Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1990/91:150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten

för budgetåret 1991/92, m.m.                 Prop.

(kompletteringsproposition)                    1990/91:150

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 april 1991 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Allan Larsson

Propositionens huvudsakliga ändamål

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffede för­ändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en fömyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningarna visar att budgetunderskottet för budgetåret 1990/91 försämras med 15,9 miljarder kronor jämfört med vad som beräknades i årets budgetproposition. Alltså förutses nu ett underskott om 18,5 miljarder kronor.

För budgetåret 1991/92 beräknades i budgetpropositionen ett underskott på statsbudgeten om 0,6 miljarder kronor. De nya beräkningarna visar ett underskott på 10,4 miljarder kronor

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. Regeringen föreslår ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att möta den ökade arbetslösheten. Finansieringen av dessa åtgärder föreslås i huvudsak ske genom överföring av medel från arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår vidare ett samlat program för strukturella åtgärder i den offentliga sektom.

Som särskilda bilagor till propositionen har fogats bl.a. en reviderad nationalbudget för år 1991 med en prognos för den svenska ekonomin åren 1991-1992 och kalkyler på meddellång sikt fram till 1995, samt en långtidsbudget för budgetåren 1991/92-1995/96.

I    Riksdagen 1990/91. 1 .saml Nr 150 Bilaga I


Årets kompletteringsproposition består av två delar, var och en i ett band. Den första delen innehåller regeringens syn på den eko­nomiska politiken och förslag till slutregleringen av statsbudgeten för nästa budgetår. Där redovisas också förslag av finanspolitisk natur som hör samman med budgetförslaget.

I den andra delen redovisas ett samlat treårigt program med för­slag till strukturella åtgärder för att ställa om och minska den stat­liga administrationen med 10 % under perioden 1991/92-1993/94.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsråden Larsson, Gradin, Thalén, Lindqvist, Åsbrink, Göransson, Persson, Sahlin, Lönnqvist, Johansson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Larsson anför:

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92. I de delar där förslaget innehöll endast beräknade anslagsbelopp har regeringens förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen - förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. I komplet­teringspropositionen bör också tas med vissa frågor som har klara samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och som bör behandlas av riksdagen under det innevarande riksmötet.

Regeringen deklarerade i budgetpropositionen sin avsikt att i komplet­teringspropositionen återkomma med ett samlat program där den statliga administrationen skall minskas med  10 %  under perioden  1991/92-


 


1993/94. Statsrådet Johansson kommer senare denna dag att återkomma till detta.

Statsrådet Larsson föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår, m.m. Statsråden Gradin, Thalén, Lindqvist, Larsson, Åsbrink, Göransson, Persson, Sahlin, Lönnqvist och Johansson föredrar de ifrågavarande förslagen inom utrikes-, social-, finans-, utbildnings-, ar­betsmarknads-, bostads- och civildepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Larsson hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under­protokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad finansplan m.m.                            Bilaga 1:1

Utrikesdepartementet                                  Bilaga 1:2

Socialdepartementet                                   Bilaga 1:3

Finansdepartementet                                   Bilaga 1:4

Utbildningsdepartementet                             Bilaga 1:5

Arbetsmarknadsdepartementet                      Bilaga 1:6

Bostadsdepartementet                                 Bilaga 1:7

Civildepartementet                                      Bilaga 1:8

Norstedts Tryckeri AB, Stocliholm 1991


 


 


 


Reviderad finansplan


Bilaga 1:1


 


 


 


1   En politik för bättre tider                   Prop- i990/9i:i50

Bilaga 1:1 1.1   På rätt väg

Framtidsutsiktema för den svenska ekonomin har förbättrats markant under det senaste halvåret. Sverige befinner sig nu i en lågkonjunktur med svag tillväxt och stigande arbetslöshet. Men den intemationella konjunktumedgången förväntas varken bli lång eller djup. Tillsammans med de åtgärder som vidtagits för att bekämpa inflationen och skapa utrymme för en tillväxt i ekonomins konkurrensutsatta delar skapar detta förutsättningar för en återhämtning. Konjunkturen beräknas vända under senare delen av irmevarande år och gradvis växa i styrka under 1992.

I budgetpropositionen redovisades den ekonomisk-politiska strategin för de närmaste åren. Den innebär i korthet följande:

1.  Den ekonomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att
aktivt och framgångsrikt delta i den intemationella integrationen.

2.       Den ekonomiska politiken skall medverka till att bromsa kostnads­utvecklingen och stärka konkurrenskraften för att hävda sysselsätt­ningen och välfärden.

3.       Den ekonomiska politiken skall bidra till tillväxt genom att stimulera produktivitet och sparande. Utrymme skall skapas för investeringar i produktion och infrastruktur.

4.       Den ekonomiska politiken skall bidra till att utjämna levnadsvillkor och skapa en starkare bas för välfärden genom att arbetslinjen konsekvent hävdas.

5.       Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt; produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras.

Deima strategi skall nu fullföljas. Den ekonomiska politiken skall varaktigt nedbringa inflationen. Samtidigt skall den fulla sysselsättningen upprätthållas. Ambitionema skall höjas när det gäller ekonomisk tillväxt. Inriktningen på att hävda välfärden och åstadkomma en rättvis fördelning skall fullföljas.

Det är nu möjligt att redovisa tydliga resultat och stora möjligheter som följd av den ekonomiska politiken.

Sverige har passerat vändpunkten när det gäller inflationen. Framför oss ligger nu en period av betydligt lägre prisstegringar. Det får stor betydelse för hela ekonomin. Vändpunkten när det gäller produktionen har kommmit närmare och bör inträflå under andra halvåret. En återhämtning bedöms ske under 1992.

För Sveriges del förbättras utsiktema av de stmkturåtgärder som vidtagits för att återvinna tillväxten och de finanspolitiska åtgärder som satts in för att bidra till balans i ekonomin. För en stor del av arbets­marknaden har nu stabiliseringsavtal träffats med syfte att växla om från inflationslöner till reallöner. Dessa avtal innehåller inte de inflationsdri­vande klausuler som var vanliga under 1980-talet. Arbetet med stabilise­ringsavtalet skall fortsätta på den återstående delen av arbetsmarknaden.

Effektema av dessa åtgärder är en radikal nedväxling av inflationsför-

I    Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 150. Bilaga I: I


väntningama. Konkurrenskraften kan nu börja återställas och ekonomin Prop. 1990/91:150 kan fungera effektivare. Därmed står det klart att Sverige kan klara upp Bilaga 1:1 sina kostnadsproblem genom en inlem anpassning. Detta har skett i ett konstmktivt samarbete mellan statsmaktema och arbetsmarknadens parter. Sverige är i dessa gmndläggande avseenden på rätt väg. Effektema på sysselsättningen av vändningen i ekonomin kommer emellertid först senare. Därför kommer både 1991 och 1992 att bli kärva år på arbetsmarknaden. Av detta skäl krävs det en aktiv arbetsmarknads­politik. Regeringen lägger nu fram förslag till en förstärkning av de aktiva åtgärderna utformade för att motverka både arbetslöshet och inflation.

En huvuduppgift för den ekonomiska politiken under de kommande åren blir att frigöra de krafter som kan medverka till en ökad produktivi­tet och tillväxt. Det handlar om att få ut den fulla effekten av de stmkturreformer som redan genomförts eller är under genomförande.

Produktiviteten utvecklades svagt under 1989-1990. Tecken fiims nu på att ett omslag är på väg. Detta framgår tydligt av prognoserna för de närmaste åren. Uppgången i produktiviteten skapar förutsättningar för en exportledd tillväxt. Tillväxten i den konkurrensutsatta sektom beräknas svänga från ca -2,5 % år 1991 till ca -1-2,5 % år 1992, vilket är en mycket stor förändring, samtidigt som den skyddade sektoms expansion begränsas. Handelsbalansen ger därmed ett växande överskott. Också i detta viktiga avseende är Sverige alltså på rätt väg.

Men ambitionema bör sättas högt i syfte att tillgodose medborgarnas behov under 1990-talet. Målet bör vara att etablera en ny och högre nivå för tillväxt och produktivitet.

I den reviderade nationalbudgeten redovisas två altemativa utvecklings­perspektiv för perioden 1992-1995. Det ena utgår från en produktivitets­utveckling gmndad på de samband som gällt de senaste tio åren. Det andra är baserat på en större tilltro till effektema av de genomförda eller beslutade stmkturreformema och till näringslivets förmåga till anpassning och utveckling. I det första altemativet blir tillväxten ca 2,1 % mellan 1992 och 1995 och de samlade resursema kommer 1995 att vara ca 105 miljarder kr. större än i dag. I det andra altemativet blir tillväxten i genomsnitt 2,8 % mellan 1992 och 1995 och de samlade resurserna kommer 1995 att vara ca 145 miljarder kr. större än i dag.

Detta senare altemativ ger betydligt större möjligheter att tillgodose angelägna behov under 1990-talet. Det kräver emellertid en god disciplin när det gäller lönebildningen, stora insatser på bred front i arbetslivet för att förbättra produktiviteten och åtgärder för att stimulera till ökat sparande. Den ekonomiska politiken bör under de kommande åren inriktas på att - i konstmktiv samverkan mellan arbetsmarknadens parter och staten - förverkliga en sådan snabbare uthållig tillväxt.

Med en återvunnen tillväxt skapas nya resurser och därmed kommer fördelningsfrågoma i fokus. Betydande framsteg gjordes under 1980-talet när det gäller välfärden och sysselsättningen. Samtidigt uppstod ökade klyftor i fördelningen av förmögenheter, främst beroende på inflationen och det gamla skattesystemet. Erfarenheterna på detta område


 


understryker vikten av den omläggning som nu gjorts av skattesystemet    Prop. 1990/91:150 och av en varaktig nedpressning av inflationen. Också på detta område    Bilaga 1:1 är Sverige på rätt väg.

1.2 Internationaliseringen

Sveriges framgångsrika ekonomiska utveckling under efterkrigstiden har byggt på en fri handel och en god förmåga att anpassa sig till de villkor och möjligheter världsmarknaden erbjudit. En huvuduppgift för den ekonomiska politiken är att säkerställa att Sverige också fortsättningsvis aktivt och framgångsrikt kan delta i den intemationella integrationen.

Nu står världsekonomin inför ett nytt avgörande skede, med en genom­gripande förnyelse av de ekonomiska förbindelserna. Avspänningen mellan supermaktema har förändrat det politiska läget i världen och banat väg för ett mer omfattande ekonomiskt samarbete.

I de pågående GATT-förhandlingaraa är målet att utvidga liberalise­ringen av den intemationella handeln till att omfatta också tjänster och jordbmksprodukler. Inom EG fördjupas den ekonomiska integrationen genom förverkligandet av den s.k. inre marknaden, som skall vara genomförd den 1 januari 1993. Förhandlingama mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) drivs med sikte på att göra den inre marknaden gemensam för samtliga 19 länder och dess 350 miljoner invånare. I Öst- och Centraleuropa pågår omställningen till marknadsekonomi och en utveckling av de ekonomiska kontakterna med Västeuropa.

För svensk del har förhandlingama om ett EES-avtal högsta prioritet. Dessa förhandlingar befinner sig nu i ett slutskede. Ett avtal bör kunna komma till stånd till sommaren.

Det är ett starkt svenskt intresse att aktivt vara med och forma Europas framtid. Genom avspänningen och tillkomsten av det europeiska säkerhetsavtalet har föratsättningama i viktiga avseenden förändrats när det gäller deltagande i det europeiska samarbetet. Riksdagen har förklarat att ett svenskt medlemskap i EG med bibehållen neutralitetspolitik ligger i vårt lands nationella intresse. Regeringen har för avsikt att under 1991, efter samråd i utrikesnämnden, ansöka om medlemskap i EG.

1.3 Inflationsbekämpningen

För att väma sysselsättning och välfärd måste inflationsbekämpningen överordnas andra ambitioner och krav.

Arbetet med att få till stånd ett stabiliseringsavtal har varit framgångs­rikt. Genom förhandlingsgmppens arbete har en samsyn etablerats om det angelägna i att växla om från inflationslöner till reallöner. Vidare har en samsyn etablerats om behovet av ett tvåårsavtal, om en kostnadsnivå som svarar mot exportindustrins villkor och en fördelningsprofil som tar särskild hänsyn till de lägst avlönades situation. Stabiliseringsavtalet innehåller inte de inflationsdrivande klausuler som var vanliga under 1980-talet.


 


För 1991 sker ingen avtalsmässig lönehöjning förrän den 1 juli. Den    Prop. 1990/91:150 höjning som då sker uppgår till i genomsnitt 1:25 kr. per timme resp.    Bilaga 1:1 209 kr. per månad och omfattar endast anställda med en årsinkomst under 170 000 kr. Detta innebär en nivåhöjning med ca 1 % och en kostnadsökning med ca 0,5 %.

Det andra avtalsåret, som sträcker sig från och med den 1 april 1992 till och med den sista mars 1993, mnehåller en bmttoram på ca 3 % med miniminivåer uttryckta i kronor som ger något mer.

Detta innebär en rejäl uppstramning av lönebildningen. Jämfört med flera av Sveriges viktigaste konkurrenfländer ger avtalet en låg kostnads­ökning. Den sammanlagda effekten av avtalet och redan tidigare inträffade kostnadsökningar (s.k. överhäng från 1990, två ytterligare semesterdagar m.m.) är att timlönekostnadema ökar med ca 5 % under 1991 och med drygt 3 % under 1992. Det innebär en förbättring av kostnadsläget för den konkurrensutsatta sektom. Konkurrenskraften i förhållande till våra viktigaste konkurrentländer på världsmarknaden, mätt som relativa kostnader per producerad enhet, bör kunna förstärkas med ca 6 % under loppet av 1991-1992.      ,

För att den ekonomiska politiken skall bli framgångsrik krävs att Rehnberggrappens förslag till stabiliseringsavtal blir gällande för hela arbetsmarknaden. De förbundsavtal som hittills slutits står samtliga i överensstämmelse med Rehnbergs förslag men fömtsätter att resten av arbetsmarknaden också omfattas av sådana avtal. Ett tungt ansvar åvilar därför de parter som ännu inte träffat stabiliseringsavtal. Regeringen fömtsätter nu att samtliga parter träffar stabiliseringsavtal. En samlad bedönoning bör göras före riksdagsårets slut.

Det är också angeläget att arbetsmarknadens parter utnyttjar den period som avtalet omfattar till att utveckla nya, konstmktiva fonner för den framtida lönebildningen och skapa väl fungerande spelregler för förhandlingama.

De senaste åren har uppgiften att dämpa överhettningen och komma till rätta med kostnadsproblemen i ekonomin stått i förgmnden för regering­ens åtgärder. Finanspolitiken måste fortsatt inriktas på att varaktigt pressa ner inflationen. En fortsatt stark återhållsamhet med -de offentliga utgiftema är också nödvändig för att skapa utrymme för en utbyggnad av den utlandskonkurrerande sektom och för att på sikt återställa balansen i utlandsaffärema. Endast så kan gmnden läggas för en uthållig återhämt­ning i ekonomin.

Av dessa skäl begränsas expansionen i den kommunala verksamheten genom bl.a. kommunala skattestopp. Regeringen lade i budgetproposi­tionen fram förslag om kraftiga förstärkningar av statens budget.

Hushållssparandet förstärks för närvarande samtidigt som det offentliga sparandet försvagas. Kommunemas finanser förbättras parallellt med att underskottet i statens budget ökar Det senare hänger bl.a. samman med att de offentliga inkomstema nu ökar långsammare som följd av den svagare tillväxten under åren 1989-1991. De beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeten visar också att det offentliga sparandet, om   inga   ytterligare   offentliga   åtaganden   görs,   åter   förbättras   när


 


tillväxten i ekonomin skjuter fart. Då sker också en förstärkning av    Prop. 1990/91:150
sparandet i ekonomin som helhet.
                                     Bilaga 1:1

Finanspolitiken är så avvägd i nuvarande situation att inflationen dämpas snabbt och att handelsbalansen förbättras, samtidigt som de offentliga utgiftema växer långsamt. Tillgängliga prognoser tyder på att tillväxten i den konkurrensutsatta sektom kommer att skjuta fart i slutet av 1991.

Beräkningarna i den reviderade nationalbudgeten visar att den offentliga sektoms utgifter som andel av BNP under de närmaste fem åren kan fortsätta att sjunka från nuvarande 61,7% till under 60 %. Även skattekvoten sjunker från 56,4 % till drygt 53 %.

De åtgärder som regeringen vidtar för att skärpa konkurrensen spelar en viktig roll för att pressa priser och öka effektiviteten i det svenska näringslivet. Den europeiska inre marknaden iimebär att stora delar av den skyddade privata sektom kommer att öppnas för konkurrens. Inom livsmedelsområdet avskaffas de inhemska regleringama. Samtidigt skärps konkurrenslagstiftningen på jordbrakets område. Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen ett förslag om en anpassning av gränsskyd­det på jordbmksprodukler.

Regeringen och riksbanken har under det gångna året med finans- och penningpolitiska åtgärder med kraft markerat att den svenska valutapoliti­kens mål ligger fäst. Förändringar i växelkursen skulle allvarligt försvåra arbetet med att stabilisera ekonomin. De skulle också motverka strävan­dena att få till stånd ett närmare samarbete med EG. Arbetet med att etablera prisstabilitet skall ses som ett väsentligt inslag i vår Europa­politik och lägger granden för ett närmare monetärt och valutapolitiskt samarbete i linje med strävanden inom EG.

1.4 Tillväxtpolitiken

För att förverkliga väsentliga mål som full sysselsättning, rättvis fördelning, regional balans och god livsmiljö behövs en god ekonomisk tillväxt. Därför spelar åtgärder för att säkra den långsiktiga tillväxten en central roll i regeringens politik. Under de närmaste åren måste arbetet inriktas på att fullt ut ta tillvara de möjligheter som skapats genom de genomförda eller påbörjade stmkturreformema.

Nu görs ytterligare insatser för att skapa föratsättningar för en god tillväxt. En avgörande faktor är arbetet på att ge svenska medborgare och företag tillgång till EGs inre marknad. En annan viktig insats är planema för en kraftig utbyggnad av infrastrukturen. För innevarande och kommande budgetår har 10 miljarder kr. avsatts för ett antal större, långsiktiga projekt. Under 1990-talet kommer staten att avsätta ytterligare minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie investeringsmedel för större järnvägs- och vägprojekt. Vidare har regeringen träffat överenskommelse med den danska regeringen om en f&st förbindelse över Öresund. Redan beslutet om bron får positiva effekter för regionen och tillkomsten av bron får stora effekter för den ekonomiska integrationen mellan Sverige och Danmark.


 


En hög utbildnings- och forskningsnivå är en föratsättning för en    Prop. 1990/91:150 varaktigt hög ekonomisk tillväxt. Regeringen har därför genomfört ett    Bilaga 1:1 omfattande program för att bygga ut forskning och utbildning.

För att uppnå en stabil tillväxt måste en ökad andel av produktionen avsättas för framtida långsiktiga behov. Investeringsverksamheten stimuleras genom att investeringsfondema släpps fria och investerings­skatten avskaffes. Reglema för utlänningars förvärv av svenska företag anpassas till de betingelser som skapas av internationaliseringen.

Sparandet i den svenska ekonomin är för lågt för att trygga välfärden på sikt. Skattereformen bidrar verksamt till att stimulera sparandet. Behovet av att få till stånd ett högre sparande bör vara en viktig utgångspunkt vid en översyn av pensionssystemet.

För att reformerna skall ge full effekt måste en högre produktivitet bli en allmän angelägenhet. Statsmaktemas åtgärder måste nu följas av insatser på varje arbetsplats för att organisera verksamheten så att var och en kan ge sitt bästa för den gemensamma uppgiften att skapa nya resurser. Produktivitetsdelegationen utvärderar tillsammans med Arbetslivsfonden ett antal projekt där förändrad arbetsorganisation medfört en hög produktivitet. I arbetet ingår uppgiften att finna former för att sprida kunskap på detta område.

1.5  Arbetslinjen i välfärdspolitiken

Med en förbättrad produktivitet och återvunnen tillväxt skapas nya resurser. Därmed kommer frågan om fördelningen av resursema på nytt i fokus. Utvecklingen av inkomster, förmögenheter och välfärd under 1980-talet innehåller både positiva och negativa inslag.

Ur välfärdssynvinkel är den viktigaste framgången under 1980-talet att det varit möjligt att i Sverige snabbt öka sysselsättningen i ett Europa där arbetslösheten brett ut sig. Den sociala välfärden har också förbättrats för barafemiljema genom att föräldraförsäkringen förlängts, barnbidragen höjts och barnomsorgen byggts ut. För att förbättra pensionäremas ställning har det kommunala bostadstillägget höjts och pensionstillskotten förbättrats. Samtidigt har tjänstepensionssystemet kommit att omfatta allt fler äldre. En unikt omfettande FN-undersökning har nyligen påvisat Sveriges ledande ställning vad gäller social välfärd.

De brister som uppstått när det gäller fördelningen av förmögenheter kan framför allt förknippas med 1980-talets inflation och skattesystem. Genom det nya skattesystemet och genom en målmedveten politik mot inflationen och för full sysselsättning kan 1990-talet också innebära fördelningspolitiska framsteg.

Arbetslinjen skall hävdas och den fulla sysselsättningen upprätthållas. Detta ställer krav på en väl upplagd och genomförd utbildnings- och arbetsmarknadspolitik, som tar vara på människors arbetsvilja och som samtidigt främjar tillgången på kompetent arbetskraft. Den allmänna inriktningen angavs i budgetpropositionen. Nu läggs förslag fram om kompletterande insatser. Arbetsmarknadspolitiken föreslås bli utbyggd med minst 40 000 platser genom att resurser överförs från passivt kontantstöd till aktiva åtgärder.


 


Arbetslinjen ligger till grand för reformeringen av socialförsäkringen.    Prop. 1990/91:150 Syftet är att frigöra resurser för aktiv rehabilitering och vård samt att    Bilaga 1:1 förbättra incitamenten till arbete. Förslag läggs om sjuklön under de första fjorton dagama av en sjukperiod. Rehabiliteringsersättning på 100 % införs.

En överenskommelse har träffats mellan staten och Landstingsför­bundet om att staten bidrar med 500 milj. kr. under 1992 för att en vårdgaranti skall införas i samtliga landsting. Tanken är att ingen skall behöva vänta mer än tre månader på en behandling. Den 1 januari 1992 kommer kommunema att få ett samlat ansvar för långvarig service och vård till äldre och handikappade. Ett förslag till ekonomisk reglering av reformen föreläggs riksdagen.

Både välfärden och tillväxten kräver att de offentliga systemen används effektivt och utformas på ett sätt som bidrar till de långsiktiga målen. Strävan att effektivisera användningen av de offentliga resursema är rättesnöret för den omställning och minskning av den statliga administra­tionen som nu genomfors. Också översynen av pensionssystemet vägleds av ambitionen att bygga en stark bas för framtida välfärd.

1.6 Åtgärder för en uthållig tillväxt

Den ekonomiska politiken skall medverka till att skapa föratsättningar för en uthållig tillväxt. Produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras.

Den svenska miljöpolitiken har varit framgångsrik och föratseende. Utsläppen av många slags föroreningar har minskat kraftigt. Men en uthållig tillväxt ställer krav som långt ifrån är tillgodosedda. Framför allt måste det intemationella samarbetet drivas så att det leder till bindande bestämmelser, som underlättar för de enskilda ländema att tillvarata miljöintressen, utan att detta belastar konkurrenskraften. Utsläpp som leder till skador som inte kan repareras måste förhindras. Ekonomiska styrmedel bör användas för att påverka produktion och konsumtion i milj ovänlig riktning.

Dessa olika vägar för att förbättra miljön återspeglas på ett konkret sätt bl.a. i de förslag som lagts fram i regeringens propositioner om näringspolitik för tillväxt och en god livsmiljö. Miljölagama skärps. Investeringama i kollektivtrafik i storstädema och i järnvägar ökar kraftigt. Nya motorfordon indelas fr.o.m. 1993 i miljöklasser, till vilka ett system med ekonomiska styrmedel knyts. Livsmedelspolitiken läggs om i miljövänlig riktning. Kommuneraa får en vidgad rätt att differen­tiera avfellstaxoma. Ökade insatser görs för att återställa skadade miljöer. Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar införs i central lagstiftning. Sveriges deltagande i det intemationella miljösamarbetet intensifieras.

Med denna inriktning av den ekonomiska politiken vill regeringen få till stånd utveckling och fömyelse i näringslivet och den offentliga sektom


 


för att därigenom skapa nya resurser. Denna fömyelse skall genomföras    Prop. 1990/91:150 på ett sådant sätt att medborgamas trygghet och välfärd kan hävdas. De    Bilaga 1:1 nya resursema skall fördelas rättvist. Regeringen vill inbjuda alla goda krafter till samverkan kring detta program.

2 Det ekonomiska läget

2.1  Den intemationella ekonomin

En lång period med stabil och hög tillväxt i OECD-området bröts under andra halvåret 1990, då en markant avmattning ägde mm i viktiga länder. Skillnadema i aktivitetsnivå mellan olika industriländer har emellertid varit betydande under det senaste året. Japan och Tyskland har fortsatt att expandera niycket kraftigt, medan Förenta statema, Canada och Storbritannien har vidkänts en betydande försvagning i den ekono­miska utvecklingen. Även i flertalet övriga OECD-länder minskade tillväxttakten. Inom OECD-området som helhet uppgick tillväxten till 2,6 %. Samtidigt var inflationen inte fullt 5 % år 1990, vilket är en viss uppgång jämfört med 1989.

Avmattningen var väntad men blev kraftigare än föratsett efter den irakiska inmarschen i Kuwait i augusti, med de konsekvenser denna hade för oljepris och förväntningar hos såväl konsumenter som företag.

Utvecklingen i världsekonomin har varit fortsatt relativt svag under början av detta år. Föratsättningama är dock goda för att svackan skall bli både gmnd och kortvarig. Krigsslutet i Persiska viken banar väg för en återhämtning. Flertalet bedömare räknar i dag med en bestående sänkning av oljepriset med i storleksordningen 10 dollar/fkt jämfört med den nivå på drygt 30 dollar/fet som rådde under hösten 1990. Detta kommer att få gynnsamma effekter på realinkomster, prisutveckling och räntor i OECD-området. Förtroendet och förväntningarna om en förbättrad konjunktur hos konsumenter och i näringslivet kommer sannolikt också att stärkas påtagligt. Till detta kommer den ökade efterfrågan i OECD-området som återappbyggnaden vid Persiska viken kan förväntas skapa. För en relativt snar konjunkturappgång talar också de lägre räntoma i Förenta statema och Storbritannien.

Inflationen hålls nu också under bättre kontroll i praktiskt taget samtliga OECD-länder än vad som varit fallet vid tidigare nedgångsperio­der. Detta talar för att det bör gå att undvika en utveckling med den kombination av svag tillväxt och hög inflation som förlängt och fördjupat de senaste lågkonjunkturema. En osäkerhetsfaktor utgör dock utveckling­en i Förenta statema. Där har inte inflationstakten kommit ner till europeisk nivå trots avmattningen.

Den tyska återföreningen iimebär större problem än föratsett, och tillväxten i Tyskland blir sannolikt svagare än under de senaste åren. De höga räntoma förknippade med det stora budgetunderskottet har bidragit till en press uppåt på räntoma även i övriga europeiska länder, vilket dämpar aktiviteten. Mot denna bakgmnd finns det anledning att välkomna


 


beskedet om de planerade skattehöj ningama i Tyskland. De bidrar till en    Prop. 1990/91:150 bättre balans mellan finans- och penningpolitiken. Trots skattehöj ningama    Bilaga 1:1 kommer dock budgetunderskotten att vara fortsatt stora.

Sammantaget kan en vändning fömtses av konjunkturen under senare delen av innevarande år och en gradvis ökande aktivitet under 1992. Till följd av den svaga utvecklingen under början av 1991 är det dock rimligt att utgå från att den samlade produktionsökningen i OECD-ländema stannar vid ca 1 % i år medan den 1992 kan komma att uppgå till ca 2 3/4 %. Mellan de båda halvåren i år föratses därvid en förstärkning av tillväxten från mindre än 1/2 % till över 2 %, uttryckt i årstakt. En förbättrad konjunktur förväntas framför allt i Storbritannien och Förenta statema. I den amerikanska ekonomin, som väntas stagnera i år, föratses en tillväxt på ca 2 3/4 % 1992. Den brittiska ekonomin väntas växa med inemot 2 % nästa år efter en minskning av BNP med 1 1/2 % 1991.

Den förväntade återhämtningen - i kombination med lägre oljepriser - bör kunna förenas med en relativt dämpad pris- och kostnadsutveck­ling. I OECD-området totalt sett föratses sålunda prisema i år och nästa år öka med 4 1/2 resp. 4 %. Lönema väntas stiga med 6 resp. 5 %.

Två viktiga osäkerhetsmoment i finansplanens bedömning av kon-junktumtsiktema har nu reducerats betydligt. Särskilt gäller detta naturligtvis oljepriset och psykologiska fektorer kopplade till krisen vid Persiska viken. Som nämnts kan nu utgången av krisen i stället väntas innebära positiva effekter för utvecklingen i världsekonomin de närmaste åren. Vidare förefaller de farhågor som tidigare uttryckts rörande svagheten hos de finansiella institutionema i bl.a. Förenta statema att ha varit överdrivna. Utgångspunkten för bedömningen är att den kraftigt minskade utlåningen i Förenta statema till övervägande del är att hänföra till den svaga efterfrågan på krediter snarare än till grandläggande problem inom kreditväsendet.

Ett kvarstående osäkerhetsmoment gäller utvecklingen i Central- och Östeuropa. Den ekonomiska stagnation som rått där har nu övergått i en betydande minskning av produktionen. Övergångsproblemen är av en sådan natur att det framstår som högst troligt att tillbakagången fortsätter ännu en tid. Exporten till dessa länder är emellertid mycket låg för industriländema sammantagna, vilket sannolikt innebär att den djupa ekonomiska krisens effekter för omgivningen blir begränsade. Ett större riskmoment utgör då den politiska utvecklingen i främst Sovjetunionen. En fördjupad politisk kris kan komma att påverka det ekonomiska klimatet i främst Europa med en negativ inverkan på konsumtion och investeringsvilja.

2.2 Utvecklingen i Sverige under det senaste året

Den ekonomiska politiken var under 1980-talet framgångsrik i många avseenden. Näringslivets investeringar ökade, statsfinansema sanerades och sysselsättningen ökade markant. Men framstegen och framtidstron skapade också krav och förväntningar som ledde till att resursema blev alltför hårt utnyttjade. Ekonomin blev överhettad och det uppstod på


 


många håll brist på arbetskraft. Det ledde i sin tur till en snabb löneglid-    Prop. 1990/91:150

ning. Kostnadsstegringama slog igenom i högre priser. Inflationen blev    Bilaga 1:1

under 1989 och 1990 väsentligt högre än i konkurrentländema. Detta

kom att fungera som en broms på ekonomin med en försvagad tillväxt

som  följd.   Det medförde samtidigt att balansen  i  utlandsaffärema

försämrades.

Avmattningen inleddes för industrins del redan på våren 1989. Nedgången förstärktes under fjolåret. Även inom övriga delar av ekonomin dämpades aktiviteten. Hushållens disponibla inkomster ökade visserligen starkt. Men hushållen ökade sitt sparande äimu mer i absoluta tal; sparkvoten förbättrades med inte mindre än 4,6 procentenheter. Detta ledde till att den privata konsumtionen sjönk med 0,3 %.

Omslaget från överhettning på arbetsmarknaden till ett försvagat efterfrågeläge med stigande arbetslöshet har varit snabbt. Arbetslösheten har börjat stiga i så gott som hela landet och antalet varsel om uppsäg­ningar i industrin har ökat kraftigt.

Den underliggande inflationen uppgick till 6,5 % under loppet av 1990, vilket kan jämföras med 5,9 % i OECD Europa och 5,6 % i hela OECD-området. Handelsbalansen förbättrades jämfört med 1989 och gav ett överskott på 16 miljarder kr. Bytesbalansen försämrades under 1990, främst beroende på växande underskott för resevaluta och räntenetto.

De finansiella marknadema påverkades starkt av den intemationella utvecklingen med fållande aktiekurser och stigande räntor. I Sverige förstärktes kursfellet av tecknen på ökade obalanser i ekonomin. De svenska räntoma steg under hösten och nådde en topp under oktober. Regeringens och riksbankens åtgärder undanröjde spekulationema om förändringar i den svenska valutapolitiken. Förtroendet för den svenska kronan har förstärkts och räntoma har sjunkit. Sedan årsskiftet har den långa räntan sjunkit med en procentenhet och räntedifferensen mot omvärlden har reducerats.

Under det senaste året har det varit stora problem inom finansbolags-sektom. Flera finansbolag har tvingats upphöra med sin verksamhet och sektoms totala lånestock har under det senaste året minskat med ungefär 12 %. I kombination med den snabba konjunkturavmattningen har denna utveckling lett till att kreditförlustema i banker och andra kreditinstitut ökat kraftigt under 1990.

2.3 Utsikterna för 1991 och 1992

En huvuduppgift för den ekonomiska politiken under det senaste året har varit att få bukt med kostnadsutvecklingen genom att växla om från inflationslöner till reallöner. Ett trendbrott sker nu när det gäller lönebildningen.

Stabiliseringsavtal har träffets på flertalet avtalsområden. De innebär ett kraftigt trendbrott i löneökningstakten. Avtalen medför en nivåhöjning 1991 med ca 1 % och en kostnadsökning med omkring 1/2 % medan nivåhöjningen 1992 är 3 %.

Den sammanlagda effekten av stabiliseringsavtalet och av tidigare

10


 


inträffede kostnadsökningar (s.k. överhäng från 1990, två ytteriigare    Prop. 1990/91:150

semesterdagar, m.m.) är att timlönekostnadema ökar med 5 % under    Bilaga 1:1

1991 och dtygt 3 % under 1992. Löneavtalen är så konstraerade att de

inte skall rabbas av löneglidning. De är också fria från olika slag av

indexklausuler.

Stabiliseringsavtalet innebär att ökningama av de nominella lönerna under de närmaste åren blir betydligt lägre än vad som varit fellet något år under 1970- och 1980-talen. De är också klart lägre än vad som föratses för några av våra viktigaste konkurrentländer. Som exempel kan nämnas att lönekostnadema i Storbritannien väntas öka med ca 9 % 1991. I Tyskland har avtal slutits för de offentliganställda som innebär ökningar 1991 på drygt 6 %. Avtalen i den privata sektorn väntas resultera i högre löneökningar.

Under loppet av 1991-1992 beräknas den svenska industrins relativa kostnader per producerad enhet minska med ca 6 %, mätt i gemensam valuta. Till detta bidrar inte bara den historiskt låga löneökningstakten utan också en relativt hög produktivitetstillväxt på 3 % 1992.

Tabell 1   Försörjningsbalans och nyckeltal 1989-1992

 

 

Miljarder

Procentuell volymförändring

 

kr 1990

1989

1990

1991

1992

Försörjningsbalans

 

 

 

 

 

BNP

1 340,2

2,1

0,3

-0,2

1,0

Import

402,2

7,1

0,5

0,2

2,3

Tillgång

1 742,3

3,5

0,3

0,0

1,4

Privat konsumtion

695,6

M

-0,3

1,2

1,2

Offentlig konsumtion

366,0

2,2

1,9

0,5

0,3

Siat

104,9

3,7

. 3,0

-0,5

-0,3

Kommuner

261,1

1,6

1,4

0,8

0,5

Bruttoinvesteringar

273,1

10,9

-1,8

-1,9

-1,4

Lagerinvesteringar

0,6

0,5

0,1

-0,6

0,4

Export

407,0

2,4

1,2

0,5

3,0

Användning

1 742,3

3,5

0,3

0,0

1,4

Nyckeltal

 

 

 

 

 

Timlön, kostnad

 

9,1

10,3

5,0

3,5

KPI årsgenomsnitt, exkl. skatteref.

 

 

7,8

6,1

 

årsgenomsnitt, inkl. skatteref.

 

6,5

10,4

9,6

3,2

Disponibel inkomst (%)

 

1,6

4,2

0,9

2,0

Sparkvot (nivå %)

 

-4,6

0

-0,3

0,5

Industriproduktion (%)

 

1,2

-2,8

-2,8

2,5

Arbetslöshet (nivå %)

 

1,4

1,5

2,6

2,8

Relativ enhetsarbetskostnad(%)

 

6,3

5,2

1,2

-2,3

Handelsbalans (mdr. kr.)

 

14,6

15,7

20,5

25,5

Bytesbalans (mdr. kr.)

 

-20,6

-33,3

-43,4

-47,4

(% av BNP)

 

-1,7

-2,5

-3,0

-3,2

'Förändring i procent av föregående års BNP.

Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Stabiliseringsavtalet skapar föratsättningar för en radikal dämpning av prisstegringstakten (se diagram 1). Från mars och fram till årsskiftet stannar prisökningarna under 3 %. Vid det kommande årsskiftet upphör den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten, vilket tillsammans med stabiliseringsavtalet bidrar till att inflationen förväntas stanna på ca 3 % näsfe år.

11


Skattereformen ger under 1991 ett påtagligt tillskott till hushållens reala disponibla inkomster. Under nästa år får växlingen från inflations­löner till reallöner full effekt. Då fortsätter de reala disponibla inkomster­na att öka som en följd av att inflationstakten pressas ned. Det gör det möjligt för hushållen aft öka såväl konsumtionen som sparandet.

Diagram 1   Konsumentprisindex 1991

Månadsvis procentuell förändring

3,5


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1


 


2,5

1,5

ning  mars-december 275 % |i

91       91       91       91       91      91       91       91       91       91       91       91 01       02      03      04      05      06      07      08-     09      10      11       12

En förbättrad konjunktur under andra hälften av 1991, i länder med för Sverige viktiga marknader, möjliggör tillsammans med den förbätt­ring i kostnadsläget som sker, att exporten åter kan börja vända uppåt mot slutet av året. Under 1992 beräknas varaexporten stiga med 3 %.

Investeringarna ökade kraftigt under 1980-talet. Det gäller särskilt industrins investeringar som fördubblades mellan 1982 och 1990. Även investeringama i ekonomin som helhet har ökat kraftigt, med 45 % mellan 1982 och 1990. Investeringsaktiviteten dämpades under förra året och volymen minskade med 1,8 %. För både 1991 och 1992 beräknas investeringama minska i ungefär samma takt.

Överskottet i den svenska utrikeshandeln med varor och tjänster har under de två senaste åren varit lägre än tidigare. Tillsammans med de växande räntebetahiingaraa på utlandsskulden och andra transfereringar har detta medfört att bytesbalansen har försvagats. År 1991 sker en omsvängning i handelsbalansen och dess saldo förbättras ytterligare 1992. Bytesbalansen beräknas ändå visa betydande och ökande underskott. Under åren därefter förväntas dock underskottet gradvis krympa. Eftersom bytesbalansunderskotten adderas till utlandsskulden medför de att räntebördan för den svenska ekonomin stiger.

Frågan om hur underskott i bytesbalansen bör värderas och i vilken utsträckning de bör föranleda ekonomisk-politiska åtgärder är mer komplicerad än tidigare. En del av upplåningen i utlandet har använts till


12


 


förbrakning i Sverige och transfereringar till utlandet. Denna del av    Prop. 1990/91:150 utlandsskulden   motsvaras   således   inte   av   tillgångar   som   genererar    Bilaga 1:1 avkastning. Den ökade räntebelastning på bytesbalansen som är en följd av denna upplåning måste finansieras genom överskott i utrikeshandeln för att Sveriges utlandsställning inte skall försämras.

En del av den finansiella nettoskulden till utlandet motsvaras emellertid av svenska reala tillgångar utomlands. Vissa av dessa tillgångar har en direktavkastning som motsvarar räntekostnadema och som inräknas i bytesbalansen. Andra tillgångar, t.ex. festigheter, har en låg direktavkast­ning, men föratses likväl ge investerama god framtida avkastning genom värdestegring och realisationsvinster. Av statistiska skäl fångas sådan avkastning emellertid inte in i bytesbalansstatistiken. Dessa under senare år mycket betydande utlandsinvesteringar ger därför som enda effekt på bytesbalansen ökade räntebetalningar till utlandet, trots att räntorna bedöms motsvara en förmögenhetsökning.

Frågan om hur underskott i bytesbalansen skall värderas bör ses mot bakgrand av det totala sparandet i ekonomin. Det är oroande att underskotten i bytesbalansen har ökat under senare år trots att investe­ringsaktiviteten avtagit. Därmed intecknas framtida generationers kon­sumtionsmöjligheter. Dessutom innebär bytesbalansunderskott att utlands­skulden växer, och därmed räntebördan. Det medför att den svenska ekonomin blir mer sårbar vid intemationella räntehöjningar. Detta understryker vikten av att säkerställa den förstärkning av den konkurrens­utsatta sektom som nu inletts.

Under 1991 och 1992 sker en försvagning av den offentliga sektoms sparande. Den sammanhänger med att tillväxten i skattebasema och därmed den offentliga inkomsttillväxten viker. De offentliga utgiftema som andel av BNP har minskat från ca 67 % 1982 till 61,7 % 1990. Ökningen i den offentliga konsumtionen förväntas stanna vid 0,5 resp. 0,3 % under 1991 och 1992. Mot bakgrand av den svaga tillväxten innebär detta att utgiftemas andel av BNP blir i stort sett oförändrad.

Samtidigt som den offentliga sektoms sparande försvagas ökar hushållens sparande. Under åren 1989-1992 stiger hushållens sparkvot från -4,6 % till -1-0,5 %. Detta är en följd både av skattereformen och av att den kraftigt ökade upplåningen i samband med kreditmarknadens avreglering nu klingar av.

I den reviderade nationalbudgeten bedöms att en vändpunkt i industri­konjunkturen kommer under andra halvåret 1991. Politiken avser att ge plats åt och stimulera den konkurrensutsatta sektom - som svarar för knappt 1/4 av BNP - så att den negativa bytesbalansutvecklingen kan vändas och föratsättningar skapas för en varaktigt hög tillväxt och full sysselsättning. Detta innebär att tillväxten i privata och offentliga tjänster och i byggsektom måste hållas tillbaka för att dämpa kostnadsutveckling­en och få till stånd tillväxt i den konkurrensutsatta sektom. De ekono­misk-politiska åtgärdema bidrar till denna omställning.

Tillväxten i den konkurrensutsatte sektom svänger från ca -2 1/2 % 1991 till ca -1-2 1/2 % 1992, vilket är en mycket stor förändring. Däremot ligger de skyddade sektoremas expansion kvar på ca 1/2 %

13


också 1992. Eftersom de senare svarar för drygt 3/4 av BNP blir det    Prop. 1990/91:150
inget sterkt uppsving i ekonomin som helhet.
                       Bilaga 1:1

Tabell 2   Produktionen inom industrin och övriga sektorer 1990-1992

Årlig procentuell förändring

1990           1991           1992

■2,8

-2,8

2,5

1,6

0,4

0,6

0,3

-0,2

1,0

Industri

Övrig produktion 1)

BNP marknadspris

1) Privata och offentliga tjänster, byggsektorn m.m.

Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Efterfrågan på arbetskraft har försvagats och det fmns anledning att räkna med en fortsatt kärv arbetsmarknad. Samtidigt finns tecken på att utbudet av arbetskraft håller på att dämpas. Dessutom begränsas medelarbetstiden av de två extra semesterdagama för vissa gmpper och av minskad skiftgång, högre andel deltider m.m.

Till dessa underliggande tendenser skall fogas effektema av de särskilda arbetsinarknadspolitiska åtgärder som regeringen aviserat. Syftet med dessa åtgärder är att genom kompetenshöjning stärka både den enskildes möjligheter till arbete och näringslivets möjligheter till utveckling. Åtgärdema motsvarar insatser på 1,3 % av arbetskraften 1992. De bör verksamt bidra till en långsiktigt bättre sysselsättning. Mätt som årsgenomsnitt väntes arbetslösheten med dessa fömtsättningar uppgå till 2,6 % 1991 och 2,8 % 1992.

2.4 Utvecklingen på längre sikt

För att hävda sysselsättning och välfärd måste det svenska näringslivet vara konkurrenskraftigt både hemma och utomlands. Det förutsätter att inflationen kommer ner i nivå med vad som gäller i de i inflationshän­seende mest framgångsrika konkurrentländema. Delte är i sin tur en föratsättning för att den konkurrensutsatte sektom skall kunna byggas ut och balans återskapas i handeln med utlandet.

Under senare delen av 1980-telet har ett antel åtgärder vidtegits för att förbättra ekonomins funktionssätt. Skattesystemet har lagts om för att främja arbete, produktivitetstillväxt och sparande. Samtidigt har betydande delar av ekonomin avreglerats. Konkurrensen kommer ytterligare att skärpas av den närmare integrationen med i förste hand Västeuropa. Mot denna bakgrand finns goda föratsättningar för en betydligt gynnsammare produktivitetsutveckling än under senare år.

I den reviderade nationalbudgeten redovisas beräkningar av utveckling­en 1991-1995 i två altemativ. Det ena altemativet utgår ifrån en produktivitetsutveckling i näringslivet av ungefär den storleksordning som gällt under de senaste tio åren. Produktiviteten har då växt med ca 1,5 % per år. I det andra fellet tänks produktiviteten i näringslivet öka betydligt snabbare, med 2,2 % per år, till följd av de olika åtgärder som vidtegits för att förbättra ekonomins funktionssätt.


14


 


I båda altemativen föratsätts lönema öka förhållandevis långsamt. Prop. 1990/91:150 Stebiliseringsavtelet är vägledande för löneutvecklingen 1991 och 1992. Bilaga 1:1 Därefter sker en begränsad uppgång av lönestegringstakten när arbets­marknadsläget förbättras. Denna är något större i fallet med en högre produktivitet, eftersom företegens vinster då ökar mer och expansionen i ekonomin är snabbare. Det är värt att understryka att en snabbare löneökningstakt än vad som ligger i dessa scenarier skulle leda till en betydligt sämre ekonomisk utveckling.

Även med den relativt låga löneökningstakt som valts ter anpassnings­processen tid. Tillväxten i ekonomin begränsas från efterfrågesidan och ökar relativt långsamt. Erferenhetema från de senaste åren är att en överhettning av ekonomin får en återhållande effekt på produktivitets­tillväxten och undergräver föratsättningama för en bestående god ekonomisk utveckling. Den nedgång i aktivitetsnivån som nu sker kan inte motverkas med en generell efterfrågestimulans. Det innebär i praktiken att finanspolitiken under kommande år måste vara fortsatt mycket stram, samtidigt som arbetsmarknadspolitiken måste vara aktiv och utbudsinrikted.

Anpassningsprocessen underlättes om produktivitetstillväxten blir hög. En viktig föratsättning för dette är att investeringskvoten stiger. För industrins del bör en konjunkturappgång tillsammans med förbättrad kostnadsnivå och lönsamhetssituation kunna bidra till en sådan utveck­ling.

