Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1990/91:179

om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen       p

m.m.                                                             1990/91:179

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo­gade utdrag ur regeringsprotokollet den 11 april 1991.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Förslaget innebär att ansvarig­hetslagarna på det radiorättsliga området upphävs. Lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område ersätts likaså av den nya lagen.

Vidare föreslås vissa ändringar i ett antal lagar, bl.a rättegångsbalken, brottsbalken, konkurslagen (1987:672), sekretesslagen (1980:100) och när-radiolagen (1982:459). Förslagen syftar till att anpassa lagstiftningen till ytt­randefrihetsgrundlagen.

De nya föreskrifterna avses träda i kraft den 1 januari 1992.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 179


1  Förslag till                                                 Prop.

Lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens       1990/91:179 och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs följande.

I kap. Inledande bestämmelser

1 S    l denna lag finns bestänunelser

om iigare och utgivare av periodiska skrifter m.m. (2 kap.),

om utgivare av radioprogram m.m. (3 kap.).

om utgivare av filmer och ljudupptagningar (4 kap.),

om bevarande av exemplar och inspelningar m.m. (5 kap.),

om åtal och tvångsmedel (6 kap.),

om rätt domstol i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål (7 kap.),

om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål (8

kap.), om huvudförhandling inför jury (9 kap.), om överläggning och dom m.m. (10 kap.) samt övriga bestämmelser (11 kap.)

2 S De bestämmelser i denna lag som gäller tryckta skrifter eller tryckning
av skrifter skall tillämpas även på andra skrifter som faller under tryckfri­
hetsförordningen.

Uttrycken radioprogram, film och ljudupptagning används i lagen på samma sätt som i yttrandefrihetsgrundlagen.

2        kap. Om ägare och utgivare av periodiska skrifter m.m.

Ägare ar periodiska skrifter

1 § Utliinningar som har hemvist här i landet får vara ägare till periodiska skrifter som trycks här.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter

1 § Frågor om utgivningsbevis prövas av patent- och registreringsverket. Verket tar också emot anmälningar om utgivare och ställföreträdare för utgi­vare.

3 S Om en ansökan om utgivningsbevis inte uppfyller vad .som är föreskri­
vet om sådana ansökningar, skall sökanden föreläggas att inom viss tid av­
hjälpa bristen. Gör sökanden inte det. får ansökningen avvisas.

4   S Regeringen får meddela föreskrifter om ansökningsavgifter i ärenden om utgivningsbevis och om avgifter för utdrag ur register över periodiska skrifter.

5   S Slutliga beslut av patent- och registreringsverket i ärenden om utgiv­ningsbevis får överklagas hos patentbesvärsrätten inom två månader från da­gen för beslutet.

Patentbesvärsrättens slutliga beslut får överklagas till regeringsrätten inoiT\ två månader frän dagen för beslutet. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrät-


 


tens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det     Prop. krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten och om de     igofl/Qi -170 grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Behörighet alt vara utgivare

6 § Utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi­vare för periodiska skrifter för vilka utgivningsbevis finns eller skall finnas.

3 kap. Om utgivare av radioprogram m.m.

Sändningar enligt radiolagen

1 § Uppgift om vem som är utgivare skall antecknas i ett register hos pro­
gramföretaget innan programmet sänds.

1 registret skall vidare för varje särskilt program antecknas beräknad tid­punkt för sändningens början och formen för sändningen (direktsändning eller sändning av inspelat program).

Vid varje anteckning i registret skall det anges när anteckningen har gjorts.

Registret skall vara tillgängligt för allmänheten.

2 § Beträffande program som direktsänds får den som skall förordna utgi­
vare besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i program­
met själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Ett sådant be­
slut skall före sändningen meddelas de berörda och antecknas i det register
som avses i 1 §. Om inte detta sker, är beslutet utan verkan. Anteckningen
skall innehålla uppgifter om namn, födelsetid och bostadsadress beträffande
var och en som avses med beslutet.

Sändningar i närradio

3 § Varje sammanslutning som avser att sända ljudradio med stöd av närra-
diolagen (1982:459) skall utse en utgivare för programverksamheten. Sam­
manslutningen skall till närradionämnden anmäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.

4  § En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den samman­slutning som har utsett utgivaren. Utgivaren skall till närradionämnden an­mäla vem som är ställföreträdare.

5  § Till varje anmälan enligt 3 eller 4 § skall fogas bevis att utgivaren eller ställföreträdaren uppfyller de behörighetsvillkor som anges i yttrandefrihets­grundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. I fråga om ställföreträdare skall det dessutom visas att sammanslutningen har godkänt honom.

6  § Varje sändning av ett radioprogram i närradio skall avslutas med en uppgift om vilken sammanslutning som har sänt programmet. Om en ställfö­reträdare för utgivaren har tjänstgjort, skall det samtidigt lämnas en uppgift om ställföreträdarens namn.

Sammanställda radiolidningar

7 § Utgivare av sådana radiotidningar som anges i 1 § första stycket 2 b)
lagen (1981:508) om radiotidningar utses, såvitt gäller den del av radiotid-


 


ningen som utgörs av en sammanställning, av de samverkande ägarna till de      Prop. periodiska skrifter ur vilka materialet hämtas. Utgivaren skall utses för pro-      lOon/Qi -170 gram verksamheten.

Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till radiotidningen skall till taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte liingre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så som sägs i andra stycket,

8  i) En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som har utsett utgivaren. Utgivaren anmäler vem ställföreträdaren är till taltidnings­nämnden,

9  S Till varje anmälan enligt 7 eller 8 S skall fogas bevis att utgivaren eller ställföreträdaren uppfyller de behörighetskrav som anges i yttrandefrihets­grundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. Om en ställföreträdare an­mäls, skall det dessutom visas att han är godkänd av den som har utsett utgi­varen,

10        S När ställföreträdaren för en utgivare tjiinstgjort skall hans namn anges
i sändningen.

Andra trådlösa sändningar av radioprogram

11        8 Vad som föreskrivs i 1 och 2 §S gäller också i fråga om radioprogram
som förmedlas genom satellitsiindning som utgår från Sverige,

I fråga om program som sänds av andra än svenska programföretag och inte är avsedda att tas emot i Sverige tillämpas inte andra föreskrifter i ytt­randefrihetsgrundlagen än 1 kap, 2 och 3 SS. Inte heller tillämpas första stycket.

Andra Irådsänchiingar än vidaresändniiigar. m.m.

12   S Om ett programföretag som har tillstånd enligt 5 S första stycket ra­diolagen (1966:755) att siinda radioprogram också driver verksamhet för sändning till allmänheten av ljud. bilder eller text genom tråd, tillämpas 1 och 2 SS i fråga om verksamheten,

13   S Den som utser utgivare av andra radioprogram i trådsändningar än som avses i 12 S skall anmäla vem som har utsetts till patent- och registre­ringsverket.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.

14   S En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som har utsett utgivaren. Utgivaren skall anmäla vem som är ställföreträdare till pa­tent- och registreringsverket.

15   S Till varje anmälan enligt 13 eller 14 S skall fogas bevis att utgivaren eller ställföreträdaren uppfyller de behörighetskrav som anges i yttrandefri­hetsgrundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. Om en ställföreträdare anmäls, skall det dessutom visas att han är godkänd av den som har utsett utgivaren.

16   S    Varje program i en sådan trådsändning som avses i 13 S skall avslutas


 


med en uppgift om vem som har utsett utgivaren. Om en ställföreträdare för     Prop. utgivaren tjänstgör, skall det lämnas en uppgift om vem ställföreträdaren är.      ]QQ()/qi • 170

17  S Beträffande program som direktsänds får den som skall utse utgivare besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i programmet själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Den som bedriver sändningsverksamheten skall föra ett särskilt register över sådana förord­nanden. Ett utdrag ur registret skall genast sändas till patent- och registre­ringsverket varje gång ett beslut har antecknats i det.

18  § I fråga om sådant tillhandahållande av upplysningar med hjälp av elektromagnetiska vågor som avses i 1 kap, 9 S yttrandefrihetsgrundlagen tillämpas 12-16 SS.

Gemensamma bestämmelser

19  S Utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi­vare av radioprogram.

20  § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i detta kapitel föreskrivs om skyldighet att anteckna eller anmäla utgivare skall dö­mas till böter eller fängelse i högst ett år.

Deh som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i detta kapi­tel föreskrivs om skyldighet att lämna uppgift om utgivare eller ställföreträ­dare skall dömas till penningböter.

4 kap. Om utgivare av filmer och ljudupptagningar

1 S Sådana ljudupptagningar som innehåller en för synskadade avsedd
sammanställning av två eller flera periodiska skrifter som ges ut här i landet
och vilkas ägare samverkar om ljudupptagningen (kassettidningar med sam­
manställningar av material ur mer än en förlaga) skall ha en utgivare. Utgiva­
ren utses av de samverkande ägarna.

Agaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till kassettidningen skall till taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så som sägs i andra stycket.

2   § Den skyldighet att lämna uppgifter om vem som har låtit framställa en film eller en ljudupptagning samt om när, var och av vem exemplaren har framställts som föreskrivs i 3 kap. 13 S yttrandefrihetsgrundlagen skall full­göras genom att uppgifterna intas i själva filmen eller ljudupptagningen eller anbringas på dennas kassett eller motsvarande hölje.

3   S Utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi­vare av filmer och ljudupptagningar.

5 kap. Om bevarande av exemplar och inspelningar m.m.

Tryckta skrifter

1 § Den som här i landet framställer en tryckt skrift är skyldig att bevara ett exemplar av skriften under ett år från det att skriften gavs ut.


 


2 8    Av varje tryckt skrift som har framställts utomlands och införs hit för     Prop.

att spridas här skall ett exemplar bevaras under ett år från införandet. Det      igon/Qi -170 gäller dock inte skrifter som ej är periodiska och som helt är skrivna på främ­mande språk. Det gäller inte heller periodiska skrifter för vilka utgivningsbe­vis varken finns eller skall finnas.

Skyldigheten att bevara skrifterna ligger,

1.   i fråga om periodiska skrifter på den som är utgivare här i landet,

2.   i fråga om andra skrifter på skriftens förläggare här i landet eller, om det inte finns någon sådan förläggare, på den som har låtit lämna ut skriften för spridning här.

En skrift som inte är periodisk behöver inte bevaras om endast enstaka exemplar av den har förts in i landet.

Radioprogram, filmer och ljudupptagningar

3 § Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att
varje program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radioprogram
som avses i 1 kap. 7 S andra stycket tryckfrihetsförordningen. Inspelningen
skall bevaras i minst sex månader från sändningen.

Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad vida-resändning av radioprogram genom trådnät.

4 § Den som här i landet skall utse utgivare för en film eller en ljudupptag­
ning är skyldig att bevara ett exemplar under ett år från det att filmen eller
upptagningen blev offentlig. Denna skyldighet gäller också sådana filmer
och ljudupptagningar som avses i 1 kap. 7 S andra stycket tryckfrihetsförord­
ningen. Skyldigheten gäller även för den som låter framställa en ljudupptag­
ning som sprids till allmänheten utan att en utgivare behöver utses.

Skyldighet att tillhandahålla exemplar och inspelningar

5   8 Justitiekanslern har rätt att utan kostnad få del av varje skrift, radio­program, film eller ljudupptagning som har bevarats enligt 1-4 SS. Han har också rätt att kostnadsfritt få en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i ett radioprogram. Det åligger polismyndigheten att på begäran biträda justitie­kanslern vid anmodan enligt denna paragraf.

6   8 Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot ho­nom i ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett sådant brott i programmet har rätt att hos den som driver sändningsverksamheten kostnadsfritt ta del av en inspelning av programmet. Den enskilde har också rätt att utan kostnad få en kopia av inspelningen eller en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i programmet. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte, om det är uppenbart att han inte berörs av programmet på ett sådant sätt att han kan vara målsägande.

Den skyldighet som avses i första stycket vilar i fråga om sådana radiotid­ningar som anges i 1 S första stycket 2 b) lagen (1981:508) om radiotidningar på ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan.

Första stycket skall tillämpas också på sådana ljudupptagningar som inne­håller en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som ges ut här i landet (kassettidningar). I fråga om sådana kassettidningar som avses i 4 kap. 1 § vilar skyldigheten att låta den enskilde ta del av en upptagning och få en utskrift på ägaren till den periodiska skrift soin utgör den huvudsakliga förlagan.


 


7 8    I närradiolagen (1982:459) finns ytterligare bestämmelser om skyldig-     Prop.

het att tillhandahålla inspelningar av radioprogram.                     1990/91-179

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptag­ningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.

8  8 Ett videogram som avses i 17 8 andra stycket lagen om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar skall anses ha lämnats ut för sprid­ning först när pliktexemplar har lämnats.

9  8 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som före­skrivs i 1-6 8S döms till böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet ringa, skall han inte dömas till ansvar.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för sådana brott som avses i första stycket.

6 kap. Om åtal och tvångsmedel

Medgivande till åtal

1 8 Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott som anges i 7 kap, 4 S I-10 eller 5 S
3 tryckfrihetsförordningen eller för motsvarande yttrandefrihetsbrott enligt
yttrandefrihetsgrundlagen får väckas endast om regeringen medger det.

Tagande i förvar

2 § I de fall som anges i 10 kap. 11 S andra stycket tryckfrihetsförordningen
och i motsvarande fall enligt 7 kap. 3 S yttrandefrihetsgrundlagen får en be­
fattningshavare av lägst fänriks grad ta en tryckt skrift, film eller ljudupptag­
ning i förvar.

7 kap. Om rätt domstol i tryckfrihetsmål och
yttrandefrihetsmål

18 De tingsrätter som med stöd av 12 kap. 1 S tryckfrihetsförordningen är behöriga att ta upp tryckfrihetsmål skall pröva tryckfrihetsmål och yttrande­frihetsmål i de fall där den ort som avses i 2 eller 3 8 ligger inom tingsrättens domkrets. Om den orten inte ligger inom domkretsen för en tingsrätt som är behörig att ta upp tryckfrihetsmål, skall målet prövas av den tingsrätt inom vars domkrets länsstyrelsen i det län där orten ligger har sitt säte.

2 8 Avgörande för var ett tryckfrihetsmål skall tas upp är i fråga om perio­
diska skrifter skriftens utgivningsort och i fråga om andra skrifter den ort där
den som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen är ansvarig för skriften har
sitt hemvist.

Om någon ort inte kan fastställas enligt första stycket, skall den ort där skriften har tryckts eller eljest mångfaldigats vara avgörande. Har skriften mångfaldigats utomlands, skall den ort vara avgörande där den som har låtit lämna ut skriften för spridning här i landet har sitt hemvist.

Om varken första eller andra stycket ger ledning, skall den ort där exem­plar av skriften anträffas vara avgörande.

3 8 Avgörande för var ett yttrandefrihetsmål skall tas upp är den ort var­
ifrån ett radioprogram har utgått för sändning eller där en film eller en ljud-


 


upptagning har lämnats ut för spridning eller där brottet på annat sätt har     Prop.
förövats.
                                                                                         1990/91:179

Gemensamma bestämmelser för mål om sanktioner mot meddelare och anskaffare

4   8 Om någon genom att lämna eller anskaffa en uppgift för offentliggö­rande har medverkat till ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott, skall ta­lan mot honom om ansvar för brott som avses i 7 kap. 3 S tryckfrihetsförord­ningen eller 5 kap. 3 S yttrandefrihetsgrundlagen tas upp av den tingsrätt som är rätt domstol i fråga om tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrottet. Den tingsrätt som är rätt domstol i fråga om ett tryckfrihets- eller yttrandefrihets­brott är också rätt domstol i fråga om åtal för brott som avses i 7 kap. 3 S andra stycket tryckfrihetsförordningen eller 5 kap. 3 8 andra stycket yttran­defrihetsgrundlagen varigenom den som är ansvarig för offentliggörandet har anskaffat den uppgift vars offentliggörande innefattar tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrottet.

5   8 Om talan grundas på att någon, i annat fall än det som anges i 4 8, har lämnat eller anskaffat uppgifter eller underrättelser för offentliggörande och därigenom gjort sig skyldig till brott som avses i 7 kap. 3 S tryckfrihetsförord­ningen eller 5 kap. 3 S yttrandefrihetsgrundlagen, skall målet prövas av den tingsrätt som skall ta upp tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål för den ort där uppgiftslämnaren har sitt hemvist.

Är det inte känt var uppgiftslämnaren eller anskaffaren har sitt hemvist eller saknar han hemvist i landet, skall målet prövas av den tingsrätt som skall ta upp tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål för den ort där han har lämnat eller anskaffat uppgiften eller där han har gripits eller annars uppe­håller sig.

Handläggning av olika mål i samma rättegång

6   8 Om mål som har samband med varandra på det sätt som anges i 4 S förekommer samtidigt vid en tingsrätt, skall målen handläggas i en rätte­gång. Det gäller dock inte om synnerliga skäl talar mot det.

7   8 Ett åtal som har samband med ett annat åtal som skall handläggas som tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål får väckas vid den tingsrätt som skall ta upp det sist nämnda åtalet, om det är lämpligt.

Ett vanligt brottmål får handläggas i samma rättegång som ett tryckfrihets­mål eller yttrandefrihetsmål i vilket talan förs om ansvar, om det på grund av samband mellan målen skulle skapa allvarliga olägenheter att de handlades i skilda rättegångar. Om huvudförhandling i rättegången hålls inför jury. skall dock andra mål än tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål prövas enbart av rätten.

8   8 Justitiekanslern får hos rätten begära att flera mål skall handläggas i samma rättegång enligt 7 S andra stycket. Den tilltalade i det av målen som inte är tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål skall få tillfälle att yttra sig i frågan. Framställningen prövas därefter av rätten. Rättens beslut får över­klagas särskilt. Har rätten avslagit framställningen, får dock endast justitie­kanslern föra talan mot beslutet.

9   8 Justitiekanslern är åklagare i mål som enligt 7 S andra stycket får hand­läggas i samma rättegång som ett tryckfrihetsmål eller ett yttrandefrihets­mål.


 


8 kap. Om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och       Prop.
yttrandefrihetsmål
                                           1990/91:179

1   8 Rätten får, även då det gäller allmänt åtal, under den förberedande be­handlingen av ett mål höra parter och andra samt besluta att avvisa målet.

2   8 I niål om ansvar på grund av tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott skall rätten utreda om den åtalade är ansvarig enligt 8 kap. tryckfrihetsför­ordningen eller 6 kap. yttrandefrihetsgrundlagen. Vidare skall rätten i mål om skadestånd på grund av sådana brott utreda om skadeståndsanspråket enligt 11 kap. tryckfrihetsförordningen eller 8 kap. yttrandefrihetsgrundla­gen kan riktas mot svaranden.

Om så erfordras skall rätten meddela beslut i de frågor som avses i första stycket.

3   8 För behandling av frågor som anges i 2 8 får huvudförhandling sättas ut.

4   8 Vid huvudförhandling för prövning av frågor som anges i 2 S eller då målet i något annat fall sätts ut till huvudförhandling utan att det i övrigt är berett för sådan förhandling, skall rätten bestå av tre lagfarna domare. Om det inträffar förfall för någon av dem sedan huvudförhandlingen har påbör­jats, är dock rätten domför med två lagfarna domare.

5   8 1 fråga om särskild talan mot ett beslut, varigenom rätten ogillat en in­vändning av en tilltalad att han inte är ansvarig enligt 8 kap. tryckfrihetsför­ordningen eller 6 kap, yttrandefrihetsgrundlagen, tillämpas vad som före­skrivs i rättegångsbalken om invändning om rättegångshinder.

6   8 Under den förberedande behandlingen av ett mål skall det bestämmas om jury skall medverka vid prövningen.

De åtgärder för juryns bildande som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, skall vidtas vid sammanträde med parterna inför rätten,

7 8 När målet är berett skall rätten sätta ut tid för huvudförhandling. Skall
jury inte medverka, sätts målet ut till huvudförhandling enligt vad som gäller
i allmänhet. Förs talan om ansvar eller konfiskation skall målet prövas i en­
lighet med vad som gäller för brottmål, I annat fall tillämpas vad som är före­
skrivet för tvistemål.

9 kap. Om huvudförhandling inför jury

1   8 Vid huvudförhandling inför jury skall rätten bestå av tre lagfarna do­mare. Om det inträffar förfall för någon av dem sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är dock rätten domför med två lagfarna domare.

2   8 Den soin har utsetts att tjänstgöra i juryn skall genom rättens försorg skriftligen kallas till huvudförhandlingen. I kallelsen skall anges den tid inom vilken anmälningar om laga förfall bör ha nått rätten. Kallelsen skall också innehålla en upplysning om det ansvar för kostnader som enligt 4 S andra stycket kan åläggas jurymannen om han uteblir utan laga förfall.

3   8    Om en juryman har styrkt laga förfall, skall en suppleant från samma


 


grupp av jurymän inkallas till tjänstgöring. Suppleanterna kallas i den ord-     Prop.

ning i vilken de har lottats ut till suppleanter.                                IQQfl/QI -179

Finner rätten att en juryman inte har styrkt laga förfall, skall jurymannen underrättas om det.

4 8 Uteblir en juryman från huvudförhandlingen, skall en suppleant tillkal­
las, om uppskov med målet därigenom kan undvikas.

Har den uteblivne inte laga förfall, skall han åläggas att ersätta staten och parterna de kostnader som hans försummelse orsakat om förhandlingen måste ställas in. Rätten får dock minska ersättningen till ett skäligt belopp.

5   8 När en fulltalig jury har samlats inför rätten, skall juryns medlemmar avlägga denna försäkran: "Jag NN lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag efter bästa förstånd skall besvara de frågor som framställs av rätten och aldrig röja vare sig vad som yttras under juryns överläggningar eller hur de enskilda medlemmarna röstar. Detta vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla."

6   8 Vid huvudförhandlingen får jurymännen med rättens tillstånd fram­ställa frågor till parter, vittnen, sakkunniga eller andra.

Vid fortsatt huvudförhandling skall juryn bestå av samma medlemmar som före avbrottet.

7 8 1 mål där talan grundas på ett påstående att ett tryckfrihets- eller yttran­
defrihetsbrott har begåtts skall rätten, sedan förhandlingen inför juryn blivit
slutförd, utan dröjsmål till juryn skriftligen framställa frågan om brott före­
ligger enligt den eller de bestämmelser som åklagaren eller målsäganden har
funnit tillämpliga.

Om talan grundas på ett påstående att flera brott har förövats, skall en särskild fråga framställas till juryn för varje brott. Om målets beskaffenhet eljest föranleder flera frågor, skall de framställas var för sig.

Innan frågorna till juryn slutligen avfattas, skall de parter som är närva­rande få tillfälle att yttra sig över dem.

10 kap. Om överläggning och dom m.m.

