom anställda, uppdragstagare och andra befattningshavare, också omfattar aktieägare som fått information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som rör bolaget där han är aktieägare. Detta överensstämmer också med EGs direktiv om insiderhandel. Frågan om vilka aktieägare som skall vara anmälningsskyldiga för sina innehav be­handlar jag i avsnitt 6.8.

Juridiska personer

Del kan ifrågasättas om förbudet mot insiderhandel också skall omfatta juridiska personer i vissa fall. Jag tänker bl. a. på de fall då någon, som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag har sådan befattning i en juridisk person, att han har möjlighet all påverka dess handel med fondpapper. En sådan person kan för den juridiska personens räkning utnyttja icke offent­liggjord kurspåverkande information som han fått kännedom om genom sin insynsställning i aktiebolaget.

Den handel med fondpapper som en person med insynsslällning i etl aktiebolag gör för en juridisk persons räkning eller föranleder annan all göra, omfattas straffrättsligt av det föreslagna förbudet i 4 § mot insider­handel. Enligt denna bestämmelse förhindras en person som genom an­ställning, uppdrag eller annan befattning erhållit icke offentliggjord kurs­påverkande information atl för egen eller annans räkning köpa eller sälja fondpapper eller därmed likställda värdepapper. Han får inte heller med råd eller på annat sätt föranleda någon annan till handel.

Detta innebär all han är förbjuden, inle bara att handla själv, utan även
atl föranleda atl handel sker å den juridiska personens vägnar. Förbudet är
slraffsanktioneral. De fysiska personer som vidtar de brottsliga åtgärderna
kan straffas. Detta överensstämmer med EGs direktiv. Vinning av ett
brott mot denna regel kan, som behandlas i specialmoiiveringen lill 23 §,
förverkas antingen hos den juridiska personen eller hos gärningsmannen
     43


 


(den anställde) eller hos båda. Dessutom bör den juridiska personen i detta     Prop. 1990/91:42 sammanhang kunna ådömas förelagsbol, vilket jag också behandlar i samband med 23 §.

Den ovan behandlade situationen behöver inte förutsätta att den fysiska person, som missbrukar icke offentliggjord information avseende aktiebo­laget, har insynsslällning i detta. Det kan gälla vilken person som helst som på grund av sin anknytning lill aktiebolaget omfattas av förbudsregeln i 4 § och som har sådan ställning i den juridiska personen att han kan påverka dess värdepappershandel med tips och råd.

Emellertid innebär detta lagförslag att även juridiska personers värdepap­persaffärer i praktiken kommer att omfattas av förbudet mol insiderhandel eftersom det alltid finns en fysisk person som faktisk agerar på den juridiska personens vägnar.

Fondkommissionärer

Vikten av att allmänheten skall kunna ha förtroende för dem som är verksamma i fondkommissionshandeln har lett lill att bestämmelser om egenhandel för befattningshavare hos fondkommissionärer förts in i 39 § fondkommissionslagen (1979:748). Bestämmelserna innebär att den som på grund av befattning eller annars har anknytning till fondkommissionär ej får för egen räkning genom köp, byte eller därmed jämförligt sätt förvärva fondpapper annal än för långsiktig förmögenhetsförvallning. Detta gäller om han normalt har insyn i uppdragsgivares värdepappers­affärer som har sådan omfattning alt det allmänna försäljningsvärdet kan påverkas. Obligationer och föriagsbevis som inte är konvertibla är undan­tagna från regeln. Departementschefen anförde vid lagens tillkomst all det uppenbarligen är "av stor betydelse att de som är verksamma i fondkom­missionshandeln omfattas av allmänhetens förtroende. Reglerna bör där­för utformas så atl sådana personer i eller med anknytning till banker och fondkommissionsbolag som normall har insyn i enskildas värdepappers­affärer av större omfattning, inte får möjlighet att utnyttja sin speciella kunskap för egen vinning" (prop. 1978/79:9 s. 142).

Bankföreningarna pekar i sill remissvar på handelsförbudet i fondkom­missionslagen och anmärker atl bestämmelserna avser en form av insider­handel. Den utvidgning av förbudskretsen jag föreslår innebär att det egentliga syftet med 39 § fondkommissionslagen blir tillgodosett genom att de berörda personerna kommer atl omfattas av förbudet mol insiderhan­del. Straffvärda förfaranden blir därigenom förbjudna och regeln i fond­kommissionslagen kan därför upphävas. Om fondkommissionärerna öns­kar elt längre gående förbud för de anställda att handla för egen del finns här utrymme för självreglering.

Självreglering förutsätter naturligtvis att de anställda följer uppställda
regler. Delta utgör ingen skillnad mot vad som gällt hittills. Förbudet i 39 §
fondkommissionslagen mot förvärv av fondpapper för annat än långsiktig
förmögenhetsförvallning har inte varit slraffsanktioneral. Överträdelser
av reglerna kan beivras genom de bestämmelser som gäller anställningsför­
hållandet.
                                                                                       44


 


6.4 Mottagare av tips


Prop. 1990/91:42


 


Mitt förslag: Den som fått information eller kunskap om omstän­dighet som inte är offentliggjord och det måste förutsättas att denna information eller kunskap kommer från en person som själv är förbjuden att handla, omfattas av förbudet att handla för egen eller annans räkning.

Kommitténs förslag: Den som fått tips om en icke offentliggjord kurs­påverkande omständighet av någon som primärt erhållit informationen eller av någon med nära anknytning till denne omfattas av förbudet att handla för egen eller annans räkning. Han är även förbjuden att med råd eller på därmed jämföriigt sätt förmå annan till sådanl köp eller försälj­ning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det ulan erinran.

Skälen för mitt förslag: En person (tipsmottagare) kan få information om en icke offentliggjord omständighet, av någon som har sådan ställning atl han omfattas av förbudet mot insiderhandel. Den som lämnar ifrån sig ett tips kan göra det för att få ekonomisk vinning men han kan också lämna del endast för vänskaps skull utan några ekonomiska överväganden. Fall kan också uppkomma där en person själv skaffar sig kunskap om en icke offentliggjord omständighet. En hantverkare som fått i uppdrag att reparera ett bolags styrelserum kan få tillfälle att ta del av en hemlig promemoria som inte var avsedd för honom. Andra exempel är taxichauf­fören som tillåter en kund att sända etl meddelande genom taxins kommu­nikationssystem eller som hör ett samtal mellan passagerarna i baksätet. 1 dessa båda situationer har personen fått kännedom om en icke offentliggjord omständighet som om den utnyttjas för handel med värdepapper kan med­föra stora vinstmöjligheter.

Förtroendet för värdepappersmarknaden kräver rättvisa spelregler. Det är därför oacceptabelt att en tipsmottagare, oberoende av på vilka vägar den icke offentliggjorda informationen nått honom, utnyttjar den för all göra riskfria värdepappersaffärer. Jag anser därför alt del bör införas en bestämmelse som förbjuder en person som fått kännedom om kurspåver­kande information att ulnyltja denna i sin handel med fondpapper.

Förbudet omfattar även den som erhåller information från någon som själv fått informationen som tips. Detta gäller alltså i ett obegränsat antal led. En person som själv skaffar sig kunskap om en icke offentliggjord omständighet torde i praktiken oftast kunna göra detta endast direkt hos den ursprungliga källan. Den personen kan i sin tur lämna sin kunskap vidare som tips.

Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med EG:s direktiv om insiderhandel.


45


 


6.5 Offentligafunktionarerm.fi.


Prop. 1990/91:42


Mitt förslag: Offentliga funktionärer omfattas av förbudet mot insi­derhandel liksom funktionärer hos allmänna pensionsfondens fondstyrelser.

Möjlighet införs att ålägga offentliga funktionärer och även funk­tionärer hos allmänna pensionsfonden skyldighet att anmäla innehav av fondpapper och förändringar i innehavet.

Uppgifterna sekretesskyddas och får inte offentliggöras om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan men för den anmälnings­skyldige.


Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag från­sett att kommittén inte behandlat befattningshavare hos allmänna pen­sionsfonden.

Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar förslaget. Riksbanksfull­mäktige påpekar att motivet för bestämmelsen om anmälningsplikt är att undvika misstro mot myndigheterna och inte som kommittén anfört att bevara allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. Riksbanks­fullmäktige föreslår att det i lagen ges möjlighet för myndighet att kräva att anställda med tillgång till särskild känslig information begränsar sig till långsiktiga värdepappersaffärer. Fullmäktige föreslår också att reglerna om anmälningsplikt och placeringsbegränsningar även skall gälla de för­troendevalda och andra uppdragstagare i offentliga myndigheter. Bankin­spektionen föreslår atl även offentliganställda närståendes värdepappersin­nehav skall kunna omfattas av anmälningsskyldighet.

Skälen för milt förslag: Vissa offentliga funktionärer kan ha kännedom om omständigheter rörande ett enskilt aktiebolag, som kan påverka kursen på aktierna i bolaget, t. ex. vid tillståndsgivning och offentlig upphandling. De kan också ha kännedom om omständigheter som påverkar marknadslä­get i stort t.ex. anställda vid Statistiska centralbyrån som känner till innehållet i ännu icke publicerad ekonomisk statistik. Andra exempel är funktionärer som har kännedom om kommande ränteförändringar eller ändringar i skattelagstiftningen. Det är angeläget aU förhindra att dessa offentliga funktionärers handel för egen räkning med fondpapper leder till atl allmänhetens förtroende för myndigheterna skadas. Det är även av stor vikt alt funktionärernas opartiskhet och myndigheternas anseende inte ifrågasätts på grund av misstankar om otillbörligt utnyttjande av icke offentlig information. Med offentliga funktionärer avses arbetstagare och uppdragstagare i staten och kommuner. Bland uppdagstagare kan nämnas t.ex. valda ledamöter och ersättare i statliga och kommunala organ samt utsedda ledamöter i statliga myndigheters styrelser.

1 sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1989:713, ändrad senast 1990:896) finns bestämmelserom tystnadsplikt i offentlig verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. En offentlig funktionärer kan straffas med stöd av 20 kap. 3 § brottsbalken för brott mot tystnadsplikten om han röjer eller utnyttjar uppgift han är skyldig atl hemlighålla enligt lag eller annan författning.


46


 


Offentliga anställningsförhållanden regleras i lagen (1976:600, omlryckl Prop. 1990/91:42 1987:1000, ändrad senast 1989:665) om offentlig anställning (LOA). Enligt denna får arbetstagare i offentlig tjänst inte inneha förtroendeskadliga bisysslor. Därmed är det förbjudet att inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet till arbetstagarens eller annan arbetstagares opartiskhet i tjänsteutövningen eller skada myndighetens anseende. Vid överträdelse av reglerna i LOA kan disciplinansvar eller av­skedande komma ifråga.

1 nuvarande lagstiftning finns det inle någon regel som har det direkta syftet att förbjuda offentliganställda att för värdepappershandel utnyttja sådan icke offentliggjord kurspåverkande information som de erhållit i tjänsten. Dessa offentliga tjänstemän bör därför, förutom sekretessreglerna som nämnts ovan, omfattas av förbudsregeln i det lagförslag jag nu lägger fram.

Allmänna pensionsfonden

Regeringen har i skrivelse 1988/89:144 med en redovisning av allmänna pensionsfondens verksamhet år 1988 informerat riksdagen om att frågan om insiderregler för allmänna pensionsfondens fondstyrelser skall behand­las i samband med värdepappersmarknadskommilténs förslag.

På grund av den allmänna förbudsbeslämmelsens utformning kommer även personer som på grund av sin anställning, uppdrag eller annan befallning hos en av fondstyrelserna har tillgång lill icke offentliggjord kurspåverkande information att omfattas av insiderreglerna.

Anmälningsskyldighet

En skyldighet för sådana offentliga funktionärer som i sin yrkesverksamhet har tillgång lill icke offentliggjord kurspåverkande information, att anmäla sina innehav av fondpapper har, som lagrådet påpekat, primärt funktionen att underiätta tillsynen över atl förbuden efterlevs av de berörda och minska deras benägenhet för otillåten handel. Därutöver kan naturligtvis också förtroendet för funktionärerna och myndigheten stärkas om anmälnings­skyldighet gäller.

På grund av att icke offentliggjord kurspåverkande information kan finnas tillgänglig i så många olika sammanhang hos myndigheter ser jag det svårt atl i lagform ange bestämda kategorier av funktionärer som skall vara anmälningsskyldiga.

Anmälningsskyldigheten bör endast avse sådana funktionärer som på grund

av sin ställning i en myndighet normalt har tillgång till icke offentliggjord information som kan påverka kursen på fondpapper och likställda värde­papper. För det övervägande antalet myndigheter torde det inte vara behövligt med en anmälningsskyldighet.

Enligt min mening bör regeringen avgöra vilka myndigheter under rege­
ringen som skall kunna ålägga sina anställda, m. fl. anmälningsskyldighet.
Därefter är den lämpligaste lösningen att låta myndigheten avgöra vilka
som har sådan ställning att de skall omfattas av anmälningsskyldighet. Den
      47


 


anmälningsskyldighet jag föreslår för offentliga funktionärer går avsevärt Prop. 1990/91:42 myckel längre än den som gäller personer med insynställning i aktiemark­nadsbolag. Den innebären skyldighet för funktionären att anmäla hela sitt innehav av sådana fondpapper som definieras eller skall behandlas som fondpapperenlig2 §. Regeln innebären avsevärd inlegritetskränkning. Jag anser att regeln är av grundläggande natur när det gäller bl.a. statstjänste­männens rättställning. Förutsättningen för åläggande av anmälningsskyl­digheten måste därför enligt 11 kap. 10 § regeringsformen (RF) framgå i lag. Jag föreslår därför en bestämmelse med innebörd atl ledamot i myndig­heters styrelser samt arbetstagare, uppdragstagare eller annan funktionär hos myndighet får åläggas att anmäla sitt innehav av fondpapper och änd­ringar i innehavet till myndigheten. En sådan reglering rör, som lagrådet anfört, sådana förhållanden att normgivningen kräver lagform (8 kap. 3 § jämförd med 7 § RF). Med stöd av den bestämmelse jag föreslår kommer, som lagrådet anfört, regeringen att i beslut av förvaltningskaraktär kunna föreskriva att anmälningsskyldighet skall gälla viss eller vissa myndigheter. Kommuner får motsvarande möjlighet rörande kommunala myndigheter. Myndighet som getts denna möjlighet får i sin tur besluta om vilka enskilda funklionärersom skall åläggasanmälningsskyldighel. Förstyrelseledamöter i myndigheter under regeringen ankommer det på regeringen atl besluta om dessa skall vara anmälningsskyldiga. Däremot anser jag del vara ett alltför stort ingrepp i den personliga integriteten att ålägga närstående till dessa offentliga funktionär anmälningsskyldighet.

Anmälan skall ske till arbetsgivaren eller uppdragsgivaren, dvs. myndig­heten, enligl de närmare föreskrifter som anges i del beslul myndigheten fattar.

Resonemanget ovan är tillämpligt också på allmänna pensionsfondens fondstyrelser. Vad gäller allmänna pensionsfonden bör bestämmelsen om anmälningsskyldighet las in i lagen (1983:1092) med reglemente för all­männa pesionsfonden.

1 fråga om myndigheter under riksdagen får. som lagrådet anfört, åläg­gande ske genom särskild lagstiftning. Frågan om det bedöms som erforder­ligt och i så fall vilka som skall åläggas denna skyldighet, ankommer det på riksdagen att avgöra. Jag vill dock med hänsyn till riksbankens ställning och dess tillgång till information föreslå att riksdagen genom tillägg i 38 § och 41 § lagen (1988:1385, ändrad senast 1989:189) om Sveriges riksbank dels ålägger fullmäktige i riksbanken anmälningsskyldighet, dels ger fullmäktige i riksbanken rätt att avgöra vilken personal och vilka uppdragstagare hos riksbanken som skall åläggas anmälningsskyldighet.


Uppgifternas offentlighet eller sekretess

Enligt lagen om värdepappersmarknaden är aktiemarknadsbolag skyldiga att hålla gjorda anmälningar av personer med insynsställning i bolaget tillgängliga för envar liksom även en förteckning över vilka personer som omfattas av anmälningsskyldigheten. Genom att anmälningsskyldigheten


48


 


omfattar endast aktier i aktiemarknadsbolag förekommer en begränsad offentlig förmögenhelsredovisning. Mitt förslag innebär all detta förhål­lande kvarstår.

Vid anmälningsskyldighet för offentliga funktionärer är mitt för­slag atl de skall avge en fullständig redovisning av sina innehav av fond­papper. Att ge denna redovisning av gjorda anmälningar total offentlighet skulle enligt min mening innebära etl allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Något behov som motiverar ett sådant ingrepp föreligger inte i detta sammanhang eftersom de berörda personerna normall inte har den anknytning till fondpapperen som är typisk för personer med insynsställ­ning i aktiebolag. Jag föreslår därför att det i sekretesslagen intas en bestämmelse som innebär all uppgifter som lämnats lill en myndighet av en anmälningskyldig om hans innehav av fondpapper inte får offentliggö­ras av myndigheten om del inte slår klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men av att uppgiften röjs.


Prop. 1990/91:42


Placeringsrekommendationer

Riksbanksfullmäktige föreslår i sitt remissvar att myndigheter i lag ges rätt all ålägga arbetstagare att följa uppställda placeringsrekommendationer. Denna regel skulle motsvara den nuvarande 39 § fondkommissionslagen (1979:748). Som framgår i avsnitt 6.3 föreslår jag emellertid alt den paragrafen upphävs. På motsvarande sätt som för fondkommissionärer finns här utrymme för självreglering.

6.6 Värdepapper som omfattas

Mitt förslag: Samtliga fondpapper och andra likställda instrument som handlas på värdepappersmarknaden skall omfattas av insider­reglerna.


Kommitténs förslag: Samtliga fondpapper och andra finansiella instru­ment som är allmänt spridda och föremål för kurssällning lill följd av handel eller liknande skall omfattas av insiderreglerna. Kommittén har föreslagit en ny definition på begreppet fondpapper och en definition på finansiella instrument.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser framför inle några erin­ringar mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: Jag lägger nu fram ett lagförslag som behandlar enbart insiderfrågor. Kommitténs förslag på definition av fondpapper och finansiella instrument bygger på att samtliga dess lagförslag införs i etl sammanhang. Del skulle kunna ifrågasättas om inte den föreslagna legal-definitionen av fondpapper redan nu borde införas i insideriagen men detta skulle leda till en delvis annan definition av fondpapper än den som finns i fondkommissionslagen och lagen om Stockholms fondbörs vilka lagar tills vidare skall finnas kvar. Jag anser all en ny definition som


49


4   Rik.sdagen 1990/91. I .saml Nr 42


kommittén föreslagit bör övervägas i samband med behandlingen av kom-     Prop. 1990/91:42 mittens förslag till ny fondkommissionslagoch till lagom börs- och clearing-verksamhet. På så sätl kan i ett sammanhang övervägas en ny fondpap-persdefinilion som blir lika i all lagstiftning på värdepappersmarknaden.

Jag delar emellertid kommitténs principiella synsätt atl samtliga fond­papper och finansiella insirumeni som är föremål för allmän handel eller liknande bör omfattas av insiderreglerna. Som anförts ovan anser jag att nuvarande legaldefinition av fondpapper tills vidare bör behållas. Efter­som den definitionen inle omfattar alla de olika typer av finansiella instrument som handlas på värdepappersmarknaden är det angeläget dels atl komplettera lagtexten så atl insiderreglerna blir tillämpliga på alla de instrument som är föremål för allmän handel, dels att lagtexten, med tanke på att det är en strafflag, utformas på elt klart och entydigt sätt. Jag föreslår därför att den gällande legaldefinitionen av fondpapper behålls oförändrad och atl man därutöver räknar upp de ytteriigare värdepapper och finansi­ella instrument som insideriagen bör tillämpas på.

Insideriagen kommer med denna teknik all vara tillämplig på dels samt­liga utgivna fondpapper, dels andra instrument som räknas upp i lagen. Emellertid skulle det föra alltför långt om insideriagen skulle tillämpas på t. ex. en försäljning av aktier utgivna av ett litet familjeförelag med etl fåtal aktieägare där köpare och säljare själva gör upp affären. Kommittén har föreslagit all lagen endast skall tillämpas på fondpapper och finansiella instrument som innehas av minst tvåhundra ägare, dvs. är allmänt sprid­da. Jag kan se vissa tillämpningssvårigheler med en sådan regel. Dessutom skulle den regeln inle förbjuda t.ex. en fondkommissionär all med utnytt­jande av icke offentliggjord kurspåverkande information till en kund sälja aktier utgivna av ett bolag med färre än tvåhundra aktieägare. Jag har därför vall att föreslå en regel som begränsar insideriagens tillämplighet till den handel som sker på värdepappersmarknaden. Härigenom uppnås på elt bättre sätl syftet med insideriagstiftningen nämligen att upprätthålla allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. En sådan bestäm­melse överensstämmer också med EGs direktiv.

Med uttrycket handel på värdepappersmarknaden avser jag all den handel som sker på en organiserad marknadsplats, t.ex. avslut på Stock­holms fondbörs eller avtal om köp och försäljning som görs upp på telefon på penningmarknaden. Till sådan handel hör också köp eller försäljning genom en mellanhand som yrkesmässigt tillhandahåller dessa tjänster, för närvarande främst fondkommissionärer. Insiderreglerna bör gälla inte bara då kommissionären handlar i kommission, utan även när han handlar mot eget lager. Insideriagen bör vara tillämplig på alla affärer där en part saknar anledning att ta reda på vem som är motpart och på affärer som avslutas vad gäller bl.a. likvid och leverans på för marknaden i fråga sedvanligt sätt. Affärer som sker mellan parter som är kända för varandra och som föregås av mer eller mindre omfattande förhandlingar och upprät­tande av skriftliga avtal, faller utanför lagens tillämpningsområde. På sådana affärer kan, såsom också riksåklagaren i sitt remissvar påpekat, vid oredliga förfaranden i stället brottsbalkens bedrägeriregler bli tillämpliga.

Insiderreglema är inle inskränkta till svenska fondpapper. Jag får med      50


 


anledning av lagrådets önskan om elt förtydligande vad avser frågan om utländska papper och om reglernas tillämpning i rummet anföra följande. Med fondpapper avses sedan länge (se prop. 1978/79:9 s. 261) bl. a. in- och utländska aktier. Värdepappersmarknadskommitlén har i sitt betänkande (del 2, s. 194) behandlat den gränsöverskridande handeln på värdepappers-marknaden. Jag delar kommitténs uppfattning att insiderhandel bör vara straffbar även om den skett utomlands, under de förutsättningar som anges i 2 kap. brottsbalken. Det bör därför i princip vara möjligt för svenska tillsynsmyndigheter alt inom ramen för träffade överenskommelser biträda utländska myndigheter, med material vid insiderundersökningar avseende l. ex. aktier i etl utländskt aktiebolag.


Prop. 1990/91:42


6.7 All kurspåverkande information omfattas

Mitt förslag: Förbudsregeln skall omfatta varje typ av information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som är ägnad atl väsentligt påverka kursen på fondpapper när den blir allmänt känd.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser framför inle några erin­ringar mot förslaget i denna del. Svea hovrätt och riksåklagaren vänder sig mol all uttrycksättet i lagen om värdepappersmarknaden "är ägnad atl" väsentligt påverka kursen i lagförslaget bytts ut mol del mångtydiga "kan". Svea hovrätt pekar också på att det enligl förbudet i 8 § andra punkten lagen om värdepappersmarknaden krävs alt den icke offentliggjorda om­ständigheten skall vara "uppenbart" ägnad att påverka aktiekursen. Hov­rätten ser inget hållbart skäl till förändring.

Skälen för mitt förslag: Den information eller kunskap som omfattas av nu gällande förbud mot insiderhandel avser endast verksamhet i det aktie­marknadsbolag som insynsförhållandet gäller eller i dess moderbolag och vid offentliga erbjudanden i del köpande bolaget. Andra typer av informa­tion, om t.ex. valutakursändringar och skattelagstiftning, dvs. vad som brukar kallas allmänt kurspåverkande information, omfattas inte. Inte heller omfattas sådan s. k. marknadinformation som består av information ellet kunskap om orderläget på marknaden.

De omständigheter som enligt lagen om värdepappersmarknaden utlö­ser det allmänna förbudet mot insiderhandel skall vara ägnade atl väsentligt påverka aktiekursen. Vid lagens tillkomst anförde departementschefen följande: "En omständighet är ägnad att förändra kursen på aktierna i bolaget om del framstår som mycket sannolikt att elt tillkännagivande av omständigheten kommer alt driva kursen uppåt eller nedåt. Annorlunda uttryckt skall aktierna i bolaget, med beaktande av den icke offentliggjorda omständigheten, te sig under- eller övervärderade och det skall samtidigt kunna förutsättas att marknadens reaktion på omständigheten medför kursstegring eller kursfall. Det avgörande är alltså om en omständighet


 


erfarenhetsmässigt påverkar kursen då den offentliggörs. Om en kursför- Prop. 1990/91:42 ändring faktiskt inträffat som en följd av offentliggörandet av omständig­heten saknar däremot betydelse. Handel som företagits med kännedom om en i bolaget inträffad omständighet som framkallat en oväntad kurs­ändring kan alltså inte stå i strid mot förbudet i denna paragraf Om en kursrörelse uteblivit fastän en sådan framstått som mycket naturlig då affären företogs är situationen den omvända. Man kan dock utgå från atl överträdelse av förbudet i allmänhet inte beivras i sådant fall" (prop. 1984/85:157 S.89).

Enligt min mening är det, speciellt vid en utvidgning av insiderkretsen, naturligt att låta insiderregleringen omfatta all information och kunskap om icke offentliggjorda omständigheter som är ägnade alt väsentligt påver­ka kurssättningen på värdepapper som omfattas av förbudsregeln. Jag delar departementschefens ovan citerade uppfattning.

Kommittén har i sitt förslag bytt ut det i lagen om värdepappersmarkna­den använda ordet "ägnad" mot "kan" utan närmare förklaring. Svea hovrätt och riksåklagaren har pekat på den stora och oklara räckvidd bestämmelsen om förbud mot insiderhandel kan få om ifrågavarande brottsrekvisit är att omständigheten "kan" väsentligt påverka kursen. Jag delar remissinstansernas synpunkt.

Svea hovrätt pekar i sitt remissvar på alt det enligt kommitténs förslag, till skillnad från gällande rätt, inte krävs att omständigheter, som inte är avsedda att publiceras i årsredovisning, delårsrapport eller årsbokslut, "uppenbart" skall vara ägnade att väsentligt påverka kursen. Hovrätten hänvisar till vad departementschefen anförde vid lagen om värdepappers­marknadens tillkomst, nämligen atl det är naturligt alt ställa högre krav på händelsens karaktär för att den skall falla inom det straffbelagda området än för all informationsskyldighet enligt inregistrerings- eller OTC-kontrak-ten skall föreligga (prop. 1984/85:157 s.40). 1 bolagens kontrakt och avtal med fondbörsen anges all bolagen skall offentliggöra händelser och beslut som är av beskaffenhet att i inte oväsentlig grad påverka bilden av bolaget. Den straffbestämmelse jag föreslår har som rekvisit att omständigheten i fråga är ägnad att väsentligt påverka kursen. Därigenom ställs enligt min mening högre krav på händelsens karaktär inom det straffbara området än inom börsavtalens regler. Förslaget innebär en skärpning i förhållande till gällande rätt såtillvida atl samma krav på att en väsentlig kursförändring ska kunna förväntas gäller för alla som handlar med fondpapper och oavsett hur de icke offentliggjorda omständigheterna kan komma att of­fentliggöras. Enligl min mening är kravet på rättssäkerhet uppfyllt.

Bankinspektionen pekar på att det beträffande förestående offentliga erbjudanden i gällande lagstiftning inle ställs krav på väsentlig ändring av kursen. Kommitténs förslag innebär, enligt inspektionens tolkning, alt ett sådant krav införs. Emellertid måste i praktiken ett offentligt erbjudande om förvärv av aktier i etl aktiebolag för att ha framgång, innehålla ett priserbjudande som ligger väsentligt över dagskursen. Enligt min bedöm­ning så innebär lagförslaget därför i praktiken ingen förändring i förhållan­de till nuvarande lag.

Sammanfattningsvis innebär delta att insiderreglerna bör omfatta all        52


 


information om icke offentliggjorda omständigheter som är ägnade alt väsentligt påverka kurssätlningen på fondpapper och de övriga instrument som omfattas av regeln.


Prop. 1990/91:42


6.8 Anmälningsskyldighet

Mitt förslag: Personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag är skyldiga att anmäla eget och vissa närstående fysiska och juridiska personers innehav och ändringar i innehavet av aktier i bolaget. Aktieägare som äger minst tio procent av aktiekapitalet eller rösteta­let anses ha insynsslällning.

Anmälan skall göras till VPC, som skall föra insynsställningsre­gistret. Personer med insynsställning får inte ha sina aktier förval­tarregistrerade.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att fysiska personer med in­synsställning i avstämningsbolag och vars aktier är allmänt spridda skall göra anmälan till VPC om innehav av aktier i bolaget och ändringar i innehavet. De med insynsställning i övriga bolag skall enligt förslaget göra motsvarande anmälan till bankinspektionen. VPC skall vidarebefordra de förstnämnda anmälningarna lill inspektionen som, liksom för närvarande, för registret över personer med insynsslällning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget i huvudsak ulan erinran. Bankinspektionen föreslår i sitt remissvar bl.a. att det skall infö­ras en bestämmelse som anger att personer med insynsställning och dem närstående fysiska och juridiska personer skall ha sina aktier registrerade i eget namn. Bankinspektionen föreslår vidare alt anmälningsskyldighet även skall föreligga när en person med insynsställning lånar ut sina aktier. Sveriges Industriförbund, Svenska Handelskammarförbundel, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Sparbanksföreningen, Svenska Bank-JÖrenlngen och Sveriges Föreningsbankers Förbund vill inle att den som äger minst fem procent av akliekapilalel eller röstetalet i ett bolag skall anses ha insynsslällning.

Skälen för mitt förslag: Personer med insynsställning i akliemarknads­bolag har, med vissa undanlag, haft anmälningsskyldighet för sina innehav och ändringar i innehavet av aktier i bolaget sedan lagen (1971:827) om registrering av aktieinnehav infördes.


Anmälningsskyldighetens omfattning

Den bärande tanken bakom anmälningsskyldigheten är, förutom betydelse för kontrollen av förbudens efterlevnad, att den förmodas minska intresset för otillåten handel. Detta beror på att den som normalt har tillgång till intern bolagsinformation tvingas alt öppet redovisa sina och närslåendes affärer med aktier i det bolag vari han har insynsställning. Genom att fullgöra anmälningsskyldigheten kan dessa personer också värja sig mot


53


 


misstankar om obehörigt beteende. Del kan invändas att det är orealistiskt Prop. 1990/91:42 att tänka sig att en person med insynsställning självmant skulle anmäla brottsliga affärer. Den psykologiska funktionen av en anmälningsskyldig­het får emellertid inte underskattas. En underlåtenhet atl göra anmälan vid förändring av en anmälningspliktigs aktieinnehav kan anses utgöra indicium på att ett otillåtet handlande förekommit. En person som hävdar att han inte haft tillgång till icke offentliggjord information bör ha lättare att bli trodd om han anmält förändringen i föreskriven ordning än om han inte gjort del.

Värdepappersmarknadskommitlén har föreslagit en utvidgning av an­mälningsskyldigheten till all omfatta personer med insynsställning i aktie­bolag, vilkas aktier visserligen inle är noterade på Stockholms fondbörs men likväl är allmänt spridda. Kommittén föreslog samtidigt en ny lag — lagen om informationsskyldighet för aktiebolag med allmänt spridda ak­tier. Enligl denna lag skall ett bolags aktier anses vara allmänt spridda om de innehas av minst 200 ägare. Lagförslaget bereds för närvarande i finansdepartementet.

Jag har övervägt kommitténs förslag att låta anmälningsskyldigheten omfatta personer med insynsställning i aktiebolag med mer än 200 ägare. En sådan regel kan medföra svårigheter att bedöma vilka bolag som vid varje tillfälle omfattas av regeln. Etl annal alternativ är att låta anmäl­ningsskyldigheten omfatta personer med insynsställning i avstämningsbo­lag. En sådan avgränsning skulle medföra atl även vissa bolag med förhål­landevis liten ägarspridning skulle omfattas. Förbudet mot insiderhandel utvidgas i och för sig till all gälla alla bolag som emitterat fondpapper vilka handlas med på värdepappersmarknaden. Alt utvidga anmälningsskyldig­heten till atl omfatta samtliga personer och fondpapper skulle medföra en omfattande och resurskrävande hantering av uppgifter. Denna skulle san­nolikt inte medföra någon sådan reell förbättring av möjligheterna att be­kämpa olaglig insiderhandel som kan väga upp dessa olägenheter. Jag anser därför att den lämpligaste lösningen är att anmälningsskyldigheten även fortsättningsvis gäller personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag.

Bankinspektionen föreslår i sill remissvar all anmälningsskyldighet även skall föreligga när en person med insynsslällning lånar ut sina aktier i bolaget. Inspektionen har tagit blankningssituationen som exempel. En person med insynsställning som känner lill en icke offentliggjord negativ omständighet kan låna ut sina aktier i bolaget till en god vän för att ge denne möjlighet att tjäna pengar. Inspektionen pekar på att anmälnings­plikten utgör grund för en stor del av insiderbevakningen.

Aktiekontolagen (1989:827) kommer fr.o.m. den 1 januari 1991 att gälla för samtliga avstämningsbolag. Eftersom alla transaktioner, även i de fall utlåning sker för en blankningsaffär, med en persons aktier därefter kommer atl framgå av avslämningsregistret saknas anledning att införa anmälningsskyldighet för utlåning av aktier.

54


 


Bolagens uppgiftsskyldighet                                             Prop. 1990/91:42

Bolagens skyldighet att underrätta VPC om vilka personer som har in­synsställning är en förutsättning för att registreringen och tillsynsverksam­heten skall fungera effektivt. Däremot finns inte något skäl alt bolagen, som för närvarande, enligt lag själva skall vara skyldiga att föra en offentlig förteckning över personerna med insynsställning. Den som så önskar kan få kännedom om vilka aktieägare som har insynsställning i etl aktiemark­nadsbolag genom att vända sig till VPC.

Aktieägare

Kritik har framförts mot att aktieägare ingår i den krets som anses ha insynsställning i ett bolag. Denna kritik, som också anfördes vid lagen om värdepappersmarknadens tillkomst, grundar sig på likabehandlingsprinci­pen i aktiebolagslagen. Kritikerna menar att det finns inte skäl att utgå från att vissa aktieägare erhåller mer information än andra enbart på grund av att de har ett stort innehav. Föredraganden framhöll vid regelns tillkomst att bolag ibland måste kontakta stora aktieägare för att undersö­ka möjligheterna att genomföra förslag till viktigare beslul men att någon entydig gräns för när ett ägarinflytande skall anses uppkomma inte finns. Föredraganden fann emellertid att även fem procent i särskilda situationer kan ge betydande inflytande (prop. 1984/85:157 s. 35 O- Jag delar uppfatt­ningen att större aktieägare i vissa situationer får del av icke offentliggjord information som är kurspåverkande och därför bör anses ha insynsställ­ning.

Jag vill här åter aktualisera frågan om vid vilket gränsvärde aktieägare skall anses ha insynsställning enligt insideriagen och därmed vara skyldiga atl anmäla och offentliggöra sitt innehav och förändringar därav.

Avgörande för vilken gräns som bör väljas är frågan om när ett ägarinfly­tande skall anses uppkomma. I förarbetena till värdepappersmarknads-lagen påpekades (prop. s. 36) atl man i annan lagstiftning valt andra procenttal än fem procent. 1 lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. är gränsen för att förvärvstillstånd erfordras tio procent. Samma procenttal gäller för allmänna pensionsfondens fjärde och femte fondstyrelsers innehav av aktier vilken begränsning motiverades med all man bör slå vakt om AP-fondens karaktär som en i huvudsak kapitalförvahande institution (se bl.a. prop. 1987/88:167 s. 13). 1 annan lagstiftning har således tio procent ansetts vara en gräns som ger aktieäga­ren en sådan ställning att särskilda regler erfordras. Mot detta skall man emellertid ställa behovet av kontroll av insideriagens eflerievnad och marknadens intresse av information om större aktieägares köp och försälj­ningar.

Vad gäller det senare intresset kan anföras att Näringslivets börskom­
mitté har utfärdat en rekommendation rörande offentliggörande vid för­
värv av större aktieposter m. m., s. k. flaggningsregler, som börsbolag och
OTC-bolag enligt avtal är skyldiga att följa. Rekommendationen föreskri­
ver att den som uppnår eller överskrider tio procent antingen av rösterna
   55


 


eller kapitalel i ett börsbolag eller OTC-bolag skall anmäla detta till Stock- Prop. 1990/91:42 holms fondbörs och bolaget ifråga. Samma sak gäller om den gränsen underskrids genom överiåtelse. Aktieägare som innehar minst tio procent skall också göra sådan anmälan när han förändrar sitt innehav i bolaget med två procentenheter eller mer. Syftet med flaggningsreglerna är intres­set av information om förvärv av större aktieposter och förändringar av dessa innehav. EG har i ett direktiv motsvarande bestämmelser som tillgodoser samma syfte. EG-direktivet föreskriver att den som förvärvar eller avyttrar aktier i elt bolag och innehavet därigenom passerar gränserna 10 procent, 20 procent, 1/3, 50 procent eller 2/3 av samtliga röster, skall underrätta bolaget och behörig institution inom sju dagar. I frågan om en anpassning lill EGs regler på denna punkt avser jag att återkomma då övriga delar av kommitténs betänkande är färdigberedda.

När det gäller behovet av kontroll vill jag framhålla att en eventuell höjning av gränsen visserligen skulle medföra att färre aktieägare än för närvarande skulle vara skyldiga atl anmäla sina innehav. Man bör dock komma ihåg att vid misstanke om insiderbrott har åklagare och bankin­spektionen möjlighet att få insyn i den av VPC förda aktieboken och kan därigenom få uppgift om aktieägare även med mindre innehav. Jag har därför svårt atl se att en höjning skulle påverka en utredning om insider­brott.

Gränsen för när ett beaktansvärt inflytande för en aktieägare anses uppkomma har i annan lagstiftning ansetts gå vid tio procent och denna gräns är också accepterad som lägsta gräns för offentliggörande av aktiein­nehav. Här kan också framhållas all jag senare vid behandling av närslåen-debegreppel kommer att föreslå att gränsen för vilken ägarandel som skall anses så stor atl ekonomisk gemenskap i elt närslåendeförelag föreligger bör sällas till tio procent. Jag anser att gränsvärdet för när en aktieägare skall anses ha insynsställning och därmed anmälningsskyldighet bör sättas lill tio procent av röster eller kapital.

Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundel har i sitt gemensamma remissvar anfört att gränsvärdet för anmälningsskyldig­heten skulle kunna vara för aktier 500 stycken och för andra värdepapper fyra basbelopp utan alt syftet med anmälningsskyldigheten skulle förfelas.

De nuvarande gränserna 50 aktier resp. 10000 kronor har varit oföränd­
rade sedan införandet av lagen om värdepappersmarknaden. Jag delar den
uppfattning som då anfördes av departementschefen, nämligen att ut­
gångspunkt för gränsdragningen bör vara att anmälningsskyldighet inte
skall föreligga beträffande affärer av mindre omfattning (prop. 1984/85:
157 s. 50). Vid en jämförelse av börskurserna 1985 och 1990 kan konstate­
ras att grovt sett tenderar dessa atl hålla sig omkring 200-400 kronor per
aktie. Det finns naturiigtvis exempel på aktiekurser som fördubblats flera
gånger under dessa fem år men många aktier har också lägre kurs i dag.
Börsbolagen kan sänka börskursen genom t.ex. fondemission, nyemission
till underkurs och aktieuppdelning och gör ofta så för att hålla en för
handeln nominellt lämplig nivå på börskursen. Genomsnittligt sett är
emellertid värdet av 50 aktier i dag väsentligt lägre än vad det var för fem
år sedan. Mot samma bakgrund anser jag en affär på 10000 kronor vara en
56


 


förhållandevis och speciellt i dessa sammanhang liten affär. Mitt förslag     Prop. 1990/91:42 till förbud mot förvaltarregistrering påverkar också valet av gränsvärden. Vid ett övervägande av vad som får anses vara affärer av mindre omfattning och samtidigt som hänsyn bör las till mina övriga förslag i skärpande riktning finner jag 200 aktier resp. 50000 kronor vara lämpliga gränsvärden.

Revisorer

Kommerskollegiet påpekar i sitt remissvar att auktoriserade eller godkän­da revisorer enligt god redovisningssed skall avböja eller avsäga sig upp­drag i företag i vilkel han eller någon honom närstående fysisk eller juridisk person har intressen av det slag som lagförslaget avser. Med andra ord innebär revisors anmälan om aktieinnehav att han också är förpliktad alt avsäga sig revisionsuppdraget. Kollegiet framförde liknande synpunk­ter över förslaget till lag om värdepappersmarknaden. Departementsche­fen anförde då att det av 10 kap. 1—3§§ aktiebolagslagen (1975:1385) framgår all en revisor i ett bolag inte alltid behöver vara auktoriserad eller godkänd revisor och att således även annan än den som i särskild ordning förbundit sig att inle äga t.ex. aktier i del bolag han reviderar kan vara revisor i ett bolag som faller inom lagens ramar (prop. 1984/85:157 s.37 — 38). Jag delar denna uppfattning och anser alltså att revisorer bör anses ha insynsställning i sådana bolag.

Insiderregislret

Bankinspektionen för i enlighet med 25 § lagen om värdepappersmarkna­den register som innehåller anmälningar som gjorts enligt 10 § nämnda lag. Detta register innehåller således anmälningar gjorda av personer med in­synsslällning i akliemarknadsbolag. Uppgifterna rör deras eget och vissa närståendes innehav av aktier i bolaget och ändringar i innehavet. Uppgif­terna i registret är offentliga.

Det är angeläget att övervakningen av insiderlagstiftningens efterlevnad blir så verkningsfull som möjligt. En förutsättning för detta är att admi-nistrering av registret och även dess tillgänglighet för berörda myndigheter och allmänheten görs så effektiv som det går. Däri ligger alt del snabbt skall gå atl få information om vilka personer som har insynsställning i ett visst bolag. Dessa personers och deras närståendes innehav av aktier i bolaget och inträffade förändringar i innehavet skall också gå atl få fram.

En effektivisering av tillsynen över insiderreglernas efterlevnad kräver enligl min mening all registret förs så nära den mest innehållsrika informa­tionskällan i sammanhanget som möjligt. Jag har som framgått stannat för atl ålägga personer med insynsslällning i aktiemarknadsbolag anmälnings­skyldighet. Samtliga aktiemarknadsbolag har sina aktieböcker upplagda hos VPC. VPC är därför bäst lämpad att vara registerförande institution. Registret skall föras med automatisk databehandling. Registret bör som lagrådet föreslagit benämnas insiderregister.

Det är angeläget att klargöra vem som är registeransvarig enligt dala-    57


 


lagen (1973:289) för detta register. Det ankommer nämligen på denne Prop. 1990/91:42 bl. a. att ansvara för att inte otillbörligt intrång uppkommer i de registrera­des integritet (7 §), all föra en förteckning över registren (7 a §), att vidta rättelser i registren (8 §), att lämna vissa utdrag ur registren (10 §) och att lämna dalainspektionen de uppgifter om den automatiska dalabehand­lingen som inspektionen begär för sin tillsyn (17 §).

Enligl 1 § datalagen är den, för vars verksamhet registret förs, register­ansvarig för ett personregister om denne också kan påverka registrets innehåll. Registret kommer alltjämt att föras för att utgöra ett underiag för bankinspektionens tillsyn över atl reglerna i insideriagen följs. Registret kommer således att föras framförallt för bankinspektionens verksamhet. Förutom de som har anmälningsplikt enligt insideriagen kommer endast bankinspektionen atl kunna påverka innehållet i registret. Mot denna bakgrund överensstämmer det bäst med datalagens reglering att bankin­spektionen blir registeransvarig för insiderregislret.

Datalagens regler kommer att gälla för insiderregislret. Således kommer de registrerade att ha rätt till utdrag ur registret och den registeransvarige att ha skyldighet att rätta felaktiga eller missvisande uppgifter i registret. Föralt de registrerade skall kunna utöva den nämnda insynsrätten, vilken är av grundläggande betydelse för integritetsskyddet, och vid behov kunna begära rättelse av felaktiga eller missvisande uppgifter bör införas en skyldighet för bankinspektionen att på lämpligt sätt informera de registrerade om regist­ret.

I enlighet med lagens syfte att ge offentlig insyn i vissa värdepappersaffä­rer skall uppgifter ur registret liksom tidigare kunna erhållas av var och en.

Vid misstanke om överträdelse av reglerna om insiderhandel bör de upplysningar som behövs för en effektiv utredning kunna inhämtas av åklagare och bankinspektion förutom ur insiderregislret även ur övriga re­gister som förs av VPC. För att uppnå detta bör elt tillägg till aktiekontolagen (1989:827) göras som innebär att bankinspektionen och åklagare vid utred­ning av brott mol insideriagen har rätt alt få besked om nuvarande och tidigare innehåll på de konton som berörs av utredningen.

Dispensregel

Det bör, med den modernisering av registerföringen hos VPC genom
automatisk databehandling som kommittén pekar på i sitt betänkande,
finnas möjlighet att ge dispens från anmälningsskyldigheten. Om registre­
ring i insiderregislret av aktieinnehav och förändringar i innehavet i stället
kan ske automatiskt i samband med övriga registreringsåtgärder som sker
vid aktietransaktioner i avstämningsregistren hos VPC, saknas skäl att
kräva manuell anmälan från berörda personer. I lagrådsremissen anfördes
atl sådan automatisk registrering dock skulle kräva samtliga berörda regi­
strerades samtycke. Lagrådet har anfört att samtycke av samtliga berörda
registrerade inte förefaller motiverat och har anmärkt att en överföring inte
medför någon förändring av sekretesskyddet. Jag delar lagrådets uppfatt­
ning att sekretesskyddet är oförändrat även om uppgifter ur etl avstämning-
sregister läniuas lill insiderregislret med automatik. Det bör dock av aktie-
   58


 


kontolagen framgå att uppgifter från avstämningsregistren skall kunna ut-     Prop. 1990/91:42

lämnas till insiderregislret. En bestämmelse härom bör därför tas in i

aktiekontolagen.

Förvaltarregistrering

Förvaltarregistrering av aktier enligt 8 kap. aktiekontolagen (1989:827) innebär att en aktieägare är registrerad hos en auktoriserad förvaltare i stället för att vara införd i aktieboken som förs av VPC. Enbart förvalta­rens namn är således registrerat hos VPC som alltså saknar uppgifter om vem som är ägare till förvaltarregistrerade aktier. Dessa uppgifter och uppgifter om köp och försäljning av sådana aktier finns i förvaltarnas register. VPC gör var sjätte månad för samtliga avstämningsbolag en sammanställning över aktieägare som har mer än femhundra aktier. Den sammanställningen är offentlig. För närvarande är det inte tekniskt möjligt för VPC att ha direktkontakt med förvaltarnas register över ägarna till de förvaltarregistrerade aktierna.

Jag har tidigare i delta avsnitt som ett led i att effektivisera tillsynen av insiderreglerna föreslagit att VPC skall föra insiderregislret. Eftersom VPC redan har tillgång till uppgifter om äganderättsövergångar kan insiderregi­slret till största delen föras automatiskt. Detta kan däremot inle ske beträf­fande aktier som är förvaltarregistrerade. Personer med insynsställning som har sina aktier förvaltarregistrerade måste alltså själva med post anmäla gjorda transaktioner. Uppdateringen av insiderregislret kommer därför att ske med viss tidsfördröjning. Ett sätt att undvika detta kan vara atl inte tillåta personer som är anmälningsskyldiga att ha sina aktier förvaltarregi­strerade. Insiderregislret skulle därmed innehålla de dagsaktuella uppgif­terna om aktieägarna och gjorda transaktioner. Detta skulle avsevärt un­derlätta ett snabbi och effektivt utredningsförfarande vid misstanke om insiderbrott.

Kommittén har också diskuterat denna fråga men inte funnit anledning att föreslå en sådan skyldighet till direktregistrering. Kommittén har pekat på att det i framtiden sannolikt kommer alt finnas tekniska lösningar som möjliggör för VPC att via VP-registret ha direktkontakt med de register som förvallarna har för förvaltarregistrerade aktier. Jag anser däremot alt i valet mellan att effektivisera insiderövervakningen eller avvakta den tek­niska utveckling som möjliggör direktinsyn i förvaltarnas register, övervä­gande skäl talar för det första alternativet. Jag föreslår därför all det i insideriagen tas in en bestämmelse som inte tillåter personer med insyns­ställning att ha sina aktier förvaltarregistrerade.

59


 


6.9 Tillsynen


Prop. 1990/91:42


Mitt förslag: Bankinspektionen övervakar efterlevnaden av bestäm­melserna i insideriagen. När någon är skäligen misstänkt för brott mot insiderreglerna skall anmälan göras till åklagare. Kravet på åtalsmedgivande från bankinspektionen tas bort.


Kommitténs förslag: Kommittén har inte föreslagit någon förändring i förhållande till nu gällande rätt.

Remissinstanserna: Svea hovrätt och Stockholms universitet, juridiska fakultetsnämnden anser att det ur rättsbildningssynpunkt inger betänklig­heter atl bankinspektionen får beslutanderätt i åtalsfrågor rörande insi­derbrott. Hovrätten föreslår att de s. k. eko-åklagarna tilldelas beslutande­rätten i åtalsfrågor och att bankinspektionens roll inskränks till att lämna biträde under förundersökningen. Bankinspektionen betonar att utred­ningar av insiderbrott är en udda uppgift i förhållande till inspektionens övriga uppgifter och alt utredning av brott normalt är en polis- och åklagaruppgifl. Emellertid skulle det enligt inspektionen försvåra det nu snabbt ökande internationella samarbetet om ansvaret för insiderbevak­ningen i Sverige skulle läggas utanför tillsynsmyndigheten. Riksbanken betonar risken att tillsynen över insiderhandeln stör bankinspektionens traditionella tillsyn av kreditinstituten. Riksbanken ser som en lösning att s.k. eko-åklagare svarar för handläggningen av insiderfrågor. Stockholm Jöndbörs betonar vikten av att marknadsplatsernas kursövervakning enga­geras i kontrollen av insiderreglerna. Riksåklagaren betonar att åklagarna i utredningsarbetet vid misstänkta insiderbrott har ett uttalat behov av en nära samverkan med tillsynsorganet. Han utgår från att värdepappers­marknaden i allt väsentligt kommer att stå under tillsyn av etl särskilt organ, som bl.a. har till uppgift att anmäla överträdelser till polis och åklagare och i övrigt biträda vid förundersökningar. Polis och åklagare kan enligl riksåklagaren inte annat än undantagsvis själva ta initiativ lill och genomföra utredningar av överträdelser på del aktuella området. Normalt måste sakkunnigt biträde anlitas.

Skälen för mitt förslag: Bankinspektionen utövar tillsyn över aktörer och institut på värdepappersmarknaden. Bland tillsynsobjekten ingår fond­kommissionärer, banker, Stockholms fondbörs, fondbolag och VPC. Bankinspektionen har dessutom utövat tillsyn över insiderreglernas efter­levnad alltsedan tillkomsten av den första lagstiftningen med syfte all motverka otillåten insiderhandel.

I sin nuvarande roll som tillsynsmyndighet enligt lagen om värdepap­persmarknaden följer bankinspektionen kontinuerligt vad som rapporte­ras i massmedia om marknaden och försöker finna händelser eller omstän­digheter som kan tyda på att otillåten insiderhandel har förekommit. Även information från bolagen följs upp. Stockholms fondbörs anmäler miss­tänkta förhållanden som kan iakttas vid dess marknadsövervakning. Detta är särskilt vanligt i samband med offentliga uppköpserbjudanden.

När något inträffat som kan tyda på otillåten insiderhandel gör bankin-


60


 


spektionen en analys av om händelsen är sådan att handelsförbud gällt. Prop. 1990/91:42 Om inspektionen finner atl delta varit fallet görs en utredning om insider­handel faktiskt förekommit. Försl kontrolleras om någon anmälan gjorts till insynsställningsregistret. Kursutvecklingen och omsättningsvolymen tiden före offentliggörandet kontrolleras. Har omsättningen ökat kraftigt sker samråd med Stockholms fondbörs om vad som kan ligga bakom kursutvecklingen.

Bankinspektionen får om det finns anledning anta atl insiderhandel förekommit bedriva viss utredande verksamhet. Inspektionen får begära in uppgifter bl.a. från inblandade bolag och i samband med utredningar om offentliga erbjudanden från dess anställda, från fondkommissionärer och från andra som misstänks ha utnyttjat otillåten information i sin handel. Utredningen avslutas med en bedömning av om ärendet skall överiämnas till åklagaren. Detta kan ske genom åtalsanmälan eller genom anmälan för vidare utredning.

För närvarande inleder åklagare försl efter anmälan från bankinspektio­nen förundersökning rörande insiderbrott. Åklagare har då de möjligheter rättegångsbalkens regler ger att bedriva förundersökning och kan därvid anlita biträde av polismyndighet. Åklagares uppgifter brukar sammanfatt­ningsvis anges vara att bedriva förundersökning, besluta i fråga om åtal och föra talan i domstol. Det ligger ingen spanings- eller övervakningsupp­gift på åklagare. Förundersökning skall enligt huvudregeln inledas så snart det på grund av angivelse eller annat skäl finns anledning anta att brott som hör under allmänt åtal förövats. Innan förundersökning inleds kan åklagaren i normalfallet bedriva förutredning för att få grundmaterial för att fatta beslut om inledande av förundersökning. Detta blir emellertid inle aktuellt i de fall då åtalsanmälan krävs av annan myndighet såsom är fallet vid insiderbrott.