Scenariet med hög produktivitetstillväxt resulterar i en markant bättre tillväxt i ekonomin som helhet. Vid mitten av 1990-telet är bratto­nationalprodukten ca 40 miljarder kr. större i dette fall. Det motsvarar t.ex. stetens utgifter för utbildning och forskning. Hushållens inkomster och konsumtion kan därmed utvecklas på ett gynnsammare sätt. Samtidigt sker en snabbare utbyggnad av ekonomins konkurrensutsatte delar. Därmed förbättras fömtsättningama att minska underskotten i bytesbalan­sen.

I båda altemativen biyts den negativa utvecklingen av bytesbalansen. Den nu aktuella bedömningen visar att underskottet kan begränsas till drygt 43 miljarder kr. 1991. Därefter minskar underskottet till ca 38 miljarder kr. 1995. I det altemativa scenariet med en snabbare tillväxt blir förbättringen mer påteglig. Underskottet i bytesbalansen begränsas till ca 30 miljarder kr. 1995. Dette är emellertid alltjämt ett allvarligt problem för den ekonomiska politiken och ställer krav på fortsatt målmedvetna åtgärder för att hävda konkurrenskraften samt öka sparandet och investeringama.

För att bytesbalansen skall kunna förstärkas parallellt med att investe­ringsverksamheten skjuter fert krävs ett kraftigt ökat finansiellt sparande i ekonomin. För hushållen har en sådan process redan inletts. Det nya skattesystemet är ett viktigt instmment för att säkerställa att denna utveckling fortsätter under 1990-telet. De väsentligt sänkte skattesatserna för ränteinkomster och ränteutgifter stimulerar sparandet bl.a. genom att göra det dyrare att te lån.

Företegssektoms finansiella sparande minskade som en följd av en

15


snabb ökning av investeringama i slutet av 1980-telet. Under förra året    Prop. 1990/91:150

dämpades investeringsverksamheten, och samtidigt föll lönsamheten till    Bilaga 1:1

följd av konjunkturavmattningen. När kostnadsutvecklingen i förhållande

till omvärlden nu förbättras och konkurrenskraften börjar återställas,

stiger företegens vinster. Vid mitten av 1990-telet kan vinstema inom

industrin vara tillbaka på de nivåer som rådde under de siste åren på

1980-telet.

Sammanteget är emellertid de förbättringar i sparandet som under de närmaste åren sker i hushållen och företegen inte tillräckliga för att skapa jämvikt i bytesbalansen. Samtidigt framgår det av beräkningar både i den reviderade nationalbudgeten och i långtidsbudgeten att den offentliga sektoms finansiella sparande tenderar att försvagas under de närmaste åren, främst till följd av att skattebasema ökar långsamt när tillväxten i ekonomin är svag. Dette är orsaken till att den ekonomiska politiken utformas med sikte på att stimulera sparandet i hushållen, begränsa den offentliga expansionen och skapa utrymme för en exportledd tillväxt.

2.5 Fördelningsfrågoma under 1980-talet

Fördelningspolitiken skall minska klyftoma i samhället genom att minska skillnadema i levnadsvillkor mellan medborgama. Ett tydligt tecken är hur inkomst- och förmögenhetsfördelningen utvecklas, men denna säger inte allt om hur väl vi når mål som trygghet, hälsa och möjligheter för alla att förverkliga meningsfulla liv.

Den avgörande frågan är omsorgen om de mest utsatte. Ur deras synvinkel - den viktigaste - har framgångarna sedan 1982 få motstycken i världen. Det är arbetslinjen som burit framgången: 330 000 fler människor har arbete nu, 430 000 fler är heltidsarbetande.

Sverige har också skilt sig från andra länder genom kraftfulla insatser för grapper som på andra håll ofte är de förste att drabbas av ekonomisk nedgång:

I början av 1980-telet var bamfamiljemas utsatte läge, jämfört med andra grapper, en källa till oro. Sedan dess har skillnadema minskat: föräldraförsäkringen har byggts ut med 90 dagar, bambidragen har höjts med 60 % i reala termer, och andelen bam med plats på daghem eller i femiljedaghem har ökat från 26 % 1982 till mer än 60 % i dag. Politiken har lett till en väsentlig lättnad av bamfemiljer-nas försörjningsbörda, vilket bl.a. återspeglas i stigande fruktsam-hetstel.

Allt fler pensionärer får allt större förmåner när ATP-systemet växer: andelen pensionärer med enbart folkpension och pensionstillskott har minskat från 56 % till 41 %, samtidigt som miniminivån höjts med 12 %, dvs. motsvarande en och en halv månads pension. Antelet personer med färdtjänst har ökat med 55 % och hemtjänsten fördubblats samtidigt som platserna på ålderdomshem och i service­hus ökat med 12 %. Sverige har under efterkrigstiden utvecklats till ett samhälle med en interaationellt sett unik jämnhet i inkomst- och förmögenhetsspridningen.

16


 


Under 1970- och 1980-telen kunde resurssterka grapper utnyttja Prop. 1990/91:150 kombinationen av hög inflation och förmånliga avdragsregler till sin Bilaga 1:1 fördel. En liten grapp rika personer kunde därigenom kraftigt öka sina förmögenheter under deima tid. Mycket tyder emellertid på att denna utveckling nu har bratits. Med skattereformen har Sverige fått en effektiv kapitalbeskattning och mindre generösa avdragsregler samtidigt som inflationen har växlats ned. Därmed kan 1990-telet ge en bättre utveck­ling av förmögenhetsfördelningen.

3  Sverige och den internationella integrationen

Den ekonomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen.

3.1  Inför ett nytt skede i integrationen

Sveriges framgångsrika ekonomiska utveckling under efterkrigstiden har präglats av vår medverkan i den intemationella integrationen. Genom att dra nytte av den intemationella arbetsfördelningen skapades resurser som gjorde det möjligt att bygga upp välfärdssteten. En huvuduppgift för den ekonomiska politiken är att säkerställa att Sverige också fortsättningsvis aktivt och framgångrikt kan delte i den intemationella integrationen.

På det ekonomiska området sker integrationen genom handel med varor och tjänster och genom arbetskraftens och kapitelets rörlighet över gränsema. Det intemationella varautbytet är den mest dynamiska faktom i världsekonomin. Som exempel kan nämnas att den svenska exporten och importen ökade med mer än 40 % under 1980-telet medan produktio­nen ökade med drygt 20 %.

Utvecklingen av de ekonomiska banden mellan ländema har under­lättets av politiska beslut för att reducera eller helt undanröja hinder av olika slag, t.ex. tullar och valuterestriktioner.

Nu, i början på 1990-telet, står världsekonomin inför ett nytt viktigt skede i integrationen, en genomgripande fömyelse av det ekonomiska samarbetet möjliggjord bl.a. genom avspänningen mellan supermakt­ema.

I de pågående GATT-förhandlingaraa är målet att utvidga liberalise­ringen av den intemationella handeln till att omfatte även nya områden som exempelvis tjänster, immaterialrätt och jordbraksprodukter.

Inom EG fördjupas den ekonomiska integrationen genom förverkligan­det av den s.k. inre marknaden, som skall vara genomförd den 1 januari 1993. Utöver varor kommer därmed även tjänster, kapitel och personer att fritt kurma röra sig mellan EG-ländema.

Förhandlingama mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) drivs med sikte på att göra den inre marknaden gemensam för samtliga 19 deltegande länder och deras 350 miljoner invånare.

I Öst- och Centraleuropa pågår en genomgripande förändring genom

17

2    Riksdagen 1990/91. 1 satnl. Nr 150. Bilaga 1:1


övergången till demokrati och marknadsekonomi. Samtidigt pågår arbetet    Prop. 1990/91:150
med att närma dessa länder till ländema i Västeuropa.
          Bilaga 1:1

De politiska besluten berör således hela världsekonomin, men strävandena till fördjupat samarbete är särskilt sterka i Europa. Det är ännu svårt att exakt festställa vilka resultet som kommer att uppnås i denna process. Det är ännu svårare att beskriva vidden och djupet av den integration som därmed möjliggörs. Men det finns goda skäl att tro att denna process kommer att ge ekonomiema en ökad vitelitet och skapa föratsättningar för stora framsteg i alla deltegande länder.

3.2 Sverige och den europeiska integrationen

Sverige har sedan lång tid tillbaka spelat en aktiv roll i den ekonomiska integrationen i Europa. Det gäller både på det politiska och på det ekonomiska planet.

Som ett mått på integrationen kan anges att Sveriges utrikeshandel med EES-ländema nu omfatter ca 75 % av vår totela handel.

Den fortsatte integrationen bestäms i förste hand av utgången av förhandlingama om ett EES-avtal. Dessa befinner sig nu i ett slutskede. Ett avtel bör kunna komma till stånd till sommaren.

EES-förhandlingama syftar till att skapa fri rörlighet mellan de deltegande ländema för varor, tjänster, kapitel och personer. En stor del av den berörda svenska lagstiftningen skall anpassas till de regler som gäller för EG-ländema. Däratöver kommer samarbetet att utvecklas på en rad angränsande områden, såsom forsknmg, miljö och utbildning liksom inom det sociala området.

Sverige har haft full frihet för den helt övervägande delen av vår vamhandel med Västeuropa sedan 1970-telet, då tullfrihet för industri­varor eteblerades mellan EFTA-ländema och EG. Ett EES-avtel kommer dämtöver att innebära att kraven för produkter skall standardiseras. En vara kommer därmed att kunna säljas fritt på hela EES-marknaden.

Därmed skapas föratsättningar att i ökad utsträckning utnyttja stordriftsfördelar för den svenska industrin.

Av stor betydelse för Sverige är att marknaden för offentlig upphand­ling av varor och tjänster liberaliseras inom EES. Värdet av denna marknad, som hittills nästan helt varit förbehållen nationella företeg, beräknas uppgå till ca 4 000 miljarder kr. per år. Dette skapar stora möjligheter för svenska företeg. Samtidigt skärps konkurrensen på den svenska marknaden.

Kapitel kommer genom ett EES-avtel att kunna röra sig fritt mellan EES-ländema. Sedan huvuddelen av valuteregleringen avskaffedes i slutet av 1980-telet kan kapitel röra sig i stort sett fritt över Sveriges gränser. I kombination med Sveriges fäste växelkurs ger fria kapitelrörelser klara fördelar genom att förtroendet för den ekonomiska politiken stärks.

Ett EES-avtel leder sannolikt till att nettoutflödet av direktinvesteringar från Sverige minskar. Svenska företeg behöver inte investera i EG-ländema för att undvika diskriminering på EG-marknadema. Dessutom kommer de svenska etebleringsreglema att anpassas så att hindren för

18


utlänningars förvärv av företeg och fast egendom undanröjs.  Dette    Prop. 1990/91:150 kommer sannolikt att stimulera de utländska investeringama i Sverige.       Bilaga 1:1

Handel med tjänster - som stedigt ökar i ekonomisk betydelse - har tidigare omgärdats av restriktioner. Ett EES-avtel kommer att få stor betydelse för tjänstesektom. Det viktigaste exemplet är den finansiella sektom, där en fri marknad skapas för banker och andra kreditinstitut att driva verksamhet inom hela EES-området. Andra områden som omfettes är försäkringar och transporter. Beräkningar inom EG visar att det här finns betydande direkte och indirekte effektivitetsvinster att hämte.

Fri rörlighet för personer i EES-avtelet omfetter främst arbetskraft och öppnar en bredare arbetsmarknad för svenska medborgare. Samtidigt blir den svenska arbetsmarknaden tillgänglig för medborgare i övriga länder. Möjligheten att upprätthålla full sysselsättning i Sverige är beroende av vår egen vilja och förmåga att upprätthålla konkurrenskraft och bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Den större öppenhet - genom ökad rörlighet av varor, tjänster, kapitel och arbetskraft - som EES-avtelet innebär för Sveriges del leder till förstärkt konkurrens och ökad effektivitet och kommer samtidigt att erbjuda svenska företeg nya möjligheter. Dette bör sammanteget ge en förbättrad tillväxt och lägre inflation och därmed skapa föratsättningar för ökad välfärd.

Inom EG pågår ett arbete på tre plan; förverkligandet av den inre marknaden, som skall vara fullt genomförd den 1 januari 1993, fördjupning i form av arbete på en ekonomisk och monetär union (EMU) och en politisk union (EPU) samt en utvidgning av gemenskapen.

Sverige har ett intresse av att delte inte bara i EES-avtelets inre marknad, utan också att på likställd fot medverka i EGs samarbete. Genom avspänningen och tillkomsten av Parisstedgan för ett nytt Europa (1990) har föratsättningama i viktiga avseenden förändrats när det gäller deltegande i dette samarbete. Riksdagen har förklarat att ett svenskt medlemskap i EG med bibehållen neutralitetspolitik ligger i vårt lands nationella intresse. Regeringen har för avsikt att under 1991, efter samråd i utrikesnämnden, lämna in en ansökan om medlemskap i EG.

Några resultet av de pågående regeringskonferensema om den ekonomiska och monetära unionen och den politiska unionen föreligger ännu inte. Det är därför inte möjligt att nu diskutera vilken betydelse dessa planer kan få för Sverige. Frågoma kommer att belysas i annat sammanhang, inför en ansökan om medlemskap.

3.3 Den nordiska dimensionen

Inom Norden har integrationen i väsentliga hänseenden gått längre än vad som är fallet gentemot omvärlden i övrigt. Det nordiska samarbetet har historiskt utvecklats med sikte på att stärka den nordiska samhörigheten - att öppna gränserna mellan de nordiska ländema. Ett av de viktigaste uttrycken för det nordiska samarbetet är avtelet om en gemensam nordisk arbetsmarknad. Den nordiska samhandeln är betydande och utgör den sterkaste länken

19


 


mellan de nordiska ländemas ekonomier.  Totelt svarar den nordiska    Prop. 1990/91:150 samhandeln för drygt 20 % av de nordiska ländemas utrikeshandel. För    Bilaga 1:1 bearbetede varor är andelen äimu högre - mellan 25 och 30 %.

En viktig förändring av de ekonomiska relationerna mellan de nordiska ländema har ägt ram under 1980-telet genom den stora ökningen av företegsuppköp och samgåenden över gränsema. De omfettande nordiska företegsförvärven har satt spår i stmkturen i flera viktiga industri­branscher, såsom elektronik-, grav-, stål- och maskinindustri. En nordisk branschstraktur börjar avteckna sig. Även inom tjänstesektom har nordiska företegsstmkturer börjat växa fram.

Under senare tid har utvecklingen alltmer understmkit Nordens beroende av omvärlden. Dette gäller särskilt relationen till den västeuro­peiska integrationen, i vilken nu samtliga nordiska länder är aktivt engagerade.

EGs arbete med att förverkliga den inre marknaden är en utmaning för det nordiska samarbetet. Innebörden av förhandlingama om EES-avtelet är att perspektivet för det nordiska samarbetet vidgas och fördjupas. Den ekonomiska och handelspolitiska uppdelningen av de nordiska ländema i EG- och EFTA-medlemmar får genom ett avtel mindre betydelse än tidigare. Avtelet upphäver i viktiga avseenden den splittring som tidigare rått. Det gemensamma deltegandet i den inre marknaden innebär även i Norden att rörligheten över gränsema underlättes. Därmed kan också den nordiska samhörigheten främjas inom ramen för en fördjupad europeisk integration.

Det nordiska samarbetet kan ge konkrete bidrag som komplement till lösningar genom EFTA. Ett sådant arbete bedrivs också på bred front bl.a. på det finansiella området, standardiseringsområdet och vad gäller begränsning av näringslivsstöd. Gemensamma nordiska lösningar under-lätter också ländemas deltegande i den fortsatte, fördjupade integrationen i Västeuropa.

3.4 Öst- och Centraleuropa

Den pågående reformprocessen i de öst- och centraleuropeiska ländema är inne i ett intensivt skede. Sverige stödjer aktivt strävandena att bygga upp fungerande marknadsekonomier och att främja private initiativ i dessa länder, bl.a. genom våra insatser i Europeiska utvecklingsbanken och andra intemationella stödåtgärder. Öst- och Centraleuropa inkl. Sovjetunionen svarar i dag för knappt

2.5 % av vår utrikeshandel, medan dessa länders befolkning uppgår till
410 miljoner människor. Motsvarande siffror för EES är 75 % resp. 350
miljoner. Dessa tel ger en föreställning om den utveckling, också för vår
egen del, som en framgångrik reformprocess i Öst- och Centraleuropa
kan innebära. Det skall understrykas att dette är en process på lång sikt
som kräver tålamod och uthållighet från alla inblandade parters sida.

20


3.5  Konsekvenser för den ekonomiska politiken  Prop. 1990/91:150

Bilaga 1:1 Intemationellt ekonomiskt samarbete och utbyte har varit avgörande för

Sveriges industrialisering och välståndsutveckling. Vårt land har länge

förespråkat en fri handel och vi har valt att anpassa vår ekonomi för att

kunna dra nytte av de möjligheter intemationell integration erbjuder. Nu

fördjupas det ekonomiska samarbetet snabbt, inte minst i Europa. Dette

ställer krav på vår ekonomiska politik. Det gäller särskilt valutepolitiken,

pris- och kostnadsutvecklingen, insatsema för att öka produktivitet och

sparande samt åtgärdema för att tillförsäkra medborgama trygghet i den

förändring som kommer att ske under 1990-telet.

Valutoma i flertelet av våra konkurrentländer i Europa är sammanknut­na inom ramen för det europeiska monetära systemet. De förändringar som skett i valutomas riktvärden i förhållande till varandra har under senare år varit begränsade, samtidigt som flertelet länder nått långt när det gäller att nedbringa inflationen. När Sverige nu eftersträvar ett närmare samarbete med EG skärper dette kraven på vår valutepolitik. Att göra avsteg från vår feste växelkurs är mot denna bakgrand uteslutet.

Vårt deltegande i den intemationella integrationen skärper kraven på pris- och lönebildningen i Sverige. Regeringen har inlett ett målmedvetet och framgångsrikt arbete för att bromsa inflationen och skapa prisstebili-tet. Genom att inflationen de närmaste åren blir lägre än i våra konkur­rentländer kan sysselsättningen åter öka inom något år.

Endast om produktivitetsutvecklingen i Sverige är bättre än i våra konkurrentländer kan vår löneökningstakt bli högre och standardutveck­ling bättre. Omfettande förändringar har genomförts av det svenska skattesystemet för att skapa fömtsättningar för en bättre fungerande, mer produktiv ekonomi. Den ökade integrationen i kombination med avregleringen i Sverige skärper konkurrensen och verkar därmed i samma riktning.

Sverige har ett betydande underskott i bytesbalansen. För att vrida denna utveckling rätt måste vi öka det finansiella sparandet i den svenska ekonomin. Vi måste också investera i de delar av det svenska näringslivet som säljer på export eller konkurrerar med utländska företeg på den inhemska marknaden. Dette föratsätter att lönsamheten i det svenska näringslivet är minst lika hög som i omvärlden. Det föratsätter också en återhållsam konsumtionsutveckling.

Den intemationella integrationen ger oss möjlighet att öka välståndet och väma sysselsättningen. Samtidigt ställer den krav på anpassning. Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att underlätte denna anpassning, men också att ge medborgama trygghet i förändringen. I dette sammanhang spelar den aktiva arbetsmarknadspolitiken en avgörande roll.

21


4  Stabiliseringspolitiken                                 p™p- i990/91:150

Bilaga 1:1 Den ekonomiska politiken skall medverka till att bromsa kostnadsutveck­lingen och stärka konkurrenskraften för att hävda sysselsättningen och välfärden.

Den fulla sysselsättningen hötes om kostnadema stiger snabbare än i omvärlden. För att väma sysselsättning och välfärd måste den ekono­miska politiken inriktes på att varaktigt nedbringa inflationen. Denna uppgift måste överordnas andra ambitioner och krav. En sådan politik skall fullföljas med stöd av en aktiv arbetsmarknadspolitik, som ger varje individ som är eller riskerar att bli arbetslös möjlighet att så snabbt som möjligt komma över i nytt, produktivt arbete. Insatser för att höja kompetensen och motverka brist på yrkeskunnig arbetskraft under den kommande konjunktumppgången skall därför ha förtur framför passivt kontantstöd.

4.1   Lönebildningen

Lönekostnaderna spelar en avgörande roll för inflationsutvecklingen. Lönema utgör en viktig, inte sällan dominerande del av kostnadema i flertelet branscher. Löneökningar, som inte motsvaras av produktivitets­höjningar, får därmed ett kraftigt genomslag på prisstegringstakten. För att säkra en lägre inflation och varaktigt åstedkomma prisstebilitet krävs att lönebildningen anpassas till produktivitetstillväxten.

Under 1991 sker en dramatisk nedväxling av de nominella lönekost-nadsökningama i Sverige. En stor del av arbetsmarknaden täcks nu av förbundsavtel som bygger på Rehnberg-kommissionens förslag till stebiliseringsavtel. Avtelen kommer genomsnittligt att öka lönekost­nadema under 1991 med ca 0,5 %. Hämtöver kommer lönekostnadema av andra orsaker att öka med 4,5 % (effekten av avtel träffade 1990, förlängningen av den lagstedgade semestem med 2 dagar, m.m.). Sammanteget innebär dette ett kraftigt trendbrott i de senaste årens utveckling med lönekostnadsökningar på i storleksordningen 10 % per år.

Under det andra avtelsåret, som sträcker sig t.o.m. mars 1993, är utrymmet för lönehöjningar ca 3 % med miniminivåer uttryckte i kronor, som ger något mer till personer med lägre löner. Utrymmet kan enligt partemas beslut fördelas centralt eller lokalt.

Stebiliseringsavtelet innehåller bestämmelser som skall förhindra eller kraftigt begränsa löneglidningen. Avtelet är konstraerat så att lokala förhandlingar ej erfordras under förste avtelsåret. Skulle löneutvecklingen överskrida stebiliseringsavtelets bestämmelser skall överskridandet avräknas från kommande avtelsårs utrymme. Sådan löneökning som beror på ändrad arbetsorganisation, utökade arbetsuppgifter, ökat ansvar, krav på högre kompetens etc. skall inte avräknas.

Stebiliseringsavtelet innehåller inga följsamhetsgarantier för priser och löner Avtelet innebär vidare - även om det skett vissa förseningar i tillämpningsförhandlingama - att avtelen för hela arbetsmarknaden sammanfaller i tiden. På det sättet undviker man risken att det senaste

22


avtelet blir golv for de kommande.                                    Prop. 1990/91:150

Stebiliseringsavtelen leder till att det svenska kostnadsläget kan sänkas    Bilaga 1:1 i jämförelse med omvärlden och att konkurrenskraften förbättras. Därmed skapas föratsättningar för att den negativa konjunkturatvecklingen snart skall kunna vändas och en återhämtning inträffe under 1992.

Förhållandena på arbetsmarknaden är nu reglerade under de närmaste två åren genom stebiliseringsavtelet. En del i stebiliseringsavtelet är uppmaningen till de avtelsslutande partema att under de båda närmaste åren se över sina avtals- och förhandlingssystem med målsättningen att minska automatiken i konstraktionema så att löneglidningen kraftigt begränsas. Arbetsmarknadens parter har nu en imik möjlighet att reformera det svenska lönebildningssystemet. Det är nödvändigt att de ter tillvara denna möjlighet.

Den genomförda skattereformen underlätter lönebildningen, även på längre sikt. Den kraftiga sänkningen av marginalskattema medför att löntegama själva får behålla en större del av en löneökning än tidigare. Därmed bör lönekraven kunna dämpas.

Ansvaret för lönebildningen åvilar partema på arbetsmarknaden. Stebiliseringsavtelet iimebär inte något avsteg från de traditionella principema på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen har inte deltegit - och kommer inte att delte - i förhandlingama. Stetsmaktemas ansvar är att genom sin ekonomiska politik skapa sådana föratsättningar att lönebildningen blir förenlig med en utveckling mot samhällsekonomisk balans.

4.2  Pris- och konkurrenspolitiken

En väl fungerande prispolitik måste baseras på konkuirens och inte på regleringar. Konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för möjlighetema att varaktigt få till stånd en långsammare prisökningstakt. Regeringen redovisade i finansplanen ett program för att stärka konkurrensen i den svenska ekonomin. Där aviserades ett antel initiativ som regeringen tegit eller avser att te.

Konkurrenspolitiken kommer, att förstärkas bl.a. i ljuset av den västeuropeiska integrationen. Ett förslag till ny konkurrenslag skall föreläggas riksdagen under kommande budgetår. Konkurrenslagen skärps bl.a. när det gäller konkurrenshämmande inslag i näringsliv såsom prissamverkan och marknadsdelning. Konkurrensmyndigheter­nas ställning skall också förstärkas.

Den nya livsmedelspolitiken innebär en successiv avreglering av jordbraket och en övergång till ett mer marknadsinriktet system fr.o.m. den 1 juli 1991. För att förstärka konkurrensen på livs­medelsområdet har regeringen lagt fram förslag (prop. 1990/91:147) om förbud mot marknadsdelning och andra produktions- eller utbudsbegränsningar på jordbrakets område. Syftet är att motverka skadliga konkurrensbegränsningar som kan uppstå efter avvecklingen av de intema marknadsregleringarna på livsmedelsområdet. En anpassning bör ske av gränsskyddet på jordbmksprodukler.  Det

23


 


säkerställer lägre matpriser och ökad valfrihet för konsumentema.    Prop. 1990/91:150

Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen ett förslag med    Bilaga 1:1

denna innebörd.

Under senare år har stora delar av transportväsendet avreglerats.

Regeringen har förelagt riksdagen ett förslag som ökar konkurrensen

inom inrikesflyget. En fullständig avreglering genomförs senast när

ytterligare bankapacitet tillkommit vid Arlanda flygplats.

Konkurrensen skall också främjas genom att infrastrakturen görs

tillgänglig för flera producenter. Ett steg i denna riktning har tegits

på jämvägsområdet. Förändringar av liknande slag skall ske inom

elförsörjningen.  En vägledande princip är dock att de naturliga

monopol som steten äger även fortsättningsvis skall ägas av steten.

Konkurrensen inom bo- och byggsektom skall skärpas. Utländska

medborgares  möjligheter att sterte och överte byggföreteg skall

underlättes,  bl.a.  genom att bestämmelsema om näringstillstånd

harmoniseras  med  EGs  regler.  Byggmaterialreglema  skall  också

harmoniseras med utländska regler. Det effektivaste sättet att öka konkurrensen och förhindra inhemska monopol är en fri utrikeshandel. Den svenska anknytningen till den europeiska inre marknaden har sin störste betydelse genom att den skapar föratsättningar för ökad konkurrens. Harmoniseringen av konkurrensreg­ler och konkurrensövervakning är en central del av EES-avtelet. Inom EG sker ett omfettande arbete med att uterbete gemensamma konkurrens­regler och utforma en effektiv konkurrensövervakning. För Sveriges del innebär dette att olika former av konkurrensbegränsningar kommer att kunna bli föremål för granskning inom ramen för EES-avtelet. Dette innebär i sin tur att konkurrensen i Sverige kommer att skärpas ytterliga­re.

I den svenska ekonomins konkurrensutsatte delar har produktiviteten även under senare år ökat förhållandevis snabbt. De skyddade delama av ekonomin har däremot släpat kraftigt efter. Ett EES-avtel innebär att stora delar av ekonomins skyddade sektor öppnas för konkurrens. Det gäller bl.a. byggandet och den private tjänstesektom.

De finansiella marknadema spelar en allt viktigare roll för att ekonomin skall fiingera smidigt. Under 1980-telet har de avreglerats för att bättre svara mot den intemationella utvecklingen. Avregleringen har också inneburit att de finansiella marknadema bättre kan tillgodose kundernas behov.

Reformeringen av de finansiella marknadema fortsätter. Det är angeläget att svenska finansinstitut utsätts för skärpt intemationell konkurrens. Därför tillåts utländskt ägande i svenska banker, fondkom-missionärsbolag och finansbolag sedan augusti 1990. Vidare har regeringen nyligen föreslagit att utländska företeg skall få verka fullt ut på värdepappersmarknaden. Flexibiliteten och effektiviteten på itaarknad-en ökar genom att banker och försäkringsbolag ges möjlighet att samverka i fastere former. En översyn av försäkringslagstiftningen pågår. De fleste finansiella placerare har under senare år fått, eller är på väg att få, vidgade placeringmöjligheter. Det gäller banker, försäkringsbolag,

24


fondkommissionärer, värdepappersfonder, allemansfonder samt stetliga Prop. 1990/91:150 bolag och affärsverk. Ett förslag har uterbetets inom finansdepartementet Bilaga 1:1 om att även AP-fonden skall få friare placeringsregelr samt att den skall omorganiseras och få en mer effektiv förvaltning. Förslaget remissbe-handlas för närvarande. Med förslaget förbättras möjlighetema att möte näringslivets behov av riskkapitel under 1990-telet. Även kapitelmarkna­dens effektivitet förbättras.

Förhandlingama om stebiliseringsavtel har medverkat till att det nu finns en betydande enighet om att de nominella löneökningama måste bli mycket låga under de närmaste åren om det skall vara möjligt att få rätsida på den inhemska kostnads- och prisutvecklingen. Dette förändrade synsätt beror bl.a. på tilltron till att en lugnare prisutveckling redan under innevarande år, men särskilt under 1992, skall medverka till en förbättring av reallönema. Förhandlingsgmppens överenskommelse med olika prissättare inom livsmedelskedjor och dagligvamhandel har i dette sammanhang haft påtegliga effekter.

En väl fungerande lönebildning föratsätter låg inflation. För närvarande sker en snabb nedgång i inflationen. Allt fler aktörer i ekonomin verkar också vara inställda på att prisstegringstakten kommer att dämpas högst väsentligt. Den sjunkande räntedifferensen gentemot utlandet, sedan regeringen i oktober lade fram det särskilda åtgärdspaketet för att stebilisera ekonomin (skr. 1990/91:50), är ett uttryck för en större tilltro till Sveriges förmåga att få ner inflationen.

Denna utveckling måste nu befästes. Inflationen måste bli varaktigt låg och politiken inriktes på prisstebilitet. Dette ställer stora krav på en stram finans- och penningpolitik.

4.3  Finanspolitiken

Under det senaste året har åtgärder vidtegits för att dämpa överhettningen i ekonomin. Den ekonomiska politiken har varit inrikted på att nedbringa inflationen och hålla tillbaka den offentliga sektoms expansion till förmån för den konkurrensutsatte sektom. Sammanteget har dette gett föratsätt­ningar för en radikal dämpning av den svenska inflationen. Inflationen är nu låg och förväntes bli lägre än i våra konkurrentländer under det kommande året.

Den ekonomiska politiken måste nu med all kraft inriktes på att varaktigt hålla nere inflationen. Om vi skall kurma väma sysselsättning och välfärd måste denna uppgift överordnas andra ambitioner och krav. En generell efterfrågestimulerande politik skulle bara motverka sitt syfte. Balansproblemen skulle på sikt förvärras, inflationen skulle bli högre och ett tryck uppåt på räntoma skulle skapas. Förväntningar om en högre inflation skulle då kunna te fert och bidra till att åter skapa pris- och lönespiraler. Det skulle kunna undergräva de framgångar som inflations­bekämpningen haft under det senaste året.

I ökad utsträckning blir det nu också finanspolitikens uppgift att bidra till den omställning som måste ske i ekonomin från skyddad till utlandskonkurrerande verksamhet. Det föratsätter en sterk återhållsamhet

25


med offentliga utgifter och att stetsbudgetens tyngdpunkt systematiskt    Prop. 1990/91:150 förskjuts från transfereringar och offentlig konsumtion till insatser för att    Bilaga 1:1 främja investeringar och utveckling. Kommunema och landstingen svarar för den helt dominerande delen av den offentliga verksamheten. Det är nödvändigt att sterkt begränsa expansionen i kommuner och landsting för att skapa utrymme för tillväxt i ekonomins konkurrensutsatte delar.

De samlade offentliga utgifterna

De offentliga utgiftema som andel av BNP uppgår till knappt 62 %. En kraftig minskning har skett sedan 1982 då utgiftsandelen var ca 67 %.

Under 1980-telet har den offentliga sektoms fmansiella sparande kraftigt förbättrats. 1982 översteg de offentliga utgiftema inkomstema med mer än 40 miljarder kr., vilket motsvarade 7 % av BNP. Förra året hade den offentliga sektorn i stället ett överskott motsvarande ca 4 % av BNP. Sparandeförbättringen har skett i den stetliga sektom och socialför­säkringssektorn. Den är resultetet av en restriktiv budgetprövning i kombination med en bättre ekonomisk utveckling. Sparandeökningen i den stetliga sektom uppgår till ca 120 miljarder kr. Därtill har ett ökat överskott inom AP-fonden bidragit med ca 20 miljarder kr. Kommunsek-tom har däremot minskat sitt sparande.

Beräkningama i den reviderade nationalbudgeten visar att den offentliga sektoms utgifter som andel av BNP fortsätter sjunka från nuvarande 61,7 % till en nivå under 60 % vid mitten av 1990-talet. Även skatte­kvoten sjunker från 56,4 % till drygt 53 %. Samtidigt försämras den offentliga sektoms sparande från nuvarande 3,9 % till 3 % under perioden. Dette beror i huvudsak på att AP-fondens och kommunemas sparande försvagas.

Det offentliga sparandet försämras normalt i en konjunktumedgång, när tillväxten viker och de offentliga inkomstema till följd av dette ökar långsammare. Så sker också nu, trots att kommunemas tillväxt har begränsats sterkt och att åtgärder vidtegits för att förstärka stetens budget.

Finanspolitiken är så avvägd i nuvarande situation att inflationen dämpas snabbt och att underskotten i handelsbalansen minskar samtidigt som den offentliga sektom växer långsamt. Tillgängliga prognoser tyder också på att tillväxten på den konkurrensutsatte sektom kommer att skjute fert i slutet av 1991.

Arbetet med att minska de offentliga utgifternas andel av BNP skall fullföljas med kraft och uthållighet. Därmed skapas utrymme för att på sikt sänka skattetrycket. Dette är angeläget för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillväxten.

Staten

Stetsbudgeten för innevarande budgetår har försvagats. I budgetproposi­tionen i januari 1991 beräknades budgetsaldot till -2,6 miljarder kr. Nu beräknas saldot till -18,5 miljarder kr. Anledningen till den stora försäm­ringen från januari är den lågkonjunktur vi nu är inne i. Denna leder till

26


aU skatteinkomstema utvecklas långsammare än vad som fömtsågs i    Prop. 1990/91:150
januariprognosema.
                                                        Bilaga 1:1

I finansplanen i januari beräknades budgetsaldot för budgetåret 1991/92 till -0,6 niiljarder kr. Även för näste budgetår väntes en försvagning av budgetunderskottet som nu beräknas till -10,3 miljarder kr. Denna utveckling beror framför allt på en långsammare ökning av inkomster­na, vilken dock motverkas av engångsvisa inkomstförstärkningar, t.ex. inleveranser från vissa affärsverk.

Inkomstema - inkl. de engångsvisa förstärkningama - mellan de båda åren stiger med ca 8 %. Utgiftemas ökningstakt beräknas bli någon procentenhet mindre.

Regeringen har redan tidigare presenterat sina förslag till utgiftsbe­gränsningar för näste budgetår. Dessa har varit omfettande och gällt bl.a. förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringen och en reformering av bostedsfinansieringssystemet. Även på en rad andra områden har regeringen presenterat förslag till avlastning av stetsbudgeten, t.ex. vad gäller kostnadema för förläggning av flyktingar genom kortere handlägg­ningstider och genom att kostnadema till viss del kommer att avräknas mot biståndsramen. Utgiftema på stetsbudgeten påverkas också av det förslag om minskning och omställning av den stetliga administrationen som presenteras i bilaga II till kompletteringspropositionen. När programmet är fullt genomfört beräknas belastningen på budgeten minska med ca 2 miljarder kr.

Förslag läggs nu om sjuklön under de förste 14 dagama av en sjukperiod. Sjuklönen föreslås gälla fr.o.m. den 1 januari 1992. Under budgetåret 1991/92 beräknas åtgärden minska de offentliga utgiftema med 6,2 miljarder kr. På helårsbasis beräknas utgifterna minska med 13 miljarder kr. För att neutralisera kostnadema för arbetsgivarna sänks samtidigt sjukförsäkringsavgiften med 1,9 procentenheter.

 

 

 

Tabell 3  Statsfinansernas

Miljarder kr.

utveckling

 

 

 

 

1989/90

1990/91

1991/92

 

 

BP

KP

Inkomster

Utgifter

(exkl. statsskuldräntor)

Statsskuldsräntor

Budgetsaldo

Underliggande budgetsaldo

401,6

334,5

61,0

3,4

1,6

426,4

382,4 62,5 -18,5 -16,1

454,9

394,5 61,0 -0,6

-15,6

459,7

409,0 61,0 -10,3

-25,3

Det finansiella sparandet i offentlig sektor föratses bli försämrat med ca en procentenhet per år, från en nivå budgetåret 1989/90 på 4,6 % av BNP till 2,5 % budgetåret 1991/92.

Enligt långtidsbudgetens huvudaltemativ för perioden 1991/92-1995/96 beräknas budgetsaldot försämras 1992/93 för att sedan ånyo förbättras. En av de viktigaste orsakema till försämringen 1992/93 är de skatteut-

27


betelningar till kommunema som då skall göras. Dessa utbetelningar sker    Prop. 1990/91:150 med två års eftersläpning och hänför sig därför till den höga löneöknings-    Bilaga 1:1 takt som har gällt fram till nu. Samtidigt feller de stora engångsinkoms-tema från 1991/92 bort.

Samman fettningsv is kan konsteteras att stetsbudgeten försvagas budgetåren 1990/91 och 1991/92. Det beror på att stetens inkomster beräknas växa relativt långsamt samtidigt som utgiftema fortsätter att öka relativt kraftigt, särskilt under 1990/91. Bakom denna utveckling ligger en konjunkturelit betingad försvagning av inkomstsidan. Dessutom innebär på kort sikt en nedväxling av löneökningstakten en försvagning av budgeten via en långsammare utveckling av inkomstema samtidigt som transfereringama inte omedelbart växlas ner i samma takt. Det omfettande besparingsarbete som regeringen har genomfört under det senaste året har förhindrat en än mer negativ utveckling.

De underliggande problemen i den svenska ekonomin motiverar en fortsatt stram finanspolitik, med omprövning av existerande utgiftsåtegan-den. Utrymmet för nya utgiftsåteganden från stetens sida är nu mer begränsat än på flera år. Reformer kan endast komma till stånd genom effektiviseringar och besparingar inom befintliga områden.

Kommunerna

Kommunema och landstingen svarar för den helt dominerande delen av den offentliga verksamheten. Den kommunala verksamheten har under 1980-telet vuxit långsammare än under de närmast föregående decen­niema. Tillväxttakten har ändå varit alltför hög i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Under de närmaste åren måste tillväxten i kommunema hållas tillbaka ytterligare för att det skall bli möjligt att skapa utrymme för en tillväxt i ekonomins konkurrensutsatte delar och därmed lägga en grand för en varaktig balans i ekonomin.

Också det ekonomiska läget i kommuner och landsting motiverar en sterk begränsning av tillväxten. Sektom har under flera år redovisat ett negativt finansiellt sparande. En tillfällig förbättring kan förväntes åren 1991-1993. Men omprövningar och effektiviseringar måste genomföras redan nu för att de grandläggande problemen i den kommunala sektom skall kunna lösas.

Under innevarande och nästkommande år råder ett av riksdagen beslutet kommunalt skattestopp. En överenskonunelse har träffets mellan företrädare för regeringen och för kommun- och landstingsförbunden om att det kommunala skattetrycket inte heller efter 1992 bör öka och att kommunema och landstingen därför inte bör höja sina skatter. Rege­ringen har klarort att den är beredd att föreslå ett förlängt, lagfäst skattestopp, eller att på annat sätt begränsa konoununemas och land­stingens möjlighet att expandera, om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle bli för hög.

28


 


4.4 Penning- och valutapolitiken                        Prop. 1990/91:150

Bilaga 1:1 Under 1970-telet och början på  1980-telet var växelkursförändringar

relativt vanliga i industriländema. Även Sverige förändrade sin valute­kurs vid ett flertel tillfällen mellan 1976 och 1982. Växelkursförändringar medför en betydande ryckighet i den ekonomiska utvecklingen. Perioder med snabb expansion följs inte sällan av omfettande ulslagning. De samhällsekonomiska kostnadema till följd av en sådan politik kan vara betydande. Återkommande devalveringar försvårar också inflations­bekämpningen. Förväntningar om nya devalveringar gör en devalverings­politik allt mindre ändamålsenlig.

I den aktuella debatten har tanken förts fram att Sverige snarast möjligt borde överge den nuvarande korgen av valutor och ersatte den med en korg av europeiska valutor. Som motiv har angetts att det därmed skulle undvikas att kronan följde med i en förvänted uppgång för dollam och således stärktes mot EG-ländemas valutor.

En trovärdig fest växelkurspolitik kan inte baseras på sådana kortsiktiga överväganden. Valutepolitiken skall präglas av festhet och konsekvens. Den skall stå i överensstämmelse med den ekonomiska politikens långsiktiga strävanden och med ekonomins intemationella inriktning.

Den svenska valutepolitikens mål är fest eteblerat. Valutakorgens konstraktion har varit oförändrad sedan 1977 och valuteindex sedan 1982. Genom valutakorgens sammansättning har effektema på svensk ekonomi av förändringar i andra länders valutor jämnats ut, vilket bidragit till stebilitet.

Vid några tillfällen har det skapats osäkerhet om kronans ställning med valuteutflöden som följd. Regeringen och riksbanken har därvid genom finans- och penningpolitiska åtgärder med kraft markerat att valutepoli­tikens mål ligger fest. Det är viktigt för alla, inom och utom landet, att vete att stetsmaktema är fest beslutna att fullfölja denna linje.

Det finns flera skäl för dette. Ett skäl är att kampen mot inflationen är ett centralt mål för den ekonomiska politiken. Förändringar i växelkursen skulle allvarligt försvåra arbetet med att stebilisera ekonomin. Ett annat skäl är strävandena att få till stånd ett närmare samarbete med EG.

Sverige ser positivt på det europeiska monetära samarbetet. Det har verksamt bidragit till att stärka samordningen av den ekonomiska politiken med goda resultet som följd och skapat ett område av valute-politisk stebilitet i Europa, vilket även utanförstående länder har stor fördel av.

Ett svenskt bidrag till dette samarbete föratsätter att vår kostnadsut­veckling bringas under kontroll med sikte på att nå en inflation som är jämförbar med vad som gäller i de i dette avseende mest framgångsrika ländema i Europa. Dette skall ses som ett väsentligt inslag i vår Europa­politik och kan lägga granden för ett närmare monetärt och valutepolitiskt samarbete i linje med strävandena inom EG.

Riksbanken ansvarar för penning- och valutepolitiken. En sterk riksbank kan effektivt bidra till inflationsbekämpningen. Utredningen om mål och former för riksbankens verksamhet (dir. 1990:61) är nu tillsatt.

29


 


Utredningen skall bl.a. överväga möjlighetema att med lagstiftning eller    Prop. 1990/91:150 på annat sätt ange tydligare mål för riksbankens verksamhet. Utredningen    Bilaga 1:1 skall vidare i sitt arbete beakte den fortsatte utvecklingen av det monetära samarbetet inom EG. Utredningens arbete skall vara slutfört före den 1 juli 1992.

Under hösten och vintem har allvarliga problem uppdagats i finans­bolagssektorn. Bankema har drabbats av betydande kreditförluster till följd av dels utlåning till finansbolag, dels att det försämrade konjunktur­läget orsakat problem för många företeg. Denna utveckling förklaras till en del av den mycket kraftiga kreditexpansionen som skedde efter avregleringen av kreditmarknaden i mitten av 1980-telet. Utlåningen från vissa kreditinstitut har varit alltför vidlyftig. I flera fell har kreditpröv­ningen blivit eftersatt. Dette resulterar nu i betydande kreditförluster för en del banker och andra kreditinstitut. Regeringen beslutede i januari i år att utreda orsaken till de problem som uppstod för vissa finansbolag.

Den svagare konjunkturen och de stigande kreditförlustema har medfört en ökad försiktighet i kreditinstitutens utlåning. Dessutom har kapiteltäckningsrcgleraa skärpts i enlighet med intemationella överens­kommelser, vilket torde ha medfört att vissa kreditinstitut blivit mer restriktiva i sin utlåning. Samtidigt har under de senaste månadema de svenska räntoma fellit med flera procentenheter, vilket underlätter låntegamas situation och därmed även kreditinstitutens.

Det har under vintem framhållits av företrädare för småföretegen att kreditförsörjningen inte ftingerar tillfredsställande, framför allt vad gäller utlåning till dessa företeg, och att steten borde agera för att råda bot på denna situation. Regeringen har tegit initiativ till samtel i denna fråga mellan bankema och företrädare för småföretegen. Några stetliga ingripanden i kreditgivningsverksamheten är dock inte aktuella. På en avreglerad marknad måste aktörema själva te ansvar för sina beslut. Stetsmaktema har emellertid ett ansvar för att skapa sådana regler och föratsättningar att kreditgivningen fungerar väl.

Avregleringen på kreditmarknaden har medfört ökade möjligheter för hushållen att själva bestämma över sin finansiella situation. Konkurrensen i fmanssektom bidrar också till lägre räntor och ökade framtida rationaliseringsvinster.

4.5  Arbetsmarknadspolitiken

Under det senaste året har tillväxten i sysselsättningen avtegit och arbetslösheten ökat. I huvudsak är dette en följd av försämrad konkur­renskraft beroende på stora kostnadsökningar, den intemationella konjunkturavmattningen och en svag inhemsk efterfrågetillväxt. En varaktigt full sysselsättning kan bara åstedkommas om kostnadsutveck­lingen i Sverige anpassas till omvärlden och konkurrenskraften därmed vämas. Regeringen följer nu noggrant hur arbetsmarknaden utvecklas.

Uppgången i arbetslösheten kan inte mötes med en generell efterfråge­stimulans. En sådan politik skulle bara motverka sitt syfte. Visserligen skulle aktiviteten i ekonomin kortsiktigt stiga men balansproblemen skulle

30


 


samtidigt  förvärras.  Inflationen  skulle  bli  högre och underskottet i    Prop. 1990/91:150 bytesbalansen växa. Ett tryck uppåt på räntoma skulle skapas och därmed    Bilaga 1:1 skulle investeringama hämmas. Sysselsättningen skulle då mycket snart åter vika.

Mot denna bakgmnd får arbetsmarknadspolitiken en viktig roll. Den måste utformas på ett sådant sätt att den bidrar till inflationsbekämpning­en och därmed medverkar till ekonomisk tillväxt. Prisstegringar motverkas om arbetsmarknadens funktionssätt förbättras så att utslagning kan undvikas och uppkomsten av flaskhalsar förhindras. Omfettande passivt stöd förhindrar en balanserad utveckling av den svenska ekonomin och motverkar därmed sitt syfte att väma full sysselsättning.