1 8 Juryn skall omedelbart utse en ordförande och överlägga i enrum om
den eller de frågor som rätten har framställt. Om det begärs av en juryman,
skall juryn under överläggningen sammanträda med rätten för att inhämta
upplysningar om vad som föreskrivs i lag. Juryn får inte i rättens närvaro
överlägga om sitt svar eller företa omröstning.

Juryn skall besvara de frågor som rätten har framställt med ja eller nej. Juryn får inte skiljas åt innan alla frågor har besvarats.

2 8 Juryn skall under sin överläggning ha tillgång till rättens protokoll och
de handlingar som har åberopats under huvudförhandlingen.

Juryns prövning skall grundas på vad som har kommit fram vid huvudför­handlingen inför juryn. Juryns svar skall skriftligen överlämnas till rätten,

3 8 Dom i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall meddelas senast på
rättens första arbetsdag efter det att juryns svar har överlämnats. Om det är
nödvändigt, får dock rätten besluta om anstånd för att besluta och avfatta
domen. Anståndet får vara högst en vecka.

Juryn behöver inte vara närvarande när domen avkunnas.                              10


 


4§    I mål där en målsägande har fört talan får rätten, om det finns skäl till     Prop. det, besluta att vardera parten skall stå för sina egna rättegångskostnader.      1000/91 -179 Ett sådant beslut får dock fattas endast om frågan om brott föreligger har prövats av en jury.

11 kap. övriga bestämmelser

1   8    Bestämmelser om ersättning till jurymän meddelas av regeringen.

2   8 I mål om skadestånd på grund av brott skall rättegångsbalkens regler för de fall där förlikning inte är tillåten gälla i fråga om föreläggande för par­terna att inställa sig och om verkan av parts utevaro.

3   8 I fråga om rättegången i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall rättegångsbalken tillämpas i den mån inte annat följer av tryckfrihetsförord­ningen, yttrandefrihetsgrundlagen eller bestämmelserna i denna lag.

4   8 1 tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall hovrätt bestå av fyra lag­farna domare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Genom lagen upphävs

1.  lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihets­mål,

2.  lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område,

3.  radioansvarighetslagen (1966:756),

4.  lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio,

5.  lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar,

6.  lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid prövning av talan som har väckts före ikraftträdandet och i fråga om radioprogram som har sänts och tystnads­plikter som har uppkommit dessförinnan.


11


 


2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 19 8 brottsbalken skall ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:179


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


16 kap. 19 8'

Allmänt åtal för brott som avses i 10 b och c M får såvitt avser filmer eller videogram väckas endast efter medgivande av statens biografbyrå.

Allmänt åtal för brott som avses i 10 c S får väckas endast efter medgi­vande av statens biografbyrå. Ifråga om brott som avses i 10 b § skall sta­tens biografbyrå yttra sig innan all­mänt åtal väcks såvitt avser filmer el­ler videogram.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


Senaste lydelse 1988:835.


12


 


3 Förslag till                                         Prop-

Lag om ändring i rättegångsbalken          1990/91:179

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 och 8 S§ samt 49 kap. 4 S rättegångsbal­ken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

36 kap. 5S'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 S eller 3 kap. 1 S sekretesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lag­rum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan till­stånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, kuratorer vid familjerådgivningsbyråer, som drivs av kom­muner, landstingskommuner, församlingar eller kyrkliga samfälligheter, och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutöv­ning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 S sekretesslagen inte får lämna uppgif­ter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.

Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än försva­rare skyldiga att vittna i mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt Den som har tystnadsplikt enligt

3 kap. 3 8 tryckfrihetsförordningen,     3 kap. 3 S tryckfrihetsförordningen 9§    radioansvarighetslagen    (1966:     eller 2 kap. 3 § yllrandefrihetsgrund-756), 1 § lagen (1982:460) om ansva-     lagen får höras som vittne om förhål-righet för närradio. 11 eller 16 § la-     landen   som  tystnadsplikten   avser gen (1982:521) om ansvarighet för     endast i den mån det föreskrivs i radio- och kassettidningar eller 2 § la-     nämnda paragrafer. gen (1985:1057) om ansvarighet för lokala   kabelsändningar   får   höras som   vittne  om  förhållanden  som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda para­grafer.

Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

8S-Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att, innan han infinner sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret

' Senaste lydelse 1988:257,

- Senaste lydelse 1983:497,                                                                                13


 


Föreslagen lydelse


Nuvarande lydelse


gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskapsböcker, anteck­ningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Om rätten enligt 3 kap. 3 8 5 tryckfrihetsförordningen, 9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) eller 11 § 5 lagen (1982: 521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar skall pröva om nå­gon, som är skyldig att hemlighålla en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne därom, skall rätten först, om inte särskilda skäl föranle­der annat, inhämta yttrande från det företag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.


Om rätten enligt 3 kap. 3 8 andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförord­ningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen skall pröva om någon, som är skyl­dig att hemlighålla uppgift som avses där, ändå får höras som vittne därom, skall rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat, in­hämta yttrande från det företag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.


Prop. 1990/91:179


49 kap. 4 8' Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om rät­ten

1.  avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande härom;

2.  ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rätte­gången;

3. förelagt en part eller någon an­nan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3 kap. 3 8 andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 ytlrandefri-hetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som av­ses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sannings­försäkran;

3. förelagt en part eller någon an­nan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller också enligt 3 kap. 38 5 tryckfrihetsförordningen, 9 § första stycket 5 radioansvarigheisla-gen (1966:756) eller 11 § 5 lagen (1982:521) om ansvarighet för radio-och kassettidningar funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under san-

ningsförsäkran;

4.  utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om an­svar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i råttegången vållad kostnad;

5.  utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till måls­ägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6.  utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.;

7.  avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag för­ordnat annan än part föreslagit;

8.  utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän rättshjälp; eller

9.  avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersätt­ning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i 1,


 Senaste lydelse 1985:415.


14


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop.

2, 3, 7, Seller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid     1990/91:179 sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller förord­nande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i andra stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för för­handling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje an­mälas senast en vecka från dagen för beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gäller dock vid prövning av talan som har väckts före ikraftträdandet och i fråga om tyst­nadsplikter som har uppkommit före ikraftträdandet.


15


 


4 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 8 konkurslagen (1987:672) skall ha föl­jande lydelse.


Prop.

1990/91:179


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


6 kap. 1 §

En gäldenär som är en fysisk per­son får inte under konkursen driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokför­ingslagen (1976:125). Verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 8 regeringsfor­men eller 1 kap. 1 8, 4 kap. I 8, 6 kap. 1 8 eller 13 kap. 5 § tryckfrihets­förordningen omfattas dock inte av förbudet.

En gäldenär som är en fysisk per­son får inte under konkursen driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokför­ingslagen (1976:125). Verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 S regeringsfor­men eller 1 kap. 1 8, 4 kap. 1 8, 6 kap. 1 8 eller 13 kap. 1 8 tryckfrihets­förordningen eller 1 kap. 1 §, 3 kap. 1, 2, eller 8 § eller 10 kap. I § yttrandefrihetsgrundlagen omfattas dock inte av förbudet. Om näringsförbud efter särskild prövning finns det bestämmelser i lagen (1986:436) om näringsförbud.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


16


 


5 Förslag till

Lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173)

Härigenom   föreskrivs  att   3,  9,   12  och   16  8S   kreditupplysningslagen (1973:1173)1 skall ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:179


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


Kreditupplysningsverksamhet får bedrivas endast efter tillstånd av datain­spektionen.

Tillstånd behövs ej för kreditupp­lysningsverksamhet, i den mån den bedrivs genom offentliggörande av kreditupplysning i tryckt skrift eller annan skrift som avses i / kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.

Personupplysning får ej lämnas ut, om det finns anledning anta att upplysningen kommer att användas av någon annan än den som på grund av ingånget eller ifrågasatt kreditavtal eller av liknande anled­ning har behov av upplysningen. Vad nu sagts gäller ej offentliggö­rande av personupplysning / tryckt skrift eller annan skrift som avses i / kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.


3 8

98


Tillstånd behövs ej för kreditupp­lysningsverksamhet, i den mån den bedrivs genom offentliggörande av kreditupplysning på sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen och ytlrandefrihetsgrundlagen.

Personupplysning får ej lämnas ut, om det finns anledning anta att upplysningen kommer att användas av någon annan än den som på grund av ingånget eller ifrågasatt kreditavtal eller av liknande anled­ning har behov av upplysningen. Vad nu sagts gäller ej offentliggö­rande av personupplysning pä så­dant sätt som avses i tryckfrihetsför­ordningen och yttrandefrihetsgrund­lagen.


 


12 8 Förekommer anledning till misstanke att en uppgift i kreditupplysning som lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller i register som används i kreditupplysningsverksamhet är oriktig eller missvisande, skall den som bedriver verksamheten utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utreda förhållandet.

Visar sig uppgiften vara oriktig el­ler missvisande, skall den, om den förekommer i register, rättas, kom­pletteras eller uteslutas ur registret. Har uppgiften tagits in i en kredit­upplysning som lämnats på annat sätt än genom tryckt skrift eller an­nan skrift som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen, skall rät­telse eller komplettering så snart det kan ske tillställas var och en som un­der den senaste tolvmånadersperio­den fått del av uppgiften. Har upp­giften under den senaste tolvmåna-


Visar sig uppgiften vara oriktig el­ler missvisande, skall den, om den förekommer i register, rättas, kom­pletteras eller uteslutas ur registret. Har uppgiften tagits in i en kredit­upplysning som lämnats på annat sätt än som avses i tryckfrihetsför­ordningen och yttrandefrihetsgrund­lagen, skall rättelse eller komplette­ring så snart det kan ske tillställas var och en som under den senaste tolvmånadersperioden fått del av uppgiften. Har uppgiften under den senaste tolvmånadersperioden läm-


 


' Lagen omtryckt 1981:737

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 179


17


Nu varande lydelse

dersperioden lämnats i periodisk skrift, skall rättelse eller komplette­ring så snart det kan ske införas i ett följande nummer av skriften. Vad som sägs i detta stycke gäller dock icke, om uppgiften uppenbarligen saknar betydelse för bedömningen av vederbörandes vederhäftighet i ekonomiskt hänseende.

Har en fråga om rättelse eller likn ning från den som uppgiften avser, sk huruvida sådan åtgärd vidtagits.


Föreslagen lydelse

näts i periodisk skrift eller i en kredit­upplysningsverksamhet som bedrivs genom återkommande offendiggö-randen enligt yttrandefrihetsgrund­lagen, skall rättelse eller komplette­ring så snart det kan ske införas i ett följande nummer av skriften eller motsvarande form av offentliggö­rande enligt ytlrandefrihetsgrundla­gen. Vad som sägs i detta stycke gäl­ler dock icke, om uppgiften uppen­barligen saknar betydelse för be­dömningen av vederbörandes veder­häftighet i ekonomiskt hänseende, mde åtgärd tagits upp efter framställ-all denne kostnadsfritt underrättas om


Prop. 1990/91:179


 


16 S

Datainspektionen har rätt att företa inspektion hos den som bedriver kre­ditupplysningsverksamhet och att ta del av samtliga handlingar som rör verk­samheten.

Den som bedriver kreditupplysningverksamhet skall lämna datainspektio­nen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär för sin till­syn.

Bedrivs kreditupplysningsverk­samhet genom utgivande av tryckt skrift eller annan skrift som avses i / kap. 5  tryckfrihetsförordningen, skall den som bedriver verksamhe­ten inom en vecka efter utgivandet kostnadsfritt tillställa datainspektio­nen ett exemplar av skriften.


Bedrivs kreditupplysningsverk­samhet genom offeiuliggörande av kreditupplysning på sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen skall den som bedriver verksamheten inom en vecka efter offentliggörandet .se till att datainspektionen kostnadsfritt får del av det som offentliggjorts.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


18


 


6 Förslag till                                                  Prop.

Lag om ändring i lagen (1977:729) om            1990/91:179

patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att 1 och 17 SS lagen (1977:729) om patentbesvärsrät­ten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1§'
Patentbesvärsrätten prövar som
   Patentbesvärsrätten prövar som
förvaltningsdomstol överklagande
förvaltningsdomstol överklagande
av beslut av patent- och registre-
av beslut av patent- och registre­
ringsverket enligt vad som föreskrivs
    ringsverket enligt vad som föreskrivs
i patentlagen (1967:837) eller med
  i patentlagen (1967:837) eller med
stöd därav utfärdade bestämmelser
stöd därav utfärdade bestämmelser
samt i mönsterskyddslagen (1970:
  samt i mönsterskyddslagen (1970:
485), varumärkeslagen (1960:644),
     485), varumärkeslagen (1960:644),
namnlagen (1982:670) och lagen
namnlagen (1982:670) och lagen
(1977:1016) med vissa bestämmelser
  (1991:00) med vissa föreskrifter på
på tryckfrihetsförordningens om-
  tryckfrihetsförordningens och yttran-
råde.
                                            defrihetsgrundlagens områden.

I fråga om överklagande av ett   I fråga om överklagande av ett

slutligt beslut av patentbesvärsrät- slutligt beslut av patentbesvärsrät­
ten finns bestämmelser i patentlagen ten finns bestämmelser i patentlagen
(1967:837), mönsterskyddslagen (1967:837), mönsterskyddslagen
(1970:485), varumärkeslagen (1960: (1970:485), varumärkeslagen (1960:
644), namnlagen (1982:670) och la- 644), namnlagen (1982:670) och la­
gen (1977:1016) med vissa bestäm- gen (1991:00) med vissa föreskrifter
melser på tryckfrihetsförordningens på tryckfrihetsförordningens och ytt-
område.
                                       randefrihetsgrundlagens områden.

Ett beslut av patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, får överklagas en­dast i samband med överklagande av beslut i själva målet. Ett beslut får dock överklagas särskilt när rätten har

1.   ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning,

2.   avvisat ombud eller biträde,

3.   utdömt vite eller straff för underiåtenhet att iakttaga föreläggande eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försum­melse eller tredska,

4.   förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,

5.      utlåtit sig i annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller allmän rättshjälp.
Sådant särskilt överklagande som avses i andra stycket får göras av den

som beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslutet överklagas till regeringsrätten genom besvär. Därvid tillämpas bestämmelserna i 7 8 för­valtningsprocesslagen (1971:291) och i 35-37 8S samma lag om besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift

Senaste lydelse 1987:427
■ Senaste lydelse 1986:237.
                                                                             19


 


Nuvarande lvdel.se                     Föreslagen lydelse                     Prop.

om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten      1990/91:179 och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Denna lag träder i kraft den I januari 1992.


20


 


7 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. I S, 16 kap. 1 S samt rubriken till 16 kap, sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:179


 


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


 


1 kap. 1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verk­samhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sistnämnda hän­seende innefattar bestämmelserna begränsning i den i tryckfrihetsförord­ningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar.

Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt (sekre­tess).

Lagen innehåller även andra föreskrifter om allmänna handlingar.

1 denna lag finns också bestäm-      I denna lag finns också bestäm-


melser om begränsning av den rätt att lämna meddelande för offentlig­görande i tryckt eller därmed jäm­ställd skrift eller i radioprogram varom grundläggande bestämmelser ges i tryckfrihetsförordningen och radioansvarighetslagen (1966:756).

16 kap. Om ansvar på tryckfri­hetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt


melser om begränsning av den rätt att lämna meddelande för offentlig­görande i tryckt eller därmed jäm­ställd skrift eller i radioprogram, film, ljudupptagningar eller därmed jämställt medium varom grundläg­gande bestämmelser ges i tryckfri­hetsförordningen och yttrandefri­hetsgrundlagen.

16 kap. Om ansvar på tryckfri­hetsförordningens och yttrandefri­hetsgrundlagens områden för brott mot tystnadsplikt


 


Att friheten enligt 1 kap. 1 8 tryckfrihetsförordningen att med­dela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 8 första stycket 1 och 2,4 8 1-8 samt 5 S 1 och 3 samma förord­ning. De fall av uppsåtlig! åsidosät­tande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 S första stycket 3 och 5 8 2 tryckfrihetsför­ordningen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av


1 S


Att friheten enligt 1 kap. 1 8 tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § ytlrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 S första stycket 1 och 2, 4 S 1-8 samt 5 S 1 och 3 tryckfrihetsför­ordningen och av 5 kap. I § första stycket samt 3 § första stycket I och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnads­plikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 S första stycket 3 och 5 S 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 ytlrandefrihetsgrundlagen i


 


Laaen omtryckt 1989:713,


21


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse                     Prop.

övrigt är begränsad, är de där tyst-     1990/91:179 nadsplikten följer av


 


2. 3 kap. 3 8 tryckfrihetsförord­ningen, 9 a radioansvarighetslagen (1966:756), I S lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio, II eller 16 § lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar eller 2 § la­gen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar.


2. 3 kap. 3 8 tryckfrihetsförord­ningen eller 2 kap. 3 § yttrandefri­hetsgrundlagen.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Punkten 2 skall dock tillämpas i sin äldre lydelse i fråga om tystnadsplikter söm anges i den lydelsen.


T>


 


8 Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)

dels att 5 och 13 SS skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 16 8, av följande ly­delse.


Prop.

1990/91:179


 


Nuvarande lydelse

Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att sammanslut­ningen har anmält vem som har ut­setts till programutgivare enligt la­gen (1982:460) om ansvarighet för närradio.


58


Föreslagen lydelse

Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att sammanslut­ningen har anmält vem som har ut­setts till utgivare enligt yttrandefri­hetsgrundlagen.


138' Tillstånd att sända närradio får återkallas, om sammanslutningen

4.   bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 8,

5.   inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande må­nader eller

6.   inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.

 

1.  inte längre uppfyller kraven enligt 4 8,

2.  bryter mot beslut om sändningstid eller låter annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen,

3.  sänder program trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivaren enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio finns eller trots att anmälan om vem som är utsedd till programutgivare inte har gjorts,

4.  har sänt eU program som i en la-gakraftägande dom har befunnits in­nefatta ett yttrandefrihetsbron och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio,

5.  bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 8,

6.  inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande må­nader eller

7.  inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.

Innan dom som avses i första stycket 4 har vunnit laga kraft får närradionämnden återkalla tillstån­det interimistiskt.

När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om högst ett år inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd.

Om en domstol funnit att ett pro­gram i närradion innefattat ett yttran-defriheisbroit som innebär ett allvar­ligt missbruk av yttrandefriheten, får


16 8


Senaste lydelse 1985:597.


23


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop.

domstolen i domen återkalla sam- 1990/91:179 manslutningens tillstånd att sända. I ett sådant beslut får domstolen också bestämma en tid av högst ett år inom vilken sammanslutningen inte får ges nytt tillstånd. Domstolen får för­ordna atl beslutet skall gälla utan hin­der av all domen inte har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. 1 fråga om radioprogram som sänts före ikraftträdandet tillämpas de äldre bestämmelserna.


24


 


9 Förslag till                                                  Prop.

Lag om ändring i lagen (1986:436) om            1990/91:179

näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 6 8 lagen (1986:436) om näringsförbud skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6 8' Den som är underkastad näringsförbud får inte

1.  driva näringsverksamhet,

2.  vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag,

3.  vara stiftare av ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank eller ett försäkringsbolag,

4.  vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett bankaktie­bolag, en sparbank, ett försäkringsbolag, ett handelsbolag eller en ekono­misk förening eller en sådan ideell förening eller stiftelse som driver närings­verksamhet,

5.  vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktie­bolag eller ett försäkringsbolag,

6.  i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges vid 4,

7.  faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juri­disk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

8.  äga så många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett försäk­ringsaktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget över­stiger femtio procent.

Näringsförbud utgör inget hinder     Näringsförbud utgör inget hinder

mot att sådan verksamhet bedrivs mot att sådan verksamhet bedrivs
som innebär utövning av rättighet som innebär utövning av rättighet
som avses i 2 kap. 1 8 regeringsfor- som avses i 2 kap. 1 8 regeringsfor­
men eller I kap. 1 S, 4 kap. 1 8, men eller 1 kap. 1 8, 4 kap. 1 8,
6 kap. 1 § eller 13 kap. 5 § tryckfri- 6 kap. 1 8 eller 13 kap. 1 § tryckfri­
hetsförordningen,
                         hetsförordningen eller 1 kap. 1 §, 3

kap. 1, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § ytl­randefrihetsgrundlagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Senaste lydelse 1987:628,                                                                                    25


 


10 Förslag till                                                Prop.

Lag om ändring i lagen (1991:00) om privat    1990/91:179

arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

Härigenom föreskrivs att 1 8 lagen (1991:00) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

.   IS'

Denna lag gäller arbetsförmedling  Denna lag gäller arbetsförmedling

som bedrivs av annan än den offent-     som bedrivs av annan än den offent- ,
liga   arbetsförmedlingen   och   som     liga   arbetsförmedlingen   och   som
inte sker genom utgivande av skrift     inte sker på det sän som avses i tryck-
på  vilken  tryckfrihetsförordningen     frihetsförordningen e//er_yWran(/e/n-
är tillämplig.
                         hetsgrundlagen.

Med arbetsförmedling enligt lagen avses verksamhet som har till ändamål att skaffa arbete till arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare och som inte innebär uthyrning av arbetskraft enligt 2 8.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lydelse enligt prop. 1990/91:124,                                                                           26


 


11. Förslag till                                               Prop.

Lag om ändring i lagen (1986:3) om               1990/91:179

rundradiosändning av finländska televisionsprogram

Härigenom föreskrivs att 3 8 lagen (1986:3) om rundradiosändning av fin­ländska televisionsprogram skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

38
För sändningen gäller inte 6 och
   För     sändningen     gäller     inte

7 8§  radiolagen  (1966:755) och ej     6-18 8S radiolagen (1966:755). heller radioansvarighetslagen (1966:-756).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfa­rande i fråga om radioprogram som har sänts före ikraftträdandet.


27


 


Justitiedepartementet                             Prop.

1990/91:179 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 april 1991

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Hellström, Johansson, Lindqvist, Lönn­qvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen m.m.

1 Inledning

Enligt beslut av regeringen den 22 november 1990 har en proposition om yttrandefrihetsgrundlag m.m. överlämnats till riksdagen (prop. 1990/91:64). Propositionen innebär att en ny grundlag skall gälla till skydd för yttrandefri­heten i ljudradio, television, filmer, videogram och ljudupptagningar m.fl. moderna massmedier. Yttrandefrihetsgrundlagen bygger på de tryckfrihets­rättsliga grundsatserna, vilka i väsentliga hänseenden ligger till grund också för den nuvarande radiorättsliga lagstiftningen. Förslaget innebär även vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF), som skall fortsätta att gälla till skydd för det tryckta ordet, och regeringsformen (RF). Förslagen avses träda i kraft den 1 januari 1992.