Stockholms fondbörs har en särskild enhet för marknadsövervakning med uppgift att vaka över kursutvecklingen. Enheten har ett nära samarbe­te med bankinspektionen. Enheten använder sig av ett datoriserat program för att få kännedom om större kursrörelser. Om kursen på elt bolags aktier avviker mer än fem procent från föregående dag eller om betalkurserna ändras lika mycket under dagen noteras avvikelsen på en lista. Fondbörsen söker till en början efter naturiiga förklaringar lill kursavvikelsen genom all studera marknadsförhållandena och informationen från bolagen. Vida­re kan från börsmedlemmar begäras besked för vems räkning affärerna utförts. Finns inte någon naturiig förklaring trots gjorda undersökningar, översänds materialet till bankinspektionen.

Bankinspektionen sänder kontinuerligt kopior på vissa anmälningar om affärer som gjorts av personer med insynsställning till fondbörsen. Efter­som endast anmälningar av affärer som kan ha betydelse för marknaden är intressanta har den ursprungliga mtinen med att sända alla anmälningar till fondbörsen övergetts.

Handeln med oplioner och terminer vid Stockholms Optionsmarknad
OM Fondkommission Aktiebolag (OM) är inte föremål för sådan kurs­
övervakning som sker vid Stockholms fondbörs. Inte heller förekommer
någon kursövervakning på penning- och obligationsmarknaden.
                 61


 


Enligt gällande rätt skall personer med insynsställning i aktiemarknads-     Prop. 1990/91:42 bolag fullgöra sin anmälningsskyldighet genom att skriftligen anmäla sina aktieinnehav och förändringar däri till VPC. Senast dagen efter det att anmälan mottagits av VPC skall den skickas vidare till bankinspektionen och bolaget.

Ett begränsat antal brott mot insideriagstiftningen har hittills upptäckts i Sverige. Två strafförelägganden för brott mot registreringsplikten utfärda­des med stöd av den gamla lagen om registrering av aktieinnehav. Efter värdepappersmarknadslagens ikraftträdande har ett tjugotal personer dömts för brott mot reglerna om anmälningsskyldighet. Bankinspektionen har mer ingående undersökt cirka fyrtio misstänkta fall av otillåten insi­derhandel. Flertalet av dessa har avsett fall av offentliga erbjudanden och några det allmänna förbudet. Bankinspektionen har till åklagaren över­lämnat omkring 20 ärenden för vidare utredning. Hittills har endast två personer dömts för brott mot förbudsreglerna. Enbart en lagakraftägande dom föreligger för närvarande. Att inte fler personer lagförts för brott-mot handelsförbudel beror till viss del på de stora bevissvårigheter som föreligK ger vid utredningen av dessa brott. Det får också antas bero på att upp­täcktsrisken är liten.

En effektiv övervakning ökar möjligheten att snabbt upptäcka misstänkt insiderhandel. Denna effektivitet beror till stor del på graden av genomlys­ning av marknaden och på snabbheten i reaktionssystemen. Genom den utvidgning av regleringen av insiderhandel som jag föreslår kommer fond­papper och ytteriigare ett antal finansiella instrument alt beröras av lag­stiftningen. Många personer som kan begå insiderbrott kommer inte nöd­vändigtvis att ha någon naturlig kontakt med emittenten av det värdepap­per den brottsliga transaktionen avser. Insiderbrott blir ett brott som inte enbart den lilla krets av personer som har insynsställning i aktiemarknads­bolag kan straffas för utan även andra som missbrukar icke offentliggjord kurspåverkande information kan fällas lill ansvar för sådant brott. Detta innebär ökade krav på en effektiv tillsyn och övervakning. Vidare är det av största vikt att utredningen påbörjas omedelbart när misstanke om insi­derbrott uppkommer. Dessa krav gäller inle enbart för aktiemarknaden utan också för options- och terminsmarknaden samt för penning- och obligationsmarknaden.

Värdepappershandeln har internationaliserats under senare år. För den insiderhandel som företagits utomlands gäller reglerna i 2 kap. brottsbal­ken om tillämpligheten av svensk strafflagstiftning och svensk domstols behörighet i brottmål. Internationaliseringen innebär all stora krav måste ställas på tillsynen av insiderreglerna även vid denna handel.

Sammanfattningsvis kan sägas att tillsynen över insiderreglernas efter­
levnad bör bedrivas på elt sätl som medför så stor genomlysning av
marknaden som möjligt. Därmed menar jag alt de förbudsgrundande
omständigheterna på marknaden bör upptäckas när de inträffar. De upp­
lysningar som behövs för att bedöma vad kursrörelserna beror på skall
också kunna inhämtas snabbi. Misstänkta insiderbrottslingar skall däref­
ter snabbt identifieras och den aktuella gärningen utredas. Visar del sig då
all brottsmisstankar föreligger bör lagföring ske.
                                     62


 


Hur bör då tillsynen över insideriagen organiseras och hur bör den Prop. 1990/91:42 bedrivas? Bankinspektionen har genom sin ställning som tillsynsmyndig­het för alla institut på värdepappersmarknaden en god inblick i vad som händer på marknaden och tillgång lill en helhetsbild som få andra kan erhålla. Vidare deltar bankinspektionen, som jag behandlar utförligare i avsnittet om sekretess, i internationellt samarbete på lillsynsområdet. Della är omständigheter som måste vägas in vid bedömningen av hur tillsynen bör organiseras.

Inom åklagarväsendet finns en kompetens och erfarenhet av brottsut­redningar och av de arbetsmetoder som kan anses erforderliga för att utreda den typ av brott som nu är aktuell. Del skulle kunna övervägas att utöka åklagarens roll när del gäller utredning av insiderbrott till atl omfat­ta en större del av brottsutredningen än för närvarande. Även den del av bankinspektionens löpande bevakning av marknaden som är inriktad på atl finna insiderbrott skulle med en mer polisiär inriktning kunna läggas på åklagare. Delta skulle också innebära att den kunskap om värdepappers­marknaden som erfordras för en sådan roll måste tillföras åklagarväsendet. En utökad åklagarroll innebär att åklagarväsendet måste tillföras ytteriiga­re ekonomiska resurser. Justitiedepartementet har inlett en översyn av åklagarväsendet. Syftet är all möta den allmänt ökande arbetsbelastningen inom åklagarväsendet genom att renodla åklagarnas arbete och göra förun­dersökningen mer effektiv.

Stockholms fondbörs tidigare i detta avsnitt nämnda kursövervakning grundar sig på 22 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs. Det är börs­styrelsens uppgift atl vaka över att handeln inte strider mot lagstiftning eller god affärssed samt att felaktigheter i kursbildning i görligaste mån hindras. Börsstyrelsens marknadsövervakning har således till stor del en annan upp­gift än att finna kriminaliserade förfaranden. Det råder emellertid inga tvi­vel om att börsens marknadsövervakning har stor betydelse för insiderbe­vakningen. Börsslyrelsen har under de senare åren avsatt ökade resurser för kursövervakning och har sagt sig vara beredd atl fortsättningsvis höja am­bitionsnivån när det gäller marknadsövervakning.

Börsbolagen och OTC-bolagen har enligt inregistreringskonlraktel resp. OTC-avlalel informationsskyldighet i förhållande till börsen. 1 sin kurs­övervakning sammanställer börsen en stor mängd redan offentliggjord information, som är av betydelse för utredning av brott mot insiderregler­na. Det gäller bl.a. marknadens kursutveckling, elt visst bolags kursut­veckling och en akties betalkurs viss dag. Dessa informationskällor i kom­bination med den tekniska kursövervakningen gör att tecken på att en otil­låten handel förekommit i många fall först visar sig på börsen.

Enligt 23 § lagen om Stockholms fondbörs skall emitlenl, börsmedlem och börsombud lämna börsstyrelsen de upplysningar den anser sig behöva för att uppfylla sina skyldigheter enligt lagen. Därigenom har börsstyrelsen rätt att i detta skede identifiera slutkund vid behov. Av de sekretessbestämmelser som gäller i börsens förhållande till bolagen följer att uppgift som börsen fått från ett bolag med förbehåll om tystnadsplikt inle får lämnas ul utan bola­gels medgivande. Det får emellertid antas att det oftast ligger i bolagens

63


 


intresse alt lämna ut de uppgifter som kan behövas vid en utredning av     Prop. 1990/91:42 misstänkt överträdelse av insiderreglerna vid handel med bolagets aktier.

VPC har enligt mitt lagförslag ålagts alt föra insiderregislret. 1 den upp­giften ingår alt se lill att anmälan som skall registreras är fullständig. Däri liggeratt formella felaktigheter som upptäcks vid registreringen skall påtalas till den anmälningsskyldige som bör ha möjlighet atl vidta rättelse. Det torde förutsätta att uppgiftlämnaren vid utebliven rättelse anmäls för lag­föring. Andra uppgifter av tillsynskaraklär får anses vara främmande för VPC.

Vid tillkomsten av lagen om värdepappersmarknaden, varvid bankin­spektionens tillsynsfunktion utökades, uttalade departementschefen vid behandlingen av tillsynsfrågan (prop. 1984/85:157 s. 53) att det inle kan anses lämpligt att lägga tillsynsplikten av en straffrättsligt sanktionerad lag hos elt från staten frislående organ, även om det, såsom är fallet med fondbörsen, har starka offenlligrättsliga inslag. Jag kan instämma i delta. Det innebär alt av de ovan diskuterade alternativen enbart bankinspektio­nen eller åklagaren kan komma ifråga som ansvarig för tillsynen över insiderhandeln. 1 valet mellan dessa talar det mesta för all bankinspektio­nen med hänsyn lill sin nuvarande roll är den mest lämpliga atl utöva tillsyn över insideriagen. Bankinspektionen har lill stor del hittills arbetat med konventionella metoder. Information har i stor omfattning inhämtats genom skriftväxling. Den tekniska utveckling som på senare år skett på kommunikationsområdet bör kunna tas till vara för all underlätta inhäm­tande av information.

Möjlighet finns även att skapa en helt ny myndighet med uppgift att bevaka värdepappersmarknaden. Regeringen har beslutat tillkalla en sär­skild utredare att utreda bank- och försäkringsinspektionernas verksamhet (Dir. 1990:12). Förslag bör enligt utredningsdirektivet lämnas senast i december 1990.1 avvaktan på della bör enligl min mening bankinspektio­nen vara ansvarig för tillsynen över insiderreglernas efterlevnad.

Som framgått tidigare anser jag att kravet på ålalsmedgivande från bank­inspektionen bör tas bort. Elt effektivt samarbete bör kunna fungera mellan bankinspektionen, åklagarmyndigheten och fondbörsen, där deras olika kompetens kan utnyttjas till fullo. Formerna för delta samarbete bör kunna utarbetas informellt utan närmare författningsstöd. Åklagare bör överta ansvaret för utredningen i och med att någon är skäligen misstänkt. Delta bör kunna leda till en snabbt påbörjad brottsutredning. Därvid kan tvång­smedel utnyttjas vid behov. Bankinspektionen bör ha kvar sin frågerätl även efter det atl åklagaren övertagit ansvaret för utredningen. Bankinspektionen och åklagaren skall kunna laga efter läglighet i varje enskilt fall och därvid kunna samråda om huruvida vissa uppgifter lämpligen skall utföras av bankinspektionen trots alt åklagaren har inlett förundersökning. Del får dock inte råda någon tvekan om att det i detta skede är åklagaren som är förundersökningsledare enligt rättegångsbalken och ansvarig för utred­ningen. Ansvaret för förhör och liknande åtgärder av förundersökningska­raktär åvilar således åklagaren.

Samarbetet mellan åklagare och bankinspektionen bör i det enskilda
fallet inledas senast när del konstaterats att en person är skäligen misstänkt
    64


 


för ett brott mot insideriagen. Inget bör emellertid hindra informellt sam­råd i ett tidigare skede. Börsen bör, i det fall den upptäckt ett misstänkt brott, meddela bankinspektionen detta och om någon person är misstänkt även åklagarmyndigheten. Det får förutsättas att de två berörda myndig­heterna då kan ställa resurser till förfogande för en gemensam genomgång av omständigheterna. Att åklagare är inkopplad i utredningen i ett tidigt skede medför bl.a. atl en misstänkt person kan hämtas till förhör utan kallelse och att husrannsakan kan ske. Detta innebär att ett överrasknings­moment införs i utredningen.

För att uppnå största möjliga effektivitet bör börsens kursövervakning även i fortsättningen utnyttjas vid tillsynen av insiderreglernas efterlev­nad. Liknande kursövervakning bör kunna anordnas på andra marknads­platser, t.ex. hos OM där handel med optioner och terminer organiseras och hos den nya obligationsbörs som är under utveckling i Stockholms fondbörs regi. Naturligtvis bör omfattningen av den löpande övervakning­en anpassas till varje marknadsplats unika förhållanden, karaktär och volymen på den handel som bedrivs där. Det torde få ankomma på bankinspektionen som tillsynsmyndighet enligt insideriagen atl med varje marknadsplats komma fram till en lämplig organisation av kursövervak­ningen. En av övervakningens viktigaste funktioner bör vara alt snabbt få kännedom om onaturiiga kursrörelser eller misstänkta förfaranden vilket då bör leda till en utredning om misstänkt insiderbrott.

1 fall som saknar betydelse för allmänhetens förtroende för värdepap­persmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till ansvar. Sådana fall bör, vilket behandlas i specialmotiveringen till 21 §, inte heller lämnas till åklagaren.


Prop. 1990/91:42


6.10 Straff

Mitt förslag: Straffet för insiderbrott skärps avsevärt och är böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt skall dömas till fängelse lägst sex månader och högst fyra år. För grov oaktsamhet skärps straffmaximum till fängelse ett år.


Kommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag frånsett atl kom­mittén som straffmaximum för grov oaktsamhet föreslagit fängelse sex månader.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i påföljdsdelen tillstyrker en straffskärpning.

Skälen för mitt förslag: Alla som agerar på värdepappersmarknaden skall kunna utgå från att information om icke offentliggjorda omständig­heter inte missbrukas för insiderbrott. Det är av stor vikt att förtroendet för marknadens funktionssätt inte skadas. Under senare tid har synen på insiderbrott skärpts och detta gäller inte minst i internationella samman­hang. Brottet har därför ett högt straffvärde och straffbestämmelserna vid överträdelse av de uppställda förbuden bör skärpas avsevärt.


65


5    Rik.sdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42


6.11 Sekretess


Prop. 1990/91:42


Mitt förslag: Absolut sekretess skall gälla i tillsynsverksamhet enligt insideriagen för sådana uppgifter om enskildas personliga och eko­nomiska förhållanden som har lämnats från utlandet till Sverige med stöd av ett med främmande stat eller mellanstatlig organisation slutet avtal, som har godkänts av riksdagen.

De bestämmelser som finns i 14 kap. 1 — 3 §§ sekretesslagen om begränsning i sekretessen mellan olika myndigheter i Sverige får inle tillämpas i den mån det skulle strida mot avtalet.

Sekretess skall gälla i tillståndsgivning och tillsynsverksamhet en­ligt lagen om värdepappersfonder.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén har emellertid, i stället för att föreslå att de sekretessbrytande reglerna inte skall tillämpas i strid med internationellt avtal, valt en annan lösning. Kommittén har föreslagit att sekretessen skall brytas enligt 14 kap. 2§ endast om misstanke föreligger om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straffan fängelse i två år. En sådan regel skulle leda till en i stort seit absolut sekretess. Den skulle också leda till den olägenheten att de inhämtade uppgifterna inte skulle kunna utnyttjas för avsett ändamål, nämligen utredning och lagföring av brott, som i och för sig är allvarliga men som inte är belagda med en minimipåföljd av fängelse i två år.

Remissinstanserna: Bankinspektionen och riksåklagaren pekar på att 8 kap. 5 § sekretesslagen enbart sekretessbelägger uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som på begäran lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter. Bankinspektionen och riksåkla­garen föreslår att det i lag slås fast att sekretess gäller för uppgifter i pågående insiderundersökningar om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten kan skadas om uppgiften röjs. Bankinspektionen påpekar också det angelägna i att sekretesslagen kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt att sekretessbelägga uppgifter som bankinspektionen erhåller från utländska myndigheter.

Skälen för mitt förslag:

Sekretess i utredande verksamhet


I 8 kap. 5 § andra stycket sekretesslagen föreskrivs att sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet som består i övervakning enligt lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden. Den gäller för sådan uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäller sekretessen endast om denne kan kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs. Detta förutsätter emellertid att sekretess inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

Uppgift som lämnats ulan begäran eller av någon som inte är skyldig att lämna den är offentlig.

Med enskild avses såväl fysisk som juridisk person.


66


 


Presumtionen är sålunda den att offentlighet skall föreligga. I fråga om     Prop. 1990/91:42 uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Syftet med bestämmelsen är att skydda de uppgifter som lämnas i samband med att bankinspektionen utnyttjar sin frågerätt enligt 24 § lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.

Den nämnda sekretessbestämmelsen har medfört vissa problem för bankinspektionen. Den har bl.a. kommit att medföra att bankinspektio­nen i vissa fall ansett sig vara förhindrad atl utnyttja sin frågerätt på ett tillfredsställande sätt. Viss information som är nödvändig alt uppge för att ställa en fråga har varit sekretessbelagd. I andra sammanhang har informa­tion som det finns utredningsinlresse atl icke offentliggöra enligt lag varit offentlig.

Jag föreslår att den personkrets som omfattas av insiderreglernas til­lämpningsområde skall utvidgas avsevärt. Bankinspektionens behov av att kunna utnyttja sin frågerätt på ett effektivt sätt framstår, med den effek­tivisering av utredningsförfarandet vid misstänkta insideraffärer som jag föreslår, som om möjligt än mer angeläget än tidigare. Detta trots att frågerätten inte är att jämställa med en förundersökning i brottmål utan enligt lagförslaget till stor del har till syfte att förbereda eller komplettera och bistå denna.

1 1 kap. 5 § sekretesslagen föreskrivs en möjlighet för myndighet att lämna ut sekretessbelagd uppgift om det är nödvändigt för att den utläm­nande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Värdepappers­marknadskommitlén har ansett att bestämmelsen, även med en restriktiv tolkning, ger möjlighet för bankinspektionen att lösa de sekretessproblem som kan vara förknippade med utnyttjande av frågerätlen vid insiderun­dersökningar. Detta avser de fall då bankinspektionen har behov av att offentliggöra en annars sekretessbelagd uppgift. Enligt förarbetena till nämnda lagrum måste det många gånger ligga inom myndighets verksam­het att se till att misstanke om brott blir utredd. Så är exempelvis fallet när misstanke om skattebedrägeri uppkommer hos taxeringsmyndighet. Jag delar kommitténs uppfattning att någon särskild lagstiftning inte behövs.

Kommittén har även diskuterat om det kan finnas etl behov av att hemlighålla uppgifter lill skydd för ett utredningsintresse. Vid insamlande av material i bankinspektionens utredande verksamhet kan det framkom­ma uppgifter som ar av känslig natur.

Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess för bl.a. uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål och åklagarmyndighets, polis­myndighets, tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Detta gäller om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.

Motsvarande sekretess gäller i annan myndighets verksamhet för att biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, tullmyndighet eller kustbevak­ningen med att uppdaga, utreda eller beivra brott.

Bestämmelsen tar hänsyn till intresset av att förebygga och beivra brott.
Myndighet som går åklagare eller polis till hända i brottsbekämpande verk­
samhet skall vara underkastad sekretess lill skydd för spaning och utredning.
    67


 


Till följd härav kan, om skaderekvisitet är uppfyllt, sekretess upprätthållas     Prop. 1990/91:42 för t. ex. myndighels utredning till grund för åtalsanmälan och utlåtande av vetenskapligt laboratorium. Delta kan gälla även innan uppgifterna kommit åklagare eller polis till del (prop. 1979/80:2 Del A s. 140).

Kommittén har funnit all bestämmelsen på ett tillfredsiällande sätt torde skydda de uppgifter som bankinspektionen kan komma att överlämna till åklagare om beslut lämnas om ålalsmedgivande.

Bankinspektionen delar inte kommitténs bedömning och föreslår för sin del alt del införs en möjlighet för inspektionen alt sekretessbelägga uppgif­ter till skydd för etl utredningsintresse. Skälet härtill är att när en under­sökning inleds vet inle inspektionen om ärendet kommer alt överlämnas lill åklagarmyndigheten eller inte.

Ändamålet med inspektionens tillsynsverksamhet är att kontrollera reg­lernas eflerievnad och upptäcka eventuella överträdelser. De sanktioner som står till buds vid brott mol insiderreglerna är alla straffrättsliga. Vid upptäckt av brott skall anmälan lill åklagare göras. Enligl min uppfattning bör uppgifter i bankinspektionens insiderutredningar kunna sekretessbe-läggas enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen under förutsättning att det kan antas atl syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Jag delar därför kom­mitténs uppfattning och finner den av inspektionen föreslagna bestämmel­sen inte vara nödvändig. De frågor om ytterligare sekretess hos bankin­spektionen som inspektionen tar upp i sitt yttrande får övervägas i annat sammanhang.

Sekretess i internationellt samarbete

1 många av de avtal som Sverige ingår med andra stater på olika områden finns klausuler om utbyte av uppgifter mellan länderna. Ofta finns i dessa avtal också bestämmelser om hur ett land skall behandla den information som erhålls enligl avtalet. Det kan gälla t. ex. sekretess.

Det ökade inlernalionella samarbetet mellan olika länders tillsynsmyn­digheter för värdepappersmarknaden har väckt den nu aktuella frågan om bankinspektionens möjligheter alt garantera all handlingar och uppgifter som myndigheten erhållit från utländsk myndighet får samma sekretes­skydd hos bankinspektionen som hos den utlämnande myndigheten.

I flera EG-direktiv inom det finansiella tjänsteområdet förekommer regler för de nationella tillsynsorganen och om sekretess hos dessa organ. Reglerna har vanligtvis följande innebörd. Personer som är eller har varit anställda vid ett tillsynsorgan skall vara underkastade tystnadsplikt beträf­fande all information som de fått del av i sin tjänst, såvida annat inte anges i lag.

Tystnadsplikten skall inte hindra det informationsutbyte som förutsätts
skall äga rum mellan medlemsländernas tillsynsorgan. Utbyte av informa­
tion får därför ske oberoende av lystnadsplikten. Etl tillsynsorgan som
mottar sekretessbelagd information från ett annal lands tillsynsorgan skall
dock se till att sekretessen för dessa uppgifter består. Den mottagna infor­
mationen får heller inte användas till annat än vad som behövs för att
       68


 


tillsynsorganet skall kunna fullgöra sina uppgifter. 1 vissa undanlagsfall får Prop. 1990/91:42 emellertid mottagen konfidentiell information yppas. Dels gäller undantag när det inom ramen för ett straffrättsligt reglerat förfarande föreligger en skyldighet alt lämna ul uppgiften. Dels får den mottagna informationen yppas i processammanhang, om någol av lillsynsorganets beslut har över­klagats eller på annat sätt blivit föremål för rättslig åtgärd.

Vad gäller utbyte av sekretessbelagd information med tillsynsorgan i icke-medlemsländer kan nämnas att det i 1990 års direktivförslag om invesleringsljänsler på värdepappersområdet (COM(89) 629 final - SYN 176) finns en regel som tillåter EG-länderna atl träffa överenskommelser härom. En sådan överenskommelse får dock endast träffas om den sekre­tess som föreskrivs i direktivet kan garanteras av icke-medlemslandet.

Sekretessfrågan har för bankinspektionens del bl. a. aktualiserats i sam­band med Europarådets konvention om insiderhandel. 1 inspektionens yttrande till regeringen över Sveriges anslutning till den av Europarådet antagna konventionen om insiderhandel har inspektionen framhållit det angelägna i atl den för inspektionen gällande sekretessbestämmelsen i 8 kap. 5 § sekretesslagen kompletteras med en möjlighet att sekressbelägga information som erhållits från andra utländska myndigheter och organ. Innan så sker anser inspektionen i sitt yttrande att del är nödvändigt att göra förbehåll mot vissa bestämmelser i konventionen som säger att myn­dighet som erhåller uppgifter är bunden av den sekretess som gäller hos den utländska myndighet som lämnat uppgiften.

Frågan om Sveriges möjligheter att med andra stater ingå avtal som reglerar utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan länderna behandlades av dåvarande chefen för justitiedepartementet i samband med alt absolut sekretess infördes för uppgifter från utlandet i beskattnings- och indriv­ningsverksamhet (9 kap. 3 § sekretesslagen). Departementschefen konsta­terade då att man för att uppnå en tillräckligt sträng sekretess för uppgifter som härrör från utlandet kan vara hänvisad till att dels föreskriva om se­kretess utan skaderekvisit, dels i klarhetens intresse göra undantag från tillämpligheten av i varje fall 14 kap. 2 § sekretesslagen, om och i den ut­sträckning det skulle strida mot ett internationellt avtal som Sverige är bundet av och som inte tillåter sådant uppgiftslämnande som avses i para­grafen. För ait del inte skall leda till några missförstånd bör i tydlighetens intresse även 14 kap. 1 och 3 §§ tas med i en sådan undantagsregel (prop 1987/88:41 s. 14f f).

En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretessla­gen. Uppgift som är sekretessbelagd enligt sekretesslagen får enligt bestäm­melsen inte lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisa­tion i annat fall än om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighe­tens prövning står klart alt det är förenligt med svenska intressen atl uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga orga­nisationen.

Bestämmelsen öppnar möjlighet för bankinspektionen atl medverka vid     69


 


utbyte av sekretessbelagda uppgifter med utländska tillsynsmyndigheter.     Prop. 1990/91:42 Ett sådant utbyte måste anses vara en av förutsättningarna för att bankin­spektionen skall ha möjlighet atl på ett tillfredsslällande sätl medverka i ett internationellt tillsynsarbete.

Regeringen har bemyndigat bankinspektionen att ingå en överenskom­melse med de andra nordiska ländernas tillsynsmyndigheter om principer för samarbete på värdepappersmarknaden. Överenskommelsen innebär att de berörda tillsynsmyndigheterna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige på ömsesidig basis skall bistå varandra med uppgifter och handlingar med anknytning till värdepappersmarknaden.

Enligt överenskommelsen skall varje tillsynsmyndighet, om det är till­åtet enligt landels lagstiftning, på begäran av någon av de andra tillsyns­myndigheterna lämna uppgifter och handlingar som myndigheten har tillgång till eller som det är möjligt för myndigheten att med rimliga ansträngningar och kostnader inhämta. Tillsynsmyndigheterna skall vida­re verka för att, så långt del är möjligt, undanröja eller minska de hinder som kan finnas för att lämna information och uppgifter enligt överens­kommelsen.

Vad avser frågan om sekretess vid överlämnande av uppgifter eller handlingar enligt överenskommelsen gäller alt uppgifter eller handlingar som är sekretesskyddade hos den myndighet som lämnar dem kan över­lämnas endast i den omfattning uppgifterna eller handlingarna får motsva­rande sekretesskydd hos den myndighet som mottager uppgifterna eller handlingarna. Beträffande de uppgifter och de handlingar som överlämnas enligt överenskommelsen tillämpas i övrigt de sekretessbestämmelser som gäller hos den tillsynsmyndighet som mottagit uppgifterna eller handling­arna.

Regeringen har även bemyndigat bankinspektionen alt ingå samarbels­avial med den brittiska tillsynsmyndigheten Securilies and Investments Board (SIB) i London i anledning av etablering av en optionsmarknad i London. Bankinspektionen har med regeringens bemyndigande också in­gått ett samarbelsavial med SIB om övervakning av svenska bankers filialer i Storbritannien.

Denna form av överenskommelser med bemyndigande från regeringen är enligt min mening en lämplig modell för samarbete mellan tillsynsmyn­digheter i olika länder. Det torde också vara ett snabbt sätt alt åstadkom­ma en effektiv tillsyn ulan att mer omfattande, samordnande lagstiftnings­åtgärder på internationell basis behöver vidtas. Det sätt på vilket frågan om sekretess behandlats i överenskommelsen ger enligt min uppfattning elt tillfredsställande skydd för atl de överlämnade uppgifterna inle brukas på ett sådant sätt att risk för att den som uppgifterna avser kommer att lida skada eller men. Liknande lösningar bör därför tillämpas i internationella samarbetsavtal med andra länder. Bestämmelsen i 1 kap. 3 § sekretessla­gen ger bankinspektionen i sådana sammanhang goda möjligheter att lämna ut handlingar och uppgifter till utländska myndigheter.

Jag anser därför att det även på insiderområdet finns mycket starka skäl
att införa en reglering motsvarande den som gäller i beskattnings- och
indrivningsverksamheten. Den bankinspektionen ålagda tillsynsverksam-
     70


 


heten, med ett flertal kontakter med utländska tillsynsmyndigheter, hör således enligt min mening lill de områden som bör omfattas av ett för­stärkt sekretesskydd för uppgifter från utländska myndigheter. En ut­ländsk myndighels möjligheter all lämna ut handlingar eller uppgifter kan begränsas av föreskrifter som innebär att ett utlämnande bara kan ske om den svenska sekretesslagstiftningen erbjuder samma sekretesskydd. I dessa fall skulle tillsynsarbetet onödigtvis försvåras om inte sekretessfrågan var tillfredsställande löst.

Jag föreslår därför att 8 kap. 5 § sekretesslagen kompletteras med en särskild bestämmelse som möjliggör för bankinspektionen att hålla hand­lingar och uppgifter som erhållits från utländska myndigheter sekretessbe­lagda trots att uppgifterna annars enligt 8 kap. 5 § sekretesslagen inte skulle vara föremål för sekretess. En förutsättning för sekretess bör emel­lertid vara att handlingarna eller uppgifterna erhållits genom ett interna­tionellt avtal som riksdagen godkänt, eftersom det annars ofta skulle ligga i regeringens hand atl åstadkomma ett sekretesskydd (jfr 10 kap. 1 § RF). En annan förutsättning är all avtalet innehåller en klausul alt uppgifterna inle får lämnas vidare i det aktuella fallet. De sekretessbrytande bestäm­melserna i )4 kap. J — 3 §§ bör i detta sammanhang inte få tillämpas i strid med internationellt avtal. Emellertid följer av 10 kap. 3 § RF all de avtal i vilka ett krav på absolut sekretess anses erfordeligt måste ingås av rege­ringen och inte kan uppdras ål bankinspektionen.


Prop. 1990/91:42


Värdepappersfonder

1 delta sammanhang föreslår jag också ytteriigare en ändring i 8 kap. 5 § sekretesslagen. 1 propositionen om värdepappersfonder (prop. 1989/90:153) har föreslagits att en sekretessregel införs i 5 § lagen om vär­depappersfonder. Bestämmelsen har hämtats från 1 kap. 6 § bankrörelsela­gen (1987:617). Avsikten är att den skall ha samma omfattning som bank­sekretessen. Mitt nuvarande förslag innebär atl sekretess även skall gälla i myndighels verksamhet som består i tillståndsgivning och tillsyn med av­seende på fondbolag. Lagen om värdepappersfonder har föreslagits få samma ikraftträdandedatum som de lagändringar jag nu föreslår.

7 Godkännande av Europarådets konvention om in­siderhandel

Mitt förslag: Riksdagen godkänner Europarådets konvention om in­siderhandel.


Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit ett annal sätt att uppnå absolut sekretess hos bankinspektionen för uppgifter som lämnats från ut­ländska tillsynsmyndigheter (se avsnitt 6.11).


71


 


Remissinstanserna: Endast bankinspektionen har närmare behandlat frå-     Prop. 1990/91:42 gan om sekretess i internationellt samarbete (se avsnitt 6.11).

Skälen för mitt förslag: Utvecklingen på värdepappersmarknaden går mot en allt större internationalisering. Det internationella samarbetet mellan tillsynsmyndigheter i olika länder framstår således som mycket angeläget. Som framgår av avsnitt 6.11 föreslår jag därför att absolut sekretess skall gälla i tillsynsverksamhet enligl insideriagen för sådana uppgifter om en­skildas personliga och ekonomiska förhållanden som har lämnats från ut­landet till Sverige med stöd av ett med främmande stat eller mellanfolklig organisation slutet avtal, som har godkänts av riksdagen.

Sverige har den 15 september 1989 undertecknat Europarådets konven­tion om insiderhandel. Ändamålet med konventionen är att skapa ett öm­sesidigt utbyte av information som bevisar eller ger anledning atl tro att insiderhandel ägt rum. Konventionens huvudsakliga innehåll, däribland sekretessregeln, beskrivs i avsnitt 5. Utöver vad som tas upp där skall varje part (Artikel 4) i en förklaring till Europarådets generalsekreterare ange namn och adress på den myndighet eller de myndigheter som parten utsett att avge framställningar om bistånd och för att motta och besvara framställ­ningar från motsvarande myndigheter i andra stater. Bankinspektionen är den myndighet som enligt min mening är mest lämpad att avge, motta och besvara framställningar enligt artikel 4 i konventionen. Inspektionen deltar i ett ökande internationellt samarbete mellan tillsynsmyndigheter för värde­pappersmarknaden.

I samband med förklaringen skall varje part (Artikel 6) uppge de av­vikelser från konventionens sekretessbestämmelser som kan vara före­skrivna eller tillåtna i nationell lag - antingen för atl garantera fri tillgång för medborgare till myndigheters handlingar; - eller när den utsedda myn­digheten är skyldig att för andra administrativa eller judiciella myndigheter uppge information som meddelats eller insamlats inom ramen för framställ­ningen; — eller, under förutsättning att den anmodande myndigheten har blivit informerad, för att undersöka kränkningar av den anmodade partens lag eller för atl säkerställa efterkommande av sådan lag. Förutom förbehåll för tillämpning av artikel 6 får ingen reservation göras till konventionen.

Förbehåll för artikel 6 skulle kunna vara aktuellt för Sveriges del. Emel­lertid anser jag att etl sådant förbehåll onödigt skulle försvåra och begränsa bankinspektionens möjligheter all delta i det internationella samarbetet när det gäller tillsyn enligt insideriagen.

Detta väcker frågan om inspektionens möjligheter att garantera alt hand­
lingar och uppgifter som myndigheten erhållit från utländska myndigheter
får samma sekretess hos bankinspektionen som hos den utlämnande myn­
digheten. En konfidentiell behandling av känsliga uppgifter är ofta en för­
utsättning för utbyte av viktig information och kravet på ömsesidig sekretess
anges uttryckligen i hittills ingångna avtal om samarbete, s.k. Memorandum
of Understanding, mellan tillsynsmyndigheterna. Ömsesidighet är också en
förutsättning när en part genom en förklaring till generalsekreteraren enligt
artikel 3 insiderkonveniionen ålar sig att ge andra parter bistånd vid utbyte
av information för övervakning av transaktioner på värdepappers­
marknaden.
                                                                                     72


 


I avsnitt 6.11 i har jag behandlat milt förslag att i 8 kap. 5 § sekretesslagen införa en bestämmelse som möjliggör för bankinspektionen att hålla hand­lingar och uppgifter som erhållits från utländska myndigheter sekretess­belagda trots att uppgifterna annars inle skulle vara föremål för sekretess. En förutsättning för sekretess bör dock som jag tidigare anfört vara alt hand­lingarna eller uppgifterna erhållits genom ett internationellt avtal som riks­dagen godkänt.

För att Sverige skall kunna ratificiera Europarådels konvention om insi­derhandel utan förbehåll är det således en förutsättning att den har godkänts av riksdagen. Någon lagändring, utöver ändringen i 8 kap. 5 § sekretesslagen krävs enligt min mening inte. Den fullständiga konventionstexten jämte tilläggsprotokoll bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.


Prop. 1990/91:42


8 Korttidsaffarer

Min bedömning: Jag är för närvarande inte beredd att föreslå ett förbud mot korttidshandel.


Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit en regel som begränsar s.k. korttidsaffärer för personer med insynsställning. Om en sådan person köper aktier i det "egna" bolaget och därefter inom en tid av sex månader överlåter aktier med samma rättigheter så skall han lämna i från sig ett belopp motsvarande den vinst förfarandet medfört för honom. Samma sak skall gälla om han inom samma period först överlåter aktier i bolaget och därefter förvärvar aktier med samma rättigheter.

Vinslen på sådan korttidshandel skall betalas in till bolaget. I första hand skall det ankomma på bolaget att väcka talan om inbetalning av vinsten och i andra hand på åklagare.

Bankinspektionen skall om särskilda skäl föreligger kunna medge un­danlag från regeln.

Remissinstanserna: Några remissinstanser ställer sig positiva till en regel om korttidshandel. Emellertid är flertalet av de remissinstanser som när­mare behandlar förslaget kritiska och pekar på flera svårigheter vid til­lämpningen av en sådan regel. Bl.a. bör närmare övervägas hur vinstbe­räkningen skall ske, vad som menas med "aktier med samma rättigheter", vem som skall föra talan om inbetalning, vem de inbetalda medlen skall tillfalla samt skattekonsekvenserna.

Skälen för min bedömning: Den föreslagna regeln får anses vara en ordningsregel. För tillämpning av denna krävs endast ett konstaterande att handel förekommit. Något krav på atl handeln skett med information om en icke offentliggjord omständighet krävs således inte. Regeln vänder sig således både mot personer som har för avsikt att handia med tillgång till icke offentliggjord information i strid med förbudsbestämmelser och mol personer som saknar sådan avsikt.

Jag kan se vissa fördelar med den föreslagna regeln vilken avsevärt


73


 


skulle försvåra möjligheterna att göra otillåtna affärer. Samtidigt kan jag se vissa nackdelar. Det kan t.ex. antas atl även helt legitima affärer helt uteblir om aktierna i praktiken måste behållas sex månader. Vidare kom­mer det också som flera remissinstanser påpekat att uppstå vissa svårighe­ter vid tillämpningen av bestämmelsen. Regeln saknar motsvarighet i EG:s direktiv. Förslaget kräver ytterligare överväganden och därför är jag nu inte beredd att föreslå ett förbud mot kortlidshandel.


Prop. 1990/91:42


9 Otillbörlig kurspåverkan

Min bedömning: Jag är för närvarande inte beredd alt föreslå en straffbestämmelse som förbjuder olika typer av kursmanipulativa förfaranden.


Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att en regel införs i 9 kap. brottsbalken med förbud atl genom olika typer av manipulativa förfaran­den skapa en situation som medför att kursen på ett fondpapper eller annal finansiella instmment inte motsvarar den som skulle ha gällt om en naturiig marknadsutveckling fått bestämma kursen. Brottet är tänkt att kallas otillbörlig kurspåverkan. Föreslagen påföljd är böter eller fängelse i högst två år.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som behandlar frågan in­stämmer i att det finns behov av en regel som motverkar otillbörliga förfaranden av kursmanipulaliv karaktär och som inte redan läcks av andra regler. De pekar emellertid på de svårigheter som finns alt beskriva del kriminaliserade området på ett tydligt sätt. Ett förfarande kan nämli­gen under vissa omständigheter vara invändningsfriti, medan samma för­farande - utfört med ett annat syfte - framstår som helt oacceptabelt. Remissinstanserna är genomgående negativa till bestämmelsen i dess före­slagna utformning.

Skälen för min bedömning: Vissa kursmanipulativa åtgärder är straff-sanktionerade sedan tidigare. Jag tänker då på svindleri i 9 kap. 9 § brotts­balken. Den som offentliggör eller på annat sätt bland allmänheten sprider vilseledande uppgift för att påverka priset på bl. a. värdepapper kan dömas till fängelse i högst två år eller i ringa fall till böter. Samma gäller i vissa fall spridande eller offentliggörande av vilseledande uppgifter som är ägnade att påverka bedömningen av ett företag i ekonomiskt hänseende och som med­för skada.

Enligt min mening bör sådana förfaranden motverkas som inte har någol legitimt syfte utan enbart är avsedda att vara vilseledande och kursmanipulativa. En regel som den föreslagna skulle bli effektiv i detta avseende. Emellertid föreligger, som flera remissinstanser också påpekat, svårigheter att på ett tillräckligt tydligt sätl beskriva de förfaranden som bör förbjudas och som därmed bör vara straffsanktionerade. 1 likhet med den föreslagna regeln om s.k. korttidsaffarer anser jag att även detta


74


 


förbud bör övervägas närmare. Jag är därför för närvarande inle beredd att     Prop. 1990/91:42 vidta några åtgärder beträffande förslaget om otillböriig kurspåverkan.

10 Ekonomiska effekter av mina förslag

Den av mig föreslagna utvidgningen av insiderreglerna beräknas medföra viss ökad arbetsbelastning för polis- och åklagarmyndigheter samt domsto­lar. Dessa myndigheter skall därför tillföras ytteriigare resurser.

11 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät­tats följande förslag till

1.    insiderlag,

2.    lagom ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

3.    lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

4.    lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5.    lagomändringi lagen(1985:571)om värdepappersmarknaden,

6.    lagom ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

7.    lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

8.    lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

9.    lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

 

10.   lagomändringi bankaktiebolagslagen (1987:618),

11.   lagomändringi sparbankslagen (1987:619),

12.   lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

13.   lag om ändring i lagen (1987; 667) om ekonomiska föreningar,

14.   lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

Förslagen under 1 (11 §), 2 och 6 har upprättats i samråd med chefen för civildepartementet och förslagen under 4 och 7 i samråd med chefen för justitiedepartementet.

12 Specialmotivering 12.1 Förslaget till insideriag Inledande bestämmelser

1§

Denna lag innehåller bestämmelser om förbud att handla med fondpapper på värdepappersmarknaden samt om skyldighet att anmäla innehav av fondpap­per.

Handel med och förvaltning av fondpapper skall bedrivas så att allmänhe­tens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas ka­pitalinsatser inte otillbörligen äventyras.

Paragrafen anger den föreslagna lagens huvudsakliga innehåll.               75


 


Första stycket                                                               Prop. 1990/91:42

Lagen är tillämplig på den handel som sker på värdepappersmarknaden med fondpapper och instrument som enligt 2 § skall likställas med fond­papper. Här avses olika typer av marknadsplatser, såväl fondbörs som telefonmarknad, t.ex. penningmarknaden. Även sådan handel med fond­papper som sker genom mellanhand som yrkesmässigt bedriver handel med värdepapper omfattas av lagen. Här avses sådan handel med fond­papper som sker genom t.ex. förmedling av fondkommissionär men ulan-för organiserad marknad. Lagens tillämpningsområde kommenteras även i avsnitt 6.3 och 6.6.

Andra stycket

Andra stycket motsvarar 2 § lagen om värdepappersmarknaden. Liksom hittills skall bestämmelsen utgöra måttstock för vilka transaktioner som får förekomma på värdepappersmarknaden. Jag kommer senare med an­ledning av värdepappersmarknadskommilténs betänkande Värdepappers­marknaden i framtiden (SOU 1989:72) att lägga fram ytteriigare förslag till reformerad lagstiftning på värdepappersmarknadens område. I anled­ning av att detta lagförslag läggs fram före de andra har jag emellertid funnit skäl att i vart fall tills vidare ta in bestämmelsen i denna lag.

Definitioner

2§

I denna lag förstås med

1.  handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller annan organi­serad marknadsplats eller genom mellanhand som yrkesmässigt bedriver han­del med fondpapper,

2.  fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond,

3.  fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommissions-rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748),

4.  aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier som är inre­gistrerade vid Stockholms fondbörs eller som trätt i stället för utgivare av sådana aktier (börsbolag) eller svenskt aktiebolag som träffat avtal med fond­kommissionär om att denne på begäran skall ange kurser på aktier i bolaget och till dessa kurser köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag),

5.  värdepapperscentralen: Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.

Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionsbevis,
interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat
med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och aktieter­
min. Utfårdande av köpoption skall likställas med försäljning av de aktier
optionen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med köp av
aktierna.
                                                                                                             76


 


Med fondpapper jämställs i denna lag ränteoption, räntetermin, indexop-     Prop. 1990/91:42 tion och indextermin.

Om fondpapper ägs av två eller flera med samäganderätt, skall en deläga­re vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare till så många av fondpap­peren som svarar mot hans lott i det samfällda innehavet.

Paragrafen innehåller ett antal definitioner.

Första stycket

I enlighet med lagrådets förslag införs här en definition av uttrycket "handel på värdepappersmarknaden". I avsnitt 6.3 och 6.6 behandlas ullrycket när­mare.

Fondpapper definieras på samma sätt som enligl fondkommissionslagen (1979:748), lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs och lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.

Genom att utgå från nuvarande definition och utan den begränsning till aktiemarknadsbolag som finns i lagen om värdepappersmarknaden, kom­mer insideriagen alt vara tillämplig på av samtliga bolag utgivna aktier, andra delaktighetsbevis, obligationer, förlagsbevis och liknande skulde­brev för allmän omsättning samt andelar i aktiefonder. Något krav på att fondpapper skall vara inregistrerade vid Stockholms fondbörs föreligger inte. Härigenom kommer bl.a. aktier som handlas inofficiellt och som noteras på den s. k. O-listan att träffas av insideriagen.

1 samband med tillkomsten av fondkommissionslagen och lagen om Stockholms fondbörs anförde departementschefen alt med begreppet lik­nande skuldebrev bör kunna avses s. k. bankcertifikat och förelagscertifi-kat (prop. 1978/79:9 s. 195). Jag delar denna uppfattning samtidigt som man kan konstatera att sådana fordringsbevis numera också ges ut av kommuner, s.k. kommuncertifikat och av finansbolag i form av enkla skuldebrev, s. k. marknadsbevis. Dessa instrument, liksom av staten utgiv­na skuldebrev för allmän omsättning, bör också inrymmas i begreppet liknande skuldebrev.

Definitionen av aktiemarknadsbolag skrivs i enlighet med lagrådets för­slag ut i denna lag utan hänvisning till lagen om värdepappersmarknaden.

Andra stycket

Nuvarande uppräkning i lagen om värdepappersmarknaden av värdepap­
per som skall likställas med aktier överflyttas till mitt förslag till insiderlag.
1 värdepappersmarknadslagen har efter lagändring 1986 aktieoptioner jäm­
ställts med fondpapper och samtidigt likställts med aktier i aktiemarknads­
bolag. Visserligen är aktieoptioner — liksom nu tillagda aktieterminer —
inte emitterade av ett bolag men eftersom instrumenten är ett alternativt sätt
atl köpa eller sälja aktier bör de i insideriagen likställas med aktier. Därmed
omfattas de av reglerna om anmälningsskyldighet. De ytterligare finansiella
instrument som insideriagen bör tillämpas på räknas upp och jämställs med
fondpapper. Personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag behöver
alltså inle anmäla dessa instrument.
                                                    77


 


Det nu föreslagna andra slycket skiljer sig från sin motsvarighet i kom- Prop. 1990/91:42 mittens förslag på så sätt att uppräkningen av instrument är komplett och således inle hänvisar till andra liknande instrument. Svea hovrätt har gjort den invändningen mot kommitténs förslag att tillägget "andra liknande instrument" med nödvändighet måste ge upphov till tillämpningsvårighe­ter vad gäller t.ex. föreskrifterna om anmälningsskyldighet. Jag delar hovrättens uppfattning. Del är dessutom ett rimligt krav att i straffsanklio­nerad lagstiftning ange gränserna för det straffbara området. Hovrätten har vidare ansett det ogöriigt att ändra lagen vid varje tillfälle ett nytt slags bevis eller rättighet ges ul av ett aktiebolag. Hovrätten har i stället föresla­git att regeringen bemyndigas att i förordningens form utfärda närmare föreskrifterom vilka fondpapper som faller in under bestämmelsen. Det är min avsikt att den föreslagna regleringen skall omfatta alla nu existerande finansiella instrument med undantag för valutainstrumenten. Det är även min uppfattning att allt som avsetts täcks av den föreslagna paragrafens formulering. När något nytt instrument presenteras på marknaden så bör enligt min mening en lagändring ske.

Aktieoptioner och aktieterminer, såväl standardiserade som icke stan­dardiserade, omfattas av bestämmelserna. Utfärdande av en köpoption skall likställas med försäljning av de aktier optionen avser. Utfärdande av en säljoption skall likställas med köp av aktierna. Detta medför t.ex. att dessa instrument skall medräknas vid fastställande av om en fysisk person har ett tioprocentigt innehav av aktier och därmed har insynsställning i aktiemarknadsbolaget. I bägge fallen kan den som utfärdat optionen göra vinstgivande eller förlustminimerande affärer med kännedom om icke offentliggjorda omständigheter. Vid t.ex. en förväntad kursnedgång kan han utfärda en köpoption och vid en förväntad kursuppgång kan han utfärda en säljoption. På samma sätt kan den som får tillgång till icke offentliggjord information förvärva en köpoption och sedan utnyttja den när kursen stigit eller förvärva en säljoption och sedan utnyttja den när kursen sjunkit.

Vid köp eller försäljning av aktieterminer gäller samma förhållande alt tillgång till icke offentliggjord information kan utnyttjas för vinstgivande eller förlustminimerande handel. En person med vetskap om en icke offentliggjord omständighet som är ägnad att framkalla en kraftig kursned­gång kan sälja ett terminskontrakt och på så sätt minska sin förlust. Vid en förväntad kursuppgång kan en köpare av ett terminskontrakt tillgodogöra sig en säker vinst.

Tredje stycket

Ränteoptioner och ränteterminer med räntebärande värdepapper eller s. k. syntetiska värdepapper som underiiggande värde bör omfattas av bestäm­melserna. Del ovanstående resonemanget om kopplingen mellan optioner och terminer och del underiiggande värdet gäller även på räntesidan.

Terminer och optioner relaterade till mer än ett enskilt värdepapper bör
också omfattas. Prissättningen av sådana s.k. indexinstrument styrs av
hur kursen på elt bestämt antal värdepapper av visst slag utvecklas vilket
  78


 


uttrycks i ett index. Priserna på dessa instrument reagerar således på     Prop. 1990/91:42

information som påverkar kursen på de värdepapper som index baseras

på.

Fjärde slycket

Vid samäganderätt till fondpapper skall delägare vid tillämpning av lagen anses vara ägare till så många av fondpapperen som motsvarar hans lott i det samfällda innehavet. Består en "aktieklubb" av fem perioner och de äger en femtedel var, skall de således anses äga 20 procent av varje kategori fondpapper var. Bestämmelsen har bl. a. betydelse för anmälningsskyldig­heten för personer med insynsställning.

3§

Om en juridisk person äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att den har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag den förra moderföretag och den senare dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger ett moderföretag och ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i en annan juridisk person i den omfattning som angetts nu, är även den sistnämnda juridiska personen dotterföretag till moderföretaget.

Har en juridisk person i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam ett bestämmande inflytande över en annan juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är den förra moder­företag och den senare dotterföretag.

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Om rvå juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag de först­nämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den sist­nämnda att jämställa med dotterföretag.

Paragrafen behandlar koncernförhållanden. Den överensstämmer med kommitténs förslag. Bestämmelsen motsvarar 5 § lagen om värdepappers­marknaden.

Första — tredje styckena

Definitioner av koncernförhållande förekommer på flera håll i lagstift­
ningen och är i allt väsentligt likalydande. Aktiebolagslagens koncerndefi­
nition behandlas utföriigt i förarbetena till aktiebolagslagen (prop. 1975:103
s. 276-287 samt prop. 1979/80:143 s. 21, s. 71 ff och s. 175). Det bedöms
inte som erforderiigt att här kommentera vad som fömtsätts för att ett
koncernförhållande skall anses föreligga.
                                              79


 


Fjärde stycket                                                               Prop. 1990/91:42

Lydelsen av nu gällande lagregel innebär att då ett aktiebolag eller annan juridisk person har hälften av rösterna i elt företag och en annan juridisk person den andra hälften, inget av ägarföretagen kan anses vara moderfö­retag. I denna situation kan ägarföretagen endast gemensamt besluta i det av dem ägda företagets angelägenheter. Situationen kan uppstå då två aktiebolag har hälften var av rösterna för samtliga aktier och andelar i en juridisk person. De personer som har ledande ställning i de ägande företa­gen anses då inte ha insynsställning i det ägda företaget och de personer som har ledande ställning i det ägda företaget anses inte ha insynsställning i de ägande företagen. Detta är otillfredsställande, eftersom det måste anses naturiigt med ett utbyte av icke offentliggjord information inom sådana ägarkonstruklioner. Jag har övervägt en utvidgning av koncernbe­greppet till att omfatta dessa situationer. En utvidgning skulle innebära att koncernbegreppet fick olika innebörd i skilda lagar, vilket inte är önskvärt. Jag delar kommitténs uppfattning att denna typ av ägarförhållande bör få en särskild lösning. De båda ägande juridiska personerna bör vid till­ämpning av den föreslagna lagen jämställas med moderföretag och den ägda juridiska personen med dotterföretag.

Förbud att handla med fondpapper på värdepappersmarknaden i vissa fall

4§

Har någon anställning, uppdrag eller annan befattning som normalt innebär att h&n får kännedom om omständigheter som har betydelse för kursen på fondpapper och har han på grund härav fått information eller kunskap om en icke ofiTentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapper gäller följande. Innan omständigheten blivit allmänt känd eller upphört att ha betydelse för kurssättningen får han inte för egen eller annans räkning köpa eller sälja sådana fondpapper på värdepappersmarknaden. Han får inte heller med råd eller på annat därmed jämförligt sätt föranleda någon annan till sådant köp eller sådan försäljning.

Förbudet i första stycket gäller även den som har fått information eller kunskap om en omständighet som rör ett aktiebolag i vilket han äger aktier.

Den som i annat fall än som sägs förut i denna paragraf fått kännedom om en icke offentliggjord omständighet, som är ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapper och som måste ha röjts av någon som avses i första eller andra stycket eller eljest kommit ut obehörigen, får inte för egen eller annans räkning köpa eller sälja sådana fondpapper på värdepappersmarknaden innan omstän­digheten blivit allmänt känd eller upphört att ha betydelse för kurssättningen.