Arbetslöshet skall inte vara ett medel i den ekonomiska politiken. Lediga platser skall tillsättes så snabbt som möjligt för att undvika inflationsdrivande flaskhalsar i produktionen. Samtidigt skall varje person som är eller riskerar att bli arbetslös få möjlighet att så snabbt som möjligt komma in i ett nytt arbete. Stödinsatser måste prioriteras till sökanden som riskerar långvarig arbetslöshet, ungdomar och andra som saknar fest förankring på arbetsmarknaden.

Redan nu har Sverige en av de mest effektiva arbetsmarknadema inom OECD-området. Det gäller dock att ytterligare förbättra funktionsförmåg­an så att skillnadema mellan utbud och efterfrågan reduceras. Rörlighets­främjande åtgärder är i dette sainmanhang centrala, liksom åtgärder som stimulerar aktivt arbetssökande, kompetenshöjning, omskolning och yrkesinrikted rehabilitering.

5  Tillväxtpolitiken

Den ekonomiska politiken skall bidra till tillväxt genom att stimulera produktiviteten och sparandet. Utrymme skall skapas för investeringar i produktion och infrastruktur; i motsvarande mån måste tillväxten i privat och offentlig konsumtion begränsas.

Om medborgama skall få de levnadsvillkor de önskar och den trygghet de behöver, och om vi också skall kunna lämna en god iniljö i arv till våra efterkommande måste ekonomin växa. Samtidigt måste de gemen­samma resursema användas så att de bidrar till arbete, sparande, hushållning och utveckling. Dette synsätt är bärande i regeringens konsekvente satsning på arbetslinjen. Det har väglett arbetet med skattereformen och det präglar de propositioner som regeringen lagt under innevarande riksdagsår om ekonomin på medellång sikt, om tillväxten och om miljön.

1980-telets ekonomiska tillväxt vanns främst genom att fler märmiskor arbetede mer än tidigare (se tebell 4). Det är bara ett större utbyte per arbeted timme, en högre produktivitet, som ger utrymme för högre timlöner. Även om skattereformen kommer att stimulera en fortsatt ökning av arbetskraftsutbudet, förslår inte det för att möte de närmaste årtiondenas växande anspråk på välstånd och välfärd. Produktiviteten måste växa snabbare.

31


 


Tabell 4  Arbetsinsats, produktivitet och tillväxt 1970-1990   Prop. 1990/91:150

Procentuell förändring                                                     p..        . ,

1970-1980         1980-1990

BNP                                                                     21,4       20,6

Sysselsättning i timmar                                        -5,1 10,5

Produktivitet                                                        27,9        9,1

äHor.Finansdepartementet och statistiska centralbyrån.

Vad en snabbare produktivitetstillväxt innebär framgår tydligt av de beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeten för perioden 1991-1995. Om den genomsnittliga årliga produktivitetstillväxten blir 2,2 % under den kommande femårsperioden, jämfört med de ca 1,5 % som gällt under de senaste 10 åren, kan bmttonationalprodukten växa med i genomsnitt 2,2 % om året. Under den senare delen av femårs­perioden kommer reallönema att kunna öka i ungefär samma takt samtidigt som en snabb utbyggnad av den utlandskonkurrerande sektom kan komma till stånd.

Föratsättningama för en högre produktivitetstillväxt är i många avseenden goda. Den avgörande förändringen är det svenska deltegandet i den europeiska integrationen. Hittills har bara begränsade delar av den svenska ekonomin varit utsatt för intemationell konkurrens. Den offentliga sektom har utsatts för skärpte effektivitetskrav, men den private skyddade sektom - som under 1980-telet vuxit påtegligt - utgör hälften av näringslivet. Den europeiska inre marknaden iimebär att stora delar av denna sektor nu öppnas för konkurrens. Både på egen hand och som en följd av politiska beslut måste dessa skyddade branscher nu höja sin effektivitet och produktivitet.

Även i en rad andra avseenden har tillväxtföratsättningama förbättrats. En genomgripande skattereform har genomförts. En energiuppgörelse har träffets. Ökade resurser har avsatts för forskning och utbildning och för att bygga ut infrastrakturen, bl.a. vägar, järnvägar och telekommunika­tioner.

Inom alla dessa områden fullföljs arbetet med att skapa föratsättningar för förbättrad produktivitet. Det är nu en uppgift för alla, näringslivet, kommunema, landstingen och steten att se till att de nya möjligheter som erbjuds tes tillvara och att de resurser som satsats verkligen leder till högre produktivitet och välstånd.

Investeringar spelar en viktig roll för att höja produktiviteten. När kapitelstocken fömyas drar fömyelsen med sig ny, effektiv teknik. Om sparandet ökar förbättras föratsättningama att få till stånd investeringar. Men ett högre sparande behövs framför allt för att lägga en stebil grand för framtida generationers välstånd. Behovet av att öka sparandet är särskilt stort under 1990-telet, mot bakgrand av att de äldre som andel av befolkningen kommer att öka under 2000-telets förste decennier.

32


 


5.1   Skattepolitiken                                        Prop. 1990/91:150

Bilaga 1:1 Omläggningen av skattesystemet är ett viktigt led i regeringens tillväxt­politik. Skattesystemet har stor betydelse för den ekonomiska utveck­lingen och därmed för den framtida välfärden. Skattereformen innebär att skattesystemets negativa effekter på resursanvändningen reduceras kraftigt. Föratsättningar skapas för en mer effektiv användning av arbete, kapitel och energi samtidigt som arbete och sparande stimuleras. Dette sker på flera sätt:

För det stora flertelet löntegare har marginalskatten sänkts från ca 50 % år 1988 till ca 30 % år 1991. Den högste marginalskatten har sänkts från ca 75 % till ca 50 %. För många deltidsarbetande har marginalskatten sänkts från ca 35 % till ca 23 %, där den särskilt låga marginalskatten beror på skatterabatten för låginkomsttegare. Samtidigt har skattesatsen för bl.a. bank- och obligationssparande liksom aktieutdelningar sänkts från normalt 50-75 % år 1988 till 30 % kr 1991. Skattelättnaden för ränteutgifterna har sänkts från 50 % till 30 %.

Olika typer av arbetsinkomster - kontantlön, löneförmåner, egenföre-tegares arbetsinkomster etc. - beskattes numera på ett likformigt sätt. Därmed minskas de snedvridningar i ekonomin som beror på att olika ersättningsformer för arbetsinsatser koster olika mycket i skatt. Olika typer av sparande och investeringar beskattes likformigt. Det innebär att snedvridningar mellan olika sparformer och mellan olika typer av investeringar försvinner, samtidigt som utrymmet för skatteplanering reduceras radikalt.

Skattebelastningen har i väsentlig utsträckning minskats på arbete och finansiellt sparande, samtidigt som den ökats på varor och verksam­heter med negativ miljöpåverkan, energianvändning och konsumtion. Bland annat har miljöskatter införts på koldioxid och svavel. -     Skattesatsen för företeg har sänkts från ca 57 % år 1988 till 30 % kr 1991. Den nya företegsbeskattningen skapar goda föratsättningar för investeringar och produktion i Sverige. Skattepolitiken bör under de närmaste åren inriktes på att befäste de framsteg som uppnåtts genom skattereformen.   Krav  från olika sär­intressen om att erhålla lättnader och undanteg måste avvisas.

Skattereformen minskar skillnadema i beskattning jämfört med vad som gäller inom EG, bl.a. genom att mervärdeskatten utvidgats till att omfatte energi och nästan alla tjänster samt genom att flera punktskatter avskaffas fr.o.m. år 1993.

Skattereformen innebär att skattesystemet förbättras och modemiseras inom ramen för ett i huvudsak oförändrat skatteutteg. De offentliga utgiftemas andel av brattonationalprodukten skall emellertid successivt sänkas. Härigenom skapas möjligheter att sänka skattetrycket och därmed ytterligare förbättra betingelsema för en god ekonomisk tillväxt.

Det nya skattesystemets regler minskar utrymmet för skatteplanering och skatteflykt. Nu gäller det att tillvarate dette tillfälle att eteblera en fest och god skattemoral.  Skattemyndigheterna och de rättsvårdande

33

3   Riksdagen 1990/91. 1 satnl Nr 150. Bilaga 1:1


institutionema måste se till att uppföljning och kontroll fungerar väl och    Prop. 1990/91:150
att resursema sätts in där de behövs för att beivra överträdelser
          Bilaga 1:1

Regeringen har nyligen initierat en översyn av hur den verksamheten kan förbättras. Det är emellertid i minst lika hög grad företegens, förvalt­ningamas och medborgamas sak att hjälpas åt att röja undan kvardröjan­de rester av brist på gemensamt ansvar och lojalitet mot vad vi till­sammans byggt upp.

5.2  Infrastrukturpolitiken

Infrastrakturen är avgörande för näringslivets utveckling. El, transporter, kommunikationer m.m. måste fungera för att människor i dagens samhälle skall kunna leva och arbete. Den infrastmktur söm byggs upp i dag är avgörande för näringslivets teknikval under årtionden framöver. Valet av infrastraktur har därmed ett avgörande inflytande på vår tillväxt och miljö.

Stetsmaktema har ett ansvar för att infrastrakturen i Sverige är modem och fungerar väl. Ökade resurser behöver nu kanaliseras till vägar och järnvägar. Behovet av resurser för att under 1990-telet säkerställa en väl fungerande infrastraktur vad gäller vägar samt jämvägar och annan kollektiv trafik är emellertid så stort att det inte fullt ut kan täckas med stetliga medel. För att få till stånd en kraftig ökning av investeringama inom dessa områden krävs därför ökad avgiftsfinansiering av vissa objekt liksom samfinansiering med näringsliv och kommuner.

Infrastrakturen i Sverige har traditionellt varit väl utbyggd. Det sena 1800-telets satsning på stembanenätet och det tidiga 1900-telets upp­byggnad av Vattenfell är två goda exempel. Vi måste också nu på 1990-telet gemensamt se till att nya tekniska möjligheter tes tillvara och lägga granden för ekonomins fortsatte tillväxt och utveckling. Mot denna bakgrand har betydande resurser avsatts för att bygga ut och förbättra infrastrakturen. Samtidigt har initiativ tegits till flera nya infrastrakturella projekt:

Stora summor har under 1980-telet satsats på att bygga ut den modemaste infrastrukturen, telekommunikationema. Huvuddelen av investeringama har gjorts i uppbyggnad av ett digiteliserat telenät, vilket medfört ett kraftigt ökat utbud och en ökad användning av teletjänster. Under 1990-telet beräknas investeringama öka ytterligare och uppgå till i genomsnitt ca 10 miljarder kr. per år. Avtelet mellan Sveriges och Danmarks regeringar om en fast förbindelse över Öresund kommer att påverka den ekonomiska utvecklingen i Öresundsregionen positivt. Inte minst förbättras villkoren för spårbundna kommunikationer med det övriga Europa. För att få till stånd en kraftig utbyggnad av infrastrakturen föreslås att steten bidrar med minst 20 miljarder kr. i extra investeringsmedel under 1990-telet. Medlen skall användas till större sammanhållna väg- och jämvägsprojekt av strategisk nationell betydelse. Inom den ramen avsätts 5,5 miljarder kr. till en satsning på trafiksystemen i storstedsregionema.

34


 


5.3  Forsknings-och utbildningspolitiken             Prop. 1990/91:150

Bilaga 1:1 En av den offentliga sektoms viktigaste uppgifter är att ansvara för

utbildningen. Om kunskapsuppbyggnad helt skulle lämnas åt individemas

och marknadens betelningsvilja finns stor risk för att inte tillräckligt

många kommer att utbilda sig.

Värdet av kompetens är mycket påtegligt för var och en, inte minst i ekonomiskt kärva tider. Den som har god utbildning löper mindre risk att bli arbetslös. Det ligger i såväl individemas som samhällsekonomins intresse att en lågkonjunktur i ekonomin innebär högkonjunktur i utbildningen. Genom att fler griper tillfället att förbättra sin kompetens kan den framtida efterfrågan inom näringslivet tillgodoses bättre. Därmed bidrar utbildning till att lägga granden för en uthållig återhämtning och tillväxt, samtidigt som fler människor får säkrare sysselsättning.

Betydelsen av goda kunskaper är ändå störst i ett längre perspektiv. En hög utbildningsnivå är en konkurrensfördel för det svenska näringslivet. Flera studier under senare år har pekat på vikten av att stärka de arbetandes kompetens. Regeringen har mot denna bakgrand genomfört ett omfettande program för att reformera forsknings- och utbildnings­politiken:

Efter forskningspropositioner vart tredje år har ökade resurser för forskning avsatts. Den senaste forskningspropositionen (1989/90:90) innebär att de stetliga anslagen ökar med en miljard kr under en treårsperiod. Särskild vikt läggs vid den grandläggande forskningen. Två nya forskningsråd inrättes för teknikvetenskapema och social-vetenskapema. I tillväxtpropositionen (1990/91:87) föreslås också en avsevärd förstärkning av forskaratbildningen inom teknisk fakultet. Vidare föreslås en fördubbling av stödet till svenskt deltegande i europeiskt forskningssamarbete.

Regeringen har inlett ett arbete för att effektivisera högskolans verksamhet. Målet är att på en gång minska administrationen och förbättra utbildningens resultet (skr. 1990/91:50, prop. 1990/91:87 och bilaga 11:7. i det följande). Regleringen av högskolan skall inskränkas till det väsentliga och resurser för administration skall kunna frigöras och omvandlas till utbildningskapacitet. Tonvikten i de centrala insatsema skall ligga på utvärdering och uppföljning. Anslagstilldelningen skall i större utsträckning gmndas på utbild­ningens och forskningens resultet och kvalitet i ett intemationellt perspektiv.

Regeringen satsar nu 250 milj. kr. på att inrätte ytterligare 5 000 platser vid högskoloma. Resursema koncentreras till utbildningar som är angelägna av arbetsmarknadsskäl. Genom denna satsning kommer ungdomar och människor som vill vidareutbilda sig att kunna gå kortere kurser inom den yrkestekniska utbildningen, gå igenom tvåårig ingenjörsutbildning, vidareutbilda sig från bamskötere till förskollärare m.m.

Regeringen har föreslagit att en flexibel skolstart införs. Föräldrama får bedöma om deras bam kan börja skolan vid sex eller sju års ålder

35


(skr. 1990/91:50, prop. 1990/91:115). En samordnad översyn av Prop. 1990/91:150 skolans läroplaner och bamomsorgens pedagogiska program har Bilaga 1:1 inletts (dir 1991:9). Arbetsmarknaden kan genom reformen på lång sikt komma att tillföras stora delar av ytterligare en årskull, antingen direkt eller med längre utbildning än tidigare. Dette kommer också att skapa större utrymme för framtidens kompetensuppbyggnad. Regeringen har i propositionen (1990/91:85) Växa med kunskaper föreslagit en omfattande förändring av gymnasieskolan och vuxen­utbildningen. Yrkesutbildningen i gymnasieskolan kommer att förstärkas avsevärt genom att alla linjer/program föreslås bli treåriga. För vuxenutbildningen innebär propositionen både en förstärkning av den gmndläggande vuxenutbildningen och ökade möjligheter till samverkan mellan gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning och AMU. Kommunema kommer att få ansvaret för resursfördelning och planering. Samtidigt kommer elevema att ges såväl ökade valmöjlig­heter som ökat inflytande, vilket är en viktig fömtsättning för att uppnå en gymnasieskola för alla.

Ett omfattande arbete har under de senaste åren pågått för att förändra stymingen av skolan och lägga ansvaret för verksamheten längre fram i organisationen, hos kommunema och i skoloma. Ansvaret för verksamheten har tydliggjorts och verksamhetsansvar och ansvar för de fmansiella resursema har kopplats samman. All reglering genom stetsbidragssystemet har upphört och ett nytt sektorsbidrag till skolverksamheten kommer att införas fro.m. den 1 juli 1991. Syftet med de förändringar som genomförts inom skolområdet är att höja kvaliteten i skolans arbete och göra verksam­heten effektivare.

5.4 Investeringspolitiken

För att den ekonomiska återhämtningen skall komma till stånd är det av avgörande betydelse att investeringama i ekonomin ökar. Investeringama spelar också en viktig roll för den teknologiska fömyelse som är nödvändig om produktiviteten skall kunna förbättras. Därför vidter regeringen en rad åtgärder för att stimulera investeringsaktiviteten.

Sedan den 10 januari i år gäller ett i det närmaste generellt frisläpp av de allmänna investeringsfonderna. För investeringar i inventerier och för kompetenshöjande utbildning av anställda gäller frisläppet i hela landet. Beträffande byggnadsarbeten är fondema fria i hela landet utom Stockholmsområdet.

Överhettningen på byggmarknaden i Stockholmsområdet har dämpats påtegligt. Investeringsfondema bör därför släppas fria även för byggnads­arbeten i denna del av landet. Vidare kommer ramarna för byggnadstill­stånd och ombyggnad av bostäder i Stockholmsområdet att vidgas för att öka byggverksamheten. Den tidsbegränsade skatten på produktion av kontors- och butikslokaler och andra oprioriterade byggnadsarbeten i Stockholmsområdet bör avvecklas i förtid. Denna skatt bör således inte utgå för byggnadsarbeten som påbörjas den 1 juli 1991 eller senare.

36


Efter skattereformen är den svenska företagsbeskattningen intema- Prop. 1990/91:150 tionellt konkurrenskraftig. Det svenska deltegandet i den europeiska Bilaga 1:1 integrationen innebär att produktion i Sverige inte diskrimineras vid export till andra delar av den europeiska inre marknaden. Dessa perspektiv, tillsammans med åtgärdema för att öka produktiviteten, innebär alt Sveriges dragningskraft på utländska investeringar ökar redan nu. För att ytterligare underlätte sådana investeringar kommer regeringen att förelägga riksdagen ett förslag om att anpassa de svenska reglerna för utlänningars förvärv av svenska företeg till de betingelser som nu skapas genom den ökade intemationaliseringen. Utländska företeg kan ge ett värdefullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden, samtidigt som investeringarna innebär att kapitelbalansen förstärks.

Återväxten i svenskt näringsliv är i betydande utsträckning avhängig de mindre företegens expansionskraft. Där sker mycket av den fömyelse som krävs för en långsiktig industriell utveckling. Genom skattereformen och de särskilda insatser som nu görs för att förbättra tillgången på riskkapitel förbättras innovationsklimatet. I enlighet med förslagen i tillväxtpropositionen förbereds också förstärkte insatser för de små teknikbaserade företegen. Det gäller framför allt företeg med koppling till universitet och högskolor. De mindre företegen ges också särskild stimulans för att kunna möte de krav som en ökad internationalisering ställer

37


 


5.5 Sparandet                                                 Prop. 1990/91:150

Bilaga 1:1 Det nuvarande sparandet är inte tillräckligt för att finansiera ens den

förhållandevis låga investeringsnivå som råder i dag. Det ter sig uttryck

i underskott i bytesbalansen. Därför är regeringens politik inrikted på att

på olika sätt stimulera en ökning av sparandet.

Den viktigaste åtgärden är skatteomläggningen. Skattereformen stimulerar hushållens finansiella sparande. Under 1990 ökade hushållens sparkvot från -4,6 % till 0. En fortsatt ökning är att vänte under 1991 och 1992. Kostnadema för lån har ökat, medan sparandet blivit mer förmånligt. Dette understryks vid en nedgång i inflationen.

Vid en intemationell jämförelse framstår ändå det svenska hushålls­sparandet som lågt. En viktig del av förklaringen till dette är pensions­systemens utformning. De svenska pensionerna betelas till stor del med det löpande årets pensionsavgifter, medan fonderingar i offentliga eller private system spelar en större roll i andra länders pensionssystem. Strävandena att öka hushållens sparande måste därför bl.a. inbegripa en prövning av pensionssystemens utformning. Regeringen har i finanspla­nen understmkit att behovet av ett ökat sparande i ekonomin skall tillmätes stor vikt vid denna prövning. Vid behandlingen av pensionsbe­redningens förslag om de allmänna pensionsstemens framtida utform­ning kommer en utgångspunkt att vara behovet av ett högre långsiktigt sparande. Därvid bör det övervägas om fondering för tilläggspensionema kan ske i mer individuella och försäkringsmässiga former än vad som är fallet i AP-fondema.

Inom finansdepartementet har ett förslag uterbetets om att AP-fonden skall omorganiseras, få en mer effektiv förvaltning och vidgade place­ringsmöjligheter. Det beräknas öka AP-fondens långsiktiga avkastning med 1-2 % per år, vilket motsvarar 4-8 miljarder kr. per år. En förbättrad avkastning gör det möjligt att stärka ATP-pensionema, öka sparandet eller begränsa avgiftsbehovet. Förslaget remissbehandlas för närvarande.

En väsentlig del av det samhälleliga sparandet sker inom den offentliga sektorn. Att upprätthålla ett högt offentligt sparande är nödvändigt mot bakgrand av sparandebristen i ekonomin som helhet och förblir därför ett viktigt mål för finanspolitiken. Befolkningens ålderssammansättning innebär att anspråken på sjukvårdens och omsorgens resurser kommer att öka efter sekelskiftet. För att möte dessa anspråk måste resurser säkerställas under det närmaste årtiondet. Det är viktigt att dessa behov beaktes, när försöken med nya former för sjukvårdens finansiering utvärderas inför kommande beslut.

5.6 Omställning och minskning av den statliga
administrationen

Den konkurrensutsatte sektom måste få tillgång till en större del av ekonomins resurser för att kunna expandera och därmed lägga gmnden för framtida välstånd och välfärd. I det perspektivet är uppgiften att

38


effektivisera den offentliga verksamheten cenral. Inte minst gäller det att    Prop. 1990/91:150 frigöra resurser från byråkratin för att bättre fullgöra de uppgifter som    Bilaga 1:1 den offentliga sektom ansvarar för.

Den allmänna samhällsutvecklingen påverkar sterkt de organisatoriska förhållandena både i näringslivet och i  den offentliga sektom.   De viktigaste faktorerna under överskådlig tid är intemationaliseringen avregleringen decentraliseringen.

Människors kompetens ökar, så att det blir möjligt och effektivt att late allt fler beslut fettes nära verksamheten. Det är decentraliseringens föratsättning. Behoven blir alltmer skiftande och föränderliga, så att förhandsstyrda beslut blir allt sämre ägnade att erbjuda bra lösningar. Det är avregleringens drivkraft. Allt fler verksamheter bedrivs i samarbete med institutioner och människor i andra länder, med egna organ och regler för att leda arbetet. Det är internationaliseringens inverkan.

Sammantegna innebär dessa tendenser för den stetliga administrationens del att resurser och tid kan frigöras därför att uppgifter tegits över av andra eller blivit överflödiga. Dessa möjligheter har utnyttjats och förstärkts av viktiga reformförslag under de senaste åren. Genomslaget för arbetslinjen i reformeringen av socialförsäkringama kommer att frigöra personal från hanteringen av passiva understödsärenden. Kommunemas ansvar för hela skolan avlaster den stetliga administratio­nens deteljstyming. Avregleringen av jordbmks- och bostedspolitiken minskar de administrativa kraven på dessa områden, liksom omläggning­en av näringspolitiken från konserverande punktinsatser till generella åtgärder, som främjar tillväxt på företegens egna initiativ.

Det är nu också dags att gå från styrning genom regler till krav på resultet. Lokala och regionala myndigheter får ökat handlingsutiynime, centrala verk måste i ökad utsträckning följa upp och utvärdera verksam­heter. De berördas efterfrågan får ett sterkare genomslag i verksamheten, samtidigt som fler verksamheter utsätts för konkurrens för att öka kvalitet och effektivitet.

Chefen för civildepartementet redovisar i del II av denna proposition det program för att bante den stetliga administrationen med 10 % på tre år, som fömtskickades i regeringens skrivelse (1990/91:50) om åtgärder för att stebilisera ekonomin och begränsa tillväxten.

De åtgärder som nu genomförs äger mm inom alla departements verksamhetsområden. De kommer också i hög grad att påverka rege­ringskansliets arbete. Ansvarsfördelningen mellan kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen och stetens pris- och konkurrensverk ses över, försvarets rationaliseringsinstitut avvecklas, verksamheten vid universitets- och högskoleämbetet, socialstyrelsen och socialförsäkrings­administrationen dras ned, trafiksäkerhetsarbetet ses över. Den pågående integrationsprocessen i Europa påverkar tullverket, de nordiska ländemas utrikesrepresentetioner bevakar ärenden åt varandra, jordbraksnämnden och lantbraksstyrelsen slås samman, arbetsmarknadsverkets centrala och regionala administration minskas, nya former för byggnadsforskningens

39


finansiering införs, en ny näringspolitisk myndighet inrättes i industri-    Prop. 1990/91:150 verkets,   energiverkets  och  styrelsens   för   teknisk  utveckling   ställe.    Bilaga 1:1 länsstyrelsemas roll renodlas, naturvårdsverket omorganiseras m.m.

Åtgärdema kommer att begränsa utgiftstrycket inom den stetliga verksamheten och därmed öka expansionsutrymmet för andra delar av ekonomin. De kommer samtidigt att bidra till en högre effektivitet i ekonomin. De åtgärder som genomförs kommer att leda till bestående besparingar och inte bara tillfälliga minskningar av enstaka anslag. Efter den treårsperiod som programmet omfatter beräknas den årliga bespa­ringen på stetens budget till två miljarder kr. netto.

6 Välfärdspolitiken

Den ekonomiska politiken skall bidra till att utjämna levnadsvillkoren och skapa en starkare bas för välfärden genom att arbetslinjen konsekvent hävdas.

Alla medborgare skall ha goda möjligheter till ett meningsfullt liv. Det är ett mål som inte kan uppnås enbart genom att erbjuda lika stertmöjlig-heter. Det kräver i stället insatser för att i en rad olika situationer hjälpa människor att te vara på sina föratsättningar och öka deras möjlighet att välja vägar i livet.

Det avgörande inslaget i dessa strävanden är ansträngningama att stärka och fiillfölja den arbetslinje, som genom årtionden varit bestäm­mande för det svenska väliärdsbygget. Arbetet ger det nationella välstånd, som betelar de gemensamma välfärdssystemen. Arbetet är emellertid också den normala och viktigaste källan till enskilda männi­skors och femiljers trygghet och välfärd. Därför är åtgärdema för all säkra, vidga och förbättra arbetets villkor och frakter ett bärande tema i regeringens politik för ökad välfärd.

Ansträngningama bär frakt. Sverige har hunnit långt när det gäller att trygga människors rätt till ett meningsfiillt arbete. Skillnaderna framgår tydligt av en jämförelse med nio andra länder i Västeuropa. Av hela den svenska befolkningen deltog 52,1 % i arbetslivet 1987, medan den genomsnittliga sysselsättningsgraden i de andra ländema låg rant 43 %. Den viktigaste skillnaden gäller kvinnoma i åldrama 15-64 år, där 80,1 % i Sverige hade arbete 1989, medan genomsnittet för de andra ländema ligger på ca 60 %. Den svenska arbetslösheten uppgick 1990 till ca 1,5 %, jämfört med 9 % i genomsnitt för EG.

6.1  Inflationen

Den allmänna ekonomiska politiken spelar en avgörande roll för välståndets fördelning. Inflationen har under de gångna åren varit det dominerande problemet i den svenska ekonomin. En hög inflation sätter tryggheten på spel.

När lönekostnadema i Sverige stiger snabbare än i våra konkurrentlän­der innebär det ett allvarligt hot mot sysselsättningen.  Undergrävs

40


konkurrenskraften blir tillväxten i ekonomin låg. Det kan tvinga fram    Prop. 1990/91:150 oönskade nedskämingar i välfärdssystemen. Därför är det nödvändigt att    Bilaga 1:1 bryte inflationen för välfärdens skull.

Men inflationen har även andra fördelningspolitiska verkningar. Den omfördelar tillgångar mellan låntegare och långivare, den förstärker skillnadema mellan besuttna och dem som saknar fast egendom, och den gynnar arbetsmarknadens sterka grapper, som lättere än andra kompense­rar sig för inflationen i sin löneutveckling. Dessa tendenser kan skärpa skillnader i inkomst och förmögenhet. De premierar dem som kan föratse och te hänsyn till inflationen i sina privatekonomiska handlingar.

En vändpunkt har nu nåtts. Inflationen under det närmaste året blir radikalt lägre än under de senaste åren. Det är en. central fördelningspoli­tisk uppgift att se till att dette trendbrott befästs, så att trygghet och välfärd understöds av en varaktigt låg inflation.

6.2  Arbetsmarknadspolitik och utbildning

För de fleste medborgares välfärd är en meningsfull sysselsättning den avgörande faktom. Arbete ger inkomster, som ger valfriheten innebörd. Arbetet har emellertid också en avgörande betydelse för hälsan, den sociala gemenskapen och tryggheten. Därför är arbetsmarknadspolitiken så viktig. Den svenska välfärdspolitikens framgångar beror i stor utsträckning på arbetsmarknadspolitiken med dess intemationellt sett unika betoning av aktiva insatser. I andra länder är det normalt passivt understöd som spelar den dominerande rollen.

Inte minst viktigt är dette när den ekonomiska utvecklingen hoter sysselsättningen. Så är fallet för närvarande. De arbetsmarknadspolitiska insatsema ges nu en kraftfull utformning för att dels underlätte den kostnadsanpassning som krävs för ekonomisk återhämtning, dels ge de arbetssökande trygghet och möjlighet att snabbt finna nya anställningar.

Dette är uppläggningen i det nyskapande program regeringen nyligen lade fram för att möte den ökande arbetslösheten. Åtgärdema omfördelar medel från passivt kontantstöd till aktiva ansträngningar för utbildning och rekrytering. Därmed får individema det stöd de behöver bättre än något annat, ett stöd att snabbt återgå till produktionen.

De viktigaste beståndsdelama i regeringens förslag är följande:

Ett system med utbildningsvikariat införs. Förslaget iimebär att arbetsgivama får göra avdrag på arbetsmarknadsavgiften om de efter anvisning av arbetsförmedlingen anställer en vikarie för den som utbildar sig. Minst 20 000 personer per månad beräknas omfettes av denna nya insats.

Arbetsmarknadsutbildningen utökas med ytterligare 10 000 platser per månad.

Kraftteg tes mot ungdomsarbetslösheten. Utbildningsbidraget för dem som är under 20 år höjs med 96 kr. till 326 kn, dvs. samma belopp som för dem som fyllt 20 år och som inte uppfyller villkoren för rätt till ersättning från arbetslöshetskassan. Ungdomsgarantin ger alla ungdomar under 20 år rätt till utbildning, praktik eller arbete.

41


Rekryteringsstödets regler ändras så att ungdomar i åldem 18-24 år Prop. 1990/91:150 kan få stöd redan efter en månads arbetslöshet, i stället för efter fyra Bilaga 1:1 månader, som reglema är i dag. Stetsbidraget till den arbetsgivare som anställer ungdomar på avtelade inskolningsplatser höjs från 50 till högst 60 % av lönekostnaden under sex månader. Dessa förslag innebär att ytterligare 5 000 ungdomar kan erbjudas aktiva åtgärder. Långtidsarbetslöshet skall förhindras. Rekryteringsstödet skall kunna utgå redan efter trc månaders arbetslöshet för den som är över 24 år, i stället för efter sex månader. Det höjs från 50 till 60 % av lönekostnaden. En stor del av de långtidsarbetslösa är invandrare. Av denna anledning ändras reglema för rekryteringsstödet till flyktingar och invandrare.

Tillgången på kvalificerad arbetskraft skall öka. För att tillgodose den lokala efterfrågan på vissa högskoleutbildade, t ex tekniker och förskollärare, föreslås en utökning med 5 000 högskoleplatser under näste budgetar.

Byggarbetslösheten skall motverkas. Därför föreslår regeringen att den 30-procentiga investeringsskatten i Stockholmsområdet tes bort den 1 juli 1991. Vidare höjs ramen för övrigt byggande i Stock­holmsområdet från 65 % av 1986 års byggvolym till 80 %. Dette möjliggör för arbetsmarknadsverket att släppa fram byggande i Stockholmsregionen för ytterligare ca 1,8 miljarder kr. Även ramen för ombyggnad av bostäder utvidgas. Dessutom kommer investerings­fondema att frisläppas helt också i Stockholmsregionen. Åtgärdema fmansieras främst genom att resurser förs över från passivt kontantstöd till aktiva åtgärder. Utbildningsvikariaten finansieras genom att arbetsgivama tillåts minska inbetelningen av avgiften till arbetsmarknadsfonden. Utökningen av högskoleplatser­na finansieras över stetsbudgeten. Totelt omfatter förslagen till åtgärder ca 6 miljarder kr. För att dessa insatser skall få sitt fiilla genomslag fordras en bred

aktivitet i samhället. Det ställer krav på arbetsmarknadens myndigheter

och organisationer, men också på företegen och arbetstegama själva. Det ställer också krav på en fortsatt aktiv regionalpolitik som bidrar till

att arbetslinjen fullföljs i landets alla delar. Regionalpolitiken har en

offensiv roll genom att den kan te till vara resurser och  förbättra

föratsättningama för näringslivets utveckling i olika delar av landet.

6.3  Arbetsmiljö och rehabilitering

Förstörande miljöer och miljöförstöring är de viktigaste hoten mot människors hälsa. På arbetsmiljöns område innebär förslaget om sjuklön att försumliga arbetsgivare får betela för en del av den skada de vållar. Regeringens förslag innebär att arbetsgivama åläggs att betela ut sjuklön till sina anställda för de förste 14 dagama av varje sjukdomsperiod. Arbetsgivama får därmed te över kostnadsansvaret för de korte sjuk­fallen, vilket ger dem sterka motiv att försöka reducera korttidsfrån­varons orsaker.

42


Regeringen har bl.a. i propositionen (1990/91:140) om arbetsmiljö och    Prop. 1990/91:150 rehabilitering föreslagit kraftfulla åtgärder för att minska förslitningen i    Bilaga 1:1 arbetslivet och hjälpa de drabbade tillbaka till en meningsfiill sysselsätt­ning:

Arbetsmiljölagstiftningen skärps. Teknik, arbetsorganisation och arbetets innehåll skall utformas så att arbetstegare inte utsätts för fysiska och psykiska belastningar som kan medföra hälsa eller olycksfall. Arbetsgivaren blir skyldig att systematiskt planera, leda och kontrollera arbetsmiljöarbelet. Riskerna i verksamheten skall fortlöpande undersökas och nödvändiga åtgärder genomföras. Hand­lingsplaner skall upprättes. Arbetsgivaren åläggs också att bedriva en lämpligt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet på arbetsplatsen. En ny brottsmbricering - arbetsmiljöbrott - införs i brottsbalken.

Den arbetsrättsliga lagstiftningen om fackliga organisationers och enskilda arbetstegares inflytande över arbetslivet skall ses över. Senast den 15 augusti skall en arbetsgmpp föreslå en lag om personalekonomiska redovisningar. En utredning kommer att tillsättes om ekonomiska styrmedel på arbetsmiljöområdet. Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet förändras och resursema för inspektionsarbetet utökas med 50 yrkesinspektörer. Arbetslivsfonden har verkat i drygt ett halvt år och kan redan redovisa goda resultet av sitt arbete.

6.4 Socialförsäkringssystemet

Socialförsäkringama skapar trygghet genom att fördela om inkomster mellan olika skeden i medborgamas liv. De ger trygghet mot påfrestning­ar i samband med ohälsa, arbetslöshet och ålderdom. De jämnar ut också levnadsstandarden genom att fördela om inkomster mellan medborgare.

Socialförsäkringama spelar därmed en avgörande roll för många människors försörjning. Det kommer till synes genom omfettningen av de omfördelande åtgärdema. Pensionärerna tillförs genom folkpension, ATP, förtidspension, delpension och kommunala bostedstillägg samman­lagt 163 miljarder kr. under budgetåret 1991/92. Bambidragen och föräldraförsäkringen ger bamfemiljema 34 miljarder kr. Sjukförsäkringen omfettar 45 miljarder kr.

Trots en framgångsrik sysselsättningspolitik har under senare år utslagningen från arbetsmarknaden ökat. En anledning är att socialförsäk­ringssystemet inte konsekvent bidrar till att bibehålla mänriiskors förankring i arbetslivet. Det har skyddat människor från ekonomisk otrygghet, men har inte i tillräcklig utsträckning stirnulerat en återgång till arbetslivet. Dette har kommit att stå i motsats till den arbetslinje, som är central både för samhällsekonomin och för välfärden. Socialförsäkring­ama utgör också en viktig del av de offentliga utgiftema, och måste därför liksom andra gemensamma insatser prövas efter graden av måluppfyllelse.

Nu pågår en förändring inom socialförsäkringen som syfter till att

43


befäste och  förstärka arbetslinjen.  Resurser skall  frigöras för aktiv    Prop. 1990/91:150 rehabilitering och vård. Systemen skall också ges en sådan utformning    Bilaga 1:1 att de uppmuntrar människor att delte i arbetslivet. Försäkringssystemens utgiftstryck minskas, så att samhället har resurser nog att trygga vård och försörjning för de som verkligen behöver den.

Sjukförsäkringen har lagts om vilket stärker incitementen till deltegande i arbetslivet (prop. 1990/91:59), bl.a. genom att rehabiliteringsersättning införts. De nya reglema har förenats med skydd för dem som på grand av kroniska sjukdomar och av andra orsaker är i stort behov av att utnyttja försäkringen. Sedan ersätt-ningsnivåema sänktes har sjukanmälningama minskat med mellan 10 och 20 % jämfört med sainma period förra året. Sjukanmälningama är emellertid beroende av flera faktorer, bl.a. efterfrågeläget på arbetsmarknaden.

En av välfärdsbyggets störste framgångar har varit säkrandet av de äldres standard och trygghet. Den avgörande rollen för dessa genom­gripande förändrmgarharpensionssystemen spelat. Folkpensionen har gett en grandläggande trygghet och jämnat ut inkomster, den allmänna tilläggspensionen har höjt pensionsnivåeraa och stimulerat arbetskraftsutbudet. Vid en översyn av pensionssystemen måste dessa landvinningar och egenskaper spela en viktig roll. Denna måste också beakte den allmänna standard- och köpkraftsutvecklingen i samhället. Av central betydelse är också den roll som pensionerna spelar för samhällets sparande och för skattekvotens utveckling. Därför bör en större del av den samlade inkomsten under förvärvslivet ligga till gmnd för pensionsförmånema. En fömyelse av pensionssystemen måste tillse att dessa fyller sina olika funktioner på ett sätt, som tryggar tillväxten och säkrar de äldres välfärd.

6.5  Den offentliga verksamheten

På ett antel områden av avgörande betydelse för välfärden tillgodoses medborgarnas behov genom offentliga tjänster. Ambitionen att erbjuda medborgama lika god service, oberoende av var de bor eller vad de tjänar, har varit en viktig drivkraft när vård, omsorg och utbildning byggts ut.

Med samhällets utveckling förändras befolkningens behov. Det påverkar fömtsättningama för den omfördelning som sker genom offentlig konsumtion. Goda, tillgängliga och tillförlitliga tjänster blir allt mer väsentliga medborgarkrav, vare sig det gäller hemtjänsten för de äldre eller skolomas utmstning och lokaler. De äldre, de sjuka och bamfemiljema fordrar att omsorgen och vården skall finnas och vara bra, när den behövs. När den offentliga sektoms roll prövas måste tryggheten stå i förste rammet vare sig diskussionen gäller verksamhetsformer, arbetsfördelningen mellan olika huvudmän, eller avgiftsnivåer.

Regeringens strävanden kommer till uttryck i en rad konkrete åtgärder och förslag:

44


 


En stor och växande andel av samhällets resurser satsas varje år på Prop. 1990/91:150 åtgärder och transfereringar för att förebygga och lindra ohälsa och Bilaga 1:1 dess verkningar. Det bör prövas om välfärdsvinster kan göras genom att samordna dessa system. Regeringen aviserade därför (skr. 1990/91:50) försök med samordning av sjukvård och sjulförsäkring, och kommer under hösten att i en proposition lägga fram förslag till den lagstiftning som behövs för att genomföra försöken. Regeringen föreslår också att försöksverksamhet med primärvård i kommuneraas regi skall inledas under år 1992.

Det är oacceptebelt att människor skall behöva oroa sig medan de under lång tid står i kö för att bli opererade. Därför har regeringen och Landstingsförbundet kommit överens om ett stetligt engångsstöd under 1992 till de landsting som inför en vårdgaranti. Vårdgaran­tin kommer sannolikt att införas i samtliga landsting. Innebörden är att ingen skall behöva vänte mer än tre månader på en behandling. Kommunema föreslås få ansvaret för service och vård till äldre och handikappade fr.o.m. den 1 januari 1992. Syftet med reformen är att öka äldres och handikappades valfrihet och integritet genom en utbyggnad av altemativa boendeformer. Regeringen har lagt förslag om den ekonomiska reglering mellan kommuner och landsting som följer av reformen.

Arbetet för att främja och trygga folkhälsan är en central samhälle­lig uppgift. För att stärka och samordna de offentliga insatsema föreslår regeringen att ett folkhälsoinstitut inrättes med uppgift att på nationell nivå driva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorövergripande karaktär.

7   Politik för uthållig tillväxt

Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt; produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras.

Ålgärder för att säkra en uthållig tillväxt är en viktig del av den ekonomiska politiken. Miljöpolitiken måste vara i linje med den ekonomiska politikens allmänna föratsättningar och mål. Den ekonomiska politiken måste samtidigt ha en sådan inriktning att den bidrar till en uthållig tillväxt.

Miljöpolitiken i Sverige har varit framgångsrik. Exempelvis har utsläppen av svavel minskat med 70 % sedan början av 1970-telet. Utsläppen av stoft, kvicksilver, kadmium och bly har sänkts kraftigt. Tillståndet i sjöar och vattendrag har förbättrats och omfattande investeringar görs för att förebygga miljöproblem.

Miljöproblemen har förändrats. Utsläppen från industrianläggningar och andra punktkällor har minskat kraftigt. Samtidigt har emellertid andra utsläpp och annan miljöpåverkan ökat, t.ex. från vägtrafiken. Markanvändningens utveckling under efterkrigstiden står för en stor del av hoten mot den biologiska mångfalden. I dag är utsläpp från andra länder ett större problem än de inhemska utsläppen.

45


Konsumtion och ekonomisk tillväxt måste förenas med omsorg om    Prop. 1990/91:150 dagens  och  framtidens  livsbetingelser.   Dette kommer till  uttryck  i    Bilaga 1:1 regeringens proposition (1990/91:90) En god livsmiljö.

Den övergripande uppgiften under hela 1990-telet är att hänsyn skall tes till miljöns krav vid alla väsentliga beslut. Dette föratsätter åtgärder över ett vitt fält.

En förste uppgift är att modernisera miljölagstiftningen så att den i högre grad än nu utformas efter de krav som människa och natur ställer. För vissa områden är miljökraven absolute. Det gäller äirmen som inte får användas eller släppas ut i naturen, det gäller miljöer och arter som måste skyddas och bevaras.

En andra uppgift är att motivera företeg och hushåll att bete sig på ett miljövänligt sätt. Vid sidan om lagstiftning, utbildning och information spelar ekonomiska styrmedel en viktig roll i dette sammanhang. Miljö­skatter utformas så att företeg och hushåll i ökad utsträckning beakter miljöeffektema av sitt handlande. Skattekvoten skall på sikt sänkas. Höjda miljöskatter ger inte utrymme för ökade offentliga utgifter.

Subventioner som motverkar miljöanpassning avvecklas. Riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik, som fiillföljs genom regeringens förslag om gränsskyddet, är ett viktigt exempel på hur denna princip tillämpas praktiskt. Till samhällets styrmedel hör också satsningama på infrastmktur. De ökar föratsättningama för miljövänliga val av tekniker och distributionsformer.

En tredje uppgift är att få till stånd intemationell samordning och samverkan. Strängare krav kan ställas, om överenskommelser träffas på internationell nivå. Behovet av intemationell samordning och samverkan är särskilt stort när det gäller utsläpp m.m. som påverkar miljön i flera länder. Endast på intemationell nivå kan man i full utsträckning avväga för- och nackdelar med olika åtgärder som berör miljön i flera länder.

Dessa strävanden kommer till uttryck i de många konkrete förslag som lagts i regeringens propositioner om bl.a. en god livsmiljö och näringspo­litik för tillväxt. I dessa föreslås bl.a. att

Nya motorfordon fr.o.m. 1993 års modeller skall indelas i miljöklas­ser, till vilka knyts ett system med ekonomiska styrmedel. Nya skattesatser med större skatteskillnader införs på diesel av olika kvaliteter samt på blyad resp. blyfri bensin.

Investeringama i storstädemas infrastraktur, i jämvägar och vägar ökas kraftigt.

En översyn av industrins utsläppsvillkor genomförs genom ompröv­ning enligt miljöskyddslagen. Samtidigt förstärks kemikaliekontrollen. Genomförandet av det avfallsprogram som riksdagen tog ställning till år 1990 underlättes genom att nya bestämmelser införs i renhålhiings-lagen som ger kommunema en vidgad rätt att differentiera avfells-texoraa.

Ökade insatser görs för att återställa skadad miljö. Programmet för kaUaiing av sjöar och vattendrag fullföljs och byggs ut. Resursema för att skydda och återställa värdefulla kulturminnen som påverkas

46


 


av luftföroreningar förstärks. Ett program för att återställa miljöska-    Prop. 1990/91:150
dade områden inrättes.
                                              Bilaga 1:1

Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar införs i natur­resurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt i lagen om kommu­nal energiplanering.

Naturvårdslagen ändras  så att bl.a.   reglema om  markavvattning skärps. Möjlighetema att skydda små biotoper ökas och skyddet för utrotningshotede arter förstärks. Tillsammans med omställningen av jordbraket skapar dette föratsättningar för att bevara den biologiska mångfalden och minska jordbrakets miljöpåverkan. För att kunna fatte riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling måste vi vete mer om samspelet mellan ekonomi och miljö. Det gäller på såväl företegs- och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt att den ekonomiska stetistiken är så utformad att den belyser miljöpåver­kan och resursförbrakning.  På regeringens initiativ utreds nu dessa frågor. Ett förste underlag beräknas vara klart inom kort.

Miljöpolitiken under de kommande åren kommer att präglas av intema­tionaliseringen. Ekonomiska styrmedel kommer att användas i ökad utsträckning. Ett ökat ansvar för miljön måste utkrävas av verksamheter inom alla samhällssektorer. Men omsorgen om miljön kommer också att ställa krav på medborgama i deras eget handlande, som konsumenter, trafikanter etc. Miljöförstöringen är ett problem med många källor och många förorenare. Det räcker inte med att myndigheter agerar, eller att lagar ålägger företeg och kommuner skyldigheter. Var och en av oss måste i sina olika sainmanhang förena sig med andra goda krafter för att vi tillsammans skall uppnå de mål vi föresatt oss.

47


 


Statsbudgeten och särskilda frågor        BuTgaiT'''''

1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92 1.1 Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av stetsinkomstemas utveckling är de anteganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisions­verket (RRV) har lämnat en beräkning av stetsbudgetens inkomster. En sammanfattning av beräkningen bör fogas till protokollet i dette ärende (bilaga 11:1.3). De anteganden som RRV räknat med redovisas i tebell 1. Under slutskedet i arbetet med den reviderade nationalbudgeten har en delvis ny bedönming av den ekonomiska utvecklingen gjorts. Med anledning härav räknar jag nu med andra anteganden, vilka också framgår av tabell 1.

