Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1990/91:28

om förlängd tid för registrering av licensområden

för älgjakt                                            ProP-

1990/91:28

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 oktober 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Mats Hellström

Propositionens huvudsakliga innehåll

Inom område som för 1987 års jakt har registrerats som älgjaktsområde med generell tilldelning får enligt övergångsbestämmelserna till jaktlagen (1987:259) älgjakt ske enligt äldre bestämmelser till utgången av år 1990.1 propositionen föreslås att denna tid förlängs till utgången av år 1994.

Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 28


Förslag till

Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

Härigenom föreskrivs alt punkt 5 i övergångsbestämmelserna till jakt­lagen (1987:259) skaff ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:28


 


Nuvarande lydelse

5. Inom område, som för 1987 års jakt har registrerats med stöd av 13 § jaktstadgan (1938:279) som älgjaklsområde utan all vara licens­område, får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser tills vidare, dock längst lill utgången av år 1990.


Föreslagen lydelse

5. Inom område, som för 1987 års jakt har registrerats med stöd av 13 § jaktstadgan (1938:279) som älgjaktsområde ulan atl vara licens­område, får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser tills vidare, dock längst till utgången av år 1994.


Denna lag träder i krafl den 1 januari 1991.


 


Jordbruksdepartementet                         pp- i 990/91:28

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng­ström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wall­ström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om förlängd tid för registrering av licensområden för älgjakt

1 Inledning

Jaktlagen (1987:259) trädde i kraft den 1 januari 1988. Genom lagen infördes etl nytt syslem för älgjakten. Innan dess gällde olika system för älgjakten i olika delar av landet.

Försöksverksamhet med reglerad älgjakt pågick i tre län. I landei i övrigt — med undantag för renskötselområdena — tillämpades en annan försöks­form för licensierad jakt, samordnad älgjakt. Den samordnade älgjakten innebar att alla jaktområden där älgjakt skulle bedrivas registrerades av länsstyrelsen. Jaktområden som var tillräckligt stora för att tillåta en årlig avskjutning av minst ett vuxet djur registrerades som licensområden. För sådana områden beslutade länsstyrelsen om älgtilldelning. Alla övriga regi­strerade älgjaktsområden — generellområdena — gavs en generell årlig till­delning omfattande ett vuxet djur och en årskalv. För generellområdena var jakttiden endast ett fåtal dagar. Inom länen med samordnad älgjakt omfat­tade de registrerade licensområdena drygt 95 % av älgmarksarealen. Gene­rellområdena upptog följaktligen en myckel liten del av den mark som ut­nyttjades för älgjakt inom samordningslänen, men antalet områden var myckel stort, ca 20000.

I prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. anförde föredragande statsrådet bl. a. atl jakten måste anpassas till älgproduklionen på den mark som slår till förfogande för jakt. En sådan produktionsanpassad avskjutning förut­sätter att älgjakten huvudsakligen bedrivs som licensjakt inom lämpliga områden. För att bilda dessa områden krävs vanligen en samverkan över ägogränserna. Föredraganden ansåg del angeläget, inte minst från administ­rativ synpunkt, att områdesbildningen är stabil.

Genom att licensområdena omfattade ca 95 % av aktuell mark kunde älgjakten enligt föredraganden i allt väsentligt genomföras som en produk­tionsanpassad avskjutning. Licensområdena har i myckel stor utsträck­ning bildats av innehavare av små marker i samverkan. Del hade emeller­tid visat sig atl reglerna inte i tillräcklig grad främjade en samverkan. Det


 


var fortfarande alltför många älgjaktsområden som inte omfattades av     Prop. 1990/91:28 samordningen. Vidare kunde en uppsplittring av tidigare etablerad sam­verkan konstateras. Dessa brister hade bl.a. lett till höga kostnader för administrationen. Föredraganden ansåg det därför nödvändigt att ändra de bestämmelser som medgav registrering av generellområden.

Föredraganden förordade att den genereffa tilldelningen av ett vuxet djur och en kalv på generellområdena skulle ersättas med affmän kalvjakt på oregistrerad mark. Förslaget innebar att älgjakten i fortsättningen borde bedrivas i huvudsak som licensjakt inom registrerade licensområden. Re­gistrering fick vägras om området inte medgav en avskjutning av minst ett vuxet djur om året. De minsta licensområdena borde betraktas som ett steg på vägen mot en önskvärd, mera långtgående samordning. I övrigt skulle älgjakten bedrivas som fri kalvjakt under en kort jakttid.

För att ge tillräcklig tid för samverkansbildning och den anpassning i övrigt som skulle krävas, föreslog föredraganden att de generellområden som fanns registrerade för 1986 års jakt skulle få finnas kvar tills vidare, dock längst t.o.m. 1990 års jakt. Dessutom föreslogs en särskild över­gångsregel för vissa äldre innehavare av generellområden.

Riksdagen anslöt sig i allt väsentligt till regeringens förslag om licensjakt på älg inom registrerade licensområden (JoU 1986/87:15, rskr. 190). Riks­dagen instämde också i atl man bör eftersträva stora och stabila licensom­råden. Det är enligt riksdagen angeläget att främja jakt i samverkan samt att motverka en fortsatt uppsplittring av licensområden.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag när det gäller re­gistrering av licensområden, dvs. områden som tål en avskjutning av minst ett vuxet djur om året. Dessa områden har kommit att kallas egentliga licensområden eller A-områden.

Riksdagen godtog också förslaget om fri kalvjakt under en kort jakttid. Dämtöver beslutade emellertid riksdagen att områden som inte uppfyller kraven för A-område skall — om del finns särskilda skäl — kunna registre­ras för tilldelning av ett valfritt djur (vuxet djur eller kalv) om året. Dessa områden har kommit att kallas särskilda licensområden eller B-områden.

Riksdagen utgick från att samtliga generellområden efter särskild ansö­kan kan bli föremål för prövning i vad mån del finns skäl för en sådan registrering. Bl.a. följande principer bör därvid vara vägledande, nämligen

   om jakträttshavare ansökt men vägrats att ansluta marken lill angrän­sande licensområde,

   om angränsande licensområde tillstyrker en registrering,

   när det finns flera jägare inom ett mindre område som inle alla utan        -, vidare kan beredas plats i en ny jaktgemenskap,

   vid ansökan av äldre jakträttshavare som inte tidigare deltagit i någon - ~ jaklsamverkan,

   om praktiska möjligheter saknas att få mark ansluten lill angränsande licensområde.

Riksdagsbeslutet fattades i medvetande om alt beslut i ärenden om regi­
strering av B-områden i stor utsträckning måste gmndas på skönsmässiga
    4


 


bedömningsgmnder. Det framhölls därför att det är viktigt att prövningen kan göras smidig och enhetlig över hela landet. Riksdagens beslut innebar en övergångstid t. o. m. 1990 års jakt.


Prop. 1990/91:28


2 Förlängd Övergångstid

Mitt förslag: Jakt på registrerade generellområden bör få bedrivas enligt äldre bestämmelser t. o. m. 1994 års jakt.

Skälen för mitt forslag: Av de ca 20000 generellområden som fanns vid jaktlagens ikraftträdande den 1 januari 1988 har mycket få omregistrerats till B-område. Det finns i dag ca 2 600 B-områden. De har huvudsakligen tillkommit genom att de jakträttsliga förhållandena ändrats inom generell­områdena eller genom alt A-områden på gmnd av sjunkande älgtillgång inte längre uppfyller kraven för registrering som sådant område. Huvudor­saken till att omregistrering har skett i så liten omfattning torde vara att den tillåtna avskjutningen på generellområdena är högre än på B-områdena. Med hänsyn till att jakträttshavama kan väntas vilja ha fortsatt möjlighet till jakt på vuxen älg räknar jag med att i stort sett alla jakträttshavare på generellområdena kommer att ansöka om att få dem registrerade som licens­områden.

Enligt naturvårdsverkets jaktkungörelse skall en ansökan om registre­ring av licensområde för älgjakt ges in till länsstyrelsen senast den 31 januari. Länsstyrelsen skall fatta beslut i ärendet senast två månader före jakttidens början. Jakttidens början varierar i olika delar av landet, under år 1991 mellan den 2 september och den 14 oktober. 1 t.ex. Västemorr­lands län skall länsstyrelsens beslut ha tillställls sökanden senast den 2 juli. Länsstyrelsen kommer att ha fem månader på sig att behandla och fatta beslut om registrering av de ca 1 700 generellområdena i länet.

Det omfattande administrativa arbetet med omregistrering av generell­områdena till licensområden har påtalats av bl. a. naturvårdsverket och Jägamas riksförbund — Landsbygdens jägare. Naturvårdsverket anför att så gott som samtliga generellområden torde uppfylla fordringarna för registrering som B-område. Under alla förhållanden skulle inte några negativa effekter uppstå om de överfördes till B-områden. Nuvarande av riksdagen fastlagda bestämmelser fömtsätter dock en prövning av varje område i särskild ordning.

Naturvårdsverket föreslår att generellområdena efter 1990 års älgjakt får överföras till B-områden utan särskild prövning av humvida de av riksda­gen beslutade fömtsättningama är uppfyllda. Enda krav bör enligt verket vara att arealen uppgår till mjnst 5 ha, eller om området består av flera delar, att minst en av dessa omfattar minst 5 ha. Länsstyrelsen bör enligt förslaget få avgöra om omregistreringen skall föregås av ansökan eller inte. Ansökan kan vara motiverad om det finns anledning atl förmoda atl det


 


finns ett inte obetydligt antal registrerade områden på vilka ingen jakt     Prop. 1990/91:28 bedrivs. Genom att endast avregistrera dessa skulle antalet registerhållna områden kunna minskas.

Jägamas riksförbund — Landsbygdens jägare anser, med hänsyn till det stora arbete ett ansökningsförfarande skulle medföra, att generellområde­na skall överföras till B-områden utan någon särskild prövning. Svenska jägarefömndel däremot har föreslagit att övergångstiden förlängs t.o.m. 1994 års älgjakt.

Jag gör följande bedömning. Regering och riksdag betonade i samband med antagandet av den nya jaktlagen det angelägna i att de licensområden som bildas är så stora och stabila alt de är lämpliga för en produktionsan­passad jakt. Riksdagen har uttalat att samtliga generellområden kan bli föremål för prövning av registrering som B-område, men samtidigt beto­nat att detta skall ske efter särskild ansökan och att särskilda skäl för en sådan registrering skall föreligga.

Viltskadeutredningen har nyligen i betänkandet (SOU 1990:60) Skada av vilt föreslagit att övergångstiden för generellområdena förlängs t.o.m. 1994 års jakt. Bakgmnden härtill är att utredningen föreslår att det från 1992 års älgjakt införs en ny form av licensområden, älgskötselområden. Dessa områden föreslås få en minimistoriek av 3000 — 4000 ha där jakt­rättshavama själva får bestämma avskjutningens storiek. Införandet av älgskötselområden kommer enligl utredningen att erbjuda en mycket in­tressant möjlighet till samverkan för generellområdena. Enligt utredningen kan en omfattande administration undvikas om anslutningen av generell­områdena blir den fömtsedda. Viliskadeutredningens betänkande remiss­behandlas för närvarande.

Jag är inle nu beredd att ta ställning till utredningens förslag om älgsköt­selområden. Inte heller kan jag biträda förslagen att ett generellområde skall kunna registreras som B-område utan någon särskild prövning. En sådan ordning skulle innebära att den av statsmaklema uttalade målsätt­ningen att det bör bildas stora och stabila licensområden i viktiga hänseen­den inte kan genomföras. Jag är väl medveten om de problem det innebär för många länsstyrelser att under en kort tid hinna med handläggningen av det stora antal ärenden det här är fråga om. Jag föreslår därför att den av viltskadeutredningen föreslagna övergångstiden t.o.m. 1994 års älgjakt genomförs. Under alla förhållanden behövs ett ytterligare tidsutrymme för den prövning som har fömtsätts i riksdagens beslut. Därmed skapas fömt­sättningar för att med utgångspunkt i utredningens remissbehandlade för­slag pröva vilka möjligheter som finns att få till stånd en ökad samverkan. Det är dock angeläget att ansträngningar redan nu görs för att samordna älgjakten så långt det är möjligt för att uppnå en produktionsanpassad jakt. 1 det arbetet har jägarorganisationerna en viktig funktion.


 


3  Upprättat lagförslag                                                    Prop. 1990/91:28

I enlighet med vad jag nu anfört har inom jordbmksdepartementet upprät­tats förslag till

lag om ändring i jaktlagen (1987:259).

4 Lagrådets hörande

På gmnd av frågans beskaffenhet skulle lagrådets hörande enligt min mening sakna betydelse.

5 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen alt anta förslaget.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt anta det förslag som föredragan­den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri. Stocktiolm 1990