Första stycket

Personkretsen är avgränsad men vid. Den avgörande faktorn är den egen­
skap i vilken informalionsmottagaren erhållit den kurspåverkande infor-
       80


 


mationen. Har den erhållits på grund av mottagarens anställning, uppdrag Prop. 1990/91:42 eller annan befattning omfattas han av förbudet. Den omfattar t. ex. samt­liga anställda i ett aktiebolag, vars fondpapper handlas på värdepappers­marknaden, offentliga tjänstemän, institutioners portföljförvaltare och ekonomijoumalister. Visserligen har journalisterna inte någon direkt an­knytning till källor för information om icke offentliggjorda omständighe­ter, men de kan genom sitt arbete ändå komma att erhålla dylik informa­tion från olika håll.

Anställda hos fondkommissionärer omfattas också av bestämmelsen liksom advokater, revisorer och anställda på tryckerier under fömtsättning att de fått informationen eller kunskapen genom sitt arbete. Har en sekre­terare eller vaktmästare fått informationen i sitt arbete omfattas han av förbudet. Så är däremot inte ulan vidare fallet om han fått motsvarande information av en för honom främmande person som han stöter ihop med på gatan. Den senare situationen kan dock föranleda att mottagaren av informationen får ställning som insider enligt tredje stycket och därmed blir underkastad handelsförbud.

Även uppdragstagare omfattas av regeln, vare sig de har uppdrag för ett aktiebolag, en myndighet eller någon annan institution där kurspåverkan­de information finns. Även politiska uppdrag omfattas av regeln. Någon varaktighet i uppdraget krävs inte, vilket innebär alt även mycket korta uppdrag såsom ett konsultarbete åt en kommitté kommer att omfattas.

All information som anställda och uppdragstagare erhåller på arbetsplat­sen eller hos uppdragstagaren omfattas av förbudet. Det saknar därför betydelse om arbetet utförs hos den formella arbetsgivaren eller på annan plats å dennes vägnar.

Med uppdragstagare avses envar som åtagit sig att fullgöra en arbetspre­station för någon. Den vanligaste situationen torde vara att uppdraget direkt eller indirekt innebär att uppdragstagaren får del av icke offentlig­gjord kurspåverkande information. Så är t. ex. fallet vid uppdrag att hjälpa till med ett bolags räkenskaper under en tillfällig arbetstopp eller att medverka vid en omstrukturering av en koncern med därtill hörande köp och försäljningar av dotterbolag.

Gränsdragningsproblem kan uppkomma när det gäller att avgöra i vil­ken egenskap en person erhållit informationen. Dessa problem torde dock i regel vara av enbart teoretisk natur. Del vore onaturligt atl t. ex. hävda all en uppdragstagare under utövandet av sitt uppdrag mottog informatio­nen i egenskap av privatperson.

En annan situation som kan vålla bekymmer vid tillämpningen av bestämmelsen är den, då en person har till arbete att som uppdragstagare samla in och bearbeta information för att sedan t.ex. lämna ett utlåtande åt en beställare eller åt sin arbetsgivare om ett bolags framtidsutsikter. En analytiker bearbetar och analyserar offentlig information. En analys som är resultat av sådant arbete och som ännu inte påverkat kurssätlningen, men som kan komma att göra det vid ett offentliggörande omfattas inte av förbudet. En analytiker som utför sina normala arbetsuppgifter skall såle­des vara oförhindrad att vidarebefordra resultatet av sitt arbete lill arbets-

6   Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 42


givare eller uppdragsgivare utan att förbudsbeslämmelsen skall anses om-     Prop. 1990/91:42 fatta situationen.

Jag utgår i det föregående resonemanget från att finansanalytikerna enbart utnyttjar offentligt källmaterial i sina analyser. 1 annat fall gäller naturiigtvis alt icke offenfliggjord kurspåverkande information erhållen genom anställning, uppdrag eller annan befattning inte får nyttjas for värdepappersaffärer. Antag alt en finansanalytiker under sitt arbete får information om en icke offentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen t.ex. på ett bolags aktier. Han har inte gjort något eget analytiskt arbete för att kunna dra denna slutsats. Situationen omfattas då av förbudet. Han fär leverera analysen på sätt som avtalats mellan honom och uppdragsgivaren men han bör vara förhindrad att på annat vjs föranleda sin uppdragsgivare att handla med aktien. Detta gäller fram till dess analysen eller den icke offentliggjorda omständigheten blivit allmänt känd eller upphört att ha betydelse för kurssättningen. Det gäller även om han fått i uppdrag att analysera just den situation som informa­tionen avser.

Själva vetskapen om att en analys kommer att offentliggöras, t.ex. i form av en artikel i en ekonomisk tidskrift, och därigenom väsentligt på­verka kurserna på marknaden, kan utgöra en kunskap som inle får missbru­kas.

Personkretsens avgränsning kommenteras även i avsnitt 6.3.

Förbudsregeln omfattar varje typ av information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som kan tänkas väsentligt påverka kursen på värdepapper. Kännedom om en viss omständighet kan erhållas genom passivt mottagande av information eller genom egna efterforskningar. Den kurspåverkande omständigheten ar inte kopplad till ett speciellt objekt, typ aktiemarknadsbolag. Den kan också avse en allmänt kurspåverkande om­ständighet, t.ex. det allmänna ränteläget, nya skatteregler, kunskap om en stor aktieägares förväntade affärer eller kunskap bland anställda hos en portföljförvaUare om vad en kund har för avsikt med sina affärer. Förbudet får härigenom tillämpning också på områden där informationen eller kun­skapen närmast avser marknaden som helhet. Vissa anställda inom rege­ringskansliet eller hos aktieplacerande portföljförvaltare är exempel på per­sonkategorier som typiskt sett kan inneha sådan kunskap och som därmed har möjlighet att utnyttja den för insiderhandel. Problemet är inte att avgöra vilken omständighet som omfattas av förbudet. Däremot kan svårigheter uppstå att avgöra om det var den omständigheten som påverkade kursen.

Den information och kunskap som omfattas behandlas även i avsnitt 6.7.

Det avgörande vid bedömningen av om det är otillåtet att utnyttja icke
offentliggjord information för att handla med fondpapper, är om informa­
tionen är ägnad att väsentligt 'påverka kursen på fondpapperet. Det skall,
liksom i nu gäUande lagstiftning, inte vara den faktiska utan den förvänta­
de kursutvecklingen som skall vara avgörande. Det är dock svårt att ange
en procentuell gräns för vad som skall anses vara väsentlig påverkan. Det
bör dock noteras atl innebörden av väsentlig påverkan varierar mellan
olika marknader På marknaden för räntebärande instrument kan även
mycket små kursförändringar anses vara väsentliga. Å andra sidan brukar
   82


 


en tioprocentig kursförändring på optionsmarknaden vara fullt normal. Prop. 1990/91:42 Till ledning för vad som kan anses vara en väsentlig kursändring på aktiemarknaden uttalade departementschefen vid tillkomsten av lagen om värdepappersmarknaden följande: "... en ändring bör vara större än de 5 % utredningen förordat. Detta stämmer bättre överens såväl med innebör­den av ordet "väsentligt" som med allmänna pensionsfondens påpekande att den normala, slumpmässiga kursflukluationen under en månad har en standardavvikelse på 7 %. Enligt min mening bör därför en tioprocentig ändring av kursen i allmänhet anses vara väsentlig." (prop. 1984/85:157 sid 40). Jag delar denna uppfattning.

Bankinspektionen pekar i sitt remissvar på all inspektionen vid flera tillfällen iakttagit att kursutvecklingen strax före offentliggörandet av en viss omständighet gott och väl uppgått till tio procent och att någon ändring i kursen inte skett efter offentliggörandet. Bankinspektionen har inte funnit någon annan rimlig förklaring till fenomenet än att flera inves­terare känt till omständigheten före offentliggörandet och handlat aktier i en sådan omfattning att kursen redan nått den nivå den skulle haft efter offentliggörandet. Enligt inspektionen bör väsentlighetsrekvisitet anses vara uppfyllt även i den beskrivna situationen. Jag delar inspektionens bedömning.

En omständighet anses vara allmänt känd om den t. ex. publicerats på en marknadsplats eller varit omnämnd i massmedia. Den avgörande tidpunk­ten bör vara då en nyhet kommer upp på förekommande bildskärmar t. ex. Reuters eller när tidningarna lämnar tryckeriet. Det bör vid spridning via massmedia få anses tillräckligt atl t.ex. en lokal tidning publicerat infor­mationen. Den kan också på annat sätl gjorts tillgänglig för envar. Sprid­ning av informationen inom en begränsad sluten krets, t.ex. en privat aktiesparklubb eller liknande, bör inte vara tillräcklig för att informatio­nen skall anses vara offentliggjord. Om i stället t.ex. en fondkommissio-närsfirma färdigställer en analys och den når målgruppen dvs. kundkretsen och de egna börsombuden, så är uppgifterna i analysen att betrakta som offentliggjorda. Moltagarkrelsen fömtsätts här vara större än i den privata aktiesparklubben och framställandet av goda analyser är ett konkurrens­medel.

För att information skall anses allmänt känd krävs således att den skall vara tillgänglig för envar som vill söka efter den i massmedia, bland uttalanden från bolaget i fråga, offentliga föredrag eller liknande.

Förutom förbud för den ursprunglige innehavaren av informationen att göra egna affärer omfattar bestämmelsen etl förbud för personer med förslahandstillgång till icke offentliggjord information eller kunskap att med råd eller på annat därmed jämförligt sätl föranleda en annan person atl utföra affärerna. Här avses bl. a. den typiska bulvanaffären. Detta innebär inte att den ursprunglige innehavaren skall vara förhindrad all föra infor­mationen vidare lill andra som behöver den för atl fullgöra sina arbetsupp­gifter. Mottagaren har då erhållit informationen i tjänsten och är därför förbjuden att handla.

Problem kan uppstå för den som mottar eller eljest får del av informa­
tion om en icke offentliggjord omständighet när del gäller att bedöma vad
  83


 


informationen har för karaktär. Det måste förutsättas att den ursprunglige Prop. 1990/91:42 innehavaren vid vidarebefordran av uppgifter som han erhållit i tjänsten klargör för mollagaren alt det är icke offentliggjorda uppgifter som läm­nas. Detta kan t.ex. vara aktuellt om informationen lämnas för renskrift lill en skrivenhel inom företaget och personerna på enheten normalt inle arbetar med den typ av material som lämnats för renskrift. Det måste kunna krävas att mottagaren av uppgifterna, på vilket sätl han än får del av dem, utifrån sina egna erfarenheter och kunskaper gör en allsidig bedömning av frågan, om informationen är av den karaktären atl den inte kan läggas lill grund för handel.

Lagrådet har påpekat att gränsdragningen mellan första och tredje stycket kan vara av avgörande betydelse där sambandet mellan informationen och anställningen osv. enligt första stycket måste sägas karaktäriseras av att anställningen osv. typiskt sett medför eller kan medföra tillgång till relevant information. Första slycket har därför utformats i enlighet med lagrådets förslag. Därmed framgår atl VD:s chaufför till skillnad från en taxichaufför faller under första stycket.

Andra stycket

Liksom i nu gällande lagstiftning bör även fysiska personer som är aktie­ägare omfattas av förbudet att handla med aktier i det egna bolaget om han fått kännedom om icke offentliggjorda omständigheter. Denna punkt om­fattar samtliga fysiska personer som äger aktier i ett aktiebolag. I avsnitt 6.3 redovisas skälen för delta. Eftersom enligt likhetsprincipen inga aktie­ägare skall vara bättre ställda än andra när det gäller tillgången till infor­mation, föreskrivs inte alt det är "genom" sin ställning som aktieägaren fått information eller kunskap. Del får anses tillräckligt att han faktiskt har fått del. 1 stället bör krävas att informationen eller kunskapen avser en omständighet rörande det bolag i vilkel han är aktieägare. Av 2 § andra stycket följer alt även den som äger t. ex. aktieoptioner omfattas av förbu­det i detta stycket.

Tredje stycket

Detta stycke tar sikte på situationer där en person (tipsmottagare) fått information eller kunskap rörande icke offentliggjord omständighet. Här utsträcks personkretsen till att omfatta även andra än de som nämns i första och andra stycket.

Tipsmottagaren kan ha fått informationen som ett tips eller själv skaffat
sig kunskap om omständigheten. Kravet är emellertid att informationen
eller kunskapen måste förutsättas komma från en tidigare i denna paragraf
nämnd person. Den ursprungliga källan måste alltså vara antingen en
anställd, uppdragstagare eller annan befattningshavare eller en aktieägare.
Är den ursprungliga källan en aktieägare omfattar förbudet enligt andra
stycket endast omständigheter rörande det bolag i vilket han är aktieägare.
Tipsmottagaren kan ha fått etl tips direkt från en anställd men även om
tipset vandrat i flera led är mottagaren av tipset förbjuden att utnyttja
     84


 


detta för köp eller försäljning av fondpapper. 1 princip spelar det ingen roll     Prop. 1990/91:42 hur lång kedjan mellan källan och tipsmottagaren är men så småningom blir naturligt nog informationen allmänt känd eller upphör att äga betydel­se för kurssätlningen.

Förbudet gäller också i det fall en person själv skaffat sig kunskap om den icke offentliggjorda omständigheten. Samma krav på den ursprungliga källan gäller även här. Personen har t. ex. vid ett besök hos en tjänsteman på ett företag eller en myndighet av en tillfällighet kunnat la del av en handling som avslöjar den icke offentliggjorda omständigheten. Han kan också ha hört ett samtal mellan två tjänstemän där omständigheten nämnts.

För att insiderbrott skall föreligga krävs uppsåt eller grov oaktsamhet. Eftersom det enligl lagtexten räcker att informationen måste ha röjts av en anställd, uppdragstagare eller annan befattningshavare eller en aktieägare, eller eljest kommit ut obehörigen behöver tipsmoltagaren inte känna till exakt vem den ursprungliga källan är. I fallet där han själv inhämtat kun­skapen torde det dock inte råda någon tvekan för honom om vem som är den ursprungliga källan. Kravet på uppsåt eller grov oaktsamhet gäller natur­ligtvis också att omständigheten icke är offentliggjord och att den är ägnad atl väsentligt påverka kursen på aktuellt fondpapper.

Tipsmottagaren är inte förbjuden att lämna informationen vidare. Det är mottagaren av sådan information som enligt detta stycke är förbjuden att för egen eller annans räkning köpa eller sälja aktuella fondpapper.

Slycket har den av lagrådet föreslagna lydelsen. Jag vill här instämma i vad lagrådet anfört om de särskilda anspråk på bevisning som måste ställas för slraffbarhet enligt förevarande stycke.

Mottagare av tips kommenteras även i avsnitt 6.4.

Medverkan

I 28 § värdepappersmarknadslagen anges att för anstiftan av eller med­hjälp till brott mot 7 eller 8 § skall inle dömas till ansvar. Skälet för att inte låta medverkan till brott enligt lagen omfattas av regleringen var enligt värdepappersmarknadsutredningen atl det uppställda förbudet mot insi­derhandel endast gällde en begränsad krets med särskild anknytning lill ett aktiemarknadsbolag eller lill elt företag som planerar elt offentligt erbju­dande och att i konsekvens därmed straffansvar för medverkan inte borde komma i fråga. Med hänsyn till den vidgning av personkretsen som jag föreslår bör de i 23 kap. brottsbalken intagna bestämmelserna om medver­kan till brott vara tillämpliga vid överträdelser av föreslagna bestämmel­ser.

85


 


                                                                                                  Prop. 1990/91:42

Omständighet som enligt 4 § är ägnad att väsentligt påverka kursen på fond­papper kan exempelvis vara

1.    en åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt erbju­
dande av en juridisk person till en vidare krets om förvärv av aktier i ett aktie­
bolag,

2.    någon annan omständighet i ett aktiebolags eller dess moderföretags verksamhet som det normalt lämnas upplysning om i årsredovisning, delårs­rapport, årsbokslut eller i annan form,

3.    beslut av fondpappersförvaltare eller kapitalplacerande institution om köp eller försäljning av fondpapper och liknande marknadsinformation,

4.    ränteändring, valutakursändring, författningsändring och annan lik­nande händelse.

Paragrafen innehåller exempel på situationer då förbudet i huvudregeln kan aktualiseras.

Första punkten

Första punkten avser den situation då ett offentligt erbjudande om förvärv av aktier i ett aktiebolag aktualiserats. Den har sin förebild i 7 § lagen om värdepappersmarknaden.

Andra punkten

Denna punkt pekar, efter mönster i 8 § första stycket 1 lagen om värdepap­persmarknaden, på vissa omständigheter som är direkt hänförliga till aktiebolags interna förhållanden, såsom innehållet i årsredovisningar eller uppgifter om tekniska nyheter eller affärsidéer. Med annan form avses t.ex. pressmeddelande.

Tredje punkten

Med portfölj förvaltare menas den som förvaltar någon annans fondpap­per. Kapitalplacerande institutioner placerar eget kapital.

Denna punkt omfattar kunskap om orderiäget på marknaden, investe­ringsbeslut eller liknande som när de verkställs kan komma att väsentligt påverka kursen på fondpapper. Således omfattar förbudsbestämmelsen i 4 § t.ex. en personalchef på eU investmentbolag eller en telefonist på en fondkommissionsfirma som på grund av en händelse får en sådan känne­dom om orderiäget genom sitt arbete.

Här har särskilt omnämnts utnyttjande av marknadsinformation. Den­
na typ av information avser bland annat kunskapen om orderiäget för ett
fondpapper. Vetskap om förestående stora köp eller försäljningar kan
utnyttjas lill egen vinning. För den som känner till att stora uppköp skall
göras, t. ex. i en aktie, är det möjligt aU skaffa sig en god vinst genom att
köpa den aktuella aktien innan de stora inköpen börjar verkställas för att
sedan när kursuppgången är ett faktum sälja sina aktier. Av betydelse i nu
angivet hänseende är särskilt kunskap om större institutioners tänkta
placeringar. Anställda hos portföljförvallare eller kapitalplacerande insti-
     86

tutioner kan känna till beslut om kapitalplaceringar eller omflyttningar av kapitalplaceringar. De har möjligheter att för egen del göra vinstgivande


affärer innan informationen kommit till marknaden och allmänhetens     Prop. 1990/91:42 kännedom.

Informationen skall avse en omständighet, vilket innebär att det inte skall vara fråga om rena rykten. Det skall vara fråga om information via t.ex. en kundkontakt eller fondenheten på en kapitalplacerande institu­tion.

Den som handlar med exempelvis aktier skall endast vara tillåten att utföra själva ordern som ligger till gmnd för den förväntade kurspåverkan, såsom framgår av 7 § första stycket 1. Någon handel får inte utföras vid sidan av erhållna kundorder eller ordinarie arbetsuppgifter. Handel för egen räkning är otillåten. Informationsinnehavaren är även förhindrad enligt huvudregeln alt lämna tips eller förmå någon annan att handla på marknaden. För den närmare gränsdragningen mellan tillåtet och otillåtet torde de interna yrkesetiska regler som gäller för arbetets utförande få stor betydelse. Här får också vad som anses vara god sed i branschen ange ramarna för hur arbetet skall bedrivas.

Möjligheten att göra en vinst på orderns direkt kurspåverkande effekter torde vara utesluten när affären genomförts eller ordern tagits tillbaka. Förbudet mot insiderhandel är då inte längre tillämpligt, vilket framgår av huvudregeln. Det kan mycket väl tänkas att ordern i sig utlöser en köpvåg med fortsatt uppgång på fondpapperet. Handel som i det sammanhanget genomförs av en mäklare för egen eller annans del omfattas inte av förbudet.

Det bör för fullständighetens skull nämnas att förbudet även är tillämp­ligt vid stora säljorder, om t. ex. någon med kännedom om sådana order i en vikande marknad först säljer egna aktier för alt minska sin kursförlust.

Fjärde punkten

1 fjärde punkten nämns allmänt kurspåverkande information som exem­pelvis ränteändringar, valutakursändringar, författningsändringar eller liknande händelser av allmänpolitisk eller ekonomisk natur. Bestämmel­sen riktar sig mot personer som normalt har tillgång till allmänt kurspåver­kande information. De personer som i första hand berörs är offentliga funktionärer, men exempelvis även en person som haft ett konsultuppdrag åt ett departement eller en statlig kommitté omfattas av bestämmelsen. Anställda inom elt tryckeri omfattas liksom beslutsfattare som aldrig annars sysslar med den kurspåverkande frågan. Även journalister som er­hållit information innan den är allmänt känd omfattas av bestämmelsen.

När det gäller den allmänt kurspåverkande informationen torde det i
första hand vara marknaden i sin helhet som berörs, till exempel vid en
ränteförändring. Del kan dock också tänkas atl bestämmelsen blir tillämp­
lig på bara en del av marknaden. Informationen skulle kunna avse en viss
bransch, t.ex. nya miljöbestämmelser som innebär helt förändrade förut- ,
sättningar för en av de lönsammaste tillverkningsprocesserna inom bran­
schen. Informationen kan vara tillgänglig för en mindre krets som deltar i
förhandlingar om exempelvis nya miljökrav. Samtidigt måste dock upp­
märksammas att många av de omständigheter som bestämmelsen omfal-
   87


 


tar tillskapas genom samråd med dem som i första hand kommer att     Prop. 1990/91:42

beröras av ett beslut. Därför kommer det sannolikt att kunna vara förenat

med svårigheter all hävda att omständigheten inte är allmänt känd. En

allmän bevakning av en fråga i massmedia innan ett kurspåverkande

beslut fattas innebär sannolikt att tillämpning av bestämmelsen försvåras

eller utesluts.

En sådan åtgärd som avses i 5 § 1 skall alltid anses ha vidtagits när

1.    frågan om offentligt erbjudande väckts i den juridiska personens sty­
relse eller hos någon annan som kan fatta beslut om erbjudandet,

2.   företrädare för den juridiska personen kommit överens med företrädare för aktiebolaget om att inleda överläggningar som syftar till ett offentligt erbjudande, eller

3.   den juridiska personen påbörjat eller låtit påbörja en utredning om de affärsmässiga förutsättningarna för ett offentligt erbjudande eller en plan för erbjudandets genomförande.

Paragrafen behandlar endast offentliga uppköpserbjudanden och läm­nar besked på tre typiska situationer vilka anses vara omständigheter som är ägnade att väsentligt påverka kursen. När någon av dessa situationer föreligger kan 4 § aktualiseras.

Exemplifieringen i paragrafen av åtgärder som skall anses syfta till och vara ägnade att leda till uppköpserbjudande motsvarar den uppräkning som finns i 7 § lagen om värdepappersmarknaden.

Paragrafen skiljer sig från kommitténs förslag vad gäller punkten tre. Kommittén har föreslagit alt handelsförbudet skall inträda först när en utredning om de affärsmässiga förutsätlningama för ett offentligt erbju­dande färdigställts.

Första punkten

Det första innebär att oavsett om planerna på ett offentligt erbjudande tagit fastare form måste de anses högintressanta och kurspåverkande om de tagits upp i styrelse eller annal beslutande organ. Emellertid krävs inte ett formellt beslut utan det är tillräckligt att frågan tagits upp till diskus­sion. Huruvida den diskussionen protokollförs eller inte saknar betydelse. Diskussionen behöver inte ha skett vid ett sammanträde utan även när t. ex. ordföranden eller verkställande direktören hör sig för hos enskilda styrelseledamöter för att undersöka deras inställning får frågan om ett offentligt erbjudande anses ha fortskridit så långt att den är ägnad att väsenlligt påverka kursen på berörda fondpapper.

Andra punkten

Det andra fallet då den kritiska förberedelsetidpunklen måste anses vara uppnådd är då initiativ tagits till ett offentligt erbjudande. Här är det fråga om atl företrädare för en juridisk person kommit överens med företrädare


 


för ett aktiebolag om att inleda överiäggningar som syftar till ett offentligt Prop. 1990/91:42 erbjudande. Med företrädare menas här inte endast behöriga firmateckna­re ulan även andra anställda eller fristående konsulter som agerar enligt givna direktiv. Jag vill understryka all det skall vara fråga om ändamålsen­liga överläggningar. Samtal som ägt rum mer eller mindre av en tillfällighet eller som innefattar till intet förpliktande sonderingar anses inte vara sådana omständigheter som är ägnade att väsentligt påverka kursen och utlöser således inte något förbud alt handla.

Tredje punkten

Det tredje typfallet tar i första hand sikte på ett offentligt erbjudande som lämnas utan föregående överiäggningar med aktiebolagets företrädare. Om den juridiska personen, eller någon annan på dennes uppdrag, påbörjat en utredning om de affärsmässiga förutsättningarna för etl offentligt erbju­dande eller en plan för erbjudandets genomförande skall en förberedelse i lagens mening anses vidtagen. Löst skissande på kalkyler eller liknande skall inte anses vara en kurspåverkande omständighet. När ett målinriktat utarbetande av en promemoria eller annat instrument har påbörjats som skall ligga till grund för en bedömning av de finansiella och marknadsmas­siga konsekvenserna av ett uppköp, anses den kritiska punkten vara nådd då omständighetens karaktär är sådan att den är ägnad atl väsentligt påverka kursen. Det skall med fog kunna antas att erbjudandet kan kom­ma att realiseras. Härav följer att enskilda initiativ längre ner i företags­strukturen i allmänhet inte innebär alt den juridiska personen påbörjat en utredning. Utredningsdirektiven skall normalt kunna härledas från någon i ledningsfunktion på en avdelning med ansvar för frågor om företagets utveckling. Bestämmelsen innebär atl den kritiska förberedelsetidpunkten för när en omständighet kan anses vara ägnad att väsentligt påverka kursen inträder tidigare än vad som nu gäller enligt värdepappersmark­nadslagen i motsvarande situation.

Om uppköpsförhandlingar strandar eller en utredning om offentligt erbjudande av någon anledning läggs ner bör del vara i den juridiska personens intresse att snarast för inblandade personer förklara att frågan om ett erbjudande fallit.

7§

Utan hinder av 4 § får

1.    befattningshavare hos fondkommissionär fullgöra köp- eller säljorder i rörelsen,

2.    köp ske av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda omständigheten är ägnad att sänka kursen eller försäljning ske av annat än option eller termin då omständigheten är ägnad att höja kursen,

3.    uppgifter fullgöras som åligger någon på grund av vad som föreskrivits i lag eller annan författning,

4.    köp ske i fall som avses i 5 § 1 för den juridiska personens räkning av

aktier i aktiebolaget,                                                                                       89


 


5.    innehavare av option när optionens löptid går ut köpa eller sälja den     Prop. 1990/91:42 underliggande tillgången eller sälja optionen,

6.    utfärdare av option i samband med lösen sälja eller köpa den underlig­gande tillgången som optionen avser,

7. köpare och säljare av termin vid slutdag fullgöra avtalet.
Paragrafen innehåller undanlag från bestämmelserna i 4 § om förbud att

handla med fondpapper.

Första punkten

Befattningshavare hos fondkommissionär, som känner till en icke offent­liggjord omständighet, är undantagen från förbudsregeln i 4 § när de har alt fullgöra arbetsuppgifter som lämnats dem av arbets- eller uppdragsgi­vare. En förutsättning för att undantaget skall gälla är alt en befattningsha­vares arbetsuppgifter omfattar skyldighet att köpa eller sälja fondpapper. Att handla för egen räkning eller att lämna råd eller på annat sätl föranleda någon till handel på gmndval av icke offentliggjord information omfattas därför inte av undantaget. Ordern att köpa eller sälja kan ha lämnats befattningshavaren av hans arbetsgivare eller direkt av en uppdragsgivare.

För att undantagen skall vara tillämpliga är det dock inte tillräckligt alt en kund lämnar ett allmänt uppdrag att köpa eller sälja fondpapper, utan det skall vara fråga om en specifik köp- eller säljorder. I de fall en kund lämnar ett förvaltningsuppdrag lill t.ex. en fondkommissionär med upp­drag att utifrån allmänna direktiv göra lämpliga omplaceringar efter kom-missionärens egen bedömning, omfattas befattningshavare hos kommis­sionären inte av undantaget. Han är enligt 4 § då förhindrad atl köpa eller sälja för kundens räkning på samma sätt som han är förhindrad att agera för egen del med kunskap om icke offentliggjord information.

Jag har i denna paragraf gjort en lagteknisk justering genom att i stället för som i 9 § första stycket lagen om värdepappersmarknaden i lagtexten ange de två fallen där en fondkommissionär kan vara marknadsgarant, valt att nu endast göra undantag för befattningshavare hos fondkommis­sionär som har att fullgöra köp- eller säljorder i rörelsen. Jag anser nämligen att detta uttryckssätt omfattar även de fall då en kommissionär åtagit sig att vara marknadsgarant, i såväl OTC-aklier som optioner och terminer. Åta­gandet som sker i avtal innebär att en marknadsgarant är skyldig att lämna köp- och säljerbjudanden för de instrument avtalet omfattar. När det gäller befattningshavare hos en marknadsgarant som inte är fondkommissionär instämmerjag i vad departementschefen anförde då 9 § första stycket andra punkten lagen om värdepappersmarknaden infördes, alt undantag för dessa inte bör införas främst av det skälet att en sådan marknadsgarant lill skillnad från fondkommissionär inte står under bankinspektionens tillsyn (prop. 1985/86:151 s. 14). Jag vill emellertid framhålla atl jag återkommer till denna fråga i samband med beredningen av kommitténs övriga förslag.

90


 


Andra punkten                                                               Prop. 1990/91:42

Av andra punkten följer alt bestämmelsen i 4 § inte hindrar köp då omständigheten är ägnad alt sänka kursen. Den utgör inle heller hinder att sälja när omständigheten ar ägnad att höja kursen. Undantaget omfattar dock inte köp av options- och terminsavtal när en kurssänkning är atl vänta på del underliggande värdet. Motivet lill köp av sådana instrument kan vara all gardera sig mot en kursnedgång. En person kan t.ex. vid förväntad kursnedgång köpa en säljoption som garanterar honom elt bätt­re pris än marknadspriset vid en senare försäljning när den kurspåverkan­de omständigheten offentliggjorts. På samma sätl kan en person vid förväntad kursuppgång utfärda en säljoption och få premien för denna. Han kan sedan räkna med att innehavaren av säljoplionen inte vill utnytt­ja säljoptionen när marknadsvärdet stigit till följd av att informationen offentliggjorts på marknaden. Options- och terminsavtal omfattas överhu­vudtaget inte av undanlaget från förbudsregeln.

Tredje punkten

I punkt tre har intagits en allmän bestämmelse som från förbudsbestäm­melsen i 4 § undantar personer som enligl lag eller annan författning har uppgifter som förutsätter köp eller försäljningar av fondpapper även vid tidpunkter då dessa personer på grund av kunskap om icke offentliggjorda omständigheter är förhindrade att handla föregen del. Att särskilt omnäm­na detta förhållande har ansetts behövligt eftersom utvidgningen av för­budsregelns tillämpningsområde medför att även offentliga tjänstemän och uppdragstagare kan komma i situationer som enligt lag kräver att de köper eller säljer fondpapper eller medverkar därtill trots tillgång till icke offentliggjord information. Sådana situationer kan t.ex. uppkomma för en överförmyndare som ger tillstånd till överiåtelse av aktier eller en god man enligt samäganderällslagen (1904:48) som medverkar vid en auktion av samfällt ägda aktier. Hit hör också det förhållandet att konkursförvaltare säljer fondpapper som tillhör konkursbo.

Fjärde punkten

Undantaget i fjärde punkten motsvarar 9 § andra stycket 6 värdepappers­marknadslagen.

Femte till sjunde punkterna

Enligt punkterna fem till sju tillåts bl.a. innehavare av option att när
optionens löptid går ut köpa eller sälja den underliggande tillgången eller
sälja optionen. Vidare tillåts utfärdare av option att i samband med lösen
sälja eller köpa den underliggande tillgång som optionen avser. Undantag
från förbudsbestämmelsen görs också för köpare och säljare av termin som
vid slutdag fullgör avtalet.
Skälet för att låta dessa situationer undantas från förbudsbestämmelsens
  91


 


tillämpningsområde är instrumentens speciella karaktär. De har således en Prop. 1990/91:42 i förväg bestämd löptid och förutsätter ett motpartsförhållande. Fullföljer inte innehavaren av optionen avtalet vid slutdagen förfaller den. Utfärdaren är å sin sida skyldig på anfordran av innehavaren att fullgöra sin skyldighet enligt avtalet. Skyldigheten kan vara alt sälja eller köpa t. ex. aktier. Dessa omständigheter medför att en person kan komma att drabbas av ekonomisk föriust om han är förbjuden att fullgöra avtalet vid slut­dagen.

De undantagna situationerna avser dock endast den tid när avtalets löplid gått till ända. Handel som sker dessförinnan med optioner eller terminer omfattas därför inte av undantaget.

Anmälningsskyldighet

Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i ett ak­tiemarknadsbolag:

1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,

2.    verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller dess moderföretag,

3.    verkställande direktör eller annan ledande befattningshavare i ett dot­terföretag, om befattningshavaren normalt kan antas få tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget,

4.    revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag,

5.    bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock inte kommanditdelägare,

6.    innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat upp­drag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om befatt­ningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke offentlig­gjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktier­na i bolaget,

7.    den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av aktie­kapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 10 § första stycket.

Bankinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller dess moderföretag pröva frågan, om en befattningshavare eller uppdragstagare har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat uppdrag som avses i första stycket 3 eller 6.

En person med insynsställning eller en honom närstående person som anges i 10 § första stycket får inte ha sina aktier i aktiemarknadsbolaget förvaltarregistrerade.

Paragrafen motsvarar väsentligen 6 § lagen om värdepappersmarkna­den.

92


 


Första stycket                                                              Prop. 1990/91:42

Jag vill först särskilt kommentera punkterna tre och sex.

Punkt tre avser verkställande direktör eller annan ledande befattnings­havare i akliemarknadsbolagets dotterföretag om denne normalt kan antas få tillgång lill sådan icke offentliggjord information som kan påverka kursen på bolagels aktier. Så får i regel antas vara fallet om direktören eller befattningshavaren ingår i koncernledningen, moderföretagets direktion eller annat organ i vilkel för koncernen övergripande frågor behandlas.

Punkt sex är av uppsamlande karaktär. Dess motsvarighet fanns redan i lagen (1971: 827) om registrering av aktieinnehav. Här avses olika befatt­ningshavare, med varieraiide grad av självständigt ansvar och beslutsfat­tande, som normalt är verksamma i nivån närmast under bolagsledningen. Som exempel kan nämnas chefer för ett företags olika avdelningar eller lokala anläggningar. Som en allmän förutsättning gäller atl vederbörande har en chefsbefattning som inte bara tillfälligtvis utan generellt medför tillgång till icke offentliggjord kurspåverkande information rörande bola­get.

Punkt sju motiveras i avsnitt 6.8.

Andra stycket

Bankinspektionen skall på begäran av bolaget eller dess moderföretag pröva frågan om befattningshavare eller uppdragstagare har sådan ledande ställning eller sådant kvalificeral uppdrag som avses i 6. Detsamma gäller frågan om verkställande direktören eller annan ledande befattningshavare i ett dotterföretag skall anses ha insynsslällning.

Med denna bestämmelse är sörjt för att de gränsdragningsproblem som kan uppkomma vid tillämpningen av punkterna 3 eller 6 blir enhetligt lösta.

Tredje stycket

Bestämmelsen motiveras i avsnitt 6.8

Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag, skall skriftligen anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till värdepappers-centralen.

Bankinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.

Anmälningsskyldigheten gäller dock inte

1.    innan den som avses i 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättel­
se enligt Heller 15 §,

2.    om innehavet inte uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser
värdepapper som enligt 2 § andra stycket likställs med aktier, understiger

ett marknadsvärde motsvarande 50 000 kronor,                                     93


 


3.    om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte     Prop. 1990/91:42
uppgår till 200 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligt 2 §

andra stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde motsva­rande 50000 kronor,

4.    om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att akties nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp,

5.    interimsbevis som erhållits i utbyte mot annat värdepapper som avses i 2 § andra stycket.

Av 10 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa närstå­endes aktieinnehav.

Första stycket

Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag, dvs. omfattas av 8 §, är skyldig att att anmäla innehav av aktier i bolaget till VPC. Den förevarande paragrafen motsvarar 10 § lagen om värdepappersmarkna­den. Av 2 § andra stycket följer alt aktieoptioner och aktieterminer också omfattas av anmälningsskyldigheten enligt denna paragraf Med aktieop­tioner och aktieterminer avses både sådana standardiserade optioner och terminer som handlas genom OM och sådana fristående options- och terminsavtal som träffas direkt mellan parterna.

Insideriagen är inte subsidiär till annan lagstiftning. Föreligger anmäl­ningsskyldighet för en person både enligt denna lag och någon annan lag så skall båda skyldigheterna fullgöras.

Andra stycket

Befrielse från anmälningsskyldigheten kan medges om motsvarande upp­gifter kan erhållas på annat sätl. De närmare skälen till detta har jag redovisat i avsnitt 6.8.

Tredje stycket

Stycket innehåller vissa undanlag från anmälningsskyldigheten enligt för­sta stycket.

Enligt punkterna två och tre undantas värdepapper som enligt 2 § andra stycket likställs med aktier om marknadsvärdet av dessa understiger 50000 kr. Vid innehav av olika slag av sådana värdepapper räknas det sammanlagda värdet. Till värdepapper som likställs med aktier räknas enligt 2 § andra stycket intp ränte- eller indexinstrument. Anledningen är att dessa instrument saknar direkt anknytning till aktiemarknadsbolaget.

Fjärde stycket

1 Qärde stycket hänvisas till 10 § där det framgår att fysiska personer med insynsställning är skyldiga att anmäla också närstående såväl fysiska som juridiska personers innehav.

När personen med insynsslällning förutom att anmäla siU eget innehav     94


 


även skall anmäla en närstående juridisk persons innehav av aktier i det     Prop. 1990/91:42 aktiemarknadsbolag där personen har insynsställning kan situationer upp­komma där offentligheten skulle kunna påstås vara till skada för den juridiska personen.

Anmälningsskyldighet föreligger således både för mycket små aktiebolag och för större bolag, t. ex. aktiebolag på fondbörsens O-lista eller A:l-lista. Med hänsyn till den allmänna strävan till genomlysning av marknaden som numera kännetecknar värdepappersmarknaden anser jag emellertid inte att nu redovisade förhållande bör föranleda något undantag från anmälningsskyldigheten. Det krävs ju att den anmälningsskyldige verkli­gen har ett väsentligt inflytande över bolaget i fråga.

Detta förhållande innebär att om den närstående juridiska personen är ett börsbolag blir personen med insynsställning anmälningsskyldig för alla förvärv eller försäljningar som börsbolaget gör av aktier i aktiemarknads­bolag i vilka den anmälningsskyldige personen har sådan ställning. Vid fullgörelse av anmälningsskyldigheten kommer därför allmänheten att få insyn i ett börsbolags handel med aktier i aktiemarknadsbolag, där den anmälningsskyldige har insynsställning, t.ex. vid uppköpsliknande situa­tioner.

10 §

Vid tillämpning av 9 § skall följande aktier i aktiemarknadsbolaget likstäl­las med den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som ägs av

1.   make eller sambo till den anmälningsskyldige,

2.   omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,

3.   juridisk person över vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett väsentligt inflytande och i vilken den anmälningsskyldige eller någon som avses i 1 eller 2 eller flera av dem tillsammans innehar

 

ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet eller av andelarna, eller

ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer av avkastningen, eller

röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet.

Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.

Tredje punkten

Kraven på väsentligt inflytande och väsentlig ekonomisk gemenskap inför­
des ursprungligen i 4 § lag (1971:827) om registrering av aktieinnehav.
Någon närmare motivering till varför båda kraven uppställdes för att
anmälningsskyldighet skulle föreligga lämnades inte i lagens förarbeten.
Med väsentligt inflytande över verksamheten förstås, enligt vad departe­
mentschefen anförde, att vederbörandes inflytande på verksamheten i dess
helhet är så betydande atl det ekonomiska resultatet i väsentlig mån är
     95


 


beroende av hans förmåga, handlande eller slåndpunktstagande. Han skall     Prop. 1990/91:42 således ha en ledande ställning, t.ex. som styrelseledamot eller i egenskap av en a v några få delägare (prop. 1971:130 s. 32).

För atl väsentlig ekonomisk gemenskap skulle anses föreligga ställs enligl nämnda förarbeten förhållandevis höga krav, såsom att den anmäl­ningsskyldige äger en tredjedel av aktierna i bolaget eller andelarna i en annan juridisk person eller är berättigad all uppbära en tredjedel av avkastningen från en stiftelse.

Kommittén har ansett att det finns anledning att överväga närslående-begreppets innehåll när det gäller juridiska personer. Jag delar denna uppfattning. Det finns framför allt skäl att försöka förenkla regeln så att den ger bättre vägledning för tillämparna. Detta framstår som särskilt angeläget eftersom det är fråga om en ofta återkommande anmälningsru­tin.

En person med insynsställning kan ensam eller tillsammans med honom närstående personer inneha en större ägarandel i en juridisk person. Ett sådant förhållande torde i allmänhet medföra ett intresse av alt påverka den juridiska personens verksamhet, inte minst i syfte att skydda och förvalta den egna kapitalinsatsen. Ett ekonomiskt engagemang i form av en stor ägarandel i en juridisk person måste därför i normalfallet också anses medföra ett intresse och en möjlighet för den fysiska personen att inom ramarna för sin ägarandel utöva inflytande på de beslut som fattas av den juridiska personen. Detta för att på så sätt nå etl så gott resultat som möjligt för den egna placeringen.

En större ägarandel möjliggör vanligtvis för en person att påverka den juridiska personens verksamhet. Även om denna möjlighet finns behöver det inte vara så i det enskilda fallet. Det torde inte vara ovanligt att t. ex. större aktieägare inle utnyttjar sin ägarposition för att påverka aktiebola­gets verksamhet.

En stor ägarandel eller rätt till ekonomisk avkastning innebär inle heller att personen har en exklusiv rätt till information om den juridiska perso­nens verksamhet. Är det trots allt fråga om en minoritetspost kanske han förvägras sådan insyn som behövs för att han skall kunna fullgöra sin anmälningsskyldighet. Enligl min mening bör därför inte enbart ekono­misk gemenskap ensamt vara bestämmande för närståendebegreppet.

Större ägarandelar i ett aktiebolag behöver inte innebära en önskan hos en person med insynsställning atl utnyttja sin ägarposition för alt påverka bolagets verksamhet. Trots det kan vid tillämpningen av paragrafen inte bortses från personer med särskih starka ägarintressen i ett bolag. Det är onaturiigi att hävda atl en ensamägare eller dominerande ägare lill etl aktiebolag inte har ett väsenlligt inflytande över bolaget. Det gäller även om han inle direkt deltar i bolagets verksamhet som företagsledare eller ingår som ledamot i bolagets styrelse. Även vid denna typ av ägarkoncent-rationer bör därför anmälningsskyldighet åligga en person med sådan ställning för den närstående juridiska personens aktieinnehav.

Med beaktande av dessa omständigheter föreslår jag att närståendebe­
greppet även framdeles bör grundas på rekvisiten väsentligt inflytande och
ekonomisk gemenskap med den juridiska personen.
                                 96


 


Med väsentligt inflytande bör menas att personen ingår i styrelsen för     Prop. 1990/91:42 eller intar en förelagsledande ställning i den juridiska personen. Vidare bör en dominerande ägarposition i den juridiska personen få anses innebära ett väsentligt inflytande.

Rekvisitet ekonomisk gemenskap bör grundas på ägarandel eller rätt all uppbära ekonomisk avkastning hos den juridiska personen. Gränsen vid en tredjedel av aktierna eller en tredjedel av avkastningen från en juridisk person får anses ligga på en hög nivå. Den utesluter från närståendebegrep­pet juridiska personer som naturligen hör hemma där. Gränsen har inle heller någon förankring i lag. Den kan uppfattas som godtycklig av dem som berörs. Därför bör i lagtexten anges en gräns för när rekvisitet ekono­misk gemenskap eller röstandel skall anses uppfyllt.

För att tillgodose syftet med en bestämmelse om vilken storiek som en ägarandel, ekonomisk avkastning eller röstandel hos den juridiska perso­nen skall ha för atl anmälningsskyldighet skall föreligga bör andelen vara relativt stor. Den bör samtidigt sättas lägre än den i praxis nu tillämpade regeln om en tredjedel. Utifrån denna ståndpunkt och för att undvika oklarheter om när en andel är tillräckligt stor har jag funnit skäl att föreslå en bestämd gräns vid tio procent. Det kan också ses som naturligt atl gränsen sätts vid en nivå som knyter an till den, som enligt mitt förslag skall anses medföra insynsslällning i aktiemarknadsbolag enligl 8 § första stycket 7. Andelar under denna gräns bör inle leda till att den juridiska personen anses vara närslående till personen med insynsställning.

Den juridiska personen kan i likhet med vad som gäller i den nuvarande lagstiftningen motsvara alla rättsbildningar som godkänns som juridiska personer av rättsordningen, t.ex. aktie-, handels- och kommanditbolag, ekonomiska föreningar, dödsbon, stiftelser eller ideella föreningar.

En person med insynsställning som är anmälningsskyldig för en närstå­ende juridisk persons aktieinnehav i det egna bolaget kan ha bristfällig kunskap om den juridiska personens aktieinnehav. Det kan innebära att en anmälan inte kommer till stånd trots att en anmälningssiluation i och för sig föreligger. Del kan visserligen anses önskvärt all den anmälnings­skyldige håller sig underrättad om hur det förhåller sig med aktieinnehavet men någon sådan skyldighet har jag inte funnit skäl att föreslå. Anmäl­ningsskyldighet inträder enligt 13 § 4 först när han fått vetskap om atl närstående som avses i 10 § innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller annan ändring skett i den närståendes aktieinnehav.

Andra stycket

Andra stycket innebär att etl och samma aktieinnehav eller förändring i
detta bara behöver anmälas av en anmälningsskyldig. Ett sådant samfällt
aktieinnehav som avses i 8 § första stycket 7 kan grunda insynsställning
och anmälningsskyldighet för flera personer. För att undvika flera anmäl­
ningar med samma innehåll, får därför anmälningsskyldig, med stöd av
andra stycket, underlåta att göra anmälan då sådan gjorts av annan anmäl­
ningsskyldig.
                                                                                   97

7   Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42


11 §                                                                                              Prop. 1990/91:42

Om det med hänsyn till tillgången på kurspåverkande information inom en myndighet är påkallat för kontroll av att förbudet i 4 § första stycket efterlevs, får regeringen besluta att det vid myndigheten skall föras en förteckning över fondpappersinnehav avseende ledamöterna i styrelsen samt de arbetstagare, uppdragstagare eller andra funktionärer som myndigheten bestämmer med hänsyn till deras särskilda insynsställning.

En kommun har motsvarande befogenhet som avses i första stycket i fråga om ledamöter och ersättare i kommunala organ samt arbetstagare, uppdrag­stagare och andra funktionärer hos kommunen.

Den som omfattas av en förteckning enligt denna paragraf skall till myn­digheten skriftligen anmäla sitt innehav av fondpapper och ändringar i inne­havet.

I paragrafen lämnas möjlighet all ålägga styrelseledamöter, arbetstagare, uppdragstagare eller annan funktionärer hos myndighet anmälningsskyldig­het för sitt fondpappersinnehav. För utom för kontroll av all förbudet i 4 § första stycket efterlevs är syftet är att funktionärerna genom sin skyldighet att göra sådana anmälningar skall avhållas från att göra insideraffärer som kan påverka allmänhetens förtroende för myndighetens verksamhet.

Xnmälan skall vara skriftlig och avse innehav av fondpapper som anges i 2 §. Del är således inte tillåtet atl begränsa anmälningsskyldigheten till att omfatta endast vissa fondpapper.

Regeringen skall besluta om vilka myndigheter under regeringen som får ålägga sina arbetstagare m. fl. anmälningsskyldighet. Myndigheten beslutar vilka arbetstagare m. fl. som skall anmäla sina innehav och hur anmälnings­skyldigheten skall fullgöras. Skälet härtill är all del skall gå att anpassa en anmälningsskyldighet lill de skilda krav som kan komma alt ställas vid skyldighetens fullgörande vid olika myndigheter.

Kommuner har motsvarande befogenheter och får själva avgöra om an­mälningsskyldighet skall införas.

När det gäller riksdagen och dess myndigheter ankommer del på riksda­gen att avgöra frågor om anmälningsskyldighet. Som framgår av allmänmo­tiveringen i avsnitt 6.5 åläggs fullmäktig i riksbanken anmälningsskyldighet enligt riksbankslagen. Samma lägger fullmäktige i riksbanken rätt atl avgöra bl. a. vilka tjänstemän i riksbanken som skall åläggas anmälningsskyldighet.

Bestämmelsen skall ses som en ordningsregel. Emellertid kan den för arbetstagare med statligt reglerade tjänster och som inle fullgör anmäl­ningsskyldigheten medföra att reglerna om disciplinansvar eller avskedan­de kan komma ifråga. För kommunalt anställda finns motsvarande regler i stadgar eller kollektivavtal.

Paragrafen har med en terminologisk justering och omdisponering i hu­vudsak den lydelse lagrådet föreslagit. Ordet "föreskriva" bör reserveras för normgivningssituationer.

98


 


12 §                                                                                              Prop. 1990/91:42

Anmälan enligl 9 § skall innehålla uppgift om

1.   den anmälningsskyldiges namn, personnummer och adress,

2.   aktiemarknadsbolagets firma,

3.   vilket slag av insynsställning den anmälningsskyldige har,

4.   antal eller värde och olika slag av aktier som den anmälningsskyldige tillsammans med närstående enligl 10 § första stycket äger i bolaget,

5.   storleken av ökningen eller minskningen av aktieinnehavet,

6.   tidpunkten för ändringen eller ändringarna,

7.   vilken persons aktieinnehav som ändrats och i förekommande fall dennes släktskap med eller anknytning till den anmälningsskyldige.

Paragrafen motsvarar med endast vissa laglekniska ändringar 12 § i lagen om värdepappersmarknaden och överensstämmer med kommitténs förslag. De uppgifter anmälan skall innehålla enligt bestämmelsen är nödvändiga för att anmälningsskyldigheten skall fylla sin funktion. Emel­lertid finns inget hinder mol att i samband med en anmälan om ändring av innehavet även underrätta om tidigare inträffade inte anmälningspliktiga förändringar i innehavet. Jag tänker på t.ex. ökningar föranledda av fondemission och split. En sådan frivillig upplysning kan avsevärt under­lätta rutinarbetet hos registrerings- och kontrollmyndigheterna.

Bankinspektionen har i sitt remissvar, med hänvisning till punkt 4, föreslagit atl lagtexten kompletteras så att det framgår att antal och slag skall anges när del gäller t. ex. aktier och antal och värde när det gäller t. ex. konvertibla skuldebrev. När det gäller aktieoptioner eller aktieterminer bör enligt inspektionen anges om det är en köp- eller säljoption eller en termin som köpts eller sålts. Vidare bör anges antal, del underiiggande aktieslaget, löplid, slutdag samt när del gäller optioner lösenpriset.

De uppgifter bankinspektionen nämner bör naturligtvis framgå av in­given anmälan. Att ange antal eller värde och slag av aktier i lagtexten bör emellertid vara tillräckligt. Det ligger ju ocksä i anmälarens intresse att klart och tydligt uppge vad han köpt eller sålt.

13 §

Anmälan enligt 9 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall göras senast fjorton dagar efter det atl

1.   aktie i bolaget inregistrerats vid Stockholms fondbörs eller sådant avtal som avses i 4§ första stycket 3 lagen (1985:571) om värdepappers­marknaden antecknats hos bankinspektionen,

2.   insynsställning uppkommit enligt 8 § första stycket 1, 2, 4, 5 eller 7 eller den som avses med 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättelse enligt Heller 15§,

3.   den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller annan ändring skett i aktieinnehavet, eller

4.   den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i 10 §, innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan ändring

skett i den närståendes aktieinnehav.                                                        99


 


I paragrafen som behandlar när anmälningsskyldigheten uppslår och     Prop. 1990/91:42 inom vilken lid den anmälningsskyldige skall göra anmälan föreslås endast mindre ändringar i förhållande till 13 § värdepappersmarknadslagen.

Jag erinrar om att vid automatisk insiderregislrering som kan ske efter dispens från bankinspektion kommer rapporteringen att kunna ske inom avsevärt kortare lid än 14 dagar.

14 §

Ett aktiemarknadsbolag skall utan dröjsmål anmäla till värdepapperscen­tralen vilka personer som har insynsställning enligt 8 § första stycket 1—4 och 6. Aktiemarknadsbolaget skall genast skriftligen underrätta personer med insynsställning enligt 8 § första stycket 3 eller 6 om anmälan.

«5§

Ett aktiemarknadsbolags moderföretag skall utan dröjsmål anmäla till vär­depapperscentralen vilka personer i moderföretaget som har insynsställning enligt 8 § första stycket 1, 2, 4 — 6. Moderföretaget skall genast skriftligen underrätta personer med insynsställning enligt 8 § första stycket 6 om anmä­lan.

Ett akliemarknadsbolag och moderförelag lill sådant bolag skall under­rätta VPC om vilka personer som har insynsslällning i bolaget resp. mo­derföretaget. Detta är en förutsättning för att uppgifter om dessa personer skall kunna föras in i insynsställningsregistret. 1 underrättelseskyldigheten ligger att förändringar i insynskrelsen också skall anmälas.

Personer med insynsställning enligt 8 § första stycket 6 skall genast skrift­ligen av moderföretaget underrättas om anmäla.

Registrering av aktieinnehav

16 §

Värdepapperscentralen skall föra register (insiderregister) över anmälningar som gjorts enligt 9,14 och 15 §§ eller, i fall som avses i 9 § andra stycket, över däremot svarande uppgifter från register som förs med stöd av aktiekontolagen (1989:827).

Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att de avförts.

Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Bankin­spektionen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för registret. Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret.

Registret skall vara offentligt.