1 övrigt finns ingen anledning att avvika från RRVs beräknings-föratsättningar.

Tabell 1. Antiiganden om den ekonomiska utvecklingen

Procentuell förändring från föregående år

 

 

1990

 

1991

 

1992

 

 

RRV

Föredra­ganden

RRV

Föredra­ganden

RRV

Föredra­ganden

Lönesumma

12,4

12,4

4,6

4,0

3,2

3,2

Konsumentpriser,

 

 

 

 

 

 

årsgenomsnitt'

10,4

10,4

8,9

9,6

3,2

3,2

Privat konsumtion.

 

 

 

 

 

 

löpande priser

8,8

8,9

10,3

11,3

4,4

4,9

'innefattar effekt av skattereformen 1990-91, vilken höjer KPI med 2,6 procentenheter 1990 och 3,6 procentenheter 1991

I RRVs beräkningar avseende budgetåren 1990/91 (stetsbudgetens inkomster och utgifter) och 1991/92 (stetsbudgetens inkomster) har verket tegit hänsyn till beslut som riksdagen fattet före den 20 mars 1991. RRV har även beaktet förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har däratöver beaktet även de riksdagsbeslut som fattets under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktet förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktes.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91

RRVs senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1990/91 utgörs av verkets budgetprognos nr 5 från den 17 april 1991. Beräkningama av inkomstema för budgetåret 1990/91 redovisas också i verkets inkomstbe­räkning.

48


Inkomster

I  sin inkomstberäkning  har RRV  för budgetåret   1990/91  beräknat inkomsterna till 426 610 milj.kr.

Mad anledning av ny information och vad jag har anfört om den ekonomiska utvecklingen räknar jag ned inkomstema med sammanlagt 258 milj.kr. Fördelningen på de olika inkomsttitlama framgår av tebell 2.


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1


 


Ikbeli 2. Andringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1990/91

Tusental kronor

 

 

RRVs

Förändring

 

beräkning

enligt före­draganden

Inkomsnitel

 

 

1111    Fysiska personers inkomstskatt

61 588 000

-      387 000

1211    Folkpensionsavgift

47 417 000

-      110 000

1221    Sjukförsäkringsavgift, netto

-   1 102 000

-      728 000

1231    Barnomsorgsavgift

13 886 000

33 000

1241    Yuxenutbildningsavgift

1 650 000

4000

1251    Övriga socialavgifter, netto

-   5 751 000

11 000

1281    Allmän löneavgift

5 690 000

5000

1291    Särskild löneskaU

595 000

+    721 000

1411    Mervärdeskatt

131 600 000

+    100 000

1482    Tillfällig regional investeringsskatt

350 000

-      250 000

5211    Statliga pensionsavgifter, netto

867 000

+    449 000

Summa inkomster

426 609 512

 

Summa förSndringar enligt föredraganden

 

-     258 000

RRVs beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammanteget medför justeringama av RRVs beräkningar för budgetåret 1990/91 en beräknad minskning av inkomstema med 258 milj. kr. till 426 352 milj.kr.

Utgifter

I stetsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 425 094 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totela utgiftema till 445 089 milj. kr. Verket har beaktet beslut om och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 10 191 milj. kr. Merbelastningen på utgiftsanslagen exkl. stetsskuldräntor beräknas däratöver till 12 866 milj. kr. Tillsammans gör dette att belastningen på utgiftsanslagen exkl. stetsskuldräntor prognos-ticeras till 383 651 milj. kr. för budgetåret 1990/91.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 61,7 miljarder kr. för budgetåret 1990/91. Ny information från riksgäldskontoret ger vid handen att dessa kostnader kan beräknas öka. Utgiftema för stetsskuld-räntoma uppgår därför i min beräkning till 62,5 miljarder kr. När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag ner Bostadsbidrag m.m. med 170 milj.kr. och Studiemedel m.m. med 380 milj.kr. Jag räknar vidare upp anslaget Bidrag till sjukförsäkringen med   100 milj.kr.

4   Riksdagen 1990/91. I .saml Nr 150. Bilaga 1:1


49


Prop. 1990/91:150
Tabell 3. Räntor pä statsskulden budgetåret 1990/91
                      p.,        y ,

Miljarder kronor                                                                              Bilaga 1.1

Beräkning till     Nuvarande

grund för stats- beräkning

budgeten

51,7

55,0

6,8

6,8

0,5

0,7

Räntor på inhemska lån m.m. Räntor på utländska lån Valutaförluster, netto

Summa                                                     59,0             62,5

Enligt RRV kommer de totela anslagsbehållningarna på reservations­anslag under innevarande budgetår att öka med 762 milj. kr. för att uppgå till 25 624 milj. kr. Några utgifter för reservationsmedels-förbrakning kommer således inte att beläste budgetåret 1990/91. Jag delar RRVs bedömning, som bl.a. baseras på uppgifter från de ansvariga myndighetema. I tebell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningama mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91.

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1989/90 och 1990/91

Miljarder kronor

Huvudtitel                                   1989/90                 1990/91

Utrikesdepartementet                   7,7                         8,3

Kommunikationsdepartementet     4,9                         5,1

Arbetsmarknadsdepartementet     3,0                         2,5

Industridepartementet                  6,6                         5,8

Övriga huvudtitlar                          2,7                         3,9

Summa                                         24,9                       25,6

Jag vill också nämna att RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto ter upp 0,5 miljarder kr. Jag räknar nu inte med något tillkommande utgiftsbehov för innevarande år.

Sammanteget räknar jag därmed med att utgiftema under budgetåret 1990/91 kommer att uppgå till 444 939 milj. kr. Beräkningama samman-fattes i tebell 5.


Tabell 5. Stetsbudgetens utgifter budgetåret 1990/91

Milj.kr.

Statsbudget RRV       Föredraganden

360 594

383 651

383 201

59 000

61 700

62 500

1 500

-  762

-  762

4 000

500

0

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Förändring i anslagsbehållningar

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa                                          425 094        445 089         444 939

Finansfullmaktsutnyttjande


50


 


1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret   Prop. 1990/91:150
1991/92
                                                        Bilaga 1:1

Inkomster

RRV beräknar stetsbudgetens totela inkomster till 459 666 milj.kr. för budgetåret 1991/92. I det följande redovisas de förändringar av inkoms­tema i förhållande till RRV:s beräkningar som jag funnit nödvändiga.

Med anledning av (prop. 1990/91:185) och ny information om vissa ändringar av det särskilda grandavdraget för folkpensionärer räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 948 milj.kr. Med anledning av ny information räknar jag även ned Mervärdeskatt med 900 milj.kr. Av samma skäl räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 28 milj.kr., Bamomsorgsavgift med 9 milj.kr., Uixenutbildnings-avgift med 2 milj.kr samt Statliga pensionsavgifter, netto med 55 milj.kr.

Med anledning av de förslag som chefen för socialdepartementet senare kommer att framföra beträffande ändrade regler i sjukförsäkringen och nytt ADB-stöd för försäkringskassoma samt till följd av ny information räknar jag upp inkomsttiteln Sjulförsäkringsavgift, netto med 268 milj.kr. Som följd av mitt förslag idag angående avveckling av investeringsskatten i stockholmsområdet räknar jag ned inkomsttiteln Tillfällig regional investeringsskatt med 175 milj.kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 2 685 milj.kr. i enlighet med rege­ringens förslag om överföring av medel från arbetsmarknadsfonden. Med anledning av regeringens förslag (prop. 1990/91:166) om särskild löneskatt på pensionskonstnader, m.m. räknar jag ned inkomsttiteln Allmän löneavgift med 1 078 milj.kr. I samband med att stetens vattenfallsverk ombildas till aktiebolag räknar jag upp inkomsttiteln Statens vattenfallsverks inlevererade utdelningar med 150 milj.kr. Enligt mitt förslag om kronofogdemyndighetemas disposition av utsöknings-avgifter, till vilket jag återkommer senare idag, räknar jag ned inkomst­titeln Utsökningsavgifter med 120 milj.kr.

Med anledning av förslaget (prop. 1990/91:93) om rättsmedicinsk verk­samhet, m.m. räknar jag ned inkomsttiteln Inkomster vid statens rätts­medicinska laboratorium med 12 milj.kr. Med anledning av chefen för civildepartementets förslag om höjd kostnadstäckning för företegs-hälsovård inom den stetliga sektom räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter för företagshälsovård med 103 milj.kr. Sammanteget innebär dette att jag räknar upp inkomstema i förhållande till RRVs beräkningar med sammanlagt 66,7 milj.kr. till 459 732 milj.kr. Förändringen i förhållande till RRVs beräkningar framgår av tebell 6.

51


 


Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av stetsbudgetens inkomster budgetåret 1991/92

Tusental kronor


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1


 

 

 

RRVs

 

Förändring

 

 

beräkning

 

enligt före­draganden

Inkomsttitel

 

 

 

1111

Fysiska personers inkomstskatt

22 180 000

-

948 000

1211

Folkpensionsavgift

49 252 000

+

28 000

1221

Sj ukförsäkringsavgift, netto

9 513 000

-H

267 700

1231

Barnomsorgsavgift

14 543 000

+

9000

1241

Vuxenutbildningsavgift

1 724 000

+

2000

1251

Övriga socialavgifter, netto

-  3 230 000

-1-

2 685 000

1281

Allmän löneavgift

2 956 000

-

1 078 000

1411

Mervärdeskatt

150 700 000

-

900 000

1482

Tillfällig regional investeringsskatt

175 000

-

175 000

2116

Statens vattenfallsverks inlevererade utdelning

1 540 000

-(-

150 000

2532

Utsökningsavgifter

120 000

-

120 000

2612

Inkomster vid statens rättsmedicinska

 

 

 

 

laboratorium

12 000

-

12 000

5211

Statliga pensionsavgifter, netto

-   1 224 000

+

55 000

5311

Avgifter för företagshälsovård

0

+

103 000

Summa inkomster

459 665 717

 

 

Summa förändringar enligt föredraganden

 

+

66 700

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringama i indelningen av stetsbudgetens inkomstsida i förslaget till stetsbudget för budgetåret 1991/92 (tebell 7).

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92


Inkomsttitel/lnkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp


Förslag


 


1482    Tillfällig regional investeringsskatt 2612    Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium


Upphör Upphör


 


Utgifter

I det slutliga förslaget till stetsbudget för budgetåret 1991/92 uppgår utgifterna till 470 013 milj.kr.

I årets budgetproposition upptogs utgiftema till 455 516 milj. kr. Av dette belopp svarade minskade anslagsbehållningar och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för 4 500 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 451 016 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har dels ett antel propositioner innebärande anslagsförändringar lagts riksdagen, dels riksdagen beslutet om ett antel förslag som föreslogs i budget­propositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionema ökar de samlade utgiftsanslagen med ca 6 497 milj. kr. Dette belopp rymmer ett


52


 


flertel utgiftsförändringar, varav de störste är regeringens förslag om Prop. 1990/91:150 arbetsinarknadspolitiska åtgärder och den försvarspolitiska propositionen. Bilaga 1:1 Beloppet inkluderar även de anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen som beslutets av riksdagen. I samband med min beräkning av anslagskonsekvensema har jag låtit upprätte en specifikation över föreslagna och i förekommande fall beslutede anslagsförändringar på stetsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen, Derma specifika­tion (bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. den 18 april.

Anslaget Räntor på statsskulden m. m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92 med ett till 61 000 milj. kr. beräknat belopp. Belastningen på dette anslag är beroende av den ackumulerade stets-skulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutedifferenser på grand av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetelning av utlandslån. En beräkning från riksgäldskontoret ger vid handen att den totela räntekostnaden är oförändrad i förhållande till vad som anmälts i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92. Genom skulddispositioner har dock kostnaden för räntor på lån m.m. ökat och kostnaden för räntor på utländska lån minskat. Förslag till inkomst- och utgiftsstet för anslaget Räntor på stetsskulden m.m. framgår av bilaga 1:1.4. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på stetsbudgeten för budgetåret 1991/92 med 61,0 miljarder kr.

Tabell 8. Räntor på stetsskulden budgetåret 1991/92

Miljarder kronor

Nuvarande beräkning

Räntor på inhemska lån m.m.                         56,5

Räntor på utländska lån                                  4,5

Valutaförluster, netto                                      0,0

Summa                                                          61,0

Sammanteget innebär dette att jag beräknar stetsbudgetens utgiftsanslag för budgetåret 1991/92 till sammanlagt 457 513 milj. kr.

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på stetsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på stetsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar och beräknat till kommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslags­behållningar på reservationsanslag komma att uppgå till 1 500 milj.kr netto, budgetåret 1991/92. De propositioner innebärande anslags­förändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Anslagsbehållningama beräknas minska med 1 500 milj.kr. under budgetåret 1991/92.

I syfte att förslaget till stetsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk  budgetbelastning  förs på budgetens  utgiftssida upp  posten

53


Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna    Prop. 1990/91:150 post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som    Bilaga 1:1 inte förts upp på något annat ställe i budgeten.

1 budgetpropositionen ingick i beräkningsunderlaget för denna post bl.a. budgeteffektema till följd av särskilda anslagspropositioner som senare under riksmötet skulle komma att föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel i stället beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar.

Tabell 9.   Stetsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92

Milj.kr.

Ny be­räkning

Utgiftsanslag exkl, statsskuldräntor                 396 513

Statsskuldräntor                                           61 000

Förändring av anslagsbehållningar                      1 500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto         11 000

Summa                                                        470 013

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av stetsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgeter och i förslaget till stetsbudget för budgeteret 1991/92 enligt vad som framgår av tebellema 10 och 11.

Beräkningen av budgetutfallet för irmevarande budgetår ger vid handen att budgetunderskottet ökar med 15,9 miljarder jämfört med vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu föratses ett underskott om ca 18,5 miljarder kr.

Stetsinkomstema för budgetåret 1991/92 uppskattes nu till 459,7 miljarder kr. Dette innebär en ökning med 4,8 miljarder kronor jämfört med budgetpropositionen. Denna ökning är i huvudsak en följd av stetsbudgetens tekniska uppbyggnad. I budgetpropositionen redovisades inkomster uppgående till ca 10 miljarder kronor under Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Sedan regeringen i proposition till riksdagen presenterat sina förslag i dessa hänseenden redovisas nu dessa inkomster på inkomstsidan. Däratöver överförs medel från arbetsmark­nadsfonden till stetsbudgeten för att finansiera ytterligare utgifter för arbetsmarknadspolitik. I övrigt har inkomstema minskat.

Utgiftema exkl. stetsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 394,5 miljarder kr. Nu beräknas dessa utgifter till 409,0 miljarder kr. Att utgiftema ökar har huvudsakligen en teknisk förklaring i och med att beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto ökar till följd av att de inkomster som i budgetpropositionen redovisades i denna post nu redovisas som inkomster på inkomstsidan. Dämtöver har tillkommit utgifter för bl.a. ökade insater för arbetsmarknadspolitik som finansieras

54


med medel som överförs från arbetsmarknadsfonden. Sammanfattningsvis innebär beräkningama att budgetsaldot för budgetåret 1991/92 försämras med 9,7 miljarder kr. jämfört med beräkningama i budgetpropositionen till ett underskott om 10,3 miljarder kr.,

Förändringama av inkomstema och utgiftema i förslaget till stetsbudget för budgetåret 1991/92 sedan budgetpropositionen har jag även låtit sammanstella i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i dette ärende. (Bil 1:1.5).


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1


Tabell 10. Stetsbudgetens saldo budgetåren 1989/90-1990/91

Miljarder kronor

 

 

1989/90

1990/91

 

 

 

Utfall

Budget­propo­sitionen

RRV

Ny be­räkning

Inkomster

Utgifter exkl. statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Saldo

401,6

334,5 63,7

3,4

438,0

379,9

60,7

-2,6

426,6

383,4

61,7

- 18,5

426,4

382,4

62,5

- 18,5

Tabell 11. Stetsbudgetens saldo budgetåren 1989/90-1991/92

Miljarder kronor


1991/92


Procentuell förändring


 


Budget- Ny be-propo- räkning sitionen


Från utfall Från ny be-

1989/90 till      räkning 1990/91

ny beräkning    till ny beräkning

1990/91    1991/92


 


Inkomster

Utgifter exkl. statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Saldo


454,9 459,7

394,5 409,0

61,0   61,0

-0,6  -10,3


6,2

14,3

-   1,9


7,8

7,0

-   2,4


 


2 Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av stetsbudgetens saldo erhålls om det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprincipema. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1991/92. Dette innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte kan jämföras med den i tidigare års budgetförslag.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktes som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fellet inte är helt självklar anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extra­ordinära effektema uteslutits, så att stetsbudgetens underliggande utveckling klargörs.


55


På inkomstsidan har följande effekter betraktets som extraordinära vid    Prop. 1990/91:150
framräkning av det underliggande budgetsaldot:
                  Bilaga 1:1

vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till stetsbudgeten inkomster från sjukförsäkringsfonden

På utgiftssidan har bl.a. följande effekter betraktets som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

valuteförluster/vinster som uppstår vid amortering av stetens utlands­lån

engångsvisa besparingar avlyft från statsbudgeten av affärsverkens investeringar.

Tabell 12 visar stetsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1989/90-1991/92.

Tabell 12. Underliggande budgetsaldo fdr budgetåren 1989/90-1991/92

Miljarder kronor, löpande priser

1989/90        1990/91      1991/92

Underliggande budgetsaldo         1,7              - 16,1         -25,3

Som andel av BNP (%)                 0,1%            -   1,2         -0,7

3 Statens lånebehov och statsskulden

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av stetens inkomster och utgifter. Stetens lånebehov bestäms dels av budgetutfellet och vissa kassamässiga korringeringar av dette, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på stetsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Stetsskuldens förändring bestäms av stetens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.

Med det redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således vissa justeringar för att beräkna statens lånebehov och statsskuldens för­ändring. I det följande redovisas kortfattet hur dessa begrepp är relaterade till varandra.

Statens lånebehov

1.   Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen.

2.   Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transak­tioner bokförs i myndighetemas redovisning och när de registreras på stetsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att inkomster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betelningar, dels genom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten.

56


 


3.   Den tillfälliga arbetsmiljöavgiften, som infördes i september 1989,    Prop. 1990/91:150
överfördes omedelbart till riksgäldskontoret. Dette innebär att skatten inte    Bilaga 1:1
påverkar budgetutfellet. Den medför däremot en minskning av stetens

upplåning på marknaden. Motsvarande gäller för det tillfälliga obliga­toriska sparande som infördes vid samma tidpunkt. Vid utbetelning av dessa medel från riksgäldskontoret måste de dock ersattes med upplåning på marknaden.

4.    En del av stetens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovisas inte på stetsbudgeten. Exempel på dette är vissa krediter till de stetliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning.

5.    Avskattningen av företagens reserver minskar statens lånebehov under åren 1991-1994.

6.    Genom en summering av postema 1-5 erhålls statens marknads-upplåningsbehov.

Statsskuldens förändring

Statsskuldens förändring påverkas fömtom av statens marknads-upplåningsbehov av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgälds­kontoret gör.

7.    Skulddispositioner utgörs t.ex. av uppköp av statsobligationer, utbetalningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobliga­tionsvinster m.m., valuteomvärderingar samt tillfälliga bokföringstran­saktioner som påverkar stetsskuldens storlek.

8.    Det tillfälliga obligatoriska sparandet och den tillfälliga arbets­miljöavgiften påverkar stetens behov av att låna på kreditmarknaden men har ingen inverkan på den årliga stetsskuldförändringen.

9.    Genom att skulddispositionema läggs till stetens lånebehov erhålls en rättvisande bild av statsskuldens förändring.

57


 


Tabell 13. Stetens lånebehov (netto), budgetåren 1989/90-1991/92

Miljarder kronor


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1


 


 

 

1989/90

1990/91

1991/92

1.

Budgetsaldo

3,4

-18,5

-10,3

2.

Kassamässiga korrigeringar

5,2

-

-

3.

Riksgäldskontorets kreditgivning till vissa

 

 

 

 

affärsverk m.m.

- 6,9

-11,4

-  8,0

4.

Tillfällig arbetsmiljöavgift och tillfälligt obligatoriskt

 

 

 

 

sparande

12,0

- 3,6

-  8,3

5.

Avskattning av företagens

 

 

 

 

reserver

-

1,7

5,4

6.

Överskott/underskott (underskott att täcka genom

 

 

 

 

upplåning)

13,7

-31,8

-21,2

7.

Skulddispositioner

 

 

 

 

- uppköp obligationer

-   1,4

- 4,0

-

 

- övrigt

7,0

0,5

-

8.

Särskild skuld till hushåll och

 

 

 

 

företag

-12,0

- 3,6

-  8,3

9.

Statsskuldminskning'

7,3

-38,9

-29,5

'Negativa tal anger ökande statsskuld. Upplåningsbemyndigande

Liksom föregående år bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.


58


4 Rörliga krediter                                           pp- 1990/91:150

Bilaga 1:1 Riksdagen har bemyndigat regeringen att disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret uppgående till 450 milj.kr. avsedd att stellas till förfogande för myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet (prop. 1990/91:100, FiU 20, rskr 132). Regeringen har bemyndigat ett stort antel uppdragsmyndigheter, bland andra fortifikationsförvaltningen och försvarets materielverk, att disponera krediter inom denna ram.

Fortifikationsförvaltningen fick en rörlig kredit i samband med över­gången till intäktsfinansiering budgetåret 1990/91 på 25 milj.kr. En analys av betelningsflödena och erfarenheter i övrigt av verksamheten hittills under budgetåret visar på ett behov av en rörlig kredit på 200 milj.kr.

Försvarets materielverk har under budgetåret 1990/91 en rörlig kredit på 50 milj.kr. För försvarets materielverks del föreslås (prop. 1990/91:102) en övergång till intäktsfinansiering av områdena reservmateriel, försvarets verkstäder och verkstedsdriften inom under­hållsregemente Övre Norrland. Försvarets materielverks behov av rörlig kredit ökar därmed till 150 milj.kr.

Dette medför att den rörliga krediten för de båda myndighetema får en sådan omfattning att de bör ges separate kreditramar och inte beläste den för uppdragsmyndighetema gemensamma ramen. Jag förordar därför, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, att fortifikations­förvaltningen får en särskild rörlig kredit på 200 milj.kr. och försvarets materielverk en på 150 milj.kr.

Om fortifikationsförvaltningens och försvarets materielverks behov av rörlig kredit tillgodoses genom att separate kreditramar ställs till dessa myndigheters förfogande, minskar behovet av rörlig kredit inom den ram som riksdagen har ställt till regeringens förfogande för myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet. Jag föreslår därför att denna rörliga kredit minskas till 400 milj.kr.

59


5 Statliga garantier                                        Prop. 1990/91:150

11..                                                 • o        1                                  Bilaga 1:1

5.1 Redovisning av statens garantiåtaganden

I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 1) redovisades att stetens garantiåteganden per den 1 juli 1990 uppgick till ca 163 miljarder kronor.

Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör om­fattningen av det stetliga garantiåtegandet. Förslagen redovisas i tebell 14. Ramen för stetens samlade garantiåtegande kommer därmed att uppgå till ca 170 miljarder kronor.

Tabell 14. Föreslagna förändringar av ramar för stetliga garantiåteganden

Milj.kr.

Proposition     Garantins     Nuvarande     Föreslagen       Tidpunkt för

ändamål        garantiram      garantiram      Förändring     förändringen

1990/91:55     Olympiska     -         2 911        -f-2 911     1991-07-01

spel 1998 Östersund

1990/91:87     Statens  13 637      15 637       -1-2 000        1991-07-01.

vattenfalls-verks borgen

1990/91:177   Konungariket  25 000               27 000       -1-2 000        1991-07-01

Sveriges stadshypoteks­kassa

5.2 Statliga garantier och lån i riksgäldskontoret till affärsverk och statliga bolag

5.2.1 Bakgrand

Riktlinjema för stöd till näringslivet via stetliga garantier redovisades i prop. 1987/88:150 bil.l, (FiU31, rskr. 399). Utgångspunkten är att statliga garantier kan ges till kommersiell verksamhet som ett komp­lement till den ordinarie kreditmarknaden. Stöd kan ges när inte finan­sieringsbehovet kan täckas av sökanden själv eller av någon bank eller aimat kreditinstitut. En föratsättning är vidare att verksamheten bedöms vara företegsekonomiskt lönsam. Den statliga garantin skall vara avgiftsbelagd och motsvara högst 75% av lånebeloppet. Undanteg härifrån kan medges. Villkoren finns angivna i förordningen om stetligt stöd till näringslivet (SFS 1988:764).

Enligt riksdagens beslut till följd av förslag i prop. 1990/91:29 (FiU4, rskr. 38) skall riksgäldskontoret ha en central roll i den statliga garanti­verksamheten. Vidare skall riksgäldskontorets utlåning till och inlåning från myndigheter och affärsverk ske på marknadsmässiga villkor om inte särskilda skäl talar emot. Affärsverken skall inom vissa ramar kunna låna fritt på hela kapitalmarknaden efter att ett konkurrerande bud begärts in

60


från riksgäldskontoret.                                                    Prop. 1990/91:150

I de fall riksgäldskontoret lämnar lån eller statliga garantier för lån till    Bilaga 1:1 ett bolag inom en affärsverkskoncem skall affärsverket bära den risk för kreditförluster som utlåningen respektive garantigivningen medför för riksgäldskontoret.

5.2.2 Stetliga garantier och lån inom affärsverkskonceraer

Min bedömning: Riksrevisionsverket bör vid sin revision särskilt uppmärksamma hur affärsverkskoncemema använder de statliga garantiema och affärsverkets upplåningsrätt samt för­valter sin likviditet och ges i uppdrag att redovisa de över­gripande bedömningama av dessa frågor.

Skälen för min bedömning: Staten ger genom de affärsdrivande verken lån och garantier till bolag inom affärsverkskoncemema. Rätten att lämna statlig garanti respektive affärsverkets upplåningsrätt ges till affärsverken för att finansiera verksamheten i koncembolagen på goda villkor och därigenom på ett ändamålsenligt sätt kunna följa sina instraktioner och nå målen för koncemens verksamhet.

Garantin medför att affärsverkens koncembolag får en stark position på kapitalmarknaden eftersom de får staten som garant för sin betalnings­förmåga. Koncembolagen får därmed tillgång till förmånlig upplåning som, om den utnyttjas för placeringar eller utlåning med högre risk­exponering på penning- och kapitalmarknaden, skulle kunna ge betydande överskott men även orsaka kreditförluster. Avsikten med den statliga garantin respektive affärsverkets upplåningsrätt är dock inte att affärs-verkskoncemen genom lånefinansierad placeringsverksamhet skall förse kapitalmarknaden med riskvilligt kapital. Avsikten är inte heller att den goda position på lånemarknaden, som den stetliga garantin ger, skall utnyttjas som en konkurrensfördel vid penning- och kapitelplaceringar genom tegande av för verksamheten icke avsedda risker. Garantins syfte är således enbart att främja koncemens övergripande affärsidé genom att göra det möjligt för koncembolagen att låna upp för verksamheten nödvändigt kapitel på marknaden till goda villkor. Det bör noteras att verksamhet med upplåning för placering bör bedrivas av affärsverks-konceraen endast om dette uttryckligen ingår i de av regeringen beslutede riktlinjema för koncemen.

Vid behandlingen av nyss nämnda prop. 1990/91:29 beslutede riksdagen även att affärsverkskoncemema skall ges möjlighet att placera likviditeten på valfritt sätt men med begränsningen att placeringen skall göras räntebärande och förbehållas placeringar med låg risk. Beslutet motiverades med att det ansågs mindre lämpligt att stetsmaktema detelj-reglerade placeringsverksamheten. Affärsverkens styrelser skall istället ha ansvaret för att placeringar av likviditeten i koncemen görs på ett

61


 


betryggande sätt. Kravet på att placeringama skall göras med låg risk innebär att verksamheten inte får inriktes på att skapa spekulativa räntevinster utan bör koncentreras till att minska koncemens räntenetto utan att riskera kreditförluster.

Det är enligt min uppfattning viktigt att de riktlinjer som jag nu presenterat följs av affärsverken. Riksrevisionsverket bör därför vid sin revision särskilt uppmärksamma hur affärsverkskoncemema använder de stetliga garantierna och affärsverkets upplåningsrätt samt förvalter sin likviditet. Regeringen bör ge riksrevisionsverket i uppdrag att, redovisa sina övergripande bedömningar i dessa frågor.

5.2.3 Stetliga garantier vid ombildandet av affärsverk till stetligt ägda aktiebolag


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1


 


Mitt förslag: Riksgäldskontoret överter ansvaret för de stetliga garantier som ombildade affärsverk har ingått för stetens räkning. Nya garantier skall enbart ges utifrån de av riksdagen fastställda principema för stetliga garantier till näringsverksamhet.

Skälen för mitt förslag: Regeringen har i prop 1990/91:87 Närings­politik för tillväxt föreslagit att stetens vattenfallsverk (Vattenfall) och domänverket ombildas till aktiebolag.

I samband med att ett affärsverk ombildas till aktiebolag upphör, verksamheten att vara en del av den stetliga förvaltningen. Stetens tillgångar som förvaltes av affärsverket byts mot aktier i det nya bolaget och steten övergår till att vara aktieägare. Det ombildade affärsverket blir därmed en självständig juridisk person med egna tillgångar och skulder som bör ges likartede villkor som de konkurrerande företegen har.

De stetliga garantier som affärsverket har lämnat, inom av riksdagen givna ramar, i samband med lån i koncernbolagen kommer vid ombild­ningen till aktiebolag att stå kvar i stetens namn eftersom affärsverket har lämnat garantin för stetens räkning. För att underlätte övergången till aktiebolagsform bör riksgäldskontoret därför te över affärsverkets ansvar för dessa garantier.

Det är enligt min uppfattning angeläget att de av affärsverket lämnade stetliga garantiema ersätts med andra säkerheter så fort som det är möjligt. Utgångspunkten bör vara att den i riksgäldskontoret disponibla ramen minskas i takt med att löptiden på lånet gått ut eller att lånet har lösts in. Hänsyn måste dock tes till de villkor som gäller för varje lån resp. garantiutfästelse för att inte orsaka onödiga merkostnader i samband med omläggningen. Riksgäldskontoret bör under övergångsperioden åläggas att te ut garantiavgift på den utestående garanterade skulden.

För att riksgäldskontoret inte skall bära risken för garantigivningen bör ett särskilt anslag föras upp på stetsbudgeten för att täcka eventuella förluster som är hänförliga till de garantier som ställs ut av det till


62


 


aktiebolag ombildade affärsverket. Riksgäldskontoret bör i händelse av belastning på anslaget ha rätt att återkräva det nya aktiebolaget på mot­svarande belopp för att skapa incitement för koncemen att undvika eller hålla nere förluster för verksamheter där steten garanterar betelningen.

Nya garantier till den nybildade koncemen bör endast ges på sainma villkor som gäller för övrig näringsverksamhet i enlighet med av riksdagen fastställda principer.


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1


 


5.2.4    Lån i riksgäldskontoret vid ombildande av affärsverk till stetligt ägda aktiebolag

Mitt förslag: Regeringen bemyndigas att under en övergångs­period medge lån i riksgäldskontoret för de aktiebolag som bildas med utgångspunkt i tidigare affärsverk. Lån bör medges enligt av riksdagen fastlagda villkor för lån till affärsverk.

Skälen för mitt förslag: Förslaget i nämnda proposition om att stetens vattenfallsverk (Vattenfall) och domänverket ombildas till aktiebolag motiveras bl.a. med att verksamheten bör ges en mer ändamålsenlig organisationsform. Den ökade konkurrensen på affärsverkens traditionella verksamhetsområden har gjort affärsverksformen otidsenlig och inef­fektiv. Ombildningen till aktiebolag ger verksamheten sainma organisa­tionsform som konkurrerande företeg.

Affärsverk har idag möjlighet att te lån i riksgäldskontoret. I samband med förslaget om att Vattenfall ombildas till aktiebolag har regeringen även föreslagit att Vattenfalls stetslån görs om till lån i riksgäldskontoret.

Riksgäldskontoret ger normalt inte lån till fristående konkurrensutsatte stetliga bolag. I samband med att affärsverk med lån i riksgäldskontoret och stetslån ombildas till aktiebolag kan det övergångsvis finnas ett behov av fortsatta möjligheter till lån i riksgäldskontoret. Detta gäller främst Vattenfall där lån (inklusive statslånet) i riksgäldskontoret för närvarande uppgår till ca 20 miljarder kronor. I propositionen föreslås för Vattenfalls del att det nya aktiebolaget skall kunna låna i riksgäldskontoret under en övergångsperiod på fem år, med motivet att både det nya aktiebolaget och kapitalmarknaden skulle kunna utsättas för en kraftigt belastning om dessa lån omsattes på marknaden under en kortare tidsperiod.

Det är enligt min mening angeläget att ge de nya aktiebolagen samma lånesituation som konkurrerande verksamheter. Det bör dock vara möjligt att medge lån i riksgäldskontoret för det nybildade aktiebolaget under en övergångsperiod för att omläggningen inte skall försvåras. Övergångs­periodens längd bör avgöras utifrån rådande omständigheter där bl.a. bolagets finansiella situation och position på kapitalmarknaden måste beaktas. Utgångspunkten bör dock vara att övergångsperioden skall vara


63


 


så kort som möjligt och att ingen nyupplåning sker i riksgäldskontoret.    Prop. 1990/91:150

Med hänvisning till vad jag nu har anfört förordar jag att regeringen be-    Bilaga 1:1

myndigas att medge lån i riksgäldskontoret för de aktiebolag som bildas

med utgångspunkt i tidigare affärsverk. Lånen bör begränsas till vad som

anses nödvändigt för att genomföra omläggningen. Lånen bör ges enligt

de av riksdagen fastlagda principema för riksgäldskontorets utlåning till

affärsverk (prop 1990/91:29, FiU4, rskr. 38).

64


 


6 Årsbokslut för staten budgetåret 1989/90  p™p- 1990/91:150

Bilagal:! Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat en balansräkning som ingår i den kommande rapporten Årsbokslut för staten budgetåret 1989/90. Detta årsbokslut omfattar de statliga myndighetema inkl. affärsverken och myndigheter under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare kategorin, ingår dock endast med grandfonden på 1,1 miljard kronor i enlighet med särskilt riksdagsbeslut. I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid sidan av den statliga redovisningen.

6.1 Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i ovannämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas anläggningstillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Kravet på myndighetema att redovisa materiella tillgångar är emellertid begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till övervägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdrags­myndigheter) är skyldiga att i sin balansräkning ta upp sådana tillgångar. Inom myndighetema nyttjas således tillgångar av betydande värde som inte finns med i tillgångsredovisningen.

I årsbokslutet redovisas också tillgångama upptagna till beräknade nukostnader Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffhingsvärde minskat med avskrivningar grandade på detta värde. I beloppen för nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnad som värdet av vissa icke bokförda tillgångar.

För att få uppgift om värdet av icke bokförda tillgångar och nukostnad för bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågningar till ca 100 myn­digheter. Det inkomna materialet har bearbetats och sammanställts i kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl.a. har underlag för beräkning av kapitel värdet för tillgångar som används inom försvaret - flygplan, fordon och annan krigsmateriel - inte kunnat erhållas, däremot redovisades ett beräknat värde för försvarets byggnader och mark i nukostnadskolumnen i balansräkningen. Värdet av museisamlingar, bibliotek m.m. ligger också utanför redovisningen. Den störste tillkommande posten bland nukost-nadema är värdet av det stetliga vägnätet, som här beräknats och tegits in i balansräkningen.

Stetens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångarnas och skuldemas värde. Den negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade nettounderskott i stetsbudgeten. Nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-telet för att därefter bli negativ och snabbt fallande fram till år 1986. Den fallande tendensen började då avte beroende på främst minskande budgetunderskott. Per den 30 juni 1990 var den bokförda nettoförmögenheten -351,4 miljarder kronor Balansräk­ningen återges i något förkorted form i tebell 1.

65

5    Rik.sdagen 1990/91. I saml. Nr 150. Bilaga 1:1


Tabell 1. Balansräkning för steten, miljarder kronor

Bokförda värden 1990-06-30 1989-06-30


Beräknad nukostnad 1990-06-30 1989-06-30


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1


 

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar

o Lager och förråd 0 Skepp, maskiner och

inventarier 0 Byggnader och mark 0 Statliga vägar

11,6

34,7 92,5

11,9

32,4 88,1

13,9

66,7

231,1

68,1

14,5

58,7

222,1

67,1


138,8


132,4


380,5


362,5


Finansiella tillgångar


o Aktier m.m. o Skattefordringar o Övriga fordringar * o Likvida tillgångar

Summa tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Statsskulden '

o Lån i Sverige o Lån utomlands


475,7 103,6

579,3

478,7 83,6

562,3

Övriga skulder

o Kortfristiga skulder o Långfristiga skulder

Donationskap ital

Verkskapital

o Konsoliderade avsätt­ningar i affärsverken * o Fonder m.m.


75,3 11,5

86,8

3,4

90,4 12,0

102,4 3,8

45,8 45,2

91,0 -355,0

1,0 2,6

45,8 25,3

71,1

Statens nettoförmögenhet

o Vid budgetårets början o Förändringar under budgetåret:

-   Verksamhetens netto­förändringar

-   Övriga kapitalför­ändringar

Vid budgetårets slut


-382,1

-I-   17,1 -I-    9,9

-I-+

 

44,5

41,5

44,5

41,5

16,9

12,9

10,3

8,6

166,6

161,2

166,6

161,2

41,4

37,5

41,1

37,5

269,3

253,1

262,6

248,8

408,1

385,5

643,1

611,3

 

478,7 83,6

475,7 103,6

562,3

579,3

90,4 12,0

75,3 11,5

102,4

86,8

3,8

3,4

118,5

45,2

109,4

25,3

160,3

134,7

192,8

- 226,6

■ 192,8 611,3

355,0 385,5

+   33,8

-  351,4

185,7

Summa skulder och kapital        408,1

643,1


Nu kostnad definieras avskrivningar grundade bokförda tillgångar.


som   en   tillgångs   nyanskaffningsvärde   minskat   med på detta värde. 1 beloppen ingår även värdet av icke


66


7


Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under     Prop.  1990/91:150 den senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats utfallet på     „.,        , , anslagen för byggande av statliga vägar.  Till detta värde har lagts  10% av     tJltega 1.1 anslagen till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade investeringsbeloppen har omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med  avskrivningar  (avskrivningstid  40 år).   Anskaffningsvärdet  för vägarna minskat med avskriviningar uppgår till 30,5 miljarder kronor.

Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden.

Därav lånefordringar 121 miljarder kronor. Lånefordringarna har tagits upp till sina nominella belopp.

I de bokförda värdena, enligt riksgäldskontorets redovisning, har skulder inom staten räknats bort. Utlandslånen upptas till den kurs som gällde på balansdagen.

Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle återan-skaffningen av anläggningstillgångar fmansieras med avskrivningsmedel. Avsättningar som tidigare gjorts i detta syfte kvarstår. När tillgångarna och skulderna omvärderas till nukostnad måste även kapitalkostnaderna omvärderas. När det gäller affärsverkens tillgångar har värdestegringen på mark tillförts statens nettoförmögenhet och värdestegringen i övrigt fördelats proportionellt mellan statskapital och konsoliderande avsättningar.

Förändringen mellan budgetåren kan bl.a. förklaras av ökningen av arbetsmark­nadsfonden med ca 7 miljarder kronor.

Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande. Milj.kr.

-f-3 413 - 3 049 -I-   671

Statsbudgetens överskott

Finansiella transaktioner avseende utlåning m.m.

Investeringstransaktioner

Statsbudgetens nettoöverskott                      -t-1 035


67


 


7 Finansfullmakten                                         Pop- 1990/91:150

Bilaga 1:1 Riksdagen har för innevarande budgeter bemyndigat regeringen att, om arbetsmarknadsläget kräver det, beslute om utgifter intill ett sammanlagt belopp om 2 500 milj. kr. (prop. 1989/90:150 bil. 1, FiU 40, rskr. 358).

Finansftillmakten får användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda stetliga investeringar som normalt finansieras med anslag på stetsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 %. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektom. I dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 %. Regeringen har vidare bemyndigats att utnyttja fullmakten för ytterligare två ändamål, nämligen arbetsmarknads­utbildning och för arbetsmarknadspolitiska insatser med anledning av handelsblockaden mot Sydafrika.

Regeringen har hittills inte utnyttjat fullmakten under budgetåret 1990/91. Men även för budgeteret 1991/92 förordar jag att en fullmakt begärs intill ett sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr.

68


8 Budgetering exklusive mervärdeskatt budgetåret   p™p- 1990/91:150

1991/92                                                         Bilaga 1:1

Bakgrund

Regeringen föreslog i prop. 1989/90:111 om reformerad mervärdeskatt m.m. att stetliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet skulle ändras fr.o.m. budgeteret 1991/92. Syftet med förslaget var främst att uppnå konkurrensneutralitet mellan verksamhet i egen regi och entreprenadverksamhet. Förslaget föranledde inte någon erinran från riksdagen (SkU 31, rskr. 357).

I dagsläget är myndighetemas anslag budgeterade med hänsyn till att vissa utgifter innehåller påslag för mervärdeskatt. Ingående mervärdeskatt på köpte varor och tjänster avräknas således direkt mot myndighetemas anslag. Den i propositionen föreslagna förändringen innebär att myndig­hetema fr.o.m. budgeteret 1991/92 skall kompenseras för ingående mervärdeskatt genom avräkning mot inkomsttitel i stället för mot myndighetens anslag. Myndighetemas anslag måste därför räknas ned för att förändringen skall kunna genomföras utan att en merbelastning uppstår på stetsbudgeten. Förändringen innebär, vad gäller anslags-finansierad verksamhet, en minskning av stetsbudgetens utgiftssida samtidigt som nettoinkomstema från mervärdeskatt på stetsbudgetens inkomstsida minskar i motsvarande mån. En belastning på inkomsttiteln Mervärdeskatt, som inte motsvaras av minskningar av utgiftsanslag, kommer att uppstå genom att myndighetema fro.m. 1 juli 1991, då de går in i det nya mervärdeskattesystemet, får kompensation för bredd­ningen av mervärdeskatten (prop. 1989/90:150, FiU40, rskr 358). Avräkning mot inkomsttitel för ingående mervärdeskatt skall även göras av de myndigheter som idag är skattskyldiga för mervärdeskatt. Avdrag för ingående mervärdeskatt kommer således inte att kunna göras i samband med att den utgående mervärdeskatten redovisas till skatte­myndigheten.

I prop. 1990/91:100 (FiU20, rskr. 132) redogjoixle regeringen för det beredningsarbete som skett inom regeringskansliet vad gäller budgetering exkl. mervärdeskatt. Regeringen anmälde att det behövdes ytterligare underlag och klargörande av vissa beräkningsfömtsättningar innan mervärdeskattebelopp för resp. anslag kunde fastställas. Vidare framhölls att utgångspunkten för omläggningen är att den skall vara saldomässigt neutral, dvs. inte medföra någon merbelastning på stetsbudgeten. Regeringen redovisade för riksdagen avsikten att i samband med att regleringsbrev utfärdas för myndighetemas anslag för budgeteret 1991/92, beslute att medel motsvarande mervärdeskatten under resp. anslag inte får disponeras av myndighetema. Riksdagen hade ingen erinran mot dette tillvägagångssätt.

Regeringen begärde vidare riksdagens bemyndigande att under budgeteret 1991/92 disponera medel ur inkomsttiteln Mervärdeskatt för att kompensera myndigheter för ingående mervärdeskatt, varvid belopp svarande mot mervärdeskatt inte tes i anspråk på utgiftsanslag. Riksdagen

69


har gett regeringen  ett  sådant bemyndigande (FiU  20,  rskr.   132).    Prop. 1990/91:150 Omläggningen kan således genomföras så som avsetts fr.o.m. budgetåret    Bilaga 1:1 1991/92.

Eftersom stetsbudgeten för budgeteret 1992/93 och kommande budgetår skall budgeteras exkl. mervärdeskatt har myndighetema fått anvisningar för anslagsframställningama för budgetåret 1992/93 av innebörd att samtliga yrkanden skall anges exkl. mervärdeskatt.

Principer och tekniker för beräkningsarbetet

Endast stetliga myndigheter bör omfattes av avräkningssystemet för mervärdeskatt. Andra juridiska personer, t.ex. stiftelser, bör inte omfettes av systemet med avräkningsrätt mot inkomsttitel. Detsamma gäller partssammansatte organ, intemationella organisationer m.fl. Anslag till sådana organisationer bör även fortsättningsvis budgeteras inkl. mer­värdeskatt. Försäkringskassoma behandlas i dette sammanhang som stetliga myndigheter. AMU-myndighetema och stetens institut för personalutveckling har varit föremål för särskilda överväganden. Jag återkommer till dessa myndigheter i min redogörelse för vissa särlös­ningar.

Beräkningen av mervärdeskatt under anslag har utgått från det underlag som riksrevisionsverket (RRV) fått i uppdrag att te fram. Med ledning av utfellsuppgifter från stetens redovisningssystem för budgeteret 1989/90 har en schablonmässig andel mervärdeskatt räknats fram. Denna andel har sedan applicerats på föreslagna anslag för budgetåret 1991/92. I samband med att underlaget skickades ut till myndighetema gavs dessa en möjlighet att inkomma med förslag till korrigeringar i de fell under­laget inte gav en rättvisande bild av myndighetens utgifter för mervärde­skatt. Sådana påpekanden har använts som ett kompletterande underlag i beräkningsarbetet. Ytterligare underlag har i vissa fell inhämtets från myndighetema.

Det förekommer att myndigheter har inkomster budgeterade under anslag eller andra extema medel som tillförs verksamheten. Myndig­hetema kommer att få avräkna sina totela utgifter för ingående mervärde­skatt mot inkomsttitel, oavsett vilka medel som använts för att finansiera inköpet. För att dette inte skall leda till att myndighetema får en köpkraftsförstärkning med åtföljande merbelastning på stetsbudgeten, då inköp sker med andra medel än anslag, har vissa korrigeringar gjorts vid beräkningama. Om en myndighet erhåller bidrag från andra myndigheter har anslaget för bidragsmedel minskats hos den bidrags-givande myndigheten med en schablonmässigt framräknad andel mervärdeskatt. De bidrag som den mottegande myndigheten erhåller kommer således att vara beräknade med hänsyn till att mottegaren kan avräkna ingående mervärdeskatt enligt det nya systemet.

Vissa myndigheter erhåller extema medel från icke stetliga bidrags­givare. Dessa medel kan inte påverkas av stetsmaktema vid budge­teringen. Därför har som gmndprincip myndighetens anslag reducerats motsvarande  hela   den   belastning   som   myndighetens   avräkning   av

70


mervärdeskatt kommer att utgöra på inkomststiteln för mervärdeskatt.     Prop. 1990/91:150 Dette är neutralt för myndigheten i den bemärkelsen att nettosumman    Bilaga 1:1 disponibla medel är oförändrad. Motsvarande metod har använts för icke påverkbara inkomster under anslag.