Den nu omtalade propositionen innehåller endast förslag till ändringar i grundlag. I propositionen förutskickades att förslag till lagstiftning på lägre nivå skulle läggas fram under våren 1991 (prop. 1990/91:64 s. 23). Jag skall nu ta upp frågan om sådana förslag.

Till grund för propositionen i grundlagsärendet ligger det förslag som år 1984 avgavs av" yttrandefrihetsutredningen (YFU) i betänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten. Det förutsatte i likhet med propositionens förslag att vissa frågor skulle regleras genom vanlig lag. Yttrandefrihetsut­redningen överlämnade år 1986 betänkandet (Ds Ju 1986:4) Förslag om följdlagstiftning till en grundlagsreform angående yttrandefriheten.

Det betänkandet har remissbehandlats (med undantag för några delar som inte är aktuella nu). En förteckning över remissinstanserna bör fogas till pro­tokollet i detta ärende som bilaga 1. En sammanställning av remissyttran­dena har upprättats i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstift­ningsärendet (dnr 86-3477).

Yttrandefrihetsutredningens nyss nämnda betänkande med förslag om
följdlagstiftning och remissyttrandena över det utgör en grundval för mina
förslag i detta ärende. På samma sätt som i fråga om yttrandefrihetsgrundla­
gen aktualiserar emellertid den utveckling som har ägt rum efter det att be-
      28


 


tänkandet avgavs en del ytterligare frågor. Samtidigt är vissa andra av de för-     Prop. slag utredningen lade fram i betänkandet inte längre aktuella. Dit hör frågan     1990/91:179 om rätt att överklaga marknadsdomstolens beslut. Den frågan kan komma att övervägas i annat sammanhang.

Meddelarskyddskommittén avgav i mars 1990 betänkandet (SOU 1990:12) Meddelarrätt. Betänkandet ligger till grund för vissa delar av för­slagen i prop. 1990/91:64. Det gäller grundlagsföreskrifterna om tystnads­plikt för journalister m.fl. och källskyddet för skrifter som trycks utomlands. Vissa förslag till ändringar i vanlig lag som kommittén har lagt fram avser jag att behandla i detta ärende.

Hovrättslagmannen Lennart Groll har i en framställning till justitiedepar­tementet den 15 februari 1989 anfört att den nuvarande regleringen vållar osäkerhet om hur rätten skall vara sammansatt i yttrandefrihetsmål som prö­vas i hovrätt. Ett klarläggande genom lagstiftning är därför enligt hans me­ning önskvärt. Framställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Framställningen har remissbehandlats. Yttranden har inkommit från justi­tiekanslern (JK). Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, riksdagens ombudsmän (JO), domstolsverket, kabelnämnden, närradionämnden, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Svenska tidningsutgivareföreningen. Svenska journalistförbundet, Sveriges Radio Aktiebolag och Sveriges närradioförbund. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 89-506). Jag tar nu upp även denna fråga.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 mars 1991 att inhämta lagrådets yttrande över vissa lagförslag som upprättats inom justitiedepartementet. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3-

Lagrådet har yttrat sig över förslagen den 9 april 1991, Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4. Lagrådet har föreslagit en omformule­ring av 3 kap. 20 8 förslaget till lag med föreskrifter på tryckfrihetsförord­ningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. I övrigt har lagrådet läm­nat förslagen utan erinran. Som framgår av vad jag anför i det följande (spe­cialmotiveringen till 3 kap. 20 S förslaget till lag med föreskrifter på tryckfri­hetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden) kan jag ansluta mig till vad lagrådet har anfört. Därtill bör vissa redaktionella justeringar göras i de remitterade förslagen.

Jag disponerar min framställning i det följande så att jag först berör en del lagstiftningsfrågor i anslutning till yttrandefrihetsgrundlagen som inte tas upp i detta sammanhang (avsnitt 2.1). Därefter går jag in på utformningen av den nu aktuella följdlagstiftningen (avsnitt 2.2). Slutligen tar jag upp några speciella frågor, nämligen vissa rättegångsfrågor (avsnitt 2.3) och en fråga om utgångspunkten för beräkning av tiden för preskription av yttrandefri­hetsbrott i filmer (avsnitt 2.4).


29


 


2 Allmän motivering                              Prop.

1990/91:179 2.1 Utgångspunkter för följdlagstiftningen

I yttrandefrihetsgrundlagen liksom i tryckfrihetsförordningen är en av de bä­rande principerna att grundlagen är exklusiv i den meningen att den inom sitt tillämpningsområde uttömmande anger vilka begränsningar av yttrande­friheten som är förenliga med grundlagen. Också i likhet med sin äldre före­bild tillåter yttrandefrihetsgrundlagen att föreskrifter om sådana begräns­ningar meddelas på lägre konstitutionell nivå genom att den hänvisar till så­dan lagstiftning på vissa punkter.

Till en del rör det sig om föreskrifter som är nödvändiga men som har tett sig alltför detaljbetonade för att behöva finnas i grundlag samtidigt som de ofta måste vara tämligen utförliga. Till denna kategori hör i första hand när­mare bestämmelser om rättegången (jämför lagen /1949:164/ om rätte­gången i tryckfrihetsmål). I andra fall tillåter grundlagen att bestämmelser meddelas i annan lag utan att dessa bestämmelser behövs för att grundlagen skall kunna tillämpas. En viktig kategori av sådana bestämmelser är de som utgör den s.k. brottskatalogen och som motsvaras av olika ansvarsregler i brottsbalken.

På de olika punkter i yttrandefrihetsgrundlagen där det sålunda finns hän­visningar till regler i annan lagstiftning uppkommer frågan om vilken följd­lagstiftning som bör ske. Det kan också nu finnas föreskrifter som strider mot den nya grundlagen och som alltså måste upphävas eller anpassas till denna. Slutligen kan det finnas bestämmelser som blir överflödiga därför att de reglerar samma sak som föreskrifter i yttrandefrihetsgrundlagen.

Det kan alltså finnas många frågor som behöver tas upp som en konse­kvens av yttrandefrihetsgrundlagen. I en del fall föreligger det dock redan lämpliga bestämmelser, och något följdlagstiftningsbehov finns därför inte. I andra fall pågår det överväganden vars resultat bör avvaktas innan ställning tas till hur framtida regler bör vara utformade. Inte heller i de fallen är det aktuellt att behandla frågorna i detta sammanhang.

Jag avser att nu närmast redovisa de frågor som inte bör tas upp i detta lagstiftningsärende av skäl som jag nyss nämnt. Jag kommer därvid att följa den ordning i vilken yttrandefrihetsgrundlagens paragrafer hänvisar till andra bestämmelser.

Enligt 1 kap. 3 § andra stycket får genom lag meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder som skall visas offentligt. Sådana föreskrifter finns redan i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram. Dessa är förenliga med den nya grundlagen.

Radiolagens bestämmelse med förbud mot censur (8 §) är tillämplig också
på radio- och TV-sändningar som faller utanför yttrandefrihetsgrundlagens
tillämpningsområde och blir därför inte överflödig. Bestämmelsen föreslås
dock ändrad i prop, 1990/91:149. Även föreskrifterna i 3 8 radiolagen om rätt
att inneha mottagare m.m., i 5 S tredje stycket radiolagen om redaktionell
självständighet och i 5 a 8 första stycket radiolagen om rätt att vidaresända
rundradioprogram i trådnät kan fortsätta att gälla utan hinder av att de delvis
  3q


 


får motsvarigheter i 1 kap. 3 8 tredje stycket, 3 kap 1 8 och 3 kap. 4 8 yttran-     Prop. defrihetsgrundlagen.   Enligt   direktiven   till   radiolagsutredningen   (dir.     1990/91:179 1985:27) ingår det i utredningens uppgifter att se över radiolagstiftningen i systematiskt, terminologiskt och lagtekniskt hänseende. De frågor jag nu har pekat på bör därför anstå till det sammanhanget.

Tredje stycket i 1 kap. 6 § medger att det i lag föreskrivs om undantag från yttrandefrihetsgrundlagen i fråga om radio- och TV-program som huvudsak­ligen är avsedda att tas emot utomlands och sådana program som sänds ge­nom tråd men inte är avsedda för någon större allmänhet.

Den första frågan kommer att beröras i det följande (se specialmotive­ringen till 3 kap. 11 8). I ett större sammanhang blir den aktuell i samband med den lagstiftning rörande radioprogram som länkas upp till satelliter för vidare befordran till allmänheten som nu förbereds av radiolagsutredningen. Syftet med det lagförslaget är att göra det möjligt för Sverige att uppfylla de åtaganden som följer med en anslutning till den europeiska konventionen om gränsöverskridande television. Som framgått av min redogörelse för konventionen i grundlagsärendet (prop. 1990/91:64 s. 50 f.) medför detta att det i lagstiftningen kan komma att tas in bestämmelser om programmens in­nehåll i vissa hänseenden liksom föreskrifter om tillsynen av att bestämmel­serna efterlevs.

Frågan om lagstiftning för trådsändningar övervägs för närvarande av ra­diolagsutredningen (U 1985:05), varför jag inte tar upp den nu.

I / kap. 12 § första stycket hänvisas till bestämmelserna i 1 kap. 8 och 9 SS TF som medger att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om upphovsmäns rättigheter, annonser om alkohol eller tobak, kreditupplysningsverksamhet och tillvägagångssätt för anskaffande av uppgifter. Den nya grundlagen med­för inte något behov av att ändra nuvarande föreskrifter i dessa ämnen.

Andra stycket i samma paragraf uWåter att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam m.m. i radio- och TV-program. Frågan om i vilken utsträckning reklam m.m. skall få förekomma i radio och TV har behandlats i en parlamentarisk beredningsgrupp inom utbildningsde­partementet. Förslag till lagstiftning om sådan reklam m.m. har nyligen lagts fram i prop. 1990/91:149. Det saknas därför anledning att här gå in på denna fråga.

Enligt 3 kap. 1 § hindrar inte den principiella rätten att sända radio- och TV-program genom tråd att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om skyl­dighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upp­lysning eller om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp. Min uppfattning är att de nu berörda frågorna bör anstå, och jag skall strax moti­vera detta.

Innan dess vill jag dock nämna att nuvarande lagstiftning om lokala kabel­sändningar bygger på ett system med tillståndskrav som inte är förenligt med den nya grundlagen. Frågan om nya regler om trådsändningar behandlas för närvarande av radiolagsutredningen vars förslag väntas under denna vår. Jag går därför inte in på detta anpassningsproblem.

1 frågan om skyldighet att upplåta utrymme för sändningar (s.k. must     31


 


carry) lämnar grundlagen utrymme för lagstiftning bl.a. om plikt för nätinne-     Prop.

havare att genom avtal upplåta sådant utrymme till den som önskar begagna     1990/91:179

nätet. I grundlagsärendet anfördes som ett led i de allmänna övervägandena

om möjligheterna att föreskriva etableringsfrihet för trådsändningar att en

föreskrift om skyldighet för innehavare av kabelnät att upplåta tillgängligt

utrymme åt den som begär det skulle undanröja en invändning mot tanken

på etableringsfrihet (prop. 1990/91:64 s. 88). En sådan föreskrift skulle enligt

vad som anfördes ha till ändamål att säkerställa tillgång till trådnäten för

alla.

Samtidigt framhölls emellertid att en upplåtelseskyldighet inte skulle kunna vara utan begränsningar. Den borde inte kunna innebära en förplik­telse att öka sändningskapaciteten, om denna inte räckte till. Och den när­mare utformningen av de föreskrifter som skulle bli nödvändiga antogs bjuda på flera problem. De väntades komma att gälla t.ex. regleringen av prisfrågor, tvistlösning och sanktioner. Problemen kunde överväga förde­larna.

Föreskrifter om en upplåtelseskyldighet av det slag som diskuterades i grundlagsärendet är inte nödvändiga för att den nya grundlagsregleringen skall kunna tillämpas. Som framgått i grundlagsärendet skulle de tillgodose mediepolitiska hänsyn snarare än konstitutionella (jämför prop. 1990/91:64 s. 87).

Den nya lagstiftning om trådsändningar som nu förbereds av radiolagsut­redningen skall enligt direktiven utformas med hänsyn tagen till bl.a. de er­farenheter som vunnits i den praktiska tillämpningen av den ordning som har gällt hittills. Först om det skulle visa sig att utvecklingen på trådsändnings-området får konsekvenser som inte kan anses godtagbara från allmän syn­punkt finns det enligt min mening anledning att aktualisera frågan om lag­stiftning till skydd för möjligheterna för var och en att fä tillgång till trådnä­ten på det sätt som diskuterats i grundlagsärendet. Denna fråga bör alltså inte behandlas vidare i det nu aktuella lagstiftningsärendet. Även övriga frå­gor om skyldighet att befordra vissa program i trådnät bör behandlas i annan ordning. Dessa frågor kommer att aktualiseras av de förslag som radiolags­utredningen lägger fram.

Beträffande frågan om lagstiftning mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folk­grupp bygger avfattningen av grundlagsförslaget på den reglering som nu gäller enligt lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar (jämför prop. 1990/91:64 s. 115). Den nu gällande ordningen att prövning av frågor om sådana ingripanden skall göras av domstol med jury läggs fast i 3 kap. 5 S andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen.

Lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar innebär att fortsatt vida-
resändning av en programkanal från satellit får förbjudas i vissa fall. Det gäl­
ler om kanalen i viss närmare angiven omfattning har innehållit skildringar
av sexuellt våld eller tvång eller vissa andra särskilt grova våldsskildringar,
om kanalen har varit ensidigt inriktad på sändningar av pornografiska bilder
eller våldsskildringar i bild eller det vid upprepade tillfällen har förekommit
program med ett rasistiskt innehåll (11 S). Ett tillstånd till s.k. egensänd-
ningar kan återkallas på liknande grunder (12 S).
                                               32


 


Beslut om förbud och återkallelse enligt lagen om ansvarighet för lokala Prop. kabelsändningar får fattas endast om det med hänsyn till gärningarnas art 1990/91:179 och programkanalens karaktär och inriktning är godtagbart från yttrande-och informationsfrihetssynpunkt. Frågor om sådana beslut skall i övrigt be­dömas enligt samma grunder som gäller för bedömning av missbruk av tryck­friheten enligt 1 kap. 4 8 TF (13 8). Besluten skall komma till efter ett förfa­rande inför domstol med jury och på talan av justitiekanslern. Förfarandet är uppbyggt efter tryckfrihetsrättsligt mönster. Eftersom det inte rör sig om en straffrättslig process eller en tvist mellan enskilda är dock överensstäm­melsen inte fullständig.

En reglering av den typ som nu har beskrivits kan finnas även enligt yttran­defrihetsgrundlagen. Det finns därför inte anledning att gå närmare in i sak på föreskrifterna om förbud och återkallelse i lagen om ansvarighet för lo­kala kabelsändningar i det nu förevarande sammanhanget.

Om övriga delar av den lagen upphävs uppkommer emellertid frågan var de åsyftade reglerna bör placeras. En möjlighet är givetvis att de får sin plats tillsammans med de övriga föreskrifter som enligt vad jag förordar i detta ärende bör meddelas på TFs och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Det skulle innebära att de arbetades samman med de rättegångsregler som skall gälla för brottmål och tvistemål som skall handläggas i yttrandefrihetsrätts­liga former.

En annan lösning torde dock från lagsystematisk synpunkt ligga närmare till hands. Den skulle innebära att föreskrifterna fick sin plats i en ny lagreg­lering av trådsändningarna. En sådan förbereds nu av radiolagsutredningen. Frågan bör därför bedömas först när resultatet av utredningens arbete före­ligger. Föreskrifterna om ingripanden mot trådsändningar utan samband med ansvarstalan bör alltså inte tas upp i det nu aktuella lagstiftningsären­det.

Enligt 3 kap. 2 § första stycket får rätten att sända radio- och TV-program på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.Andra stycket i paragrafen anger att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Radiola­gen innehåller föreskrifter om rätt att sända radio- och TV-program. Vissa ändringar av den lagen föreslås i den förut nämnda prop. 1990/91:149, bl.a i anslutning till yttrandefrihetsgrundlagen. Frågan om fördelningen av radio­frekvenser utreds av frekvensrättsutredningen (K 1990:02). Jag går därför inte in på de frågor som aktualiseras av de nu behandlade grundlagsbestäm­melserna.

Av 3 kap. 2 § tredje stycket följer att närmare föreskrifter om möjlighet för sammanslutningar att få tillstånd att sända radioprogram i lokala radiosänd­ningar meddelas i lag. Utredningen (U 1988:07) om vissa närradiofrågor har lagt fram förslag till ändringar i närradiolagstiftningen. Remissbehandlingen av förslagen har nyligen avslutats, och jag saknar anledning att nu ta upp frågan om denna lagstiftnings framtida utformning i sak i annan mån än som beror på nästa grundlagsparagraf som jag behandlar.

IJ kap. 5 § första stycket slås fast att frågor om rätt att sända radioprogram
skall kunna prövas av domstol eller av en nämnd, vars sammansättning är
       33

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 179


bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Prop. Prövningen av beslut av regeringen skall göras av domstol och behöver en- 1990/91:179 dast avse beslutets laglighet. Enligt andra stycket skall en sådan fråga prövas av domstol under medverkan av jury enligt de närmare bestämmelser som meddelas i lag, om det gäller ett ingripande på grund av missbruk av yttran­defriheten och saken inte rör överträdelse av sådana föreskrifter eller villkor i fråga om kommersiell reklam m.m. som avses i I kap. 12 8 andra stycket.

Grundlagens föreskrifter om tillgång till domstolsprövning kan bli av bety­delse i frågor av flera slag. Jag tar i det närmast följande upp deras betydelse i två hänseenden, nämligen i fråga om rätten att sända radioprogram genom träd och rätten att sända radioprogram på annat sätt i vissa fall. Jag kommer senare (avsnitt 2.3.2) att ta upp frågan om tillgång till domstolsprövning vad giiller närradiosändningar.

Såvitt gäller trådsändningar innebär som förut har framgått det medgi­vande till lagstiftning som framgår av 3 kap. I 8 andra stycket yttrandefri­hetsgrundlagen att frågor om skyldighet att lämna utrymme för vissa pro­gram kan uppkomma. Vidare kan frågor om ingripanden mot fortsatta tråd­sändningar med ett visst innehåll bli aktuella. Det gäller ursprungliga tråd­sändningar såväl som vidaresändningar av eterburna sändningar, t,ex. så­dana som förmedlas via satellit.

Kravet på tillstånd för trädsändningar kan som förut har framgått inte längre uppriitthållas när yttrandefrihetsgrundlagen har trätt i kraft. Den nu gällande regleringen är dock uppbyggd kring tillståndskravet. Föreskrifterna måste därför göras om. Det gäller såväl föreskrifterna om ingipanden mot fortsatta sändningar med en viss inriktning av utbudet som reglerna om skyl­dighet att bereda utrymme för vissa program i trådnäten.

Om ny lagstiftning om trådsändningar i de avseenden som yttrandefrihets­grundlagen medger antas av riksdagen måste den uppfylla kravet på tillgång till domstolsprövning enligt 3 kap, 5 S yttrandefrihetsgrundlagen. Denna fråga kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med en lagreglering av trådsändningarna.

Trådlösa radiosändningar kan äga rum bl.a. enligt lagen (1981:508) om ra­diotidningar. Tillstånd till sådana sändningar meddelas av taltidningsnämn­den (2 S förordningen /1981:512/ om radiotidningar). Nämnden kan också på administrativa grunder återkalla tillstånd (5 8 förordningen). Beslut om tillstånd får inte överklagas (6 S förordningen). Beslut om återkallelse får överklagas hos kammarrätten. om det har meddelats av en annan myndighet än regeringen (7 S andra stycket lagen om radiotidningar). Föreskrifter om taltidningsnämndens sanmiansättning finns i förordningen (1988:674) med instruktion för taltidningsnämnden.

Enligt det i prop. 1990/91:64 framlagda förslaget till lagom ändring i tryck­
frihetsförordningen (1 kap. 7 S ) kommer sådana sändningar som avses i la­
gen om radiotidningar att i stor utsträckning behandlas enligt TF som en bi­
laga till den tryckta skrift som utgör förlaga för sändningens innehåll, dvs.
för radiotidningen. I fråga om rätten att bedriva sändningar gäller emellertid
enligt förslaget 3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen. Därav följer att kravet på
tillgång till domstolsprövning i frågor om rätt att sända radioprogram blir
tillämpligt. Och för sådana radiotidningar som sammanställs ur flera förlagor
      34


 


gäller yttrandefrihetsgrundlagens föreskrifter om radioprogram i alla av-     Prop.
seenden.
                                                                                        1990/91:179

Det kan möjligen sättas i fråga om den ordning som enligt det nu anförda gäller i fråga om radiotidningarna fullt ut tillgodoser det krav på prövnings­möjligheter som gäller enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Såvitt avser beslut om återkallelse av tillstånd är kravet på tillgång till domstolsprövning visser­ligen uppfyllt genom möjligheten att överklaga taltidningsnämndens beslut till kammarrätten och den möjlighet att få till stånden prövning av regerings­beslut som framgår av lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvalt­ningsbeslut m.m.

Men när det gäller beslut i frågor om att meddela tillstånd finns för närva­rande inte någon möjlighet att överklaga. Visserligen är det möjligt att få en laglighetsprövning till stånd med stöd av lagen om rättsprövning. Kravet på tillgång till domstolsprövning kan emellertid knappast anses uppfyllt med detta. Det framgår av den slutliga utformningen av förslaget till yttrandefri­hetsgrundlag, som bygger på att en prövning enligt lagen om rättsprövning i dessa sammanhang i realiteten avser frågor där regeringen beslutar i första instans (se prop. 1990/91:64 s. 118, 211, 219). Frågan uppkommer alltså om den nuvarande ordningen kan bestå.

Om fullföljdsförbudet upphävs följer av allmänna rättsgrundsatser att be­slut i frågor om meddelande av tillstånd att sända radiotidningar kommer att kunna överklagas till regeringen. Möjligheten till överprövning av beslut enligt lagen om rättsprövning kommer då att gälla regeringens beslut. Kra­vet på tillgång till domstolsprövning blir därmed tillgodosett i enlighet med 3 kap. 5 8 första stycket andra meningen yttrandefrihetsgrundlagen eftersom prövningen av beslut av regeringen endast behöver avse beslutets laglighet. Mot den nu skisserade ordningen kan dock anföras att den strider mot strä­vandena att regeringen i möjligaste mån inte skall handlägga förvaltnings­ärenden.

Frågan hur möjligheten att få till stånd en överprövning av beslut av den art som nu är i fråga skall ordnas kräver på grund av det anförda vissa ytterli­gare överväganden som inte lämpligen kan göras i detta lagstiftningsärende. Chefen för utbildningsdepartementet kommer därför senare att för rege­ringen anmäla frågan om hur reglerna om överklagande av beslut i ärenden om rätt att sända radiotidningar bör utformas.

Den möjlighet som 3 kap. 6 och 9 §§ ger till föreskrifter i lag om skyldighet att lämna radio- och TV-program samt filmer och videogram till arkiv m.m. utnyttjas i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bild­upptagningar och i lagen om granskning och kontroll av filmer och video­gram. Dessa lagar behöver inte ändras med anledning av nu nämnda para­grafer.

Enligt 3 kap. 7 § och 12 § tredje stycket får föreskrifter i lag meddelas i syfte att förebygga spridning av kartor m.m. som innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar (jfr 6 kap. 2 S andra stycket TF). Sådana före­skrifter finns redan, och de behöver inte anpassas till den nya grundlagen.

Föreskrifter i lag som begränsar rätten att sprida filmer och andra upptag­
ningar får enligt 3 kap. 11 § och 12 § första stycket finnas. Vad som avses är
brottsbalkens bestämmelser om otillåten utlämning av film eller videogram
       35


 


(16 kap. 10 c S). otillåtet förfarande med pornografisk film (16 kap. II S)     Prop.

och förledande av imgdom (16 kap. 12 S), vilka inte behöver ändras med      1990/91:179

anledning av yttrandefrihetsgrundlagen.

I 3 kap. 12 § andra stycket tillåts kriminaliseringen av den som bryter mot föreskrifterna i lagen om kontroll och granskning av filmer och videogram. Den lagen behöver inte ändras i detta sammanhang. Detsamma gäller de föreskrifter i samma lag som enligt 3 kap. 14 § får avse anmälningsskyldighet för den som yrkesmiissigt siiljer eller hyr ut filmer och videogram.

Yttrandefrihetsbrotten enligt 5 kap. 1 §, undantagen från meddelar- och anskaffarfriheten enligt 5 kap. 3 § samt påföljdsbestämningen för yttrande­frihetsbrott enligt 5 kap. 4 $ regleras liksom i motsvarande fall i TF genom olika föreskrifter i brottsbalken och sekretesslagen, som inte bör ändras i detta sanunanhang. Detsamma gäller hänvisningarna i 5 kap. 6 § i fråga om siirskild rättsverkan vid olaga våldsskildring och 7 kap. 1 H beträffande på­följdsbortfall, angivelse och enskilt åtal samt åtalspreskription för olaga våldsskildring och bariipornografibrott.

Radionännidens verksamhet har fått grundlagsförankring i 7 kap. 4 §. Föreskrifterna härom behandlas i prop, 1990/91:149 och tas därför inte upp hiir. Jag har i det föregående berört frågan om föreskrifter för att upprätt­hälla efterlevnaden av sådan lagstiftning som kan komma att antas med stöd av 1 kap. 6 S tredje stycket.

I 7 kap. 5 § syftas på de bestämmelser i lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram som avser särskilt tillsynssystem för att motverka olaga våldsskildringar. Behov finns inte att här föreslå ändringar av dessa bestämmelser.

Allmänna bestämmelser om skadestånd skall enligt 8 kap. I§ andra stycket samt 3 och 4 !i§ vara tillämpliga. Anledning saknas att nu ändra dessa bestiimmelser. Detsamma gäller hänvisningarna i 10 kap. 2 § till lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet och i // kap. 1 $ till bestämmelserna i rättegångsbalken om resning m.m.

I grundlagspropositionen föreslås också ett nytt andra stycke i / kap. 7 § TF. Detta behandlar sädana förlagetrogna versioner av periodiska skrifter som sprids som radio- eller TV-program, filmer eller videogram eller ljud­upptagningar m.m. och som i princip jämställs med en bilaga till den perio­diska skriften i yttrandefrihetsrättsligt avseende. Lagrummet hänvisar till 3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen beträffande bestämmelserom rätt till sänd­ningar. Några särskilda nya eller ändrade regler på denna punkt bör inte fö­reslås i detta ärende i enlighet med vad som förut sagts om 3 kap. 1 och 2 SS yttrandefrihetsgrundlagen.


36


 


2.2 En sammanhållen följdförfattning


Prop. 1990/91:179


 


Mitt förslag: I en särskild lag samlas dels de föreskrifter som i detta ärende bör meddelas som en konsekvens av yttrandefrihetsgrundla­gen, dels motsvarande bestämmelser på det tryckfrihetsrättsliga om­rådet. Detta medför att lagen med vissa bestämmelser om rätte­gången i tryckfrihetsmål och 1977 års lag med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område ersätts av den nya lagen. Denna kommer vidare att innehålla motsvarigheter till föreskrifter i de radio­rättsliga ansvarighetslagarna i den utsträckning detta behövs. Dessa lagar kan därför upphävas.

VFUs förslag överenstämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna har anslutit sig till förslaget.

Skälen för mht förslag: Av de bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen som hänvisar till annan lagstiftning återstår att behandla dem i 3 kap, 6 S (delvis), 9 S (delvis) och 13 8, 4 kap. 1, 2, 4, 6 och 7 SS, 6 kap. 1 8, 7 kap. 1 S (delvis) och 3 8 samt 9 kap. 1 S. Vidare finns i det nya andra stycket i I kap. 7 S TF en hänvisning till annan lag i fråga om skyldighet att spela in eller bevara sådana tidningsversioner som avses där.

Det gäller här frågor av samma eller liknande slag som regleras i de två lagar som kompletterar tryckfrihetsförordningen, nämligen 1949 års lag med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område. I likhet med YFU ser jag det därför som naturligt att de föreskrifter som nu är aktuella till följd av yttrandefrihetsgrundlagen och de som redan finns i anslutning till tryckfrihetsförordningen samordnas i en enda lag. En viss regelförenkling uppnås härigenom.

När det gäller den nya lagens utformning anser jag det lämpligt att i möjli­gaste män följa YFUs förslag.

Mitt förslag innebär att förutom 1949 och 1977 års lagar även de nuva­rande radiorättsliga ansvarighetslagarna kan upphävas och att de motsvarig­heter till föreskrifter i dessa som bör finnas i vanlig lag tas in i den nya lagen. Det kan nämnas att vissa av dessa föreskrifter nyligen har föreslagits ändrade genom prop. 1990/91:94.

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag att i huvudsak följande frågor kommer att regleras i den nya lagen: ägare och utgivare av periodiska skrif­ter, utgivare av radio- och TV-program och av filmer, videogram och lju­dupptagningar, bevarande av exemplar och inspelningar, åtal och tvångsme­del samt rättegången i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål.


37


 


2.3 Vissa rättegångsfrågor m.m.

2.3.1 Hovrätts sammansättning i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål


Prop. 1990/91:179


Mitt förslag: Hovrätten skall i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål bestå av fyra juristdomare.


Skrivelsens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till förslaget. JK och Sveri­ges Radio Aktiebolag har dock anfört annan mening.

Bakgrunden till mitt förslag: I fråga om rättegången i tryckfrihetsmål gäl­ler vissa särskilda regler, I mål vari talan förs om ansvar skall frågan huruvida brott föreligger prövas av en jury, om inte parterna avstår från det. Reglerna omfattar även mål om enskilt anspråk. Den särskilda regleringen framgår av TF och lagen med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. Föreskrifterna tar sikte på handläggningen i första instans.

Denna ordning har i princip gällt sedan tillkomsten-av TF. Den har alltså tillkommit vid en tid då nämndemän förekom endast i underrätter.

Numera deltar nämndemän i hovrätten vid prövningen av brottmål. Hov­rättens sammansättning i ett tryckfrihetsmål blir därigenom beroende av om straffansvar yrkas eller om endast skadeståndstalan förs (2 kap. 4 S rätte­gångsbalken).

I det förra fallet skall hovrätten bestå av tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Om det i ett brottmål inte förekommer anledning att döma till svårare straff än böter, behöver nämndemän dock inte delta. Är det fråga om enbart en skadeståndstalan är hovrätten domför med fyra lagfarna domare.

I en skrivelse till justitiedepartementet den 15 februari 1989 har hovrätts­lagmannen Lennart Groll anfört att de föreskrifter som numera gäller för hovrätts sammansättning i skilda mål leder till olika resultat i fråga om tryck­frihetsmål beroende på vad talan går ut på och i vilken form den har prövats av tingsrätten.Enligt skrivelsen vållar den nuvarande ordningen osäkerhet i fråga om den sammansättning som skall väljas då hovrätt prövar yttrandefri­hetsmål. Ett klarläggande förklaras därför vara önskvärt.

Enligt skrivelsen kan det hävdas att tanken bakom jurysystemet varit att ansvarsfrågan i tryckfrihetsmål primärt skall prövas av en kvalificerad krets lekmän. Om juryn funnit skäl till fällande dom skall därefter en strikt juri­disk prövning ske genom ett juristkollegium. Överinstansernas prövning är begränsad till den ram som dragits upp genom juryprövningen. I skrivelsen anförs att det kan te sig främmande att en lekmannaprövning ånyo kommer in genom att nämndemän deltar i hovrättens avgörande. Skrivelsen utmyn­nar i förslaget att hovrätten i yttrandefrihetsmål, oberoende av om talan förs om ansvar och av målets beskaffenhet i övrigt, skall vara sammansatt av fyra juristdomare.

JK förklarar i sitt remissyttrande att han kan dela synpunkten att det kan te sig främmande att nämndemän deltar i hovrättens avgörande. De problem


38


 


som berörs i skrivelsen har emellertid enligt JK sin grund i de allmänna reg­lerna om hovrätts sammansättning, särskilt om medverkan av nämndemän. Att nu mönstra ut nämndemännen ur rättegången i yttrandefrihetsmålen kan enligt JK innebära ett ställningstagande till nämndemännens domarroll i hovrättsprocessen i brottmål över huvud taget. Det kan således enligt JK ifrågasättas om inte den genom skrivelsen väckta frågan borde få en mer all­sidig belysning. JKs yttrande innebär att han inte är beredd att för närva­rande tillstyrka det förslag som skrivelsen innehåller.

Sveriges Radio Aktiebolag har uttalat sig till förmån för en sammansätt­ning med tre juristdomare och två nämndemän vid hovrättens prövning av yttrandefrihetsmål i vilka talan förs om ansvar eller skadestånd. Enligt bola­gets mening främjas yttrandefrihetens intressen av atl lekmannavärderingar kan göra sig gällande även i hovrätten.

Skälen för mitt förslag: Till en början vill jag peka på att det utvidgade grundlagsskydd för yttrandefriheten som har föreslagits i prop. 1990/91:64 innebär att en jury kan komma att medverka i rättegången i första instans i fler fall än för närvarande. De nackdelar som enligt den förut nämnda skri­velsen är förenade med den nuvarande ordningen i frågan om hovrättens sammansättning i yttrandefrihetsmål kan alltså komma att accentueras.

Den syn på frågan om lekmannamedverkan i tryck- och yttrandefrihets-mål som kommer till uttryck i skrivelsen förtjänar också instämmande. Ef­tersom den särskilda rättegångsordningen för tryck- och yttrandefrihetsmål på ett radikalt sätt skiljer sig från vad som gäller för andra mål just i fråga om lekmännens medverkan behöver en ändring av reglerna om hovrätts sammansättning i sådana mål enligt min mening inte tillmätas någon princi­piell räckvidd såvitt gäller lekmäns medverkan i hovrätt i andra mål. Jag för­ordar därför att reglerna om hovrätts sammansättning i tryck- och yttrande­frihetsmål ändras i enlighet med vad som har föreslagits i skrivelsen så att endast lagfarna domare deltar i hovrättens prövning. Eftersom antalet lag­farna domare i tryckfrihetsmål i tingsrätt normalt är tre, bör i enlighet med de principer som ligger bakom rättegångsbalkens nuvarande regler för hov­rätts sammansättning antalet lagfarna domare i hovrätt bestämmas till fyra. Den nya ordningen bör komma till uttryck i den nya lag som jag föreslår i detta ärende.


Prop. 1990/91:179


2.3.2 Tillgång till domstolsprövning i frågor om rätten till närradiosändningar m.m.

Mitt förslag: Närradiolagen ändras så att beslut om återkallelse av till­stånd i vissa fall skall prövas av domstol i yttrandefrihetsrättslig ord­ning.


Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2.1 har jag berört föreskriften i 3 kap. 5 8 yttrandefrihetsgrundlagen om tillgång till domstolsprövning i frågor om rät­ten att sända radioprogram. Där har jag också berört vilken betydelse denna föreskrift får i fråga om trådsändningar och vissa eterburna sändningar. Jag tar nu upp frågan om grundlagsföreskriftens betydelse för den nu gällande


39


 


ordningen i fråga om eterburna sändningar i övrigt. Det blir därvid särskilt anledning att beröra närradioområdet.

I 3 kap. 2 S yttrandefrihetsgrundlagen medges att rätten att sända radio­program på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som innehåller före­skrifter om tillstånd och villkor för att sända. Vidare föreskrivs att det all­männa skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Enligt grund­lagen skall det också som jag redan förut har nämnt finnas ett utrymme i etern för lokala radiosändningar. Närmare föreskrifter om detta meddelas i lag.

Beträffande de trådlösa sändningarna krävs i dag tillstånd av regeringen för rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning (5 S första stycket radiolagen). Särskilda föreskrifter om rätt att överklaga regeringens beslut i sådana ärenden saknas för närvarande. Enligt lagen om rättspröv­ning av vissa förvaltningsbeslut kan dock regeringsrätten pröva om avgöran­det strider mot någon rättsregel. Några nya föreskrifter på denna punkt är därför inte nödvändiga för att göra det möjligt att anta yttrandefrihetsgrund­lagen (jämför prop. 1990/91:64 s. 118.211,219).

Frågor om tillstånd att sända närradio prövas av närradionämnden. Enligt 15 8 närradiolagen får nämndens beslut i frågor om tillstånd överklagas hos kammarrätten. Det gäller såväl tilldelning som återkallelse av tillstånd. Det finns alltså redan tillgång till domstolsprövning i frågor om rätt att sända pro­gram i närradio.

I den mån ingripanden grundas på missbruk av yttrandefriheten skall frå­gan emellertid enligt 3 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen prövas av domstol under medverkan av jury. Den nuvarande ordningen enligt närradiolagen innebär att frågan huruvida ett tillstånd att sända närradio skall återkallas efter en dom för yttrandefrihetsbrott prövas av närradionämnden. Denna ordning är inte förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen. Närradiolagen måste därför ändras så att frågan om återkallelse av tillstånd kommer att prö­vas av domstol i yttrandefrihetsrättslig ordning. Det är naturligt att den pröv­ningen sker i samband med prövningen av åtalet. En föreskrift av sådan in­nebörd bör tas in i närradiolagen som en ny 16 S.


Prop. 1990/91:179


2.3.3. Vittnesförhör med journalister m.fl.

Mitt förslag: En domstol är skyldig att före vittnesförhör med journa­lister m.fl. som har tystnadsplikt inhämta yttrande från det företag där vittnet har fått vetskap om en uppgift. Denna skyldighet utvidgas.


Meddelarskyddskommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har godtagit förslaget.

Skälen för milt förslag: 1 prop. 1990/91:64 har föreslagits vissa ändringar i föreskrifterna i 3 kap. 3 S TF om tystnadsplikt för journalister m.fl (se s. 99 ff). Förslaget till yttrandefrihetsgrundlag har motsvarande innebörd.

Propositionen i grundlagsärendet bygger i detta avseende på det förslag som lagts fram av meddelarskyddskommittén i betänkandet (SOU 1990:12)


40


 


Meddelarrätt. Det förslaget innebar även vissa ändringar i rättegångsbalken (RB).

Enligt 3 kap. 3 8 andra stycket 4 i den i prop. 1990/91:64 föreslagna lydel­sen av TF skall den tystnadsplikt som åvilar journalister m.fl. i fråga om vem som är författare eller uppgiftslämnare eller utgivare av en icke periodisk skrift inte gälla i den mån domstol, när det är fråga om dolda meddelanden i annonser m.m., vissa särskilt allvarliga brott mot rikets säkerhet som begåtts genom meddelande för publicering eller oriktigt utlämnande av hemliga handlingar, finner det erforderligt att uppgift lämnas vid förhandling huru­vida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen. Enligt punkten 5 i den föreslagna lydelsen av samma stycke skall tystnadsplikten inte heller gälla i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om identiteten lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Av 36 kap. 8 8 andra stycket RB framgår att rätten, om inte särskilda skäl föranleder annat, innan den tar ställning till om någon trots tystnadsplikten får höras som vittne i en fråga skall inhämta yttrande från det företag hos vilket den som skall höras har fått vetskap om en uppgift som han är skyldig att hålla hemlig enligt de föreskrifter om tystnadsplikt som gäller för journa­lister m.fl. i TF och de radiorättsliga ansvarighetslagarna. Detta gäller i dag vid förhör enligt 3 kap. 3 8 5 TF och motsvarande föreskrifter i de radiorätts­liga ansvarighetslagarna. Meddelarskyddskommitténs förslag innebär att skyldigheten skall utsträckas till att gälla även vid förhör enligt 3 kap. 3 8 4 TF och motsvarande övriga lagrum.

Meddelarskyddskommitténs förslag har inte mött någon gensaga vid re­missbehandlingen. Även jag anser att förslaget bör genomföras (jämför prop. 1990/91:64 s. 103). Ändringen i RB bör utformas under beaktande av att de radiorättsliga ansvarighetslagarna nu föreslås bli upphävda.


Prop. 1990/91:179


2.4 Preskription i fråga om filmer m.m.

Mitt förslag: I den nya lagen införs en föreskrift som innebär att video­gram inte skall anses ha lämnats ut för spridning förrän de har lämnats in för registrering hos arkivet för ljud och bild.


Skälen för mitt förslag: Enligt 7 kap. 1 S första stycket yttrandefrihets­grundlagen skall bestämmelserna i 9 kap. 1-4 SS TF om tillsyn och åtal gälla också på det av yttrandefrihetsgrundlagen skyddade området.

I andra stycket av samma paragraf meddelas emellertid vissa föreskrifter om tid för väckande av allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott. Dessa skiljer sig delvis från vad som gäller enligt TF.

Beträffande filmer och ljudupptagningar är enligt bestämmelsen tiden ett år från det att upptagningen lämnades ut för spridning. Dock får i lag före­skrivas att filmer inte skall anses ha lämnats ut för spridning förrän de har lämnats för registrering hos en myndighet. Beträffande tiden för väckande


41


 


av talan i fråga om olaga våldsskildring och barnpornografibrott hänvisar     Prop.
grundlagsförslaget till vad som är föreskrivet i vanlig lag.
             1990/91:179

Den 1 januari 1991 trädde lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram i kraft. Ett viktigt ändamål med lagen är att komma till rätta med vissa oroande inslag på videogrammarknaden, framför allt utbudet av speku­lativa våldsskildringar. Det finns anledning att hoppas att verkningarna av den nya lagstiftningen skall visa sig ganska snart.

Ett sätt att bidra till det skulle kunna vara att nu införa sådan lagstiftning om utgångspunkten för preskriptionstiden i fråga om filmer och videogram som enligt det nyss anförda får förekomma enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Det skulle kunna ske genom en bestämmelse i den nya lag jag föreslår i detta ärende. Jag förordar att en sådan bestämmelse införs.

2.5 Kostnader

En följd av den nya yttrandefrihetsrättsliga ordningen blir att ytterligare frå­gor skall prövas i den rättegångsform som i dag gäller för tryckfrihetsmål och mål på det radiorättsliga området, dvs. med tillgång till jury. Det gäller främst åtal för brott i filmer, videogram m.m. och ljudupptagningar, men även brott i vissa ljudradio- och televisionsprogram etc. Sådana mål prövas i dag i de former som är föreskrivna för brottmål eller tvistemål i allmänhet. Den nya rättegångsordningen torde inte komma att påverka resursbehovet för domstolarna.

Den nya regleringen innebär vidare att JK får något utökade uppgifter eftersom JK kommer att vara åklagare i fler mål än i dag. Detta bör kunna komma till stånd genom omfördelning inom ramen för eljest tilldelade resur­ser.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprät­tats förslag till

1.   lag med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri­hetsgrundlagens områden

2.   lag om ändring i brottsbalken

3.   lag om ändring i rättegångsbalken

4.   lag om ändring i konkurslagen (1986:672)

5.   lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

6.   lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

7.   lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

8.   lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

9.   lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

 

10.  lagom ändring i lagen (1991:00) om privat arbetsförmedling och uthyr­ning av arbetskraft

11.  lag om ändring i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

Förslagen under 1-10 har granskats av lagrådet.


42


 


Lagförslaget under 8 har upprättats efter samråd med chefen för utbild- Prop. ningsdepartementet, förslaget under 10 efter samråd med chefen för arbets- 1990/91:179 marknadsdepartementet, förslaget under 6 efter samråd med chefen för in­dustridepartementet och förslaget under 9 efter samråd med chefen för civil­departementet. Riksdagen har den 28 mars 1991 antagit ett i prop. 1990/91:100 bil. 10 (utbildningsdepartementet) framlagt förslag om lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska tele­visionsprogram. Med anledning därav har lagförslaget under 11 upprättats. Förslaget har upprättats efter samråd med chefen för utbildningsdeparte­mentet.

4. Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Den sammanhållna lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har redigerats i elva kapitel, varav 1 kap. upptar inledande bestämmelser, 2 kap. föreskrifter om ägare och utgi­vare av periodiska skrifter m.m., 3 kap. föreskrifter om utgivare av radiopro­gram m.m., 4 kap. föreskrifter om utgivare av filmer och ljudupptagningar, 5 kap. föreskrifterom bevarande av exemplar och inspelningar m.m., 6 kap. föreskrifter om åtal och tvångsmedel, 7 kap. föreskrifter om rätt domstol i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål. 8 kap. föreskrifterom förberedande behandling av tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål, 9 kap, föreskrifter om huvudförhandling inför jury, 10 kap. föreskrifter om överläggning och dom m.m. samt II kap. övriga bestämmelser om rättegången mm.

Föreskrifterna i 2-6 kap. har ordnats under särskilda rubriker för de olika nu förekommande medieformer som skyddas av den föreslagna yttrandefri­hetsgrundlagen. Systematiken betingas av två skäl. Dels syftar lagen i allt väsentligt inte till några materiella ändringar av vad som gäller i dag för de olika medierna. Föreskrifterna kommer därför att skilja sig något åt beträf­fande de olika medieformerna. Dels vinner följdlagstiftningen i överskådlig­het genom att varje medieform behandlas för sig under en rubrik.

Lagens rubrik ansluter till den nuvarande lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område. Innehållet är dock betydligt mera om­fattande än i den lagen.

1 kap. Inledande bestämmelser

IS

Paragrafen anger lagens innehåll och disposition.


43


 


28

Första stycket har förts över från 1 8 lagen med vissa bestämmelser på tryck-     1990/91:1 /9 frihetsförordningens område (1977 års lag) utan sakliga ändringar.

Andra stycket ansluter till yttrandefrihetsgrundlagens uttryckssätt. Det sätt på vilket uttrycken radioprogram, filmer och ljudupptagningar används i yttrandefrihetsgrundlagen framgår av 1 kap. 1 8 tredje stycket, 6 S första och andra styckena samt 9 och 10 8S i grundlagen.

2 kap. Om ägare och utgivare av periodiska skrifter m.m.

Ägare av periodiska skrifter

IS

Paragrafen motsvarar 6 S första meningen i 1977 års lag. Den innefattar ett sådant medgivande för utlänningar att vara ägare som får förekomma enligt 5 kap. 1 8 andra meningen TF.

Ulgivningsbevis för periodiska skrifter

2S

Paragrafen motsvarar 7 S första stycket i 1977 års lag.

38

Paragrafen motsvarar 7 8 andra stycket i 1977 års lag.

48

Paragrafen motsvarar 7 S tredje stycket i 1977 års lag.

58

Paragrafen motsvarar 8 S av 1977 års lag.

Behörighet alt vara utgivare

68

Paragrafen svarar mot 6 S andra meningen i 1977 års lag.

3 kap. Om utgivare av radioprogram m.m

Sändningar enligt radiolagen

IS

Paragrafen svarar i huvudsak mot 3 b S radioansvarighetslagen i dess lydelse enligt prop. 1990/91:94. Den ansluter till 4 kap. 2 S andra stycket tredje me­ningen yttrandefrihetsgrundlagen.

Prop.

44


 


2 §                                                                                                  Prop.

Paragrafen svarar mot 3 b 8 första stycket tredje meningen radioansvarig-      1990/91.1/9 hetslagen i dess lydelse enligt prop. 1990/91:94 och 4 S andra stycket samma lag. Den ansluter till 6 kap. 1 S andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen.

Sändningar i närradio

3 8

Paragrafen svarar mot 2 8 lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio. Den ansluter till 4 kap. I 8 yttrandefrihetsgrundlagen. Föreskrifterna i 2 8 lagen om ansvarighet för närradio om villkoren för behörighet att vara utgivare och om utgivarens uppgift och befogenhet ersätts av 4 kap. 2 och 3 SS yttran­defrihetsgrundlagen. Att ställföreträdare för utgivaren får utses framgår av

4 kap. 5 S yttrandefrihetsgrundlagen. Detsamma gäller verkan för ställföre­
trädaren av att utgivarens uppdrag upphör.

48

Paragrafen motsvarar 3 8 lagen om ansvarighet för närradio. Befogenheten att utse en ställföreträdare tillkommer emellertid utgivaren och inte som nu den sammanslutning som avser att sända närradio. Denna ordning framgår av 4 kap. 5 8 yttrandefrihetsgrundlagen (jämför prop. 1990/91:64 s. 124).

5 8

Föreskriften är ny. Den har förebilder i 5 kap. 4 och 9 SS TF.

68

Paragrafen motsvarar 4 8 lagen om ansvarighet för närradio. Om inget annat tillkännages är den ordinarie utgivaren ansvarig (jämför prop. 1981/82:92 s. 14). Paragrafen anknyter till 3 kap. 2 S och 4 kap. 2 8 yttrandefrihetsgrundla­gen.

Sammanställda radiotidningar

78

I prop. 1990/91:64 har föreslagits en ändring i 1 kap. 7 S TF enligt vilken radioprogram, filmer och ljudupptagningar skall jämställas med en bilaga till en tryckt skrift i den utsträckning den i sådan form spridda versionen återger innehållet i skriften oförändrat samt anger hur innehållet har disponerats. Den föreslagna regeln innebär att förlagetrogna versioner av periodiska skrifter kan spridas även på annat sätt än i tryckt form utan att det får någon betydelse för vem som är ansvarig för innehållet.

En radiosändning som i enlighet med lagen om radiotidningar innehåller dels en version av en förlaga, dels en sammanställning av material ur samma förlaga och ur ytterligare en eller flera förlagor, av vilka versioner sänds som radiotidningar, är inte i sin helhet förlagetrogen i den bemärkelse som avses i förslaget till ändring i 1 kap. 7 S TF. Den del av en sådan radiotidning som

består av en sammanställning av innehållet i flera förlagor kommer att falla      45

under yttrandefrihetsgrundlagens föreskrifter om radioprogram.


 


I 7 S ges föreskrifter om anmälan av utgivare för sammanställda radiotid-     Prop. ningar och om utseende av ny utgivare när den ursprunglige utgivaren inte     1990/91:179 längre är behörig. Föreskrifterna svarar mot 17 S lagen (1982:521) om ansva­righet för radio- och kassettidningar. Föreskrifterna om villkor för att vara utgivare ersätts av 4 kap. 2 8 yttrandefrihetsgrundlagen och har därför inte förts över hit.

Ordningen i fråga om utgivare för sammanställda radiotidningar innebär att utgivaren av förlagan är ansvarig för den förlagetrogna delen av radiotid­ningen enligt 1 kap. 7 S andra stycket TF. Detta stämmer överens med vad som gäller i dag enligt 5 S lagen om ansvarighet för radio- och kassettid­ningar. Ingenting hindrar att den som är utgivare av den förlagetrogna delen utses till utgivare också av sammanställningen (jämför prop. 1984/85:167 s. 19).

Paragrafen motsvarar de delar av innehållet i 18 S lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar som inte ersätts av föreskrifterna i 4 kap. yttran­defrihetsgrundlagen.

98

Paragrafen är ny. Föreskriften innebär att kraven på en anmälan blir de­samma som efter förebild från TF föreslås i fråga om närradio (jämför 5 8).

10 8

Paragrafen motsvarar 20 S första stycket andra meningen lagen om ansvarig­het för radio- och kassettidningar. I likhet med vad som föreslås gälla i fråga om närradion innebär föreskriften att den ordinarie utgivaren blir ansvarig om ingenting annat sägs (jämför 6 5).

Andra trådlösa sändningar av radioprogram

IIS

Paragrafen rör sådana radioprogram som avses i 1 kap, 6 8 andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Genom hänvisningen till 1 och 2 8S görs före­skrifterna om register över utgivare och program samt förutsättningarna för undantag från utgivarens ansvarighet vid direktsändningar tillämpliga på programsändningar av det slag som avses i paragrafen. I samband med att sådan ny lagstiftning antas som behövs för att Sverige skall kunna ansluta sig till den europeiska konventionen om gränsöverskridande television kan det bli anledning att överväga om den ordning som föreslås i paragrafen behöver ändras i något avseende.

I andra stycket undantas program som sänds av andra än svenska pro­
gramföretag och inte är avsedda att tas emot i Sverige. Möjligheten att be­
gränsa grundlagens tillämplighet på detta sätt framgår av 1 kap. 6 S tredje
stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Innebörden av undantaget blir i prakti­
ken att utländska programföretag som genomför tillfälliga utsändningar från
Sverige inte faller under det yttrandefrihetsrättsliga ansvarighetssystemet
        46


 


och inte behöver underkasta sig kravet att utse och anmäla en utgivare enligt     Prop.
svenska föreskrifter.
                                                                      1990/91:179

Andra trådsändningar än vidaresändningar, m.m.

I lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar används uttrycket "egensänd-ningar" för att beteckna sådana sändningar som inte innebär blott en samti­dig och oförändrad återutsändning av en sändning som ursprungligen har ut­gått från en källa utanför trådnätet. Egensändningarna är med andra ord sändningar som inleds i trådnätet och förmedlas till mottagarna genom detta.

Lagen om lokala kabelsändningar kommer inte att kunna bestå efter det att yttrandefrihetsgrundlagen har trätt i kraft. Ett förslag om ny lagstiftning rörande trådsändningar förbereds nu av radiolagsutredningen. I det sam­manhanget torde det bli anledning att ompröva den begreppsbildning som hittills har legat till grund för lagstiftningen om trådsändningar. I denna lag används uttrycket ursprungliga trådsändningar för att beteckna egensänd­ningarna.

12        8

Den som har tillstånd till trådlösa sändningar av program i ljudradio, televi­sion etc i former som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen kan givetvis be­gagna den i 3 kap. 1 S grundlagen fastlagda friheten att sända radioprogram genom tråd till att distribuera sina program även på det sättet. Om så sker kommer enligt denna paragraf samma regler att gälla i fråga om skyldigheten att utse och anmäla utgivare m.m. som beträffande den trådlösa sändningen.

13        8

Paragrafen motsvarar såvitt gäller andra ursprungliga trådsändningar än de som avses i 12 8 vad som enligt 3 8 och 7 8 andra och tredje styckena skall gälla för närradion och de sammanställda radiotidningarna,

14        S

Paragrafen motsvarar vad som skall gälla för närradion enligt 4 S och för de sammanställda radiotidningarna enligt 8 8,

15        8

Paragrafen motsvarar vad som skall gälla för närradion enligt 5 8 och för de sammanställda radiolidningarna enligt 9 8.

16        8

Paragrafen inotsvarar vad som skall gälla för närradion enligt 6 8-

17        8

Enligt 6 kap. 1 S andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen får i fråga om di­
rektsända program som faller under grundlagens fullständiga skydd i lag
föreskrivas att den som framträder i programmet skall ansvara för sina ytt-
      47


 


randen själv. En sådan föreskrift finns i dag i 4 S andra stycket radioansvarig-     Prop. hetslagen. Den paragrafen motsvaras i den nu föreslagna lagen av 3 kap. 2 S.     1990/91:179 Genom 17 8 öppnas en motsvarande möjlighet även i fråga om ursprungliga trådsändningar.

18      S

Enligt 1 kap. 9 8 yttrandefrihetsgrundlagen skall grundlagens föreskrifter om radioprogram tillämpas också när upplysningar med hjälp av elektromagne­tiska vågor på begäran tillhandahålls allmänheten direkt ur ett register med upptagningar för automatisk databehandling. Detta gäller om sådan verk­samhet bedrivs från redaktioner eller under jämförliga förhållanden och un­der förutsättning att den mottagande inte kan ändra innehållet i registret. Grundlagsbestämmelsen innebär att användningen av videotex och liknande medier i massmediala former ges ett konstitutionellt skydd som bygger på det tryckfrihetsrättsliga mönstret. Av 18 S följer att befogenheten att utse utgivare och skyldigheten att anmäla och lämna uppgift om utgivaren i fråga om sådan verksamhet blir densamma som beträffande ursprungliga tråd­sändningar. Det gäller även föreskrifterna om ställföreträdare.

Gemensamma bestämmelser

19      8

1  fråga om radioprogram innebär paragrafen att ett medgivande för utlän­ningar att vara utgivare lämnas. Detta stämmer överens med vad som enligt

2  kap. 1 8 skall gälla i fråga om tryckta skrifter. Utrymme för medgivandet lämnas i 4 kap. 2 8 yttrandefrihetsgrundlagen.

20      8

Paragrafen föreskriver straff för underlåtenhet att anteckna, anmäla eller lämna uppgift om utgivare eller ställföreträdare för radioprogram. Medgi­vande till strafföreskriften finns i 4 kap. 6 S andra stycket yttrandefrihets­grundlagen.

Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådet anfört.

4 kap. Om utgivare av filmer och ljudupptagningar

IS

1 4 kap. 7 S yttrandefrihetsgrundlagen föreslås att utgivare får utses för ljud­upptagningar. Enligt andra stycket av samma paragraf får i lag föreskrivas skyldighet att utse utgivare för vissa ljudupptagningar.

Enligt 17 S lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar skall det
finnas en utgivare för den del av en kassettidning som utgörs av en samman­
ställning av material ur två eller flera tryckta förlagor. Föreskriften har utan
saklig ändring förts över till 1 S med undantag för de delar som ersätts av
föreskrifter i yttrandefrihetsgrundlagen. Eftersom de sammanställda kas­
settidningarna faller under yttrandefrihetsgrundlagens föreskrifter om ljud­
upptagningar saknas utrymme för att förordna ställföreträdare för utgiva-
  48


 


ren (4 kap. 7 8 yttrandefrihetsgrundlagen). Vid behov får i stället en ny utgi-     Prop.

vare utses. Den praktiska skillnaden torde bli obetydlig.               1990/91:179

2§

Enligt 3 kap. 13 8 första stycket yttrandefrihetsgrundlagen skall sådana ex­emplar av filmer och ljudupptagningar, som framställs i landet och är av­sedda för spridning här, förses med tydliga uppgifter om vem som har låtit framställa filmen eller ljudupptagningen samt om när, var och av vem exem­plaren har framställts. Närmare bestämmelser om detta får enligt grundlags­föreskriften meddelas i lag.

I denna paragraf föreskrivs att skyldigheten att lämna uppgifterna skall fullgöras genom att de anges på varje exemplar. Uttrycket "anges på varje exemplar" täcker givetvis fall då märkningen finns på eller i själva filmen, videogrammet eller ljudupptagningen men även fall där den finns på kassett, etikett eller liknande. Det är däremot inte tillräckligt att märkningen finns på ett omslag eller något annat som lätt kan skiljas från filmen, videogram­met eller ljudupptagningen.

Omfattningen av skyldigheten framgår av grundlagsföreskriften. Den an­ger även vem som ansvarar för att skyldigheten iakttas (3 kap. 13 S andra stycket). Av hänvisningen i 10 kap. 1 S yttrandefrihetsgrundlagen följer att skyldigheten omfattar såväl svenska som utländska filmer och ljudupptag­ningar.

3§

Paragrafen svarar såvitt gäller filmer och ljudupptagningar mot vad som föreskrivs i 2 kap. 6 S om behörighet att vara utgivare för tryckta skrifter. Medgivande till föreskriften finns i 4 kap. 2 S första stycket yttrandefrihets­grundlagen.

5 kap. Om bevarande av exemplar och inspelningar m.m.

Tryckta skrifter

18

Paragrafen svarar mot delar av innehållet i 4 S första stycket i 1977 års lag.

28

Paragrafen svarar mot 4 S andra och tredje styckena i 1977 års lag.

Radioprogram, filmer och ljudupptagningar

3S

Paragrafen svarar mot delar av 10 8 radioansvarighetslagen i dess lydelse en­
ligt prop. 1990/91:94. Motsvarigheter finns också i 8 S lagen om ansvarighet
för närradio samt 13 och 23 SS lagen om ansvarighet för radio- och kassettid­
ningar och 9 S lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar.
I prop. 1990/91:64 har föreslagits en ändring av 1 kap. 7 S TFsom innebär
       49

4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 179


att förlagetrogna versioner av periodiska tryckta skrifter skall behandlas en-     Prop. ligt TF när de sprids i sådana former som annars skulle skyddas av yttrande-     1990/91:179 frihetsgrundlagen. Enligt den föreslagna lydelsen av TF får dock i lag före­skrivas om särskild skyldighet att spela in sädana program och bevara filmer och ljudupptagningar samt att tillhandahålla dessa.

Avfattningen av det föreslagna andra stycket av 1 kap. 7 S TF medger att skyldigheten att bevara och tillhandahålla exemplar och upptagningar i fråga om t.ex. radio- och kassettidningar föreskrivs i bestämmelser som gäller ra­dioprogram, filmer och ljudupptagningar i allmänhet. Av andra meningen i 3 S framgår uttryckligen att bestämmelsen gäller även sådana fall som avses i I kap. 7 S andra stycket TF.

1 andra stycket görs klart att första stycket inte innebär någon skyldighet för den som vidaresänder t.ex. satellitprogram att spela in programmen. Detta stämmer överens med vad som gäller i dag. Om den som svarar för den ursprungliga sändningen omfattas av lagen, gäller däremot skyldigheten i första stycket för denne,

4S

Skyldigheten att bevara filmer och ljudupptagningar gäller alla sådana som sprids till allmänheten. Bevarandetiden är densamma som för tryckta skrif­ter, ett år. Tiden svarar mot yttrandefrihetsgrundlagens huvudregel om tiden för att väcka allmänt åtal för innehållet i filmer och ljudupptagningar (7 kap. 1 8 andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen). Bevarandeskyldigheten vilar pä den som ;ir skyldig att utse utgivare, jämför 4 kap. 1 8 andra stycket och 7S tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen, alltså på den som låter fram­ställa filmen eller ljudupptagningen. Skyldigheten gäller även sådana ljud­upptagningar som inte behöver ha en utgivare. I fråga om sådana förlage­trogna radio- och kassettidningar m.m. som avses i det i prop, 1990/91:64 föreslagna nya andra stycket av I kap. 7 S TF har 4 S utformats på samma sätt som 3 5.

Skyldighet att tillhandahålla exemplar och inspelningar

5S

Paragrafen har sin motsvarighet i 4 8 1977 års lag, 10 S radioansvarighetsla­gen i dess lydelse enligt prop. 1990/91:94. 8 S lagen om ansvarighet för när­radio, 13 och 23 SS lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar samt 9 8 lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Såvitt gäller filmer och andra ljudupptagningar än kassettidningar saknar skyldigheten att låta justi­tiekanslern få del av ett exemplar motsvarighet i vad som gäller i dag. Para­grafens avfattning svarar mot den praxis som tillämpas i dag beträffande ra­dioprogram. Den innebär således att JK har rätt att erhålla en kopia av refe­rensbandet. Skyldigheten att låta JK få del av dokumentationen av ett radio­program innebär också att JK har rätt att få en utskrift av vad som har yttrats i programmet. Den skyldighet att biträda JK som enligt sista meningen åvilar polisen innebär inte någon befogenhet att använda tvångsmedel (jämför prop. 1977/78:62 s 83).


50


 


6 §                                                                                                 Prop.

Paragrafen har motsvarigheter i 10 8 radioansvarighetslagen i dess lydelse 1990/91.1/9 enligt prop. 1990/91:94, 8 S lagen om ansvarighet för närradio, 13 och 23 SS lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar samt 9 8 lagen om ansva­righet för lokala kabelsändningar. Innehållet har dock jämkats något, främst med tanke på behoven på närradioområdet. Det torde emellanåt vara enk­lare att tillhandahålla en bandkopia än en utskrift.

Skyldigheten att tillhandahålla en upptagning eller en utskrift vilar på den som driver sändningsverksamheten. I fråga om förlagetrogna radiotidningar är det ägaren till den periodiska skrift som utgör förlagan (jämför 13 8 lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar).

I andra stycket behandlas sammanställda radiotidningar. Föreskriften motsvarar vad som gäller nu enligt 23 8 första stycket lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar.

Enligt tredje stycket skall skyldighet att tillhandahålla dokumentexemplar gälla även i fråga om s.k. kassettidningar. Föreskriften motsvarar en del av innehållet i 13 och 23 SS lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar

7S

Paragrafen erinrar om skyldigheterna att leverera inspelningar av program i närradio till närradionämnden och pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar till arkivet för ljud och bild. Medgivanden till sådan lag­stiftning finns i 4 kap. 4 S TF och 3 kap. 9 8 yttrandefrihetsgrundlagen.

8 S

I fråga om denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt
2.4. Föreskriften kommer i enlighet med allmänna grundsatser att gälla en­
dast videogram som skall lämnas som pliktexemplar efter lagens ikraftträ­
dande.

98

Paragrafen motsvarar 5 8 i 1977 års lag, 9 S lagen om ansvarighet för när­radio, 15 S tredje och fjärde styckena lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar, 10 8 lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar samt

II  S radioansvarighetslagen i dess lydelse enligt prop. 1990/91:94. I enlighet
med YFUs förslag (2 kap. 37 8, Ds Ju 1986:4 s. 20) innebär paragrafen att
skyldigheten att dokumentera sändningar som sker med stöd av medgivande
enligt 5 8 radioiagen blir straffsanktionerad. Den i 5 S 1977 års lag före­
skrivna straffriheten för ringa fall saknar motsvarighet i de radiorättsliga för­
fattningarna men har i den nya lagen gjorts generellt tillämplig. I enlighet
med vad som anförts i prop. 1990/91:94 torde frågan när fullbordat brott fö­
religger få bedömas i enlighet med allmänna straffrättsliga grundsatser (a.
prop. s. 15 f).


51


 


6 kap. Ätal och tvångsmedel

Medgivande till åtal


Prop. 1990/91:179


Paragrafen motsvarar såvitt gäller tryckta skrifter 2 8 i 1977 års lag. Bestäm­melsen blir tillämplig även på yttrandefrihetsbrott enligt yttrandefrihets­grundlagen. Denna ordning motiveras av att det yttrandefrihetsrättsliga skyddet för de nyare medierna så långt möjligt bör följa det tryckfrihetsrätts­liga mönstret. Att i detta sammanhang - såsom förordats av JK - ta upp frå­gan huruvida kravet på tillstånd av regeringen för åtal för vissa tryckfrihets­brott bör vara kvar faller utanför de ramar som anges av syftet med det nu förevarande lagstiftningsärendet.

Tagande i förvar

2S

Paragrafen motsvarar såvitt giiller tryckta skrifter 3 S i 1977 års lag. Bestäm­melsen blir tilliiniplig iiven i fråga om beslag av filmer och ljudupptagningar (jämför 7 kap. 3 S yttrandefrihetsgrundlagen).

7 kap. Om rätt domstol i tryckfrihetsinål och yttrandefrihetsmål

l 9 kap. I S yttrandefrihetsgrundlagen föreskrivs att vad som sägs i 12 kap. tryckfrihetsförordningen om rättegången i tryckfrihetsmål skall gälla också i fråga om motsvarande mal som avser radioprogram, filmer och ljudupptag­ningar. Sädana mål beniimns i grundlagen yttrandefrihetsmål.

Enligt 12 kap. 1 S TF upptas tryckfrihetsmål av tingsrätt inom vars dom­krets länsstyrelse har sitt säte. Om det finns anledning till det får dock rege­ringen förordna att även andra tingsrätter skall vara behöriga att ta upp tryckfrihetsmål. Enligt kungörelsen (1971:7) om behörighet för vissa tings­rätter att upptaga tryckfrihetsmål får Eskilstuna. Norrköpings, Helsingborgs och Borås tingsrätter uppta tryckfrihetsmål.

Föreskriftenia i detta kapitel har till övervägande del överförts från lagen med vissa bestämmelserom rättegången i tryckfrihetsmål (rättegångslagen). De har hiir gjorts tilliimpliga även på yttrandefrihetsmål. Såvitt gäller de olika slag av radioprogram som förekommer nu svarar detta i sak mot vad som redan gäller (8 S andra stycket radioansvarighetslagen, 2 S andra stycket lagen om ansvarighet för närradio, 10 och 22 SS lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar. 2 S lagen om ansvarighet för lokala kabelsänd­ningar),

IS

Paragrafen behandlar behörigheten att ta upp tryckfrihetsmål och yttrande­
frihetsmål. Behörigheten skall liksom enliiit den hittillsvarande huvudregeln
       52


 


på tryckfrihetsrättens område för varje län tillkomma tingsrätten för resi- Prop. densstaden. Denna regel kommer alltså att gälla även andra grundlagsskyd- 1990/91:179 dade medier än tryckta skrifter. På det radiorättsliga området innebär detta en decentralisering i förhållande till den nuvarande ordningen, som innebiir att Stockholms tingsrätt i första hand är rätt domstol för mål från hela landet (8 S radioansvarighetslagen, 2 S första stycket lagen om ansvarighet för lo­kala kabelsändningar, 1 8 andra stycket lagen om ansvarighet för närradio).

Föreskriften begränsar sådan särskild behörighet som kan förekomma enligt förordning till domkretsen för den tingsrätt vars behörighet grundas på för­ordningen. Härigenom undanröjs en oklarhet i den nuvarande tryckfrihets­rättsliga regleringen som YFU pekat på (Ds Ju 1986:4 s. 111 f.. 114).

28

Paragrafen innehåller föreskrifter om grunderna för en tingsrätts behörighet i ett visst tryckfrihetsmål. Första stycket motsvarar 1 S första stycket rätte­gångslagen. Andra och tredje styckena motsvarar 1 8 andra stycket i samma lag.

3 8

Paragrafen innehåller föreskrifter om grunderna för en tingsrätts behörighet i ett visst yttrandefrihetsmål. Avgörande för vilken domstol som är behörig är enligt föreskriften var utsändningen av ett radioprogram har ägt rum eller var en film eller en ljudupptagning har lämnats ut för spridning eller brottet eljest har förövats. I den mån frågan om rätt domstol inte skulle vara själv­klar bestäms forum med ledning av de regler som finns i 19 kap. rättegångs­balken (jämför förslaget till 11 kap. 3 8). Såvitt gäller radioprogram torde domstolens behörighet normalt komma att bestämmas av var redaktionen för programverksamheten finns och låter sina sändningar distribueras till all­mänheten. 1 fråga om sammanställda radiotidningar och kassettidningar er­sätter föreskriften 22 8 lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar.

Gemensamma bestämmelser för mål om sanktioner mot meddelare och anskaffare

48

Paragrafen motsvarar 1 a 8 första stycket rättegångslagen.

5S

Paragrafen motsvarar 1 a 8 tredje stycket första och andra meningarna rätte­gångslagen.

Handläggning av olika mål i samma rättegång

6S

Paragrafen motsvarar 1 a S andra stycket rättegängslagen.


53


 


7 S                                                                                                  Prop.
Paragrafen motsvarar 1 b 8 första och andra styckena rättegångslagen.
      1990/91.1 /9

88

Paragrafen motsvarar 1 b 8 tredje stycket rättegångslagen.

98

Paragrafen motsvarar 1 b 8 fjärde stycket rättegångslagen.

8      kap. Om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och
yttrandefrihetsmål

IS

Paragrafen motsvarar 2 8 andra stycket första meningen och 13 S första stycket rättegångslagen.

28

Paragrafen motsvarar 2 8 första stycket och 13 S andra stycket första me­ningen rättegångslagen.

3S

Paragrafen motsvarar 2 8 andra stycket andra meningen första ledet rätte­gångslagen.

48

Paragrafen motsvarar 2 S andra stycket andra meningen andra ledet rätte­gångslagen. Reglerna om rättens sammansättning har dock ändrats i över­ensstämmelse med vad som gäller för huvudförhandling för avgörande av målet (jämför 9 kap. 1 S).

5 8

Paragrafen motsvarar 2 8 tredje stycket rättegångslagen.

68

Paragrafen motsvarar 3 8 första stycket och andra stycket första meningen rättegångslagen.

7S

Paragrafen motsvarar 3 S andra stycket andra meningen, tredje stycket och 13 8 andra stycket tredje meningen rättegångslagen.

9      kap. Om huvudförhandling inför jury

Paragrafen motsvarar 4 8 första stycket första meningen rättegångslagen,       54


 


2 S                                                                                                 Prop.

Paragrafen motsvarar de delar av 4 S förstastycket rättegångslagen som inte      1990/91.   /9 motsvaras av förslaget i 1 8.

38

Paragrafen motsvarar 4 S andra stycket rättegångslagen.

48

Paragrafen motsvarar 4 8 tredje stycket rättegångslagen.

58   ■

Paragrafen motsvarar 5 8 rättegångslagen. Lydelsen av jurymännens försäk­ran har moderniserats något,

68

Paragrafen motsvarar 6 S rättegångslagen.

78

Paragrafen motsvarar 7 S rättegångslagen.

10 kap. Om överläggning och dom m.m.

IS

Paragrafen motsvarar 88 rättegångslagen. YFU har föreslagit vissa änd­ringar i fråga om sättet för juryn att få upplysningar från rätten om vad som föreskrivs i lagen (3 kap. 28 och 29 88, 30 S tredje stycket i YFUs lagförslag. Ds Ju 1986:4 s. 29 f). Förslagen har fått ett blandat mottagande under remiss­behandlingen och har inte förts vidare.

28

Paragrafen motsvarar 9 8 rättegångslagen.

3S

Paragrafen motsvarar 11 8 rättegångslagen.

48

Paragrafen motsvarar 10 S rättegångslagen,

11     kap. Övriga bestämmelser

IS

Paragrafen motsvarar 12 S rättegångslagen.

28

Paragrafen motsvarar 13 S andra stycket andra meningen rättegångslagen.    55


 


3 S                                                                                                 Prop.

Paragrafen innebär inte någon ändring av vad som gäller enligt rättegångsla-      1990/91.1 /9 gen (jämför Ds Ju 1986:4 s, 57. 110).

4S

Beträffande motiven för denna paragraf hänvisas till den allmänna motive­ringen, avsnitt 2,3.1.

4.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16 kap.

19 8

Den nu gällande ordningen innebär att allmänt åtal för olaga våldsskildring i filmer och videogram inte får väckas utan medgivande av statens biograf­byrå. Detsamma gäller otillåten utlämning av film eller videogram. Denna ordning är inte längre lämplig när JK blir ensam åklagare i fråga om yttran­defrihetsbrott på grund av innehållet i filmer och videogram. Det torde emellertid ofta kunna vara av värde för JK att få del av biografbyråns upp­fattning innan han tar ställning i en åtalsfråga. Bestämmelsen har därför änd­rats. Den föreslagna lydelsen innebär att det blir en förutsättning för allmänt åtal för olaga våldsskildring i filmer och videogram att yttrande här inhäm­tats från statens biografbyrå.

Såvitt gäller otillåten utlämning av film eller videogram (16 kap. 10 c S brottsbalken) innebär yttrandefrihetsgrundlagen inte någon ändring av vad som gäller nu (3 kap. 11 S yttrandefrihetsgrundlagen). 1 första meningen har därför intagits en föreskrift som motsvarar innebörden av paragrafens nu gällande lydelse i detta avseende.

4.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

36 kap.

58

Ändringen i sjätte stycket följer av att de radiorättsliga ansvarighetslagarna ersätts av yttrandefrihetsgrundlagen.

88

Andra stycket har ändrats i enlighet med vad som följer av förslaget i prop. 1990/91:64 om ändring i 3 kap. 3 STFoch utformningen av 2 kap. 3 S yttran­defrihetsgrundlagen, som ersätter motsvarande föreskrifter i den radiorätts­liga ansvarighetslagstiftningen. Skyldigheten att inhämta yttrande har också utvidgats till att omfatta sådana fall som avses i 3 kap. 3 S andra stycket 4 i den i prop. 19909/91:64 föreslagna lydelsen och motsvarande fall enligt ytt-randefrihetsgrundjagen (jämför prop. 1990/91:64 s. 99, 103).


56


 


49 kap.                                                                                          Prop.

1990/91:179

48

Första stycket 3 har ändrats i enlighet med vad som följer av förslaget i prop. 1990/91: 64 om ändring i 3 kap. 3 STFoch utformningen av 2 kap. 3 8 yttran­defrihetsgrundlagen. Rätten att föra särskild talan harockså utvidgats till att omfatta sådana fall som avses i 3 kap. 3 8 andra stycket 4 i den i prop. 1990/91:64 föreslagna lydelsen och motsvarande fall enligt yttrandefrihets­grundlagen (jämför specialmotiveringen till förslaget om ändring i 36 kap. 8 8 rättegångsbalken).

4.4 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

6 kap.

IS

Av paragrafen följer i dag att näringsförbud inte omfattar näringsverksam­het som innebär utövning av grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Paragra­fen har utvidgats till att avse även sådana rättigheter som skyddas av yttran­defrihetsgrundlagen.

4.5 Förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen

Ändringarna i 3, 9, 12 och 16 SS följer av att yttrandefrihetsgrundlagen får samma ställning i förhållande till kreditupplysningslagen som TF har. Vidare har bestämmelserna omformulerats så att även de radioprogram m.m. som avses i det nya tillägget i I kap. 7 S tryckfrihetsförordningen kommer att om­fattas av dem. Propositionens lagförslag har justerats något i förhållande till lagrådsremissens. Enligt den nu gällande lydelsen av 12 S andra stycket skall en oriktig eller missvisande uppgift som lämnats i kreditupplysning genom att intas i en periodisk skrift rättas eller kompletteras i ett följande nummer av skriften, om det inte har gått mer än tolv månader sedan uppgiften lämna­des. En motsvarande skyldighet bör föreskrivas får sådana fall då kreditupp­lysningsverksamhet bedrivs genom återkommande offentliggöranden i for­mer som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen. Även om yttrandefrihets­grundlagen inte innehåller något begrepp som svarar mot vad som avses med periodiska skrifter i TF har det därför ansetts lämpligt att avfatta lagtexten i förevarande paragraf på ett sätt som tar fasta på det återkommande i publi­ceringsverksamheten för att ange hur skyldigheten att sprida rättelser och kompletteringar skall fullgöras i verksamhet av nu nämnt slag.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om
patentbesvärsrätten

Ändringarna i 1 och 17 SS är redaktionella,


57


 


4.7 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen          Prop.

1990/91:179 1 kap.

IS

Ändringen i fjärde stycket är redaktionell. Den betingas av att yttrandefri­hetsgrundlagen ersätter radioansvarighetslagen i vissa delar.

16 kap.

Rubriken har ändrats med anledning av yttrandefrihetsgrundlagens till­komst.

IS

Ändringarna är redaktionella. De betingas av att yttrandefrihetsgrundlagen tillkommer och ersätter de radiorättsliga ansvarighetsförfattningarna.

4.8 Förslaget till lag om ändring i närradiolagen

58

Ändringen är redaktionell. Den följer av att lagen om ansvarighet för när­radio upphävs och ersätts av yttrandefrihetsgrundlagen och den nya lagen med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets­grundlagens områden.

13 8

Beträffande förslagen till ändring i denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2. Ändringarna följer av att frågor om att på grund av missbruk av yttrandefriheten dra in tillstånd att sända närradio enligt den föreslagna nya 16 S skall avgöras av domstol,

16 8

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2. Förslaget har utformats med 20 8 lagen om ansvarighet för lokala ka­belsändningar som förebild.

4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen om näringsförbud

Ändringen i 6 8 följer av yttrandefrihetsgrundlagen (jämför förslaget till lag om ändring i konkurslagen, avsnitt 4.3).

4.10 Förslaget till lag om ändring i lagen om privat
arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

Ändringen i 1 5 följer av att yttrandefrihetsgrundlagen får samma ställning
som TF i förhållande till lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av
arbetskraft.
                                                                                    58


 


4.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:3) om Prop.

rundradiosändning av finländska televisionsprogram     1990/91:179

Ändringen i 3 8 följer av att radioansvarighetslagen upphävs. Förslaget har utformats med hänsyn tagen till de ändringar i radiolagen som har föreslagits i prop. 1990/91:149 och som enligt det förslaget skall börja gälla den 1 juli 1991. Av 1 kap. 7 8 yttrandefrihetsgrundlagen framgår att vidaresändningar i viktiga hänseenden är skyddade mot ingripanden.

5. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.  lag med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri­hetsgrundlagens områden

2.  lag om ändring i brottsbalken

3.  lag om ändring i rättegångsbalken

4.  lag om ändring i konkurslagen (1986:672)

5.  lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

6.  lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

7.  lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

8.  lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

9.  lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

 

10.  lagom ändring i lagen (1991:00) om privat arbetsförmedling och uthyr­ning av arbetskraft

11.  lag om ändring i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag föredraganden har lagt fram.


59


 


Remissinstanser                                    Prop.

över yttrandefrihetsutredningens betänkande Ds Ju 1986:4 Förslag om 1990/91:179 följdlagstiftning till en grundlagsreform angående yttrandefriheten har re- Bilaga 1 missyttranden efter anmodan avgetts av justitiekanslern (JK), hovrätten över nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, marknadsdomstolen, konsu­mentverket (KO), Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, närradionämnden, taltidningskommittén, arkivet för ljud och bild samt pa­tent- och registeringsverket.

Vidare har remissyttranden inkommit från riksdagens ombudsmän (JO), Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Sveriges industriför­bund, kooperativa förbundet (KF), Svenska tidningsutgivareföreningen. Svenska journalistförbundet, Sveriges författarförbund, författarcentrum. Svenska bokförläggareföreningen, Sveriges radio, Sveriges filmuthyrareför-ening, smalfilmdistributörernas förening. Svenska musikerförbundet och föreningen musikcentrum,


60


 


Svea hovrätt                                                                                  Prop.

Avdelning 4                                                                                    1990/91:179

Lagman Lennart Groll        1989-02-15                                          Bilaga 2

.lustitiedepartementet

Otn hovrätts sammansättning i ytlrandefrihetsmål

För rättegången i yttrandefrihetsmål gäller särskilda regler i tryckfrihetsför­ordningen och lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. Beträffande domstolens sammansättning föreskrivs att i tryckfrihetsmål, vari talan förs om ansvar, skall frågan om brott föreligger prövas av jury, om ej parterna å ömse sidor förklarar sig vilja utan jurypröv­ning hänskjufa målet till rättens avgörande. Även när en enskild målsägande kräver skadestånd på grund av yttrande i tryckt skrift utan att yrka straffpå­följd skall talan prövas av jury eftersom den grundas på ett påstående att brott blivit begånget.

Reglerna innebär vidare att om juryn inte finner påtalade yttranden brottsliga så skall den för publiceringen ansvarige frikännas. Om juryn där­emot funnit brott föreligga skall även rätten (dvs. tre domare i tingsrätten) pröva målet. Dessa domare kan frikänna eller bedöma brottet mildare än juryn men däremot inte skärpa bedömningen i förhållande till juryn. Rättens dom kan överklagas till hovrätt eller högsta domstolen som inte heller kan överpröva juryns utslag i vidare utsträckning än tingsrätten.

Reglerna om domstols sammansättning i yttrandefrihetsmål tar helt sikte på målets handläggning i tingsrätten, medan rättens sammansättning i hov­rätt och högsta domstolen inte berörs. Tidigare var den frågan också okon­troversiell, eftersom målet alltid handlades av fyra hovrättsdomare och i HD av fem justitieråd.

Såvitt gäller HD har någon förändring inte skett (bortsett från frågan om prövningstillstånd). I hovrätt har saken däremot blivit komplicerad genom att nämndemän numera deltar i hovrätten vid prövningen av brottmål. Hov­rättens sanmiansättning blir därigenom beroende av om åklagaren eller målsägande yrkar straffpåföljd eller om endast skadeståndstalan förs (RB 4 kap. 2 8). I förstnämnda fall skall hovrätten bestå av tre juristdomare och två nämndemän, i det senare av fyra juristdomare. Även i ett brottmål finns möjligheten att välja en helt juristkollegial sammansättning, nämligen om det inte förekommer anledning att döma till svårare straff än böter. För att ytterligare komplicera saken kan man tänka sig det fallet att parterna i ett mål om ansvar vid tingsrätten avstått från juryprövning och att målet där handlagts av domare och nämnd. I så fall torde tre juristdomare vara den korrekta sammansättningen i hovrätt.

Bristen på vägledande regler vållar osäkerhet och tvekan ifråga om den sammansättning som skall väljas då hovrätt prövar yttrandefrihetsmål. Det ter sig också egendomligt att sammansättningen på grund av slumpvisa fak­torer kan bli olika vid bedömning av mål som gäller ett yttrandes tillåtlighet. Önskvärt är därför att ett klariäggande genom lagstiftning sker på denna punkt. När det gäller vilken sammansättning, som skall väljas, kan det häv-


61


 


das att lagstiftarens tanke bakom jurysystemet varit att ansvarsfrågan i tryck-     Prop. frihetsmål primärt skall bedömas exklusivt av en kvalificerad krets lekmän.      1990/91:179 Om juryn funnit skäl till fällande dom skall därefter en strikt juridisk prov-     Bilaga 2 ning ske genom ett juristkollegium.

Överinstansernas prövning är som tidigare nämnts begränsad till den ram som dragits upp genom juryprövningen. Det kan därför te sig främmande att en lekmannabedömning ånyo kommer in genom att nämndemän deltar i hovrättens avgörande. Dessa nämndemän har inte valts med hänsyn till spe­ciell kompetens att bedöma yttrandefrihetsmål såsom ofta torde vara fallet med jurymännen. En majoritet i hovrätt bestående av två nämndemän och en juristdomare kan meddela en frikännande dom där juryn (med en majori­tet enligt lagreglerna av minst 6 av 9 jurymedlemmar) fällt den åtalade till ansvar. Samma majoritet kan också meddela en fällande dom där ett enhäl­ligt juristkollegium i tingsrätten och två av tre juristdomare i hovrätten fun­nit att något brott inte begåtts. Det sistnämnda fallet har för övrigt nyligen inträffat.

Från dessa utgångspunkter ter det sig riktigast att hovrätten i yttrandefri­hetsmål, oberoende av frågan om talan förs om ansvar eller målets beskaf­fenhet i övrigt, är sammansatt av fyra juristdomare.

Lennart Groll


62


 


Till lagrådet remitterade lagförslag           Prop.

1990/91:179
i Förslag till
                                                    Bilaga 3

Lag med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

1 kap. Inledande bestämmelser

1 8    I denna lag finns bestämmelser

om ägare och utgivare av periodiska skrifter m.m. (2 kap.),

om utgivare av radioprogram m.m. (3 kap.),

om utgivare av filmer och ljudupptagningar (4 kap.),

om bevarande av exemplar och inspelningar m.m. (5 kap.),

om åtal och tvångsmedel (6 kap.),

om rätt domstol i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål (7 kap.),

om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål (8

kap.),

om huvudförhandling inför jury (9 kap.),

om överläggning och dom m.m. (10 kap.) samt

övriga bestämmelser om rättegången och om ersättning till jurymän (11

kap.)

2 8 De bestämmelser i denna lag som gäller tryckta skrifter eller tryckning
av skrifter skall tillämpas även på andra skrifter som faller under tryckfri­
hetsförordningen.

Uttrycken radioprogram, film och ljudupptagning används i lagen på samma sätt som i yttrandefrihetsgrundlagen.

2 kap. Om ägare och utgivare av periodiska skrifter m.m.

Ägare av periodiska skrifter

1 8 Utlänningar som har hemvist här i landet får vara ägare till periodiska
skrifter som trycks här.

Ulgivningsbevis för periodiska skrifter

2   8 Frågor om utgivningsbevis prövas av patent- och registreringsverket. Verket tar också emot anmälningar om utgivare och ställföreträdare för utgi­vare,

3   8 Om en ansökan om utgivningsbevis inte uppfyller vad som är föreskri­vet om sådana ansökningar, skall sökanden föreläggas att inom viss tid av­hjälpa bristen. Gör sökanden inte det, får ansökningen avvisas.

4   8 Regeringen får meddela föreskrifter om ansökningsavgifter i ärenden om utgivningsbevis och om avgifter för utdrag ur register över periodiska skrifter.

5   8 Slutliga beslut av patent- och registreringsverket i ärenden om utgiv­ningsbevis får överklagas hos patentbesvärsrätten inom två månader från da­gen för beslutet.

Patentbesvärsrättens slutliga beslut får överklagas till regeringsrätten
inom två månader från dagen för beslutet. Därvid tillämpas bestämmelserna
i 35-37 SS förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrät­
tens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det
       63


 


krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten och om de     Prop.
grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.
                                  i oon/qi. 170

Behörighet aU vara utgivare                                                            Bilaga 5

6 8 Utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi­vare för periodiska skrifter för vilka utgivningsbevis finns eller skall finnas.

3 kap. Om utgivare av radioprogram m.m.

Trädlösa sändningar enligt radiolagen

1 8 Uppgift om vem som är utgivare skall antecknas i ett register hos pro­
gramföretaget innan programmet sänds.

I registret skall vidare för varje särskilt program antecknas beräknad tid­punkt för sändningens början och formen för sändningen (direktsändning eller sändning av inspelat program).

Vid varje anteckning i registret skall det stå när anteckningen har gjorts.

Registret skall vara tillgängligt för allmänheten.

2 § Beträffande program som direktsänds får den som skall förordna utgi­
vare besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i program­
met själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Ett sådant be­
slut skall före sändningen meddelas de berörda och antecknas i det register
som avses i 1 8. Om inte detta sker, är beslutet utan verkan.

Anteckningen skall innehålla uppgifter om namn, födelsetid och bostads­adress beträffande var och en som avses med beslutet.

Trådlösa sändningar i närradio

3 8 Varje sammanslutning som avser att sända ljudradio med stöd av närra­
diolagen (1982:459) skall utse en utgivare för programverksamheten. Sam­
manslutningen skall till närradionämnden anmäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.

4   8 En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den samman­slutning som har utsett utgivaren. Utgivaren skall till närradionämnden an­mäla vem som är ställföreträdare.

5   8 Till varje anmälan enligt 3 eller 4 8 skall fogas bevis att utgivaren eller ställföreträdaren uppfyller de behörighetsvillkor som anges i yttrandefrihets­grundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. I fråga om ställföreträdare skall det dessutom visas att sammanslutningen har godkänt honom.

6   8 Varje sändning av ett radioprogram i närradio skall avslutas med en uppgift om vilken sammanslutning som sänder programmet. Om en ställfö­reträdare för utgivaren tjänstgör, skall det samtidigt lämnas en uppgift om vem han är.

Sammanställda radiolidningar

1 8 Utgivare av sådana radiotidningar som anges i 1 S första stycket 2 b)
lagen (1981:508) om radiotidningar utses av de samverkande ägarna till de
periodiska skrifter ur vilka materialet hämtas, när det gäller den del av radio­
tidningen som utgörs av en sammanställning. Utgivaren skall utses för pro­
gramverksamheten.
                                                                                              64


 


Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till     Prop.
radiotidningen skall till taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.
      1990/91 -179

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-        ..        ,
drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så
            §

som sägs i andra stycket.

8  8 En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som har utsett utgivaren. Utgivaren anmäler vem ställföreträdaren är till taltidnings­nämnden.

9  8 Till varje anmälan enligt 7 eller 8 8 skall fogas bevis att utgivaren eller ställföreträdaren uppfyller de behörighetskrav som anges i yttrandefrihets­grundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. Om en ställföreträdare an­mäls, skall det dessutom visas att han är godkänd av den som har utsett utgi­varen.

10        8 När ställföreträdaren för en utgivare tjänstgör skall det i sändningen
anges vem han är.

Andra trådlösa sändningar av radioprogram

118 Vad som föreskrivs i 1 och 2 SS gäller också i fråga om radioprogram som förmedlas genom satellitsändning som utgår från Sverige.

I fråga om program som sänds av andra än svenska programföretag och inte är avsedda att tas emot i Sverige tillämpas inte andra föreskrifter i ytt­randefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 SS. Inte heller tillämpas första stycket.

Ursprungliga trådsändningar m.m.

12  8 Om ett programföretag som har tillstånd enligt 5 8 första stycket ra­diolagen (1966:755) att sända radioprogram också driver verksamhet för sändning till allmänheten av ljud, bilder eller text genom tråd, tillämpas 1-3 S§ i fråga om verksamheten.

13  8 Den som utser utgivare av andra radioprogram i trådsändningar än som avses i 12 S skall anmäla vem som har utsetts till patent- och registre­ringsverket.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.

14  8 En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som har utsett utgivaren. Utgivaren skall anmäla vem som är ställföreträdare till pa­tent- och registreringsverket.

15  8 Till varje anmälan enligt 13 eller 14 8 skall fogas bevis att utgivaren eller ställföreträdaren uppfyller de behörighetskrav som anges i yttrandefri­hetsgrundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. Om en ställföreträdare anmäls, skall det dessutom visas att han är godkänd av den som har utsett utgivaren.

16  8 Varje program i en sådan trådsändning som avses i 13 8 skall avslutas med en uppgift om vem som har utsett utgivaren. Om en ställföreträdare för utgivaren tjänstgör, skall det lämnas en uppgift om vem ställföreträdaren är.

17  8 Beträffande program som direktsänds får den som skall utse utgivare besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i programmet

själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Den som bedriver       65

5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 179


siindningsverksamheten skall föra ett särskilt register över sådana förord-     Prop.
nanden. Ett utdrag ur registret skall genast sändas till patent- och registre-      1000/91-179
ringsverket varje gång ett beslut har antecknats i det.
                „.,        "

Bilaga 3

18        8 I fråga om sådant tillhandahållande av upplysningar med hjälp av
elektromagnetiska vågor som avses i I kap. 9 8 yttrandefrihetsgrundlagen
tillämpas 12-16 SS.

Gemensamma bestämmelser

19  8 Utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi­vare av radioprogram.

20  8 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i detta kapitel föreskrivs om skyldighet att anteckna, anmäla eller lämna uppgift om utgivare eller ställföreträdare för utgivaren skall dömas till böter eller fäng­else i högst ett år. Är brottet ringa, skall han inte dömas till ansvar.

4 kap. Om utgivare av filmer och ljudupptagningar

1 8 Sådana ljudupptagningar som innehåller en för synskadade avsedd
sammanställning av två eller liera periodiska skrifter som ges ut här i landet
och vilkas ägare samverkar om ljudupptagningen (kassettidningar med sam-
manstiillningar av material ur mer än en förlaga) skall ha en utgivare. Utgiva­
ren utses av de samverkande ägarna.

Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till kassettidningen skall till taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så som sägs i andra stycket.

2  8 Den skyldighet att lämna uppgifter om vem som har låtit framställa en film eller en ljudupptagning samt om när, var och av vem exemplaren har framställts som föreskrivs i 3 kap. 13 S yttrandefrihetsgrundlagen skall full­göras genom att uppgifterna anges på varje exemplar.

3  8 Utliinningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi­vare av filmer och ljudupptagningar.

5 kap. Om bevarande av exemplar och inspelningar m.m.

Tryckta skrifter

1  8 Om någon här i landet framställer en tryckt skrift, är han skyldig att bevara ett exemplar av skriften under ett år från det att skriften gavs ut.

2  8 Av varje tryckt skrift som har framställts utomlands och införs hit för att spridas här skall ett exemplar bevaras under ett år från införandet. Det gäller dock inte skrifter som ej är periodiska och som helt är skrivna på främ­mande språk. Det gäller inte heller periodiska skrifter för vilka utgivningsbe­vis varken finns eller skall finnas.

Skyldigheten att bevara skrifterna ligger,

1.   i fråga om periodiska skrifter på den som är utgivare här i landet.

2.   i fråga om andra skrifter på skriftens förläggare här i landet eller, om det inte finns någon sådan förläggare, på den som har låtit lämna ut skriften

för spridning här.                                                                                                  66


 


En skrift som inte är periodisk behöver inte bevaras om endast enstaka     Prop.
exemplar av den har förts in i landet.
                                            1990/91-179

Radioprogram, filmer och ljudupptagningar                                         &

3   § Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att varje program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana fall som avses i I kap. 7 8 andra stycket tryckfrihetsförordningen. Inspelningen skall beva­ras i minst sex månader från sändningen.

4   § Den som här i landet skall utse utgivare för en film eller en ljudupptag­ning är skyldig att bevara ett exemplar under ett år från det att filmen eller ljudupptagningen blev offentlig. Denna skyldighet gäller också sådana fall som avses i 1 kap. 7 8 andra stycket tryckfrihetsförordningen. Skyldigheten gäller även för den som låter framställa en ljudupptagning som sprids till all­mänheten utan att att en utgivare behöver utses.

Skyldighet alt tillhandahålla exemplar och inspelningar

5   § Justitiekanslern har rätt att utan kostnad få del av varje skrift, radio­program, film eller ljudupptagning som har bevarats enligt 1-4 SS. Han har också rätt att kostnadsfritt få en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i ett radioprogram. Det åligger polismyndigheten att på begäran biträda justitie­kanslern vid anmodan att få ett exemplar, en inspelning eller en utskrift en­ligt denna paragraf.

6   § Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot ho­nom i ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett sådant brott i programmet har rätt att hos den som driver sändningsverksamheten kostnadsfritt ta del av en inspelning av programmet. Den enskilde har också rätt att utan kostnad få en kopia av inspelningen eller en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i programmet. Detta gäller dock inte, om det är uppen­bart att han inte berörs av programmet på ett sådant sätt att han kan vara målsägande.

Den skyldighet som avses i första stycket vilar i fråga om sådana radiotid­ningar som anges i 1 8 första stycket 2 b) lagen (1981:508) om radiotidningar på ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan.

Första stycket skall tillämpas också på sådana ljudupptagningar som inne­håller en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som ges ut här i landet (kassettidningar). I fråga om sådana kassettidningar som avses i 4 kap. 1 8 vilar skyldigheten att låta den enskilde ta del av en upptagning och få en utskrift på ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan.

7 8 I närradiolagen (1982:459) finns ytterligare bestämmelser om skyldig­
het att tillhandahålla inspelning av radioprogram.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptag­ningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.

8   8 Ett videogram som avses i 17 8 andra stycket lagen om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar skall anses ha lämnats ut för sprid­ning först när pliktexemplar har lämnats.

9   8 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som före­skrivs i 1-6 S§ döms till böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet ringa, skall han inte dömas till ansvar.


67


 


Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för sådana brott som avses i     Prop.
förstastycket.
                                                                                 1990/91:179


6 kap. Om åtal och tvångsmedel Medgivande till åtal


Bilaga 3


1 8 Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott som anges i 7 kap. 4 S 1-10 eller 5 8
3 tryckfrihetsförordningen eller för motsvarande yttrandefrihetsbrott enligt
yttrandefrihetsgrundlagen får väckas endast om regeringen medger det.

Tagande i förvar

2 8 1 de fall som anges i 10 kap. 11 S andra stycket tryckfrihetsförordningen
och i motsvarande fall enligt 7 kap. 3 S yttrandefrihetsgrundlagen får en be­
fattningshavare av lägst fänriks grad ta en tryckt skrift, film eller ljudupptag­
ning i förvar.

7 kap. Om rätt domstol i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål

18 De tingsrätter som med stöd av 12 kap. 1 8 tryckfrihetsförordningen är behöriga att ta upp tryckfrihetsmål skall pröva tryckfrihetsmål och yttrande­frihetsmål i de fall där den ort som avses i 2 8 eller 3 8 ligger inom tingsrättens domkrets. Om den orten inte ligger inom domkretsen för en tingsrätt som är behörig att ta upp tryckfrihetsmål, skall målet prövas av den tingsrätt inom vars domkrets länsstyrelsen i det län där orten ligger har sitt säte.

2 8 Avgörande för var ett tryckfrihetsmål skall tas upp är i fråga om perio­
diska skrifter skriftens utgivningsort och i fråga om andra skrifter den ort
där den som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen är ansvarig för skriften är
bosatt.

Om någon ort som anges i första stycket inte kan fastställas, skall den ort där skriften har tryckts eller eljest mångfaldigats vara avgörande för frågan var målet skall tas upp. Har skriften mångfaldigats utomlands, skall i stället den ort vara avgörande där den som har låtit lämna ut skriften för spridning här i landet har sitt hemvist.

Om varken första eller andra stycket ger ledning, skall den ort där exem­plar av skriften anträffas vara avgörande för var målet skall tas upp.

3 8 Avgörande för var ett yttrandefrihetsmål skall tas upp är den ort där
utsändningen av ett radioprogram har ägt rum eller där en film eller en ljud­
upptagning har lämnats ut för spridning eller brottet på annat sätt har för­
övats.

Gemensamma bestämmelser för mål om sanktioner mot meddelare och anskaffare

4 8 Om någon genom att lämna eller anskaffa en uppgift för offentliggö­
rande har medverkat till ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott, skall ta­
lan mot honom om ansvar för brott som avses i 7 kap. 3 S tryckfrihetsförord­
ningen eller 5 kap. 3 S yttrandefrihetsgrundlagen tas upp av den tingsrätt
som är rätt domstol i fråga om tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrottet. Den
tingsrätt som är rätt domstol i fråga om ett tryckfrihets- eller yttrandefrihets­
brott är också rätt domstol i fråga om åtal för brott som avses i 7 kap. 3 8
andra stycket tryckfrihetsförordningen eller 5 kap. 3 S andra stycket yttran-


 


defrihetsgrundlagen varigenom den som är ansvarig för offentliggörandet   Prop.

har anskaffat den uppgift vars offentliggörande innefattar tryckfrihets- eller i gOfl/Qi ■ 170

yttrandefrihetsbrottet.                                                                  „.,

                                                                                                      Bilaga 3

5 8 Om talan grundas på att någon, i annat fall än det som anges i 4 8, har
lämnat eller anskaffat uppgifter eller underrättelser för offentliggörande och
därigenom gjort sig skyldig till brott som avses i 7 kap. 3 8 tryckfrihetsförord­
ningen eller 5 kap. 3 S yttrandefrihetsgrundlagen, skall målet prövas av den
tingsrätt som skall ta upp tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål för den ort där
uppgiftslämnaren har sitt hemvist.

Är det inte känt var uppgiftslämnaren eller anskaffaren har sitt hemvist eller saknar han hemvist i landet, skall målet prövas av den tingsrätt som skall ta upp tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål för den ort där han har läm­nat eller anskaffat uppgiften eller där han har gripits eller annars uppehåller sig.

Handläggning av olika mål i samma rättegång

6  8 Om mål som har samband med varandra på det sätt som anges i 4 8 förekommer samtidigt vid en tingsrätt, skall målen handläggas i en rätte­gång. Det gäller dock inte om synnerliga skäl talar mot det.

7  8 Ett åtal som har samband med ett annat åtal som skall handläggas som tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål får väckas vid den tingsrätt som skall ta upp det senare målet, om det är lämpligt att åtalen tas upp av samma dom­stol.

Ett vanligt brottmål får handläggas i samma rättegång som ett tryckfrihets-eller yttrandefrihetsmål i vilket talan förs om ansvar, om det på grund av samband mellan målen skulle skulle skapa allvarliga ölägenheter att de handlades i skilda rättegångar. Om huvudförhandling i rättegången hålls in­förjury, skall dock andra mål än tryckfrihetsmål och ytlrandefrihetsmål prö­vas enbart av rätten.

8  8 Justitiekanslern får hos rätten begära att flera mål skall handläggas i samma rättegång enligt 7 8 andra stycket. Den tilltalade i det av målen som inte är tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål skall få tillfälle att yttra sig i frågan. Framställningen prövas därefter av rätten. Rättens beslut får över­klagas särskilt. Har rätten avslagit framställningen, får dock endast justitie­kanslern föra talan mot beslutet.

9  8 Justitiekanslern är åklagare i mål som enligt 7 8 andra stycket får hand­läggas i samma rättegång som ett tryckfrihetsmål eller ett yttrandefrihets­mål.

8 kap. Om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål

1   8 Rätten får, även då det gäller allmänt åtal, under den förberedande be­handlingen av ett mål höra parter och andra samt besluta att avvisa målet.

2   8 1 mål om ansvar på grund av tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott skall rätten utreda om den åtalade är ansvarig enligt 8 kap, tryckfrihetsför­ordningen eller 6 kap. yttrandefrihetsgrundlagen. Vidare skall rätten i mål om skadestånd pa grund av sådana brott utreda om skadeståndsanspråket enligt 11 kap. tryckfrihetsförordningen eller 8 kap. yttrandefrihetsgrundla­gen kan riktas mot svaranden.

Om så erfordras skall rätten meddela beslut i de frågor som avses i första     ,„

,                                                                                                                      69

stycket.

6 Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 179


ut.

3 8    För behandling av frågor som anges i 2 S får huvudförhandling sättas     Prop.

1990/91:179


4 8    Vid huvudförhandling för prövning av frågor som anges i 2 S eller då     Bilaga 3
målet i något annat fall sätts ut till huvudförhandling utan att det i övrigt är

berett för sådan förhandling, skall rätten bestå av tre lagfarna domare. Om det inträffar förfall för någon av dem sedan huvudförhandlingen har påbör­jats, är dock rätten domför med två lagfarna domare.

5   8 I fråga om särskild talan mot ett beslut, varigenom rätten ogillat en in­vändning av en tilltalad att han inte är ansvarig enligt 8 kap. tryckfrihetsför­ordningen eller 6 kap. yttrandefrihetsgrundlagen, tillämpas vad som före­skrivs i rättegångsbalken om invändning om rättegångshinder.

6   8 Under den förberedande behandlingen av ett mål skall det bestämmas om jury skall medverka vid prövningen.

De åtgärder för juryns bildande som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, skall vidtas vid sammanträde med parterna inför rätten.

7 8 När målet är berett skall rätten sätta ut tid för huvudförhandling. Skall
jury inte medverka, sätts målet ut till huvudförhandling enligt vad som gäller
i allmänhet. Förs talan om ansvar eller konfiskation skall målet prövas i en­
lighet med vad som gäller för brottmål. I annat fall tillämpas vad som är före­
skrivet för tvistemål.

9 kap. Om huvudförhandling inför jury

1  § Vid huvudförhandling inför jury skall rätten bestå av tre lagfarna do­mare. Om det inträffar förfall för någon av dem sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är dock rätten domför med två lagfarna domare.

2  8 Den som har utsetts att tjänstgöra i juryn skall genom rättens försorg skriftligen kallas till huvudförhandlingen. I kallelsen skall anges den tid inom vilken anmälningar om laga förfall bör ha nått rätten. Kallelsen skall också innehålla en upplysning om det ansvar för kostnader som enligt 4 S andra stycket kan åläggas jurymannen om han uteblir utan laga förfall.

3  8 Om en juryman har styrkt laga förfall, skall en suppleant från samma grupp av jurymän inkallas till tjänstgöring. Suppleanterna kallas i den ord­ning i vilken de har lottats ut till suppleanter.

Finner rätten att en juryman inte har styrkt laga förfall, skall jurymannen underrättas om det.

4 8 Uteblir en juryman från huvudförhandlingen, skall en suppleant tillkal­
las, om uppskov med målet därigenom kan undvikas.

Har den uteblivne inte laga förfall, skall han åläggas att ersätta staten och parterna de kostnader som hans försummelse orsakat om förhandlingen måste ställas in. Rätten får dock minska ersättningen till ett skäligt belopp.

5  8 När en fulltalig jury har samlats inför rätten, skall juryns medlemmar avlägga denna försäkran: "Jag NN lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag efter bästa förstånd skall besvara de frågor som framställs av rätten och aldrig röja vare sig vad som yttras under juryns överläggningar eller hur de enskilda medlemmarna röstar. Detta vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla".

6  8 Vid huvudförhandlingen får jurymännen med rättens tillstånd fram­ställa frågor till parter, vittnen, sakkunniga eller andra.                                                                                                                   70


 


Vid fortsatt huvudförhandling skall juryn bestå av samma medlemmar     Prop.
som före avbrottet.
                                                                        1990/91-179

7 8    I mål där talan grundas på att ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott     Bilaga 3 har begåtts skall rätten efter det att förhandlingen inför juryn blivit slutförd genast till juryn skriftligen framställa frågan om brott föreligger enligt den eller de bestämmelser som åklagaren eller målsäganden har funnit tillämp­liga.

Om talan grundas på ett påstående att flera brott har förövats, skall en särskild fråga framställas till juryn för varje brott. Om målets beskaffenhet eljest föranleder flera frågor, skall de framställas var för sig.

Innan frågorna till juryn slutligen avfattas, skall de parter som är närva­rande få tillfälle att yttra sig över dem.

10     kap. Om överläggning och dom m.m.

Juryns överläggning

1 § Juryn skall omedelbart utse en ordförande och överlägga i enrum om
den eller de frågor som rätten har framställt. Om det begärs av en juryman,
skall juryn under överläggningen sammanträda med rätten för att inhämta
upplysningar om vad som föreskrivs i lag. Juryn får inte i rättens närvaro
överlägga om sitt svar eller företa omröstning.

Juryn skall besvara de frågor som rätten har framställt med ja eller nej. Juryn får inte skiljas åt innan alla frågor har besvarats.

2 8 Juryn skall under sin överläggning ha tillgång till rättens protokoll och
de handlingar som har åberopats under huvudförhandlingen.

Juryns prövning skall grundas på vad som har kommit fram vid huvudför­handlingen inför juryn. Juryns svar skall skriftligen överlämnas till rätten.

Domens meddelande

3 8 Dom i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall meddelas senast på
rättens första arbetsdag efter det att juryns svar har överlämnats. Om det är
nödvändigt, får dock rätten besluta om anstånd för att besluta och avfatta
domen. Anståndet får vara högst en vecka.

Juryn behöver inte vara närvarande när domen avkunnas.

Särskild regel om rättegångskostnader

4 8 I mål där en målsägande har fört talan får rätten, om det finns skäl till
det, besluta att vardera parten skall stå för sina egna rättegångskostnader.
Ett sådant beslut får dock fattas endast om frågan om brott föreligger har
prövats av en jury.

11     kap. Övriga bestämmelser om rättegången och ersättning
till jurymän

Ersättning till jurymän

1 8    Bestämmelser om ersättning till jurymän meddelas av regeringen.


71


 


SärskUd regel för mål om skadestånd                                           Prop.

2 8    I mål om skadestånd på grund av brott skall rättegångsbalkens regler     1990/91:179
för de fall där förlikning inte är tillåten gälla i fråga om föreläggande för par-     Bilaga 3
terna att inställa sig och om verkan av parts utevaro.

Rättegångsbalkens tillämplighet

3   § I fråga om rättegången i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall rättegångsbalken tillämpas i den mån inte annat följer av tryckfrihetsförord­ningen, yttrandefrihetsgrundlagen eller bestämmelserna i denna lag.

4   8 1 tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall hovrätt bestå av fyra lag­farna domare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Genom lagen upphävs

1.  lagen (1949:164) med vissa bestämmelserom råttegången i tryckfrihets­mål,

2.  lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område,

3.  radioansvarighetslagen (1966:756),

4.  lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio,

5.  lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar,

6.  lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid prövning av talan som har väckts före ikraftträdandet och i fråga om radioprogram som har sänts och tystnads­plikter som har uppkommit dessförinnan.


72


 


2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 19 8 brottsbalken skall ha följande lydelse.


Prop.

1990/91:179 Bilaga 3


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


16 kap. 19 8'

Allmänt åtal för brott som avses i 10 b och c S,'? får såvitt avser filmer eller videogram väckas endast efter medgivande av statens biografbyrå.

Allmänt åtal för brott som avses i 10 c 8 får såvitt avser filmer eller vi­deogram väckas endast efter medgi­vande av statens biografbyrå. 1 fråga om bron som avses i 10 b § skall sta­tens biografbyrå yttra sig innan mot­svarande åtal väcks.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


Senaste lydelse 1988:835,


73


 


3 Förslag till                                         Prop.

Lag om ändring i rättegångsbalken           1990/91:179

Bilaga 3 Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 och 8 88 samt 49 kap. 4 8 rättegångsbal­ken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

36 kap. 5 8'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 8 eller 3 kap. 1 8 sekretesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lag­rum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan till­stånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, kuratorer vid familjerådgivningsbyråer, som drivs av kom­muner, landstingskommuner, församlingar eller kyrkliga samfälligheter, och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutöv­ning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 S sekretesslagen inte får lämna uppgif­ter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.

Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än försva­rare skyldiga att vittna i mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt 3   Den som har tystnadsplikt enligt 3

kap. 3 8 tryckfrihetsförordningen,     kap. 3 8 tryckfrihetsförordningen W-9S    radioansvarighetslagen    (1966:     ler 2 kap. 3 § yitrandefrihelsgrundla-756), 1 § lagen (1982:460) om ansva-     gen får höras som vittne om förhål-righel för närradio, 11 eller 16 § la-     landen   som   tystnadsplikten  avser gen (1982:521) om ansvarighet för     endast i den mån det föreskrivs i radio- och kassettidningar eller 2 § la-     nämnda paragrafer. gen (1985:1057) om ansvarighet för lokala   kabelsändningar   får   höras som  vittne  om  förhållanden  som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda para­grafer.

Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

8S= Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att, innan han infinner sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret

' Senaste lydelse 1988:257.

- Senaste lydelse 1983:497.                                                                                74


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskapsböcker, anteck­ningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Om rätten enligt 3 kap. 3 8 5 tryckfrihetsförordningen, 9 S första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) eller 11 § 5 lagen (1982:521) om ansvarighet för radio-och kassettidningar skall pröva om någon, som är skyldig att hemlig­hålla en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne därom, skall rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat, inhämta yttrande från det företag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.


Om rätten enligt 3 kap. 3 8 andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförord­ningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen skall pröva om någon, som är skyl­dig att hemlighålla uppgift som avses där, ändå får höras som vittne därom, skall rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat, in­hämta yttrande från det företag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.


Prop.

1990/91:179 Bilaga 3


49 kap. 4S-' Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om rät­ten

1.  avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande härom;

2.  ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rätte­gången;

3. förelagt en part eller någon an­nan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3 kap. 3 8 andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 ytlrandefri­hetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som av­ses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sannings­försäkran;

3. förelagt en part eller någon an­nan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller också enligt 3 kap. 38 5 tryckfrihetsförordningen, 9 ,? första stycket 5 radioansvarighetsla­gen (1966:756) eller II §5 lagen (1982:521) om ansvarighet för radio-och kassettidningar funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under san-

ningsförsäkran;

4.  utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om an­svar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5.  utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till måls­ägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6.  utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.;

7.  avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag för­ordnat annan än part föreslagit;

8.  utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän rättshjälp; eller

9.  avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersätt­ning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i 1,


' Senaste lydelse 1985:415.


75


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop.

2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid     1990/91:179 sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag.      Bilaga 3 då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt tag eller förord­nande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i andra stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för för­handling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje an­mälas senast en vecka från dagen för beslutet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1992,

Äldre föreskrifter gäller dock vid prövning av talan som har väckts före ikraftträdandet och i fråga om tystnadsplikter som har uppkommit före ikraftträdandet.


76


 


4 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)


Härigenom föreskrivs att 6 kap. jande lydelse.

Nuvarande lydelse


1 8 konkurslagen (1987:672) skall ha föl-

Föreslagen lydelse


Prop.

1990/91:179 Bilaga 3


6 kap 1 S En gäldenär som är en fysisk per­son får inte under konkursen be­driva näringsverksamhet som med­för bokföringsskyldighet enligt bok­föringslagen (1976:125). Verksam­het som innebär utövning av rättig­het som avses i 2 kap. 1 8 regerings­formen, 1 kap. 1 S, 4 kap. 1 8, 6 kap. 1 8 eller 13 kap. 5 8 tryckfrihetsför­ordningen omfattas dock inte av för­budet.

En gäldenär som är en fysisk per­son får inte under konkursen be­driva näringsverksamhet som med­för bokföringsskyldighet enligt bok­föringslagen (1976:125). Verksam­het som innebär utövning av rättig­het som avses i 2 kap. 1 8 regerings­formen, 1 kap. 18,4 kap. 1 8, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 1 8 tryckfrihetsför­ordningen eller 1 kap. I §, 3 kap. 1, 2, eller 8 f) eller 10 kap. 1 § yttrande­frihetsgrundlagen omfattas dock inte av förbudet. Om näringsförbud efter särskild prövning finns det bestämmelser i lagen (1986:436) om näringsförbud.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 179


77


5 Förslag till

Lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173)

Hiirigenom   föreskrivs   att   3,  9,   12  och   16  8S   kreditupplysningslagen (1973:1 173)' skall ha följande lydelse.


Prop.

1990/91:179 Bilaga 3


 


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


 


Kreditupplysningsverksamhet får bedrivas endast efter tillstånd av datain­spektionen.

Tillstånd behövs ej för kreditupp­lysningsverksamhet. i den mån den bedrivs genom offentliggörande av kreditupplysning i tryckt skrift eller annan skrift som avses i / kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.

Personupplysning får ej lämnas ut, om det finns anledning anta att upplysningen kommer att användas av någon annan iin den som på grund av ingiinget eller ifrågasatt kreditavtal eller av liknande anled­ning har behov av upplysningen. Vad nu sagts gäller ej offentliggö­rande av personupplysning ; tryckt skrift eller annan skrift som avses i / kap. 5 a tryckfrihetsförordningen.


38

9 S


Tillstånd behövs ej för kreditupp­lysningsverksamhet, i den mån den bedrivs genom offentliggörande av kreditupplysning på sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen och ytlrandefrihetsgrundlagen.

Personupplysning får ej lämnas ut. om det finns anledning anta att upplysningen kommer att användas av någon annan iin den som på grund av ingånget eller ifrågasatt kreditavtal eller av liknande anled­ning har behov av upplysningen. Vad nu sagts gäller ej offentliggö­rande av personupplysning /;(( så-daiu salt som avses i tryckfrihetsför­ordningen och ytirundefriheisgruml-lugcn.


 


12 S Förekommer anledning till misstanke att en uppgift i kreditupplysning som lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller i register som används i kreditupplysningsverksamhet ;ir oriktig eller missvisande, skall den som bedriver verksamheten utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att utreda förhållandet.


Visar sig uppgiften vara oriktig el­ler missvisande, skall den. om den förekommer i register, rättas, kom­pletteras eller uteslutas ur registret. Har uppgiften tagits in i en kredit­upplysning som lämnats på annat sätt än genom tryckt skrift eller an­nan skrift som avses i / kap. 5  tryckfrihetsförordningen, skall rät­telse eller komplettering så snart det kan ske tillställas var och en som un­der den senaste tolvmånadersperio­den fått del av uppgiften. Har upp­giften under den senaste tolvmåna­dersperioden   lämnats   i   periodisk


Visar sig uppgiften vara oriktig el­ler missvisande, skall den, om den förekommer i register, rättas, kom­pletteras eller uteslutas ur registret. Har uppgiften tagits in i en kredit­upplysning som lämnats på annat sätt än som avses i tryckfrihetsför­ordningen och ytirumlefrihetsgrund-lagen, skall rättelse eller komplette­ring så snart det kan ske tillställas var och en som under den senaste tolvmånadersperioden fått del av uppgiften. Har uppgiften under den senaste tolvmånadersperioden läm­nats  i  periodisk skrift eller under


 


Lagen omtryckt 1981:7.'17.


78


 


Nuvarande lydelse

skrift, skall rättelse eller komplette­ring så snart det kan ske införas i ett följande nummer av skriften. Vad som sägs i detta stycke gäller dock icke, om uppgiften uppenbarligen saknar betydelse för bedömningen av vederbörandes vederhäftighet i ekonomiskt hänseende.

Föreslagen lydelse

motsvarande förhållanden på sådant sätt som avses i yttrandefrihetsgrund­lagen, skall rättelse eller komplette­ring så snart det kan ske införas i ett följande nummer av skriften eller motsvarande form av offentliggö­rande som avses i yttrandefrihets-grundlagen. Vad som sägs i detta stycke gäller dock icke, om uppgif­ten uppenbarligen saknar betydelse för bedömningen av vederbörandes vederhäftighet i ekonomiskt hän­seende. Har en fråga om rättelse eller liknande åtgärd tagits upp efter framställ­ning från den som uppgiften avser, skall denne kostnadsfritt underrättas om huruvida sådan åtgärd vidtagits.

16 S

Datainspektionen har rätt att företa inspektion hos den som bedriver kre­ditupplysningsverksamhet och att ta del av samtliga handlingar som rör verk­samheten.

Den som bedriver kreditupplysningverksamhet skall lämna datainspektio­nen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär för sin till­syn.

Bedrivs kreditupplysningsverk­samhet på sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen och yttran­defrihetsgrundlagen skall den som bedriver verksamheten inom en vecka efter offentliggörandet kost­nadsfritt ge datainspektionen del av del som offentliggjorts.

Bedrivs kreditupplysningsverk­samhet genom utgivande av tryckt skrift eller annan skrift som avses i I kap. 5 § tryckfrihetsförordningen, skall den som bedriver verksamhe­ten inom en vecka efter utgivandet kostnadsfritt tillställa datainspektio­nen ett exemplar av skriften.


Prop.

1990/91:179 Bilaga 3


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


79


 


6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:729) om

patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att 1 och 17 88 lagen (1977:729) om patentbesvärsrät­ten skall ha följande lydelse.


Prop.

1990/91:179 Bilaga 3


 


Nuvarande lydelse

1 Patentbesvärsrätten prövar som förvaltningsdomstol överklagande av beslut av patent- och registre­ringsverket enligt vad som föreskrivs i patentlagen (1967:837) eller med stöd därav utfärdade bestämmelser samt i mönsterskyddslagen (1970: 485), varumärkeslagen (1960:644). namnlagcn (1982:670) och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens om­råde.


8'


Föreslagen lydelse

Patentbesvärsrätten prövar som förvaltningsdomstol överklagande av beslut av patent- och registre­ringsverket enligt vad som föreskrivs i patentlagen (967:837) eller med stöd därav utfärdade bestämmelser samt i mönsterskyddslagen (1970: 485). varumärkeslagen (1960:644), namnlagen (1982:670) och lagen (1991.00) med vi.s.sa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttran­defri helsgrundlagens områden.


17 8-

l fråga om överklagande av ett slutligt beslut av patentbesvärsrät­ten finns bestämmelser i patentlagen (1967:837), niönsterskyddslagen (1970:485), varumärkeslagen (1960: 644), namnlagen (1982:670) och la­gen (1991:00) med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt-randefriheisgrundlagens områden.

I fråga om överklagande av ett slutligt beslut av patentbesvärsrät­ten finns bestämmelser i patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), varumärkeslagen (1960: 644), namnlagen (1982:670) och la­gen (1977:1016) med vi.ssa bestäm­melser på tryckfrihetsförordningens område.

Ett beslut av patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, får överklagas en­dast i samband med överklagande av beslut i själva målet. Ett beslut får dock överklagas särskilt när rätten har

1.   ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att hinder föreligger för talans prövning.

2.   avvisat ombud eller biträde,

3.   utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försum­melse eller tredska,

4.   förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet.

5.      utlåtit sig i annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller allmän rättshjälp.
Sådant särskilt överklagande som avses i andra stycket får göras av den

som beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslutet överklagas till regeringsrätten genom besvär. Därvid tillämpas bestämmelserna i 7 8 för­valtningsprocesslagen (1971:291) och i 35-37 SS samma lag om besvär över kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift


' Senaste Ivdelse 19S7:427. - Senaste lydelse 19S6:237.


80


 


Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse                     Prop

om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten  1990/91:179

och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.                Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.


81


 


7 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 S, 16 kap. 1 S samt rubriken till 16 kap. sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.


Prop.

1990/91:179 Bilaga 3


 


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


 


1 kap. 1 S

Denna lag innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verk­samhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sistnämnda hän­seende innefattar bestämmelserna begränsning i den i tryckfrihetsförord­ningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar.

Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt (sekre­tess).

Lagen innehåller även andra föreskrifter om allmänna handlingar

1 denna lag finns också bestäm-      1 denna lag finns också bestäm-

melser om begränsning av den rätt     melser om begränsning av den rätt

att lämna meddelande för offentlig­görande i tryckt eller därmed jäm­ställd skrift eller i radioprogram varom grundläggande bestämmelser ges i tryckfrihetsförordningen och radioansvarighetslagen (1966:756).

16 kap. Om ansvar på tryckfri­hetsförordningens område för brott mot tystnadsplikt


alt lämna meddelande för offentlig­görande i tryckt eller därmed jäm­ställd skrift eller i radioprogram, film, ljudupptagningar eller därmed jämställt medium varom grundläg­gande bestämmelser ges i tryckfri­hetsförordningen och yttrandefri­hetsgrundlagen.

16 kap. Om ansvar på tryckfri­hetsförordningens och yttrandefri-helsgrundlagens områden för brott mot tystnadsplikt


 


Att friheten enligt 1 kap. 1 8 tryckfrihetsförordningen att med­dela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap, 3 S första stycket 1 och 2, 4 S I-8 samt 5 8 1 och 3 samma förordning. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda fri­het enligt 7 kap. 3 S första stycket 3 och 5 8 2 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där tyst­nadsplikten följer av


1 8


Att friheten enligt 1 kap. 1 8 tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § ytlrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2,4 8 1-8 samt 5 S 1 och 3 tryckfrihetsförord­ningen och av 5 kap. 1 § första stycket saml 3 § första stycket 1 och 2 yitrandefrihetsgriindlugen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnads­plikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap, 3 8 första stycket 3 och 5 S 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. I § första stycket och 3 § första stycket 3 ytlrandefrihetsgrundlagen i


 


Lagen omtryckt 1989:713,


82


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop.

övrigt är begränsad, är de där tyst-      1990/91:179
nadsplikten följer av
                   Bilaga 3

2. 3 kap. 3 S tryckfrihetsförord-   2. 3 kap. 3 8 tryckfrihetsförord-

ningen, 9 .'5 radioansvarighelslagen ningen eller 2 kap. 3  yitrandefri-(1966:756). I § lagen (1982:460) om hetsgrundlagen. ansvarighet för närradio, 11 eller 16 § lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar eller 2  la­gen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kahelsändningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Punkten 2 skall dock tillämpas 1 sin äldre lydelse i fråga om tystnadsplikter som anges i den lydelsen.


83


 


8 Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)

dels att 5 och 13 SS skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 16 S, av följande ly­delse.


Prop.

1990/91:179 Bilaga 3


 


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


 


13 8'

Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att sammanslut­ningen har anmält vem som har ut­setts till programulgivare enligt la­gen (1982:460) om ansvarighet för närradio.

Tillstånd att sända närradio får återkallas, orn sammanslutningen

1.    inte längre uppfyller kraven en­
ligt 4 S,

2.     bryter mot beslut om sänd­
ningstid eller låter annan i dess ställe
utnyttja sändningstid som tilldelats
sammanslutningen,

3.  sänder program trots att varken behörig programutgivare eller ersät­tare för programutgivaren enligt la­gen (1982:460) om ansvarighet för närradio finns eller trots att anmälan om vem som är utsedd till program­ulgivare inte har gjorts.

4.  har sänt ett program som i en la-gakraflägande dom har befunnits in­nefatta ett yttrandefrihetsbrott och som innebär ett allvarligt missbruk av yttrandefriheten i närradio,

 

5.   bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 S.

6.   inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande må­nader eller

7.   inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.

Innan dom som avses i första stycket 4 har vunnit laga kraft får närradionänuiden återkalla tillstån­det interimistiskt.


Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att sammanslut­ningen har anmält vem som har ut­setts till utgivare enligt lagen (1991:00) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens och yttran­defrihetsgrundlagens områden.

Tillstånd att sända närradio får återkallas, om sammanslutningen

1.   inte längre uppfyller kraven en­
ligt 48,

2.     bryter mot beslut om sänd­
ningstid eller låter annan i dess ställe
utnyttja sändningstid som tilldelats
sammanslutningen,

3.   sänder program trots att varken
behörig programutgivare eller ersät­
tare för programutgivaren enligt la­
gen (1982:460) om ansvarighet för
närradio finns eller trots att anmälan
om vem som är utsedd till program­
utgivare inte har gjorts.

4.   bryter mot föreskrifterna i 10 eller II 8,

5.   inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande må­nader eller

6.   inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.


 


Senaste lydelse 1985:597,


84


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop.

När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om högst ett år     1990/91:179
inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd.
            Bilaga 3

16 8

Om en domstol funnit an ett pro­gram som en sammanslutning sänt innefattar ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av ytt­randefriheten, får domstolen i domen återkalla sammanslutningens till­stånd an sända närradio. 1 ett sådant beslut får domstolen också bestämma en tid av högst ett år inom vilken sam­manslutningen inte får ges nytt till­stånd. Domstolen får förordna att beslutet skall gälla utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. I fråga om radioprogram som sänts före ikraftträdandet tillämpas de äldre bestämmelserna.


85


 


9 Förslag till                                                  Prop.

Lag om ändring i lagen (1986:436) om            1990/91:179

näringsförbud                                                *'§

Härigenom föreskrivs att 6 8 lagen (1986:436) om näringsförbud skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6 8' Den som är underkastad näringsförbud får inte

1.  driva näringsverksamhet,

2.  vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller kom­plementär i ett kommanditbolag,

3.  vara stiftare av ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank eller ett försäkringsbolag,

4.  vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett bankaktie­bolag, en sparbank, ett försäkringsbolag, ett handelsbolag eller en ekono­misk förening eller en sådan ideell förening eller stiftelse som driver närings­verksamhet,

5.  vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktie­bolag eller ett försäkringsbolag,

6.  i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges vid 4,

7.  faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juri­disk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

8.  äga så många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett försäk­ringsaktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget över­stiger femtio procent.

Näringsförbud utgör inget hinder     Näringsförbud utgör inget hinder

mot att sådan verksamhet bedrivs mot att sådan verksamhet bedrivs
som innebär utövning av rättighet som innebär utövning av rättighet
som avses i 2 kap. 1 8 regeringsfor- som avses i 2 kap. 1 S regeringsfor­
men eller 1 kap. 1 8, 4 kap. 1 S, 6 men eller 1 kap. 1 S, 4 kap. 1 S, 6
kap. 1 8 eller 13 kap. 5 § tryckfrihets- kap. 1 S eller 13 kap. 1 § tryckfrihets­
förordningen,
                                förordningen eller 1 kap. 1 §, 3 kap.

1, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § yttran­defrihetsgrundlagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

' Senaste lydelse 1987:628,                                                                                 86


 


10 Förslag till                                                Prop.

Lag om ändring i lagen (1991:00) om privat    1990/91:179

arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft   '

Härigenom föreskrivs att 1 S lagen (1991:00) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

!§'

Denna lag gäller arbetsförmedling   Denna lag gäller arbetsförmedling

som bedrivs av annan än den offent- som bedrivs av annan än den offent­
liga arbetsförmedlingen och som liga arbetsförmedlingen och som
inte sker genom utgivande av skrift mle sker på det sän som avses i tryck-
på vilken tryckfrihetsförordningen frihetsförordningen e/Ze/y/frande/n-
är tillämplig.
                                  hetsgrundlagen.

Med arbetsförmedling enligt lagen avses verksamhet som har till ändamål att skaffa arbete till arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare och som inte innebär uthyrning av arbetskraft enligt 2 S.

Denna lag träder i kraft den I januari 1992.

Lydelse enligt prop, 1990/91:124,                                                                          87


 


Lagrådet                                                        Prop.

1990/91-179 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-04-09

Bilaga 4

Närvarande: f.d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991 har regeringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt­rande över förslag till

1.   lag med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri­hetsgrundlagens områden

2.   lag om ändring i brottsbalken

3.   lag om ändring i rättegångsbalken

4.   lag om ändring i konkurslagen (1986:672)

5.   lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

6.   lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

7.   lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

8.   lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

9.   lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

10.   lag om ändring i lagen 1991:00) om privat arbetsförmedling och uthyr­
ning av arbetskraft.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av byråchefen Bertil Wennberg. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri­hetsgrundlagens områden.

3 kap.

20 S

Paragrafen innehåller en bestämmelse om straffansvar för underlåtenhet att anteckna, anmäla eller lämna uppgift om utgivare eller ställföreträdare. Strafflatituden är böter eller fängelse i högst ett år.

Enligt lagrådets mening har i förslaget straffskalan blivit alltför vid, bero­ende på att förfaranden med skiftande straffvärde har förts samman i en be­stämmelse. Lagrådet förordar därför att paragrafen delas upp i två straftle-stämmelser enligt följande.

För att det yttrandefrihetsrättsliga systemet skall kunna tillämpas måste det vara möjligt att utan svårighet fastställa vem som är utgivare. Det är där­för av vikt att den i 1, 11 och 12 SS föreskrivna skyldigheten att anteckna vem som är utgivare av ett radioprogram iakttas. Detsamma gäller den i 3, 7 och 13 S§ föreskrivna skyldigheten att lämna anmälan om vem som utsetts till utgivare till inyndighet. Bestämmelser om påföljd för Underlätelse att iaktta dessa åligganden bör tas upp i ett första stycke i paragrafen, varvid straffska­lan efter mönster av 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen bör sträcka sig från böter till fängelse i högst ett år,

I ett andra stycke bör behandlas försummelse att enligt 6, 10 eller 16 S i sändningen lämna uppgift om vem som är utgivare eller om att en ställföre­trädare för utgivaren har tjänstgjort. Straffskalan för en sådan försummelse


 


kan sättas till penningböter, vilket motsvarar vad som skall gälla enligt 5 kap.     Prop.
14 8 tryckfrihetsförordningen i dess lydelse enligt prop. 1990/91:64.
            1990/91:179

Paragrafen får med lagrådets förslag följande lydelse:              Bilaga 4

"Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i detta ka­pitel föreskrivs om skyldighet att anteckna eller anmäla utgivare skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i detta kapi­tel föreskrivs om skyldighet att lämna uppgift om utgivare eller ställföreträ­dare skall dömas till penningböter."

Övriga lagförslag

Lagrådet har ingen erinran mot förslagen.


89


 


Innehållsförteckning                                       Prop.

1990/91:179

Proposition om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen m.m.    1

Propositionens huvudsakliga innehåll  ......................... ....... 1

Propositionens lagförslag..............................................         2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 april 1991..    28

1          Inledning ................................................................         28

2          Allmän motivering.................................................... ....... 30

 

2.1      Utgångspunkter för följdlagstiftningen.............        30

2.2      En sammanhållen följdförfattning.....................        37

2.3      Vissa rättegångsfrågor m.m.............................        38

 

2.3.1          Hovrätts sammansättning i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål                   38

2.3.2          Tillgång till domstolsprövning i frågor om rätten

till närradiosändningar m.m...................        39

2.3.3   Vittnesförhör med journalister m.fl.........        40

2.4      Preskription i fråga om filmer m.m....................        41

2.5      Kostnader ........................................................        42

 

3          Upprättade lagförslag.............................................        42

4          Specialmotivering....................................................        43

 

4.1      Förslaget till lag med föreskrifter på tryckfrihetsförord­ningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden........................................................... ...... 43

4.2      Förslaget till lag om ändring i brottsbalken...... ...... 56

4.3      Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken        56

4.4      Förslaget till lag om ändring i konkurslagen ....        57

4.5      Förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen ...        57

4.6      Förslag till lag om ändring i lagen om patentbesvärsrätten   57

4.7      Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen.. ...... 58

4.8      Förslaget till lag om ändring i närradiolagen.... ...... 58

4.9      Förslaget till lag om ändring i lagen om näringsförbud ..        58

4.10   Förslaget till lag om ändring i lagen om privat arbetsför­medling och uthyrning av arbetskraft                                                                              58

4.11   Förslaget till lag om ändring i lagen om rundradiosändning

av finländska televisionsprogram.....................        58

5          Heinställan..............................................................        59

6          Beslut......................................................................        59

Bilaga 1 Remissinstanser............................................... ...... 60

Bilaga 2 Framställning den 15 februari 1989 från hovrättslagman­
nen Lennart Groll..............................................
...... 61

Bilaga 3 Till lagrådet remitterade lagförslag ................. ...... 63

Bilaga 4 Utdrag ur lagrådets protokoll den 9 april 1991 ...... 88


90