I paragrafen föreslås alt VPC skall föra register över de anmälningar som gjorts enligt 9, 14 och 15 §§. Bankinspektionen skall vara registeransvarig enligl datalagen. Inspektionen ansvarar alltså för att de uppgifter fullgörs som enligt dalalagen ankommer på den regisleransvarige. Detta har jag behandlat tidigare i avsnitt 6.8.

Registret skall liksom tidigare vara offentligt.                                      100


 


Tillsyn                                                                                           Prop. 1990/91:42

17 §

Bankinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag.

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.9.

18 §

Om det finns anledning anta att en bestämmelse i 4 § överträtts, har bankin­spektionen rätt att få de uppgifter som den behöver för sin utredning från

1.    den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,

2.    ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars fondpapper överträ­delsen gäller,

3.    den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om aktie­förvärv,

4.    moderföretaget till det aktiebolag eiler den juridiska person som avses i 2 eller 3,

5.    myndighet,

6.    fondkommissionär,

7.    någon annan som köpt eller sålt fondpapper, om det finns anledning anta
att köpet eller försäljningen föranletts av otillåtet råd eller därmed jämförlig
åtgärd som avses i 4 §.

Om det finns anledning anta att någon har överträtt andra bestämmelser i denna lag och är överträdelsen belagd med straff, får inspektionen i utred­ningssyfte också infordra uppgifter av denne.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med kommitténs förslag. 1 para­grafen upptas bestämmelser om bankinspektionens utredande verksam­het. Dessa överensstämmer i huvudsak med bestämmelsen i 24 § värde­pappersmarknadslagen. En förutsättning för bankinspektionens frågerätt bör vara atl det skall finnas anledning anta att 4 § överträtts. Förslaget rörande den personkrets som berörs av insiderregleringen föranleder all bankinspektionen bör få uppgifter från aktiebolag eller annan vars fondpap­per överträdelsen gäller. Uppgifter bör också kunna erhållas från arbets- och uppdragsgivare till den som avses i punkt elt. Det sagda gäller alltså bl.a. riksbanken, riksgäldskontoret, kommuner och statliga verk.

Vite

19 §

Om någon inte fullgör sin skyldighet enligt 18 § första stycket 2 — 4 eller 6 får bankinspektionen förelägga vite.

Rätten för bankinspektionen atl använda sig av vite i vissa fall vid sin utredande verksamhet bibehålls.

Även om bankinspektionen i lagen om värdepappersmarknaden har
kvar sin möjlighet att förelägga bl.a. fondkommissionärer att vid vite
lämna inspektionen uppgift om innehållet i avräkningsnotor, anser jag att
  101


 


möjlighet all förelägga fondkommissionärer vite även bör finnas enligt     Prop. 1990/91:42 insideriagen.

Överklagande

20        §

Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrät­ten. Inspektionen får bestämma att ett beslut skall gälla omedelbart.

Av 1 § förordningen (1977:937) om kammarrätternas domkretsar m.m. följer all kammarrätten i Stockholm blir exklusiv domstol. Bestämmelser­na om besvärstid i förvaltningslagen (1986:223) gäller. Det innebär att överklagande skall ske skriftligt och atl skrivelsen skall ha kommit in till bankinspektionen inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet.

Straff

21        §

Den som uppsåtligen bryter mot 4 § skall för insiderbrott dömas till böter eller fängelse i högst två år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Är brottet med hänsyn till värdepappersaffarens omfattning och övriga omständigheter grovt, skall dömas till fängelse lägst sex månader och högst fyra år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Den som av grov oaktsamhet bryter mot 4 § skall för vårdslöst insiderför-farande dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

1 fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till ansvar enligt denna paragraf.

Paragrafen överensstämmer med kommitténs förslag med den skillna­den att här föreslås straffmaximum för grov oaktsamhet till ett år. Den innehåller till 4 § knutna strafffDcstämmelser. I likhet med 28 § lagen om värdepappersmarknaden delas vid uppsåtliga överträdelser straffbestäm­melserna upp i en normalpåföljd och en påföljd för grova brott. 1 båda fallen skärps påföljden för brott mot förbudet alt handla med kännedom om icke offentliggjord kurspåverkande information. Påföljden för normal­fallet är böter eller fängelse i högst två år och för grova brott fängelse i lägst sexmånaderoch högst fyra år. 1 enlighet med/agra(/f/.y förslag börgärningen benämnas insiderbrott.

Grovt brott

Vid bedömningen av vad som skall anses vara grovt brott skall bl.a. den
vinst eller förlustbegränsning som gjorts genom affären beaktas. Värdepap­
persaffärens omfattning har viss betydelse. Den icke offentliggjorda infor­
mationen kan vara sådan att den erfarenhetsmässigt medför mycket stora
kursändringar. Då behöver den genomförda affären inte vara av särskilt
     102


 


stor omfattning för aU brottet skall anses som grovt. Om informationen Prop. 1990/91:42 däremot är ägnad att medföra väsentliga kursrörelser i nivå kring tio procent, bör större volym på affären krävas för alt grovt brott skall anses föreligga. Jag vill inle uttala några riktmärken avseende vilka beloppsnivå­er avseende vinsten eller den uteblivna förlusten som bör gälla för gräns­dragningen mellan normalbrott och grovt brott. Jag anser emellertid att viss jämförelse kan göras med de bedömningar som görs vid övriga förmö-genhetsbrotl.

Som grovt brott bör även räknas fall när en person gjort upprepade otillåtna affärer eller när handeln är organiserad t.ex. genom samverkan mellan flera personer som med tips och råd biträtt varandra för att göra vinstgivande affärer med tillgång till icke offentliggjord information. För­faringssättet vid genomförandet av en otillåten affär kan göra all brottet blir att anse som grovt. Graverande omständigheter kan vara olika former av fördröjning av offentliggörandet av information för att kursläget dess­förinnan skall kunna utnyttjas för otillåten handel.

Grov oaktsamhet

1 paragrafen anges att den som av grov oaktsamhet bryter mot förbudet i 4 § skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Brottet, som i enlighet med lagrådets förslag bör benämnas vårdslöst insiderförfarande, har även när det begås av grov oaktsamhet ett högt slraffvärde. Grov oaktsamhet kan exempelvis föreligga då en person som fått information handlar utan att förvissa sig om att informationen gjorts allmänt känd. Om ingen indikation förekommit på att en väsentligt kurspåverkande information offentliggjorts bör ansvarsförutsältningen i denna del således anses uppfylld. Grov oakt­samhet kan också anses föreligga om en person som handlar förväntat sig att omständighetens offentliggörande skulle medföra en kursförskjutning men inte varit medveten om att information av ifrågavarande slag erfarenhets­mässigt medför en kursrörelse av den storiek som avses i förbudsbestäm­melsen.

Ett högre aktsamhelskrav måste naturligtvis ställas på en person med stor erfarenhet av värdepappersmarknaden än på en person som gör sina första transaktioner. 1 klarhetens intresse kan tilläggas att den som faktiskt saknat kännedom om ett förestående förvärvserbjudande eller annan kurs­påverkande omständighet aldrig kan fällas till ansvar för insiderbrott. Någon plikt alt hålla sig underrättad om kurspåverkande händelser kommer inte att föreligga i något fall.

Fjärde stycket

Här anges att i fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till ansvar.

Bestämmelsen är avsedd som en garanti för att utredningsresurser inte i
onödan skall tas i anspråk för att utreda regelöverträdelser av trivial natur
som det saknas allmänt intresse alt lagföra. Jag förutsätter att informellt
  103


 


samförstånd om lämpliga gränser för anmälan om brottsmisstanke, i de     Prop. 1990/91:42 fall utredningarna inte initieras av åklagaren, kommer att uppnås mellan bankinspektionen och riksåklagaren. Sådana rikllinjer är vanliga bl.a. vad gäller länsskaitemyndigheternas anmälan av misstanke om vårdslös skatteuppgift och andra brott där ansvar inle skall utdömas i ringa fall.

Medverkan

För medverkan till insiderbrott skall ådömas påföljd i enlighet med 23 kap. brottsbalken.

Brotlskonkurrens

Frågan om konkurrens mellan brott mot denna lag och brottsbalksbrott får lösas enligt allmänna rättsgrundsatser, dvs. att om en gärning utgör brott mot båda lagarna skall dömas för det brott som har högst straffsats.

22        §

Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåt­ligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 9 §,

2.    lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fuMgörande av anmäl­
ningsskyldighet enligt 9 § eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som
avses i 18 § första stycket 2-4 och 6,

3. underlåter att iaktta åliggande enligt 14 eller 15 §.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Paragrafen motsvarar kommitténs förslag och 29 § lagen om värde­pappersmarknaden .

Förverkande

23        §

Vinning av brott enligt 21 § skall förklaras förverkad om det inte är oskäligt.

Paragrafen överensstämmer med kommitténs förslag och med 31 § lagen om värdepappersmarknaden.

Personkretsen

Vinning av insiderbrott kan förverkas hos den personkrets som avses i 36
kap. 5 § brottsbalken. Det innebär att förverkande kan ske hos gärnings­
mannen eller annan som medverkat till brott. Det kan även ske hos den i
vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var och den som
genom brottet beretis vinning eller näringsidkare som beretts vinning
genom brott i sin näringsverksamhet. Förverkande kan således ske hos
aktiebolag och andra juridiska personer. Av ovanstående följer att vid
t. ex. en anställds brott mot förbudet mot insiderhandel i 4 § ett förverkan-
     104


 


de kan ske hos arbetsgivaren. Om arbetsgivaren är en juridisk person kan     Prop. 1990/91:42 förverkande ske enbart hos den juridiska personen eller enbart hos företrä­daren/gärningsmannen eller hos båda.

Vinning

Det krävs att den mot vilken förverkande riktas haft vinning av brottet. Vinning kan sägas ha uppkommit om den som gjort en aktieaffär därige­nom kommit i ett gynnsammare förmögenhetsläge än om affären förblivit ogjord. Om t.ex. köp skett i strid med etl förbud och om kursen stigit då del med förbudet avsedda förhållandet offentliggjorts, har en typisk vin­ning av brottet uppkommit. Om en otillåten affär avsett försäljning och kursen sjunkit då informationen gjorts allmänt bekant, har likaså vinning uppkommit. På grund av försäljningen härden som gjort affären kommit i ett bättre förmögenhetsläge än om aktierna behållits.

Vid lagen om värdepappersmarknadens tillkomst anförde dåvarande departementschefen bl.a. följande. "För att konstatera om vinning upp­kommit men framför allt för att mäta dess storiek blir det naturliga förfa­ringssättet atl jämföra kursen den dag affären genomfördes med kursen då förhållande som utgjort grund för elt förbud oflentliggjorts. Särskilt om informationen lill marknaden dröjer, kan kursen under angiven tid komma all påverkas av andra faktorer än det förhållande som gjort ett förbud verk­samt. Situationen kan t. ex. vara den att etl bolag av konkurrensskäl skjuter upp offentliggörandet av en sådan omständighet som avses i förbudsbesläm­melsen. Sedan insidern med kännedom om omständigheten köpt aktier i bolaget, kan kursen på aktierna komma att stiga av marknadslekniska skäl eller på grund av en allmänt kurspåverkande händelse, t.ex. ett politiskt beslul. När bolaget sedermera offentliggör den omständighet som gjort in-siderns affär otillåten, kan kursen komma att stiga ytteriigare. Av den sammanlagda kursstegring som inträffat kan sålunda endast en del hänföras till den omständighet vars utnyttjande är förenat med straffansvar. Inte desto mindre får kursstegringen i dess helhet betraktas som vinning till följd av brottet. Detta beror på all vederbörande inle till någon del hade kunnat tillgodogöra sig kursstegringen om han följt lagen. Om den angivna situa­tionen ändras så all kursen antas gå ner mellan köpet och den tidpunkt förhållandet blev allmänt bekant kommer i konsekvens med det sagda mel-lankommande faktorer att reducera den vinning som kan anses ha upp­kommit. Också om affären gjorts av en outsider men föranletts av en insider får en sådan sammanlagd kursförändring som här avsetts anses utgöra den vinning som uppkommit. Det anförda innebär inte att förverkande alltid kommer att motsvara kursförändringen i dess helhet oberoende av hur den uppkommit. Det kan nämligen i berörda fall finnas förutsättningar alt un­deriåta förverkande av skälighelshänsyn." (Prop. 1984/85:157 s.l09 ff). Jag ser ingen anledning att avvika från detta synsätt.

Vid bestämmandet av det värde som skall förverkas får man, som
tidigare nämnts, normalt utgå från kursutvecklingen från en tidpunkt till
en annan. Den första tidpunkten är den dag affären genomfördes och
denna torde utan svårighet kunna fastställas.
                                      105


 


Del kan verka naturligt alt med den senare tidpunkten avse den dag det Prop. 1990/91:42 förbudsgrundande förhållandet blivit allmänt känt och kunnat tas i beak­tande vid handeln med aktier i bolaget. Om bolaget självt offentliggjort förhållandel, vilkel torde och bör vara del normala, avses den noterade kursen samma dag som offentliggörandet skett. Om offentliggörandet skett i nära anslutning till börsens stängning och kursreaktionerna därför kom­mer nästföljande dag så är det i stället den kursen som skall ligga lill grund för beräkningen. Del kan också vara så att ett offentliggörande inle ome­delbart leder till en kursändring ulan att en sådan inträffar först efter några dagar. Det kan i sådana fall vara svårt all utreda i vad mån kursändringen beror på offentliggörandet eller någon annan omständighet. Jag har be­handlat frågan om kursutveckling också i specialmotiveringen till 4 §.

Skälighetsbedömning

Av paragrafen framgår all förverkande inte skall ske om detta är oskäligt. Förverkande är en s.k. fakultativ rättsverkan. Avsikten är alt domstolen skall göra en relativt fri bedömning av när förverkande kan underiåtas.

Förelagsbot

Jag vill i detta sammanhang erinra om reglerna om företagsbot i 36 kap. 7-IO§§ brottsbalken. Enligl dessa bestämmelser skall näringsidkare, på yrkande av åklagaren, åläggas förelagsbot för brott som har begåtts i utövning av näringsverksamhet. Detta förutsätter all brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag. Det krävs också atl näringsidkaren inle har gjort vad som skäligen kunnat krävas för alt förebygga brottsligheten. Regeln gäller inte om brottsligheten varit riktad mol näringsidkaren eller om det annars skulle vara uppenbart obilligt alt ålägga förelagsbol. Regeln om förelagsbol synes väl lämpad bl.a. för den situationen, all en befattningshavare hos en juridisk person har insynsställning i etl akliemarknadsbolag och för den juridiska perso­nens räkning utnyttjar icke offentliggjord kurspåverkande information som styrelseledamoten erhållit genom sin ställning i bolaget för otillåtna transaktioner. Del är en förutsättning för utdömande av företagsbot atl ett brott begåtts men del är inget krav atl gärningsmannen identifierats eller lagförts. Förelagsbol bör kunna åläggas utan all del går att klarlägga vilken fysisk person som haft det direkta ansvaret för det regelbrott som ligger till grund för utdömandet.

Kostnad för tillsyn

24 §

För att bekosta bankinspektionens övervakning enligt denna lag skall de
institut som står under bankinspektionens tillsyn betala årliga avgifter
enligl de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
                      106


 


Kommittén har föreslagit atl fondkommissionärer och Stockholms Prop. 1990/91:42 fondbörs på motsvarande sätt som enligt nuvarande bestämmelser i lagen om värdepappersmarknadslagen skall täcka kostnaden för bankinspektio­nens insiderövervakning. Riksbanken har i sitt remissvar ifrågasatt försla­get att avgiftsfinansiera insidertillsynen. Vidare har bankföreningarna och fondhandiareföreningen påpekat atl denna verksamhet bör finansieras över statsbudgeten.

Insideriagen har till syfte all främja en sund värdepappersmarknad och upprätthålla allmänhetens förtroende för marknaden. Med del förslag jag nu lägger kommer insiderreglema all omfatta inte bara aktiemarknaden ulan också penning- och obligationsmarknaden samt derivatmarknaden. Samtliga aktörer på dessa marknader är beroende av väl fungerande mark­nader och del ligger i aktörernas intresse att osunda företeelser bekämpas. Insiderövervakningen är en nödvändig beståndsdel i detta sammanhang och jag har tidigare funnit alt den sköts bäst av bankinspektionen. Kostna­den för övervakningen bör mot bakgrund härav fördelas på fler institut än vad som är fallet idag. I lagrådsremissen föreslog jag alt kostnaden skulle spridas på samtliga institut som står under bankinspektionens tillsyn. Frå­gan om finansiering av bankinspektionens tillsyn inom värdepappersmark­nadsområdet får jag anledning all återkomma lill i samband med bered­ningen av kommitténs övriga förslag. Dessutom kommer frågan om fördel­ning av tillsynskostnaderna att närmare övervägas av utredningen (Fi 1990:12) om bankinspektionens och försäkringsinspektionens organisation och verksamhet m. m. (organisationsutredningen). Lagrådet har ansett atl bestämmelsen med den generella utformningen blir alltför vittomfattande och anmärkt atl Upplysningscentralen UC Aktiebolag uppenbarligen inte bör träffas a v bestämmelsen. Jag har med hänsyn till upplysningscentralens uppgifter viss förståelse för lagrådels synpunkter. Regeringen har en allmän strävan all fördela bankinspektionens kostnader på så många institut som möjligt. 1 samband med organisationsutredningen som nämnts ovan kom­mer frågan om kostnadernas fördelning att övervägas. Intill dess bör den av mig föreslagna lydelsen godtas. Regeringen bör dock beakta de av lagrådet framförda synpunkterna när de närmare föreskrifterna ges.

Övergångsbestämmelser

1.   Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 med undantag av 16 § som
träderi kraft den 1 april 1991.

2.    Den som vid lagens ikraftträdande är skyldig att enligt lagen (1985: 571) om värdepappersmarknaden anmäla innehav av aktier och änd­ring i innehavet skall senast vid utgången av juni 1991 anmäla innehavet till värdepapperscentralen även om någon förändring inte inträffat sedan den senaste anmälan.

3.    Den som vid lagens ikraftträdande har sina aktier förvaltarregistrerade och som omfattas av förbudet i 8 § tredje stycket skall registrera sina aktier i eget namn senast vid utgången av mars 1991.

107


 


12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om  Prop. 1990/91:42

offentlig anställning

6 kap. Bisysslor m. m.

Om åläggande för arbetstagare att anmäla innehav av fondpapper finns det bestämmelser i 11 § insideriagen (1990:000).

Arbetstagare kan under vissa förutsättningar åläggas skyldighet att an­mäla sitt innehav av fondpapper till arbetsgivaren. Detta regleras i insider­iagen (1990:000).

108


 


12.3 Förslaget till lag om ändring i fondkommissionslagen        Prop. 1990/91:42 (1979:748)

40 §

Den som på grund av befattning eller annars har anknytning till fondkom­missionär skall, om han normalt har insyn i uppdragsgivares värdepappers­affärer som har sådan omfattning att det allmänna försäljningsvärdet kan påverkas till fondkommissionären ofördröjligen anmäla innehav av fond­papper och ändring i innehavet. Anmälningsskyldigheten gäller inte sådana obligationer och förlagsbevis som inte är konvertibla. Fondkommissionären skall föra förteckning över anmälningarna och hålla den tillgänglig för bankinspektionen.

Anmälningsskyldighet enligt första stycket omfattar fondpapper som ägs av den anmälningsskyldige, hans make eller omyndigt barn som står under hans vårdnad. Har någon av dem eller flera av dem tillsammans sådan väsentlig ekonomisk gemenskap med annan juridisk person än fondkommis­sionären som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse, omfattar anmälningsskyldigheten även den juridiska personens innehav av fondpapper, om den anmälningsskyldige har väsentligt inflytan­de över den juridiska personens verksamhet.

Vid tillämpningen av denna paragraf likställs äktenskapsiiknande sam­levnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Paragrafens första stycke ändras så atl den personkrets som skall anmäla sina innehav av fondpapper framgår direkt av paragrafen. Skälet är att 39 §, till vilken hänvisning tidigare gavs, samtidigt upphävs. Den saknar funktion eftersom befattningshavare och andra med anknytning till fond­kommissionär omfattas av handelsförbudet i insideriagen. Bestämmelsen motiveras även i avsnitt 6.3.

109


 


12.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)    Prop. 1990/91:42

1 kap.

Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller för uppgiften. / insideriagen (1990:000) finns bestämmelser om förbud att utnyttja vissa uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka kursen på fondpapper.

Tystnadsplikten inom det allmännas verksamhet regleras i sekretesslagen. Med tystnadsplikt avses förbud att röja uppgifter. Förbudet alt röja uppgif ter innefattar också ett förbud alt utnyttja en uppgift utanför den verksam­het i vilken sekretess gäller för uppgiften.

En av principerna bakom regleringen i sekretesslagen är att alla tystnads­plikter inom det allmännas verksamhet skall framgå av lagen antingen direkt eller genom en hänvisning lill en annan lag. De offentliganställda kommer att omfattas av insideriagens förbud att utnyttja information om icke of­fentliggjorda kurspåverkande omständigheter för handel på värdepappers­marknaden. Det är enligt min mening mest konsekvent all det framgår av sekretesslagen alt elt förbud för offentliganställda atl utnyttja uppgifter finns i en annan lag. En hänvisning till insideriagen bör därför finnas i sekretess­lagen.

8 kap.

5§

Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i tillståndsgiv­ning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, fondbolag, fondkommissionärs- och fondbörsväsendet eller försäkringsväsendet, för uppgift om

1.   afiars- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,

2.   ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser.

Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som består i övervakning enligt lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden och insi­deriagen (1990:000), för sådan uppgift om enskilds ekonomiska eller per­sonliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyl­dig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäller dock sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främ­
mande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet som
avses i första och andra stycket för sådan uppgift om affärs- eller driftförhål­
landen och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten erhål­
lit enligt avtalet. Föreskrifterna i 14 kap. 1 — 3 §§får inte ifråga om denna
sekretess tillämpas i strid med avtalet.
                                                     110


 


Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen     Prop. 1990/91:42 enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Skälen lill förslaget om ändringar i första och andra styckena och nytt tredje stycke i paragrafen har jag lämnat under avsnitt 6.11.

Bestämmelsen innebär all sekretessen kan bli absolut för uppgifter från utlandet också i de fall där 8 kap. 5 § sekretesslagen i övrigt föreskriver att elt skaderekvisit skall vara uppfyllt för att uppgifterna skall vara sekretess­belagda. En förutsättning är dock all uppgifterna erhållits med tillämpning av ett internationellt avtal som godkänts av riksdagen och att avtalet förbjuder vidarelämnande av uppgifterna.

9 kap.

23 §

Sekretess gäller för sådan uppgift hos myndighet, som person som avses i 1 kap. 6 § lämnat till myndigheten enligt särskilt beslut om uppgiftsskyldighet för innehav av fondpapper, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada eller men.

1 fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

I paragrafen ges de offentliga funktionärer som ålagis skyldighet all redo­visa sitt innehav av fondpapper, ett sekretesskydd för de lämnade uppgif­terna. Vid bedömning av om uppgifterna kan offentliggöras bör presumtio­nen vara att de inle får lämnas ut. Offentliggörande kan således endast ske om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närslående lider men av alt uppgiften offentliggörs.

Lagrådet har föreslagit en annan lydelse. Med lagrådsremissens lydelse, som jag med en mindre justering förordar, omfattas samtliga myndigheter, t.ex. riksbanken. Någon risk alt personkretsen blir för vid finns inte efter­som sekretessen endast tar sikte på de uppgiftsskyldigas uppgifter.

111


 


12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:571) om  Prop. 1990/91:42

värdepappersmarknaden

En ny insiderlag med förbud i vissa fall all handla på värdepappers­marknaden, regler om anmälningsskyldighet och om bankinspektionens tillsynsverksamhet m.m. införs. 2, 5 — 16, 25, 28 och 31 §§ lagen om värde­pappersmarknaden upphör därmed att gälla. De ersätts med bestämmelser i den nya lagen. 4, 24, 27, 29 och 33 §§ får ändrade lydelser på grund av att insideriagen lill viss del träder i deras ställe.

Resterande delar av lagen om värdepappersmarknaden, vilka i huvudsak avser endast skydigheten atl upprätta avräkningsnotor, gäller tills vidare. 1 enlighet med vad lagrådet anfört är det därför inte motiverat att bibehålla skyldigheten för Stockholms fondbörs alt finansiera bankinspektionens övervakning enligt denna lag.

Lagrådets förslag till lydelse av 4 § och övergångsbestämmelse lill 26 § bör godtas.

112


 


12.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om        Prop. 1990/91:42

Sveriges riksbank

38 §

Riksbanken beslutar om arbetsordning och de föreskrifter i övrigt som behövs för arbetet inom banken.

Fullmäktig samt sådan personal och uppdragstagare hos riksbanken som riksbanken bestämmer skall skriftligen anmäla sitt innehav och ändring i in­nehavet av fondpapper som anges i2 § insideriagen (1990:000) till riksbanken.

Riksbanken beslutar också i övrigt i enskilda fall i frågor som rör personal och uppdragstagare hos banken, i den mån inte annat följer av lag eller beslul av riksdagen eller av riksdagens förvaltningskontor.

Riksbanksfullmäktige omfattas av förbudet mot insiderhandel i 4 § insi­deriagen. Bestämmelser om anmälningsskyldighet för fullmäktig införs ge­nom denna paragraf Paragrafen medger att personal och uppdragstagare hos riksbanken får åläggas anmälningsskyldighet. Fullmäktige beslutar om della enligt 41 § 14. Det ankommer på riksbankschefen atl se till atl anmäl­ningarna förvaras på lämpligt sätt.

Bestämmelsen i det nya andra stycket är en förhållningsregel. Anmälnings­skyldigheten gäller för hela innehavet av fondpapper utan något undantag. Regeln är inte straffsanktionerad. En fullmäktig ansvarar inför riksdagen. Paragrafen har, med en mindre justering, den av lagrådet föreslagna lydel­sen.

41 §

Av fullmäktige avgörs

1.    författningsfrågor,

2.    frågan om fastställande av arbetsordning samt andra viktigare frågor om riksbankens organisation och arbetsformer,

3.    frågor om systemet för att bestämma kronans värde i förhållande till andra valutor,

4.    frågor om riktlinjer för förvaltningen av de tillgångar som anges i 11 §,

5.    frågor om viktigare internationella kreditavtal,

6.    frågor om diskonto och om räntevillkor vid ut- och inlåning enligt 18 § första slycket samt villkor vid utlåning enligt 18 § andra stycket,

7.    frågor om viktigare rekommendationer till eller överenskommelser med kreditinstitut,

8.    frågor om kassakrav och särskild avgift när kassakrav inte uppfylls,

9.    frågor om statens kontokredit,

10.   frågor om förvärv av aktier eller andelar enligt 24 §,

11.   viktigare frågor om ackord, avskrivning, nedsättning eller eftergift av
fordran,

12.   frågor om upprättande av personalförteckning, om beslut som avses i
37 § samt om tillsättande av tjänster som riksbanksdirektör, avdelningschef
eller direktör för regionkontor,

13. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller

8    Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 42


om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstäng-     Prop. 1990/91:42 ning eller läkarundersökning,

14.  frågor om vilken personal och vilka uppdragstagare som skall åläggas anmälningsskyldighet enligt 38 § andra stycket,

15.  övriga frågor som enligt denna eller annan lag skall avgöras av fullmäktige, samt

16.  frågor som fullmäktige finner vara av större vikt eller som riksbanks­chefen hänskjuter till fullmäktige.

Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av riksbankschefen. 1 den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av riksbankschefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

Riksbanken fattar en mängd administrativa beslut som berör bankens inre verksamhet. Sådana beslul har dock ofta i princip karaktär av norm­givning. Regeringsformen innehåller inte bestämmelser som möjliggör direktdelegering av normgivningsrält från riksdagen till myndighet under riksdagen. I praxis har dock utvecklats en ordning som innebär en delege­ring till myndigheter under riksdagen all besluta om regler för den inre verksamheten (prop. 1986/87: 143 s. 54). 1 lagen om Sveriges riksbank in­fördes därför en bestämmelse om vad fullmäktige får avgöra. Vilka arbets­tagare och uppdragstagare hos riksbanken som skall vara anmälningsskyl­diga är en fråga om dess inre verksamhet som bör kunna avgöras av full­mäktige.

12.7 Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)

5 kap.

Föreligger misstanke om brott mot insideriagen (1990:000) skall värde­papperscentralen på begäran lämna bankinspektionen eller åklagare besked om ett avstämningsregisters innehåll. Besked skall lämnas utan kostnad.

Uppgifter som skall anmälas enligt 9 § insideriagen får genom automatisk databehandling utlämnas till insidersregistret som förs enligt 16 § samma lag.

Bestämmelsen fastslår att de myndigheter som utreder överträdelser mot reglerna i insideriagen (1990:000) har rätt lill upplysningar ur ett avstämningsregisler. Härmed avses atl uppgifter skall kunna erhållas både ur den dagliga journalen och ur aktiekontona.

För all uppgifter skall erhållas fordras att misstanke föreligger atl brott mot insideriagen (1990:000) begåtts. Däremot fordras inle att någon speci­ell person ännu är misstänkt. Bestämmelsen kommenteras även i avsnitt 6.8.

Uppgifter ur avstämningsregisler får med automatik överlämnas lill in­
siderregislret. Endast sådana uppgifter som personer med insynsställning
skall anmäla enligt 9 § jämförd med 10 och 12 §§ insideriagen och som
därmed blir offentliga, får överlämnas. Enligt 9 § andra stycket insideriagen
är det bankinspektionen som bestämmer om uppgifter ur avstämningsregi-
114


 


stret skall överiämnas med automatik och som samtidigt medger befrielse     Prop. 1990/91:42 från den skriftliga anmälningsskyldigheten.

12.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden

44 §

Ledamöter och suppleanter i fondstyrelserna samt de arbetstagare och uppdragstagare hos styrelsen som styrelsen bestämmer skall skriftligen an­mäla sitt innehav och ändring i innehavet av fondpapper som anges i 2 § insi­deriagen (1990:000).

Styrelsen bestämmer hur anmälan enligt första stycket skall ske.

Bestämmelsen kommenteras i avsnitt 6.5.

13 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att dels anta följande av lagrådet granskade förslagen till

1.  insiderlag,

2.  lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

3.  lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

4.  lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5.  lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden,

6.  lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

7.  lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827), dels anta förslagen till

8.  lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

9.  lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

 

10.  lagom ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

11.  lagom ändring i sparbankslagen (1987:619),

12.  lagom ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

13.  lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

14.  lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för all­männa pensionsfonden,

(/e/5 godkänna den europeiska konventionen om insiderhandel.

14 Beslut

Regeringen ansluter sig föredragandens överväganden och beslutar att ge­nom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

115


 


Sammanfattning av betänkandet                       Prop. 1990/91:42

I   -JU   j 1                                                                                      Bilaga 1

Insiderhandel

Kap. 12 behandlar insiderhandel. Internationellt har arbetet på lagstiftning om insiderhandel intensifierats. Inom EG har ett förslag till direktiv framlagts angående förbud mot insiderhandel. Ett antagande av direktivet är planerat till 1989. Europarådet har i januari 1989 antagit en konvention om insiderhandel. Inom en rad enskilda länder har lagstiftning införts eller förändrats under senare år.

I Sverige kompletteras lagstiftningen om insiderhandel i många fall av självreglering i form av etiska regler. Vi har kartlagt omfattningen av dessa genom en enkät lill marknaden och iakttagit all sådana regler är relativt vanligt förekommande.

I vår allmänna bedömning har vi konstaterat atl tillämpningsområdet för den gällande lagstiftningen är för snävt. Detta gäller såväl den person­krets som förbudet riktar sig mot som de typer av instrument och de former av information som berörs.

Vid avgränsningen av personkretsen bör bland annat beaktas innehållet i EG:s direktivförslag. Enligl vår mening bör insiderkretsen omfatta alla personer som i sin anställning, befattning eller uppdrag har fått informa­tion om en icke offentliggjord kurspåverkande omständighet. Också den person som har fått sådan information av någon med insiderställning och som inte är i god tro bör omfattas av regleringen. Fysiska personer som har större innehav av aktier i berörda förelag bör liksom nu ingå i insiderkret­sen.

Samtliga fondpapper och finansiella instrument vilka är allmänt spridda bör inkluderas i en utvidgad reglering. Denna bör också gälla alla slag av information om icke offentliggjorda omständigheter som kan påverka kurssättningen på fondpapper och andra finansiella instrument, till exem­pel om ränteförändringar, valutakursändringar eller orderläget på markna­den, och inle som nu begränsas lill kännedom om förhållandena i ett visst aktiemarknadsbolag.

Lagtekniskt har vårt förslag lill nya lagregler fåll en generell utformning med kompletterande detaljföreskrifler på vissa områden. En generell regel kan bilda underiag för etikskapande verksamhet inom näringsliv, organi­sationer och myndigheter. En sådan effekt är väl så viktig som den direkt preventiva effekten via straffsanktioner.

Erfarenheterna visar såväl i Sverige som utomlands att del har varit
svårt för tillsynsmyndigheter och åklagare att uppfylla de beviskrav som
gäller för att brott skall kunna styrkas. Vi har därför funnit skäl att efter
förebild från USA begränsa korttidsaffärer av personer med särskilda
möjligheter att få tillgång lill information om förhållanden i företag till
vilka de är knutna lill exempel som styrelseledamot, verkställande direktör
eller revisor. För transaktioner som dessa kategorier gör i del egna bolagets
aktier inom loppet av sex månader skall enligt vårt förslag eventuell vinst
inbetalas till bolaget. Det är inte en förutsättning för tillämpning av regeln
att handeln faktiskt har skett med stöd av information om en icke offent­
liggjord omständighet.
                                                                      116


 


Skyldigheten att anmäla innehav och förändringar i innehav föreslås     Prop. 1990/91:42 gälla personer med särskild insynsställning enligt värdepappersmarknads-     Bilaga 1 lagens nuvarande lydelse men utvidgad till även bolag vilkas aktier är allmänt spridda men inte börsnoterade (enligt förslaget i kap. 9). Den nuvarande manuella anmälningsrulinen skall kunna ersättas genom auto­matisk överföring av uppgifter från VPC till bankinspektionen.

Vi föreslår också ett tillägg till lagen om offentlig anställning med inne­börd att arbetstagare får åläggas alt anmäla innehav av fondpapper och andra finansiella instrument till sin arbetsgivare. Behovet av en sådan anmälningsskyldighet avser i första hand anställda inom departement och vissa statliga myndigheter. Uppgifterna skall dock kunna sekrelessbeläg-gas.

Slutligen har vi i detta sammanhang utrett ett förslag som ursprungligen framlades av Stockholms fondbörs s. k. Fermentautredning. Vissa förfa­randen finns straffsanktionerade som svindleri enligl brottsbalken, främst spridande av vilseledande uppgifterom aktiebolag. Däremot finns det inga straffrättsliga regler som tar sikte på förfaranden av kurspåverkande ka­raktär som är inriktade på själva handeln, dvs. försök att manipulera efterfrågan eller utbudet av aktier på marknaden. Vi föreslår därför en ny lagbestämmelse i brottsbalken om otillbörlig kurspåverkan. Straffregeln bör omfatta all handel med fondpapper eller andra finansiella instrument.

117


 


6 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om insynshandel på värdepappersmarknaden 

Härigenom föreskrivs som följer.

Inledande bestämmelser

1   § Denna lag innehåller bestämmelser om begränsningar i rätten för fysiska personer att handla med fondpapper och andra finansiella instru­ment och om anmälningsskyldighet för innehav av fondpapper och andra finansiella instrument.

2   § Bankinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag.

Definitioner

3 § Beteckningarna fondpapper och andra finansiella instrument har i
denna lag den betydelse som anges i 2 § lagen (1990:000) om börs- och
clearingverksamhet.

Innehas fondpapper eller andra finansiella instrument av ett och samma slag av minst tvåhundra ägare, anses de vid tillämpningen av denna lag vara allmänt spridda.

Med värdepapperscenlralen avses i denna lag Värdepapperscenlralen VPC Aktiebolag.

Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionsbevis, interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis och liknande fondpap­per.

De bestämmelser som gäller aktier tillämpas också på aktieoptioner och aktieterminer. Därvid skall utfärdande av köpoption likställas med försälj­ning av de aktier optionen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med köp av aktierna. Förvärv av köpoption skall jämställas med köp av aktierna och förvärv av säljoption med försäljning av aktierna.

Om fondpapper eller andra finansiella instrument ägs av två eller flera med samäganderätl, skall en delägare vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare lill så många av dem som svarar mot hans lott i del samfällda innehavet.

4 § Om en juridisk person äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person atl den har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag den
förra moderföretag och den senare dotterföretag. Äger ett dotterföretag
eller äger ett moderföretag och etl eller flera dotterföretag tillsammans
eller äger flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i en annan
juridisk person i den omfattning som angetts nu, är även den sistnämnda
juridiska personen dotterförelag till moderföretaget.

Har en juridisk person i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam ett bestämmande inflytande över en annan juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är den förra moderföretag och den senare dotterföretag.

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
, Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person alt de har hälften var av rösterna för
  118


 


samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag de försl-     Prop. 1990/91:42 nämnda juridiska personerna att jämställa med moderförelag och den     Bilaga 2 sistnämnda all jämställa med dotterföretag.

5 §   Följande fysiska personer i etl aktiebolag med allmänt spridda aktier anses enligl denna lag ha insynsslällning i bolaget:

1.  styrelseledamot eller suppleant i bolaget eller dess moderföretag,

2.  verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller dess moderföretag,

3.  verkställande direktör eller annan ledande befattningshavare i elt dotterföretag, om han normalt kan antas få tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget,

4.  revisor eller suppleant i bolaget eller dess moderförelag,

5.  bolagsman i elt handelsbolag som är bolagels moderföretag, dock ej kommanditdelägare,

6.  innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderförelag, om befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget,

7.  den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst fem procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 12 § första stycket 1—3.

Bankinspektionen skall på begäran av bolaget eller dess moderföretag pröva frågan, om en befattningshavare eller en uppdragstagare har en sådan ledande ställning eller etl sådant kvalificeral uppdrag som avses i första stycket 3 eller 6.

Förbud mot insynshandel

6 § En person som genom anställning, befattning eller uppdrag har fått
information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet, som
kan väsenlligt påverka kursen på fondpapper eller andra finansiella instru­
ment, vilka är allmänt spridda, får inte för egen eller annans räkning köpa
eller sälja sådana fondpapper eller finansiella instrument eller med råd
eller på annat därmed jämföriigt sätt föranleda någon annan till sådant
köp eller försäljning, innan omständigheten blivit allmänt känd eller upp­
hört alt äga betydelse för kurssätlningen.

Första stycket gäller även

1.  en fysisk person som fått information eller kunskap om en omständig­
het rörande elt aktiebolag i vilket han har insynsställning på grund av
aktieägande enligt 5 § 7,

2.  den som har fått information eller kunskap om en omständighet av
någon som erhållit kännedom om omständigheten under sådana förhållan­
den som sagts förut i denna paragraf eller av någon annan med nära
anknytning till denna person, om han har anledning att anta att omstän­
digheten inte är allmänt känd.

7 § Omständigheter som enligt 6§ kan väsentligt påverka kursen på
fondpapper eller andra finansiella instrument kan bland annat vara

1. en åtgärd som syftar till och är ägnad atl leda till ett offentligt         119


 


erbjudande till en vidare krets omförvärv av aktier i'etl aktiebolag, vars     Prop. 1990/91:42
aktier är allmänt spridda.
                                                 Bilaga 2

2.   någon annan omständighet i elt aktiebolags eller dess moderförelags verksamhet om vilken upplysning lämnas i årsredovisning, delårsrapport, årsbokslut eller annan form,

3.   beslul av portföljförvaltare eller kapitalplacerande institutioner om köp eller försäljning av etl eller flera fondpapper eller andra finansiella instrument eller liknande marknadsinformation,

4.   ränteändringar, valutakursändringar, ändringar i skattelag och andra liknande händelser av allmänt kursdrivande natur.

8 § Har det hos en juridisk person vidtagits någon åtgärd, som syftar till
och är ägnad att leda till ett offentligt erbjudande till en vidare krets om
förvärv av aktier i ett aktiebolag, vars aktier är allmänt spridda, skall vid
tillämpningen av 6 § en omständighet som kan väsentligt påverka kursen
på fondpapper eller andra finansiella instrument, vilkas värde berörs av
åtgärden, anses föreligga åtminstone när

1.   frågan om offentligt erbjudande väckts i den juridiska personens styrelse eller hos någon annan som kan fatta beslut om erbjudandet,

2.   företrädare för den juridiska personen kommit överens med företrä­dare för aktiebolaget om atl inleda överläggningar som syftar lill etl offenfligt erbjudande, eller

3.   den juridiska personen gjort eller låtit göra en utredning om de affärsmässiga förutsättningarna för ett offentligt erbjudande eller en plan för erbjudandets genomförande.

9 §   Bestämmelserna i 6 §om förbud'mot insynshandel gäller inte

1.  för befattningshavare hos aktiebolag eller bankinstitut, som enligt fondkommissionslagen (1990:000) erhållit tillstånd att driva rörelse som fondkommissionär, marknadsgarant, fondpappersförvaltare eller värde­pappersförmedlare, vid fullgörande av köp- eller säljorder i rörelsen,

2.  köp av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda omständigheten är ägnad all sänka kursen eller försäljning av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda omständigheten är ägnad alt höja kursen,

3.  fullgörande av uppgifter som åligger någon på grund av vad som föreskrivits i lag eller annan författning,

4.  köp i fall som avses i 8 § för den juridiska personens räkning av aktier i aktiebolaget.

Bestämmelserna i 6 § utgör inle heller hinder för

1.   innehavare av option att den dag då optionens löptid går ul köpa eller
sälja den underiiggande tillgången eller sälja optionen,

2.  utfärdare av option att i samband med lösen sälja eller köpa den underliggande tillgången som optionen avser,

3.  köpare och säljare av termin all vid slutdag fullgöra avtalet.

Korttidshandel

10 § Den som enligt 5§ 1—6 har insynsslällning i ett aktiebolag med
allmänt spridda aktier skall, om han under en tid av sex månader från
förvärv av aktier i bolaget överiåter aktier med samma rättigheter eller
inom samma lid från. överlåtelse av aktier i bolaget förvärvar aktier med
samma rättigheter, till bolaget belala ett belopp motsvarande den vinst
förfarandet medfört för honom. Bestämmelsen gäller endast forvärv och
överlåtelse som sker mot vederlag.
                                                     120


 


Betalningsskyldigheten enligt första stycket gäller även en juridisk per-     Prop. 1990/91:42 son. som är personen med insynsslällning närstående enligl vad som sägs i     Bilaga 2 12§3.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller inle vid utnyttjande av rätt vid nyemission eller fondemission i bolaget.

Bankinspektionen kan om särskilda skäl föreligger medge undanlag från beslämmelserna i forsla och andra styckena.

Anmälnings- och förteckningsskyldighet

11 § Den som har insynsställning i etl aktiebolag, som är avstämnings­
bolag som avses i 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) och vars aktier
är allmänt spridda, skall skriftligen anmäla innehav av aktier i bolaget och
ändring i innehavet till värdepapperscentralen.

Den som har insynsslällning i ett svenskt aktiebolag som inte är avstäm­ningsbolag men vars aktier är allmänt spridda skall skriftligen anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till bankinspektionen och bolaget.

Bankinspektionen kan meddela befrielse från anmälningsskyldigheten om motsvarande uppgifter kan erhållas på annal sätt.

Anmälningsskyldigheten gäller dock inte

1.  innan den som avses i 5§ första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättelse enligt 16 § Ijärde stycket eller 17 §,

2.  om innehavet inte uppgår till 50 aktier eller, om innehavet avser värdepapper som enligt 3 § fjärde stycket likställs med aktier, understiger elt marknadsvärde motsvarande 10000 kronor,

3.  om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte uppgår till 50 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligl 3 § fjärde slycket likställs med aktier, understiger elt marknadsvärde motsva­rande 10000 kronor,

4.  om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av all akties nominella belopp sänkts genom att aktien delals upp,

5.  interimsbevis som erhållits i utbyte mot annat värdepapper som avses i 3 § fjärde stycket.

Av 12§ framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa när­ståendes aktieinnehav.

12 § Vid tillämpning av 11 § skall följande aktier i bolaget likställas med
den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som ägs av

1.    make eller sambo till den anmälningsskyldige,

2.  omyndiga barn som slår under den anmälningsskyldiges vårdnad,

3.  juridisk person över vars verksamhet den anmälningsskyldige har elt väsentligt inflytande och i vilken den anmälningsskydige eller någon som avses i 1 eller 2 eller flera av dem tillsammans innehar

ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet om den juridiska personen är ett aktiebolag eller av andelarna om den juridiska personen är av annat slag, eller

ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer av avkastningen, eller

röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för samtliga aktier om den juridiska personen är ett aktiebolag eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet om den juridiska personen är av annat slag.

Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.


 


13 §   Anmälan enligt 11 § skall innehålla uppgift om             Prop. 1990/91:42

1.                                                                             den anmälningskyldiges namn, personnummer och adress.                                                                      Bilaga 2

2.  bolagets firma,

3.  vilket slag av insynsställning den anmälningsskyldige har,

4.  antal eller värde och olika slag av aktier som den anmälningsskyldige lillsammans med närstående enligt 12 § första slycket 1 —3 äger i bolaget,

5.  storleken av ökningen eller minskningen av aktieinnehavet,

6.  tidpunkten för ändringen eller ändringarna,

7.  vilken persons aktieinnehav som ändrats och i förekommande fall dennes släktskap med eller anknytning till den anmälningsskyldige.

14 § Anmälan om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall göras
senast 14 dagar efter del att

1.   en omständighet inträffat som medför alt bolagets aktier i fortsätt­ningen skall anses vara allmänt spridda,

2.   insynsställning uppkommit enligt 5 § första stycket 1, 2, 4, 5 eller 7 eller den som avses med 5 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättelse enligt 16 § fjärde stycket eller 17 §,

3.   den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller annan ändring skett i aktieinnehavet,

4.   den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i I2§, innehar, förvärvat eller överiåtit aktier i bolaget eller att annan ändring skett i den närslåendes aktieinnehav.

15 § Värdepapperscentralen skall senast dagen efter del all anmälan
enligl 11 § mottagils sända uppgift om dess innehåll lill bankinspektionen
och till bolaget.

Har bankinspektionen enligl 11 § meddelat befrielse från anmälnings­skyldigheten, lämnar inspektionen i stället för värdepapperscentralen upp­gifter till bolaget om innehav av aktier och ändring i aktieinnehavet.

Uppgifter enligt första och andra styckena skall hos bolaget hållas till­gängliga för var och en. Den som vill har rätt all mot ersättning för kostnaderna få en kopia av uppgifterna eller del av dem.

16 § Elt aktiebolag med allmänt spridda aktier skall utan dröjsmål upp­
rätta och fortlöpande föra en förteckning över sådana arbets- eller upp­
dragstagare i bolaget som avses i 5 § första stycket 1 —4 och 6.

Bolaget skall genast lämna en kopia av förteckningen till bankinspektio­nen och underrätta denna så snart någon ändring i förteckningen skett. Har inspektionen enligt 11 § första slycket meddelat befrielse från anmäl­ningsskyldigheten, skall kopia av förteckningen och underrättelse om änd­ringen lämnas även till värdepapperscenlralen.

Förteckningen eller en kopia av den skall hos bolaget hållas tillgänglig för var och en. Den som vill har rätt att mot ersättning för kostnaderna få en kopia av förteckningen eller del av den.

Bolaget skall genast skriftligen underrätta den som upptagils i förteck­ningen på grund av bestämmelsen i 5 § första stycket 3 eller 6 om dennes insynsslällning och anmälningsskyldighet. Kopia av underrättelsen skall samtidigt sändas till bankinspektionen.

17 § Moderföretag till aktiebolag med allmänt spridda aktier skall utan
dröjsmål upprätta och fortlöpande föra en förteckning över dem som har
sådan ställning i eller sådant uppdrag för moderföretaget som avses i 5 §
första stycket 1, 2, 4 — 6. Bestämmelserna i I6§ andra —fjärde styckena

skall tillämpas även på moderförelaget.                                               122


 


Bankinspektionens utredande verksamhet                           Prop. 1990/91:42

18 §   Om det finns anledning anta att en bestämmelse i 6 § överträtls     Bilaga 2 eller att någon genomfört en transaktion som medför betalningsskyldighet enligt 10 §, får bankinspektionen begära in uppgifter i utredningssyfte. Inspektionen får begära in sådana uppgifter av

1.  den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen eller genom­fört transaktionen,

2.  ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars fondpapper eller andra finansiella instrument överträdelsen eller transaktionen gäller,

3.  den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om aktie­förvärv,

4.  moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som avses i 2 eller 3,

5.  regeringskansliet, riksbanken, riksgäldskontoret och annan myndig­het,

6.  aktiebolag eller bankinstitul som erhållit tillstånd enligt 3 § fondkom­missionslagen (1990:000) och som handlat med, förvaltat eller på annat sätt i sin rörelse handhaft fondpapper eller andra finansiella instrument som överträdelsen eller transaktionen gäller,

7.  någon annan som köpt eller sålt fondpapper eller andra finansiella instrument, om det finns anledning anta att köpet eller försäljningen föranletts av otillåtet råd eller därmed jämförlig åtgärd som avses i 6 §.

Finns det anledning anta att någon har överträtt andra bestämmelser i denna lag och är överträdelsen belagd med straff, får inspektionen i utred-ningssyfle också infordra uppgifter av denne.

Registrering av aktieinnehav

19 § Bankinspektionen skall föra register över anmälningar som gjorts enligl 11 § eller däremot svarande uppgifter från värdepapperscenlralen (insynsställningsregister).

Uppgifter i insynsställningsregistret om sådant aktieinnehav som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras ur registret. Uppgif­terna skall dock bevaras i minst tio år efter del att de avförts.

Hur man överklagar

20 §   Bankinspektionens beslul enligt denna lag får överklagas hos kam­marrätten. Inspektionens beslut skall gälla omedelbart.

Vite

21 §   Om någon inte fullgör sin skyldighet enligt 18 § första stycket 2 — 4 får bankinspektionen förelägga vite.

Ansvar

22 § Den som uppsåtligen bryter mot 6 § skall för olaga in.synshandel dömas till böter eller fängelse i högst två år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Är brottet med hänsyn till värdepappersaffärens omfattning och övriga
omständigheter grovt, skall dömas till fängelse lägst sex månader och högst
fyra år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken.
   123


 


Den som av grov oaktsamhet bryter mol 6 § skall dömas till böter eller     Prop. 1990/91:42
fängelse i högst sex månader.
                                          Bilaga 2

1 fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inle dömas till ansvar enligt första eller tredje stycket.

23 §   Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.  underlåteratt inom föreskriven tid göra anmälan enligl 11 §,

2.  lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmäl­ningsskyldighet enligt 11 § eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som avses i 18 § första stycket 2-4,

3.     underlåter att iaktta åliggande enligt 15 § tredje slycket, 16 eller 17 §.
I ringa fall skall inle dömas lill ansvar.

Förverkande

24 §   Vinning av brott enligt 22 § skall förklaras förverkad om det inte är
oskäligt.

Åtal m.m.

25 §   Allmänt åtal för brott enligt denna lag får väckas endast efter
medgivande av bankinspektionen.

Om talan angående skyldighet enligt 10 § att belala vinst till ett aktiebo­lag inle väcks av bolaget, får sådan talan föras av allmän åklagare efter anmälan av bankinspektionen.

Kostnad för tillsyn

26 § För att täcka kostnaden för bankinspektionens övervakning enligl denna lag skall aktiebolag och bankinstitut som erhållit tillstånd enligl 3 § fondkommissionslagen (1990:000) och börser och clearingorganisationer som har tillstånd enligl lagen (1990:000) om börs- och clearingverksamhet samt Stockholms fondbörs årligen betala bidrag enligt de närmare före­skrifter som regeringen meddelar.

1.     Denna lag träder i krafl den 1 januari 1991.

2.  Genom lagen upphävs lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.

3.  Om det i en lag eller en författning som har beslutats av regeringen hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4.  Den som vid lagens ikraftträdande är skyldig att göra anmälan om innehav av aktier enligl 11 § och som icke tidigare har anmält innehavet enligt 10 § lagen om värdepappersmarknaden skall göra anmälningen före utgången av januari 1991.

124


 


Sammanställning av remissyttranden över    Prop. 1990/91:42

värdepappersmarknadskommitténs betänkande    ''
SOU 1989:72 Värdepappersmarknaden i
framtiden, såvitt avser insiderfrågor

Efter remiss har yttrande avgeits av Svea hovrätt, kammarrätten i Stock­holm, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, konsumentverket KO, riksgäidskontoret, NO näringsfrihetsombudsmannen, riksåklagaren. Sta­tens Industriverk, fullmäktige i Sveriges riksbank, styrelsen för Stock­holms fondbörs, allmänna pensionsfonden, första-tredje fondstyrelsen, allmänna pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen, allmänna pensionsfonden, andra löntagarfondstyrelsen. Svenska bankföreningen. Svenska Spar­banksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska fondhand­lareföreningen. Svenska OTC-föreningen, Sveriges Aktiesparares Riksför­bund, Fondbolagens Förening, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska Revisorsamfundet, Aktiemarknadsnämnden, Sveriges Industri­förbund, Småförelagens Riksorganisation, Företagareförbundel, Svenska Handelskammarförbundel, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemän­nens centralorganisation. Svenska arbetsgivareföreningen, Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission Aktiebolag, Svenska journalist­förbundet. Finansbolagens förening, Svensk industriförening. Bokförings­nämnden, Penningmarknadscentralen PmC AB, Sveriges Advokatsam­fund, Invik & Co Aktiebolag. Stockholms universitet, juridiska fakultets-nämnden.