Då en myndighet har sådana budgeterade inkomster under sina anslag som är att hänföra till inkomstfinansierad verksamhet har dessa inkomster räknats ned med samma procentuella andel mervärdeskatt som den anslagsfinansierade delen. En myndighet som bedriver inkomstfinan­sierad verksamhet kommer att få lägre utgifter när ingående mervärde­skatt får räknas av. Dette innebär att mervärdeskatt inte längre skall ingå i det kostnadsunderlag som utgör gmnd för beräkning av myndighetens avgiften Allt annat oförändrat kommer myndighetema att kunna sänka sina avgifter då de går in i det nya mervärdeskattesystemet. RRV har i en cirkulärskrivelse till myndigheter med avgiftsbelagd verksamhet meddelat riktlinjer för omprövning av avgiftemas storlek med anledning av det nya systemet. För att merbelastning inte skall uppstå på stets­budgeten då myndighetema avräknar mervärdeskatt för utgifter som finansieras med inkomster kommer, i de fell försäljningen sker till stetliga myndigheter, de köpande myndighetemas anslag att schablon­mässigt reduceras för att motverka denna effekt.

Vissa särlösningar

Avvikelser från gmndprincipema kommer att göras i följande fell.

Högskolenhetema erhåller årligen medel från icke stetliga finansiärer för sin verksamhet. Dessa medel utgör en betydande finansieringskälla för många högskoleenheter. Eftersom regeringen inte kan påverka budgeteringen av dessa medel måste andra vägar sökas för att uppnå en neutral lösning.

Den nyss redovisade gmndprincipen att reducera myndighetemas anslag för de totela utgiftema för mervärdeskatt skulle kunna tillämpas även för icke stetliga medel inom högskolan. En sådan reduktion är dock svår att göra rättvisande för de olika verksamhetema inom resp högskole­enhet. Varje högskoleenhet disponerar i dagsläget flera anslagsposter under olika sektors- och fakultetsanslag. Att i detelj avväga reduktionen inom och mellan olika institutioner eller motsvarande inom resp. högskoleenhet kräver därför en stor arbetsinsats och fömtsätter ett system för intemredovisning som i dagsläget saknas inom högskolan. Det blir således svårt att på ett rättvisande sätt tillämpa gmndprincipen att reducera anslagsmedlen även för den belastning myndigheten kommer att göra på inkomsttiteln till följd av att den disponerar icke stetliga medel.

Ett teoretiskt altemativ vore att inte medge avdragsrätt för mervärde­skatt i de delar utgifter kan hänföras till icke stetliga medel. Av tekniska skäl är det synnerligen komplicerat och resurskrävande att differentiera avdragsrätten för mervärdeskatt, bl.a. mot bakgmnd av nuvarande ofullständigheter i högskolans intemredovisning. Dette tillvägagångssätt skulle dock kunna försvaras om det gällde en långsiktig lösning. Regeringen har i annat sainmanhang föreslagit en omfettande omläggning

71


 


av högskolans anslagssystem.  Dette anslagssystem har presenterats i    Prop. 1990/91:150

prop.  1988/89:65 (UbU9, rskr.  148) och innebär bl.a. att högskole-    Bilaga 1:1

enhetema får disponera myndighetsvisa anslag istället  för ett antel

anslagsposter under olika ändamålsanslag.  Omläggningen sker fr.o.m

budgeteret 1993/94. Vid övergång till det nya anslagssystemet kommer

hanteringen av de icke stetliga medlen i det nya mervärdeskattesystemet

slutligt att läggas fest.

Mot denna bakgrund kommer en övergångslösning att tillämpas för högskolan t.o.m. budgeteret 1992/93. Den modell som kommer att tillämpas bygger på att högskoleenhetema, när de erhåller extema icke stetliga medel för sin verksamhet (inklusive avkastning från universitetens egna fonder), gör en omföring till inkomsttiteln Mervärdeskatt av en beräknad andel mervärdeskatt. Denna andel skall motsvara den belastning som myndigheten sedan gör på inkomsttiteln vid inköp finansierade med dessa medel. Regeringen feststeller andelens storlek. Omläggningen blir med denna metod neutral för högskoloma eftersom de behåller sin köpkraft oförändrad. Omläggningen är även saldomässigt neutral för stetsbudgeten. Närmare anvisningar kan vid behov utfärdas av RRV. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

En särskild lösning kommer även att tillämpas för försäkringskassoma. Dessa har en speciell finansieringsbild. Administrationen finansieras till 85 procent med lagstedgade socialavgifter och till 15 procent med anslag. Dette förhållande är reglerat i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det är inte möjligt att genom sänkningar av socialavgiftema kompensera för den avdragsrätt för mervärdeskatt som försäkringskassoma föreslås få. Därför kommer i dette fall en modell att tillämpas som innebär att en beräknad andel mervärdeskatt som är hänförlig till inkomstema från socialavgiftema för finansieringen av administrationen omförs till inkomsttiteln Mervärdeskatt. Denna omföring kan göras fortlöpande under verksamhetsåret och avstämmas i samband med bokslut. Jag har i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.

I propositionen om reformerad mervärdeskatt angavs att AMU-myndighetema och stetens institut för personalutveckling (SIPU) av kommittén för indirekte skatter föreslagits ste utanför det nya stetliga mervärdeskattesystemet. Dessa myndigheter bedriver en utetrikted verksamhet i konkurrens med private företeg. Som skäl angavs att en rätt att lyfte av all ingående mervärdeskatt mot inkomsttitel i vissa lägen skulle innebära en konkurrensfördel gentemot private företeg då utbild­ningstjänster icke är skattepliktiga. I propositionen framhölls vidare att det bör ankomma på regeringen att föreskriva vilka myndigheter som skall ingå i systemet.

Den verksamhet som AMU och SIPU bedriver innefatter tillhanda­hållande av både skattefria och skattepliktig tjänster. I avvaktan på att omfettningen av den skattefria andelen av verksamheten närmare har bestämts har regeringen inte kunnat feststella AMUs och SIPUs ställning i mervärdeskattesystemet. AMU och SIPU bör därför tillsvidare ges möjlighet att avräkna ingående mervärdeskatt mot inkomsttitel. Det bör ankomma på regeringen att noggrant följa tillämpningen inom utbild-

72


 


ningsområdet så att tillämpningen blir konkurrensneutral i förhållande till    Prop. 1990/91:150 marknaden, dvs. vare sig ger fördelar eller nackdelar för AMU och    Bilagal:! SIPU. Jag har i denna fråga samrått med chefema för arbetsmarknads­departementet och civildepartementet.

Reglering av det nya systemet

Det nya systemet för avräkning av ingående mervärdeskatt för stetliga myndigheter bör regleras via en förordning. Till denna förordning bör fogas en förteckning över de myndigheter som omfattes av systemet och således har rätt att avräkna mervärdeskatt mot inkomsttitel. RRV bör utfärda redovisningsföreskrifter, ge ut informationsmaterial och anordna utbildning för myndighetema.

I regleringsbrev för budgeteret 1991/92 kommer att föreskrivas att ett visst belopp av berörda anslag inte får disponeras av myndighetema. För reservationer, anslagssparande och balanserade medel från budgeteret 1990/91 kommer att föreskrivas att en andel motsvarande beräknad mervärdesskatt inte får disponeras av myndighetema utan skall föras bort från anslagen. Sådana bestemmelser kommer endast att behöva tillämpas för budgeteret 1991/92 som en övergångslösning eftersom budgeteringen därefter kommer att ske exkl. mervärdeskatt.

Uppföljning och revision

Som jag anmälde i 1991 års budgetproposition kan en uppföljning av omläggningen göras då det nya systemet är i funktion. Då kan resp. myndighets belastning av inkomsttiteln för mervärdeskatt följas upp. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen och föreslå att RRV får i uppdrag att följa upp omläggningens effekter.

Om en uppföljning skulle visa att de beräkningar av mervärdeskatt under anslag som gjorts kraftigt skulle avvika från de faktiska förhållan­dena får ytterligare korrigeringar övervägas.

73


9 Statliga betalningar och postgirot          Prop- i990/9ki50

Bilaga 1:1 Inledning

I enlighet med vad som angetts i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 1 sid, 57) kommer jag i det följande att föreslå en viss ökad möjlighet för bankema att delte i fönnedlingen av stetliga betel­ningar Dessutom kommer jag att föreslå att postgirot får i viss ut­sträckning ökad frihet att bestemma om räntor på postgirokonton och krediter i samband med postgirots betelningsförmedling. Därtill kommer jag i korthet att redogöra för den översyn av fömtsättningama och formema för postverkets verksamhet som för närvarande görs inom regeringskansliet.

Avslutningsvis vill jag orientera om ett uppdrag som jag har för avsikt att föreslå regeringen att ge riksrevisionsverket (RRV). Uppdraget avser en belysning av altemativa former för ersättning till postgirot för förmedling av stetliga betelningar. Resultetet skall användas i den inom regeringskansliet pågående översynen av postverkets verksamhet bl.a. för bedömning av om mer omfattande förändringar i den stetliga betelnings-förmedlingen än de som föreslås här bör komma till stånd.

Jag har i denna fråga samrått med chefema för kommunikations­departementet, bostedsdepartementet, jordbmksdepartementet och utbildningsdepartementet.

Bakgrund

Det omfattande samarbete som äger mm mellan stetliga myndigheter och postgirot gmndar sig på riksdagens beslut år 1924 att inrätte postgirot. Ett huvudsyfte med åtgärden var att ge steten tillgång till effektiva metoder för att förmedla stetens betelningar. Stetliga myndigheter är skyldiga att anlite postgirot eller riksbanken som betelningsinstitut. Det krävs särskilt tillstånd av regeringen för att en myndighet i stellet skall få göra sina betelningar via annan betelningsförmedlare.

De likvida medel som stetliga myndigheter behöver för att bedriva sin verksamhet hämtes från den i riksbanken inrättede stetsverkets check­räkning. Till denna förs också de inbetelningar som myndigheten ter emot. Betelningar till och från steten omfatter mycket stora belopp, ca 3 000 miljarder kronor under loppet av budgetåret 1990/91. Postgirot svarade för något mer än hälften av beloppet och en dominerande del av antelet transaktioner. Allmänheten betelar in medel till och erhåller medel från myndigheter framför allt via respektive myndighets in- eller utpostgirokonto.

Postgirot har i samarbete med RRV utformat ett koncemredo-visningssystem som är anpassat till de krav som ställs på säkerhet och information vad gäller stetliga betelningar. Systemet benämns Cassa-Nova. Fömtom att tillgodose de krav som stells i den stetliga redovis­ningen används informationen i systemet av riksgäldskontoret för dess prognoser av stetens upplåningsbehov.

RRV   företräder   och   kontrollerar   stetsverkets   checkräkning   med

74


 


anslutna postgirokonton. Dette innebär att RRV svarar för bl.a. beslut om    Prop. 1990/91:150 att öppna postgirokonton, utveckling av betelningssystemet, vissa löpande    Bilaga 1:1 avstämningar m.m.

I olika sammanhang har bankemas medverkan i förmedlingen av stetliga betelningar diskuterats. Möjlighet att välja mellan betelnings-former anses underlätte allmänhetens och näringslivets betelningar till och från steten. Flera myndigheter begär att möjligheter till in- och utbe­telning via bank, av effektivitetsskäl och servicéskäl, ges ett större utrymme i den stetliga betelningsförmedlingen.

Viss medverkan av bankema har efter hand medgetts för stetliga betelningar till allmänheten, såsom möjligheten för riksförsäkringsverket att utbetela pensioner, sjukpenning och bambidrag direkt till bankkonto. Vissa skattebetelningar, såsom arbetsgivaravgifter och källskatt, kan inbetelas via bank på sainma villkor som via postgirot, men även dessa betelningar passerar postgirot.

Regeringen har tidigare uttelat att det stetliga betelningssystemet av främst serviceskäl och konkurrensskäl i princip bör vara utformat så att det skapas en valfrihet för allmänheten och myndighetema att välja postgirot eller bankema som betelningsförmedlare (prop. 1989/90:100 bil. 1). Mot bakgmnd av att postverket är ålagt att upprätthålla ett riksteckande kontorsnät kan en sådan förändring inte genomföras utan en mer genomgripande analys av postverkets ekonomi och verksamhet i stort. Därtill måste bestemmelsema för postgirots verksamhet ses över för att tillse att fömtsättningar för konkurrens på rimliga villkor mellan postgirot och bankema tillskapas. I nänmda proposition anfördes vidare att en ytterligare fömtsättning för en ökad medverkan från bankema är att betelningsströmmaraa till och från steten även framgent blir säkra och överblickbara samt att en vidareutveckling av stetens samlade kassa­hållning inte förhindras eller fördröjs. Det är av utomordentlig vikt att stetens betelningar hanteras rationellt med avseende på kontroll, säkerhet och kassahållning oavsett vem som förmedlar betelningama.

Riksdagen har slagit fest att betalningar till och från steten skall kurma ske på ett för allmänheten och näringslivet rationellt sätt (l989/90:FiU24, rskr. 197). Betebiingssystemet skall enligt finans­utskottet vara kostnadseffektivt, passa stetens redovisningssystem och tillgodose stetens informationsbehov samt minimera upplåningsbehovet från kassahållningssynpunkt.

Finansutskottet framhöll i betänkandet att en ökad medverkan från bankemas och bankgirots sida i den stetliga betelningsförmedlingen, t.ex. genom att den överskjutande skatten skall kunna utbetelas direkt till bankkonton, måste kombineras med vidgade verksamhetsramar för postgirot itmebärande bl.a. vidgad rätt att ge ränte på postgiromedel och att lämna betelningskredit samt vidgade placeringsmöjligheter for likvida medel. I annat fell hämmas postgirots möjligheter att på likartet sätt konkurrera med bankema.

Utskottet uttelade även att frågan om altemativa ersättningsformer till den s.k. float som postgirot erhåller vid förmedlingen av stetliga betelningar bör utredas närmare. Innan resultetet av det arbetet är klart

75


bör enligt utskottet inte några betelningsomläggningar genomföras som    Prop. 1990/91:150
får betydande konsekvenser för postgirot.
                          Bilaga 1:1

I årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 1 sid. 57) anmäldes att regeringen avsåg att återkomma i samband med kompletterings­propositionen med förslag som ökar möjligheten till valfrihet avseende stetliga betelningar. Förslagen skall dock vara av sådan natur att de kan genomföras utan att betydande konsekvenser för postverkets ekonomi uppster.

I det följande presenteras förslag till viss ökad möjlighet för bankerna att delte i den stetliga betelningsförmedlingen. Förslagen gäller endast en mindre del av de stetliga betelningama. Samtidigt föreslås viss utökad rätt för postgirot att betela ränte på postgirokonton och lämna kortfristiga krediter i samband med betelningsförmedlingen. Förslagen bedöms sammantegna inte ha negativa effekter på postverkets ekonomi. För förvaltningen av postgirots likvida medel beslutede regeringen under hösten 1990 om utvidgade placeringsmöjligheter inom ramen för de riktlinjer som angavs av riksdagen (1988/89:FiU20, rskr. 101). Beslutet om utvidgade placeringsmöjligheter är ett steg i det arbete som pågår, och som fortsätter, med utveckling av formeraa för förvaltningen av postgirots likvida medel.

Överskjutande skatt

Den överskjutande skatten, som normalt betelas ut en gång per år, uppgick år 1990 till drygt 24 miljarder kronor, och fördelades mellan ca 4,5 miljoner mottegarc. Återbetelning av överskjutande skatt sker i huvudsak genom återbetelningskort som kan lösas in på bank eller post. Medlen utbetelas, enligt avtel mellan skattemyndighetema och postverket, successivt under en period på ca 2 veckor. Postverket får i regel utbetel-ningssumman dagen innan skattsedlar med återbetelningskort skickas ut till mottegama. Postgirot svarar för viss administration och revision av återbetelningskorten, och får via anslag teckning för bestyret med utbetelningama. År 1990 fick postverket drygt 34 milj.kr. i ersättning för att förmedla utbetelningar av överskjutande skatt.

Utbetelning genom återbetelningskort är en mtin som medför extra kostnader för stetsverket. Dessutom måste stora mängder kontante medel hanteras. Serviceskäl, kostnadsskäl och säkerhetsskäl telar för en ändring av utbetelningsmtinema. Återbetelning av skatt bör kunna ske direkt till postgirokonto och bankkonto.

Altemativa tekniska lösningar har diskuterats av bl.a. RRV ("Det stetliga betelningssystemet", 1988-06-17). Två förslag till nya mtiner som skulle innebära att överskjutande skatt kunde betelas direkt till bankkonto eller postgirokonto har lagts fram.

1.   Den skattskyldige anger i samband med självdeklarationen, eller vid annan kommunikation med skattemyndighetema, ett postgiro- eller bankkontonummer. Eventuellt förekommande överskjutande skatt utbetelas direkt till dette konto.

2.   Postgirot resp. bankema hämter in fullmakter från kunderna att sätte

76


in den överskjutande skatten på konto enligt liknande mtiner som de    Prop. 1990/91:150
som gäller för utbetelning av bambidrag.
                            Bilaga 1:1

Direktinsättning på konto är administrativt enkelt och säkert, och får dessutom troligen en viss sparstimulerande effekt om mottegarkontot är räntebärande. Kontoinsättningar är billigare att hantera än betelningar över disk. Dette bör komma steten tillgodo i form av lägre avgifter och anslag. I den tidigare nämnda rapporten från RRV visar en grov bedömning en besparing om ca 6 milj.kr.

Inbetelning av överskjutande skatt till bankkonto och postgirokonto för de mottegare som önskar kontoinsättning bör av nämnda skäl komma till stånd så snart det är praktiskt möjligt. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att ge riksskatteverket i uppdrag att, i samråd med RRV, pröva vilken lösning som är att föredra. Regeringen bör därför utverka riksdagens godkännande till att vidte de åtgärder som krävs för att möjliggöra direktinsättning på postgirokonto och bankkonto av över­skjutande skatt för de mottagare som önskar kontoinsättning.

Återbetalning av studielån

Centrala studiestödsnänmden (CSN) är central stetlig myndighet för studiesociala frågor, och svarar i den egenskapen för hanteringen av utbetelningar och återbetelningar av studiemedel.

Återbetelning av studiemedel uppgår för närvarande till ca 2,5 miljarder kronor per år. CSN fick år 1988 dispens av regeringen att driva försöksverksamhet som innebär att studiemedel kan återbetelas även via bankgiro. Dispensen gäller t.o.m. budgeteret 1991/92. Av olika skäl har försöksverksamheten äimu inte kommit igång. Utvecklingsarbete och omläggning till nytt datorsystem pågår.

Det finns enligt min mening godtegbara skäl till att den tidigare beslutede försöksverksainheten inte har kommit igång. CSN bör därför ges möjlighet att, efter samråd med RRV, använda bankgiro för hanteringen av återbetelning av studielån även efter budgeteret 1991/92. Tillståndet att använda bankgiro bör gälla tills vidare.

Statens jordbruksverks bidragsbetalningar

Till följd av beslutet om ny livsmedelspolitik kommer stetens jordbmks­nämnd (fr.o.m. den Ijuli 1991 stetens jordbmksverk) under de närmaste åren att administrera bidragsbetelningar i stor omfettning. Bidrag kommer att ges bl.a. för att stimulera en varaktig omstellning till altemativ markanvändning och för att övergångsvis stödja jordbmkamas inkomster m.m. Vidare är avsikten med bidragen att främja en balanserad jordbmksproduktion, samt att kompensera producenterna för ökade kostnader. Under budgeteret 1991/92 beräknas ca 2 000 - 5 000 utbetelningar ske till bl.a. spannmålshandlare för inlösen av överskotts­spannmål. Inkomststöd beräknas utbetelas till ca 75 000 producenter. Kontraktsteckning för oljeväxter omfetter ca 70 000 betelningar per år. Omstellningsstöd kommer att betelas till ca 30 000 producenter. Totelt kommer jordbmksverket att under budgeteret 1991/92 utbetela ca 7,7 -9 miljarder kronor.

77


De nämnda bidragsbetelningama berör ett stort antel producenter inom    Prop. 1990/91:150 jordbmkssektom. Hanteringen av betelningama är arbetskrävande. Vissa    Bilaga 1:1 av betelningama har tidigare utförts av regleringsföreningar som har kurmat använda bankgirot som betelningsförmedlare. Det finns därför skäl att medge att bankema medverkar i förmedlingen av jordbmks-verkets bidragsbetelningar.

Regeringen bör därför inhämte riksdagens godkännande till att regeringen ger stetens jordbmksverk i uppdrag att, i samråd med RRV, uterbete mtiner som gör det möjligt att jordbmksverkets bidrags­betelningar sätts in direkt på postgirokonto eller bankkonto för de mottegare som önskar kontoinsättning.

Boverkets bidragsbetalningar

I det av riksdagen nyligen beslutede nya bostedsfinansieringssystemet (prop. 1990/91:34, BoU4, rskr. 92) kommer skattekompenserande räntebidrag och realräntebidrag att ersatte räntebidragen enligt nuvarande regler den 1 januari 1992 (nyproduktion) resp. den 1 januari 1993 (beståndet). Fömtom skattekompenserande räntebidrag och realränte­bidrag betelar boverket från år 1991 ut investeringsbidrag. Andra stödformer, såsom räntestöd vid bostedsförbättring, förekommer dessutom.

I det nuvarande nettoaviseringssystemet för utbetelningar av ränte­bidrag sker utbetelningama via postgiro till i huvudsak 15 låneinstitut. I det nya bostedsfinansieringssystemet kommer bidragen normalt att betelas ut till låntegama. Antelet utbetalningar och betelningsmottegare blir stort. Bidragsbeloppens storlek och antelet utbetelningar beror bl.a. på framtida ränte- och inflationsnivåer och är därför svåra att uppskatte. Boverkets bidragsbetelningar kommer sammantegna att uppgå till mycket betydande belopp.

Boverkets bidragsbetelningar i det nya bostedsfinansieringssystemet berör ett stort antel mottegare. Effektivitetsskäl och serviceskäl telar därför för att boverkets bidragsbetelningar, liksom utbetelning av överskjutande skatt och jordbmksverkets bidragsbetelningar, framdeles bör kunna betelas direkt till postgirokonto eller bankkonto för dem som önskar kontoinsättning. Vid boverket pågår utveckling av datesystem m.m. för det nya bostedsfinansieringssystemet. Det är lämpligt att beslut om möjlighet till kontoinsättning av boverkets bidragsbetelningar fattes efter hand. Regeringen bör därför inhämte riksdagens godkännande till att regeringen, när regeringen bedömer det lämpligt, medger boverket rätt att efter samråd med RRV utbetela bidrag även via banksystemet.

Postgirots rätt att betala ränta på postgirokonton och lämna kortfristig kredit i samband med betalningsförmedlingen

Postgirot har inte rätt att betela ränte på medel som är innestående på privatpersoners postgirokonton, eller att ge privatpersoner kredit på postgirokonto. För juridiska personer har postgirot möjlighet att betela

78


 


en ränte som motsvarar riksbankens inlåningsränte minus en procent-    Prop. 1990/91:150 enhet. Postgirot har vidare möjlighet att medge juridiska personer viss    Bilaga 1:1 betelningskredit   (övertrasseringsrätt).   Möjligheten   är   dock   mycket begränsad eftersom betelningskredit kan medges endast under tre dagar. Den tjänar därmed främst till att underlätte själva betelningshanteringen vid oavsiktliga fördröjningar av betelningar.

Postgirots verksamhet består i gmnden av att förmedla betelningar. För att postgirot skall kunna konkurrera med bankgirot på rimliga villkor måste postgirot kunna erbjuda kundema marknadsmässiga villkor på sina tjänster. Möjlighet till marknadsmässig räntesättning är ett väsentligt konkurrensmedel i betelningsförmedlingen. Även möjlighet att lämna kredit i samband med betelningsförmedlingen kan vara en viktig konkurrensfaktor, framför allt vad gäller konkurrensen om företegens betelningar.

De nyss nämnda förslagen om ökade möjligheter för bankgirot att delte i förmedlingen av stetliga betelningar stärker i viss omfettning bankemas ställning på betelningsmarknaden. För att uppnå en balanserad förändring bör även postgirots verksamhetsmöjligheter vidgas. Därmed kan en ökad konkurrens på betelningsmarknaden uppnås på rimliga villkor. En ökad konkurrens gynnar kundema och stimulerar både postgirot och bankgirot att ytterligare förbättra sin verksamhet.

Vidgningen av postgirots verksamhetsregler bör beste i dels att postgirot medges rätt till fri räntesättning på juridiska personers postgirokonton, dels att postgirot medges rätt att ge kredit i samband med betelningsförmedling på tipp till 30 dagar till juridiska personer Villkoren för sådana krediter bör innebära att underskott på postgirokonto ej får förekomma mer än 30 dagar i följd. Syftet med denna regel är att underlätte postgirots möjligheter att konkurrera på betelningsmarknaden utan att det uppkommer risker för att kreditema av företegen används till att finansiera sin rörelse. Möjligheten för postgirot att ge krediter i samband med betelningsförmedlingen bör begränsas genom att regeringen fastställer ett rambelopp och genom en bestämmelse om att kreditema inte skall vara sterkt koncentrerade till enskilda kunder.

Jag är inte beredd att nu föreslå någon rätt för postgirot att lämna ränte på privatpersoners postgirokonton eller att medge privatpersoner kredit i samband med betelningsförmedling.

Regeringen bör därför utverka riksdagens godkännande till att regeringen medger postgirot att fritt sätte räntan på juridiska personers postgirokonton och att lämna krediter till juridiska personer i samband med betelningsförmedlingen enligt de riktlinjer jag har beskrivit.

Ekonomiska effekter

Om bankema får ökade möjligheter att medverka i den stetliga betel­ningsförmedlingen kommer vissa betelningsmottegare resp. betelnings-avsändare att använda banker som betelningsförmedlare, medan andra kommer att fortsatte att anlite postgirot. Det är svårt att bedöma hur betelningsförmedlingen   kominer   att   fördelas   mellan   postgirot   och

79


 


bankema  och   vilka  rationaliseringseffekter  och  kostnadsbesparingar    Prop. 1990/91:150
postverket kan uppnå när det förmedlar ett mindre antel betelningar.
     Bilaga 1:1

Postverket kommer att förlora vissa avgifts- och ränteintäkter. Om ungefär hälften av betelningama kommer att förmedlas av bankema så kan, vid nuvarande ränteläge, intäktsbortfellet för postgirot beräknas till ca 20 milj.kr. Dämtöver beräknas intäktsbortfellet för postverket utom postgirot uppgå till ca 10 milj.kr. och det sammanlagda intäktsbortfellet kan därmed beräknas uppgå till ca 30 milj.kr. Samtidigt innebär fri räntesättning på juridiska personers postgirokonton och utökad rätt att ge krediter att postverket får större frihet att slute avtel om betelnings­förmedling med företeg. Därmed sterks postverkets konkurrenskraft, och större möjligheter kommer att fmnas för postverket att öka sina intäkter. Mot bakgmnd av dette kan den bedömningen göras att de föreslagna förändringama sammantegna inte får negativa konsekvenser för post­verkets ekonomi.

De föreslagna åtgärdema kommer att leda till minskade kostnader för steten, framför allt vad gäller utbetehiing av överskjutande skatt. Stetens besparing kan uppskattes till åtminstone 10 milj.kr. per år.

Alternativa former för ersättning till postgirot för förmedling av statliga betalningar

Riksdagen har ålagt postverket att upprätthålla en daglig och riksteckande kassaservice. Kravet tillgodoses genom ett riksteckande nät av postkontor och lantbrevbärare.

Postverket har genom postgirot getts i uppdrag att förmedla stetliga betelningar. Förmedlingen av stetliga betelningar utgör en väsentlig del av postgirots verksamhet.

Postverket har intäkter från förmedlingen av stetliga betelningar genom direkt float, indirekt float och stetliga anslag. Med float avses att betelningsförmedlaren kan tillgodogöra sig ränte på betelningsmedlen under viss tid.

Direkt float förekommer i flertelet betelningstransaktioner. I Sverige är floattiden normalt en dag, både i postgirot och i bankema/bankgirot. För inbetelningar till steten via postgirot är dock floattiden genomsnittligt ca två dagar. Utbetelningar från steten via postgirot sker helt utan direkt float. Dette regleras genom ett avtel mellan postgirot och RRV från år 1988.

Den förlängda floattiden för inbetelningar till steten via postgirot har alltmer kommit att ses som en ersättning till postverket för att postverket upprätthåller en daglig och riksteckande kassaservice.

Indirekt float uppkommer i en betelningstransaktion som är en följd av en tidigare genomförd betelning. Stetliga utbetelningar via postgirot medför en indirekt float genom att mottegaren inte kan disponera medlen för betelning till en tredje part, åtminstone inte en tredje part utanför postgirosystemet, uten att direkt float uppkommer i denna senare transaktion. Värdet av den indirekte floaten är svårt att uppskatte.

Steten ersätter postverket även genom utgiftsanslag på stetsbudgeten för

80


 


förmedling av vissa     stetliga betelningar.   Dessa är hanteringen av    Prop. 1990/91:150 återbetalningskort    för    överskjutande    skatt,    riksförsäkringsverkets    Bilaga 1:1 utbetelningar och vissa särskilda kostnader i samband med skatteuppbörd. För år 1990 uppgick anslagen till ca 182 milj. kr.

Inom regeringskansliet pågår en översyn av fömtsättningama och formema för postverkets verksamhet. Häri ingår bl.a. att se över ersättningen till postgirot för förmedlingen av stetliga betelningar. Avsikten är att utreda och analysera effektema på postverkets och postgirots ekonomi av altemativa ersättningsformer för upprätthållandet av en riksteckande och daglig kassaservice. I dette arbete ingår att överväga hur förmedlingen av stetliga betelningar fortsättningsvis skall hanteras på ett effektivt sätt från stetens och det allmännas utgångspunkt­er. Därvid kommer effektema av en eventuell mer omfettande medverkan av bankema i den stetliga betalningsförmedlingen och de därav följande kraven på förändrade verksamhetsfömtsättningar för postgirot att behandlas.

Det är från flera utgångspunkter mindre lämpligt att i nuvarande omfettning ersatte postgirot för dess arbete med de stetliga betelningama genom de ränteintäkter som uppkommer ur floaten i betelnings­förmedlingen. Särskilt fördröjningen av inbetelningama, som innebär att medel som betelas in till steten disponeras av postgirot i genomsnitt två arbetsdagar i stellet för en arbetsdag (vilket annars är bmkligt i betel­ningsförmedling), synes medföra att postgirots och postverkets arbete ersätts på ett mindre ändamålsenligt sätt. Det är otillfredsställande att postgirots intäkter i så stor utsträckning är direkt beroende av det allmänna ränteläget. Postgirots ersättning för förmedlingen av stetliga betelningar varierar kraftigt med räntenivån. Vid en lägre räntenivå än den nu rådande försvåras postgirots möjligheter att bidra till postverkets kostnader för den rikstäckande och dagliga kassaservicen. Genom Cassa Nova-systemet är det sedan några år tekniskt möjligt att minska floattiden till en dag.

Jag har därför för avsikt att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt RRV att belysa frågan om altemativa ersättningsformer för postgirots arbete med de stetliga betelningama. Min avsikt är att uppdraget skall begränsas till frågor om ersättning för betelningsförmedlingen och inte inkludera den mer vidsträckte frågan om ersättning till postverket för att upprätthålla ett riksteckande kontorsnät. Den senare frågan bereds inom regeringskansliet i den tidigare nämnda översynen av formema och fömtsättningama för postverkets verksamhet.

Resultetet av RRVs arbete avses utgöra ett underlag för regeringens kommande överväganden och förslag inom ramen för översynen av fömtsättningama och formema för postverkets verksamhet.

6   Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 150. Bilaga 1:1


10 Statlig lokalförsörjning                      Prop- i990/9i:i5o

Bilagal:! Inledning

I 1991 års budgetproposition (bil. 1) under avsnittet särskilda frågor redovisades att en ny form av styming är under införande i stetsför-valtningen. En deteljerad budgetstyrning ersätts av mål- och resultetstyr-ning. Ansvar och befogenheter delegeras till myndighetema.

Den resultetorienterade stymingen fömtsätter att myndighetema får ett ökat utrymme att välja den effektivaste vägen att verkställa sina uppgifter. Därför minskas successivt regeringens deteljstyming och myn­dighetema ges istället ett ökat finansiellt ansvar för sin verksamhet. Regeringen har dock ett övergripande ansvar som innebär att de regelverk, system m.m. inom vilka myndighetema tillåts agera skall ges en för stetsverket som helhet effektiv lösning. Avsikten är att regeringen senare under våren 1991 skall beslute om ett nytt regelverk för lokalför­sörjningen inom stetsförvaltningen. Jag kommer nu att redovisa huvud­dragen i dette.

Rikflinjema för den stetliga lokalförsörjningen har lagts fast av riksdagen i anslutning till 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU26, rskr. 338). Innebörden är följande:

-    stetsmaktema och myndighetema bör lägga ökad vikt vid lokalkost­nadema och deras förändringar,

-    verksamhet och lokalförsörjning bör prövas samlat,

-    lokalförsörjning bör prövas långsiktigt,

-    myndigheter bör ges  ökade möjligheter att under  kostnadsansvar disponera resurser för lokaler,

-    handläggningen av lokalförsörjningen bör i ökad utsträckning kunna delegeras till myndighetema.

För att fullfölja dessa riktlinjer föreslår jag att de lokalbmkande myndighetemas ansvar och befogenheter vidgas och att de ges möjlig­heter att beslute om sin egen lokalförsörjning fullt ut. Myndighetema blir alltså lokalhållare för sin egen verksamhet och överter således byggnads­styrelsens uppgift att svara för den civila stetsförvaltningens lokal­försörjning. Det nya regelverket för lokalförsörjning får således ett väsentligt vidgat tillämpningsområde jämfört med dagens. Denna förändring bör därför understellas riksdagen för godkäimande.

Det föreslagna regelverket för lokalförsörjning kommer även att innebära organisatoriska förändringar som måste understellas riksdagen för godkännande. Eftersom myndighetema överter ansvaret för lokal­försörjningsuppgiften måste byggnadsstyrelsens verksamhet ombildas. Det kommer även framgent att finnas behov av en servicemyndighet för lokalförsörjningstjänster som kan agera konkurrensneutralt på uppdrag av de myndigheter som efterfrågar tjänster av denna typ. Kravet på konkurrensneutralitet kommer i sin tur kräva att byggnadsstyrelsens nuvarande ägarftinktion, dvs. förvaltningen av de stetsägda festighetema

82


 


avskiljs från serviceuppgiften. Dette ger i sin tur möjligheter att samla    Prop. 1990/91:150 och samordna den stetliga ägarfunktionen och ge förvaltningsuppgiften    Bilaga 1:1 en enhetligare behandling för både den civila stetsförvaltningen och försvarsmakten.

Jag har slutligen för avsikt att belysa hur en mer samlad och effektiv förmögenhetsförvaltning kan uppnås genom att öppna möjligheter att driva förvaltningen av stetens festighetsbestånd i bolagsform.

10.1 Ett nytt regelverk för lokalförsörjning

Den 22 oktober 1987 beslutede regeringen att tillsätte en arbetsgmpp inom regeringskansliet med uppgift att se över bestemmelsema för handläggning av stetliga lokalförsörjningsärenden.

Regeringen har därefter i 1988 och 1989 års budgetpropositioner samt i 1988 års kompletteringsproposition givit ytterligare preciseringar av betydelse för uppdraget. Dessa riktlinjer har godkänts av riksdagen.

Arbetsgmppen redovisade i april 1990 resultetet av sitt arbete i en rapport "Översyn av bestemmelsema för handläggning av stetliga lokalförsörjningsärenden" (Ds 1990:50).

Arbetsgruppens rapport

I arbetsgmppens rapport lämnas en redovisning för de regler som för närvarande styr den stetliga lokalförsörjningen för försvaret, civila myndigheter och affärsverken. Vidare redovisas genomförda och beslutede förändringar av stetsmaktemas styming av verksamheten inom de tre områdena samt på vilket sätt det påverkat nuvarande regelsystem för lokalförsörjning.

Arbetsgmppens förslag berör såväl förhållandet mellan lokalbmkande och lokalhållande myndighet som regler och bemyndiganden för fes-tighetsförvaltande myndigheter. Förslagen innebär, för den civila stetsförvaltningens del, en anpassning av stymingen av den stetliga lokalförsörjningen till den resultetorienterade budgetprocessen och ramanslag. Dette är i enlighet med de av riksdagen beslutede riktlinjema för den stetliga lokalförsörjningen. Utgångspunkten är att myndighetema skall lägga ökad vikt vid lokalkostnadema och deras förändring. Verksamhet och lokalförsörjning skall prövas i ett sammanhang. Myndighetema skall få ökad frihet att under kostnadsansvar disponera resurser även beträffande lokaler. Dette fömtsätter att stetsmaktema kan delegera delar av ansvaret för handläggningen av lokalförsörjningsären­dena.

För affärsverken och försvaret har det skett en successiv anpassning till de ändrade styrsystemen i fråga om lokalförsörjningen. Arbetsgmppen föreslår vissa justeringar av beloppsgränser när det gäller de fas-tighetsförvaltande myndighetemas bemyndiganden att försälja stetlig egendom. För affärsverken finns inget gemensamt regelverk. Arbets­gmppen föreslår att ett sådant arbetes fram. Inom försvaret föreslås att en ny handläggningsordning tes fram av fortifikationsförvaltningen (FortF), parallellt med det pågående utvecklingsarbetet inom försvaret rörande mark-, anläggnings- och lokalförsörjning (MAL).

83


Inom den civila sektom är reglema för byggnadsstyrelsen, dvs. Prop. 1990/91:150 bemyndiganden, beloppsgränser för investeringar, handläggningsordning Bilaga 1:1 m.m., fortferande anpassade till det gamla styrsystemet med bl.a. lokalkostnadema på förslagsanslag. Arbetsgmppen föreslår att en ny handläggningsordning träder i kraft senast i samband med att ramanslag införs för förvaltningskostnadema för den civila stetsförvaltningen fr.o.m. budgeteret 1991/92, i enlighet med den av stetsmaktema beslutede ändrade stymingen av myndighetemas lokalförsörjning. Den ändrade stymingen innebär bl.a. att lokal förändringar skall prövas i årskostnads­termer, och att det är myndighetema som skall redovisa kostnads­konsekvenser inkl. årskostnader för verksamhetsförändringar. Dette innebär att stetsmaktemas prövning av enskilda lokalförsörjningsärenden kan förenklas.

Arbetsgmppen lämnar inga förslag som går utöver regeringens nuvarande befogenheter. Alltså innebär förslaget att regeringen skall utfärda nya riktlinjer för lokalförsöijningen inom den civila stetsförvalt­ningen, försvaret och affärsverken. Därefter kan den nya handlägg­ningsordningen uterbetes för försvaret av FortF, för den civila stetsför­valtningen av byggnadsstyrelsen inkl. de generella regler som bör gälla den stetliga lokalförsörjningen samt för affärsverken.

Arbetsgmppens förslag har remissbehandlats. Genomgången av de olika remissinstansemas synpunkter visar att det finns ett allmänt önskemål bland myndighetema att få ett ökat eget besluts- och kostnads­ansvar för den egna lokalförsörjningen. Flertelet av remissinstansema föreslår att lokalförsörjningsansvaret delegeras till myndighetema i större utsträckning än vad som föreslås i arbetsgmppens rapport. Dessutom har den förvaltningsrevision om myndigheters lokalförsörjning som riksrevi­sionsverket (RRV) utfört påvisat sainma förhållanden. RRV föreslår att myndighetema inom ramen för det fmansiella ansvar som tilldelas dem vid övergången till den resultetorienterade budgetprocessen och ram­anslag själva får beslute om hur deras lokalförsörjning skall skötes.

Riksrevisionsverkets revisionsrapport om myndigheters lokalförsörjning

RRV har under år 1990 i en förvaltningsrevision granskat effektiviteten i lokalförsörjningen inom byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde. Syftet med granskningen var att pröva under vilka fömtsättningar myndig­hetema själva kunde te ansvar för sin lokalförsörjning.

RRV har valt ut myndigheter som har ombetts att redovisa hur de önskar att lokalförsörjningen skall utformas. RRV har efterfrågat en jämförelse av deras förslag med den ansvarsfördelning som kommer att gälla sedan ramanslag införts vid myndighetema. Vidare har represen­tanter för byggnadsstyrelsen redovisat synpunkter på hur de uppfetter att myndighetema skulle klara av ett ökat ansvar för lokalförsörjningen och vilka effekter ett ökat myndighetsansvar skulle få för byggnadsstyrelsens nuvarande organisation.

Samtliga myndigheter i RRVs undersökning uppger att de själva skulle vilja te det fulla ansvaret för sin lokalförsörjning, dvs. själva beslute om

84


 


vilka lokaler som skall hyras för den egna verksamheten. RRV har Prop. 1990/91:150 värderat förslagen mot olika villkor. RRV har inte kunnat göra någon Bilaga 1:1 utvärdering av förslagens ekonomiska konsekvenser. RRV bedömer dock, på basis av det underlag som kommit fram under undersökningen, att den form för stetlig lokalförsörjning som bygger på att myndighetema själva besluter om vilka lokaler som ska hyras för att genomföra den av stetsmaktema beslutede verksamheten, är att föredra. Enligt RRVs förslag skulle byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsmonopol upphöra i och med att de enskilda myndighetema får te ansvar för sin egen lokalförsörj­ning.

RRVs modell för myndighetemas lokalförsörjning innebär bl.a. följande:

-    att stetsmaktema skall te stellning till myndighetemas lokalkostnader när den föreslagna lokalförsörjningsmodellen skall införas och vid verksamhetsförändringar. Lokaldelen i ramanslaget bör bl.a. be­stemmas av myndighetens lokalisering. Under mellanliggande period bör förändringar i ramanslagets lokalandel som övriga poster knytes till vissa index.

-    att myndighetema bör få behålla rationaliseringsvinster som uppkom­mer genom "effektivare lokalanvändning". Vad myndighetema skall få tillgodogöra sig av rationaliseringsvinster skall tydligt framgå av de "spelregler" som bör styra förhållandet mellan stetsmaktema och myndighetema.

-    att myndighetema alltid skall inkludera byggnadsstyrelsen bland de aktörer på marknaden som man vänder sig till för att lösa sitt lokalför­sörjningsbehov. Vidare anser RRV att upphandlingsförordningen ska komma att gälla för myndighetema när de själva får hyra lokaler.

-    att myndighetema bör få ingå långsiktiga avtel. Avtelen måste dock tecknas med förbehållet om stetlig finansiering av verksamheten.

-    att myndighetema bör kunna välja att bekoste verksamhetsknutna åtgärder genom påslag på hyran eller genom egen finansiering. Finansieringsbehovet bör kunna tillgodoses antingen genom anslags­krediten som är kopplad till ramanslaget eller genom lån i riksgälds-kontoret.

-    att om myndighetema ter över ansvaret för val av lokaler, så måste de också ansvara för de ekonomiska konsekvenserna av sitt handlande.

Höjda lokalkostnader genom t.ex. oförmånliga hyreskontrakt kan leda till budgetbalansproblem, men dessa får lösas på samma sätt som annars när anslagsutrymmet är begränsat. I den mån myndigheten saknar kompetens för lokalförsörjningsfrågor får sådan upphandlas från byggnadsstyrelsen eller från andra konsulter på marknaden. För många myndigheter kan förekomsten av ett stetligt expertstöd utgöra en garanti för att det finns kompetens att tillgå.

Enligt RRV innebär förslaget till ny lokalförsörjningsmodell organisa­toriska förändringar av byggnadsstyrelsen. RRV anser att konkurrens­neutralitet bör råda mellan den stetlige fastighetsförvalteren och övriga

85

7   Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 150. Bilaga I: I


aktörer på festighetsmarknaden för att myndighetemas lokalval ska leda    Prop. 1990/91:150 till en för steten ekonomisk resursanvändning. Genom att vidmakthålla    Bilaga 1:1 konkurrensneutralitet får stetsmaktema även besked om hur pass effektiv den stetlige lokal försörj aren är i jämförelse med de private aktörema på fastighetsmarknaden.

RRV anser, mot bakgmnd av erferenhetema av nuvarande verksam­hetsformer, att kravet på konkurrensneutralitet bäst uppfylls genom att förvaltningen av det stetliga fastighetsbeståndet överförs till ett stetligt aktiebolag. Dette skall kunna erbjuda lokaler och tjänster samt förvalte lokalema på marknadsmässiga villkor. RRV utesluter därmed inte möjligheten att kravet på kostnadsneutralitet kan tillgodoses inom andra verksamhetsformer. Bolaget bör i förste hand inriktes på att marknads­föra sina tjänster och lokaler till stetliga myndigheter.

RRV anser att bolaget av kostnadsneutralitetsskäl bör få möjligheter att låna till investeringar på samma villkor som övriga aktörer på markna­den. Av konkurrensneutralitetsskäl bör fastigheter överföras till bolaget värderade efter marknadsvärdet.

RRV anser att problemet med fastigheter som inte kan marknadspris­sättes kan lösas på två olika sätt. Antingen bör bolaget kompenseras t.ex. genom en reduktion av avkastningskravet eller så bör de aktuella festig­hetema avskiljas och förvaltes i annan form. Associationsformen för denna förvaltning bör övervägas.

RRV anser att det finns uppgifter som bör utföras i en "stebs- och expertfunktion" utanför bolaget. Till dessa uppgifter hör att te fram beslutsunderlag för de tillfallen då stetsmaktema skall te ställning till ramanslaget.

Riksdagens revisorers promemoria om byggnadsstyrelsens hyressättning

Riksdagens revisorer har granskat byggnadsstyrelsens hyressättning i de lokaler som verket förvalter. Anledningen till granskningen har bl.a. varit de synpunkter på hyressättningen och myndighetemas lokalförsörjning som framkommit vid revisoremas informationsresor i olika län. Avsikten med granskningen har varit att skapa en totel bild av hyressättningen inom stetsförvaltningen och de olika myndighetemas lokalkostnader. Generellt sett verkar, enligt revisoremas promemoria (Dnr 1989:21), den hyresnivå som byggnadsstyrelsen håller ligga på en i förhållande till den övriga hyresmarknaden väl anpassad nivå. När det gäller kontorslokaler kan dock - allmänt sett - vissa skillnader i hyreskostnader fö r landet totelt noteras till de stetsägda festighetemas nackdel.

Revisorema noterar med tillfredsstellelse det fastere grepp som regeringen tegit i fråga om kostnadema för myndighetemas lokaler och överföring av beslutanderätt till lokalbmkande myndigheter. I och med att myndighetema får ett större kostnadsansvar ökas fömtsättningama -enligt promemorian - för att mer marknadsanpassade hjreskostnader uppnås.

86


 


Byggnadsstyrelsens anslagsframställning m.m.                     Prop. 1990/91:150

Bilaga 1:1 Byggnadsstyrelsen har i sin anslagsframstellning för budgeteret 1991/92 och i andra skrivelser till regeringen redovisat förslag om ombildning av egen regiverksamheten med byggproduklion till aktiebolag, övergång till kalenderårsredovisning, utveckling av finansieringen av verksamheten m.m. Byggnadsstyrelsen redovisar att avsikten med förslagen bl.a. är att utveckla stymingen och uppföljningen av verksamheten samt öka självfinansieringen.

Ny handläggningsordning

Den stetliga förvaltningens lokalförsörjning har hittills byggt på ett samlat agerande från stetsmaktema med en samordnad kompetens för lokal­försörjning och fastighetsförvaltning. Byggnadsstyrelsen har lokal­hållningsansvaret för huvuddelen av den stetliga förvaltningen och förvalter stora delar av det stetliga festighetsbeståndet. Jag har tidigare redovisat regeringens samlade inriktning av den finansiella stymingen av myndighetema. I dette sammanhang vill jag peka på regeringens strävan alt överföra gällande restriktioner i fråga om dispositionen av stetliga medel till myndighetema i form av operativt handlingsutrymme. Dette bör nu tillämpas även i fråga om myndighetemas rådighet över sina lokalresurser. Övergången till en resultetorienterad budgetprocess innebär att det skapas en betydande handlingsfrihet för de lokalbmkande myndig­hetema i och med att de erhåller ramanslag för sina förvaltnings­kostnader. På dette sätt skapas fömtsättningar för en mer effektiv resursanvändning för myndighetema.

Det regelverk som håller på att utformas, avser förändringar både i fråga om förhållandet mellan lokalbmkare och lokalhållare och i fråga om fastighetsförvaltande myndigheters befogenheter. Inriktningen är att varje myndighet fortsättningsvis skall vara lokalhållare för sin egen verksamhet. Lokalhållares ansvar och befogenheter bör läggas fest i en förordning. Av denna bör framgå, fömtom vissa allmänna anvisningar, en precisering av ansvaret för lokalförsörjning, dvs. ytterst resursanvänd­ningen vid myndigheten. I princip bör det vara möjligt för alla myndig­heter att inom givna resursramar träffe hyresavtel om lokaler. Stets­maktema har även fortsättningsvis ett behov av att tillse att lokalför­sörjningen bedrivs på ett för stetsmaktema som helhet effektivt sätt.

Jag har därför för avsikt att under arbetet med att te fram ett generellt regelverk överväga vilka åteganden eller bindningar i tid och resurser som respektive lokalhållare skall kunna göra inom ramen för den resultetorienterade budgetprocessen. Därav följer även att krav bör ställas på utformningen av det planeringsunderlag som måste finnas vid myndig­heten, både för den egna planeringen och för regeringens behov. Enligt min mening bör vissa riktlinjer ges för tillämpning av en, så långt möjlig, generell lokalstandard inom stetsförvaltningen. Slutligen krävs en viss samordning av myndighetemas agerande på lokala marknader för att främja effektiviteten för steten som helhet.

87


Regelverket skall i princip kunna tillämpas för samfliga förvaltnings- Prop. 1990/91:150 myndigheter. Jag förutser dock praktiska problem med att göra denna Bilaga 1:1 övergång för samtliga myndigheter i ett sammanhang, eftersom det rör sig om överföring av ett stort antel upplåtelseavtel och hyreskontrakt som fömtsätter omförhandlingar, preciseringar av kontraktstider etc. Det kan därför vara lämpligt att för den civila stetsförvaltningen göra omlägg­ningen successivt i samband med att myndighetema tilldelas ramanslag för sina förvaltningskostnader.

Det bör ankomma på regeringen att på förslag av myndighetema beslute i dessa frågor. Myndigheter som regelverket tillämpas på bör därefter själva beslute om humvida stöd skall begäras från en stetlig servicemyndighet för lokalförsörjning.

För festighetsförvaltande myndigheter bör vissa riktlinjer ges i fråga om handläggning av investeringar, beloppsgränser m.m. En viss anpassning måste göras till de olika sektoremas fömtsättningar och planeringssystem. Särskilt gäller dette affärsverken samt myndighetema inom försvarsdepartementets område.

10.2 Organisatoriska konsekvenser

Byggnadsstyrelsens nuvarande monopol på steflig lokalförsörjning upphör i och med genomförandet av den föreslagna ordningen för de stetliga myndigheternas lokalförsörjning. Därmed ändras fömtsättningama för den verksamhet som byggnadsstyrelsen idag svarar för. Enligt min mening är förändringama så vittgående att byggnadsstyrelsen måste ombildas när myndighetema överter ansvaret för lokalförsörjnings-uppgiften.

Utgångspunkt för den organisatoriska förändringen är att renodla de uppgifter som byggnadsstyrelsen har. Det handlar om att separera servicefunktionen från ägar- och förvaltemppgiften vilket innebär att byggnadsstyrelsens nuvarande instmktionsbundna uppgifter delas upp. De är för närvarande uppdelade på de tre huvudområdena lokalförsörjning, fastighetsförvaltning och byggproduklion. Huvudområdena är redan idag organiserade så att de utan alllför stora övergångsproblem kan delas upp på olika organisationer

I och med att de lokalbmkande myndighetemas ansvar och befogen­heter vidgas och att de ges möjligheter att beslute om sin egen lokalför-söijning fullt ut, kommer det att finnas ett behov att säkerstella ett kom­petent agerande hos myndighetema. Många myndigheter kommer inte att skaffa sig egen kompetens utan kommer huvudsakligen att köpa kompetens. Det kommer därmed alltjämt att finnas behov av en service­myndighet som i marknadsmässig konkurrens, kan utföra uppdrag åt de myndigheter som efterfrågar denna typ av tjänster.

För att regering och riksdag ska kunna te stellning till myndighetemas lokalkostnader i den årliga budgetprocessen, är det också nödvändigt att det finns en stebsfunktion som kan tillhandahålla regeringskansliet underlag för dessa bedömningar

Jag förordar således att byggnadsstyrelsen ombildas till en efterfråge-

88


styrd  servicemyndighet  för  lokalförsörjningsfrågor den   1 juli   1992.     Prop. 1990/91:150 Denna myndighet skall även kunna fungera som ett stebsorgan för att    Bilaga 1:1 tillhandahålla lokalkostnadsunderlag till regeringen.

Det krav på konkurrensneutralitet som mitt förslag innebär fömtsätter att byggnadsstyrelsens nuvarande ägarfunktion, dvs. förvaltningen av de stetsägda fastighetema, avskiljs från serviceuppgiften. I dette samman­hang bör prövas om en bättre organisationsform kan uppnås för samord­ning mellan olika festighetsförvaltande myndigheter, utan att lokalbm­kande myndigheters ansvar och befogenheter för verksamheten inskränks.

En ny organisation och associationsform för förvaltningsuppgiften bör vara genomförd vid sainma tidpunkt som den nya servicemyndigheten bildas, dvs. den 1 juli 1992.

Vidare bör även ägandefunktionen för det stetliga mark- och fastighets­beståndet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde överföras till denna för steten sterkte ägar- och förvalterfunktion.

Ansvars- och kompetensfördelningen inom lokalförsörjningen för det militera försvaret skiljer sig i flera avseenden från vad som tillämpas inom den övriga stetsförvaltningen. De lokalbmkande myndighetema har således redan idag ansvaret för och befogenheterna att beslute om sin lokalförsörjning och festighetsförvaltning. Fastighetsförvaltningen inom det militera försvaret är idag en integrerad del av freds- och krigsorgani­sationen. Eventuella konsekvenser för denna del bör klarläggas under det fortsatte arbetet. FortF är främst en servicefunktion för byggproduklion och byggadministration samt en stebsfunktion åt regering och riksdag. Vidare har FortF en unik och sammanhållen kompetens inom befästnings-området och inom fortifikatorisk forskning. En viktig fråga i det fortsatte arbetet bör därför vara att överväga vilken kompetens som erfordras inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och hur den bör organiseras. Inom försvarsdepartementet bereds för närvarande direktiv till en översyn av myndighetsstmkturen m.m. Inom ramen för denna översyn bör dessa frågor beredas. Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepartementet.

10.3 Effektivare statlig fastighetsförvaltning

I 1991 års budgetproposition (bil. 1) under avsnittet särskilda frågor har jag vidare redovisat mina överväganden om en aktivare förmögenhets­förvaltning i steten. Regeringen disponerar betydande tillgångar. Förvaltningen av den stetliga förmögenheten är av stor betydelse för stetsbudgeten. Genom att öka avkastningen på existerande tillgångar och genom omdisponering av tillgångar kan resurser frigöras för andra stetsningar, t.ex. investeringar i infrastmktur. Under de närmaste åren bör stetens balansräkning konsolideras dels med avseende på vad steten bör äga, dels med avseende på de bibehållna tillgångamas värdering och avkastningsnivå. Konkurrensutsatte verksamheter bör åsättes av­kastningskrav motsvarande kraven på marknaden. Steten bör även se över de organisatoriska formema i syfte att åstedkomma en effektivare förvaltning och en högre avkastning.

89


 


Regeringen har i sin skrivelse till riksdagen (1990/91:50) om åtgärder Prop. 1990/91:150 för att stebilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga Bilaga 1:1 utgiftema bl.a. tegit upp nödvändigheten att effektivisera den steUiga förmögenhetsförvaltningen för att öka avkastningen. Regeringen konsteterar också i skrivelsen att åtgärder som att göra om stetens vattensfallsverk till aktiebolag, uppvärdera domänverkets tillgångar och att ålägga byggnadsstyrelsen ett högre avkastningskrav, innebär att stetens tillgångar förvaltes effektivare.

En väsentlig del av de samlade stetliga förmögenhetstillgångama utgörs av fastigheter som förvaltes av byggnadsstyrelsen och försvarsmakten. En effektivisering av stetens samlade festighetsförvaltning är därför en viktig åtgärd i syfte att förbättra förvaltningen av stetens samlade tillgångar

Enligt min mening underlättes en effektivisering, om verksamheten bedrivs i mer marknadsmässiga former, bl.a. genom att steten som ägare av tillgångama steller marknadsmässiga avkastningskrav. Vidare bör en översyn av det samlade fastighetsbeståndet genomföras och organisato­riska fömtsättningar skapas för en mer enhetlig ekonomisk stetlig festighetsförvaltning. I dette sammanhang bör även den stetliga bygg-produktionen och egenregiverksamheten behandlas.

Det föreslagna regelverket för lokalförsörjning som jag tidigare redogjort för, medför att förvaltningsmyndighetema blir lokalhållare för sin egen verksamhet. Myndighetema kan efter det att den nya ordningen är genomförd fritt vända sig till private festighetsägare. Förändringen ställer nya krav på den stetliga festighetsförvaltningen och dess konkur­renskraft.

Vidare kommer kravet på konkurrensneutralitet innebära att byggnads­styrelsens nuvarande ägarfunktion, dvs. förvaltningen av de stetsägda festighetema, bör avskiljas från serviceuppgiften. Dette ger sammanteget möjligheter till att samordna och sterka den stetliga ägarfunktionen och ge förvaltningsuppgiften en enhetligare behandling mellan den civila stetsförvaltningen och försvarsmakten.

Mot denna bakgmnd anser jag att fömtsättningama för att driva hela eller delar av den stetliga festighetsförvaltningen i aktiebolagsform snarast bör prövas. Arbetsinriktningen bör vara att en bolagsbildning sker per den 1 juli 1992.

En sådan ombildning omfetter emellertid många deteljfrågor och är i många avseenden komplex till sin natur. Bl.a. finns fastigheter som har varit i stetens ägo under lång tid och där ett flertel restriktioner finns vad avser fastighetemas utnyttjande. Vid ett överförande av fastighetema till ett eller flera stetliga bolag är det enligt min mening nödvändigt att tillse att berörda samhällsintressen tillgodoses.

En särskild arbetsgmpp inom regeringskansliet bör utses för att lägga fram förslag till lösningar i dessa frågor. Jag avser att senare återkomma med förslag till regeringen om inriktning och organisation för den stetliga fastighetsförvaltningen. Frågan bör därefter slutgiltigt understellas riksdagens prövning. I samband därmed avser jag att återkomma till regeringen med förslag om att tillsätte en organisationskommitté med uppgift att förbereda genomförandet av de organisatoriska förändringama.

90


10.4 Genomförandet av ett nytt regelverk

Det nya regelverket för myndighetemas lokalförsörjning skall i princip kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter. Övergången till den resultetorienterade budgetprocessen är förutsättning för en mer effektiv resursanvändning för förvaltningsmyndighetema. Då omläggningen även innebär en del praktiska problem är det lämpligt att den inom den civila stetsförvaltningen kopplas till att förvaltningsmyndighetema erhåller ramanslag. Dette innebär således att övergången bör ske successivt. Regelverket skall börja tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1991. Myndigheter som regelverket tillämpas på, skall själva beslute om humvida stöd skall begäras från den stetliga servicemyndigheten för lokalförsörjning. I avvaktan på att servicemyndigheten inrättes den 1 juli 1992 bör regeringen uppdra åt byggnadsstyrelsen att redan fr.o.m. den 1 juli 1991 interimistiskt upprätthålla en servicefunktion som vid behov kan te uppdrag från myndighetema på lokalförsörjningsområdet. Byggnads­styrelsen bör vidare redan under budgeteret 1991/92 genomföra de åtgärder som behövs för att så långt som möjligt separera ägar- och förvalterfunktionen från servicefunktionen.


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1


 


10.5 Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslår jag följande:

1.    Myndighetemas ansvar och befogenheter i lokalförsörjnings­frågor vidgas och myndighetema ges möjligheter att beslute om sin egen lokalförsörjning fullt ut. Myndighetema bör genomgåen­de vara lokalhållare för den egna verksamheten. Byggnads­styrelsens nuvarande monopol som lokalhållare för stetsförvalt­ningen upphör.

2.    Byggnadsstyrelsen ombildas till en servicemyndighet den 1 juli 1992 för att säkerstella att myndighetema och regeringen har tillgång till kompetens i lokalförsörjningfrågor. Service­myndigheten bör vara efterfrågestyrd och ges fömtsättningar att agera konkurrensneutralt.

3.    Fömtsättningama för att driva hela eller delar av fastighets­förvaltningen   i aktiebolagsform bör snarast prövas. Arbets­inriktningen är att en bolagsbildning skall kunna ske per den 1 juli 1992.

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i fråga om organi­satoriska konsekvenser och en lämplig associationsform för den stetliga fastighetsförvaltningen.


91


11 Konsekvenser för de statliga myndigheterna av   Prop- 1990/91:150
införandet av särskild löneskatt
               '' -

Som ett led i skattereformen föreslogs en särskild löneskatt på förvärvs­inkomster som inte till någon del gmndar rätt till socialförsäkrings­förmåner (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356). Förslaget innebar ett principiellt ställningstegande till att en sådan skatt även skall tes ut på arbetsgivares kostnader för arbetstegares tjänstepensionsförmåner

Regeringen har i prop 1990/91:166 föreslagit en särskild löneskatt på pensionskostnader om 22,2% Förslaget avses träda i kraft den 1 juli 1991 men tillämpas fr.o.m. den 16 mars 1991. Riksdagen kommer under våren 1991 att behandla propositionen.

Propositionen omfatter även stetliga arbetsgivare vilket innebär att särskild löneskatt skall tes ut på utbetelda otryggade pensioner.

Effektema av införandet av denna skatt har inte varit möjliga att beakte i samband med budgetering av myndighetemas förvaltningsanslag för budgeteren 1990/91 och 1991/92. Jag föreslår därför att betelning av löneskatt som skall tes ut på utbetelda otryggade pensioner, avseende budgetåren 1990/91 och 1991/92, i stället görs samlat från tillgängliga medel på inkomsttitel 5211 Stetliga pensionsavgifter, netto.

Denna lösning bör ses som tillfällig då principen är att den arbetsgivare hos vilken pension under viss tid tjänats in svarar för den skatt som avser utbetelda pensioner dvs. arbetsgivare på myndighetsnivå. Jag avser därmed att återkomma i samband med budgetpropositionen 1992 med förslag i denna fråga.

92


12 Bemyndigande att uppta lån i riksgäldskontoret   Pop- 1990/91:150
för vissa ADB-investeringar
                     '' -

I prop. 1989/90:100, bil. 1, föreslogs att den typ av investeringar som enligt nuvarande ordning finansieras över myndighetemas förvalt­ningskostnadsanslag eller genom särskilda investeringslån, på sikt finansieras vid sidan om stetsbudgeten genom att myndigheten får te upp lån direkt i riksgäldskontoret. Lånen skall ges till myndighetema på marknadsmässiga villkor. För budgeteret 1990/91 utsågs fem försöks­myndigheter, flygtekniska försöksanstelten, byggnadsstyrelsen, riksgälds­kontoret, stetens lantmäteriverk och stetistiska centralbyrån, som skulle tillämpa en ny beslutsordning och en förändrad finansieringsmodell för investeringar i ADB- och viss kommunikationsutmstning. Det samlade investeringsbehovet beräknades uppgå till 90 milj. kr. under budgetåret 1990/91. Hur behovet fördelade sig mellan de olika myndighetema framgick av respektive myndighetsanslag. Regeringen fick riksdagens bemyndigande att uppdra åt riksgäldskontoret att te upp lån för dessa investeringar, (FiU25, rskr. 187).

I prop 1990/91:100, bil. 1, föreslogs en utvidgning av försöks­verksamheten med ytterligare två myndigheter budgeteret 1991/92, konjunkturinstitutet och arbetsmarknadsstyrelsen. För försöks-myndigheterna, utom flygtekniska försöksanstelten, fick regeringen ett nytt bemyndigande att te upp nya lån för nya ändamål under budgeteret 1991/92, (FiU25, rskr, 132). Vidare presenterade regeringen sin syn på den framtida tillämpningen av lånemodellen. Nyuppkomna behov av ADB-investeringar, som bl.a. anmäldes i prop. 1990/91:102 verksamhet och anslag inom totelförsvaret, medför att flygtekniska försöksanstelten behöver ett ytterligare låneutrymme i riksgäldskontoret om 16 milj. kr. budgeteret 1991/92. Jag förordar därför att regeringens bemyndigande att te upp lån i riksgäldskontoret för investeringar i ADB-utmstning m.m. för budgeteret 1991/92 utökas med ytterligare 16 milj. kr. till 168 milj.kr.

Av olika skäl har de myndigheter som för budgeteret 1990/91 erhållit bemyndigande från regeringen att te upp lån i riksgäldskontoret inte fullt utnyttjat dessa. Då behoven att investera kvarster förordar jag att regeringen utverkar ett förlängt bemyndigande till och med budgeteret 1991/92 att te upp lån i riksgäldskontoret för dessa investeringar.

93


Hemställan                                                                   Prop. 1990/91:150

Bilaga 1:1 Jag hemsteller, mot bakgmnd av vad som anförts, att regeringen dels föreslår riksdagen att

1.    godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i det föregående,

2.    godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i det föregående,

3.    godkänna beräkningen av stetsbudgetens inkomster för budget­året 1991/92,

4.    godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningama för budgeteret 1991/92,

5.    godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgeteret 1991/92,

6.    ante förslaget till inkomst- och utgiftsstet rörande Räntor på statsskulden, m.m. för budgeteret 1991/92,

7.    till Räntor på statsskulden, m.m. för budgeteret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 61 000 000 000 kr.,

8.    bemyndiga regeringen att för budgeteret 1991/92, om arbets­marknadsläget kräver det, beslute om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr.,

9.    bemyndiga regerigen att te upp lån enligt lagen (1988:1387) om stetens upplåning,

10.   medge att fortifikationsförvaltningen får disponera en rörlig
kredit i riksgäldskontoret på 200 milj.kr.,

11.   medge att försvarets materielverk får disponera en rörlig kredit
i riksgäldskontoret på 150 milj.kr.,

12.   bemyndiga regeringen att för myndigheter med uppdrags-
verkamhet disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 400
milj.kr.,

13.   att godkänna de rikUinjer för stetliga garantier vid ombildning av affärsverk till aktiebolag som jag förordat i det föregående,

14.   bemyndiga regeringen att inom ramen för de av riksdagen fastlagda villkoren för lån till affärsverk under en övergångsperiod medge lån i riksgäldskontoret för de aktiebolag som bildas med utgångspunkt i tidigare affärsverk,

15.   bemyndiga regeringen att beslute om inbetelning av särskild löneskatt i enlighet med vad jag förordat (avsnitt 11),

16.   förlänga regeringens bemyndigande från budgeteret 1990/91 att te upp lån i riksgäldskontoret för investeringar i ADB-utmstning m.m. till att gälla även budgeteret 1991/92 samt utöka regeringens bemyndigande att under budgeteret 1991/92 te upp lån riksgälds­kontoret till ett belopp om 168 000 000 kr.,

17.   godkänna att regeringen i den omfattning som förordats (avsnitt 9) besluter dels om ökade möjligheter för bankema/bankgirot att förmedla stetliga betelningar, dels om rätt för postgirot att bestäm­ma räntan på juridiska personers postgirokonton samt bevilja krediter till juridiska personer i samband med betelningsförmedling,

94


18.    godkänna riktlinjer för myndighetemas ansvar och befogen-    Prop. 1990/91:150 heter i lokalförsörjningsfrågor i enlighet med vad jag har förordat,      Bilaga 1:1

19.    godkänna att byggnadsstyrelsen ombildas till en service­myndighet den från 1 juli 1992,

20.    godkänna de allmänna riktlinjema för en effektivare stetlig festighetsförvaltning i enlighet med vad jag har förordat,

dels bereder riksdagen tillfälle att te del av vad föredraganden har anfört om

21.    stetliga garantier (avsnitt 5),

22.    affärsverkskoncememas placerings-verksamhet (avsnitt 5),

23.    årsbokslut för steten (avsnitt 6),

24.    utnyttjandet av finansfullmakten (avsnitt 7),

25.    riktlinjer för kompensation till myndigheter och mottegare av stetsbidrag till följd av förändringar inom mervärdeskatteområdet (avsnitt 8).

95


Innehåll

Reviderad finansplan 1

 

En politik för bättre tider

1

1.1    På rätt väg

1

1.2   Intemationaliseringen

3

1.3   Inflationsbekämpningen

3

1.4   Tillväxtpolitiken

5

1.5   Arbetslinjen i välfärdspolitiken

6

1.6    Åtgärder för en uthållig tillväxt

7

Det ekonomiska läget

8

2.1    Den intemationella ekonomin

8

2.2   Utvecklingen i Sverige under det senaste året

9

2.3   Utsiktema för 1991 och 1992

10

2.4   Utvecklingen på längre sikt

14

2.5   Fördelningsfrågoma under 1980-telet

16

Sverige och den intemationella integrationen

17

3.1    Inför ett nytt skede i integrationen

17

3.2   Sverige och den europeiska integrationen

18

3.3   Den nordiska dimensionen

19

3.4   öst- och Centraleuropa

20

3.5   Konsekvenser för den ekonomiska politiken

21

Stebiliseringspolitiken

22

4.1    Lönebildningen

22

4.2   Pris- och konkurrenspolitiken

23

4.3    Finanspolitiken

25

4.4   Penning- och valutepolitiken

29

4.5   Arbetsmarknadspolitiken

30

Tillväxtpolitiken

31

5.1    Skattepolitiken

33

5.2   Infrastmkturpolitiken

34

5.3    Forsknings- och utbildningspolitiken

35

5.4   Investeringspolitiken

36

5.5   Sparandet

38

5.6   Omstellning och minskning av den stetliga

 

administrationen

38

Välfärdspolitiken

40

6.1    Inflationen

40

6.2   Arbetsmarknadspolitik och utbildning

41

6.3    Arbetsmiljö och rehabilitering

42

6.4   Socialförsäkringssystemet

43

6.5   Den offentliga verksamheten

44

Politik för uthållig tillväxt

45


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1


96


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1

Statsbudgeten och särskilda frågor

1  Stetsbudgeten budgeteret 1990/91 och 1991/92       48

1.1       Beräkningsfömtsättningar                                 48

1.2       Stetsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1990/91    48

1.3       Stetsbudgetens inkomster och utgifter under budgeteret 1991/92    51

1.4       Stetsbudgetens saldo för budgeteret 1990/91 och 1991/92     54

 

2      Underliggande budgetutveckling                              55

3      Stetens lånebehov och stetsskuldens förändring        56

4      Rörliga krediter                                                    59

5      Stetliga garantier                                                 60

 

5.1        Redovisning av stetens garantiåteganden           60

5.2        Stetliga garantier och lån i riksgäldskontoret

till affärsverk och stetliga bolag                        60

6      Årsbokslut för steten 65 6.1    Balansräkning med noter       65

7      Finansfullmakten                                                  68

8      Budgetering exklusive mervärdeskatt                        69

9      Stetliga betelningar och postgirot                            74

10   Stetlig lokalförsörjning                                           82

 

10.1    Ett nytt regelverk för lokalförsörjning                 83

10.2    Organisatoriska konsekvenser                           88

10.3    Effektivare steflig fastighetsförvaltning              89

10.4    Genomförandet av ett nytt regelverk                 91

10.5    Sammanfattning                                            91

11 Konsekvenser för de stetliga myndighetema av införandet

av särskild löneskatt                                             92

12 Bemyndigande att uppte lån i riksgäldskontoret för vissa
ADB-investeringar
                                                93

Hemställan                                                                         94


Norstedts Tryckeri AB, Stocktiolm 1991


97


 


 


 


 


 


 


 


Bilaga 1:1.1

Reviderad nationalbudget 1991


 


 


 


Reviderad nationalbudget

Förord

Den reviderade nationalbudget som här läggs fram bester av två delar. I den förste delen görs en traditionell prognos över den intemationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1992.

Framstellningen bygger på material från fackdepartement, olika verk och institutioner. Bedömningen av den intemationella utvecklingen bygger på material från bl.a. OECD och IMF. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från stetistiska centralbyrån och den prognos för 1991 och 1992 som konjunkturinstitutet publicerade den 27 mars 1991. Vidare har bransch- och konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningama åvilar dock helt finansdeparte­mentet.

Dämtöver innehåller nationalbudgeten analyser av den ekonomiska utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv. De traditionella prognoserna för 1991 och 1992 kompletteras med beräkningar för åren 1993-1995 gjorda med hjälp av konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO. Med utgångspunkt från de scenarier som redovisas, diskuteras olika ekonomisk-politiska problem: tillväxtbetingelseraa i ekonomin, industrins konkurrenskraft, bytesbalansen och sparandet, arbetsmarknaden samt den offentliga sektoms utveckling. Analysen har gjorts i samarbete med konjunkturinstitutet. Ansvaret för bedömningama åvilar dock helt finansdepartementet.

Ansvarig för den reviderade nationalbudgeten är stetssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet har letts av finansrådet Lars Heikensten och departementsrådet Anders Palmer. Kalkylema avslutedes den 18 april 1991.


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.1


1    Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 150 Bilaga 1:1.1


1   Sammanfattning                                       Prop. i990/9i:i50

Bilaga 1:1.1 1.1   Utvecklingen under 1991 och 1992

Den svenska ekonomin befinner sig i en lågkonjunktur, där produktionen minskar och sysselsättningen viker. Arbetslösheten stiger och de omfattande varslen tyder på att uppgången kommer att fortsatte. Företegens vinster faller och antelet konkurser i näringslivet växer kraftigt.

Den intemationella konjunkturen väntes dock förbättras under senare delen av 1991. Stebiliseringsavtelet och utvecklingen i övrigt på den svenska arbetsmarknaden innebär samtidigt en sterk nedväxling av löne-och prisstegringama. Därmed finns fömtsättningar för en vändning i industrikonjunkturen och en försterkning av den ekonomiska aktiviteten senare i år och en tydlig återhämtning näste år.

Orsakema till den sterka avmattning som just nu präglar svensk ekonomi är flera. Den intemationella konjunkturen har försvagats påtegligt, vilket gör att marknadstillväxten för svensk export hämmas. Denna effekt förstärks av att flera för Sverige viktiga länder har haft en speciellt oförmånlig utveckling, främst Förente stetema, Storbritannien och Finland. Dessutom påverkas svensk industri negativt av att viktiga branscher såsom transportmedel, massa- och papper samt jäm- och stel globalt är inne i en särskilt besvärlig svacka.

Till dessa extema faktorer skall läggas effektema av den snabba inhemska kostnadsutvecklingen, som har sin gmnd i den överhettning i ekonomin som började märkas 1987 och som kulminerade under förste halvåret 1990. Svenska företeg fick allt svårare att hävda sig både på exportmarknaden och på den inhemska marknaden, vilket ytterligare bidrog till att förstärka konjunktumedgången. Sysselsättningen drabbades.

Sannolikt kommer den totela produktionen att minska i Sverige mellan årsgenomsnitten för 1990 och 1991. Näringslivets investeringar - och främst då inom industrin - faller och exporten utvecklas svagt. Lagren av färdigvaror inom industrin liksom de stora lagren av bilar kommer att avvecklas, vilket hämmar produktionen. Den offentliga konsumtionen hålls tillbaka, särskilt inom steten. Fallet i bmttonafionalprodukten motverkas dock av att den private konsumtionen åter väntes stiga, efter­som hushållen p.g.a. skattereformen och vissa tillfälliga effekter får en relativt god utveckling av köpkraften. Importen väntes ändå bli svag, främst beroende på nedgången i investeringama och den dämpade expor­ten.

Betrakter man utvecklingen under loppet av 1991 och 1992 ter sig perspektiven ljusare. En vändpunkt för industriproduktionen kan nås under andra halvåret i år. Den intemationella konjunkturen väntes förbättras relativt snart genom en ökad aktivitet i USA och Storbritan­nien. Dessutom finns fömtsättningar för att kostnadema framöver kan stiga långsammare i Sverige än i omvärlden och att konkurrenskraften därmed börjar förstärkas. Därigenom kan marknadsandelsförlustema reduceras. Gradvis bör också näringslivets investeringar gå upp. För bostedsbyggandet ter sig däremot ett betydande fall sannolikt.


 


Även tjänsteproduktionen berörs av konjunkturomslaget,  främst de    Prop. 1990/91:150 branscher som producerar s.k. företegstjänster. Under prognosperioden    Bilaga 1:1.1 förväntes produktionen inom sektom totelt öka med knappt 1/2% 1991 och med knappt 1 1/2% 1992.

Utvecklingen under 1991 och 1992 präglas sterkt av att den inhemska efterfrågan hålls tillbaka. Tillväxten blir låg i den skyddade delen av ekonomin, även om en viss återhämtning fömtses för den private konsumtionen. Därmed skapas fömtsättningar för en dämpad inflation och utrymme för expansion i den utlandskonkurrerande delen av ekonomin. Där sker också en kraftig uppgång 1992. Denna utveckling kan sedan väntes fortsatte under de följande åren, under fömtsättning att löner och priser stiger långsammare än i omvärlden och att återhållsam­het iakttes gentemot den skyddade sektom. Därigenom kan en balanserad tillväxt uppnås. Under perioden 1993-1995 kan BNP väntes stiga med nästan 2 1/2% per år i genomsnitt.

Tabell 1:1   Produktionen inom industrin och övriga sektorer 1990-1992

Årlig procentuell förändring

1989           1990           1991           1992

Industri                      1,2             -2,8             -2,8              2,5

Övrig produktion'       2,6              1,6              0,4              0,6

BNP marknadspris     2,1              0,3             -0,2              1,0

' Privata och offentliga tjänster, byggsektorn m.m.

Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt fmansdepartementet.

1992 fömtses bli ett återhämtningens år med en tillväxt i BNP på ca 1 %. Uppgången till trots kommer arbetslösheten inte dette år att sjunka, eftersom arbetsmarknaden normalt bmkar släpa efter i konjunkturför­loppet. Den högre tillväxt som fömtses för de kommande åren och som drivs fram av den konkurrensutsatte sektom bör dock leda till en nedgång av arbetslösheten fram till 1995.

En viktig fömtsättning för att konjunkturen skall kunna vända är den nedväxling av priser och löner som nu sker, vilket hänger samman med att efterfrågan i ekonomin viker snabbt. Genom att stebiliseringsavtelets principer accepterats på större delen av den svenska arbetsmarknaden, motverkas kostnadsökningar och inflationsförväntningama dämpas. Till dette kommer att finansieringen av skattereformen inte längre drar upp konsumentprisema och att oljeprisema ligger betydligt lägre än i höstes. Därigenom bör det vara möjligt att reducera inflationstakten till en årstakt av ca 3 % inom ett år.

Även i ett längre perspektiv finns goda möjligheter att hålla nere pris-och lönestegringstakten. Om den skyddade sektoms expansion hålls tillbaka, undviks en överhettning av ekonomin. Kostnadstrycket begränsas av en förvänted snabbare produktivitetstillväxt. Skattereformen bör dämpa de nominella lönekraven. Stebiliseringsavtelet bör också ge långsiktigt positiva effekter på den svenska lönebildningsprocessen.

Oljeprisfallet och den svaga importen har medfört att handelsbalansen


 


utvecklats bättre än väntet. Sannolikt kommer överskottet att växa något Prop. 1990/91:150 både 1991 och 1992. Därigenom motverkas försämringen av bytesbalan- Bilaga 1:1.1 sen, som också påverkas gynnsamt av att fastighetsköpen utomlands minskar. Räntebördan på dessa köp blir då inte lika betungande som annars skulle varit fallet. En viss ökning av underskottet i bytesbalansen verkar dock ofrånkomlig, eftersom det ackumulerade bytesbalansunder­skottet fortfarande genererar ökade räntebetelningar. Denna växande räntebörda kommer också att inverka negativt på bytesbalansen under de därpå följande åren. Eftersom handelsbalansen fortsätter att förbättras, kan ändå underskottet i bytesbalansen krympa.

Intemationella förutsättningar

Den intemationella konjunkturen försämrades under 1990 och särskilt det siste kvartelet blev mycket svagt. Nedgången hängde delvis samman med de höga oljeprisema och den oro som följde av krisen vid Persiska viken. Avmattningen var speciellt markerad i Förente stetema, Kanada och Storbritannien, men även ett flertel kontinenteleuropeiska länder som Frankrike och Itelien fick känna av nedgången. Aktiviteten i Japan och Tyskland hölls däremot väl uppe. Inflationen i OECD-området steg under senare delen av 1990 när det höjda. oljepriset började slå igenom i konsumentledet.

Utsiktema för 1991 och 1992 har ljusnat, efter att kriget vid Persiska viken tegit slut och oljeprisema eteblerats på en lägre nivå än i höstes. Realinkomstema i OECD-området sterks samtidigt som investeringsvilja och konsumtionsbenägenhet stimuleras. Dessutom underlättes en konjunktumppgång av att företegen inte byggt upp stora lager. Därige­nom kommer produktionen snabbt igång när efterfrågan börjar stiga.

Tabell 1:2  Internationella förutsättningar

1989        1990        1991        1992

BNP i OECD, %               3,3            2,4            1              2 3/4

Konsumentpriser i OECD           4,4 4,9         4 1/2       4
(KPI årsgenomsnitt), %

Råoljepris, dollar per fat  18,2            23,6         18            20

Dollarkurs i kr.                           6,45 5,91         6,07         6,19

Källor: OECD och fmansdepartementet.

I de anglosaxiska ländema kan en vändpunkt komma relativt snart. Uppgången sker dock från en mycket låg nivå. I både Förente stetema och Storbritannien stimuleras ekonomiema av en penningpolitik som getts en mindre restriktiv inriktning. Amerikansk industri gynnas också av en mycket konkurrenskraftig valutakurs, som möjliggör för företegen att öka sina andelar, både på export- och hemmamarkanden.

Den japanska ekonomin väntes fortsatte att expandera under både 1991 och 1992, om än i något lugnare takt än tidigare. Även för den överhet-tede tyska ekonomin fömtses en dämpning. Penningpolitiken är där stram


 


och  inflationsbekämpningen  prioriteras.   Finanspolitiken  har  skärpts    Prop. 1990/91:150 genom att de oväntet höga kostnadema för återföreningen drivit fram    Bilaga 1:1.1 skattehöjningar.   För Kontinenteleuropa i  övrigt  fömtses en  måttlig försterkning av tillväxten näste år jämfört med i år. Detsamma gäller Norden, där lågkonjunkturen i Finland når sitt bottenläge i år.

Hoten mot en intemationell uppgång är flera. Ett sådant utgörs av den tyska återföreningen, som kan komma att visa sig dyrare och mer mödosam än beräknat. Risken finns att penningpolitiken stramas åt ytterligare i Tyskland, vilket skulle tvinga övriga EMS-länder att följa med i ränteuppgången. Avmattningen i Kontinenteleuropa skulle då fördjupas och förlängas. Ett annat osäkerhetsmoment gäller situationen och utvecklingen i Sovjetunionen.

Det kan emellertid inte uteslutes att den intemationella ekonomiska aktiviteten blir högre framöver än vad som här angivits. Framför allt kan de positiva effektema av de lägre oljeprisema och av att Gulf-kriget är över ha underskattes. Detsamma gäller effektema av den pågående integrationsprocessen inom EG.

Löner och konsumentpriser

Efter de mycket snabba löneökningama förra året på nästan 10 1/2% för ekonomin i genomsnitt, håller nu bilden på att ändras radikalt. Rehnberg-kommissionens förslag till stebiliseringsavtel har accepeterats på större delen av arbetsmarknaden. Därigenom kan den svenska lönestegringstak­ten under 1991 och 1992 bli lägre än i omvärlden.

En strikt tillämpning av stebiliseringsavtelet innebär att timförtjänsten ökar med ca 5% mellan årsgenomsnitten för 1990 och 1991 och med ca 3 1/2% mellan 1991 och 1992. Under loppet av 1991 stiger timlönema med endast ca 2 1/2%, även när man tegit hänsyn till effekten av de två extra semesterdagama för vissa gmpper. Det sterkt försämrade arbets­marknadsläget, de fallande vinstema i näringslivet och åtstranmingar inom den offentliga sektom verkar återhållande på de nominella löneökningama.

Tabell 1:3   Löner och priser

Årlig procentuell förändring

 

 

1989

1990

1991

1992

Timlön, kostnad

9,1

10,3

5,0

3,5

KPI

 

 

 

 

dec.-dec., exkl. skatteref.

-

7,8

5,2

-

dec.-dec, inkl. skatteref.

6,7

10,7

8,4

3,0

årsgenomsnitt, exkl. skatteref.

-

7,8

6,1

-

årsgenomsnitt, inkl. skatteref.

6,5

10,4

9,6

3,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.


 


Även för konsumentprisema har ett omslag skett. De ökade under loppet av 1990 med 10,7%. Skattereformen och andra indirekte skattehöjningar bidrog med ca 4 procentenheter och de höjda oljeprisema med drygt 1/2 procentenhet. Den underliggande inflationstakten kan således uppskattes till drygt 6%.

Under loppet av 1991 beräknas konsumentprisema stiga med knappt 8 1/2%, där skattereformen svarar för ca 3 1/2 procentenheter. Denna effekt har redan slagit igenom i mätningama. Under resten av året ( april-december ) väntes prisema endast öka med ca 2 1/2%. De lägre löneökningama och oljeprisema får en återhållande inverkan. Dessutom medför det svaga efterfrågeläget i ekonomin att företegen blir extra försiktiga i sin prissättning. Under loppet av 1992 beräknas inflationstak­ten till endast ca 3%, trots att företegen väntes försterka sina vinstmargi­naler något. En bidragande orsak är att effekten på ca 1 procentenhet av den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten faller bort i början av året.


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.1


Försörjningsbalans

Under förra året steg BNP med endast 0,3% enligt nationalräkenskaper­na. Det Qärde kvartelet blev betydligt sämre än väntet med bl.a. kraftiga fall för näringslivets investeringar och för den private konsumtionen. Aktivitetsnivån i slutet av 1990 var mycket låg, vilket påverkar beräk­ningama över BNP:s utveckling mellan årsgenomsnitten för 1990 och 1991. Den totela produktionen kan därför komma att falla något, trots att utvecklingen under loppet av 1991 snarast ser något bättre ut än tidigare i och med att Gulf-kriget nu är över och att antegandet över oljeprisema justerats ned betydligt.

Diagram 1:1   BNP och produktivitetsutveckling

Procentuell förändring från föregående år

n BNP

□ Produktivitet


i


E


\


tx.


\


 

L.


r


H\

fl


19B1    1983    1985    1987    1989    1991

Källa: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och fmansdepartementet


 


Under 1992 väntes BNP åter öka, till följd av att industrin går bättre och att den private konsumtionen fortsätter att stiga. Däremot väntes bostedsinvesteringama falla och den offentliga konsumtionen växa mycket långsamt.

Hushållens realinkomster ökade 1990 med över 4%. Bakom uppgången låg de kraftiga nominella lönestegringama, sysselsättningsexpansionen och en del tillfälliga faktorer. Eftersom den private konsumtionen föll med 0,3%, förbättrades sparkvoten - enligt nationalräkenskapema - med hela 4,6 procentenheter.

Långsammare löneökningar och en vikande sysselsättning begränsar disponibelinkomstema under 1991. Skattereformen får dock en motsatt inverkan. Att det tillfälliga sparandet upphört och återbetelningama tidigarelagts ger dessutom ett extra tillskott till hushållens köpkraft. Sannolikt kommer den private konsumtionen att stiga med åtminstone 1%.

De disponibla inkomstema väntes stiga med 2% 1992. Dämtöver ger återbetelning av det tillfälliga sparandet ett tillskott till köpkraften på ca 1/2%. Konsumtionen kan då komma att öka i ungefär samma takt som i år. Sparandet är emellertid mycket svårbedömt, både för 1991 och 1992, beroende på det nya skattesystemet och tillfälliga effekter som påverkar hushållens ekonomi. Den underliggande sparkvoten beräknas förbättras med 2 1/2 procentenheter sammanlagt under prognosperioden.

Tabell 1:4  Försörjningsbalans


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.1


 

 

 

Miljarder kr 1990

Procentuel

1 volymförändring

 

 

 

 

 

 

 

 

1989

1990

1991

1992

BNP

1 340,2

2,1

0,3

-0,2

1,0

Import

402,2

7,1

0,5

0,2

2,3

Tillgång

1 742,3

3,5

0,3

0,0

1,4

Privat konsumtion

695,6

1,1

-0,3

1,2

1,2

Offentlig konsumtion

366,0

2,2

1,9

0,5

0,3

Stat

104,9

3,7

3,0

-0,5

-0,3

Kommuner

261,1

1,6

1,4

0,8

0,5

Bruttoinvesteringar

273,1

10,9

-1,8

-1,9

-1,4

Lagerinvesteringar'

0,6

0,5

0,1

-0,6

0,4

Export

407,0

2,4

1,2

0,5

3,0

Användning

1 742,3

3,5

0,3

0,0

1,4

Förändring i procent av föregående års BNP. Källor:  Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Den offentliga konsumtionen steg med nästan 2% 1990. Bakom den relativt kraftiga uppgången låg bl.a. omfattande stetliga inköp. Den stetliga expansionen är dock av tillfällig karakter och redan i år förväntes en nedgång, också beroende på de besparingar som successivt genom­förs. Även näste år faller sannolikt volymen. För kommunemas del bromsas gradvis expansionstakten. I det ekonomiska klimat som råder är utrymmet för nya satsningar ytterst begränsat och omprövningar sker av befintlig verksamhet.


 


Efter de senaste årens expansion föll bruttoinvesteringarna under 1990    Prop. 1990/91:150 med nästan 2%. Näringslivets tillbakagång berodde till stor del på ett    Bilaga 1:1.1 omslag för industrinvesteringama, medan bostedsbyggandet expanderade. En kraftig neddragning skedde av de kommunala investeringama.

För både 1991 och 1992 fömtses en fortsatt minskning av de totela bmttoinvesteringaraa med ca 2% respektive ca 1 1/2% per år. Ett relativt kraftigt fall för industriinvesteringama försterker nedgången i år, medan bostedsbyggandet hålls uppe till följd av den höga igångsättningen av nya bosteder i slutet av förra året. Under 1992 bedöms däremot bostedsbyg­gandet falla kraftigt, medan nedgången i industriinvesteringama gradvis bromsas upp.

En uppbyggnad av lagren inom industrin och detelj handeln ägde mm i slutet av förra året. 1111 stor del skedde dette ofrivilligt och en avveckling av de alltför stora lagren kan väntes under främst 1991, men i någon mån också under 1992. Lageromslaget ger ett kraftigt negativt bidrag till BNP i år och ett positivt bidrag näste år.

Trots en väsentlig avmattning mot slutet av året växte världsmarknaden för bearbetede varor med ca 5% 1990. Svensk export av dessa varor steg endast med knappt 1 %. De stora marknadsandelsförlustema berodde bl.a. på effekter av tidigare relativprishöjningar och en oförmånlig vamsam-mansättning. Andelsförlustema begränsades dock av att företegen under året inte lät kostnadshöjningama slå igenom fullt ut på prisema, utan i stället lät vinstmarginalema krympa. Dämtöver försämrades råvamex-porten, inte minst för den viktiga pappersmassan.

Den intemationella avmattningen gör att marknadstillväxten för svenska varor dämpas betydligt i år. Eftersom relativprisema väntes fortsatte att sjunka bör dock andelsförlustema kunna begränsas. Trots dette blir exporten så gott som oförändrad eftersom varu- och ländersammansätt-ningen också i år är oförmånlig. När dessutom hemmamarknaden är svag blir det svårt att förhindra ett fortsatt fall i industriproduktionen, mätt som förändring mellan årsgenomsnitten för 1990 och 1991. En vändpunkt i industrikonjunkturen kan dock fömtses under andra halvåret. Under 1992 ger den sterkare intemationella konjunkturen draghjälp åt svensk export. Tillsammans med förbättrade relativpriser väntes dette leda till en ökning av vamexporten på ca 3 %.

Tabell 1:5  Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP

 

 

1989

1990

1991

1992

Privat konsumtion offentlig konsumtion

0,6 0,6

-0,2 0,5

0,6 0,1

0,6 0,1

Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Nettoexport

2,2 0,5 -1,7

-0,4 0,1 0,2

-0,4 -0,6 0,1

-0,3 0,4 0,2

BNP

2,1

0,3

-0,2

1,0

Anm:. P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet


 


Importtillväxten avtog markant under 1990, beroende på avmattningen i importtunga delar i ekonomin som näringslivets investeringar och privat konsumtion. Speciellt under fjärde kvartelet skedde en markant försvag­ning då importvolymen föll kraftigt. Under 1991 väntes efterfrågan på importvaror vara fortsatt dämpad eftersom den ekonomiska aktiviteten är låg. Inte förrän 1992 sker en återhämtning i importefterfrågan, främst p.g.a. stigande export och maskininvesteringar.

Sammanfattningsvis kan konsteteras att en nedgång i faste investeringar och lager gör att BNP troligen minskar något i år. Konsumtionen stiger inte tillräckligt mycket för att kompensera för investeringsnedgången. Näste års tillväxt bärs upp av bidragen från privat konsumtion, lager och nettoexport.