1 Allmänt

1.1  Svea hovrätt

Mot bakgrund av att allmänhetens sparmedel i en allt större omfattning placeras i aktier eller andra värdepapper är det angeläget att allmänheten kan hysa förtroende för värdepappersmarknaden. En skärpning av kraven på marknadens aktörer till skydd för aktiespararna förefaller därför ound­viklig. Utredarnas förslag innehåller i stort regler som får anses fylla en viktig funktion. Hovrätten tillstyrker i huvudsak alt lagen utformas på del sätl som utredarna förordar.

1.2  Försäkringsinspektionen

Inspektionen ansluter sig till kommitténs uppfattning atl det är viktigt all
den som handlar med aktier eller andra finansiella instrument skall kunna
utgå från att information om en inle offentliggjord omständighet inte
missbrukas för insiderhandel. Etl argument för ett förbud mol insiderhan­
del är alt undanröja eller förebygga misstro mot värdepappersmarknaden.
Etl förbud har sannolikt en allmänt moralbildande effekt. Ytteriigare elt
bärande argument är den internationella aspekten och då främst betydel­
sen av att den svenska insideriagstiftningen anpassas till det direktiv som
125


 


nu förbereds inom EG om en reglering av insiderhandeln. Direktivet blir,     Prop. 1990/91:42 såvitt man kan bedöma i dag långtgående, och det kommer troligtvis atl     Bilaga 3 omfatta en vidsträckt personkrets och många olika typer av information. Det är härvid från konkurrenssynpunkt av vikt all svenska börser är underkastade något så när lika villkor som utländska börser.

1.3   Konsumentverket

Under de senare åren har en markant omvandling skett på värdepappers­marknaden. Samtidigt som privatpersonernas ägarandel av börskapitalet har minskat så har antalet småaktieägare ökat. Dessa ser aktieägande o. dyl. som en alternativ sparform till banksparande. Del är viktigt att det skapas tillfredsställande konsumentskydd för denna grupp.

Särskilt viktigt är att informationen om olika erbjudanden på värdepap­persmarknaden är tillfredsställande. Del måste vara tillräckligt utförlig, vederhäftig, lättbegriplig och tillgänglig för alla, dvs. också för ovana köpare och säljare på värdepappersmarknaden. Den föreslagna utvidg­ningen av insiderbegreppet bör få betydelse från konsumentsynpunkt ef­tersom den skapar större likställighet i informationshänseende. Skärpt kontroll av insideraflfarer blir av särskild vikt om blankningsaffärer tillåts eftersom dessa väsentligt ökar möjligheten till insiderhandel. Verket befa­rar dock att möjligheterna att bevaka efterlevnaden av insynsreglerna i praktiken blir begränsade. Det finns skäl att efterhand överväga skärp­ningar av sanktionerna.

1.4   Riksgäldskontoret

För atl på värdepappersmarknaden få ett enhetligt regelverk vad avser insiderregler bör kommitténs förslag kompletteras med information röran­de valutamarknaden. De som missbrukar innehavd information kring valutamarknaden borde enligt kontoret också inkluderas för atl dessa inle ska riskera allmänhetens misstro mot myndighetens framtida agerande.

1.5   NO Näringsfrihetsombudsmannen

NO har tidigare vid olika tillfällen accepterat alt lagstiftning mot insider­handel införts och senare skärpts. Med hänsyn till det övergripande målet att allmänhetens tilltro lill värdepappersmarknaden måste upprätthållas är del viktigt med effektiva regler mol missbruk av ej offentliggjord kurs­påverkande information. NO har inga invändningar mot kommitténs för­slag till ny avgränsning av insiderkretsen eller förslagen till utvidgningar i övrigt.

1.6   Riksåklagaren

Värdepappersmarknadskommitlén har gjort en omfattande och grundlig
genomgång av förhållandena på värdepappersmarknaden. Belänkandet
innehåller en stor mängd intressanta förslag och synpunkter.
                   126


 


Den svenska värdepappersmarknaden har under senare år utvecklats i Prop. 1990/91:42 snabb takt. Handeln med aktier på Stockholms fondbörs har ökat myckel Bilaga 3 kraftigt samtidigt som en icke obetydlig handel med aktier och andra värdepapper har vuxit upp utanför fondbörsen. Genom alt valularegle­ringen nu successivt avvecklas och genom att olika former av gränsöver­skridande verksamhet förekommer på den svenska värdepappersmarkna­den har en internationalisering påbörjats; en process som kan förväntas fortsätta.

Mot bl.a. den här angivna bakgrunden är del viktigt atl värdepappers­marknaden fungerar på etl från olika synpunkter tillfredsställande sätt. Reglerna skall vara sådana att marknaden har elt förtroende hos allmänhe­ten. Samtidigt finns det etl krav på effektivitet och säkerhet. Verksamhe­ten skall vidare bedrivas under former som präglas av varaktighet och uthållighet.

Åklagarnas erfarenheter av överträdelser inom det område som kommit­tén behandlat är förhållandevis begränsade, .lag hänvisar till vad som anförts i de av riksåklagaren infordrade yttrandena. 1 milt yttrande be­gränsar jag mig i huvudsak till frågor av mera allmän karaktär som är av intresse från åklagarsynpunkl. Sådana frågor är hur tillsynen över värde­pappersmarknaden skall se ut saml hur reaktioner på olika former av regelöverträdelser bör utformas. Förslaget till lag om insynshandel på värdepappersmarknaden och förslaget om en ny lagbestämmelse i brotts­balken om otillböriig kurspåverkan är här av särskilt intresse.

Insiderhandel

Erfarenheterna av s. k. insiderbrott är ringa. Med tanke på den utveckling som sker av värdepappershandeln kan brotten dock antas komma att öka i omfattning. I samband med hittillsvarande utredningar har polis/åklagare behövt experthjälp. Sådant biträde har kunnat erhållas genom ett nära samarbete med bankinspektionen.

Tillämpningsområdet för den nu gällande lagstiftningen synes vara för snävt. Effektivare åtgärder mol s.k. insiderspekulationer behövs. Kom­mittén föreslår en utvidgning av den personkrets och de typer av finansiel­la insirumeni som skall omfattas av lagen. Kommittén föreslår vidare ändrade regler beträffande de typer, händelser eller omständigheter som kan föranleda straffansvar. De här angivna frågorna har ingående behand­lats : yttrandena från överåklagaren i Stockholm och från slatsåklagarmyn-digheten för speciella mål. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad som där anförts. En ytterligare bearbetning av förslaget synes böra ske i denna del.

Riksåklagaren har genom underremiss inhämtat yttrande från Stats­åklagarmyndigheten för speciella mål som anför följande.

1 yttrandet lämnas synpunkter på utredningstorslaget såvitt detta mer direkt berör åklagarens verksamhet.

Till denna myndighet har inkommit sammanlagt sju ärenden avseende
överträdelse av 7 och 8 §§ lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.
       127


 


Etl ärende har nyligen avgjorts vid domstol och resulterade i fällande dom.     Prop. 1990/91:42
Tre ärenden ligger under utredning medan tre stycken har avskrivits.
     Bilaga 3

Yttrandet får därför ses mot denna relativt begränsade erfarenhet.

Inledningsvis får jag anföra att jag delar kommitténs uppfattning att övervägande skäl talar för en reglering av insiderhandeln genom lag. De argument som anförts för att tillåta sådan handel saknar bärkraft och har heller inte fåll gehör i andra länder.

Professor Madeleine Löfmarck har föreslagit att kriminaliseringen av insiderhandeln bör kunna ske med hänvisning till brottsbalkens bedrägeri­bestämmelser. Del finns enligt henne i förfarandet såväl etl vilseledande som en förmögenhetsöverföring. Jag delar inte uppfattningen atl en mäkla­re som mottagit ett köpuppdrag av en insider genom etl förtigande av icke publicerad information vid köpet vilseleder ett ombud (mäklare) för ett okänt antal säljare vilka frivilligt anmält sig som säljare. Insiderns ombud riktar sill erbjudande mol ett flertal villiga säljare. Vem av dessa är målsägande när slutuppgörelsen väl träffas? Samtliga säljare har ju lidit lika stor skada oavsett vem som är köpare.

Madeleine Löfmarck menar atl den värdeökning av aktien som tillfaller köparen är all likställa med en förmögenhetsöverföring eftersom den uppkommit på någon annans bekostnad. Teoretiskt kan det nog förhålla sig så. Den praktiska tillämpningen innebär såvitt jag förstår näst intill oövervinneriiga problem. Hur skall man kunna "para ihop" gärningsman­nen med en speciell målsägande. Jag är tämligen övertygad om att samtliga säljare anmäler atl de genom försäljningen lidit skada. Bevisläget torde vara omöjligt all hantera.

Naturligtvis kan bedrägeriparagrafen vara tillämplig i vissa fall. Den handel som förekommer vid sidan av börsen kan innehålla direkta inslag av bedrägeri. Låt oss ta del exemplet att köparen och säljaren träffar ett eget avtal om överlåtelse av aktier. Innehåller en sådan överenskommelse moment av vilseledande och förmögenhetsöverföring torde bedrägeribe­stämmelsen vara direkt applicerbar.

Kommittén har anfört att den ser insiderbrottel som etl förtroende-missbruk som riktar sig mot marknaden. Vi har vid våra överväganden på denna myndighet funnit att detta är del centrala momentet i insiderhan­deln och delar sålunda kommitténs förslag lill brotlskonslruktion.

Riksåklagaren har genom underremiss även inhämtat synpunkter från överåklagaren i Stockholm som anför följande.

Jag delar utredningens allmänna bedömning atl tillämpningsområdet för den gällande lagstiftningen är för snävt och all del behövs effektivare åtgärder mot insiderspekulationen. Såvitt gäller utvidgningen av den per­sonkrets och de typer av finansiella instrument som skall omfattas av lagen har jag inga invändningar.

Överåklagaren anför som allmänna synpunkter även följande.

I betänkandet diskuteras den av Madeleine Löfmarck förordade kon­
struktion enligt vilken insiderbrott skulle vara all betrakta som elt bedrä­
geri, riktal mot insiderns motpart. Tanken är i och för sig intressant och
logisk. I likhet med utredningen (del 2 sid 175) tror jag alt brottsbalkens
bedrägeribestämmelser även inom ramen för gällande rätt skulle kunna
      128


 


tillämpas i vissa fall av insiderhandel. I motsats till Madeleine Löfmarck     Prop. 1990/91:42

har jag emellertid svårt att se någon fördel med att genom bedrägerikon-     Bilaga 3

struktionen få en målsägande som är beredd att agera för att insidem skall

avslöjas och lagföras och som kan föra talan om enskilt anspråk. Tvärtom

kan jag se betydande praktiska komplikationer med en sådan ordning. Jag

delar utredningens uppfattning att insiderhandel främst bör ses som ett

missbruk av elt förtroende som riktar sig mot marknaden och som skall

vara förbjudet oavsett om det kan påvisas atl en enskild person lider skada

eller ej.

Med tanke på den avsevärda utvidgning av regleringens räckvidd som förslaget innebär, och inte minst den betydande utvidgningen av antalet personer som blir anmälningsskyldiga enligt 11 § (jämför punkt 4 i över­gångsbestämmelserna) bör enligt min mening omfattande informations­verksamhet ske i samband med ett ikraftträdande av de nya bestämmelser­na.

1.7 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Med insiderhandel avser börsstyrelsen den handel i värdepapper eller andra finansiella instrument som personer, vilka i regelverket definierats som insiders, utför med utnyttjande av ej offentliggjord dvs. förtrolig information av kurspåverkande natur. Med denna avgränsning följer att annan handel i värdepapper eller andra finansiella instrument av insiders ej omfattas av den följande diskussionen.

En viktig utgångspunkt för börsstyrelsens syn på behovet och utform­ningen av en reglering av insiderhandel är att sökandet efter information är av grundläggande betydelse för en effektiv värdepappersmarknad. På en sådan marknad är avkastningen efter kostnader för informationsinsamling densamma för alla marknadsaktörer. Etl accepterande av insiderhandel kan leda till systematiska skillnader i avkastningen. Sådana skillnader bör motarbetas av både fördelnings- och effektivitetsskäl. På sikt finns också risk för skador på själva marknaden genom en erodering av förtroendet och därav framkallad försämrad likviditet.

Vidare kan elt accepterande av insiderhandel skada ägarintressen inom företagssektorn. Också ett allmänt konsumentskyddsintresse talar för att insiders ej tillåts utnyttja sin särskilda kunskap för egen vinning. Enligt börsstyrelsens mening finns alltså en rad intressen — marknadsskydd, ägarskydd och konsumentskydd — som motiverar åtgärder lill förhindran­de av insiderhandel.

Belydelsen av att en börs omfattas av allmänt förtroende har accentue­
rats av intemalionaliseringen av värdepappershandeln. Missbruk av insi-
de-informalion är ägnat atl undergräva utländska investerares förtroende
för Stockholms fondbörs. Det finns anledning att i detta sammanband
erinra om det allvar med vilket man i många andra läner, t. ex. i USA och
inom EG, ser på insider-handel. För börsens internationella konkurrens­
kraft är del därför viktigt att de svenska reglerna mot insider-handel håller
en internationellt sett godtagbar standard.
                                          129

9    Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 42


1.8 Allmänna pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen  Prop. 1990/91:42

Bilaga 3 I Sverige har lagstiftningen om insiderhandel tagit form under 1970- och

1980-talen. Lagstiftningen har successivt skärpts. År 1985 infördes ett direkt förbud mot vissa typer av insiderhandel för personer med insyns­slällning. Det förslag VMK nu lägger innebär att kretsen av insiders utvidgas till "personer som genom anställning, befattning eller uppdrag har fått information om en icke offentliggjord omständighet, som kan väsentligt påverka kursen på fondpapper eller andra finansiella instru­ment, vilka är allmänt spridda". Förslaget överensstämmer med de regler som avses bli tillämpade inom EG. Fondstyrelsen stödjer VMK:s förslag. En omdiskuterad fråga är svårigheterna att åstadkomma en effektiv över­vakning av lagen. Lagstiftarens klart uttryckta viljeinriktning i sig utgör emellertid ett starkt motiv för olika marknadsaktörer att påskynda själv­reglering genom t. ex. dokumenterade s. k. "inhouse rules". Förslaget för­utsätter också alt bankinspektionen får förstärkta resurser.

1.9 Allmänna pensionsfonden, andra löntagarfondstyrelsen

Vi anser att kommitténs förslag är väl avvägt och noterar också med tillfredsställelse att reglerna blir lika för alla aktörer på marknaden.

1.10 Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund

Föreningarna hade förväntat sig att kommittén skulle ha satt bestämmel­serna om handelsJÖrbud m. m. i fondkommissionslagen, vilka nu flyttas till 50 —52§§ , i samband med sina förslag om insiderhandel. Detta måste enligl föreningarnas uppfattning ske i del fortsatta lagstiftningsarbetet. Bestämmelserna avser en form av insynshandel. En samordning bör såle­des göras så långt del kan ske. Den tvåårsfrisl för bestämning av långsiktig­heten som nuvarande och föreslagen bestämmelse i fondkommissions­lagen enligt sina motiv bygger på bör i det sammanhanget ersättas med en sexmånadersfrist. Den nuvarande tvåårsfristen baseras på den skaltefrist som inom kort upphävs. Också av det skälet bör en anpassning ske. Samtidigt finns det skäl att vid bedömning av långsiktigheten bortse från om ett förvärv finansierats med kredit. Vid en helt genomförd samordning med insiderregleringen skulle hithörande bestämmelse i fondkommis­sionslagen kunna utgå. För enhetlighetens skull skall vad nu sagts givetvis gälla också börs- och clearingverksamhet och aktiefondsverksamhet, lik­som annan verksamhet i vilken nuvarande regler gäller.

Föreningarna tillstyrker de huvudlinjer som förslaget innehåller i fråga
om insiderhandel, dock med följande synpunkter på förslagen. Förening­
arna erinrar samtidigt om vad som ovan sagts om sambandet med fond-
kommissionslagens bestämmelser om vissa anställdas möjligheter att köpa
och inneha fondpapper och andra finansiella instmment.
                         130


 


1.11                                                              Svenska OTC-föreningen  Prop. 1990/91:42

Bilaga 3 Förslaget om ändring i insideriagstiftningen kan medföra praktiska pro­blem som accentueras i företag av OTC-bolagens karaktär.

Alltför långtgående hinder för "insynskretsen" atl handla i det egna företagets aktier motverkar den enlreprenöranda som är styrkan i många mindre och medelstora företag.

För att inte onödigtvis förstärka denna effekt vill föreningen ifrågasätta om inte möjlighet att inhämta förhandsbesked bör införas. Den myndighet som utses skall ha möjlighet atl avge ett uttalande om huruvida hinder för köp eller försäljning av den omfrågade aktierna föreligger, med hänsyn lill insideriagen.

1.12  Sveriges Aktiesparares Riksförbund

För alt bibehålla förtroendet för aktiemarknaden och dess aktörer är del enligt SARF väsentligt med en reglering av otillböriigt utnyttjande av icke offentliggjord information, s.k. insiderhandel. Tillämpningssvårigheter saml möjligheter till kringgående av lagen kan förutses. Emellertid är det väsentligt att från lagstiftarens sida klart fastslå det oacceptabla i insider­handel.

1.13  Fondbolagens förening

Föreningen ansluter sig i allt väsentligt till det gemensamma yttrande som utarbetats av Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund.

1.14  Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Riksförbundet har förståelse för VMK:s förslag om utvidgning av nuva­rande insiderlagstiflning i enlighet med EG-direktivens innehåll. Enligl riksförbundets mening bör alla möjligheter atl stärka allmänhetens förtro­ende för värdepappersmarknadens funktion och aktörer användas. Lag­reglerna har enligt riksförbundets uppfattning främst som uppgift att utgö­ra underlag för egen etikskapande verksamhet inom näringsliv, organisa­tion och myndigheter. Effektivast i att upprätthålla en god etik måste dock företagsinterna regelverk vara genom närheten lill arbetsgivaren och den­nes kontrollmöjlighet.

1.15  Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR

FAR tillstyrker huvuddragen i förslaget till nya regler för insiderhandel.

1.16  Svenska Revisorssamfundet SRS

SRS tillstyrker utredningens förslag om insideriagstiftning.                      131


 


1.17 Sveriges Finansanalytikers Förening            Prop. 1990/91:42

Bilaga 3 SFF ställer sig positiv till kommitténs förslag atl skärpa den lagstiftning

som reglerar insiderhandeln i Sverige. För analytiker är det viktigt att alla

har samma tillgång lill information om företag vars aktier är föremål för

handel. Om man accepterade handel på basis av inside information skulle

intresset för traditionell aktieanalys minska till förmån för ryklesbildning

och spekulation.

1.18 Aktiemarknadnämnden

Nämnden har inte ansett sig böra detaljgranska de framlagda förslagen. Med utgångspunkt från sin principiella syn på insiderfrågor kan nämnden - med ett undantag - i allt väsentligt tillstyrka de föreslagna ändringarna av den gällande lagen på området. Undantaget gäller den föreslagna be­stämmelsen om korttidshandel.

1.19 Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundel

Det är viktigt att handeln på värdepappersmarknaden äger rum under sunda former. Allmänheten måste ha förtroende för marknaden och olika aktörer skall kunna agera under likartade fömtsättningar och med tillgång till samma information. Även aktiemarknadens internationalisering stäl­ler vissa krav på det svenska regelsystemet.

De insiderregler som i dag finns, och som nu föreslås bli ytterligare skärpta, innebär att personer i företagsledande ställning har mycket få tillfällen att handla med aktier i del egna företaget. Detta är i och för sig att beklaga, eftersom del bör vara elt starkt intresse för övriga aktieägare och för effektiviteten i företagen att ledande personer engagerar sig genom att förvärva aktier i det egna bolaget.

Organisationerna ställer sig dock i princip bakom huvuddelen av den lagstiftning som VMK föreslår. Samtidigt är det emellertid viktigt att sådana lagstiftningsåtgärder inte vidtas som hindrar eller försvårar en legitim aktiehandel, däribland handel av personer i företagsledande ställ­ning. Mot bakgrund härav och med hänsyn till hur EGs regelsystem avstyrker organisationerna VMKs förlag angående korttidshandel. Organi­sationerna återkommer till denna fråga senare i yttrandet.

1.20 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO tillstyrker skärpningen av insiderhandelsreglerna, som ligger i linje
med vad LO tidigare har krävt. En viktig förutsättning för att man skall
kunna motverka missbruk av insiderinformation är en väl fungerande
kontroll. Här bör enligt LOs uppfattning datortekniken kunna utnyttjas för
atl snabbt identifiera insideraffärer. Ett väl fungerande samarbete mellan
   132


 


bankinspektionen och marknadsplatserna är nödvändigt för alt kontrollen     Prop. 1990/91:42 skall kunna fungera effektivt. Bankinspektionen måste — såsom utred-     Bilaga 3 ningen också föreslår — ges resurser för all klara de ökade uppgifterna.

1.21  Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

För att verksamheten på börserna skall kunna ske på elt rikligt sätt är del väsentligt att de som agerar respekterar vissa spelregler och därigenom skapar förtroende för börshandeln. Del finns enligl TCO inget egenvärde i alt alltför snävt begränsa gruppen av "insiders".

Kommitténs förslag innebär alt alla som i sin anställning, befattning eller uppdrag fått information om en icke offentliggjord kurspåverkande omständighet är insiders. Också personer som fått sådan information av någon med insiderställning och inle är i god tro ska betraktas som insider.

Del finns ett värde i att börsen blir ett forum för relativt långsiktiga placeringar snarare än i kortsiktigt spekulerande. TCO tillstyrker därför kommitténs förslag till insiderregler, och att med kortsiktighet menas affärer inom en sexmånadersperiod.

1.22  Sveriges Advokatsamfund

Även andra bolag än börs- och OTC-bolag med ett spritt ägande föreslås omfattade av bland annat "LEO-lagen" och "insideriagen". Med hänsyn till sanktionerna i dessa lagförslag bör övervägas en tydligare avgränsning mellan ogiltigt och giltigt respektive straffbart och straffrilt än spridnings-rekvisitet som utredningen föreslår.

1.23  Stockholms Universitet, juridiska fakultetsnämnden

Värdepappersmarknadskommitlén föreslåratt lagen (1985:571)om värde­pappersmarknaden ersätts med en lag som i flera avseenden skärper förbu­det mot s.k. insiderhandel. Ändrade regler föreslås beträffande person­kretsen, typerna av instrument och de former av information som förbu­det skall avse.

Nämnden delar kommitténs syn på behovet av en rättslig reglering av insiderhandel. Ett väsentligt argument härför är behovei all anpassa den svenska värdepappersmarknaden lill omvärlden; en skärpt syn på insider­handel präglar utvecklingen över hela världen. Kommittén har fäst stort avseende vid förhållandena inom EG, vilkel nämnden finner välbetänkt.

Kommittén anser att insiderhandel främst bör ses som ett missbruk av etl förtroende som riktar sig mot marknaden, ett missbruk som skall vara förbjudet antingen det kan påvisas att en enskild person lider skada eller ej. Man eftersträvar ett förbud med en stark, moralbildande effekt, vilket man anser sig kunna åtadkomma bäst genom en specialreglering i anslut­ning till värdepappersmarknadslagstiftningen.

Nämnden vill erinra om att elt motsatt resonemang förts i de senaste
årens mera generella lagstiftningsarbete på straffrättens område (se SOU
1986:14 s 175 ff)- Det finns anledning förmoda att en dom avseende ett
  133


 


brott i brottsbalken — speciellt i dess avsnitt om traditionella förmögen-     Prop. 1990/91:42

helsbroti — uppfattas som mera ingripande än en dom avseende en     Bilaga 3

överträdelse mot en speciallag. I någon mån sammanhänger detta med

frågan mot vilket skyddsintresse gärningen anses rikta sig. Att dömas för

ett brott mot en obestämd allmän marknad, vilket förslaget i likhet med

nuvarande reglering innebär, uppfattas förmodligen som mindre allvariigt

än att bli dömd för ett brott mot annans förmögenhet.

2 Insiderreglernas utformning

2.1 Svea hovrätt

Mot bakgrund av att såväl förslaget till fondkommissionslag som förslaget till lag om börs- och clearingverksamhet också innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet anser hovrätten erforderligt att del i de inledan­de beslämmelserna lill lagen om insynshandel klargörs vilka regler som i olika situationer skall ges företräde framför andra regler. Utredarna ger i specialmoiiveringen till 11 § i förevarande lagförslag sina synpunkter på olika konkurrenssituationer. Hovrätten kan inle dela uppfattningen atl det skulle vara tillfyllest att upplysningar härom lämnas enkom i förarbetena till lagen. I stället måste det anses vara av stor vikt för de personer som berörs av anmälningsskyldigheten att de i lagtexten får klart besked hur de skall förhålla sig i olika situationer.

2.2 Kammarrätten i Stockholm

Kommittén framhåller att lagförslagen på många punkter har fått karaktär av en förhållandevis generell ramlagstiftning. Kammarrätten har ofta i remissyttranden kritiserat en sådan lagstiftningsteknik. En lagstiftning som riktar sig till såväl enskilda som myndigheter måste så långt som möjligt utformas så att osäkerhet inte uppkommer hos dem som berörs. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på värdepappersmarknaden torde det dock både nationellt och internationellt vara ofrånkomligt alt lagstiftningen på området i viss mån får karaktär av ramlagstiftning. Förarbetena får härvid en mycket stor betydelse. Det är därför angeläget att där ges största möjliga vägledning för den praktiska tillämpningen av bestämmelserna. I syfte att utan dröjsmål undanröja osäkerhet hos berör­da parter är det angeläget att bankinspektionens och marknadsorganisatio­nernas tänkta normeringsåtgärder tillkommer så snabbt som möjligt.

2.3 Bankinspektionen

Vad gäller den lagtekniska utformningen som VMK föreslår anser bankin­
spektionen att det är olyckligt om utvecklingen skulle gå dithän att antalet
lagar som gäller för värdepappersmarknaden skulle utökas. Samtidigt mås­
te medges att de föreslagna lagarna i flera fall berör vitt skilda områden
och att del därför i och för sig är förståeligt att VMK valt den föreslagna
   134


 


lagtekniska utformningen. Emellertid anser inspektionen alt den föreslag- Prop. 1990/91:42 na lagen om börs- och clearingverksamhet och lagen om informationsskyl- Bilaga 3 dighet för aktiebolag vilkas aktier är allmänt spridda utan nackdel kan sammanföras i en gemensam lag. Förhållandet är enligl inspektionens mening detsamma vad gäller förslaget till lag om handel med fondpapper och andra finansiella instrument och lag om insynshandel på värdepap­persmarknaden. Om dessutom VMK:s förslag till ny fondkommissionslag sammanförs med de lagar som reglerar kreditakliebolagens och finansbo­lagens verksamhet bör en större överskådlighel och en bättre systematik uppnås.

2.4 Försäkringsinspektionen

Kommittén har valt att föreslå en generellt utformad reglering i sitt förslag lill lag om insynshandel på värdepappersmarknaden. Man har föreslagit en huvudregel av generell karaktär med förbud mot insiderhandel och därtill vissa hjälpregler. Inspektionen delar kommitténs inställning att insider­handeln inte kan regleras i överskådlighet och flexibilitet inför de krav som en föränderiig och komplex värdepappersmarknad reser.

2.5 Riksåklagaren

Riksåklagaren har genom underremiss inhämtat yttrande från överåklaga­ren i Stockholm som anför bl.a. följande.

Med hänsyn till de skiftande och komplexa förhållanden som lagstift­ningen tar sikte på är det risk att reglerna om förbud mot insynshandel blir endera alltför generella och oklara till sin innebörd eller så detaljerade och konkretiserade alt de får alltför begränsad räckvidd. Konstruktionen med en generell regel (6 §) kompletterad med hjälpregler (7-8 §§ ) förefaller i och för sig ändamålsenlig. Detaljutformningen ger emellertid anledning lill tveksamhet på ett par punkter.

Ett kriterium för tillämpning av 6 § är att det förelegat en omständighet som "kan" väsentligt påverka kursen på fondpapper m.m. Uttrycket "kan" är närmast till intet förpliktande och innebär väl egentligen inget annal än ett krav på alt risk för den angivna effekten inle är helt utesluten. Från en mera snäv åklagarsynpunkl kan detta framstå som en fördel eftersom det skulle underiätta bevisföringen. Från mera allmänna utgångs­punkter förefaller bestämmelsen emellertid genom detta rekvisit ha fått en oacceptabelt stor och oklar räckvidd. I den nu gällande närmaste motsva­righeten till den föreslagna regeln används uttrycket "är ägnad att väsent­ligt påverka". Enligt min mening är delta mera adekvat.

Den nyss berörda oklarheten undanröjs knappast av de i 7 och 8 §§
intagna hjälpreglerna. Sålunda inleds 7 § med konstaterandet att omstän­
digheter som kan väsenlligt påverka kursen.... "kan bland annat vara"...
. 1 8 § konstaleras all sådan omständighet "skall" anses föreligga "åtmins­
tone när", varefter uppräknas vissa typfall. Den förstnämnda formulering­
en synes alltför allmän medan den sistnämnda förefaller väl kategorisk.
Vidare synes uttrycket "åtminstone när" närmast vara atl uppfatta som ett
      135


 


lidsrelaterat begrepp. Det skulle emellertid även kunna uppfattas som ett     Prop. 1990/91:42 krav mera inriktat på de sakliga förhållandena. Denna oklarhet blir särskilt     Bilaga 3 påtaglig med hänsyn till atl de uppräknade fallen avser situationer som varken tidsmässigt eller sakligt är särskilt exakt avgränsade.

Sammanfattningsvis anser jag att deri föreslagna regleringen ger alltför oklara upplysningar om vilka typer av händelser eller omständigheter som avses bli träffade av förbudet mol insynshandel.

2.6 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

En generell regel av det slag som föreslås har den fördelen att den kan bilda underlag för etikskapande verksamhet inom näringsliv, organisationer och myndigheter. Det kan övervägas om befintliga etikregler som t. ex. spelreg­ler för press, radio och TV på massmediaområdet bör förtydligas med en regel om insiderfrågor. Del är dessutom viktigt att företagen ser över sina rutiner och utfärdar regler för hur berörda anställdas aktieinnehav och förändringar i desamma skall anmälas. Utformningen av dessa regler är en fråga som måste förhandlas fram mellan arbetsgivare och arbetarorganisa­tioner på lämplig nivå.

2.7 Svenska Journalistförbundet

Svenska Journalistförbundet tillstyrker förslaget att utvidga tillämpnings­området när det gäller lagstiftning om insiderhandel. Förbundet tycker också det är riktigt att de nya lagreglerna, i utredningens förslag, fått en generell utformning.

2.8 Stockholms Universitet, juridiska fakulteten

Kommittén har i sin allmänna motivering argumenterat för den lagtekni­ska konstruktion man valt all bibehålla. Om man accepterar denna argu­mentation återstår frågan, om inte förslaget genom den ytterligare speciali­seringen vid angivandet av gärningsmannakrelsen onödigt begränsar den pedagogiska och preventiva effekten av förbudet.

3 Förbudets omfattning A Personkretsen

3.A.1 Svea hovrätt

Det är uppenbart att de nuvarande reglerna i VML inte på ett tillfredsstäl­
lande vis inringar de persongrupperingar mot vilka samhället bör ingripa
med ett rättsligt förbud mot insiderhandel. Inte minst är amerikansk
rättspraxis en utmärkt illustration till behovet av en insiderreglering som
läcker även t.ex. ekonomijournalister (Carpenter v. United States), tryc­
kare (Chiarella v. United States) och anställda utan ledande funktioner i
bolag (S E C v. Texas Gulf Sulphur Co). (En redogörelse för såväl dessa fall
      136


 


som ett flertal andra amerikanska rättsfall på området finns i Madeleine Prop. 1990/91:42 Löfmarcks bok "Insiderbrott och Svindleri". ) Å andra sidan medför Bilaga 3 ambitionen att lagstiftningen skall vara heltäckande ökade administrativa besvär och konirollsvårigheter. Med delta i minnet ställer sig hovrätten tveksam till utredarnas förslag till personkrets. De kategorier som främst ger upphov till tveksamhet är dels de personer som i anställning, befatt­ning eller uppdrag inle har någon naturiig anknytning till s.k. förtrolig information, dels de offentliga funktionärerna. Såvitt gäller de offentliga funktionärerna skall dock beaktas att skyddet mot informationsmissbruk av dylika personer har en betydligt mer naturlig anknytning till sekretessla­gen än till insynslagen. Emellertid stadgas betydligt lindrigare straff för brott mot tystnadsplikten i 20 kap 3 § brottsbalken än vad som föreslås bli fallet vid brott mot insideriagen. Vidare skall anmärkas att den som tipsas av en offentlig funktionär inte torde gå att bestraffa för det fall funktionä­ren inte ingår i insiderkategorin. Framför allt det sistnämnda ler sig allvarligt mot bakgrund av att den s.k. tippeen gör sig skyldig till en straffvärd handling. Det är därför möjligt atl, som utredarna föreslår, offentliga funktionärer bör innefattas i 6 §.

Hovrätten tillstyrker därför, om än med tvekan, utredarnas förslag i denna del. Även vad gäller den andra ifrågasatta kretsen, alltså anställda m.fl. som saknar naturiig anknytning till konfidentiell information, stannar hovrätten för att instämma i utredarnas förslag. Ett annat synsätt torde nämligen'utesluta ett antal klart straffvärda fall från lagföring.

Mot bakgrund av bl. a. den vida personkrets som sålunda kommer att beröras av stadgandet i 6 § vänder sig hovrätten mot att VMK:s uttrycks­sätt "är ägnad" att väsentligt... utbyts mot del mångtydiga "kan". I den nu kommande lagstiftningen finns samma behov som i VML att accentue­ra att det skall röra sig om omständigheter som typiskt sett ger upphov till kursrörelser. Motsvarande anmärkning gäller även lydelsen i 7 § förslaget.

3.A.2 Försäkringsinspektionen

Inspektionen delar kommitténs uppfattning att den personkrets som skall omfattas av insiderförbudet bör utvidgas. Inspektionen ansluter sig till kommitténs förslag att insiderkretsen bör omfatta dels personer som ge­nom anställning, befattning eller uppdrag fått information om en kurs­påverkande omständighet, dels personer som fått sådan inte offentliggjord information via tips, dels fysiska personer med större aktieinnehav i ett bolag vilka har fått inte offentliggjord information om bolaget. Inspektio­nen finner det angeläget atl exempelvis portföljförvaltare hos institutionel­la placerare omfattas av insiderförbundet. Dessa personer har tillgång till marknadsinformation och har därigenom möjlighet att göra affärer för egen vinning.

137


 


3.A.3 Riksskatteverket                                                    Prop. 1990/91:42

Den personkrets som avses i 6 § förslaget till lag om insynshandel på     ""gä 5 värdepappersmarknaden synes omfatta tjänsteman hos skatteförvaltning­en som t. ex. vid en revision får kännedom om en kurspåverkande omstän­dighet.

3.A.4 Kommerskollegium

En annan synpunkt med etisk anknytning kan läggas på förslaget till lag om insynshandel på värdepappersmarknaden. Bland de personer som omfattas av såväl förslaget som av nuvarande lagstiftning på delta område återfinns revisorerna. Kollegiet vill här påpeka att en auktoriserad eller godkänd revisor enligt god revisorssed skall avböja eller avsäga sig upp­drag i förelag i vilket han eller någon honom närstående fysisk eller juridisk person har intressen av det slag som lagförslaget avser. Med andra ord innebär revisorns anmälan om sådant innehav att han också är förplik­tad att avsäga sig revisionsuppdraget. Kollegiet har anfört liknande syn­punkter över tidigare lagförslag (se prop. 1984/85:157, s 37 — 38) men det har ansetts atl revisorer bör ingå i insiderkretsen mot bakgmnd av att bolagen kan välja även andra revisorer vid sidan av auktoriserade och godkända revisorer.

3.A.5 Riksåklagaren

Riksåklagaren har genom underremiss inhämtat synpunkter från Statsåk-lagarmyndighelen för speciella mål, som anför följande.

1 betänkandet konstaleras alt gällande lagstiftning varit för snäv ur flera synpunkter bl.a. beträffande personkretsen men även angående de typer av värdepapper regleringen omfattar.

Definitionen av personer som har insynsställning är i princip densamma som tidigare. Någon invändning häremot har jag inte.

En väsentlig vidgning har dock föreslagits beträffande personkretsen som omfattas av insiderregeln. Ändringen inger vissa betänkligheter.

Fallet med taxichauffören, sid 415, visar på ett utmärkt sätt hur svåra bevisproblemen kan komma att bli. 1 det skissade exemplet synes insider­regeln bli tillämplig. Om vi ändrar fömtsättningama något och antar att chauffören fått beställning på körning av en insider och dennes affärsvän. Chauffören kommer under resan att avlyssna ett samtal mellan dem. Samtalet avser ett köp av ett industriföretag. Körningen avslutas vid företaget ifråga. Det är även uppenbart att insidern kommer att köpa detta. Förvärvet kommer att vara av betydelse för kursutvecklingen för bolagets aktier. Taxichauffören är uppdragstagare i förhållande till insi­dern och faller in under regeln. Oaktat detta torde att döma av uttalanden i utredningen ansvarsreglerna icke bli aktuella. I vart fall ger i betänkandet inte full klarhet.

Överhuvudtaget borde begreppet "uppdrag" antingen på något sätt pre­
ciseras i lagtexten till uppdrag med anseende på en transaktion eller utgå så
    138


 


atl straffansvar i princip omfattar envar såsom förhållandet är i den     Prop. 1990/91:42

danska och norska insiderregeln. Inte heller den amerikanska lagstiftning-     Bilaga 3

en innehåller någon begränsning av vilka som skall räknas till kretsen

personer som kan göras ansvariga för insiderspekulalion. Det är tveksamt

om kommitténs förslag har sådana fördelar att det framstår som bättre än

vissa utländska lösningar. En fullständigare utvärdering av de utländska

reglerna torde böra ske under ärendets fortsatta behandling.

I utredningen redovisas även hur omfattande personkretsen är vid tip-pee-situationen. Vi tänker oss att tippeen vid samtal med en person, som är helt okunnig och ointresserad, berättar om kommande viktiga affärs­händelser och att denna information av den sistnämnde vidarebefordras till en på området högst kompetent person som snabbi inser betydelsen av uppgifterna och utnyttjar dessa för köp av värdepapper. Den mellankom-mande personen har således inget "ont uppsåt". Har denne därigenom öppnat möjlighet för den sistnämnde att genomföra en straffbar eller icke straffbar insideraffär?

3.A.6 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Fullmäktige inskränker sig till atl kommentera de förslag som rör insider-problem inom offentlig verksamhet. Kommittén föreslår genom ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning att det skall vara möjligt atl ålägga arbetstagare hos myndigheter all skriftligen anmäla innehav av fondpapper och förändringar i dessa innehav. Riksbankens verksamhet gör alt denna bestämmelse kommer att omfatta riksbankstjänslemän som genom sitt arbete får tillgång till kurspåverkande information. Då riksban­ken redan tillämpar anmälningsplikt för utvalda tjäniemän, välkomnar fullmäktige all detta system ges ett klarare stöd i lagen.

Fullmäktige vill dock betona att motivet för bestämmelser av denna karaktär inte är att bevara "allmänhetens förtroende för värdepappers­marknaden", vilket kommittén schablonmässigt skriver i lagtext och moti­vering. I likhet med andra inskränkningar i bisysslor för offentligt anställ­da är syftet att undvika misstro mot myndigheten, vilket också bör framgå i lagen. Delta är dels en principiell fråga, dels något som påverkar den omfattning som bestämmelsen bör ges.

Den föreslagna bestämmelsen ger inle myndigheten möjlighet att utfär­da placeringsrekommendationer, t.ex. avseende typer av tillgångar eller placeringarnas längd. I riksbankens gällande rikllinjer finns en rekommen­dation om att placeringar inte bör understiga två år. Vissa anställda i riksbanken har arbetsuppgifter som gör att de förtlöpande har tillgång lill information av en sådan karaktär att anmälningsplikt inte framstår som tillräckligt. Rekommendationer kan även vara ett stöd för den anställde i bedömningar av vilka placeringar som är olämpliga.

Fullmäktige föreslår därför att det i lagen, utöver anmälningsplikt, ges
möjlighet för myndighet atl kräva av anställda med tillgång till särskilt
känslig information atl de begränsar sig till långsiktiga affärer. Denna regel
har sin motsvarighet i de krav som i förslaget lill fondkommissionslag
ställs upp för vissa personer med anknytning till fondkommissionärer.
        139


 


Del bör också noteras att ledamöter av riksbanksfullmäktige berörs av Prop. 1990/91:42 insiderreglerna, men i egenskap av uppdragstagare inte är omfattande av Bilaga 3 bestämmelserna i lagen om offentlig anställning, dvs. ej är ålagda rapporte­ringsskyldighet. Mot bakgrund av dessa frågors vikt för förtroendet för myndigheterna är det rimligt att samma regler tillämpas för förtroendeval­da och anställda i offentliga myndigheter. Fullmäktige föreslår därför att bestämmelsen om rapporteringsplikt och placeringsrekommendationer ut­sträcks till att omfatta även förtroendevalda och andra uppdragstagare i vissa offentliga myndigheter med tillgång till särskilt känslig information.

3.A.7 Styrelsen för Stockholms fondbörs

För all lätta åklagarens bevisbörda har börsstyrelsen — liksom utredning­en — övervägt all efter norsk och dansk förebild utvidga kretsen av insiders till alt omfatta envar som kommit åt kurspåverkande, ej offentlig­gjord information. Mot en sådan lösning talar dock flera omständigheter. Den skulle till en början gå väsentligt längre än vad som gäller internatio­nellt och vad som EG föreslår. Men viktigare är måhända att den skulle innebära kriminalisering av förfaranden som — med hänsyn till att någol missbruk av förtroende på grund av tjänst, befattning eller uppdrag ej skulle krävas — framstår som mindre straffvärda än det typiska insider­brottel. Börsstyrelsen anser därför att VMKs förslag är att föredra framför en sådan generell lösning.

Vid en samlad bedömning framstår VMKs förslag — innefattande vä­sentlig utvidgning av insider-krelsen samt av de inslrumenttyper och den information som träffas av lagstiftningen — enligt börsstyrelsens mening som väl avvägt och ägnat atl ligga lill grund för ny lagstiftning. Börsstyrel­sen vill dock i detta sammanhang anmärka all all erfarenhet ger vid handen all ingen lagstiftning — oavsett innehåll och utformning — utgör någon slutlig lösning av insider-handels-problemen. Lagstiftningen utgör främst ett politiskt avståndstagande lill handlanden som enligt börsslyrel-sens mening är atl betrakta som avarter i värdepappershandeln.

3.A.8 Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen,

Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund

När det gäller avgränsningen av personkretsen föreslår kommittén att kretsen utvidgas till att omfatta också personer som mottagit icke offent­liggjord information av någon med insiderställning förutsatt att mottaga­ren inte är i god tro. Kommittén sätter emellertid upp som en förutsättning att personen i fråga fått informationen direkt av en person med insider­ställning.

Enligt föreningarna är handel baserad på lipsning lika skadlig för förtro­
endet för värdepappersmarknaden som handel baserad på information
direkt av en insider och detta gäller oavsett bakgrunden till hur vederbö­
rande fått tipset. Enligt föreningarna bör det därför kunnna övervägas att
ta steget fullt ut och låta envar, som fått tillgång till information som han
140


 


inser inte är känd för allmänheten, vara underkastad förbudet att handla     Prop. 1990/91:42 med utnyttjande av informationen. På så sätt underiättas också, såsom     Bilaga 3 kommittén själv konstaterar, själva bevisfrågan vid ett konstaterat fall av insiderhandel. En sådan reglering av insiderkretsen skulle också samman­falla med den som finns i Danmark och Norge. En sådan regel torde föranleda färre tillämpningsproblem än den som kommittén föreslagit.

Kommittén har inte ansett sig ha anledning att ompröva frågan om större aktieägare bör tillhöra insiderkretsen. Denna fråga aktualiseras i förslaget genom att kommittén föreslår att även aktier som ägs av fysisk eller juridisk person som är aktieinnehavaren närstående skall räknas med när man bestämmer storleken av aktieinnehavet eller röstvärdet i etl aktiebolag.

Föreningarna har för sin del redan i samband med tillkomsten av värdepappersmarknadslagen avstyrkt att aktieägare med ett innehav mot­svarande minst fem procent av aktiekapitalet eller rösterna i bolaget skall ingå bland de personer som skall anses ha insynsställning. Föreningarna vidhåller denna uppfattning. Det finns inte skäl att utgå från all vissa aktieägare kan antas ha försteg framför andra i fråga om information om elt bolags förhållanden just på grund av deras aktieinnehav i bolaget. Man kan nämligen inte utgå från att bolagsledningen försätter en aktieägare med större aktieinnehav i en förmånligare informationssituation än en aktieägare med etl mindre innehav enbart på grund av denna hans roll som "stor" aktieägare.

Aktieägare med elt större innehav av aktier i ett bolag intar emellertid ofta insynsställning i bolaget genom t.ex. en styrelsepost. I sådant fall omfattas ju aktieägaren redan av förbudet. Mot bakgrund av dessa förhål­landen anser föreningarna att aktieägarna som sådana inle bör inordnas i insiderkretsen.

3.A.9 Sveriges Aktiesparares Riksförbund

SARF tillstyrker utredningens förslag till utvidgning av insiderkretsen.

3.A.10 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Med tanke på att lagreglerna kan tjäna som underlag för interna etiska regler vill riksförbundet inte motsätta sig de föreslagna utvidgningarna av kretsen av personer som kan vara insiders och utvidgningen av de instru­ment på marknaden som skall omfattas av reglerna. Riksförbundet ifråga­sätter dock möjligheterna att tillämpa dessa lagregler i alla delar, t.ex. när det gäller atl fastställa om överträdelse av förbudet mol insiderhandel skett.

3.A.11  Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR

FAR tillstyrker huvuddragen i förslaget till nya regler för insiderhandel.

FAR vill dock ifrågasätta om insiderkretsen inte borde vidgas till personer  141


 


i ond tro som fåll ej offentlig information av en insider (lippees). Endast     Prop. 1990/91:42 härigenom kan bulvanaffärer effektivt förebyggas. En sådan utvidgning     Bilaga 3 skulle också ge bättre nordisk samstämmighet.

FAR anser däremot inte all större aktieägare skall räknas lill insiderkret­sen i denna sin egenskap. En sådan klassificering bygger på tanken atl större aktieägare har berättigade anspråk på information om bolagets affärer i större utsträckning än mindre aktieägare, en föreställning som måste motarbetas. I regel torde större aktieägare som vill utnyttja sitt innehav för atl få inflytande och information ha representation i styrelsen eller på annat sätt tillhöra den snävare insiderkretsen.

3.A.12 Sveriges Finansanalytikers Förening

1 specialmotiveringen till paragraf 6 i förslaget till lag om insynshandel diskuteras utförligt vikten av att undanta finansanalytiker från förbudet atl handla när de utför sina normala arbetsuppgifter. SFF är i stort sett nöjd med detta avsnitt. Vi föreslår dock att det avsnitt där man säger att om en analytiker fått del av inside information utan eget analytiskt arbete ändras. Förbudet att handla bör endast gälla om en analytiker på ett otillböriigt sätl kommit över information. En företagsledare skall alltså inte kunna berätta något och med hänvisning till att det rör sig om inside information förhindra analytikern att använda informationen.

3.A.13 Aktiemarknadsnämnden

Insiderförbudet gäller endast fysiska personer, låt vara att juridiska perso­ner indirekt omfattas av förbudet, eftersom den fysiska personen inle för egen eller annans räkning — däribland även juridiska personer — får köpa eller sälja värdepapper eller med råd eller på annal sätt föranleda någon till handel. Förverkande av uppkommen vinning kan i sådana situationer ske hos den juridiska personen.

Nämnden har för sin del i ett fall haft till bedömning en påstådd insiderhandel av en juridisk person rörande teckningsoptioner. 1 ärendet uttalade nämnden att elt aktiemarknadsbolag ej bör förvärva av bolaget utgivna teckningsoptioner vid en tidpunkt då en insider i bolaget enligt insideriagen är förhindrad att för egen räkning förvärva sådana optioner.

3.A.14 Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundel

I likhet med vad som gäller i dag föreslår VMK att den som äger minst fem procent av aktiekapitalet eller röstetalet i ett bolag skall anses ha insyns­ställning.

Organisationerna avstyrkte en sådan bestämmelse i samband med till­
komsten av värdepappersmarknadslagen. Då liksom nu menar vi, att det
är felaktigt att utgå från att aktieägare med ett visst minsta aktieinnehav
generellt skulle ha elt förmånligare informalionsläge än andra aktieägare
med mindre innehav. Den insyn en större aktieägare kan ha i ett bolag
grundar sig inte på det förhållandet att han är en stor aktieägare, utan i
   142


 


stället på den slyrelserepresentation ägandet ger. 1 ett sådant läge befinner    Prop. 1990/91:42 sig redan aktieägaren i insynsställning enligt andra regler i lagstiftningen.       Bilaga 3

Organisationerna menar sålunda att större aktieägare som sådana inte bör vara att betrakta som personer i insynsställning.

3.A. 15 Svenska Journalistförbundet

Enligl förslaget utvidgas insiderkretsen till alt omfatta alla som i sin anställning, befattning eller uppdrag fått information om en icke offentlig­gjord kurspåverkande omständighet. Också personer som fått sådan infor­mation av någon med insiderställning och inte är i god tro ska betraktas som insider enligt förslaget. Detta innebär att även journalister som be­vakar ekonomi, aktiemarknad etc kommer att omfattas av den nya lagstift­ningen.

Förbundet menar också att det är riktigt atl, som utredningen föreslår, låta de nya lagreglerna få en generell utformning. Vi menar, i likhet med utredarna, att en generell regel kan bilda underiag för etikskapande verk­samhet inom näringsliv, organisationer och myndigheter.

På massmediernas område finns redan i Spelregler för press, radio och TV, utgivna av Pressens Samarbetsnämnd, regler som bl. a. berör insider­frågor. Ansvar ligger också på företagen, där ekonomijournalister är an­ställda, atl utfärda egna regler, t. ex. att ekonomijournalister får anmäla egna innehav av aktier. Detta förekomer på vissa håll redan i dag.

3.A.16 Stockholms Universitet, juridiska fakultetsnämnden

Personkretsen vidgas i förslaget till att omfatta alla arbets- och uppdragsta­gare som i denna egenskap fått information eller kunskap om en icke offentliggjord kurspåverkande omständighet. Kopplingen till anställning eller uppdrag blir den väsentliga begränsningen av förbudet, som vidgas till att omfatta handel med samtliga slags allmänt spridda fondpapper och finansiella instrument och utnyttjande inte bara av information som rör bolaget utan också av s.k. allmänt kurspåverkande information — om skattelagstiftning, valuta- och diskontoförändringar etc — och s.k. mark­nadsinformation, såsom kännedom om stora förestående köp- eller sälj-iransaktioner.

Det finns anledning anta att formuleringen av förbudet kommer alt motverka en rätt uppfattning om dess räckvidd. Det görs knappast tydligt att t. ex. en hantverkare, som under utförande av målningsarbete på ett kontor av en tillfällighet får del av ickeoffentlig kurspåverkande informa­tion, omfattas av förbudet (del 2 s 416). Utformningen gör det säkert svårt även för journalister som får del av information före offentliggörandet att inse att de är betagna rätten att handla med utnyttjande av denna informa­tion. Nämnden ifrågasätter om inte svensk rätt kunde ges samma generella utformning vad gärningsmannakrelsen beträffar som dansk och norsk rätt (de del 2 s 150 ff): någon begränsning till personer som erhållit kunskapen i anställning, befattning eller uppdrag skulle alltså inte uppställas.

Dansk och norsk rätt begränsar straffansvaret på etl annat sätt, nämli- 143


 


gen till atl avse endast utnyttjande av informarion rörande bolaget. De skäl Prop. 1990/91:42 kommittén anför mot en sådan begränsning har emellertid inle något Bilaga 3 samband med dess begränsning av personkretsen. Kopplingen lill anställ­ning/uppdrag erinrar om den i amerikansk insiderpraxis förfäktade s.k. misappropriation-leorien (se härom Löfmarck, Insiderbrott och svindleri, 1988 s 20). Att denna teori, enligt vilken insiderbrottel är elt slags olovligt förfogande över arbetsgivaren tillhörig egendom, uppställts i USA sam­manhänger med nödvändigheten för de lagförande organen att motivera hänförandet av insiderhandel under där befintlig lagstiftning (rule lOb-5). När värdepappersmarknadskommitlén nu väljer atl föreslå en sådan ut­formning av det svenska förbudet bör detta kunna sakligt motiveras mot bakgrund av den av kommittén angivna gmnden för kriminaliseringen (se ovan). Allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden gmndas emellertid på premissen att information som inte är tillgänglig för allmän­heten inte utnyttjas för handel på marknaden; huruvida informationen erhållits som en följd av en anställning/ett uppdrag eller på annat sätt är därvid inte relevant.

Om man menar att förbudet utan begränsning vad gäller personkretsen skulle bli alltför långtgående och omfatta även icke straffvärda fall bör den erforderliga begränsningen åstadkommas på annat sätt, t.ex. genom att ringa fall undantas från ansvar. 1 praktiken kommer beviskraven i brott­mål atl innebära all endast mera anmärkningsvärda fall blir föremål för lagföring.

3.B Värdepapper som omfattas

3.B.1 Svea hovrätt

Hovrätten har förståelse för de synpunkter som föranlett utredarna att avsluta uppräkningen i 3 § fjärde stycket med tillägget "och liknande fondpapper". Med nödvändighet måste emellertid detta tillägg ge upphov till tillämpningssvårigheter. Detta är allvarligt inte bara med tanke på anmälningsskyldigheten i 11 § utan också med tanke på de härmed förena­de svårigheterna vid tillämpning av regeln om korttidshandel i 10§. Å andra sidan framstår det som ogörligt att ändra lagen vid varje tillfälle ett nytt slags bevis om rättighet eller fordran utges av etl aktiebolag. Hovrät­ten föreslår att problemet i stället löses genom att regeringen bemyndigas atl i förordningens form utfärda närmare föreskrifter om vilka fondpapper som faller in under bestämmelserna.

3.B.2 Riksåklagaren

Riksåklagen har genom underremiss inhämtat synpunkter från Statsåkla­garmyndigheten för speciella mål, som anför följande.

Utredningens förslag att utvidga bestämmelserna alt omfatta alla typer
av värdepapper synes riklig. En allmän handel med dessa skall kunna ske
utan risk för missbruk av information om icke offentliggjorda omständig­
heter.
                                                                                           144


 


3.B.3 Sveriges Aktiesparares Riksförbund                            Prop. 1990/91:42

Även utvidgningen att omfatta samtliga fondpapper och finansiella instru-     tJ"äga 5 ment vilka är allmänt spridda tillstyrkes.

3.B.4 Fondbolagens förening

Föreningen vill emellertid i detta sammanhang ånyo framhålla sin uppfatt­ning om att handel med fondandelar inte bör omfattas av förbudet för personer med "insynsställning" i fondkommissionsbolag att förvärva "fondpapper" annat än för långsiktig förmögenhetsförvahning.

Skälen lill föreningens uppfattning - som tidigare anförts i yttrande till bankinspektionen i ärende gällande allmänna råd angående anmälnings­skyldighet enligt 39 — 41 §§ fondkommissionslagen (Dnr2507/88-Ö7l)och i en särskild framställning lill värdepappersmarknadskommitlén 1989 — 03-08 - är följande.

En andel i en aktiefond har elt matematiskt riktigt värde genom att fondförmögenheten divideras med antalet utelöpande andelar. Det är alltså inte efterfrågan på aktiefondsandelen som avgör dess värde, till skillnad mot alla andra fondpapper.

En aktiefond består av en riskskpridd portfölj på allra minst 10 värde­papper, oftast minst det dubbla och mer, varför extrema kursförändringar i ett enskilt värdepapper endast marginellt påverkar andelskursen. Det lönar sig alltså föga att spekulera i aktiefondsandelar, om man förväntar sig kursrörelser i ett enskilt värdepapper ingående i fonden. Kostnader för köp och försäljning av andelar omöjliggör till slut en dylik spekulation. Hela karaktären med aktiefonder är långsiktig, varför lagstiftningen enligt föreningens åsikt bör ändras.

Föreningen hemställer därför ånyo om att hänsyn till denna synpunkt tas och att andel i aktiefond uttryckligen undantas från de fondpapper som omfattas av förbudet enligl 50 § i förslaget till fondkommissionslag.

3.C Informationen

3.C.1 Svea hovrätt

I den föreslagna lydelse till 7 § saknas i uppräkningen den information som
i nuvarande lagstiftning behandlas i 8 § 2 p VML. Delta får i sin lur lill
följd att dylik information endast kommer att behandlas i huvudregeln
eller 6 § förslaget. Således krävs inte längre att omständigheten i fråga
"uppenbart" skall vara ägnad att väsentligt påverka kursen. Mot bakgrund
av att sagda uttryckssätt tillkom av rättssäkerhetsskäl vid VML:s tillkomst
anser hovrätten att den nu föreslagna ändringen starkt måste ifrågasättas.
Ordvalet "uppenbart" användes nämligen för att skapa en distinktion
mellan ordalydelsen i inregistreringskonlrakten beträffande bolagets skyl­
dighet att offentliggöra beslut eller händelse som i "inte oväsentlig grad"
påverkar bilden av bolaget och det straffbelagda området. Därvid ansågs
det vara naturligt alt ställa högre krav på händelsens karaktär inom del
straffbelagda området än för den kontraktsenliga informationsskyldighe-
   145

10   Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42


len. Hovrätten utgår från atl lydelsen i berört hänseende är densamma i Prop. 1990/91:42 dagens inregistreringskontrakl saml noterar vidare all samma ordval influ- Bilaga 3 tit i 6 § lagförslaget om informationsskyldighet för aktiebolag vilkas aktier är allmänt spridda. Således måste utredarnas skäl för att la bort distinktio­nen "uppenbart" vara att de anlägger ett annat synsätt på saken än vad departementschefen gjorde vid VML:s tillkomst (prop 1984/85:157 sid 40). Hovrätten kan inte finna något hållbart stöd för ett sådant ställnings­lagande utan föreslår atl de i 8 § 2 p VML nämnda omständigheterna alltjämt skall vara "uppenbart" ägnade att väsentligt påverka kursen i berört avseende.

3.C.2 Bankinspektionen

Enligl nuvarande 8 § lagen om värdepappersmarknaden ställs krav på att den icke offentliggjorda omständigheten skall vara ägnad att väsentligt påverka kursen. Enligt förarbetena till lagen bör en tioprocentig ändring i allmänhet anses som väsentlig. Uttalandet upprepas i VMK:s betänkande med det tillägget att i vissa situationer även mindre förändringar kan anses va'a väsentliga dock att en kursutveckling som understiger fem procent endast i undantagsfall kan anses vara tillräcklig för att väsentlighetsrekvi­sitet skall anses vara uppfyllt.

Bankinspektionen har vid flera tillfällen iakttagit att kursutvecklingen strax före offentliggörandet av en viss omständighet gott och väl uppgått till tio procent och att någon ändring av kursen inte skett efter offentliggö­randet. Någon annan rimlig förklaring till fenomenet än att flera investera­re känt till omständigheten före offentliggörandet och handlat aktier i en sådan omfattning att kursen redan före offentliggörandet nått den nivå den skulle haft först därefter har inte stått att finna. 1 den mån en insider handlat före offentliggörandet har han pga händelseutvecklingen kunnat undgå upptäckt.

Enligt inspektionens uppfattning bör väsentlighetsrekvisitet anses vara uppfyllt även i den här beskrivna situationen och detta bör anges i lagmo-liven.

Enligt den nuvarande 7 § lagen om värdepappersmarknaden ställs i take over-situationen inte upp något krav på väsentlig ändring av kursen. Följden av den lagstiftningsteknik som VMK valt synes dock vara att ett sådant väsentlighelsrekvisit införs även i denna situation.

Bankinspektionen anser att ett införande av ett väsentlighelsrekvisit även i den situationen inte ar påkallat. Att handla aktier m.m. med vetskap om ett sådant ej offentliggjort förhållande anses vara den allvarii-gasle arten av insiderbrott. Det synes därför vara mindre välbetänkt atl införa ytterligare ett brottsrekvisit för denna situation. Bankinspektionen förordar atl så ej sker.

146


 


3.C.3 Försäkringsinspektionen                                           Prop. 1990/91:42

Inspektionen delar kommitténs uppfattning att även information av all-     r>'i3g3 J mänt kurspåverkande karaktär och marknadsinformation skall omfattas av regleringen.

3.C.4 Stockholms Universitet, juridiska fakultetsnämnden

Särskilt med det nu anlagda synsättet får del stor betydelse när informa­tion skall anses "allmänt känd". För att kravet skall anses uppfyllt kan inle krävas mer än alt informationen är tillgänglig för envar som kunnat söka efter den i t.ex. massmedia, olika uttalanden från bolaget ifråga eller offentliga föredrag eller att informationen utgör resultatet av en analys av vad som kan utletas ur sådana eller liknande källor. Däremot kan inte krävas det som den föreslagna lagtexten närmast tyder på, nämligen att informationen faktiskt är känd bland etl relativt stort antal personer. Uttrycket "allmänt känd" bör därför bytas mot etl uttryck som bättre preciserar vilken information som får utnyttjas, t. ex. "allmänt tillgänglig".

4 Anmälningsskyldighet

4.1 Svea hovrätt

Svea hovrätt tillstyrker förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning.

4.2 Bankinspektionen

VMK föreslår att den nuvarande anmälningsskyldigheten med några un­dantag skall gälla oförändrad. Ändringarna följer av att förslaget inte bara omfattar akliemarknadsbolag utan alla bolag vilkas aktier är allmänt spridda. Vidare föreslås att vad gäller bolag som inte är avstämningsbolag anmälan sker direkt till bankinspektionen och inte via VPC. Slutligen föreslås atl bankinspektionen skall kunna medge befrielse från anmäl­ningsskyldigheten i de fall uppgifterna kan erhållas på annat sätt.

Bankinspektionen har vid olika tillfällen framhållit alt det nuvarande
manuella systemet för anmälan är betungande och otidsenligt. Genom
införandet av det nya kontobaserade systemet hos VPC bör det manuella
systemet ersättas såvitt gäller avstämningsbolag. Som kommittén konsta­
terat torde det inte stöta på några tekniska svårigheter att automatisera
anmälningsrulinerna för personer med insynsställning som har sina aktier
ägarregistrerade. Vid en sådan automatisk registrering skulle dessa perso­
ner inle behöva göra särskild skriftlig anmälan om bankinspektionen i
stället automatiskt skulle kunna erhålla information om ägarförändringar
via VP-systemet till en persondator hos bankinspektionen. Däremot upp­
står tekniska problem i de fall personer med insynsställning har sina aktier
förvaltarregistrerade. Kommittén har därför diskuterat en lösning som går
ul på att alla personer med insynsställning skulle vara tvungna atl ha sina
147


 


aktier ägarregistrerade. Kommittén har dock förkastat en sådan reglering.     Prop. 1990/91:42 Skälet härtill är dels all dessa tekniska svårigheter i framtiden kommer all     Bilaga 3 kunna överbryggas och dels att personer med insynsslällning själva skulle föredra att ha sina aktier direktregistrerade för att därmed slippa göra särskild anmälan.

Bankinspektionen anser det vara myckel angelägel att anmälningsruli­nerna automatiseras. Därmed förenklas både de berörda personernas upp­giftsskyldighet och inspektionens hantering av anmälningarna. Detta är av stor vikt eftersom antalet anmälningsskyldiga blir betydligt fler enligl VMK:s förslag än vad som gäller i dag. Även VMK:s förslag om förbud mot kortlidshandel leder lill en utökad kontroll av gjorda anmälningar. Dessutom innebär VMK:s förslag atl också personer med insynsställning i icke avstämningsbolag blir anmälningsskyldiga. Deras anmälningar måste även fortsättningsvis behandlas manuellt. Det framstår mot bakgrund härav som utomordentligt angelägel all lösningar som innebär all ADB-teknik kan utnyttjas söks i så stor utsträckning som möjligt.

Det saknas i dag tekniska möjligheter för VPC att via VP-systemet ha direktkontakt med de register över aktieägare som de auktoriserade förval­larna har för förvaltarregistrerade aktier. Inom vilken tidsrymd dessa förutsättningar kan uppnås är troligen mycket beroende på kostnaderna och några konkreta tidsplaner finns inle. Även om dessa möjligheter skulle finnas innebär förfarandet ändå en omgång. Detta bör undvikas.

Bankinspektionen delar inte heller kommitténs bedömning atl de perso­ner med insynsslällning som nu har sina aktier förvaltarregistrerade skulle övergå till direktregistrering för atl slippa ifrån anmälningsskyldigheten. Enligt inspektionens uppfattning kan förvaltarregistrering vara ett sätt för mindre nogräknade personer att underlåta att anmäla förändringar i inne­havet.

Sammanfattningsvis anser bankinspektionen att det bör införas en be­stämmelse som anger att personer med insynsställning och dem närslåen­de fysiska och juridiska personer skall ha sina aktier direktregistrerade.

Bankinspektionen vill alt det i detta sammanhang bör prövas om det överhuvudtaget bör vara tillåtet att ha värdepapper förvaltarregistrerade. Förvaltarregistrering av värdepapper kom lill för att man skulle slippa ifrån leveranser av värdepapper. I och med all etl papperslöst system införs bortfaller det bakomliggande motivet för förvaltarregistrering. Bankinspektionen föreslår därför atl ett avskaffande av möjfigheten lill förvaltarregistrering övervägs.

Anmälningsskyldighet för aktielån

Enligt VMK:s förslag skall liksom i dag innehav och förändringar i inneha­vet anmälas. Enligt nu gällande lagstiftning synes aktielån inte vara att anse som en ändring av aktieinnehavet. I vart fall talas i förarbetena endast om köp och försäljning av aktier. Frågan har inte heller berörts i VMK:s betänkande.

Anlag att en person med insynsslällning lånar ut sina aktier för blank-
ning. Avsikten är all han senare skall återfå motsvarande antal aktier av
   148


 


samma slag. Finns det då någon anledning att kräva att anmälan om Prop. 1990/91:42 aktielånet sker? För inspektionens del utgör anmälningsplikten en icke Bilaga 3 oväsentlig del av insiderbevakningen. En person med insynsställning skul­le i ett läge där han känner till en icke offentliggjord negaliv omständighet om bolaget kunna låna ut sina aktier till en god vän för att ge denne en möjlighet alt tjäna pengar. När omständigheten blir känd och priset på aktierna har sjunkit kan den gode vännen köpa tillbaka aktierna. På det sättet skulle alltså situationen kunna missbrukas.

Aktielån för blankning innebär de facto atl äganderätten lill aktierna överförs till köparen. Rösträtt och alla andra rättigheter som följer av aktieinnehavet tillkommer förvärvaren. Utlånarens rätt innefattar endast en rätt att få tillbaka aktierna vid en senare tidpunkt.

Sammantaget anser bankinspektionen att anmälningsskyldighet bör fö­religga även vid utlåning av aktier. Detta bör uttryckligen anges i lagen.

Innehållet i anmälan till Insynsställningsregistret.

Antalet anmälningar lill insynsställningsregistret är redan i dag betydande. Om VMK:s förslag genomförs kommer anmälningarna att bli än fler. Genom införandet av regeln om korttidhandel kommer insynsställningsre-gistrets betydelse ur kontrollsynpunkt att öka. För att arbetet med insyns­ställningsregistret hos bankinspektionen skall kunna hållas på en rimlig nivå är det av vikt att de anmälningar som görs är korrekta och att antalet anmälningar som måste kompletteras är lågt. Detta ställer krav på att innehållet i den lagregel som anger vad anmälan skall innehålla är uttöm­mande och tydlig.

Mot bakgrund härav föreslår inspektionen att 13 § i VMK:s förslag till lag om insynshandel på värdepappersmarknaden kompletteras enligt föl­jande

- i punkt 3 bör en hänvisning till 5 § göras

—    i punkt 4 bör anges att antal och olika slag skall anges när det gäller t. ex.
aktier och alt antal och värde skall anges när det gäller t. ex. konvertibla
skuldebrev saml när det gäller aktieoptioner eller aktieterminer bör
anges om det är en köp- eller säljoption eller en termin som köpts eller
sålts, antal, del underliggande aktieslaget, löptid och slutdag samt när
del gäller optioner lösenpriset. Punkt 4 bör dessutom förtydligas så att
uppgifterna skall avse vad den anmälningsskyldige och dennes närstå­
ende äger var för sig

- i punkt 6 bör ordet "tidpunkt" utbytas mol ordet "datum" och

—      i punkt 7 bör en hänvisning till 12 § göras.

I anmälan bör också anges huruvida förändringen av innehavet beror på att "insidern" deltagit vid nyemission eller vid lösen av optionskontrakt eller vid leverans pga terminskontrakt eftersom sådant deltagande inte omfattas av kortlidsregeln.

Korttidsregeln omfattar inte fysiska personer som är närstående till
"insidern". Det bör därför övervägas om uppgifterna i anmälan kan be­
gränsas i de fall den avser förändringar i dessa personers innehav.
          149


 


Inspektionen delar kommitténs uppfattning om att även offentliga funk- Prop. 1990/91:42 tionärer bör omfattas av en anmälningsskyldighet. Behovet torde främst Bilaga 3 gälla vissa anställda inom regeringskansliet samt hos vissa myndigheter som har en central roll vid genomförandet av den ekonomiska politiken. Kommittén har däremot inte funnit skäl föreligga att låta denna anmäl­ningsskyldighet omfatta även närståendes innehav. Enligt inspektionen finns det skäl att sätta en sådan begränsning i fråga bl. a. med hänsyn till den risk som annars uppstår att reglerna om anmälningsskyldighet kan komma att kringgås.

4.3 Försäkringsinspektionen

Inspektionen ansluter sig till kommitténs förslag om atl bibehålla den nuvarande kretsen av anmälningsskyldiga med en utvidgning av anmäl­ningsskyldigheten till att avse personer med insynsställning i aktiebolag vilkas aktier inte är börsnoterade men ändå allmänt spridda. Med hänsyn till de praktiska fall som uppmärksammats bl. a. på försäkringsområdet finner inspektionen det vidare motiverat att på det sätt som kommittén föreslagit vidga ramen för anmälningsskyldigheten när det gäller en insi­ders affärer via en juridisk person vari han har visst inflytande.

Kommittén har föreslagit etl tillägg till lagen (1976:600) om offenUig anställning som innebär att en arbetstagare kan åläggas att anmäla sitt innehav av fondpapper och andra finansiella instrument liksom ändringar i sitt innehav till sin arbetsgivare enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Tankegången bakom förslaget har varit att det är en angelägen uppgift för statsmakterna att kunna förhindra atl offentliga funktionärers handel för egen räkning med fondpapper eller andra finansi­ella instrument leder till att förtroendet för en myndighets agerande på värdepappersmarknaden och i allmänhet skulle kunna skadas.

4.4 Riksgäldskontoret

Genom ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning föreslår VMK att det skall vara möjligt att ålägga arbetstagare hos myndigheter alt skriftligen anmäla innehav av fondpapper och andra finansiella instru­ment samt förändringar i dessa innehav. Riksgäldskontorets verksamhet gör att denna bestämmelse kommer att omfatta tjänstemän som genom sitt arbete får tillgång till kurspåverkande information. Riksgäldskontoret väl­komnar denna förändring.

4.5 Sveriges Industriförbund och Svenska
Handelskammarförbundet

Kommittén föreslår, i likhet med nu gällande regler, att det skall finnas
undantag för insiders anmälningsplikt till VPC om innehavet inte uppgår
till 50 aktier och då förändringen av ägandet omfattar mindre än 50 aktier.
För andra värdepapper än aktier sätts gränsen vid ett marknadsvärde om
10000 kronor.
                                                                                 150


 


Organisationema anser att dessa gränsvärden av praktiskt administrati- Prop. 1990/91:42 va skäl kan höjas utan att syftet bakom anmälningsskyldigheten förfelas. Bilaga 3 Vi föreslår att anmälningsplikt inträffar om aktieinnehavet uppgår till 500 aktier eller mer samt att förändringar i innehav över denna nivå rapporte­ras om ändringen uppgår till 100 aktier eller mer. För andra värdepapper än aktier bör gränserna knytas till basbeloppet och förslagsvis sättas vid fyra respektive ett basbelopp.

4.6 Värdepapperscentralen VPC AB

I Förslag till Lag om insynshandel på värdepappersmarknaden har i 11 § intagits i stort sett detsamma som i dag gäller. VPC har i olika samman­hang framfört det olämpliga i att anmälan sänds till VPC för vidare befordran till bankinspektionen. Det finns all anledning att reducera trans­porttiden genom atl låta anmälan gå direkt till bankinspektionen så länge inte VPC skall ha en mer aktiv roll än att byta kuvert på anmälningarna. Det uttalas i specialmotiveringen att framliden sannolikt kan komma att se annorlunda ut. Den vision som där framförs ligger helt klart på längre sikt, vilket därför inte bör hindra att nu liggande förslag ändrar den otidsenliga manuella hantering som för närvarande gäller. Med tanke på att det för icke avstämningsbolag gäller att dessa skall sända anmälan direkt till bankinspektionen, finns ingen anledning att hantera avstäm-ningsbolagen på ett annoriunda sätt, särskilt som VPC inte på något sätt skall kontrollera att uppgifterna i anmälan är korrekta. I specialmotive­ringen till 11 § nämnd lag påtalas möjligheten för bankinspektionen alt befria från anmälningsplikt den dag VP-systemet automatiskt kan sköta kontrollen av insiderhandeln. VPC ställer sig självfallet positiv till att medverka för atl åstadkomma en förenklad anmälningsrutin inom syste­met såsom föreslagits i betänkandet. Detta bör dock inte behöva hindra en förenkling av rådande manuella anmälningsrulin.

5 Tillsynen m. m.

5.1 Svea hovrätt

Sanktionsnivån vid insiderbrott enligt svenska regler är efter internatio­nella mått mycket låg. Utredningens förslag till straffskärpning förefaller väl avvägda. Hovrätten tillstyrker därför utredarnas förslag i detta avseen­de och instämmer även i att brottsbalkens medverkansbestämmelser görs tillämpliga vid insiderbrott.

I likhet med Madeleine Löfmarck (Insiderbrott och Svindleri, 1988, sid
72 ff) anser hovrätten att det från rättsbildningssynpunkt inger betänklig­
heter att bankinspektionen får beslutanderätten i åtalsfrågor rörande insi­
derbrott. 1 stället borde de s. k. ekoåklagarna tilldelas beslutanderätten i
åtalsfrågor och bankinspektionens uppgift inskränkas till atl lämna biträde
under utredningsarbetet.
                                                                  151


 


5.2 Bankinspektionen                                                  Prop. 1990/91:42

Bilaga 3 Ett område som redan i dag framstår som udda i förhållande lill bankin­spektionens övriga uppgifter är utredningar om misstänkta insiderbrott. Om VMK:s förslag till ny insiderlag genomförs kommer inspektionens arbete med insiderutredningar alt bli myckel omfattande. Det kan finnas skäl att diskutera en alternativ lösning i syfte att öka effektiviteten vad gäller att utreda insiderbrott och minska risken för dubbelarbete och fördröjning som nu finns genom att både marknadsplatsen, tillsynsmyn­digheten och åklagarmyndighet är engagerade i insiderundersökningarna.

Utredning om brott är normalt en uppgift som det ankommer på polis och åklagare att utföra och den finansieras via skattemedel. Om utredning­ar om insiderbrott läggs på åklagarmyndigheten undviks det dubbelarbete som uppkommer genom atl inspektionen inleder undersökningen medan den avslutas av åklagarmyndigheten. Mot en ordning där börsen initierar insiderutredningar direkt till åklagarmyndigheten kan dock, med hänsyn lill börsens ändrade ställning, invändningar resas. Vidare bör insidemn-dersökningar uföras i nära överensstämmelse med internationell standard. I de flesta andra länder med utvecklade aktiemarknader har uppgiften att följa marknaden och utreda insiderbrott, i varje fall i det inledande skedet, samt initiera polisutredning och åtal lagts på tillsynsmyndigheten eller motsvarande organ. Det skulle utan tvekan kunna försvåra det nu snabbt utökade internationella samarbetet om ansvaret för insiderbevakningen i Sverige skulle läggas utanför tillsynsmyndigheten. Dessutom bör insyns­ställningsregistret föras av annan myndighet än åklagarmyndigheten. Del finns således både för- och nackdelar med att lägga insiderutredningarna direkt på åklagarmyndigheten.

Bankinspektionen kan alltså konstatera att det är svårt all finna den lämpligaste lösningen på hur insiderbevakningen bör organiseras i framti­den. Att upptäcka och beivra insiderhandel innebär — oavsett var ansva­ret för bevakning och utredning läggs — stora utrednings- och bevissvårig­heter. Detta är väl känt för börser och tillsynsmyndigheter i olika länder. Avgörande för en effektiv insiderbevakning är inle organisationen utan i stället de befogenheter och resurser som ställs till förfogande. Det är viktigt att insiderbevakningen sker så nära marknaden som möjligt och att mark­nadsplatserna engageras genom sin fortlöpande marknadsövervakning. Förhållandena i samband med misstänkt insiderhandel är ofta sådana att de kräver särskild kunskap om värdepappersmarknaden och att både marknadsplatsen och tillsynsmyndigheten måste bli inkopplade på utred­ningarna, t. ex. genom kontroll hos börsmedlem eller fondkommissionär.

Vid en bedömning av de för- och nackdelar som här berörts finner
bankinspektionen att den lösning som VMK föreslagit synes vara den
bästa. Befogenheter och resurser bör alltså samlas hos tillsynsmyndighe­
ten. För att effektivisera bevakningen bör marknadsplatserna engageras i
än högre grad än f n. genom sina system för marknadsövervakning. In­
spektionen arbetar med att modernisera sina rutiner för insidemtredning-
ar. En utveckling av ett datoriserat insiderregister och möjighet att utnyttja
andra register, t. ex. aktiebolagsregistret, bör prövas.
                           152


 


5.3 Riksskatteverket                                        Prop. 1990/91:42

Bilaga 3 Riksskatteverket har inhämtat synpunkter från Länsskallemyndigheten i

Stockholms län som anfört följande.

Utredningen föreslår att bankinspektionen tillföres kraftigt utökade re­surser för handläggningen av de nytillkommande arbetsuppgifterna. Läns­skallemyndigheten tillstyrker detta förslag. Vid t.ex. misstanke om brott mot insiderreglerna är en skyndsam utredning av största vikt. Jämför de amerikanska myndigheternas snabba agerande i samband med ABB:s uppköp av Combustion Engineering. Det är även viktigt att bankinspek­tionen har resurser att tillgå så att samarbetet med skattemyndigheterna kan fungera på ett tillfredsställande sätt.

5.4 Riksåklagaren

Från mera allmänna utgångspunkter vill jag betona vikten av att övervak­ningen av värdepappersmarknaden är sådan att det föreligger en reell upptäcktsrisk vid överträdelser av reglerna. Det är vidare viktigt atl en reaktion mot överträdelserna sker snabbi och med väl avvägda åtgärder.

Kravet på upptäcktsrisk ställer i sin tur krav på en fungerande tillsyn över marknaden. Jag vill redan här betona att åklagarna i utredningsarbe­tet har etl uttalat behov av en nära samverkan med tillsynsorganet. Jag utgår således från att värdepappersmarknaden i allt väsentligt kommer att stå under tillsyn av ett särskilt organ, som bl.a. har till uppgift att anmäla överträdelser lill polis och åklagare och i övrigt biträda vid förundersök­ningar. Polis och åklagare kan inte själva antas ha möjligheter att annat än undanlagsvis ta initiativ till och genomföra utredningar av överträdelser på det aktuella området. Normalt måste sakkunnigt biträde kunna anlitas.

1 tillsynsorganets befogenheter bör ligga att göra en "förprövning" av saken innan anmälan till polis och åklagare sker. Inriktningen bör vara atl anmälan endast skall göras i de fall det föreligger misstanke om slraffvärda överträdelser. Mera bagatellartade fall bör kunna stanna hos tillsynsmyn­digheten, som i dessa fall bör kunna ingripa genom andra åtgärder än polisanmälan och rättegång. Polisens och åklagarnas resurser kommer med en sådan ordning att inrikta på de verkligt straffvärda handlingarna.

En central kontroll — enligt förslaget genom bankinspektionen — inne­bär en säkerhet för att bedömningen av olika ärenden blir enhetlig. Delta är en fördel särskilt om marknadsplatserna blir fler eller geografiskt ut­spridda.

Jag vill i detta sammanhang nämna att den utredning som utförs innan
en anmälan lämnas till polis/åklagare ibland kan upplevas som ett dubbel­
arbete i förhållande till den förundersökning som senare utförs. Stundtals
kan också en sådan utredning störa förundersökningen genom att de
misstänkta förvarnas. Med tanke på alt det organ som i framtiden skall
utöva tillsynen över marknaden torde emellertid sådana problem kunna
lösas inom ramen för det löpande arbetet. Det är inte ovanligt att tillsyns­
myndigheter på andra områden utför en viss utredningsinsats innan aren-
153


 


det lämnas till åklagare eller polis. Fördelarna med ett sådant förfarande     Prop. 1990/91:42
torde vara större än nackdelarna.
                                     Bilaga 3

Tillsynen ligger nu hos bankinspektionen och erfarenheterna av denna ordning har varit goda. Särskilt viktig är den enhetlighet i bedömningen som man erhåller genom etl centralt tillsynsorgan. Från åklagarsynpunkl har jag inle någol att erinra mot alt den nuvarande ordningen i huvudsak beslår. Som kommittén anfört förutsätter della en förstärkning av bankin­spektionen.

Straff eller andra sanktioner

I det löpande lagstiftningsarbetet bör frågan om en handling eller underlå­tenhet nödvändigtvis måste vara förenad med straffansvar ständigt upp­märksammas. I första hand bör prövas om annan sanktion än straffansvar lämpligen bör komma i fråga.

I 70 § förslaget till börs- och clearinglag ges bankinspektionen befogen­het atl förelägga vite om sanktion mot verksamhet ulan tillstånd. Kommit­tén anger i specialmotiveringen till paragrafen atl en straffbestämmelse inte innebär någon effektiv metod atl förhindra olaga börs- och clearing­verksamhet. Enligl kommittén boren kraftfull ekonomisk sanktion i form av ett vite kunna ha en avhållande effekt. När del gäller motsvarande överträdelse i fondkommissionslagen (58 §) föreslår kommittén böter eller fängelse i högst ett år. Jag förordar alt vitesinstitutet används även vid överträdelse av denna paragraf

Jag vill även ifrågasätta nödvändigheten av att ha ett straffansvar i 81 § förslaget till lag om börs- och clearingverksamhet samt i 59 § förslaget till fondkommissionslag. De överträdelser som här är aktuella torde effektivt kunna motverkas genom andra åtgärder från tillsynsmyndighetens sida.

Det straffbara området i speciallagstiftningen skulle med en sådan ord­ning kunna begränsas lill lämnandet av oriktiga uppgifter till tillsynsmyn­digheten (80 § lagen om börs- och clearingverksamhet och 60 § fondkom­missionslagen) saml till s. k. insiderbrott.

Insiderhandel

Erfarenheterna av s. k. insiderbrott är ringa. Med tanke på den utveckling som sker av värdepappershandeln kan brotten dock antas komma att öka i omfattning. I samband med hittillsvarande utredningar har polis/åklagare behövt experthjälp. Sådant biträde har kunnat erhållas genom ett nära samarbete med bankinspektionen.

Tillämpningsområdet för den nu gällande lagstiftningen synes vara för
snävt. Effektivare åtgärder mot s.k. insiderspekulationer behövs. Kom­
mittén föreslår en utvidgning av den personkrets och de typer av finansiel­
la instrument som skall omfattas av lagen. Kommittén föreslår vidare
ändrade regler beträffande de typer, händelser eller omständigheter som
kan föranleda straffansvar. De här angivna frågorna har ingående behand­
lats i yttrandena från överåklagaren i Stockholm och från statsåklagarmyn-
dighelen för speciella mål. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig lill vad som
  154


 


där anförts. En ytterligare bearbetning av förslaget synes böra ske i denna     Prop. 1990/91:42
del.
                                                                             Bilaga 3

Förslaget lill straffskärpning i lagen om insynshandel tillstyrks.

Riksåklagaren har genom underremiss inhämtad synpunkter från Regionåklagarmyndigheten i Linköping, som anfört följande.

Eftersom marknaden beträffande värdepapper ökar kraftigt blir behovei av en effektiv och ändamålsenlig lagtiftning på området allt större. Kom­mitténs betänkande behandlar lill största delen förslag lill lagstiftning som inle berör åklagarverksamheten. I dessa delar har jag därför intet atl anföra.

Vissa av författningsförslagens ansvarsdelar, som närmast har karaktä­ren av ordningsregler, stämmer överens med nu gällande rätt. Dessa regler synes ändamålsenliga.

Insiderhandel är idag i viss mån straffbar men inte tillräckligt effektivt i ansvarshänseende. För all stävja insiderhandeln är det, som förslaget innebär, positivt att insiderkretsen utvidgas till att avse alla personer som i sin ställning, befattning eller uppdrag har fått information om en kurs­påverkande omständighet som inle blivit offentliggjord. En straffskärpning med rubriceringen "olaga insynshandel" i lagens 22 § och en utvidgning av det straffbara området till att även avse medverkan lill brottet är nödvän­dig för att kunna effektivt bekämpa denna typ av brottslighet.

Av 25 § 1 st i förslaget till lag om insynshandel framgår att åtal för olaga insynshandel får väckas endast efter bankinspektionens medgivande. Jag vill här betona vikten av att bankinspektionen i sin utredande verksamhet enligt 18 § får en utökad frågerätt. Bankinspektionens synpunkter på den­na punkt bör väga tungt. Invändningar mot bankinspektionens förslag (del 2, sid 195) anser jag inte tillräckliga för atl gå emot bankinspektionen. Genom en sådan utökad frågerätl kan bankinspektionen ge åklagaren ett bättre och säkrare underlag för bedömningen om förundersökning skall inledas eller inte.

Riksåklagaren har även genom underremiss inhämtat synpunkter från Slatsåklagarmyndigheten för speciella mål, som anför följande.

Synpunkter på utredningar av s. k. insiderbrott

Jag har som statsåklagare vid statsåklagarmyndigheten för speciella mål handlagt fyra utredningar om insiderbrott. Tre av utredningarna ledde till all jag beslutade nedlägga förundersökningen, eftersom brott inle gick alt styrka. Den fjärde utredningen resulterade i åtal för överträdelse av 8 § lagen om värdepappersmarknaden. Kalmar tingsrätt dömde den 9 mars 1990 styrelseordföranden i det aktuella bolaget för ovannämnda brott samt även för underlåtenhet all anmäla en aktieförsäljning till 50 dagsbö­ter å 800 kronor. Tingsrättens dom bifogas.

Samtliga utredningar har initerats av bankinspektionen. Eftersom jag
handlagt endast fyra utredningar av denna brottstyp är mina erfarenheter
ganska begränsade. Utredningarna har rört ganska enkla bolagsförhållan­
den och värdepappersaffärer. Jag föreställer mig dock att åklagare i framti­
den kommer att få handlägga betydligt mera komplicerade insiderbrott.
     155


 


Man kan säga atl del finns två typer av insiderbrott nämligen dels Prop. 1990/91:42 överträdelse av den i 7 § VML beskrivna take oversitualionen dels överträ- Bilaga 3 delse av del i 8 § VML beskrivna generella förbudet alt utnyttja förtrolig information. Enligt min mening ställer 8 §-situationen betydligt större krav på polis och åklagare ifråga om kunskaper i bokföring, företagsekono­mi och associationsrätt. Skälet härtill är att man i dessa utredningar för del första måste göra en bedömning av elt stort företags ekonomiska utveck­ling fram lill exempelvis en delårsrapport. Man måste vidare pröva om en insider som har gjort aktieaffärer strax före delårsrapporten haft känne­dom om de omständigheter som senare legal till grund för denna. Slutligen ska man ta ställning till om dessa omständigheter varit väsentligt kurs­påverkande.

Jag anser atl dessa bedömningar är så pass komplicerade att åklagaren bör ha tillgång till experthjälp.

Sådan hjälp behövs vidare för att överhuvudtaget upptäcka misstänkta insiderbrott, eftersom delta kräver en ständig bevakning av Stockholms fondbörs och börsbolagen. Denna bevakning måste därvid ulföras av personer med goda insikter i värdepappersmarknaden. Sker inte en sådan bevakning finns det en uppenbar risk att insiderbrott inte blir upptäckta och beivrade.

Nästa fråga blir vilken myndighet eller organisation som ska svara för denna bevakning av värdepappersmarknaden. Man kan därvid tänka sig atl denna uppgift ligger kvar hos bankinspektionen, överflyttas till Stock­holms fondbörs eller läggs över på polisen. För att polisen skulle kunna klara av denna uppgift krävs specialutbildning av flera poliser och inrät­tande av särskilda tjänster. Om så skedde skulle likväl dessa poliser vara beroende av information frän bankinspektionen och fondbörsen. Det före­faller mig då naturligare att bevakningen sköts av tjänstemän vid bankin­spektionen eller anställda vid fondbörsen. Jag ställer mig tveksam till atl anställda vid Stockholms fondbörs skulle svara för bevakningen av värde­pappersmarknaden och även bistå polis och åklagaren vid utredningar om insiderbrott. Skälen för min tveksamhet är all fondbörsen inle är någon myndighet och att en brottsupptäckande och brotlsutredande verksamhet kan verka främmande för börsens verksamhet och eventuellt påverka relationerna till börsbolagen. Jag anser alltså att bankinspektionen bör ha kvar sin roll som bevakare av värdepappersmarknaden. Jag vill därvid särkilt framhålla att jag i mina utredningar haft ett nära och mycket gott samarbete med olika tjänstemän vid bankinspektionen.

Enligt 24 § VML får bankinspektionen om det finns anledning anta att
en bestämmelse i 7 eller 8 § överträtls, begära in uppgifter i utredningssyf­
te. Man kan ifrågasätta om inle bankinspektionen därmed inleder förun­
dersökning. Oavsett hur det därmed förhåller sig innebär bestämmelsen
med tanke på en kommande förundersökning såväl för- som nackdelar.
Om bankinspektionen har utnyttjat sin frågerätt medför det att bankin­
spektionens senare åtalsanmälan blir fullständigare och det blir lättare för
åklagaren att bedöma om förundersökning skall inledas och vilka utred­
ningsåtgärder som ska vidtas. Å andra sidan har överraskningsmomentet
försvunnit, eftersom berörda bolag och personer känner till art bankin-
     156


 


spektionen har ärendet under prövning. Bankinspektionen har då föregri-     Prop. 1990/91:42 pil den kommande förundersökningen och kanske försämrat utrednings-     Bilaga 3 möjligheterna. Jag har diskuterat bankinspektionens frågerätl med tjänste­män vid bankinspektionen. Vi har därvid kommit överens om att bankin­spektionen lar kontakt med åklagaren om tveksamhet föreligger om fråge­rätten skall utnyttjas.

Enligt 32 § VML får allmänt åtal för brott enligt lagen väckas endast efter medgivande av bankinspektionen. Madeleine Löfmarck har i sin bok Insiderbrott och svindleri kritiserat denna bestämmelse och hävdat att den borde borttagas (sid 72 O- Madeleine Löfmarcks kritiska inställning grundar sig delvis på hennes åsikt att insiderbrottel bör ses och konstrueras som etl bedrägeri eller trolöshetsbrott. Om man inte delar hennes uppfatt­ning härvidlag faller också hennes kritiska synpunkter i motsvarande mån. Jag har i mina utredningar uppfattal ifrågavarande bestämmelse inte som något hinder utan snarare som ett stöd. Bankinspektionen kan bidra med expertsynpunkter från värdepappersmarknaden.

Riksåklagaren har genom underremiss även inhämtat synpunkter från överåklagaren i Stockholm som anför följande.

När del gäller ansvarsbestämmelserna i lagen om insynshandel tillstyr­ker jag de föreslagna straffskärpningarna. Enligt specialmotiveringen lill 22 § skall frågan om konkurrens mellan insiderbrott och brott enligt brotts­balken bedömas enligt allmänna rättsgrundsatser. Mol bakgrund härav kan det synas egendomligt med en regel som stadgar att olaga insynshandel skall vara subsidiärt i förhållande till gärningar i brottsbalken som på-följdsmässigt är likställda eller strängare.

5.5 Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Riksbanken ifrågasätter realismen i kommitténs mål att eliminera alla missförhållanden på marknaden och anför följande vad gäller tillsynen av insiderhandel.

Kommittén har högt ställda ambitioner när det gäller att med hjälp av regler och tillsyn rätta till missförhållanden som kan länkas uppstå på marknaderna. Kommittén skriver exempelvis: "Vår strävan har (...) varit all (...) ulnyltja regler som förhindrar alt icke önskvärda konse­kvenser över huvud taget uppstår. " (s. 1:276). Kombinerade med effektiv tillsyn och kontroll räknar kommittén med att dess förslag skall leda till att alla typer av problem eliminieras.

Ambitionen att eliminera missförhållanden är naturligtvis i sig lovvärd. Del finns emellertid anledning atl ifrågasätta realismen i detta mål. 1 vart fall är det nödvändigt atl ställa fördelarna i form av ökat investerarskydd mot de direkta och indirekta kostnader som ett omfattande regel- och lillsynssystem ger upphov till. De indirekta kostnaderna, t.ex. i form av försämrad förnyelseförmåga och effektivitet, har fullmäktige berört i tidi­gare avsnitt. Det finns dock även anledning atl diskutera tillsynens direkta kostnader.

Det är brukligt att på andra samhällsområden göra en avvägning mellan
kostnaderna för all minska risker av olika slag och värdet av de insatser
    157


 


som görs, dvs. den reella ambitionen är inte atl eliminera alla risker. Prop. 1990/91:42 Kommittén tycks obenägen att göra motsvarande avvägningar på värde- Bilaga 3 pappersmarknaden. Kostnaderna för tillsynsverksamheten diskuteras inte utöver konstaterandet att bankinspektionen kommer att behöva omfattan­de resurstillskott. När det gäller finansieringen föreslår kommittén att denna skall ske på samma sätt som hittills, dvs. med hjälp av avgifter på de företag och marknadsplatser som slår under tillsyn.

Det förhållandet att de direkta kostnaderna belastar instituten får dock inte undanskymma att det ytterst är kunderna, dvs. placerare och emitten­ler, som på olika sätt betalar huvuddelen. Det är oundvikligt att ett kostsamt tillsynssystem fördyrar värdepappershandeln. Det är därför vik­tigt att väga kostnaderna mol de fördelar som tillsynen kan tänkas ge. Om det blir alltför kostsamt att använda sig av dessa marknader, kommer både emittenler och placerare att söka andra alternativ. Till skillnad från vad kommittén hävdar är mer omfattande tillsyn inte nödvändigtvis ett kon­kurrensmedel.

Det är inte självklart att kommitténs förslag ger den grad av trygghet som placerarna efterfrågar. Alt göra en korrekt avvägning är inte lätt inom ramen för ett system där statsmakterna tar på sig uppgiften atl bedöma vad som är en rimlig grad av säkerhet. En överskattning av kundernas betal­ningsvilja gör att handeln flyttar utomlands och marknaden fungerar säm­re. Med det system kommittén förespråkar finns inga naturliga mekanis­mer för atl rätta till detta. Förändringar kräver ny lagstiftning eller åtmins­tone ändrade föreskrifter från tillsynsmyndigheten. Från denna synpunkt är det inte självklart att det föreslagna tillsynssystemet är förenligt med kommitténs mål alt se till att värdepappershandel även i framtiden kan bedrivas i Sverige.

Detta är svåra avvägningsproblem och fullmäktige kan inte anvisa några enkla lösningar. Fullmäktige vill dock betona att kostnaderna för tillsyns­verksamheten måste ges större vikt än de har fått i kommitténs betänkan­de.

Flertalet lillsynsuppgifter skall enligt kommitténs förslag skötas av bank­inspektionen. Ett problem med atl ge bankinspektionen omfattande nya arbetsuppgifter är att den traditionella tillsynen av kreditinstituten kan få slå tillbaka även om utökade resurser tillförs inspektionen. Från riksban­kens synpunkt framstår det som särskilt allvariigt om övervakningen av banksystemet skulle försvagas. Bankinspektionen bör ges möjlighet att koncentrera sig på tillsynen av banker, andra kreditinstitut och de skyddsvärda delarna av värdepappershandeln och får inle belastas med resurskrävande uppgifterna vid sidan av detta område.

Detta gäller inte minst tillsynen av insiderhandeln, som riskerar att störa bankinspektionens reguljära arbete, trots att detta i etl samhällsekono­miskt perspektiv inte tillhör inspektionens viktigaste uppgifter. Insiderfrå-gorna passar också dåligt in i del finansieringssystem med avgifter som tillämpas för inspektionens verksamhet.

Mot denna bakgrund förordar fullmäktige all insiderfrågor handläggs av
annan myndighet än bankinspektionen. Fullmäktige ifrågasätter vidare
kommitténs förslag att avgiftsfinansiera insidertillsynen. En lösning som
     158


 


kan övervägas är att låta åklagarmyndighet, eventuellt med åklagare som     Prop. 1990/91:42

specialiserar sig på ärenden inom del finansiella området, direkt svara för     Bilaga 3

handläggningen av insiderfrågor. Frågan om hanteringen av insiderären-

den är komplicerad och bör analyseras noga av den sittande offentliga

utredning som har i uppdrag atl studera tillsynsfrågorna på finansiella

marknaderna.

Fullmäktige vill i detta sammanhang påpeka alt den disciplinnämnd som kommittén föreslår skall hantera vissa ärenden mellan marknadsplat­serna och tillsynsmyndighetens ansvarsområden framstår som en olycklig kompromiss. Den tänkta uppdelningen mellan inspektion, disciplin­nämnd och börsstyrelser kommer att ge upphov lill svåra gränsdragnings­problem. Ett av kommitténs viktigaste motiv för att föreslå denna lösning är en önskan att få en enhetlig behandling av etikfrågor på olika börser. Mol bakgrund av fullmäktiges bedömning att en enhetlig reglering för alla typer av marknadsplatser och instrument inte är motiverad, framstår emellertid detta inle som en särskilt angelägen fråga. Fullmäktige avvisar därför förslaget att inrätta en disciplinnämnd.

Fullmäktige finner det också angeläget att ta upp en av de nya arbets­uppgifter som kommittén föreslår skall åläggas bankinspektionen. Det gäller övervakningen av företag vars aktier inte är börsnoterade, men ändå föremål för vad som betecknas som allmän handel. Kommitténs motiv för detta är att allmänhetens kapitalskyddsintresse måste tillvaratas även om de väljer att köpa icke börsnoterade aktier. Bankinspektionen skall därför regelbundet granska dessa företags redovisning och informationsgivning till allmänheten. Eftersom det inte finns något utrymme för självreglering via en marknadsplats, blir de lagstadgade bestämmelserna för dessa före­tag i vissa avseenden hårdare än för de börsnoterade. Kommittén uppskat­tar all ett hundratal förelag på detta sätt skulle komma under bankinspek­tionens tillsyn.

Detta förslag bör bestämt avvisas. Det måste från såväl principiell som praktisk synpunkt uppfattas som orimligt att förvandla bankinspektionen, som är tillsynsmyndighet för finansiella institutioner, lill en allmän före­tagsinspektion med tillsynsansvar för ett stort antal icke-finansiella före­lag. Som fullmäktige noterade i avsnitt 2 kan det anföras motiv för en granskning av börsnoterade företag, där det viktigaste är att allmänheten inte ska behöva göra helt självständiga riskbedömningar. Atl utsträcka delta "typgodkännande" även till företag som inte är börsnoterade fram­står emellertid som omotiverat. De etablerade börserna erbjuder ett till­räckligt utbud av aktier för privatpersoner som är intresserade av aktier och de som väljer att investera i icke börsnoterade företag måste få göra det på egen risk. Fullmäktige avvisar därför förslaget om tillsyn av företag vars aktier inte är börsnoterade.

Även andra tillsynsuppgifter som kommittén föreslår skall läggas på
bankinspektionen kan förtjäna en mer allsidig prövning, där de grundläg­
gande skyddsintressena preciseras bättre än i kommitténs betänkande.
Som fullmäktige ovan betonat är det inle rimligt alt utgå från att all
verksamhet som har beröring med värdepappershandel är lika skyddsvärd.
Ett område där kommittén utsträcker tillsynsambitionerna väl långt är
       159


 


förslaget om auktorisalion av placeringsrådgivare. Kommittén sätter här     Prop. 1990/91:42 likhetstecken mellan rådgivning och portföljförvaltning. Del är emellertid     Bilaga 3 klart att risken för den enskilde att råka illa ut är långt större i samband med att han eller hon överiåter hanteringen av tillgångar till någon annan än då råd om valet av placering inhämtas.

Kommitténs argument för att kräva auktorisalion är att sådan verksam­het bör "få bedrivas endast av ansvarsfulla personer med tillräckliga kunskaper" (s. 2:31). Det konkreta förslaget gäller emellertid företagel och innebär ett krav på viss kapitalbas. Del finns möjligen vissa paralleller mellan placeringsrådgivare och t.ex. advokater och auktoriserade reviso­rer. De krav som uppställs för dessa yrkesgrupper är kopplade till enskilda individers erfarenheter och kompetens. Auktorisationen sköts dock av privata branschorganisationer, under viss offentlig tillsyn. En sådan lös­ning ligger närmare lill hands även för placeringsrådgivare. Fullmäktige föreslår därför att förslaget att bankinspektionen skall auktorisera place­ringsrådgivare avvisas. Detta innebär etl avsteg från EG:s regler, men fullmäktige anser att detta är motiverat i det aktuella fallet.

5.6 Stockholms fondbörs

Det är väl känt att bekämpande av insider-handel inrymmer stora svårig­heter. Mot aktiemarknadens krav på effektivitel och snabbhet vid tillämp­ningen av insider-reglerna står den enskildes berättigade anspråk på rätts­säkerhet och inlegriletsskydd. Från de synpunkter börsstyrelsen har att beakta är det angeläget att resurser anslås till och befogenheter lämnas för en effektiv tillämpning av de nya insider-reglerna. I annat fall finns risk för atl de nya reglerna blir ett slag i luften.

Kontrollsystemens effektivitet beror i hög grad på graden av genomlys­ning av marknaden och på snabbheten i reaktionssyslemen. I det först­nämnda hänseendet öppnar ny teknik möjligheter lill effektivare kontroll. Enligl börsstyrelsens mening bör samköming mellan aklieböcker och insi­derregister kunna anordnas utan att den enskildes rätt eller integritet träds för när. Vidare bör kommitténs förslag om insyn i ägarförhållandena bland börsnoterade m. fl. bolag bidra lill en förbättrad genomlysning av markna­den.

Vidare bör kommitténs förslag om insyn i ägarförhållandena bland börsnoterade m. fl. bolag bidra till en förbättrad genomlysning av markna­den.

Snabbheten i reaktionssystemen är beroende av hur tillsynen av insider­reglerna organiseras. Kommittén har i sitt förslag byggt vidare på nuvaran­de syslem och i linje med andra förslag i betänkandet samlat resurser och befogenheter hos bankinspektionen. För alt tillgodose önskemålen om ökad snabbhet har börsstyrelsen övervägt alternativa organisationsformer. Vid en samlad bedömning synes fördelarna med alternativen ej överväga nackdelarna. Enligt börsstyrelsens mening bör därför tillsynen av det nya regelverket läggas upp på det sätt utredningen föreslagit.

Oavsett vilken organisation som väljs på myndighetsnivå anser börssty­
relsen det från effektivitetssynpunkt var av största vikt all marknadsplat-
160


 


sernas kursövervakningsenheter engageras i kontrollen av insiderreglerna. Prop. 1990/91:42 Ju närmare marknaden kontrollsystemet befinner sig desto snabbare och Bilaga 3 effektivare ingripande har man anledning att räkna med. Börsstyrelsen har under de senaste åren avsatt ökade resurser för insatser av detta slag och är beredd atl också fortsättningsvis höja ambitionsnivån när del gäller mark­nadsövervakning. Styrelsen föreslår att erforderiiga befogenheter, som t.ex. kan innebära rätt atl identifiera viss slutkund, uttryckligen lämnas i regelverket.

5.7 Allmänna pensionsfonden, första, andra och tredje fondstyrelserna

Betänkandets förslag om breddning av området dels för lagstiftningens tillämpning och dels för skyddsinlressen leder fram till ett ökat behov av tillsyn. Denna skall enligt betänkandet utövas av bankinspektionen som härigenom skulle få utökade och delvis helt nya arbetsuppgifter. Det är i senare fallet inte småsaker det rör sig om;

"all kontrollera fördelningen av ägareandel av en börs eller en cle-aringorganisation och meddela undantag från reglerna om ägandebegräns-ningar, godkänna beslut om ändring av en börs, eller en clearingverksam-hels bolagsordning eller stadgar",

"all meddela beslul om börsstopp när särskilda skäl föreligger och atl meddela undanlag från börsstopp för handel med oplioner eller terminer när del underliggande fondpapprel är föremål för börsstopp",

"alt efter bemyndigande meddela föreskrifter om avgifter som en annan börs än Stockholms Fondbörs eller clearingorganisation uppbär,

"att förutom fondkommissionärer även marknadsgaranler, emissions­förmedlare, värdepappersförmedlare, placeringsrådgivare och portfölj­förvaltare skall vara skyldiga atl söka tillstånd hos bankinspektionen,

"att bankinspektionen skall kunna förbjuda handel med finansiella in­strument om handeln innebär att allmänhetens förtroende för värdepap­persmarknaden äventyras,

"alt bankinspektionen skall vara ansvarig för all misstänkta fall av insiderhandel blir utredda,

"alt bankinspektionen skall övervaka efterlevnaden av den föreslagna lagen om informationsskyldighet för aktiebolag vilkas aktier är allmänt spridda,

"att bankinspektionen bör aktivt medverka till att självreglering kom­mer lill stånd.

(Del 2, sid 289-290)

Uppräkningen - som inte är fullständig - visar att det av kommittén föreslagna regelsystemet sannolikt överskrider de gränser, där kostnaderna överväger de vinster tillsynen kan tillföra samhällsekonomin. Förslagen präglas av ett synsätt, som är dåligt anpassat lill marknader under avregle­ring och i snabb utveckling.

För bankinspektionen skulle förslaget innebära att dess traditionella
Övervakning av kreditinstituten utvidgas till helt nya områden. Kredit-
marknadskommittén ansåg att bankinspektionen behövde kraftigt ökade
    161

11    Riksdagen 1990/91. 1 .saml Nr 42


resurser redan för att kunna fylla sina traditionella uppgifter. Värdepap- Prop. 1990/91:42 perskommitténs förslag skulle nödvändiggöra ytteriigare förstärkning, al- Bilaga 3 ternativi uttunning av bevakningen på traditionella områden. Fondstyrel­serna anser att det är viktigt att någon myndighet lar del samlade ansvaret för den tillsyn som kan anses bli nödvändig och ges de resurser som erfordras härför. För närvarande är gränserna oklara mellan riksbanken, riksgäldskontoret, Stockholms Fondbörs, bankinspektionen och rättsliga myndigheter. Inte minst gäller detta förhållandet på marknaden för ränte­bärande papper.

5.8 Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbankföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund

En effektiv reglering av insiderhandeln är självklart beroende av en funge­rande tillsyn. Denna tillsyn utövas i dag av bankinspektionen. Det är en verksamhet som avviker från inspektionens tillsyn över banker, fondkom­missionsbolag, finansbolag etc. Det kan därför finnas anledning att fråga om just bankinspektionen skall ha huvudansvaret också för tillsynen av att insiderregleringen följs.

Föreningarna har emellertid den uppfattningen atl bankinspektionen också i fortsättningen bör ägna sig åt insiderbevakningen. Det ligger nära lill hands, eftersom inspektionen redan — och kommer att ha — tillsyn över marknadsplatserna och har möjlighet alt inhämta erforderliga uppgif­ter om handeln såväl från marknadsplatserna som från de marknadsaktö­rer under dess tillsyn som utför handeln. Alt lägga ul uppgiften på annat håll skulle medföra en onödigt utbyggd byråkrati. Bankinspektionen måste emellertid med större snabbhet än hittills handlägga denna kontroll. En reglering som förebygger insiderhandel bör nämligen bygga på att överträ­delser beivras snabbt. Inspektionen bör därför inle göra några långa omfat­tande utredningar med skriftväxling och förhör, ulan detta får lämnas till åklagarmyndigheten i de fall inspektionens inledande undersökning ger anledning till del.

Det är särskilt i samband med emissioner, fusioner, andra överlaganden o. dyl., det finns anledning atl befara insiderhandel. För alt stävja försök till sådan handel bör det därför vara anledning all regelmässigt kontrollera handeln i samband med sådana situationer. Den berörda marknadsplatsen bör därför ha till uppgift alt genom elt system för s. k. stock walching noga följa handeln när sådana åtgärder vidtas. Skulle affärsaktivilelen avvika påtagligt från det normala, bör en fördjupad kontroll göras. Föreningarna har varit inne på att denna skulle kunna utövas under insyn av den tillkommande disciplinnämnden men stannat för atl dennas uppgifter bör begränsas till rent rättsliga disciplinära bedömningar. De fördjupade kon­trollerna bör i stället ulföras av bankinspektionen.

162


 


Bankinspektionens uppgijier och resurser                            Prop. 1990/91:42

I tidigare sammanhang har framförts all bankinspektionens verksamhet "aga 5 bör finansieras över statsbudgeten. De ytteriigare tillsynsuppgifter som blir aktuella för bankinspektionen — om kommitténs förslag genomförs — innebär betydande kostnadsökningar för inspektionen. Föreningarnas principiella uppfattning är att verksamheten — även efter en utökning av densamma — bör finansieras över statsbudgeten.

När det gäller bankinspektionens förutsatta utredningar om förekoms­ten av otillåten insiderhandel kan konstaleras all dessa får en rent polisiär karaktär. Kostnaderna härför bör därför, oavsett hur inspektionens övriga verksamhet finansieras, behandlas på samma sätl som kostnaderna för den brottsutredning som sker hos polis- och åklagarväsendet. De bör alltså stanna på det allmänna.

5.9   Sveriges Finansanalytikers Förening

Enligt SFFs uppfattning måste ambitionen vara all snarare än att förbjuda alla korta affärer verka för atl allt missbruk av inside information upp­täcks. Detta kräver all ökade resurser avsätts för att utreda misstänkta affärer. Som ett alternativ till atl öka personalen på bankinspektionen vill SFF peka på den brittiska modellen där två oberoende, kvalificerade utredare ges i uppdrag atl undersöka om missbruk av inside information skett efter det alt fondbörsen gjort en preliminär granskning.

5.10  Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Det är nödvändigt att den övervakning som skall ske av en alltmer fri marknad blir effektiv. Det är därför av största vikt att den myndighet som skall ulföra detta mycket väsentliga arbete organiseras på ett effektivt sätt som också lar hänsyn till de finansiella marknadernas utveckling. Denna myndighet måste också få tillgång lill den expertis med skilda kvalifikatio­ner som behövs för atl kunna utföra tillsynen av marknaden.

Bankinspektionen är idag både tillsynsmyndighet, åklagare och domare. Detta är en olycklig sammanblandning av funktionerna. TCO tillstyrker all en översyn görs av bankinspektionens verksamhet och organisation. Del blir samtidigt nödvändigt att myndigheten får de resurser som är nödvändiga för alt ulföra de uppgifter som den blir pålagd. 1 samband med översynen av bankinspektionen bör även sammansättningen av styrelse breddas och att representanter utsedda på förslag av arbetsmarknadens parter kommer med i styrelsen då bankinspektionen ofta hanterar frågor med bäring på arbetsmarknaden.

5.11 Sveriges Advokatsamfund

Även andra bolag än börs- och OTC-bolag med ett spritt ägande föreslås

omfattade av bland annat "Leo-lagen" och "insideriagen". Med hänsyn      163


 


till sanktionerna i dessa lagförslag bör övervägas en tydligare avgränsning     Prop. 1990/91:42 mellan ogiltigt och giltigt respektive straffbart och straffrilt än det sprid-     Bilaga 3 ningsrekvisit som utredningen föreslår.

5.12 Stockholms Universitet, Juridiska fakultetsnämnden

1 detta sammanhang vill nämnden uttala att den finner systemet med krav på åtalsmedgivande från en speciell myndighet — här bankinspektionen — principiellt olämpligt. Det förhindrar en klar rättsbildning till ledning för dem som lagen riktas till, genom att den åtalsprövande myndigheten inte redovisar sina bedömningsgrunder.

Den föreslagna skärpningen av straffskalorna tillstyrks av nämnden. När del gäller bedömningen av en gärning som grovt brott anför kommittén, atl en graverande omständighet kan vara fördröjning av offentliggörande av information för att kursläget dessförinnan skall kunna utnyttjas (del 2 s 452). En sådan omständighet bör enligl nämndens mening beaktas i elt annat hänseende — och därmed avföras från bedömningen av insiderbrot­tel — nämligen vid prövningen av elt eventuellt straffansvar för personer i förelagels ledning för bristande informationsgivning till marknaden.

6 Sekretessfrågor 6.1 Bankinspektionen

VMK har diskuterat om det bör finnas en möjlighet att hemlighålla uppgif­ter lill skydd för ett utredningsintresse. Kommittén har dock inle funnit skäl föreslå en sådan sekretessbestämmelse. Motivet härtill är att det i 5 kap 1 § sekretesslagen finns elt tillfredsslällande sätt atl skydda de uppgif­ter som bankinspektionen kan komma att överlämna till åklagarmyndig­heten om beslut fattas atl lämna medgivande lill allmänt åtal.

Bankinspektionen delar inle kommitténs bedömning och föreslår för sin del att det införs en möjlighet för inspektionen atl sekretessbelägga uppgif­ter lill skydd för ett utredningsinlresse. Skälet härtill är att när en under­sökning inleds inspektionen inte vet om ärendet kommer att överiämnas lill åklagare eller skrivas av.

Kammarrätten har i dom 1990-02-12 (mål nr 6162-1989) behandlat
vissa sekretessfrågor vid insiderundersökningar. Av domen framgår bl.a.
atl uppgifter om det bolags namn i vars aktier misstänkt insiderbrott
förekommit enligt 5 kap 1 § andra stycket sekretesslagen inte får lämnas ut
om ärendet överlämnats till åklagare. Av domen framgår inle klart om
bolagels namn skall vara belagt med sekretess även under pågående utred­
ning hos inspektionen dvs. innan beslut om överlämnande eller avskriv­
ning tagits. Nämnda sekretessbestämmelse synes då inte vara tillämplig.
Det kan inte anses följa av beslämmelserna i 8 kap 5 § sekretesslagen att
namnet på det bolag var aktier misstänks ha varit föremål för insiderbrott
kan hemlighållas under pågående utredning hos bankinspektionen. För
inspektionen framstår det dock mot bakgrund av kammarrättens dom som
164


 


felaktigt att lämna ul namnet innan man vet om ärendet skall avskrivas.     Prop. 1990/91:42 Något lagstöd för att hemlighålla den uppgiften synes som nämnts dock     Bilaga 3 inte finnas.

Insidemndersökningar är mycket intressanta för massmedia och det är inle minst ur den aspeklen viktigt att sekretessfrågorna bli klart reglerade i lag. Förutom bolagets namn finns det flera uppgifter för vilka sekretessfrå­gan inte är tillfredsställande löst. Det gäller t.ex. namn på misstänkta personer. Ett tips från någon utomstående som inte lämnats på begäran av inspektionen kan inte sekretessbeläggas enligt 8 kap 5 § andra stycket sekretesslagen. Förhållandet är detsamma om inspektionen skriftligen stäl­ler frågor till den misstänkte. Den utgående skrivelsen från inspektionen kan inte sekretessbeläggas med stöd av 8 kap 5 § andra stycket och namnet på den misstänkte kan därmed komma ut i massmedia. Detta är en otillfredsställande ordning. Sekretessfrågan bör därför vara utformad på samma sätl som gäller för förundersökning i brottmål.

Mol bakgrund av det sagda föreslår inspektionen alt det i lag slås fast att sekretess gäller för uppgifter i pågående insidemndersökningar om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten kan skadas om uppgiften röjs.

1 detta sammanhang vill bankinspektionen understryka att det är myc­ket angeläget atl sekretesslagen kompletteras med den av kommittén före­slagna bestämmelsen om möjlighet att sekretessbelägga information som bankinspektionen får från utländska myndigheter. Ett effektivt och förtro­endefullt samarbete mellan olika länders tillsynsmyndigheter på värdepap­persmarknaden liksom på andra marknader är en nödvändighet till följd av den snabba internationaliseringen av finansmarknaderna. Konfiden­tiell behandling av känsliga uppgifter är ofta en förutsättning för utbyte av viktig information och kravet på ömsesidig sekretess anges uttryckligen i hittills ingångna avtal om samarbete, s.k. Memorandum of Understan­ding, mellan tillsynsmyndigheterna.

Bankinspektionen har med regeringens bemyndigande ingått dels den
nordiska samarbetsöverenskommelsen, som omnämns i betänkandet och
dels samarbelsavial med den brittiska tillsyndsmyndigheten Securilies and
Investments Board (SIB) i London, bl.a. i anledning av etableringen av en
oplionsmarknad i London. Ytteriigare samarbelsavial av liknande slag
kommer säkerligen att träffas inom de närmaste åren och sådana diskus­
sioner pågår f n. . Inom den internationella organisationen lOSCO (Inter­
national Organization of Securilies Commissions), där den svenska bank­
inspektionen är medlem sedan 1987, har medlemmarna rekommenderats
att träffa samarbetsöverenskommelser i första hand bilateralt, eftersom
detta anses som den effektivaste och snabbaste vägen för att tillsynen skall
kunna följa handeln över gränserna. Enligt en resolution från 1989, som
bankinspektionen ännu inte undertecknat i avvakan på behandlingen av
VMK:s förslag, rekommenderas medlemmarna i lOSCO också att övervä­
ga och föreslå de ändringar i lagstiftningen som anses nödvändiga för att
utbyta information och överiämna dokument enligt sådana samarbets­
överenskommelser. I denna resolution anges också all information och
dokument bör kunna lämnas ut, oavsett om den sak som undersökningen
  165


 


avser är en överträdelse av lagen i den tillfrågade myndighetens stat eller Prop. 1990/91:42 inte. Eftersom Sverige i andra inlernalionella sammanhang upprätthåller Bilaga 3 kravet på dubbel slraffbarhet, dvs. att aktuella gärningar eller gärningsty­per skall vara kriminaliserade också i Sverige, har bankinspektionen inte kunnat frångå principen i fråga om t.ex. insiderundersökningar med inter­nationella förgreningar. Denna fråga får därför behandlas i ett mer gene­rellt sammanhang avseende villkoren för internationellt samarbete vid brottsutredningar och tillsyn.

När det gäller det föreslagna tillägget till 8 kap 5 § sekretesslagen om sekretesskydd för uppgifter som erhållits på grund av avtal om internatio­nellt tillsynssamarbete föreslår bankinspektionen den ändringen att sekre­tessen skall gälla också vid sådana avtal med utländsk tillsynsmyndighet eller motsvarande organ som svensk myndighet träffar efter regeringens bemyndigande. Sådana bemyndiganden har regeringen lämnat bankin­spektionen enligt 10 kap 3 § regeringsformen i fråga om de ovan nämnda överenskommelserna med de nordiska tillsynsmyndigheterna och SIB. Det skulle vara en omständlig och onödig procedur om varje sådan över­enskommelse skulle behöva godkännas av riksdagen för att det utökade sekretesskyddet skall gälla.

6.2 Riksåklagaren

1 förslaget har diskuterats möjligheten att hemlighålla uppgifter lill skydd för utredningsinlressel i samband med insiderutredning gjord av tillsyns­organet. Något förslag till en sådan bestämmelse har inte lagts fram.

Kommittén har hänvisat till de regler som finns i 5 kap 1 § sekretessla­gen (1980:100) och som gäller sekretess vid utredning i brottmål.

Med tanke på att del under elt tidigt skede kan finnas elt behov av att skydda uppgifter intill dess alt etl ärende överiämnas till polis/åklagare föreslår jag all en lagregel om sekretess vid utredningar av tillsynsorganet övervägs.

7 Korttidshandel

7.1 Svea hovrätt

Hovrätten delar utredarnas synpunkter atl en regel av karaktären "the insiders short-swing profit rules" synes vara ett effektivt medel mot vissa typer av insiderhandel. Domstolen tillstyrker att regeln införs även i svensk lagstiftning.

Såvitt gäller lagtextens utformning ifrågasätter hovrätten i några fall om
den verkligen uttrycker utredarnas intentioner. Sålunda ifrågasätter hov­
rätten om ordet "vinst" vid naturiig läsning av lagtexten också kan innebä­
ra den uteblivna förlust som blir följden av all en person säljer sina aktier
före kursnedgången och sedan återköper dem när kursen gått ned. För att
öka regelns förslåelighet föreslår hovrätten i stället ordalydelsen "vinst
eller utebliven förlust". Vidare ställer sig hovrätten frågande till att begrep-
      166


 


pet "aktier med samma rättigheter" utan vidare förklaring också kan Prop. 1990/91:42 antagas betyda exempelvis optioner av samma optionsserie. Hovrätten Bilaga 3 ställer sig för övrigt allmänt skeptisk lill dén lagtekniska lösningen med elf definilionsförfarande i 3 § och förordar i första hand en annan lösning. Under alla förhållanden räcker inte en hänvisning till 3 § i nu berört avseende. 1 stället synes i förevarande regler erforderligt med en uppräk­ning av samtliga berörda fondpapper och instrument. Detta låter sig emel­lertid inte heller göras ulan problem med hänsyn lill övriga regler som baseras på den allmänna definitionen i 3 §. Hovrätten har av den anled­ningen svårt atl se någon annan framkomlig väg än att en annan lagteknisk lösning övervägs. Hovrätten ifrågasätter vidare atl försäljning av konverte­rade eller nytecknade aktier kan omfattas av regeln för det fall inte exem­pelvis det konvertibla skuldebrevet förvärvals inom sexmånadersperio-den. Själva konverteringen torde ju nämligen inte innebära förvärv eller överlåtelse mot vederlag utan endast fullgörande av ett tidigare ingånget avtal. Således är ändring av den föreslagna lagtexten erforderlig för alt också försäljning av t. ex. konverterade aktier skall omfattas i alla fall.

Mot bakgrund av att regler av det.här slaget inte finns tidigare i svensk lagstiftning anser hovrätten det angeläget att framhålla behovet av en preskriptionsregel. Den amerikanska preskriptionstiden om två år torde kunna användas som förebild.

Hovrätten anser det inte vara en lämplig lösning att allmän åklagare skall föra den här typen av civilrättslig talan. Åklagaren kommer i så fall närmast att påminna om etl rättegångsombud som för en motsträvig parts talan i civilmål. Förfarandet går inle att jämställa med åklagarnas befatt­ning med straffrättsliga sanktionsavgifter av sådanl slag som finns i t.ex. 10 kap PBL i del alt avgiften inte betalas in till det allmänna. Inte heller i övrigt överensstämmer den föreslagna regeln med de riktlinjer som finns beträffande sanktionsavgifter i svensk lagstiftning. Etl täinligen naturligt alternativ är att lägga över lalerälten på bankinspektionen. En annan variant är alt efter amerikanskt mönster ge aktieägare rätt all föra bolagets talan i dessa sammanhang. Det sistnämnda alternativet kompliceras dock förmodligen av att få aktieägare har råd atl föra en sådan talan.

7.2 Kammarrätten i Stockholm

Om moralen på värdepappersmarknaden skall upprätthållas, är det nöd­
vändigt att reglerna om .förbud mot inside speculation är effektiva. Av den
orsaken föreslår (del 2 s 184 O kommittén att;en bestämmelse införs enligt
vilken person med insynsslällning är skyldig att lämna ifrån sig vinst vid
korttidsaffärer till det bolag där han är verksam. Det torde normalt bli
svårt att bevisa att brott mol insiderbestämmelser föreligger. Starka skäl
talar därför för den nämnda specialregeln som hindrar personer med
insynsställning från att göra vinstgivande korttidsaffärer i det egna bolaget.
Bestämmelsen bör därmed få en avskräckande effekt. Kammarrätten har
dock vissa invändningar mot' utformningen av sanktionen som ärr en
nyskapelse för svensk del.
Till en början anser domstolen att det inle bör i första hand ankomma
       167


 


på vederbörande bolag att föra talan om förverkande av vinslen. Styrelsen Prop. 1990/91:42 eller företagsledningen torde ofta komma i en svår - närmast jävsliknan- Bilaga 3 de — situation när det gäller att pröva om talan skall föras eller ej. Någon sanklionsmöjlighet föreslås inte bli införd mot bolag som inle väcker talan om förverkande, utan i det läget skall åklagare, efter anmälan av bankin­spektionen, få föra talan (25 § andra stycket förslaget lill lag om insynshan­del på värdepappersmarknaden). Kammarrätten anser att det är att före­dra alt det alltid ankommer antingen på bankinspektionen, som skall övervaka att reglerna om insiderhandel efterlevs, eller på åklagare, efter anmälan av bankinspektionen, atl föra talan i dessa fall.

Förslaget att vinsten skall inbetalas lill bolaget är hämtad från den ordning som gäller i USA (del 2 s 184). Den synes emellertid inte helt invändningsfri. De medel som skall betalas in till bolaget motsvaras inte av någon prestation från dettas sida och utgör inte heller ersättning för någon kostnad som bolaget har fått vidkännas. Det kan i och för sig hävdas att övriga aktieägare i bolaget blir lidande om en insideraffär görs av en person med en speciell ställning i bolaget. Insiderreglerna enligt förslaget är dock så vittomfattande att denna situation inte alltid torde vara för handen. En alternativ lösning är atl medlen tillfaller staten.

För det tredje bör skatteeffekten beaktas. 1 specialmotiveringen uttalas (del 2 s 432) att förslaget inte för den som har betalat in sin vinsl till bolaget bör medföra några förändringar beträffande beskattning i förhål­lande till vad som annars skulle gälla. Uttalandet synes inte alldeles enty­digt. Om innebörden är att den otillbörliga vinslen skulle beskattas, så kan det sägas strida mot vad som i betänkandet anges (del 2 s 185 O om att man i dylika situationer bör undvika nykriminaliseringar. Om aktieägaren, trots att han inle har fått behålla vinsten, skall beskallas för denna har han ju faktiskt fått vidkännas en ekonomisk förlust som ligger nära etl straff.

Oavsett vilken lösning som väljs, bör klara regler ges. I fråga om sådana inkomster som förklaras förverkade framstår en beskattning som tveksam. Domstolen förordnar därför i första hand alt en bestämmelse införs i skattelagstiftningen om att hithörande "vinster" är skattefria. Alternativt kan tänkas att den beskattning som skall ske beaktas när storleken av förverkandebeloppet läggs fast. 1 den remiss angående skattereform som nu behandlas av lagrådet föreslås inkomster av kapital bli beskattade med 30 procent. Om detta förslag följs, kan en enkel schablon vara atl "dra in" 70 procent av vinsten. En sådan ordning torde vara till fyllest för att ett rimligt resultat skall uppnås. Detta alternativ har den fördelen att förver­kande- och skattefrågorna i övrigt torde kunna behandlas oberoende av varandra. Det första alternativet fordrar däremot en längre gående sam­ordning, bl.a. särskilda bestämmelser för det fall att beslutet om förver­kande ändras.

7.3 Försäkringsinspektionen

Inspektionen ansluter sig till kommitténs förslag. För att minska risken för
insiderhandel och för att stärka förtroendet för värdepappersmarknaden
är det värdefullt att det införs en begränsningsregel av föreslagen art.
     168


 


7.4                                                                Riksskatteverket     Prop. 1990/91:42

Bilaga 3 Kommittén föreslår atl den som genom sin ställning har insyn i ett aktie­bolag under vissa omständigheter skall inbetala sin vinst till bolaget (10 § ) och därvid förutsatt alt beloppet skall utgöra skattepliktig intäkt för bola­get. Vidare synes avsikten vara att avdrag inle får ske för det inbetalda beloppet vid reavinstberäkningen. Grunden för att inbetalning lill bolaget valts i stället för förverkande är inte helt klar och en skatteplikt för bolaget torde kräva etl uttryckligt stadgande. Detsamma gäller ett förbud att beakta beloppet vid reavinstberäkningen, vilkel framstår som det naturli­ga förfarandet.

7.5   Riksåklagaren

Vinster som gjorts vid s. k. kortlidshandel skall enligt förslaget betalas till det bolag vars aktier blivit föremål för sådan handel (10§). Det föreslås all talan därvid skall föras av allmän åklagare (25 § 2 st). Enligt förslaget skall sådan talan ske i den för tvistemål stadgade ordningen. Jag ställer mig helt avvisande till en sådan lösning. Det är min bestämda uppfattning att åklagare endast skall användas för egentliga åklagaruppgifter. Elt sådant synsätt slår också i samklang med de synpunkter på en renodling av åklagaruppgiften som förts fram från justitiedepartementet.

Riksåklagaren har genom underremiss inhämtad synpunkter från över­åklagaren i Linköping som anför följande.

Förslaget atl åklagare i vissa fall (10 §) skall föra talan om skyldighet att belala vinst till ett bolag innebär en utvidgning av åklagarnas arbetsuppgif­ter. Det kan ifrågasättas om denna uppgift bör läggas på åklagare. Frågan är företrädesvis av civilrätlslig art och nära knuten till bankinspektionens verksamhet. Talerätten bör därför ankomma på inspektionen.

Riksåklagaren har genom underremiss även inhämtat synpunkter från överåklagaren i Stockholm som anför följande.

1 syfte alt motverka korttidshandel av personer med insynsställning i vissa aktiebolag stadgas i 10 § att vinslbelopp i vissa fall skall betalas till vederbörande aktiebolag. Jag har i och för sig svårt att förstå varför bolaget skulle få räu till vinsten. Del kan synas ligga närmare till hands atl införa en regel om vinningsförverkande.

Utan att utveckla några närmare synpunkter på den nyss nämnda frågan
vill jag emellertid med skärpa avstyrka den följdregel som föreslås i 25 § 2
st om atl talan angående skyldighet enligt 10 § att betala vinst till etl
aktiebolag i vissa fall skall föras av allmän åklagare. Detta skulle ske i den
för tvistemål stadgade ordningen. Jag kan inle erinra mig att någon mot­
svarighet till en sådan arbetsuppgift för åklagarna finns tidigare. Förslaget
synes gå stick i stäv mot det arbete som för närvarande lär pågå inom
justitiedepartemenlel i syfte att renodla de allmänna åklagarnas verksam­
het och befria dem från en del perifiera och udda arbetsuppgifter. Den nu
föreslagna regeln gäller ett för åklagarverksamheten helt artfrämmande
förfarande. Den rör ett processuelll område beträffande vilket åklagarnas
praktiska erfarenheter är mycket begränsade. Det synes oklart vilka befo-
169


 


genheter åklagaren skall ha i sammanhanget vad gäller utredningsförfaran-     Prop. 1990/91:42

det, eventuella tvångsmedel, föriikningsförfarande, bestämmande över     Bilaga 3

förutsättningarna för väckande av talan och dess omfattning, m. m. Det

synes också vara en egenartad företeelse med en allmän åklagare som utför

en civil talan till förmån för elt bolag som kanske inte önskar all en sådan

talan skall föras mot svaranden. Likaså kan del förefalla egendomligt att

ett aktiebolag som inte velat la den ekonomiska risken av alt föra talan om

inbetalning av vinst därför skall kunna få kostnadsfritt biträde därtill

genom allmän åklagares försorg.

Sammanfattningsvis vill jag kategoriskt avstyrka den här föreslagna ordningen.

Riksåklagaren har genom underremiss även inhämtat synpunkter från Statsåklagarmyndigheten för speciella mål som anför följande.

Enligt belänkandet skall vinst vid s.k. korttidshandel i vissa fall betalas lill del bolag vars aktier blivit föremål för sådan handel. Talan angående sådan betalningsskyldighet föreslås föras av allmän åklagare. Jag avvisar en sådan lösning. Som framgår av betänkandet är korttidshandeln i sig ej kriminaliserad. Jag anser inte att åklagaren skall åläggas en uppgift som saknar anknytning till straffbar gärning.

7.6    Styrelsen för Stockholms fondbörs

Med amerikansk förebild har VMK förslagit införandet av en ny regel som syftar till att begränsa möjligheterna för den som har insynsställning i ett bolag med spritt aktieägande att göra korta affärer i bolagets aktier. Börs­styrelsen saknar anledning till erinran mot förslaget. Bestämmelsen torde — vilkel för övrigt kan sägas om all insiderlagstiflning — främst ha elt moralska pande syfte. Dess budskap är att berörda personers sparande i det egna bolagels finansiella instrument skall vara långsiktigt. Börsslyrelsen anser atl det finns goda skäl för elt sådant budskap.

7.7    Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska
Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges
Föreningsbankers Förbund

Kommittén har efter förebild av förhållandena i USA föreslagit regler om korttidsaffärer beträffande personer med särskilda möjligheter att få till­gång till information om förhållanden i företag till vilka de är knutna.

Föreningarna ifrågasätter behovet av regler enligt den föreslagna model­
len i Sverige. Reglerna är tänkta atl komplettera bestämmelserna om
förbud mot insideraffärer. Enligt föreningarnas mening är dessa senare
bestämmelser fullt tillräckliga för all hindra det missbruk som skulle
kunna förekomma i den angivna personkretsen. Reglerna leder till en ökad
byråkratisering och verkar betungande på de administrativa rutinerna i ett
bolag. De har inte någon motsvarighet inom EG. Av denna anledning
avstyrks förslaget om korttidsaffärer. Om sådana regler skulle aktualiseras
inom EG längre fram bör givetvis frågan om att också i Sverige införa
motsvarande regler kunna tas upp till förnyat övervägande.
                    170


 


7.8                                                                Sveriges Aktiesparares Riksförbund     Prop. 1990/91:42

Det är viktigt att framför allt personer med direkt insyn i bolagen avstår från att utnyttja icke offentliggjord information för egen vinning. SARF avstyrker dock de av VMK föreslagna reglerna som tar sikte på atl begrän­sa dessa personers korttidsaffärer, s. k. short swing rule. Principiella skäl talar för att samma sanktionsregler skall tillämpas för alla typer av aktörer.

7.9    Sveriges Finansanalytikers Förening

SFF ställer sig negativ till förslaget om förbud mot korttidshandel. När detta ursprungligen infördes i USA under 30-talel var det riktat mot den utpräglat spekulativa handel som föregick den stora börskraschen 1929 och i vilken företagsledningar spelade en stor roll. Det var alltså inle i första hand fråga om att stoppa missbruk av inside information. Det finns heller ingen som på allvar hävdat atl det här förbudet bidragit till atl hindra sådant missbruk under senare år.

1 Sverige finns det ilget som lyder på att insiders i snäv bemärkelse skulle vara utpräglat spekulativa. Tvärtom tyder statistik på atl deras omsättningshastighet understiger börsens genomsnitt. Icke desto mindre förekommer av olika skäl korta affärer. Det finns inget som tyder på att etl förbud mot dessa skulle minska missbmk av inside information. Däremot kommer börsens effektivitet generellt att minska något samtidigt som aktierna blir mindre likvida och därmed mindre intressanta som place­ringsform för insiders.

7.10  Aktiemarknadsnämnden

Enligt nämndens mening kan begränsningar i möjligheterna atl göra kort­tidsaffärer få negativa effekter, från marknadssynpunkt och för den enskil­de. Korttidshandel av insiders kan vara en värdefull information till marknaden, och ett "föfbud" utgör en otillbörlig begränsning av möjlighe­terna för den enskilde £Jtt planera sin personliga ekonomi, exempelvis så alt föriusiavdrag kan utnyttjas.

Ett problem som kommittén inle berört gäller massmedias behandling av en situation där en insider handlat i strid med bestämmelsen. Något "insiderbrott" har då inte begåtts, men enligt nämndens mening är risken mycket stor atl handlingen kommer atl stämplas som etl sådant. Den skada marknaden - och enskilda personer - kan lida pga dylika händel­ser kan vara större än den tänkta skada som motiverat den föreslagna bestämmelsen.

Nämnden avstyrker den föreslagna bestämmelsen om korttidshandel.

7.11  Sveriges Industriförbund och Svenska
Handelskammarförbundet.

VMK har föreslagit en för svensk del ny regel om korttidsaffärer som görs

av vissa personer i insynsslällning.                                                     171


 


Kommittén uttalar att förslaget ligger i linje med näringslivets strävan Prop. 1990/91:42 att företagsledande personers aktieinnehav i del egna bolaget skall vara av Bilaga 3 mera långsiktig natur. Organisationerna har i och för sig ingen anledning att motsäga sig detta förhållande. Samtidigt menar vi emellertid att önske­målet om långsiktighet inte får leda till sådana regler om korttidshandel som diskvalificerar alla affärer av företagsledande personer inom en sex­månadersperiod, oavsett om handeln sker på basis av en för allmänheten okänd information eller inte. Del bör vara tillräckligt att de vanliga insi­derreglerna om användande av förtrolig företagsinformalion gäller. Sålun­da måste det bl.a. av rättssäkerhetsskäl vara rimligt att kräva, all det föreligger ett konstaterat missbruk av företagsrelaterad information för alt transaktionen ifråga inte skall accepteras.

Viktigt i sammanhanget är också att EG-direktivet om insiderhandel inle innehåller någon regel som begränsar möjigheterna lill korttidsaffärer. Vid den internationella jämförelsen måste della förhållande väga betydligt tyngre än att USA, Norge och Finland har, eller är på väg att införa, en s. k. short swing profits mie.

Ett genomförande av förslaget skulle också ge upphov till ett svåröver-blickbart, tungadministrerat och därmed komplicerat system.

Mot bakgmnd av vad som nu sagts och med beaktande av de långtgåen­de insiderregler som i övrigt föreslås av VMK avstyrker organisationerna förslaget om begränsning av korttidsaffärer.

7.12 Sveriges Advokatsamfund

Den föreslagna regeln träffar på etl olyckligt sätt den som successivt bygger upp sitt innehav och som inom sex månader från det senaste förvärvet säljer en mindre del, exempelvis för att med en vinst härå parera reaförlust på försäljning av helt annat papper. Även i övrigt lägger regeln onödiga restriktioner på handeln. EG har ej regler om korttidshandel. Förslaget avstyrkes.

8 Otillbörlig kurspåverkan

8.1 Svea hovrätt

Hovrätten instämmer i utredarnas slutsatser att behov av föreslagen regel finns. Även regelns utformning och förslaget om att den skall inplaceras i 9 kap brottsbalken godtas. Vid det fortsatta lagstiftningsarbetet bör övervä­gas om det inte också finns behov av en regel om grovt brott i förevarande avseende.

Slutligen ifrågasätter hovrätten om det inte finns ett behov av att straff­
belägga inle blott lämnandet av vilseledande information utan även under­
låtenhet alt i tid informera om kurspåverkande omständighet (Insiderbrott
och Svindleri sid 101 ff). En eventuell lagändring i svindleribestämmelsen
bör måhända därför övervägas.
                                                          172


 


8.2 Bankinspektionen                                       Prop. 1990/91:42

Bilaga 3 VMK har föreslagit införandet av en straffbestämmelse rörande otillbörlig

kurspåverkan. Regeln är avsedd atl träffa manipulationer utförda i eller i anslutning till själva handeln. Liknande regler finns som kommittén redo­visat i Storbritannien och USA. Mot bakgrund härav och även med beak­tande av de erfarenheter som erhållits genom den s. k. Fermentaaffären framstår det som motiverat att en regel om otillbörlig kurspåverkan införs. När det gäller straffbestämmelser är det av rättssäkerhetsskäl särskilt viktigt att del kriminaliserade området beskrivs på ert entydigt och klart sätt. Enligt bankinspektionens mening har emellertid VMK inte lyckats att tillräckligt tydligt avgränsa det straffbara området. Därmed kan regeln komma att träffa även legitima marknadsoperationer. Det bör därför i det fortsatta lagstiftningsarbetet göras ytteriigare överväganden för all över­vinna dessa svårigheter.

8.3 Riksåklagaren

Överåklagaren i Stockholm har riktat kritik mot innehållet i kommitténs förslag till en ny regel om lillböriig kurspåverkan (9 kap 9 a § brottsbal­ken). Jag delar hans mening alt det föreligger ett behov av skärpt lagstift­ning på området men att man bör undersöka möjligheterna att genom en mera preciserad lagtext komma åt straffvärda illojala förfaranden. Enligt förslaget till lag om insynshandei på värdepappersmarknaden får åtal för brott mol denna lag endast väckas efter medgivande av bankinspektionen (25 §). Enligt min mening finns det skäl att införa krav på åtalsmedgivande även för sådan brottslighet, som aktualiseras i 9 kap 9 a § brottsbalken. Ytterligare överväganden bör här göras. Jag avstyrker således förslaget i dess nuvarande utformning.

Riksåklagaren har genom underremiss inhämtat synpunkter från över­åklagaren i Stockholm, som anför följande.

Jag delar uppfattningen att det föreligger ett behov av alt motverka otillbörliga förfaranden av kurspåverkande karaktär som inte omfattas av bestämmelsen om svindleri. Som utredningen påtalat föreligger dock svå­righeter att avgränsa kursmanipulerande åtgärder från normal marknads­mässig handel. Hur skall man t.ex. utreda och med vedertagna krav på bevisning i brottmål kunna tyrka "att kursen på etl fondpapper eller annat finansiellt instmment inte motsvarar den som skulle ha gällt om en natur­lig marknadsutveckling fått bestämma kursen" (se specialmotiveringen, del 2 sid 456 — i sammanhanget bör dock noteras att den föreslagna gärningen inte utformats som ett effektdelikt).

Rekvisitet att gärningsmannen skall ha vidtagit vilseledande åtgärd är
enligl min mening inte förenligt med en del av de förfaranden som om­
nämns i specialmotiveringen. Det synes också mot bakgrund av en del av
de exempel som ges i motiven oklart vad som egentligen kan anses vara en
skev eller konstlad kurssättning när det handlar om en marknad där utbud
och efterfrågan utgör de huvudsakliga styrmedlen. Egentligen är del ju de
"naturiiga marknadskrafterna" som, "inle sätts ur spel" men väl utnyttjas,
  173


 


vid en del av de förfaranden som man vill träffa med straffbestämmelsen. Prop. 1990/91:42 Såsom lagtexten utformats i förslaget synes den kunna träffa snart sagt Bilaga 3 varje förfarande där den agerande inte öppet och fullständigt redovisar sina syften och innersta intentioner med en åtgärd. Jämför även vad som sägs i den allmänna motiveringen (del 2, s 202 m) om vilka former av kursdrivning som avses omfattas av bestämmelsen och vad som i det därpå följande stycket avslutningsvis sägs om kurspåverkande åtgärder av långsiktig karaktär. Enligt specialmotiveringen skall dock inle "varje form av kursändring" omfattas av bestämmelsen. Som exemepel på något som avses falla utanför nämns där det fallet att en person förbereder ett överta­gande av ett aktiebolag och sköter uppköpen genom olika fondkommissio­närer för att han inledningsvis inte vill visa sin avsikt för marknaden. Att sluta sig till att straffbestämmelsens innebörd är denna, och att den samti­digt omfattar en del av de förfaranden som i övrigt anges i specialmoiive­ringen, synes knappast vara möjligt om man söker ledning endast i para­grafens lydelse. Den mycket generella utformningen av regeln om otillbör­lig kurspåverkan skulle enligt min mening leda till stora svårigheter när del gäller att styrka direkt uppsåt hos gärningsmannen. Att låta straffbarheten omfatta andra former av uppsåt är inte rimligt med hänsyn till svårigheter­na alt avgränsa kursmanipulerande åtgärder från normal marknadsmässig handel. Enligl min mening måste man på etl slraffsladgande, särskilt om fängelse ingår i latituden, ställa kravet att man av stadgandets lydelse skall kunna utläsa i vart fall i stora drag vilka förfaranden som är straffbara. Den föreslagna bestämmelsen om otillböriig kurspåverkan är så allmänt utformad att den inte ens tillnärmelsevis uppfyller detta krav.

Trots att jag delar uppfattningen att det finns behov av att motverka otillbörliga förfaranden av kurspåverkande karaktär som inte omfattas av bestämmelsen om svindleri avstyrker jag av anförda skäl att lagtiftning sker på grundval av den föreslagna belämmelsen om otillbörlig kurspåver­kan. Jag föreslår i stället att man utformar mera detaljerade regler som tar sikte direkt på konkreta slraffvärda förfaranden, exempelvis förbud mol hemliga återköpsavtal, förbud mot avtal innehållande förbud mot försälj­ning av aktier under viss tidsperiod, förbud mot omsättning av aktier i enbart börsdrivande syfte (t ex mellan bolag med samma ägare), och liknande. Möjligheten av sådana lagbestämmelser direkt inriktade på straffvärda förfaranden bör övervägas närmare. Från systematisk syn­punkt skulle sådana regler passa bättre i en specialreglering såsom lagen om insynshandel än i brottsbalken. Som förutsättning för att väcka åtal skulle då även kunna krävas bankinspektionens medgivande, vilket skulle vara väl så motiverat vid gärningar av nu ifrågavarande slag som vid brott mot reglerna om insynshandel.

Riksåklagaren har vidare inhämtat synpunkter från överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Linköping som anför följande.

I brottsbalken föreslås en ny paragraf 9 kap 9 a § "otillböriig kurspåver­kan". Denna paragraf kompletterar den nuvarande svindleriparagrafen. Det föreligger behov av en sådan komplettering eftersom det i dag inte finns någon ansvarsregel som tar sikte på kurspåverkande manipulationer

174


 


i handel med fondpapper eller andra finansiella instrument. 1 likhet med     Prop. 1990/91:42 svindleri bör del finnas två grader av brottet, normalbrott och grovt brott.      Bilaga 3

8.4 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Kommittén har föreslagit att en ny bestämmelse om otillbörlig kurspåver­kan införs i brottsbalken. Enligt den föreslagna lagtexten straffas "den som vid handel på värdepappersmarknaden genom avtal, köp- eller säljanbud eller liknande förfarande vidtar vilseledande åtgärd för att påverka priset på fondpapper eller andra finansiella instrument". Förslaget syftar lill atl förbjuda åtgärder varigenom skapas en situation som medför att kursen på marknaden inte motsvarar den som skulle ha gällt om en "naturlig mark­nadsutveckling" fått bestämma kursen. Detta förslag har sin bakgrund i den av Stockholms fondbörs tillsarta Fermentautredningen.

Avsikten är alt bestämmelsen skall ha en bred omfattning. Av special-motiveringen (s. 2:456) framgår att "varje form av förfarande som vidtas i syfte all skapa en skev kurssällning omfattas av bestämmelsen". Del straffbara förfarandet kan beslå i omotiverat stora köp eller försäljningar av ett fondpapper i syfte att "rigga" kursen.

Omfattningen av bestämmelsen har dock blivit alltför vid. Som den är formulerad ler den sig t.ex. såsom riktad även mot riksbankens operatio­ner på penningmarknaden. Dessa är just "stora köp eller försäljningar av fondpapper" utan några "långsiktiga placeringsöverväganden". De görs uteslutande i avsikt att "rigga" kursen för ett speciellt ändamål, nämligen för att i penningpoliliskt syfte påverka räntenivån.

Det är uppenbart atl riksbankens penningpoliliska verksamhet måste undantas från bestämmelser av detta slag. Oklarheten på denna punkt pekar dock på etl generellt problem. Del är inle godtagbart all gällande räll inte direkt kan utläsas av lagtext med förklarande motivtext utan avses bli vad en bedömare intuitivt uppfattar som del rimliga. Kravet på utform­ning av en straffbestämmelse måste vara högt ställda. Gränsdragningen mellan straffbara och straffria förfarande måste preciseras. Fullmäktige avvisar därför den föreslagna ändringen i brottsbalken och förordar att problemet med kursmanipulalioner analysera närmare. Det räcker då inte att ta ställning lill de lagtekniska frågorna utan även möjligheterna att objektivt fastställa etl "naturligt" värde på en tillgång måste utredas.

8.5 Styrelsen för Stockholms fondbörs

VMK har vidare föreslagit att brottsbalkens (BrB) svindleriparagraf komp­
letteras med en bestämmelse om otillbörlig kurspåverkan, avsedd alt träffa
manipulativa förfaranden i eller i anslutning till själva värdepappershan­
deln. Det är emellertid förenat med stora svårigheter alt beskriva det
kriminaliserade området på ett tydligt sätt. Därvid gäller självklart att
legitima marknadsoperationer ej får träffas av förbudet. En avgränsning av
de förbjudna förfarandena kan inte göras enbart genom precisering av
      175


 


objektiva brottsrekvisit. Etl förfarande kan nämligen under vissa omstän-     Prop. 1990/91:42 digheter bedömas vara helt legitimt, medan samma förfarande - ulfört     Bilaga 3 med ett annat syfte — framstår som oacceptabelt.

Börsstyrelsen är medveten om att stora bevissvårigheter är förenade med elt straffbud för sistnämnda fall. Som VMK föreslagit bör krävas direkt uppsåt för slraffbarhet. Emellertid bör enligt börsslyrelsens mening — åtminstone i lagbudets motiv — redovisas förfaranden av den vilsele­dande eller obehöriga natur som avses med bestämmelsen. Med utgångs­punkt i de erfarenheter som vunnits har börsstyrelsen sökt att skilja legiti­ma förfaranden eller åtgärder som bör tillåtas från tvivelaktiga förfaran­den (t ex kurskörningar, riggning av kurser, återköps- och prisfallsgaranlier eller slödköp), vilka bör förbjudas. De svårigheter som därvid möts har lett börsstyrelsen till slutsatsen atl ytteriigare överväganden bör göras innan lagstiftningsåtgärder vidtas.

8.6 Svenska Fonhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund

Mot bakgrund bl. a. av erfarenheterna från Fermentaaffären kan det i och för sig vara motiverat alt i brottsbalken införa en stralfbestämmelse av föreslagen typ. Föreningarna kan dock inle tillstyrka den av kommittén föreslagna paragrafen. Såväl lagtexten som motiven lill bestämmelsen är alltför vaga. Bestämmelsen skulle bli alltför svårtillgänglig med risk för att den inte skulle träffa förfaranden för vilka den borde vara avsedd men kanske i stället träffa mindre klandervärda förfaranden. Införs en bestäm­melse som skall syfta lill all förhindra beteenden som skulle innebära en otillbörlig kurspåverkan måste både lagtexten och motiven under alla förhållanden göras tydligare.

8.7 Sveriges Aktiesparares Riksförbund

De av VMK föreslagna straffrättsliga reglerna om otillbörlig kurspåverkan framstår som i många stycken en välbehövlig komplettering av svindleri-reglerna. De föreslagna reglerna måste emellertid vara sådana alt normala marknadstransaktioner ej riskerar atl omfattas av regleringen. SARF före­slår därför att ytterligare utredning sker innan en sådan regel införs.

8.8 Aktiemarknadsnämnden

Akliemarknadsnämnden ansluter sig helt lill de tankegångar som ligger
bakom den föreslagna regeln i brottsbalken. Redan de synpunkter kom­
mittén har anfört visar emellertid att gränsen mellan det straffbara och det
straffria området inte är lätt att dra. Även efter ytterligare överväganden
kommer gränsdragningsproblem alt kvarstå. Detta är mycket otillfreds­
ställande. Enligt nämndens mening bör man därför i stället överväga en
     176


 


lösning som inte bygger på en kriminalisering. Nämnden är övertygad om     Prop. 1990/91:42 att en självreglering, inte minst på detta område, är väl ägnad att komma     Bilaga 3 till rätta med många klandervärda beteenden.

8.9   Sveriges Industriförbund och Svenska
Handelskammarförbundet

VMK föreslår att svindleriparagrafen i brottsbalken kompletteras med en regel om otillbörlig kurspåverkan. Bestämmelsen "innehåller ett förbud för en person att genom olika typer av förfaranden skapa en situation som medför att kursen på ett fondpapper eller annat finansiellt instrument inte motsvarar den som skulle ha gällt om en naturlig marknadsutveckling fått bestämma kursen" (betänkandet del 2 sid 456).

Organisationerna har i och för sig inte någonting emot att det införs en bestämmelse med det bakomliggande syftet som uttalas i betänkandet, nämligen att träffa manipulativa förfaranden i värdepappershandeln. En analys av den lagtext som föreslagits liksom av den specialmolivering som presenteras ger dock organisationerna anledning avstyrka att VMKs för­slag nu genomförs. Lagregeln och motivskrivningarna är alltför oprecisa och kan leda till att sådana förfaranden som inte varit avsedda att omfattas inkluderas i det straffbara området. Frågan bör övervägas ytterligare innan lagstiftningsåtgärder vidtas.

8.10  Sveriges Advokatsamfund

Förslaget om nya brottet otillbörlig kurspåverkan avstyrkes. Rekvisitet vilseledande åtgärd är i della sammanhang alltför svårhanterligt med hänsyn lill rältssäkerhelsintressena. Omfattas exempelvis av bestämmel­sen den huvudaktieägare som uppträder som köpare vid panikartade ut­försäljningar i anledning av delårsrapport innehållande ej prognostiserade förluster? Del kan därvid förhålla sig så att han med sin sakkunskap kan bedöma all svackan är tillfällig. Är det bättre att lättskrämda småsparare säljer lill underpris?

8.11  Stockholms Universitet, juridiska fakultetsnämnden

Kommittén föreslår att i brottsbalkens 9 kap, som 9 a § efter bestämmel­sen om svindleribrott, införs ett straffbud om otillbörlig kurspåverkan. Detta straffhot riktas till envar, något som kan anföras till stöd för den ovan förordade utformningen av insiderbrottel.

Förbudet omfattar "vilseledande åtgärder" bestående i avtal, köp- eller säljanbud eller liknande förfarande, vilken företas i direkt uppsåt atl påverka kursen på fondpapper eller andra finansiella instrument.

Nämnden finner del använda uttrycket "vilseledande" synneriigen
oklart. Vad därmed enligt specialmotiveringen avses synes komma till
uttryck genom kravet på ett direkt uppsåt alt påverka kursen. Detta
subjektiva krav är med hänsyn till bevisbördereglerna säkerligen en bety­
dande begränsning av straffansvarets praktiska räckvidd, men den är
       177

12   Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 42


onekligen nödvändig för att förbudet inte skall träffa fullt acceptabla     Prop. 1990/91:42
förfaranden.
                                                                  Bilaga 3

Kommittén redovisar i sin allmänna motivering till förslaget om en ny brottsbalksbestämmelse de befintliga straffbuden om svindleri, 9:9 st 1 och 2. Dessa bestämmelser anges ge ett relativt tillfredsställande straffrättsligt skydd vid kurssättnigen av ett aktiebolags aktier när vilseledande uppgifter lämnas av någon som tillhör bolagets ledning eller när någon person offentliggör eller eljest sprider vilseledande uppgift för att påverka priset på aktien (del 2 s 200).

Enligt nämndens mening kan det diskuteras om inte den nuvarande svindleribestämmelsen i 9:9 st 2 i ett avseende är otillräcklig då det gäller att tillgodose aktiemarknadens behov av rättvisande information. Bestäm­melsen kan inte användas vid en ren underlåtenhet att informera. Formu­leringen i lagtexten, "sprider vilseledande uppgift", kan inte, utan att legalitetsprincipen träds för när, läsas såsom inbegripande även en sådan underlåtenhet. Däremot kan, som också uttryckligen påpekades av straff­rättskommittén vid bestämmelsens tillkomst (SOU 1940:20 s 159), en uppgift vara vilseledande därför att någon väsentlig omständighet för­tigits.

Det kan finnas anledning alt överväga om inte straffansvaret för svindle­ri borde utvidgas så, att även vad i börsens inregistreringskontrakt anges om skyldighet för bolaget att snabbt lämna relevant information till mark­naden motsvaras av ett rättsligt ansvar. Även i detta avseende kan de allvarligare försummelserna behöva sanktioneras straffrättsligt, utöver det mera långtgående disciplinära ansvar som kan följa av en börsregistrering. Innan en sådan utvidgning av det straffrättsliga ansvaret genomförs måste dock de närmare konsekvenserna utredas. Särskilt gäller della omfattning­en av det utvidgade skadeståndsansvar som ändringen skulle kunna med­föra.

178


 


1 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Insiderlag

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

Denna lag innehåller bestämmelser om förbud att handla med fondpap­per på värdepappersmarknaden i vissa fall samt om skyldighet att anmäla innehav av fondpapper.

Handel med och förvaltning av fondpapper skall bedrivas så att allmän­hetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras.

Definitioner

2§

I denna lag förstås med

1.   fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation, föriagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond,

2.   fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommis-sionsrörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748),

3.   akliemarknadsbolag: bolag som enligt lagen (1985:571) om värde­pappersmarknaden utgör akliemarknadsbolag,

4. värdepapperscenlralen: Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.
Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionsbevis,

interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och aktie­termin. Utfärdande av köpoption skall likställas med försäljning av de aktier optionen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med köp av aktierna.

Med fondpapper jämställs i denna lag ränteoption, räntetermin, index­option och indexlermin.

Om fondpapper ägs av två eller flera med samäganderätt, skall en delägare vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare till så många av dem som svarar mot hans lott i det samfällda innehavet.

Om en juridisk person äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person atl den har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag den förra moderföretag och den senare dotterföretag. Äger etl dotterföretag eller äger ett moderföretag och ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag lillsammans aktier eller andelar i en annan juridisk person i den omfattning som angetts nu, är även den sistnämnda juridiska personen dotterföretag till moderföretaget.

Har en juridisk person i annat fall på gmnd av aktie-eller andelsinnehav
eller avtal ensam ett bestämmande inflytande över en annan juridisk
        179


 


person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är den     Prop. 1990/91:42
förra moderföretag och den senare dotterföretag.
                Bilaga 4

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag de först­nämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den sistnämnda att jämställa med dotterföretag.

Förbud att handla med fondpapper på värdepappersmarknaden i vissa fall

För den som genom anställning, uppdrag eller annan befattning har fåll information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapper gäller följande. Innan omständigheten blivit allmänt känd eller upphört atl ha betydelse för kurssättningen får han inte för egen eller annans räkning köpa eller sälja sådana fondpapper. Han får inte heller med råd eller på annal därmed jämföriigt sätt föranleda någon annan till sådant köp eller försäljning.

Förbudet i första stycket gäller även den som har fått information eller kunskap om en omständighet sonv rör ett aktiebolag i vilket han äger aktier.

Den som har fått information eller kunskap som måste förutsättas komma från en tidigare i denna paragraf nämnd person och som rör en icke offentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kur­sen på fondpapper, får inte för egen eller annans räkning köpa eller sälja sådana fondpapper innan omständigheten blivit allmänt känd eller upp­hört att ha betydelse för kurssätlningen.

5§

Med omständighet som enligl 4§ är ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapper avses händelse av kurspåverkande natur, såsom

1.    en åtgärd som syftar lill och är ägnad all leda lill ett offentligt erbjudande till en vidare krets om förvärv av aktier i etl aktiebolag,

2.    sådant förhållande i ett aktiebolags eller dess moderföretags verksam­het som del lämnas upplysning om i årsredovisning, delårsrapport, års­bokslut eller annan form,

3.    beslul av portföljförvallare eller kapitalplacerande institutioner om köp eller försäljning av ett eller flera fondpapper eller liknande marknads­information,

4.    ränteändringar, valutakursändringar, författningsändringar och and­ra liknande händelser.

Har det hos en juridisk person vidtagits någon åtgärd, som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt erbjudande lill en vidare krets om förvärv av aktier i ett aktiebolag, skall vid tillämpningen av 4 § en omstän­dighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapper, vilkas värde berörs av åtgärden, anses föreligga när

1. frågan om offentligt erbjudande väckts i den juridiska personens
styrelse eller hos någon annan som kan fatta beslut om erbjudandet,
       180


 


2.    företrädare för den juridiska personen kommit överens med företrä-     Prop. 1990/91:42 dåre för aktiebolaget om atl inleda överiäggningar som syftar till etl     Bilaga 4 offentligt erbjudande, eller

3.    den juridiska personen påbörjat eller låtit påbörja en utredning om de affärsmässiga förutsättningarna för elt offentligt erbjudande eller en plan för erbjudandets genomförande.

Utan hinder av bestämmelsen i 4 § får

1.   befattningshavare hos fondkommissionär fullgöra köp- eller säljorder
i rörelsen,

2.    köp ske av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda omständigheten är ägnad att sänka kursen eller försäljning ske av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda omständigheten är ägnad att höja kursen,

3.    uppgifter fullgöras som åligger någon på grund av vad som föreskri­vits i lag eller annan författning,

4.    köp ske i fall som avses i 6 § för den juridiska personens räkning av aktier i aktiebolaget,

5.    innehavare av option när optionens löptid går ul köpa eller sälja den underiiggande tillgången eller sälja optionen,

6.    utfärdare av option i samband med lösen sälja eller köpa den under­liggande tillgången som optionen avser,

7.    köpare och säljare av termin vid slutdag fullgöra avtalet.

Anmälningsskyldighet

Följande fysiska personer i ett aktiemarknadsbolag anses enligt denna lag ha insynsställning i bolaget:

1.    ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderförelags styrelse,

2.    verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller dess moderföretag,

3.    verkställande direktör eller annan ledande befattningshavare i ett dotterföretag, om befattningshavaren normalt kan antas få tillgång lill icke offentliggjord information om sådanl förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget,

4.    revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag,

5.    bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock inte kommanditdelägare,

6.    innehavare av annan ledande befallning i eller annat kvalificerat uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget,

7.    en som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 10§ första stycket.

Bankinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller dess
moderföretag pröva frågan, om en befattningshavare eller uppdragstagare
181


 


har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat uppdrag som     Prop. 1990/91:42
avses i första slycket 3 eller 6.
                                         Bilaga 4

En person med insynsslällning eller en honom närstående person som anges i 10§ första stycket får inle ha sina aktier i aktiemarknadsbolaget förvaltarregistrerade.

Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag, skall skriftligen anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till värdepap­perscentralen.

Bankinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.

Anmälningsskyldigheten gäller dock inte

1.   innan den som avses i 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrät­
telse enligt 14 § andra slycket eller 15 §,

2.    om innehavet inle uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser värdepapper som enligt 2 § andra stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde motsvarande 50000 kronor,

3.    om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte uppgår lill 200 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligt 2 § andra stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde motsva­rande 50000 kronor,

4.    om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att akties nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp,

5.    interimsbevis som erhållits i utbyte mot annal värdepapper som avses i 2 § andra slycket.

Av 10 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa närstå­endes aktieinnehav.

10§

Vid tillämpning av 9 § skall följande aktier i akliemarknadsbolagei likställas med den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som ägs av

1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,

2.   omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,

3.   juridisk person över vars verksamhet den anmälningsskyldige har elt väsenlligt inflytande och i vilken den anmälningsskyldige eller någon som avses i 1 eller 2 eller flera av dem tillsammans innehar

 

ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet eller av andelarna, eller

ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer av avkastningen, eller

röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet.

Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.

11§

Styrelseledamot, arbetstagare, uppdragstagare eller annan befattnings­
havare hos myndighet får åläggas att skriftligen till myndigheten anmäla
   182


 


sitt innehav och ändring i innehavet av fondpapper om det behövs för atl     Prop. 1990/91:42 upprätthålla allmänhetens förtroende för hans eller annan befattningsha-     Bilaga 4 vares opartiskhet i tjänsteutövningen eller myndighetens anseende. Detta gäller även befattningshavare hos allmänna pensionsfondens fondstyrel­ser.

12§

Anmälan enligt 9 § skall innehålla uppgift om

1. den anmälningsskyldiges namn, personnummer och adress,

2.    aktiemarknadsbolagets firma,

3.    vilket slag av insynsställning enligt 8 § den anmälningsskyldige har,

4.    antal eller värde och olika slag av aktier som den anmälningsskyldige tillsammans med närstående enligt 10 § första stycket äger i bolaget,

5.    storleken av ökningen eller minskningen av aktieinnehavet,

6.    tidpunkten förändringen eller ändringarna,

7.    vilken persons aktieinnehav som ändrats och i förekommande fall dennes släktskap med eller anknytning till den anmälningsskyldige.

13§

Anmälan enligt 9 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall göras senast fjorton dagar efter det att

1.    aktie i bolaget inregistrerats vid Stockholms fondbörs eller sådant avtal som avses i 4§ första stycket 3 lagen (1985:571) om värdepappers­marknaden antecknats hos bankinspektionen,

2.    insynsställning uppkommit enligl 8 § första stycket I, 2, 4, 5 eller 7 eller den som avses med 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättelse enligt 14 § andra stycket eller 15 §,

3.    den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller annan ändring skett i aktieinnehavet, eller

4.    den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i I0§, innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan ändring skett i den närståendes aktieinnehav.

14§

Elt aktiemarknadsbolag skall utan dröjsmål anmäla till värdepappers­centralen vilka personer som har insynsställning enligt 8 § första stycket 1 —4 och 6. Aktiemarknadsbolaget skall genast skriftligen underrätta perso­ner med insynsslällning enligt 8 § 3 eller 6 om anmälan.

15§

Ett aktiemarknadsbolags moderföretag skall utan dröjsmål anmäla till
värdepapperscenlralen vilka personer i moderföretaget som har insyns­
slällning enligt 8§ första stycket 1, 2, 4-6. Bestämmelsen i 14 § andra
stycket skall tillämpas även på mo-derföretaget.
                                  183


 


Registrering av aktieinnehav                                                  Prop. 1990/91:42

16 §                                                                                              Bilaga 4

Värdepapperscentralen skall föra register över anmälningar som gjorts enligl 9, 14 eller 15 § eller däremot svarande uppgifter från värdepappers-centralens övriga register.

Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att de avförts.

Registret skall'föras med hjälp av automatisk databehandling. Bankin­spektionen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för registret. Inspektionen skall på lämpligt sätl underrätta de registrerade om registret.

Registret skall vara offentligt.

Tillsyn

17§

Bankinspektionen övervakar efterievnaden av bestämmelserna i denna lag.

18§

Om det finns anledning anta.att en bestämmélseii 4§ överträtts, har bankinspektionen rätt all få de;uppgifler som den behöver för sin utred­ning från

1.   den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen eller genom­
fört transaktionen,

2.    ett aktiebolag eller en juridisk person.i.övrigt vars fondpapper över­trädelsen eller transaktionen gäller,

3.    den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandel om aktie­förvärv,

4.    moderförelaget till det .aktiebolag eller den juridiska person som avses i 2 eller 3,

5.    myndighet,

6.    fondkommissionär,

7.    den som köpt eller sålt fondpapper, om det finns.anledning anta all köpet eller försäljningen föranletts av otillåtet råd eller därmed jämförlig åtgärd som avses i 4 §.

Om det finns anledning anta atl någon har överträtt andra bestämmelser i denna lag och är överträdelsen belagd med straff, får inspektionen i ulredningssyfte också infordra uppgifter a v denne.

Vite

19§

Om någon inte fullgör sin skyldighetcenligt 18 § första stycket 2 — 4 eller 6 får bankinspektionen förelägga vite.

Överklagande

20 §

Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammar­
rätten. Inspektionen får bestämma alt ett beslut skall gälla omedelbart.
    184


 


Straff                                                                          Prop. 1990/91:42

21 §                                                                            Bilaga 4

Den som uppsåtligen bryter mot 4 § skall dömas till böter eller fängelse i högst två år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbal­ken.

Är brottet med hänsyn till värdepappersaffärens omfattning och övriga omständigheter grovt, skall dömas till fängelse lägst sex månader och högst fyra år, om gärningen inle är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Den som av grov oaktsamhet bryter mot 4 § skall dömas lill böter eller fängelse i högst ett år.

I fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till ansvar enligt denna paragraf

22 §

Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligl 9 §,

2.   lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmäl­
ningsskyldighet enligt 9 § eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighel som
avses i 18 § första stycket 2-4 och 6,

3. underiåter att iaktta åliggande enligt 14 eller 15 §.
1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Förverkande

23      §

Vinning av brott enligt 21 § skall förklaras förverkad om det inte är oskäligt.

Kostnad för tillsyn

24      §

För atl bekosta bankinspektionens övervakning enligt denna lag skall de institut som står under bankinspektionens tillsyn betala årliga avgifter enligl de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

2.    Den som vid lagens ikraftträdande är skyldig att anmäla innehav av aktier och ändring i innehavet till bankinspektionen skall före den I april 1991 anmäla innehavet lill värdepapperscentralen även om någon föränd­ring inte inträffat sedan den senaste anmälan.

3.    Den som enligt 8 § tredje stycket inte får ha sina aktier förvaltarre­gistrerade skall registrera sina aktier i eget namn före den 1 april 1991.

185


 


2 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning       '

Härigenom föreskrivs att i lagen (1976:600) om offentlig anställning skall införas en ny paragraf, 6 kap. 3 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6 kap.

3 § Om åläggande för arbetstaga­re atl anmäla innehav av fondpap­per finns det bestämmelser i 11 § in­sideriagen (1990:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

186


 


3 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs i fråga om fondkommissionslagen (1979:748)' dels atl 39 § skall upphöra att gälla, dels att 40 § skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

40 §=

Den som avses i 39 § skall till Den som på grund av befattning
fondkommissionären ofördröjligen eller annars har anknytning lift
anmäla innehav av fondpapper och fondkommissionär skall, om han
ändring i innehavet. Anmälnings- normalt har insyn i uppdragsgivares
skyldigheten gäller inte sådana obli- värdepappersaffärer som har sådan
gationer och förlagsbevis som inte omfattning an det allmänna försälj-
är konvertibla. Fondkommissionä- nings värdet kan påverkas, till fond-
ren skall föra förteckning över an- kommissionären ofördröjligen an­
mälningarna och hålla den tillgäng- mala innehav av fondpapper och
lig för bankinspektionen.
         ändring i innehavet. Anmälnings-

skyldigheten gäller inte sådana obli-' gationer och förlagsbevis som inte är konvertibla. Fondkommissionä­ren skall föra förteckning över an-mälningama och hålla den tillgäng­lig för bankinspektionen.

Anmälningsskyldighet enligt första stycket omfattar fondpapper som ägs av den anmälningsskyldige, hans make eller omyndigt barn som står under hans vårdnad. Har någon av dem eller flera av dem tillsammans sådan väsentlig ekonomisk gemenskap med annan juridisk person än fondkom­missionären som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekono­miskt intresse, omfattar anmälningsskyldigheten även den juridiska perso­nens innehav av fondpapper, om den anmälningsskyldige har väsentligt inflytande över den juridiska personens verksamhet.

Vid tillämpningen av denna paragraf likställs äktenskapsiiknande sam­levnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifla med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Senaste lydelse 1981:437
■Senaste lydelse 1981:437
                                                             187


 


4 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)' dels att 1 kap. 4 § och 8 kap. 5 § skall ha följande lydelse, dels atl i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 23 §, av följande lydelse.


Prop. 1990/91:42 Bilaga 4


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lyddse


1 kap.

4§ Gäller förbud enligl denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller för uppgiften.

I insideriagen (1990:000) finns bestämmelser om förbud att utnytt­ja vissa uppgijier som är ägnade att väsentligt påverka kursen på fond­papper.

8 kap.


Sekretess gäller i statlig myndig­hets verksamhet, som består i till­ståndsgivning eller tillsyn med av­seende på bank- och kreditväsen­det, fondkommissionärs- och fond-börsväsendel eller försäkringsvä­sendet, för uppgift om

Sekretess gäller i statlig myndig­hets verksamhet, som består i till­ståndsgivning eller tillsyn med av­seende på bank- och kreditväsen­det, fondbolag, fondkommissio­närs- och fondbörsväsendel eller försäkringsväsendet, för uppgift om

1.    affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas atl han lider skada om uppgiften röjs,

2.    ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser.


Sekretess gäller vidare i statlig myndighels verksamhet, som be­står i övervak-ning enligt lagen (1985:571) om värdepappersmark­naden, för sådan uppgift om en­skilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäller dock sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekre­tess inte motverkar syftet med upp-


Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som be­står i övervakning enligt lagen (1985:571) om värdepappersmark­naden och insideriagen (1990:000), för sådan uppgift om enskilds eko­nomiska eller personliga förhållan­den, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäl­ler dock sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte


Lagen omtryckt 1989:713


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1990/91:42

Bilaga 4
giflsskyldigheten.
                  motverkar syftet med uppgiflsskyl-

digheten.

Sekretess gäller, i den mån riks­dagen har godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verk­samhet som avses iJÖrsta och andra stycket JÖr sådan uppgift om affdrs-eller driftjörhållanden och ekono­miska eller personliga JÖrhållanden som myndigheten erhållit enligt av­talet. Föreskrifterna i 14 kap. 1 — i §§får Inte i.fråga om denna sekre­tess tillämpas i strid med avtalet.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undanlag från sekretessen enligt första stycket 1, om den finner del vara av vikt atl uppgiften lämnas. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

9 kap.

23 § Sekretess gäller för sådan uppgiji hos myndighet som person som avses i 1 kap. 6§ lämnat till myndigheten enligt särskild JÖre-skriji om uppgiftsskyldighel JÖr in­nehav av fondpapper, om det inte står klart att uppgijien kan röjas utan att den som uppgijien rör lider skada eller men.

Ifråga om uppgift i allmän hand­ling gäller sekretessen I högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

189


 


5 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i lagen (1985:571) om                Bilaga 4

värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:571) om värdepappers­marknaden' dels att 2, 5 - 16, 25, 28 och 31 §§ skall upphöra att gälla, dels all rubrikerna närmast före 7, 25 och 31 §§ skall utgå, dels att 4, 24, 27 och 29 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4§= I denna lag förstås med

1.    fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond,

2.    fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommis-sionsrörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748),

3.    aktiemarknadsbolag: svenskt 3. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier som är aktiebolag som utgivit aktier som är inregistrerade vid Stockholms fond- inregistrerade vid Stockholms fond­börs eller som trätt i stället för utgi- börs eller som trätt i stället för utgi­vare av sådana aktier (börsbolag) el- vare av sådana aktier (börsbolag) d-/é-rsvensktaktiebolagsom träffat av- /ersvensktakliebolagsom träffat av­tal med fondkommissionär om alt tal med fondkommissionär om alt denne på begäran skall ange kurser denne på begäran skall ange kurser på aktier i bolaget och till dessa kur- på aktier i bolaget och till dessa kur­ser köpa och sälja aktier i bolaget ser köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag),  (OTC-bolag).

4.   värdepapperscentralen: Värde­papperscentralen VPC Aktiebolag.

Vad som föreskrivs om aktie i akliemarknadsbolag skall också tillämpas på emissionsbevis, interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning och vinstandelsbevis som utgivits av aktiemarknadsbolag eller av någon annan i vars ställe aktiemarknadsbolag trätt.

Aktieoption jämställs i denna lag med fondpapper. De bestämmelser som gäller aktie i akliemarknadsbolag gäller också aktieoption avseende aktie i sådan bolag. Därvid skall utfärdande av köpoption likställas med försäljning av de aktier optionen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med köp av aktierna.

Om aktierna i ett aktiemarknadsbolag ägs av två eller flera med sam­äganderätl, skall delägare vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare till så många av aktierna son svarar mot hans lott i det samfällda inneha­vet.

' Senaste lydelse av

7§ 1987:701

9§ 1987:701

161} 1986:313

-Senaste lydelse 1986:313                                                                              190


 


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

24 § Om det finns anledning anta att en bestämmelse i 7 eller 8§ över­trätts, får bankinspektionen begära in uppgifter i ulredning.ssyfte. In­spektionen Jår begära In sådana uppgijier av

1.   den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,

2.   det aktientarknadsbolag vars aktier överträdelsen gäller,

3.   den juridiska person som läm­nat det offentliga erbjudandet om aktieförvärv,

4.   moderJÖretaget tift det aktie­marknadsbolag som avses i 2 eller lift den juridiska person som avses i 3,

5.   Jöndkotnmissionär,

6.   någon annan som köpte eller sålt aktie i aktiemarknadsbolag, om det finns anledning anta atl köpet efter försäljningen föranletts av otillåtet råd eller därmed jämförlig åtgärd som avses i 7 eller 8 §.


Prop. 1990/91:42 Bilaga 4


 


Finns det anledning anta att nå­gon har överträtt andra bestämmel­ser i denna lag och är överträdelsen belagd med straff, får bankinspek­tionen i utredningsstyfte också in­fordra uppgifter av denne.


Finns det anledning anta att nå­gon har överträtt bestämmelser i denna lag och är överträdelsen be­lagd med straff, får bankinspektio­nen i utredningsstyfte infordra upp­gifter av denne.


27 §


Om någon inle fullgör sin skyl­dighet enligt 21 §, 22 § dier 24 § första stycket 2 — 4 får bankinspek­tionen förelägga vite.

Till böler eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1.   underlåter atl Inom föreskri­ven lid göra anmälan enligt 10 §,

2.   lämnar oriktig eller vilsele­dande uppgift vid fullgörande av anmälningsskyldighet enligt 10 § el­ler vid fullgörande av uppgiftsskyl­dighet som avses i 22 § efter 24 §


Om någon inte fullgör sin skyl­dighet enligt 21 § eller 22 § får bankinspektionen förelägga vite.

Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av uppgifts­skyldighet som avses i 22 §.


 


' Senaste lydelse 1987:701


191


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1990/91:42

Bilaga 4

Jörsta stycket 2—4,

3. underlåter att iaktta åliggande enligl 14 § andra stycket, 15 eller 16

§.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

192


 


6 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank '

Härigenom föreskrivs att 33 och 41 §§ lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

33 § Fullmäktig får inte vara statsråd eller ledamot eller suppleant i styrelsen för ett kreditinstitut. Fullmäktig får inle heller vara underårig eller i konkurs eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Första stycket gäller också vice riksbankschef

Fullmäktig skall till riksbanken skriftligen anmäla sitt innehav och ändring i innehavet av Jbndpapper som anges i 2§ insideriagen (1990:000).

41 § Av fullmäktige avgörs

1.    författningsfrågor,

2.    frågan om fastställande av arbetsordning samt andra viktigare frågor om riksbankens organisation och arbetsformer,

3.    frågor om systemet för att bestämma kronans värde i förhållande till andra valutor,

4.    frågor om rikllinjer för förvaltningen av de tillgångar som anges i

11§,

5.    frågor om viktigare internationella kreditavtal,

6.    frågor om diskonto och om räntevillkor vid ut- och inlåning enligt 18 § första stycket samt villkor vid utlåning enligt 18 § andra stycket,

7.    frågor om viktigare rekommendationer till eller överenskommelser med kreditinstitut,

8.    frågor om kassakrav och särskild avgift när kassakrav inle uppfylls,

9.    frågor om statens kontokredit,

10.   frågor om förvärv av aktier eller andelar enligt 24 §,

11.   viktigare frågor om ackord, avskrivning, nedsättning eller eftergift
av fordran,

12.    frågorom upprättande av personalförteckning, om beslut som avses i 37 § samt om tillsättande av tjänster som riksbanksdireklör, avdelnings­chef eller direktör för regionkontor,

13.    frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, av­stängning eller läkarundersökning,

14. Frågor om vilka arbetstagare eller uppdragstagare hos riksbanken som skall åläggas anmälningsskyl­dighet enligt 11 § insideriagen (1990:000).

14.    övriga frågor som enligt den- 15. övriga frågor som enligt den­na eller annan lag skall avgöras av na eller annan lag skall avgöras av fullmäktige, samt  fullmäktige, samt

15.    frågor     som     fullmäktige        16. frågor     som     fullmäktige

finner vara av större vikt eller som     finner vara av större vikt eller som  193

13   Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 42


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1990/91:42

Tjjiooa 4
riksbankschefen hänskjuter till full-     riksbankschefen hänskjuter till full­
mäktige,
                              mäktige.

Ärenden som inle skall avgöras av fullmäktige avgörs av riksbanksche­fen. 1 den mån sådana ärenden inte är av del slag att de behöver prövas av riksbankschefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1991.

2.   Den som vid lagens ikraftträdande innehar fondpapper för vilket han
är anmälningsskyldig enligl 33 § denna lag skall anmäla innehavet före
den 1 april 1991.

194


 


7 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:42

Lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)        '  

Härigenom föreskrivs att del i aktiekontolagen (1989:827) skall införas en ny paragraf 5 kap. 5 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

5 kap

5§ Värdepapperscentralen skaft på begäran lämna bankinspektio­nen eller åklagare besked om etl av­stämningsregisters innehaft. Sådan begäran får göras om det föreligger misstanke om brott mot insider­iagen (1990:000). Besked skall läm­nas ulan kostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

195


 


Lagrådet                                                                      Prop. 1990/91:42

Bilaga 5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-10-18

Närvarande: justitierådet  Böret  Palm,  regeringsrådet  Sigvard  Berglöf

justitierådet Lars K Beckman.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 september 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Erik Åsbrink beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.  insiderlag,

2.  lagom ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

3.  lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

4.  lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

5.  lagom ändring i lagen (1985:571)om värdepappersmarknaden,

6.  lagom ändring i lagen (1988:1385)om Sveriges riksbank,

7.  lagomändringi aktiekontolagen (1989:827).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammaråklagare Calarina Walldén. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslagei lill insiderlag

Lagförslaget innehåller väsentliga nyheter framför allt i fråga om den personkrets som skall träffas av ett förbud mot insiderhandel. Åtskilliga paragrafer är dock mer eller mindre oförändrade överförda från lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.

Med anledning av den föreslagna rubriken vill lagrådet anföra följande. Även om den ökande internationaliseringen lett till att det blivit allt vanligare med utländska ord och begrepp också i alldagligt svenskt språk­bruk, har det hittills undvikits att införliva de främmande orden med svensk lagtext. Värdepappersmarknadskommitlén har också i sitt betän­kande betecknat motsvarande lagförslag med det svenska och väl valda namnet "Lag om insynshandel på värdepappersmarknaden". Den korta och träffande och i allmänt språkbruk väl inarbetade termen "insider" bör ändå godtas i beteckningen på lagen. När detta steg har tagits bör termen också kunna användas i vissa av lagens bestämmelser när det är praktiskt motiverat (se nedan vid 16 och 21 §§).

1 och 2 §§

1 första stycket av 1 § anges alt lagen innehåller bestämmelser om förbud
"att handla med fondpapper på värdepappersmarknaden saml om skyldig-
hel att anmäla innehav av fondpapper". Betydelsen av termerna fondpap­
per och handel på värdepappersmarknaden är avgörande för förbudens
omfattning och därmed för kriminaliseringen av handel i strid mot förbu­
den. Med uttrycket "handel på värdepappersmarknaden" skall enligl före­
dragande statsrådet (se avsnitt 6.3 under rubriken "Aktieägare") förslås
handel på en organiserad marknadsplats eller genom mellanhand som
        196


 


yrkesmässigt bedriver handel med fondpapper. Enligt andra uttalanden i Prop. 1990/91:42 lagrådsremissen (se avsnitt 6.6) skall således affärer mellan parter som är Bilaga 5 kända för varandra och som föregås av förhandlingar och skriftliga avtal inte innefattas. Lagrådet anser en definition av uttrycket behövlig och föreslår atl den las in i 2 § lagen närmast före definitionen av termen fondpapper. Den avsedda betydelsen av uttrycket torde täckas, om lagtex­ten i denna del får följande lydelse:

" 1. handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller annan orga­niserad marknadsplats eller genom mellanhand som yrkesmässigt bedriver handel med fondpapper,".

Numreringen 1 —4 på övriga definitioner i 2 § får därmed bytas ut mot 2, 3, 4 och 5.

I fråga om definitionen av aktiemarknadsbolag hänvisas i det remittera­de lagförslaget till definitionen i lagen om värdepappersmarknaden. Lagrå­det anser det motiverat all denna definition, som bl. a. innebär att del skall vara fråga om ett svenskt aktiebolag (jfr 8— 10 §§), skrivs ut i insideriagen.

Lagrådet vill slutligen i fråga om 2 § ytterligare anmärka följande. Det har i remissprotokollel i avsnitt 6.6 och 6.9 gjorts vissa uttalanden som berör inlernalionella förhållanden. Uttalandena är emellertid enligl lagrå­dets mening alltför knapphändiga i vad de avser frågan om utländska papper innefattas i de föreslagna bestämmelserna (jfr prop. 1978/79:9 s. 261) och om reglernas tillämpning i rummet. Innebörden av uttalandena bör därför förtydligas. Del framgår av värdepappersmarknadskommilténs betänkande SOU 1989:72 del 2 (s. 194 och 420) alt kommitténs avsikt varit atl såväl handel i Sverige med aktier i utländska bolag som insider­handel utomlands skall kunna i viss utsträckning omfattas av de föreslagna reglerna.

4§

Det grundläggande i paragrafen är elt förbud att för egen eller annans räkning köpa eller sälja fondpapper. Den som omfattas av första stycket får inte heller med råd eller på annat därmed jämföriigt sätt föranleda någon annan till köp eller försäljning. Sistnämnda förbud gäller inle för tipsmoltagare som avses i tredje stycket. Gränsdragningen mellan första och tredje styckena kan alltså vara av avgörande betydelse.

Första stycket avser enligt förslaget den som "genom anställning, upp­drag eller annan befattning" har fått viss information eller kunskap. Det krävs inte att anställningen osv. har något samband med den juridiska person som informationen avser. 1 tredje stycket, som avser tipsmottagare, saknas naturligt nog den citerade begränsningen.

Av exempel som i remissprotokollet lämnas på tipsmoltagare (hantver­
kare och taxichaufför) framgår alt även denne kan få informationen i
samband med anställning, uppdrag eller annan befattning. Detta samband
är emellertid av ett annat slag än det som förutsätts enligt första stycket.
Där måste sambandet sägas karaktäriseras av alt anställningen osv. typiskt
sett medför eller kan medföra tillgång till relevant information. Ett exem­
pel som belyser gränsdragningen är en ekonomijournalist som kan omfal-
   197

14   Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 42


tas av första stycket, medan så normalt sell inte bör vara fallet med en Prop. 1990/91:42 allmänreporter. Vad nu anförts bör komma till tydligare uttryck i lagtex- Bilaga 5 ten. Lagrådet förordar därför atl första stycket första meningen i paragra­fen får följande lydelse: "Har någon anställning, uppdrag eller annan beläUning som normall innebär att han får kännedom om omständigheter som har betydelse för kursen på fondpapper och har han på grund härav fått information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapper gäller följande."

Beslämmelserna i första och tredje styckena sammantagna innebär i förhållande lill gällande rätt en utvidgning av den personkrets som omfat­tas av insiderförbudet från enbart sådana personer som har direkt anknyt­ning till det företag de kurspåverkade omständigheterna avser till principi­ellt var och en som köper eller säljer aktier eller andra fondpapper. För de s. k. tipsmoltagarna i tredje slycket gäller enligt förslaget för slraffbarhet att transaktionen skall ha skett i vetskap om en icke offentliggjord om­ständighet ägnad alt väsentligt påverka kursen, att vetskapen "måste för­utsättas" direkt eller indirekt komma från en tidigare i paragrafen nämnd person och att kraven i 21 § på uppsåt eller grov vårdslöshet skall vara uppfyllda. (Lagrådet anmärker alt i det senare avseendet vissa missvisande uttalanden gjorts i den allmänna motiveringen i avsnitt 6.4 och i special­motiveringen.)

En mer markant förändring i kursvärdet på aktier eller andra fondpap­per torde ofta bero på någon omständighet som lill en början normall hålls förtrolig. Den som gör en lyckad aktieaffär före offentliggörandet kan ha haft en rad olika legitima skäl för detta - han måste ändå i ett sådant läge kunna bli potentiellt misstänkt för atl ha fått tillgång till den förtroliga informationen. Av rättssäkerhetsskäl måste med en så vittomfattande reglering ställas särskilda anspråk på bevisning när del gäller den misstänk­tes vetskap om omständigheten. Del måste också otvetydigt visas att omständighetens förtroliga natur varit uppenbar. Den som gjort affären skall inle rimligen ha kunnat vara okunnig om all uppgiften måste ha läckt ul obehörigen. Om han ändå varit ovetande skall okunnigheten ha berott på grov vårdslöshet av honom.

Uttrycket "måste förutsättas komma från en tidigare i denna paragraf
nämnd person" har såvitt kan utläsas valts för att slraffbarhet skall inträ­
da, även om den som handlat med fondpapperen inte vet exakt hur
uppgiften ursprungligen kommit ut från den behöriga kretsen. Av special­
motiveringen framgår vidare att bestämmelsen är avsedd att förstås så att
det i princip inle spelar någon roll hur lång kedjan är mellan källan och
tipsmottagaren och att det dessutom kan vara så att personen själv skaffat
sig kunskapen exempelvis genom aft vid besök hos en tjänsteman på ett
företag eller en myndighet av en tillfällighet ha kunnat ta del av en
handling som avslöjar den icke offentliggjorda omständigheten. Lagrådet
finner att den tänkta tillämpningen anges tydligare om tredje stycket inleds
på följande sätt: "Den som i annat fall än som sägs förut i denna paragraf
fått kännedom om en icke offentliggjord omständighet, som är ägnad atl
väsentligt påverka kursen på fondpapper och som måste ha röjts av någon
som avses i första eller andra slycket eller eljest kommit ul obehörigen, får
198

inte...".


 


                                                                              Prop. 1990/91:42

Enligt det föreslagna andra stycket kan bankinspektionen medge befrielse Bilaga 5 från anmälningsskyldighet enligt paragrafen om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt. Som framgår av remissprotokollet (se avsnitt 6.8 under rubriken "Dispensregel") är tanken ätt de manuella anmälning­arna skall kunna ersättas av automatisk överföring från avslämningsregist­ret. Uttalandet i remissen om att detta skulle kräva samtycke av samtliga berörda registrerade förefaller inle motiverat. Det kan anmärkas att, som närmare har utvecklats av kommittén (se SOU 1989:72 del 2 s. 442), en sådan överföring inte medför någon förändring av sekretesskyddet.

11§

Offentliga funktionärer hör till den krets av personer som typiskt sett kan i sitt arbete ha tillgång till kurspåverkande information och som därför enligt första stycket i den föreslagna 4 § är förbjudna att utnyttja denna för aktiehandel eller för rådgivning så att andra föranleds till sådan handel. De har däremot inte, så som personer med egentlig insynsslällning (8 och 9 §§), någon skyldighet att anmäla sitt eget innehav av fondpapper till registret hos värdepapperscentralen.

Enligt den föreslagna 11 § skall offentlig funktionär kunna bli skyldig att anmäla hela sitt innehav av fondpapper till myndigheten, "om det behövs för att upprätthålla allmänhetens förtroende för hans eller annan befatt­ningshavares opartiskhet i tjänsteutövningen eller myndighetens anseen­de". Skyldigheten skall också kunna gälla befattningshavare hos allmänna pensionsfondens fondstyrelser. Lagrådet vill till en början invända att an­mälningsskyldigheten i dessa fall naturiigen måste i första hand tillgodose samma intresse som den för personer med insynsställning enligt 8 §. Regis­treringen av deras innehav har primärt funktionen att underiätta tillsynen över att förbuden efterlevs av de berörda och minska deras benägenhet för otillåten handel. 1 andra hand kan naturligtvis också förtroendet för befatt­ningshavarna och myndigheten stärkas om anmälningsskyldighet gäller.

Med myndighet skall enligt remissprotokollet förslås de arbetsgivare som ' omfattas av 1 kap. 1 § lagen om offentlig anställning. Begreppet måste emel­lertid, om det skall ges en innebörd som avviker från den annars vedertagna (se prop. 1973:90 s. 232 f jfr prop. 1985/86:80 s. 57), preciseras i lagtexten. Såvitt lagrådet kan förslå finns emellertid inte någon anledning till en sådan avvikelse.

Det sägs i den föreslagna bestämmelsen att styrelseledamöter, arbetsta­
gare, uppdragstagare eller annan befattningshavare hos myndighet "får
åläggas" all anmälas sitt innehav och ändring i innehavet av fondpapper.
Avsikten är enligl motivuttalandena att, beträffande regeringen understäl­
lda myndigheter, åläggandena och närmare föreskrifter skall meddelas av
regeringen eller myndigheten själv. Bestämmelsen avses vidare innebära
en möjlighet för riksdagen att ålägga befattningshavare hos riksdagen eller
dess myndigheter anmälningsskyldighet samt att också kommuner och
andra myndigheter som inte lyder under regeringen själva skall avgöra om
en sådan skyldighet skall föreligga.
                                                     199


 


Regleringen rör sådana förhållanden att normgivningen kräver lagform Prop. 1990/91:42 (8 kap. 3 § regeringsformen). Med stöd av en bestämmelse i insideriagen Bilaga 5 kommer emellertid regeringen att i beslut av förvaltningskaraktär kunna föreskriva att anmälningsskyldigheten skall gälla en viss eller vissa bestäm­da myndigheter eller fondstyrelser. Såvitt gäller kommunerna måste grundbestämmelsen också uttryckligen anges i lagen (8 kap. 5 § regerings­formen). I fråga om myndigheter under riksdagen får åläggandena, obero­ende av förevarande bestämmelse, ske genom särskild lagstiftning; i remis­sen har också föreslagits att vissa bestämmelser i ämnet skall tas in i lagen om Sveriges riksbank.

Lagrådet föreslår att 11 § ges följande lydelse:

"Om det med hänsyn lill tillgången på kurspåverkande information inom en myndighet är påkallat för kontroll av att förbudet i 4 § första stycket efterlevs, får regeringen i fråga om regeringen underställd myndig­het och vederbörande kommun i fråga om kommunal myndighet föreskri­va att det vid myndigheten skall föras en förteckning över fondpappersin­nehav avseende de styrelseledamöter, arbetstagare, uppdragstagare eller andra befattningshavare som myndigheten bestämmer med hänsyn till deras särskilda insynsslällning. Det åligger befattningshavare som en så­dan förteckning omfattar att till myndigheten skriftligen anmäla sitt inne­hav av fondpapper och ändringar i innehavet. Motsvarande befogenhet för regeringen och skyldigheter för befattningshavare gäller också i fråga om allmänna pensionsfondens fondstyrelser".

16§

Kommittén anger i sitt lagförslag som namn på föreslaget register över aktieinnehav "Insynsställningsregister". 1 lagrådsremissen har föredragan­de statsrådet avstått från att föreslå någon beteckning på registret. Med hänvisning till vad som anförts inledningsvis föreslår lagrådet atl registret ges beteckningen "insiderregister". Beteckningen, kursiverad, kan lämpli­gen skrivas in inom parentes i paragrafens första stycke efter orden "Vär­depapperscentralen skall föra register".

21 §

Med hänsyn till vad lagrådet inledningsvis anfört om användning av termen "insider" föreslår lagrådet att uppsåtligt brott enligt 4 § betecknas "insiderbrott" och brott mot samma paragraf begånget av grov oaktsam­het betecknas "vårdslöst insiderförfarande". I 21 § bör därmed i första stycket mellan orden "skall" och "dömas" infogas orden "för insiderbrott" samt i tredje stycket på motsvarande plats infogas orden "för vårdslöst insiderförfarande".

24 §

Den verksamhet som bankinspektionen bedriver finansieras genom sär­
skilda bidrag av banker och andra som står under inspektionens tillsyn. I
   200


 


etl flertal lagar föreskrivs vilka som skall lämna bidrag för täckande av     Prop. 1990/91:42 olika kostnader. I förordningen (1988:976) om avgifter för bankinspektio-     Bilaga 5 nens verksamhet anges storleken av bidragen.

Den föreslagna paragrafen, som har angetts vara av provisorisk karak­tär, innebär alt kostnaderna för inspektionens insiderövervakning skall fördelas på "de institut som står under bankinspektionens tillsyn" enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Även om det förhållan­det att insiderreglerna kommer atl omfatta ett stort antal olika marknader kan motivera att kostnaderna för övervakningen fördelas på väsentligt flera än vad som nu gäller enligt lagen om värdepappersmarknaden, före­faller bestämmelsen atl med den generella utformningen bli alltför vittom­fattande. Lagrådet kan anmärka att Upplysningscentralen UC Aktiebolag står under inspektionens tillsyn men att det bolaget uppenbarligen inte bör träffas av bestämmelsen.

Förslaget till lag om ändringi sekretesslagen (1980:100)

1 kap. 4 §

Om det gäller förbud enligt sekretesslagen mot alt röja uppgift, får enligt gällande lydelse av paragrafen uppgiften inte heller i övrigt utnyttjas utan­för den verksamhet i vilken sekretess gäller för uppgiften. Utan någon närmare kommentar har denna bestämmelse i remissen kompletterats med en erinran om att det i insideriagen finns bestämmelser om förbud alt utnyttja vissa uppgifter som är ägnade alt väsentligt påverka kursen på fond papper.

Enligt lagrådets mening förefaller den föreslagna bestämmelsen inte motiverad och snarast ägnad att försvåra förståelsen av sekretesslagen. Lagrådet avstyrker därför ändringsförslaget.

9 kap. 23 §

Enligt 11 § i förslaget till insideriag kan styrelseledamot, arbetstagare,
uppdragstagare eller annan befattningshavare hos myndighet och befatt­
ningshavare hos allmänna pensionsfondens fondstyrelser åläggas viss upp­
giftsskyldighet beträffande sitt innehav av fondpapper och förändringar i
fondpappersinnehavet. En motsvarande uppgiftsskyldighet föreslås före­
ligga enligt lagen om Sveriges riksbank för riksbanksfullmäktige och vissa
arbetstagare och uppdragstagare hos riksbanken. De uppgifter som nämn­
da bestämmelser avser skall vara sekretesskyddade enligt den föreslagna
paragrafen i sekretesslagen. I förslaget har den uppgiftslämnande per­
sonkretsen angivits med orden "person som avses i 1 kap. 6 §" sekretessla­
gen. Genom denna hänvisning blir emellertid kretsen alltför vid. Enligt
lagrådets mening bör kretsen direkt knyta an till de berörda personerna.
Att pensionsfonder jämställs med myndigheter i sekretesslagens mening
framgår av ett rättsfall från regeringsrätten (RÅ 1984 2:101). Paragrafens
första stycke kan lämpligen ges följande lydelse:
"Sekretess gäller för sådan uppgift hos myndighet om innehav av fond-
    201


 


papper som har lämnats av någon som är anmälningsskyldig enligl     Prop. 1990/91:42 beslut som meddelats med stöd av 11 § insideriagen (1990:000) eller,     BilagaS såvitt gäller myndighet under riksdagen, enligt riksdagens föreskrifter, om del inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada eller men."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:5 71) om värdepappersmarknaden

Lagrådets granskning av lagen har skett med utgångspunkt i att den endast skall gälla tills vidare. Granskningen föranleder följande synpunkter.

4§

Paragrafen innehåller vissa definitioner. I andra stycket anges vilka instru­ment som skall behandlas på samma sätt som en aktie i elt aktiemarknads­bolag. I det tredje stycket finns vissa regler om aktieoptioner och i ett avslutande stycke vissa bestämmelser om samäganderätl beträffande ak­tier i aktiemarknadsbolag.

Begreppet aktiemarknadsbolag har i sig inte någon betydelse för de övriga regler som skall kvarstå i lagen. Etl bibehållande av definitionen får ändå godtas med hänsyn till de hänvisningar till den som görs i andra lagar. Del som i lagrummet i övrigt har anknytning till aktier i aktiemarknadsbolag bör däremot utgå. Detta innebär att av andra-fjärde styckena skall stå kvar endast första och tredje meningarna i tredje stycket.

26 §

Enligt paragrafen, som-inte föreslås ändrad i remissen, får bankinspektio­nens beslul enligt lagen överklagas hos regeringen. Enligt 20 § förslaget.till insiderlag skall bankinspektionens beslut däremot överklagas hos kam­marrätten. Ändringen bör föranleda en övergångsbestämmelse av följande lydelse:

"1 fråga om överklagande av beslut som avses i 26 § och som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter."

33 §

Enligt paragrafen, som inle föreslås ändrad i remissen, skall kostnaderna
för övervakning enligt lagen betalas av fondkommissionärerna och Stock­
holms fondbörs. Med hänsyn till att bestämmelserna i lagen enligt försla­
get begränsas till att i huvudsak avse endast skyldigheten att upprätta
avräkningsnotor förefaller det inte motiverat att bibehålla skyldigheten för
Stockholms fondbörs alt finansiera övervakningen.
                                202


 


Förslaget Ull lag om ändring i lagen (1988:1385) otn Sveriges riksbank   Prop. 1990/91:42

33 och 41 §                                                                  Bilagas

I 33 § föreslås i remissen ett nytt sista stycke, innebärande alt fullmäktig till riksbanken skall anmäla sill fondpappersinnehav och ändringar i inne­havet. 1 en ny punkt 14 i 41 § förslaget anges att fullmäktige avgör frågor om vilka arbetstagare eller uppdragstagare hos riksbanken som skall åläg­gas anmälningsskyldighet enligt 11 § i den föreslagna insideriagen. Som framgår av vad lagrådet anfört i anslutning till nämnda paragraf i insider­iagen bör denna emellertid inle ha avseende på myndigheter under riksda­gen. Lagrådet föreslår atl regleringen i riksbankslagen ges ett nytt innehåll och sammanförs till ett nytt andra stycke i 38 § med följande lydelse:

"Fullmäktig samt sådan arbetstagare och uppdragstagare hos riksbanken som riksbanken bestämmer skall skriftligen anmäla sitt innehav och änd­ring i innehavet av fondpapper som anges i 2 § insideriagen (1990:000) till riksbanken."

I nuvarande andra stycket i 38 § - som enligt lagrådets förslag blir   '

tredje slycket — bör orden "i övrigt" fogas in mellan orden "också" och "i".

33 § skall alltså behållas i gällande lydelse, medan den föreslagna punkt 14 i 41 § i stället bör lyda:

"14. frågor om vilka arbetstagare eller uppdragstagare som skall åläggas anmälningsskyldighet enligt 38 § andra stycket,"

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

203


 


Council                                                          Prop. 1990/91:42

       ...                                                          Bilaga 6

Council directive

of 13 November 1989 coordinating regulations on insider dealing

(89/592/EEC)

THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUNITIES,

Having regard lo the Treaty establishing the European Economic Com­munity, and in particular Artide 100a thereof,

Having regard lo the proposal from the CommissionC),

In cooperalion with the European Parliament('),

Having regard to the opinion of the Economic and Social Committee('),

Whereas Artide 100a (l)oftheTreatystates that the Council shall adopt the measures for the approximation of the provisions laid down by law, regulation or administrative action in Member States which have as their object the establishment and functioning of the internal märket;

Whereas the secondary märket in transferable securilies plays an impor­tani role in the financing of economic agents;

Whereas, for that märket to be able to play its role effectively, every measure should be taken to ensure that märket operates smoothly;

Whereas the smooth operation of that märket depends to a large extent on the confidence it inspires in investors;

Whereas the factors on which such confidence depends include the assurance afforded to investors that they are placed on an equal footing and that they will be protected against the improper use ofinside informa­tion;

Whereas, by benefiling certain investors as compared with olhers, insid­er dealing is likely lo undermine that confidence and may Iherefore preju­dice the smooth operation of the märket;

Whereas the necessary measures should iherefore be taken lo combat insider dealing;

Whereas in some Member States there are no rules or regulations pro-hibiting insider dealing and whereas the rules or regulations that do exist differ considerably from one Member State to another;

Whereas il is Iherefore advisable to adopt coordinated rules at a Com­munity levd in this field;

Whereas such coordinated rules also have the advantage of making it possible, through cooperalion by the competent authorities, to combat transfrontier insider dealing more effectively;

Whereas, since the acquisition or disposal of transferable securilies necessarily involves a prior decision lo acquire or lo dispose taken by the person who underlakes one or other of these operations, the carrying-oul

'OJ No c 153, 11.6. 1987. p. 8 and OJ No C 277. 27. 10. 1988. p. 13.

-OJ No C 187,  18. 7.  1987, p. 93 and Decision of II Octobcr 1989 (not yet

published in the Official Journal).

OJNoC35,8. 2. 1989, p. 22.                                                                                 204


 


of this acquisition or disposal does not constitute in itself the use of inside     Prop. 1990/91:42
information;
                                                                  Bilaga 6

Whereas insider dealing involves taking advantage of inside informa­tion; whereas the mere fact that markelmakers, bodies authorized to act as contrepartie, or stockbrokers with inside information confine themselves, in the firsl two cases, to pursuing their normal business of buying or selling securilies or, in the last, to carrying out an order should not in itself be deemed to constitute use of such inside information; whereas likewise the fact of carrying out transactions with the aim of stabilizing the price of new issues or secondary offers of transferable securilies should not in itself be deemed lo constitute use ofinside information;

Whereas estimates developed from publicly available data cannot be regarded as inside information and whereas, Iherefore, any transaction carried out on the basis of such estimates does not constitute insider dealing within the meaning of this Directive;

Whereas communication ofinside information to an authority, in order to enable it to ensure that the provisions of this Directive or other provi­sions in force are respected, obviously cannot be covered by the prohibi­lions laid down by this Directive,

HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE: Artide I

For Ihe purposes of this Directive:

1.    'inside information' shall mean information which has not been made public of a precise nature relating to one or several issuers of transferable securilies or to one or several transferable securilies, which, if il were made public, would be likely to have a significant effect on the price of the transferable securily or securilies in question;

2.    'transferable securilies' shall mean:

 

(a)   shares and debt securilies, as well as securilies equivalenl to shares and debt securilies;

(b)   contracts or rights to subscribe for, acquire or dispose of securilies referred to in (a);

(c)   futures contracts, options and financial futures in respect of securi­lies referred to in (a);

(d)   index contracts in respect of securilies referred to in (a),

when admitted to trading on a märket which is regulated and supervised by authorities recognized by public bodies, operates regularly and is accessible direclly or indirectly to the public.

Artide 2

1. Each Member State shall prohibit any person who:

by virtue of his membership of the administrative, management or supervisory bodies of the issuer,

by virtue of his holding in the capital of the issuer, or                         205

15   Rik.sdagen 1990/91. I .saml Nr 42


— because he has access to such information by virtue of the exercise of    Prop. 1990/91:42
his employment, profession or duties,
                             Bilaga 6

possesses inside information from taking advantage of that information with full knowledge of the facts by acquiring or disposing of for his own account or for the account of a third party, either direclly or indirectly, transferable securilies of the issuer or issuers to which that information relätes.

2.    Where the person referred to in paragraph I is a company or other type of legal person, the prohibition laid down in that paragraph shall apply to the natural persons who take part in the decision to carry out the transaction for the account of the legal person concerned.

3.    The prohibition laid down in paragraph 1 shall apply to any acquisition or disposal of transferable securilies effected through a professional inter-mediary.

Each Member State may provide that this prohibition shall not apply to acquisitions or disposals of transferable securilies effected wilhout the involvement of a professional intermediary outside a märket as defined in Artide 1 (2) infine.

4. This Directive shall not apply to transactions carried out in pursuil of
monetary, exchange-rate or public debt-management policies by a sovereign
State, by its central bank or any other body designated to that effect by the
State, or by any person acting on their behalf Member States may extend
this exemption to their federated States or similar local authorities in respect
of the management of their public debt.

Artide 3

Each Member State shall prohibit any person subject to the prohibition laid down in Artide 2 who possesses inside information from:

(a)    disclosing that inside information to any third party unless such disdo-sure is made in the normal course of the exercise of his employment, profession or duties;

(b)  recommending or procuring a third party, on the basis of that inside information, to acquire or dispose of transferable securilies admitted to trading on its securilies märkets as referred to in Artide 1 (2) Infine.

Artide 4

Each Member State shall also impose the prohibition provided for in Artide 2 on any person other than those referred to in that Artide who with full knowledge of the facts possesses inside information, the direct or indirect source of which could nol be other than a person referred to in Artide 2.

Artide 5

Each Member State shall apply the prohibitions provided for in Artides 2,

3 and 4, at least to actions undertaken within its territory to the extent that   206


 


the transferable securilies concerned are admitted to trading on a märket     Prop. 1990/91:42 of a Member State. In any event, each Member State shall regard a     Bilaga 6 transaction as carried out within its territory if it is carried out on a märket, as defined in Artide 1 (2) infine, situated or operating within that territory.

Artide 6               \

Each Member State may adopt provisions more stringent than those laid down by this Directive or additional provisions, provided that such provi­sions are applied generally. In particular it may extend the scope of the prohibition laid down in Artide 2 and impose on persons referred to in Artide 4 the prohibitions laid down in Artide 3.

Artide 7

The provisions of Schedule C.5 (a) of the Annex to Directive 79/279/ EEC(') shall also apply to companies and undertakings the transferable securilies of which, whatever their nature, are admitted to trading on a märket as referred to in Artide 1 (2) infine of this Directive.

Artide 8

1.    Each Member State shall designate the administrative authority or au­thorities competent, if necessary in collaboration with other authorities to ensure that the provisions adopted pursuant to this Directive are applied. It shall so inform the Commission which shall transmit that information to all Member States.

2.    The competent authorities must be given all supervisory and investiga-tory powers that are necessary for the exercise of their functions, where appropriate in collaboration with other authorities.

Artide 9

Each Member State shall provide that all persons employed or formerly employed by the competent authorities referred to in Artide 8 shall be bound by professional secrecy. Information covered by professional secre-cy may not be divulged to any person or authority except by virtue of provisions laid down by law.

Artide 10

1. The competent authorities in the Member States shall cooperate with each other whenever necessary for the purpose of carrying out their duties, making use of the powers mentioned in Artide 8 (2). To this end, and notwithstanding Artide 9, they shall exchange any information required for

' OJ No L 66, 16. 3. 1979, p. 21.                                                       207


 


that purpose, including information relating to actions prohibited, under     Prop. 1990/91:42 the options given lo Member States by Artide 5 and by the second sentence     Bilaga 6 of Artide 6, only by the Member State requesting cooperalion. Information thus exchanged shall be covered by the obligation of professional secrecy to which the persons employed or formerly employed by the competent au­thorities receiving the information are subject.

2. The competent authorities may refuse to act on a request for information:

(a)   where communication of the information might adversely affect the sovereignity, securily or public policy of the State addressed;

(b)   where judicial proceedings have already been initiated in respect of the same actions and against the same persons before the authorities of the State addressed or where final judgmenl has already been passed on such persons for the same actions by the competent authorities of the State addressed.

3. Wilhout prejudice lo the obligations to which they are subject in judicial
proceedings under criminal law, the authorities which receive information
pursuant to paragraph 1 may use it only for the exercise of their functions
within the meaning of Artide 8(1) and in the context of administrative or
judicial proceedings specifically relating to the exercise of those functions.
However, where the competent authority communicaling information con-
sents thereto, the authority receiving the information may use it for other
purposes or forward it to other States' competent authorities.

Artide II

The Community may, in conformily with the Treaty, condude agreements with non-member countries on the matters governed by this Directive.

Artide 12

The Contact Committee set up by Artide 20 of Directive 79/279/EEC shall also have as its function:

(a)   to permil regular consultation on any praclical problems which arise from the applicalion of this Directive and on which exchanges of view are deemed useful;

(b)   to advise the Commission, if necessary, on any additions or amend­ments to be made to this Directive.

Artide 13

Each Member State shall determine the penalties to be applied for in-fringement of the measures laken pursuant to this Directive. The penalties shall be sufficient lo promote compliance with those measures.

Artide 14

1. Member States shall take the measures necessary to comply with this
Directive before 1 June 1992. They shall forthwith inform the Commission
thereof
                                                                                         208


 


2. Member States shall communicate to the Commission the provisions of    Prop. 1990/91:42
national law which they adopt in the field governed by this Directive.
    Bilaga 6

Artide 15

This Directive is addressed to the Member States.

Doneat Brussels, 13 November 1989. For the Council

The President P. BÉRÉGOVOY

209


 


Konvention om insiderhandel                            Prop. 1990/91:42

I 1 j ■                                                                                            Bilaga 7

Inledning

Signatärslaterna, medlemmar av Europarådet,

som beaktar alt Europarådets syfte är atl uppnå en större enhet mellan sina medlemmar;

som beaktar atl vissa finansiella transaktioner i värdepapper som hand­las med på börser utförs av personer som försöker undvika föriuster eller göra vinster genom att utnyttja konfidentiell information som de har tillgång lill och på så sätt undergräver lika möjligheter mellan investerare saml förtroendet för marknaden;

som beaktar att sådant beteende även visar sig fariigt för de berörda medlemsstaternas ekonomier och särskilt för värdepappersmarknadernas rikliga funktion;

som beaktar all, på grund av marknadernas internationalisering och dagens smidiga kommunikationer, transaktioner av detta slag ibland ge­nomförs på en stats marknad av personer som inte är bosatta i ifrågavaran­de stat eller som agerar genom personer som inte är bosatta där;

som beaktar alt de ansträngningar som redan görs på inhemsk nivå i många medlemsstater för att motverka sådana förfaranden gör det nöd­vändigt att upprätta ett särskilt syslem i syfte att ta itu med dessa situatio­ner och samordna insatser på internationell nivå,

har kommit överens om följande:

Kapitel I — definitioner

Artikd 1

1.   1 denna konvention avses med insiderhandel en otillåten transaktion
utförd av en person

a.   som är styrelseordförande eller styrelseledamot eller ledamot i ett
annat administrativt eller övervakande organ eller är befullmäktigat om­
bud för eller anställd hos en utgivare av värdepapper och som med medve­
tet utnyttjande av ännu icke offentliggjord information som han erhållit på
grund av sin ställning eller befattning och som, om den blev känd, skulle
väsentligt påverka värdepappersmarknaden har utfört eller låtit utföra en
transaktion på en organiserad värdepappersmarknad i syfte att tillförsäkra
sig själv eller tredje part en fördel och;

b.   som har ingått ovan beskrivna transaktioner med medvetet utnytt­
jande av ännu icke offentliggjord information som han erhållit under
utövande av sin tjänst eller sitt yrke;

c.   som har ingått ovan beskrivna transaktioner med medvetet utnytt­
jande av ännu icke offentliggjord information som han erhållit av någon av
de i a. eller b. ovan nämnda personerna.

2. Vid tillämpningen av denna konvention avses med

a. "organiserad värdepappersmarknad" värdepappersmarknader som
är underkastade regler fastställda av myndigheter som erkänts av regering­
en för ändamålet;
                                                                           210


 


b.   "värdepapper" överiåtbara värdepapper utgivna enligt varje parts     Prop. 1990/91:42
nationella lagstiftning av företag eller bolag eller andra utgivare, om såda-     Bilaga 7

na värdepapper kan köpas och säljas på en marknad som är organiserad i enlighet med bestämmelserna i a. ovan, samt andra överlåtbara värdepap­per som tillåts på denna marknad i överensstämmelse med de nationella regler som gäller för den;

c.   "transaktion" varje åtgärd på en organiserad värdepappersmarknad
som ger eller kan ge rätt lill värdepapper enligt b. ovan.

Kapitel II — informationsutbyte

Artikel 2