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.1


Bytesbalans

Handelsbalansen gav ett överskott förra året på nästan 16 miljarder kr., vilket var ca 1 miljard kr. bättre än 1989. Den överraskande positiva utvecklingen berodde främst på den svaga importen. I år och näste år bidrar den lägre oljenotan till att ytterligare förbättra saldot.

Diagram 1:2   Handels- och bytesbalans Procentandel av BNP

1970    1974    1978    1982    1986    1990

Källor: Riksbanken och fmansdepartementet

Bytesbalansen har kraftigt försvagats under senare år genom att underskotten för resevaluta och räntenetto vuxit. Takten i försämringen för dessa poster väntes bromsas upp framöver. Fastighetsinvesteringama utomlands kan antes dämpas markant framöver. Konjunkturen har försänu-ats och fastighetsprisema utvecklats ogynnsamt. Därigenom begränsas utlandsupplåningen och den därav genererade räntebelastning­en. Dessutom ökar de återinvesterade vinstmedlen, som numera inkluderas  i  bytesbalansen.   Dessa  positiva  faktorer kan  dock  inte


 


förhindra att underskottet i bytesbalansen fortsätter att växa, till drygt    Prop. 1990/91:150 3% av BNP 1992, främst p.g.a. att det ackumulerade bytesbalansunder-    Bilaga 1:1.1 skottet fortfarande leder till   stora räntebetelningar.

Tabell 1:6 Nyckeltel

 

 

1989

1990

1991

1992

Disponibel inkomst (%)

1,6

4,2

0,9

2,0

Sparkvot (nivå, %)

-4,6

0

-0,3

0,5

Industriproduktion (%)

1,2

-2,8

-2,8

2,5

Relativ enhetsarbetskostnad (%)

6,3

5,2

1,2

-2,3

Arbetslöshet (nivå, %)

1,4

1,5

2,6

2,8

Handelsbalans (mdr. kr.)

14,6

15,7

20,5

25,5

Bytesbalans (mdr. kr.)

-20,6

-33,3

-43,4

-47,4

(% av BNP)

-1,7

-2,5

-3,0

-3,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt fmansdepartementet

Arbetsmarknad

Överhettningen på arbetsmarknaden avtog gradvis under 1990. Antelet lediga platser hos arbetsförmedlingama minskade i allt snabbare takt och varslen ökade kraftigt mot slutet av året. Den vikande efterfrågan resulterade under vintem i en successivt växande arbetslöshet samtidigt som sysselsättningen stegnerade. För 1990 i genomsnitt blev dock arbetslösheten så låg som 1,5%.

Konjunkturavmattningen och det växande antelet varsel tyder på att arbetslösheten kommer att fortsatte att stiga. Samtidigt fmns tecken på att utbudet av arbetskraft håller på att dämpas. Dessutom begränsas medelarbetstiden av de två extra semesterdagama för vissa gmpper och av minskad skiftgång, högre andel deltider m.m. En viktig fråga för bedömningen är vad som händer med produktiviteten, som påverkas av den takt i vilken arbetsgivama gör sig av med arbetskraft. Sannolikt kommer produktiviteten gradvis att stiga framöver, från den nedgång på 0,1% som uppmättes för 1990. Lågkonjunkturen skapar incitement hos företeg och organisationer att rationalisera och trimma verksamheten. Prognosen bygger på att produktiviteten totelt i ekonomin ökar med 0,6% 1991 och 1,2% 1992.

Till dessa underliggande tendenser skall fogas effektema av de särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen aviserat tidigare i år, dels i budgetpropositionen, dels den 10 april. Totalt motsvarar åtgärdema insatser på 1,3% av arbetsstyrkan 1992. Mätt som årsgenomsnitt väntes arbetslösheten med dessa fömtsättningar uppgå till 2,6% 1991 och 2,8% 1992.

Finansiellt sparande

Det finansiella sparandet i ekonomin har gradvis försämrats, vilket yttrat sig i ett växande underskott i bytesbalansen. Under 1990 krympte den offentliga sektoms överskott, huvudsakligen till följd av vikande inkomster.  I  företegssektom föll vinstema,  vilket medförde att det

10


finansiella  sparandet   minskade,   trots   vikande  investeringar.   Denna    Prop. 1990/91:150 försvagning motverkades dock delvis av den mycket sterka uppgången för    Bilaga 1:1.1 hushållen.

Under 1991 och 1992 väntes företegens underskott förbli i det närmaste oförändrat. En ytterligare försämring motverkas i år av den låga inve­steringsaktiviteten och näste år av något högre vinster.

Hushållens finansiella sparande blir i stort sett oförändrat 1991 för att sedan stiga något näste år. Däremot väntes den offentliga sektoms finansiella sparande urholkas beroende på automatiken i utgiftsökningama samtidigt som skattebasema växer långsamt. Skattekvoten (skattemas andel av BNP) beräknas minska med 3 procenthenheter mellan 1990 och 1992, medan utgiftskvoten sjunker med knappt 1 procentenhet.

Resultetet av utvecklingen i de olika sektorerna blir att underskottet i bytesbalansen fortsätter att växa, om än i långsammare takt än vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten.

Tabell 1:7  Finansiellt sparande

Miljarder kr., löpande priser

 

 

1989

1990

1991

1992

Offentlig sektor

65,7

51,8

42,7

29,2

Hushåll Företag

-31,2 -55,1

-3,1 -82,9

-3,0 -83,1

6,2 -82,8

Bytesbalans

-20,6

-33.3

-43,4

-47,4

Andel av BNP

-1,7

-2,5

-3,0

-3,2

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken, statistiska centralbyrån och fmansdepar­tementet

Kapitalmarknad

Under 1990 kännetecknades räntemarknaden av oro för den svaga ekonomiska utvecklingen och osäkerhet över valutepolitiken. Det var främst vid två tillfällen, januari-febmari och september-oktober, som kraftiga valuteutflöden inträffade med åtföljande försvagning av kronan. Vid båda dessa tillfallen stramade riksbanken åt penningpolitiken i syfte att stoppa valuteutflödet. Placerama reagerade positivt pä dette och på de åtgärder regeringen vidtog för att stebilisera ekonomin. Valuteströmmen vände och riksbanken kunde successivt sänka räntenivån.

Publiceringen av finansplanen i början av januari gjorde att de svenska marknadsräntorna handlades ned samtidigt som flertelet intemationella räntor föll. Valuteflödet var fortsatt positivt och det var möjligt för riksbanken att ytterligare lätte på penningpolitiken. Under mars och början av april har dock räntenedgången upphört. Dén nedväxling av löner och priser som stebiliseringsavtelet innebär, skapar dock fömtsätt­ningar för en lägre räntedifferens mot uUandet under prognosperioden.

Under de senaste åren har en påteglig uppbromsning av utlåningen till främst hushållen skett. Försämrade avdragsmöjligheter för skuldräntor innebär att hushållens kostnader för lån ökat väsentligt. Till dette skall

11


läggas den ökade försiktighet i uflåningen från banker och fmansbolag    Prop. 1990/91:150 som följt i spåren av de kraftigt växande kreditförlustema under 1990.    Bilaga 1:1.1 Vissa finansbolag fick t.o.m. akute betelningssvårigheter. Kreditinstitu­tens restriktivare utlåning torde i förste hand påverka småföretegens situation.

1.2 Kalkyler och analyser av den ekonomiska utvecklingen fram tiU 1995

Utvecklingen fram till 1995

I den reviderade nationalbudgeten redovisas denna gång kalkyler för den ekonomiska utvecklingen i Sverige fram till 1990-telets mitt. Den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren beror i hög grad av lönebild­ningen och produktivitetsutvecklingen. Huvudkalkylen utgår från den prognos för svensk ekonomi för åren 1991 och 1992 som presenterats i tidigare avsnitt. Löne- och prisbildningen sker sedan i huvudsak enligt historiska beteendesamband, men inflationsförväntningama antes gradvis komma att justeras ned. Därigenom sker en nedväxling av löner och priser. Det förtjänar dock att understrykas att anpassningsförloppet kan bli betydligt smärtsammare om inte löne- och prisökningstakten blir så låg som fömtsetts.

Produktivitetsutvecklingen har under de senaste åren varit mycket svag i Sverige. I huvudkalkylen ökar produktiviteten i näringslivet under åren 1992-1995 på ett sätt som är representetivt för de senaste femton åren. Mycket tyder dock på att det är möjligt att uppnå en bättre produktivitets­utveckling och därmed en ännu snabbare tillväxt framöver. Ett scenario med en högre produktivitetsökning redovisas därför också.

Den intemationella tillväxten kan bli god under förste hälften av 1990-telet. Den konkurrensutsatte sektom bör därför kunna växa genom ökad export, om den inte hindras av en allt för expansiv inhemsk efterfrågan.

Flera faktorer telar för en tillväxt av den inhemska efterfrågan som är förenlig med samhällsekonomisk balans. Hushållens nettosparande försämrades från 5,1% av disponibel inkomst 1980 till som lägst -5,3% 1988. Under de två senaste åren har hushållens sparande;underskott minskat och 1990 beräknas de disponibla inkomsterna ha motsvarat den private konsumtionen. I de presenterade kalkylema fömtsätts att hushållens sparande förbättras fram till 1995. En beräknad god utveckling av de disponibla inkomstema medför dock att den private konsumtionen ändå växer stebilt.

Den offentliga verksamheten väntes växa i mycket långsam takt. Kommunalt skattestopp gäller för 1991 och 1992 och åren därefter kommer en svag finansiell stellning att motverka en kommunal expan­sion. Inom den stetliga verksamheten genomförs besparingsprogram. Det råder också en bred politisk enighet om att den offenfliga konsumtionens tillväxt måste begränsas. Åren 1990-1995 beräknas därför den offentliga konsumtionen öka med i genomsnitt 0,4% per år.

Eftersom den inhemska efterfrågetillväxten under början av 1990-telet

12


blir begränsad samtidigt som produktiviteten och arbetskraftsutbudet ökar    Prop. 1990/91:150

relativt snabbt är det möjligt att undvika en ny överhettning av ekonomin.    Bilaga 1:1.1

Lönema beräknas liksom i prognosen för 1991 och 1992 att öka med 5%

resp. 3,5%. Löneökningstakten påverkas sterkt av arbetsmarknadsläget.

I huvudkalkylen ökar arbetslösheten till som mest 3% år 1993. Därefter

minskar den gradvis. Lönema beräknas mot denna bakgmnd öka med

3,5% under 1993, 3,8% år 1994 och 4,0% år 1995.

De i ett historiskt perspektiv låga telen fömtsätter att stebiliseringsavte­let får långsiktigt positiva effekter på den svenska lönebildningen i den meningen att de s.k. löne-pris- och löne-lönespiralema inte driver upp de nominella nivåema på samma sätt som tidigare. Skattereformen bör också få en dämpande inverkan på lönekraven. Inflationsförväntningama hålls vidare tillbaka av den ökade trovärdighet som regimen med en fast växelkurs vunnit under det senaste året. De låga löneökningama medför i sin tur att uppgången i konsumentprisema efter 1992 inte under något år överstiger 3 %.

De återhållna löneökningama ger tillsammans med en viss förbättring av produktiviteten utrymme för företegen att öka vinsterna, men det svenska exportpriset för bearbetede varor beräknas ändå stiga långsam­mare än världsmarknadspriset under samtliga år i början av 1990-telet. Konjunktumppgången inleds 1992 med en exportökning. De högre vinstema samt ökat kapacitetsutnyttjande leder sedan till en uppgång i investeringama under 1993. Bland annat till följd av skattereformen beräknas dock bostedsinvesteringama minska under hela perioden.

Bruttoruitionalprodukten växer under åren 1990-1995 med i genomsnitt 1,5% per år. Det är dock en stor skillnad mellan åren 1991 och 1992 och åren därefter. När den exportledda konjunkturen väl ter fart beräknas tillväxten uppgå till nästan 2'/% per år.

Den sterkare tillväxten får först efter några år påtegliga effekter på arbetsmarknaden. Mot slutet av perioden växer sysselsättningen markant, men samtidigt ökar arbetskraftsutbudet snabbare än tidigare. Arbetslöshe­ten minskar därför långsamt och motsvarar i slutet av perioden alltjämt omkring 2'/4% av arbetskraften. Då har emellertid antegits att de särskilda arbetsmarknadspolitiska insatsema, som sammanlagt motsvarar 1,3% av arbetskraften, succesivt har avvecklats under perioden.

Vid en lägre efterfrågan på arbetskraft drabbas normalt i förste hand gmpper som redan har en svag stellning på arbetsmarknaden, t.ex. arbetshandikappade, äldre och ungdomar med kort utbildning. Antelet ungdomar minskar dock under de närmaste åren, vilket kan minska deras problem på arbetsmarknaden.

Ur välfärdssynpunkt är långtidsarbetslöshet den allvarligaste formen av arbetslöshet. Studier på t.ex. engelska date tyder också på att de som är långtidsarbetslösa har en obetydligt dämpande effekt på lönebildningen. Åtgärder inriktede mot att minska antelet långtidsarbetslösa är därför både socialt och ekonomiskt motiverade.

Enligt huvudkalkylen försämras bruttosparandet under de närmaste åren, för att sedan återhämte sig något. År 1995 är dock bmttosparandet fortfarande mindre än bmttoinvesteringama och bytesbalansen uppvisar därför ett underskott.

13


Tabell 1.8  Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal 1990-1995. Huvudkalky-     Prop. 1990/91:150
Årlig procentuell förändring. 1985 års priser
                                  Bilaga 1:1.1

 

 

1990

1991

1992

1993

1994

1995

Försörjningsbalans

 

 

 

 

 

 

BNP

0,3

-0,2

1,0

2,1

2,7

2,4

Import

0,5

0,2

2,3

4,0

5,6

4,6

Privat konsumtion

-0,3

1,2

1,2

1,4

1,9

1,7

Offentlig konsumtion

1,9

0,5

0,3

0,4

0,4

0,4

Stat

3,0

-0,5

-0,3

0,0

0,0

0,0

Kommuner

1,4

0,8

0,5

0,5

0,5

0,5

Bruttoinvesteringar

-1,8

-1,9

-1,4

2,3

4,6

3,5

I återinvesteringar'

0,1

-0,6

0,4

0,1

0,0

0,0

Export

1,2

0,5

3,0

5,8

7,3

6,2

Nyckeltal

 

 

 

 

 

 

Timlön

10,3

5,0

3,5

3,5

3,8

4,0

Produktivitet

0,3

1,0

1,6

1,8

1,9

1,6

KPI (årsgenomsnitt)

10,4

9,6

3,2

2,5

2,3

2,6

Arbetslöshet'

1,5

2,6

2,8

3,0

2,8

2,6

Bytesbalans*

-33

-43

-47

-46

-43

-38

Bruttosparande'

17,9

16,4

15,8

16,2

16,8

17,4

' Förändring i procent av föregående års BNP.

 Näringslivet.

' Procent av arbetskraften.

* Miljarder kr.

' Procent av BNP.

Källa: Finansdepartementet.

Den offentliga sektoms finansiella sparande har ökat under hela 1980-telet och kulminerade 1989 när det motsvarade 5,4% av BNP. Sparandet försämras under de närmaste åren, för att sedan åter förbättras mot mitten av 1990-telet och 1995 uppgå till ca 3% av BNP, vilket motsvarar 1991 års nivå. Skattekvoten, dvs. skatter och avgifter som andel av BNP, beräknas minska från 56,4% av BNP 1990 till 53,4% 1995.

Produktiviteten i näringslivet ökar i huvudkalkylen med i genomsnitt ca 1,5% per år mellan 1990 och 1995. Det fmns dock möjligheter att uppnå en högre produktivitetstillväxt under 1990-telet. Investeringama har stigit snabbt under andra hälften av 1980-telet. Samtidigt har ett antel stmkturreformer genomförts i den svenska ekonomin och skattesystemet har lagts om i produktivitetsbefrämjande riktning. Till dette kommer den ökade konkurrensen som den närmare integrationen i Europa torde innebära.

Mot denna bakgmnd redovisas även ett scenario med en snabbare uppgång i produktiviteten efter 1992. Den genomsnittliga produktivitets­ökningen i näringslivet antes här vara 2,2% per år mellan 1990 och 1995. Resultetet är att tillväxten i BNP ökar till i genomsnitt drygt 2% per år. Åren 1994 och 1995 stiger BNP så pass kraftigt som med ca 3,5% per år.

I dette scenario blir industrins tillväxt hög. Industriproduktionen beräknas öka med i genomsnitt 3,6% per år och investeringarna i industrin med 3,5%. Exporten stimuleras, men förbättringen av bytesbalansen motverkas av att tillväxten i hög grad koncentreras till de importtunga delama av ekonomin.

14


 


Tabell 1.9  Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal 1990-1995. Kalkyl med högre produktivitetstillväxt

Årlig procentuell förändring. 1985 års priser


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.1


 


 

1990

1991

1992

1993

1994

1995

Försörjningsbalans

 

 

 

 

 

 

BNP

0,3

-0,2

1,3

2,7

3,6

3,5

Import

0,5

0,2

2,4

4,1

6,0

4,9

Privat konsumtion

-0,3

1,2

1,3

1,5

2,2

2,2

Offendig konsumtion

1,9

0,5

0,3

0,4

0,4

0,4

Stat

3,0

-0,5

0,9

0,0

0,0

0,0

Kommuner

1,4

0,8

0,5

0,5

0,5

0,5

Bruttoinvesteringar

-1,8

-1,9

-0,7

3,9

6,2

5,3

Lagerinvesteringar'

0,1

-0,6

0,4

0,1

0,0

0,0

Export

1,2

0,5

3,3

6,5

8,5

7,4

Nyckeltal

 

 

 

 

 

 

Timlön

10,3

5,0

3,6

4,2

4,5

4,9

Produktivitet

0,3

1,0

2,0

2,8

2,9

2,6

KPI (årsgenomsnitt)

10,4

9,6

3,1

2,1

2,1

2,4

Arbetslöshet'

1,5

2,6

2,9

3,2

2,9

2,6

Bytesbalans'*

-33

-43

-47

-45

-39

-30

Bruttosparande

17,9

16,4

15,8

16,4

17,5

18,5

' Förändring i procent av föregående års BNP.

 Näringslivet.

' Procent av arbetskraften.

* Miljarder kr.

' Procent av BNP.                                                                  i

Källa: Finansdepartementet.

Den högre produktiviteten ökar vinstema i näringslivet. Därmed kan också de nominella lönema förväntes stiga något mer än i huvudkalkylen. Eftersom kostnadstrycket i ekonomin ändå dämpas blir inflationstakten långsammare. Den private konsumtionen kan tillätes växa snabbare, utan att den samhällsekonomiska balansen äventyras.

Sparandet i ekonomin

Fram till mitten av 1970-telet utgjorde bmttosparandet i den svenska ekonomin mellan 20 och 25% av BNP. Därefter försämrades sparandet snabbt till följd av utvecklingen i den offentliga sektom. Under 1980-telet har utvecklingen vänt och den offentliga sektoms sparande har förbättrats kraftigt, men istellet har en nedgång skett för hushållen. Det totela sparandet har därför förblivit på en allt för låg nivå.

Bytesbalansen är detsamma som skillnaden mellan bmttosparande och bmttoinvesteringar. Om sparandet är för lågt visar det sig bl.a. i att bytesbalansen uppvisar ett underskott. Ett underskott i bytesbalansen behöver inte vara ett ekonomiskt problem om det är ett tecken på en hög investeringsnivå. Så är dock inte fallet i Sverige för närvarande. Kombinationen av låga investeringar och underskott i bytesbalansen innebär att vi intecknar framtida generationers utrymme för konsumtion.

Enligt huvudkalkylen fortsätter bmttosparandet att försämras under de närmaste åren, for att sedan återhämte sig något. År 1995 utgör sparandet  17,4%  av  BNP,  vilket är lägre än bmttoinvesteringama.


15


 


Bytesbalansen uppvisar därför ett underskott motsvarande 2,2% av BNP    Prop. 1990/91:150 1995. I kalkylen med en högre produktivitetstillväxt förbättras bmttospa-    Bilaga 1:1.1 randet till 18,5% 1995. Även bmttoinvesteringama ökar något. Under­skottet i bytesbalansen minskar därför till 1,7% av BNP.

Diagram 1:3    Bruttosparande, bruttoinvesteringar och bytesbalansens saldo 1950-1995. Huvudkalkylen

Procent av BNP

30

1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995

Anm: Bytesbalansen och bruttosparandet inkl. återinvesterade vinstmedel. Källa: Finansdepartementet

Liberaliseringen av de intemationella kapitelmarknaderaa har gjort det lättere att finansiera underskott i bytesbalansen genom upplåning i utlandet. Under 1950- och 1960-telen var de intemationella kapitelrörel-sema hårt reglerade inom bl.a. Bretton Woods-systemets ram. På allt bättre fungerande intemationella marknader kan länder med underskott i bytesbalansen numera låna på kommersiella villkor och överskottsländer göra räntebärande placeringar.

Trots de förbättrade möjlighetema att finansiera ett underskott i bytesbalansen spelar det inhemska sparandet fortfarande en viktig roll för den ekonomiska politiken. Det finns ett sterkt indirekt samband mellan sparandet och nivån på investeringama. Ett alltför lågt sparande - och därmed ett stort underskott i bytesbalansen - medför att det skapas förväntningar om framtida växelkursjusteringar. Långivare i utlandet kräver därför en riskpremie om de lånar ut pengar i svensk valute och låntegama är medvetna om att de kan förlora pengar vid en eventuell devalvering om de lånar upp pengar i utländsk valute. Riskpremien medför att den svenska räntenivån blir högre än den intemationella. Därmed ökar kostnadema för investeringar, vilket i sin tur medför att färre investeringar genomförs. Ett lågt inhemskt sparande hämmar därmed tillväxten.

16


 


Konkurrenskraft, löner och priser                                      Prop. 1990/91:150

Om investeringama skall öka och bytesbalansen successivt förbättras krävs en återhållsam konsumtionstillväxt. Produktionen måste i förste hand expandera inom den konkurrensutsatte sektom, som producerar varor och tjänster för export eller för importkonkurrens.

De låga löneökningama i kombination med en något bättre produktivi­tetstillväxt medför att industrins vinster stiger. De är vid slutet av femårs­perioden i nivå med år 1988. Företegen i den konkurrensutsatte sektom fömtsätts dock höja sina priser något långsammare än konkurrentema i utlandet. I huvudkalkylen minskar därför det svenska relativpriset med 0,8% per år efter 1992 och i kalkylen med en högre produktivitetstillväxt med 1,2% per år. Sjunkande relativpriser medför att den svenska exporten kan öka något snabbare än världshandeln med bearbetede varor. Därmed stiger de svenska marknadsandelarna. Till skillnad från andra hälften av 1980-telet hindras inte den svenska industrins expansion av en inhemsk överhettning.

Efter devalveringama i början av 1980-telet har de svenska arbets­kraftskostnaderna per producerad enhet ökat snabbare än i utlandet. Ändå finns det tecken som tyder på att industrins intemationella konkurrens­kraft 1990 inte var sämre än den var 1973, eller före devalveringama under början av 1980-telet. Det telar för att det firms goda fömtsättningar för den konkurrensutsatte sektom att expandera om löneökningama nu kan begränsas.

Åren 1975-1990 ökade de nominella timlönema i industrin med i genomsnitt 9,2% per år. Samtidigt ökade konsumentprisindex med i genomsnitt 8,5% per år. Reallönema, före skatt, ökade därför med endast 0,7% per år. Efter 1992, när den ekonomiska tillväxten ter ny fart, ökar de nominella timlönema med i genomsnitt 3,8% per år fram till 1995 samtidigt som konsumentprisindex ökar med 2,5% per år. Det medför att reallönerna, före skatt, ökar med 1,3% per år. Enda möjligheten att på sikt erhålla en snabb ökning av de reala timlönema är att också produktiviteten ökar snabbt. I altemativet med en högre produktivitetstillväxt ökar de nominella timlönema efter 1992 med i genomsnitt 4,1 % per år. Konsumentprisindex beräknas då öka med 2,2% per år och reallönema, före skatt, kan därmed öka med 1,9% per år.

Hushållens ekonomi

I huvudkalkylen ökar hushållens faktorinkomster och inkomster från transfereringar i löpande priser med knappt 5% per år fram till 1995. Hushållens utgifter för direkte skatter ökar betydligt långsammare, med drygt 2% per år. Den reala disponibla inkomsten beräknas därmed öka med i genomsnitt 1,7% per år 1990-1995.

År 1990 var den private konsumtionen lika hög som den disponibla inkomsten. I huvudkalkylen fömtsätts att nettosparandet ökar till 1,2% av den disponibla inkomsten 1995. Den private konsumtionen kan därmed öka med i genomsnitt 1,5% fram till 1995. I kalkylen med en högre produktivitetstillväxt ökar den reala disponibla inkomsten med

17

2   Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.1


2,0% per år mellan 1990 och 1995. Nettosparkvoten, dvs. sparandet i    Prop. 1990/91:150 procent av den disponibla inkomsten, antes samtidigt öka något till 1,4%,     Bilaga 1:1.1 vilket ger utrymme för den private konsumtionen att öka med 1,7% per år. Det innebär att hushållssparandet inte ökar så mycket att det räcker för att uppnå den nödvändiga förbättringen av det totela sparandet.

Den offentliga sektoms finanser

Den offentliga sektoras utveckling under de närmaste åren får stor betydelse både för möjligheterna att uppnå samhällsekonomisk balans och för att att upprätthålla sparandet i ekonomin.

Under 1980-telet skedde ett trendbrott i den offentliga sektoms expansion i och med att de offentliga utgiftema ökade långsammare än BNP. Mellan 1982 och 1990 reducerades den offentliga utgiftskvoten från 67% till 62% av BNP. Nedgången förklaras dels av en långsammare konsumtionstillväxt, dels av ett förbättrat räntenetto till följd av ett ökat offentligt sparande. Däremot fortsatte transfereringama till hushållen att växa snabbare än BNP.

Under de närmaste två åren väntes de offentliga utgifterna öka ungefär i takt med BNP. Men under perioden 1993-1995, då det sker en återhämtning i samhällsekonomin med en snabbare tillväxt, beräknas den offentliga utgiftskvoten reduceras med ytterligare 2 1/2 procentenheter. TU gmnd för derma beräkning ligger ett antegande om att den stetliga konsumtionen minskar något, medan den kommunala konsumtionen växer med 1/2% per år. Det innebär en markant uppbromsning för den kommunala konsumtionen, som under 1980-telet visserligen expanderade i en successivt allt långsammare takt men under de senaste fem åren ändå ökat med i genomsnitt 1 1/2% per år. Derma har sin gmnd i övervägan­den om vad som krävs dels för att ge utrymme för den konkurrensutsatte sektom att expandera, dels för att den kommunala sektoms fmanser inte skall försämras.

Skattekvoten, dvs skatter och avgifter som andel av BNP, steg under 1980-telet till 56 1/2%. Riksdag och regering har uttelat ambitionen att skattetrycket inte skall att fortsatte stiga och på sikt bör reduceras. Det har gjorts mot bakgmnd av de samhällsekonomiska kostnader som följer av höga skatter och den ökade intemationaliseringen, som gör det svårare för Sverige att avvika från de skattesatser som gäller i andra länder. Under kalkylperioden beräknas skattekvoten reduceras ytterligare, dels till följd av förändringar i skattereglema, dels som en effekt av att kapitelbildningen, som beskattes lägre än konsumtionen, ger ett större bidrag till BNP-tillväxten.

Kombinationen av en reducerad utgiftsandel och en ökad skattekvot har lett till ett kraftigt omslag i det offentliga sparandet, från ett underskott 1982 motsvarande 7% av BNP till ett överskott som förra året uppgick till ca 4% av BNP. Den svaga ekonomiska utvecklingen i år och näste år leder till att den offentliga sektoms inkomster växer långsamt, medan utgiftema, bl.a. till följd av en ökad arbetslöshet och eftersläpningseffek­ter   p.g.a.   basbeloppets   konstmktion,   ökar   snabbt.   Det   offentliga

18


sparandet reduceras därför de närmaste åren. Mot slutet av kalkylperio-    Prop. 1990/91:150 den beräknas det emellertid ske en markant förbättring av de offentliga    Bilaga 1:1.1 finansema beroende på att skattebasema ökar snabbare då tillväxten tillter och att den offentliga konsumtionen antegits stiga långsammare än BNP. År 1995 motsvarar enligt kalkylema den offentliga sektoms finansiella sparande 3% av BNP.

Hela sparandeförbättringen sker inom steten. För kommunema beräknas däremot utgiftema, trots den svaga tillväxten i kommunal konsumtion, år 1995 överstiga inkomstema med nära 8 miljarder kr. Det kommer således att finnas en sparandeobalans inom den offentliga sektom.

Mot bakgmnd av att det totela sparandet i ekonomin är för lågt för att fmansiera de investeringar som behövs för att höja tillväxttakten, är det viktigt att den offentliga sektom bibehåller ett högt sparande. Det överskott som genereras, fr.a. inom ATP-systemet, kan därför inte användas för att finansiera en snabbare expansion i andra delar av den offentliga verksamheten. På sikt måste även det private sparandet försterkas. Dette kan bl.a. ske genom att förändra pensionssystemet i en riktning som innebär både ett ökat individuellt sparande och ett reducerat skattetryck.

19


 


2 Den internationella utvecklingen 2.1 Allmän översikt

Efter en mycket gynnsam utveckling av den intemationella ekonomin under större delen av 1980-telet har produktionstillväxten dämpats sedan andra halvåret 1988. Avmattningen var särskilt markerad under senare delen av 1990. För de större ländema har skillnaden i tillväxt mellan å ena sidan Japan och Tyskland - som fortfarande är i ett expansivt skede -och å andra sidan Förente stetema, Canada och Storbritannien - som under senare delen av förra året kunde notera minskad produktion - ökat. Även i ett flertel kontinenteleuropeiska länder som Frankrike och Itelien mattedes aktiviteten av markant i slutet av förra året. Den svaga utveck­lingen av den intemationella ekonomin har fortsatt under inledningen av 1991. För OECD-ländema sammantegna uppgick tillväxten till 2,6% 1990. Den intemationella konjunkturavmattningen väntes emellertid bli relativt måttlig och kortvarig. Tillväxten förväntes dämpas ytterligare till drygt 1% i år för att därefter öka till ca 2 3/4% 1992.

Tabell 2:1   Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Ärlig procentuell förändring


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.1


 

 

Andel av

1989

1990

1991

1992

 

OECD-

 

 

 

 

 

områdets

 

 

 

 

 

totala

 

 

 

 

 

BNP i %•

 

 

 

 

De sju stora länderna

 

 

 

 

 

Förenta staterna

37,0

2,5

1,0

0

2 3/4

Japan

15,4

4,7

5,6

3 3/4

4 1/4

Tyskland

10,1

3,9

4,6

2 3/4

2 1/2

Frankrike

8,4

3,7

2,8

1 1/2

2 1/4

Storbritannien

7,1

2,1

1,2

-   1 1/2

1 3/4

Italien

5,9

3,2

1,9

1 1/4

2 1/2

Canada

3,6

3,0

0,9

-      1/2

3

Norden

 

 

 

 

 

Danmark

0,9

1,1

1,2

1 1/4

1 3/4

Finland

0,7

5,2

0,3

-   1 1/2

3/4

Norge

0,8

1,2

1,8

2

2 1/2

Sverige

1,6

2,1

0,3

-      1/4

1

Norden

2,4

2,4

1,1

3/4

1 3/4

OECD-Europa

44,0

3,5

2,9

1 1/4

2 1/4

OECD-totelt

 

3,3

2,6

1

2 3/4

' 1987 års BNP Exklusive Sverige

Källor:  OECD och fmansdepartementet.


Avmattningen av produktionstillväxten hänger delvis ihop med den anti-inflationspolitik som förts sedan våren 1988. Dette i kombination med sänkt lönsamhet i näringslivet och en viss kreditetstramning från bankema har medfört att investeringama dämpats i ett flertel industri­länder. Även den private konsumtionen har saktet av beroende på en långsammare sysselsättningstillväxt och stigande inflation. Till skillnad


20


från   de   anglosaxiska   ländema   motiverades   inte   penningpolitikens    Prop. 1990/91:150

inriktning i de kontinenteleuropeiska ländema primärt av ett tilltegande    Bilaga 1:1.1

inhemskt inflationstryck, utan i stellet av den strama penningpolitik som

har förts i Tyskland. De länder som är anslutna till växelkurssamarbetet

inom europeiska monetera systemet har tvingats att följa med i denna

ränteuppgång, trots tecken på en svagare ekonomisk aktivitet. EMS-

ländema har inte bara fått vidkännas en avmattning av den inhemska

efterfrågan utan också en dämpning av exporten p.g.a. appreciering av

valutoma mot dollam och yenen.

Efterfrågedämpningen i OECD-området försterktes under andra halvåret förra året av de stigande oljeprisema till följd av Gulf-krisen. Dette medförde inte enbart försämrade realinkomster utan påverkade aktiviteten kanske främst genom en dramatisk försämring av hushållens och företegens förtroende och förväntningar. Dette ledde till ytterligare nedragningar av konsumtionen och uppskjutna företegsinvesteringar. Efterfrågebortfallet i kombination med ökade transportrisker medförde samtidigt att världshandeln dämpades under andra halvåret 1990.

Inflationen i OECD-området steg under andra halvåret 1990 - främst p.g.a. att det högre oljepriset började slå igenom i konsumentledet. I Japan och en rad kontinenteleuropeiska länder dämpades dock en stor del av prisuppgången genom apprecieringen av valutoma mot dollam. Även den underliggande inflationen, d.v.s. exklusive energi- och matpriser, ökade. I slutet av 1990 stebiliserades dock den underliggande inflationen på ca 5%, samtidigt som de fallande oljeprisema resulterade i en avtegande registrerad prisökningstakt.

Finanspolitiken, som i flertelet länder under senare år varit inrikted på budgetkonsolidering, varunder 1990 ungefär neutral. Ett viktigt undanteg utgjorde dock Tyskland, där betydande utgiftsökningar till följd av återföreningen innebar en expansiv budgetpolitik. Den skiljaktiga utvecklingen av konjunkturen i å ena sidan Förente stetema och å andra sidan Tyskland och Japan har återspeglats i inriktningen av penningpoliti­ken. Den korte räntan i Förente stetema har därför sedan sommaren 1990 varit lägre än räntan i Tyskland och Japan, vilket bidragit till en försvagning av dollam under 1990. Sedan krigsslutet i febmari har dock dollam sterkts.

För OECD-området som helhet väntes konjunkturen återhämtes relativt snart. BNP-tillväxten blir sannolikt fortsatt svag i de anglosaxiska ländema under förste halvåret i år, för att därefter öka. I Kontinentel­europa väntes återhämtningen inträffa något senare. Tyskland och Japan fortsätter att fiingera som motorer i den intemationella ekonomin, även om en viss dämpning av tillväxten väntes också i dessa länder under 1991. Tillväxten i de nordiska ländema förväntes fortsatte vara svag.

En viktig faktor som talar för en snar vändning i konjunkturen är de lägre oljeprisema till följd av Gulf-krigets upplösning. Mycket telar för att oljepriset under 1991 och 1992 förblir på de nivåer som nåddes under förste kvartelet i år, d.v.s. 18-20 dollar per fat. Efterfrågan i industri­ländema väntes vara fortsatt svag under förste hälften av 1991 för att därefter öka alltefter som tillväxten återhämtes i OECD-området. På

21


 


utbudssidan kan en viss eftersläpning av produktionsneddragningar i    Prop. 1990/91:150 OPEC-ländema inträffa när produktionen från Irak och Kuwait successivt    Bilaga 1:1.1 återkommer  på   marknaden.   Till  dette   ska  läggas  att  en  förvänted lagemeddragning av olja ytterligare späder på utbudet.

Diagram 2:1 BNP-tillväxt i Förente Stetema, Japan och Västeuropa, 1989-1992.

Årlig procentuell förändring


Förenta staterna


Japan


Västeuropa


 


Källor: OECD och fmansdepartementet

Krigsslutet vid Persiska viken och det lägre oljepriset kommer inte enbart ge positiva effekter på realinkomster, räntor och prisutvecklingen, utan väntes också medföra en återhämtning av konsumentemas och näringslivets förtroende. Ytterligare en faktor som telar för en snar återhämtning är att företegen - till skillnad från tidigare nedgångar - inte genomfört stora lagemppbyggnader. Dette innebär att produktionen mycket snabbare än vid tidigare avmattningar kan skjute fart när efterfrågan ökar.

Av stor vikt för den intemationella konjunkturen är att vändpunkten i den amerikanska ekonomin sannolikt nås redan i år. Exporten gyimas av såväl den svaga dollam som sterk efterfrågan i Japan och Tyskland. Även den inhemska efterfrågan väntes återhämtes, stimulerad av dels den lättnad i peimingpolitiken som genomförts sedan våren 1989, dels av en återhämtning av förtroendet till följd av krigsslutet.

Även i Kontinenteleuropa väntes konjunkturdämpningen bli relativt måttlig. Tillväxten avter ytterligare i år för att åter öka 1992, stimulerad av en fortsatt sterk efterfrågan från Tyskland samt tilltegande efterfrågan från Nordamerika. Till dette ska läggas att de skattehöjningar som planeras i Tyskland kommer att bidra till en bättre balans mellan finans-och penningpolitiken. Därigenom skapas fömtsättningar för ett minskat tryck på räntesidan, vilket gynnar också en rad övriga kontinentel­europeiska länder.


22


 


En viktig fömtsättning för en gynnsam utveckling i världsekonomin de Prop. 1990/91:150 närmaste två åren är en fortsatt god tillväxt i Japan och Tyskland. I Japan Bilaga 1:1.1 verkar f.n. penningpolitiken återhållande på tillväxten, främst genom dämpade investeringar. Motom i expansionen kommer även under 1991 och 1992 vara inhemsk efterfrågan, men tyngdpunkten förskjuts från investeringar till privat konsumtion. Även i Tyskland driver den in­hemska efterfrågan på tillväxten. Expansionen förväntes dock mattes av bl.a. som en följd av en stramare ekonomisk politik som förs för att begränsa inflationstrycket i ekonomin.

Den fömtsedda återhämtingen av tillväxten i OECD-området kommer tillsammans med minskade transportrisker till följd av Gulf-krigets upplösning samt åtemppbyggnaden av Irak och Kuwait stimulera den intemationella handeln. Även en sterk investeringsefterfrågan i Tyskland telar för en gynnsam handelsutveckling.

De lägre oljeprisema samt en förvänted lugn utveckling på övriga råvammarknader i kombination med dämpningen av den intemationella konjunkturen telar för att inflationen faller tillbaka från 5% 1990 till 4,5% 1991 och 4% 1992.

Tabell 2:2  Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

 

 

1989

1990

1991

1992

De u stora länderna

 

 

 

 

Förenta staterna

4,8

5,4

5

4 1/2

Japan

2,3

3,1

3

2 1/2

Tyskland

2,8

2,7

3 1/2

3

Frankrike

3,6

3,4

2 3/4

2 3/4

Storbritannien

7,8

9,5

6 1/2

5

Italien

6

6,1

6 1/2

5 3/4

Canada

5

4,8

5

4

Norden

 

 

 

 

Danmark

4,8

2,7

3

3

Finland

6,6

6,1

4 1/2

4

Norge

4,6

4,1

4 1/2

4 1/2

Sverige

6,5

10,4

9 1/2

3 1/4

Norden'

5,3

4.2

4

3 3/4

OECD-Europa

4,7

5,1

4 3/4

4

OECD-totelt

4,4

4,9

4 1/2

4

Exklusive Sverige Källor: OECD och fmansdepartementet

Givetvis kan man inte uteslute att utvecklingen kan bli mindre gynnsam än vad som antegits ovan. Det är t.ex. möjligt att inte hela effekten av den strama penningpolitik som förts i en rad kontinenteleuropeiska länder ännu slagit igenom fullt ut. Vidare skulle ytterligare - icke nu fömtsedda - kostnader i samband med den tyska återföreningen kunna leda till att penningpolitiken i Tyskland stramas åt ytterligare, vilket tvingar övriga EMS-länder att följa med i en ränteuppgång. Dette skulle kunna leda till att avmattningen i de kontinenteleuropeiska ländema blev djupare och längre.

23


Ytterligare ett osäkerhetsmoment rör svagheter i det finansiella Prop. 1990/91:150 systemet i Förente stetema och Japan. I dessa länder har det funnits Bilaga 1:1.1 farhågor för att en alltför restriktiv kreditgivning från bankemas sida skulle kurma leda till en nedåtgående spiral för ekonomiema. I Förente stetema verkar dock minskningen av kreditgivningen i förste hand vara en naturlig följd av lågkonjunkturen, snarare än uttryck för en överdriven försiktighet från bankemas sida beroende på svagheter i banksystemet.

Ett annat osäkerhetsmoment de närmaste åren är att det globala sparandet kan visa sig vara för litet för de investeringsbehov som föreligger. En mer utdragen och kostsam omstmktureringsprocess i Östeuropa kan leda till ökad efterfrågan på kapitel. Även åtemppbygg­naden av Irak och Kuwait leder till ökat finansieringsbehov. Samtidigt minskar de tyska och japanska sparandeöverskotten. Risk finns därför att det globala sparandet inte kan mate sig med efterfrågan på kapitel. Dette kan leda till stigande realräntor och därmed begränsa investeringsaktivite­ten.

2.2. Länderöversikter

Förenta staterna

Expansionen i den amerikanska ekonomin har gradvis dämpats sedan början av 1989. I slutet av Qolåret föll totelproduktionen. Mätt mellan årsgenomsnitten 1989 och 1990 uppgick tillväxten till ca 1%. Samtidigt steg inflationen successivt till drygt 6% i december i fjol.

Även under förste kvartelet i år föll produktion och efterfrågan, och ekonomin är nu inne i en regelrätt lågkonjunktur. För enskilda konjunk­turindikatorer såsom industriproduktion, sysselsättning, påbörjade hus­byggen och ledande indikatorer var utvecklingen negativ under förste kvartelet.

Trots att den nedåtgående trenden i ekonomin ännu inte bmtits är det flera faktorer som telar för att vändpunkten nås relativt snart. Mot bak­gmnd av att krisen i Gulfen var en viktig orsak till det kraftiga fallet i konsumentemas framtidstro, kan de allierades snabba seger i kriget ge upphov till en lika dramatisk återhämtning av förtroendet. Dessutom bidrar den nedgång i oljeprisema som skett till att höja realinkomstema, vilket ger en positiv impuls till den private konsumtionen.

Den sammantegna effekten av penning- och finanspolitiken telar också för att lågkonjunkturen snart ska vara överstånden. Det rekordstora underskottet i den federala budgeten förhindrar visserligen finanspolitiska åtgärder i syfte att generellt stimulera efterfrågan. Finanspolitiken väntes få en viss kontraktiv effekt både i år och näste år. Trots nedskärningarna i de offentliga utgiftema väntes dock dessa totelt sett fortsatte att växa, eftersom en stor del av dem regleras automatiskt utan att nya beslut behöver fattes. Det federala budgetunderskottet beräknas sålunda öka till 318 miljarder dollar (5,7% av BNP) irmevarande budgeter, att jämföra med ett underskott på 220 miljarder föregående budgeter. Från och med näste budgeter väntes underskottet kunna reduceras.

Penningpolitiken däremot har en expansiv inriktning. Den lättnad som

24


 


Federal Reserve genomfört i olika steg sedan våren 1989 har tillsammans    Prop. 1990/91:150 med avmattningen i efterfrågan på krediter lett till att realräntan numera    Bilaga 1:1.1 är mycket låg. Dette borde så småningom få positiva effekter på de räntekänsliga   delama  av   ekonomin   såsom   företegens   investeringar, hushållens köp av varaktiga varor samt bostedsbyggande. Bostedsbyggan­det ligger för övrigt på en historiskt niycket låg nivå.

Den skiljaktiga peimingpolitiska inriktningen mellan å ena sidan USA och å andra sidan Japan och Tyskland har lett till att den tidigare positiva räntemarginalen till dollams fördel har blivit kraftigt negativ. Dette har bidragit till en gradvis depreciering av dollam under 1990, vilket har gjort amerikanska varor mycket konkurrenskraftiga både på export- och hemmamarknaden. Då dessutom efte/frågan fortsatt expanderar i framför allt Tyskland och Japan, kan den amerikanska nettoexporten väntes fortsatte att bidra sterkt till tillväxten.

Ett annat viktigt skäl till att konjunkturen troligen snart vänder uppåt är att företegen - till skillnad från tidigare nedgångar - gradvis har avvecklat sina lager i förväntning om att efterfrågan skulle dämpas. Det innebär att produktionen tidigt kan väntes te fart igen när orderingången förbättras.

Sammanteget fömtses sålunda den amerikanska konjunkturen vända uppåt ganska snart. Tillväxten väntes gradvis tillte under andra halvåret i år och näste år. Mätt mellan årsgenomsnitten innebär det en ungefär oförändrad totelproduktion i år och en tillväxt på ca 2 3/4% näste år. Inflationen väntes dämpas till 5% i år och 4 1/2% näste år. Den viktigaste förklaringen till att inflationsutsiktema ser ljusare ut nu än för bara några månader sedan är nedgången i oljeprisema.

Japan

Produktionstillväxten i Japan var fortsatt mycket sterk 1990. Preliminärt ökade BNP med ca 5 1/2%. De främste drivkrafterna bakom expansionen var den private konsumtionen och företegens investeringar. Under senare delen av 1990 kom ekonomin in i en lugnare konjunkturfas, men tillväxten fömtses åter tillte 1992.

Den långa och kraftiga expansionen under de senaste åren har medfört tendenser till överhettning i ekonomin. Det är framför allt bristen på arbetskraft som utgör den viktigaste flaskhalsen. Det ansträngda läget på arbetsmarknaden, i kombination med en kraftig penningmängdsökning under senare år samt ett högt kapacitetsutnyttjande, bidrog till att inflationen förra året steg till 3%. Penningpolitiken är mot denna bakgmnd fortsatt stram, vilket under 1990 resulterade i stigande räntor och en appreciering av yenen mot dollam. Oljeprisökningama under hösten 1990 spädde på prisökningarna endast marginellt, eftersom de till stor del kompenserades av yenens appreciering.

Det japanska bytesbalansöverskottet fortsatte att reduceras under 1990. Exporten dämpades beroende på inhemska utbudsrestriktioner samt en ökad substitution av export till utlandsbaserad produktion. Samtidigt ökade importen kraftigt till följd av den sterka inhemska efterfrågan.

25


 


Ledande konjunkturindikatorer pekar mot en viss avmattning av Prop. 1990/91:150 aktiviteten under 1991. Orderläget har försämrats - särskilt i den private Bilaga 1:1.1 sektom - konkursema har ökat och bilförsäljningen har fallit på hemmamarknaden. I kombination med minskad försäljning i Förente stotema har dette medfört att japanska biltillverkare planerar neddrag­ningar av produktionen. Eftersom ca 10% av arbetskraften - direkt eller indirekt - är sysselsatte inom bilindustrin bidrar dette till en lättnad av arbetsmarknadsläget.

Den lägre tillväxten under innevarande år är till stor del en effekt av den förda penningpolitiken. En avmattning av företegens investeringar har inträtt, till följd av bl.a. höga lånekostnader och en mer restriktiv kreditgivning från bankema. Motom i expansionen under dp närmaste två åren fömtses likväl vara inhemsk efterfrågan. Tyngdpunkten väntes emellertid förskjutes från investeringar till privat konsumtion, som gynnas av lägre inflation, en god löneutveckling samt en fortsatt - om än långsammare sysselsättningstillväxt än tidigare.

Avmattningen av den inhemska efterfrågan kan väntes leda till en lägre importtillväxt, samtidigt som den fömtsedda återhämtningen av främst den amerikanska ekonomin under senare delen av 1991 gynnar exporten. Även priseffekteraa av yenens appreciering fömtses bidra till att handels- och bytesbalansöverskotten ökar. I förhållande till BNP väntes överskottet i bytesbalansen stebiliseras vid drygt 1 %.

De japanska myndighetema har klargjort att penningpolitiken kommer att förbli stram så länge inflationstrycket i ekonomin kvarster. Den dämpade tillväxten tillsammans med de lägre oljeprisema kan förväntes medföra en a>'tegande prisökningstakt under loppet av 1991. Fömtsätt­ningar skulle då skapas för en viss lättnad av penningpolitiken. Även finanspolitiken, som under en rad av år varit inrikted på att konsolidera de stetliga finansema, väntes bli något mer expansiv under 1991 och 1992. Dette kan bl.a. komma till uttryck i en ökning av de offentliga investeringama - i enlighet med den s.k. Sll-överenskommelsen med Förente stetema.

Sammanteget fömtses tillväxten dämpas till knappt 4% i år för att därefter öka något 1992. Inflationen väntes uppgå till ca 3% i år och 2 1/2% näste år.

Västeuropa

BNP-tillväxten i Västeuropa uppgick till inte fullt 3% 1990. Tyskland fortsätter att fungera som motor i den europeiska konjunkturen. Den ekonomiska utvecklingen i regionen stimuleras även fortsättningsvis av förverkligandet av EGs inre marknad och den vidare integrationen mellan EG och EFTA. De ekonomiska fömtsättningama för Europa påverkas vidare av återföreningen mellan de båda tyska stetema. Den samlade efterfrågan för konsumtions- och investeringsändamål väntes fortsatte att öka kraftigt i det tidigare Östtyskland. De positiva effektema av den snabbt växande tyska efterfrågan motverkas dock delvis av att också övriga EMS-länder fått vidkäimas ett högt ränteläge och en appreciering

26


 


av valutoma mot dollar och yen med försvagad konkurrenskraft som    Prop. 1990/91:150
följd.
                                                                           Bilaga 1:1.1

Den ekonomiska tillväxten i TysWflm/uppgick till drygt 4 1/2% 1990, vilket är den snabbaste uppgången sedan mitten av 1970-telet. Det var främst den inhemska efterfrågan som ökade i en snabb takt. Den private konsumtionen stimulerades av inkomstskattesänkningar, stigande sysselsättning samt goda löneökningar. Dessutom ledde den tyska valuteunionen till en köpmsch efter västtyska varor. Exporttillväxten dämpades under året mot bakgmnd av vikande konjunkturer på viktiga exportmarknader som Förente stetema och Storbritannien. Överskottet i bytesbalansen minskade till knappt 75 miljarder D-mark 1990, att jämföra med ett överskott om drygt 100 miljarder året innan.

Trots den snabbt ökande efterfrågan och högre oljepriser begränsades inflationen till 2,7% 1990. Importprisema, exklusive olja, låg relativt stebila, beroende på att D-marken apprecierades under året.

Utvecklingen av flera konjunkturindikatorer pekar på att konjunkturen nu har passerat sin topp. Orderingången till tillverkningsindustrin har sjunkit, deteljhandeln - som slog rekord förra året - visar på en lägre omsättning och enkäter anger att allt fler företeg vänter sig en konjunk-turdämpning de närmaste månadema.

Uppskattningar av kostnadema för återföreningen mellan de båda tyska stetema har under 1990 reviderats upp vid flera tillfällen, och det kan inte uteslutes att ytterligare revideringar blir nödvändiga. Enligt budgetförslaget för 1991 beräknas underskottet i stetsbudgeten uppgå till ca 5% av BNP. Utan de förslag till skattehöjningar som regeringen presenterat skulle underskottet bli betydligt större. Skattehöjningama motsvarar ungefär 1% av BNP vardera året i år och näste år. Budget­underskottet ska i huvudsak finansieras på kapitelmarknaderaa och dette har i sin tur inneburit ett starkt tryck uppåt på de tyska räntoma.

Ett högt kapacitetsutnyttjande, höga lönekrav och fortsatt sterk inhemsk efterfrågan utgör sammanteget ett klart inflationshot i den tyska ekonomin. Trots redan höga räntor i Tyskland stramades penningpolitiken åt ytterligare i febmari. Delvis som ett resultet av den strama penning­politiken är D-marken nu en av de sterkaste valutoma inom EMS.

Sammanteget beräknas den ekonomiska tillväxten i Tyskland uppgå till 2 3/4% 1991 och 2 1/2% 1992. Ekonomin konuner fortsatt att belästes hårt av kostnadema för att bygga upp de östra delarna. Samtidigt ger emellertid enandet goda tillväxtmöjligheter både för industri- och bostedsinvesteringar. Exporten fömtses komma att dämpas under prognosperioden mot bakgmnd av den sterka D-marken och en svag utveckling av exportmarknadema. Dette bidrar i sin tur till en ytterligare minskning av bytesbalansöverskottet.

Ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande och en sterk inhemsk efterfrågan kan tillsammans med de nyligen beslutede skattehöjningama väntes dra upp inflationen till ca 3 1/2% både 1991 och 1992.

Tillväxten i Frankrike avtog markant under senare delen av 1990 och uppgick för helåret till ca 2 3/4%. Det var främst private investeringar, exporten samt - under årets senare del - privat konsumtion som dämpa-

27


 


des. Svag utveckling på viktiga exportmarknader i kombination med Prop. 1990/91:150 förlust av marknadsandelar - delvis på gmnd av dollams kraftiga Bilaga 1:1.1 depreciering - ledde till en avmattning av exporten. Den private konsum­tionen dämpades på grund av konsumentemas sjunkande framtidstro till följd av Gulf-krisen samt att sysselsättningsökningen avstannade och hushållssparandet ökade. Konsumentprisema steg med ca 3 1/2% under 1990, och arbetslösheten uppgick till ca 9%.

Penningpolitiken var fortsatt stram under förra året. Med francen i nedre delen av EMS-bandet är möjlighetema för en lättnad av penning­politiken begränsade. Finanspolitiken väntes förbli neutral eller svagt expansiv under prognosperioden.

Tillväxten beräknas fortsatte dämpas i år till ca 1 1/2% mätt mellan årsgenomsnitten. Efter ett inledande svagt halvår väntes emellertid BNP öka igen under resten av prognosperioden för att 1992 öka med i genomsnitt ca 2 1/4%. Det är en fortsatt svag ökning av de private investeringama och av exporten samt en inledningsvis måttlig ökning av privat konsumtion som bidrar till den låga tillväxten under förste halvåret i år. Höga realräntor, svag efterfrågan och stora lager verkar återhållande på investeringama. De private investeringarna beräknas emellertid återhämte sig i takt med en gradvis tilltegande inhemsk och utländsk efterfrågan, främst i Förente stetema, samt att vamlagren anpassas.

Privat konsumtion dämpas inledningsvis främst som en följd av att sysselsättningen väntes fortsatte sjunka under årets inledande del. Under resten av prognosperioden bedöms dock sysselsättningen stebiliseras och möjligen öka något. Tillsammans med konsumentemas ökade framtidstro och ett något minskat sparande väntes dette bidra till en gradvis tilltegande ökning av privat konsumtion. Konsumentprisema beräknas stiga med ca 3% 1991 och 1992.

Tillväxten i Storbritannien dämpades kraftigt 1990, till ca 1% i genomsnitt för året. Under andra halvåret gick totelproduktionen tillbaka. Det var huvudsakligen fallande private investeringar - främst bostedsin­vesteringar - och dämpad privat konsumtion som bidrog till avmatt­ningen. Nedgången i de private investeringama är bl.a. en konsekvens av det höga ränteläget och det låga kapacitetsutnyttjandet. Avtegande sysselsättning och ökat hushållssparande bidrog till avmattningen av den private konsumtionen. Den svaga inhemska efterfrågan i kombination med viss uppgång i exporten ledde till en förbättring av exterabalansen. Konsumentprisema steg med knappt 10% förra året, och arbetslösheten ökade under senare delen av året till ca 6,5%.

Penningpolitiken var fortsatt stram i syfte att komma tillrätte med inflationen. Under de förste 4 månadema 1991 sänktes dock basräntan vid 4 tillfällen med sammanlagt 2 procentenheter. Ytterligare lättnader i penningpolitiken är sannolikt att vänte i takt med att prisstegringsstakten avter. Det penningpolitiska manövemtrymmet begränsas dock av pundets deltegande i växelkurssamarbetet i EMS. Budgeten som lades fram i mitten av mars var neutral.

Den ekonomiska tillväxten bedöms bli fortsatt mycket svag under förste halvåret 1991, med negativa tel under förste kvartelet. Mätt mellan

28


 


årsgenomsnitten beräknas BNP minska med ca 1 1/2% 1991 och därefter Prop. 1990/91:150 öka med knappt 2% 1992. Det är fortsatt fallande investeringar och Bilaga 1:1.1 kraftigt dämpad privat konsumtion som huvudsakligen bidrar till den svaga utvecklingen i år. Löneökningar på 8 ä 9% och fortsatt svag produktivitet torde resultera i ytterligare försämrad konkurrenskraft för de brittiska företegen under större delen av 1991. Fortsatte reallöneök­ningar bidrar - trots sjunkande sysselsättning och ökat hushållssparande -till att den private konsumtionen stiger, om än i mycket svag takt under årets förste hälft.

Under senare delen av 1991 bedöms utvecklingen vända i den brittiska ekonomin. Ökad inhemsk och intemationell efterfrågan - främst i Förente stetema - i kombination med små vamlager och lågt kapacitetsutnyttjande bedöms bidra till en ökning av industriproduktionen. Under årets andra hälft väntes fallet i private investeringar upphöra för att under återstoden av prognosperioden ersattes av en svag ökning. Återhämtningen i ekonomin kan ske i kombination med stora produktivitetsvinster, eftersom industriproduktionen ökar samtidigt som antelet sysselsatte i industrin fortsätter att sjunka. Löneanspråken beräknas gradvis anpassa sig till den lägre inflationstakten och till den högre arbetslösheten, vilket tillsammans med höjd produktivitet så småningom kan leda till sterkt konkurrenskraft.

Konsumentprisema beräknas stiga med ca 6 1/2% 1991 och oa 5% 1992.

Norden

Tillväxten i de nordiska ländema har under de senaste åren varit lägre än i övriga Västeuropa. Dette väntes fortsatte under de närmaste två åren. Två olika förlopp kan särskiljas mellan å ena sidan Danmark och Norge -med fortsatt återhämtning av tillväxten, låg inflation samt positiv extembalans - och å andra sidan Finland med negativ tillväxt och stort underskott i bytesbalansen.

Efter flera år av fallande privat konsumtion och investeringar i Danmark och Norge ökar nu den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten stannade förra året på drygt 1 % i Danmark och 1 3/4% i Norge (1 1/4% i fastlandsekonomin). I båda ländema bidrar utrikeshandeln positivt till produktionstillväxten. En fortsatt ökning av produktionstillväxten fömtses under prognosperioden i båda ländema, till vilket inhemsk efterfrågan kommer att bidra i ökande grad.

I Finland inträffade förra året en dramatisk dämpning av den starka, investeringsledda tillväxten. En viktig förklaring till denna utveckling är att det höga ränteläget fått större effekt än väntet på både konsumtion och investeringar. Hushållens höga skuldsättning verkade dämpande på den private konsumtionen. Den tidigare sterka exporten väntes minska i år som en följd av försvagad konkurrenskraft och vikande utlands­marknader. Sammanteget beräknas BNP falla med ca 1 1/2% i år efter att 1990 ha ökat endast marginellt.

Prisutvecklingen har varit gynnsam i Danmark och Norge, med

29


konsumentprisökningar 1990 på 2,7 respektive 4%. En viktig orsak är    Prop. 1990/91:150 låga lönekostnadsökningar,  och för Danmarks del även en stigande    Bilaga 1:1.1 effektiv kronkurs och sänkte avgifter. Resultetet är en fortsatt förbättring av den intemationella konkurrenskraften.

I Finland har priser och löner de senaste åren stigit snabbare än i konkurrentländema. Dette har försämrat konkurrenskraften. Den finska inflationstakten har dock dampats som en följd av svagare konsumtions­efterfrågan och fallande bostedspriser. Konsumentprisema väntes öka med ca 4 1/2% i år. Lönekostnadsutvecklingen begränsas av det s.k Kallio-avtelet, som innebär låga nominella löneökningar fram till början av 1992. I år väntes en förbättring av konkurrenskraften genom en anpassning av löneökningama i linje med det försämrade ekonomiska läget.

I de nordiska ländema har genomgående förts en stram ekonomisk politik. I Danmark bedrivs fortsatt en stram finanspolitik för att minska budgetunderskottet och konsolidera överskottet i bytesbalansen. En viktig målsättning är att hålla kostnadsutvecklingen lägre än i omvärlden för att på längre sikt lösa landets balansproblem. I Norge innebär 1991 års budget att finanspolitiken ges en mer expansiv prägel. En sänkning av arbetslösheten är ett huvudmål för arbeiderpartiregeringens ekonomiska politik. För att betona vikten av en låg kostnads- och prisutveckling knöts den norska kronan i oktober 1990 ensidigt till en ecu-korg.

I Finland har de senaste två åren förts en stram ekonomisk politik i syfte att bromsa försämringen i exterabalansen, dämpa inflationen och öka sparandet. Penningpolitiken har sedan revalveringen och räntehöj­ningen 1989 präglats av stramhet. Genom utgiftsautomatik hoter det tidigare budgetöverskottet att förbytes i ett underskott, och koalitions­regeringen lade tidigare i år fram ett sparpaket omfattande 1,3 miljarder mark.

I Danmark ledde den sterka exportutvecklingen, framför allt till den tyska marknaden, till att bytesbalansen förra året uppvisade ett överskott för förste gången sedan början av 1960-telet. Under prognosperioden väntes exporten fortsatte att utvecklas sterkt, trots en viss dämpning i år som en följd av apprecieringen av den danska kronans effektiva kurs under 1990. Genom en fortsatt gynnsam utveckling av exporten av traditionella varor samt av det förbättrade bytesförhållandet som följde på de högre oljepriserna uppnådde Norge förra året ett överskott i bytesbalansen på 16 miljarder kr. Fastlandsekonomin visade dock ett ökande handelsbalansunderskott. Trots sämre bytesförhållanden väntes tillväxten i exporten av traditionella varor bidra till fortsatt positiv extembalans i Norge.

Den finska exporten minskade under slutet av 1990 som en följd av försämrad konkurrenskraft och vikande exportmarknader i Västeuropa. Det tidigare omfattande handelsutbytet med Sovjetunionen fortsatte att minska genom clearing-handelns upphörande 1990. Minskad importefter­frågan har lett till att underskottet i bytesbalansen stebiliseras kring 4% av BNP

För 1992 förväntes Danmark och Norge få en fortsatt positiv utveck-

30


 


ling av inhemsk efterfrågan och en gynnsam prisutveckling. Fortsatt god exporttillväxt bidrar fill en BNP-fillväxt på 1 3/4% i Danmark. Olje-sektom bidrar under prognosperioden i mindre utsträckning till tillväxten i Norge på 2 1/2%. I Finland väntes inflafionen stebiliseras kring 4% 1992, och landet fömtses få en måttlig, exportledd återhämtning av tillväxten.


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.1


 


Östeuropa

Ländema i öst befinner sig nu i en djup lågkonjunktur. I de länder där reformansträngningama är som sterkast, dvs. Polen, Ungem och Tjeckoslovakien, har de påbörjade reformema i sig bidragit till omfatt­ningen av nedgången. Men även de länder där reformverksamheten hittills varit svag befinner sig i en kraftig ekonomisk tillbakagång. I Sovjetunionen, Bulgarien och Rumänien har bristen på reformer varit en viktig orsak till tillbakagången. För alla ländema bidrar interaktionen mellan ländema till siömingar i handeln och sammanbrottet i SEV-systemet sterkt till nedgången. Lågkonjunkturen har emellertid ännu inte nått sin botten. Den ekonomiska aktiviteten kommer med stor sannolikhet att fortsatte att falla även under 1991 i alla länder i regionen med stigande arbetslöshet som följd. I Polen och Ungem förväntes nedgången vara mindre accentuerad, medan den kan komma att förvärras i övriga länder i Central- och Östeuropa. Inflationen kommer troligen att accelerera kraftigt i regionen under 1991.

Industriproduktionen beräknas ha minskat med ca 15% i Central- och Östeuropa under 1990. Två bidragande orsaker till denna kräftgång har varit siömingar i leveranser av sovjetisk olja samt förlusten av f.d. DDR som viktig exportmarknad. Fallet i nationalinkomst/BNP beräknas ha varit mindre. Dette kan tolkas som att en stmkturanpassning är på gång eftersom det tycks vara de mest energi- och materialslukande närings-grenama som är värst drabbade. Å andra sidan ligger arbetslösheten i flertelet av landeraa på låg nivå än så länge, vilket antyder att de störste anpassningarna knappt har inletts. Inflationstakten accelererade under 1990 till följd av prisreformer och ett högre oljepris, och ligger nu generellt på höga nivåer.

Tabell 2:3  Nyckeltel för Central- och Östeuropa samt Sovjetunionen 1990

Årlig procentuell förändring

 

 

Inflation

National-

Industri-

Arbets-

 

 

ink./BNP

prod.

lösh. (%)

Sovjetunionen

19

-10

-8

4

Bulgarien

184

-11

-10,7

1,9

Polen

249

-13

-20

6,5

Rumänien

 

-11

-20

10

Tjeckoslovakien

10

-2

-3,7

1

Ungern

29

-1

-5,0

2,1

Jugoslavien

122

-7,6

-10,9

16

Källor: Östekonomiska institutet och Internationella valutafonden.


31


 


utrikeshandeln i de europeiska SEV-ländema (inklusive Sovjetunionen Prop. 1990/91:150 och f d. DDR) minskade kraftigt under 1990. Till störste delen hänför Bilaga 1:1.1 sig nedgången till handeln mellan SEV-ländema. Handelsutbytet mellan dessa länder föll med ca 15%. Handeln med marknadsekonomiema resulterade i minskad export och ökad import med 2 respektive 8 %. De ledande reformekonomiema - Polen och Ungera - ökade dock kraftigt värdet av sin export till marknadema i väst.

Nedgången i handeln för regionen som helhet förväntes fortsatte under 1991. Dette beror främst på vissa yttre faktorer. Comecon-handelns övergång till handel i konvertibel valute till världsmarknadspriser fr.o.m. den 1 januari 1991 innebär dels en försämring av bytesförhållandet i handeln med Sovjetunionen, dels förlust av traditionellt viktiga export­marknader. Oljeprisfallet blir dock en välkommen lättnad för dessa energiintensiva ekonomier. Besvärande utlandsskulder och låg kreditvär­dighet - som sätter mycket snäva gränser för nyupplåning på de intemationella kreditmarknadema - innebär emellertid att det blir fortsatt svårt att finansiera en ökad import från väst.

På kort sikt blir sannolikt reformeringen av Central- och Östeuropa och Sovjetunionen av ringa direkt betydelse för industriländema. Exporten till dessa ekonomier är nämligen liten och de befinner sig samtidigt i en lågkonjunktur med sterka restriktioner på handels- och skuldsituation.

32


3   Utrikeshandeln                                           Pop- i990/9i:i50

Bilaga 1:1.1 3.1  Exporten

Marknadstillväxt och marknadsandelar

Från en svag dämpning i konjunkturen inom OECD-området under 1989 och större delen av förra året blev nedgången relativt kraftig under fjärde kvartelet 1990. Produktionen minskade i en rad industriländer och utsiktema för 1991 försämrades. En dämpning i efterfrågan på konsum­tions- och investeringsvaror drog ned världsmarknadstillväxten. Kriget vid Persiska viken och den oljeprisuppgång det medförde bidrog till att avmattningen i OECD-ekonomiema försterktes. Ökningstakten i importen av bearbetede varor till Sveriges viktigaste avsättningsmarknader inom OECD beräknas falla ytterligare i år, till knappt 3 1/2%.

Den svaga konjunkturen i särskilt USA, Storbritannien och Finland väntes vända under 1991 (se kapitel 2). De lägre oljepriseraa jämfört med förra året och de ljusare utsiktema for bl.a. USA och Storbritannien efter vapenvilan med Irak, påskyndar den ekonomiska återhämtningen i dessa länder. En fortsatt god efterfrågan i framför allt Tyskland och Japan motverkar en kraftigare försämring av marknadstillväxten inom OECD. Nya konkurrenter har emellertid vunnit marknadsandelar i OECD-området, vilket förklarar en del av marknadsandelsförlustema för svensk export under de senaste decenniema.

De s.k. DAE-ländema (Dynamic Asian Economies) - Hongkong, Singapore, Sydkorea och Taiwan - har växt i betydelse både som exportmarknader och leverantörer. De vann andelar på Sveriges störste avsättningsmarknader, särskilt under 1980-telet, för verkstedsprodukter. Deras sammanlagda andel av vamimporten till Norden mer än fördubbla­des till nära 3%, se tebell 3:1. Deras marknadsandel i Nordamerika växte också kraftigt, från ca 6 1/2% 1980 till nära 12% 1989. I Japan uppgår deras marknadsandel till ca 13%.

Japan har också fått ökad betydelse för svensk export under 1980-telet, men andelen av vamexporten som går dit är fortfarande liten, ca 2%. Det långa avståndet, den hårda konkurrensen och kraftfulla penetreringen från de mer näraliggande ländema är några faktorer som gjort det svårare för Sverige att öka exporten till Japan. Den begränsade svenska exporten dit kan även bero på att svenska företeg inte satsat tillräckligt på denna marknad.

Exporten av bearbetede varor från Sverige till OECD steg med knappt 1% under 1990. Ökningstakten avtog successivt från det kraftiga uppsvinget under 1983-1984 då den låg på drygt 13% per år. Fömtom den gynnsamma effekten på exporten av devalveringama 1981 och 1982, tog marknadstillväxten fart och steg med sammanlagt 20% under 1983-1984.

Den intemationella konjunkturen väntes åter vända uppåt mot slutet av 1991. Marknadstillväxten för bearbetede varor i OECD beräknas uppgå till drygt 5 1/2% näste år.

33

3    Riksdagen 1990/91. 1 saml Nr 150. Bilaga 1:1.1


Tabell 3:1  Sydostesiatiska DAEs andelar av den totela varuimporten till några     Prop. 1990/91:150

marknader                                                                    □•,_ ,.,   ,

Procent                                                                       Bilaga 1:1.1

 

 

1960

1970

1980

1989

Norden

0,3

0,7

1,3

2,9

EG

0,6

0,8

1,9

2,7

Nordamerika

1,0

4,0

6,4

11,6

Japan

2,6

3,5

5,2

12,9

OECD totalt

0,7

1,8

3,2

6,2


Anm: Med Sydostasiatiska DAEs avses här Hongkong, Singapore, Sydkorea och

Taiwan.

Källa: OECD

Den svenska exportens vamsammansättning bidrog också till att dämpa exporten under 1990. Den svagare efterfrågan på investerings- och insatsvaror till industrin i omvärlden förklarar en stor del av försäm­ringen i exporten. Omkring 17% av vamexporten utgörs av investerings­varor och ca 53% av insatsvaror. Exporten av maskiner, som utgör ca 17% av vamexporten, gick fortfarande relativt bra under 1990, men väntes nu försämras under året då maskininvesteringama avter. Export­orderingången för bl.a. transportmedel och stel avtog markant redan under förra året. Dessa vamgmpper svarar tillsammans för ca 19% av Sveriges totela vamexport.

Stelexporten från Sverige teppade andelar av EG:s konsumtion av handelsfärdigt stel under 1988-1989. Sveriges export av jäm och stål totelt tycks emellertid ha upprätthållit sin världsmarknadsandel, åtminsto­ne fram t.o.m. 1989. Exporten av stel från Sverige minskade med ca 8% i värde förra året, mest till följd av fallande priser. Exportvolymen var nära oförändrad jämfört med f.g. år

Sveriges export av vägfordon teppade världsmarknadsandelar under 1988-89, och sannolikt även under förra året, i den ökade konkurrensen från bl.a. japanska bilproducenter. Volvo teppade t.ex. marknadsandelar för personbilar i Västeuropa under de senaste åren. På USA-marknaden gick det bättre, där Volvo vann andelar under 1988, som sedan höll sig relativt stebila. I Sverige steg Volvos marknadsandelar för personbilar fr.o.m. 1989.

Sveriges andel av OECD:s totela export av vägfordon har uppgått till ca 3% under de senaste åren, men en tendens till andelsförluster märks fr.o.m. 1988, Exporten av vägfordon från Sverige minskade med 2% under 1990. Det var en kraftig nedgång för lastbilsexporten som främst bidrog till dette. De svenska exportprisema för bilar steg svagt med ca 2 1/2%. Exportvolymen skulle därmed ha minskat med drygt 4%.

Verkstodsindustrin totelt teppade också marknadsandelar i Västeuropa under förra året. Medan Europamarknaden ökade med 11% (löpande priser, SEK) steg den svenska exporten av verkstedsprodukter dit med drygt 4%. Mellan 1988 och 1990 teppade verkstedsindustrin 10% av sin andel av de västeuropeiska konkurrentemas export till marknadema i Europa samt USA, Kanada och Japan. Räknat som andel av den totela marknaden i dessa länder för verkstedsprodukter, d.v.s. både hemma-


34


produktion samt import, vann istellet den svenska verkstedsindustrin    Prop. 1990/91:150 marknadsandelar, t.ex. i Norden, USA och Japan. Verkstedsindustrin    Bilaga 1:1.1 tycks därmed ha hävdat sig bättre i konkurrensen med hemmaproduk­tionen på exportmarknadema än i konkurrensen med andra leverantörs­länder.

Tabell 3:2 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetede varor

Procentuell förändring

 

 

1988

1989

1990

1991

1992

Exportmarknadstillväxt

14 OECD-länder Totalt

7,2 8,1

6,5

7,3

4,7 5,2

3,4 4,0

5,7 6,3

Priser

14 OECD-länders

importpriser, SEK Svenska exportpriser Relativpris

1,6

5,0

3,3

3,6

6,1

2,4

3,3

2,0 -1,3

3,7

2,9 -0,8

3,5

3,2 -0,3

Marknadsandelar, volym

14 OECD-länder Totalt

-4,1 -3,5

-5,5 -5,2

-3,6

-4,3

-3,6 -3,8

-2,1 -2,3

Exportvolym

14 OECD-länder Totalt

2,8

4,3

0,6

1,7

0,9 0,7

-0,3 0,0

3,5 3,9

Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear­betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Världsmarknaden för bearbetede varor växte med ca 5% 1990, medan svensk export av dessa varor steg med knappt 1%. Därmed teppade Sverige drygt 4% av sina världsmarknadsandelar. I år beräknas an­delsförlustema bli ungefär lika stora. Näste år förbättras förutsättningarna för den svenska exporten och marknadsandelsförlustema halveras till drygt 2%. De fortsatte andelsförlustema förklaras emellertid fortfarande av en relativt svag återhämtning i efterfrågan på varor som väger tungt i exporten samt relativprisökningen under åren 1987-1989, som inverkar negativt på marknadsandelama under en följd av år.

Råvamexporten, med en stor andel pappersmassa, försämrades också under 1990. Massaexporten minskade med 7% i volym och massapriser­na med lika mycket. Konkurrensen från främst nordamerikanska massaproducenter ökade på huvudmarknadema i Västeuropa. Sveriges massaindustri teppade omkring 2% av sin marknadsandel där under förra året. Medan amerikanska företeg kunde sälja massa till en relativt låg dollarkurs, sålde europeiska leverantörer i de relativt dyrare lokala valutoma D-mark, pund eller franska franc. I år försämras emellertid de nordamerikanska exportöremas konkurrenskraft då dollarkursen stigit.

35


Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetede     Prop. 1990/91:150
varor till 14 OECD-länder
                                                 Bilaga 1:1.1

Index   1980=100 1 10


1980       1982


1990       1992


 


Källor: Konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Konkurrenskraft

Under 1990 steg de viktigaste konkurrentländemas exportpriser för bearbetede varor snabbare än de svenska räknat i gemensam valute. De svenska exportföretegen höll medvetet tillbaka sina prisökningar för att motverka marknadsandelsförlustema, men gynnades också av växelkurs­utvecklingen. Den svenska kronan deprecierades konkurrentvägt med närmare 2% under året till följd av i förste hand dollams nedgång och D-markens uppgång. Relativprisökningama under tidigare år bidrog emellertid även under förra året till marknadsandelsförluster.

I år räknar vi inte med någon draghjälp från dollarkursen. Enligt ett tekniskt antegande har vi låst den vid en dagskurs för resten av året, vilket ger en genomsnittskurs för 1991 på 6,07 kr. per U.S. dollar. Därmed apprecieras dollam med 2,6% från 1990. Kronan deprecieras ändå konkurrentvägt med knappt 1% 1991.

Under 1990 steg industrins lönekostnad (timlön inkl. sociala avgifter) med drygt 10 1/2% och produktiviteten med bara 1/2%. Enhetsar­betskostnaden ökade sålunda med ca 10%. Motsvarande ökning i de viktigaste konkurrentländema uppgick till knappt 3 %. Kronans effektiva depreciering med nära 2 % medförde emellertid att den relativa kostnads-försämringen begränsades till ca 5 %.

För produktivitetsutvecklingen används industristetistiken som källa eftersom den ger en tillförlitligare uppskattning än nationalräken­skapema, se kapitel 13. Industristetistiken visar en högre produkfivitets-tillväxt för industrin än nationalräkenskapema. För perioden 1984-89 var skillnaden hela 1,8 procentenheter i genomsnitt per år.


36


Under 1991 beräknas industrins enhetsarbetskostnader öka endast ca 1 % snabbare än för konkurrentländema räknat i gemensam valute och i årsgenomsnitt. Mätt under loppet av 1991 minskar istället industrins relativa enhetsarbetskostnader, med 3 %.

Under 1992 sterks industrins konkurrenskraft ytterligare. Produk­tiviteten beräknas öka med hela 3 %, vilket blir ungefär lika snabbt som för konkurrentländema. Industrins enhetsarbetskostnader, räknat i årsgenomsnitt, stiger långsammare, med bara 1/2%. Jämförelseländemas ULC beräknas stiga med knappt 3% 1992. Konkurrenskraften förbättras sålunda med 2 1/2% 1992.

Denna bedömning innebär att konkurrenskraften vid utgången av 1992 är ca 6% bättre än i början av 1991.

Diagram 3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet uppdelad på delkomponenter

Relativ  ULC,

 

nationell  vaTuta        ..,----.,

 

,''

 

_ - --'

 

,,----"                Relativ  pröätJktivTtéf

                                                              j;;>--::rr=

 

->.                                          .- Re la tiv  ULC,
■Nx,,             
---------                gemensam

 

'_________ ,                              valuta

Effektiv växelkurs

index 1980=100 150 140 130 120 1 10 100

90

80

70

60

1984

1980

1982

1986

1990

1992


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.1


 


Källor: U.S. Department of Labor, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

Svensk export

Den totela vamexporten närapå stegnerade mätt i fäste priser mellan 1989 och 1990. Volymen beräknas även för 1991 bli närmast oförändrad. Först mot slutet av året gynnas exporten av en vändning uppåt i efterfrågan på exportmarknaden. Näste år beräknas vamexporten öka med knappt 3 % i volym.

Exportens marknads- och produktsammansättning har även i år en ogynnsam inverkan på den totela utvecklingen. Massa- och pappersin­dustrin i Sverige präglas av fortsatte problem med bl.a. överkapacitet på världsmarknaden och hårdare konkurrens. Konkurrenter i Västeuropa gynnas av lägre produktionskostnader och priser på returpapper m.m. Bakom   förra   årets   stora   direktinvesteringar   utomlands   av   svenska


37


 


skogsföreteg låg främst motivet att komma närmare avsättningsmarkna-deraa och få ner produktionskostnadema. Den ökade användningen av returpapper som råvara gör det lättere att flytte produktionen utomlands.

Massaprisema väntes falla ännu kraftigare i år, med 20%, men export­volymen stiger med 3% från den kraftiga nedgången under förra året. Exporten av papper och papp ökar svagt med 1 1/2% i volym medan prisema minskar knappt.

Stålproduktionen beräknas minska ytterligare i år. Det hänger samman med en uppbromsning i exporten till bl.a. USA, men också ökad konkurrens från bl.a. Japan. Stelkonsumtionen väntes falla med 4% i OECD-ländema under 1991, vilket hänger samman med nedgången i in­vesteringstakten. Under året fortsätter stelprisema att hållas nere p.g.a. den svaga efterfrågan, men en prisuppgång väntes mot slutet av året. Exporten av jäm- och stålprodukter beräknas minska med 2 1/2% i volym i år medan priseraa endast ökar med ca 2% i genomsnitt.

Exporten av verkstedsprodukter steg med knappt 1% i volym under 1990. Det gick särskilt dåligt för transportmedelsindustrin. Exporten av maskiner var fortsatt relativt sterk och växte ungefar lika mycket i värde under 1990 som 1989. Under 1991 väntes även exporten av maskiner försämras, till följd av de avtegande maskininvesteringama i omvärlden. Exporten av verkstedsprodukter (exkl. fartyg) beräknas minska med 1/2% i volym.

Tabell 3:3  Export av varor


Prop. 1990/91: Bilaga 1:1.1


150


 


 

Mdr kr.

Volymutveckling procent per år

Prisutveckling procent per år

 

 

1989

1990

1991         1992

1990

1991

1992

Bearbetade varor Fartyg

Petroleumprodukter Övriga råvaror

276,2

3,4

8,1

44,5

0,7

-11,6

-3,5

0,8

0,0           3,9

-11,6            1,2

4,0           0,0

0,8          -2,3

2,0

6,7

17,2

-2,7

2,9

5,4

-25,0

-10,3

3,2 5,5 8,0 7,0

Summa varor

332,1

0,4

0,2           2,8

1,9

0,3

4,0

Källor: Statistiska centralbyrån.

konjunktui

•institutet

och fmansdepartementet.

 

 

 

3.2 Importen

 

 

 

 

 

 

Tillväxten i vamimporten sjönk markant under 1990. Förste halvåret steg importvolymen med drygt 2% från föregående halvår, medan den föll med ca 6 1/2% under andra halvåret. Under fjärde kvartelet minskade importvolymen med ca 6% jämfört med motsvarande kvartel 1989. Mellan 1989 och 1990 minskade därmed vamimporten med 0,3%. I förste hand var det den avtegande investeringsaktiviteten, men också den svaga exporten, som verkade dämpande på importen.

Även importprisemas ökningstakt dämpades betydligt under förra året, från drygt 5% 1989 till ca 2 1/2% 1990, trots de kraftiga prisökningarna på råolja och petroleumprodukter under andra halvåret.

Importvolymen av bearbetede varor minskade med ca 1/2% 1990. Den


38


 


totela importvägda efterfrågan på bearbetede varor minskade med drygt 1 %. Dette indikerar att de svenska producentema i någon mån fortsatte att teppa marknadsandelar på hemmamarknaden. En förklaring är att hemmamarknadsprisema ökade snabbare än importprisema.

Råoljeimporten ökade under 1990 med drygt 8% medan importen av petroleumprodukter minskade med 2 1/2% jämfört med 1989. Fallande bensinförbmkning och minskad bränsleförbmkning i industrin bidrog till den låga importen av petroleumprodukter. Importen av övriga råvaror minskade med ca 1% och fårtygsimporten med hela 22%.

Importvolymen av petroleumprodukter väntes öka med 8% 1991. Dels återstells lagren efter neddragningen i höstas och dels ökar förbmkningen till föjd av en kallare vinter i år än förra året.

Under 1991 beräknas efterfrågan på importvaror i övrigt, utom fartygs­importen, minska ytterligare. Importprisema totelt väntes bli ungefär oförändrade jämfört med förra året medan hemmamarknadsprisema fortsätter att stiga snabbare än importprisema. Importen av bearbetede varor fömtses minska ytterligare, med drygt 2%, i samband med framför allt den kraftiga nedgången i industrins investeringar. Inte förrän näste år väntes en återhämtning i importefterfrågan. Totelt beräknas vamimpor­ten 1991 minska med knappt 1%.

Den väntede importuppgången 1992 är främst hänförlig till bearbetede varor, genom att exporten bidrar till en ökad importefterfrågan. Importen av bearbetede varor bedöms öka med drygt 2%. Importuppgången för övriga varor blir något svagare och vamimporten totelt växer därmed lite långsammare än för bearbetede varor, med knappt 2%.

Tabell 3:4  Import av varor


Prop. 1990/91: Bilaga 1:1.1


150


39


 

 

Mdr kr.

Volymutveckling procent per år

 

Prisutveckling procent per år

 

 

1989

1990

1991

1992

1990

1991

1992

Bearbetade varor

Fartyg

Råolja

Petroleumprodukter

Övriga råvaror

250,2

4,7

13,4

9,4

38,5

-0,6

-22,1

8,3

-2,5

-1,1

-2,3 69,8 -2,0 8,0 -1,4

2,2 -7,6 2,2 2,0 1,0

2,3

4,6

17,0

18,9

-3,9

2,7

4,5

-21,8

-28,0

0,5

3,2 4,5 13,4 7,5 4,3

Summa varor

316,2

-0,3

-0,8

1,9

2,4

0,0

3,6

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och fmansdepartementet.

3.3 Bytesbalansen

Handelsbalansen för 1990 blev bättre än väntet, och gav ett överskott på närmare 16 miljarder kr. Förbättringen förklaras främst av den kraftiga dämpningen i importvolymen. Överskottet växte med ca 1 miljard kr. jämfört med 1989, trots att Sveriges bytesförhållande (terms of trade) försämrades och exportvolymen var sä gott som oförändrad. Under 1991 beräknas överskottet i handelsbalansen bli nära 5 miljarder kr. högre än förra året, främst till följd av den fortsatt svaga importen. Näste år


 


beräknas överskottet stiga till 25,5 miljarder kr., till stor del p.g.a. en    Prop. 1990/91:150
återhämtning i exporten.
                                                 Bilaga 1:1.1

Bytesbalansen visar ett underskott på drygt 33 miljarder kr. för 1990 och försämrades därmed med nära 13 miljarder kr. jämfört med 1989. I år beräknas underskottet växa med ca 10 miljarder kr., till -43,4 miljarder kr. De växande räntebetelningama på utlandsskulden bidrar främst till dette. Medan stetens, riksbankens samt kommunemas räntebetelningar gav ett underskott på lite över 3 miljarder kr. under 1990 gav övriga räntebetelningar ett underskott på drygt 38 miljarder kr. Försämringen i räntenettot totelt förklaras delvis av den kraftiga tillväxten av privat utlandsupplåning för finansiering av direktinvesteringar i företeg och fastigheter utomlands samt för köp av utländska aktier. Räntekostna­dema för finansieringen av det ackumulerade bytesbalansunderskottet förklarar för övrigt den fortsatte försämringen i räntenettot.

De svenska direktinvesteringama utomlands genererar på sikt en avkastning, som uppväger räntekostnadema. De återinvesterade vinstmedlen, som nu inkluderas i bytesbalansstetistiken, speglar direktinvesteringamas avkastning. Dessa vinstmedel beräknas uppgå till sammanlagt nära 33 miljarder kr. 1991 och 1992. Aterinvesteringama stiger med omkring 2 miljarder kr. per år.

Direktinvesteringama i utländska fastigheter genererar däremot låg avkastning på kort sikt. De svenska fastighetsinvesteringama utomlands ökade markant under 1989 i samband med valulaavregleringen, och mer än fördubblades, till ca 12 miljarder kr. (netto). Ökningstakten i fastighetsinvesteringama avtog emellertid under 1990, då de uppgick till lite över 16 miljarder kr. Under Qärde kvartelet minskade de med 13% jämfört med den markante uppgången under motsvarande kvartel 1989. Konjunkturaedgången och den ogynnsamma prisutvecklingen på fastigheter antes dämpa fastighetsinvesteringama betydligt under prognosperioden.

Tillverkningsindustrin mer än fördubblade sina utlandsinvesteringar under 1990. En stor del av dette förklaras av ett par stora svenska förvärv av utländska företeg under året - STORAs respektive SCAs förvärv av den tyska industrigmppen Feldmuhle Nobel AG respektive den brittiska pappers- och förpackningstillverkaren Reedpack Limited -till en sammanlagd kostnad av omkring 26 miljarder kr. Mot slutet av förra året och i år har dessa företeg däremot sålt vissa koncerhdelar i utlandet, i samband med omstmktureringar. Försäljningama kan också ses mot bakgmnd av att företegen vill förbättra sin soliditet efter förra årets stora utlandsinvesteringar. SCA har t.ex. aviserat utförsäljningar för 5 miljarder kr. under 1991. Dette innebär att räntebetelningama på utlandslånen minskar vilket bidrar till att förbättra räntenettot i bytes­balansen.

Direktinvesteringama under 1991 och 1992 bedöms minska betydligt i samband med företegens krympande vinstmarginaler. Den intemationel­la räntenivån antes ligga på ungefär samma nivå som förra året. Räntenettot försämras av dessa skäl inte lika kraftigt som tidigare då räntenivån steg.

40


 


Portfölj investeringar i utländska aktier ger liksom fastighetsinveste­ringar, låga utdelningsintäkter på kort sikt. Dessa investeringar växte kraftigt under de senaste två åren, och uppgick till ca 28 miljarder kr. 1989 och ca 19 miljarder 1990 (netto). Under prognosperioden väntes bl.a. försäkringsbolag öka sina portfölj investeringar utomlands.

Under 1990 försämrades resevalutanettot, med ca 3 miljarder kr. Underskottet fortsätter att växa i år, men inte lika snabbt som tidigare. Redan mot slutet av förra året märktes en avmattning i utlandsresandet i samband med en kraftig dämpning i den private konsumtionen. Antelet charterresenärer från Sverige minskade med lite över 3% under 1990. I januari i år minskade antelet med hela 19%. Utlandsresandet präglades av stor försiktighet så länge kriget vid Persiska viken pågick. Resevalute-inkomsteraa utvecklades också svagt under förra året och t.o.m. minskade i volym. Den relativt högre inflationen i Sverige jämfört med andra OECD-länder och konjunkturavmattningen i omvärlden bidrog till den svaga inkomstutvecklingen. Näste år väntes både resevalute­inkomster- och utgifter stiga, med 1% respektive 5% i volym. Den låga svenska inflationstakten under 1992, samt den förbättrade konjunkturen gynnar då privat konsumtion och resande.

Diagram 3:3 Nettot för varor och tjänster, avkastning på kapitel samt trans­fereringar i bytesbalansen

Miljarder kr. 30


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.1


 


1985       1986       1987       1988       1989       1990 Källor: Riksbanken och fmansdepartementet.


1991


1992


 


Vam- och tjänstenettot visar ett fortsatt överskott, som visserligen krympt avsevärt under de senaste åren. Näste år beräknas överskottet växa, till 3,6 miljarder kr., eller 0,2% av BNP, se tebell 3:5. Av­kastningsnettot i bytesbalansen försämras emellertid ytterligare. Dess andel av BNP stiger från -1,6% 1990 till -2,4% 1992. För aft vam- och tjänstenettot ska uppväga underskottet i avkastningsnettot krävs en mycket kraftig ökning av exporten, alternativt dämpning av importen. Export-


41


 


industrins konkurrenskraft förbättras visserligen märkbart, men det ter tid    Prop. 1990/91:150 att återvinna världsmarknadsandelar. Ökningen av exportvolymen blir    Bilaga 1:1.1 saimolikt inte tillräcklig för att hindra en fortsatt försämring av bytes­balansen.

Tabell 3:5  Bytesbalans

Miljarder kr.

 

 

1988

1989

1990

1991

1992

Bearbetade varor

Råolja och petroleumprodukter

Övriga råvaror

Fartyg

Korrigeringspost

31,7

-12,0

3,9

0,7

-0,9

26,0

-14,8

6,0

-1,3

-1,3

29,4

-18,8

7,1

-0,6

-1,3

36,8

-14,4

3,2

-3,8

-1,3

43,9

-16,7

3,1

-3,4 -1,4

Handelsbalans

23,5

14,6

15,7

20,5

25,5

Sjöfartnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga tjänster

8,0

2,6 -13,6

-4,4

9,0

2,4

-15,6

-4,5

8,5

2,9

-18,8

-6,4

8,7

2,9

-21,2

-8,7

9,1 3,0

-24,7 -9,3

Tjänstebalans

-7,4

-8,7

-13,8

-18,3

-21,9

Varu- och tjänstebalans

Andel av BNP

16,1

1,4

5,9

0,5

1,9

0,1

2,2 0,2

3,6

0,2

Avkastning på kapital

därav återinvesterade vinstmedel Transfereringar

-10,4

8,4

-9,9

-13,3

12,5

-13,2

-22,0

13,5

-13,2

-31,5

15,3

-14,1

-36,2

17,6

-14,8

Bytesbalans

Andel av BNP

-4,3

-0,4

-20,6

-1,7

-33,3

-2,5

-43,4

-3,0

-47,4 -3,2

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och fmansdepartementet.

42


 


4  Industrin 4.1   Produktion

Industrikonjunkturen nådde sin senaste topp i början av 1989. Därefter minskade industriproduktionen med ca 6% t.o.m. fjärde kvartelet 1990. Nedgången beror främst på en allt svagare efterfrågan. Nu ser nära 90% av industriföretegen efterfrågeläget som det främste hindret mot ökad produktion.

Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk ytterligare under Qärde kvartelet 1990 och hade därmed minskat med 1,6 procentenheter under det senaste året till ca 87%. Nedgången var kraftigast för jäm-, stel- och metellverk samt verkstedsindustrin. Endast drygt 26% av industriföretegen utnyttjade sin fulla kapacitet under fjärde kvartalet mot 30% ett år tidigare. Kapacitetsutnyttjandet för hela industrin låg ändå ca 7 procentenheter över den genomsnittliga nivån under lågkonjunkturen 1981-82.

Ökningen av arbetslösheten inom industrin, särskilt från andra halvåret 1990, har bidragit till att arbetsmarknaden inte längre är överhetted. Endast 11 % av industriföretegen hade i mars brist på yrkesarbetere enligt konjunkturbarometem. Bristtelet är ungefär lika litet vad gäller tekniska tjänstemän.


Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.1


Diagram 4:1 Industriproduktionen i Sverige, EG och OECD Tre månaders glidande medelvärde

Index  1985=100

120

110 ■

100


1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1


1991


 


Anm.: