Prop.
1990/91:150
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 18 april 1991 för de åtgärder och de ändamål
som framgår av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Allan Larsson
Det förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 som lades fram i årets
budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade för-
ändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I
samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för
innevarande budgetår. Beräkningarna visar att budgetunderskottet för
budgetåret 1990/91 försämras med 15,9 miljarder kronor jämfört med
vad som beräknades i årets budgetproposition. Alltså förutses nu ett
underskott om 18,5 miljarder kronor.
För budgetåret 1991/92 beräknades i budgetpropositionen ett underskott
på statsbudgeten om 0,6 miljarder kronor. De nya beräkningarna visar
ett underskott på 10,4 miljarder kronor.
I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin
bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. Regeringen
föreslår ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att möta den
ökade arbetslösheten. Finansieringen av dessa åtgärder föreslås i
huvudsak ske genom överföring av medel från arbetsmarknadsfonden.
Regeringen föreslår vidare ett samlat program för strukturella åtgärder
i den offentliga sektorn.
Som särskilda bilagor till propositionen har fogats bl.a. en reviderad
nationalbudget för år 1991 med en prognos för den svenska ekonomin
åren 1991-1992 och kalkyler på meddellång sikt fram till 1995, samt en
långtidsbudget för budgetåren 1991/92-1995/96.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga I
Årets kompletteringsproposition består av två delar, var och en i
ett band. Den första delen innehåller regeringens syn på den eko-
nomiska politiken och förslag till slutregleringen av statsbudgeten
för nästa budgetår. Där redovisas också förslag av finanspolitisk
natur som hör samman med budgetförslaget.
I den andra delen redovisas ett samlat treårigt program med för-
slag till strukturella åtgärder för att ställa om och minska den stat-
liga administrationen med 10 % under perioden 1991/92-1993/94.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Engström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsråden Larsson, Gradin, Thalén, Lindqvist, Åsbrink,
Göransson, Persson, Sahlin, Lönnqvist, Johansson
Statsrådet Larsson anför:
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100) förelagt
riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92. I de delar
där förslaget innehöll endast beräknade anslagsbelopp har regeringens
förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.
Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen
- förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett
särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande
budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu
lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin
bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså
bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. I komplet-
teringspropositionen bör också tas med vissa frågor som har klara
samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och
som bör behandlas av riksdagen under det innevarande riksmötet.
Regeringen deklarerade i budgetpropositionen sin avsikt att i komplet-
teringspropositionen återkomma med ett samlat program där den statliga
administrationen skall minskas med 10 % under perioden 1991/92-
1993/94. Statsrådet Johansson kommer senare denna dag att återkomma
till detta.
Statsrådet Larsson föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för
statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår,
m.m. Statsråden Gradin, Thalén, Lindqvist, Larsson, Åsbrink,
Göransson, Persson, Sahlin, Lönnqvist och Johansson föredrar de
ifrågavarande förslagen inom utrikes-, social-, finans-, utbildnings-, ar-
betsmarknads-, bostads- och civildepartementens verksamhetsområden.
Anförandena redovisas i underprotokollen för resp, departement.
Statsrådet Larsson hemställer att regeringen i en gemensam proposition
förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och
de ändamål som de har hemställt om.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört
för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.
Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under-
protokollen skall bifogas propositionen enligt följande:
|
Reviderad finansplan m.m. |
Bilaga 1:1 |
|
U trikesdepartementet |
Bilaga 1:2 |
|
Soci al departementet |
Bilaga 1:3 |
|
Finansdepartementet |
Bilaga 1:4 |
|
U tbildningsdepartementet |
Bilaga 1:5 |
|
Arbetsmarknadsdepartementet |
Bilaga 1:6 |
|
Bostadsdepartementet |
Bilaga 1:7 |
|
Civildepartementet |
Bilaga 1:8 |
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
Bilaga 1:1
Reviderad finansplan
Framtidsutsikterna för den svenska ekonomin har förbättrats markant
under det senaste halvåret. Sverige befinner sig nu i en lågkonjunktur
med svag tillväxt och stigande arbetslöshet. Men den internationella
konjunkturnedgången förväntas varken bli lång eller djup. Tillsammans
med de åtgärder som vidtagits för att bekämpa inflationen och skapa
utrymme för en tillväxt i ekonomins konkurrensutsatta delar skapar detta
förutsättningar för en återhämtning. Konjunkturen beräknas vända under
senare delen av innevarande år och gradvis växa i styrka under 1992.
I budgetpropositionen redovisades den ekonomisk-politiska strategin för
de närmaste åren. Den innebär i korthet följande:
1. Den ekonomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att
aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen.
2. Den ekonomiska politiken skall medverka till att bromsa kostnads-
utvecklingen och stärka konkurrenskraften för att hävda sysselsätt-
ningen och välfärden.
3. Den ekonomiska politiken skall bidra till tillväxt genom att stimulera
produktivitet och sparande. Utrymme skall skapas för investeringar
i produktion och infrastruktur.
4. Den ekonomiska politiken skall bidra till att utjämna levnadsvillkor
och skapa en starkare bas för välfärden genom att arbetslinjen
konsekvent hävdas.
5. Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt;
produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan
ekonomi och ekologi säkras.
Denna strategi skall nu fullföljas. Den ekonomiska politiken skall
varaktigt nedbringa inflationen. Samtidigt skall den fulla sysselsättningen
upprätthållas. Ambitionerna skall höjas när det gäller ekonomisk tillväxt.
Inriktningen på att hävda välfärden och åstadkomma en rättvis fördelning
skall fullföljas.
Det är nu möjligt att redovisa tydliga resultat och stora möjligheter
som följd av den ekonomiska politiken.
Sverige har passerat vändpunkten när det gäller inflationen. Framför
oss ligger nu en period av betydligt lägre prisstegringar. Det får stor
betydelse för hela ekonomin. Vändpunkten när det gäller produktionen
har kommmit närmare och bör inträffa under andra halvåret. En
återhämtning bedöms ske under 1992.
För Sveriges del förbättras utsikterna av de strukturåtgärder som
vidtagits för att återvinna tillväxten och de finanspolitiska åtgärder som
satts in för att bidra till balans i ekonomin. För en stor del av arbets-
marknaden har nu stabiliseringsavtal träffats med syfte att växla om från
inflationslöner till reallöner. Dessa avtal innehåller inte de inflationsdri-
vande klausuler som var vanliga under 1980-talet. Arbetet med stabilise-
ringsavtalet skall fortsätta på den återstående delen av arbetsmarknaden.
Effekterna av dessa åtgärder är en radikal nedväxling av inflationsför-
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga I:1
väntningama. Konkurrenskraften kan nu böija återställas och ekonomin Prop. 1990/91:150
kan fungera effektivare. Därmed står det klart att Sverige kan klara upp Bilaga 1:1
sina kostnadsproblem genom en intern anpassning. Detta har skett i ett
konstruktivt samarbete mellan statsmakterna och arbetsmarknadens
parter. Sverige är i dessa grundläggande avseenden på rätt väg.
Effekterna på sysselsättningen av vändningen i ekonomin kommer
emellertid först senare. Därför kommer både 1991 och 1992 att bli kärva
år på arbetsmarknaden. Av detta skäl krävs det en aktiv arbetsmarknads-
politik. Regeringen lägger nu fram förslag till en förstärkning av de
aktiva åtgärderna utformade för att motverka både arbetslöshet och
inflation.
En huvuduppgift för den ekonomiska politiken under de kommande
åren blir att frigöra de krafter som kan medverka till en ökad produktivi-
tet och tillväxt. Det handlar om att få ut den fulla effekten av de
strukturreformer som redan genomförts eller är under genomförande.
Produktiviteten utvecklades svagt under 1989-1990. Tecken finns nu
på att ett omslag är på väg. Detta framgår tydligt av prognoserna för de
närmaste åren. Uppgången i produktiviteten skapar förutsättningar för
en exportledd tillväxt. Tillväxten i den konkurrensutsatta sektorn
beräknas svänga från ca -2,5 % år 1991 till ca +2,5 % år 1992, vilket
är en mycket stor förändring, samtidigt som den skyddade sektorns
expansion begränsas. Handelsbalansen ger därmed ett växande överskott.
Också i detta viktiga avseende är Sverige alltså på rätt väg.
Men ambitionerna bör sättas högt i syfte att tillgodose medborgarnas
behov under 1990-talet. Målet bör vara att etablera en ny och högre nivå
för tillväxt och produktivitet.
I den reviderade nationalbudgeten redovisas två alternativa utvecklings-
perspektiv för perioden 1992-1995. Det ena utgår från en produktivitets-
utveckling grundad på de samband som gällt de senaste tio åren. Det
andra är baserat på en större tilltro till effekterna av de genomförda eller
beslutade strukturreformerna och till näringslivets förmåga till anpassning
och utveckling. I det första alternativet blir tillväxten ca 2,1 % mellan
1992 och 1995 och de samlade resurserna kommer 1995 att vara ca 105
miljarder kr. större än i dag. I det andra alternativet blir tillväxten i
genomsnitt 2,8 % mellan 1992 och 1995 och de samlade resurserna
kommer 1995 att vara ca 145 miljarder kr. större än i dag.
Detta senare alternativ ger betydligt större möjligheter att tillgodose
angelägna behov under 1990-talet. Det kräver emellertid en god disciplin
när det gäller lönebildningen, stora insatser på bred front i arbetslivet för
att förbättra produktiviteten och åtgärder för att stimulera till ökat
sparande. Den ekonomiska politiken bör under de kommande åren
inriktas på att - i konstruktiv samverkan mellan arbetsmarknadens parter
och staten - förverkliga en sådan snabbare uthållig tillväxt.
Med en återvunnen tillväxt skapas nya resurser och därmed kommer
fördelningsfrågoma i fokus. Betydande framsteg gjordes under 1980-
talet när det gäller välfärden och sysselsättningen. Samtidigt uppstod
ökade klyftor i fördelningen av förmögenheter, främst beroende på
inflationen och det gamla skattesystemet. Erfarenheterna på detta område
understryker vikten av den omläggning som nu gjorts av skattesystemet
och av en varaktig nedpressning av inflationen. Också på detta område
är Sverige på rätt väg.
Sveriges framgångsrika ekonomiska utveckling under efterkrigstiden har
byggt på en fri handel och en god förmåga att anpassa sig till de villkor
och möjligheter världsmarknaden erbjudit. En huvuduppgift för den
ekonomiska politiken är att säkerställa att Sverige också fortsättningsvis
aktivt och framgångsrikt kan delta i den internationella integrationen.
Nu står världsekonomin inför ett nytt avgörande skede, med en genom-
gripande förnyelse av de ekonomiska förbindelserna. Avspänningen
mellan supermakterna har förändrat det politiska läget i världen och
banat väg för ett mer omfattande ekonomiskt samarbete.
I de pågående GATT-förhandlingama är målet att utvidga liberalise-
ringen av den internationella handeln till att omfetta också tjänster och
jordbruksprodukter. Inom EG fördjupas den ekonomiska integrationen
genom förverkligandet av den s.k. inre marknaden, som skall vara
genomförd den 1 januari 1993. Förhandlingarna mellan EFTA och EG
om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) drivs med sikte på
att göra den inre marknaden gemensam för samtliga 19 länder och dess
350 miljoner invånare. I Ost- och Centraleuropa pågår omställningen till
marknadsekonomi och en utveckling av de ekonomiska kontakterna med
Västeuropa.
För svensk del har förhandlingarna om ett EES-avtal högsta prioritet.
Dessa förhandlingar befinner sig nu i ett slutskede. Ett avtal bör kunna
komma till stånd till sommaren.
Det är ett starkt svenskt intresse att aktivt vara med och forma Europas
framtid. Genom avspänningen och tillkomsten av det europeiska
säkerhetsavtalet har förutsättningarna i viktiga avseenden förändrats när
det gäller deltagande i det europeiska samarbetet. Riksdagen har förklarat
att ett svenskt medlemskap i EG med bibehållen neutralitetspolitik ligger
i vårt lands nationella intresse. Regeringen har för avsikt att under 1991,
efter samråd i utrikesnämnden, ansöka om medlemskap i EG.
För att värna sysselsättning och välfärd måste inflationsbekämpningen
överordnas andra ambitioner och krav.
Arbetet med att få till stånd ett stabiliseringsavtal har varit framgångs-
rikt. Genom förhandlingsgruppens arbete har en samsyn etablerats om det
angelägna i att växla om från inflationslöner till reallöner. Vidare har en
samsyn etablerats om behovet av ett tvåårsavtal, om en kostnadsnivå som
svarar mot exportindustrins villkor och en fördelningsprofil som tar
särskild hänsyn till de lägst avlönades situation. Stabiliseringsavtalet
innehåller inte de inflationsdrivande klausuler som var vanliga under
1980-talet.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
För 1991 sker ingen avtalsmässig lönehöjning förrän den 1 juli. Den Prop. 1990/91:150
höjning som då sker uppgår till i genomsnitt 1:25 kr. per timme resp. Bilaga 1:1
209 kr. per månad och omfattar endast anställda med en årsinkomst
under 170 000 kr. Detta innebär en nivåhöjning med ca 1 % och en
kostnadsökning med ca 0,5 %.
Det andra avtalsåret, som sträcker sig från och med den 1 april 1992
till och med den sista mars 1993, innehåller en bruttoram på ca 3 % med
miniminivåer uttryckta i kronor som ger något mer.
Detta innebär en rejäl uppstramning av lönebildningen. Jämfört med
flera av Sveriges viktigaste konkurrentländer ger avtalet en låg kostnads-
ökning. Den sammanlagda effekten av avtalet och redan tidigare
inträffade kostnadsökningar (s.k. överhäng från 1990, två ytterligare
semesterdagar m.m.) är att timlönekostnadema ökar med ca 5 % under
1991 och med drygt 3 % under 1992. Det innebär en förbättring av
kostnadsläget för den konkurrensutsatta sektorn. Konkurrenskraften i
förhållande till våra viktigaste konkurrentländer på världsmarknaden,
mätt som relativa kostnader per producerad enhet, bör kunna förstärkas
med ca 6 % under loppet av 1991-1992.
För att den ekonomiska politiken skall bli framgångsrik krävs att
Rehnbeiggruppens förslag till stabiliseringsavtal blir gällande för hela
arbetsmarknaden. De förbundsavtal som hittills slutits står samtliga i
överensstämmelse med Rehnbergs förslag men förutsätter att resten av
arbetsmarknaden också omfattas av sådana avtal. Ett tungt ansvar åvilar
därför de parter som ännu inte träffat stabiliseringsavtal. Regeringen
förutsätter nu att samtliga parter träffar stabiliseringsavtal. En samlad
bedömning bör göras före riksdagsårets slut.
Det är också angeläget att arbetsmarknadens parter utnyttjar den period
som avtalet omfattar till att utveckla nya, konstruktiva former för den
framtida lönebildningen och skapa väl fungerande spelregler för
förhandlingarna.
De senaste åren har uppgiften att dämpa överhettningen och komma till
rätta med kostnadsproblemen i ekonomin stått i förgrunden för regering-
ens åtgärder. Finanspolitiken måste fortsatt inriktas på att varaktigt pressa
ner inflationen. En fortsatt stark återhållsamhet med de offentliga
utgifterna är också nödvändig för att skapa utrymme för en utbyggnad av
den utlandskonkurrerande sektorn och för att på sikt återställa balansen
i utlandsaffärema. Endast så kan grunden läggas för en uthållig återhämt-
ning i ekonomin.
Av dessa skäl begränsas expansionen i den kommunala verksamheten
genom bl.a. kommunala skattestopp. Regeringen lade i budgetproposi-
tionen fram förslag om kraftiga förstärkningar av statens budget.
Hushållssparandet förstärks för närvarande samtidigt som det offentliga
sparandet försvagas. Kommunernas finanser förbättras parallellt med att
underskottet i statens budget ökar. Det senare hänger bl.a. samman med
att de offentliga inkomsterna nu ökar långsammare som följd av den
svagare tillväxten under åren 1989-1991. De beräkningar som redovisas
i den reviderade nationalbudgeten visar också att det offentliga sparandet,
om inga ytterligare offentliga åtaganden görs, åter förbättras när
tillväxten i ekonomin skjuter fort. Då sker också en förstärkning av
sparandet i ekonomin som helhet.
Finanspolitiken är så avvägd i nuvarande situation att inflationen
dämpas snabbt och att handelsbalansen förbättras, samtidigt som de
offentliga utgifterna växer långsamt. Tillgängliga prognoser tyder på att
tillväxten i den konkurrensutsatta sektorn kommer att skjuta lärt i slutet
av 1991.
Beräkningarna i den reviderade nationalbudgeten visar att den offentliga
sektorns utgifter som andel av BNP under de närmaste fem åren kan
fortsätta att sjunka från nuvarande 61,7% till under 60 %. Även
skattekvoten sjunker från 56,4 % till drygt 53 %.
De åtgärder som regeringen vidtar för att skärpa konkurrensen spelar
en viktig roll för att pressa priser och öka effektiviteten i det svenska
näringslivet. Den europeiska inre marknaden innebär att stora delar av
den skyddade privata sektorn kommer att öppnas för konkurrens. Inom
livsmedelsområdet avskafläs de inhemska regleringarna. Samtidigt skärps
konkurrenslagstiftningen på jordbrukets område. Regeringen avser att
inom kort förelägga riksdagen ett förslag om en anpassning av gränsskyd-
det på jordbruksprodukter.
Regeringen och riksbanken har under det gångna året med finans- och
penningpolitiska åtgärder med kraft markerat att den svenska valutapoliti-
kens mål ligger läst. Förändringar i växelkursen skulle allvarligt försvåra
arbetet med att stabilisera ekonomin. De skulle också motverka strävan-
dena att få till stånd ett närmare samarbete med EG. Arbetet med att
etablera prisstabilitet skall ses som ett väsentligt inslag i vår Europa-
politik och lägger grunden för ett närmare monetärt och valutapolitiskt
samarbete i linje med strävanden inom EG.
För att förverkliga väsentliga mål som full sysselsättning, rättvis
fördelning, regional balans och god livsmiljö behövs en god ekonomisk
tillväxt. Därför spelar åtgärder för att säkra den långsiktiga tillväxten en
central roll i regeringens politik. Under de närmaste åren måste arbetet
inriktas på att fullt ut ta tillvara de möjligheter som skapats genom de
genomförda eller påböljade strukturreformerna.
Nu görs ytterligare insatser för att skapa förutsättningar för en god
tillväxt. En avgörande fäktor är arbetet på att ge svenska medboigare och
företag tillgång till EGs inre marknad. En annan viktig insats är planerna
för en kraftig utbyggnad av infrastrukturen. För innevarande och
kommande budgetår har 10 miljarder kr. avsatts för ett antal större,
långsiktiga projekt. Under 1990-talet kommer staten att avsätta ytterligare
minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie investeringsmedel för större
järnvägs- och vägprojekt. Vidare har regeringen träffat överenskommelse
med den danska regeringen om en fast förbindelse över Öresund. Redan
beslutet om bron får positiva effekter för regionen och tillkomsten av
bron får stora effekter för den ekonomiska integrationen mellan Sverige
och Danmark.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
En hög utbildnings- och forskningsnivå är en förutsättning för en Prop. 1990/91:150
varaktigt hög ekonomisk tillväxt. Regeringen har därför genomfört ett Bilaga 1:1
omfattande program för att bygga ut forskning och utbildning.
För att uppnå en stabil tillväxt måste en ökad andel av produktionen
avsättas för framtida långsiktiga behov. Investeringsverksamheten
stimuleras genom att investeringsfonderna släpps fria och investerings-
skatten avskaffas. Reglerna för utlänningars förvärv av svenska företag
anpassas till de betingelser som skapas av internationaliseringen.
Sparandet i den svenska ekonomin är för lågt för att trygga välfärden
på sikt. Skattereformen bidrar verksamt till att stimulera sparandet.
Behovet av att få till stånd ett högre sparande bör vara en viktig
utgångspunkt vid en översyn av pensionssystemet.
För att reformerna skall ge full effekt måste en högre produktivitet bli
en allmän angelägenhet. Statsmakternas åtgärder måste nu följas av
insatser på vaije arbetsplats för att organisera verksamheten så att var
och en kan ge sitt bästa för den gemensamma uppgiften att skapa nya
resurser. Produktivitetsdelegationen utvärderar tillsammans med
Arbetslivsfonden ett antal projekt där förändrad arbetsoiganisation
medfört en hög produktivitet. I arbetet ingår uppgiften att finna former
för att sprida kunskap på detta område.
Med en förbättrad produktivitet och återvunnen tillväxt skapas nya
resurser. Därmed kommer frågan om fördelningen av resurserna på nytt
i fokus. Utvecklingen av inkomster, förmögenheter och välfärd under
1980-talet innehåller både positiva och negativa inslag.
Ur väl färdssynvinkel är den viktigaste framgången under 1980-talet att
det varit möjligt att i Sverige snabbt öka sysselsättningen i ett Europa där
arbetslösheten brett ut sig. Den sociala välfärden har också förbättrats för
barnfamiljerna genom att föräldraförsäkringen förlängts, barnbidragen
höjts och barnomsorgen byggts ut. För att förbättra pensionärernas
ställning har det kommunala bostadstillägget höjts och pensionstillskotten
förbättrats. Samtidigt har tjänstepensionssystemet kommit att omfatta allt
fler äldre. En unikt omfattande FN-undersökning har nyligen påvisat
Sveriges ledande ställning vad gäller social välfärd.
De brister som uppstått när det gäller fördelningen av förmögenheter
kan framför allt förknippas med 1980-talets inflation och skattesystem.
Genom det nya skattesystemet och genom en målmedveten politik mot
inflationen och för full sysselsättning kan 1990-talet också innebära
fördelningspolitiska framsteg.
Arbetslinjen skall hävdas och den fulla sysselsättningen upprätthållas.
Detta ställer krav på en väl upplagd och genomförd utbildnings- och
arbetsmarknadspolitik, som tar vara på människors arbetsvilja och som
samtidigt främjar tillgången på kompetent arbetskraft. Den allmänna
inriktningen angavs i budgetpropositionen. Nu läggs förslag fram om
kompletterande insatser. Arbetsmarknadspolitiken föreslås bli utbyggd
med minst 40 000 platser genom att resurser överförs från passivt
kontantstöd till aktiva åtgärder.
Arbetslinjen ligger till grund för reformeringen av socialförsäkringen. Prop. 1990/91:150
Syftet är att frigöra resurser för aktiv rehabilitering och vård samt att Bilaga 1:1
förbättra incitamenten till arbete. Förslag läggs om sjuklön under de
första fjorton dagarna av en sjukperiod. Rehabiliteringsersättning på
100 % införs.
En överenskommelse har träffats mellan staten och Landstingsför-
bundet om att staten bidrar med 500 milj. kr. under 1992 för att en
vårdgaranti skall införas i samtliga landsting. Tanken är att ingen skall
behöva vänta mer än tre månader på en behandling. Den 1 januari 1992
kommer kommunerna att få ett samlat ansvar för långvarig service och
vård till äldre och handikappade. Ett förslag till ekonomisk reglering av
reformen föreläggs riksdagen.
Både välfärden och tillväxten kräver att de offentliga systemen används
effektivt och utformas på ett sätt som bidrar till de långsiktiga målen.
Strävan att effektivisera användningen av de offentliga resurserna är
rättesnöret för den omställning och minskning av den statliga administra-
tionen som nu genomförs. Också översynen av pensionssystemet vägleds
av ambitionen att bygga en stark bas för framtida välfärd.
Den ekonomiska politiken skall medverka till att skapa förutsättningar
för en uthållig tillväxt. Produktion och konsumtion måste ställas om så
att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras.
Den svenska miljöpolitiken har varit framgångsrik och förutseende.
Utsläppen av många slags föroreningar har minskat kraftigt. Men en
uthållig tillväxt ställer krav som långt ifrån är tillgodosedda. Framför allt
måste det internationella samarbetet drivas så att det leder till bindande
bestämmelser, som underlättar för de enskilda länderna att tillvarata
miljöintressen, utan att detta belastar konkurrenskraften. Utsläpp som
leder till skador som inte kan repareras måste förhindras. Ekonomiska
styrmedel bör användas för att påverka produktion och konsumtion i
miljövänlig riktning.
Dessa olika vägar för att förbättra miljön återspeglas på ett konkret
sätt bl.a. i de förslag som lagts fram i regeringens propositioner om
näringspolitik för tillväxt och en god livsmiljö. Miljölagama skärps.
Investeringarna i kollektivtrafik i storstäderna och i järnvägar ökar
kraftigt. Nya motorfordon indelas fr.o.m. 1993 i miljöklasser, till vilka
ett system med ekonomiska styrmedel knyts. Livsmedelspolitiken läggs
om i miljövänlig riktning. Kommunerna får en vidgad rätt att differen-
tiera avfallstaxorna. Okade insatser görs för att återställa skadade miljöer.
Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar införs i central
lagstiftning. Sveriges deltagande i det internationella miljösamarbetet
intensifieras.
Med denna inriktning av den ekonomiska politiken vill regeringen få till
stånd utveckling och förnyelse i näringslivet och den offentliga sektorn
för att därigenom skapa nya resurser. Denna förnyelse skall genomföras Prop. 1990/91:150
på ett sådant sätt att medborgarnas trygghet och välfärd kan hävdas. De Bilaga 1:1
nya resurserna skall fördelas rättvist. Regeringen vill inbjuda alla goda
krafter till samverkan kring detta program.
En lång period med stabil och hög tillväxt i OECD-området bröts under
andra halvåret 1990, då en markant avmattning ägde rum i viktiga
länder. Skillnaderna i aktivitetsnivå mellan olika industriländer har
emellertid varit betydande under det senaste året. Japan och Tyskland har
fortsatt att expandera mycket kraftigt, medan Förenta staterna, Canada
och Storbritannien har vidkänts en betydande försvagning i den ekono-
miska utvecklingen. Även i flertalet övriga OECD-länder minskade
tillväxttakten. Inom OECD-området som helhet uppgick tillväxten till
2,6 %. Samtidigt var inflationen inte fullt 5 % år 1990, vilket är en viss
uppgång jämfört med 1989.
Avmattningen var väntad men blev kraftigare än förutsett efter den
irakiska inmarschen i Kuwait i augusti, med de konsekvenser denna hade
för oljepris och förväntningar hos såväl konsumenter som företag.
Utvecklingen i världsekonomin har varit fortsatt relativt svag under
böljan av detta år. Förutsättningarna är dock goda för att svackan skall
bli både grund och kortvarig. Krigsslutet i Persiska viken banar väg för
en återhämtning. Flertalet bedömare räknar i dag med en bestående
sänkning av oljepriset med i storleksordningen 10 dollar/fåt jämfört med
den nivå på drygt 30 dollar/fåt som rådde under hösten 1990. Detta
kommer att få gynnsamma effekter på realinkomster, prisutveckling och
räntor i OECD-området. Förtroendet och förväntningarna om en
förbättrad konjunktur hos konsumenter och i näringslivet kommer
sannolikt också att stärkas påtagligt. Till detta kommer den ökade
efterfrågan i OECD-området som återuppbyggnaden vid Persiska viken
kan förväntas skapa. För en relativt snar konjunkturuppgång talar också
de lägre räntorna i Förenta staterna och Storbritannien.
Inflationen hålls nu också under bättre kontroll i praktiskt taget
samtliga OECD-länder än vad som varit fallet vid tidigare nedgångsperio-
der. Detta talar för att det bör gå att undvika en utveckling med den
kombination av svag tillväxt och hög inflation som förlängt och fördjupat
de senaste lågkonjunkturerna. En osäkerhetsfaktor utgör dock utveckling-
en i Förenta staterna. Där har inte inflationstakten kommit ner till
europeisk nivå trots avmattningen.
Den tyska återföreningen innebär större problem än förutsett, och
tillväxten i Tyskland blir sannolikt svagare än under de senaste åren. De
höga räntorna förknippade med det stora budgetunderskottet har bidragit
till en press uppåt på räntorna även i övriga europeiska länder, vilket
dämpar aktiviteten. Mot denna bakgrund finns det anledning att välkomna
beskedet om de planerade skattehöjningarna i Tyskland. De bidrar till en
bättre balans mellan finans- och penningpolitiken. Trots skattehöjningarna
kommer dock budgetunderskotten att vara fortsatt stora.
Sammantaget kan en vändning förutses av konjunkturen under senare
delen av innevarande år och en gradvis ökande aktivitet under 1992. Till
följd av den svaga utvecklingen under böljan av 1991 är det dock rimligt
att utgå från att den samlade produktionsökningen i OECD-ländema
stannar vid ca 1 % i år medan den 1992 kan komma att uppgå till ca
2 3/4 %. Mellan de båda halvåren i år förutses därvid en förstärkning av
tillväxten från mindre än 1/2 % till över 2 %, uttiyckt i årstakt. En
förbättrad konjunktur förväntas framför allt i Storbritannien och Förenta
staterna. I den amerikanska ekonomin, som väntas stagnera i år, förutses
en tillväxt på ca 2 3/4 % 1992. Den brittiska ekonomin väntas växa med
inemot 2 % nästa år efter en minskning av BNP med 1 1/2 % 1991.
Den förväntade återhämtningen - i kombination med lägre oljepriser
- bör kunna förenas med en relativt dämpad pris- och kostnadsutveck-
ling. I OECD-området totalt sett förutses sålunda priserna i år och nästa
år öka med 4 1/2 resp. 4 %. Lönerna väntas stiga med 6 resp. 5 %.
Två viktiga osäkerhetsmoment i finansplanens bedömning av kon-
junkturutsiktema har nu reducerats betydligt. Särskilt gäller detta
naturligtvis oljepriset och psykologiska faktorer kopplade till krisen vid
Persiska viken. Som nämnts kan nu utgången av krisen i stället väntas
innebära positiva effekter för utvecklingen i världsekonomin de närmaste
åren. Vidare förefaller de farhågor som tidigare uttryckts rörande
svagheten hos de finansiella institutionerna i bl.a. Förenta staterna att ha
varit överdrivna. Utgångspunkten för bedömningen är att den kraftigt
minskade utlåningen i Förenta staterna till övervägande del är att hänföra
till den svaga efterfrågan på krediter snarare än till grundläggande
problem inom kreditväsendet.
Ett kvarstående osäkerhetsmoment gäller utvecklingen i Central- och
Östeuropa. Den ekonomiska stagnation som rått där har nu öveigått i en
betydande minskning av produktionen. Öveigångsproblemen är av en
sådan natur att det framstår som högst troligt att tillbakagången fortsätter
ännu en tid. Exporten till dessa länder är emellertid mycket låg för
industriländerna sammantagna, vilket sannolikt innebär att den djupa
ekonomiska krisens effekter för omgivningen blir begränsade. Ett större
riskmoment utgör då den politiska utvecklingen i främst Sovjetunionen.
En fördjupad politisk kris kan komma att påverka det ekonomiska
klimatet i främst Europa med en negativ inverkan på konsumtion och
investeringsvilja.
Den ekonomiska politiken var under 1980-talet framgångsrik i många
avseenden. Näringslivets investeringar ökade, statsfinanserna sanerades
och sysselsättningen ökade markant. Men framstegen och framtidstron
skapade också krav och förväntningar som ledde till att resurserna blev
alltför hårt utnyttjade. Ekonomin blev överhettad och det uppstod på
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
många håll brist på arbetskraft. Det ledde i sin tur till en snabb löneglid- Prop. 1990/91:150
ning. Kostnadsstegringama slog igenom i högre priser. Inflationen blev Bilaga 1:1
under 1989 och 1990 väsentligt högre än i konkurrentländerna. Detta
kom att fungera som en broms på ekonomin med en försvagad tillväxt
som följd. Det medförde samtidigt att balansen i utlandsaffärema
försämrades.
Avmattningen inleddes för industrins del redan på våren 1989.
Nedgången förstärktes under ljolåret. Även inom övriga delar av
ekonomin dämpades aktiviteten. Hushållens disponibla inkomster ökade
visserligen starkt. Men hushållen ökade sitt sparande ännu mer i absoluta
tal; sparkvoten förbättrades med inte mindre än 4,6 procentenheter. Detta
ledde till att den privata konsumtionen sjönk med 0,3 %.
Omslaget från överhettning på arbetsmarknaden till ett försvagat
efterfrågeläge med stigande arbetslöshet har varit snabbt. Arbetslösheten
har börjat stiga i så gott som hela landet och antalet varsel om uppsäg-
ningar i industrin har ökat kraftigt.
Den underliggande inflationen uppgick till 6,5 % under loppet av 1990,
vilket kan jämföras med 5,9 % i OECD Europa och 5,6 % i hela OECD-
området. Handelsbalansen förbättrades jämfört med 1989 och gav ett
överskott på 16 miljarder kr. Bytesbalansen försämrades under 1990,
främst beroende på växande underskott för resevaluta och räntenetto.
De finansiella marknaderna påverkades starkt av den internationella
utvecklingen med fallande aktiekurser och stigande räntor. I Sverige
förstärktes kursfallet av tecknen på ökade obalanser i ekonomin. De
svenska räntorna steg under hösten och nådde en topp under oktober.
Regeringens och riksbankens åtgärder undanröjde spekulationerna om
förändringar i den svenska valutapolitiken. Förtroendet för den svenska
kronan har förstärkts och räntorna har sjunkit. Sedan årsskiftet har den
långa räntan sjunkit med en procentenhet och räntedifferensen mot
omvärlden har reducerats.
Under det senaste året har det varit stora problem inom finansbolags-
sektom. Flera finansbolag har tvingats upphöra med sin verksamhet och
sektorns totala lånestock har under det senaste året minskat med ungefär
12 %. I kombination med den snabba konjunkturavmattningen har denna
utveckling lett till att kreditförlusterna i banker och andra kreditinstitut
ökat kraftigt under 1990.
En huvuduppgift för den ekonomiska politiken under det senaste året har
varit att få bukt med kostnadsutvecklingen genom att växla om från
inflationslöner till reallöner. Ett trendbrott sker nu när det gäller
lönebildningen.
Stabiliseringsavtal har träffats på flertalet avtalsområden. De innebär
ett kraftigt trendbrott i löneökningstakten. Avtalen medför en nivåhöjning
1991 med ca 1 % och en kostnadsökning med omkring 1/2 % medan
nivåhöjningen 1992 är 3 %.
Den sammanlagda effekten av stabiliseringsavtalet och av tidigare
10
inträffade kostnadsökningar (s.k. överhäng från 1990, två ytterligare Prop. 1990/91:150
semesterdagar, m.m.) är att timlönekostnadema ökar med 5 % under Bilaga 1:1
1991 och drygt 3 % under 1992. Löneavtalen är så konstruerade att de
inte skall rubbas av löneglidning. De är också fria från olika slag av
indexklausuler.
Stabiliseringsavtalet innebär att ökningarna av de nominella lönerna
under de närmaste åren blir betydligt lägre än vad som varit fallet något
år under 1970- och 1980-talen. De är också klart lägre än vad som
förutses för några av våra viktigaste konkurrentländer. Som exempel kan
nämnas att lönekostnaderna i Storbritannien väntas öka med ca 9 %
1991. I l\skland har avtal slutits for de offentliganställda som innebär
ökningar 1991 på drygt 6 %. Avtalen i den privata sektorn väntas
resultera i högre löneökningar.
Under loppet av 1991-1992 beräknas den svenska industrins relativa
kostnader per producerad enhet minska med ca 6 %, mätt i gemensam
valuta. Till detta bidrar inte bara den historiskt låga löneökningstakten
utan också en relativt hög produktivitetstillväxt på 3 % 1992.
Tabell 1 Försörjningsbalans och nyckeltal 1989-1992
Miljarder Procentuell volymförändring
kr 1990 1989 1990 1991 1992
|
Försörjningsbalans | ||||
|
BNP |
1 340,2 2,1 |
0,3 |
-0,2 |
1,0 |
|
Import |
402,2 7,1 |
0,5 |
0,2 |
2,3 |
|
Tillgång |
1 742,3 3,5 |
0,3 |
0,0 |
1,4 |
|
Privat konsumtion |
695,6 1,1 |
-0,3 |
1,2 |
1,2 |
|
Offentlig konsumtion |
366,0 2,2 |
1,9 |
0,5 |
0,3 |
|
Stat |
104,9 3,7 |
3,0 |
-0,5 |
-0,3 |
|
Kommuner |
261,1 1,6 |
1,4 |
0,8 |
0,5 |
|
Bruttoinvesteringar |
273,1 10,9 |
-1,8 |
-1,9 |
-1,4 |
|
Lagerinvesteringar1 |
0,6 0,5 |
0,1 |
-0,6 |
0,4 |
|
Export |
407,0 2,4 |
1,2 |
0,5 |
3,0 |
|
Användning |
1 742,3 3,5 |
0,3 |
0,0 |
1,4 |
|
Nyckeltal | ||||
|
Timlön, kostnad |
9,1 |
10,3 |
5,0 |
3,5 |
|
KPI årsgenomsnitt, exkl. skatteref. |
7,8 |
6,1 | ||
|
årsgenomsnitt, inkl, skatteref. |
6,5 |
10,4 |
9,6 |
3,2 |
|
Disponibel inkomst (%) |
1,6 |
4,2 |
0,9 |
2,0 |
|
Sparkvot (nivå %) |
-4,6 |
0 |
-0,3 |
0,5 |
|
Industriproduktion (%) |
1,2 |
-2,8 |
-2,8 |
2,5 |
|
Arbetslöshet (nivå %) |
1,4 |
1,5 |
2,6 |
2,8 |
|
Relativ enhetsarbetskostnad(%) |
6,3 |
5,2 |
1,2 |
-2,3 |
|
Handelsbalans (mdr. kr.) |
14,6 |
15,7 |
20,5 |
25,5 |
|
Bytesbalans (mdr. kr.) |
-20,6 |
-33,3 |
-43,4 |
-47,4 |
|
(% av BNP) |
-1,7 |
-2,5 |
-3,0 |
-3,2 |
förändring i procent av föregående års BNP.
Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.
Stabiliseringsavtalet skapar förutsättningar för en radikal dämpning av
prisstegringstakten (se diagram 1). Från mars och fram till årsskiftet
stannar prisökningarna under 3 %. Vid det kommande årsskiftet upphör
den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten, vilket tillsammans med
stabiliseringsavtalet bidrar till att inflationen förväntas stanna på ca 3 %
nästa år.
11
Skattereformen ger under 1991 ett påtagligt tillskott till hushållens Prop. 1990/91:150
reala disponibla inkomster. Under nästa år får växlingen från inflations- Bilaga 1:1
löner till reallöner full effekt. Då fortsätter de reala disponibla inkomster-
na att öka som en följd av att inflationstakten pressas ned. Det gör det
möjligt för hushållen att öka såväl konsumtionen som sparandet.
Diagram 1 Konsumentprisindex 1991
Månadsvis procentuell förändring
En förbättrad konjunktur under andra hälften av 1991, i länder med
för Sverige viktiga marknader, möjliggör tillsammans med den förbätt-
ring i kostnadsläget som sker, att exporten åter kan bölja vända uppåt
mot slutet av året. Under 1992 beräknas varuexporten stiga med 3 %.
Investeringarna ökade kraftigt under 1980-talet. Det gäller särskilt
industrins investeringar som fördubblades mellan 1982 och 1990. Även
investeringarna i ekonomin som helhet har ökat kraftigt, med 45 %
mellan 1982 och 1990. Investeringsaktiviteten dämpades under förra året
och volymen minskade med 1,8 %. För både 1991 och 1992 beräknas
investeringarna minska i ungefär samma takt.
Överskottet i den svenska utrikeshandeln med varor och tjänster har
under de två senaste åren varit lägre än tidigare. Tillsammans med de
växande räntebetalningarna på utlandsskulden och andra transfereringar
har detta medfört att bytesbalansen har försvagats. År 1991 sker en
omsvängning i handelsbalansen och dess saldo förbättras ytterligare 1992.
Bytesbalansen beräknas ändå visa betydande och ökande underskott.
Under åren därefter förväntas dock underskottet gradvis krympa.
Eftersom bytesbalansunderskotten adderas till utlandsskulden medför de
att räntebördan för den svenska ekonomin stiger.
Frågan om hur underskott i bytesbalansen bör värderas och i vilken
utsträckning de bör föranleda ekonomisk-politiska åtgärder är mer
komplicerad än tidigare. En del av upplåningen i utlandet har använts till
12
förbrukning i Sverige och transfereringar till utlandet. Denna del av Prop. 1990/91:150
utlandsskulden motsvaras således inte av tillgångar som genererar Bilaga 1:1
avkastning. Den ökade räntebelastning på bytesbalansen som är en följd
av denna upplåning måste finansieras genom överskott i utrikeshandeln
för att Sveriges utlandsställning inte skall försämras.
En del av den finansiella nettoskulden till utlandet motsvaras emellertid
av svenska reala tillgångar utomlands. Vissa av dessa tillgångar har en
direktavkastning som motsvarar räntekostnaderna och som inräknas i
bytesbalansen. Andra tillgångar, t.ex. fastigheter, har en låg direktavkast-
ning, men förutses likväl ge investerarna god framtida avkastning genom
värdestegring och realisationsvinster. Av statistiska skäl fångas sådan
avkastning emellertid inte in i bytesbalansstatistiken. Dessa under senare
år mycket betydande utlandsinvesteringar ger därför som enda effekt på
bytesbalansen ökade räntebetalningar till utlandet, trots att räntorna
bedöms motsvara en förmögenhetsökning.
Frågan om hur underskott i bytesbalansen skall värderas bör ses mot
bakgrund av det totala sparandet i ekonomin. Det är oroande att
underskotten i bytesbalansen har ökat under senare år trots att investe-
ringsaktiviteten avtagit. Därmed intecknas framtida generationers kon-
sumtionsmöjligheter. Dessutom innebär bytesbalansunderskott att utlands-
skulden växer, och därmed räntebördan. Det medför att den svenska
ekonomin blir mer sårbar vid internationella räntehöjningar. Detta
understryker vikten av att säkerställa den förstärkning av den konkurrens-
utsatta sektorn som nu inletts.
Under 1991 och 1992 sker en försvagning av den offentliga sektorns
sparande. Den sammanhänger med att tillväxten i skattebaserna och
därmed den offentliga inkomsttillväxten viker. De offentliga utgifterna
som andel av BNP har minskat från ca 67 % 1982 till 61,7 % 1990.
Ökningen i den offentliga konsumtionen förväntas stanna vid 0,5 resp.
0,3 % under 1991 och 1992. Mot bakgrund av den svaga tillväxten
innebär detta att utgifternas andel av BNP blir i stort sett oförändrad.
Samtidigt som den offentliga sektorns sparande försvagas ökar
hushållens sparande. Under åren 1989-1992 stiger hushållens sparkvot
från -4,6 % till +0,5 %. Detta är en följd både av skattereformen och
av att den kraftigt ökade upplåningen i samband med kreditmarknadens
avreglering nu klingar av.
I den reviderade nationalbudgeten bedöms att en vändpunkt i industri-
konjunkturen kommer under andra halvåret 1991. Politiken avser att ge
plats åt och stimulera den konkurrensutsatta sektorn - som svarar för
knappt 1/4 av BNP - så att den negativa bytesbalansutvecklingen kan
vändas och förutsättningar skapas för en varaktigt hög tillväxt och full
sysselsättning. Detta innebär att tillväxten i privata och offentliga tjänster
och i byggsektorn måste hållas tillbaka för att dämpa kostnadsutveckling-
en och få till stånd tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn. De ekono-
misk-politiska åtgärderna bidrar till denna omställning.
Tillväxten i den konkurrensutsatta sektorn svänger från ca -2 1/2 %
1991 till ca +2 1/2 % 1992, vilket är en mycket stor förändring.
Däremot ligger de skyddade sektorernas expansion kvar på ca 1/2 %
13
också 1992. Eftersom de senare svarar för drygt 3/4 av BNP blir det Prop. 1990/91:150
inget starkt uppsving i ekonomin som helhet. Bilaga 1:1
Tabell 2 Produktionen inom industrin och övriga sektorer 1990-1992
Årlig procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Industri |
-2,8 |
-2,8 |
2,5 |
|
Övrig produktion 1) |
1,6 |
0,4 |
0,6 |
|
BNP marknadspris |
0,3 |
-0,2 |
1,0 |
1) Privata och offentliga tjänster, byggsektorn m.m.
Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.
Efterfrågan på arbetskraft har försvagats och det finns anledning att
räkna med en fortsatt kärv arbetsmarknad. Samtidigt finns tecken på att
utbudet av arbetskraft håller på att dämpas. Dessutom begränsas
medelarbetstiden av de två extra semesterdagarna för vissa grupper och
av minskad skiftgång, högre andel deltider m.m.
Till dessa underliggande tendenser skall fogas effekterna av de
särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen aviserat. Syftet
med dessa åtgärder är att genom kompetenshöjning stärka både den
enskildes möjligheter till arbete och näringslivets möjligheter till
utveckling. Åtgärderna motsvarar insatser på 1,3 % av arbetskraften
1992. De bör verksamt bidra till en långsiktigt bättre sysselsättning. Mätt
som årsgenomsnitt väntas arbetslösheten med dessa förutsättningar uppgå
till 2,6 % 1991 och 2,8 % 1992.
För att hävda sysselsättning och välfärd måste det svenska näringslivet
vara konkurrenskraftigt både hemma och utomlands. Det förutsätter att
inflationen kommer ner i nivå med vad som gäller i de i inflationshän-
seende mest framgångsrika konkurrentländerna. Detta är i sin tur en
förutsättning för att den konkurrensutsatta sektorn skall kunna byggas ut
och balans återskapas i handeln med utlandet.
Under senare delen av 1980-talet har ett antal åtgärder vidtagits för att
förbättra ekonomins funktionssätt. Skattesystemet har lagts om för att
främja arbete, produktivitetstillväxt och sparande. Samtidigt har
betydande delar av ekonomin avreglerats. Konkurrensen kommer
ytterligare att skärpas av den närmare integrationen med i första hand
Västeuropa. Mot denna bakgrund finns goda förutsättningar för en
betydligt gynnsammare produktivitetsutveckling än under senare år.
I den reviderade nationalbudgeten redovisas beräkningar av utveckling-
en 1991-1995 i två alternativ. Det ena alternativet utgår ifrån en
produktivitetsutveckling i näringslivet av ungefär den storleksordning som
gällt under de senaste tio åren. Produktiviteten har då växt med ca 1,5 %
per år. I det andra fallet tänks produktiviteten i näringslivet öka betydligt
snabbare, med 2,2 % per år, till följd av de olika åtgärder som vidtagits
för att förbättra ekonomins funktionssätt.
14
I båda alternativen förutsätts lönerna öka förhållandevis långsamt.
Stabiliseringsavtalet är vägledande för löneutvecklingen 1991 och 1992.
Därefter sker en begränsad uppgång av lönestegringstakten när arbets-
marknadsläget förbättras. Denna är något större i fallet med en högre
produktivitet, eftersom företagens vinster då ökar mer och expansionen
i ekonomin är snabbare. Det är värt att understryka att en snabbare
löneökningstakt än vad som ligger i dessa scenarier skulle leda till en
betydligt sämre ekonomisk utveckling.
Även med den relativt låga löneökningstakt som valts tar anpassnings-
processen tid. Tillväxten i ekonomin begränsas från efterfrågesidan och
ökar relativt långsamt. Erfarenheterna från de senaste åren är att en
överhettning av ekonomin får en återhållande effekt på produktivitets-
tillväxten och undergräver förutsättningarna för en bestående god
ekonomisk utveckling. Den nedgång i aktivitetsnivån som nu sker kan
inte motverkas med en generell efterfrågestimulans. Det innebär i
praktiken att finanspolitiken under kommande år måste vara fortsatt
mycket stram, samtidigt som arbetsmarknadspolitiken måste vara aktiv
och utbudsinriktad.
Anpassningsprocessen underlättas om produktivitetstillväxten blir hög.
En viktig förutsättning för detta är att investeringskvoten stiger. För
industrins del bör en konjunkturuppgång tillsammans med förbättrad
kostnadsnivå och lönsamhetssituation kunna bidra till en sådan utveck-
ling.
Scenariet med hög produktivitetstillväxt resulterar i en markant bättre
tillväxt i ekonomin som helhet. Vid mitten av 1990-talet är brutto-
nationalprodukten ca 40 miljarder kr. större i detta fall. Det motsvarar
t. ex. statens utgifter för utbildning och forskning. Hushållens inkomster
och konsumtion kan därmed utvecklas på ett gynnsammare sätt. Samtidigt
sker en snabbare utbyggnad av ekonomins konkurrensutsatta delar.
Därmed förbättras förutsättningarna att minska underskotten i bytesbalan-
sen.
I båda alternativen bryts den negativa utvecklingen av bytesbalansen.
Den nu aktuella bedömningen visar att underskottet kan begränsas till
drygt 43 miljarder kr. 1991. Därefter minskar underskottet till ca 38
miljarder kr. 1995. I det alternativa scenariet med en snabbare tillväxt
blir förbättringen mer påtaglig. Underskottet i bytesbalansen begränsas
till ca 30 miljarder kr. 1995. Detta är emellertid alltjämt ett allvarligt
problem för den ekonomiska politiken och ställer krav på fortsatt
målmedvetna åtgärder för att hävda konkurrenskraften samt öka sparandet
och investeringarna.
För att bytesbalansen skall kunna förstärkas parallellt med att investe-
ringsverksamheten skjuter fart krävs ett kraftigt ökat finansiellt sparande
i ekonomin. För hushållen har en sådan process redan inletts. Det nya
skattesystemet är ett viktigt instrument för att säkerställa att denna
utveckling fortsätter under 1990-talet. De väsentligt sänkta skattesatserna
för ränteinkomster och ränteutgifter stimulerar sparandet bl.a. genom att
göra det dyrare att ta lån.
Företagssektorns finansiella sparande minskade som en följd av en
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
15
snabb ökning av investeringarna i slutet av 1980-talet. Under förra året
dämpades investeringsverksamheten, och samtidigt föll lönsamheten till
följd av konjunkturavmattningen. När kostnadsutvecklingen i förhållande
till omvärlden nu förbättras och konkurrenskraften börjar återställas,
stiger företagens vinster. Vid mitten av 1990-talet kan vinsterna inom
industrin vara tillbaka på de nivåer som rådde under de sista åren på
1980-talet.
Sammantaget är emellertid de förbättringar i sparandet som under de
närmaste åren sker i hushållen och företagen inte tillräckliga för att skapa
jämvikt i bytesbalansen. Samtidigt framgår det av beräkningar både i den
reviderade nationalbudgeten och i långtidsbudgeten att den offentliga
sektorns finansiella sparande tenderar att försvagas under de närmaste
åren, främst till följd av att skattebaserna ökar långsamt när tillväxten i
ekonomin är svag. Detta är orsaken till att den ekonomiska politiken
utformas med sikte på att stimulera sparandet i hushållen, begränsa den
offentliga expansionen och skapa utrymme för en exportledd tillväxt.
Fördelningspolitiken skall minska klyftorna i samhället genom att minska
skillnaderna i levnadsvillkor mellan medborgarna. Ett tydligt tecken är
hur inkomst- och förmögenhetsfördelningen utvecklas, men denna säger
inte allt om hur väl vi når mål som trygghet, hälsa och möjligheter för
alla att förverkliga meningsfulla liv.
Den avgörande frågan är omsorgen om de mest utsatta. Ur deras
synvinkel - den viktigaste - har framgångarna sedan 1982 få motstycken
i världen. Det är arbetslinjen som burit framgången: 330 000 fler
människor har arbete nu, 430 000 fler är heltidsarbetande.
Sverige har också skilt sig från andra länder genom kraftfulla insatser
för grupper som på andra håll ofta är de första att drabbas av ekonomisk
nedgång:
I början av 1980-talet var barnfamiljernas utsatta läge, jämfört med
andra grupper, en källa till oro. Sedan dess har skillnaderna minskat:
föräldraförsäkringen har byggts ut med 90 dagar, barnbidragen har
höjts med 60 % i reala termer, och andelen barn med plats på
daghem eller i familjedaghem har ökat från 26 % 1982 till mer än
60 % i dag. Politiken har lett till en väsentlig lättnad av barnfamiljer-
nas försörjningsbörda, vilket bl.a. återspeglas i stigande fruktsam-
hets tal.
Allt fler pensionärer får allt större förmåner när ATP-systemet växer:
andelen pensionärer med enbart folkpension och pensionstillskott har
minskat från 56 % till 41 %, samtidigt som miniminivån höjts med
12 %, dvs. motsvarande en och en halv månads pension. Antalet
personer med färdtjänst har ökat med 55 % och hemtjänsten
fördubblats samtidigt som platserna på ålderdomshem och i service-
hus ökat med 12 %.
Sverige har under efterkrigstiden utvecklats till ett samhälle med en
internationellt sett unik jämnhet i inkomst- och förmögenhetsspridningen.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
16
Under 1970- och 1980-talen kunde resursstarka grupper utnyttja Prop. 1990/91:150
kombinationen av hög inflation och förmånliga avdragsregler till sin Bilaga 1:1
fördel. En liten grupp rika personer kunde därigenom kraftigt öka sina
förmögenheter under denna tid. Mycket tyder emellertid på att denna
utveckling nu har brutits. Med skattereformen har Sverige fått en effektiv
kapitalbeskattning och mindre generösa avdragsregler samtidigt som
inflationen har växlats ned. Därmed kan 1990-talet ge en bättre utveck-
ling av förmögenhetsfördelningen.
Den ekonomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att aktivt
och framgångsrikt delta i den internationella integrationen.
Sveriges framgångsrika ekonomiska utveckling under efterkrigstiden har
präglats av vår medverkan i den internationella integrationen. Genom att
dra nytta av den internationella arbetsfördelningen skapades resurser som
gjorde det möjligt att bygga upp välfärdsstaten. En huvuduppgift för den
ekonomiska politiken är att säkerställa att Sverige också fortsättningsvis
aktivt och framgångrikt kan delta i den internationella integrationen.
På det ekonomiska området sker integrationen genom handel med varor
och tjänster och genom arbetskraftens och kapitalets rörlighet över
gränserna. Det internationella varuutbytet är den mest dynamiska faktorn
i världsekonomin. Som exempel kan nämnas att den svenska exporten
och importen ökade med mer än 40 % under 1980-talet medan produktio-
nen ökade med drygt 20 %.
Utvecklingen av de ekonomiska banden mellan länderna har under-
lättats av politiska beslut för att reducera eller helt undanröja hinder av
olika slag, t.ex. tullar och valutarestriktioner.
Nu, i början på 1990-talet, står världsekonomin inför ett nytt viktigt
skede i integrationen, en genomgripande förnyelse av det ekonomiska
samarbetet möjliggjord bl.a. genom avspänningen mellan supermakt-
erna.
I de pågående GATT-förhandlingama är målet att utvidga liberalise-
ringen av den internationella handeln till att omfatta även nya områden
som exempelvis tjänster, immaterialrätt och jordbruksprodukter.
Inom EG fördjupas den ekonomiska integrationen genom förverkligan-
det av den s.k. inre marknaden, som skall vara genomförd den 1 januari
1993. Utöver varor kommer därmed även tjänster, kapital och personer
att fritt kunna röra sig mellan EG-ländema.
Förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) drivs med sikte på att göra den inre marknaden
gemensam för samtliga 19 deltagande länder och deras 350 miljoner
invånare.
I Ost- och Centraleuropa pågår en genomgripande förändring genom
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1
övergången till demokrati och marknadsekonomi. Samtidigt pågår arbetet
med att närma dessa länder till länderna i Västeuropa.
De politiska besluten berör således hela världsekonomin, men
strävandena till fördjupat samarbete är särskilt starka i Europa. Det är
ännu svårt att exakt fastställa vilka resultat som kommer att uppnås i
denna process. Det är ännu svårare att beskriva vidden och djupet av den
integration som därmed möjliggörs. Men det finns goda skäl att tro att
denna process kommer att ge ekonomierna en ökad vitalitet och skapa
förutsättningar för stora framsteg i alla deltagande länder.
Sverige har sedan lång tid tillbaka spelat en aktiv roll i den ekonomiska
integrationen i Europa. Det gäller både på det politiska och på det
ekonomiska planet.
Som ett mått på integrationen kan anges att Sveriges utrikeshandel med
EES-ländema nu omfattar ca 75 % av vår totala handel.
Den fortsatta integrationen bestäms i första hand av utgången av
förhandlingarna om ett EES-avtal. Dessa befinner sig nu i ett slutskede.
Ett avtal bör kunna komma till stånd till sommaren.
EES-förhandlingama syftar till att skapa fri rörlighet mellan de
deltagande länderna för varor, tjänster, kapital och personer. En stor del
av den berörda svenska lagstiftningen skall anpassas till de regler som
gäller för EG-ländema. Därutöver kommer samarbetet att utvecklas på
en rad angränsande områden, såsom forskning, miljö och utbildning
liksom inom det sociala området.
Sverige har haft full frihet för den helt övervägande delen av vår
varuhandel med Västeuropa sedan 1970-talet, då tullfrihet för industri-
varor etablerades mellan EFTA-ländema och EG. Ett EES-avtal kommer
därutöver att innebära att kraven för produkter skall standardiseras. En
vara kommer därmed att kunna säljas fritt på hela EES-marknaden.
Därmed skapas förutsättningar att i ökad utsträckning utnyttja
stordriftsfördelar för den svenska industrin.
Av stor betydelse för Sverige är att marknaden för offentlig upphand-
ling av varor och tjänster liberaliseras inom EES. Värdet av denna
marknad, som hittills nästan helt varit förbehållen nationella företag,
beräknas uppgå till ca 4 000 miljarder kr. per år. Detta skapar stora
möjligheter för svenska företag. Samtidigt skärps konkurrensen på den
svenska marknaden.
Kapital kommer genom ett EES-avtal att kunna röra sig fritt mellan
EES-ländema. Sedan huvuddelen av valutaregleringen avskaffades i slutet
av 1980-talet kan kapital röra sig i stort sett fritt över Sveriges gränser.
I kombination med Sveriges fasta växelkurs ger fria kapitalrörelser klara
fördelar genom att förtroendet för den ekonomiska politiken stärks.
Ett EES-avtal leder sannolikt till att nettoutflödet av direktinvesteringar
från Sverige minskar. Svenska företag behöver inte investera i EG-
ländema för att undvika diskriminering på EG-marknadema. Dessutom
kommer de svenska etableringsreglema att anpassas så att hindren för
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
18
utlänningars förvärv av företag och fast egendom undanröjs. Detta
kommer sannolikt att stimulera de utländska investeringarna i Sverige.
Handel med tjänster - som stadigt ökar i ekonomisk betydelse - har
tidigare omgärdats av restriktioner. Ett EES-avtal kommer att få stor
betydelse för tjänstesektorn. Det viktigaste exemplet är den finansiella
sektorn, där en fri marknad skapas för banker och andra kreditinstitut att
driva verksamhet inom hela EES-området. Andra områden som omfettas
är försäkringar och transporter. Beräkningar inom EG visar att det här
finns betydande direkta och indirekta effektivitetsvinster att hämta.
Fri rörlighet för personer i EES-avtalet omfettar främst arbetskraft och
öppnar en bredare arbetsmarknad för svenska medborgare. Samtidigt blir
den svenska arbetsmarknaden tillgänglig för medborgare i övriga länder.
Möjligheten att upprätthålla full sysselsättning i Sverige är beroende av
vår egen vilja och förmåga att upprätthålla konkurrenskraft och bedriva
en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Den större öppenhet - genom ökad rörlighet av varor, tjänster, kapital
och arbetskraft - som EES-avtalet innebär för Sveriges del leder till
förstärkt konkurrens och ökad effektivitet och kommer samtidigt att
erbjuda svenska företag nya möjligheter. Detta bör sammantaget ge en
förbättrad tillväxt och lägre inflation och därmed skapa förutsättningar för
ökad välfärd.
Inom EG pågår ett arbete på tre plan; förverkligandet av den inre
marknaden, som skall vara fullt genomförd den 1 januari 1993,
fördjupning i form av arbete på en ekonomisk och monetär union (EMU)
och en politisk union (EPU) samt en utvidgning av gemenskapen.
Sverige har ett intresse av att delta inte bara i EES-avtalets inre
marknad, utan också att på likställd fot medverka i EGs samarbete.
Genom avspänningen och tillkomsten av Parisstadgan för ett nytt Europa
(1990) har förutsättningarna i viktiga avseenden förändrats när det gäller
deltagande i detta samarbete. Riksdagen har förklarat att ett svenskt
medlemskap i EG med bibehållen neutralitetspolitik ligger i vårt lands
nationella intresse. Regeringen har för avsikt att under 1991, efter
samråd i utrikesnämnden, lämna in en ansökan om medlemskap i EG.
Några resultat av de pågående regeringskonferenserna om den
ekonomiska och monetära unionen och den politiska unionen föreligger
ännu inte. Det är därför inte möjligt att nu diskutera vilken betydelse
dessa planer kan få för Sverige. Frågorna kommer att belysas i annat
sammanhang, inför en ansökan om medlemskap.
Inom Norden har integrationen i väsentliga hänseenden gått längre än vad
som är fallet gentemot omvärlden i övrigt. Det nordiska samarbetet har
historiskt utvecklats med sikte på att stärka den nordiska samhörigheten
- att öppna gränserna mellan de nordiska länderna. Ett av de viktigaste
uttiycken för det nordiska samarbetet är avtalet om en gemensam nordisk
arbetsmarknad.
Den nordiska samhandeln är betydande och utgör den starkaste länken
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
19
mellan de nordiska ländernas ekonomier. Totalt svarar den nordiska
samhandeln för diygt 20 % av de nordiska ländernas utrikeshandel. För
bearbetade varor är andelen ännu högre - mellan 25 och 30 %.
En viktig förändring av de ekonomiska relationerna mellan de nordiska
länderna har ägt rum under 1980-talet genom den stora ökningen av
företagsuppköp och samgåenden över gränserna. De omfattande nordiska
företagsförvärven har satt spår i strukturen i flera viktiga industri-
branscher, såsom elektronik-, gruv-, stål- och maskinindustri. En nordisk
branschstruktur börjar avteckna sig. Även inom tjänstesektorn har
nordiska företagsstrukturer börjat växa fram.
Under senare tid har utvecklingen alltmer understrukit Nordens
beroende av omvärlden. Detta gäller särskilt relationen till den västeuro-
peiska integrationen, i vilken nu samtliga nordiska länder är aktivt
engagerade.
EGs arbete med att förverkliga den inre marknaden är en utmaning för
det nordiska samarbetet. Innebörden av förhandlingarna om EES-avtalet
är att perspektivet för det nordiska samarbetet vidgas och fördjupas. Den
ekonomiska och handelspolitiska uppdelningen av de nordiska länderna
i EG- och EFTA-medlemmar får genom ett avtal mindre betydelse än
tidigare. Avtalet upphäver i viktiga avseenden den splittring som tidigare
rått. Det gemensamma deltagandet i den inre marknaden innebär även i
Norden att rörligheten över gränserna underlättas. Därmed kan också den
nordiska samhörigheten främjas inom ramen för en fördjupad europeisk
integration.
Det nordiska samarbetet kan ge konkreta bidrag som komplement till
lösningar genom EFTA. Ett sådant arbete bedrivs också på bred front
bl.a. på det finansiella området, standardiseringsområdet och vad gäller
begränsning av näringslivsstöd. Gemensamma nordiska lösningar under-
lättar också ländernas deltagande i den fortsatta, fördjupade integrationen
i Västeuropa.
Den pågående reformprocessen i de öst- och centraleuropeiska länderna
är inne i ett intensivt skede. Sverige stödjer aktivt strävandena att bygga
upp fungerande marknadsekonomier och att främja privata initiativ i
dessa länder, bl.a. genom våra insatser i Europeiska utvecklingsbanken
och andra internationella stödåtgärder.
Öst- och Centraleuropa inkl. Sovjetunionen svarar i dag för knappt
2.5 % av vår utrikeshandel, medan dessa länders befolkning uppgår till
410 miljoner människor. Motsvarande siffror för EES är 75 % resp. 350
miljoner. Dessa tal ger en föreställning om den utveckling, också för vår
egen del, som en framgångrik reformprocess i Öst- och Centraleuropa
kan innebära. Det skall understrykas att detta är en process på lång sikt
som kräver tålamod och uthållighet från alla inblandade parters sida.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
20
Internationellt ekonomiskt samarbete och utbyte har varit avgörande för
Sveriges industrialisering och välståndsutveckling. Vårt land har länge
förespråkat en fri handel och vi har valt att anpassa vår ekonomi för att
kunna dra nytta av de möjligheter internationell integration erbjuder. Nu
fördjupas det ekonomiska samarbetet snabbt, inte minst i Europa. Detta
ställer krav på vår ekonomiska politik. Det gäller särskilt valutapolitiken,
pris- och kostnadsutvecklingen, insatserna för att öka produktivitet och
sparande samt åtgärderna för att tillförsäkra medborgarna trygghet i den
förändring som kommer att ske under 1990-talet.
Valutorna i flertalet av våra konkurrentländer i Europa är sammanknut-
na inom ramen för det europeiska monetära systemet. De förändringar
som skett i valutornas riktvärden i förhållande till varandra har under
senare år varit begränsade, samtidigt som flertalet länder nått långt när
det gäller att nedbringa inflationen. När Sverige nu eftersträvar ett
närmare samarbete med EG skärper detta kraven på vår valutapolitik. Att
göra avsteg från vår fasta växelkurs är mot denna bakgrund uteslutet.
Vårt deltagande i den internationella integrationen skärper kraven på
pris- och lönebildningen i Sverige. Regeringen har inlett ett målmedvetet
och framgångsrikt arbete för att bromsa inflationen och skapa prisstabili-
tet. Genom att inflationen de närmaste åren blir lägre än i våra konkur-
rentländer kan sysselsättningen åter öka inom något år.
Endast om produktivitetsutvecklingen i Sverige är bättre än i våra
konkurrentländer kan vår löneökningstakt bli högre och standardutveck-
ling bättre. Omfattande förändringar har genomförts av det svenska
skattesystemet för att skapa förutsättningar för en bättre fungerande, mer
produktiv ekonomi. Den ökade integrationen i kombination med
avregleringen i Sverige skärper konkurrensen och verkar därmed i
samma riktning.
Sverige har ett betydande underskott i bytesbalansen. För att vrida
denna utveckling rätt måste vi öka det finansiella sparandet i den svenska
ekonomin. Vi måste också investera i de delar av det svenska näringslivet
som säljer på export eller konkurrerar med utländska företag på den
inhemska marknaden. Detta förutsätter att lönsamheten i det svenska
näringslivet är minst lika hög som i omvärlden. Det förutsätter också en
återhållsam konsumtionsutveckling.
Den internationella integrationen ger oss möjlighet att öka välståndet
och värna sysselsättningen. Samtidigt ställer den krav på anpassning. Det
är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att underlätta denna
anpassning, men också att ge medborgarna trygghet i förändringen. I
detta sammanhang spelar den aktiva arbetsmarknadspolitiken en
avgörande roll.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
21
Den ekonomiska politiken skall medverka till att bromsa kostnadsutveck-
lingen och stärka konkurrenskraften för att hävda sysselsättningen och
välfärden.
Den fulla sysselsättningen hotas om kostnaderna stiger snabbare än i
omvärlden. För att värna sysselsättning och välfärd måste den ekono-
miska politiken inriktas på att varaktigt nedbringa inflationen. Denna
uppgift måste överordnas andra ambitioner och krav. En sådan politik
skall fullföljas med stöd av en aktiv arbetsmarknadspolitik, som ger varje
individ som är eller riskerar att bli arbetslös möjlighet att så snabbt som
möjligt komma över i nytt, produktivt arbete. Insatser för att höja
kompetensen och motverka brist på yrkeskunnig arbetskraft under den
kommande konjunkturuppgången skall därför ha fortur framför passivt
kontantstöd.
Lönekostnaderna spelar en avgörande roll för inflationsutvecklingen.
Lönerna utgör en viktig, inte sällan dominerande del av kostnaderna i
flertalet branscher. Löneökningar, som inte motsvaras av produktivitets-
höjningar, får därmed ett kraftigt genomslag på prisstegringstakten. För
att säkra en lägre inflation och varaktigt åstadkomma prisstabilitet krävs
att lönebildningen anpassas till produktivitetstillväxten.
Under 1991 sker en dramatisk nedväxling av de nominella lönekost-
nadsökningama i Sverige. En stor del av arbetsmarknaden täcks nu av
förbundsavtal som bygger på Rehnberg-kommissionens förslag till
stabiliseringsavtal. Avtalen kommer genomsnittligt att öka lönekost-
naderna under 1991 med ca 0,5 %. Härutöver kommer lönekostnaderna
av andra orsaker att öka med 4,5 % (effekten av avtal träffade 1990,
förlängningen av den lagstadgade semestern med 2 dagar, m.m.).
Sammantaget innebär detta ett kraftigt trendbrott i de senaste årens
utveckling med lönekostnadsökningar på i storleksordningen 10 % per år.
Under det andra avtalsåret, som sträcker sig t.o.m. mars 1993, är
utrymmet för lönehöjningar ca 3 % med miniminivåer uttryckta i kronor,
som ger något mer till personer med lägre löner. Utrymmet kan enligt
parternas beslut fördelas centralt eller lokalt.
Stabiliseringsavtalet innehåller bestämmelser som skall förhindra eller
kraftigt begränsa löneglidningen. Avtalet är konstruerat så att lokala
förhandlingar ej erfordras under första avtalsåret. Skulle löneutvecklingen
överskrida stabiliseringsavtalets bestämmelser skall överskridandet
avräknas från kommande avtalsårs utrymme. Sådan löneökning som beror
på ändrad arbetsoiganisation, utökade arbetsuppgifter, ökat ansvar, krav
på högre kompetens etc. skall inte avräknas.
Stabiliseringsavtalet innehåller inga följsamhetsgarantier för priser och
löner. Avtalet innebär vidare - även om det skett vissa förseningar i
tillämpningsförhandlingama - att avtalen för hela arbetsmarknaden
sammanfaller i tiden. På det sättet undviker man risken att det senaste
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
22
avtalet blir golv för de kommande. Prop. 1990/91:150
Stabiliseringsavtalen leder till att det svenska kostnadsläget kan sänkas Bilaga 1:1
i jämförelse med omvärlden och att konkurrenskraften förbättras. Därmed
skapas förutsättningar för att den negativa konjunkturutvecklingen snart
skall kunna vändas och en återhämtning inträffa under 1992.
Förhållandena på arbetsmarknaden är nu reglerade under de närmaste
två åren genom stabiliseringsavtalet. En del i stabiliseringsavtalet är
uppmaningen till de avtalsslutande parterna att under de båda närmaste
åren se över sina avtals- och förhandlingssystem med målsättningen att
minska automatiken i konstruktionerna så att löneglidningen kraftigt
begränsas. Arbetsmarknadens parter har nu en unik möjlighet att
reformera det svenska lönebildningssystemet. Det är nödvändigt att de tar
tillvara denna möjlighet.
Den genomförda skattereformen underlättar lönebildningen, även på
längre sikt. Den kraftiga sänkningen av marginalskatterna medför att
löntagarna själva får behålla en större del av en löneökning än tidigare.
Därmed bör lönekraven kunna dämpas.
Ansvaret för lönebildningen åvilar parterna på arbetsmarknaden.
Stabiliseringsavtalet innebär inte något avsteg från de traditionella
principerna på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen har inte deltagit
- och kommer inte att delta - i förhandlingarna. Statsmakternas ansvar
är att genom sin ekonomiska politik skapa sådana förutsättningar att
lönebildningen blir förenlig med en utveckling mot samhällsekonomisk
balans.
En väl fungerande prispolitik måste baseras på konkurrens och inte på
regleringar. Konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för
möjligheterna att varaktigt få till stånd en långsammare prisökningstakt.
Regeringen redovisade i finansplanen ett program för att stärka
konkurrensen i den svenska ekonomin. Där aviserades ett antal initiativ
som regeringen tagit eller avser att ta.
Konkurrenspolitiken kommer att förstärkas bl.a. i ljuset av den
västeuropeiska integrationen. Ett förslag till ny konkurrenslag skall
föreläggas riksdagen under kommande budgetår. Konkurrenslagen
skärps bl.a. när det gäller konkurrenshämmande inslag i näringsliv
såsom prissamverkan och marknadsdelning. Konkurrensmyndigheter-
nas ställning skall också förstärkas.
Den nya livsmedelspolitiken innebär en successiv avreglering av
jordbruket och en övergång till ett mer marknadsinriktat system
fr.o.m. den 1 juli 1991. För att förstärka konkurrensen på livs-
medelsområdet har regeringen lagt fram förslag (prop. 1990/91:147)
om förbud mot marknadsdelning och andra produktions- eller
utbudsbegränsningar på jordbrukets område. Syftet är att motverka
skadliga konkurrensbegränsningar som kan uppstå efter avvecklingen
av de interna marknadsregleringarna på livsmedelsområdet. En
anpassning bör ske av gränsskyddet på jordbruksprodukter. Det
23
säkerställer lägre matpriser och ökad valfrihet för konsumenterna.
Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen ett förslag med
denna innebörd.
Under senare år har stora delar av transportväsendet avreglerats.
Regeringen har förelagt riksdagen ett förslag som ökar konkurrensen
inom inrikesflyget. En fullständig avreglering genomförs senast när
ytterligare bankapacitet tillkommit vid Arlanda flygplats.
Konkurrensen skall också främjas genom att infrastrukturen görs
tillgänglig för flera producenter. Ett steg i denna riktning har tagits
på järnvägsområdet. Förändringar av liknande slag skall ske inom
elförsörjningen. En vägledande princip är dock att de naturliga
monopol som staten äger även fortsättningsvis skall ägas av staten.
Konkurrensen inom bo- och byggsektorn skall skärpas. Utländska
medborgares möjligheter att starta och överta byggföretag skall
underlättas, bl.a. genom att bestämmelserna om näringstillstånd
harmoniseras med EGs regler. Byggmaterialreglema skall också
harmoniseras med utländska regler.
Det effektivaste sättet att öka konkurrensen och förhindra inhemska
monopol är en fri utrikeshandel. Den svenska anknytningen till den
europeiska inre marknaden har sin största betydelse genom att den skapar
förutsättningar för ökad konkurrens. Harmoniseringen av konkurrensreg-
ler och konkurrensövervakning är en central del av EES-avtalet. Inom
EG sker ett omfattande arbete med att utarbeta gemensamma konkurrens-
regler och utforma en effektiv konkurrensövervakning. För Sveriges del
innebär detta att olika former av konkurrensbegränsningar kommer att
kunna bli föremål för granskning inom ramen för EES-avtalet. Detta
innebär i sin tur att konkurrensen i Sverige kommer att skärpas ytterliga-
re.
I den svenska ekonomins konkurrensutsatta delar har produktiviteten
även under senare år ökat förhållandevis snabbt. De skyddade delarna av
ekonomin har däremot släpat kraftigt efter. Ett EES-avtal innebär att
stora delar av ekonomins skyddade sektor öppnas för konkurrens. Det
gäller bl.a. byggandet och den privata tjänstesektorn.
De finansiella marknaderna spelar en allt viktigare roll för att
ekonomin skall fungera smidigt. Under 1980-talet har de avreglerats för
att bättre svara mot den internationella utvecklingen. Avregleringen har
också inneburit att de finansiella marknaderna bättre kan tillgodose
kundernas behov.
Reformeringen av de finansiella marknaderna fortsätter. Det är
angeläget att svenska finansinstitut utsätts för skärpt internationell
konkurrens. Därför tillåts utländskt ägande i svenska banker, fondkom-
missionärsbolag och finansbolag sedan augusti 1990. Vidare har
regeringen nyligen föreslagit att utländska företag skall få verka fullt ut
på värdepappersmarknaden. Flexibiliteten och effektiviteten på fnarknad-
en ökar genom att banker och försäkringsbolag ges möjlighet att
samverka i fastare former. En översyn av försäkringslagstiftningen pågår.
De flesta finansiella placerare har under senare år fått, eller är på väg
att få, vidgade placeringmöjligheter. Det gäller banker, försäkringsbolag,
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
24
fondkommissionärer, värdepappersfonder, allemansfonder samt statliga
bolag och affärsverk. Ett förslag har utarbetats inom finansdepartementet
om att även AP-fonden skall få friare placeringsregelr samt att den skall
omorganiseras och få en mer effektiv förvaltning. Förslaget remissbe-
handlas för närvarande. Med förslaget förbättras möjligheterna att möta
näringslivets behov av riskkapital under 1990-talet. Även kapitalmarkna-
dens effektivitet förbättras.
Förhandlingarna om stabiliseringsavtal har medverkat till att det nu
finns en betydande enighet om att de nominella löneökningarna måste bli
mycket låga under de närmaste åren om det skall vara möjligt att få
rätsida på den inhemska kostnads- och prisutvecklingen. Detta förändrade
synsätt beror bl.a. på tilltron till att en lugnare prisutveckling redan under
innevarande år, men särskilt under 1992, skall medverka till en
förbättring av reallönerna. Förhandlingsgruppens överenskommelse med
olika prissättare inom livsmedelskedjor och dagligvaruhandel har i detta
sammanhang haft påtagliga effekter.
En väl fungerande lönebildning förutsätter låg inflation. För närvarande
sker en snabb nedgång i inflationen. Allt fler aktörer i ekonomin verkar
också vara inställda på att prisstegringstakten kommer att dämpas högst
väsentligt. Den sjunkande räntedifferensen gentemot utlandet, sedan
regeringen i oktober lade fram det särskilda åtgärdspaketet för att
stabilisera ekonomin (skr. 1990/91:50), är ett uttryck för en större tilltro
till Sveriges förmåga att få ner inflationen.
Denna utveckling måste nu befästas. Inflationen måste bli varaktigt låg
och politiken inriktas på prisstabilitet. Detta ställer stora krav på en stram
finans- och penningpolitik.
Under det senaste året har åtgärder vidtagits för att dämpa överhettningen
i ekonomin. Den ekonomiska politiken har varit inriktad på att nedbringa
inflationen och hålla tillbaka den offentliga sektorns expansion till förmån
för den konkurrensutsatta sektorn. Sammantaget har detta gett förutsätt-
ningar för en radikal dämpning av den svenska inflationen. Inflationen är
nu låg och förväntas bli lägre än i våra konkurrentländer under det
kommande året.
Den ekonomiska politiken måste nu med all kraft inriktas på att
varaktigt hålla nere inflationen. Om vi skall kunna värna sysselsättning
och välfärd måste denna uppgift överordnas andra ambitioner och krav.
En generell efterfrågestimulerande politik skulle bara motverka sitt syfte.
Balansproblemen skulle på sikt förvärras, inflationen skulle bli högre och
ett tryck uppåt på räntorna skulle skapas. Förväntningar om en högre
inflation skulle då kunna ta fart och bidra till att åter skapa pris- och
lönespiraler. Det skulle kunna undergräva de framgångar som inflations-
bekämpningen haft under det senaste året.
I ökad utsträckning blir det nu också finanspolitikens uppgift att bidra
till den omställning som måste ske i ekonomin från skyddad till
utlandskonkurrerande verksamhet. Det förutsätter en stark återhållsamhet
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
25
med offentliga utgifter och att statsbudgetens tyngdpunkt systematiskt Prop. 1990/91:150
förskjuts från transfereringar och offentlig konsumtion till insatser för att Bilaga 1:1
främja investeringar och utveckling. Kommunerna och landstingen svarar
för den helt dominerande delen av den offentliga verksamheten. Det är
nödvändigt att starkt begränsa expansionen i kommuner och landsting
för att skapa utrymme för tillväxt i ekonomins konkurrensutsatta delar.
De samlade offentliga utgifterna
De offentliga utgifterna som andel av BNP uppgår till knappt 62 %. En
kraftig minskning har skett sedan 1982 då utgiftsandelen var ca 67 %.
Under 1980-talet har den offentliga sektorns finansiella sparande
kraftigt förbättrats. 1982 översteg de offentliga utgifterna inkomsterna
med mer än 40 miljarder kr., vilket motsvarade 7 % av BNP. Förra året
hade den offentliga sektorn i stället ett överskott motsvarande ca 4 % av
BNP. Sparandeförbättringen har skett i den statliga sektorn och socialför-
säkringssektorn. Den är resultatet av en restriktiv budgetprövning i
kombination med en bättre ekonomisk utveckling. Sparandeökningen i
den statliga sektorn uppgår till ca 120 miljarder kr. Därtill har ett ökat
överskott inom AP-fonden bidragit med ca 20 miljarder kr. Kommunsek-
torn har däremot minskat sitt sparande.
Beräkningarna i den reviderade nationalbudgeten visar att den offentliga
sektorns utgifter som andel av BNP fortsätter sjunka från nuvarande
61,7 % till en nivå under 60 % vid mitten av 1990-talet. Även skatte-
kvoten sjunker från 56,4 % till drygt 53 %. Samtidigt försämras den
offentliga sektorns sparande från nuvarande 3,9 % till 3 % under
perioden. Detta beror i huvudsak på att AP-fondens och kommunernas
sparande försvagas.
Det offentliga sparandet försämras normalt i en konjunkturnedgång, när
tillväxten viker och de offentliga inkomsterna till följd av detta ökar
långsammare. Så sker också nu, trots att kommunernas tillväxt har
begränsats starkt och att åtgärder vidtagits för att förstärka statens
budget.
Finanspolitiken är så avvägd i nuvarande situation att inflationen
dämpas snabbt och att underskotten i handelsbalansen minskar samtidigt
som den offentliga sektorn växer långsamt. Tillgängliga prognoser tyder
också på att tillväxten på den konkurrensutsatta sektorn kommer att
skjuta fart i slutet av 1991.
Arbetet med att minska de offentliga utgifternas andel av BNP skall
fullföljas med kraft och uthållighet. Därmed skapas utiymme för att på
sikt sänka skattetrycket. Detta är angeläget för att förbättra ekonomins
funktionssätt och öka tillväxten.
Staten
Statsbudgeten för innevarande budgetår har försvagats. I budgetproposi-
tionen i januari 1991 beräknades budgetsaldot till -2,6 miljarder kr. Nu
beräknas saldot till -18,5 miljarder kr. Anledningen till den stora försäm-
ringen från januari är den lågkonjunktur vi nu är inne i. Denna leder till
26
att skatteinkomsterna utvecklas långsammare än vad som förutsågs i Prop. 1990/91:150
januariprognosema. Bilaga 1:1
I finansplanen i januari beräknades budgetsaldot för budgetåret 1991/92
till -0,6 miljarder kr. Även för nästa budgetår väntas en försvagning av
budgetunderskottet som nu beräknas till -10,3 miljarder kr. Denna
utveckling beror framför allt på en långsammare ökning av inkomster-
na, vilken dock motverkas av engångsvisa inkomstförstärkningar, t. ex.
inleveranser från vissa affärsverk.
Inkomsterna - inkl, de engångsvisa förstärkningarna - mellan de båda
åren stiger med ca 8 %. Utgifternas ökningstakt beräknas bli någon
procentenhet mindre.
Regeringen har redan tidigare presenterat sina förslag till utgiftsbe-
gränsningar för nästa budgetår. Dessa har varit omlättande och gällt bl.a.
förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringen och en reformering av
bostadsfinansieringssystemet. Även på en rad andra områden har
regeringen presenterat förslag till avlastning av statsbudgeten, t.ex. vad
gäller kostnaderna för förläggning av flyktingar genom kortare handlägg-
ningstider och genom att kostnaderna till viss del kommer att avräknas
mot biståndsramen. Utgifterna på statsbudgeten påverkas också av det
förslag om minskning och omställning av den statliga administrationen
som presenteras i bilaga II till kompletteringspropositionen. När
programmet är fullt genomfört beräknas belastningen på budgeten minska
med ca 2 miljarder kr.
Förslag läggs nu om sjuklön under de första 14 dagarna av en
sjukperiod. Sjuklönen föreslås gälla fr.o.m. den 1 januari 1992. Under
budgetåret 1991/92 beräknas åtgärden minska de offentliga utgifterna
med 6,2 miljarder kr. På helårsbasis beräknas utgifterna minska med 13
miljarder kr. För att neutralisera kostnaderna för arbetsgivarna sänks
samtidigt sjukförsäkringsavgiften med 1,9 procentenheter.
Tabell 3 Statsfinansernas utveckling
Miljarder kr.
|
1989/90 |
1990/91 |
1991/92 | ||
|
BP |
KP | |||
|
Inkomster |
401,6 |
426,4 |
454,9 |
459,7 |
|
Utgifter | ||||
|
(exkl. statsskuldräntor) |
334,5 |
382,4 |
394,5 |
409,0 |
|
Statsskuldsräntor |
61,0 |
62,5 |
61,0 |
61,0 |
|
Budgetsaldo |
3,4 |
-18,5 |
-0,6 |
-10,3 |
|
Underliggande budgetsaldo |
1,6 |
-16,1 |
-15,6 |
-25,3 |
Det finansiella sparandet i offentlig sektor förutses bli försämrat med
ca en procentenhet per år, från en nivå budgetåret 1989/90 på 4,6 % av
BNP till 2,5 % budgetåret 1991/92.
Enligt långtidsbudgetens huvudalternativ för perioden 1991 /92-1995/96
beräknas budgetsaldot försämras 1992/93 för att sedan ånyo förbättras.
En av de viktigaste orsakerna till försämringen 1992/93 är de skatteut-
27
betalningar till kommunerna som då skall göras. Dessa utbetalningar sker Prop. 1990/91:150
med två års eftersläpning och hänför sig därför till den höga löneöknings- Bilaga 1:1
takt som har gällt fram till nu. Samtidigt fäller de stora engångsinkoms-
tema från 1991/92 bort.
Sammanfattningsvis kan konstateras att statsbudgeten försvagas
budgetåren 1990/91 och 1991/92. Det beror på att statens inkomster
beräknas växa relativt långsamt samtidigt som utgifterna fortsätter att
öka relativt kraftigt, särskilt under 1990/91. Bakom denna utveckling
ligger en konjunkturelit betingad försvagning av inkomstsidan. Dessutom
innebär på kort sikt en nedväxling av löneökningstakten en försvagning
av budgeten via en långsammare utveckling av inkomsterna samtidigt
som transfereringarna inte omedelbart växlas ner i samma takt. Det
omfattande besparingsarbete som regeringen har genomfört under det
senaste året har förhindrat en än mer negativ utveckling.
De underliggande problemen i den svenska ekonomin motiverar en
fortsatt stram finanspolitik, med omprövning av existerande utgiftsåtagan-
den. Utrymmet för nya utgiftsåtaganden från statens sida är nu mer
begränsat än på flera år. Reformer kan endast komma till stånd genom
effektiviseringar och besparingar inom befintliga områden.
Kommunerna
Kommunerna och landstingen svarar för den helt dominerande delen av
den offentliga verksamheten. Den kommunala verksamheten har under
1980-talet vuxit långsammare än under de närmast föregående decen-
nierna. Tillväxttakten har ändå varit alltför hög i ett samhällsekonomiskt
perspektiv. Under de närmaste åren måste tillväxten i kommunerna hållas
tillbaka ytterligare för att det skall bli möjligt att skapa utrymme för en
tillväxt i ekonomins konkurrensutsatta delar och därmed lägga en grund
för en varaktig balans i ekonomin.
Också det ekonomiska läget i kommuner och landsting motiverar en
stark begränsning av tillväxten. Sektorn har under flera år redovisat ett
negativt finansiellt sparande. En tillfällig förbättring kan förväntas åren
1991-1993. Men omprövningar och effektiviseringar måste genomföras
redan nu för att de grundläggande problemen i den kommunala sektorn
skall kunna lösas.
Under innevarande och nästkommande år råder ett av riksdagen
beslutat kommunalt skattestopp. En överenskommelse har träffats mellan
företrädare för regeringen och för kommun- och landstingsförbunden om
att det kommunala skattetiycket inte heller efter 1992 bör öka och att
kommunerna och landstingen därför inte bör höja sina skatter. Rege-
ringen har klargjort att den är beredd att föreslå ett förlängt, lagfäst
skattestopp, eller att på annat sätt begränsa kommunernas och land-
stingens möjlighet att expandera, om det visar sig att kommuner och
landsting ändå överväger skattehöjningar eller om volymtillväxten i den
kommunala konsumtionen skulle bli för hög.
28
Under 1970-talet och böljan på 1980-talet var växelkursförändringar
relativt vanliga i industriländerna. Även Sverige förändrade sin valuta-
kurs vid ett flertal tillfällen mellan 1976 och 1982. Växelkursförändringar
medför en betydande lyckighet i den ekonomiska utvecklingen. Perioder
med snabb expansion följs inte sällan av omfattande utslagning. De
samhällsekonomiska kostnaderna till följd av en sådan politik kan vara
betydande. Återkommande devalveringar försvårar också inflations-
bekämpningen. Förväntningar om nya devalveringar gör en devalverings-
politik allt mindre ändamålsenlig.
I den aktuella debatten har tanken förts fram att Sverige snarast möjligt
borde öveige den nuvarande korgen av valutor och ersätta den med en
korg av europeiska valutor. Som motiv har angetts att det därmed skulle
undvikas att kronan följde med i en förväntad uppgång för dollarn och
således stärktes mot EG-ländemas valutor.
En trovärdig fast växelkurspolitik kan inte baseras på sådana kortsiktiga
överväganden. Valutapolitiken skall präglas av fasthet och konsekvens.
Den skall stå i överensstämmelse med den ekonomiska politikens
långsiktiga strävanden och med ekonomins internationella inriktning.
Den svenska valutapolitikens mål är fast etablerat. Valutakorgens
konstruktion har varit oförändrad sedan 1977 och valutaindex sedan
1982. Genom valutakorgens sammansättning har effekterna på svensk
ekonomi av förändringar i andra länders valutor jämnats ut, vilket
bidragit till stabilitet.
Vid några tillfällen har det skapats osäkerhet om kronans ställning med
valutautflöden som följd. Regeringen och riksbanken har därvid genom
finans- och penningpolitiska åtgärder med kraft markerat att valutapoli-
tikens mål ligger fast. Det är viktigt för alla, inom och utom landet, att
veta att statsmakterna är fäst beslutna att fullfölja denna linje.
Det finns flera skäl för detta. Ett skäl är att kampen mot inflationen är
ett centralt mål för den ekonomiska politiken. Förändringar i växelkursen
skulle allvarligt försvåra arbetet med att stabilisera ekonomin. Ett annat
skäl är strävandena att få till stånd ett närmare samarbete med EG.
Sverige ser positivt på det europeiska monetära samarbetet. Det har
verksamt bidragit till att stärka samordningen av den ekonomiska
politiken med goda resultat som följd och skapat ett område av valuta-
politisk stabilitet i Europa, vilket även utanförstående länder har stor
fördel av.
Ett svenskt bidrag till detta samarbete förutsätter att vår kostnadsut-
veckling bringas under kontroll med sikte på att nå en inflation som är
jämförbar med vad som gäller i de i detta avseende mest framgångsrika
länderna i Europa. Detta skall ses som ett väsentligt inslag i vår Europa-
politik och kan lägga grunden för ett närmare monetärt och valutapolitiskt
samarbete i linje med strävandena inom EG.
Riksbanken ansvarar för penning- och valutapolitiken. En stark
riksbank kan effektivt bidra till inflationsbekämpningen. Utredningen om
mål och former för riksbankens verksamhet (dir. 1990:61) är nu tillsatt.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
29
Utredningen skall bl.a. överväga möjligheterna att med lagstiftning eller
på annat sätt ange tydligare mål för riksbankens verksamhet. Utredningen
skall vidare i sitt arbete beakta den fortsatta utvecklingen av det monetära
samarbetet inom EG. Utredningens arbete skall vara slutfört före den 1
juli 1992.
Under hösten och vintern har allvarliga problem uppdagats i finans-
bolagssektom. Bankerna har drabbats av betydande kreditförluster till
följd av dels utlåning till finansbolag, dels att det försämrade konjunktur-
läget orsakat problem för många företag. Denna utveckling förklaras till
en del av den mycket kraftiga kreditexpansionen som skedde efter
avregleringen av kreditmarknaden i mitten av 1980-talet. Utlåningen från
vissa kreditinstitut har varit alltför vidlyftig. I flera fall har kreditpröv-
ningen blivit eftersatt. Detta resulterar nu i betydande kreditförluster för
en del banker och andra kreditinstitut. Regeringen beslutade i januari i
år att utreda orsaken till de problem som uppstod för vissa finansbolag.
Den svagare konjunkturen och de stigande kreditförlusterna har
medfört en ökad försiktighet i kreditinstitutens utlåning. Dessutom har
kapitaltäckningsreglema skärpts i enlighet med internationella överens-
kommelser, vilket torde ha medfört att vissa kreditinstitut blivit mer
restriktiva i sin utlåning. Samtidigt har under de senaste månaderna de
svenska räntorna fallit med flera procentenheter, vilket underlättar
låntagarnas situation och därmed även kreditinstitutens.
Det har under vintern framhållits av företrädare för småföretagen att
kreditförsörjningen inte fungerar tillfredsställande, framför allt vad gäller
utlåning till dessa företag, och att staten borde agera för att råda bot på
denna situation. Regeringen har tagit initiativ till samtal i denna fråga
mellan bankerna och företrädare för småföretagen. Några statliga
ingripanden i kreditgivningsverksamheten är dock inte aktuella. På en
avreglerad marknad måste aktörerna själva ta ansvar för sina beslut.
Statsmakterna har emellertid ett ansvar för att skapa sådana regler och
förutsättningar att kreditgivningen fungerar väl.
Avregleringen på kreditmarknaden har medfört ökade möjligheter för
hushållen att själva bestämma över sin finansiella situation. Konkurrensen
i finanssektom bidrar också till lägre räntor och ökade framtida
rationaliseringsvinster.
Under det senaste året har tillväxten i sysselsättningen avtagit och
arbetslösheten ökat. I huvudsak är detta en följd av försämrad konkur-
renskraft beroende på stora kostnadsökningar, den internationella
konjunkturavmattningen och en svag inhemsk efterfrågetillväxt. En
varaktigt full sysselsättning kan bara åstadkommas om kostnadsutveck-
lingen i Sverige anpassas till omvärlden och konkurrenskraften därmed
värnas. Regeringen följer nu noggrant hur arbetsmarknaden utvecklas.
Uppgången i arbetslösheten kan inte mötas med en generell efterfråge-
stimulans. En sådan politik skulle bara motverka sitt syfte. Visserligen
skulle aktiviteten i ekonomin kortsiktigt stiga men balansproblemen skulle
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
30
samtidigt förvärras. Inflationen skulle bli högre och underskottet i Prop. 1990/91:150
bytesbalansen växa. Ett tryck uppåt på räntorna skulle skapas och därmed Bilaga 1:1
skulle investeringarna hämmas. Sysselsättningen skulle då mycket snart
åter vika.
Mot denna bakgrund får arbetsmarknadspolitiken en viktig roll. Den
måste utformas på ett sådant sätt att den bidrar till inflationsbekämpning-
en och därmed medverkar till ekonomisk tillväxt. Prisstegringar
motverkas om arbetsmarknadens funktionssätt förbättras så att utslagning
kan undvikas och uppkomsten av flaskhalsar förhindras. Omfattande
passivt stöd förhindrar en balanserad utveckling av den svenska ekonomin
och motverkar därmed sitt syfte att värna full sysselsättning.
Arbetslöshet skall inte vara ett medel i den ekonomiska politiken.
Lediga platser skall tillsättas så snabbt som möjligt för att undvika
inflationsdrivande flaskhalsar i produktionen. Samtidigt skall vaije person
som är eller riskerar att bli arbetslös få möjlighet att så snabbt som
möjligt komma in i ett nytt arbete. Stödinsatser måste prioriteras till
sökanden som riskerar långvarig arbetslöshet, ungdomar och andra som
saknar fast förankring på arbetsmarknaden.
Redan nu har Sverige en av de mest effektiva arbetsmarknaderna inom
OECD-området. Det gäller dock att ytterligare förbättra funktionsförmåg-
an så att skillnaderna mellan utbud och efterfrågan reduceras. Rörlighets-
främjande åtgärder är i detta sammanhang centrala, liksom åtgärder som
stimulerar aktivt arbetssökande, kompetenshöjning, omskolning och
yrkesinriktad rehabilitering.
Den ekonomiska politiken skall bidra till tillväxt genom att stimulera
produktiviteten och sparandet. Utrymme skall skapas för investeringar i
produktion och infrastruktur; i motsvarande mån måste tillväxten i privat
och offentlig konsumtion begränsas.
Om medborgarna skall få de levnadsvillkor de önskar och den trygghet
de behöver, och om vi också skall kunna lämna en god miljö i arv till
våra efterkommande måste ekonomin växa. Samtidigt måste de gemen-
samma resurserna användas så att de bidrar till arbete, sparande,
hushållning och utveckling. Detta synsätt är bärande i regeringens
konsekventa satsning på arbetslinjen. Det har väglett arbetet med
skattereformen och det präglar de propositioner som regeringen lagt
under innevarande riksdagsår om ekonomin på medellång sikt, om
tillväxten och om miljön.
1980-talets ekonomiska tillväxt vanns främst genom att fler människor
arbetade mer än tidigare (se tabell 4). Det är bara ett större utbyte per
arbetad timme, en högre produktivitet, som ger utrymme för högre
timlöner. Även om skattereformen kommer att stimulera en fortsatt
ökning av arbetskraftsutbudet, förslår inte det för att möta de närmaste
årtiondenas växande anspråk på välstånd och välfärd. Produktiviteten
måste växa snabbare.
31
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Tabell 4 Arbetsinsats, produktivitet och tillväxt 1970-1990
Procentuell förändring
|
1970-1980 |
1980-1990 | |
|
BNP |
21,4 |
20,6 |
|
Sysselsättning i timmar |
-5,1 |
10,5 |
|
Produktivitet |
27,9 |
9,1 |
KäZ/or.Finansdepartementet och statistiska centralbyrån.
Vad en snabbare produktivitetstillväxt innebär framgår tydligt av de
beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeten för perioden
1991-1995. Om den genomsnittliga årliga produktivitetstillväxten blir
2,2 % under den kommande femårsperioden, jämfört med de ca 1,5 %
som gällt under de senaste 10 åren, kan bruttonationalprodukten växa
med i genomsnitt 2,2 % om året. Under den senare delen av femårs-
perioden kommer reallönerna att kunna öka i ungefär samma takt
samtidigt som en snabb utbyggnad av den utlandskonkurrerande sektorn
kan komma till stånd.
Förutsättningarna för en högre produktivitetstillväxt är i många
avseenden goda. Den avgörande förändringen är det svenska deltagandet
i den europeiska integrationen. Hittills har bara begränsade delar av den
svenska ekonomin varit utsatt för internationell konkurrens. Den
offentliga sektorn har utsatts för skärpta effektivitetskrav, men den
privata skyddade sektorn - som under 1980-talet vuxit påtagligt - utgör
hälften av näringslivet. Den europeiska inre marknaden innebär att stora
delar av denna sektor nu öppnas för konkurrens. Både på egen hand och
som en följd av politiska beslut måste dessa skyddade branscher nu höja
sin effektivitet och produktivitet.
Även i en rad andra avseenden har tillväxtförutsättningama förbättrats.
En genomgripande skattereform har genomförts. En energiuppgörelse har
träffats. Okade resurser har avsatts för forskning och utbildning och för
att bygga ut infrastrukturen, bl.a. vägar, järnvägar och telekommunika-
tioner.
Inom alla dessa områden fullföljs arbetet med att skapa förutsättningar
för förbättrad produktivitet. Det är nu en uppgift för alla, näringslivet,
kommunerna, landstingen och staten att se till att de nya möjligheter som
erbjuds tas tillvara och att de resurser som satsats verkligen leder till
högre produktivitet och välstånd.
Investeringar spelar en viktig roll för att höja produktiviteten. När
kapitalstocken förnyas drar förnyelsen med sig ny, effektiv teknik. Om
sparandet ökar förbättras förutsättningarna att få till stånd investeringar.
Men ett högre sparande behövs framför allt för att lägga en stabil grund
för framtida generationers välstånd. Behovet av att öka sparandet är
särskilt stort under 1990-talet, mot bakgrund av att de äldre som andel
av befolkningen kommer att öka under 2000-talets första decennier.
32
Omläggningen av skattesystemet är ett viktigt led i regeringens tillväxt-
politik. Skattesystemet har stor betydelse för den ekonomiska utveck-
lingen och därmed för den framtida välfärden. Skattereformen innebär att
skattesystemets negativa effekter på resursanvändningen reduceras
kraftigt. Förutsättningar skapas för en mer effektiv användning av arbete,
kapital och energi samtidigt som arbete och sparande stimuleras. Detta
sker på flera sätt:
För det stora flertalet löntagare har marginalskatten sänkts från ca
50 % år 1988 till ca 30 % år 1991. Den högsta marginalskatten har
sänkts från ca 75 % till ca 50 %. För många deltidsarbetande har
marginalskatten sänkts från ca 35 % till ca 23 %, där den särskilt
låga marginalskatten beror på skatterabatten för låginkomsttagare.
Samtidigt har skattesatsen för bl.a. bank- och obligationssparande
liksom aktieutdelningar sänkts från normalt 50-75 % år 1988 till
30 % år 1991. Skattelättnaden för ränteutgifterna har sänkts från
50 % till 30 %.
Olika typer av arbetsinkomster - kontantlön, löneförmåner, egenföre-
tagares arbetsinkomster etc. - beskattas numera på ett likformigt sätt.
Därmed minskas de snedvridningar i ekonomin som beror på att
olika ersättningsformer för arbetsinsatser kostar olika mycket i skatt.
Olika typer av sparande och investeringar beskattas likformigt. Det
innebär att snedvridningar mellan olika sparformer och mellan olika
typer av investeringar försvinner, samtidigt som utrymmet för
skatteplanering reduceras radikalt.
Skattebelastningen har i väsentlig utsträckning minskats på arbete och
finansiellt sparande, samtidigt som den ökats på varor och verksam-
heter med negativ miljöpåverkan, eneigianvändning och konsumtion.
Bland annat har miljöskatter införts på koldioxid och svavel.
Skattesatsen för företag har sänkts från ca 57 % år 1988 till 30 % år
1991. Den nya företagsbeskattningen skapar goda förutsättningar för
investeringar och produktion i Sverige.
Skattepolitiken bör under de närmaste åren inriktas på att befästa de
framsteg som uppnåtts genom skattereformen. Krav från olika sär-
intressen om att erhålla lättnader och undantag måste avvisas.
Skattereformen minskar skillnaderna i beskattning jämfört med vad som
gäller inom EG, bl.a. genom att mervärdeskatten utvidgats till att omfatta
energi och nästan alla tjänster samt genom att flera punktskatter avskaffas
fr.o.m. år 1993.
Skattereformen innebär att skattesystemet förbättras och moderniseras
inom ramen för ett i huvudsak oförändrat skatteuttag. De offentliga
utgifternas andel av bruttonationalprodukten skall emellertid successivt
sänkas. Härigenom skapas möjligheter att sänka skattetrycket och därmed
ytterligare förbättra betingelserna för en god ekonomisk tillväxt.
Det nya skattesystemets regler minskar utrymmet för skatteplanering
och skatteflykt. Nu gäller det att tillvarata detta tillfälle att etablera en
fast och god skattemoral. Skattemyndigheterna och de rättsvårdande
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1
institutionerna måste se till att uppföljning och kontroll fungerar väl och
att resurserna sätts in där de behövs för att beivra överträdelser.
Regeringen har nyligen initierat en översyn av hur den verksamheten
kan förbättras. Det är emellertid i minst lika hög grad företagens, förvalt-
ningarnas och medborgarnas sak att hjälpas åt att röja undan kvardröjan-
de rester av brist på gemensamt ansvar och lojalitet mot vad vi till-
sammans byggt upp.
Infrastrukturen är avgörande för näringslivets utveckling. El, transporter,
kommunikationer m.m. måste fungera för att människor i dagens
samhälle skall kunna leva och arbeta. Den infrastruktur som byggs upp
i dag är avgörande för näringslivets teknikval under årtionden framöver.
Valet av infrastruktur har därmed ett avgörande inflytande på vår tillväxt
och miljö.
Statsmakterna har ett ansvar för att infrastrukturen i Sverige är modem
och fungerar väl. Okade resurser behöver nu kanaliseras till vägar och
järnvägar. Behovet av resurser för att under 1990-talet säkerställa en väl
fungerande infrastruktur vad gäller vägar samt järnvägar och annan
kollektiv trafik är emellertid så stort att det inte fullt ut kan täckas med
statliga medel. För att få till stånd en kraftig ökning av investeringarna
inom dessa områden krävs därför ökad avgiftsfinansiering av vissa objekt
liksom samfinansiering med näringsliv och kommuner.
Infrastrukturen i Sverige har traditionellt varit väl utbyggd. Det sena
1800-talets satsning på stambanenätet och det tidiga 1900-talets upp-
byggnad av Vattenfall är två goda exempel. Vi måste också nu på 1990-
talet gemensamt se till att nya tekniska möjligheter tas tillvara och lägga
grunden för ekonomins fortsatta tillväxt och utveckling. Mot denna
bakgrund har betydande resurser avsatts för att bygga ut och förbättra
infrastrukturen. Samtidigt har initiativ tagits till flera nya infrastrukturella
projekt:
Stora summor har under 1980-talet satsats på att bygga ut den
modernaste infrastrukturen, telekommunikationerna. Huvuddelen av
investeringarna har gjorts i uppbyggnad av ett digitaliserat telenät,
vilket medfört ett kraftigt ökat utbud och en ökad användning av
teletjänster. Under 1990-talet beräknas investeringarna öka ytterligare
och uppgå till i genomsnitt ca 10 miljarder kr. per år.
Avtalet mellan Sveriges och Danmarks regeringar om en fast
förbindelse över Öresund kommer att påverka den ekonomiska
utvecklingen i Oresundsregionen positivt. Inte minst förbättras
villkoren för spårbundna kommunikationer med det övriga Europa.
För att få till stånd en kraftig utbyggnad av infrastrukturen föreslås
att staten bidrar med minst 20 miljarder kr. i extra investeringsmedel
under 1990-talet. Medlen skall användas till större sammanhållna
väg- och jämvägsprojekt av strategisk nationell betydelse. Inom den
ramen avsätts 5,5 miljarder kr. till en satsning på trafiksystemen i
storstadsregionerna.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
34
Bilaga 1:1
En av den offentliga sektoms viktigaste uppgifter är att ansvara för
utbildningen. Om kunskapsuppbyggnad helt skulle lämnas åt individernas
och marknadens betalningsvilja finns stor risk för att inte tillräckligt
många kommer att utbilda sig.
Värdet av kompetens är mycket påtagligt för var och en, inte minst i
ekonomiskt kärva tider. Den som har god utbildning löper mindre risk
att bli arbetslös. Det ligger i såväl individernas som samhällsekonomins
intresse att en lågkonjunktur i ekonomin innebär högkonjunktur i
utbildningen. Genom att fler griper tillfället att förbättra sin kompetens
kan den framtida efterfrågan inom näringslivet tillgodoses bättre. Därmed
bidrar utbildning till att lägga grunden för en uthållig återhämtning och
tillväxt, samtidigt som fler människor får säkrare sysselsättning.
Betydelsen av goda kunskaper är ändå störst i ett längre perspektiv. En
hög utbildningsnivå är en konkurrensfördel för det svenska näringslivet.
Flera studier under senare år har pekat på vikten av att stärka de
arbetandes kompetens. Regeringen har mot denna bakgrund genomfört
ett omfattande program för att reformera forsknings- och utbildnings-
politiken:
Efter forskningspropositioner vart tredje år har ökade resurser för
forskning avsatts. Den senaste forskningspropositionen (1989/90:90)
innebär att de statliga anslagen ökar med en miljard kr. under en
treårsperiod. Särskild vikt läggs vid den grundläggande forskningen.
Två nya forskningsråd inrättas för teknikvetenskaperna och social-
vetenskaperna. I tillväxtpropositionen (1990/91:87) föreslås också en
avsevärd förstärkning av forskarutbildningen inom teknisk fakultet.
Vidare föreslås en fördubbling av stödet till svenskt deltagande i
europeiskt forskningssamarbete.
Regeringen har inlett ett arbete för att effektivisera högskolans
verksamhet. Målet är att på en gång minska administrationen och
förbättra utbildningens resultat (skr. 1990/91:50, prop. 1990/91:87
och bilaga 11:7. i det följande). Regleringen av högskolan skall
inskränkas till det väsentliga och resurser för administration skall
kunna frigöras och omvandlas till utbildningskapacitet. Tonvikten i
de centrala insatserna skall ligga på utvärdering och uppföljning.
Anslagstilldelningen skall i större utsträckning grundas på utbild-
ningens och forskningens resultat och kvalitet i ett internationellt
perspektiv.
Regeringen satsar nu 250 milj. kr. på att inrätta ytterligare 5 000
platser vid högskolorna. Resurserna koncentreras till utbildningar
som är angelägna av arbetsmarknadsskäl. Genom denna satsning
kommer ungdomar och människor som vill vidareutbilda sig att
kunna gå kortare kurser inom den yrkestekniska utbildningen, gå
igenom tvåårig ingenjörsutbildning, vidareutbilda sig från barnskötare
till förskollärare m.m.
Regeringen har föreslagit att en flexibel skolstart införs. Föräldrarna
får bedöma om deras barn kan börja skolan vid sex eller sju års ålder
35
(skr. 1990/91:50, prop. 1990/91:115). En samordnad översyn av Prop. 1990/91:150
skolans läroplaner och barnomsorgens pedagogiska program har Bilaga 1:1
inletts (dir. 1991:9). Arbetsmarknaden kan genom reformen på lång
sikt komma att tillföras stora delar av ytterligare en årskull, antingen
direkt eller med längre utbildning än tidigare. Detta kommer också
att skapa större utrymme för framtidens kompetensuppbyggnad.
Regeringen har i propositionen (1990/91:85) Växa med kunskaper
föreslagit en omfattande förändring av gymnasieskolan och vuxen-
utbildningen. Yrkesutbildningen i gymnasieskolan kommer att
förstärkas avsevärt genom att alla linjer/program föreslås bli treåriga.
För vuxenutbildningen innebär propositionen både en förstärkning av
den grundläggande vuxenutbildningen och ökade möjligheter till
samverkan mellan gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning och
AMU. Kommunerna kommer att få ansvaret för resursfördelning och
planering. Samtidigt kommer eleverna att ges såväl ökade valmöjlig-
heter som ökat inflytande, vilket är en viktig förutsättning för att
uppnå en gymnasieskola för alla.
Ett omfattande arbete har under de senaste åren pågått för att
förändra styrningen av skolan och lägga ansvaret för verksamheten
längre fram i organisationen, hos kommunerna och i skolorna.
Ansvaret för verksamheten har tydliggjorts och verksamhetsansvar
och ansvar för de finansiella resurserna har kopplats samman. All
reglering genom statsbidragssystemet har upphört och ett nytt
sektorsbidrag till skolverksamheten kommer att införas fr.o.m. den
1 juli 1991. Syftet med de förändringar som genomförts inom
skolområdet är att höja kvaliteten i skolans arbete och göra verksam-
heten effektivare.
För att den ekonomiska återhämtningen skall komma till stånd är det av
avgörande betydelse att investeringarna i ekonomin ökar. Investeringarna
spelar också en viktig roll för den teknologiska förnyelse som är
nödvändig om produktiviteten skall kunna förbättras. Därför vidtar
regeringen en rad åtgärder för att stimulera investeringsaktiviteten.
Sedan den 10 januari i år gäller ett i det närmaste generellt frisläpp av
de allmänna investeringsfonderna. För investeringar i inventarier och för
kompetenshöj ande utbildning av anställda gäller frisläppet i hela landet.
Beträffande byggnadsarbeten är fondema fria i hela landet utom
Stockholmsområdet.
Överhettningen på byggmarknaden i Stockholmsområdet har dämpats
påtagligt. Investeringsfonderna bör därför släppas fria även för byggnads-
arbeten i denna del av landet. Vidare kommer ramarna för byggnadstill-
stånd och ombyggnad av bostäder i Stockholmsområdet att vidgas för att
öka byggverksamheten. Den tidsbegränsade skatten på produktion av
kontors- och butikslokaler och andra oprioriterade byggnadsarbeten i
Stockholmsområdet bör avvecklas i förtid. Denna skatt bör således inte
utgå för byggnadsarbeten som påbörjas den 1 juli 1991 eller senare.
36
Efter skattereformen är den svenska företagsbeskattningen interna- Prop. 1990/91:150
tionellt konkurrenskraftig. Det svenska deltagandet i den europeiska Bilaga 1:1
integrationen innebär att produktion i Sverige inte diskrimineras vid
export till andra delar av den europeiska inre marknaden. Dessa
perspektiv, tillsammans med åtgärderna för att öka produktiviteten,
innebär att Sveriges dragningskraft på utländska investeringar ökar redan
nu. För att ytterligare underlätta sådana investeringar kommer regeringen
att förelägga riksdagen ett förslag om att anpassa de svenska reglerna för
utlänningars förvärv av svenska företag till de betingelser som nu skapas
genom den ökade internationaliseringen. Utländska företag kan ge ett
värdefullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden, samtidigt
som investeringarna innebär att kapitalbalansen förstärks.
Aterväxten i svenskt näringsliv är i betydande utsträckning avhängig
de mindre företagens expansionskraft. Där sker mycket av den förnyelse
som krävs för en långsiktig industriell utveckling. Genom skattereformen
och de särskilda insatser som nu görs för att förbättra tillgången på
riskkapital förbättras innovationsklimatet. I enlighet med förslagen i
tillväxtpropositionen förbereds också förstärkta insatser för de små
teknikbaserade företagen. Det gäller framför allt företag med koppling till
universitet och högskolor. De mindre företagen ges också särskild
stimulans för att kunna möta de krav som en ökad internationalisering
ställer.
37
Det nuvarande sparandet är inte tillräckligt för att finansiera ens den
förhållandevis låga investeringsnivå som råder i dag. Det tar sig uttryck
i underskott i bytesbalansen. Därför är regeringens politik inriktad på att
på olika sätt stimulera en ökning av sparandet.
Den viktigaste åtgärden är skatteomläggningen. Skattereformen
stimulerar hushållens finansiella sparande. Under 1990 ökade hushållens
sparkvot från -4,6 % till 0. En fortsatt ökning är att vänta under 1991
och 1992. Kostnaderna för lån har ökat, medan sparandet blivit mer
förmånligt. Detta understryks vid en nedgång i inflationen.
Vid en internationell jämförelse framstår ändå det svenska hushålls-
sparandet som lågt. En viktig del av förklaringen till detta är pensions-
systemens utformning. De svenska pensionerna betalas till stor del med
det löpande årets pensionsavgifter, medan fonderingar i offentliga eller
privata system spelar en större roll i andra länders pensionssystem.
Strävandena att öka hushållens sparande måste därför bl.a. inbegripa en
prövning av pensionssystemens utformning. Regeringen har i finanspla-
nen understrukit att behovet av ett ökat sparande i ekonomin skall
tillmätas stor vikt vid denna prövning. Vid behandlingen av pensionsbe-
redningens förslag om de allmänna pensionssystemens framtida utform-
ning kommer en utgångspunkt att vara behovet av ett högre långsiktigt
sparande. Därvid bör det övervägas om fondering för tilläggspensionerna
kan ske i mer individuella och försäkringsmässiga former än vad som är
fallet i AP-fondema.
Inom finansdepartementet har ett förslag utarbetats om att AP-fonden
skall omorganiseras, få en mer effektiv förvaltning och vidgade place-
ringsmöjligheter. Det beräknas öka AP-fondens långsiktiga avkastning
med 1-2 % per år, vilket motsvarar 4-8 miljarder kr. per år. En
förbättrad avkastning gör det möjligt att stärka ATP-pensionema, öka
sparandet eller begränsa avgiftsbehovet. Förslaget remissbehandlas för
närvarande.
En väsentlig del av det samhälleliga sparandet sker inom den offentliga
sektorn. Att upprätthålla ett högt offentligt sparande är nödvändigt mot
bakgrund av sparandebristen i ekonomin som helhet och förblir därför ett
viktigt mål för finanspolitiken. Befolkningens ålderssammansättning
innebär att anspråken på sjukvårdens och omsorgens resurser kommer
att öka efter sekelskiftet. För att möta dessa anspråk måste resurser
säkerställas under det närmaste årtiondet. Det är viktigt att dessa behov
beaktas, när försöken med nya former för sjukvårdens finansiering
utvärderas inför kommande beslut.
Den konkurrensutsatta sektorn måste få tillgång till en större del av
ekonomins resurser för att kunna expandera och därmed lägga grunden
för framtida välstånd och välfärd. I det perspektivet är uppgiften att
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
38
effektivisera den offentliga verksamheten cenral. Inte minst gäller det att Prop. 1990/91:150
frigöra resurser från byråkratin för att bättre fullgöra de uppgifter som Bilaga 1:1
den offentliga sektorn ansvarar för.
Den allmänna samhällsutvecklingen påverkar starkt de organisatoriska
förhållandena både i näringslivet och i den offentliga sektorn. De
viktigaste faktorerna under överskådlig tid är
internationaliseringen
avregleringen
decentraliseringen.
Människors kompetens ökar, så att det blir möjligt och effektivt att låta
allt fler beslut fattas nära verksamheten. Det är decentraliseringens
förutsättning. Behoven blir alltmer skiftande och föränderliga, så att
förhandsstyrda beslut blir allt sämre ägnade att erbjuda bra lösningar. Det
är avregleringens drivkraft. Allt fler verksamheter bedrivs i samarbete
med institutioner och människor i andra länder, med egna organ och
regler för att leda arbetet. Det är internationaliseringens inverkan.
Sammantagna innebär dessa tendenser för den statliga administrationens
del att resurser och tid kan frigöras därför att uppgifter tagits över av
andra eller blivit överflödiga. Dessa möjligheter har utnyttjats och
förstärkts av viktiga reformförslag under de senaste åren. Genomslaget
för arbetslinjen i reformeringen av socialförsäkringarna kommer att
frigöra personal från hanteringen av passiva understödsärenden.
Kommunernas ansvar för hela skolan avlastar den statliga administratio-
nens detaljstyrning. Avregleringen av jordbruks- och bostadspolitiken
minskar de administrativa kraven på dessa områden, liksom omläggning-
en av näringspolitiken från konserverande punktinsatser till generella
åtgärder, som främjar tillväxt på företagens egna initiativ.
Det är nu också dags att gå från styrning genom regler till krav på
resultat. Lokala och regionala myndigheter får ökat handlingsutrymme,
centrala verk måste i ökad utsträckning följa upp och utvärdera verksam-
heter. De berördas efterfrågan får ett starkare genomslag i verksamheten,
samtidigt som fler verksamheter utsätts för konkurrens för att öka kvalitet
och effektivitet.
Chefen för civildepartementet redovisar i del II av denna proposition
det program för att banta den statliga administrationen med 10 % på tre
år, som förutskickades i regeringens skrivelse (1990/91:50) om åtgärder
för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten.
De åtgärder som nu genomförs äger rum inom alla departements
verksamhetsområden. De kommer också i hög grad att påverka rege-
ringskansliets arbete. Ansvarsfördelningen mellan kommerskollegium,
näringsfrihetsombudsmannen och statens pris- och konkurrensverk ses
över, försvarets rationaliseringsinstitut avvecklas, verksamheten vid
universitets- och högskoleämbetet, socialstyrelsen och socialförsäkrings-
administrationen dras ned, trafiksäkerhetsarbetet ses över. Den pågående
integrationsprocessen i Europa påverkar tullverket, de nordiska ländernas
utrikesrepresentationer bevakar ärenden åt varandra, jordbruksnämnden
och lantbruksstyrelsen slås samman, arbetsmarknadsverkets centrala och
regionala administration minskas, nya former för byggnadsforskningens
39
finansiering införs, en ny näringspolitisk myndighet inrättas i industri- Prop. 1990/91:150
verkets, energiverkets och styrelsens för teknisk utveckling ställe, Bilaga 1:1
länsstyrelsernas roll renodlas, naturvårdsverket omoiganiseras m.m.
Åtgärderna kommer att begränsa utgiftstrycket inom den statliga
verksamheten och därmed öka expansionsutrymmet för andra delar av
ekonomin. De kommer samtidigt att bidra till en högre effektivitet i
ekonomin. De åtgärder som genomförs kommer att leda till bestående
besparingar och inte bara tillfälliga minskningar av enstaka anslag. Efter
den treårsperiod som programmet omfattar beräknas den årliga bespa-
ringen på statens budget till två miljarder kr. netto.
Den ekonomiska politiken skall bidra till att utjämna levnadsvillkoren
och skapa en starkare bas för välfärden genom att arbetslinjen konsekvent
hävdas.
Alla medborgare skall ha goda möjligheter till ett meningsfullt liv. Det
är ett mål som inte kan uppnås enbart genom att erbjuda lika startmöjlig-
heter. Det kräver i stället insatser för att i en rad olika situationer hjälpa
människor att ta vara på sina förutsättningar och öka deras möjlighet att
välja vägar i livet.
Det avgörande inslaget i dessa strävanden är ansträngningarna att
stärka och fullfölja den arbetslinje, som genom årtionden varit bestäm-
mande för det svenska välfärdsbygget. Arbetet ger det nationella
välstånd, som betalar de gemensamma välfärdssystemen. Arbetet är
emellertid också den normala och viktigaste källan till enskilda männi-
skors och familjers trygghet och välfärd. Därför är åtgärderna för att
säkra, vidga och förbättra arbetets villkor och frukter ett bärande tema
i regeringens politik för ökad välfärd.
Ansträngningarna bär frukt. Sverige har hunnit långt när det gäller att
trygga människors rätt till ett meningsfullt arbete. Skillnaderna framgår
tydligt av en jämförelse med nio andra länder i Västeuropa. Av hela den
svenska befolkningen deltog 52,1 % i arbetslivet 1987, medan den
genomsnittliga sysselsättningsgraden i de andra länderna låg runt 43 %.
Den viktigaste skillnaden gäller kvinnorna i åldrarna 15-64 år, där
80.1 % i Sverige hade arbete 1989, medan genomsnittet för de andra
länderna ligger på ca 60 %. Den svenska arbetslösheten uppgick 1990
till ca 1,5 %, jämfört med 9 % i genomsnitt för EG.
Den allmänna ekonomiska politiken spelar en avgörande roll för
välståndets fördelning. Inflationen har under de gångna åren varit det
dominerande problemet i den svenska ekonomin. En hög inflation sätter
tryggheten på spel.
När lönekostnaderna i Sverige stiger snabbare än i våra konkurrentlän-
der innebär det ett allvarligt hot mot sysselsättningen. Undergrävs
40
konkurrenskraften blir tillväxten i ekonomin låg. Det kan tvinga fram Prop. 1990/91:150
oönskade nedskärningar i välfärdssystemen. Därför är det nödvändigt att Bilaga 1:1
bryta inflationen för välfärdens skull.
Men inflationen har även andra fördelningspolitiska verkningar. Den
omfördelar tillgångar mellan låntagare och långivare, den förstärker
skillnaderna mellan besuttna och dem som saknar fast egendom, och den
gynnar arbetsmarknadens starka grupper, som lättare än andra kompense-
rar sig för inflationen i sin löneutveckling. Dessa tendenser kan skärpa
skillnader i inkomst och förmögenhet. De premierar dem som kan förutse
och ta hänsyn till inflationen i sina privatekonomiska handlingar.
En vändpunkt har nu nåtts. Inflationen under det närmaste året blir
radikalt lägre än under de senaste åren. Det är en central fördelningspoli-
tisk uppgift att se till att detta trendbrott befästs, så att trygghet och
välfärd understöds av en varaktigt låg inflation.
För de flesta medborgares välfärd är en meningsfull sysselsättning den
avgörande faktorn. Arbete ger inkomster, som ger valfriheten innebörd.
Arbetet har emellertid också en avgörande betydelse för hälsan, den
sociala gemenskapen och tryggheten. Därför är arbetsmarknadspolitiken
så viktig. Den svenska välfärdspolitikens framgångar beror i stor
utsträckning på arbetsmarknadspolitiken med dess internationellt sett
unika betoning av aktiva insatser. I andra länder är det normalt passivt
understöd som spelar den dominerande rollen.
Inte minst viktigt är detta när den ekonomiska utvecklingen hotar
sysselsättningen. Så är fallet för närvarande. De arbetsmarknadspolitiska
insatserna ges nu en kraftfull utformning för att dels underlätta den
kostnadsanpassning som krävs för ekonomisk återhämtning, dels ge de
arbetssökande tiygghet och möjlighet att snabbt finna nya anställningar.
Detta är uppläggningen i det nyskapande program regeringen nyligen
lade fram för att möta den ökande arbetslösheten. Åtgärderna omfördelar
medel från passivt kontantstöd till aktiva ansträngningar för utbildning
och rekrytering. Därmed får individerna det stöd de behöver bättre än
något annat, ett stöd att snabbt återgå till produktionen.
De viktigaste beståndsdelarna i regeringens förslag är följande:
Ett system med utbildningsvikariat införs. Förslaget innebär att
arbetsgivarna får göra avdrag på arbetsmarknadsavgiften om de efter
anvisning av arbetsförmedlingen anställer en vikarie för den som
utbildar sig. Minst 20 000 personer per månad beräknas omfattas av
denna nya insats.
Arbetsmarknadsutbildningen utökas med ytterligare 10 000 platser
per månad.
Krafttag tas mot ungdomsarbetslösheten. Utbildningsbidraget för dem
som är under 20 år höjs med 96 kr. till 326 kr., dvs. samma belopp
som för dem som fyllt 20 år och som inte uppfyller villkoren för rätt
till ersättning från arbetslöshetskassan. Ungdomsgarantin ger alla
ungdomar under 20 år rätt till utbildning, praktik eller arbete.
41
Rekryteringsstödets regler ändras så att ungdomar i åldern 18-24 år Prop. 1990/91:150
kan få stöd redan efter en månads arbetslöshet, i stället för efter fyra Bilaga 1:1
månader, som reglerna är i dag. Statsbidraget till den arbetsgivare
som anställer ungdomar på avtalade inskolningsplatser höjs från 50
till högst 60 % av lönekostnaden under sex månader. Dessa förslag
innebär att ytterligare 5 000 ungdomar kan erbjudas aktiva åtgärder.
Långtidsarbetslöshet skall förhindras. Rekryteringsstödet skall kunna
utgå redan efter tre månaders arbetslöshet för den som är över 24 år,
i stället för efter sex månader. Det höjs från 50 till 60 % av
lönekostnaden. En stor del av de långtidsarbetslösa är invandrare. Av
denna anledning ändras reglerna för rekryteringsstödet till flyktingar
och invandrare.
Tillgången på kvalificerad arbetskraft skall öka. För att tillgodose
den lokala efterfrågan på vissa högskoleutbildade, t ex tekniker och
förskollärare, föreslås en utökning med 5 000 högskoleplatser under
nästa budgetår.
Byggarbetslösheten skall motverkas. Därför föreslår regeringen att
den 30-procentiga investeringsskatten i Stockholmsområdet tas bort
den 1 juli 1991. Vidare höjs ramen för övrigt byggande i Stock-
holmsområdet från 65 % av 1986 års byggvolym till 80 %. Detta
möjliggör för arbetsmarknadsverket att släppa fram byggande i
Stockholmsregionen för ytterligare ca 1,8 miljarder kr. Även ramen
för ombyggnad av bostäder utvidgas. Dessutom kommer investerings-
fonderna att frisläppas helt också i Stockholmsregionen.
Åtgärderna finansieras främst genom att resurser förs över från
passivt kontantstöd till aktiva åtgärder. Utbildningsvikariaten
finansieras genom att arbetsgivarna tillåts minska inbetalningen av
avgiften till arbetsmarknadsfonden. Utökningen av högskoleplatser-
na finansieras över statsbudgeten. Totalt omfattar förslagen till
åtgärder ca 6 miljarder kr.
För att dessa insatser skall få sitt fulla genomslag fordras en bred
aktivitet i samhället. Det ställer krav på arbetsmarknadens myndigheter
och organisationer, men också på företagen och arbetstagarna själva.
Det ställer också krav på en fortsatt aktiv regionalpolitik som bidrar till
att arbetslinjen fullföljs i landets alla delar. Regionalpolitiken har en
offensiv roll genom att den kan ta till vara resurser och förbättra
förutsättningarna för näringslivets utveckling i olika delar av landet.
Förstörande miljöer och miljöförstöring är de viktigaste hoten mot
människors hälsa. På arbetsmiljöns område innebär förslaget om sjuklön
att försumliga arbetsgivare får betala för en del av den skada de vållar.
Regeringens förslag innebär att arbetsgivarna åläggs att betala ut sjuklön
till sina anställda för de första 14 dagarna av vaije sjukdomsperiod.
Arbetsgivarna får därmed ta över kostnadsansvaret för de korta sjuk-
fällen, vilket ger dem starka motiv att försöka reducera korttidsfrån-
varons orsaker.
42
Regeringen har bl.a. i propositionen (1990/91:140) om arbetsmiljö och Prop. 1990/91:150
rehabilitering föreslagit kraftfulla åtgärder för att minska förslitningen i Bilaga 1:1
arbetslivet och hjälpa de drabbade tillbaka till en meningsfull sysselsätt-
ning:
Arbetsmiljölagstiftningen skärps. Teknik, arbetsorganisation och
arbetets innehåll skall utformas så att arbetstagare inte utsätts för
fysiska och psykiska belastningar som kan medföra hälsa eller
olycksfall. Arbetsgivaren blir skyldig att systematiskt planera, leda
och kontrollera arbetsmiljöarbetet. Riskerna i verksamheten skall
fortlöpande undersökas och nödvändiga åtgärder genomföras. Hand-
lingsplaner skall upprättas. Arbetsgivaren åläggs också att bedriva en
lämpligt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet
på arbetsplatsen. En ny brottsrubricering - arbetsmiljöbrott - införs
i brottsbalken.
Den arbetsrättsliga lagstiftningen om fackliga organisationers och
enskilda arbetstagares inflytande över arbetslivet skall ses över.
Senast den 15 augusti skall en arbetsgrupp föreslå en lag om
personalekonomiska redovisningar. En utredning kommer att tillsättas
om ekonomiska styrmedel på arbetsmiljöområdet.
Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet förändras
och resurserna för inspektionsarbetet utökas med 50 yrkesinspektörer.
Arbetslivsfonden har verkat i drygt ett halvt år och kan redan
redovisa goda resultat av sitt arbete.
Socialförsäkringarna skapar trygghet genom att fördela om inkomster
mellan olika skeden i medborgarnas liv. De ger trygghet mot påfrestning-
ar i samband med ohälsa, arbetslöshet och ålderdom. De jämnar ut också
levnadsstandarden genom att fördela om inkomster mellan medborgare.
Socialförsäkringarna spelar därmed en avgörande roll för många
människors försörjning. Det kommer till synes genom omfattningen av
de omfördelande åtgärderna. Pensionärerna tillförs genom folkpension,
ATP, förtidspension, delpension och kommunala bostadstillägg samman-
lagt 163 miljarder kr. under budgetåret 1991/92. Barnbidragen och
föräldraförsäkringen ger barnfamiljerna 34 miljarder kr. Sjukförsäkringen
omfattar 45 miljarder kr.
Trots en framgångsrik sysselsättningspolitik har under senare år
utslagningen från arbetsmarknaden ökat. En anledning är att socialförsäk-
ringssystemet inte konsekvent bidrar till att bibehålla människors
förankring i arbetslivet. Det har skyddat människor från ekonomisk
otrygghet, men har inte i tillräcklig utsträckning stimulerat en återgång
till arbetslivet. Detta har kommit att stå i motsats till den arbetslinje, som
är central både för samhällsekonomin och för välfärden. Socialförsäkring-
arna utgör också en viktig del av de offentliga utgifterna, och måste
därför liksom andra gemensamma insatser prövas efter graden av
måluppfyllelse.
Nu pågår en förändring inom socialförsäkringen som syftar till att
43
befästa och förstärka arbetslinjen. Resurser skall frigöras för aktiv Prop. 1990/91:150
rehabilitering och vård. Systemen skall också ges en sådan utformning Bilaga 1:1
att de uppmuntrar människor att delta i arbetslivet. Försäkringssystemens
utgiftstryck minskas, så att samhället har resurser nog att trygga vård och
försörjning för de som verkligen behöver den.
Sjukförsäkringen har lagts om vilket stärker incitamenten till
deltagande i arbetslivet (prop. 1990/91:59), bl.a. genom att
rehabiliteringsersättning införts. De nya reglerna har förenats med
skydd för dem som på grund av kroniska sjukdomar och av andra
orsaker är i stort behov av att utnyttja försäkringen. Sedan ersätt-
ningsnivåerna sänktes har sjukanmälningama minskat med mellan 10
och 20 % jämfört med samma period förra året. Sjukanmälningama
är emellertid beroende av flera faktorer, bl.a. efterfrågeläget på
arbetsmarknaden.
En av välfärdsbyggets största framgångar har varit säkrandet av de
äldres standard och trygghet. Den avgörande rollen för dessa genom-
gripande förändringar har pensionssystemen spelat. Folkpensionen har
gett en grundläggande trygghet och jämnat ut inkomster, den
allmänna tilläggspensionen har höjt pensionsnivåema och stimulerat
arbetskraftsutbudet. Vid en översyn av pensionssystemen måste dessa
landvinningar och egenskaper spela en viktig roll. Denna måste också
beakta den allmänna standard- och köpkraftsutvecklingen i samhället.
Av central betydelse är också den roll som pensionerna spelar för
samhällets sparande och för skattekvotens utveckling. Därför bör en
större del av den samlade inkomsten under förvärvslivet ligga till
grund för pensionsförmånerna. En förnyelse av pensionssystemen
måste tillse att dessa fyller sina olika funktioner på ett sätt, som
tryggar tillväxten och säkrar de äldres välfärd.
På ett antal områden av avgörande betydelse för välfärden tillgodoses
medborgarnas behov genom offentliga tjänster. Ambitionen att erbjuda
medborgarna lika god service, oberoende av var de bor eller vad de
tjänar, har varit en viktig drivkraft när vård, omsorg och utbildning
byggts ut.
Med samhällets utveckling förändras befolkningens behov. Det
påverkar förutsättningarna för den omfördelning som sker genom
offentlig konsumtion. Goda, tillgängliga och tillförlitliga tjänster blir allt
mer väsentliga medborgarkrav, vare sig det gäller hemtjänsten för de
äldre eller skolornas utrustning och lokaler. De äldre, de sjuka och
barnfamiljerna fordrar att omsorgen och vården skall finnas och vara bra,
när den behövs. När den offentliga sektorns roll prövas måste tryggheten
stå i första rummet vare sig diskussionen gäller verksamhetsformer,
arbetsfördelningen mellan olika huvudmän, eller avgiftsnivåer.
Regeringens strävanden kommer till uttryck i en rad konkreta åtgärder
och förslag:
44
En stor och växande andel av samhällets resurser satsas varje år på Prop. 1990/91:150
åtgärder och transfereringar för att förebygga och lindra ohälsa och Bilaga 1:1
dess verkningar. Det bör prövas om välfärdsvinster kan göras genom
att samordna dessa system. Regeringen aviserade därför (skr.
1990/91:50) försök med samordning av sjukvård och sjukförsäkring,
och kommer under hösten att i en proposition lägga fram förslag till
den lagstiftning som behövs för att genomföra försöken. Regeringen
föreslår också att försöksverksamhet med primärvård i kommunernas
regi skall inledas under år 1992.
Det är oacceptabelt att människor skall behöva oroa sig medan de
under lång tid står i kö för att bli opererade. Därför har regeringen
och Landstingsförbundet kommit överens om ett statligt engångsstöd
under 1992 till de landsting som inför en vårdgaranti. Vårdgaran-
tin kommer sannolikt att införas i samtliga landsting. Innebörden är
att ingen skall behöva vänta mer än tre månader på en behandling.
Kommunerna föreslås få ansvaret för service och vård till äldre och
handikappade fr.o.m. den 1 januari 1992. Syftet med reformen är att
öka äldres och handikappades valfrihet och integritet genom en
utbyggnad av alternativa boendeformer. Regeringen har lagt förslag
om den ekonomiska reglering mellan kommuner och landsting som
följer av reformen.
Arbetet för att främja och trygga folkhälsan är en central samhälle-
lig uppgift. För att stärka och samordna de offentliga insatserna
föreslår regeringen att ett folkhälsoinstitut inrättas med uppgift att på
nationell nivå driva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete
av sektorövergripande karaktär.
Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt;
produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan
ekonomi och ekologi säkras.
Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt är en viktig del av den
ekonomiska politiken. Miljöpolitiken måste vara i linje med den
ekonomiska politikens allmänna förutsättningar och mål. Den ekonomiska
politiken måste samtidigt ha en sådan inriktning att den bidrar till en
uthållig tillväxt.
Miljöpolitiken i Sverige har varit framgångsrik. Exempelvis har
utsläppen av svavel minskat med 70 % sedan början av 1970-talet.
Utsläppen av stoft, kvicksilver, kadmium och bly har sänkts kraftigt.
Tillståndet i sjöar och vattendrag har förbättrats och omfattande
investeringar görs för att förebygga miljöproblem.
Miljöproblemen har förändrats. Utsläppen från industrianläggningar
och andra punktkällor har minskat kraftigt. Samtidigt har emellertid
andra utsläpp och annan miljöpåverkan ökat, t.ex. från vägtrafiken.
Markanvändningens utveckling under efterkrigstiden står för en stor del
av hoten mot den biologiska mångfalden. I dag är utsläpp från andra
länder ett större problem än de inhemska utsläppen.
45
Konsumtion och ekonomisk tillväxt måste förenas med omsorg om
dagens och framtidens livsbetingelser. Detta kommer till uttryck i
regeringens proposition (1990/91:90) En god livsmiljö.
Den övergripande uppgiften under hela 1990-talet är att hänsyn skall
tas till miljöns krav vid alla väsentliga beslut. Detta förutsätter åtgärder
över ett vitt fält.
En första uppgift är att modernisera miljölagstiftningen så att den i
högre grad än nu utformas efter de krav som människa och natur ställer.
För vissa områden är miljökraven absoluta. Det gäller ämnen som inte
får användas eller släppas ut i naturen, det gäller miljöer och arter som
måste skyddas och bevaras.
En andra uppgift är att motivera företag och hushåll att bete sig på ett
miljövänligt sätt. Vid sidan om lagstiftning, utbildning och information
spelar ekonomiska styrmedel en viktig roll i detta sammanhang. Miljö-
skatter utformas så att företag och hushåll i ökad utsträckning beaktar
miljöeffekterna av sitt handlande. Skattekvoten skall på sikt sänkas.
Höjda miljöskatter ger inte utrymme för ökade offentliga utgifter.
Subventioner som motverkar miljöanpassning avvecklas. Riksdagens
beslut om en ny livsmedelspolitik, som fullföljs genom regeringens
förslag om gränsskyddet, är ett viktigt exempel på hur denna princip
tillämpas praktiskt. Ull samhällets styrmedel hör också satsningarna på
infrastruktur. De ökar förutsättningarna för miljövänliga val av tekniker
och distributionsformer.
En tredje uppgift är att få till stånd internationell samordning och
samverkan. Strängare krav kan ställas, om överenskommelser träffas på
internationell nivå. Behovet av internationell samordning och samverkan
är särskilt stort när det gäller utsläpp m.m. som påverkar miljön i flera
länder. Endast på internationell nivå kan man i full utsträckning avväga
för- och nackdelar med olika åtgärder som berör miljön i flera länder.
Dessa strävanden kommer till uttryck i de många konkreta förslag som
lagts i regeringens propositioner om bl.a. en god livsmiljö och näringspo-
litik för tillväxt. I dessa föreslås bl.a. att
Nya motorfordon fr.o.m. 1993 års modeller skall indelas i miljöklas-
ser, till vilka knyts ett system med ekonomiska styrmedel. Nya
skattesatser med större skatteskillnader införs på diesel av olika
kvaliteter samt på blyad resp, blyfri bensin.
Investeringarna i storstädernas infrastruktur, i järnvägar och vägar
ökas kraftigt.
En översyn av industrins utsläppsvillkor genomförs genom ompröv-
ning enligt miljöskyddslagen. Samtidigt förstärks kemikaliekontrollen.
Genomförandet av det avfallsprogram som riksdagen tog ställning till
år 1990 underlättas genom att nya bestämmelser införs i renhållnings-
lagen som ger kommunerna en vidgad rätt att differentiera avfalls-
taxorna.
Okade insatser görs för att återställa skadad miljö. Programmet för
kalkning av sjöar och vattendrag fullföljs och byggs ut. Resurserna
för att skydda och återställa värdefulla kulturminnen som påverkas
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
46
av luftföroreningar förstärks. Ett program för att återställa milj oska-
dade områden inrättas.
Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar införs i natur-
resurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt i lagen om kommu-
nal eneigiplanering.
Naturvårdslagen ändras så att bl.a. reglerna om markavvattning
skärps. Möjligheterna att skydda små biotoper ökas och skyddet för
utrotningshotade arter förstärks. Tillsammans med omställningen av
jordbruket skapar detta förutsättningar för att bevara den biologiska
mångfalden och minska jordbrukets miljöpåverkan.
För att kunna lätta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling
måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och miljö. Det gäller
på såväl företags- och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt
att den ekonomiska statistiken är så utformad att den belyser miljöpåver-
kan och resursförbrukning. På regeringens initiativ utreds nu dessa
frågor. Ett första underlag beräknas vara klart inom kort.
Miljöpolitiken under de kommande åren kommer att präglas av interna-
tionaliseringen. Ekonomiska styrmedel kommer att användas i ökad
utsträckning. Ett ökat ansvar för miljön måste utkrävas av verksamheter
inom alla samhällssektorer. Men omsorgen om miljön kommer också att
ställa krav på medborgarna i deras eget handlande, som konsumenter,
trafikanter etc. Miljöförstöringen är ett problem med många källor och
många förorenare. Det räcker inte med att myndigheter agerar, eller att
lagar ålägger företag och kommuner skyldigheter. Var och en av oss
måste i sina olika sammanhang förena sig med andra goda krafter för att
vi tillsammans skall uppnå de mål vi föresatt oss.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
47
Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs
om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisions-
verket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En
sammanfattning av beräkningen bör fogas till protokollet i detta ärende
(bilaga II: 1.3). De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1.
Under slutskedet i arbetet med den reviderade nationalbudgeten har en
delvis ny bedömning av den ekonomiska utvecklingen gjorts. Med
anledning härav räknar jag nu med andra antaganden, vilka också
framgår av tabell 1.
I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRVs beräknings-
förutsättningar.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring från föregående år
|
1990 |
Föredra- |
1991 |
Föredra- |
1992 RRV |
Föredra- | |
|
Lönesumma |
12,4 |
12,4 |
4,6 |
4,0 |
3,2 |
3,2 |
|
Konsumentpriser, | ||||||
|
10,4 |
10,4 |
8,9 |
9,6 |
3,2 |
3,2 | |
|
Privat konsumtion, | ||||||
|
löpande priser |
8,8 |
8,9 |
10,3 |
11,3 |
4,4 |
4,9 |
'innefattar effekt av skattereformen 1990-91, vilken höjer KPI med 2,6 procentenheter
1990 och 3,6 procentenheter 1991
I RRVs beräkningar avseende budgetåren 1990/91 (statsbudgetens
inkomster och utgifter) och 1991/92 (statsbudgetens inkomster) har verket
tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 20 mars 1991. RRV
har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har
därutöver beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av
mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period.
I några fall har jag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31
mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar
för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.
RRVs senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1990/91 utgörs
av verkets budgetprognos nr 5 från den 17 april 1991. Beräkningarna av
inkomsterna för budgetåret 1990/91 redovisas också i verkets inkomstbe-
räkning.
48
Inkomster
I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1990/91 beräknat
inkomsterna till 426 610 milj.kr.
Mad anledning av ny information och vad jag har anfört om den
ekonomiska utvecklingen räknar jag ned inkomsterna med sammanlagt
258 milj.kr. Fördelningen på de olika inkomsttitlarna framgår av tabell 2.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1990/91
Tusental kronor
RRVs Förändring
beräkning enligt före-
draganden
Inkomsttitel
|
1111 |
Fysiska personers inkomstskatt |
61 588 000 |
- 387 000 | |
|
1211 |
Folkpensionsavgift |
47 417 000 |
110 000 | |
|
1221 |
Sjukförsäkringsavgift, netto |
- 1 102 000 |
728 000 | |
|
1231 |
Barnomsorgsavgift |
13 886 000 |
33 000 | |
|
1241 |
Vuxenutbildningsavgift |
1 650 000 |
4 000 | |
|
1251 |
Övriga socialavgifter, netto |
- 5 751 000 |
11 000 | |
|
1281 |
Allmän löneavgift |
5 690 000 |
5 000 | |
|
1291 |
Särskild löneskatt |
595 000 |
+ |
721 000 |
|
1411 |
Mervärdeskatt |
131 600 000 |
+ |
100 000 |
|
1482 |
Tillfällig regional investeringsskatt |
350 000 |
- |
250 000 |
|
5211 |
Statliga pensionsavgifter, netto |
867 000 |
+ |
449 000 |
|
Summa inkomster |
426 609 512 | |||
|
Summa förändringar enligt föredraganden |
- |
258 000 | ||
RRVs beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida.
Sammantaget medför justeringarna av RRVs beräkningar för budgetåret
1990/91 en beräknad minskning av inkomsterna med 258 milj. kr. till
426 352 milj.kr.
Utgifter
I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 425 094 milj.kr.
RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 445 089 milj. kr.
Verket har beaktat beslut om och förslag till anslag på tilläggsbudget om
sammanlagt 10 191 milj. kr. Merbelastningen på utgiftsanslagen exkl.
statsskuldräntor beräknas därutöver till 12 866 milj. kr. Tillsammans gör
detta att belastningen på utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor prognos-
ticeras till 383 651 milj. kr. för budgetåret 1990/91.
RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 61,7 miljarder
kr. för budgetåret 1990/91. Ny information från riksgäldskontoret ger vid
handen att dessa kostnader kan beräknas öka. Utgifterna för statsskuld-
räntorna uppgår därför i min beräkning till 62,5 miljarder kr. När det
gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag ner
Bostadsbidrag m.m. med 170 milj.kr. och Studiemedel m.m. med
380 milj.kr. Jag räknar vidare upp anslaget Bidrag till sjukförsäkringen
med 100 milj.kr.
49
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1
Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1990/91
Miljarder kronor
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
|
Beräkning till |
Nuvarande | |
|
Räntor på inhemska lån m.m. |
51,7 |
55,0 |
|
Räntor på utländska lån |
6,8 |
6,8 |
|
Valutaförluster, netto |
0,5 |
0,7 |
|
Summa |
59,0 |
62,5 |
Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservations-
anslag under innevarande budgetår att öka med 762 milj. kr. för att
uppgå till 25 624 milj. kr. Några utgifter för reservationsmedels-
förbrukning kommer således inte att belasta budgetåret 1990/91. Jag
delar RRVs bedömning, som bl.a. baseras på uppgifter från de ansvariga
myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna
mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91.
Tabell4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1989/90 och 1990/91
Miljarder kronor
|
Huvudtitel |
1989/90 |
1990/91 |
|
Utrikesdepartementet |
7,7 |
8,3 |
|
Kommunikationsdepartementet |
4,9 |
5,1 |
|
Arbetsmarknadsdepartementet |
3,0 |
2,5 |
|
Industridepartementet |
6,6 |
5,8 |
|
Övriga huvudtitlar |
2,7 |
3,9 |
|
Summa |
24,9 |
25,6 |
Jag vill också nämna att RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto tar
upp 0,5 miljarder kr. Jag räknar nu inte med något tillkommande
utgiftsbehov för innevarande år.
Sammantaget räknar jag därmed med att utgifterna under budgetåret
1990/91 kommer att uppgå till 444 939 milj. kr. Beräkningarna samman-
fattas i tabell 5.
Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1990/91
Milj.kr.
|
Statsbudget |
RRV |
Föredraganden | |
|
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor Förändring i anslagsbehållningar |
360 594 59 000 1 500 netto 4 000 |
383 651 61 700 762 500 |
383 201 62 500 762 0 |
|
Summa |
425 094 |
445 089 |
444 939 |
|
Finan sfullmaktsutnyttjande |
- |
- |
- |
50
Inkomster
RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 459 666 milj.kr. för
budgetåret 1991/92. I det följande redovisas de förändringar av inkoms-
terna i förhållande till RRV:s beräkningar som jag funnit nödvändiga.
Med anledning av (prop. 1990/91:185) och ny information om vissa
ändringar av det särskilda grundavdraget för folkpensionärer räknar jag
ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 948 milj.kr. Med
anledning av ny information räknar jag även ned Mervärdeskatt med 900
milj.kr. Av samma skäl räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift
med 28 milj.kr., Barnomsorgsavgift med 9 milj.kr., Mcxenutbildnings-
avgift med 2 milj.kr. samt Statliga pensionsavgifter, netto med 55
milj. kr.
Med anledning av de förslag som chefen för socialdepartementet senare
kommer att framföra beträffande ändrade regler i sjukförsäkringen och
nytt ADB-stöd för försäkringskassorna samt till följd av ny information
räknar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 268 milj.kr.
Som följd av mitt förslag idag angående avveckling av investeringsskatten
i stockholmsområdet räknar jag ned inkomsttiteln Tdlfällig regional
investeringsskatt med 175 milj.kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln
Övriga socialavgifter, netto med 2 685 milj.kr. i enlighet med rege-
ringens förslag om överföring av medel från arbetsmarknadsfonden. Med
anledning av regeringens förslag (prop. 1990/91:166) om särskild
löneskatt på pensionskonstnader, m.m. räknar jag ned inkomsttiteln
Allmän löneavgift med 1 078 milj.kr. I samband med att statens
vattenfallsverk ombildas till aktiebolag räknar jag upp inkomsttiteln
Statens vattenfallsverks inlevererade utdelningar med 150 milj.kr. Enligt
mitt förslag om kronofogdemyndigheternas disposition av utsöknings-
avgifter, till vilket jag återkommer senare idag, räknar jag ned inkomst-
titeln Utsökningsavgifter med 120 milj.kr.
Med anledning av förslaget (prop. 1990/91:93) om rättsmedicinsk verk-
samhet, m.m. räknar jag ned inkomsttiteln Inkomster vid statens rätts-
medicinska laboratorium med 12 milj.kr. Med anledning av chefen för
civildepartementets förslag om höjd kostnadstäckning för företags-
hälsovård inom den statliga sektorn räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter
för företagshälsovård med 103 milj. kr. Sammantaget innebär detta att jag
räknar upp inkomsterna i förhållande till RRVs beräkningar med
sammanlagt 66,7 milj.kr. till 459 732 milj.kr. Förändringen i förhållande
till RRVs beräkningar framgår av tabell 6.
51
Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1991/92
Tusental kronor
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
|
RRVs |
Förändring | |||
|
Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt |
22 180 000 |
948 000 | ||
|
1211 |
Folkpensionsavgift |
49 252 000 |
+ |
28 000 |
|
1221 |
Sj ukförsäkr ingsavg ift, netto |
9 513 000 |
+ |
267 700 |
|
1231 |
Barnomsorgsavgift |
14 543 000 |
4- |
9 000 |
|
1241 |
Vuxenutbildningsavgift |
1 724 000 |
+ |
2 000 |
|
1251 |
Övriga socialavgifter, netto |
- 3 230 000 |
+ |
2 685 000 |
|
1281 |
Allmän löneavgift |
2 956 000 |
- |
1 078 000 |
|
1411 |
Mervärdeskatt |
150 700 000 |
- |
900 000 |
|
1482 |
Tillfällig regional investeringsskatt |
175 000 |
- |
175 000 |
|
2116 |
Statens vattenfallsverks inlevererade |
1 540 000 |
+ |
150 000 |
|
2532 |
utdelning Utsökningsavgifter |
120 000 |
120 000 | |
|
2612 |
Inkomster vid statens rättsmedicinska |
12 000 |
12 000 | |
|
5211 |
Statliga pensionsavgifter, netto |
- 1 224 000 |
+ |
55 000 |
|
5311 |
Avgifter för företagshälsovård |
0 |
+ |
103 000 |
|
Summa inkomster Summa förändringar enligt föredraganden |
459 665 717 |
+ |
66 700 | |
Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av
statsbudgetens inkomstsida i förslaget till statsbudget för budgetåret
1991/92 (tabell 7).
Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1991/92
|
Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp |
Förslag | |
|
1482 |
Tillfällig regional investeringsskatt |
Upphör |
|
2612 |
Inkomster vid statens rättskemiska | |
|
laboratorium |
Upphör | |
Utgifter
I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 uppgår
utgifterna till 470 013 milj.kr.
I årets budgetproposition upptogs utgifterna till 455 516 milj. kr. Av
detta belopp svarade minskade anslagsbehållningar och beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto för 4 500 milj. kr. Utgiftsanslagen
uppgick sålunda till 451 016 milj. kr.
Sedan riksdagen förelädes budgetpropositionen har dels ett antal
propositioner innebärande anslagsförändringar lagts riksdagen, dels
riksdagen beslutat om ett antal förslag som föreslogs i budget-
propositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de
samlade utgiftsanslagen med ca 6 497 milj. kr. Detta belopp rymmer ett
52
flertal utgiftsförändringar, varav de största är regeringens förslag om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och den försvarspolitiska propositionen.
Beloppet inkluderar även de anslagsförändringar i förhållande till
budgetpropositionen som beslutats av riksdagen. I samband med min
beräkning av anslagskonsekvensema har jag låtit upprätta en specifikation
över föreslagna och i förekommande fall beslutade anslagsförändringar
på statsbudgeten i förhållande till budgetpropositionen. Denna specifika-
tion (bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. den 18 april.
Anslaget Räntor på statsskulden tn.m.. upptogs i budgetpropositionen
för budgetåret 1991/92 med ett till 61 000 milj. kr. beräknat belopp.
Belastningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade stats-
skulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån
inom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutadifferenser på
grund av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av
utlandslån. En beräkning från riksgäldskontoret ger vid handen att den
totala räntekostnaden är oförändrad i förhållande till vad som anmälts i
budgetpropositionen för budgetåret 1991/92. Genom skulddispositioner
har dock kostnaden för räntor på lån m.m. ökat och kostnaden för räntor
på utländska lån minskat. Förslag till inkomst- och utgiftsstat för anslaget
Räntor på statsskulden m.m. framgår av bilaga 1:1.4. Anslaget bör i
enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1991/92
med 61,0 miljarder kr.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Tabell 8. Räntor på statsskulden budgetåret 1991/92
Miljarder kronor
|
Nuvarande | |
|
Räntor på inhemska lån m.m. |
56,5 |
|
Räntor på utländska lån |
4,5 |
|
Valutaförluster, netto |
0,0 |
|
Summa |
61,0 |
Sammantaget innebär detta att jag beräknar statsbudgetens utgiftsanslag
för budgetåret 1991/92 till sammanlagt 457 513 milj. kr.
I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen
på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens
utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar och beräknat
till kommande utgiftsbehov, netto.
I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslags-
behållningar på reservationsanslag komma att uppgå till 1 500 milj.kr.
netto, budgetåret 1991/92. De propositioner innebärande anslags-
förändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av
den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Anslagsbehållningarna
beräknas minska med 1 500 milj.kr. under budgetåret 1991/92.
I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en
realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten
53
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna Prop. 1990/91:150
post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som Bilaga 1:1
inte förts upp på något annat ställe i budgeten.
I budgetpropositionen ingick i beräkningsunderlaget för denna post
bl.a. budgeteffekterna till följd av särskilda anslagspropositioner som
senare under riksmötet skulle komma att föreläggas riksdagen. Då dessa
förslag numera föreligger har medel i stället beräknats under berörda
anslag och inkomsttitlar.
Tabell 9. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92
Milj. kr.
|
Ny be- | |
|
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor |
396 513 |
|
Statsskuldräntor |
61 000 |
|
Förändring av anslagsbehållningar |
1 500 |
|
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto |
11 000 |
|
Summa |
470 013 |
Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utlållet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och i
förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 enligt vad som framgår
av tabellerna 10 och 11.
Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen
att budgetunderskottet ökar med 15,9 miljarder jämfört med vad som
beräknades i budgetpropositionen. Nu förutses ett underskott om ca 18,5
miljarder kr.
Statsinkomsterna för budgetåret 1991/92 uppskattas nu till 459,7
miljarder kr. Detta innebär en ökning med 4,8 miljarder kronor jämfört
med budgetpropositionen. Denna ökning är i huvudsak en följd av
statsbudgetens tekniska uppbyggnad. I budgetpropositionen redovisades
inkomster uppgående till ca 10 miljarder kronor under Beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto. Sedan regeringen i proposition till
riksdagen presenterat sina förslag i dessa hänseenden redovisas nu dessa
inkomster på inkomstsidan. Därutöver överförs medel från arbetsmark-
nadsfonden till statsbudgeten för att finansiera ytterligare utgifter för
arbetsmarknadspolitik. I övrigt har inkomsterna minskat.
Utgifterna exkl. statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till
394,5 miljarder kr. Nu beräknas dessa utgifter till 409,0 miljarder kr. Att
utgifterna ökar har huvudsakligen en teknisk förklaring i och med att
beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto ökar till följd av att de
inkomster som i budgetpropositionen redovisades i denna post nu
redovisas som inkomster på inkomstsidan. Därutöver har tillkommit
utgifter för bl.a. ökade insater for arbetsmarknadspolitik som finansieras
54
med medel som överförs från arbetsmarknadsfonden. Sammanfattningsvis
innebär beräkningarna att budgetsaldot för budgetåret 1991/92 försämras
med 9,7 miljarder kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen
till ett underskott om 10,3 miljarder kr.,
Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget
för budgetåret 1991/92 sedan budgetpropositionen har jag även låtit
sammanställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet
i detta ärende. (Bil 1:1.5).
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Tabell 10. Statsbudgetens saldo budgetåren 1989/90-1990/91
Miljarder kronor
|
1989/90 |
1990/91 | |||
|
Utfall |
Budget- |
RRV |
Ny be- | |
|
Inkomster |
401,6 |
438,0 |
426,6 |
426,4 |
|
Utgifter exkl. statsskuldräntor |
334,5 |
379,9 |
383,4 |
382,4 |
|
Statsskuldräntor |
63.7 |
60,7 |
61,7 |
62,5 |
|
Saldo |
3,4 |
- 2,6 |
- 18,5 |
- 18,5 |
Tabell 11. Statsbudgetens saldo budgetåren 1989/90-1991/92
Miljarder kronor
|
1991/92 |
Procentuell förändring | |||
|
Budget- |
Ny be- |
Från utfall |
Från ny be- | |
|
Inkomster |
454,9 |
459,7 |
6,2 |
7,8 |
|
Utgifter exkl. statsskuldräntor |
394,5 |
409,0 |
14,3 |
7,0 |
|
Statsskuldräntor |
61,0 |
61,0 |
- 1,9 |
- 2,4 |
|
Saldo |
-0,6 |
-10,3 | ||
Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som bas
används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1991/92. Detta
innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte
kan jämföras med den i tidigare års budgetförslag.
Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post
skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär
effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt självklar
anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extra-
ordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande
utveckling klaigörs.
55
På inkomstsidan har följande effekter betraktats som extraordinära vid Prop. 1990/91:150
framräkning av det underliggande budgetsaldot: Bilaga 1:1
vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter
tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten
inkomster från sjukförsäkringsfonden
På utgiftssidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinära
vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:
valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlands-
lån
engångsvisa besparingar
avlyft från statsbudgeten av affärsverkens investeringar.
Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden
1989/90-1991/92.
Tabell 12. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1989/90-1991/92
Miljarder kronor, löpande priser
|
1989/90 |
1990/91 |
1991/92 | |
|
Underliggande budgetsaldo |
1,7 |
- 16,1 |
- 25,3 |
|
Som andel av BNP (%) |
0,1% |
- 1,2 |
- 0,7 |
Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i
ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov
bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korringeringar av
detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på
statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.
Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de
skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.
Med det redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således vissa
justeringar för att beräkna statens lånebehov och statsskuldens för-
ändring. I det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är
relaterade till varandra.
Statens lånebehov
1. Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen.
2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transak-
tioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på
statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att
inkomster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande
betalningar, dels genom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten.
56
3. Den tillfälliga arbetsmiljöavgiften, som infördes i september 1989, Prop. 1990/91:150
överfördes omedelbart till riksgäldskontoret. Detta innebär att skatten inte Bilaga 1:1
påverkar budgetutfallet. Den medför däremot en minskning av statens
upplåning på marknaden. Motsvarande gäller för det tillfälliga obliga-
toriska sparande som infördes vid samma tidpunkt. Vid utbetalning av
dessa medel från riksgäldskontoret måste de dock ersättas med upplåning
på marknaden.
4. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och
redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de
statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig
upplåning.
5. Avskattningen av företagens reserver minskar statens lånebehov
under åren 1991-1994.
6. Genom en summering av posterna 1 - 5 erhålls statens marknads-
upplåningsbehov.
Statsskuldens förändring
Statsskuldens förändring påverkas förutom av statens marknads-
upplåningsbehov av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgälds-
kontoret gör.
7. Skulddispositioner utgörs t.ex. av uppköp av statsobligationer,
utbetalningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobliga-
tionsvinster m.m., valutaomvärderingar samt tillfälliga bokföringstran-
saktioner som påverkar statsskuldens storlek.
8. Det tillfälliga obligatoriska sparandet och den tillfälliga arbets-
miljöavgiften påverkar statens behov av att låna på kreditmarknaden men
har ingen inverkan på den årliga statsskuldförändringen.
9. Genom att skulddispositionerna läggs till statens lånebehov erhålls
en rättvisande bild av statsskuldens förändring.
57
Tabell 13. Statens lånebehov (netto), budgetåren 1989/90-1991/92
Miljarder kronor
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
|
1989/90 |
1990/91 |
1991/92 | |
|
1. Budgetsaldo |
3,4 |
-18,5 |
-10,3 |
|
2. Kassamässiga korrigeringar 3. Riksgäldskontorets |
5,2 |
■ |
- |
|
kreditgivning till vissa |
- 6,9 |
-11,4 |
- 8,0 |
|
4. Tillfällig arbetsmiljöavgift | |||
|
och tillfälligt obligatoriskt |
12,0 |
- 3,6 |
- 8,3 |
|
5. Avskattning av företagens | |||
|
reserver |
- |
1,7 |
5,4 |
|
6. Overskott/underskott | |||
|
(underskott att täcka genom |
13,7 |
-31,8 |
-21,2 |
|
7. Skulddispositioner | |||
|
- uppköp obligationer |
- 1,4 |
- 4,0 |
- |
|
- övrigt |
7,0 |
0,5 |
- |
|
8. Särskild skuld till hushåll och | |||
|
företag 9. Statsskuldminskning1 |
-12,0 |
- 3,6 |
- 8,3 |
|
7,3 |
-38,9 |
-29,5 |
'Negativa tal anger ökande statsskuld.
Upplåningsbemyndigande
Liksom föregående år bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringen
enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.
58
Riksdagen har bemyndigat regeringen att disponera en rörlig kredit i
riksgäldskontoret uppgående till 450 milj.kr. avsedd att ställas till
förfogande för myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet
(prop. 1990/91:100, FiU 20, rskr 132). Regeringen har bemyndigat ett
stort antal uppdragsmyndigheter, bland andra fortifikationsförvaltningen
och försvarets materielverk, att disponera krediter inom denna ram.
Fortifikationsförvaltningen fick en rörlig kredit i samband med över-
gången till intäktsfinansiering budgetåret 1990/91 på 25 milj.kr. En
analys av betalningsflödena och erfarenheter i övrigt av verksamheten
hittills under budgetåret visar på ett behov av en rörlig kredit på 200
milj. kr.
Försvarets materielverk har under budgetåret 1990/91 en rörlig kredit
på 50 milj.kr. För försvarets materielverks del föreslås
(prop. 1990/91:102) en övergång till intäktsfinansiering av områdena
reservmateriel, försvarets verkstäder och verkstadsdriften inom under-
hållsregemente Övre Norrland. Försvarets materielverks behov av rörlig
kredit ökar därmed till 150 milj.kr.
Detta medför att den rörliga krediten för de båda myndigheterna får en
sådan omfattning att de bör ges separata kreditramar och inte belasta den
för uppdragsmyndighetema gemensamma ramen. Jag förordar därför,
efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, att fortifikations-
förvaltningen får en särskild rörlig kredit på 200 milj.kr. och försvarets
materielverk en på 150 milj.kr.
Om fortifikationsförvaltningens och försvarets materielverks behov av
rörlig kredit tillgodoses genom att separata kreditramar ställs till dessa
myndigheters förfogande, minskar behovet av rörlig kredit inom den ram
som riksdagen har ställt till regeringens förfogande för myndigheter som
bedriver uppdragsverksamhet. Jag föreslår därför att denna rörliga kredit
minskas till 400 milj.kr.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
59
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 1) redovisades att
statens garantiåtaganden per den 1 juli 1990 uppgick till ca 163 miljarder
kronor.
Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör om-
fattningen av det statliga garantiåtagandet. Förslagen redovisas i tabell
14. Ramen för statens samlade garantiåtagande kommer därmed att uppgå
till ca 170 miljarder kronor.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Tabell 14. Föreslagna förändringar av ramar för statliga
garantiåtaganden
Milj. kr.
Proposition Garantins Nuvarande Föreslagen Tidpunkt för
ändamål garantiram garantiram Förändring förändringen
|
1990/91:55 |
Olympiska |
2 911 |
+ 2 911 |
1991-07-01 | |
|
1990/91:87 |
Statens |
13 637 |
15 637 |
+ 2 000 |
1991-07-01 |
|
1990/91:177 |
Konungariket |
25 000 |
27 000 |
+ 2 000 |
1991-07-01 |
Sveriges
stadshypoteks-
kassa
5.2.1 Bakgrund
Riktlinjerna för stöd till näringslivet via statliga garantier redovisades i
prop. 1987/88:150 bil.l, (FiU31, rskr. 399). Utgångspunkten är att
statliga garantier kan ges till kommersiell verksamhet som ett komp-
lement till den ordinarie kreditmarknaden. Stöd kan ges när inte finan-
sieringsbehovet kan täckas av sökanden själv eller av någon bank eller
annat kreditinstitut. En förutsättning är vidare att verksamheten bedöms
vara företagsekonomiskt lönsam. Den statliga garantin skall vara
avgiftsbelagd och motsvara högst 75% av lånebeloppet. Undantag
härifrån kan medges. Villkoren finns angivna i förordningen om statligt
stöd till näringslivet (SFS 1988:764).
Enligt riksdagens beslut till följd av förslag i prop. 1990/91:29 (FiU4,
rskr. 38) skall riksgäldskontoret ha en central roll i den statliga garanti-
verksamheten. Vidare skall riksgäldskontorets utlåning till och inlåning
från myndigheter och affärsverk ske på marknadsmässiga villkor om inte
särskilda skäl talar emot. Affärsverken skall inom vissa ramar kunna låna
fritt på hela kapitalmarknaden efter att ett konkurrerande bud begärts in
60
från riksgäldskontoret. Prop. 1990/91:150
I de fall riksgäldskontoret lämnar lån eller statliga garantier för lån till Bilaga 1:1
ett bolag inom en affärsverkskoncem skall affärsverket bära den risk för
kreditförluster som utlåningen respektive garantigivningen medför för
riksgäldskontoret.
5.2.2 Statliga garantier och lån inom affärsverkskoncerner
Min bedömning: Riksrevisionsverket bör vid sin revision
särskilt uppmärksamma hur affärsverkskoncemerna använder de
statliga garantierna och affärsverkets upplåningsrätt samt för-
valtar sin likviditet och ges i uppdrag att redovisa de över-
gripande bedömningarna av dessa frågor.
Skälen för min bedömning: Staten ger genom de affärsdrivande
verken lån och garantier till bolag inom affärsverkskoncemerna. Rätten
att lämna statlig garanti respektive affärsverkets upplåningsrätt ges till
affärsverken för att finansiera verksamheten i koncernbolagen på goda
villkor och därigenom på ett ändamålsenligt sätt kunna följa sina
instruktioner och nå målen för koncernens verksamhet.
Garantin medför att affärsverkens koncernbolag får en stark position
på kapitalmarknaden eftersom de får staten som garant för sin betalnings-
förmåga. Koncernbolagen får därmed tillgång till förmånlig upplåning
som, om den utnyttjas för placeringar eller utlåning med högre risk-
exponering på penning- och kapitalmarknaden, skulle kunna ge betydande
överskott men även orsaka kreditförluster. Avsikten med den statliga
garantin respektive affärsverkets upplåningsrätt är dock inte att affärs-
verkskoncemen genom lånefmansierad placeringsverksamhet skall förse
kapitalmarknaden med riskvilligt kapital. Avsikten är inte heller att den
goda position på lånemarknaden, som den statliga garantin ger, skall
utnyttjas som en konkurrensfördel vid penning- och kapitalplaceringar
genom tagande av för verksamheten icke avsedda risker. Garantins syfte
är således enbart att främja koncernens övergripande affärsidé genom att
göra det möjligt för koncernbolagen att låna upp för verksamheten
nödvändigt kapital på marknaden till goda villkor. Det bör noteras att
verksamhet med upplåning för placering bör bedrivas av affärsverks-
koncemen endast om detta uttryckligen ingår i de av regeringen beslutade
riktlinjerna för koncernen.
Vid behandlingen av nyss nämnda prop. 1990/91:29 beslutade
riksdagen även att affärsverkskoncemerna skall ges möjlighet att placera
likviditeten på valfritt sätt men med begränsningen att placeringen skall
göras räntebärande och förbehållas placeringar med låg risk. Beslutet
motiverades med att det ansågs mindre lämpligt att statsmakterna detalj-
reglerade placeringsverksamheten. Affärsverkens styrelser skall istället
ha ansvaret för att placeringar av likviditeten i koncernen görs på ett
61
betryggande sätt. Kravet på att placeringarna skall göras med låg risk
innebär att verksamheten inte får inriktas på att skapa spekulativa
räntevinster utan bör koncentreras till att minska koncernens räntenetto
utan att riskera kreditförluster.
Det är enligt min uppfattning viktigt att de riktlinjer som jag nu
presenterat följs av affärsverken. Riksrevisionsverket bör därför vid sin
revision särskilt uppmärksamma hur affärsverkskoncemerna använder
de statliga garantierna och affärsverkets upplåningsrätt samt förvaltar sin
likviditet. Regeringen bör ge riksrevisionsverket i uppdrag att, redovisa
sina övergripande bedömningar i dessa frågor.
5.2.3 Statliga garantier vid ombildandet av affärsverk till statligt ägda
aktiebolag
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Mitt förslag: Riksgäldskontoret övertar ansvaret för de statliga
garantier som ombildade affärsverk har ingått för statens räkning.
Nya garantier skall enbart ges utifrån de av riksdagen fastställda
principerna för statliga garantier till näringsverksamhet.
Skälen för mitt förslag: Regeringen har i prop 1990/91:87 Närings-
politik för tillväxt föreslagit att statens vatten fäll sverk (Vattenfall) och
domänverket ombildas till aktiebolag.
I samband med att ett affärsverk ombildas till aktiebolag upphör
verksamheten att vara en del av den statliga förvaltningen. Statens
tillgångar som förvaltas av affärsverket byts mot aktier i det nya bolaget
och staten övergår till att vara aktieägare. Det ombildade affärsverket blir
därmed en självständig juridisk person med egna tillgångar och skulder
som bör ges likartade villkor som de konkurrerande företagen har.
De statliga garantier som affärsverket har lämnat, inom av riksdagen
givna ramar, i samband med lån i koncernbolagen kommer vid ombild-
ningen till aktiebolag att stå kvar i statens namn eftersom affärsverket har
lämnat garantin för statens räkning. För att underlätta öveigången till
aktiebolagsform bör riksgäldskontoret därför ta över affärsverkets ansvar
för dessa garantier.
Det är enligt min uppfattning angeläget att de av affärsverket lämnade
statliga garantierna ersätts med andra säkerheter så fort som det är
möjligt. Utgångspunkten bör vara att den i riksgäldskontoret disponibla
ramen minskas i takt med att löptiden på lånet gått ut eller att lånet har
lösts in. Hänsyn måste dock tas till de villkor som gäller för vaije lån
resp, garantiutfästelse för att inte orsaka onödiga merkostnader i samband
med omläggningen. Riksgäldskontoret bör under övergångsperioden
åläggas att ta ut garantiavgift på den utestående garanterade skulden.
För att riksgäldskontoret inte skall bära risken för garantigivningen bör
ett särskilt anslag föras upp på statsbudgeten för att täcka eventuella
förluster som är hänförliga till de garantier som ställs ut av det till
62
aktiebolag ombildade affärsverket. Riksgäldskontoret bör i händelse av
belastning på anslaget ha rätt att återkräva det nya aktiebolaget på mot-
svarande belopp för att skapa incitament för koncernen att undvika eller
hålla nere förluster för verksamheter där staten garanterar betalningen.
Nya garantier till den nybildade koncernen bör endast ges på samma
villkor som gäller för övrig näringsverksamhet i enlighet med av
riksdagen fastställda principer.
5.2.4 Lån i riksgäldskontoret vid ombildande av affärsverk till
statligt ägda aktiebolag
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Mitt förslag: Regeringen bemyndigas att under en övergångs-
period medge lån i riksgäldskontoret för de aktiebolag som bildas
med utgångspunkt i tidigare affärsverk. Lån bör medges enligt av
riksdagen fastlagda villkor för lån till affärsverk.
Skälen för mitt förslag: Förslaget i nämnda proposition om att statens
vattenfallsverk (Vattenfall) och domänverket ombildas till aktiebolag
motiveras bl.a. med att verksamheten bör ges en mer ändamålsenlig
oiganisationsform. Den ökade konkurrensen på affärsverkens traditionella
verksamhetsområden har gjort affärsverksformen otidsenlig och inef-
fektiv. Ombildningen till aktiebolag ger verksamheten samma organisa-
tionsform som konkurrerande företag.
Affärsverk har idag möjlighet att ta lån i riksgäldskontoret. I samband
med förslaget om att Vattenfall ombildas till aktiebolag har regeringen
även föreslagit att Vattenfalls statslån görs om till lån i riksgäldskontoret.
Riksgäldskontoret ger normalt inte lån till fristående konkurrensutsatta
statliga bolag. I samband med att affärsverk med lån i riksgäldskontoret
och statslån ombildas till aktiebolag kan det övergångsvis firmas ett behov
av fortsatta möjligheter till lån i riksgäldskontoret. Detta gäller främst
Vattenfall där lån (inklusive statslånet) i riksgäldskontoret för närvarande
uppgår till ca 20 miljarder kronor. I propositionen föreslås för Vattenfalls
del att det nya aktiebolaget skall kunna låna i riksgäldskontoret under en
öveigångsperiod på fem år, med motivet att både det nya aktiebolaget
och kapitalmarknaden skulle kunna utsättas för en kraftigt belastning om
dessa lån omsattes på marknaden under en kortare tidsperiod.
Det är enligt min mening angeläget att ge de nya aktiebolagen samma
lånesituation som konkurrerande verksamheter. Det bör dock vara möjligt
att medge lån i riksgäldskontoret för det nybildade aktiebolaget under en
öveigångsperiod för att omläggningen inte skall försvåras. Övergångs-
periodens längd bör avgöras utifrån rådande omständigheter där bl.a.
bolagets finansiella situation och position på kapitalmarknaden måste
beaktas. Utgångspunkten bör dock vara att övergångsperioden skall vara
63
så kort som möjligt och att ingen nyupplåning sker i riksgäldskontoret.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört förordar jag att regeringen be-
myndigas att medge lån i riksgäldskontoret för de aktiebolag som bildas
med utgångspunkt i tidigare affärsverk. Lånen bör begränsas till vad som
anses nödvändigt för att genomföra omläggningen. Lånen bör ges enligt
de av riksdagen fastlagda principerna för riksgäldskontorets utlåning till
affärsverk (prop 1990/91:29, FiU4, rskr. 38).
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
64
Bilaga 1:1
Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat en balansräkning som ingår
i den kommande rapporten Årsbokslut för staten budgetåret 1989/90.
Detta årsbokslut omfattar de statliga myndigheterna inkl, affärsverken
och myndigheter under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare
kategorin, ingår dock endast med grundfonden på 1,1 miljard kronor i
enlighet med särskilt riksdagsbeslut. I övrigt ligger riksbankens tillgångar
helt vid sidan av den statliga redovisningen.
Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som
redovisas i ovannämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas
anläggningstillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med
avskrivningar. Kravet på myndigheterna att redovisa materiella tillgångar
är emellertid begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till
övervägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdrags-
myndigheter) är skyldiga att i sin balansräkning ta upp sådana tillgångar.
Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde som
inte finns med i tillgångsredovisningen.
I årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade
nukostnader. Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde
minskat med avskrivningar grundade på detta värde. I beloppen för
nukostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnad som värdet av
vissa icke bokförda tillgångar.
För att få uppgift om värdet av icke bokförda tillgångar och nukostnad
för bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågningar till ca 100 myn-
digheter. Det inkomna materialet har bearbetats och sammanställts i
kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större
myndigheter saknas. Bl.a. har underlag för beräkning av kapitalvärdet för
tillgångar som används inom försvaret - flygplan, fordon och annan
krigsmateriel - inte kunnat erhållas, däremot redovisades ett beräknat
värde för försvarets byggnader och mark i nukostnadskolumnen i
balansräkningen. Värdet av museisamlingar, bibliotek m.m. ligger också
utanför redovisningen. Den största tillkommande posten bland nukost-
nadema är värdet av det statliga vägnätet, som här beräknats och tagits
in i balansräkningen.
Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångarnas
och skuldernas värde. Den negativa förmögenheten består i stort sett av
ackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. Nettoförmögenheten var
positiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter bli negativ och snabbt
fallande fram till år 1986. Den fallande tendensen böljade då avta
beroende på främst minskande budgetunderskott. Per den 30 juni 1990
var den bokförda nettoförmögenheten -351,4 miljarder kronor. Balansräk-
ningen återges i något förkortad form i tabell 1.
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga I:1
Tabell 1. Balansräkning för staten, miljarder kronor
Bokförda värden Beräknad nukostnad 1
1990-06-30 1989-06-30 1990-06-30 1989-06-30
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
TILLGÅNGAR
Materiella tillgångar
|
o Lager och förråd |
11,6 |
11,9 |
13,9 |
14,5 | |
|
o Skepp, maskiner och | |||||
|
inventarier |
34,7 |
32,4 |
66,7 |
58,7 | |
|
o Byggnader och mark |
92,5 |
88,1 |
231,1 |
222,1 | |
|
o Statliga vägar 2 |
68,1 |
67,1 | |||
|
138,8 |
132,4 |
380,5 |
362,5 | ||
|
Finansiella tillgångar | |||||
|
o Aktier m.m. 3 |
44,5 |
41,5 |
44,5 |
41,5 | |
|
o Skattefordringar |
16,9 |
12,9 |
10,3 |
8,6 | |
|
o Övriga fordringar 4 |
166,6 |
161,2 |
166,6 |
161,2 | |
|
o Likvida tillgångar |
41,4 |
37,5 |
41,1 |
37,5 | |
|
269,3 |
253,1 |
262,6 |
248,8 | ||
|
Summa tillgångar |
408,1 |
385,5 |
643,1 |
611,3 | |
|
SKULDER OCH KAPITAL | |||||
|
Statsskulden 5 | |||||
|
o Lån i Sverige |
478,7 |
475,7 |
478,7 |
475,7 | |
|
o Lån utomlands |
83,6 |
103,6 |
83,6 |
103,6 | |
|
562,3 |
579,3 |
562,3 |
579,3 | ||
|
Övriga skulder | |||||
|
o Kortfristiga skulder |
90,4 |
75,3 |
90,4 |
75,3 | |
|
o Långfristiga skulder |
12,0 |
11,5 |
12,0 |
11,5 | |
|
102,4 |
86,8 |
102,4 |
86,8 | ||
|
Donationskap ital |
3,8 |
3,4 |
3,8 |
3,4 | |
|
Verkskap ital | |||||
|
o Konsoliderade avsätt- | |||||
|
ningar i affärsverken 6 |
45,8 |
45,8 |
118,5 |
109,4 | |
|
o Fonder m.m. 7 |
45,2 |
25,3 |
45,2 |
25,3 | |
|
91,0 |
71,1 |
160,3 |
134,7 | ||
|
Statens nettoförmögenhet | |||||
|
o Vid budgetårets början |
-355,0 |
- |
382,1 |
- 192,8 |
- 226,6 |
|
o Förändringar under | |||||
|
budgetåret: | |||||
|
- Verksamhetens netto- | |||||
|
förändringar 8 |
+ 1,0 |
+ |
17,1 |
+ 7,1 |
+ 33,8 |
|
- Övriga kapitalför- | |||||
|
ändringar |
+ 2,6 |
+ |
9,9 | ||
|
Vid budgetårets slut |
- 351,4 |
355,0 |
- 185,7 |
- 192,8 | |
|
Summa skulder och kapital |
408,1 |
385,5 |
643,1 |
611,3 | |
|
1 Nu kostnad definieras |
som en |
tillgångs nyanskaffningsvärde |
minskat med | ||
|
avskrivningar grundade på detta värde. |
I beloppen |
ingår även |
värdet av icke | ||
bokförda tillgångar.
66
Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under Prop. 1990/91:150
den senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats utfallet på R.. . ,
anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts 10% av tillaga 1.1
anslagen till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så
stor andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De på detta sätt
beräknade investeringsbeloppen har omräknats till nukostnad med ledning av
vägverkets vägkostnadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats
med avskrivningar (avskrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna
minskat med avskriviningar uppgår till 30,5 miljarder kronor.
3 Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden.
4 Därav lånefordringar 121 miljarder kronor. Lånefordringarna har tagits upp till
sina nominella belopp.
5 I de bokförda värdena, enligt riksgäldskontorets redovisning, har skulder inom
staten räknats bort. Utlandslånen upptas till den kurs som gällde på balansdagen.
6 Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle återan-
skaffningen av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedel.
Avsättningar som tidigare gjorts i detta syfte kvarstår. När tillgångarna och
skulderna omvärderas till nukostnad måste även kapitalkostnaderna omvärderas.
När det gäller affärsverkens tillgångar har värdestegringen på mark tillförts
statens nettoförmögenhet och värdestegringen i övrigt fördelats proportionellt
mellan statskapital och konsoliderande avsättningar.
7 Förändringen mellan budgetåren kan bl .a. förklaras av ökningen av arbetsmark-
nadsfonden med ca 7 miljarder kronor.
8 Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande. Milj.kr.
Statsbudgetens överskott 4-3 413
Finansiella transaktioner avseende utlåning m.m. - 3 049
Investeringstransaktioner + 671
Statsbudgetens nettoöverskott +1 035
67
Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att, om
arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt
belopp om 2 500 milj. kr. (prop. 1989/90:150 bil. 1, FiU 40, rskr. 358).
Finansfullmakten får användas för att tidigarelägga, utvidga eller
påskynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på
statsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till
kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten
får därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 %.
Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och
bostadssektorn. I dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt
höjas till högst 75 %. Regeringen har vidare bemyndigats att utnyttja
fullmakten för ytterligare två ändamål, nämligen arbetsmarknads-
utbildning och för arbetsmarknadspolitiska insatser med anledning av
handelsblockaden mot Sydafrika.
Regeringen har hittills inte utnyttjat fullmakten under budgetåret
1990/91. Men även för budgetåret 1991/92 förordar jag att en fullmakt
begärs intill ett sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
68
Bakgrund
Regeringen föreslog i prop. 1989/90:111 om reformerad mervärdeskatt
m.m. att statliga myndigheters ställning inom mervärdeskattesystemet
skulle ändras fr.o.m. budgetåret 1991/92. Syftet med förslaget var främst
att uppnå konkurrensneutralitet mellan verksamhet i egen regi och
entreprenadverksamhet. Förslaget föranledde inte någon erinran från
riksdagen (SkU 31, rskr. 357).
I dagsläget är myndigheternas anslag budgeterade med hänsyn till att
vissa utgifter innehåller påslag för mervärdeskatt. Ingående mervärdeskatt
på köpta varor och tjänster avräknas således direkt mot myndigheternas
anslag. Den i propositionen föreslagna förändringen innebär att myndig-
heterna fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall kompenseras för ingående
mervärdeskatt genom avräkning mot inkomsttitel i stället för mot
myndighetens anslag. Myndigheternas anslag måste därför räknas ned för
att förändringen skall kunna genomföras utan att en merbelastning
uppstår på statsbudgeten. Förändringen innebär, vad gäller anslags-
finansierad verksamhet, en minskning av statsbudgetens utgiftssida
samtidigt som nettoinkomsterna från mervärdeskatt på statsbudgetens
inkomstsida minskar i motsvarande mån. En belastning på inkomsttiteln
Mervärdeskatt, som inte motsvaras av minskningar av utgiftsanslag,
kommer att uppstå genom att myndigheterna fr.o.m. 1 juli 1991, då de
går in i det nya mervärdeskattesystemet, får kompensation för bredd-
ningen av mervärdeskatten (prop. 1989/90:150, FiU40, rskr 358).
Avräkning mot inkomsttitel för ingående mervärdeskatt skall även göras
av de myndigheter som idag är skattskyldiga för mervärdeskatt. Avdrag
för ingående mervärdeskatt kommer således inte att kunna göras i
samband med att den utgående mervärdeskatten redovisas till skatte-
myndigheten.
I prop. 1990/91:100 (FiU20, rskr. 132) redogjorde regeringen för det
beredningsarbete som skett inom regeringskansliet vad gäller budgetering
exkl. mervärdeskatt. Regeringen anmälde att det behövdes ytterligare
underlag och klargörande av vissa beräkningsförutsättningar innan
mervärdeskattebelopp för resp, anslag kunde fastställas. Vidare framhölls
att utgångspunkten för omläggningen är att den skall vara saldomässigt
neutral, dvs. inte medföra någon merbelastning på statsbudgeten.
Regeringen redovisade för riksdagen avsikten att i samband med att
regleringsbrev utfärdas för myndigheternas anslag för budgetåret
1991/92, besluta att medel motsvarande mervärdeskatten under resp,
anslag inte får disponeras av myndigheterna. Riksdagen hade ingen
erinran mot detta tillvägagångssätt.
Regeringen begärde vidare riksdagens bemyndigande att under
budgetåret 1991/92 disponera medel ur inkomsttiteln Mervärdeskatt för
att kompensera myndigheter för ingående mervärdeskatt, varvid belopp
svarande mot mervärdeskatt inte tas i anspråk på utgiftsanslag. Riksdagen
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
69
har gett regeringen ett sådant bemyndigande (FiU 20, rskr. 132). Prop. 1990/91:150
Omläggningen kan således genomföras så som avsetts fr.o.m. budgetåret Bilaga 1:1
1991/92.
Eftersom statsbudgeten för budgetåret 1992/93 och kommande budgetår
skall budgeteras exkl. mervärdeskatt har myndigheterna fått anvisningar
för anslagsframställningarna för budgetåret 1992/93 av innebörd att
samtliga yrkanden skall anges exkl. mervärdeskatt.
Principer och tekniker för beräkningsarbetet
Endast statliga myndigheter bör omfattas av avräkningssystemet för
mervärdeskatt. Andra juridiska personer, t.ex. stiftelser, bör inte omfattas
av systemet med avräkningsrätt mot inkomsttitel. Detsamma gäller
partssammansatta organ, internationella organisationer m.fl. Anslag till
sådana oiganisationer bör även fortsättningsvis budgeteras inkl, mer-
värdeskatt. Försäkringskassorna behandlas i detta sammanhang som
statliga myndigheter. AMU-myndighetema och statens institut för
personalutveckling har varit föremål för särskilda överväganden. Jag
återkommer till dessa myndigheter i min redogörelse för vissa särlös-
ningar.
Beräkningen av mervärdeskatt under anslag har utgått från det underlag
som riksrevisionsverket (RRV) fått i uppdrag att ta fram. Med ledning
av utfallsuppgifter från statens redovisningssystem för budgetåret 1989/90
har en schablonmässig andel mervärdeskatt räknats fram. Denna andel
har sedan applicerats på föreslagna anslag för budgetåret 1991/92. I
samband med att underlaget skickades ut till myndigheterna gavs dessa
en möjlighet att inkomma med förslag till korrigeringar i de fall under-
laget inte gav en rättvisande bild av myndighetens utgifter för mervärde-
skatt. Sådana påpekanden har använts som ett kompletterande underlag
i beräkningsarbetet. Ytterligare underlag har i vissa fall inhämtats från
myndigheterna.
Det förekommer att myndigheter har inkomster budgeterade under
anslag eller andra externa medel som tillförs verksamheten. Myndig-
heterna kommer att få avräkna sina totala utgifter för ingående mervärde-
skatt mot inkomsttitel, oavsett vilka medel som använts för att finansiera
inköpet. För att detta inte skall leda till att myndigheterna får en
köpkraftsförstärkning med åtföljande merbelastning på statsbudgeten, då
inköp sker med andra medel än anslag, har vissa korrigeringar gjorts
vid beräkningarna. Om en myndighet erhåller bidrag från andra
myndigheter har anslaget för bidragsmedel minskats hos den bidrags-
givande myndigheten med en schablonmässigt framräknad andel
mervärdeskatt. De bidrag som den mottagande myndigheten erhåller
kommer således att vara beräknade med hänsyn till att mottagaren kan
avräkna ingående mervärdeskatt enligt det nya systemet.
Vissa myndigheter erhåller externa medel från icke statliga bidrags-
givare. Dessa medel kan inte påverkas av statsmakterna vid budge-
teringen. Därför har som grundprincip myndighetens anslag reducerats
motsvarande hela den belastning som myndighetens avräkning av
70
mervärdeskatt kommer att utgöra på inkomststiteln för mervärdeskatt.
Detta är neutralt för myndigheten i den bemärkelsen att nettosumman
disponibla medel är oförändrad. Motsvarande metod har använts för icke
påverkbara inkomster under anslag.
Då en myndighet har sådana budgeterade inkomster under sina anslag
som är att hänföra till inkomstfmansierad verksamhet har dessa inkomster
räknats ned med samma procentuella andel mervärdeskatt som den
anslagsfinansierade delen. En myndighet som bedriver inkomstfinan-
sierad verksamhet kommer att få lägre utgifter när ingående mervärde-
skatt får räknas av. Detta innebär att mervärdeskatt inte längre skall ingå
i det kostnadsunderlag som utgör grund för beräkning av myndighetens
avgifter. Allt annat oförändrat kommer myndigheterna att kunna sänka
sina avgifter då de går in i det nya mervärdeskattesystemet. RRV har i
en cirkulärskrivelse till myndigheter med avgiftsbelagd verksamhet
meddelat riktlinjer för omprövning av avgifternas storlek med anledning
av det nya systemet. För att merbelastning inte skall uppstå på stats-
budgeten då myndigheterna avräknar mervärdeskatt för utgifter som
finansieras med inkomster kommer, i de fall försäljningen sker till
statliga myndigheter, de köpande myndigheternas anslag att schablon-
mässigt reduceras för att motverka denna effekt.
Vissa särlösningar
Avvikelser från grundprinciperna kommer att göras i följande fall.
Högskolenhetema erhåller årligen medel från icke statliga finansiärer
för sin verksamhet. Dessa medel utgör en betydande finansieringskälla
för många högskoleenheter. Eftersom regeringen inte kan påverka
budgeteringen av dessa medel måste andra vägar sökas för att uppnå en
neutral lösning.
Den nyss redovisade grundprincipen att reducera myndigheternas
anslag för de totala utgifterna för mervärdeskatt skulle kunna tillämpas
även för icke statliga medel inom högskolan. En sådan reduktion är dock
svår att göra rättvisande för de olika verksamheterna inom resp högskole-
enhet. Varje högskoleenhet disponerar i dagsläget flera anslagsposter
under olika sektors- och fakultetsanslag. Att i detalj avväga reduktionen
inom och mellan olika institutioner eller motsvarande inom resp,
högskoleenhet kräver därför en stor arbetsinsats och förutsätter ett system
för intemredovisning som i dagsläget saknas inom högskolan. Det blir
således svårt att på ett rättvisande sätt tillämpa grundprincipen att
reducera anslagsmedlen även för den belastning myndigheten kommer att
göra på inkomsttiteln till följd av att den disponerar icke statliga medel.
Ett teoretiskt alternativ vore att inte medge avdragsrätt för mervärde-
skatt i de delar utgifter kan hänföras till icke statliga medel. Av tekniska
skäl är det synnerligen komplicerat och resurskrävande att differentiera
avdragsrätten för mervärdeskatt, bl.a. mot bakgrund av nuvarande
ofullständigheter i högskolans intemredovisning. Detta tillvägagångssätt
skulle dock kunna försvaras om det gällde en långsiktig lösning.
Regeringen har i annat sammanhang föreslagit en omfattande omläggning
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
71
av högskolans anslagssystem. Detta anslagssystem har presenterats i Prop. 1990/91:150
prop. 1988/89:65 (UbU9, rskr. 148) och innebär bl.a. att högskole- Bilaga 1:1
enheterna får disponera myndighetsvisa anslag istället för ett antal
anslagsposter under olika ändamålsanslag. Omläggningen sker fr.o.m
budgetåret 1993/94. Vid övergång till det nya anslagssystemet kommer
hanteringen av de icke statliga medlen i det nya mervärdeskattesystemet
slutligt att läggas fast.
Mot denna bakgrund kommer en övergångslösning att tillämpas för
högskolan t.o.m. budgetåret 1992/93. Den modell som kommer att
tillämpas bygger på att högskoleenheterna, när de erhåller externa icke
statliga medel för sin verksamhet (inklusive avkastning från universitetens
egna fonder), gör en omföring till inkomsttiteln Mervärdeskatt av en
beräknad andel mervärdeskatt. Denna andel skall motsvara den belastning
som myndigheten sedan gör på inkomsttiteln vid inköp finansierade med
dessa medel. Regeringen fastställer andelens storlek. Omläggningen blir
med denna metod neutral för högskolorna eftersom de behåller sin
köpkraft oförändrad. Omläggningen är även saldomässigt neutral för
statsbudgeten. Närmare anvisningar kan vid behov utfärdas av RRV. Jag
har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.
En särskild lösning kommer även att tillämpas för försäkringskassorna.
Dessa har en speciell finansieringsbild. Administrationen finansieras till
85 procent med lagstadgade socialavgifter och till 15 procent med anslag.
Detta förhållande är reglerat i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Det är inte möjligt att genom sänkningar av socialavgifterna kompensera
för den avdragsrätt för mervärdeskatt som försäkringskassorna föreslås
få. Därför kommer i detta fall en modell att tillämpas som innebär att en
beräknad andel mervärdeskatt som är hänförlig till inkomsterna från
socialavgifterna för finansieringen av administrationen omförs till
inkomsttiteln Mervärdeskatt. Denna omföring kan göras fortlöpande
under verksamhetsåret och avstämmas i samband med bokslut. Jag har
i denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.
I propositionen om reformerad mervärdeskatt angavs att AMU-
myndighetema och statens institut för personalutveckling (SIPU) av
kommittén för indirekta skatter föreslagits stå utanför det nya statliga
mervärdeskattesystemet. Dessa myndigheter bedriver en utåtriktad
verksamhet i konkurrens med privata företag. Som skäl angavs att en rätt
att lyfta av all ingående mervärdeskatt mot inkomsttitel i vissa lägen
skulle innebära en konkurrensfördel gentemot privata företag då utbild-
ningstjänster icke är skattepliktiga. I propositionen framhölls vidare att
det bör ankomma på regeringen att föreskriva vilka myndigheter som
skall ingå i systemet.
Den verksamhet som AMU och SIPU bedriver innefattar tillhanda-
hållande av både skattefria och skattepliktig tjänster. I avvaktan på att
omfattningen av den skattefria andelen av verksamheten närmare har
bestämts har regeringen inte kunnat fastställa AMUs och SIPUs ställning
i mervärdeskattesystemet. AMU och SIPU bör därför tillsvidare ges
möjlighet att avräkna ingående mervärdeskatt mot inkomsttitel. Det bör
ankomma på regeringen att noggrant följa tillämpningen inom utbild-
72
ningsområdet så att tillämpningen blir konkurrensneutral i förhållande till
marknaden, dvs. vare sig ger fördelar eller nackdelar för AMU och
SIPU. Jag har i denna fråga samrått med cheferna för arbetsmarknads-
departementet och civildepartementet.
Reglering av det nya systemet
Det nya systemet för avräkning av ingående mervärdeskatt för statliga
myndigheter bör regleras via en förordning. Till denna förordning bör
fogas en förteckning över de myndigheter som omfattas av systemet och
således har rätt att avräkna mervärdeskatt mot inkomsttitel. RRV bör
utfärda redovisningsföreskrifter, ge ut informationsmaterial och anordna
utbildning för myndigheterna.
I regleringsbrev för budgetåret 1991/92 kommer att föreskrivas att ett
visst belopp av berörda anslag inte får disponeras av myndigheterna. För
reservationer, anslagssparande och balanserade medel från budgetåret
1990/91 kommer att föreskrivas att en andel motsvarande beräknad
mervärdesskatt inte får disponeras av myndigheterna utan skall föras bort
från anslagen. Sådana bestämmelser kommer endast att behöva tillämpas
för budgetåret 1991/92 som en övetgångslösning eftersom budgeteringen
därefter kommer att ske exkl. mervärdeskatt.
Uppföljning och revision
Som jag anmälde i 1991 års budgetproposition kan en uppföljning av
omläggningen göras då det nya systemet är i funktion. Då kan resp,
myndighets belastning av inkomsttiteln för mervärdeskatt följas upp. Jag
har för avsikt att återkomma till regeringen och föreslå att RRV får i
uppdrag att följa upp omläggningens effekter.
Om en uppföljning skulle visa att de beräkningar av mervärdeskatt
under anslag som gjorts kraftigt skulle avvika från de faktiska förhållan-
dena får ytterligare korrigeringar övervägas.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
73
Bilaga 1:1
Inledning
I enlighet med vad som angetts i årets budgetproposition (prop.
1990/91:100 bil. 1 sid. 57) kommer jag i det följande att föreslå en viss
ökad möjlighet för bankerna att delta i förmedlingen av statliga betal-
ningar. Dessutom kommer jag att föreslå att postgirot får i viss ut-
sträckning ökad frihet att bestämma om räntor på postgirokonton och
krediter i samband med postgirots betalningsförmedling. Därtill kommer
jag i korthet att redogöra för den översyn av förutsättningarna och
formerna för postverkets verksamhet som för närvarande görs inom
regeringskansliet.
Avslutningsvis vill jag orientera om ett uppdrag som jag har för avsikt
att föreslå regeringen att ge riksrevisionsverket (RRV). Uppdraget avser
en belysning av alternativa former för ersättning till postgirot för
förmedling av statliga betalningar. Resultatet skall användas i den inom
regeringskansliet pågående översynen av postverkets verksamhet bl.a. för
bedömning av om mer omfattande förändringar i den statliga betalnings-
förmedlingen än de som föreslås här bör komma till stånd.
Jag har i denna fråga samrått med cheferna för kommunikations-
departementet, bostadsdepartementet, jordbruksdepartementet och
utbildningsdepartementet.
Bakgrund
Det omfattande samarbete som äger rum mellan statliga myndigheter och
postgirot grundar sig på riksdagens beslut år 1924 att inrätta postgirot.
Ett huvudsyfte med åtgärden var att ge staten tillgång till effektiva
metoder för att förmedla statens betalningar. Statliga myndigheter är
skyldiga att anlita postgirot eller riksbanken som betalningsinstitut. Det
krävs särskilt tillstånd av regeringen för att en myndighet i stället skall
få göra sina betalningar via annan betalningsförmedlare.
De likvida medel som statliga myndigheter behöver för att bedriva sin
verksamhet hämtas från den i riksbanken inrättade statsverkets check-
räkning. Till denna förs också de inbetalningar som myndigheten tar
emot. Betalningar till och från staten omfattar mycket stora belopp, ca
3 000 miljarder kronor under loppet av budgetåret 1990/91. Postgirot
svarade för något mer än hälften av beloppet och en dominerande del av
antalet transaktioner. Allmänheten betalar in medel till och erhåller medel
från myndigheter framför allt via respektive myndighets in- eller
utpostgirokonto.
Postgirot har i samarbete med RRV utformat ett koncemredo-
visningssystem som är anpassat till de krav som ställs på säkerhet och
information vad gäller statliga betalningar. Systemet benämns Cassa-
Nova. Förutom att tillgodose de krav som ställs i den statliga redovis-
ningen används informationen i systemet av riksgäldskontoret för dess
prognoser av statens upplåningsbehov.
RRV företräder och kontrollerar statsverkets checkräkning med
74
anslutna postgirokonton. Detta innebär att RRV svarar för bl.a. beslut om Prop. 1990/91:150
att öppna postgirokonton, utveckling av betalningssystemet, vissa löpande Bilaga 1:1
avstämningar m.m.
I olika sammanhang har bankernas medverkan i förmedlingen av
statliga betalningar diskuterats. Möjlighet att välja mellan betalnings-
former anses underlätta allmänhetens och näringslivets betalningar till och
från staten. Flera myndigheter begär att möjligheter till in- och utbe-
talning via bank, av effektivitetsskäl och servicéskäl, ges ett större
utrymme i den statliga betalningsförmedlingen.
Viss medverkan av bankerna har efter hand medgetts för statliga
betalningar till allmänheten, såsom möjligheten för riksförsäkringsverket
att utbetala pensioner, sjukpenning och barnbidrag direkt till bankkonto.
Vissa skattebetalningar, såsom arbetsgivaravgifter och källskatt, kan
inbetalas via bank på samma villkor som via postgirot, men även dessa
betalningar passerar postgirot.
Regeringen har tidigare uttalat att det statliga betalningssystemet av
främst serviceskäl och konkurrensskäl i princip bör vara utformat så att
det skapas en valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja
postgirot eller bankerna som betalningsförmedlare (prop. 1989/90:100
bil. 1). Mot bakgrund av att postverket är ålagt att upprätthålla ett
rikstäckande kontorsnät kan en sådan förändring inte genomföras utan en
mer genomgripande analys av postverkets ekonomi och verksamhet i
stort. Därtill måste bestämmelserna för postgirots verksamhet ses över
för att tillse att förutsättningar för konkurrens på rimliga villkor mellan
postgirot och bankerna tillskapas. I nämnda proposition anfördes vidare
att en ytterligare förutsättning för en ökad medverkan från bankerna är
att betalningsströmmarna till och från staten även framgent blir säkra och
överblickbara samt att en vidareutveckling av statens samlade kassa-
hållning inte förhindras eller fördröjs. Det är av utomordentlig vikt att
statens betalningar hanteras rationellt med avseende på kontroll, säkerhet
och kassahållning oavsett vem som förmedlar betalningarna.
Riksdagen har slagit fast att betalningar till och från staten skall kunna
ske på ett för allmänheten och näringslivet rationellt sätt
(1989/90:FiU24, rskr. 197). Betalningssystemet skall enligt finans-
utskottet vara kostnadseffektivt, passa statens redovisningssystem och
tillgodose statens informationsbehov samt minimera upplåningsbehovet
från kassahållningssynpunkt.
Finansutskottet framhöll i betänkandet att en ökad medverkan från
bankernas och bankgirots sida i den statliga betalningsförmedlingen, t.ex.
genom att den överskjutande skatten skall kunna utbetalas direkt till
bankkonton, måste kombineras med vidgade verksamhetsramar för
postgirot innebärande bl.a. vidgad rätt att ge ränta på postgiromedel och
att lämna betalningskredit samt vidgade placeringsmöjligheter för likvida
medel. I annat fell hämmas postgirots möjligheter att på likartat sätt
konkurrera med bankerna.
Utskottet uttalade även att frågan om alternativa ersättningsformer till
den s.k. float som postgirot erhåller vid förmedlingen av statliga
betalningar bör utredas närmare. Innan resultatet av det arbetet är klart
75
bör enligt utskottet inte några betalningsomläggningar genomföras som Prop. 1990/91:150
får betydande konsekvenser för postgirot. Bilaga 1:1
I årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 1 sid. 57) anmäldes
att regeringen avsåg att återkomma i samband med kompletterings-
propositionen med förslag som ökar möjligheten till valfrihet avseende
statliga betalningar. Förslagen skall dock vara av sådan natur att de kan
genomföras utan att betydande konsekvenser för postverkets ekonomi
uppstår.
I det följande presenteras förslag till viss ökad möjlighet för bankerna
att delta i den statliga betalningsförmedlingen. Förslagen gäller endast en
mindre del av de statliga betalningarna. Samtidigt föreslås viss utökad
rätt för postgirot att betala ränta på postgirokonton och lämna kortfristiga
krediter i samband med betalningsförmedlingen. Förslagen bedöms
sammantagna inte ha negativa effekter på postverkets ekonomi. För
förvaltningen av postgirots likvida medel beslutade regeringen under
hösten 1990 om utvidgade placeringsmöjligheter inom ramen för de
riktlinjer som angavs av riksdagen (1988/89:FiU20, rskr. 101). Beslutet
om utvidgade placeringsmöjligheter är ett steg i det arbete som pågår,
och som fortsätter, med utveckling av formerna för förvaltningen av
postgirots likvida medel.
Överskjutande skatt
Den överskjutande skatten, som normalt betalas ut en gång per år,
uppgick år 1990 till drygt 24 miljarder kronor, och fördelades mellan ca
4,5 miljoner mottagare. Återbetalning av överskjutande skatt sker i
huvudsak genom återbetalningskort som kan lösas in på bank eller post.
Medlen utbetalas, enligt avtal mellan skattemyndigheterna och postverket,
successivt under en period på ca 2 veckor. Postverket får i regel utbetal-
ningssumman dagen innan skattsedlar med återbetalningskort skickas ut
till mottagarna. Postgirot svarar för viss administration och revision av
återbetalningskorten, och får via anslag täckning för bestyret med
utbetalningarna. År 1990 fick postverket drygt 34 milj.kr. i ersättning för
att förmedla utbetalningar av överskjutande skatt.
Utbetalning genom återbetalningskort är en rutin som medför extra
kostnader för statsverket. Dessutom måste stora mängder kontanta medel
hanteras. Serviceskäl, kostnadsskäl och säkerhetsskäl talar för en ändring
av utbetalningsrutinema. Återbetalning av skatt bör kunna ske direkt till
postgirokonto och bankkonto.
Alternativa tekniska lösningar har diskuterats av bl.a. RRV ("Det
statliga betalningssystemet", 1988-06-17). Två förslag till nya rutiner som
skulle innebära att överskjutande skatt kunde betalas direkt till bankkonto
eller postgirokonto har lagts fram.
1. Den skattskyldige anger i samband med självdeklarationen, eller vid
annan kommunikation med skattemyndigheterna, ett postgiro- eller
bankkontonummer. Eventuellt förekommande överskjutande skatt
utbetalas direkt till detta konto.
2. Postgirot resp, bankerna hämtar in fullmakter från kunderna att sätta
76
in den överskjutande skatten på konto enligt liknande rutiner som de Prop. 1990/91:150
som gäller för utbetalning av barnbidrag. Bilaga 1:1
Direktinsättning på konto är administrativt enkelt och säkert, och får
dessutom troligen en viss sparstimulerande effekt om mottagarkontot är
räntebärande. Kontoinsättningar är billigare att hantera än betalningar
över disk. Detta bör komma staten tillgodo i form av lägre avgifter och
anslag. I den tidigare nämnda rapporten från RRV visar en grov
bedömning en besparing om ca 6 milj.kr.
Inbetalning av överskjutande skatt till bankkonto och postgirokonto för
de mottagare som önskar kontoinsättning bör av nämnda skäl komma till
stånd så snart det är praktiskt möjligt. Jag har för avsikt att föreslå
regeringen att ge riksskatteverket i uppdrag att, i samråd med RRV,
pröva vilken lösning som är att föredra. Regeringen bör därför utverka
riksdagens godkännande till att vidta de åtgärder som krävs för att
möjliggöra direktinsättning på postgirokonto och bankkonto av över-
skjutande skatt för de mottagare som önskar kontoinsättning.
Återbetalning av studielån
Centrala studiestödsnämnden (CSN) är central statlig myndighet för
studiesociala frågor, och svarar i den egenskapen för hanteringen av
utbetalningar och återbetalningar av studiemedel.
Återbetalning av studiemedel uppgår för närvarande till ca 2,5
miljarder kronor per år. CSN fick år 1988 dispens av regeringen att
driva försöksverksamhet som innebär att studiemedel kan återbetalas även
via bankgiro. Dispensen gäller t.o.m. budgetåret 1991/92. Av olika skäl
har försöksverksamheten ännu inte kommit igång. Utvecklingsarbete och
omläggning till nytt datorsystem pågår.
Det finns enligt min mening godtagbara skäl till att den tidigare
beslutade försöksverksamheten inte har kommit igång. CSN bör därför
ges möjlighet att, efter samråd med RRV, använda bankgiro för
hanteringen av återbetalning av studielån även efter budgetåret 1991/92.
Tillståndet att använda bankgiro bör gälla tills vidare.
Statens jordbruksverks bidragsbetalningar
Till följd av beslutet om ny livsmedel spolitik kommer statens jordbruks-
nämnd (fr.o.m. den 1 juli 1991 statens jordbruksverk) under de närmaste
åren att administrera bidragsbetalningar i stor omfattning. Bidrag kommer
att ges bl.a. för att stimulera en varaktig omställning till alternativ
markanvändning och för att öveigångsvis stödja jordbrukarnas inkomster
m.m. Vidare är avsikten med bidragen att främja en balanserad
jordbruksproduktion, samt att kompensera producenterna för ökade
kostnader. Under budgetåret 1991/92 beräknas ca 2 000 - 5 000
utbetalningar ske till bl.a. spannmålshandlare för inlösen av överskotts-
spannmål. Inkomststöd beräknas utbetalas till ca 75 000 producenter.
Kontraktsteckning för oljeväxter omfattar ca 70 000 betalningar per år.
Omställningsstöd kommer att betalas till ca 30 000 producenter. Totalt
kommer jordbruksverket att under budgetåret 1991/92 utbetala ca 7,7 -
9 miljarder kronor.
77
De nämnda bidragsbetalningama berör ett stort antal producenter inom Prop. 1990/91:150
jordbrukssektorn. Hanteringen av betalningarna är arbetskrävande. Vissa Bilaga 1:1
av betalningarna har tidigare utförts av regleringsföreningar som har
kunnat använda bankgirot som betalningsförmedlare. Det finns därför
skäl att medge att bankerna medverkar i förmedlingen av jordbruks-
verkets bidragsbetalningar.
Regeringen bör därför inhämta riksdagens godkännande till att
regeringen ger statens jordbruksverk i uppdrag att, i samråd med RRV,
utarbeta rutiner som gör det möjligt att jordbruksverkets bidrags-
betalningar sätts in direkt på postgirokonto eller bankkonto för de
mottagare som önskar kontoinsättning.
Boverkets bidragsbetalningar
I det av riksdagen nyligen beslutade nya bostadsfinansieringssystemet
(prop. 1990/91:34, BoU4, rskr. 92) kommer skattekompenserande
räntebidrag och realräntebidrag att ersätta räntebidragen enligt nuvarande
regler den 1 januari 1992 (nyproduktion) resp, den 1 januari 1993
(beståndet). Förutom skattekompenserande räntebidrag och realränte-
bidrag betalar boverket från år 1991 ut investeringsbidrag. Andra
stödformer, såsom räntestöd vid bostadsförbättring, förekommer
dessutom.
I det nuvarande nettoaviseringssystemet för utbetalningar av ränte-
bidrag sker utbetalningarna via postgiro till i huvudsak 15 låneinstitut.
I det nya bostadsfinansieringssystemet kommer bidragen normalt att
betalas ut till låntagarna. Antalet utbetalningar och betalningsmottagare
blir stort. Bidragsbeloppens storlek och antalet utbetalningar beror bl.a.
på framtida ränte- och inflationsnivåer och är därför svåra att uppskatta.
Boverkets bidragsbetalningar kommer sammantagna att uppgå till mycket
betydande belopp.
Boverkets bidragsbetalningar i det nya bostadsfinansieringssystemet
berör ett stort antal mottagare. Effektivitetsskäl och serviceskäl talar
därför för att boverkets bidragsbetalningar, liksom utbetalning av
överskjutande skatt och jordbruksverkets bidragsbetalningar, framdeles
bör kunna betalas direkt till postgirokonto eller bankkonto för dem som
önskar kontoinsättning. Vid boverket pågår utveckling av datasystem
m.m. för det nya bostadsfinansieringssystemet. Det är lämpligt att beslut
om möjlighet till kontoinsättning av boverkets bidragsbetalningar fattas
efter hand. Regeringen bör därför inhämta riksdagens godkännande till
att regeringen, när regeringen bedömer det lämpligt, medger boverket
rätt att efter samråd med RRV utbetala bidrag även via banksystemet.
Postgirots rätt att betala ränta på postgirokonton och lämna kortfristig
kredit i samband med betalningsförmedlingen
Postgirot har inte rätt att betala ränta på medel som är innestående på
privatpersoners postgirokonton, eller att ge privatpersoner kredit på
postgirokonto. För juridiska personer har postgirot möjlighet att betala
78
en ränta som motsvarar riksbankens inlåningsränta minus en procent- Prop. 1990/91:150
enhet. Postgirot har vidare möjlighet att medge juridiska personer viss Bilaga 1:1
betalningskredit (övertrasseringsrätt). Möjligheten är dock mycket
begränsad eftersom betalningskredit kan medges endast under tre dagar.
Den tjänar därmed främst till att underlätta själva betalningshanteringen
vid oavsiktliga fördröjningar av betalningar.
Postgirots verksamhet består i grunden av att förmedla betalningar. För
att postgirot skall kunna konkurrera med bankgirot på rimliga villkor
måste postgirot kunna erbjuda kunderna marknadsmässiga villkor på sina
tjänster. Möjlighet till marknadsmässig räntesättning är ett väsentligt
konkurrensmedel i betalningsförmedlingen. Även möjlighet att lämna
kredit i samband med betalningsförmedlingen kan vara en viktig
konkurrensfaktor, framför allt vad gäller konkurrensen om företagens
betalningar.
De nyss nämnda förslagen om ökade möjligheter för bankgirot att delta
i förmedlingen av statliga betalningar stärker i viss omfattning bankernas
ställning på betalningsmarknaden. För att uppnå en balanserad förändring
bör även postgirots verksamhetsmöjligheter vidgas. Därmed kan en ökad
konkurrens på betalningsmarknaden uppnås på rimliga villkor. En ökad
konkurrens gynnar kunderna och stimulerar både postgirot och bankgirot
att ytterligare förbättra sin verksamhet.
Vidgningen av postgirots verksamhetsregler bör bestå i dels att
postgirot medges rätt till fri räntesättning på juridiska personers
postgirokonton, dels att postgirot medges rätt att ge kredit i samband med
betalningsförmedling på upp till 30 dagar till juridiska personer.
Villkoren för sådana krediter bör innebära att underskott på postgirokonto
ej får förekomma mer än 30 dagar i följd. Syftet med denna regel är att
underlätta postgirots möjligheter att konkurrera på betalningsmarknaden
utan att det uppkommer risker för att krediterna av företagen används till
att finansiera sin rörelse. Möjligheten för postgirot att ge krediter i
samband med betalningsförmedlingen bör begränsas genom att regeringen
fastställer ett rambelopp och genom en bestämmelse om att krediterna
inte skall vara starkt koncentrerade till enskilda kunder.
Jag är inte beredd att nu föreslå någon rätt för postgirot att lämna ränta
på privatpersoners postgirokonton eller att medge privatpersoner kredit
i samband med betalningsförmedling.
Regeringen bör därför utverka riksdagens godkännande till att
regeringen medger postgirot att fritt sätta räntan på juridiska personers
postgirokonton och att lämna krediter till juridiska personer i samband
med betalningsförmedlingen enligt de riktlinjer jag har beskrivit.
Ekonomiska effekter
Om bankerna får ökade möjligheter att medverka i den statliga betal-
ningsförmedlingen kommer vissa betalningsmottagare resp, betalnings-
avsändare att använda banker som betalningsförmedlare, medan andra
kommer att fortsätta att anlita postgirot. Det är svårt att bedöma hur
betalningsförmedlingen kommer att fördelas mellan postgirot och
79
bankerna och vilka rationaliseringseffekter och kostnadsbesparingar
postverket kan uppnå när det förmedlar ett mindre antal betalningar.
Postverket kommer att förlora vissa avgifts- och ränteintäkter. Om
ungefär hälften av betalningarna kommer att förmedlas av bankerna så
kan, vid nuvarande ränteläge, intäktsbortfallet för postgirot beräknas till
ca 20 milj.kr. Därutöver beräknas intäktsbortfallet för postverket utom
postgirot uppgå till ca 10 milj.kr. och det sammanlagda intäktsbortfallet
kan därmed beräknas uppgå till ca 30 milj.kr. Samtidigt innebär fri
räntesättning på juridiska personers postgirokonton och utökad rätt att
ge krediter att postverket får större frihet att sluta avtal om betalnings-
förmedling med företag. Därmed stärks postverkets konkurrenskraft, och
större möjligheter kommer att finnas för postverket att öka sina intäkter.
Mot bakgrund av detta kan den bedömningen göras att de föreslagna
förändringarna sammantagna inte får negativa konsekvenser för post-
verkets ekonomi.
De föreslagna åtgärderna kommer att leda till minskade kostnader för
staten, framför allt vad gäller utbetalning av överskjutande skatt. Statens
besparing kan uppskattas till åtminstone 10 milj.kr. per år.
Alternativa former för ersättning till postgirot förförmedling av statliga
betalningar
Riksdagen har ålagt postverket att upprätthålla en daglig och rikstäckande
kassaservice. Kravet tillgodoses genom ett rikstäckande nät av postkontor
och lantbrevbärare.
Postverket har genom postgirot getts i uppdrag att förmedla statliga
betalningar. Förmedlingen av statliga betalningar utgör en väsentlig del
av postgirots verksamhet.
Postverket har intäkter från förmedlingen av statliga betalningar genom
direkt float, indirekt float och statliga anslag. Med float avses att
betalningsförmedlaren kan tillgodogöra sig ränta på betalningsmedlen
under viss tid.
Direkt float förekommer i flertalet betalningstransaktioner. I Sverige
är floattiden normalt en dag, både i postgirot och i bankema/bankgirot.
För inbetalningar till staten via postgirot är dock floattiden genomsnittligt
ca två dagar. Utbetalningar från staten via postgirot sker helt utan direkt
float. Detta regleras genom ett avtal mellan postgirot och RRV från år
1988.
Den förlängda floattiden för inbetalningar till staten via postgirot har
alltmer kommit att ses som en ersättning till postverket för att postverket
upprätthåller en daglig och rikstäckande kassaservice.
Indirekt float uppkommer i en betalningstransaktion som är en följd av
en tidigare genomförd betalning. Statliga utbetalningar via postgirot
medför en indirekt float genom att mottagaren inte kan disponera medlen
för betalning till en tredje part, åtminstone inte en tredje part utanför
postgirosystemet, utan att direkt float uppkommer i denna senare
transaktion. Värdet av den indirekta floaten är svårt att uppskatta.
Staten ersätter postverket även genom utgiftsanslag på statsbudgeten för
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
80
förmedling av vissa statliga betalningar. Dessa är hanteringen av Prop. 1990/91:150
återbetalningskort för överskjutande skatt, riksförsäkringsverkets Bilaga 1:1
utbetalningar och vissa särskilda kostnader i samband med skatteuppbörd.
För år 1990 uppgick anslagen till ca 182 milj. kr.
Inom regeringskansliet pågår en översyn av förutsättningarna och
formerna för postverkets verksamhet. Häri ingår bl.a. att se över
ersättningen till postgirot för förmedlingen av statliga betalningar.
Avsikten är att utreda och analysera effekterna på postverkets och
postgirots ekonomi av alternativa ersättningsformer för upprätthållandet
av en rikstäckande och daglig kassaservice. I detta arbete ingår att
överväga hur förmedlingen av statliga betalningar fortsättningsvis skall
hanteras på ett effektivt sätt från statens och det allmännas utgångspunkt-
er. Därvid kommer effekterna av en eventuell mer omfattande medverkan
av bankerna i den statliga betalningsförmedlingen och de därav följande
kraven på förändrade verksamhetsförutsättningar för postgirot att
behandlas.
Det är från flera utgångspunkter mindre lämpligt att i nuvarande
omfattning ersätta postgirot för dess arbete med de statliga betalningarna
genom de ränteintäkter som uppkommer ur floaten i betalnings-
förmedlingen. Särskilt fordröjningen av inbetalningarna, som innebär att
medel som betalas in till staten disponeras av postgirot i genomsnitt två
arbetsdagar i stället för en arbetsdag (vilket annars är brukligt i betal-
ningsförmedling), synes medföra att postgirots och postverkets arbete
ersätts på ett mindre ändamålsenligt sätt. Det är otillfredsställande att
postgirots intäkter i så stor utsträckning är direkt beroende av det
allmänna ränteläget. Postgirots ersättning för förmedlingen av statliga
betalningar varierar kraftigt med räntenivån. Vid en lägre räntenivå än
den nu rådande försvåras postgirots möjligheter att bidra till postverkets
kostnader för den rikstäckande och dagliga kassaservicen. Genom Cassa
Nova-systemet är det sedan några år tekniskt möjligt att minska floattiden
till en dag.
Jag har därför för avsikt att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt
RRV att belysa frågan om alternativa ersättningsformer för postgirots
arbete med de statliga betalningarna. Min avsikt är att uppdraget skall
begränsas till frågor om ersättning för betalningsförmedlingen och inte
inkludera den mer vidsträckta frågan om ersättning till postverket för att
upprätthålla ett rikstäckande kontorsnät. Den senare frågan bereds inom
regeringskansliet i den tidigare nämnda översynen av formerna och
förutsättningarna för postverkets verksamhet.
Resultatet av RRVs arbete avses utgöra ett underlag för regeringens
kommande överväganden och förslag inom ramen för översynen av
förutsättningarna och formerna för postverkets verksamhet.
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1
Inledning
I 1991 års budgetproposition (bil. 1) under avsnittet särskilda frågor
redovisades att en ny form av styrning är under införande i statsför-
valtningen. En detaljerad budgetstyrning ersätts av mål- och resultatstyr-
ning. Ansvar och befogenheter delegeras till myndigheterna.
Den resultatorienterade styrningen förutsätter att myndigheterna får ett
ökat utrymme att välja den effektivaste vägen att verkställa sina
uppgifter. Därför minskas successivt regeringens detaljstyrning och myn-
digheterna ges istället ett ökat finansiellt ansvar för sin verksamhet.
Regeringen har dock ett övergripande ansvar som innebär att de
regelverk, system m.m. inom vilka myndigheterna tillåts agera skall ges
en för statsverket som helhet effektiv lösning. Avsikten är att regeringen
senare under våren 1991 skall besluta om ett nytt regelverk för lokalför-
sötjningen inom statsförvaltningen. Jag kommer nu att redovisa huvud-
dragen i detta.
Riktlinjerna för den statliga lokalförsörjningen har lagts fast av
riksdagen i anslutning till 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100
bil. 9, s. 36-40, FiU26, rskr. 338). Innebörden är följande:
- statsmakterna och myndigheterna bör lägga ökad vikt vid lokalkost-
naderna och deras förändringar,
- verksamhet och lokalförsörjning bör prövas samlat,
- lokalförsörjning bör prövas långsiktigt,
- myndigheter bör ges ökade möjligheter att under kostnadsansvar
disponera resurser för lokaler,
- handläggningen av lokalförsöijningen bör i ökad utsträckning kunna
delegeras till myndigheterna.
För att fullfölja dessa riktlinjer föreslår jag att de lokalbrukande
myndigheternas ansvar och befogenheter vidgas och att de ges möjlig-
heter att besluta om sin egen lokalförsörjning fullt ut. Myndigheterna blir
alltså lokalhållare för sin egen verksamhet och övertar således byggnads-
styrelsens uppgift att svara för den civila statsförvaltningens lokal-
försörjning. Det nya regelverket för lokalförsörjning får således ett
väsentligt vidgat tillämpningsområde jämfört med dagens. Denna
förändring bör därför underställas riksdagen för godkännande.
Det föreslagna regelverket för lokalförsörjning kommer även att
innebära organisatoriska förändringar som måste underställas riksdagen
för godkännande. Eftersom myndigheterna övertar ansvaret för lokal-
försörjningsuppgiften måste byggnadsstyrelsens verksamhet ombildas. Det
kommer även framgent att finnas behov av en servicemyndighet för
lokal försörj ningstjänster som kan agera konkurrensneutralt på uppdrag
av de myndigheter som efterfrågar tjänster av denna typ. Kravet på
konkurrensneutralitet kommer i sin tur kräva att byggnadsstyrelsens
nuvarande ägarfunktion, dvs. förvaltningen av de statsägda fastigheterna
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
82
avskiljs från serviceuppgiften. Detta ger i sin tur möjligheter att samla Prop. 1990/91:150
och samordna den statliga ägarfunktionen och ge förvaltningsuppgiften Bilaga 1:1
en enhetligare behandling för både den civila statsförvaltningen och
försvarsmakten.
Jag har slutligen för avsikt att belysa hur en mer samlad och effektiv
förmögenhetsförvaltning kan uppnås genom att öppna möjligheter att
driva förvaltningen av statens fastighetsbestånd i bolagsform.
Den 22 oktober 1987 beslutade regeringen att tillsätta en arbetsgrupp
inom regeringskansliet med uppgift att se över bestämmelserna för
handläggning av statliga lokalförsöijningsärenden.
Regeringen har därefter i 1988 och 1989 års budgetpropositioner samt
i 1988 års kompletteringsproposition givit ytterligare preciseringar av
betydelse för uppdraget. Dessa riktlinjer har godkänts av riksdagen.
Arbetsgruppen redovisade i april 1990 resultatet av sitt arbete i en
rapport "Översyn av bestämmelserna för handläggning av statliga
lokalförsöijningsärenden" (Ds 1990:50).
Arbetsgruppens rapport
I arbetsgruppens rapport lämnas en redovisning för de regler som för
närvarande styr den statliga lokalförsörjningen för försvaret, civila
myndigheter och affärsverken. Vidare redovisas genomförda och
beslutade förändringar av statsmakternas styrning av verksamheten inom
de tre områdena samt på vilket sätt det påverkat nuvarande regelsystem
för lokalförsörjning.
Arbetsgruppens förslag berör såväl förhållandet mellan lokalbrukande
och lokalhållande myndighet som regler och bemyndiganden för fas-
tighetsförvaltande myndigheter. Förslagen innebär, för den civila
statsförvaltningens del, en anpassning av styrningen av den statliga
lokalförsörjningen till den resultatorienterade budgetprocessen och
ramanslag. Detta är i enlighet med de av riksdagen beslutade riktlinjerna
för den statliga lokalförsöijningen. Utgångspunkten är att myndigheterna
skall lägga ökad vikt vid lokalkostnaderna och deras förändring.
Verksamhet och lokal försöij ning skall prövas i ett sammanhang.
Myndigheterna skall få ökad frihet att under kostnadsansvar disponera
resurser även beträffande lokaler. Detta förutsätter att statsmakterna kan
delegera delar av ansvaret för handläggningen av lokalförsörjningsären-
dena.
För affärsverken och försvaret har det skett en successiv anpassning till
de ändrade styrsystemen i fråga om lokalförsörjningen. Arbetsgruppen
föreslår vissa justeringar av beloppsgränser när det gäller de fas-
tighetsförvaltande myndigheternas bemyndiganden att försälja statlig
egendom. För affärsverken finns inget gemensamt regelverk. Arbets-
gruppen föreslår att ett sådant arbetas fram. Inom försvaret föreslås att
en ny handläggningsordning tas fram av fortifikationsförvaltningen
(FortF), parallellt med det pågående utvecklingsarbetet inom försvaret
rörande mark-, anläggnings- och lokalförsörjning (MAL).
83
Inom den civila sektorn är reglerna för byggnadsstyrelsen, dvs. Prop. 1990/91:150
bemyndiganden, beloppsgränser för investeringar, handläggningsordning Bilaga 1:1
m.m., fortfarande anpassade till det gamla styrsystemet med bl.a.
lokalkostnaderna på förslagsanslag. Arbetsgruppen föreslår att en ny
handläggningsordning träder i kraft senast i samband med att ramanslag
införs för förvaltningskostnaderna för den civila statsförvaltningen fr.o.m.
budgetåret 1991/92, i enlighet med den av statsmakterna beslutade
ändrade styrningen av myndigheternas lokalförsörjning. Den ändrade
styrningen innebär bl.a. att lokal förändringar skall prövas i årskostnads-
termer, och att det är myndigheterna som skall redovisa kostnads-
konsekvenser inkl, årskostnader för verksamhetsförändringar. Detta
innebär att statsmakternas prövning av enskilda lokalförsörjningsärenden
kan förenklas.
Arbetsgruppen lämnar inga förslag som går utöver regeringens
nuvarande befogenheter. Alltså innebär förslaget att regeringen skall
utlärda nya riktlinjer för lokalförsöijningen inom den civila statsförvalt-
ningen, försvaret och affärsverken. Därefter kan den nya handlägg-
ningsordningen utarbetas för försvaret av FortF, för den civila statsför-
valtningen av byggnadsstyrelsen inkl, de generella regler som bör gälla
den statliga lokalförsöijningen samt för affärsverken.
Arbetsgruppens förslag har remissbehandlats. Genomgången av de
olika remissinstansernas synpunkter visar att det finns ett allmänt
önskemål bland myndigheterna att få ett ökat eget besluts- och kostnads-
ansvar för den egna lokalförsöijningen. Flertalet av remissinstanserna
föreslår att lokalförsörjningsansvaret delegeras till myndigheterna i större
utsträckning än vad som föreslås i arbetsgruppens rapport. Dessutom har
den förvaltningsrevision om myndigheters lokalförsörjning som riksrevi-
sionsverket (RRV) utfört påvisat samma förhållanden. RRV föreslår att
myndigheterna inom ramen för det finansiella ansvar som tilldelas dem
vid övergången till den resultatorienterade budgetprocessen och ram-
anslag själva får besluta om hur deras lokalförsöijning skall skötas.
Riksrevisionsverkets revisionsrapport om myndigheters lokalförsörjning
RRV har under år 1990 i en förvaltningsrevision granskat effektiviteten
i lokalförsörjningen inom byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde. Syftet
med granskningen var att pröva under vilka förutsättningar myndig-
heterna själva kunde ta ansvar för sin lokalförsörjning.
RRV har valt ut myndigheter som har ombetts att redovisa hur de
önskar att lokalförsöijningen skall utformas. RRV har efterfrågat en
jämförelse av deras förslag med den ansvarsfördelning som kommer att
gälla sedan ramanslag införts vid myndigheterna. Vidare har represen-
tanter för byggnadsstyrelsen redovisat synpunkter på hur de uppfattar att
myndigheterna skulle klara av ett ökat ansvar för lokalförsörjningen och
vilka effekter ett ökat myndighetsansvar skulle få för byggnadsstyrelsens
nuvarande organisation.
Samtliga myndigheter i RRVs undersökning uppger att de själva skulle
vilja ta det fulla ansvaret för sin lokalförsörjning, dvs. själva besluta om
84
vilka lokaler som skall hyras för den egna verksamheten. RRV har Prop. 1990/91:150
värderat förslagen mot olika villkor. RRV har inte kunnat göra någon Bilaga 1:1
utvärdering av förslagens ekonomiska konsekvenser. RRV bedömer dock,
på basis av det underlag som kommit fram under undersökningen, att den
form för statlig lokalförsörjning som bygger på att myndigheterna själva
beslutar om vilka lokaler som ska hyras för att genomföra den av
statsmakterna beslutade verksamheten, är att föredra. Enligt RRVs
förslag skulle byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsmonopol upphöra i och
med att de enskilda myndigheterna får ta ansvar för sin egen lokalförsörj-
ning.
RRVs modell för myndigheternas lokalförsörjning innebär bl.a.
följande:
- att statsmakterna skall ta ställning till myndigheternas lokalkostnader
när den föreslagna lokal försörj ningsmodel len skall införas och vid
verksamhetsförändringar. Lokaldelen i ramanslaget bör bl.a. be-
stämmas av myndighetens lokalisering. Under mellanliggande period
bör förändringar i ramanslagets lokalandel som övriga poster knytas
till vissa index.
- att myndigheterna bör få behålla rationaliseringsvinster som uppkom-
mer genom "effektivare lokalanvändning". Vad myndigheterna skall få
tillgodogöra sig av rationaliseringsvinster skall tydligt framgå av de
"spelregler" som bör styra förhållandet mellan statsmakterna och
myndigheterna.
- att myndigheterna alltid skall inkludera byggnadsstyrelsen bland de
aktörer på marknaden som man vänder sig till för att lösa sitt lokalför-
sörjningsbehov. Vidare anser RRV att upphandlingsförordningen ska
komma att gälla för myndigheterna när de själva får hyra lokaler.
- att myndigheterna bör få ingå långsiktiga avtal. Avtalen måste dock
tecknas med förbehållet om statlig finansiering av verksamheten.
- att myndigheterna bör kunna välja att bekosta verksamhetsknutna
åtgärder genom påslag på hyran eller genom egen finansiering.
Finansieringsbehovet bör kunna tillgodoses antingen genom anslags-
krediten som är kopplad till ramanslaget eller genom lån i riksgälds-
kontoret.
- att om myndigheterna tar över ansvaret för val av lokaler, så måste
de också ansvara för de ekonomiska konsekvenserna av sitt handlande.
Höjda lokalkostnader genom t.ex. oförmånliga hyreskontrakt kan leda till
budgetbalansproblem, men dessa får lösas på samma sätt som annars när
anslagsutiymmet är begränsat. I den mån myndigheten saknar kompetens
för lokalförsöijningsfrågor får sådan upphandlas från byggnadsstyrelsen
eller från andra konsulter på marknaden. För många myndigheter kan
förekomsten av ett statligt expertstöd utgöra en garanti för att det finns
kompetens att tillgå.
Enligt RRV innebär förslaget till ny lokalförsörjningsmodell organisa-
toriska förändringar av byggnadsstyrelsen. RRV anser att konkurrens-
neutralitet bör råda mellan den ståtlige fastighetsförvaltaren och övriga
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1
aktörer på fastighetsmarknaden för att myndigheternas lokalval ska leda
till en för staten ekonomisk resursanvändning. Genom att vidmakthålla
konkurrensneutralitet får statsmakterna även besked om hur pass effektiv
den ståtlige lokal försörjaren är i jämförelse med de privata aktörerna på
fastighetsmarknaden.
RRV anser, mot bakgrund av erfarenheterna av nuvarande verksam-
hetsformer, att kravet på konkurrensneutralitet bäst uppfylls genom att
förvaltningen av det statliga fastighetsbeståndet överförs till ett statligt
aktiebolag. Detta skall kunna erbjuda lokaler och tjänster samt förvalta
lokalerna på marknadsmässiga villkor. RRV utesluter därmed inte
möjligheten att kravet på kostnadsneutralitet kan tillgodoses inom andra
verksamhetsformer. Bolaget bör i första hand inriktas på att marknads-
föra sina tjänster och lokaler till statliga myndigheter.
RRV anser att bolaget av kostnadsneutralitetsskäl bör få möjligheter att
låna till investeringar på samma villkor som övriga aktörer på markna-
den. Av konkurrensneutralitetsskäl bör fastigheter överföras till bolaget
värderade efter marknadsvärdet.
RRV anser att problemet med fastigheter som inte kan marknadspris-
sättas kan lösas på två olika sätt. Antingen bör bolaget kompenseras t.ex.
genom en reduktion av avkastningskravet eller så bör de aktuella fastig-
heterna avskiljas och förvaltas i annan form. Associationsformen för
denna förvaltning bör övervägas.
RRV anser att det finns uppgifter som bör utföras i en "stabs- och
expertfunktion" utanför bolaget. Till dessa uppgifter hör att ta fram
beslutsunderlag för de tillfällen då statsmakterna skall ta ställning till
ramanslaget.
Riksdagens revisorers promemoria om byggnadsstyrelsens hyressättning
Riksdagens revisorer har granskat byggnadsstyrelsens hyressättning i de
lokaler som verket förvaltar. Anledningen till granskningen har bl.a. varit
de synpunkter på hyressättningen och myndigheternas lokalförsöijning
som framkommit vid revisorernas informationsresor i olika län. Avsikten
med granskningen har varit att skapa en total bild av hyressättningen
inom statsförvaltningen och de olika myndigheternas lokalkostnader.
Generellt sett verkar, enligt revisorernas promemoria (Dnr 1989:21), den
hyresnivå som byggnadsstyrelsen håller ligga på en i förhållande till den
övriga hyresmarknaden väl anpassad nivå. När det gäller kontorslokaler
kan dock - allmänt sett - vissa skillnader i hyreskostnader för landet totalt
noteras till de statsägda fastigheternas nackdel.
Revisorerna noterar med tillfredsställelse det fastare grepp som
regeringen tagit i fråga om kostnaderna för myndigheternas lokaler och
överföring av beslutanderätt till lokalbrukande myndigheter. I och med
att myndigheterna får ett större kostnadsansvar ökas förutsättningarna -
enligt promemorian - för att mer marknadsanpassade hyreskostnader
uppnås.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
86
Byggnadsstyrelsens anslagsframställning m.m.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Byggnadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1991/92
och i andra skrivelser till regeringen redovisat förslag om ombildning
av egen regiverksamheten med byggproduktion till aktiebolag, övergång
till kalenderårsredovisning, utveckling av finansieringen av verksamheten
m.m. Byggnadsstyrelsen redovisar att avsikten med förslagen bl.a. är att
utveckla styrningen och uppföljningen av verksamheten samt öka
självfinansieringen.
Ny handläggningsordning
Den statliga förvaltningens lokalförsöijning har hittills byggt på ett samlat
agerande från statsmakterna med en samordnad kompetens för lokal-
försöijning och fastighetsförvaltning. Byggnadsstyrelsen har lokal-
hållningsansvaret för huvuddelen av den statliga förvaltningen och
förvaltar stora delar av det statliga fastighetsbeståndet. Jag har tidigare
redovisat regeringens samlade inriktning av den finansiella styrningen av
myndigheterna. I detta sammanhang vill jag peka på regeringens strävan
att överföra gällande restriktioner i fråga om dispositionen av statliga
medel till myndigheterna i form av operativt handlingsutrymme. Detta
bör nu tillämpas även i fråga om myndigheternas rådighet över sina
lokalresurser. Övergången till en resultatorienterad budgetprocess innebär
att det skapas en betydande handlingsfrihet för de lokalbrukande myndig-
heterna i och med att de erhåller ramanslag för sina förvaltnings-
kostnader. På detta sätt skapas förutsättningar för en mer effektiv
resursanvändning för myndigheterna.
Det regelverk som håller på att utformas, avser förändringar både i
fråga om förhållandet mellan lokalbrukare och lokalhållare och i fråga
om fastighetsförvaltande myndigheters befogenheter. Inriktningen är att
varje myndighet fortsättningsvis skall vara lokalhållare för sin egen
verksamhet. Lokalhållares ansvar och befogenheter bör läggas fast i en
förordning. Av denna bör framgå, förutom vissa allmänna anvisningar,
en precisering av ansvaret för lokalförsöijning, dvs. ytterst resursanvänd-
ningen vid myndigheten. I princip bör det vara möjligt för alla myndig-
heter att inom givna resursramar träffa hyresavtal om lokaler. Stats-
makterna har även fortsättningsvis ett behov av att tillse att lokalför-
sörjningen bedrivs på ett för statsmakterna som helhet effektivt sätt.
Jag har därför för avsikt att under arbetet med att ta fram ett generellt
regelverk överväga vilka åtaganden eller bindningar i tid och resurser
som respektive lokalhållare skall kunna göra inom ramen för den
resultatorienterade budgetprocessen. Därav följer även att krav bör ställas
på utformningen av det planeringsunderlag som måste finnas vid myndig-
heten, både för den egna planeringen och för regeringens behov. Enligt
min mening bör vissa riktlinjer ges för tillämpning av en, så långt
möjlig, generell lokalstandard inom statsförvaltningen. Slutligen krävs en
viss samordning av myndigheternas agerande på lokala marknader för att
främja effektiviteten för staten som helhet.
87
Regelverket skall i princip kunna tillämpas för samtliga förvaltnings- Prop. 1990/91:150
myndigheter. Jag förutser dock praktiska problem med att göra denna Bilaga 1:1
övergång för samtliga myndigheter i ett sammanhang, eftersom det rör
sig om överföring av ett stort antal upplåtelseavtal och hyreskontrakt som
förutsätter omförhandlingar, preciseringar av kontraktstider etc. Det kan
därför vara lämpligt att för den civila statsförvaltningen göra omlägg-
ningen successivt i samband med att myndigheterna tilldelas ramanslag
för sina förvaltningskostnader.
Det bör ankomma på regeringen att på förslag av myndigheterna
besluta i dessa frågor. Myndigheter som regelverket tillämpas på bör
därefter själva besluta om huruvida stöd skall begäras från en statlig
servicemyndighet för lokalförsöijning.
För fastighetsförvaltande myndigheter bör vissa riktlinjer ges i fråga
om handläggning av investeringar, beloppsgränser m.m. En viss
anpassning måste göras till de olika sektorernas förutsättningar och
planeringssystem. Särskilt gäller detta affärsverken samt myndigheterna
inom försvarsdepartementets område.
Byggnadsstyrelsens nuvarande monopol på statlig lokalförsöijning upphör
i och med genomförandet av den föreslagna ordningen för de statliga
myndigheternas lokalförsörjning. Därmed ändras förutsättningarna för
den verksamhet som byggnadsstyrelsen idag svarar för. Enligt min
mening är förändringarna så vittgående att byggnadsstyrelsen måste
ombildas när myndigheterna övertar ansvaret för lokalförsörjnings-
uppgiften.
Utgångspunkt för den organisatoriska förändringen är att renodla de
uppgifter som byggnadsstyrelsen har. Det handlar om att separera
servicefunktionen från ägar- och förvaltaruppgiften vilket innebär att
byggnadsstyrelsens nuvarande instruktionsbundna uppgifter delas upp. De
är för närvarande uppdelade på de tre huvudområdena lokalförsörjning,
fastighetsförvaltning och byggproduktion. Huvudområdena är redan idag
organiserade så att de utan alltför stora övergångsproblem kan delas upp
på olika organisationer.
I och med att de lokalbrukande myndigheternas ansvar och befogen-
heter vidgas och att de ges möjligheter att besluta om sin egen lokalför-
söijning fullt ut, kommer det att finnas ett behov att säkerställa ett kom-
petent agerande hos myndigheterna. Många myndigheter kommer inte att
skaffa sig egen kompetens utan kommer huvudsakligen att köpa
kompetens. Det kommer därmed alltjämt att finnas behov av en service-
myndighet som i marknadsmässig konkurrens, kan utföra uppdrag åt de
myndigheter som efterfrågar denna typ av tjänster.
För att regering och riksdag ska kunna ta ställning till myndigheternas
lokalkostnader i den årliga budgetprocessen, är det också nödvändigt att
det finns en stabsfunktion som kan tillhandahålla regeringskansliet
underlag för dessa bedömningar.
Jag förordar således att byggnadsstyrelsen ombildas till en efterfråge-
88
styrd servicemyndighet för lokalförsörjningsfrågor den 1 juli 1992. Prop. 1990/91:150
Denna myndighet skall även kunna fungera som ett stabsorgan för att Bilaga 1:1
tillhandahålla lokalkostnadsunderlag till regeringen.
Det krav på konkurrensneutralitet som mitt förslag innebär förutsätter
att byggnadsstyrelsens nuvarande ägarfunktion, dvs. förvaltningen av de
statsägda fastigheterna, avskiljs från serviceuppgiften. I detta samman-
hang bör prövas om en bättre organisationsform kan uppnås för samord-
ning mellan olika fästighetsförvaltande myndigheter, utan att lokalbru-
kande myndigheters ansvar och befogenheter för verksamheten inskränks.
En ny organisation och associationsform för förvaltningsuppgiften bör
vara genomförd vid samma tidpunkt som den nya servicemyndigheten
bildas, dvs. den 1 juli 1992.
Vidare bör även ägandefunktionen för det statliga mark- och fastighets-
beståndet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde överföras till
denna för staten stärkta ägar- och förvaltarfunktion.
Ansvars- och kompetensfördelningen inom lokalförsörjningen för det
militära försvaret skiljer sig i flera avseenden från vad som tillämpas
inom den övriga statsförvaltningen. De lokalbrukande myndigheterna har
således redan idag ansvaret för och befogenheterna att besluta om sin
lokalförsörjning och fastighetsförvaltning. Fastighetsförvaltningen inom
det militära försvaret är idag en integrerad del av freds- och krigsorgani-
sationen. Eventuella konsekvenser för denna del bör klarläggas under det
fortsatta arbetet. FortF är främst en servicefunktion för byggproduktion
och byggadministration samt en stabsfunktion åt regering och riksdag.
Vidare har FortF en unik och sammanhållen kompetens inom befästnings-
området och inom fortifikatorisk forskning. En viktig fråga i det fortsatta
arbetet bör därför vara att överväga vilken kompetens som erfordras
inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och hur den bör
organiseras. Inom försvarsdepartementet bereds för närvarande direktiv
till en översyn av myndighetsstrukturen m.m. Inom ramen för denna
översyn bör dessa frågor beredas. Jag har i denna fråga samrått med
chefen för försvarsdepartementet.
I 1991 års budgetproposition (bil. 1) under avsnittet särskilda frågor har
jag vidare redovisat mina överväganden om en aktivare förmögenhets-
förvaltning i staten. Regeringen disponerar betydande tillgångar.
Förvaltningen av den statliga förmögenheten är av stor betydelse för
statsbudgeten. Genom att öka avkastningen på existerande tillgångar och
genom omdisponering av tillgångar kan resurser frigöras för andra
statsningar, t. ex. investeringar i infrastruktur. Under de närmaste åren
bör statens balansräkning konsolideras dels med avseende på vad staten
bör äga, dels med avseende på de bibehållna tillgångarnas värdering och
avkastningsnivå. Konkurrensutsatta verksamheter bör åsättas av-
kastningskrav motsvarande kraven på marknaden. Staten bör även se över
de organisatoriska formerna i syfte att åstadkomma en effektivare
förvaltning och en högre avkastning.
89
Regeringen har i sin skrivelse till riksdagen (1990/91:50) om åtgärder
för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga
utgifterna bl.a. tagit upp nödvändigheten att effektivisera den statliga
förmögenhetsförvaltningen för att öka avkastningen. Regeringen
konstaterar också i skrivelsen att åtgärder som att göra om statens
vattensfallsverk till aktiebolag, uppvärdera domänverkets tillgångar och
att ålägga byggnadsstyrelsen ett högre avkastningskrav, innebär att statens
tillgångar förvaltas effektivare.
En väsentlig del av de samlade statliga förmögenhetstillgångama utgörs
av fastigheter som förvaltas av byggnadsstyrelsen och försvarsmakten. En
effektivisering av statens samlade fastighetsförvaltning är därför en viktig
åtgärd i syfte att förbättra förvaltningen av statens samlade tillgångar.
Enligt min mening underlättas en effektivisering, om verksamheten
bedrivs i mer marknadsmässiga former, bl.a. genom att staten som ägare
av tillgångarna ställer marknadsmässiga avkastningskrav. Vidare bör en
översyn av det samlade fastighetsbeståndet genomföras och organisato-
riska förutsättningar skapas för en mer enhetlig ekonomisk statlig
fastighetsförvaltning. I detta sammanhang bör även den statliga bygg-
produktionen och egenregiverksamheten behandlas.
Det föreslagna regelverket för lokalförsörjning som jag tidigare
redogjort för, medför att förvaltningsmyndigheterna blir lokalhållare för
sin egen verksamhet. Myndigheterna kan efter det att den nya ordningen
är genomförd fritt vända sig till privata fastighetsägare. Förändringen
ställer nya krav på den statliga fastighetsförvaltningen och dess konkur-
renskraft.
Vidare kommer kravet på konkurrensneutralitet innebära att byggnads-
styrelsens nuvarande ägarfunktion, dvs. förvaltningen av de statsägda
fastigheterna, bör avskiljas från serviceuppgiften. Detta ger sammantaget
möjligheter till att samordna och stärka den statliga ägarfunktionen och
ge förvaltningsuppgiften en enhetligare behandling mellan den civila
statsförvaltningen och försvarsmakten.
Mot denna bakgrund anser jag att förutsättningarna för att driva hela
eller delar av den statliga fastighetsförvaltningen i aktiebolagsform
snarast bör prövas. Arbetsinriktningen bör vara att en bolagsbildning sker
per den 1 juli 1992.
En sådan ombildning omfattar emellertid många detaljfrågor och är i
många avseenden komplex till sin natur. Bl.a. finns fastigheter som har
varit i statens ägo under lång tid och där ett flertal restriktioner finns vad
avser fastigheternas utnyttjande. Vid ett överförande av fastigheterna till
ett eller flera statliga bolag är det enligt min mening nödvändigt att tillse
att berörda samhällsintressen tillgodoses.
En särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet bör utses för att lägga
fram förslag till lösningar i dessa frågor. Jag avser att senare återkomma
med förslag till regeringen om inriktning och organisation för den statliga
fastighetsförvaltningen. Frågan bör därefter slutgiltigt underställas
riksdagens prövning. I samband därmed avser jag att återkomma till
regeringen med förslag om att tillsätta en organisationskommitté med
uppgift att förbereda genomförandet av de organisatoriska förändringarna.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
90
Det nya regelverket för myndigheternas lokalförsörjning skall i princip
kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter. Övergången till den
resultatorienterade budgetprocessen är förutsättning för en mer effektiv
resursanvändning för förvaltningsmyndigheterna. Då omläggningen även
innebär en del praktiska problem är det lämpligt att den inom den civila
statsförvaltningen kopplas till att förvaltningsmyndigheterna erhåller
ramanslag. Detta innebär således att övergången bör ske successivt.
Regelverket skall börja tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1991. Myndigheter
som regelverket tillämpas på, skall själva besluta om huruvida stöd skall
begäras från den statliga servicemyndigheten för lokalförsörjning. I
avvaktan på att servicemyndigheten inrättas den 1 juli 1992 bör
regeringen uppdra åt byggnadsstyrelsen att redan fr.o.m. den 1 juli 1991
interimistiskt upprätthålla en servicefunktion som vid behov kan ta
uppdrag från myndigheterna på lokalförsörjningsområdet. Byggnads-
styrelsen bör vidare redan under budgetåret 1991/92 genomföra de
åtgärder som behövs för att så långt som möjligt separera ägar- och
förvaltarfunktionen från servicefunktionen.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Sammanfattningsvis föreslår jag följande:
1. Myndigheternas ansvar och befogenheter i lokalförsörjnings-
frågor vidgas och myndigheterna ges möjligheter att besluta om
sin egen lokalförsörjning fullt ut. Myndigheterna bör genomgåen-
de vara lokalhållare för den egna verksamheten. Byggnads-
styrelsens nuvarande monopol som lokalhållare för statsförvalt-
ningen upphör.
2. Byggnadsstyrelsen ombildas till en servicemyndighet den 1
juli 1992 för att säkerställa att myndigheterna och regeringen har
tillgång till kompetens i lokalförsörjningfrågor. Service-
myndigheten bör vara efterfrågestyrd och ges förutsättningar att
agera konkurrensneutralt.
3. Förutsättningarna för att driva hela eller delar av fastighets-
förvaltningen i aktiebolagsform bör snarast prövas. Arbets-
inriktningen är att en bolagsbildning skall kunna ske per den 1 juli
1992.
Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i fråga om organi-
satoriska konsekvenser och en lämplig associationsform för den
statliga fastighetsförvaltningen.
91
Som ett led i skattereformen föreslogs en särskild löneskatt på förvärvs-
inkomster som inte till någon del grundar rätt till socialförsäkrings-
förmåner (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356). Förslaget innebar ett
principiellt ställningstagande till att en sådan skatt även skall tas ut på
arbetsgivares kostnader för arbetstagares tjänstepensionsförmåner.
Regeringen har i prop 1990/91:166 föreslagit en särskild löneskatt på
pensionskostnader om 22,2% Förslaget avses träda i kraft den 1 juli
1991 men tillämpas fr.o.m. den 16 mars 1991. Riksdagen kommer under
våren 1991 att behandla propositionen.
Propositionen omfattar även statliga arbetsgivare vilket innebär att
särskild löneskatt skall tas ut på utbetalda otryggade pensioner.
Effekterna av införandet av denna skatt har inte varit möjliga att beakta
i samband med budgetering av myndigheternas förvaltningsanslag för
budgetåren 1990/91 och 1991/92. Jag föreslår därför att betalning av
löneskatt som skall tas ut på utbetalda otryggade pensioner, avseende
budgetåren 1990/91 och 1991/92, i stället görs samlat från tillgängliga
medel på inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter, netto.
Denna lösning bör ses som tillfällig då principen är att den arbetsgivare
hos vilken pension under viss tid tjänats in svarar för den skatt som avser
utbetalda pensioner dvs. arbetsgivare på myndighetsnivå. Jag avser
därmed att återkomma i samband med budgetpropositionen 1992 med
förslag i denna fråga.
92
I prop. 1989/90:100, bil. 1, föreslogs att den typ av investeringar som
enligt nuvarande ordning finansieras över myndigheternas förvalt-
ningskostnadsanslag eller genom särskilda investeringslån, på sikt
finansieras vid sidan om statsbudgeten genom att myndigheten får ta upp
lån direkt i riksgäldskontoret. Lånen skall ges till myndigheterna på
marknadsmässiga villkor. För budgetåret 1990/91 utsågs fem försöks-
myndigheter, flygtekniska försöksanstalten, byggnadsstyrelsen, riksgälds-
kontoret, statens lantmäteriverk och statistiska centralbyrån, som skulle
tillämpa en ny beslutsordning och en förändrad finansieringsmodell för
investeringar i ADB- och viss kommunikationsutrustning. Det samlade
investeringsbehovet beräknades uppgå till 90 milj. kr. under budgetåret
1990/91. Hur behovet fördelade sig mellan de olika myndigheterna
framgick av respektive myndighetsanslag. Regeringen fick riksdagens
bemyndigande att uppdra åt riksgäldskontoret att ta upp lån för dessa
investeringar, (FiU25, rskr. 187).
I prop 1990/91:100, bil. 1, föreslogs en utvidgning av försöks-
verksamheten med ytterligare två myndigheter budgetåret 1991/92,
konjunkturinstitutet och arbetsmarknadsstyrelsen. För försöks-
myndighetema, utom flygtekniska försöksanstalten, fick regeringen ett
nytt bemyndigande att ta upp nya lån för nya ändamål under budgetåret
1991/92, (FiU25, rskr. 132). Vidare presenterade regeringen sin syn på
den framtida tillämpningen av lånemodellen. Nyuppkomna behov av
ADB-investeringar, som bl.a. anmäldes i prop. 1990/91:102 verksamhet
och anslag inom totalförsvaret, medför att flygtekniska försöksanstalten
behöver ett ytterligare låneutrymme i riksgäldskontoret om 16 milj. kr.
budgetåret 1991/92. Jag förordar därför att regeringens bemyndigande att
ta upp lån i riksgäldskontoret för investeringar i ADB-utrustning m.m.
för budgetåret 1991/92 utökas med ytterligare 16 milj. kr. till 168
milj. kr.
Av olika skäl har de myndigheter som för budgetåret 1990/91 erhållit
bemyndigande från regeringen att ta upp lån i riksgäldskontoret inte fullt
utnyttjat dessa. Då behoven att investera kvarstår förordar jag att
regeringen utverkar ett förlängt bemyndigande till och med budgetåret
1991/92 att ta upp lån i riksgäldskontoret för dessa investeringar.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
93
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Jag hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, att regeringen dels
föreslår riksdagen att
1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
som förordats i det föregående,
2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som
förordats i det föregående,
3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budget-
året 1991/92,
4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna
för budgetåret 1991/92,
5. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov,
netto för budgetåret 1991/92,
6. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på
statsskulden, m.m. för budgetåret 1991/92,
7. till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 61 000 000 000 kr.,
8. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1991/92, om arbets-
marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som
förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr.,
9. bemyndiga regerigen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om
statens upplåning,
10. medge att fortifikationsförvaltningen får disponera en rörlig
kredit i riksgäldskontoret på 200 milj.kr.,
11. medge att försvarets materielverk får disponera en rörlig kredit
i riksgäldskontoret på 150 milj.kr.,
12. bemyndiga regeringen att för myndigheter med uppdrags-
verkamhet disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 400
milj. kr.,
13. att godkänna de riktlinjer för statliga garantier vid ombildning
av affärsverk till aktiebolag som jag förordat i det föregående,
14. bemyndiga regeringen att inom ramen för de av riksdagen
fastlagda villkoren för lån till affärsverk under en öveigångsperiod
medge lån i riksgäldskontoret för de aktiebolag som bildas med
utgångspunkt i tidigare affärsverk,
15. bemyndiga regeringen att besluta om inbetalning av särskild
löneskatt i enlighet med vad jag förordat (avsnitt 11),
16. förlänga regeringens bemyndigande från budgetåret 1990/91 att
ta upp lån i riksgäldskontoret för investeringar i ADB-utrustning
m.m. till att gälla även budgetåret 1991/92 samt utöka regeringens
bemyndigande att under budgetåret 1991/92 ta upp lån riksgälds-
kontoret till ett belopp om 168 000 000 kr.,
17. godkänna att regeringen i den omfattning som förordats (avsnitt
9) beslutar dels om ökade möjligheter för bankema/bankgirot att
förmedla statliga betalningar, dels om rätt för postgirot att bestäm-
ma räntan på juridiska personers postgirokonton samt bevilja krediter
till juridiska personer i samband med betalningsförmedling,
94
18. godkänna riktlinjer för myndigheternas ansvar och befogen-
heter i lokalförsöijningsfrågor i enlighet med vad jag har förordat,
19. godkänna att byggnadsstyrelsen ombildas till en service-
myndighet den från 1 juli 1992,
20. godkänna de allmänna riktlinjerna för en effektivare statlig
fastighetsförvaltning i enlighet med vad jag har förordat,
dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredraganden har anfört
om
21. statliga garantier (avsnitt 5),
22. affärsverkskoncememas placerings-verksamhet (avsnitt 5),
23. årsbokslut för staten (avsnitt 6),
24. utnyttjandet av finansfullmakten (avsnitt 7),
25. riktlinjer för kompensation till myndigheter och mottagare av
statsbidrag till följd av förändringar inom mervärdeskatteområdet
(avsnitt 8).
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
95
|
Innehåll |
Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1 |
|
Reviderad finansplan | |
|
1 En politik för bättre tider |
1 |
|
1.1 På rätt väg |
1 |
|
1.2 Internationaliseringen |
3 |
|
1.3 Inflationsbekämpningen |
3 |
|
1.4 Tillväxtpolitiken |
5 |
|
1.5 Arbetslinjen i välfärdspolitiken |
6 |
|
1.6 Åtgärder för en uthållig tillväxt |
7 |
|
2 Det ekonomiska läget |
8 |
|
2.1 Den internationella ekonomin |
8 |
|
2.2 Utvecklingen i Sverige under det senaste året |
9 |
|
2.3 Utsikterna för 1991 och 1992 |
10 |
|
2.4 Utvecklingen på längre sikt |
14 |
|
2.5 Fördelningsfrågoma under 1980-talet |
16 |
|
3 Sverige och den internationella integrationen |
17 |
|
3.1 Inför ett nytt skede i integrationen |
17 |
|
3.2 Sverige och den europeiska integrationen |
18 |
|
3.3 Den nordiska dimensionen |
19 |
|
3.4 Ost- och Centraleuropa |
20 |
|
3.5 Konsekvenser för den ekonomiska politiken |
21 |
|
4 Stabiliseringspolitiken |
22 |
|
4.1 Lönebildningen |
22 |
|
4.2 Pris- och konkurrenspolitiken |
23 |
|
4.3 Finanspolitiken |
25 |
|
4.4 Penning- och valutapolitiken |
29 |
|
4.5 Arbetsmarknadspolitiken |
30 |
|
5 Tillväxtpolitiken |
31 |
|
5.1 Skattepolitiken |
33 |
|
5.2 Infrastrukturpolitiken |
34 |
|
5.3 Forsknings- och utbildningspolitiken |
35 |
|
5.4 Investeringspolitiken |
36 |
|
5.5 Sparandet |
38 |
|
5.6 Omställning och minskning av den statliga | |
|
administrationen |
38 |
|
6 Välfärdspolitiken |
40 |
|
6.1 Inflationen |
40 |
|
6.2 Arbetsmarknadspolitik och utbildning |
41 |
|
6.3 Arbetsmiljö och rehabilitering |
42 |
|
6.4 Socialförsäkringssystemet |
43 |
|
6.5 Den offentliga verksamheten |
44 |
|
7 Politik för uthållig tillväxt |
45 |
96
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1
Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgeten budgetåret 1990/91 och 1991/92 48
1.1 Beräkningsförutsättningar 48
1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1990/91 48
1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1991/92 51
1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåret 1990/91 och 1991/92 54
2 Underliggande budgetutveckling 55
3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring 56
4 Rörliga krediter 59
5 Statliga garantier 60
5.1 Redovisning av statens garantiåtaganden 60
5.2 Statliga garantier och lån i riksgäldskontoret
till affärsverk och statliga bolag 60
6 Årsbokslut för staten 65
6.1 Balansräkning med noter 65
7 Finansfullmakten 68
8 Budgetering exklusive mervärdeskatt 69
9 Statliga betalningar och postgirot 74
10 Statlig lokalförsörjning 82
10.1 Ett nytt regelverk för lokalförsörjning 83
10.2 Organisatoriska konsekvenser 88
10.3 Effektivare statlig fastighetsförvaltning 89
10.4 Genomförandet av ett nytt regelverk 91
10.5 Sammanfattning 91
11 Konsekvenser för de statliga myndigheterna av införandet
av särskild löneskatt 92
12 Bemyndigande att uppta lån i riksgäldskontoret för vissa
ADB-investeringar 93
Hemställan 94
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
97
Bilaga 1:1.1
Reviderad nationalbudget
1991
Den reviderade nationalbudget som här läggs fram består av två delar.
I den första delen görs en traditionell prognos över den internationella
och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1992.
Framställningen bygger på material från fackdepartement, olika verk
och institutioner. Bedömningen av den internationella utvecklingen
bygger på material från bl.a. OECD och IMF. Beskrivningen av den
svenska ekonomin baseras främst på underlag från statistiska centralbyrån
och den prognos för 1991 och 1992 som konjunkturinstitutet publicerade
den 27 mars 1991. Vidare har bransch- och konjunkturexperter hörts.
Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt finansdeparte-
mentet.
Därutöver innehåller nationalbudgeten analyser av den ekonomiska
utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv. De traditionella prognoserna
för 1991 och 1992 kompletteras med beräkningar för åren 1993-1995
gjorda med hjälp av konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO.
Med utgångspunkt från de scenarier som redovisas, diskuteras olika
ekonomisk-politiska problem: tillväxtbetingelsema i ekonomin, industrins
konkurrenskraft, bytesbalansen och sparandet, arbetsmarknaden samt den
offentliga sektorns utveckling. Analysen har gjorts i samarbete med
konjunkturinstitutet. Ansvaret för bedömningarna åvilar dock helt
finansdepartementet.
Ansvarig för den reviderade nationalbudgeten är statssekreteraren
Gunnar Lund. Arbetet har letts av finansrådet Lars Heikensten och
departementsrådet Anders Palmér. Kalkylerna avslutades den 18 april
1991.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.1
Den svenska ekonomin befinner sig i en lågkonjunktur, där produktionen
minskar och sysselsättningen viker. Arbetslösheten stiger och de
omfattande varslen tyder på att uppgången kommer att fortsätta.
Företagens vinster faller och antalet konkurser i näringslivet växer
kraftigt.
Den internationella konjunkturen väntas dock förbättras under senare
delen av 1991. Stabiliseringsavtalet och utvecklingen i övrigt på den
svenska arbetsmarknaden innebär samtidigt en stark nedväxling av löne-
och prisstegringarna. Därmed finns förutsättningar för en vändning i
industrikonjunkturen och en förstärkning av den ekonomiska aktiviteten
senare i år och en tydlig återhämtning nästa år.
Orsakerna till den starka avmattning som just nu präglar svensk
ekonomi är flera. Den internationella konjunkturen har försvagats
påtagligt, vilket gör att marknadstillväxten för svensk export hämmas.
Denna effekt förstärks av att flera för Sverige viktiga länder har haft en
speciellt oförmånlig utveckling, främst Förenta staterna, Storbritannien
och Finland. Dessutom påverkas svensk industri negativt av att viktiga
branscher såsom transportmedel, massa- och papper samt järn- och stål
globalt är inne i en särskilt besvärlig svacka.
Till dessa externa faktorer skall läggas effekterna av den snabba
inhemska kostnadsutvecklingen, som har sin grund i den överhettning
i ekonomin som började märkas 1987 och som kulminerade under första
halvåret 1990. Svenska företag fick allt svårare att hävda sig både på
exportmarknaden och på den inhemska marknaden, vilket ytterligare
bidrog till att förstärka konjunkturnedgången. Sysselsättningen drabbades.
Sannolikt kommer den totala produktionen att minska i Sverige mellan
årsgenomsnitten för 1990 och 1991. Näringslivets investeringar - och
främst då inom industrin - faller och exporten utvecklas svagt. Lagren av
färdigvaror inom industrin liksom de stora lagren av bilar kommer att
avvecklas, vilket hämmar produktionen. Den offentliga konsumtionen
hålls tillbaka, särskilt inom staten. Fallet i bruttonationalprodukten
motverkas dock av att den privata konsumtionen åter väntas stiga, efter-
som hushållen p.g.a. skattereformen och vissa tillfälliga effekter får en
relativt god utveckling av köpkraften. Importen väntas ändå bli svag,
främst beroende på nedgången i investeringarna och den dämpade expor-
ten.
Betraktar man utvecklingen under loppet av 1991 och 1992 ter sig
perspektiven ljusare. En vändpunkt för industriproduktionen kan nås
under andra halvåret i år. Den internationella konjunkturen väntas
förbättras relativt snart genom en ökad aktivitet i USA och Storbritan-
nien. Dessutom finns förutsättningar för att kostnaderna framöver kan
stiga långsammare i Sverige än i omvärlden och att konkurrenskraften
därmed börjar förstärkas. Därigenom kan marknadsandelsförlustema
reduceras. Gradvis bör också näringslivets investeringar gå upp. För
bostadsbyggandet ter sig däremot ett betydande fall sannolikt.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Även tjänsteproduktionen berörs av konjunkturomslaget, främst de Prop. 1990/91:150
branscher som producerar s.k. företagstjänster. Under prognosperioden Bilaga 1:1.1
förväntas produktionen inom sektorn totalt öka med knappt 1/2% 1991
och med knappt 1 1/2% 1992.
Utvecklingen under 1991 och 1992 präglas starkt av att den inhemska
efterfrågan hålls tillbaka. Tillväxten blir låg i den skyddade delen av
ekonomin, även om en viss återhämtning förutses för den privata
konsumtionen. Därmed skapas förutsättningar för en dämpad inflation
och utrymme för expansion i den utlandskonkurrerande delen av
ekonomin. Där sker också en kraftig uppgång 1992. Denna utveckling
kan sedan väntas fortsätta under de följande åren, under förutsättning att
löner och priser stiger långsammare än i omvärlden och att återhållsam-
het iakttas gentemot den skyddade sektorn. Därigenom kan en balanserad
tillväxt uppnås. Under perioden 1993-1995 kan BNP väntas stiga med
nästan 2 1/2% per år i genomsnitt.
Tabell 1:1 Produktionen inom industrin och övriga sektorer 1990-1992
Årlig procentuell förändring
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Industri |
1,2 |
-2,8 |
-2,8 |
2,5 |
|
Övrig produktion1 |
2,6 |
1,6 |
0,4 |
0,6 |
|
BNP marknadspris |
2,1 |
0,3 |
-0,2 |
1,0 |
1 Privata och offentliga tjänster, byggsektorn m.m.
Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.
1992 förutses bli ett återhämtningens år med en tillväxt i BNP på ca
1 %. Uppgången till trots kommer arbetslösheten inte detta år att sjunka,
eftersom arbetsmarknaden normalt brukar släpa efter i konjunkturför-
loppet. Den högre tillväxt som förutses för de kommande åren och som
drivs fram av den konkurrensutsatta sektorn bör dock leda till en nedgång
av arbetslösheten fram till 1995.
En viktig förutsättning för att konjunkturen skall kunna vända är den
nedväxling av priser och löner som nu sker, vilket hänger samman med
att efterfrågan i ekonomin viker snabbt. Genom att stabiliseringsavtalets
principer accepterats på större delen av den svenska arbetsmarknaden,
motverkas kostnadsökningar och inflationsförväntningarna dämpas. Till
detta kommer att finansieringen av skattereformen inte längre drar upp
konsumentpriserna och att oljepriserna ligger betydligt lägre än i höstas.
Därigenom bör det vara möjligt att reducera inflationstakten till en årstakt
av ca 3 % inom ett år.
Även i ett längre perspektiv finns goda möjligheter att hålla nere pris-
och lönestegringstakten. Om den skyddade sektorns expansion hålls
tillbaka, undviks en överhettning av ekonomin. Kostnadstrycket begränsas
av en förväntad snabbare produktivitetstillväxt. Skattereformen bör
dämpa de nominella lönekraven. Stabiliseringsavtalet bör också ge
långsiktigt positiva effekter på den svenska lönebildningsprocessen.
Oljeprisfallet och den svaga importen har medfört att handelsbalansen
utvecklats bättre än väntat. Sannolikt kommer överskottet att växa något Prop. 1990/91:150
både 1991 och 1992. Därigenom motverkas försämringen av bytesbalan- Bilaga 1:1.1
sen, som också påverkas gynnsamt av att fastighetsköpen utomlands
minskar. Räntebördan på dessa köp blir då inte lika betungande som
annars skulle varit fallet. En viss ökning av underskottet i bytesbalansen
verkar dock ofrånkomlig, eftersom det ackumulerade bytesbalansunder-
skottet fortfarande genererar ökade räntebetalningar. Denna växande
räntebörda kommer också att inverka negativt på bytesbalansen under de
därpå följande åren. Eftersom handelsbalansen fortsätter att förbättras,
kan ändå underskottet i bytesbalansen krympa.
Internationella förutsättningar
Den internationella konjunkturen försämrades under 1990 och särskilt det
sista kvartalet blev mycket svagt. Nedgången hängde delvis samman med
de höga oljepriserna och den oro som följde av krisen vid Persiska viken.
Avmattningen var speciellt markerad i Förenta staterna, Kanada och
Storbritannien, men även ett flertal kontinentaleuropeiska länder som
Frankrike och Italien fick känna av nedgången. Aktiviteten i Japan och
l\skland hölls däremot väl uppe. Inflationen i OECD-området steg under
senare delen av 1990 när det höjda oljepriset böljade slå igenom i
konsumentledet.
Utsikterna för 1991 och 1992 har ljusnat, efter att kriget vid Persiska
viken tagit slut och oljepriserna etablerats på en lägre nivå än i höstas.
Realinkomstema i OECD-området stärks samtidigt som investeringsvilja
och konsumtionsbenägenhet stimuleras. Dessutom underlättas en
konjunkturuppgång av att företagen inte byggt upp stora lager. Därige-
nom kommer produktionen snabbt igång när efterfrågan böljar stiga.
Tabell 1:2 Internationella förutsättningar
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
BNP i OECD, % |
3,3 |
2,4 |
1 |
2 3/4 |
|
Konsumentpriser i OECD |
4,4 |
4,9 |
4 1/2 |
4 |
|
Råoljepris, dollar per fat |
18,2 |
23,6 |
18 |
20 |
|
Dollarkurs i kr. |
6,45 |
5,91 |
6,07 |
6,19 |
Källor: OECD och finansdepartementet.
I de anglosaxiska länderna kan en vändpunkt komma relativt snart.
Uppgången sker dock från en mycket låg nivå. I både Förenta staterna
och Storbritannien stimuleras ekonomierna av en penningpolitik som getts
en mindre restriktiv inriktning. Amerikansk industri gynnas också av en
mycket konkurrenskraftig valutakurs, som möjliggör för företagen att öka
sina andelar, både på export- och hemmamarkanden.
Den japanska ekonomin väntas fortsätta att expandera under både 1991
och 1992, om än i något lugnare takt än tidigare. Även för den överhet-
tade tyska ekonomin förutses en dämpning. Penningpolitiken är där stram
och inflationsbekämpningen prioriteras. Finanspolitiken har skärpts Prop. 1990/91:150
genom att de oväntat höga kostnaderna för återföreningen drivit fram Bilaga 1:1.1
skattehöjningar. För Kontinentaleuropa i övrigt förutses en måttlig
förstärkning av tillväxten nästa år jämfört med i år. Detsamma gäller
Norden, där lågkonjunkturen i Finland når sitt bottenläge i år.
Hoten mot en internationell uppgång är flera. Ett sådant utgörs av den
tyska återföreningen, som kan komma att visa sig dyrare och mer
mödosam än beräknat. Risken finns att penningpolitiken stramas åt
ytterligare i Tyskland, vilket skulle tvinga övriga EMS-länder att följa
med i ränteuppgången. Avmattningen i Kontinentaleuropa skulle då
fördjupas och förlängas. Ett annat osäkerhetsmoment gäller situationen
och utvecklingen i Sovjetunionen.
Det kan emellertid inte uteslutas att den internationella ekonomiska
aktiviteten blir högre framöver än vad som här angivits. Framför allt kan
de positiva effekterna av de lägre oljepriserna och av att Gulf-kriget är
över ha underskattas. Detsamma gäller effekterna av den pågående
integrationsprocessen inom EG.
Löner och konsumentpriser
Efter de mycket snabba löneökningarna förra året på nästan 10 1/2% för
ekonomin i genomsnitt, håller nu bilden på att ändras radikalt. Rehnberg-
kommissionens förslag till stabiliseringsavtal har accepeterats på större
delen av arbetsmarknaden. Därigenom kan den svenska lönestegringstak-
ten under 1991 och 1992 bli lägre än i omvärlden.
En strikt tillämpning av stabiliseringsavtalet innebär att timförtjänsten
ökar med ca 5% mellan årsgenomsnitten för 1990 och 1991 och med ca
3 1/2% mellan 1991 och 1992. Under loppet av 1991 stiger timlönerna
med endast ca 2 1/2%, även när man tagit hänsyn till effekten av de två
extra semesterdagarna för vissa grupper. Det starkt försämrade arbets-
marknadsläget, de fållande vinsterna i näringslivet och åtstramningar
inom den offentliga sektorn verkar återhållande på de nominella
löneökningarna.
Tabell 1:3 Löner och priser
Årlig procentuell förändring
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Timlön, kostnad |
9,1 |
10,3 |
5,0 |
3,5 |
|
KPI | ||||
|
dec.-dec., exkl. skatteref. |
- |
7,8 |
5,2 |
- |
|
dec.-dec., inkl, skatteref. |
6,7 |
10,7 |
8,4 |
3,0 |
|
årsgenomsnitt, exkl. skatteref. |
- |
7,8 |
6,1 |
- |
|
årsgenomsnitt, inkl, skatteref. |
6,5 |
10,4 |
9,6 |
3,2 |
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Även för konsumentpriserna har ett omslag skett. De ökade under
loppet av 1990 med 10,7%. Skattereformen och andra indirekta
skattehöjningar bidrog med ca 4 procentenheter och de höjda oljepriserna
med drygt 1/2 procentenhet. Den underliggande inflationstakten kan
således uppskattas till drygt 6 %.
Under loppet av 1991 beräknas konsumentpriserna stiga med knappt
8 1/2%, där skattereformen svarar för ca 3 1/2 procentenheter. Denna
effekt har redan slagit igenom i mätningarna. Under resten av året
( april-december ) väntas priserna endast öka med ca 2 1/2%. De lägre
löneökningarna och oljepriserna får en återhållande inverkan. Dessutom
medför det svaga efterfrågeläget i ekonomin att företagen blir extra
försiktiga i sin prissättning. Under loppet av 1992 beräknas inflationstak-
ten till endast ca 3 %, trots att företagen väntas förstärka sina vinstmargi-
naler något. En bidragande orsak är att effekten på ca 1 procentenhet av
den tillfälliga höjningen av mervärdeskatten fäller bort i början av året.
Försörjningsbalans
Under förra året steg BNP med endast 0,3% enligt nationalräkenskaper-
na. Det fjärde kvartalet blev betydligt sämre än väntat med bl.a. kraftiga
fall för näringslivets investeringar och för den privata konsumtionen.
Aktivitetsnivån i slutet av 1990 var mycket låg, vilket påverkar beräk-
ningarna över BNP:s utveckling mellan årsgenomsnitten för 1990 och
1991. Den totala produktionen kan därför komma att fälla något, trots att
utvecklingen under loppet av 1991 snarast ser något bättre ut än tidigare
i och med att Gulf-kriget nu är över och att antagandet över oljepriserna
justerats ned betydligt.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 1:1 BNP och produktivitetsutveckling
Procentuell förändring från föregående år
Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och finansdepartementet
Under 1992 väntas BNP åter öka, till följd av att industrin går bättre Prop. 1990/91:150
och att den privata konsumtionen fortsätter att stiga. Däremot väntas Bilaga 1:1.1
bostadsinvesteringama falla och den offentliga konsumtionen växa mycket
långsamt.
Hushållens realinkomster ökade 1990 med över 4%. Bakom uppgången
låg de kraftiga nominella lönestegringarna, sysselsättningsexpansionen
och en del tillfälliga faktorer. Eftersom den privata konsumtionen föll
med 0,3%, förbättrades sparkvoten - enligt nationalräkenskaperna - med
hela 4,6 procentenheter.
Långsammare löneökningar och en vikande sysselsättning begränsar
disponibelinkomstema under 1991. Skattereformen får dock en motsatt
inverkan. Att det tillfälliga sparandet upphört och återbetalningarna
tidigarelagts ger dessutom ett extra tillskott till hushållens köpkraft.
Sannolikt kommer den privata konsumtionen att stiga med åtminstone
1%.
De disponibla inkomsterna väntas stiga med 2% 1992. Därutöver ger
återbetalning av det tillfälliga sparandet ett tillskott till köpkraften på ca
1/2%. Konsumtionen kan då komma att öka i ungefär samma takt som
i år. Sparandet är emellertid mycket svårbedömt, både för 1991 och
1992, beroende på det nya skattesystemet och tillfälliga effekter som
påverkar hushållens ekonomi. Den underliggande sparkvoten beräknas
förbättras med 2 1/2 procentenheter sammanlagt under prognosperioden.
Tabell 1:4 Försörjningsbalans
|
Miljarder |
Procentuell volymförändring | ||||
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | ||
|
BNP |
1 340,2 |
2,1 |
0,3 |
-0,2 |
1,0 |
|
Import |
402,2 |
7,1 |
0,5 |
0,2 |
2,3 |
|
Tillgång |
1 742,3 |
3,5 |
0,3 |
0,0 |
1,4 |
|
Privat konsumtion |
695,6 |
1,1 |
-0,3 |
1,2 |
1,2 |
|
Offentlig konsumtion |
366,0 |
2,2 |
1,9 |
0,5 |
0,3 |
|
Stat |
104,9 |
3,7 |
3,0 |
-0,5 |
-0,3 |
|
Kommuner |
261,1 |
1,6 |
1,4 |
0,8 |
0,5 |
|
Bruttoinvesteringar |
273,1 |
10,9 |
-1,8 |
-1,9 |
-1,4 |
|
Lagerinvesteringar1 |
0,6 |
0,5 |
0,1 |
-0,6 |
0,4 |
|
Export |
407,0 |
2,4 |
1,2 |
0,5 |
3,0 |
|
Användning |
1 742,3 |
3,5 |
0,3 |
0,0 |
1,4 |
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Den offentliga konsumtionen steg med nästan 2% 1990. Bakom den
relativt kraftiga uppgången låg bl.a. omfattande statliga inköp. Den
statliga expansionen är dock av tillfällig karaktär och redan i år förväntas
en nedgång, också beroende på de besparingar som successivt genom-
förs. Även nästa år faller sannolikt volymen. För kommunernas del
bromsas gradvis expansionstakten. I det ekonomiska klimat som råder är
utrymmet för nya satsningar ytterst begränsat och omprövningar sker av
befintlig verksamhet.
Efter de senaste årens expansion föll bruttoinvesteringarna under 1990 Prop. 1990/91:150
med nästan 2%. Näringslivets tillbakagång berodde till stor del på ett Bilaga 1:1.1
omslag för industrinvesteringama, medan bostadsbyggandet expanderade.
En kraftig neddragning skedde av de kommunala investeringarna.
För både 1991 och 1992 förutses en fortsatt minskning av de totala
bruttoinvesteringarna med ca 2% respektive ca 1 1/2% per år. Ett relativt
kraftigt fall för industriinvesteringarna förstärker nedgången i år, medan
bostadsbyggandet hålls uppe till följd av den höga igångsättningen av nya
bostäder i slutet av förra året. Under 1992 bedöms däremot bostadsbyg-
gandet falla kraftigt, medan nedgången i industriinvesteringarna gradvis
bromsas upp.
En uppbyggnad av lagren inom industrin och detaljhandeln ägde rum
i slutet av förra året. Till stor del skedde detta ofrivilligt och en
avveckling av de alltför stora lagren kan väntas under främst 1991, men
i någon mån också under 1992. Lageromslaget ger ett kraftigt negativt
bidrag till BNP i år och ett positivt bidrag nästa år.
Trots en väsentlig avmattning mot slutet av året växte världsmarknaden
för bearbetade varor med ca 5% 1990. Svensk export av dessa varor steg
endast med knappt 1 %. De stora marknadsandelsförlustema berodde bl.a.
på effekter av tidigare relativprishöjningar och en oförmånlig varusam-
mansättning. Andelsförlustema begränsades dock av att företagen under
året inte lät kostnadshöjningarna slå igenom fullt ut på priserna, utan i
stället lät vinstmarginalerna krympa. Därutöver försämrades råvaruex-
porten, inte minst för den viktiga pappersmassan.
Den internationella avmattningen gör att marknadstillväxten för svenska
varor dämpas betydligt i år. Eftersom relativpriserna väntas fortsätta att
sjunka bör dock andelsförlustema kunna begränsas. Trots detta blir
exporten så gott som oförändrad eftersom varu- och ländersammansätt-
ningen också i år är oförmånlig. När dessutom hemmamarknaden är svag
blir det svårt att förhindra ett fortsatt fall i industriproduktionen, mätt
som förändring mellan årsgenomsnitten för 1990 och 1991. En vändpunkt
i industrikonjunkturen kan dock förutses under andra halvåret. Under
1992 ger den starkare internationella konjunkturen draghjälp åt svensk
export. Tillsammans med förbättrade relativpriser väntas detta leda till
en ökning av varuexporten på ca 3 %.
Tabell 1:5 Bidrag till BNP-tillväxten
Procent av föregående års BNP
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Privat konsumtion |
0,6 |
-0,2 |
0,6 |
0,6 |
|
Offentlig konsumtion |
0,6 |
0,5 |
0,1 |
0,1 |
|
Bruttoinvesteringar |
2,2 |
-0,4 |
-0,4 |
-0,3 |
|
Lager i nvester ingar |
0,5 |
0,1 |
-0,6 |
0,4 |
|
Nettoexport |
-1,7 |
0,2 |
0,1 |
0,2 |
|
BNP |
2,1 |
0,3 |
-0,2 |
1,0 |
Anm:. P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet
Importtillväxten avtog markant under 1990, beroende på avmattningen Prop. 1990/91:150
i importtunga delar i ekonomin som näringslivets investeringar och privat Bilaga 1:1.1
konsumtion. Speciellt under fjärde kvartalet skedde en markant försvag-
ning då importvolymen föll kraftigt. Under 1991 väntas efterfrågan på
importvaror vara fortsatt dämpad eftersom den ekonomiska aktiviteten är
låg. Inte förrän 1992 sker en återhämtning i importefterfrågan, främst
p.g.a. stigande export och maskininvesteringar.
Sammanfattningsvis kan konstateras att en nedgång i fästa investeringar
och lager gör att BNP troligen minskar något i år. Konsumtionen stiger
inte tillräckligt mycket för att kompensera för investeringsnedgången.
Nästa års tillväxt bärs upp av bidragen från privat konsumtion, lager
och nettoexport.
Bytesbalans
Handelsbalansen gav ett överskott förra året på nästan 16 miljarder kr.,
vilket var ca 1 miljard kr. bättre än 1989. Den överraskande positiva
utvecklingen berodde främst på den svaga importen. I år och nästa år
bidrar den lägre oljenotan till att ytterligare förbättra saldot.
Diagram 1:2 Handels- och bytesbalans
Procentandel av BNP
Källor: Riksbanken och finansdepartementet
Bytesbalansen har kraftigt försvagats under senare år genom att
underskotten för resevaluta och räntenetto vuxit. Takten i försämringen
för dessa poster väntas bromsas upp framöver. Fastighetsinvesteringama
utomlands kan antas dämpas markant framöver. Konjunkturen har
försämrats och fastighetspriserna utvecklats ogynnsamt. Därigenom
begränsas utlandsupplåningen och den därav genererade räntebelastning-
en. Dessutom ökar de återinvesterade vinstmedlen, som numera
inkluderas i bytesbalansen. Dessa positiva faktorer kan dock inte
förhindra att underskottet i bytesbalansen fortsätter att växa, till drygt Prop. 1990/91:150
3% av BNP 1992, främst p.g.a. att det ackumulerade bytesbalansunder- Bilaga 1:1.1
skottet fortfarande leder till stora räntebetalningar.
Tabell 1:6 Nyckeltal
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Disponibel inkomst (%) |
1,6 |
4,2 |
0,9 |
2,0 |
|
Sparkvot (nivå, %) |
-4,6 |
0 |
-0,3 |
0,5 |
|
Industriproduktion (%) |
1,2 |
-2,8 |
-2,8 |
2,5 |
|
Relativ enhetsarbetskostnad (%) |
6,3 |
5,2 |
1,2 |
-2,3 |
|
Arbetslöshet (nivå, %) |
1,4 |
1,5 |
2,6 |
2,8 |
|
Handelsbalans (mdr. kr.) |
14,6 |
15,7 |
20,5 |
25,5 |
|
Bytesbalans (mdr. kr.) |
-20,6 |
-33,3 |
-43,4 |
-47,4 |
|
(% av BNP) |
-1,7 |
-2,5 |
-3,0 |
-3,2 |
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet
Arbetsmarknad
Överhettningen på arbetsmarknaden avtog gradvis under 1990. Antalet
lediga platser hos arbetsförmedlingarna minskade i allt snabbare takt och
varslen ökade kraftigt mot slutet av året. Den vikande efterfrågan
resulterade under vintern i en successivt växande arbetslöshet samtidigt
som sysselsättningen stagnerade. För 1990 i genomsnitt blev dock
arbetslösheten så låg som 1,5%.
Konjunkturavmattningen och det växande antalet varsel tyder på att
arbetslösheten kommer att fortsätta att stiga. Samtidigt finns tecken på att
utbudet av arbetskraft håller på att dämpas. Dessutom begränsas
medelarbetstiden av de två extra semesterdagarna för vissa grupper och
av minskad skiftgång, högre andel deltider m.m. En viktig fråga för
bedömningen är vad som händer med produktiviteten, som påverkas av
den takt i vilken arbetsgivarna gör sig av med arbetskraft. Sannolikt
kommer produktiviteten gradvis att stiga framöver, från den nedgång på
0,1% som uppmättes för 1990. Lågkonjunkturen skapar incitament hos
företag och organisationer att rationalisera och trimma verksamheten.
Prognosen bygger på att produktiviteten totalt i ekonomin ökar med 0,6%
1991 och 1,2% 1992.
Till dessa underliggande tendenser skall fogas effekterna av de
särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen aviserat
tidigare i år, dels i budgetpropositionen, dels den 10 april. Totalt
motsvarar åtgärderna insatser på 1,3% av arbetsstyrkan 1992. Mätt som
årsgenomsnitt väntas arbetslösheten med dessa förutsättningar uppgå till
2,6% 1991 och 2,8% 1992.
Finansiellt sparande
Det finansiella sparandet i ekonomin har gradvis försämrats, vilket yttrat
sig i ett växande underskott i bytesbalansen. Under 1990 krympte den
offentliga sektorns överskott, huvudsakligen till följd av vikande
inkomster. I företagssektorn föll vinsterna, vilket medförde att det
10
finansiella sparandet minskade, trots vikande investeringar. Denna Prop. 1990/91:150
försvagning motverkades dock delvis av den mycket starka uppgången för Bilaga 1:1.1
hushållen.
Under 1991 och 1992 väntas företagens underskott förbli i det närmaste
oförändrat. En ytterligare försämring motverkas i år av den låga inve-
steringsaktiviteten och nästa år av något högre vinster.
Hushållens finansiella sparande blir i stort sett oförändrat 1991 för att
sedan stiga något nästa år. Däremot väntas den offentliga sektorns
finansiella sparande urholkas beroende på automatiken i utgiftsökningarna
samtidigt som skattebaserna växer långsamt. Skattekvoten (skatternas
andel av BNP) beräknas minska med 3 procenthenheter mellan 1990 och
1992, medan utgiftskvoten sjunker med knappt 1 procentenhet.
Resultatet av utvecklingen i de olika sektorerna blir att underskottet i
bytesbalansen fortsätter att växa, om än i långsammare takt än vad som
beräknades i den preliminära nationalbudgeten.
Tabell 1:7 Finansiellt sparande
Miljarder kr., löpande priser
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Offentlig sektor |
65,7 |
51,8 |
42,7 |
29,2 |
|
Hushåll |
-31,2 |
-3,1 |
-3,0 |
6,2 |
|
Företag |
-55,1 |
-82,9 |
-83,1 |
-82,8 |
|
Bytesbalans |
-20,6 |
-33,3 |
-43,4 |
-47,4 |
|
Andel av BNP |
-1,7 |
-2,5 |
-3,0 |
-3,2 |
Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken, statistiska centralbyrån och finansdepar-
tementet
Kapitalmarknad
Under 1990 kännetecknades räntemarknaden av oro för den svaga
ekonomiska utvecklingen och osäkerhet över valutapolitiken. Det var
främst vid två tillfällen, januari-februari och september-oktober, som
kraftiga valutautflöden inträffade med åtföljande försvagning av kronan.
Vid båda dessa tillfallen stramade riksbanken åt penningpolitiken i syfte
att stoppa valutautflödet. Placerarna reagerade positivt på detta och på de
åtgärder regeringen vidtog för att stabilisera ekonomin. Valutaströmmen
vände och riksbanken kunde successivt sänka räntenivån.
Publiceringen av finansplanen i böljan av januari gjorde att de svenska
marknadsräntorna handlades ned samtidigt som flertalet internationella
räntor föll. Valutaflödet var fortsatt positivt och det var möjligt för
riksbanken att ytterligare lätta på penningpolitiken. Under mars och
böijan av april har dock räntenedgången upphört. Den nedväxling av
löner och priser som stabiliseringsavtalet innebär, skapar dock förutsätt-
ningar för en lägre räntedifferens mot utlandet under prognosperioden.
Under de senaste åren har en påtaglig uppbromsning av utlåningen till
främst hushållen skett. Försämrade avdragsmöjligheter för skuldräntor
innebär att hushållens kostnader för lån ökat väsentligt. Till detta skall
11
läggas den ökade försiktighet i utlåningen från banker och finansbolag
som följt i spåren av de kraftigt växande kreditförlusterna under 1990.
Vissa finansbolag fick t.o.m. akuta betalningssvårigheter. Kreditinstitu-
tens restriktivare utlåning torde i första hand påverka småföretagens
situation.
Utvecklingen fram till 1995
I den reviderade nationalbudgeten redovisas denna gång kalkyler för den
ekonomiska utvecklingen i Sverige fram till 1990-talets mitt. Den
ekonomiska utvecklingen de närmaste åren beror i hög grad av lönebild-
ningen och produktivitetsutvecklingen. Huvudkalkylen utgår från den
prognos för svensk ekonomi för åren 1991 och 1992 som presenterats i
tidigare avsnitt. Löne- och prisbildningen sker sedan i huvudsak enligt
historiska beteendesamband, men inflationsförväntningarna antas gradvis
komma att justeras ned. Därigenom sker en nedväxling av löner och
priser. Det förtjänar dock att understrykas att anpassningsförloppet kan
bli betydligt smärtsammare om inte löne- och prisökningstakten blir så
låg som förutsetts.
Produktivitetsutvecklingen har under de senaste åren varit mycket svag
i Sverige. I huvudkalkylen ökar produktiviteten i näringslivet under åren
1992-1995 på ett sätt som är representativt för de senaste femton åren.
Mycket tyder dock på att det är möjligt att uppnå en bättre produktivitets-
utveckling och därmed en ännu snabbare tillväxt framöver. Ett scenario
med en högre produktivitetsökning redovisas därför också.
Den internationella tillväxten kan bli god under första hälften av 1990-
talet. Den konkurrensutsatta sektorn bör därför kunna växa genom ökad
export, om den inte hindras av en allt för expansiv inhemsk efterfrågan.
Flera faktorer talar för en tillväxt av den inhemska efterfrågan som är
förenlig med samhällsekonomisk balans. Hushållens nettosparande
försämrades från 5,1% av disponibel inkomst 1980 till som lägst -5,3%
1988. Under de två senaste åren har hushållens sparandeunderskott
minskat och 1990 beräknas de disponibla inkomsterna ha motsvarat den
privata konsumtionen. I de presenterade kalkylerna förutsätts att
hushållens sparande förbättras fram till 1995. En beräknad god utveckling
av de disponibla inkomsterna medför dock att den privata konsumtionen
ändå växer stabilt.
Den offentliga verksamheten väntas växa i mycket långsam takt.
Kommunalt skattestopp gäller för 1991 och 1992 och åren därefter
kommer en svag finansiell ställning att motverka en kommunal expan-
sion. Inom den statliga verksamheten genomförs besparingsprogram. Det
råder också en bred politisk enighet om att den offentliga konsumtionens
tillväxt måste begränsas. Åren 1990-1995 beräknas därför den offentliga
konsumtionen öka med i genomsnitt 0,4% per år.
Eftersom den inhemska efterfrågetillväxten under böijan av 1990-talet
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
12
blir begränsad samtidigt som produktiviteten och arbetskraftsutbudet ökar
relativt snabbt är det möjligt att undvika en ny överhettning av ekonomin.
Lönerna beräknas liksom i prognosen för 1991 och 1992 att öka med 5%
resp. 3,5%. Löneökningstakten påverkas starkt av arbetsmarknadsläget.
I huvudkalkylen ökar arbetslösheten till som mest 3% år 1993. Därefter
minskar den gradvis. Lönerna beräknas mot denna bakgrund öka med
3,5% under 1993, 3,8% år 1994 och 4,0% år 1995.
De i ett historiskt perspektiv låga talen förutsätter att stabiliseringsavta-
let får långsiktigt positiva effekter på den svenska lönebildningen i den
meningen att de s.k. löne-pris- och löne-lönespiralema inte driver upp de
nominella nivåerna på samma sätt som tidigare. Skattereformen bör också
få en dämpande inverkan på lönekraven. Inflationsförväntningarna hålls
vidare tillbaka av den ökade trovärdighet som regimen med en fast
växelkurs vunnit under det senaste året. De låga löneökningarna medför
i sin tur att uppgången i konsumentpriserna efter 1992 inte under något
år överstiger 3 %.
De återhållna löneökningarna ger tillsammans med en viss förbättring
av produktiviteten utiymme för företagen att öka vinsterna, men det
svenska exportpriset för bearbetade varor beräknas ändå stiga långsam-
mare än världsmarknadspriset under samtliga år i början av 1990-talet.
Konjunkturuppgången inleds 1992 med en exportökning. De högre
vinsterna samt ökat kapacitetsutnyttjande leder sedan till en uppgång i
investeringarna under 1993. Bland annat till följd av skattereformen
beräknas dock bostadsinvesteringama minska under hela perioden.
Bruttonationalprodukten växer under åren 1990-1995 med i genomsnitt
1,5% per år. Det är dock en stor skillnad mellan åren 1991 och 1992 och
åren därefter. När den exportledda konjunkturen väl tar fart beräknas
tillväxten uppgå till nästan 2 x/i % per år.
Den starkare tillväxten får först efter några år påtagliga effekter på
arbetsmarknaden. Mot slutet av perioden växer sysselsättningen markant,
men samtidigt ökar arbetskraftsutbudet snabbare än tidigare. Arbetslöshe-
ten minskar därför långsamt och motsvarar i slutet av perioden alltjämt
omkring 214% av arbetskraften. Då har emellertid antagits att de
särskilda arbetsmarknadspolitiska insatserna, som sammanlagt motsvarar
1,3% av arbetskraften, succesivt har avvecklats under perioden.
Vid en lägre efterfrågan på arbetskraft drabbas normalt i första hand
grupper som redan har en svag ställning på arbetsmarknaden, t.ex.
arbetshandikappade, äldre och ungdomar med kort utbildning. Antalet
ungdomar minskar dock under de närmaste åren, vilket kan minska deras
problem på arbetsmarknaden.
Ur väl färdssynpunkt är långtidsarbetslöshet den allvarligaste formen av
arbetslöshet. Studier på t. ex. engelska data tyder också på att de som är
långtidsarbetslösa har en obetydligt dämpande effekt på lönebildningen.
Åtgärder inriktade mot att minska antalet långtidsarbetslösa är därför
både socialt och ekonomiskt motiverade.
Enligt huvudkalkylen försämras bruttosparandet under de närmaste
åren, för att sedan återhämta sig något. År 1995 är dock bruttosparandet
fortfarande mindre än bruttoinvesteringarna och bytesbalansen uppvisar
därför ett underskott.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
13
Tabell 1.8 Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal 1990-1995. Huvudkalky- Prop. 1990/91:150
Ärlig procentuell förändring. 1985 års priser Bilaga 1.1.1
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Försörjningsbalans | ||||||
|
BNP |
0,3 |
-0,2 |
1,0 |
2,1 |
2,7 |
2,4 |
|
Import |
0,5 |
0,2 |
2,3 |
4,0 |
5,6 |
4,6 |
|
Privat konsumtion |
-0,3 |
1,2 |
1,2 |
1,4 |
1,9 |
1,7 |
|
Offentlig konsumtion |
1,9 |
0,5 |
0,3 |
0,4 |
0,4 |
0,4 |
|
Stat |
3,0 |
-0,5 |
-0,3 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
Kommuner |
1,4 |
0,8 |
0,5 |
0,5 |
0,5 |
0,5 |
|
Bruttoinvesteringar |
-1,8 |
-1,9 |
-1,4 |
2,3 |
4,6 |
3,5 |
|
Lagerinvesteringar1 |
0,1 |
-0,6 |
0,4 |
0,1 |
0,0 |
0,0 |
|
Export |
1,2 |
0,5 |
3,0 |
5,8 |
7,3 |
6,2 |
|
Nyckeltal | ||||||
|
Timlön |
10,3 |
5,0 |
3,5 |
3,5 |
3,8 |
4,0 |
|
Produktivitet2 |
0,3 |
1,0 |
1,6 |
1,8 |
1,9 |
1,6 |
|
KPI (årsgenomsnitt) |
10,4 |
9,6 |
3,2 |
2,5 |
2,3 |
2,6 |
|
Arbetslöshet3 |
1,5 |
2,6 |
2,8 |
3,0 |
2,8 |
2,6 |
|
Bytesbalans4 |
-33 |
-43 |
-47 |
-46 |
-43 |
-38 |
|
Bruttosparande5 |
17,9 |
16,4 |
15,8 |
16,2 |
16,8 |
17,4 |
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
2 Näringslivet.
3 Procent av arbetskraften.
4 Miljarder kr.
5 Procent av BNP.
Källa: Finansdepartementet.
Den offentliga sektorns finansiella sparande har ökat under hela 1980-
talet och kulminerade 1989 när det motsvarade 5,4% av BNP. Sparandet
försämras under de närmaste åren, för att sedan åter förbättras mot
mitten av 1990-talet och 1995 uppgå till ca 3% av BNP, vilket motsvarar
1991 års nivå. Skattekvoten, dvs. skatter och avgifter som andel av BNP,
beräknas minska från 56,4% av BNP 1990 till 53,4% 1995.
Produktiviteten i näringslivet ökar i huvudkalkylen med i genomsnitt
ca 1,5% per år mellan 1990 och 1995. Det finns dock möjligheter att
uppnå en högre produktivitetstillväxt under 1990-talet. Investeringarna
har stigit snabbt under andra hälften av 1980-talet. Samtidigt har ett antal
strukturreformer genomförts i den svenska ekonomin och skattesystemet
har lagts om i produktivitetsbefrämjande riktning. Till detta kommer den
ökade konkurrensen som den närmare integrationen i Europa torde
innebära.
Mot denna bakgrund redovisas även ett scenario med en snabbare
uppgång i produktiviteten efter 1992. Den genomsnittliga produktivitets-
ökningen i näringslivet antas här vara 2,2% per år mellan 1990 och
1995. Resultatet är att tillväxten i BNP ökar till i genomsnitt drygt 2%
per år. Aren 1994 och 1995 stiger BNP så pass kraftigt som med ca
3,5% per år.
I detta scenario blir industrins tillväxt hög. Industriproduktionen
beräknas öka med i genomsnitt 3,6% per år och investeringarna i
industrin med 3,5%. Exporten stimuleras, men förbättringen av
bytesbalansen motverkas av att tillväxten i hög grad koncentreras till de
importtunga delarna av ekonomin.
14
Tabell 1.9 Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal 1990-1995. Kalkyl med Prop. 1990/91:150
högre produktivitetstillväxt R.. t.i i
Ärlig procentuell förändring. 1985 års priser Bilaga 1.1.1
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Försörjningsbalans | ||||||
|
BNP |
0,3 |
-0,2 |
1,3 |
2,7 |
3,6 |
3,5 |
|
Import |
0,5 |
0,2 |
2,4 |
4,1 |
6,0 |
4,9 |
|
Privat konsumtion |
-0,3 |
1,2 |
1,3 |
1,5 |
2,2 |
2,2 |
|
Offentlig konsumtion |
1,9 |
0,5 |
0,3 |
0,4 |
0,4 |
0,4 |
|
Stat |
3,0 |
-0,5 |
0,9 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
Kommuner |
1,4 |
0,8 |
0,5 |
0,5 |
0,5 |
0,5 |
|
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar1 |
-1,8 |
-1,9 |
-0,7 |
3,9 |
6,2 |
5,3 |
|
0,1 |
-0,6 |
0,4 |
0,1 |
0,0 |
0.0 | |
|
Export |
1,2 |
0,5 |
3,3 |
6,5 |
8,5 |
7,4 |
|
Nyckeltal | ||||||
|
Timlön |
10,3 |
5,0 |
3,6 |
4,2 |
4,5 |
4,9 |
|
Produktivitet2 |
0,3 |
1,0 |
2,0 |
2,8 |
2,9 |
2,6 |
|
KPI (årsgenomsnitt) |
10,4 |
9,6 |
3,1 |
2,1 |
2,1 |
2,4 |
|
Arbetslöshet3 |
1,5 |
2,6 |
2,9 |
3,2 |
2,9 |
2,6 |
|
Bytesbalans4 |
-33 |
-43 |
-47 |
-45 |
-39 |
-30 |
|
Bruttosparande5 |
17,9 |
16,4 |
15,8 |
16,4 |
17,5 |
18,5 |
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
2 Näringslivet.
3 Procent av arbetskraften.
4 Miljarder kr.
5 Procent av BNP. i
Källa: Finansdepartementet.
Den högre produktiviteten ökar vinsterna i näringslivet. Därmed kan
också de nominella lönerna förväntas stiga något mer än i huvudkalkylen.
Eftersom kostnadstrycket i ekonomin ändå dämpas blir inflationstakten
långsammare. Den privata konsumtionen kan tillåtas växa snabbare, utan
att den samhällsekonomiska balansen äventyras.
Sparandet i ekonomin
Fram till mitten av 1970-talet utgjorde bruttosparandet i den svenska
ekonomin mellan 20 och 25% av BNP. Därefter försämrades sparandet
snabbt till följd av utvecklingen i den offentliga sektorn. Under 1980-
talet har utvecklingen vänt och den offentliga sektorns sparande har
förbättrats kraftigt, men istället har en nedgång skett för hushållen. Det
totala sparandet har därför förblivit på en allt för låg nivå.
Bytesbalansen är detsamma som skillnaden mellan bruttosparande och
bruttoinvesteringar. Om sparandet är för lågt visar det sig bl.a. i att
bytesbalansen uppvisar ett underskott. Ett underskott i bytesbalansen
behöver inte vara ett ekonomiskt problem om det är ett tecken på en hög
investeringsnivå. Så är dock inte fallet i Sverige för närvarande.
Kombinationen av låga investeringar och underskott i bytesbalansen
innebär att vi intecknar framtida generationers utiymme för konsumtion.
Enligt huvudkalkylen fortsätter bruttosparandet att försämras under de
närmaste åren, för att sedan återhämta sig något. År 1995 utgör
sparandet 17,4% av BNP, vilket är lägre än bruttoinvesteringarna.
15
Bytesbalansen uppvisar därför ett underskott motsvarande 2,2% av BNP Prop. 1990/91:150
1995.1 kalkylen med en högre produktivitetstillväxt förbättras bruttospa- Bilaga 1:1.1
randet till 18,5% 1995. Även bruttoinvesteringarna ökar något. Under-
skottet i bytesbalansen minskar därför till 1,7% av BNP.
Diagram 1:3 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och bytesbalansens saldo
1950-1995. Huvudkalkylen
Procent ov BNP
Anm: Bytesbalansen och bruttosparandet inkl, återinvesterade vinstmedel.
Källa: Finansdepartementet
Liberaliseringen av de internationella kapitalmarknaderna har gjort det
lättare att finansiera underskott i bytesbalansen genom upplåning i
utlandet. Under 1950- och 1960-talen var de internationella kapitalrörel-
serna hårt reglerade inom bl.a. Bretton Woods-systemets ram. På allt
bättre fungerande internationella marknader kan länder med underskott
i bytesbalansen numera låna på kommersiella villkor och överskottsländer
göra räntebärande placeringar.
Trots de förbättrade möjligheterna att finansiera ett underskott i
bytesbalansen spelar det inhemska sparandet fortfarande en viktig roll för
den ekonomiska politiken. Det finns ett starkt indirekt samband mellan
sparandet och nivån på investeringarna. Ett alltför lågt sparande - och
därmed ett stort underskott i bytesbalansen - medför att det skapas
förväntningar om framtida växelkursjusteringar. Långivare i utlandet
kräver därför en riskpremie om de lånar ut pengar i svensk valuta och
låntagarna är medvetna om att de kan förlora pengar vid en eventuell
devalvering om de lånar upp pengar i utländsk valuta. Riskpremien
medför att den svenska räntenivån blir högre än den internationella.
Därmed ökar kostnaderna för investeringar, vilket i sin tur medför att
färre investeringar genomförs. Ett lågt inhemskt sparande hämmar
därmed tillväxten.
16
Konkurrenskraft, löner och priser Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Om investeringarna skall öka och bytesbalansen successivt förbättras
krävs en återhållsam konsumtionstillväxt. Produktionen måste i första
hand expandera inom den konkurrensutsatta sektorn, som producerar
varor och tjänster för export eller för importkonkurrens.
De låga löneökningarna i kombination med en något bättre produktivi-
tetstillväxt medför att industrins vinster stiger. De är vid slutet av femårs-
perioden i nivå med år 1988. Företagen i den konkurrensutsatta sektorn
förutsätts dock höja sina priser något långsammare än konkurrenterna i
utlandet. I huvudkalkylen minskar därför det svenska relativpriset med
0,8% per år efter 1992 och i kalkylen med en högre produktivitetstillväxt
med 1,2% per år. Sjunkande relativpriser medför att den svenska
exporten kan öka något snabbare än världshandeln med bearbetade varor.
Därmed stiger de svenska marknadsandelarna. Till skillnad från andra
hälften av 1980-talet hindras inte den svenska industrins expansion av en
inhemsk överhettning.
Efter devalveringarna i början av 1980-talet har de svenska arbets-
kraftskostnaderna per producerad enhet ökat snabbare än i utlandet. Ändå
finns det tecken som tyder på att industrins internationella konkurrens-
kraft 1990 inte var sämre än den var 1973, eller före devalveringarna
under början av 1980-talet. Det talar för att det finns goda förutsättningar
för den konkurrensutsatta sektorn att expandera om löneökningarna nu
kan begränsas.
Åren 1975-1990 ökade de nominella timlönerna i industrin med i
genomsnitt 9,2% per år. Samtidigt ökade konsumentprisindex med i
genomsnitt 8,5% per år. Reallönerna, före skatt, ökade därför med
endast 0,7% per år. Efter 1992, när den ekonomiska tillväxten tar ny
lärt, ökar de nominella timlönerna med i genomsnitt 3,8% per år fram
till 1995 samtidigt som konsumentprisindex ökar med 2,5% per år. Det
medför att reallönerna, före skatt, ökar med 1,3% per år. Enda
möjligheten att på sikt erhålla en snabb ökning av de reala timlönerna är
att också produktiviteten ökar snabbt. I alternativet med en högre
produktivitetstillväxt ökar de nominella timlönerna efter 1992 med i
genomsnitt 4,1 % per år. Konsumentprisindex beräknas då öka med 2,2%
per år och reallönerna, före skatt, kan därmed öka med 1,9% per år.
Hushållens ekonomi
I huvudkalkylen ökar hushållens faktorinkomster och inkomster från
transfereringar i löpande priser med knappt 5% per år fram till 1995.
Hushållens utgifter för direkta skatter ökar betydligt långsammare, med
drygt 2% per år. Den reala disponibla inkomsten beräknas därmed öka
med i genomsnitt 1,7% per år 1990-1995.
År 1990 var den privata konsumtionen lika hög som den disponibla
inkomsten. I huvudkalkylen förutsätts att nettosparandet ökar till 1,2%
av den disponibla inkomsten 1995. Den privata konsumtionen kan
därmed öka med i genomsnitt 1,5% fram till 1995. I kalkylen med en
högre produktivitetstillväxt ökar den reala disponibla inkomsten med
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.1
2,0% per år mellan 1990 och 1995. Nettosparkvoten, dvs. sparandet i
procent av den disponibla inkomsten, antas samtidigt öka något till 1,4%,
vilket ger utrymme för den privata konsumtionen att öka med 1,7% per
år. Det innebär att hushållssparandet inte ökar så mycket att det räcker
för att uppnå den nödvändiga förbättringen av det totala sparandet.
Den offentliga sektorns finanser
Den offentliga sektorns utveckling under de närmaste åren får stor
betydelse både för möjligheterna att uppnå samhällsekonomisk balans och
för att att upprätthålla sparandet i ekonomin.
Under 1980-talet skedde ett trendbrott i den offentliga sektorns
expansion i och med att de offentliga utgifterna ökade långsammare än
BNP. Mellan 1982 och 1990 reducerades den offentliga utgiftskvoten
från 67% till 62% av BNP. Nedgången förklaras dels av en långsammare
konsumtionstillväxt, dels av ett förbättrat räntenetto till följd av ett ökat
offentligt sparande. Däremot fortsatte transfereringarna till hushållen att
växa snabbare än BNP.
Under de närmaste två åren väntas de offentliga utgifterna öka ungefär
i takt med BNP. Men under perioden 1993-1995, då det sker en
återhämtning i samhällsekonomin med en snabbare tillväxt, beräknas den
offentliga utgiftskvoten reduceras med ytterligare 2 1/2 procentenheter.
Till grund för denna beräkning ligger ett antagande om att den statliga
konsumtionen minskar något, medan den kommunala konsumtionen växer
med 1/2% per år. Det innebär en markant uppbromsning för den
kommunala konsumtionen, som under 1980-talet visserligen expanderade
i en successivt allt långsammare takt men under de senaste fem åren ändå
ökat med i genomsnitt 1 1/2% per år. Denna har sin grund i övervägan-
den om vad som krävs dels för att ge utiymme för den konkurrensutsatta
sektorn att expandera, dels för att den kommunala sektorns finanser inte
skall försämras.
Skattekvoten, dvs skatter och avgifter som andel av BNP, steg under
1980-talet till 56 1/2%. Riksdag och regering har uttalat ambitionen att
skattetrycket inte skall att fortsätta stiga och på sikt bör reduceras. Det
har gjorts mot bakgrund av de samhällsekonomiska kostnader som följer
av höga skatter och den ökade internationaliseringen, som gör det svårare
för Sverige att avvika från de skattesatser som gäller i andra länder.
Under kalkylperioden beräknas skattekvoten reduceras ytterligare, dels
till följd av förändringar i skattereglerna, dels som en effekt av att
kapitalbildningen, som beskattas lägre än konsumtionen, ger ett större
bidrag till BNP-tillväxten.
Kombinationen av en reducerad utgiftsandel och en ökad skattekvot har
lett till ett kraftigt omslag i det offentliga sparandet, från ett underskott
1982 motsvarande 7% av BNP till ett överskott som förra året uppgick
till ca 4% av BNP. Den svaga ekonomiska utvecklingen i år och nästa
år leder till att den offentliga sektorns inkomster växer långsamt, medan
utgifterna, bl.a. till följd av en ökad arbetslöshet och eftersläpningseffek-
ter p.g.a. basbeloppets konstruktion, ökar snabbt. Det offentliga
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
18
sparandet reduceras därför de närmaste åren. Mot slutet av kalkylperio-
den beräknas det emellertid ske en markant förbättring av de offentliga
finanserna beroende på att skattebaserna ökar snabbare då tillväxten tilltar
och att den offentliga konsumtionen antagits stiga långsammare än BNP.
År 1995 motsvarar enligt kalkylerna den offentliga sektorns finansiella
sparande 3 % av BNP.
Hela sparandeförbättringen sker inom staten. För kommunerna
beräknas däremot utgifterna, trots den svaga tillväxten i kommunal
konsumtion, år 1995 överstiga inkomsterna med nära 8 miljarder kr.
Det kommer således att finnas en sparandeobalans inom den offentliga
sektorn.
Mot bakgrund av att det totala sparandet i ekonomin är för lågt för att
finansiera de investeringar som behövs för att höja tillväxttakten, är det
viktigt att den offentliga sektorn bibehåller ett högt sparande. Det
överskott som genereras, fr.a. inom ATP-systemet, kan därför inte
användas för att finansiera en snabbare expansion i andra delar av den
offentliga verksamheten. På sikt måste även det privata sparandet
förstärkas. Detta kan bl.a. ske genom att förändra pensionssystemet i en
riktning som innebär både ett ökat individuellt sparande och ett reducerat
skattetryck.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
19
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Efter en mycket gynnsam utveckling av den internationella ekonomin
under större delen av 1980-talet har produktionstillväxten dämpats sedan
andra halvåret 1988. Avmattningen var särskilt markerad under senare
delen av 1990. För de större länderna har skillnaden i tillväxt mellan å
ena sidan Japan och Tyskland - som fortfarande är i ett expansivt skede -
och å andra sidan Förenta staterna, Canada och Storbritannien - som
under senare delen av förra året kunde notera minskad produktion - ökat.
Även i ett flertal kontinentaleuropeiska länder som Frankrike och Italien
mattades aktiviteten av markant i slutet av förra året. Den svaga utveck-
lingen av den internationella ekonomin har fortsatt under inledningen av
1991. För OECD-ländema sammantagna uppgick tillväxten till 2,6%
1990. Den internationella konjunkturavmattningen väntas emellertid bli
relativt måttlig och kortvarig. Tillväxten förväntas dämpas ytterligare
till drygt 1% i år för att därefter öka till ca 2 3/4% 1992.
Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
|
Andel av |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
De sju stora länderna | |||||
|
Förenta staterna |
37,0 |
2,5 |
1,0 |
0 |
2 3/4 |
|
Japan |
15,4 |
4,7 |
5,6 |
3 3/4 |
4 1/4 |
|
Tyskland |
10,1 |
3,9 |
4,6 |
2 3/4 |
2 1/2 |
|
Frankrike |
8,4 |
3,7 |
2,8 |
1 1/2 |
2 1/4 |
|
Storbritannien |
7,1 |
2,1 |
1,2 |
- 1 1/2 |
1 3/4 |
|
Italien |
5,9 |
3,2 |
1,9 |
1 1/4 |
2 1/2 |
|
Canada |
3,6 |
3,0 |
0,9 |
- 1/2 |
3 |
|
Norden | |||||
|
Danmark |
0,9 |
1,1 |
1,2 |
1 1/4 |
1 3/4 |
|
Finland |
0,7 |
5,2 |
0,3 |
- 1 1/2 |
3/4 |
|
Norge |
0,8 |
1,2 |
1,8 |
2 |
2 1/2 |
|
Sverige |
1,6 |
2,1 |
0,3 |
- 1/4 |
1 |
|
Norden2 |
2,4 |
2,4 |
1,1 |
3/4 |
1 3/4 |
|
OECD-Europa |
44,0 |
3,5 |
2,9 |
1 1/4 |
2 1/4 |
|
OECD-totalt |
3,3 |
2,6 |
1 |
2 3/4 |
1 1987 års BNP
2 Exklusive Sverige
Källor: OECD och finansdepartementet.
Avmattningen av produktionstillväxten hänger delvis ihop med den
anti-inflationspolitik som förts sedan våren 1988. Detta i kombination
med sänkt lönsamhet i näringslivet och en viss kreditåtstramning från
bankerna har medfört att investeringarna dämpats i ett flertal industri-
länder. Även den privata konsumtionen har saktat av beroende på en
långsammare sysselsättningstillväxt och stigande inflation. Till skillnad
20
från de anglosaxiska länderna motiverades inte penningpolitikens
inriktning i de kontinentaleuropeiska länderna primärt av ett tilltagande
inhemskt inflationstryck, utan i stället av den strama penningpolitik som
har förts i Tyskland. De länder som är anslutna till växelkurssamarbetet
inom europeiska monetära systemet har tvingats att följa med i denna
ränteuppgång, trots tecken på en svagare ekonomisk aktivitet. EMS-
ländema har inte bara fått vidkännas en avmattning av den inhemska
efterfrågan utan också en dämpning av exporten p.g.a. appreciering av
valutorna mot dollarn och yenen.
Efterfrågedämpningen i OECD-området förstärktes under andra
halvåret förra året av de stigande oljepriserna till följd av Gulf-krisen.
Detta medförde inte enbart försämrade realinkomster utan påverkade
aktiviteten kanske främst genom en dramatisk försämring av hushållens
och företagens förtroende och förväntningar. Detta ledde till ytterligare
nedragningar av konsumtionen och uppskjutna företagsinvesteringar.
Efterfrågebortfallet i kombination med ökade transportrisker medförde
samtidigt att världshandeln dämpades under andra halvåret 1990.
Inflationen i OECD-området steg under andra halvåret 1990 - främst
p.g.a. att det högre oljepriset böljade slå igenom i konsumentledet. I
Japan och en rad kontinentaleuropeiska länder dämpades dock en stor del
av prisuppgången genom apprecieringen av valutorna mot dollarn. Även
den underliggande inflationen, d.v.s. exklusive energi- och matpriser,
ökade. I slutet av 1990 stabiliserades dock den underliggande inflationen
på ca 5%, samtidigt som de fallande oljepriserna resulterade i en
avtagande registrerad prisökningstakt.
Finanspolitiken, som i flertalet länder under senare år varit inriktad på
budgetkonsolidering, varunder 1990 ungefär neutral. Ett viktigt undantag
utgjorde dock Tyskland, där betydande utgiftsökningar till följd av
återföreningen innebar en expansiv budgetpolitik. Den skiljaktiga
utvecklingen av konjunkturen i å ena sidan Förenta staterna och å andra
sidan Tyskland och Japan har återspeglats i inriktningen av penningpoliti-
ken. Den korta räntan i Förenta staterna har därför sedan sommaren 1990
varit lägre än räntan i Tyskland och Japan, vilket bidragit till en
försvagning av dollarn under 1990. Sedan krigsslutet i februari har dock
dollarn stärkts.
För OECD-området som helhet väntas konjunkturen återhämtas relativt
snart. BNP-tillväxten blir sannolikt fortsatt svag i de anglosaxiska
länderna under första halvåret i år, för att därefter öka. I Kontinental-
europa väntas återhämtningen inträffa något senare. Tyskland och Japan
fortsätter att fungera som motorer i den internationella ekonomin, även
om en viss dämpning av tillväxten väntas också i dessa länder under
1991. Tillväxten i de nordiska länderna förväntas fortsätta vara svag.
En viktig faktor som talar för en snar vändning i konjunkturen är de
lägre oljepriserna till följd av Gulf-krigets upplösning. Mycket talar för
att oljepriset under 1991 och 1992 förblir på de nivåer som nåddes under
första kvartalet i år, d.v.s. 18-20 dollar per fat. Efterfrågan i industri-
länderna väntas vara fortsatt svag under första hälften av 1991 för att
därefter öka alltefter som tillväxten återhämtas i OECD-området. På
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
21
utbudssidan kan en viss eftersläpning av produktionsneddragningar i Prop. 1990/91:150
OPEC-ländema inträffa när produktionen från Irak och Kuwait successivt Bilaga 1:1.1
återkommer på marknaden. Till detta ska läggas att en förväntad
lagemeddragning av olja ytterligare späder på utbudet.
Diagram 2:1 BNP-tillväxt i Förenta Staterna, Japan och Västeuropa, 1989-1992.
Ärlig procentuell förändring
Källor: OECD och finansdepartementet
Krigsslutet vid Persiska viken och det lägre oljepriset kommer inte
enbart ge positiva effekter på realinkomster, räntor och prisutvecklingen,
utan väntas också medföra en återhämtning av konsumenternas och
näringslivets förtroende. Ytterligare en faktor som talar för en snar
återhämtning är att företagen - till skillnad från tidigare nedgångar - inte
genomfört stora lageruppbyggnader. Detta innebär att produktionen
mycket snabbare än vid tidigare avmattningar kan skjuta fart när
efterfrågan ökar.
Av stor vikt för den internationella konjunkturen är att vändpunkten i
den amerikanska ekonomin sannolikt nås redan i år. Exporten gynnas av
såväl den svaga dollarn som stark efterfrågan i Japan och Tyskland.
Även den inhemska efterfrågan väntas återhämtas, stimulerad av dels den
lättnad i penningpolitiken som genomförts sedan våren 1989, dels av en
återhämtning av förtroendet till följd av krigsslutet.
Även i Kontinentaleuropa väntas konjunkturdämpningen bli relativt
måttlig. Tillväxten avtar ytterligare i år för att åter öka 1992, stimulerad
av en fortsatt stark efterfrågan från Tyskland samt tilltagande efterfrågan
från Nordamerika. Till detta ska läggas att de skattehöjningar som
planeras i Tyskland kommer att bidra till en bättre balans mellan finans-
och penningpolitiken. Därigenom skapas förutsättningar för ett minskat
tryck på räntesidan, vilket gynnar också en rad övriga kontinental-
europeiska länder.
22
En viktig förutsättning för en gynnsam utveckling i världsekonomin de
närmaste två åren är en fortsatt god tillväxt i Japan och Tyskland. I Japan
verkar f.n. penningpolitiken återhållande på tillväxten, främst genom
dämpade investeringar. Motorn i expansionen kommer även under 1991
och 1992 vara inhemsk efterfrågan, men tyngdpunkten förskjuts från
investeringar till privat konsumtion. Även i Tyskland driver den in-
hemska efterfrågan på tillväxten. Expansionen förväntas dock mattas av
bl.a. som en följd av en stramare ekonomisk politik som förs för att
begränsa inflationstrycket i ekonomin.
Den förutsedda återhämtingen av tillväxten i OECD-området kommer
tillsammans med minskade transportrisker till följd av Gulf-krigets
upplösning samt återuppbyggnaden av Irak och Kuwait stimulera den
internationella handeln. Även en stark investeringsefterfrågan i Tyskland
talar för en gynnsam handelsutveckling.
De lägre oljepriserna samt en förväntad lugn utveckling på övriga
råvarumarknader i kombination med dämpningen av den internationella
konjunkturen talar för att inflationen faller tillbaka från 5% 1990 till
4,5% 1991 och 4% 1992.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
De yu stora länderna | ||||
|
Förenta staterna |
4,8 |
5,4 |
5 |
4 1/2 |
|
Japan |
2,3 |
3,1 |
3 |
2 1/2 |
|
Tyskland |
2,8 |
2,7 |
3 1/2 |
3 |
|
Frankrike |
3,6 |
3,4 |
2 3/4 |
2 3/4 |
|
Storbritannien |
7,8 |
9,5 |
6 1/2 |
5 |
|
Italien |
6 |
6,1 |
6 1/2 |
5 3/4 |
|
Canada |
5 |
4,8 |
5 |
4 |
|
Norden | ||||
|
Danmark |
4,8 |
2,7 |
3 |
3 |
|
Finland |
6,6 |
6,1 |
4 1/2 |
4 |
|
Norge |
4,6 |
4,1 |
4 1/2 |
4 1/2 |
|
Sverige |
6,5 |
10,4 |
9 1/2 |
3 1/4 |
|
Norden1 |
5,3 |
4,2 |
4 |
3 3/4 |
|
OECD-Europa |
4,7 |
5,1 |
4 3/4 |
4 |
|
OECD-totalt |
4,4 |
4,9 |
4 1/2 |
4 |
1 Exklusive Sverige
Källor: OECD och finansdepartementet
Givetvis kan man inte utesluta att utvecklingen kan bli mindre gynnsam
än vad som antagits ovan. Det är t.ex. möjligt att inte hela effekten av
den strama penningpolitik som förts i en rad kontinentaleuropeiska länder
ännu slagit igenom fullt ut. Vidare skulle ytterligare - icke nu förutsedda
- kostnader i samband med den tyska återföreningen kunna leda till att
penningpolitiken i Tyskland stramas åt ytterligare, vilket tvingar övriga
EMS-länder att följa med i en ränteuppgång. Detta skulle kunna leda till
att avmattningen i de kontinentaleuropeiska länderna blev djupare och
längre.
23
Ytterligare ett osäkerhetsmoment rör svagheter i det finansiella Prop. 1990/91:150
systemet i Förenta staterna och Japan. I dessa länder har det funnits Bilaga 1:1.1
farhågor för att en alltför restriktiv kreditgivning från bankernas sida
skulle kunna leda till en nedåtgående spiral för ekonomierna. I Förenta
staterna verkar dock minskningen av kreditgivningen i första hand vara
en naturlig följd av lågkonjunkturen, snarare än uttryck för en överdriven
försiktighet från bankernas sida beroende på svagheter i banksystemet.
Ett annat osäkerhetsmoment de närmaste åren är att det globala
sparandet kan visa sig vara för litet för de investeringsbehov som
föreligger. En mer utdragen och kostsam omstruktureringsprocess i
Östeuropa kan leda till ökad efterfrågan på kapital. Även återuppbygg-
naden av Irak och Kuwait leder till ökat finansieringsbehov. Samtidigt
minskar de tyska och japanska sparandeöverskotten. Risk finns därför att
det globala sparandet inte kan mäta sig med efterfrågan på kapital. Detta
kan leda till stigande realräntor och därmed begränsa investeringsaktivite-
ten.
Förenta staterna
Expansionen i den amerikanska ekonomin har gradvis dämpats sedan
början av 1989. I slutet av fjolåret föll totalproduktionen. Mätt mellan
årsgenomsnitten 1989 och 1990 uppgick tillväxten till ca 1%. Samtidigt
steg inflationen successivt till drygt 6% i december i fjol.
Även under första kvartalet i år föll produktion och efterfrågan, och
ekonomin är nu inne i en regelrätt lågkonjunktur. För enskilda konjunk-
turindikatorer såsom industriproduktion, sysselsättning, påbörjade hus-
byggen och ledande indikatorer var utvecklingen negativ under första
kvartalet.
Trots att den nedåtgående trenden i ekonomin ännu inte brutits är det
flera faktorer som talar för att vändpunkten nås relativt snart. Mot bak-
grund av att krisen i Gulfen var en viktig orsak till det kraftiga fallet i
konsumenternas framtidstro, kan de allierades snabba seger i kriget ge
upphov till en lika dramatisk återhämtning av förtroendet. Dessutom
bidrar den nedgång i oljepriserna som skett till att höja realinkomstema,
vilket ger en positiv impuls till den privata konsumtionen.
Den sammantagna effekten av penning- och finanspolitiken talar också
för att lågkonjunkturen snart ska vara överstånden. Det rekordstora
underskottet i den federala budgeten förhindrar visserligen finanspolitiska
åtgärder i syfte att generellt stimulera efterfrågan. Finanspolitiken väntas
få en viss kontraktiv effekt både i år och nästa år. Trots nedskärningarna
i de offentliga utgifterna väntas dock dessa totalt sett fortsätta att växa,
eftersom en stor del av dem regleras automatiskt utan att nya beslut
behöver fattas. Det federala budgetunderskottet beräknas sålunda öka till
318 miljarder dollar (5,7% av BNP) innevarande budgetår, att jämföra
med ett underskott på 220 miljarder föregående budgetår. Från och med
nästa budgetår väntas underskottet kunna reduceras.
Penningpolitiken däremot har en expansiv inriktning. Den lättnad som
24
Federal Reserve genomfört i olika steg sedan våren 1989 har tillsammans
med avmattningen i efterfrågan på krediter lett till att realräntan numera
är mycket låg. Detta borde så småningom få positiva effekter på de
räntekänsliga delarna av ekonomin såsom företagens investeringar,
hushållens köp av varaktiga varor samt bostadsbyggande. Bostadsbyggan-
det ligger för övrigt på en historiskt mycket låg nivå.
Den skiljaktiga penningpolitiska inriktningen mellan å ena sidan USA
och å andra sidan Japan och Tyskland har lett till att den tidigare positiva
räntemarginalen till dollarns fördel har blivit kraftigt negativ. Detta har
bidragit till en gradvis depreciering av dollarn under 1990, vilket har
gjort amerikanska varor mycket konkurrenskraftiga både på export- och
hemmamarknaden. Då dessutom efterfrågan fortsatt expanderar i framför
allt Tyskland och Japan, kan den amerikanska nettoexporten väntas
fortsätta att bidra starkt till tillväxten.
Ett annat viktigt skäl till att konjunkturen troligen snart vänder uppåt
är att företagen - till skillnad från tidigare nedgångar - gradvis har
avvecklat sina lager i förväntning om att efterfrågan skulle dämpas. Det
innebär att produktionen tidigt kan väntas ta fart igen när orderingången
förbättras.
Sammantaget förutses sålunda den amerikanska konjunkturen vända
uppåt ganska snart. Tillväxten väntas gradvis tillta under andra halvåret
i år och nästa år. Mätt mellan årsgenomsnitten innebär det en ungefär
oförändrad totalproduktion i år och en tillväxt på ca 2 3/4% nästa år.
Inflationen väntas dämpas till 5% i år och 4 1/2% nästa år. Den
viktigaste förklaringen till att inflationsutsiktema ser ljusare ut nu än för
bara några månader sedan är nedgången i oljepriserna.
Japan
Produktionstillväxten i Japan var fortsatt mycket stark 1990. Preliminärt
ökade BNP med ca 5 1/2%. De främsta drivkrafterna bakom expansionen
var den privata konsumtionen och företagens investeringar. Under senare
delen av 1990 kom ekonomin in i en lugnare konjunkturfas, men
tillväxten förutses åter tillta 1992.
Den långa och kraftiga expansionen under de senaste åren har medfört
tendenser till överhettning i ekonomin. Det är framför allt bristen på
arbetskraft som utgör den viktigaste flaskhalsen. Det ansträngda läget på
arbetsmarknaden, i kombination med en kraftig penningmängdsökning
under senare år samt ett högt kapacitetsutnyttjande, bidrog till att
inflationen förra året steg till 3%. Penningpolitiken är mot denna
bakgrund fortsatt stram, vilket under 1990 resulterade i stigande räntor
och en appreciering av yenen mot dollarn. Oljeprisökningama under
hösten 1990 spädde på prisökningarna endast marginellt, eftersom de till
stor del kompenserades av yenens appreciering.
Det japanska bytesbalansöverskottet fortsatte att reduceras under 1990.
Exporten dämpades beroende på inhemska utbudsrestriktioner samt en
ökad substitution av export till utlandsbaserad produktion. Samtidigt
ökade importen kraftigt till följd av den starka inhemska efterfrågan.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
25
Ledande konjunkturindikatorer pekar mot en viss avmattning av Prop. 1990/91:150
aktiviteten under 1991. Orderläget har försämrats - särskilt i den privata Bilaga 1:1.1
sektorn - konkurserna har ökat och bilförsäljningen har fallit på
hemmamarknaden. I kombination med minskad försäljning i Förenta
staterna har detta medfört att japanska biltillverkare planerar neddrag-
ningar av produktionen. Eftersom ca 10% av arbetskraften - direkt eller
indirekt - är sysselsatta inom bilindustrin bidrar detta till en lättnad av
arbetsmarknadsläget.
Den lägre tillväxten under innevarande år är till stor del en effekt av
den förda penningpolitiken. En avmattning av företagens investeringar
har inträtt, till följd av bl.a. höga lånekostnader och en mer restriktiv
kreditgivning från bankerna. Motorn i expansionen under de närmaste två
åren förutses likväl vara inhemsk efterfrågan. Tyngdpunkten väntas
emellertid förskjutas från investeringar till privat konsumtion, som
gynnas av lägre inflation, en god löneutveckling samt en fortsatt - om än
långsammare sysselsättningstillväxt än tidigare.
Avmattningen av den inhemska efterfrågan kan väntas leda till en lägre
importtillväxt, samtidigt som den förutsedda återhämtningen av främst
den amerikanska ekonomin under senare delen av 1991 gynnar exporten.
Även priseffektema av yenens appreciering förutses bidra till att
handels- och bytesbalansöverskotten ökar. I förhållande till BNP väntas
överskottet i bytesbalansen stabiliseras vid diygt 1 %.
De japanska myndigheterna har klargjort att penningpolitiken kommer
att förbli stram så länge inflationstiycket i ekonomin kvarstår. Den
dämpade tillväxten tillsammans med de lägre oljepriserna kan förväntas
medföra en antagande prisökningstakt under loppet av 1991. Förutsätt-
ningar skulle då skapas för en viss lättnad av penningpolitiken. Även
finanspolitiken, som under en rad av år varit inriktad på att konsolidera
de statliga finanserna, väntas bli något mer expansiv under 1991 och
1992. Detta kan bl.a. komma till uttryck i en ökning av de offentliga
investeringarna - i enlighet med den s.k. SH-överenskommelsen med
Förenta staterna.
Sammantaget förutses tillväxten dämpas till knappt 4% i år för att
därefter öka något 1992. Inflationen väntas uppgå till ca 3% i år och
2 1/2% nästa år.
VästeiwvjPa
BNP-tillväxten i Västeuropa uppgick till inte fullt 3% 1990. Tyskland
fortsätter att fungera som motor i den europeiska konjunkturen. Den
ekonomiska utvecklingen i regionen stimuleras även fortsättningsvis av
förverkligandet av EGs inre marknad och den vidare integrationen mellan
EG och EFTA. De ekonomiska förutsättningarna för Europa påverkas
vidare av återföreningen mellan de båda tyska staterna. Den samlade
efterfrågan för konsumtions- och investeringsändamål väntas fortsätta att
öka kraftigt i det tidigare Östtyskland. De positiva effekterna av den
snabbt växande tyska efterfrågan motverkas dock delvis av att också
övriga EMS-länder fått vidkännas ett högt ränteläge och en appreciering
26
av valutorna mot dollar och yen med försvagad konkurrenskraft som
följd.
Den ekonomiska tillväxten i Tyskland uppgick till diygt 4 1/2% 1990,
vilket är den snabbaste uppgången sedan mitten av 1970-talet. Det var
främst den inhemska efterfrågan som ökade i en snabb takt. Den privata
konsumtionen stimulerades av inkomstskattesänkningar, stigande
sysselsättning samt goda löneökningar. Dessutom ledde den tyska
valutaunionen till en köprusch efter västtyska varor. Exporttillväxten
dämpades under året mot bakgrund av vikande konjunkturer på viktiga
exportmarknader som Förenta staterna och Storbritannien. Överskottet
1 bytesbalansen minskade till knappt 75 miljarder D-mark 1990, att
jämföra med ett överskott om drygt 100 miljarder året innan.
Trots den snabbt ökande efterfrågan och högre oljepriser begränsades
inflationen till 2,7% 1990. Importprisema, exklusive olja, låg relativt
stabila, beroende på att D-marken apprecierades under året.
Utvecklingen av flera konjunkturindikatorer pekar på att konjunkturen
nu har passerat sin topp. Orderingången till tillverkningsindustrin har
sjunkit, detaljhandeln - som slog rekord förra året - visar på en lägre
omsättning och enkäter anger att allt fler företag väntar sig en konjunk-
turdämpning de närmaste månaderna.
Uppskattningar av kostnaderna för återföreningen mellan de båda tyska
staterna har under 1990 reviderats upp vid flera tillfällen, och det kan
inte uteslutas att ytterligare revideringar blir nödvändiga. Enligt
budgetförslaget för 1991 beräknas underskottet i statsbudgeten uppgå till
ca 5% av BNP. Utan de förslag till skattehöjningar som regeringen
presenterat skulle underskottet bli betydligt större. Skattehöjningarna
motsvarar ungefär 1% av BNP vardera året i år och nästa år. Budget-
underskottet ska i huvudsak finansieras på kapitalmarknaderna och detta
har i sin tur inneburit ett starkt tryck uppåt på de tyska räntorna.
Ett högt kapacitetsutnyttjande, höga lönekrav och fortsatt stark inhemsk
efterfrågan utgör sammantaget ett klart inflationshot i den tyska
ekonomin. Trots redan höga räntor i Tyskland stramades penningpolitiken
åt ytterligare i februari. Delvis som ett resultat av den strama penning-
politiken är D-marken nu en av de starkaste valutorna inom EMS.
Sammantaget beräknas den ekonomiska tillväxten i Tyskland uppgå till
2 3/4% 1991 och 2 1/2% 1992. Ekonomin kommer fortsatt att belastas
hårt av kostnaderna för att bygga upp de östra delarna. Samtidigt ger
emellertid enandet goda tillväxtmöjligheter både för industri- och
bostadsinvesteringar. Exporten förutses komma att dämpas under
prognosperioden mot bakgrund av den starka D-marken och en svag
utveckling av exportmarknaderna. Detta bidrar i sin tur till en ytterligare
minskning av bytesbalansöverskottet.
Ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande och en stark inhemsk efterfrågan
kan tillsammans med de nyligen beslutade skattehöjningarna väntas dra
upp inflationen till ca 3 1/2% både 1991 och 1992.
Tillväxten i Frankrike avtog markant under senare delen av 1990 och
uppgick för helåret till ca 2 3/4%. Det var främst privata investeringar,
exporten samt - under årets senare del - privat konsumtion som dämpa-
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
27
des. Svag utveckling på viktiga exportmarknader i kombination med Prop. 1990/91:150
förlust av marknadsandelar - delvis på grund av dollarns kraftiga Bilaga 1:1.1
depreciering - ledde till en avmattning av exporten. Den privata konsum-
tionen dämpades på grund av konsumenternas sjunkande framtidstro till
följd av Gulf-krisen samt att sysselsättningsökningen avstannade och
hushållssparandet ökade. Konsumentpriserna steg med ca 3 1/2% under
1990, och arbetslösheten uppgick till ca 9%.
Penningpolitiken var fortsatt stram under förra året. Med francen i
nedre delen av EMS-bandet är möjligheterna för en lättnad av penning-
politiken begränsade. Finanspolitiken väntas förbli neutral eller svagt
expansiv under prognosperioden.
Tillväxten beräknas fortsätta dämpas i år till ca 1 1/2% mätt mellan
årsgenomsnitten. Efter ett inledande svagt halvår väntas emellertid BNP
öka igen under resten av prognosperioden för att 1992 öka med i
genomsnitt ca 2 1/4%. Det är en fortsatt svag ökning av de privata
investeringarna och av exporten samt en inledningsvis måttlig ökning av
privat konsumtion som bidrar till den låga tillväxten under första halvåret
i år. Höga realräntor, svag efterfrågan och stora lager verkar återhållande
på investeringarna. De privata investeringarna beräknas emellertid
återhämta sig i takt med en gradvis tilltagande inhemsk och utländsk
efterfrågan, främst i Förenta staterna, samt att varulagren anpassas.
Privat konsumtion dämpas inledningsvis främst som en följd av att
sysselsättningen väntas fortsätta sjunka under årets inledande del. Under
resten av prognosperioden bedöms dock sysselsättningen stabiliseras och
möjligen öka något. Tillsammans med konsumenternas ökade framtidstro
och ett något minskat sparande väntas detta bidra till en gradvis
tilltagande ökning av privat konsumtion. Konsumentpriserna beräknas
stiga med ca 3% 1991 och 1992.
Tillväxten i Storbritannien dämpades kraftigt 1990, till ca 1% i
genomsnitt för året. Under andra halvåret gick totalproduktionen tillbaka.
Det var huvudsakligen fällande privata investeringar - främst bostadsin-
vesteringar - och dämpad privat konsumtion som bidrog till avmatt-
ningen. Nedgången i de privata investeringarna är bl.a. en konsekvens
av det höga ränteläget och det låga kapacitetsutnyttjandet. Avtagande
sysselsättning och ökat hushållssparande bidrog till avmattningen av den
privata konsumtionen. Den svaga inhemska efterfrågan i kombination
med viss uppgång i exporten ledde till en förbättring av extembalansen.
Konsumentpriserna steg med knappt 10% förra året, och arbetslösheten
ökade under senare delen av året till ca 6,5%.
Penningpolitiken var fortsatt stram i syfte att komma tillrätta med
inflationen. Under de första 4 månaderna 1991 sänktes dock basräntan
vid 4 tillfällen med sammanlagt 2 procentenheter. Ytterligare lättnader
i penningpolitiken är sannolikt att vänta i takt med att prisstegringsstakten
avtar. Det penningpolitiska manöverutrymmet begränsas dock av pundets
deltagande i växelkurssamarbetet i EMS. Budgeten som lades fram i
mitten av mars var neutral.
Den ekonomiska tillväxten bedöms bli fortsatt mycket svag under första
halvåret 1991, med negativa tal under första kvartalet. Mätt mellan
28
årsgenomsnitten beräknas BNP minska med ca 1 1/2% 1991 och därefter Prop. 1990/91:150
öka med knappt 2% 1992. Det är fortsatt fållande investeringar och Bilaga 1:1.1
kraftigt dämpad privat konsumtion som huvudsakligen bidrar till den
svaga utvecklingen i år. Löneökningar på 8 å 9% och fortsatt svag
produktivitet torde resultera i ytterligare försämrad konkurrenskraft för
de brittiska företagen under större delen av 1991. Fortsatta reallöneök-
ningar bidrar - trots sjunkande sysselsättning och ökat hushållssparande -
till att den privata konsumtionen stiger, om än i mycket svag takt under
årets första hälft.
Under senare delen av 1991 bedöms utvecklingen vända i den brittiska
ekonomin. Ökad inhemsk och internationell efterfrågan - främst i Förenta
staterna - i kombination med små varulager och lågt kapacitetsutnyttjande
bedöms bidra till en ökning av industriproduktionen. Under årets andra
hälft väntas fallet i privata investeringar upphöra för att under återstoden
av prognosperioden ersättas av en svag ökning. Återhämtningen i
ekonomin kan ske i kombination med stora produktivitetsvinster,
eftersom industriproduktionen ökar samtidigt som antalet sysselsatta i
industrin fortsätter att sjunka. Löneanspråken beräknas gradvis anpassa
sig till den lägre inflationstakten och till den högre arbetslösheten, vilket
tillsammans med höjd produktivitet så småningom kan leda till stärkt
konkurrenskraft.
Konsumentpriserna beräknas stiga med ca 6 1/2% 1991 och oa 5%
1992.
Norden
Tillväxten i de nordiska länderna har under de senaste åren varit lägre än
i övriga Västeuropa. Detta väntas fortsätta under de närmaste två åren.
Två olika förlopp kan särskiljas mellan å ena sidan Danmark och Norge -
med fortsatt återhämtning av tillväxten, låg inflation samt positiv
extembalans - och å andra sidan Finland med negativ tillväxt och stort
underskott i bytesbalansen.
Efter flera år av fallande privat konsumtion och investeringar i
Danmark och Norge ökar nu den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten
stannade förra året på drygt 1 % i Danmark och 1 3/4% i Norge (1 1/4%
i fastlandsekonomin). I båda länderna bidrar utrikeshandeln positivt till
produktionstillväxten. En fortsatt ökning av produktionstillväxten förutses
under prognosperioden i båda länderna, till vilket inhemsk efterfrågan
kommer att bidra i ökande grad.
I Finland inträffade förra året en dramatisk dämpning av den starka,
investeringsledda tillväxten. En viktig förklaring till denna utveckling är
att det höga ränteläget fått större effekt än väntat på både konsumtion och
investeringar. Hushållens höga skuldsättning verkade dämpande på den
privata konsumtionen. Den tidigare starka exporten väntas minska i år
som en följd av försvagad konkurrenskraft och vikande utlands-
marknader. Sammantaget beräknas BNP falla med ca 1 1/2% i år efter
att 1990 ha ökat endast marginellt.
Prisutvecklingen har varit gynnsam i Danmark och Norge, med
29
konsumentprisökningar 1990 på 2,7 respektive 4%. En viktig orsak är Prop. 1990/91:150
låga lönekostnadsökningar, och för Danmarks del även en stigande Bilaga 1:1.1
effektiv kronkurs och sänkta avgifter. Resultatet är en fortsatt förbättring
av den internationella konkurrenskraften.
I Finland har priser och löner de senaste åren stigit snabbare än i
konkurrentländerna. Detta har försämrat konkurrenskraften. Den finska
inflationstakten har dock dämpats som en följd av svagare konsumtions-
efterfrågan och fallande bostadspriser. Konsumentpriserna väntas öka
med ca 4 1/2% i år. Lönekostnadsutvecklingen begränsas av det s.k
Kallio-avtalet, som innebär låga nominella löneökningar fram till början
av 1992. I år väntas en förbättring av konkurrenskraften genom en
anpassning av löneökningarna i linje med det försämrade ekonomiska
läget.
I de nordiska länderna har genomgående förts en stram ekonomisk
politik. I Danmark bedrivs fortsatt en stram finanspolitik för att minska
budgetunderskottet och konsolidera överskottet i bytesbalansen. En viktig
målsättning är att hålla kostnadsutvecklingen lägre än i omvärlden för att
på längre sikt lösa landets balansproblem. I Norge innebär 1991 års
budget att finanspolitiken ges en mer expansiv prägel. En sänkning av
arbetslösheten är ett huvudmål för arbeiderpartiregeringens ekonomiska
politik. För att betona vikten av en låg kostnads- och prisutveckling knöts
den norska kronan i oktober 1990 ensidigt till en ecu-korg.
I Finland har de senaste två åren förts en stram ekonomisk politik i
syfte att bromsa försämringen i extembalansen, dämpa inflationen och
öka sparandet. Penningpolitiken har sedan revalveringen och räntehöj-
ningen 1989 präglats av stramhet. Genom utgiftsautomatik hotar det
tidigare budgetöverskottet att förbytas i ett underskott, och koalitions-
regeringen lade tidigare i år fram ett sparpaket omfattande 1,3 miljarder
mark.
I Danmark ledde den starka exportutvecklingen, framför allt till den
tyska marknaden, till att bytesbalansen förra året uppvisade ett överskott
för första gången sedan början av 1960-talet. Under prognosperioden
väntas exporten fortsätta att utvecklas starkt, trots en viss dämpning i år
som en följd av apprecieringen av den danska kronans effektiva kurs
under 1990. Genom en fortsatt gynnsam utveckling av exporten av
traditionella varor samt av det förbättrade bytesförhållandet som följde
på de högre oljepriserna uppnådde Norge förra året ett överskott i
bytesbalansen på 16 miljarder kr. Fastlandsekonomin visade dock ett
ökande handelsbalansunderskott. Trots sämre bytesförhållanden väntas
tillväxten i exporten av traditionella varor bidra till fortsatt positiv
extembalans i Norge.
Den finska exporten minskade under slutet av 1990 som en följd av
försämrad konkurrenskraft och vikande exportmarknader i Västeuropa.
Det tidigare omfattande handelsutbytet med Sovjetunionen fortsatte att
minska genom clearing-handelns upphörande 1990. Minskad importefter-
frågan har lett till att underskottet i bytesbalansen stabiliseras kring 4%
av BNP.
För 1992 förväntas Danmark och Norge få en fortsatt positiv utveck-
30
ling av inhemsk efterfrågan och en gynnsam prisutveckling. Fortsatt god Prop. 1990/91:150
exporttillväxt bidrar till en BNP-tillväxt på 1 3/4% i Danmark. Olje- Bilaga 1:1.1
sektorn bidrar under prognosperioden i mindre utsträckning till tillväxten
i Norge på 2 1/2%. I Finland väntas inflationen stabiliseras kring 4%
1992, och landet förutses få en måttlig, exportledd återhämtning av
tillväxten.
Östeuropa
Länderna i öst befinner sig nu i en djup lågkonjunktur. I de länder där
reformansträngningama är som starkast, dvs. Polen, Ungern och
Tjeckoslovakien, har de påbörjade reformerna i sig bidragit till omfatt-
ningen av nedgången. Men även de länder där reformverksamheten
hittills varit svag befinner sig i en kraftig ekonomisk tillbakagång. I
Sovjetunionen, Bulgarien och Rumänien har bristen på reformer varit en
viktig orsak till tillbakagången. För alla länderna bidrar interaktionen
mellan länderna till störningar i handeln och sammanbrottet i SEV-
systemet starkt till nedgången. Lågkonjunkturen har emellertid ännu inte
nått sin botten. Den ekonomiska aktiviteten kommer med stor sannolikhet
att fortsätta att fälla även under 1991 i alla länder i regionen med
stigande arbetslöshet som följd. I Polen och Ungern förväntas nedgången
vara mindre accentuerad, medan den kan komma att förvärras i övriga
länder i Central- och Östeuropa. Inflationen kommer troligen att
accelerera kraftigt i regionen under 1991.
Industriproduktionen beräknas ha minskat med ca 15% i Central- och
Östeuropa under 1990. Två bidragande orsaker till denna kräftgång har
varit störningar i leveranser av sovjetisk olja samt förlusten av f.d. DDR
som viktig exportmarknad. Fallet i nationalinkomst/BNP beräknas ha
varit mindre. Detta kan tolkas som att en strukturanpassning är på gång
eftersom det tycks vara de mest energi- och materialslukande närings-
grenarna som är värst drabbade. A andra sidan ligger arbetslösheten i
flertalet av länderna på låg nivå än så länge, vilket antyder att de största
anpassningarna knappt har inletts. Inflationstakten accelererade under
1990 till följd av prisreformer och ett högre oljepris, och ligger nu
generellt på höga nivåer.
Tabell 2:3 Nyckeltal för Central- och Östeuropa samt Sovjetunionen 1990
Årlig procentuell förändring
|
Inflation |
National- |
Industri- |
Arbets- lösh. (%) | |
|
Sovjetunionen |
19 |
-10 |
-8 |
4 |
|
Bulgarien |
184 |
-11 |
-10,7 |
1,9 |
|
Polen |
249 |
-13 |
-20 |
6,5 |
|
Rumänien |
-11 |
-20 |
10 | |
|
Tjeckoslovakien |
10 |
-2 |
-3,7 |
1 |
|
Ungern |
29 |
-1 |
-5,0 |
2,1 |
|
Jugoslavien |
122 |
-7,6 |
-10,9 |
16 |
Källor: Östekonomiska institutet och Internationella valutafonden.
31
Utrikeshandeln i de europeiska SEV-ländema (inklusive Sovjetunionen Prop. 1990/91:150
och f.d. DDR) minskade kraftigt under 1990. Ull största delen hänför Bilaga 1:1.1
sig nedgången till handeln mellan SEV-ländema. Handelsutbytet mellan
dessa länder föll med ca 15%. Handeln med marknadsekonomierna
resulterade i minskad export och ökad import med 2 respektive 8 %. De
ledande reformekonomierna - Polen och Ungem - ökade dock kraftigt
värdet av sin export till marknaderna i väst.
Nedgången i handeln för regionen som helhet förväntas fortsätta under
1991. Detta beror främst på vissa yttre faktorer. Comecon-handelns
övergång till handel i konvertibel valuta till världsmarknadspriser fr.o.m.
den 1 januari 1991 innebär dels en försämring av bytesförhållandet i
handeln med Sovjetunionen, dels förlust av traditionellt viktiga export-
marknader. Oljeprisfallet blir dock en välkommen lättnad för dessa
energiintensiva ekonomier. Besvärande utlandsskulder och låg kreditvär-
dighet - som sätter mycket snäva gränser för nyupplåning på de
internationella kreditmarknadema - innebär emellertid att det blir fortsatt
svårt att finansiera en ökad import från väst.
På kort sikt blir sannolikt reformeringen av Central- och Östeuropa
och Sovjetunionen av ringa direkt betydelse för industriländerna.
Exporten till dessa ekonomier är nämligen liten och de befinner sig
samtidigt i en lågkonjunktur med starka restriktioner på handels- och
skuldsituation.
32
Marknadstillväxt och marknadsandelar
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Från en svag dämpning i konjunkturen inom OECD-området under 1989
och större delen av förra året blev nedgången relativt kraftig under fjärde
kvartalet 1990. Produktionen minskade i en rad industriländer och
utsikterna för 1991 försämrades. En dämpning i efterfrågan på konsum-
tions- och investeringsvaror drog ned världsmarknadstillväxten. Kriget
vid Persiska viken och den oljeprisuppgång det medförde bidrog till att
avmattningen i OECD-ekonomiema förstärktes. Ökningstakten i importen
av bearbetade varor till Sveriges viktigaste avsättningsmarknader inom
OECD beräknas falla ytterligare i år, till knappt 3 1/2%.
Den svaga konjunkturen i särskilt USA, Storbritannien och Finland
väntas vända under 1991 (se kapitel 2). De lägre oljepriserna jämfört
med förra året och de ljusare utsikterna för bl.a. USA och Storbritannien
efter vapenvilan med Irak, påskyndar den ekonomiska återhämtningen i
dessa länder. En fortsatt god efterfrågan i framför allt Tyskland och
Japan motverkar en kraftigare försämring av marknadstillväxten inom
OECD. Nya konkurrenter har emellertid vunnit marknadsandelar i
OECD-området, vilket förklarar en del av marknadsandelsförlustema för
svensk export under de senaste decennierna.
De s.k. DAE-länderna (Dynamic Asian Economies) - Hongkong,
Singapore, Sydkorea och Taiwan - har växt i betydelse både som
exportmarknader och leverantörer. De vann andelar på Sveriges största
avsättningsmarknader, särskilt under 1980-talet, för verkstadsprodukter.
Deras sammanlagda andel av varuimporten till Norden mer än fördubbla-
des till nära 3 %, se tabell 3:1. Deras marknadsandel i Nordamerika växte
också kraftigt, från ca 6 1/2% 1980 till nära 12% 1989. I Japan uppgår
deras marknadsandel till ca 13%.
Japan har också fått ökad betydelse för svensk export under 1980-
talet, men andelen av varuexporten som går dit är fortfarande liten, ca
2%. Det långa avståndet, den hårda konkurrensen och kraftfulla
penetreringen från de mer näraliggande länderna är några faktorer som
gjort det svårare för Sverige att öka exporten till Japan. Den begränsade
svenska exporten dit kan även bero på att svenska företag inte satsat
tillräckligt på denna marknad.
Exporten av bearbetade varor från Sverige till OECD steg med knappt
1% under 1990. Ökningstakten avtog successivt från det kraftiga
uppsvinget under 1983-1984 då den låg på drygt 13% per år. Förutom
den gynnsamma effekten på exporten av devalveringarna 1981 och 1982,
tog marknadstillväxten fart och steg med sammanlagt 20% under 1983-
1984.
Den internationella konjunkturen väntas åter vända uppåt mot slutet av
1991. Marknadstillväxten för bearbetade varor i OECD beräknas uppgå
till drygt 5 1/2% nästa år.
33
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.1
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 3:1 Sydostasiatiska DAEs andelar av den totala varuimporten till några
marknader
Procent
|
1960 |
1970 |
1980 |
1989 | |
|
Norden |
0,3 |
0,7 |
1,3 |
2,9 |
|
EG |
0,6 |
0,8 |
1,9 |
2,7 |
|
Nordamerika |
1,0 |
4,0 |
6,4 |
11,6 |
|
Japan |
2,6 |
3,5 |
5,2 |
12,9 |
|
OECD totalt |
0,7 |
1,8 |
3,2 |
6,2 |
Anm: Med Sydostasiatiska DAEs avses här Hongkong, Singapore, Sydkorea och
Taiwan.
Kä/Za: OECD
Den svenska exportens varusammansättning bidrog också till att dämpa
exporten under 1990. Den svagare efterfrågan på investerings- och
insatsvaror till industrin i omvärlden förklarar en stor del av försäm-
ringen i exporten. Omkring 17% av varuexporten utgörs av investerings-
varor och ca 53% av insatsvaror. Exporten av maskiner, som utgör ca
17% av varuexporten, gick fortferande relativt bra under 1990, men
väntas nu försämras under året då maskininvesteringama avtar. Export-
orderingången för bl.a. transportmedel och stål avtog markant redan
under förra året. Dessa varugrupper svarar tillsammans för ca 19% av
Sveriges totala varuexport.
Stål exporten från Sverige tappade andelar av EG:s konsumtion av
handelsfärdigt stål under 1988-1989. Sveriges export av järn och stål
totalt tycks emellertid ha upprätthållit sin världsmarknadsandel, åtminsto-
ne fram t.o.m. 1989. Exporten av stål från Sverige minskade med ca 8%
1 värde förra året, mest till följd av fallande priser. Exportvolymen var
nära oförändrad jämfört med f.g. år.
Sveriges export av vägfordon tappade världsmarknadsandelar under
1988-89, och sannolikt även under förra året, i den ökade konkurrensen
från bl.a. japanska bilproducenter. Volvo tappade t.ex. marknadsandelar
för personbilar i Västeuropa under de senaste åren. På USA-marknaden
gick det bättre, där Volvo vann andelar under 1988, som sedan höll sig
relativt stabila. I Sverige steg Volvos marknadsandelar för personbilar
fr.o.m. 1989.
Sveriges andel av OECD:s totala export av vägfordon har uppgått till
ca 3% under de senaste åren, men en tendens till andelsförluster märks
fr.o.m. 1988. Exporten av vägfordon från Sverige minskade med 2%
under 1990. Det var en kraftig nedgång för lastbilsexporten som främst
bidrog till detta. De svenska exportpriserna för bilar steg svagt med ca
2 1/2%. Exportvolymen skulle därmed ha minskat med drygt 4%.
Verkstadsindustrin totalt tappade också marknadsandelar i Västeuropa
under förra året. Medan Europamarknaden ökade med 11% (löpande
priser, SEK) steg den svenska exporten av verkstadsprodukter dit med
drygt 4%. Mellan 1988 och 1990 tappade verkstadsindustrin 10% av sin
andel av de västeuropeiska konkurrenternas export till marknaderna i
Europa samt USA, Kanada och Japan. Räknat som andel av den totala
marknaden i dessa länder för verkstadsprodukter, d.v.s. både hemma-
34
produktion samt import, vann istället den svenska verkstadsindustrin
marknadsandelar, t.ex. i Norden, USA och Japan. Verkstadsindustrin
tycks därmed ha hävdat sig bättre i konkurrensen med hemmaproduk-
tionen på exportmarknaderna än i konkurrensen med andra leverantörs-
1 änder.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 3:2 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export
av bearbetade varor
Procentuell förändring
|
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder |
7,2 |
6,5 |
4,7 |
3,4 |
5,7 |
|
Totalt |
8,1 |
7,3 |
5,2 |
4,0 |
6,3 |
|
Priser 14 OECD-länders |
1,6 |
3,6 |
3,3 |
3,7 |
3,5 |
|
importpriser, SEK |
5,0 |
6,1 |
2,0 |
2,9 |
3,2 |
|
Relativpris |
3,3 |
2,4 |
-1,3 |
-0,8 |
-0,3 |
|
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder |
-4,1 |
-5,5 |
-3,6 |
-3,6 |
-2,1 |
|
Totalt |
-3,5 |
-5,2 |
-4,3 |
-3,8 |
-2,3 |
|
Exportvolym 14 OECD-länder |
2,8 |
0,6 |
0,9 |
-0,3 |
3,5 |
|
Totalt |
4,3 |
1,7 |
0,7 |
0,0 |
3,9 |
Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear-
betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare
av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman
på motsvarande sätt.
Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Världsmarknaden för bearbetade varor växte med ca 5% 1990, medan
svensk export av dessa varor steg med knappt 1%. Därmed tappade
Sverige drygt 4% av sina världsmarknadsandelar. I år beräknas an-
delsförlustema bli ungefär lika stora. Nästa år förbättras förutsättningarna
för den svenska exporten och marknadsandelsförlustema halveras till
drygt 2 %. De fortsatta andelsförlustema förklaras emellertid fortfarande
av en relativt svag återhämtning i efterfrågan på varor som väger tungt
i exporten samt relativprisökningen under åren 1987-1989, som inverkar
negativt på marknadsandelarna under en följd av år.
Råvaruexporten, med en stor andel pappersmassa, försämrades också
under 1990. Massaexporten minskade med 7% i volym och massapriser-
na med lika mycket. Konkurrensen från främst nordamerikanska
massaproducenter ökade på huvudmarknaderna i Västeuropa. Sveriges
massaindustri tappade omkring 2% av sin marknadsandel där under förra
året. Medan amerikanska företag kunde sälja massa till en relativt låg
dollarkurs, sålde europeiska leverantörer i de relativt dyrare lokala
valutorna D-mark, pund eller franska franc. I år försämras emellertid de
nordamerikanska exportörernas konkurrenskraft då dollarkursen stigit.
35
Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade Prop. 1990/91:150
varor till 14 OECD-länder Bilaga 1:1.1
Index 1980=100
Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Konkurrenskraft
Under 1990 steg de viktigaste konkurrentländernas exportpriser för
bearbetade varor snabbare än de svenska räknat i gemensam valuta. De
svenska exportföretagen höll medvetet tillbaka sina prisökningar för att
motverka marknadsandelsförlusterna, men gynnades också av växelkurs-
utvecklingen. Den svenska kronan deprecierades konkurrentvägt med
närmare 2% under året till följd av i första hand dollarns nedgång och
D-markens uppgång. Relativprisökningama under tidigare år bidrog
emellertid även under förra året till marknadsandelsförluster.
I år räknar vi inte med någon draghjälp från dollarkursen. Enligt ett
tekniskt antagande har vi låst den vid en dagskurs för resten av året,
vilket ger en genomsnittskurs för 1991 på 6,07 kr. per U.S. dollar.
Därmed apprecieras dollarn med 2,6% från 1990. Kronan deprecieras
ändå konkurrentvägt med knappt 1% 1991.
Under 1990 steg industrins lönekostnad (timlön inkl, sociala avgifter)
med drygt 10 1/2% och produktiviteten med bara 1/2%. Enhetsar-
betskostnaden ökade sålunda med ca 10%. Motsvarande ökning i de
viktigaste konkurrentländerna uppgick till knappt 3 %. Kronans effektiva
depreciering med nära 2% medförde emellertid att den relativa kostnads-
försämringen begränsades till ca 5 %.
För produktivitetsutvecklingen används industristatistiken som källa
eftersom den ger en tillförlitligare uppskattning än nationalräken-
skaperna, se kapitel 13. Industristatistiken visar en högre produktivitets-
tillväxt för industrin än nationalräkenskaperna. För perioden 1984-89 var
skillnaden hela 1,8 procentenheter i genomsnitt per år.
36
Under 1991 beräknas industrins enhetsarbetskostnader öka endast ca
1 % snabbare än för konkurrentländerna räknat i gemensam valuta och i
årsgenomsnitt. Mätt under loppet av 1991 minskar istället industrins
relativa enhetsarbetskostnader, med 3 %.
Under 1992 stärks industrins konkurrenskraft ytterligare. Produk-
tiviteten beräknas öka med hela 3 %, vilket blir ungefär lika snabbt som
för konkurrentländerna. Industrins enhetsarbetskostnader, räknat i
årsgenomsnitt, stiger långsammare, med bara 1/2%. Jämförelseländemas
ULC beräknas stiga med knappt 3% 1992. Konkurrenskraften förbättras
sålunda med 2 1/2% 1992.
Denna bedömning innebär att konkurrenskraften vid utgången av 1992
är ca 6% bättre än i början av 1991.
Diagram 3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet
uppdelad på delkomponenter
Index 1980=100
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Källor: U.S. Department of Labor, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.
Svensk export
Den totala varuexporten närapå stagnerade mätt i fasta priser mellan 1989
och 1990. Volymen beräknas även för 1991 bli närmast oförändrad.
Först mot slutet av året gynnas exporten av en vändning uppåt i
efterfrågan på exportmarknaden. Nästa år beräknas varuexporten öka
med knappt 3 % i volym.
Exportens marknads- och produktsammansättning har även i år en
ogynnsam inverkan på den totala utvecklingen. Massa- och pappersin-
dustrin i Sverige präglas av fortsatta problem med bl.a. överkapacitet på
världsmarknaden och hårdare konkurrens. Konkurrenter i Västeuropa
gynnas av lägre produktionskostnader och priser på returpapper m.m.
Bakom förra årets stora direktinvesteringar utomlands av svenska
37
skogsföretag låg främst motivet att komma närmare avsättningsmarkna- Prop. 1990/91:150
derna och få ner produktionskostnaderna. Den ökade användningen av Bilaga 1:1.1
returpapper som råvara gör det lättare att flytta produktionen utomlands.
Massaprisema väntas falla ännu kraftigare i år, med 20%, men export-
volymen stiger med 3% från den kraftiga nedgången under förra året.
Exporten av papper och papp ökar svagt med 1 1/2% i volym medan
priserna minskar knappt.
Stålproduktionen beräknas minska ytterligare i år. Det hänger samman
med en uppbromsning i exporten till bl.a. USA, men också ökad
konkurrens från bl.a. Japan. Stålkonsumtionen väntas falla med 4% i
OECD-ländema under 1991, vilket hänger samman med nedgången i in-
vesteringstakten. Under året fortsätter stålpriserna att hållas nere p.g.a.
den svaga efterfrågan, men en prisuppgång väntas mot slutet av året.
Exporten av järn- och stålprodukter beräknas minska med 2 1/2% i
volym i år medan priserna endast ökar med ca 2% i genomsnitt.
Exporten av verkstadsprodukter steg med knappt 1% i volym under
1990. Det gick särskilt dåligt för transportmedelsindustrin. Exporten av
maskiner var fortsatt relativt stark och växte ungefär lika mycket i värde
under 1990 som 1989. Under 1991 väntas även exporten av maskiner
försämras, till följd av de avtagande maskininvesteringama i omvärlden.
Exporten av verkstadsprodukter (exkl. lärtyg) beräknas minska med
1/2% i volym.
Tabell 3:3 Export av varor
|
Mdr |
Volymutveckl ing |
Prisutveckling | |
|
kr. |
procent per år |
procent per år | |
|
1989 |
1990 1991 1992 |
1990 1991 |
1992 |
|
Bearbetade varor |
276,2 |
0,7 |
0,0 |
3,9 |
2,0 |
2,9 |
3,2 |
|
Fartyg |
3,4 |
-11,6 |
-11,6 |
1,2 |
6,7 |
5,4 |
5,5 |
|
Petroleumprodukter |
8,1 |
-3,5 |
4.0 |
0,0 |
17,2 |
-25,0 |
8,0 |
|
Övriga råvaror |
44,5 |
0,8 |
0,8 |
-2,3 |
-2,7 |
-10,3 |
7,0 |
|
Summa varor |
332,1 |
0,4 |
0,2 |
2,8 |
1,9 |
0,3 |
4,0 |
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Tillväxten i varuimporten sjönk markant under 1990. Första halvåret steg
importvolymen med drygt 2% från föregående halvår, medan den föll
med ca 6 1/2% under andra halvåret. Under fjärde kvartalet minskade
importvolymen med ca 6% jämfört med motsvarande kvartal 1989.
Mellan 1989 och 1990 minskade därmed varuimporten med 0,3%. I
första hand var det den avtagande investeringsaktiviteten, men också den
svaga exporten, som verkade dämpande på importen.
Även importprisemas ökningstakt dämpades betydligt under förra året,
från drygt 5% 1989 till ca 2 1/2% 1990, trots de kraftiga prisökningarna
på råolja och petroleumprodukter under andra halvåret.
Importvolymen av bearbetade varor minskade med ca 1/2% 1990. Den
38
totala importvägda efterfrågan på bearbetade varor minskade med drygt Prop. 1990/91:150
1%. Detta indikerar att de svenska producenterna i någon mån fortsatte Bilaga 1:1.1
att tappa marknadsandelar på hemmamarknaden. En förklaring är att
hemmamarknadsprisema ökade snabbare än importprisema.
Råoljeimporten ökade under 1990 med drygt 8% medan importen av
petroleumprodukter minskade med 2 1/2% jämfört med 1989. Fallande
bensinförbrukning och minskad bränsleförbrukning i industrin bidrog till
den låga importen av petroleumprodukter. Importen av övriga råvaror
minskade med ca 1 % och fartygsimporten med hela 22 %.
Importvolymen av petroleumprodukter väntas öka med 8% 1991. Dels
återställs lagren efter neddragningen i höstas och dels ökar förbrukningen
till föjd av en kallare vinter i år än förra året.
Under 1991 beräknas efterfrågan på importvaror i övrigt, utom fartygs-
importen, minska ytterligare. Importpriserna totalt väntas bli ungefär
oförändrade jämfört med förra året medan hemmamarknadsprisema
fortsätter att stiga snabbare än importprisema. Importen av bearbetade
varor förutses minska ytterligare, med drygt 2%, i samband med framför
allt den kraftiga nedgången i industrins investeringar. Inte förrän nästa
år väntas en återhämtning i importefterfrågan. Totalt beräknas varuimpor-
ten 1991 minska med knappt 1%.
Den väntade importuppgången 1992 är främst hänförlig till bearbetade
varor, genom att exporten bidrar till en ökad importefterfrågan. Importen
av bearbetade varor bedöms öka med drygt 2%. Importuppgången för
övriga varor blir något svagare och varuimporten totalt växer därmed lite
långsammare än för bearbetade varor, med knappt 2%.
Tabell 3:4 Import av varor
|
Mdr 1989 |
Volymutveckling |
Prisutveckling | |||||
|
1990 |
1991 |
1992 |
1990 |
1991 |
1992 | ||
|
Bearbetade varor |
250,2 |
-0,6 |
-2,3 |
2,2 |
2,3 |
2,7 |
3,2 |
|
Fartyg |
4,7 |
-22,1 |
69,8 |
-7,6 |
4,6 |
4,5 |
4,5 |
|
Råolja |
13,4 |
8,3 |
-2,0 |
2,2 |
17,0 |
-21,8 |
13,4 |
|
Petroleumprodukter |
9,4 |
-2,5 |
8,0 |
2,0 |
18,9 |
-28,0 |
7,5 |
|
Övriga råvaror |
38,5 |
-1,1 |
-1,4 |
1,0 |
-3,9 |
0,5 |
4,3 |
|
Summa varor |
316,2 |
-0,3 |
-0,8 |
1,9 |
2,4 |
0,0 |
3,6 |
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Handelsbalansen för 1990 blev bättre än väntat, och gav ett överskott på
närmare 16 miljarder kr. Förbättringen förklaras främst av den kraftiga
dämpningen i importvolymen. Överskottet växte med ca 1 miljard kr.
jämfört med 1989, trots att Sveriges bytesförhållande (terms of trade)
försämrades och exportvolymen var så gott som oförändrad. Under 1991
beräknas överskottet i handelsbalansen bli nära 5 miljarder kr. högre än
förra året, främst till följd av den fortsatt svaga importen. Nästa år
39
beräknas överskottet stiga till 25,5 miljarder kr., till stor del p.g.a. en Prop. 1990/91:150
återhämtning i exporten. Bilaga 1:1.1
Bytesbalansen visar ett underskott på drygt 33 miljarder kr. för 1990
och försämrades därmed med nära 13 miljarder kr. jämfört med 1989.
I år beräknas underskottet växa med ca 10 miljarder kr., till -43,4
miljarder kr. De växande räntebetalningarna på utlandsskulden bidrar
främst till detta. Medan statens, riksbankens samt kommunernas
räntebetalningar gav ett underskott på lite över 3 miljarder kr. under
1990 gav övriga räntebetalningar ett underskott på drygt 38 miljarder kr.
Försämringen i räntenettot totalt förklaras delvis av den kraftiga tillväxten
av privat utlandsupplåning för finansiering av direktinvesteringar i företag
och fastigheter utomlands samt för köp av utländska aktier. Räntekostna-
derna för finansieringen av det ackumulerade bytesbalansunderskottet
förklarar för övrigt den fortsatta försämringen i räntenettot.
De svenska direktinvesteringama utomlands genererar på sikt en
avkastning, som uppväger räntekostnaderna. De återinvesterade
vinstmedlen, som nu inkluderas i bytesbalansstatistiken, speglar
direktinvesteringarnas avkastning. Dessa vinstmedel beräknas uppgå till
sammanlagt nära 33 miljarder kr. 1991 och 1992. Återinvesteringama
stiger med omkring 2 miljarder kr. per år.
Direktinvesteringama i utländska fastigheter genererar däremot låg
avkastning på kort sikt. De svenska fastighetsinvesteringama utomlands
ökade markant under 1989 i samband med valutaavregleringen, och mer
än fördubblades, till ca 12 miljarder kr. (netto). Ökningstakten i
fastighetsinvesteringama avtog emellertid under 1990, då de uppgick till
lite över 16 miljarder kr. Under fjärde kvartalet minskade de med 13 %
jämfört med den markanta uppgången under motsvarande kvartal 1989.
Konjunkturnedgången och den ogynnsamma prisutvecklingen på
fastigheter antas dämpa fastighetsinvesteringama betydligt under
prognosperioden.
Tillverkningsindustrin mer än fördubblade sina utlandsinvesteringar
under 1990. En stor del av detta förklaras av ett par stora svenska
förvärv av utländska företag under året - STORAs respektive SCAs
förvärv av den tyska industrigruppen Feldmiihle Nobel AG respektive
den brittiska pappers- och förpackningstillverkaren Reedpack Limited -
till en sammanlagd kostnad av omkring 26 miljarder kr. Mot slutet av
förra året och i år har dessa företag däremot sålt vissa koncerhdelar i
utlandet, i samband med omstruktureringar. Försäljningarna kan också
ses mot bakgrund av att företagen vill förbättra sin soliditet éfter förra
årets stora utlandsinvesteringar. SCA har t.ex. aviserat utförsäljningar för
5 miljarder kr. under 1991. Detta innebär att räntebetalningarna på
utlandslånen minskar vilket bidrar till att förbättra räntenettot i bytes-
balansen.
Direktinvesteringama under 1991 och 1992 bedöms minska betydligt
i samband med företagens krympande vinstmarginaler. Den internationel-
la räntenivån antas ligga på ungefär samma nivå som förra året.
Räntenettot försämras av dessa skäl inte lika kraftigt som tidigare då
räntenivån steg.
40
Portfölj investeringar i utländska aktier ger liksom fastighetsinveste- Prop. 1990/91:150
ringar, låga utdelningsintäkter på kort sikt. Dessa investeringar växte Bilaga 1:1.1
kraftigt under de senaste två åren, och uppgick till ca 28 miljarder kr.
1989 och ca 19 miljarder 1990 (netto). Under prognosperioden väntas
bl. a. försäkringsbolag öka sina portfölj investeringar utomlands.
Under 1990 försämrades resevalutanettot, med ca 3 miljarder kr.
Underskottet fortsätter att växa i år, men inte lika snabbt som tidigare.
Redan mot slutet av förra året märktes en avmattning i utlandsresandet
i samband med en kraftig dämpning i den privata konsumtionen. Antalet
charterresenärer från Sverige minskade med lite över 3% under 1990. I
januari i år minskade antalet med hela 19%. Utlandsresandet präglades
av stor försiktighet så länge kriget vid Persiska viken pågick. Resevaluta-
inkomsterna utvecklades också svagt under förra året och t.o.m.
minskade i volym. Den relativt högre inflationen i Sverige jämfört med
andra OECD-länder och konjunkturavmattningen i omvärlden bidrog till
den svaga inkomstutvecklingen. Nästa år väntas både resevaluta-
inkomster- och utgifter stiga, med 1 % respektive 5 % i volym. Den låga
svenska inflationstakten under 1992, samt den förbättrade konjunkturen
gynnar då privat konsumtion och resande.
Diagram 3:3 Nettot for varor och tjänster, avkastning på kapital samt trans-
fereringar i bytesbalansen
Källor: Riksbanken och finansdepartementet.
Varu- och tjänstenettot visar ett fortsatt överskott, som visserligen
krympt avsevärt under de senaste åren. Nästa år beräknas överskottet
växa, till 3,6 miljarder kr., eller 0,2% av BNP, se tabell 3:5. Av-
kastningsnettot i bytesbalansen försämras emellertid ytterligare. Dess
andel av BNP stiger från -1,6% 1990 till -2,4% 1992. För att varu- och
tjänstenettot ska uppväga underskottet i avkastningsnettot krävs en mycket
kraftig ökning av exporten, alternativt dämpning av importen. Export-
41
industrins konkurrenskraft förbättras visserligen märkbart, men det tar tid
att återvinna världsmarknadsandelar. Ökningen av exportvolymen blir
sannolikt inte tillräcklig för att hindra en fortsatt försämring av bytes-
balansen.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 3:5 Bytesbalans
Miljarder kr.
|
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Bearbetade varor |
31,7 |
26,0 |
29,4 |
36,8 |
43,9 |
|
Råolja och petroleumprodukter |
-12,0 |
-14,8 |
-18,8 |
-14,4 |
-16,7 |
|
Övriga råvaror |
3,9 |
6,0 |
7,1 |
3,2 |
3,1 |
|
Fartyg |
0,7 |
-1,3 |
-0,6 |
-3,8 |
-3,4 |
|
Korrigeringspost |
-0,9 |
-1,3 |
-1,3 |
-1,3 |
-1,4 |
|
Handelsbalans |
23,5 |
14,6 |
15,7 |
20,5 |
25,5 |
|
Sjöfartnetto |
8,0 |
9,0 |
8,5 |
8,7 |
9,1 |
|
Övriga transporter |
2,6 |
2,4 |
2,9 |
2,9 |
3,0 |
|
Resevaluta |
-13,6 |
-15,6 |
-18,8 |
-21,2 |
-24,7 |
|
Övriga tjänster |
-4,4 |
-4,5 |
-6,4 |
-8,7 |
-9,3 |
|
Tjänstebalans |
-7,4 |
-8,7 |
-13,8 |
-18,3 |
-21,9 |
|
Varu- och tjänstebalans |
16,1 |
5,9 |
1,9 |
2,2 |
3,6 |
|
Andel av BNP |
1,4 |
0,5 |
0,1 |
0,2 |
0,2 |
|
Avkastning på kapital |
-10,4 |
-13,3 |
-22,0 |
-31,5 |
-36,2 |
|
därav återinvesterade vinstmedel |
8,4 |
12,5 |
13,5 |
15,3 |
17,6 |
|
Transfereringar |
-9,9 |
-13,2 |
-13,2 |
-14,1 |
-14,8 |
|
Bytesbalans |
-4,3 |
-20,6 |
-33,3 |
-43,4 |
-47,4 |
|
Andel av BNP |
-0,4 |
-1,7 |
-2,5 |
-3,0 |
-3,2 |
Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.
42
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Industrikonjunkturen nådde sin senaste topp i början av 1989. Därefter
minskade industriproduktionen med ca 6% t.o.m. ijärde kvartalet 1990.
Nedgången beror främst på en allt svagare efterfrågan. Nu ser nära 90%
av industriföretagen efterfrågeläget som det främsta hindret mot ökad
produktion.
Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk ytterligare under ijärde kvartalet
1990 och hade därmed minskat med 1,6 procentenheter under det senaste
året till ca 87%. Nedgången var kraftigast för järn-, stål- och metallverk
samt verkstadsindustrin. Endast diygt 26% av industriföretagen utnyttjade
sin fulla kapacitet under fjärde kvartalet mot 30% ett år tidigare.
Kapacitetsutnyttjandet för hela industrin låg ändå ca 7 procentenheter
över den genomsnittliga nivån under lågkonjunkturen 1981-82.
Ökningen av arbetslösheten inom industrin, särskilt från andra halvåret
1990, har bidragit till att arbetsmarknaden inte längre är överhettad.
Endast 11 % av industriföretagen hade i mars brist på yrkesarbetare enligt
konjunkturbarometem. Bristtalet är ungefär lika litet vad gäller tekniska
tjänstemän.
Diagram 4:1 Industriproduktionen i Sverige, EG och OECD
Tre månaders glidande medelvärde
Index 1985=100
Anm. : Diagrammet visar utfall t.o.m. november 1990.
Källa: OECD
Nedgången i efterfrågan på industrins produkter, inte minst från
exportmarknaden, gjorde att färdigvarulagren började öka under 1989,
vilket fortsatte under 1990. Fjärde kvartalet 1990 hade industrins
färdigvarulager ökat med 6% från fjärde kvartalet 1989 och med 15%
43
från motsvarande kvartal 1988, då de var nere på en mycket låg nivå. Prop. 1990/91:150
Trots den kraftiga produktionsminskningen för industrin på 2,8% 1990 Bilaga 1:1.1
(mätt som förändring mellan årsgenomsnitten) växte lagren. I år väntas
industrin minska produktionen ytterligare, med 2,8%. Detta torde
innebära att företagen minskar sina färdigvarulager och därmed anpassar
produktionen bättre till det svaga efterfrågeläget.
Industriproduktionen minskade särskilt under andra halvåret 1990, med
drygt 3% jämfört med motsvarande period föregående år. En nedgång
skedde även för andra länder inom OECD, men först mellan tredje och
Ijärde kvartalet 1990. Den negativa utvecklingen i främst Nordamerika
och Storbritannien bidrog till nedgången inom OECD-området, som blev
kraftigare än väntat.
Tabell 4:1 Industriproduktion
Procentuell volymförändring
|
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Basindustri |
4,5 |
1,0 |
-1,3 |
-2,1 |
2,6 |
|
Verkstadsindustri | |||||
|
exkl. varv |
3,7 |
2,2 |
-4,5 |
-4,2 |
2,6 |
|
Övrig industri |
0,0 |
0,1 |
-1,3 |
-1,5 |
2,4 |
|
Industri, totalt |
2,3 |
1,2 |
-2,8 |
-2,8 |
2,5 |
Anm: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri, pappersindustri samt
järn-, stål- och metallverk.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Diagram 4:2 Industriproduktion
Årlig volymförändring
Procent
44
Under 1991 beräknas industriproduktionen i Sverige minska ytterligare Prop. 1990/91:150
fram t.o.m. andra kvartalet. Därefter väntas nedgången avstanna och Bilaga 1:1.1
produktionen vända långsamt uppåt under hösten. Det är genom nedväx-
lingen i löneökningstakten, den förbättrade konkurrenskraften och en
ökad efterfrågan från omvärlden, som kommer att bidra till vändningen
i konjunkturen.
Återhämtningen fortsätter under 1992, då efterfrågan från exportmark-
naden förbättras. Med det gynnsammare konkurrensläget skulle industri-
produktionen ta fårt och växa relativt snabbt, med 2,5% från 1991-års
låga nivå.
Den höga vinstnivå, som nåddes i industrin efter devalveringarna i början
av 1980-talet, bröts under andra halvåret 1989 i takt med den allt svagare
efterfrågan. Vinstandelen, d.v.s driftsöverskottet brutto som andel av
förädlingsvärdet, sjönk med sammanlagt ca 5 procentenheter under 1989-
1990, se tabell 4:2. Bruttoöverskottet visar hur mycket som återstår av
förädlingsvärdet då lönekostnaderna räknats bort. Detta är ett national-
räkenskapsbegrepp, som i företagsekonomiska termer närmast motsvaras
av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster och före kalkylmässiga avskriv-
ningar. Industrins marginal är produktpriset dividerad med rörlig
kostnad.
Efterfrågeläget blev allt sämre under förra året, men industrins
lönekostnader fortsatte att öka i snabbare takt än året innan. Däremot
minskade ökningstakten i insatsvarukostnadema relativt kraftigt. Bl.a.
sjönk priserna för metaller. Sammantaget steg de rörliga kostnaderna per
producerad enhet med 5,6% mot 7,7% 1989. Industrins vinstmarginal
föll ändå mycket kraftigare än under 1989, med 1,8%, som en följd av
att företagen höll tillbaka sina prisökningar för att försvara sin kon-
kurrenskraft.
Lönsamhetsnedgången under 1990 drabbade större delen av industrin
utom järnmalmsgruvor, livsmedelsindustrin, sågverk och petroleum-
raffinaderier. Vinstandelen för sågverken väntas emellertid i år minska
kraftigt i samband med försämrad orderingång och en början till
dämpning i byggkonjunkturen.
De små och medelstora företagen är finansiellt sett mer sårbara under
en konjunkturnedgång jämfört med storföretagen. Den relativt stora
ökningen i företagskonkurser med 44% under 1990 skedde till den
övervägande delen bland fåmansföretag. Ca 2/3 av samtliga företagskon-
kurser fanns bland företag utan anställda och i stort sett 1/3 bland företag
med upp till 100 anställda. Tillverkningsindustrin svarade för ca 14% av
företagskonkurserna medan det största antalet fanns inom detaljhandeln
(se vidare kapitel 5). Räknat i antal anställda som berördes svarade
däremot tillverkningsindustrin för den största andelen, hela 37%.
Soliditeten, d.v.s. eget kapital som andel av balansomslutningen,
minskade för tillverkningsindustrin under de senaste åren och var lägst
inom de små och medelstora företagen. Låg soliditet ökar sårbarheten
45
inför resultatförsämringar. Småföretagen har sämre tillgång på eget Prop. 1990/91:150
kapital än storföretagen och rör sig istället med en högre skuldsättnings- Bilaga 1:1.1
grad. Vinstmarginalerna försämrades för samtliga storleksgrupper av
företag under de senaste åren, men marginalerna var lägst bland
småföretagen. Kreditförlusterna inom bank- och kreditväsendet, som
uppdagades i höstas, har gjort det svårare att låna pengar vilket särskilt
försvårar de små företagens finansiella situation, då de vanligen har brist
på eget kapital. Storföretag med större säkerheter och högre soliditet har
relativt lättare att få lån beviljade.
Vinstnedgången för den totala industrin speglar väl den försämring som
skedde redan fr.o.m. 1986 för verkstadsindustrin. Från toppnivåerna
under 1984 och 1985 hade verkstadsindustrins vinstandel halverats 1990,
då den uppgick till drygt 15%. Nedgången omfattade samtliga del-
branscher och storleksgrupper av företag. Lönsamheten för personbils-
och lastbilsindustrin försämrades särskilt kraftigt i takt med vikande
efterfrågan på främst huvudmarknaderna Norden, Storbritannien och
Nordamerika.
I år väntas lönsamheten inom transportmedelsindustrin fal 1 a ytterligare.
Verkstadsindustrins vinstandel beräknas nå sin botten på omkring 14,5 %.
Särskilt stor väntas nedgången bli för tillverkare av industrimaskiner,
vilket kan sättas i samband med investeringsneddragningar i Sverige och
omvärlden.
Skogsindustrins bruttoöverskottsandel nådde sin senaste toppnivå,
47,5% så sent som 1988 och dess lönsamhet var fortfarande relativt hög
förra året. Med en fortsatt svag efterfrågan och produktionsminskning
väntas vinstandelen falla markant i år och komma ner på ungefär samma
nivå som under 1982. Produktionsvolymen minskar framför allt inom
massaindustrin. Även inom järn- och stålverk samt icke-jämmetallverk
sker en tillbakagång. Antalet arbetade timmar minskar ännu kraftigare
och produktiviteten stiger.
För 1991 förutses en nedväxling i industrins löneökningstakt. Dessutom
stiger insatskostnadema med bara lite över 1 % per producerad enhet, den
lägsta ökningstakt som uppmätts under det senaste decenniet. Industrins
rörliga kostnader per producerad enhet väntas därmed öka med bara
omkring 2 1/2%. Produktpriserna ökar ännu lite långsammare, vilket gör
att marginalerna fortsätter att krympa något.
Med fortsatt relativt låga insatsvarukostnader 1992 och historiskt låga
löneökningar för industrin, i kombination med en vändning uppåt i
världskonjunkturen, förbättras industrins vinstmarginaler 1992. Brutto-
vinstandelen växer med omkring 11/2 procentenhet för industrin totalt
jämfört med 1991. För basindustrin stiger vinstandelen långsammare
1992, med 1/2 procentenhet. Produktiviteten inom basindustrin väntas
dock stiga och den låga ökningstakten i rörliga kostnader förbättrar
förutsättningarna för en starkare uppgång i produktion och lönsamhet
även för denna del av industrin på lite längre sikt.
46
Tabell 4:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet Prop. 1990/91:150
samt bruttoöverskottsandel .
Procentuell förändring Bilaga 1.1.1
|
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Insatskostnad |
7,8 |
7,0 |
3,9 |
1,2 |
3,0 |
|
Lönekostnad1 |
5,5 |
9,2 |
9,9 |
5,6 |
0,2 |
|
Summa rörlig kostnad |
7,2 |
7,7 |
5,6 |
2,6 |
2,1 |
|
Produktpris |
6,6 |
7,4 |
3,7 |
2,4 |
2,7 |
|
Marginal |
-0,6 |
-0,3 |
-1,8 |
-0,1 |
0,6 |
|
Bruttoöverskottsandel2 |
29,7 |
28,9 |
24,6 |
23,9 |
25,5 |
1 Lönekostnad per producerad enhet.
2 Som andel av förädlingsvärdet.
Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Diagram 4:3 Industrins bruttoöverskottsandel
Procent
47
Sverige var långt in i detta århundrade ett agrarsamhälle där större delen
av befolkningen sysselsattes inom jord- och skogsbruk. Vid början av
1930-talet övertog industrin (inkl, gruvor) och byggverksamhet rollen
som samhällsekonomins bas. I böijan av 1960-talet passerades industrin
av tjänstesektorerna med avseende på antalet sysselsatta. 1990 arbetade
nära 2/3 av de sysselsatta inom tjänstesektorn och ca 1/3 inom den
varuproducerande sektorn. Den privata tjänstesektorn, som näringslivets
tjänstesektor vanligtvis kallas, svarade för knappt 35% av sysselsättning-
en och 41% av den totala produktionen 1990.
Framväxten av en stor tjänstesektor förekommer i de flesta utvecklade
ekonomier. Inom OECD ökade den genomsnittliga andelen sysselsatta
inom tjänstesektorn från knappt 50% 1970 till drygt 62% 1988.
Den privata tjänstesektorn - som nu för första gången redovisas i ett
eget kapitel i nationalbudgeten - består av en mängd heterogena
branscher, som producerar tjänster för försäljning på marknaden. Även
statliga och kommunala bolag samt affärsdrivande verk inräknas i
näringslivets tjänstesektor.
Den privata tjänstesektorn kännetecknas av en kraftig koncentration till
storstadsområdena, framför allt Stockholmsområdet. 1990 fanns ca 28%
av de sysselsatta inom sektorn i Storstockholmsområdet. Det innebär att
ca hälften av sysselsättningen i Stockholms län var inom den privata
tjänstesektorn. Drivkraften bakom tjänstesektorns framväxt är främst att
produktionsmetoderna i ekonomin blivit alltmer kunskapsintensiva, vilket
ökat behovet av kvalificerade tjänster. Till viss del är framväxten av
tjänstesektorn ett statistiskt fenomen. Vissa tjänster som förr producera-
des inom industrin köps nu i ökad utsträckning externt, i många fall som
en följd av bolagisering av tjänsteproduktion som tidigare skett inom
industriföretagen. Tjänsteföretag kan genom en långtgående specialise-
ring i vissa fall tillhandahålla tjänster till en betydligt lägre kostnad.
Prop. 1990/91:150 ,
Bilaga 1:1.1
Tabell 5:1 Förädlingsvärde
SNI 6-9
|
Löp.priser |
Procentuell utveckling i fasta priser | ||||||
|
198O-851 |
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 | ||
|
Handel, hotell och restaurang |
129 469 |
1,4 |
4,3 |
5,3 |
3,4 |
2,0 |
-0,9 |
|
Samfärdsel, kommunikation |
77 948 |
1,3 |
3,9 |
8,1 |
6,8 |
4,5 |
5,4 |
|
Bank, försäkring, fastighetsför- | |||||||
|
valtning, uppdragsverksamhet |
244 192 |
3,0 |
3,5 |
4,1 |
3,8 |
3,8 |
1,3 |
|
- exkl. fastighetsförvaltning |
120 789 |
5,3 |
8,1 |
7,6 |
7,0 |
5,3 |
2,0 |
|
Övriga privata tjänster |
46 689 |
1,0 |
3,6 |
4,7 |
0,5 |
0,7 |
-1,9 |
|
Summa tjänstesektorn |
498 298 |
2,0 |
3,8 |
5,1 |
3,8 |
3,1 |
1,0 |
1 Genomsnittlig procentuell utveckling.
Anm: Utvecklingstalen åren 1980-85 är beräknade i 1980 års priser, 1986-90 i 1985 års priser.
Källa: Statistiska centralbyrån.
48
Förädlingsvärdet ökade med i genomsnitt knappt 4% per år under åren Prop. 1990/91:150
1986 t.o.m. 1989, se tabell 5:1. Under samma period steg BNP med i Bilaga 1:1.1
genomsnitt nära 2%. Produktionen inom privat tjänstesektor expanderade
därmed dubbelt så snabbt som produktionen i hela ekonomin. För 1990
var tillväxten svagare både inom tjänstesektorn och ekonomin som helhet.
Inom samfärdsel, kommunikation och uppdragsverksamhet var dock
tillväxten fortsatt stark.
Sysselsättningens utveckling visar också att tjänstesektorn vuxit snabbt
under det senaste decenniet, se tabell 5:2. Under perioden 1980 t.o.m.
1990 ökade sysselsättningen inom privat tjänstesektor med i genomsnitt
1,4% per år, medan motsvarande siffra för ekonomin totalt uppgick till
0,7%. Sedan 1987 arbetar också fler inom privat tjänstesektor än inom
den varuproducerande sektorn.
Tabell 5:2 Sysselsättning
Medeltal sysselsatta efter näringsgren
Tusental Årlig procentuell förändring
personer -------------------------------------------------------
|
1990 |
1980-85 |
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 | |
|
Handel, hotell och restaurang |
638 |
0,1 |
0,1 |
1,7 |
2,8 |
3,6 |
-0,7 |
|
Samfärdsel, kommunikation |
300 |
0,6 |
-0,2 |
0,3 |
0.0 |
1,8 |
2,1 |
|
Bank, försäkring, fastighets- |
373 |
2,9 |
12,3 |
5,1 |
4,1 |
5,1 |
4,6 |
|
Övriga privata tjänster |
263 |
0,5 |
0,1 |
2,4 |
0,0 |
0,9 |
2,2 |
|
Sysselsatta i privat tjänstesektor |
1 574 |
0,8 |
2,4 |
2,3 |
2,1 |
3,1 |
1,5 |
|
Andel av total sysselsättning |
34,6 |
32,2 |
33,1 |
33,6 |
33,8 |
34,4 |
34,6 |
|
Sysselsatta i varuprod. sektor |
1 437 |
-1,5 |
-0,1 |
0,3 |
2,0 |
-1,8 |
-1,8 |
|
Andel av total sysselsättning |
31,6 |
34,9 |
33,5 |
33,3 |
33,5 |
32,4 |
31,6 |
|
Sysselsatta i totala näringslivet |
3 012 |
-0,2 |
1,2 |
1,3 |
1,9 |
0,7 |
-0,1 |
|
Totalt antal sysselsatta |
4 550 |
0,4 |
0,6 |
0,8 |
1,4 |
1,5 |
0,9 |
Källa: Statistiska centralbyrån.
Produktiviteten inom tjänstesektorn har fluktuerat kraftigt och på ett
inte alltid förklarligt sätt. Under perioden 1986 t.o.m. 1990 var
produktivitetsutvecklingen i genomsnitt 0,7% per år. Då ökade den inom
handel, hotell och restaurang med 1,2% årligen, inom samfärdsel och
kommunikation med 3,6% och inom uppdragsverksamhet med 0,7%.
Mätningarna av produktiviteten är mycket osäkra. Som exempel kan
nämnas att nationalräkenskaperna antar en årlig produktivitetsutveckling
om 2% inom bank- och försäkringsverksamhet. Hur produktiviteten skall
mätas på ett rättvisande sätt är föremål för översyn inom produktivitets-
delegationen.
I diagram 5:1 fördelas den totala privata tjänsteproduktionen 1989 efter
användning. Av diagrammet framgår att nära hälften av tjänsteproduktio-
nen är s.k. företagstjänster och utgör insats i annan produktion, främst
annan tjänsteproduktion. Den näst största delen, mer än 1/3, går till
privat konsumtion. Efterfrågan av företagstjänster följer främst industri-
konjunkturen, medan hushållstjänsternas efterfrågan närmast kopplas
samman med utvecklingen av privat konsumtion. Den del av tjänstepro-
49
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.1
duktionen som exporteras uppgår till ca 8%. Därmed påverkar efterfrå- Prop. 1990/91:150
gan från utlandet inte sektorn direkt i särskilt stor utsträckning. Tjänste- Bilaga 1:1.1
handeln utgör grovt räknat 20 - 25% av den totala utrikeshandeln med
varor och tjänster.
Diagram 5:1 Fördelning av privat tjänsteproduktion
Anm: Fördelning av produktionen 1989 inom SNI 6-9 till olika användare. Från
produktionen är handelsmarginaler och ofördelade banktjänster exkluderade.
Källa: Statistiska centralbyrån.
Tabell 5:3 Lönsamhet inom bolagssektorn 1989
Procent
|
Hushållstjänster |
Företagstjänster |
Tillverkn.- |
Total SNI 1-9 | |||
|
SNI 6 |
SNI 9 |
SNI 7 |
SNI 8 | |||
|
Finansstatistik: | ||||||
|
Soliditet |
12,4 |
16,5 |
14,6 |
12,6 |
23,0 |
18,5 |
|
Skuldsättningsgrad |
589,7 |
424,7 |
478,7 |
626,9 |
264,8 |
361,1 |
|
Avkastning av totalt | ||||||
|
kapital |
7,8 |
13,5 |
8,0 |
7,7 |
8,0 |
8,0 |
Anm: Soliditet är beräknad som eget kapital i förhållande till totalt kapital, skuldsättningsgrad visar totala
skulder dividerat med eget kapital och avkastning på totalt kapital är resultat efter finansiella intäkter i
förhållande till balansomslutningen. Finansstatistik för företag inom SNI 8 omfattar endast uppdragsverk-
samhet och maskinuthyrning.
Källa: Statistiska centralbyrån.
Stabiliteten i ett företag beror på bl.a. soliditeten, dvs. eget kapital i
förhållande till totalt kapital. I tabell 5:3 återfinns olika stabilitets- och
lönsamhetsmått för aktiebolagen inom den privata tjänstesektorn. Där
ingår emellertid ej finansiella företag och fastighetsförvaltning och inte
heller statliga affärsverk. Det framgår att soliditeten generellt är lägre
inom tjänstesektorn än inom industrin. Inom handeln, hotell och
restaurang samt uppdragsverksamhet är den hälften så hög som inom
tillverkningsindustrin. Därmed är dessa branscher extra konjunktur- och
räntekänsliga. Skuldsättningsgraden är också ovanligt hög. Avkastningen
på totalt kapital, som anger resultat efter finansiella intäkter i förhållande
till balansomslutningen, visar en relativt samlad bild för tjänstesektorn.
Den minsta tjänstebranschen, övriga privata tjänster inom SNI 9, har en
50
märkbart hög lönsamhet, medan handeln samt uppdragsverksamhet
genererar en något lägre avkastning än tillverkningsindustrin eller
genomsnittet för hela bolagssektom.
Antalet konkurser ökade 1990 med nära 40% inom tjänstesektorn
jämfört med 1989, varav de flesta återfanns inom handeln. Antalet
berörda anställda uppgick till 13 600 personer 1990, vilket var ca 75%
fler än 1989. Under 1990 steg antalet varslade inom tjänstesektorn med
131% till ca 12 600 personer. Ökningstakten accelererade kraftigt under
loppet av 1990 och under första kvartalet 1991 varslades 3 000 personer
i genomsnitt per månad.
Företag med låg soliditet och liten vinstmarginal har svårt att klara en
konjunktursvacka. Majoriteten av företagen inom tjänstesektorn är små-
och medelstora. För dessa kan en nu mer restriktiv kreditgivning från
banker och finansbolag bli kännbar.
Utsikter för 1991 - 1992
Konjunkturinstitutet publicerar sedan tredje kvartalet 1990 en konjunktur-
barometer för tjänstesektorn motsvarande den som görs för industrin. Så
länge tidsserier saknas bör resultaten tolkas med försiktighet. Utveckling-
en särskiljs inom dagligvaru-, sällanköpsvaru- och partihandel, åkerier
och uppdragsverksamhet. Nulägesbeskrivningen för första kvartalet 1991
vittnar om ökad försäljning av hushållstjänster samtidigt som försäljning
av företagstjänster föll. Med undantag av uppdragsverksamhet råder det
i princip inte någon brist på personal med branschspecifik kunskap. Det
är fler som betecknar lönsamheten som dålig än som bra inom samtliga
branscher. Här utmärker sig dagligvaruhandeln som den svagaste. Inom
samtliga branscher anses konjunkturläget vara svagt och tros också
förvärras det närmaste halvåret. Här är förväntningarna hos gruppen som
producerar företagstjänster mörkast.
I och med skattereformen breddades basen för mervärdeskatt, vilket
påverkar de tjänstesektorer som tidigare var befriade från mervärdeskatt
eller hade reducerad skattesats. Under perioden 1980 t.o.m. 1990 har
konsumentpriserna för privata tjänster inkl, bostäder ökat med 9,4% mer
än totala KPI. Priser inom matservering steg under samma period med
ca 40% mer än total KPI. Kraftiga prisökningar i samband med
skattereformen från en redan tidigare hög prisnivå förväntas leda till
strukturförändringar inom vissa branscher.
De förväntningar som framkommer i tjänstebarometem, tillsammans
med prognoserna för industrikonjunkturen och privat konsumtion
indikerar en negativ utveckling av företagstjänster 1991, medan
hushållstjänster beräknas utvecklas bättre. De nya relativpriser som
skattereformen ger upphov till reducerar dock hushållens efterfrågan på
tjänster. Total tjänsteproduktion förväntas öka med 0,8% 1991 och 1,7%
1992. Sysselsättningsexpansionen förväntas minska markant under
prognosperioden, främst för producenter av företagstjänster. Prognoserna
över produktion och sysselsättning innebär att produktiviteten inom
sektorn förväntas öka något under prognosperioden.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
51
Överhettningen på arbetsmarknaden lättade successivt under loppet av
1990. De tidigaste tecknen var att efterfrågan på arbetskraft, som speglas
i antalet lediga platser hos arbetsförmedlingarna, avtog i allt snabbare
takt. Samtidigt reducerades bristen på arbetskraft starkt. Det visade sig
dels genom att antalet kvarstående lediga platser minskade, dels genom
nedgången av antalet företag som hade brist på arbetskraft, enligt
konjunkturinstitutets barometer. Den vikande efterfrågan slog under
vintern igenom i en successivt ökande arbetslöshet samtidigt som
sysselsättningsutvecklingen stagnerade.
Antalet varsel om uppsägningar har ökat starkt, framför allt sedan sista
kvartalet 1990. Hur stor del av dessa som i praktiken verkställs är
osäkert, men uppgången medverkar till att arbetslösheten förutses
fortsätta stiga. Jämfört med den genomsnittliga arbetslösheten 1990 på
1,5% väntas en uppgång till 2,6% i årsgenomsnitt 1991. Sysselsättningen
minskar men utbudet förutses utvecklas svagt i och med konjunkturläget,
vilket dämpar uppgången i arbetslöshet. Nästa år beräknas arbetslösheten
stiga till 2,8% i årsgenomsnitt. Om den i budgetpropositionen i januari
beslutade förstärkningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, samt de
ytterligare åtgärder som nu aviseras, exkluderas från beräkningarna skulle
arbetslöshetsnivån 1992 ligga ca 1,3 procentenheter högre än redovisat.
Diagram 6:1 Antal varsel om uppsägningar per kvartal
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.
Efter de två föregående årens starka sysselsättningstillväxt på över
60 000 personer per år stagnerade sysselsättningen under 1990. Ars-
medeltalet steg ändå med i genomsnitt drygt 40 000 personer, eller med
0,9%, p.g.a. den starka uppgången under loppet av 1989. Antalet
52
arbetade timmar steg samtidigt med 0,6% enligt nationalräkenskaperna. Prop. 1990/91:150
Således minskade den faktiska medelarbetstiden med ca 0,2%. Korrigerat Bilaga 1:1.1
för att 1990 hade färre arbetsdagar än 1989 var dock arbetstiden
oförändrad.
Bakom sysselsättningsstagnationen under loppet av året ligger en
nedgång inom den konkurrensutsatta industrin, medan aktiviteten inom
den skyddade sektorn stagnerat först de senaste månaderna.
Tabell 6:1 Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
Nivå Förändring från föregående år
|
1990 |
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Sysselsättning: | ||||||
|
Jord- och skogsbruk |
149 |
-3 |
-9 |
-10 |
-8 |
-2 |
|
Industri |
1 000 |
5 |
7 |
-25 |
-34 |
-6 |
|
Byggnadsverksamhet |
313 |
3 |
11 |
23 |
-3 |
-13 |
|
Privata tjänster |
1 638 |
44 |
51 |
26 |
5 |
13 |
|
Kommunal verksamhet |
1 199 |
20 |
8 |
16 |
7 |
8 |
|
Statlig verksamhet |
203 |
-7 |
-2 |
10 |
-5 |
-3 |
|
Totalt |
4 508 |
60 |
67 |
42 |
-38 |
-3 |
|
Arbetskraften |
4 577 |
49 |
56 |
50 |
11 |
6 |
|
Arbetslöshet, |
69 |
-12 |
-11 |
8 |
49 |
9 |
|
% av arbetskraften |
1,5 |
1,6 |
1,4 |
1,5 |
2,6 |
2,8 |
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.
Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk väntas fortsätta minska.
Under 1990 sjönk antalet med 10 000 personer. Jordbrukspolitiken
innebär bl.a. att konkurrensen inom sektorn ökar och en fortsatt
anpassning av sysselsättningen är trolig.
Efter nedgången i industrin med ca 80 000 personer i början av 1980-
talet ökade sysselsättningen. Sedan 1986 har dock ökningstakten
bromsats. Under 1990 vände utvecklingen och antalet sysselsatta
minskade med ca 25 000 personer. Arbetslösheten bland kassamedlem-
mama fortsatte att stiga och bristen på arbetskraft är nu på ungefär
samma nivå som under lågkonjunkturen i början av 1980-talet, enligt
konjunkturinstitutets marsbarometer. Räknat i timmar sjönk sysselsätt-
ningen med drygt 3% medan produktionen minskade med knappt 3%.
Detta innebär att produktiviteten utvecklades svagt. Anpassningen av
sysselsättningen till produktionsnedgången har gått snabbt. Med tanke på
antalet varsel om uppsägningar förutses en fortsatt neddragning också i
år, med ca 34 000 personer. Effektiviseringar som inte genomfördes
under högkonjunkturen kommer nu till stånd, med sysselsättningsned-
dragningar som följd. Industriproduktionen väntas falla med 2,8% 1991.
Produktiviteten ökar därigenom något mer än under 1990, med 0,7 %. Ar
1992 bromsas sysselsättningsneddragningen till 6 000 personer i och med
att produktionen vänder uppåt. Därmed stiger produktiviteten med 3%.
Byggnadsverksamheten var den bransch som relativt sett utvecklades
starkast under 1990. Mellan 1981 och 1983 sjönk antalet sysselsatta med
53
ca 20 000 personer. Därefter låg antalet kvar på en stabil nivå till 1987
då sysselsättningen steg markant. Nästa starka uppgång kom 1989 och
under de senaste två åren har byggsysselsättningen ökat med ca 35 000
personer. Förra året expanderade sysselsättningen med ca 8%. Från att
tidigare ha lidit stor brist på arbetskraft kunde sektorn lättare rekrytera
personal i takt med att överhettningen på övriga arbetsmarknaden i stort
sett försvann. En viss stagnation av sysselsättningen säsongrensat kan
dock noteras de senaste månaderna. Dessutom har antalet arbetslösa
byggnadsarbetare ökat sedan främst andra halvåret 1990. Aktiviteten
inom byggnadssektorn väntas avta under andra halvåret 1991 och
nedgången fortsätter 1992. Därmed sjunker också sysselsättningen med
3 000 i år respektive 13 000 personer 1992.
Efter de två föregående årens starka sysselsättningsexpansion inom den
privata tjänstesektorn halverades ökningen till 26 000 personer 1990.
Under loppet av året kan en viss stagnation noteras. Det är främst
nedgången av antalet sysselsatta inom handeln som drar ned utveckling-
en. Ar 1991 och 1992 väntas måttliga ökningar, till följd av en lägre
aktivitet inom sektorn, uppgående till 5 000 respektive 13 000 personer.
Att en tillväxt överhuvudtaget beräknas ske är till stor del en följd av att
den privata konsumtionen tillhör den del i ekonomin som expanderar.
Samtidigt dämpas aktiviteten i branschen genom att basen för mervärde-
skatten breddas i samband med skattereformen och p.g.a. den allmänna
konjunkturnedgången.
Den relativt starka uppgången med 16 000 personer inom den kom-
munala verksamheten under 1990 möjliggjordes genom att överhett-
ningen på arbetsmarknaden i övrigt dämpades och svårigheterna att
rekiytera personal avtog. En ökad sysselsättning väntas inom om-
sorgssektom de närmaste åren samtidigt som det sker en viss neddrag-
ning på den administrativa sidan. Totalt förutses sysselsättningen stiga
med 7 000 personer 1991 och med 8 000 personer 1992.
Sysselsättningen inom staten har enligt AKU stigit starkt, med 10 000
personer, under 1990. Uppgången är dock en följd av statistiska mätfel.
Den verkliga utvecklingen är sannolikt ett ungelär oförändrat antal.
Neddragningen av den statliga administrationen med 10% på 3 år innebär
att sysselsättningen förutses sjunka i år och nästa år.
Sammantaget förutses försvagningen på arbetsmarknaden fortsätta 1991
och 1992. Totalt beräknas sysselsättningen minska med närmare 40 000
personer 1991. Ar 1992 väntas minskningen avta till endast 3 000 färre
sysselsatta. Nedgången sker främst inom industrin och byggsektorn
medan övriga sektorer stagnerar. Totalt i ekonomin var produktiviteten
i det närmaste oförändrad 1990 i och med att produktionen ökade med
0,6% och timsysselsättningen steg obetydligt mer. Till följd av att sys-
selsättningen minskar starkare än produktionen 1991 beräknas produk-
tiviteten böija stiga, med 0,6%. Ett flertal faktorer verkar uppdragande.
Produktiviteten stiger genom att brist på arbetskraft inte längre leder till
restriktioner på produktionen. Även övriga flaskhalsproblem minskar i
och med det lägre kapacitetsutnyttjandet. En minskad personalomsättning
leder också till att produktivitetsförluster till följd av omställningsproblem
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
54
avtar. Sysselsättningsanpassningen sker normalt långsammare än produk- Prop. 1990/91:150
tionsanpassningen och i ett sent skede av konjunkturnedgången tenderar Bilaga 1:1.1
företagen att hålla kvar arbetskraften i allt mindre utsträckning. Det
mycket stora antalet varsel, under sista kvartalet 1990 och första kvartalet
1991, tyder på att företagen i denna konjunkturnedgång agerat snabbare
än tidigare. Ar 1992 fortsätter timsysselsättningen att fälla något medan
produktionen vänder uppåt, vilket gör att produktiviteten stiger ytterliga-
re, med 1,2%.
Tabell 6:2 Produktion och sysselsättning i timmar
Årlig procentuell förändring
|
1987 |
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Näringslivet Produktion |
3,5 |
2,7 |
2,6 |
-0,1 |
-0,6 |
1,2 |
|
Sysselsättning |
1,7 |
1,8 |
2,0 |
-0,4 |
-1,6 |
-0,4 |
|
Produktivitet |
1,8 |
0,9 |
0,6 |
0,3 |
1,0 |
1,6 |
|
Industri |
2,6 |
2,3 |
1,2 |
-2,8 |
-2,8 |
2,5 |
|
Sysselsättning |
1,5 |
0,8 |
0,9 |
-3,2 |
-3,5 |
-0,5 |
|
Produktivitet |
1,1 |
1,6 |
0,3 |
0,4 |
0,7 |
3,0 |
|
Privata tjänster |
5,2 |
3,8 |
3,1 |
1,0 |
0,8 |
1,7 |
|
Sysselsättning |
2,8 |
3,1 |
3,0 |
1,2 |
-0,1 |
0,8 |
|
Produktivitet |
2,3 |
0,8 |
0,1 |
-0,1 |
0,9 |
1,0 |
|
Offentliga tjänster Produktion |
0,8 |
0,7 |
2,3 |
1,4 |
0,4 |
0,4 |
|
Totalt Produktion |
2,6 |
2,3 |
2,2 |
0,6 |
-0,4 |
1,0 |
|
Sysselsättning |
1,4 |
1,9 |
1,5 |
0,7 |
-1,0 |
-0,2 |
|
Produktivitet |
1,3 |
0,4 |
0,7 |
-0,1 |
0,6 |
1,2 |
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Eftersom sysselsättningen minskar mer i antal timmar än i personer
sjunker medelarbetstiden något 1991. Det är ett resultat av ett antal
motverkande faktorer. Konjunkturläget begränsar möjligheten att utöka
medelarbetstiden trots att skattereformens marginal skattesänkning innebär
incitament i den riktningen. Neddragnade verkar också utvidgningen av
den lagstadgade semestern med två dagar för vissa grupper. I samma
riktning verkar det ökade antalet permitteringar med korttidsvecka. En
tendens till ett ökat antal deltidsarbetande med kort deltid (1-19 timmar)
har noterats de senaste månaderna. En fortsatt ökning är trolig till följd
av konjunkturläget. Omläggningen av sjukförsäkringen medverkar
däremot till en uppgång av medelarbetstiden i och med att korttids-
frånvaron väntas minska. Även 1992 sjunker troligen medelarbetstiden
svagt. I uppdragande riktning verkar bl.a. de ökade satsningarna på
rehabilitering inom sjukförsäkringsområdet samt införandet av en arbets-
givarperiod i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1992. Neddragande
verkar dock införandet av utbildningsvikariaten, förutom konjunkturläget.
55
Utbudet av arbetskraft har stigit markant de senaste åren till följd av den
starka efterfrågeuppgången. Under 1990 steg utbudet med 50 000
personer, dvs. i ungefår samma omfattning som de närmast föregående
åren. Under loppet av året avtog dock ökningstakten. Av uppgången
under året berodde två tredjedelar på befolkningsmässiga faktorer och
resterande del på ett ökat arbetskraftstal.
Befolkningen i arbetsför ålder, 16-64 år, steg med i genomsnitt drygt
ca 40 000 personer 1990 enligt AKU. Större delen av ökningen kan
hänföras till nettoinvandringen som uppgick till 35 000 personer varav
uppskattningsvis ca 75% i arbetsför ålder. Nettoinvandringen var således
betydligt lägre än under 1989 då antalet uppgick till 44 000. Även 1991
och 1992 väntas netto invandringen avta, men kvarstår dock fortfarande
på en hög nivå historiskt sett, till 25 000 respektive 20 000 personer.
Arbetskraftsdeltagandet steg under 1990 med 0,3 procentenheter i
åldrarna 16-64 år. Relativt sett steg deltagandet mest i åldersgruppen 55-
64 år. Även i mellangrupperna skedde en svag ökning. Däremot sjönk
arbetskraftstalen i åldrarna 16-24 år efter två års uppgång. Nedgången
väntas fortsätta i år och 1992. I ett försämrat arbetsmarknadsläge
försvåras inträdet på arbetsmarknaden, vilket kan vara ett incitament att
i stället studera. Möjligheterna att förvärvsarbeta vid sidan av studier
avtar också i takt med minskad efterfrågan på arbetskraft. Totalt väntas
det relativa arbetskraftstalet minska med ca 0,2 procentenheter per år
under 1991 och 1992. Det innebär att arbetskraften stiger med 11 000
personer 1991 och med 6 000 personer 1992.
Tabell 6:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper
Arsmedeltal 1990 och förändring i procentenheter
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Nivå Förändring från föregående år
|
1990 |
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 | ||
|
16-19 år, |
män |
47,7 |
-0,2 |
-2,6 |
0,6 |
2,5 |
-0,4 |
|
kvinnor |
50,5 |
-2,2 |
-1,1 |
1,1 |
2,0 |
-0,8 | |
|
20-24 år, |
män |
84,8 |
-1,3 |
-1,1 |
2,3 |
0,7 |
-0,2 |
|
kvinnor |
80,6 |
-1,0 |
-1,8 |
0,9 |
1,2 |
-1,4 | |
|
25-54 år, |
män |
95,1 |
0,1 |
-0,1 |
0,0 |
0,3 |
0,0 |
|
kvinnor |
91,3 |
0,9 |
0,1 |
0,4 |
0,1 |
0,3 | |
|
55-64 år, |
män |
75,5 |
-0,5 |
1,0 |
0,0 |
-0,2 |
0,7 |
|
kvinnor |
66,3 |
1,5 |
2,7 |
0,6 |
-0,6 |
2,0 | |
|
Totalt |
84,8 |
0,3 |
0,1 |
0,6 |
0,5 |
0,3 | |
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU).
Sedan 1986 ingår inte åldersgruppen 65-74 år i de månatliga arbets-
kraftsundersökningama. Under fjärde kvartalet varje år görs dock en
specialundersökning av denna grupp. Under 1988 och 1989 steg antalet
i arbetskraften med 10 000 respektive 5 000 personer. Under 1990 sjönk
antalet med 7 000 personer till 71 000 totalt. Det innebär att 8,5% av
befolkningen i denna åldersgrupp ingick i arbetskraften mot 9,3% året
56
innan. Männen deltar i arbetskraften i mer än dubbelt så hög utsträck- Prop. 1990/91:150
ning som kvinnorna. Drygt 12% av männen och ca 5% av kvinnorna Bilaga 1:1.1
deltar därmed. I motsats till föregående år, då antalet egna företagare
svarade för hela uppgången svarade denna grupp för hela nedgången
1990. Bland samtliga äldre är det dessutom främst de med kort deltid
som minskat i antal.
Efter sex års oavbrutet fallande arbetslöshet inleddes en uppgång under
1990. Tecken på stigande arbetslöshet fanns från maj 1990. Säsongrensat
steg arbetslösheten från 1,3% första kvartalet 1990 till 1,8% Ijärde
kvartalet. Uppgången fortsatte också under första kvartalet i år då
arbetslösheten säsongrensat uppgick till 2,1%. Den genomsnittliga
arbetslösheten under 1990 uppgick till 1,5% eller 69 000 personer.
Jämfört med 1989 innebar det en uppgång med 0,1 procentenheter eller
8 000 personer.
Den regionala skillnaden i arbetslöshet har minskat under den gångna
högkonjunkturen jämfört med närmast föregående högkonjunktur. Enligt
AKU steg arbetslösheten inte lika mycket i skogslänen som i övriga
landet under andra halvåret 1990. Skogslänen ligger dock något efter
övriga landet i konjunkturfasen. Första kvartalet i år ökade arbetslösheten
lika mycket inom de olika områdena och uppgick då till 3,1% i
skogslänen, 1,9% i storstadslänen och till 2,3% i övriga landet. Vid
fortsatt stigande arbetslöshet är det emellertid troligt att arbetslösheten
ökar mer i skogslänen än i genomsnittet för landet, vilket är vanligt
historiskt sett.
Aldersmässigt är det främst bland ungdomar som arbetslösheten stigit
hittills. Det gäller särskilt i gruppen 16-19 år där arbetslösheten gick upp
med 1,4 procentenheter från 1989 till 4,5% 1990. Inom denna ålders-
grupp har arbetslösheten i stort sett minskat kontinuerligt sedan 1984,
trots att antalet i sysselsättningsskapande åtgärder samtidigt har dragits
ned de senaste åren. Även inom åldersgruppen 55-64 år har arbetslös-
heten tidigare minskat starkt, men en uppgång noteras under loppet av
1990.
Tabell 6:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar
Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp
|
1983 |
1984 |
1985 |
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 | |
|
16-19 år |
9,2 |
4,3 |
4,1 |
3,6 |
3,6 |
3,1 |
3,1 |
4,5 |
|
20-24 år |
4,7 |
5,5 |
5,3 |
5,1 |
4,4 |
3,4 |
2,9 |
3,0 |
|
25-54 år |
2,2 |
2,0 |
1,8 |
1,7 |
1,4 |
1,2 |
1,0 |
1,1 |
|
55-64 år |
2,4 |
2,8 |
2,5 |
2,1 |
1,9 |
1,6 |
1,2 |
1,4 |
|
Totalt |
2,9 |
2,6 |
2,4 |
2,2 |
1,9 |
1,6 |
1,4 |
1,5 |
Anm: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av
mätmetod i AKU.
Källa: Statistiska centralbyrån.
57
Övriga tecken på en försvagad konjunktur är att antalet latent ar- Prop. 1990/91:150
betssökande och de undersysselsatta av arbetsmarknadsskäl ökar. Under Bilaga 1:1.1
loppet av 1989 bromsades den tidigare starka nedgången av antalet latent
arbetssökande, dvs. personer som velat och kunnat arbeta men som inte
aktivt sökt arbete och därför inte räknats som arbetslösa. Under 1990
skedde en uppgång med 5 000 till närmare 40 000 personer. En stor del
av de latent arbetssökande är ungdomar i åldern 16-19 år. Samma
utveckling gäller de undersysselsatta. Under 1990 var antalet drygt
20 000 fler än under 1989, vilket innebar att 192 000 personer skulle
vilja arbeta mer men hindras av arbetsmarknadsskäl. Deltidsarbetslös-
heten är särskilt utbredd inom den offentliga tjänstesektorn och inom
detaljhandeln.
I genomsnitt under 1990 var antalet långtidsarbetslösa oförändrat
jämfört med föregeående år efter en successiv nedgång sedan mitten av
1980-talet. Under senare delen av 1990 samt hittills i år har dock en
uppgång registrerats. Under första kvartalet 1991 uppgick antalet till
16 000 personer, vilket var 6 000 fler än under samma kvartal förra året.
Den vikande sysselsättningen gör att arbetslösheten kommer att
fortsätta att stiga under prognosperioden. Neddragningarna inom industrin
fortsätter och stora delar av den privata tjänstesektorn stagnerar samtidigt
som kommunerna inte, som i tidigare konjunkturnedgångar, kan
expandera i någon större utsträckning. En markant lägre ökningstakt av
arbetskraftsutbudet bromsar uppgången i arbetslöshet. Arbetslösheten
beräknas uppgå till 2,6% 1991 och till 2,8% 1992. Antalet arbetslösa
stiger då med 49 000 personer 1991 till 118 000 personer. År 1992 ökar
antalet med i genomsnitt 9 000 personer till 127 000 arbetslösa totalt.
Jämfört med arbetslöshetsuppgången under lågkonjunkturen i början av
1980-talet är denna uppgång ungefär lika stark räknat i antal öppet
arbetslösa och antal i åtgärder per år.
Sett som andel av BNP är Sveriges kostnader för arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder inte högre än i omvärlden, ca 3%, att jämföra med ca 5%
i t.ex. Danmark. Inriktningen skiljer sig genom att en stor del satsas på
aktiva åtgärder som t.ex. arbetsmarknadsutbildning och en förhållan-
devis liten del läggs på passiva kontantstöd.
Under de senaste åren har arbetsmarknadspolitiken lagts om och
focuserats mot anpassningsunderlättande åtgärder. Det innebär en
prioritering av utbildnings- och rehabiliteringsinsatser samt en förstärk-
ning av platsförmedlingen. De sysselsättningsskapande åtgärderna har
kraftigt reducerats. Antalet uppgick 1990 till 13 000 personer, vilket
endast är en femtedel av volymen 1985. Antalet personer i arbets-
marknadsutbildning ökade under samma period med 4 000 till 37 000
personer. Under loppet av 1990 har antalet långsamt stigit och under det
första kvartalet 1991 har en starkare expansion inletts. Antalet personer
i program för arbetshandikappade har stigit successivt. Sedan 1985 har
antalet stigit med 16 000 personer till närmare 90 000 personer totalt.
58
Diagram 6:2 Arbetslösheten.
Procent, säsongrensade kvartalsdata.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.
Tabell 6:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental, genomsnitt per år
|
1983 |
1984 |
1985 |
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 | |
|
Sysselsättnings- |
59 |
93 |
67 |
53 |
40 |
29 |
18 |
13 |
|
- beredskapsarbete - ungdomslag1/ |
59 |
41 |
24 |
19 |
17 |
14 |
10 |
8 |
|
särskild inskol- |
31 |
31 |
24 |
18 |
10 |
5 |
3 | |
|
- rekryteringsstöd |
- |
21 |
12 |
10 |
6 |
5 |
3 |
2 |
|
utbildning (AMU) |
38 |
37 |
33 |
34 |
36 |
40 |
38 |
37 |
|
Företagsutbildning2 Åtgärder för arbets- |
5 |
2 |
3 |
4 |
3 |
3 |
4 |
6 |
|
handikappade3 |
66 |
68 |
72 |
79 |
82 |
84 |
86 |
88 |
|
Totalt |
168 |
200 |
175 |
170 |
161 |
156 |
146 |
144 |
|
1 Ungdomslagen avskaffandes den |
1 juli |
1989 och |
ersattes |
med |
särskilda |
inskol- | ||
ningsplatser.
2 Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m.
3 Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).
I arbetslöshetsprognosen inbegrips den förstärkning av arbetsmarknads-
politiska insatser som nu aviseras. Det innebär att antalet personer i
aktiva åtgärder utökas med 40 000 personer under budgetåret 1991/1992.
Därav består 20 000 av utbildningsvikariat som innebär att anställd
personal ges utbildning samtidigt som arbetslösa anställs som vikarier.
Arbetsmarknadsutbildningen utökas med 10 000 platser. 5 000 får
inskolningsplatser eller rekryteringsstöd. Dessutom inrättas 5 000 nya
59
högskoleplatser. Inklusive de åtgärder som föreslogs i bugetpropositio- Prop. 1990/91:150
nen i januari 1991 innebär det att över 60 000 personer ytterligare skulle Bilaga 1:1.1
ha varit arbetslösa 1992 om inte dessa åtgärder vidtagits. Det motsvarar
en uppgång av arbetslösheten med 1,3 procentenheter. Åtgärderna har
den effekten att utbudet av arbetskraft dämpas samtidigt som antalet
sysselsatta stiger och medelarbetstiden dras ned.
60
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Preliminär statistik visar att timförtjänsten i genomsnitt för hela ekonomin
ökade knappt 10 1/2% 1990. Löneglidningen, som innefattar även lokala
avtalsuppgörelser, svarade för ca 4 procentenheter. Det är den högsta
löneglidningen på mer än 20 år. Löneutfellet förra året förklaras bl.a. av
det överhettade arbetsmarknadsläget och den snabba prisökningstakten.
Produktiviteten var oförändrad från 1989, vilket medförde att utrymmet
för reala löneökningar var obefintligt.
Tabell 7:1 Timlöner och arbetskraftskostnader
Årlig procentuell förändring
Samtliga löntagare
Industriarbetare
|
Avtal |
Löne- |
Timför- tjänst |
Avtal |
Löne- |
Timför- tjänst |
Sociala |
Arbets- | |
|
1980 |
7,8 |
1,7 |
9,5 |
6,1 |
3,2 |
9,3 |
0,8 |
10,2 |
|
1981 |
6,3 |
2,8 |
9,1 |
5,9 |
4,2 |
10,1 |
0,5 |
10,7 |
|
1982 |
4,6 |
1,7 |
6,3 |
4,1 |
3,5 |
7,6 |
0,2 |
7,8 |
|
1983 |
4,6 |
1,9 |
6,5 |
3,8 |
2,9 |
6,7 |
2,4 |
9,3 |
|
1984 |
5,6 |
2,3 |
7,9 |
6,2 |
4,1 |
10,3 |
-0,1 |
10,2 |
|
1985 |
4,1 |
3,4 |
7,5 |
3,8 |
3,7 |
7,5 |
0,2 |
7,7 |
|
1986 |
6,0 |
2,6 |
8,6 |
3,9 |
3,5 |
7,4 |
0,0 |
7,4 |
|
1987 |
3,5 |
2,9 |
6,4 |
6,4 |
0,6 |
7,0 | ||
|
1988 |
4,2 |
2,5 |
6,7 |
3,4 |
5,0 |
8,4 |
0,0 |
8,4 |
|
1989 |
6,4 |
2,7 |
9,1 |
4,5 |
5,6 |
10,1 |
0,6 |
10,8 |
|
1990 |
6,3 |
4,0 |
10,3 |
9,5 |
1,0 |
10,6 | ||
|
1991 |
2,9 |
2,1 |
5,0 |
5,2 |
1,3 |
6,5 | ||
|
1992 |
3,5 |
3,5 |
3,5 |
Anm: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare
grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbe-
lopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull
uppdelning på avtal och löneglidning.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Timförtjänsten inom den svenska tillverkningsindustrin ökade 1990 med
ca 9 1/2%. För OECD-området steg industriarbetarlönen i nationella
valutor med ca 5 1/2%. Löneökningarna inom industrin har alltsedan
1982 ökat snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Detta till-
sammans med ökade lönebikostnader och en lägre produktivitetstillväxt
under de senaste åren har bidragit till att försvaga såväl konkurrens-
kraften som lönsamheten. Sverige kan sannolikt kosta på sig högre
lönekostnader i nivå än de flesta andra industriländerna, utan att vare sig
konkurrenskraften eller vinsterna behöver vara otillräckliga. Detta beror
bl.a. på att industrins produktionsteknik är väl utvecklad och att
arbetskraften har en god utbildning vilket medför en nivåmässigt hög
produktivitet. I ljuset av de senaste årens utveckling syns emellertid
lönekostnadsdifferensen mot omvärlden sannolikt vara så stor att kon-
kurrenskraften skadats. Det räcker således inte med att de svenska löne-
61
kostnadsökningarna kommer ner till våra konkurrenters, utan lönerna Prop. 1990/91:150
måste troligen utvecklas långsammare under en rad år. Detta förstärks än Bilaga 1:1.1
mer om den svenska produktivitetsökningen inte lyckas nå upp till om-
världens takt.
Löner, liksom priser, reagerar med en viss eftersläpning i ett konjunk-
turförlopp, vilket delvis sammanhänger med att löne- och inflations-
förväntningarna är trögrörliga. Konsekvensen blir att konjunkturav-
mattningen initialt förstärks och den marknadsledda kostandsanpassningen
blir utdragen och smärtsam i termer av bl.a. arbetslöshet och låg tillväxt.
En lönedämpning kan emellertid också initieras genom institutionella
förändringar. Anpassningen kan då ske såväl snabbare som smidigare.
Stabiliseringsavtalsförslaget som presenterades i slutet av 1990 innebär
en kraftig nedväxling av löneökningstakten. I korthet innebär avtalet för
1991 en lönehöjning vid halvårsskiftet med 209 kr. per månad för
löntagare med en månadslön understigande 14 200 kr. För timmar där
lönen understiger 85 kr. avsätts 125 öre per arbetad timme. Utrymmet
fördelas av de centralt avtalsslutande parterna. Nästa år fördelas ett
utrymme från och med 1 april på ca 3% dock minst 426 kr. per månad,
vilket motsvarar lägst 255 öre per timme, utan några fördelnings-
restriktioner. Totalt sett höjs lönenivån med 4,3% under perioden fram
till sista mars 1993. I början av 1992 och 1993 finns kontrollstationer för
hur avtalet har följts. Finner förhandlingsgruppen vid dessa kontroller
löneökningar utöver avtalsramen, sker en avräkning från nästkommande
års utiymme för avtalsområdet eller delar därav. Stora delar av den
svenska arbetsmarknaden har ställt sig bakom och slutit avtal i linje med
avtalsförslaget. Stabiliseringsavtalet tillsammans med en påtaglig avkyl-
ning av såväl arbetsmarknaden som efterfrågan i ekonomin har medfört
att löne- och inflationsförväntningarna dämpats väsentligt. Den s.k. löne-
lönespiralen - dvs. när löneökningar på ett avtalsområde driver fram
kompensationskrav inom andra områden - bromsas också upp.
Läget på den svenska arbetsmarknaden försämras snabbt, antalet varsel
och öppet arbetslösa ökar markant. Samtidigt framkommer allt tydligare
signaler om dämpade prisförväntningar i såväl producent- som konsu-
mentled. Därtill förutses produktivitetstillväxten i år bli relativt blygsam.
Vidare förväntas industrins vinster pressas till rekordlåga nivåer.
Lönebikostnadema ökar i år till följd av breddat underlag för arbetsgivar-
avgifter m.m. Kommunernas och landstingens kostnadsutrymme är
begränsat av deras ekonomiska situation. Arbetsgivarnas återhållsamhet
vad gäller löneökningar torde stiga väsentligt den närmaste tiden. Sam-
tidigt medför skattereformen en påtaglig reallönehöjning redan vid
mycket måttliga nominella löneökningar. Stabiliseringsavtalet tillsammans
med dessa andra faktorer påverkar lönebildningen i en och samma
dämpande riktning.
Arbetsmarknadsläget är lönebildningens viktigaste förklaringvariabel.
Arbetsmarknadens funktionssätt blir därför avgörande i detta samman-
hang. En ökning av långtidsarbetslösheten har sannolikt ingen eller ringa
inverkan på löneökningstakten. Genom åtgärder som underlättar anpass-
ningen mellan arbetssökande och lediga platser minimeras arbetslöshets-
62
tiderna. Samtidigt dämpas tendeser till flaskhalsar i produktionen.
Därigenom motverkas överhettning och löneinflation, vilket gynnar
produktiviteten och tillväxten. De arbetsmarknadspolitiska insatserna som
nyligen föreslagits minskar den öppna arbetslösheten. Eftersom de är
starkt inriktade på utbildning och andra aktiva insatser, kan de emellertid
inte förväntas verka lönedrivande. I stället bör de kunna bidra till att
arbetsmarknadens funktionssätt förbättras och att inflationstrycket
motverkas.
Avtalet innebär en vändpunkt för löneökningstakten. Under loppet av
1991 väntas timlönerna öka kring 2 1/2%, inklusive effekterna av de två
extra semesterdagarna för vissa grupper, att jämföra med 5-8% för några
av våra viktigaste konkurrentländer. Lönestegringen 1990 leder emellertid
till ett s.k. kostnadsmässigt "överhäng" till 1991, som medför att den
genomsnittliga timkostnaden stiger med ca 5%. Motsvarande genom-
snittliga ökning för OECD-länderna är knappt 6 %.
För 1992 ger stabiliseringsavtalet en nivåhöjning av lönerna med ca
3% i genomsnitt. Överhänget från 1991 är blygsamt, löneglidningen
beräknas bli mycket svag och den genomsnittliga kostnadsökningen
väntas stanna på 3 1/2%. I våra viktigaste konkurrentländer sker en
betydligt mindre lönedämpning, vilket innebär att de svenska timlöne-
ökningama under hela prognosperioden förutses understiga våra
konkurrenters, se diagram 7:1. Tillsammans med en påtagligt förbättrad
produktivitetstillväxt nästa år medför detta att den relativa enhets-
arbetskostnaden sjunker, vilket innebär att Sveriges konkurrenskraft enligt
detta synsätt skulle förbättras märkbart för första gången sedan 1982, se
diagram 3:2.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 7:1 Nominell timlön inom industrin
Årlig procentuell förändring, nationell valuta
Procent
Anm: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som
konkurrent till Sverige på världsmarknaden.
Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet
63
Förutom timförtjänsten påverkas också de totala lönekostnaderna av Prop. 1990/91:150
arbetsgivaravgifterna. Lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter ökade Bilaga 1:1.1
timkostnaden med ca 1% 1990. Vissa avtalade arbetsgivaravgifter
omperiodiserades från 1990 till efterföljande år, utan att löneutrymmet
påverkas. Skattereformen medför att basen för avgiftsuttaget breddas i år,
samtidigt som arbetsmiljöavgiften försvinner. Sammantaget medför
emellertid detta att kostnaden per timme ökar med drygt 1 % i år utöver
löneökningarna. Nästa år införs en arbetsgivarperiod på 14 dagar i
sjukförsäkringen. Kostnadsökningen för arbetsgivarna neutraliseras
genom sänkt sjukförsäkringsavgift.
Konsumentpriserna (KPI) steg med 10,7% från december 1989 till
december 1990. Skattereformen och andra indirekta skattehöjningar,
framför allt den höjda mervärdeskattesatsen, bidrog med ca 4 procent-
enheter. Orolighetema vid Persiska viken medförde kraftigt höjda priser
på råolja och andra oljeprodukter, vilket höjde konsumentpriserna med
ca 1/2 procentenhet. Dessa extraordinära bidrag till prisökningstakten
måste exkluderas för att ge en rimlig uppfattning om det inhemska
pristrycket i konsumentledet. Arbetskraftskostnaden steg markant i såväl
privat som offentlig sektor 1990, vilket i sig motiverar högre pris-
höjningar än de som uppmätts. Vinstmarginalerna pressades påtagligt
förra året. Detta är sannolikt en följd av en märkbar avmattning i totala
efterfrågan, i synnerhet för privat konsumtion som föll.
Diagram 7:2 Industrins prisförväntningar
Andel i procentenheter.
Procent
Anm: Kurvan illustrerar förändringen av nettoandelen industriföretag som planerar
höja hemmamarknadspriserna kommande kvartal.
Källa: Konjunkturinstitutet.
64
Skatteomläggningens andra steg, som genomfördes vid årsskiftet, har Prop. 1990/91:150
höjt konsumentpriserna med dryg 3 1/2% sedan december 1990. Skatte- Bilaga 1:1.1
växlingen påverkar framför allt boendekostnaderna men också tjänste-
konsumtionen som förut var helt eller delvis momsbefriad, t.ex. resor
och transporter, teletjänster och hårklippning. Dessutom avvecklades
mjölksubventionema.
Prisförväntningama hos ekonomins aktörer är väsentliga för såväl löne-
som prisbildningen. Allmänt anses förväntningarna vara trögrörliga och
svåra att påverka. Stabliseringsavtalet för löneutvecklingen, konkurrens-
läget och konjunkturutsiktema är troligen de främsta förklaringarna till
den allt tydligare omsvängningen i inflationsförväntningarna som nu
framträder. I diagram 7:2 illustreras tillverkningsindustrins planerade
prishöjningar på hemmamarknaden nästkommande kvartal. Kurvan för
industrin åskådliggör i princip hur andelen företag som avser höja
priserna har förändrats i jämförelse med motsvarande period föregående
år. Så länge kurvan ligger under nollstrecket minskar andelen företag
som planerar att höja priserna. Sedan böijan av 1989 har allt färre
industriföretag aviserat prishöjningar och inte sedan 1964 har en så lång
period med negativa tal registrerats. Dessutom har företagen den senaste
tiden inte höjt priserna i planerad utsträckning. Hushållens förväntningar
är tröga i den bemärkelsen att den faktiska inflationen varierat kraftigare
än den förutsedda. Den allra senaste tiden har förväntningar om sänkt
inflation registrerats även hos hushållen.
Diagram 7:3 Konsumentpriser
Ackumulerad utveckling från årets början.
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
För 1991 och 1992 väntas en påtaglig nedväxling av priserna. Konsu-
mentpriserna beräknas öka med knappt 8 1/2% under loppet av 1991.
65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga I:1.1
Exkluderas effekterna av indirekta skatter och oljepriser väntas priserna
stiga med endast 5% mellan december 1990 och december 1991.
Vändpunkten har emellertid redan inträffat. Under perioden från
årsskiftet fram t.o.m. mars i år ökade priserna med knappt 6%, medan
prisstegringarna under resten av året väntas begränsas till endast 2 1/2%,
se diagram 7:3. Utöver skattereformen och oljepriser återfinns de största
prishöjningarna inom bostadsområdet och offentligt bestämda taxor.
Därtill påverkas de inhemska priserna dessutom av arbetskraftskostnader
och vinstmarginaler. Arbetskraftskostnaden per producerad enhet i
näringslivet beräknas öka med knappt 6 1/2%. Vinstmarginalerna, som
fallit sedan 1986, väntas förbli i princip oförändrade efter fjolårets
påtagliga neddragning, se tabell 7:2. Den långsamma prisutvecklingen
väntas fortsätta under hela 1992. Under loppet av året väntas prissteg-
ringen bli runt 3 %. Exkluderas indirekta skatteförändringar (den
tillfälliga mervärdeskattehöjningen försvinner) och oljepriser ökar de
underliggande priserna med knappt 4%. Även 1992 återfinns de största
prisförändringarna inom bostads- och offentliga sektorn. Därtill förutses
en viss återtagning av vinstmarginalerna.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 7:2 Konsumentpriser
Årlig procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 | |
|
KPI dec.-dec. |
10,7 |
8,4 |
3,0 |
|
KPI dec.-dec. exkl. skatteref. |
7,8 |
5,2 |
- |
|
Importpriser, totalt |
7,1 |
0,9 |
3,5 |
|
Oljeprodukter |
48,5 |
-21,4 |
14,3 |
|
Övrigt |
4,2 |
2,6 |
2,7 |
|
Bostäder, totalt |
12,2 |
7,8 |
4,5 |
|
Flerfamiljshus |
12,2 |
11,0 |
5,5 |
|
Egnahem |
12,2 |
4,8 |
3,4 |
|
Indirekta skatter, bidrag i procentenheter |
4,0 |
3,6 |
-1,0 |
|
Övriga inhemska kostnader |
5,4 |
5,9 |
4,7 |
|
diverse taxor |
8,8 |
10,0 |
6,0 |
|
konkurrensutsatt svensk produktion |
7,2 |
4,0 |
3,2 |
|
arbetskraftskostnad i näringslivet |
10,6 |
6,4 |
2,7 |
|
vinstmarginal, bidrag i procentenheter |
-1,4 |
0,1 |
0,8 |
|
Underliggande KPI dec.-dec. |
6,2 |
5,1 |
3,8 |
|
KPI årsgenomsnitt |
10,4 |
9,6 |
3,2 |
|
D:o exkl. skattereform |
7,8 |
6,1 |
- |
|
Implicitprisindex |
9,3 |
10,0 |
3,7 |
|
OECD-området |
4,9 |
4 1/2 |
4,0 |
|
Basbelopp |
29 700 |
32 200 |
33 800 |
Anm: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m.,
TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Underliggande KPI är KPI exkl.
bidraget från indirekta skatter och oljepriser.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrens-
verk samt finansdepartementet.
En implicit prisindex (IPI) för privat konsumtion framkommer ur
nationalräkenskapernas redovisning av den privata konsumtionen.
66
Vikterna i IPI speglar, till skillnad från KPI, den aktuella konsumtions-
sammansättningen. Under 1990 och 1991 resulterade skattereformen i
omfattande relativprisförändringar i konsumentledet, vilket påverkar
hushållens konsumtionsval. Detta tillsammans med andra kraftiga
förskjutningar av konsumtionssammansättningen, t.ex. bilkonsumtionen,
och differensen mellan prisutvecklingen för hyreshus och egnahems-
boende i KPI (minskade ränteavdrag påverkar inte konsumentpriserna),
förklarar de relativt stora skillnaderna mellan IPI och KPI såväl 1990
som 1991.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
67
Under de första åren på 1980-talet minskade hushållens realt disponibla
inkomster till följd av den allmänt svaga ekonomiska utvecklingen. Även
konsumtionsutvecklingen var svag samtidigt som sparandet minskade. År
1984 började realinkomstema öka igen och fram till avregleringen av
kreditmarknaden i november 1985 steg inkomster och konsumtion i
samma takt. Efter avregleringen kom en kraftig uppgång av den privata
konsumtionen, som under perioden 1986 t.o.m. 1988 ökade med i
genomsnitt ca 4% per år. Eftersom de disponibla inkomsterna inte steg
lika snabbt försämrades sparandet och sparkvoten föll med 7 procenten-
heter mellan 1985 och 1988. Konsumtionen avmattades 1989, främst till
följd av minskade bilinköp, samtidigt som inkomsterna ökade. Till-
sammans medförde detta att sparandet förbättrades något, se diagram 8:1.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 8:1 Disponibel inkomst och privat konsumtion
Miljarder kr., 1985 års priser
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Förra året steg hushållens realinkomster enligt nationalräkenskaperna
med över 4% medan den privata konsumtionen minskade med 0,3%.
Sparkvoten förbättrades med 4,5 procentenheter till 0%. Bakom den
mycket kraftiga inkomstökningen låg, förutom nominella löneökningar
(utbetalda) på i genomsnitt 11 % och ökad sysselsättning, en del tillfälliga
faktorer. Genom en förändrad sammansättning av den privata konsumtio-
nen blev prisökningen ca 1 procentenhet lägre än om man valt en
oförändrad varukorg. Denna effekt bidrar till att dra upp hushållens realt
disponibla inkomster. Periodiseringen av skatteinbetalningarna har en
stark påverkan på den registrerade inkomstutvecklingen 1989 och 1990.
En regeländring fr.o.m. 1990 års taxering (1989 års inkomster) medförde
en tidigareläggning av fyllnadsinbetalningar från april 1990 till årsskiftet
68
1989/90. Därigenom belastas 1989 års inkomster av ovanligt stora skatter
i nationalräkenskaperna. Det är en engångseffekt, som drar ned de
disponibla inkomsterna 1989, vilket bidrar till den kraftiga inkomst-
ökningen 1990. Efter justering för regeländringens effekt kan inkomst-
ökningen beräknas till ca 2,5% 1989 och ca 3,5% 1990. Eftersom den
"underliggande" inkomstutvecklingen för 1989 och 1990 var mer jämnt
fördelad mellan åren, än vad som framgår av disponibel inkomst, kan
också den starka uppgången av sparkvoten förra året till en del hänföras
till 1989.
Hushållens inkomstutveckling 1991 påverkas i hög grad av skattere-
formen. Reformen innebär en kraftig sänkning av inkomstskatten i
kombination med ökad indirekt beskattning. Särskilda fördelningspolitiska
åtgärder vidtas genom höjningar av pensionstillskott, barnbidrag och
bostadsbidrag. Skattereformen bidrar till en ökning av hushållens realt
disponibla inkomster med ca 2% 1991, bortsett från att reformen väntas
bidra till lägre löneökningar. En samverkan av flera faktorer vid sidan av
skattereformen, bl.a. vikande sysselsättning och sänkt sjukpenning,
begränsar den realt disponibla inkomstökningen till ca 1 % i år, se tabell
8:1.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 8:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande
Miljarder kr. Procentuell förändring
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Löpande priser | ||||||||
|
Löner |
530,9 |
596,8 |
621,5 |
652,3 |
11,7 |
12,4 |
4,1 |
5,0 |
|
Företagarinkomster |
56,0 |
62,5 |
62,7 |
63,2 |
10,3 |
11,6 |
0,3 |
0,9 |
|
Räntor och utdelningar, netto |
-24,3 |
-30,8 |
-31,2 |
-32,7 | ||||
|
Inkomstöverföringar från | ||||||||
|
offentlig sektor |
250,2 |
276,9 |
313,4 |
322,0 |
9,9 |
10,7 |
13,2 |
2,7 |
|
Övriga inkomster, netto |
89,7 |
94,4 |
106,3 |
112,6 |
10,7 |
5,3 |
12,7 |
5,9 |
|
Direkta skatter, avgifter m.m. |
291,8 |
304,3 |
300,3 |
300,9 |
14,5 |
4,3 |
-1,3 |
0,2 |
|
Disponibel inkomst |
610,7 |
695,5 |
772,3 |
816,6 |
8,9 |
13,9 |
11,0 |
5,7 |
|
Privat konsumtion |
638,6 |
695,6 |
774,4 |
812,7 |
8,4 |
8,9 |
11,3 |
4,9 |
|
1985 års priser | ||||||||
|
Disponibel inkomst |
488,2 |
508,8 |
513,6 |
523,7 |
1,6 |
4,2 |
0,9 |
2,0 |
|
Privat konsumtion |
510,5 |
508,9 |
515,0 |
521,2 |
1,1 |
-0,3 |
1,2 |
1,2 |
|
Sparkvot, nivå i % |
-4,6 |
-0,0 |
-0,3 |
0,5 |
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Även 1992 bidrar det nya skattesystemet till en positiv utveckling av
realinkomstema. Genom att skatteskalan justeras med den historiska
inflationen uppkommer en real skattesänkning när löneökningarna och
inflationen avtar. Denna skattesänkning, höjning av barnbidragen och den
förutsedda kraftiga nedgången i inflationen ligger bakom att de realt
disponibla inkomsterna beräknas stiga med 2% 1992, trots att löne-
ökningarna begränsas till 3,5%.
Det tillfälliga sparandet drog ned hushållens köpkraft 1989 och 1990
69
och bidrog därmed sannolikt till den svaga konsumtionsutvecklingen Prop. 1990/91:150
under dessa år. Vid redovisningen av disponibel inkomst i nationalräken- Bilaga 1:1.1
skapema görs inget avdrag för det tillfälliga sparandet. Ej heller tillskrivs
hushållssektom inkomster när sparandet återbetalas. Det tillfälliga
sparandet under 1989 och 1990 ingår som en del av hushållens totala
sparande och i den utsträckning som återbetalningarna av sparandet
konsumeras registreras det som ett minskat hushållssparande. För 1991
stiger hushållens köpkraft utöver de disponibla inkomsterna med 1,5
procentenheter, dels genom att det tillfälliga sparandet upphör och dels
genom att 1989 års sparande återbetalas i maj i år. Dessutom bidrar
skattereformen till en ytterligare ökning av köpkraften med ca 1/2
procentenhet under loppet av 1991. Inkomstskattesänkningen slog igenom
fullt ut redan från första löneutbetalningarna i januari medan delar av
finansieringen av skattesänkningen kommer senare. Källskatten på
ränteinkomster dras huvudsakligen först vid årsskiftet 1991/92 och
beskattningen av pensionsfonder torde inte påverka hushållens köpkraft
på kort sikt. I februari 1992 återbetalas 1990 års tillfälliga sparande,
vilket bidrar med 1/2 procentenhet till hushållens köpkraft nästa år, se
tabell 8:2.
Tabell 8:2 Inkomster och tillfälligt sparande
Årlig procentuell förändring och bidrag därtill, 1985 års priser
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Disponibel inkomst |
1,6 |
4,2 |
0,9 |
2,0 |
|
Tillfälligt sparande Sparavdrag Återbetalning |
-0,5 |
-0,6 |
1,1 0,4 |
0,5 |
|
Inkomster inkl, |
1,2 |
3,6 |
2,4 |
2,5 |
|
Privat konsumtion |
1,1 |
-0,3 |
1,2 |
1,2 |
|
Eget sparande, förändring |
0,1 |
3,9 |
1,2 |
1,3 |
Källa: Finansdepartementet
Trots den starka uppgången av sparkvoten 1990 är hushållens sparande
fortfarande lågt. Detta talar i sig för en ökning av sparandet de närmaste
åren. Därtill kommer att skattereformen gör det dyrare att låna och att
kreditinstituten är försiktigare i sin kreditgivning. Att det tillfälliga
sparandet upphör och återbetalas väntas dock dra upp konsumtionen
något under prognosperioden. Den privata konsumtionen beräknas öka
med drygt 1% per år 1991 och 1992. Det innebär att sparkvoten i
nationalräkenskapstermer minskar något i år och ökar med knappt 1
procentenhet nästa år. Det egna sparandet, dvs sparandet exkl. det
tillfälliga sparandet, stiger dock med över 1 procentenhet per år.
70
Löneinkomsterna efter skatt uppgick till ca 55 % som andel av hushållens
disponibla inkomster 1990. Med de förutsättningar angående timlön och
sysselsättning, som redovisats i tidigare kapitel, beräknas lönein-
komsterna öka med 4% 1991 och drygt 3% 1992. Den fr.o.m. 1992
föreslagna arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen innebär att arbets-
givaren övertar betalningarna för sjukersättningen under de första 14
dagarna av en sjukdomsperiod. Denna ersättning registreras i tabell 8:1
som lön, vilket drar upp lönesumman nästa år med 9,5 miljarder kr.
Systemet med utbildningsvikariat inom arbetsmarknadspolitiken (se
kap. 6) påverkar också lönesumman genom att ersättning till personer i
denna form av åtgärd definieras som lön.
Reallönen per timme minskade kraftigt i början av 1980-talet. Under
1985 började reallönen åter stiga och 1990 hade fallet återhämtats. För
1991 medför skattereformen att reallönen efter skatt beräknas öka med
ca 2% för löntagare i genomsnitt. Nedgången i inflationen och justering
av skatteskalorna leder till en fortsatt reallöneökning efter skatt 1992, se
diagram 8:2. Mellan 1980 och 1990 steg löneinkomsterna genom ökad
sysselsättning. Den reala lönesumman efter skatt var 1990 nästan 14%
högre än 1980, trots oförändrad reallön. För 1991 och 1992 väntas
bidraget från sysselsättningen till lönesumman bli negativt. (
Diagram 8:2 Reallön per timme före och efter skatt
1980 års priser, index 1980=100
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Inkomstöverföringama från den offentliga sektorn stod, räknat efter
skatt, för 30% av de disponibla inkomstem 1990. Räknat i fästa priser
och före skatt beräknas inkomstöverföringama stiga med knappt 3,5%
1991. För pensioner och andra skattepliktiga transfereringar tillkommer
att inkomstskatten sänkts. För 1992 beräknas inkomstöverföringama vara
i stort sett oförändrade. Om konsekvenserna av arbetsgivarperioden i
71
sjukförsäkringen exkluderas, stiger dock inkomstöverföringarna realt med Prop. 1990/91:150
ca 2,5% nästa år. Denna fortsatt relativt starka ökning beror huvudsak- Bilaga 1:1.1
ligen på den väntade nedgången i inflationen nästa år, se tabell 8:2.
Över hälften av inkomstöverföringama utgörs av pensioner inkl,
bostadstillägg. Pensionerna räknas upp med basbeloppet och stiger
dessutom genom att nya pensionärer med höga ATP-poäng kommer in
i systemet. Basbeloppet uppgår till 32 200 kr. i år och beräknas för 1992
till 33 800 kr. Pensionstillskotten och de kommunala bostadstilläggen
uppjusteras i år för att kompensera pensionärer med låga inkomster för
de höjda indirekta skatter m.m., som följer av skattereformen.
Utbetalningarna från sjukförsäkringen ökade kraftigt 1988 efter att
sjukförsäkringen reformerats. Det s.k. sjuktalet (antal ersatta dagar per
sjukpenningförsäkrad) steg. Förra året bröts uppgången av sjukfrånvaron
och vändes till en nedgång. Det försämrade läget på arbetsmarknaden och
sänkt ersättningsnivå i sjukförsäkringen väntas medföra en fortsatt
minskning av sjukfrånvaron under 1991. Ersättningsnivån i sjukförsäk-
ringen sänktes från den 1 mars i år från 90% till 65% de tre första
dagarna av en sjukperiod och till 80% mellan 3 till 90 dagar. Ersättnings-
nivån för vård av sjukt barn har sänkts till 80% de första 14 dagarna per
kalenderår. För 1992 medför den ovan nämnda arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen sänkta utbetalningar från försäkringen med 9,5 miljarder
kr.
Tabell 8:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll
Miljarder kr., Procentuell förändring,
löpande priser 1985 års priser
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Pensioner |
139,8 |
153,4 |
171,9 |
183,3 |
-0,6 |
2,3 |
3,2 |
|
Folkpension inkl. KBT |
64,1 |
68,9 |
76,4 |
79,5 |
-2,6 |
1,1 |
0,8 |
|
Allmän tilläggspension |
69,2 |
77,4 |
88,1 |
96,4 |
1,4 |
3,8 |
5,9 |
|
Tjänstepensioner |
6,5 |
7,1 |
7,5 |
7,3 |
-2,2 |
-3,8 |
-4,6 |
|
Sjukförsäkring m.m. |
54,2 |
60,4 |
59,3 |
49,6 |
0,8 |
-10,3 |
-19,2 |
|
Sjukförsäkring |
33,8 |
34,8 |
31,1 |
19,6 |
-6,8 |
-18,5 |
-38,8 |
|
Föräldraförsäkring |
12,1 |
15,7 |
16,5 |
16,6 |
17,6 |
-4,4 |
-2,4 |
|
Arbetsskadeförsäkring |
8,3 |
9,8 |
11,8 |
13,3 |
7,2 |
9,4 |
9,1 |
|
Arbetslöshetsbidrag m.m. |
10,2 |
11,2 |
20,4 |
23,6 |
-0,8 |
66,4 |
12,4 |
|
AMU-bidrag |
3,5 |
3,6 |
6,9 |
8,4 |
-6,7 |
74,2 |
18,1 |
|
Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti |
6,7 |
7,6 |
13,5 |
15,3 |
2,2 |
62,6 |
9,4 |
|
Övriga transfereringar |
45,9 |
52,0 |
61,7 |
65,5 |
2,7 |
8,3 |
2,7 |
|
Barnbidrag |
10,5 |
12,3 |
16,5 |
18,3 |
6,1 |
22,2 |
7,8 |
|
Studiebidrag m.m. |
4,8 |
7,3 |
8,0 |
8,3 |
36,3 |
0,1 |
0,2 |
|
Bostadsbidrag |
3,8 |
4,1 |
5,2 |
5,4 |
-4,0 |
17,8 |
0,7 |
|
Socialbidrag m.m. |
6,2 |
6,9 |
7,6 |
7,9 |
0,4 |
1,1 |
0,3 |
|
Övrigt |
20,5 |
21,5 |
24,4 |
25,6 |
-5,1 |
3,7 |
1,4 |
|
Summa inkomstöverföringar 250,2 |
276,9 |
313,4 |
322,0 |
0,3 |
3,3 |
-0,5 | |
Anm: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
72
Utbetalningarna av bidrag till personer i arbetsmarknadsutbildning och
till arbetslösa stiger till följd av det gradvis försämrade arbetsmarknads-
läget. Inom arbetslöshetsförsäkringen uppgår den genomsnittliga
dagpenningen 1991 till 460 kr. Det kontanta arbetsmarknadsstödet uppgår
i år till 157 kr. i genomsnitt per dag.
Barnbidraget höjdes med 2280 kr. per barn och år från den 1 januari
1991 och stiger med ytterligare 1020 kr. nästa år. Även bostadsbidragen
har höjts i år som en del av skattereformen.
Hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar försämrades med
ca 20 miljarder kr. mellan 1986 och 1990 till följd av att skulderna ökade
mer än de finansiella tillgångarna. Detta illustrerar den belastning på
hushållens inkomster som lånefinansieringen av den privata konsumtionen
inneburit. Den kraftiga uppgången av sparandet förra året medförde att
det finansiella sparandet nu är i stort sett i balans. Det leder till att
försämringen av räntenettot bromsas upp.
Skattereformen för 1991 innebär en genomgripande förändring av
skattesystemet. Arbetsinkomster som uppgår till högst ca 180 000 kr. blir
i stort sett endast föremål för kommunalskatt. För inkomster över ca
180 000 kr. utgår statlig skatt om 20%. För taxerade inkomster mellan
ca 60 000 kr. och ca 180 000 kr. utgår en skatterabatt i form av förhöjt
grundavdrag. Skatterabatten är högst vid taxerade inkomster på ca 95 000
kr. för att sedan trappas ned. Alla kapitalinkomster sammanförs till ett
inkomstslag och beskattas med en enhetlig statlig skatt om 30%.
Skattebortfallet genom sänkta skattesatser m.m. beräknas till ca 55
miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990 års skatteskalor.
Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskattesystemet genom
basbreddningar och skärpning av kaptitalbeskattningen. Nettoeffekten på
inkomstskatten av skattereformen innebär att hushållens inkomstskatt
minskar med ca 33 miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990
års skattesystem. För 1992 justeras skatteskalan genom att grundavdraget
höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten
räknas upp med ökningen av konsumentprisindex (mellan oktober 1990
och oktober 1991) plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas
upp med den historiska inflationen blir skattesänkningen särskilt stor i
reala termer när löneökningarna och inflationen avtar. Med den
förväntande utvecklingen av löner och priser i år och nästa år blir det en
real skattesänkning 1992 på ca 4 miljarder kr. Med real avses skattebort-
fallet vid en jämförelse med vad skatteintäkterna kan beräknas till om
skatteskalan för nästa år istället justeras med 1992 års prisutveckling.
Den kraftiga konsumtionsökningen mellan 1985 och 1988 berodde på
ett uppdämt konsumtionsbehov efter en mycket svag utveckling under
1980-talets första hälft. Samtidigt som kreditmarknaden avreglerades var
hushållens framtidsförväntningar mycket ljusa. Hushållen kunde realisera
sina konsumtionsbehov genom ökad upplåning. Tillväxten i konsumtion
var som starkast 1986 då den ökade med drygt 5%. I genomsnitt ökade
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
73
den med knappa 4% per år under perioden 1986 t.o.m. 1988. Konsum- Prop. 1990/91:150
tionsökningen under 1980-talets andra hälft förstärktes av en cyklisk Bilaga 1:1.1
uppgång i bilförsäljningen, som kulminerade 1988 med rekordhöga 350
000 nyregistrerade personbilar. Som en följd av att konsumtionen
översteg den disponibla inkomsten under en följd av år ökade hushållens
skulder med 60% och sparkvoten föll med knappt 7 procentenheter
mellan 1985 och 1988.
Tabell 8:4 Privat konsumtion
|
Mdr. kr. |
Procentuell förändring, 1985 års priser | |||
|
1985-88 |
1989 |
1990 | ||
|
Dagligvaror |
143,8 |
1,1 |
0,7 |
0,2 |
|
Sällanköpsvaror |
130,8 |
6,4 |
5,0 |
3,5 |
|
Bilar |
20,0 |
19,5 |
-15,3 |
-27,8 |
|
Energi |
24,3 |
1,4 |
-4,1 |
-1,2 |
|
Övriga varor |
80,6 |
3,2 |
0,4 |
-4,4 |
|
Bostäder |
141,1 |
1,1 |
0,8 |
1,5 |
|
Övriga tjänster |
141,9 |
4,2 |
2,0 |
-0,5 |
|
Turism - import |
31,2 |
11,8 |
9,4 |
3,3 |
|
Turism - export |
-18,1 |
5,8 |
6,7 |
-6,1 |
|
Privat konsumtion |
695,6 |
3,8 |
1,1 |
-0,3 |
Anm.: Varuindelningen är en omgruppering av nationalräkenskapernas klassificering
av den privata konsumtionen.
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Redan 1989 avtog konsumtionstillväxten något och 1990 kunde t.o.m.
en tillbakagång noteras med 0,3% enligt nationalräkenskaperna, se tabell
8:4. Det är första gången sedan 1983 som konsumtionen faller. Utveck-
lingen under 1990 var ojämn. Konsumtionen ökade under det första
halvåret och dämpades under det tredje kvartalet för att sedan falla
kraftigt mot slutet av året. Den svaga utvecklingen förklaras främst av ett
drastiskt fall i bilinköpen, vilket drog ned tillväxttakten med 1 procenten-
het. En annan bidragande faktor var det varma vädret under föregående
år som minskade kostnaderna för uppvärmning. Under årets första hälft
ökade försäljningen av s.k. sällanköpsvaror mycket starkt och drog totalt
upp konsumtionstillväxten med knappt 1 procentenhet under 1990. Den
främsta förklaringen till den kraftiga ökningen var de höga löneutbetal-
ningar under det andra kvartalet. Den 1 juli höjdes mervärdeskatten
tillfälligt, vilket sannolikt fått en del hushåll att tidigarelägga vissa större
inköp. Färre bilinköp kan också lämnat hushållen ökat utrymme för andra
inköp av investeringskaraktär. TUristutgiftema föll till följd av orolighe-
tema kring Persiska viken under årets sista kvartal efter att ha vuxit
stadigt sedan 1983. Med en ökning av den reala disponibelinkomsten på
4,2% och en fällande konsumtion förbättrades sparkvoten avsevärt under
1990, med 4,5 procentenheter. Sparkvotens nivå är därmed nära noll och
det kraftiga fall som tidigare redovisades är till stor del återtaget, se
diagram 8:3.
74
Diagram 8:3 Hushållens nettosparkvot
Sparande i procent av disponibel inkomst
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Anm: Den finansiella sparkvoten är beräknad exklusive kapitaltransfereringar 1987
och 1989.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunturinstitutet och finansdepartementet.
Diagram 8:4 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin 12 månader
framåt - t.o.m. januari 1991
Anm: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring
och andelen som tror på en försämring, säsongrensat.
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Den svaga konsumtionsutvecklingen och den kraftiga förbättringen av
sparandet under slutet av 1990 återspeglar de ovanligt pessimistiska
framtidsförväntningarna som fanns hos hushållen. Ju större osäkerhet som
råder om framtiden, desto större brukar sparbenägenheten vara. Enligt
hushållens inköpsplaner (HIP) är förväntningarna om den egna eko-
75
nomins utveckling inte längre fullt så pessimistiska, se diagram 8:4.
Samtidigt tror allt fler på en ökad arbetslöshet, vilket utgör ett osäker-
hetsmoment för hushållen och förväntas få dem att vilja fortsätta förbättra
sitt sparande ytterligare.
Under andra hälften av 80-talet kunde hushållen öka sin
förmögenhet enbart genom värdeökningar på aktier och fastigheter.
Värdestegringar kunde på så sätt delvis ersätta eget sparande och utgjorde
också grund för ökad belåning. Nu har bankerna blivit mer restriktiva vid
sin kreditgivning. Belåningsvärdet på reala tillgångar minskade när
fastighetspriser och aktiekurser föll föregående år. I mitten av april var
börskurserna fortfarande 12,2% lägre än den nivå som rådde vid 1990
års ingång.
Inom ramen för skattereformen breddades basen för mervärdeskatt så att
varor och tjänster beskattas på ett neutralt sätt. Genom att förändra
sammansättningen av konsumtionen mot ökad andel varor, men också
ändra vilka varor som köps har hushållen delvis lyckats neutralisera en
del av prisökningarna. Skattereformen ökar hushållens räntekänslighet
genom att skattelättnaden för en ränteutgift sänktes från 47 % 1989, 40%
1990 till 30% 1991. Det minskar hushållens benägenhet att lånefinansiera
sin konsumtion.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 8:5 Finansieringsanalys för hushållssektorn
Miljarder kr., löpande priser
|
1985 |
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 | |
|
Disponibel inkomst brutto |
455,6 |
519,3 |
551,6 |
590,4 |
643,6 |
732,6 |
|
Nettoupplåning |
36,1 |
89,1 |
74,2 |
114,9 |
71,6 |
60,9 |
|
Tillförda medel |
491,7 |
608,4 |
625,8 |
705,3 |
715,2 |
793,5 |
|
Konsumtion |
447,9 |
492,8 |
542,5 |
589,3 |
638,6 |
695,6 |
|
Reala investeringar |
23,9 |
23,1 |
26,9 |
32,0 |
38,4 |
40,1 |
|
Finansiella placeringar |
19,9 |
92,5 |
56,4 |
84,0 |
38,2 |
57,8 |
|
Använda medel |
491,7 |
608,4 |
625,8 |
705,3 |
715,2 |
793,5 |
Anm: Disponibel inkomst brutto inkluderar den kalkylerade kapitalförslitningen på
hushållens kapitalstock ur nationalräkenskaperna. Hushållens kapitaltransfereringar
1987 (-6,3 mdr. kr.) och 1989 (2,2 mdr. kr.) har exkluderats vid beräkning av
disponibel inkomst brutto och finansiella placeringar.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Troligen kommer hushållen också vilja dra ned sina skulder som en
följd av skattereformen, men däremot bör anpassningen till en avreglerad
kreditmarknad vara avklarad. Per definition ökar hushållens sparande när
de inte längre tar upp nya lån. Expansionen av hushållens nettoupplåning
avstannade 1990 och nettoupplåningen halverades jämfört med 1988.
Ytterligare anpassningar av skuldstocken märktes under 1991 års första
månader och kommer troligen att fortsätta. Aren efter kreditmarknadens
avreglering ökade hushållens nettoupplåning kraftigt, se tabell 8:5.
Förutom 1986 översteg nettoupplåningen under hela perioden t.o.m. 1989
de finansiella placeringarna och därmed var det finansiella sparandet
negativt. Upplåningen användes till att finansiera ökade reala investe-
76
ringar och, vilket tidigare nämnts, en kraftig ökning i konsumtionen. Prop. 1990/91:150
1990 motsvarades nettoupplåningen av finansiella placeringar och det Bilaga 1:1.1
finansiella sparandet förbättrades märkbart, även om det fortfarande var
negativt.
Trots den starka förbättringen av sparkvoten under 1990 är hushålls-
sparandet mycket lågt i Sverige. Skattereformen, fortsatt avvaktande
framtidsförväntningar och en mer försiktig kreditgivning talar för ett
fortsatt ökat sparande hos hushållen. Anpassning av skuldstocken
förbättrar det finansiella sparandet, se diagram 8:3. Däremot bedöms
hushållens reala sparande försämras under prognosperioden delvis till
följd av att skattereformen och det nya bostadsfinansieringssystemet
minskar subventionerna till bostäder. Hushållens konsumtion påverkas i
år av ett tillfälligt extra köpkraftstillskott. Avsättningarna till det tillfälliga
obligatoriska sparandet upphör i år. Återbetalningen har tidigarelagts och
sker under maj 1991 för 1989 års sparande och februari 1992 för 1990
års sparande. Vid de tillfällena finns möjlighet för extra insättning i
allemanssparandet med 5 000 kr. per person, men utbetalningarna
förväntas ändå ge viss konsumtionsstimulans. Hushållen förväntas därför
öka sin konsumtion under perioden något mer än vad enbart disponibel
inkomst motiverar.
Diagram 8:5 Detaljhandelns omsättning
Säsongrensad serie, utfall t.o.m. feb., prel. mars 1991
Index 1982 = 100
Källor: Statistiska centralbyrån, Handelns utredningsinstitut och finansdepartementet.
Under 1991 kommer konsumtionstillväxten att dras ned av fortsatt
minskande bilinköp. Detaljhandelns försäljning ökade kraftigt under årets
första månader och är åter på den höga nivå som rådde under andra
kvartalet 1990, se diagram 8:5. Prognosen baseras på en fortsatt ökad
varukonsumtion exklusive bilinköp, men i måttligare takt. Kriget vid
77
Persiska viken dämpade turistutgiftema märkbart under böijan av året.
Vid årsskiftet 1991/1992 sänks mervärdeskattesatsen åter till 19%, vilket
kan medföra en viss förskjutning av större inköp från innevarande år till
1992. En återgång till normalt vinterväder leder till ökade uppvärmnings-
kostnader.
De realt disponibla inkomsterna beräknas öka enligt vad som tidigare
redovisats med 0,9% 1991 och med 2% 1992. För båda åren beräknas
den privata konsumtionen stiga med 1,2%. Därmed skulle sparkvoten
förbättras med 1/2 procentenhet under prognosperioden.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
78
Efter de senaste årens mycket starka investeringstillväxt vände utveck-
lingen 1990, då en minskning med 1,8% noterades. För nedgången
svarade såväl näringslivet som de offentliga myndigheterna, som
minskade sina investeringar med 3,3% respektive 4%. Inom näringslivet
svarade industrin för det starkaste omslaget från en expansion med ca
14% 1989 till ett fall på 4,5% 1990. Även inom övrigt näringsliv
svängde utvecklingen mycket starkt, från plus 11,7% till minus 2,8%.
Samtidigt var omslaget också inom de kommunala myndigheterna
exeptionellt stort från 8% ökning till en neddragning med 10,4%. Den
oväntat höga nyproduktionen av bostäder, med 13,2% i ökad investe-
ringsvolym, bromsade den totala nedgången av bruttoinvesteringarna.
År 1991 och 1992 prognosticeras en fortsatt minskning av bruttoinve-
steringarna med ca 1,9% respektive 1,4% per år. Industriinvesteringarnas
fall med 12% drar ned utvecklingen 1991. Under 1992 är det främst de
vikande bostadsinvesteringama som verkar neddragande med 11 % lägre
volym.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 9:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | ||
|
Näringsliv |
167,1 |
12,4 |
-3,3 |
-2,8 |
1,7 |
|
Offentliga myndigheter |
32,2 |
10,5 |
-4,0 |
-0,2 |
0,7 |
|
Bostäder |
73,8 |
6,8 |
4,1 |
-0,5 |
-11,0 |
|
Totalt |
273,1 |
10,9 |
-1,8 |
-1,9 |
-1,4 |
|
därav maskiner |
115,8 |
15,7 |
-4,1 |
-3,0 |
0,3 |
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Efter den starka uppgången av näringslivets investeringar mellan 1986
och 1989 med över 25% skedde under 1990 en minskning med 3,3%.
Det var maskininvesteringama som främst drog ned utvecklingen med ca
4% lägre volym än under 1989. Byggnadsinvesteringarna sjönk samtidigt
med 1%.
Efter en uppbromsning av industriinvesteringarna 1986 skedde en stark
expansion med drygt 35% till och med 1989. År 1990 vände utveckling-
en då en minskning noterades för första gången sedan 1982. Ett sämre
efterfrågeläge och vikande lönsamhet medverkade till att investeringarna
föll med 4,5%. Nedgången var starkast på byggnadssidan där investe-
ringarna sjönk med knappt 12% medan maskininvesteringama minskade
med 3%. Verkstadsindustrin svarade för den starkaste nedgången med
7% lägre investeringar än under 1989. Därav noterades kraftiga fall inom
transportmedels- (-17%) och maskinindustri (-11 %), medan investeringar-
na i övrig verkstadsindustri utvecklades positivt ( + 7%). Även inom
79
basindustrin skedde investeringsneddragningar, med ca 3%, och främst Prop. 1990/91:150
då inom skogsindustrin. Också inom övrig industri minskade investe- Bilaga 1:1.1
ringsvolymen med ca 3%. Inom kemisk industri och petroleumindustri
noterades expansiva investeringar medan övriga delar redovisade
neddragningar.
Diagram 9:1 Näringslivets investeringar
Miljarder kr., 1985 års priser
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Tabell 9:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | ||
|
Industri |
51,0 |
13,9 |
-4,5 |
-12,0 |
-3,0 |
|
Basindustri |
13,5 |
12,4 |
-2,8 |
-23,0 |
-9,0 |
|
Verkstadsindustri |
19,4 |
20,3 |
-7,3 |
-9,0 |
-3,0 |
|
Övrig industri |
18,1 |
8,7 |
-2,5 |
-1,0 |
0,0 |
|
Övrigt näringsliv |
116,1 |
11,7 |
-2,8 |
1,4 |
3,5 |
|
Totalt |
167,1 |
12,4 |
-3,3 |
-2,8 |
1,7 |
|
därav byggnader |
59,6 |
4,9 |
-1,0 |
-1,0 |
4,9 |
|
maskiner |
106,8 |
16,2 |
-4,1 |
-3,6 |
0,2 |
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Investeringarna i övrigt näringsliv avtog under 1990. Nedgången var
något lägre än i industrin och uppgick till 2,8%. Minskningen berörde
i stort sett samtliga näringsgrenar förutom vissa delar av fmanssektom.
Även SJ inklusive banverket tillhörde undantagen med en stark expansion
på över 25%. Fortsatt minskad investeringsaktivitet väntas under 1991
och 1992 inom varuhandel-, hotell- och restaurang samt delar av
fmanssektom. Det är främst mot övrigt näringsliv som begränsningarna,
mot s.k. övrigt byggande och den tillfälligt höjda fastighetsskatten, är
riktade. Den 1 januari i år togs ramarna för övrigt byggande i landet
80
bort, förutom i Stockholms, Göteborgs och Bohus län. Ramen för
Stockholms län vidgas nu till 80% av 1986 års volym. Förändringen av
ramarna som helhet 1991 väntas ha en mycket svagt uppdragande effekt
på investeringarna i och med konjunkturlägets dämpande inverkan.
De statliga affärsverken ingår definitionsmässigt i övrigt näringsliv. Det
är också de som väntas hålla uppe investeringarna i sektorn 1991 och
framför allt 1992 då infrastrukturinvesteringama väntas ge utslag i en
ökad investeringsvolym. Det övriga näringslivets investeringar förutses
därmed stiga svagt 1991, med 1,4%. År 1992 fortsätter uppgången med
3,5%.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 9:3 Offentliga investeringar
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | ||
|
Statliga myndigheter |
10,2 |
16,9 |
11,1 |
1,0 |
1,0 |
|
Statliga affärsverk |
20,2 |
9,7 |
3,9 |
11,3 |
21,3 |
|
Staten |
30,4 |
11,9 |
6,1 |
7,9 |
15,1 |
|
Kommunala myndigheter |
22,0 |
8,0 |
-10,4 |
-0,8 |
0,5 |
|
Kommunala affärsverk |
4,6 |
-6,8 |
0,4 |
-3,0 |
0,9 |
|
Kommunerna |
26,6 |
5,3 |
-8,6 |
-1,2 |
0,6 |
|
Totalt |
57,0 |
8,7 |
-0,8 |
4,0 |
9,1 |
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Diagram 9:2 Näringslivets investeringar
Procent av BNP, 1985 års priser
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Sett som andel av BNP kommer det totala näringslivets investeringar
att uppgå till en något lägre nivå, ca 13,5% 1991 och 1992, än under
1990 då andelen uppgick till ca 14%. Andelen kommer därmed inte att
81
6 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 150. Bilaga 1:1.1
understiga 1988 års nivå på ca 13% och ligger också på ungefär samma Prop. 1990/91:150
nivå som i mitten av 1970-talet, innan det stora raset i investeringarna Bilaga 1:1.1
inleddes.
Bostadssektorn har vid sidan av industrin tillhört de mest expansiva
investeringsområdena under perioden 1986 till 1989. Även 1990 fortsatte
uppgången, dock med avtagande ökningstakt från 6,8% 1989 till 4,1%.
Ökningen medverkade till att bromsa den totala investeringsnedgången.
Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år t.o.m. 1989 samt
antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1990. Antalet påbörjade
lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Nybyggandet av bostäder uppgick 1986 till ca 30 000 lägenheter. År
1990 uppgick antalet påbörjade lägenheter, något överraskande, till hela
67 000 lägenheter. En av anledningarna till den starka expansionen 1990
kan vara att nedgången inom övriga sektorer frigjorde resurser till
bostadsbyggandet som därmed inte längre hindrades av brist på arbets-
kraft. Investeringsvolymen steg med 13% 1990. Det kan jämföras med
en uppgång på 20% året innan och med över 40% under rekordåret
1988. Sedan 1986 har volymen fördubblats. Från ett läge med 37 000
outhyrda lägenheter 1983 skedde en kraftig uppgång av efterfrågan på
bostäder. Det ledde så småningom till bostadsbrist i stora delar av landet
och medverkade till en markant stigande bostadsproduktion. Den växande
efterfrågan orsakades av en förbättring av hushållens ekonomi till följd
av bl.a. ökade reallöner och stigande sysselsättning. Även förändringar
i befolkningssammansättningen, ökad regional rörlighet och en hög
nettoinvandring bidrog till uppgången. Under 1990 kunde tecken på en
något dämpad efterfrågan noteras genom att köerna till bostadsförmed-
82
lingama slutade att växa, förutom i Stockholmsområdet. En svagt Prop. 1990/91:150
uppåtgående trend av outhyrda lägenheter hos de allmännyttiga bostads- Bilaga 1:1.1
företagen har registrerats. I september 1990 var ca 4 000 lägenheter
outhyrda, vilket var ca 1 000 fler än i september föregående år. Nivån
är dock fortfarande mycket låg och kan uppskattas till mindre än 1 % av
bostadsbeståndet. Det råder brist på lägenheter inte enbart i storstads-
områdena. I nästan hälften av kommunerna i landet fanns ingen ledig
lägenhet registrerad hos allmännyttan i september 1990.
I oktober 1988 fördubblades den statligt garanterade räntan för
ombyggnadslån, som idag uppgår till 5,25%. Samtidigt infördes länsvisa
ramar för omfattningen av ombyggnadsverksamheten i hela landet.
Tidigare hade sådana funnits inom storstadsområdena sedan början av
1987. Under 1989 mildrades effekterna av de nya reglerna något av
övergångsbestämmelser. Ombyggnaderna sjönk då med 12%. Ramarna
för 1990 var snävare än under 1989. Restriktionerna fick starkare
genomslag och ombyggnadsvolymen sjönk med ytterligare 13%. Utanför
storstadsområdena är det främst den högre räntan som begränsat
ombyggnadsinvesteringama. Den 1 januari 1991 togs ramarna för
ombyggnader bort i hela landet förutom i Stockholms, Göteborgs och
Bohus län. I dessa storstadslän utökades samtidigt möjligheterna att
omfördela byggandet från övrigt byggande till ombyggnader av bostäder
med oförändrad totalvolym. Denna möjlighet kommer nu att utökas
ytterligare i Stockholms län i samband med att ramen för övrigt
byggande höjs. Till följd av bl.a. nedgången av antalet låneansökningar
beräknas ombyggnaderna i prognosen minska med 11,7% 1991.
Övergången till det nya bostadsfinansieringssystemet 1992 innebär att
delar av ombyggnadsinvesteringama kommer att erhålla samma kapital-
kostnadsvillkor som nybyggandet. Den statligt garanterade räntan
kommer i det nya systemet att uppgå till i genomsnitt 3,75%. Räntan blir
således lägre än idag. Samtidigt kommer dock en mindre del av
verksamheten än idag att berättiga till lån med garanterad ränta. Den
genomsnittliga räntenivån för ombyggnader är redan idag i genomsnitt
lägre än 5,25% i och med att möjligheten att ge dispans till en lägre
ränta, uppgående till 3,4%, har använts i allt större utsträckning i det
vikande arbetsmarknadsläget. Konjunkturläget bedöms inverka till en
ytterligare något, ca 5%, lägre volym i ombyggnadsinvesteringar 1992.
Bostadsproduktionens utveckling 1991 och 1992 är emellertid svårbe-
dömd. De höga kostnaderna för nyproduktionen kan få till följd att
efterfrågan dämpas. Även effekterna av skattereformen och det nya
bostadsfinansieringssystemet, som träder i kraft 1 januari 1992, är svåra
att förutse. Relativprishöjningen till följd av skattereformen verkar
dämpande. Samtidigt kan hushållens köpkraftstillskott genom skatterefor-
men komma att riktas mot ökad bostadskonsumtion. Sett från utbudssidan
torde det däremot finnas utrymme för ett högt bostadsbyggande i och
med den nedgång av aktiviteten som skett inom andra sektorer.
Sett i ett längre perspektiv bedömer boverket att det under 1990-talet
behövs ett årligt tillskott med mellan 37 000 och 45 000 lägenheter med
hänsyn tagen till ökad efterfrågan och avgången av lägenheter ur
83
beståndet. Till detta kommer vad som på kortare sikt behövs för att
uppnå balans på bostadsmarknaden. Det föreligger dock stora svårighe-
ter att prognosticera det långsiktiga behovet av bostäder. Förutom
demografiska faktorer, inverkar även hushållens inkomstutveckling och
utvecklingen av relativpriserna på efterfrågan av bostäder i nyproduk-
tion. Eftersom beståndet är så stort i förhållande till nytillskottet får en
liten förändring i efterfrågan en stor betydelse för nyproduktionen av
bostäder.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 9:4 Bostadsinvesteringar
Miljarder kr., 1985 års priser
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Tabell 9:4 Bostadsinvesteringar
|
Miljarder |
Ärlig procentuell volymförändring | ||||
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | ||
|
Nybyggnad |
54,3 |
20,3 |
13,2 |
4,0 |
-13,0 |
|
Fl erbostadshus |
28,7 |
20,9 |
17,8 |
14,6 |
-7,4 |
|
Småhus |
25,6 |
19,7 |
8,4 |
-7,9 |
-17,0 |
|
Ombyggnad |
19,5 |
-12,1 |
-13,2 |
-11,7 |
-5,0 |
|
Flerbostadshus |
16,0 |
-12,7 |
-14,9 |
-15,8 |
-5,9 |
|
Småhus |
3,5 |
-9,2 |
-4,6 |
7,1 |
-1,6 |
|
Totalt |
73,8 |
6,8 |
4,1 |
-0,5 |
-11,0 |
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Det stora antalet påbörjade lägenheter under 1990 kommer att
medverka till att nybyggnadsinvesteringama stiger också 1991, med
närmare 4%. Antalet påbörjade lägenheter förutses avta från 67 000 1990
till 57 000 1991 och till 50 000 1992. Därmed sjunker investeringsvoly-
men med 13% 1992.
84
Sammantaget innebär detta att de totala bostadsinvesteringama sjunker Prop. 1990/91:150
svagt 1991, med 0,5%. Nedgången accelererar till 11% 1992. Bilaga 1:1.1
Efter den långa perioden med mycket hög aktivitet inom byggnadsverk-
samheten tillkom alltfler tecken på en avmattning i byggkonjunkturen
under 1990. De första tecknen noterades på efterfrågesidan där t.ex.
bristen på arbetskraft, enligt konjunkturinstitutets byggbarometer, har
avtagit sedan slutet av 1989. Idag har bristen på byggnadsarbetare i
princip försvunnit från de nivåer som uppnåddes under 1989 då över
80% av företagen uppgav brist på viss yrkesutbildad arbetskraft. Andelen
företag som uppger att efterfrågan är det största hindret för expansion
har stigit markant och alltfler företag förutser neddragningar i produktion
och sysselsättning på ett års sikt.
Sysselsättningen har inte påverkats av den avtagande aktiviteten förrän
de senaste månaderna då en viss säsongrensad stagnation kan noteras,
dock på en mycket hög nivå. Sedan 1986, då uppgången i byggefterfrå-
gan inleddes, har antalet sysselsatta inom sektorn stigit med 19%.
Byggnadsinvesteringarna i näringslivet böljade stiga 1986 samtidigt
som behovet av ett kraftigt ökat bostadsbyggande blev allt starkare. I och
med subventionerna till ROT-sektom (reparationer, till- och ombyggnad)
i bötjan av 1980-talet, steg volymen av ombyggnader snabbt och nådde
toppnivån 1987. Därefter har ombyggnadsinvesteringama minskat med
över 10% per år t.o.m. 1990. Nybyggandet av bostäder steg alltmer. År
1988 nåddes rekordstora tillväxttal. Därefter har nybyggandet ökat
ytterligare, men i långsammare takt. Förutom en tillfällig nedgång 1988
sjönk näringslivets investeringar 1990 för första gången sedan 1986.
Överhettningen på arbetsmarknaden de senaste åren tvingade fram
alltmer omfattande regleringar. Avsikten var att dämpa det allmänna
efterfråge- och kostnadstrycket på byggmarknaden samt att frigöra
resurser till nyproduktion av bostäder. Som framgår av avsnitt 9.2
infördes begränsningar i ombyggnader av bostäder hösten 1988.
Dessutom infördes också ramar för s.k. övrigt byggande (allt byggande
utom bostadsbyggande) i hela landet. I Stockholms län och i Göteboigs
och Bohuslän har byggnadstillståndsgivning använts sedan 1987 i syfte
att begränsa den totala byggvolymen till 1986 års nivå. I Stockholms län
har övrigt byggande begränsats till 70% av 1986 års nivå åren 1987 till
1990. I övriga landet fick arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att under
1989 begränsa volymen av övrigt byggande till 95% av 1988 års volym.
Denna begränsning gällde också 1990. Den 1 januari 1991 togs ramarna
bort helt för såväl ombyggnader av bostäder som för övrigt byggande i
hela landet utom i Stockholms län och Göteboigs och Bohus län. I
Stockholms län skärptes ramen för övrigt byggande ytterligare till 65%
av 1986 års volym. Den vidgas nu till att gälla 80% av 1986 års volym.
I Göteboigs och Bohus län kvarstår ramen oförändrat till 100% av 1986
års totala byggverksamhet.
Åtgärderna mot ombyggnadsverksamheten har medverkat till att
85
ombyggnadsinvesteringama sjunkit med sammanlagt 35% de senaste tre Prop. 1990/91:150
åren. Nedgången väntas fortsätta under 1991, dock i något lugnare takt. Bilaga 1:1.1
Eftersom det främst uppges vara den högre statligt garanterade räntan
som begränsat volymen bedöms inte slopandet av ramarna utanför
storstadslänen ha någon större uppdragande inverkan på volymen. När
det gäller övrigt byggande är effekterna mer oklara. För 1991 var kvoten
på 65% i Stockholms län överintecknad medan den i Göteborgs och
Bohus län inte uppges ha haft någon större begränsande inverkan.
Effekterna av förändringarna av ramarna för övrigt byggande 1991 väntas
dämpas av konjunkturläget.
I maj 1989 infördes en investeringsskatt uppgående till 10% på s.k.
oprioriterat byggande (byggande exklusive bostadsbyggande och
byggande för industrins behov). Skatten gällde Stockholms län med
undantag av Norrtälje och Södertälje kommun. Dessutom inbegreps
Uppsala och Håbo kommun i Uppsala län. Den höjdes till 30% under
våren 1990 och utvidgades till att även gälla Göteborgsområdet. I oktober
1990 undantogs Göteboigsområdet och även Nynäshamns kommun den
1 januari 1991. Den höjda investeringsskatten har medverkat till
minskningen av byggnadsinvesteringarna inom varuhandel, hotell- och
restaurangverksamheten. Antalet objekt som startat sedan höjningen av
investeringsskatten är mycket begränsat. Investeringsskatten kommer att
avvecklas den 1 juli 1991 i och med försvagningen av byggkonjunkturen.
Sammantaget minskade ökningstakten i byggsektorn under 1990. Det
är en följd av minskade byggnadsinvesteringar inom industrin och
kommunala myndigheter. Nedgången bromsades av ett starkt bostads-
byggande. Även inom reparations- och underhållssektom noterades en
relativt hög tillväxt på ca 5,5%. Bidragande till det senare är troligen,
förutom nedgången inom ombyggnadsverksamheten, en tidigareläggning
av verksamheten med tanke på att byggmomsen höjdes den 1 januari i år.
Tabell 9:5 Byggnadsverksamhet
|
Miljarder |
Årlig procentuell volymförändring | ||||
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | ||
|
Byggnadsinvesteringar |
156,6 |
6,6 |
0,8 |
-1,0 |
-2,9 |
|
därav näringslivet |
59,6 |
4,9 |
-1,0 |
-1,0 |
4,9 |
|
myndigheter |
23,2 |
10,3 |
-3,6 |
-2,2 |
0,5 |
|
bostäder |
73,8 |
6,8 |
4,1 |
-0,5 |
-11,0 |
|
Reparationer och | |||||
|
underhåll |
59,1 |
5,5 |
5,6 |
1,0 |
2,6 |
|
Summa |
215,7 |
6,3 |
2,1 |
-0,4 |
-1,3 |
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Byggnadsinvesteringarna väntas avta 1991 och 1992 med 1% respektive
ca 3%. Styrkan i nedgången är dock svårbedömd i och med att skatte-
reformen och ett nytt bostadsfinansieringssystem medför ett antal nya
förutsättningar. År 1991 dras byggnadsinvesteringarna främst ned av
86
de vikande investeringarna inom näringslivet (-1%) och offentliga Prop. 1990/91:150
myndigheter (-2,2%). Ar 1992 väntas bostadsinvesteringama verka Bilaga 1:1.1
neddragande. Inom reparations- och underhållssektom förutses investe-
ringarna fortsätta att stiga, med en svagare ökningstakt, med 1% 1991
och ca 2,5% 1992. Det innebär att den totala byggnadsverksamheten
avtar med ca 0,5% 1991. År 1992 fortsätter nedgången med ca 1,5%.
Perioden 1981-1988 kännetecknades av kraftig och ihållande lageravveck-
ling. Totalt sett drogs lagren ner med närmare 50 miljarder kr. (1985 års
priser). Denna avveckling var koncentrerad till industrin och partihan-
deln. Industrins lagerkvot, dvs kvoten mellan lager och produktion,
halverades i det närmaste under denna period. Inom partihandeln skedde
speciellt stora neddragningar av spannmålslagren samt lagren av oljor och
bränsle.
I takt med den succesiva avmattningen av industrikonjunkturen har en
viss lageruppbyggnad skett fr.o.m. andra halvåret 1989. Industrins
färdigvarulager har t.ex. ökat med ca 3 miljarder kr.under 1989 och
1990. Denna lageruppbyggnad är emellertid mycket blygsam vid en
jämförelse med motsvarande fås i tidigare konjunkturcykler. Produktion-
en anpassades snabbare till den svagare efterfrågan än vad som varit
fallet tidigare. Både den strukturellt fallande lagerkvoten under 1980-
talet samt det produktionsmönster som tillämpats i den innevarande
konjunkturnedgången illustrerar den nya syn på lager och lagerhållning
som etablerats på senare år, där lagertrimning och vaksamhet mot onödig
lagerhållning fått hög prioritet.
Tabell 9:6 Lagervolymförändringar
Miljarder kr., 1985 års priser
|
1981-1989 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Jord- och skogsbruk |
0,1 |
0,6 |
0,0 |
-0,2 |
-0,2 |
|
Industri |
-27,7 |
0,9 |
0,2 |
-2,2 |
-0,8 |
|
El- och vattenverk |
-4,7 |
-1,2 |
0,1 |
-0,2 |
0,0 |
|
Partihandel |
-16,0 |
-1,3 |
-0,7 |
-0,8 |
-0,2 |
|
Detaljhandel |
0,9 |
0,8 |
1,1 |
-1,7 |
-0,2 |
|
Totalt |
-47,3 |
-0,3 |
0,8 |
-5,1 |
-L3 |
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Totalt sett ökade lagren med 750 miljoner (fästa priser) under 1990,
vilket gav ett bidrag till BNP-tillväxten med 0,1%. Det var främst inom
detaljhandeln exkl. bilar som lagren växte. För industrins del kompense-
rades de växande färdigvarulagren med neddragningar av insatsvaror och
varor i arbete så att lagren totalt sett blev oförändrade. Lagren av bilar
och bildelar steg kraftigt 1989 när efterfrågan böljade vika. Under 1990
kunde dessa ofrivilliga lager endast marginellt avvecklas då efterfrågan
försvagades alltmer.
Under 1991 sker kraftiga neddragningar av lagren. Industriproduktion-
87
en väntas i år falla mer än den slutliga efterfrågan, eller med närmare
3%. Därmed kan de ofrivilliga färdigvarulagren som byggts upp 1989
och 1990 böija avvecklas. Även insatsvarulagren kommer, främst under
första halvåret, att minska som en anpassning till den lägre produktions-
volymen. Lageromdömen i bl.a. konjunkturinstitutets industribarometrar
verifierar denna utveckling. De omfattande lagren av bilar och bildelar
förutses också kunna minskas under 1991 efter de stora produktionsned-
dragningama som skett. Bedömningen av lagren av råolja och bränslen
påverkas naturligtvis i hög grad av krigsslutet i Persiska viken. I PNB
förutsågs en uppgång av dessa lager med tanke på ökat behov av
beredskap inför störningar av tillförseln. När nu kriget är slut kan dessa
lager istället förväntas minska. Totalt innebär detta att lagren 1991
minskar med drygt 5 miljarder kr. och ger därmed ett negativt bidrag
till BNP-tillväxten med hela 0,6 procentenheter.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 9:5 Lagervolymförändringar
Miljarder kr., 1985 års priser
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
1992 förutses lagren fortsätta att minska, om än i betydligt långsamma-
re takt än, under 1991. Inom industrin kan färdigvarulagren ytterligare
dras ned något. Insatvarulagren kommer dock att växa när produktionen
återigen tar fart. Lagerkvoten skulle då totalt sett vara tillbaka på 1988
års nivå. I och för sig kan en fortsatt strukturell tendens till fortsatt
sjunkande lagerkvoter inte uteslutas. 1988 utgjorde emellertid kulmen
på en ovanligt lång högkonjunktur, då lagren normalt skall vara relativt
små, medan 1992 är ett år i böijan av en konjunkturuppgång. Även inom
parti- och detaljhandeln kan ytterliggare lagemeddragningar förväntas.
Trots att lagren 1992 minskar med drygt en miljard kr. är omslaget
positivt efter de kraftiga neddragningarna 1991. Bidraget till BNP-
tillväxten blir därmed 0,4 procentenheter 1992.
88
Den offentlig sektorns finanser har förbättrats markant sedan 1982, då
det finansiella sparandet visade ett underskott motsvarande 7 % av BNP.
År 1987 uppvisade den offentliga sektorn ett överskott efter nio år i följd
av underskott och 1989 uppgick det finansiella sparandet till ca 5,5 % av
BNP.
Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande beror på
en kraftig ökning av inkomsterna, samtidigt som utgiftsutvecklingen har
varit relativt dämpad. De offentliga inkomsternas andel av BNP steg från
ca 60% 1982 till 65,5% 1989, vilket avspeglar en ökad skattekvot.
Under samma period minskade utgifternas andel av BNP från 66,5%
1982 till ca 60% 1989. Den reala resursförbrukningen inom den
offentliga sektorn i form av investeringar och konsumtion sjönk från
33,5% 1982 till 28,5% 1989 som andel av BNP. Transfereringarna till
hushåll steg som andel av BNP under perioden med 1,5 procentenheter
till ca 20,5% 1989, se diagram 10:1. Ränteutgifternas andel av BNP
fördubblades mellan 1980 och 1985 för att sedan sjunka successivt, först
till följd av sänkta räntor och sedan genom att statsskulden minskade.
Den offentliga sektorns övriga utgifter består av räntebidrag till bostäder,
transfereringar till företag och u-landsbistånd. Dessa utgifters andel av
BNP har minskat med ca 1,5 procentenheter sedan 1982 främst beroende
på minskat stöd till företag.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Källa: Finansdepartementet.
År 1990 steg utgifternas andel av BNP till drygt 61,5% medan inkom-
sternas andel var oförändrad. Det finansiella sparandet gick ned till ca
4% av BNP. Den ökade utgiftsandelen förra året berodde huvudsakligen
89
på att kostnaderna för den offentliga konsumtionen ökade kraftigt till Prop. 1990/91:150
följd av de höga löneavtalen inom det offentliga området. I volym steg Bilaga 1:1.1
den offentliga konsumtionen med ca 2 %.
Den offentliga sektorns inkomster består till 85% av skatter och
avgifter. Skatternas och arbetsgivaravgifternas andel av BNP (skatte-
kvoten) steg med ca 7,5 procentenheter mellan 1982 och 1989 och sjönk
sedan något 1990 till ca 56,5%. För 1991 och 1992 beräknas en
successiv nedgång av skattekvoten till ca 53,5%, se tabell 10:1.
Förändringen av skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen
utvecklas i förhållande till BNP, dels på förändringar i skatteuttagen.
Även förändringar av betalningsrutiner och redovisningsprinciper
påverkar skattekvoten. Av skattekvotens nedgång 1991 på knappt 1
procentenhet beror hälften på avlyft av mervärdeskatt för den offentliga
sektorn. En sänkning av arbetsgivaravgifterna 1992, vid införandet av en
arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen, bidrar till minskningen av skatte-
kvoten nästa år med drygt 1/2 procentenhet. Till sänkt skattekvot bidrar
även det avdrag på arbetsmarknadsavgiften, vilket får göras av arbetsgi-
vare som använder systemet med utbildningsvikariat.
Tabell 10:1 Skattekvoten
Procentandel av BNP
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Direkta skatter |
25,4 |
23,6 |
21,5 |
21,0 |
|
Hushåll |
22,6 |
21,6 |
19,9 |
19,1 |
|
Företag |
2,8 |
2,1 |
1,6 |
1,9 |
|
Indirekta skatter exkl. | ||||
|
arbetsgivaravgifter |
14,7 |
15,3 |
16,6 |
15,9 |
|
Mervärdeskatt |
7,6 |
8,4 |
9,6 |
9,0 |
|
Övrigt |
7,1 |
6,9 |
7,0 |
6,9 |
|
Arbetsgivaravgifter |
16,5 |
17,5 |
17,4 |
16,5 |
|
Skatter och avgifter |
56,6 |
56,4 |
55,6 |
53,4 |
Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och
finansdepartementet.
Ett första steg i skattereformen togs förra året. Den statliga inkomst-
skatten sänktes med 7 procentenheter. Den kraftiga ökningen av lönerna
(skatteunderlaget) och höjd kommunalskatt begränsade dock nedgången
av skatteuttaget från hushållens direkta skatter 1990. I år leder det nya
skattesystemet till kraftigt sänkta inkomstskatter för hushållen. Även 1992
minskar andelen av hushållens direkta skatter i de totala skatteinkomster-
na. Genom att skatteskalan räknas upp med i princip den historiska
inflationen uppkommer en negativ effekt på skatteinkomsterna (omvänd
"fiscal drag") när löneökningarna blir mindre än föregående års inflation.
Slutskatteregleringen (nettot av fyllnadsinbetalningar, kvarskatt och
överskjutande skatt) drar upp skattekvoten i år med ca 1/2 procentenhet.
För 1992 beräknas slutskatteregleringen ge ett negativt bidrag till
skattekvoten.
Den starka uppgången i företagens vinster under 1980-talet medförde
90
efterhand att företagens skatteinbetalningar steg från ca 1,5% av BNP Prop. 1990/91:150
1985 till nära 3% av BNP 1989. Nedgången i företagens resultat under Bilaga 1:1.1
1990 ledde till en minskning av företagsskatterna förra året. Fr.o.m.
1991 bidrar skattereformen till ökat uttag från företagens direkta skatter
genom att avkastningen på pensionsfonder och vissa försäkringspremier
beskattas. Dessutom beräknas avskattning av skatteskulder på dolda
reserver ge skatteinkomster på ca 6 miljarder kr. per år under de
närmaste åren. De starkt nedpressade företagsvinsterna väntas dock
medföra en fortsatt minskning av företagsskatterna i år.
Inkomstskattesänkningama 1990 och 1991 finansieras till stor del
genom breddning av underlaget för mervärdeskatten. Dessutom är
skattesatsen tillfälligt höjd med 1 procentenhet från den 1 juli 1990 till
utgången av 1991. Mervärdeskatten på den kommunala sektorns inköp
av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. 1 januari och på den statliga
sektorns inköp fr.o.m. 1 juli i år. Dessa avlyft bidrar till en minskning
av skattekvoten med 0,4 procentenheter 1991 och 0,2 procentenheter
1992, efter beaktande av att även nominella BNP reduceras till följd av
avlyften.
Övriga indirekta skatter uppgick som andel av BNP till ca 7% 1990.
Återkommande höjningar av skattesatserna på t.ex. tobak, vin och sprit,
bensin och olja har hållt denna andel relativt stabil. Den väntas också
1991 och 1992 vara i stort sett oförändrad. Inkomsterna av fastighetsskatt
stiger till följd av skattereformen och en tillfällig höjning av skatten på
kommersiella lokaler under 1991 och 1992. Omsättningsskatten för aktier
och optioner halverades fr.o.m. 1 januari 1991.
Den kraftiga ökningen av lönesumman förra året och en tillfällig
arbetsmiljöavgift på 1,5% under perioden september 1989 t.o.m.
december 1990 medförde att inkomsterna av arbetsgivaravgifter steg med
ca 1 % som andel av BNP. Skattereformen leder till att en ökad andel av
skatteinkomsterna kommer från arbetsgivaravgifter. I reformen ingår
nämligen en breddning av underlaget för arbetsgivaravgifter samt en
särskild löneskatt på pensionspremier m.m. År 1992 sänks arbetsgivav-
giften till sjukförsäkringen med 1,9 procentenheter, vilket kompenserar
arbetsgivarnas kostnad för en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen.
Arbetsgivare som använder systemet med utbildningsvikariat får göra
avdrag på arbetsmarknadsavgiften. Dessa avdrag beräknas uppgå till
drygt 3 miljarder kr. 1992.
De offentliga utgifternas andel av BNP beräknas vara i sort sett
oförändrad 1991 och minska med drygt 1/2 procentenhet 1992. I år dras
utgifterna upp av ökade transfereringar till hushåll, trots att ersättnings-
nivån i sjukförsäkringen har sänkts. Det är en följd av dels fördelnings-
politiska åtgärder i skattereformen, dels det försämrade läget på
arbetsmarknaden. Nästa år bidrar arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
till att minska utgiftskvoten med drygt 1/2 procentenhet. De totala
transfereringarna till hushållen sjunker dock inte lika mycket som andel
av BNP. Ränteutgifter och övriga transfereringar beräknas minska som
andel av BNP de närmaste två åren. Neddragning av utgifterna sker
genom att räntebidragen till bostäder reduceras och genom att mjölksub-
91
ventionema tagits bort. Utgiftsökningar sker genom att fördyringen av Prop. 1990/91:150
bostadsbyggandet, till följd av ökad mervärdeskatt, kompenseras av Bilaga 1:1.1
investeringsbidrag. Om dessa investeringsbidrag, i stället för att räknas
som utgift, skulle avräknas från mervärdeskatteintäkterna minskar både
skatte- och utgiftskvoten. Utbetalningar från arbetsmiljöfonden för
miljöförbättrande åtgärder i företagen inleds i år. Genom besparingar i
den statliga administrationen och det kommunala skattestoppet begränsas
den offentliga konsumtionens volymtillväxt de närmaste åren. Konsumtio-
nen beräknas öka med 0,5% 1991 och 0,3% 1992. Dessutom bidrar det
ovannämnda avlyftet av mervärdeskatt till att utgifterna för den offentliga
konsumtionen och investeringarna minskar som andel av BNP under
prognosperioden.
Tabell 10:2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser
|
Miljarder kr. |
Procentuell förändring | |||||||
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Inkomster |
802,2 |
879,1 |
929,8 |
939,9 |
14,2 |
9,6 |
5,8 |
1,1 |
|
Skatter |
516,1 |
556,6 |
588,4 |
589,4 |
13,9 |
7,8 |
5,7 |
0,2 |
|
Social försäkringsavgifter |
176,5 |
199,8 |
210,1 |
207,2 |
14,7 |
13,2 |
5,1 |
-1,4 |
|
Övriga inkomster |
109,6 |
122,7 |
131,3 |
143,3 |
14,6 |
11,9 |
7,0 |
9,1 |
|
Utgifter |
736,5 |
827,4 |
887,1 |
910,6 |
11,0 < |
12,3 |
7,2 |
2,6 |
|
Transfereringar till hushåll |
250,2 |
276,9 |
313,4 |
321,9 |
10,0 |
10,7 |
13,2 |
2,7 |
|
Ränteutgifter |
66,8 |
76,1 |
77,4 |
77,7 |
7,5 |
13,9 |
1,7 |
0,4 |
|
Övriga transfereringar |
71,8 |
77,5 |
83,9 |
84,7 |
17,7 |
7,9 |
8,3 |
1,0 |
|
Konsumtion |
317,7 |
366,0 |
377,9 |
386,5 |
10,8 |
15,2 |
3,3 |
2,3 |
|
Investeringar1 |
30,1 |
30,9 |
34,6 |
39,8 |
15,3 |
2,8 |
11,9 |
15,1 |
|
Finansiellt sparande |
65,7 |
51,8 |
42,7 |
29,2 | ||||
|
Procent av BNP | ||||||||
|
Skatter och avgifter |
56,6 |
56,4 |
55,6 |
53,4 | ||||
|
Utgifter |
60,2 |
61,7 |
61,7 |
61,0 | ||||
|
Finansiellt sparande |
5,4 |
3,9 |
3,0 |
2,0 | ||||
1 I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.
Skillnaden mellan skatter och utgifter med tillägg för den offentliga
sektorns övriga inkomster, som till 1/3 består av AP-fondens ränteinkom-
ster, ger det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detta uppgå till ca
43 miljarder kr. och för 1992 till ca 29 miljarder kr., se tabell 10:2.
För att belysa hur den offentliga sektorns inkomster och utgifter
påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts i nationalbudge-
tama i många år. Med antagande om marginella import- och konsum-
tionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas. De anger hur reala
förändringar av olika typer av inkomster och utgifter bidrar till föränd-
ringar av BNP. Multiplikatorema är konstanta över tiden och beaktar
således inte t. ex. förändringar av hushållen sparande. Både beslutade
och automatiska förändringar av inkomster och utgifter inkluderas i
modellen. Däremot ingår inte de effekter finanspolitiken ger via pris- och
lönebildning och kreditmarknad.
92
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 10:3 Finanspolitiska effekter
Procent av BNP i fasta priser
|
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Staten inkl, socialförsäkring |
-1,0 |
-3,6 |
-0,5 |
-1,5 |
1,3 |
1,4 |
1,5 |
|
Kommunerna |
0,3 |
0,0 |
0,7 |
0,5 |
0,1 |
-0,5 |
-0,6 |
|
Totala offentliga sektorn |
-0,7 |
-3,6 |
0,2 |
-0,7 |
1,4 |
0,9 |
0,9 |
Källa: Finansdepartementet.
Beräkningarna visar att den statliga finanspolitiken (inkl, socialförsäk-
ring) hade en kontraktiv inverkan på BNP under andra hälften av 1980-
talet. Kommunerna ökade i slutet av 1980-talet sina utgifter betydligt
snabbare än inkomsterna vilket hade en expansiv effekt på ekonomin, se
tabell 10:3. När tillväxten i BNP gick ned 1990 försämrades den
offentliga sektorns finanser och den finanspolitiska effekten blev
expansiv. Denna motcykliska effekt beräknas fortsätta 1991 och 1992.
Finanspolitikens expansiva effekt på BNP 1991 och 1992 beror delvis på
att inkomsterna ökar relativt måttligt som en följd av den förutsatta
kraftiga nedgången i löneökningstakten samtidigt som sysselsättningen
minskar. Det försämrade ekonomiska läget leder också till ökade
offentliga utgifter i form av arbetslöshetsunderstöd m.m. Dessutom bidrar
den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen under det senaste
året till att finansieringen via mervärdeskatt av skattereformens båda steg
reduceras.
Bakom uppgången av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan
1982 ligger huvudsakligen en kraftig förbättring för staten. Statens
finansiella sparande har vänts från ett underskott 1982 på ca 64 miljarder
kr. till ett överskott 1989 på 38 miljarder kr. Den relativt höga ekonomi-
ska aktiviteten under perioden har bidragit till en snabb inkomstökning
och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken har
kunnat minskas. De under senare år accelererande löne- och prisökning-
arna har dragit upp skatteunderlagen. För 1990 uppgick det statliga
finansiella sparande till ca 14 miljarder kr. Vid jämförelse med 1989 bör
beaktas att en växling på 2% mellan folkpensionsavgiften och ATP-
avgiften genomfördes fr.o.m. den 1 januari 1990. Därigenom överfördes
inkomster på ca 12 miljarder kr. från staten till socialförsäkringssektorn
förra året. Statens ränteutgifter steg kraftigt 1990. Detta avspeglar inte
en ökning av statsskulden netto, utan beror på att fr.o.m. 1 juli 1989
redovisas räntor på skuldbytesavtal brutto. Det innebär att även räntein-
komsterna skrivs upp och det finansiella sparandet påverkas ej.
De närmaste två åren sker en kraftig nedgång av statens finansiella
sparande och 1992 beräknas statsfinanserna visa ett underskott på ca 24
miljarder, kr., se tabell 10:4.
Försämringen av statsfinanserna beror till stor del på vikande skatte-
underlag. Det är en följd av den förutsedda nedgången av löneöknings-
93
takten tillsammans med konjunkturavmattningen. Statens skatteinkomster Prop. 1990/91:150
1991 och 1992 dras dessutom ned av att utbetalningarna av kommunal- Bilaga 1:1.1
skattemedel stiger kraftigt, och att de offentliga myndigheterna får lyfta
av ingående mervärdeskatt fr.o.m. 1991. För de kommunala myndighe-
ternas avlyft kompenseras staten genom avräkningsskatt, som i tabellen
redovisas som negativa statsbidrag. De statliga mydighetemas avlyft av
mervärdeskatt motsvaras av sänkta utgifter för konsumtion och investe-
ringar. Den tillfälliga arbetsmiljöavgiften på 1,5%, som gav inkomster
på 9 miljarder kr. 1990, fäller bort 1991. Inkomsterna av arbetsmark-
nadsavgiften reduceras, främst 1992, till följd av att företagen får
ersättning för sina kostnader för utbildningsvikariat genom avdrag på
arbetsmarknadsavgiften. Inkomsterna av socialförsäkrings- och andra
arbetsgivaravgifter hålls uppe genom de basbreddningar m.m. som ligger
i skattereformen. Mervärdeskatten är tillfälligt höjd med 1 procentenhet
under perioden 1 juli 1990 - 31 december 1991. Fastighetsskatten på
kontor, butiker m.m. höjs tillfälligt vid 1992 och 1993 års taxeringar till
3,5% av taxeringsvärdet. Statens övriga inkomster beräknas öka relativt
kraftigt 1992 till följd av bl.a. vissa stora engångsvisa inleveranser från
affärsverken.
Tabell 10:4 Statens inkomster och utgifter
Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag
|
Miljarder kr. |
Procentuell förändring 1989 1990 1991 |
1992 | ||||||
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |||||
|
Inkomster |
435,4 |
461,2 |
471,3 |
447,2 |
15,6 |
5,9 |
2,2 |
-5,1 |
|
Skatter |
328,6 |
346,9 |
353,2 |
321,8 |
16,3 |
5,6 |
1,8 |
-8,9 |
|
Social försäkringsavgifter |
63,7 |
61,1 |
62,5 |
63,9 |
12,2 |
-4,1 |
2,2 |
2,3 |
|
Övriga inkomster |
43,1 |
53,2 |
55,7 |
61,5 |
15,5 |
23,6 |
4,6 |
10,4 |
|
Utgifter |
397,4 |
447,3 |
475,3 |
471,5 |
10,5 |
12,6 |
6,3 |
-0,8 |
|
Transfereringar till hushåll |
106,1 |
117,1 |
136,5 |
145,5 |
8,7 |
10,4 |
16,6 |
6,6 |
|
Ränteutgifter |
59,4 |
67,9 |
67,7 |
68,3 |
6,5 |
14,1 |
-0,2 |
0,8 |
|
Övriga transfereringar |
136,5 |
149,9 |
152,6 |
141,0 |
9,9 |
9,9 |
1,8 |
-7,6 |
|
Konsumtion |
85,7 |
100,0 |
102,7 |
100,6 |
12,9 |
16,6 |
2,7 |
-2,0 |
|
Investeringar1 |
9,6 |
12,5 |
15,8 |
16,2 |
58,4 |
29,8 |
26,9 |
2,4 |
|
Finansiellt sparande |
38,0 |
13,9 |
-4,0 |
-24,4 | ||||
|
Utlåning m.m. |
-4,8 |
-3,7 | ||||||
|
Korrigeringspost |
17,5 |
35,4 | ||||||
|
Budgetsaldo |
25,3 |
-17,7 | ||||||
|
Budgetsaldo i % av BNP |
2,1 |
-1,3 | ||||||
1 I investeringar ingår även lagerreserveringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Statens utgifter dras upp av en fortsatt relativt stark ökning av
transfereringarna till hushållen. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder
ingår i skattereformen. Som kompensation för höjda indireka skatter
m.m. uppjusteras pensionstillskotten, det kommunala bostadstilläggen och
studiemedlen i år. Barnbidragen har höjts i år till en kostnad av ca 4
miljarder kr. och höjs med ytterligare ca 2 miljarder kr. nästa år.
Kostnaderna för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning stiger kraftigt
genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
94
Bland statens transfereringar till företag genomförs flera förändringar Prop. 1990/91:150
1991 och 1992. Mjölksubventionema, som uppgått till ca 2 miljarder Bilaga 1:1.1
kr., har tagits bort i år. Ett investeringsbidrag till bostadsbyggande införs
1991, då de särskilda reduceringsreglema för mervärdeskatten på
byggnadsentreprenader slopas. Räntebidragen till bostäder reduceras; i
år genom en extra upptrappning av den garanterade räntan; och fr.o.m.
1992 genom att ett nytt bostadsfinansieringssystem (räntelån) börjar
införas.
Statens utgifter påverkas också av regeländringar beträffande transfere-
ringar inom den offentliga sektorn. Statsbidragen till sjukförsäkringen
sjunker genom sänkt ersättningsnivå och förväntat minskat antal
sjukdagar. För att neutralisera effekterna av skattereformen för den
kommunala sektorn skall 7,5 miljarder kr. 1991 och 16,5 miljarder kr.
1992 återföras från kommunerna till staten. Genom en tillfällig extra
höjning av skatteutjämningsavgiften 1992 tillförs staten 3 miljarder från
kommunerna nästa år. I tabellen har statsbidragen minskats med dessa
belopp. Statsbidragen till arbetslöshetskassorna ökar relativt kraftigt, trots
att arbetsmarknadspolitiska åtgärder reducerar den öppna arbetslösheten.
Den statliga konsumtionen ökade i volym med 3% 1990. Timvolymen
sjönk med ca 0,5% men kraftigt ökade inköp av varor och tjänster drog
upp konsumtionen. Genom besparingar i den statliga administrationen
väntas den statliga konsumtionen minska med knappt 1/2 % per år 1991
och 1992.
Socialföräkringssektom omfattar allmän tilläggspensionering (inkl,
löntagarfonder), allmän sjukförsäkring (inkl, föräldraförsäkring) samt
arbetslöshetsförsäkring. Det finansiella sparandet inom socialförsäkrings-
sektorn består i stort sett av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden.
De övriga delarnas sparande är obetydligt.
Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter
och avkastning på AP-fondernas tillgångar, som huvudsakligen utgörs av
räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetalningama varit
större än avgiftsinkomsterna och 1989 uppgick underskottet till ca 10
miljarder kr. Genom AP-fondemas inkomster av räntor, utdelningar och
skatter på ca 44 miljarder kr. visade det finansiella sparande ett överskott
på ca 33 miljarder kr. 1989. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990
med 2 procentenheter. Höjningen bidrog till att avgiftsinkomsterna
balanserade utbetalningarna förra året. Det finansiella sparandet ökade till
drygt 46 miljarder kr. 1990.
Den 1 juli 1990 upphörde lagen om vinstdelningskatt att gälla. På
grund av eftersläpning av betalningar redovisas här ändå inkomster av
vinstdelningsskatt även 1991.
Fr.o.m. 1991 breddas avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter till följd
av skattereformen, men utbetalningarna blir åter större än avgiftsinkom-
sterna. Det finansiella sparandet sjunker successivt de närmaste åren, se
tabell 10:5.
95
Sjukförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och statsbidrag. Prop. 1990/91:150
Utbetalningarna till hushållen har ökat kraftigt sedan 1988 till följd av Bilaga 1:1.1
sjukförsäkringsreformen och den förbättring av föräldraförsäkringen som
genomfördes 1989.
Tabell 10:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter
Löpande priser
|
Miljarder kr. |
Procentuell förändring | |||||||
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Inkomster |
182,5 |
212,2 |
226,6 |
224,0 |
12,7 |
16,2 |
6,8 |
-1,2 |
|
Avgifter |
112,7 |
138,7 |
147,6 |
143,3 |
16,3 |
23,0 |
6,5 |
-2,9 |
|
Bidrag från staten |
25,7 |
26,5 |
28,3 |
28,3 |
3,3 |
3,0 |
6,9 |
-0,2 |
|
Ränteinkomster m.m. |
37,6 |
41,9 |
47,7 |
52,4 |
8,1 |
11,3 |
13,9 |
9,9 |
|
Skatter |
6,4 |
5,1 |
3,0 |
0,0 |
20,2 |
-20,4 |
-41,3 |
-100 |
|
Utgifter |
149,9 |
166,0 |
182,4 |
181,6 |
11,8 |
10,8 |
9,9 |
-0,5 |
|
Transfereringar till hushåll |
121,1 |
134,5 |
147,6 |
146,0 |
11,2 |
11,1 |
9,7 |
-1,1 |
|
Övriga transfereringar |
24,5 |
26,5 |
29,6 |
30,2 |
16,2 |
8,2 |
11,7 |
2,2 |
|
Konsumtion m.m. |
4,3 |
5,0 |
5,2 |
5,4 |
6,9 |
17,4 |
4,5 |
2,5 |
|
Finansiellt sparande |
32,6 |
46,2 |
44,2 |
42,5 | ||||
Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Sänkt ersättningsnivå fr.o.m den 1 mars 1991 och minskande sjuktal
medför att utgifterna inom försäkringen sjunker. Från den 1 januari 1992
införs en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Arbetsgivarna övertar då
utbetalningarna för sjukersättningen de första 14 dagarna av en sjukdoms-
period. Därmed beräknas utgifterna för sjukförsäkringen minska med 9,5
miljarder kr. Arbetsgivarna kompenseras genom att sjukförsäkringsavgift-
en sänks med 1,9%. Avgiftssänkningen är beräknad så att den ska
kompensera för både sjuklön och arbetsgivaravgifter därpå. I kostnaderna
för sjukförsäkringen ingår även bidrag till privat och offentlig sjukvård
samt läkemedelssubventioner. Dessa utgifter beräknas uppgå sammanlagt
till ca 28,5 miljarder kr. 1991 och 1992. Förändringarna medför att
statsbidragen till sjukförsäkringen kan dras ned i år och nästa år.
Utbetalningarna inom arbetslöshetsförsäkringen finansieras, sedan
reglerna ändrades 1 juli 1988, i stort sett helt av statsbidrag. De utbetalda
arbetslöshetsersättningarna ökade något 1990 efter att ha minskat 1988
och 1989, då arbetslösheten gick ned. Fr.o.m. 1990 höjs den högsta
dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen årligen i takt med löneutveck-
lingen för industriarbetare. Den nu stigande arbetslösheten medför att
utbetalningarna väntas öka kraftigt under prognosperioden.
Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskommuner samt
församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 har sektorn haft ett
negativt finansiellt sparande. Inkomsterna har dock täckt de löpande
utgifterna medan en del av investeringarna finansierats med upplåning,
försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.
96
År 1990 var kommunernas finansiella sparandeunderskott ca 8,5
miljarder kr. enligt de preliminära nationalräkenskaperna. Det var drygt
10 miljarder kr. bättre än vad som beräknades i den preliminära
nationalbudgeten. Minskade investeringar och ökade försäljningar av
fastigheter m.m. bidrog till att hålla nere underskottet.
För åren 1991 och 1992 väntas en kraftig förbättring av den kommuna-
la ekonomin trots det rådande skattestoppet. Det finansiella sparandet
beräknas förbättras med nära 10 miljarder kr. per år och sektorn visa ett
överskott på ca 11 miljarder kr. 1992, se tabell 10:6.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 10:6 Kommunernas inkomster och utgifter
Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser
|
Miljarder kr. |
Procentuell förändring | |||||||
|
1989 |
1990 |
1991 |
1992 |
1989 |
1990 |
1991 |
1992 | |
|
Inkomster |
294,4 |
324,9 |
352,3 |
378,3 |
10,0 |
10,4 |
8,4 |
7,4 |
|
Skatter |
181,1 |
204,7 |
232,2 |
267,6 |
9,7 |
13,0 |
13,5 |
15,2 |
|
Bidrag från staten och |
74,7 |
81,9 |
80,6 |
69,3 |
9,8 |
9,7 |
-1,7 |
-14,0 |
|
Övriga inkomster |
38,6 |
38,3 |
39,5 |
41,4 |
11,5 |
-0,6 |
3,2 |
4,7 |
|
Utgifter |
299,4 |
333,2 |
349,9 |
367,1 |
9,4 |
11,3 |
5,0 |
4,9 |
|
Transfereringar till hushåll |
23,0 |
25,3 |
29,3 |
30,5 |
9,7 |
10,3 |
15,6 |
3,9 |
|
Övriga transfereringar |
28,2 |
28,4 |
31,8 |
32,5 |
9,0 |
0,7 |
11,8 |
2,1 |
|
Konsumtion |
227,8 |
261,1 |
270,1 |
280,7 |
10,1 |
14,6 |
3,4 |
3,9 |
|
Investeringar1 |
20,4 |
18,4 |
18,7 |
23,5 |
2,2 |
-9,9 |
1,8 |
25,9 |
|
Finansiellt sparande |
-5,0 |
-8,3 |
2,4 |
11,1 | ||||
1 I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks
investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.
Den förbättrade finansiella situationen är en följd av den tvååriga
eftersläpningen och avräkningsförfarandet vid utbetalningen av kommu-
nalskattemedel. Skatteinkomsterna 1991 och 1992 stiger kraftigt till följd
av de höga löneökningarna två år tidigare. Samtidigt leder den förutsedda
dämpningen av löneökningarna till att de kommunala utgifterna de
närmaste två åren inte växer i samma snabba takt.
Bidrag från staten och socialförsäkringssektorn stod för ca 25% av
kommunernas inkomster 1990. Statsbidragen består av allmänna och
specialdestinerade bidrag. Skatteutjämningsbidraget uppgår till 10,5
miljarder kr. netto 1991. Detta bidrag finansieras delvis genom en avgift,
som för 1991 uppgår till 79 öre för primärkommunema och 56 öre för
landstingen. Nästa år höjs avgiften med 11 öre för att finansiera den
automatiska ökningen av skatteutjämningsbidragen. Därutöver höjs
avgiften tillfälligt med 25 öre, vilket medför att ca 3 miljarder kr. dras
in från kommunerna 1992. I kompensation för slopandet av beskattnings-
rätten av juridiska personer erhåller sektorn knappt 1 miljard kr. För att
neutralisera skattereformens effekter på den kommunala ekonomin har
fr.o.m. 1991, dels bidraget till kommunerna avseende garantibeskattning-
en avskaffats, dels en särskild skatt införts (avräkningsskatt). Skatten
baseras på kommunernas skatteunderlag och beräknas uppgå till ca 6,5
97
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.1
miljarder kr. 1991 ca 16 miljarder kr. 1992. I tabellen har statsbidragen
minskats med dessa belopp.
De specialdestinerade statsbidragen, som beräknas till ca 58 miljarder
kr. för 1991 och ca 59 miljarder kr. 1992, är kopplade till vissa
verksamheter inom kommunerna. Av bidragen till primärkommunema
går hälften till skolutbildningen, ca 20% till bamomsoigen och ca 10%
till äldreomsorgen och övrig social omsorg. Bidragen från socialförsäk-
ringssektorn utgår till sjukvården och beräknas uppgå till ca 15,5
miljarder kr. per år 1991 och 1992.
De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året steg
konsumtionen ca 1,5% i volym. Därvid drogs konsumtionen ned av att
inköpen av varor och tjänster minskade något. För i år och nästa år talar
det mindre strama arbetsmarknadsläget för att det blir lättare att rekrytera
personal till den kommunala sektorn. De kraftigt höjda lönekostnaderna
(en föjd av 1990 års avtal) i kombination med det kommunala skattestop-
pet, väntas dock medföra en begränsning av expansionen. Förbättringen
av kommunernas finanser 1991 och 1992 är nämligen tillfällig. På lång
sikt kvarstår 1990 års obalans med nu gällande förutsättningar.
Antalet sysselsatta i den kommunala sektorn har utvecklats svagt under
första kvartalet i år enligt arbetskraftsundersökningama. För helåret 1991
beräknas arbetsvolymen i timmar öka med 0,5%. De minskade inköpen
förra året tyder på att kommunerna senarelagt vissa inköp. Fr.o.m. 1991
får nämligen kommunerna lyfta av mervärdeskatten på sina inköp. Dessa
förväntas därför stiga relativt kraftigt i år, vilket drar upp ökningen av
den kommunala konsumtionen till knappt 1% i år. Nästa år beräknas
konsumtionsvolymen öka med 0,5%.
De kommunala utgifterna för inköp för konsumtion och investeringar
reduceras nästa år med ca 10 miljarder kr. till följd av det ovannämnda
avlyftet av mervärdeskatt. Effekten på den kommunala ekonomin av
avlyftet neutraliseras genom att kommunerna ska återföra motsvarade
belopp till staten. Beloppet ingår som en del av den ovan nämnda
avräkningsskatten. Denna, som nämnts ovan, beräknas på kommunernas
skatteunderlag och är därför inte kopplad till kommunernas faktiska
inköp. Kommunerna hade således möjlighet att tjäna på att senarelägga
inköp till efter årsskiftet 1990/91.
Utgifterna för den kommunala konsumtionen dras också ned av de
avgiftshöjningar (t.ex. kraftigt höjda patientavgifter) för kommunala
tjänster som genomförts i år. De kommunla avgifterna är nämligen en
avdragspost vid beräkningen av konsumtionen.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
98
Under de senaste åren har de stora OECD-ländemas ränteutveckling varit
olikartad. I Förenta staterna har oron över styrkan i konjunkturnedgången
och omsoigen om det finansiella systemet medfört att Federal Reserve
fört en expansiv penningpolitik. Konflikten vid Persiska viken ökade
osäkerheten hos företag och konsumenter under andra halvåret 1990 och
under inledningen av 1991. Sedan årsskiftet 1989/90 och fram till i
början på april har den amerikanska dagslåneräntan, fed fund, sänkts med
2,5 procentenheter till 6%. Marknadsräntorna avseende placeringar med
kortare löptid har följt med i nedgången. Som en bekräftelse på det lägre
ränteläget för kortfristiga placeringar har diskontot sänkts vid två
tillfallen med sammanlagt en procentenhet till 6%. Obligationsräntorna
har däremot haft en mer stabil utveckling. För att stimulera kreditinstitu-
tens kreditgivning, som på vissa håll varit mycket restriktiv, har federal
reserve dessutom sänkt kassakraven.
Även i Storbritannien har räntorna fallit under det senaste halvåret.
Basräntan som uppgick till 15 % i oktober 1990 har successivt minskat till
12%. I oktober 1990 beslutade Storbritannien att pundet skulle inträda i
växelkursmekanismen ERM inom EMS. Detta innebär att pundet inte får
avvika mer än 6% från de centralkurser som har bestämts gentemot de
övriga medlemsstaternas valutor, t.ex. D-marken.
Till skillnad från Förenta staterna och Storbritannien har central-
bankerna i Tyskland och Japan sedan 1989 istället stramat åt penningpoli-
tiken. Detta skall ses mot bakgrund av tendenser till överhettning i de
båda ländernas ekonomier och stigande inflation. Efter att räntorna gick
upp med ca två procentenheter under 1989 steg de med ytterligare en
procentenhet under 1990. Under de första månaderna 1991 har ränteut-
vecklingen i de båda länderna stabiliserats. I Japan är det en betydande
penningmängdsexpansion och överhettningstendenser på främst arbets-
marknaden som har föranlett den penningpolitiska åtstramningen.
I Tyskland är det främst återföreningsprocessen som medfört stigande
räntor. Dels i form av hög efterfrågan på varor från östra Tyskland och
dels genom att det omfattande bidragsprogrammet till de östra delstaterna
medför ett stigande budgetunderskott. Förbundsstatens lånebehov
beräknas därmed bli betydande under de kommande åren. Som en
bekräftelse på den högre räntenivån höjde Bundesbank diskontot, i slutet
av januari, med en halv procentenhet till 6,5%. I mars presenterade
förbundsregeringen ett finanspolitiskt åtstramningspaket bl. a. innehållande
höjda skatter. Detta har minskat kravet på ytterligare stramhet i
penningpolitiken. Samtidigt finns det skäl att understryka att uppskatt-
ningen av kostnaderna för återföreningen reviderats upp vid flera
tillfällen, och det kan inte uteslutas att ytterligare revideringar blir
nödvändiga. Det råder således osäkerhet om effekterna på penning-
politiken av den finanspolitiska åtstramningen. De senaste månadernas
depreciering av den tyska marken gentemot den amerikanska dollarn
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
99
minskar också sannolikheten för en penningpolitisk lättnad eftersom en Prop. 1990/91:150
försvagning av valutan ger ett ökat inflationstryck via stigande import- Bilaga 1:1.1
priser.
Diagram 11:1 6-månaders euromarknadsräntor 1989-1991
Enkla årsräntor
Procent
Anm: Statsskuldsväxlar och euromarknadsräntor. Veckogenomsnitt. Sista observation
avser 10 april 1991.
Under år 1990 och fram till mitten på februari i år fortsatte den
amerikanska dollarn att försvagas. Dollarn har mer eller mindre
kontinuerligt försvagats sedan början på 1985. Vid den tidpunkten
handlades dollarn till ca 3,4 DEM och betraktades allmänt som över-
värderad. Dollarns nedgång under de senaste åren kan bara delvis
förklaras av en försämring av den amerikanska industrins konkurrenskraft
gentemot den tyska och den japanska industrin. En orsak till den fortsatta
dollardeprecieringen är också den olikartade ränteutvecklingen mellan de
stora länderna. Räntan på dollarplaceringar är nu betydligt lägre jämfört
med motsvarande placeringar i D-mark och yen. För några år sedan var
förhållandena de motsatta. Under de senaste månaderna har köpintresset
för dollarplaceringar emellertid stigit markant. Inte minst den för
amerikanskt vidkommande positiva utgången av kriget vid Persiska viken
har bidragit till det ökade intresset. Investerarna räknar också med att
den amerikanska konjunkturen kommer att förbättras under det andra
halvåret medförande att räntorna åter kommer att stiga. Från bottennote-
ringama i mitten på februari och fram till mitten på april har dollarn
apprecierats med 15% mot D-marken till 1,68 DEM per dollar och 6%
mot yenen till 135 JPY per dollar. D-markens relativa försvagning mot
yenen är ett uttryck för investerarnas oro över händelseutvecklingen i
östra Tyskland och i Östeuropa.
100
Diagram 11:2 Växelkursen för USA-dollar i D-mark och YEN 1989-1991
Anm: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 10 april 1991.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Under år 1990 föll de internationella aktiekurserna i genomsnitt med
ca 20%. Kurserna på flertalet aktiebörser har hittills i år återhämtat sig.
Fram till mitten på april har aktiekurserna på de 20 största aktiebörserna
i genomsnitt stigit med 17%. Av de fyra största börserna har London-
börsen haft den bästa utvecklingen med en genomsnittlig uppgång på
19%. En bidragande orsak till detta är det senaste halvårets räntesänk-
ningar vilket sänker avkastningskravet på aktier. Tokyobörsen, som
under förra året registrerade det största kursfallet med 40%, har hittills
i år haft en mer positiv utveckling. I genomsnitt har kurserna stigit med
16%. Börserna i New York och Frankfurt har haft en relativt sämre
utveckling. I New York där kurserna i genomsnitt har stigit med 11 % är
det framför allt svaga resultatrapporter som bidrar till ett dämpat
köpintresse. I Frankfurt har kurserna hittills i år endast stigit med 12%,
vilket speglar investerarnas oro för utvecklingen i östra Tyskland och i
Östeuropa.
Under år 1990 kännetecknades räntemarknaden av oro för den svaga
ekonomiska utvecklingen och osäkerhet över valutapolitiken. Det var
främst vid två tillfällen, januari-februari och september-oktober, som
kraftiga valutautflöden registrerades med åtföljande försvagning av
kronan. Riksbanken stramade åt penningpolitiken vid båda tillfällena i
syfte att stoppa valutautflödet. Detta medförde att de korta penning-
marknadsräntorna steg betydligt. Placerarna reagerade positivt på den
penningpolitiska åtstramningen och regeringens skrivelse till riksdagen
i oktober om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten
i de offentliga utgifterna. Sedan mitten av oktober och fram till årsskiftet
registrerades ett inflöde på 48 miljarder kronor. Riksbanken kunde
101
successivt sänka marginalräntan, dvs den ränta som bankerna betalar för
upplåning i riksbanken, till 14% vid årsskiftet. Vid slutet av år 1990 låg
räntan på sex månaders statsskuldväxlar ca en procentenhet högre än vid
utgången av år 1989.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 11:3 Ränteutvecklingen 1989-1991
Enkla årsräntor
Procent
Anm: 6-månaders statsskuldsväxlar och 5-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt.
Sista observationen avser 10 april 1991.
Obligationsräntorna hade ett betydligt lugnare förlopp under 1990.
Dessa räntor styrs främst av inflationsförväntningarna. De allt dystrare
konjunktursignalema medförde att inflationsförväntningarna minskade.
Vid årsskiftet låg obligationsräntorna t.o.m. lägre än ett år tidigare.
Mot bakgrund av den stora uppslutningen kring Rehnbergko mmissionens
ramar för löneökningar under 1991-1992 och den svagare konjunkturen
kommer inflationen att bringas ned väsentligt.
Budgetpropositionen i början på januari togs emot positivt av investe-
rarna samtidigt som flertalet internationella räntor föll. Under januari och
februari var valutainflödet fortsatt positivt, sammanlagt 13,8 miljarder
kronor. Kronan stärktes och kronindex noterades till ca 132,2 vid slutet
av februari jämfört med 132,8 i början på året. Det stabila marknadsläget
möjliggjorde för riksbanken att lätta på penningpolitiken ytterligare.
Marginalräntan sänktes i två steg till 12%. Marknadsräntorna föll med
ca två procentenheter under januari och februari, till strax under 12% för
sex månaders statsskuldväxlar och drygt 11% för femåriga statsobliga-
tioner. Räntedifferensen gentemot korgräntan minskade successivt och
uppgick till 2,5 procentenheter vid utgången av februari. Diskontot har
följt den allmänna räntetrenden och är för närvarande 10%, vilket är en
nedgång med två procentenheter jämfört med våren 1990.
102
Diagram 11:4 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1991
Anm: Valutaflödena avser rapportveckor (4 rapportveckor per månad). Sista obser-
vationen avser 1-7 april 1991.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Under mars och första hälften av april har räntenedgången brutits och
förbytts i en mindre uppgång. Marknadsräntorna har stigit med ca en
halv procentenhet sedan slutet på februari. Under mars och första veckan
i april uppgick valutautflödet till ca 4,2 miljarder kronor, exkl. den
bokföringsmässiga uppskrivningen av valutareserven på 1,3 miljarder
kronor som riksbanken genomförde sista veckan i mars, samtidigt som
kronan försvagades något. De internationella räntorna har inte uppvisat
en motsvarande uppgång. Räntedifferensen har därmed åter vidgats något
och uppgår för närvarande till ca 3 procentenheter. I mitten på april
noterades kronindex till 132,4.
Dollarns uppgång på de internationella valutamarknaderna har medfört
att kronan försvagats mot den amerikanska valutan samtidigt som den har
stärkts mot bl.a. ERM-valutorna. I mitten av april handlades dollarn till
6,05 SEK vilket är en appreciering med 11% sedan dollarkursen vände
uppåt. D-marken noteras till 3,60 SEK, vilket är en depreciering med 4%
under samma period. För de företag som konkurrerar med och säljer i
Västeuropa är valutakursförändringen negativ. A andra sidan gynnas de
företag som säljer produkter i Förenta staterna eller konkurrerar med
företag med produktion där.
Kapitalflödena in i och ut ur landet har varit mycket stora under de
senaste åren. Svenska företag och placerare investerar i företag,
festigheter och aktier i utlandet vilket tillsammans med bytesbalansunder-
skottet leder till utflöden. Genom att hålla en högre ränta än omvärlden
lockas dels svenska placerare till att ta lån i utländsk valuta och dels
utländska placerare till placeringar i krontillgångar. Detta har medfört att
kapitalbalansen uppvisat betydande överskott. Sammantaget har valutain-
103
flödena under de senaste åren varit stora, vilket möjliggjort dels att staten Prop. 1990/91:150
har amorterat på utlandsskulden och dels att valutareserven har kunnat Bilaga 1:1.1
öka. Vid utgången av mars uppgick valutareserven till 115 miljarder
kronor.
Tabell 11:1 Betalningsbalansen
Tolvmånaderstal, feb-jan.
Miljarder kr.
|
1989 |
1990 |
1991 | |
|
Direkta investeringar |
-35,8 |
-53,3 |
-78,0 |
|
Handel med aktier |
-7,0 |
-31,0 |
-15,6 |
|
Lån/obl. m.m. i uti valuta |
87,6 |
108,4 |
129,7 |
|
Lån/obl. m.m. i kronor |
0,0 |
47,9 |
66,2 |
|
Övrigt inkl, restpost |
-23,8 |
-24,5 |
-36,6 |
|
Kapitalbalans |
21,0 |
47,5 |
65,7 |
|
Bytesbalans |
-4,6 |
-21,1 |
-31,6 |
|
Valutaflöde |
16,4 |
26,4 |
39,8 |
|
Statens lån i uti. valuta |
-14,2 |
-13,5 |
-11,7 |
|
Valutares. transförändringar |
2,2 |
12,9 |
28,1 |
Källa: Riksbanken
Under de senaste åren har en påtaglig uppbromsning av utlåningen till
allmänheten registrerats. Stigande räntor i kombination med sämre
konjunkturutsikter minskar näringslivets investeringsbehov. Det är dock
främst hushållen som har minskat sin upplåning. Detta sammanhänger
med skattereformen. Kombinationen av minskade ränteavdragsmöjligheter
och stigande räntor innebär att hushållens kostnader för lån har stigit
väsentligt. Utvecklingen har skiljt sig åt mellan olika grupper av
kreditinstitut. Utlåningen från finansbolagen och bankerna har samman-
taget sett minskat medan utlåningen från bostadsinstituten alltjämt är
betydande. Detta sammanhänger bl.a. med att bostadsinstituten numera
erbjuder lån till rörlig ränta. Om hänsyn tas till den kraftiga ökningen av
krediter i utländsk valuta förändras bilden något. Det är främst banker
som erbjuder lån i utländsk valuta. Det är i första hand företag som tar
upp dessa lån, dels som ett led i sin ordinarie rörelseanknytna upplåning
och dels för att utnyttja räntedifferensen mot utlandet genom att placera
i kortfristiga räntebärande tillgångar i svenska kronor.
Inom finansbolagssektom pågår för närvarande en omfattande
rekonstruktion. Den innebär bl.a. en bantning av finansbolagens
balansräkningar. Många finansbolag har dessutom slagits samman eller
har upphört med sin verksamhet. Denna process skall ses i ljuset av den
akuta likviditets-och soliditetskris som drabbade många finansbolag under
hösten 1990. Problemen blev uppenbara när priserna på fastighets-
marknaden, i synnerhet för kommersiella fastigheter, började falla under
1990. Många finansbolag har gett krediter till fastighetsförvaltande bolag,
104
ofta upp till 100% av det vid utlåningstillfället uppskattade marknads-
värdet. Investeringskalkylerna har ofta betingats av fortsatt stigande
fastighetspriser. När priserna vände nedåt under 1990 fick många
låntagare problem med att betala räntor och amorteringar.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 11:2 Nettoutlåning till allmänheten
12-månaders förändring, feb-jan.
Miljarder kr.
|
1990 |
1991 |
1991, saldo 31/1 | ||||
|
Sv kr. |
Uti val. |
Sv kr. |
Uti val. |
Sv kr. |
Uti val. | |
|
Banker |
69,0 |
113,0 |
10,3 |
111,2 |
479,8 |
437,9 |
|
Bostadsinstitut |
105,4 |
0,2 |
116,3 |
1,4 |
773,9 |
1,6 |
|
Finansbolag |
14,4 |
14,0 |
-13,6 |
9,8 |
97,3 |
27,1 |
|
Totalt |
188,8 |
127,2 |
113,0 |
122,4 |
1 351,0 |
466,6 |
Källa: Riksbanken
Tabell 11:3 Nettoutlåning till hushållen
12-månaders förändring, feb-jan.
Miljarder kr.
|
1990 |
1991 |
1991, saldo 31/1 | |
|
Banker |
26,5 |
-6,2 |
246,6 |
|
Bostadsinstitut |
46,0 |
49,2 |
357,0 |
|
Finansbolag |
-0,6 |
-13,4 |
27,8 |
|
Totalt |
71,9 |
29,6 |
631,4 |
Källa: Riksbanken
Enligt preliminära uppgifter uppgick finansbolagens kreditförluster till
6,3 miljarder kronor under 1990 vilket skall jämföras med 0,8 miljarder
kronor under år 1989. Även bankernas kreditförluster ökade betydligt
under 1990. Dessa beräknas ha uppgått till knappt 11 miljarder kronor
jämfört med 2,8 miljarder kronor året innan. Till en mindre del beror
detta på bankernas åtaganden gentemot finansbolagen. Även bankernas
kreditgivning har under de senaste åren varit frikostig och har inte alltid
föregåtts av en noggrann prövning.
Kreditinstitutens kreditförluster beräknas bli avsevärda även under
innevarande år. Dels är marknaden för kommersiella fastigheter
fortfarande dämpad och dels beräknas kreditförlusterna hänförliga till
utlåningen till näringslivet öka i spåren av det försämrade konjunkturläget
och ett ökat antal konkurser. Mot bakgrund av de betydande kreditför-
lusterna och det osäkra konjunkturläget beräknas bankernas kreditgivning
bli återhållsam under de kommande åren. Utvecklingen går mot en ökad
prövning av den lånesökandes kreditvärdighet.
Trots kraftigt ökade kreditförluster kunde bankernas vinster hållas väl
uppe under 1990. Affärsbankernas sammanlagda rörelseresultat uppgick
till 10,1 miljarder kronor under år 1990 jämfört med 12,9 miljarder
105
kronor året innan. Ett förbättrat räntenetto förklarar den relativt goda
vinstutvecklingen. Bankerna har under år 1990 vidgat marginalen mellan
sina inlånings- och utlåningsräntor.
Från och med den 1 april halverades kassakravet för bankerna
samtidigt som kassakravet för finansbolagen upphörde. Förändringen
skall bl.a. ses mot bakgrund av den finansiella integrationen vilken har
medfört att utlandsbaserade kreditinstitut har haft en viss konkurrens-
fördel gentemot i Sverige verksamma institut genom att de inte drabbas
av motsvarande kassakrav. Det halverade kassakravet för bankerna har
fått till effekt att bankerna höjt vissa inlåningsräntor med mellan 0,25-
0,75 procentenheter. Den besvärligaste konkurrenssituationen för
bankerna ligger också för närvarande på inlåningssidan. För hushållen
har flera nya sparalternativ lanserats. Bostadsinstituten emitterar i ökad
utsträckning obligationer till hushållen. Riksgäldskontoret har lanserat en
ny sparform, riksgäldskonto, som direkt vänder sig till hushållen.
Under år 1990 föll aktiekurserna i genomsnitt med 30% i Sverige.
Bakom nedgången låg flera orsaker. På de utländska börserna var
Kursutvecklingen negativ, bl.a. beroende på händelseutvecklingen vid
Persiska viken. Nedgången på Stockholmsbörsen blev dock betydligt
större än på flertalet utländska aktiebörser. I Sverige oroades investerarna
iv det försämrade konjunkturläget. Detta i kombination med att ett
försämrat konkurrensläge för den svenska industrin har medfört minskade
marknadsandelar på världsmarknaden och ökade svårigheter att höja
exportpriserna resulterade i fallande företagsvinster under år 1990.
Trenden förstärktes av att för svenska företag viktiga marknader, såsom
Förenta staterna och Storbritannien, uppvisade en svag tillväxt under
1990. Enligt preliminära siffror minskade börsföretagens vinster med ca
20% under år 1990.
I januari vände kursutvecklingen. Från årsskiftet och fram till mitten
av april steg totalindex med 25%. Kursåterhämtningen har varit särskilt
kraftig för de största företagen på börsen. Uppgången har vidare varit
störst för företag inom verkstads - och skogsindustrin. Köpintresset på
Stockholmsbörsen har stimulerats av stigande aktiekurser internationellt.
Kursuppgången i Stockholm har dock varit betydligt större än i utlandet.
En förklaring är att de svenska räntorna har fallit betydligt sedan
årsskiftet, vilket sänker avkastningskravet på aktier.
Den senaste tidens uppköp av företag på börsen har också bidragit till
kursuppgången sedan årsskiftet. Mest uppmärksammat är Tetra Pacs bud
på Alfa-Laval och Investor/Providentias bud på Saab-Scania. Aktie-
placerarna har också glatts åt att aktieutdelningarna i många bolag har
höjts trots fallande vinster. I genomsnitt beräknas börsbolagens aktieut-
delningar för verksamhetsåret 1990 ha höjts med ca 10%. Företagens
intresse av att höja utdelningen har ökat i samband med skattereformen.
Den förändrade kapitalbeskattningen innebär bl.a att skatten på aktieut-
delningar sänks. Historiskt sett har också den svenska direktavkastningen,
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
106
dvs aktieutdelning i förhållande till aktiekursen, legat lägre i Sverige än
i utlandet. De senaste årens relativt kraftiga utdelningshöjningar, 24% år
1989, innebär att de svenska börsföretagens direktavkastning nu ligger
på samma nivå som i utlandet. För närvarande uppgår direktavkastningen
till i genomsnitt 2,7%.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 11:5 Börsutvecklingen 1990-1991
Index ultimo 1989=100
107
I detta kapitel redovisas kalkyler för den ekonomiska utvecklingen i
Sverige fram till 1990-talets mitt. I ett sådant tidsperspektiv är informa-
tionsunderlaget otillräckligt för att konjunkturprognoser i vanlig mening
skall kunna utarbetas. Samtidigt finns ett stort behov av att belysa den
ekonomiska utvecklingen i ett något längre perspektiv. Både problem och
möjligheter för den ekonomiska politiken avtecknar sig då ofta bättre.
Till detta kommer att ekonomisk-politiska åtgärder normalt bör vidtas i
ett tidsperspektiv som är längre än de traditionella prognosperiodema
bl.a. därför att det ofta tar lång tid innan åtgärder får full effekt på
ekonomins utveckling.
Tillväxtmöjligheterna de närmaste åren beror i hög grad av lönebild-
ningen och produktivitetsutvecklingen. Huvudkalkylen utgår från den
prognos för svensk ekonomi för åren 1991 och 1992 som presenterats i
tidigare avsnitt. Löneökningstakten är där i nivå med Rehnberggruppens
förslag, vilket innebär ett starkt trendbrott. Löne- och prisbildningen sker
sedan delvis enligt historiska beteendesamband. Vissa förändringar i
lönebildningsprocessen förutses dock ha skett. Det motiveras med att
skattereformen ger nya förutsättningar och att den fasta växelkursregimen
ökat i trovärdighet under det senaste året. Det förtjänar dock att
understrykas att anpassningsförloppet kan bli betydligt smärtsammare om
inte löne- och prisökningstakten blir så låg som förutsetts.
Produktivitetsutvecklingen har under de senaste åren varit mycket svag
i Sverige. En viss förbättring väntas i år och under perioden 1992-1995
bör produktivitetsutvecklingen ytterligare förstärkas. I huvudkalkylen
ökar produktiviteten i näringslivet under åren 1992-1995 på ett sätt som
är representativt för de senaste femton åren. Förutsättningar för en
snabbare tillväxt bör dock finnas av skäl som diskuteras i avsnitt 12.5.
Ett scenario med en högre produktivitetsökning redovisas därför i samma
avsnitt.
Kalkylerna för åren 1993-1995 har gjorts med hjälp av den ekonometri-
ska modellen KOSMOS, som utvecklats på konjunkturinstitutet. Modellen
innehåller ekonometriskt skattade samband för utrikeshandel, investering-
ar, pris- och lönebildning samt efterfrågan på arbetskraft. De finansiella
beräkningarna har gjorts med hjälp av modellen FIMO. I denna modell
beräknas inkomster och utgifter för de sex institutionella sektorerna stat,
socialförsäkring, kommuner, hushåll, icke-finansiella och finansiella
företag. Dessutom redovisas Sveriges transaktioner med utlandet. Det
förekommer inga skattade beteendesamband i FIMO, utan framskrivning-
ama görs med utgångspunkt från den reala ekonomins utveckling.
Kalkylerna i KOSMOS och FIMO har genomförts i flera beräkningsom-
gångar och i senare skeden modifierats och kompletterats med exogena
bedömningar.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
108
Bilaga 1:1.1
Den internationella konjunkturen under de första åren på 1990-talet
behandlas i kapitel 2. Diskussionen i detta kapitel kompletterar den som
förs i kapitel 2. Avsikten är att här utförligare redogöra för en del
faktorer som påverkar den internationella utvecklingen på längre sikt.
Den internationella högkonjunktur som inleddes 1983 nådde sin topp
under första halvåret 1988. Produktionstillväxten i OECD-området som
helhet har därefter mattats av. Dämpningen av expansionen har varit mest
uttalad i Förenta staterna, Kanada, Storbritannien samt Sverige och
Finland. Under senare delen av 1990 minskade även tillväxten relativt
markant i vissa kontinentaleuropeiska länder som t.ex. Frankrike, Italien
och Belgien. I Tyskland samt Japan har tillväxten dock varit fortsatt god.
Den ekonomiska tillväxten inom OECD-området som helhet väntas avta
ytterligare under större delen av 1991, även om en vändpunkt är trolig
i slutet av året. Ett flertal faktorer talar för att nedgången i den interna-
tionella ekonomin blir relativt kortvarig och grund. Den snabba
upplösningen av Gulf-kriget, med åtföljande prisfall på olja, leder till
gynnsamma effekter på realinkomster, priser och räntor. Det finns även
anledning att förvänta att förtroendet hos konsumenter och företag
kommer att stärkas påtagligt. Återhämtningen väntas böija i Förenta
staterna under andra halvåret i år. Tillväxttakten för hela OECD-området
väntas bli knappt 3% under 1992.
Ett flertal faktorer talar för att den ekonomiska tillväxten kommer att
utvecklas gynnsamt även under de närmast följande åren. Teknologiska
genombrott, som skett under de senaste decennierna inom t.ex. tele-
kommunikations- och datorområdena, borde resultera i en snabbare
produktivitetstillväxt. Detsamma gäller de strukturella åtgärder som
vidtagits i många OECD-länder i syfte att förbättra ekonomiernas
funktionssätt. Skattereformer, med sänkta marginalskatter och en mer
effektiv skattestruktur, har genomförts i ett antal länder. Minskade
subventioner till industrin och en mer effektiv offentlig sektor, inklu-
derande bl.a. ökande inslag av konkurrens, samt en förbättring av
arbetsmarknadens funktionssätt talar också för en mer effektiv resurs-
användning.
EG:s inre marknad och därtill knutna integrationssträvanden bland icke
EG-länder kan förväntas ha positiva effekter på den ekonomiska utveck-
lingen. Slopade gränshinder för varor, tjänster och produktionsfaktorer,
liksom andra slag av avregleringar skärper konkurrensen inom Europa.
Okade möjligheter till specialisering och utnyttjande av stordriftsfördelar
leder till en högre produktivitetstillväxt.
De ekonomiska förutsättningarna för Europa påverkas också av
återföreningen mellan de båda tyska staterna. Utgångspunkten för den
bedömning som här redovisas är att de nuvarande övergångsproblemen
är hanterliga. Efterfrågan för konsumtions- och investeringsändamål
förväntas då fortsätta öka kraftigt i det tidigare Östtyskland, vilket inte
enbart kommer västra Tyskland till godo, utan gynnar också övriga
europeiska länder.
109
Den ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna kommer under första
hälften av 1990-talet att påverkas av de åtgärder som krävs för att sanera
den federala budgeten. Den åtstramning av ekonomin som är nödvändig
för att komma tilrätta med budget- och bytesbalansunderskotten, kommer
dock troligen att bli utdragen och inte speciellt dramatisk. Den förväntade
stagnationen i ekonomin i år bör skapa utrymme för en relativt gynnsam,
icke inflationsdrivande, expansion under de närmaste åren. Det är dock
värt att observera att inflationen i Förenta staterna inte nått ner till
europeiska nivåer trots att landet befinner sig i en recession.
Japan har under en längre tid haft den snabbaste ekonomiska tillväxten
av alla OECD-länder. Expansionen har baserats på en stark inhemsk
efterfrågeökning. Inte minst har företagens investeringar ökat. En mycket
snabb industriell strukturomvandling har skett under de senaste åren med
en mer kostnadseffektiv produktion som följd. Tillsammans med en
förväntad fortsatt stark expansion av den inhemska efterfrågan ger detta
en god grund för en hög ekonomisk tillväxt även under första hälften av
1990-talet.
Sammantaget innebär detta att BNP i OECD-området bedöms öka med
ca 2,5% per år 1991-1995. Mellan 1993 och 1995 blir tillväxten ca 3%
per år, vilket är högre än genomsnittet för åren efter 1973. Världshan-
delns tillväxt beräknas uppgå till ca 5,5% per år 1991-1995 och 6% per
år 1993-1995.
Avmattningen inom OECD-området under 1990 och 1991 talar för att
inflationen under de närmaste två åren kan bli låg. Även i ett längre
perspektiv talar en rad faktorer för en låg inflation. Den höga investe-
ringsnivån i slutet av 1980-talet, i kombination med de strukturella
förändringar som genomförts, borde göra det möjligt för flertalet
industriländer att expandera utan att slå i kapacitetstak eller att "flask-
halsar" uppstår. Till detta kommer att inflationstakten i stor utsträckning
är beroende av vilken ekonomisk politik som förs. Regeringarna i de
större västekonomierna verkar nu allmänt vara benägna att reagera tidigt
och kraftfullt för att motverka inflationstendenser. Ytterligare en faktor
som talar för en låg prisstegringstakt är en förväntad lugn utveckling på
råvaru- och oljemarknadema.
Inflationen i OECD-området beräknas uppgå till ca 4% per år under
första hälften av 1990-talet. Det är betydligt lägre än genomsnittet för
perioden efter oljekrisen 1973.
Den internationella ekonomin kan av olika skäl komma att utvecklas
mindre gynnsamt än vad som antagits ovan. Man kan bl.a. inte utesluta
att kostnaderna för den tyska återföreningen blir högre än beräknat. Det
kan leda till en ytterligare ekonomisk-politisk åtstramning i Tyskland,
vilket i sin tur kan få effekter på Västeuropa i stort.
Ytterligare ett osäkerhetsmoment gäller utvecklingen i Central- och
Östeuropa. Systemskiftet i de östeuropeiska ekonomierna mot ett
marknadsekonomiskt system kommer att ta lång tid. Risk finns för att
sociala faktorer blockerar nödvändiga prisreformer och budgetsaneringar.
Därmed skulle en del länder i Östeuropa kunna fastna i en situation med
fortsatt ekonomisk stagnation. Då exporten till de centralplanerade
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
110
ekonomierna är begränsad får en sådan utveckling sannolikt små direkta Prop. 1990/91:150
återverkningar via handeln på utvecklingen i västvärlden. En mer Bilaga 1:1.1
utdragen och kostbar omstruktureringsprocess i Östeuropa kan dock leda
till ökad efterfrågan på kapital. Det kan medföra att realräntorna stiger
och att investeringsaktiviteten i industriländerna därmed begränsas. Även
den politiska utvecklingen i Sovjetunionen utgör ett avsevärt riskmoment.
En fördjupad politisk kris kan få betydande negativa effekter på
framtidstron i västvärlden vilket inte minst kan komma att påverka
konsumtion och investeringsviljan.
Tabell 12:1 Utvecklingen i 14 OECD-länder 1980-1995
Årlig procentuell förändring
|
Genomsnitt 1980-1990 |
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
BNP-tillväxt1 |
2 3/4 |
2 1/2 |
1 |
2 3/4 |
2 3/4 |
3 |
3 |
|
Inflation1 |
5 3/4 |
5 |
4 1/2 |
4 |
4 |
4 |
4 |
|
Oljepris, dollar/fat |
24 |
18 |
20 |
23 |
23 |
23 |
1 Sammanvägda efter ländernas betydelse för svensk export.
Källa: Finansdepartementet.
Avgörande för välståndets utveckling på lång sikt är investeringsnivån.
För att denna skall utvecklas gynnsamt utan att skulden till utlandet ökar
måste sparandet inom landet vara högt. Det svenska bruttosparandet, dvs.
investeringar plus finansiellt sparande, utgjorde fram till mitten av 1970-
talet vanligen 20-25% av BNP. Under andra hälften av 1970-talet
minskade dock sparandet snabbt och motsvarade 1980 ca 17% av BNP,
se diagram 1.
Ett viktigt mål för den ekonomiska politiken vid inledningen av 1980-
talet var därför att öka sparandet. I utgångsläget var investeringarna låga
parallellt med att bytesbalansens saldo, som är lika med skillnaden mellan
bruttosparande och bruttoinvesteringar i ekonomin som helhet, var
negativt. För att förändra detta var det nödvändigt att stimulera investe-
ringarna samtidigt som konsumtionen hölls tillbaka. Devalveringarna av
kronan med 10% 1981 och med ytterligare 16% hösten 1982 skall ses i
detta ljus. De var avsedda att stärka industrins konkurrenskraft för att på
så vis bidra till högre lönsamhet, export och investeringar. Samtidigt
medför de att konsumtionsutrymmet minskar om inte löntagarna fullt ut
lyckas kompensera sig för de stigande priserna.
Devalveringar stärker de delar av näringslivet som konkurrerar med
utlandet i flera avseenden. I förhållande till utländska konkurrenter
förbättras kostnadsläget. Men också inom landet förbättras situationen
genom att lönsamheten stärks relativt de företag som är skyddade från
utländsk konkurrens. Därmed skapas motiv för att flytta över arbetskraft
och kapital till den konkurrensutsatta sektorn.
111
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 12:1 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och bytesbalansen
1950 - 1995. Huvudkalkylen
Anm.: Bytesbalansen och bruttosparandet inkl. återinvesterade vinstmedel. Utveckling
efter 1990 enligt huvudkalkylen.
Källa: Finansdepartementet.
För att devalveringarna skall bli framgångsrika, öka sparandet och leda
till att resurser flyttas över till den konkurrensutsatta sektorn, krävs att
de kombineras med en restriktiv finanspolitik. I viss utsträckning
lyckades detta efter delvalveringama 1981 och 1982. Den konsoliderade
offentliga sektorns utgifter deflaterade med KPI ökade med i genomsnitt
1,8% per år mellan 1982 och 1989 jämfört med 6% per år under 1970-
talet. Tillsammans med den förhållandevis goda tillväxten i ekonomin
medförde detta att de offentliga utgifternas andel av BNP minskade från
66,7% av BNP 1982 till 60,2% 1989.
Den offentliga konsumtionens årliga ökningstakt under 1980-talet var
ca 1,5% jämfört med drygt 3% under 1970-talet. Någon motsvarande
dämpning av tillväxten i de offentliga transfereringarna till hushållen kom
dock inte till stånd. Deflaterade med KPI ökade de betydligt snabbare,
med i genomsnitt 4,2% per år mellan 1982 och 1989.
Kombinationen av höga löneökningar och snabbt stigande offentliga
transfereringar innebar att hushållen fick en relativt god utveckling av
den reala disponibla inkomsten, ca 2,0% per år i genomsnitt mellan 1982
och 1989. Dessutom medförde avregleringen av kreditmarknaden
1985-1986 att det blev lättare för hushållen att belåna sina tillgångar.
Hushållssparandet föll därför kraftigt. Sammantaget medförde detta att
den privata konsumtionen efter en minskning med 2,2% 1983 ökade med
i genomsnitt 2,5% per år mellan 1983 och 1989. Det totala sparandet i
ekonomin förbättrades därmed endast långsamt, trots att den offentliga
sektorns sparande förstärktes kraftigt och att investeringarna i näringslivet
ökade. År 1990 utgjorde bruttosparandet 17,9% av BNP.
112
Åren 1982-1990 beräknas produktionen inom industrin ha ökat med i
genomsnitt 2,4% per år. Samtidigt steg produktionen i övrigt näringsliv
med i genomsnitt 2,7% per år och i den offentliga sektorn med 1,8% per
år. Trots devalveringarnas positiva effekter för den konkurrensutsatta
sektorn var därför värdet av industriproduktionen oförändrat ca 23% av
den totala produktionens värde 1990.
Devalveringarna hjälpte alltså till att ge den svenska ekonomin fart när
den internationella tillväxten förbättrades under 1980-talet. De varor och
tjänster som den högre tillväxten skapade användes dock endast i
begränsad utsträckning till att förbättra sparandet. Den snabba ökningen
av inhemsk konsumtion medförde att konkurrensen om arbetskraft blev
hård under andra hälften av 1980-talet. En ökande inhemsk efterfrågan
försvårade tillväxten i den konkurrensutsatta sektorn.
Sparandet i den svenska ekonomin är idag för lågt för att garantera en
långsiktigt stabil välståndsutveckling. För att de begränsningar i den
inhemska efterfrågan som krävs för att få upp sparandet inte skall
medföra stigande arbetslöshet krävs att efterfrågan från utlandet ökar. De
kalkyler som här redovisas för den ekonomiska utvecklingen i Sverige
1991-1995 bygger på bedömningar att den internationella tillväxten kan
bli god under första hälften av 1990-talet. Den konkurrensutsatta sek'tom
bör därför kunna växa genom ökad export, om den inte hindras av en allt
för snabb inhemsk efterfrågetillväxt.
Flera faktorer talar för närvarande för en väl avvägd inhemsk
efterfrågetillväxt. Under de två senaste åren har hushållens sparande-
underskott minskat och 1990 beräknas den privata konsumtionen ha
motsvarat de disponibla inkomsterna. I kalkylerna förutsätts att hushållens
sparande fortsätter att förbättras fram till 1995. En beräknad god
utveckling av de disponibla inkomsterna medför att den privata konsum-
tionen ändå växer stabilt.
Det finns goda förutsättningar för att den offentliga verksamheten inte
skall komma att växa i en alltför snabb takt. De kommunala finanserna
är i utgångsläget förhållandevis hårt ansträngda. Kommunalt skattestopp
gäller 1991 och 1992. Det råder också en bred politisk enighet om att
den offentliga konsumtionens tillväxt måste begränsas. Aren 1990-1995
beräknas därför att den offentliga konsumtionen ökar med i genomsnitt
0,5% per år.
Den inhemska efterfrågetillväxten bör alltså kunna bli begränsad under
böijan av 1990-talet samtidigt som produktiviteten och arbetskraftsutbudet
ökar relativt snabbt. Därmed bör det vara möjligt att undvika en ny
överhettning av ekonomin.
Lönerna under 1991 och 1992 antas precis som i den tidigare
redovisade prognosen, öka med 5 resp. 3,5%. Detta antagande bygger
på att Rehnberggruppens förslag till stabiliseringspolitiskt avtal vinner
bred acceptans.
Löneökningstakten bestäms i kalkylen med hjälp av historiska samband
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
113
8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga I:1.1
där arbetsmarknadsläget spelar en central roll. Den genomsnittliga Prop. 1990/91:150
löneökningstakten under perioden beräknas dock bli lägre än vad de Bilaga 1:1.1
historiska sambanden tyder på. Stabiliseringsavtalet och skattereformen
förutses få långsiktigt positiva effekter på den svenska lönebildningen.
Till detta kommer att utvecklingen under det senaste året tydligt markerat
statsmakternas vilja att hålla fast vid en fast växelkurs. Detta bör få en
effekt på pris- och löneökningsbildningen. Arbetslösheten blir som mest
3% år 1993. Därefter minskar den något. Lönerna beräknas öka med
3,5% under 1993, 3,8% år 1994 och 4,0% år 1995. De låga löneökning-
arna medför i sin tur att uppgången i konsumentpriserna efter 1992 inte
under något år överstiger 3 %.
Tabell 12.2 Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal 1990-1995.
Huvudkalkylen
Årlig procentuell förändring. 1985 års priser
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Försörjningsbalans | ||||||
|
BNP |
0,3 |
-0,2 |
1,0 |
2,1 |
2,7 |
2,4 |
|
Import |
0,5 |
0,2 |
2,3 |
4,0 |
5,6 |
4,6 |
|
Tillgång |
0,3 |
0,0 |
1,4 |
2,6 |
3,5 |
3,0 |
|
Privat konsumtion |
-0,3 |
1,2 |
1,2 |
1,4 |
1,9 |
1,7 |
|
Offentlig konsumtion |
1,9 |
0,5 |
0,3 |
0,4 |
0,4 |
0,4 |
|
Stat |
3,0 |
-0,5 |
-0,3 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
Kommuner |
1,4 |
0,8 |
0,5 |
0,5 |
0,5 |
0,5 |
|
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar1 |
-1,8 |
-1,9 |
-1,4 |
2,3 |
4,6 |
3,5 |
|
0,1 |
-0,6 |
0,4 |
0,1 |
0,0 |
0,0 | |
|
Export |
1,2 |
0,5 |
3,0 |
5,8 |
7,3 |
6,2 |
|
Användning |
0,3 |
0,0 |
1,4 |
2,6 |
3,5 |
3,0 |
|
Inhemsk efterfrågan |
0,0 |
-0,2 |
0,8 |
1,5 |
2,0 |
1,7 |
|
Nyckeltal | ||||||
|
Timlön |
10,3 |
5,0 |
3,5 |
3,5 |
3,8 |
4,0 |
|
KPI (årsgenomsnitt) |
10,4 |
9,6 |
3,2 |
2,5 |
2,3 |
2,6 |
|
Arbetslöshet2 |
1,5 |
2,6 |
2,8 |
3,0 |
2,8 |
2,6 |
|
Exportnetto3 |
5 |
6 |
10 |
16 |
22 |
28 |
|
Bytesbalans3 |
-33 |
-43 |
-47 |
-46 |
-43 |
-38 |
|
Bruttosparande4 |
17,9 |
16,4 |
15,8 |
16,2 |
16,8 |
17,4 |
1
2
3
4
Förändring i procent av föregående års BNP.
Procent av arbetskraften.
Miljarder kr.
Procent av BNP.
Källa: Finansdepartementet.
En viss förbättring av produktiviteten i kombination med begränsade
löneökningar gör det möjligt för företagen att öka vinsterna, men det
svenska exportpriset för bearbetade varor beräknas ändå stiga långsam-
mare än världsmarknadspriset under samtliga år fram till 1995. Konjunk-
turuppgången inleds redan 1992 med att exporten ökar. De högre
vinsterna leder sedan till en uppgång i investeringarna under 1993. Bland
annat som en följd av skattereformen beräknas dock bostadsinvesteringar-
na minska under hela perioden.
Bruttonationalprodukten växer under åren 1990-1995 i genomsnitt med
114
1,6% per år. Det är dock en stor skillnad mellan åren 1991 och 1992 och Prop. 1990/91:150
åren efter 1992. När den exportledda konjunkturen väl tar fart beräknas Bilaga 1:1.1
tillväxten överstiga 2% per år.
Bruttosparandet i ekonomin försämras kraftigt under de närmaste åren,
för att sedan återhämta sig något. År 1995 är dock bruttosparandet
fortfarande mindre än bruttoinvesteringarna. Bytesbalansen uppvisar
därför ett underskott.
Det tar tid innan återhämtningen i ekonomin får märkbara effekter på
arbetsmarknaden. Mot slutet av perioden ökar sysselsättningen kraftigt,
men samtidigt ökar också utbudet snabbt. Arbetslösheten minskar därför
långsamt och 1995 utgör de arbetslösa ca 2,5% av arbetskraften. I
kalkylerna antas att de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås i
1991 års budget- och kompletteringspropositioner successivt avvecklas
under perioden. Den underliggande nedgången i arbetslösheten under
åren 1993-1995 är därför betydligt starkare.
Återhållsam, konsumtionstillväxt
Hushållens faktorinkomster och inkomster från transfereringar beräknas
öka med 4,8% per år fram till 1995. Konsumentprisindex ökar samtidigt
med 4,0% per år. Den reala ökningen är därför 0,8% per år. Hushållens
utgifter för direkta skatter minskar realt med 1,8% per år. Den reala
disponibla inkomsten beräknas därmed öka med i genomsnitt 1,8% per
år fram till 1995.
Under 1960- och 1970-talen utgjorde hushållens nettosparande, dvs.
skillnaden mellan disponibel inkomst och privat konsumtion, mellan 2,5
och 7,5% av disponibel inkomst. Under 1980-talet minskade nettosparan-
det dramatiskt till som lägst -5,3% av disponibel inkomst 1988. Detta
hängde bl.a. samman med avregleringen på kreditmarknaden. Det blev
enklare att låna till konsumtionen genom att hushållen lättare kunde
belåna sina förmögenheter. De två senaste åren har emellertid sparkvoten
förbättrats kraftigt och 1990 beräknas den disponibla inkomsten vara lika
hög som den privata konsumtionen.
Avregleringen bör bara få övergående effekter på hushållssparandet.
Under 1990 har förmodligen också anpassningen till skattereformen
börjat. Det finns därför flera rimliga förklaringar till den snabba
förbättringen av hushållssparandet under de två senaste åren. Uppgången
i hushållssparandet förutsätts fortsätta så att det 1995 uppgår till drygt
1 % av disponibel inkomst. Den privata konsumtionen kan då öka med
1,5% per år mellan 1990 och 1995.
I nationalräkenskaperna och i många andra sammanhang sätts
produktivitetstillväxten i den offentliga sektorn till noll. Det här är ett
antagande som - i kombination med förutsättningarna att kommunerna
behåller alla nuvarande verksamheter, tar hänsyn till de utbyggnader som
hittills beslutats och ökar sina kostnader på det sätt befolkningsutveck-
lingen motiverar - innebär anspråk på en kommunal konsumtionstillväxt
med ca 2% per år fram till 1995. För att tillväxten i den kommunala
verksamheten skall kunna begränsas på det sätt som här har antagits, och
115
standarden samtidigt upprätthållas, krävs därför en omprövning och Prop. 1990/91:150
effektivisering av de kommunala verksamheterna. Bilaga 1:1.1
Tabell 12.3 Konsumtionen 1990-1995. Huvudkalkylen
Årlig procentuell förändring. 1985 års priser
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Real disponibel inkomst |
4,2 |
0,9 |
2,0 |
1,6 |
2,1 |
2,0 |
|
Nettosparkvot1 |
0,0 |
-0,3 |
0,5 |
0,7 |
0,9 |
1,2 |
|
Privat konsumtion |
-0,3 |
1,2 |
1,2 |
1,4 |
1,9 |
1,7 |
|
Offentlig konsumtion |
1,9 |
0,5 |
0,3 |
0,4 |
0,4 |
0,4 |
|
Konsumtion |
0,4 |
1,0 |
0,9 |
1,1 |
1,4 |
1,3 |
1 Hushållens totala nettosparande i procent av disponibel inkomst.
Källa: Finansdepartementet.
Den offentliga konsumtionens ökningstakt har under 1980-talet minskat
från i genomsnitt 1,8% per år under första hälften av decenniet till i
genomsnitt 1,3% per år under andra hälften. Under första delen av 1990-
talet förutsätts att den offentliga konsumtionens ökningstakt ytterligare
begränsas till i genomsnitt 0,4% per år. Det innebär att den privata
konsumtionen även under de närmaste fem åren ökar betydligt snabbare
än den offentliga.
Tabell 12.4 Konsumtionen 1975-1995. Huvudkalkylen
Årlig procentuell förändring. 1985 års priser
|
1975-1980 |
1980-1985 |
1985-1990 |
1990-1995 | |
|
Privat konsumtion |
0,8 |
0,5 |
2,7 |
1,5 |
|
Offentlig konsumtion |
3,3 |
1,8 |
1,3 |
0,4 |
|
Konsumtion |
1,6 |
0,9 |
2,2 |
1,1 |
Källa: Finansdepartementet.
Tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn
En kraftig förstärkning sker av produktionskapaciteten i den konkurrens-
utsatta sektorn. Produktionen i industrin beräknas öka med i genomsnitt
2,6% per år 1990-1995. Det är ungefär samma ökningstakt som under
första hälften av 1980-talet när två kraftiga devalveringar genomfördes.
Då ökade produktionen med 2,4% per år medan den 1985-1990 ökade
med bara 0,8% per år.
Antalet arbetade timmar i industrin beräknas minska kraftigt under
1991 och 1992. Efter 1992 ökar antalet timmar åter, men 1995 är bara
1990 års nivå återtagen. Det illustrerar väl ett grundläggande problem
med en politik inriktad på att öka tillväxten i den konkurrensutsatta
sektorn. Först efter flera års uppgång i industriproduktionen ökar
efterfrågan på arbetskraft så mycket att det får märkbara effekter på
arbetsmarknaden. Det beror dels på att bara var femte sysselsatt arbetar
inom konkurrensutsatt produktion, dels på att industrin i nuvarande läge
bedöms ha goda möjligheter att öka produktiviteten när kapacitetsutnytt-
jandet förbättras.
116
En ökande arbetslöshet kan motverkas genom att den offentliga sektorn Prop. 1990/91:150
expanderar sin produktion och därmed ökar sin efterfrågan på arbetskraft. Bilaga 1:1.1
De på kort sikt positiva effekterna av en sådan politik måste vägas mot
riskerna. En högre tillväxt för den offentliga konsumtionen kan medföra
att arbetsmarknaden åter blir överhettad och att inflationen då skjuter fart
igen eller att den konkurrensutsatta sektorn efter några år får svårt att
rekrytera arbetskraft. Då kan den önskvärda strukturomvandlingen
bromsas upp.
Den svenska lönebildningen förefaller att vara mycket känslig för nivån
på arbetslösheten. Det finns därmed en tydlig risk för att expansion i
den offentliga sektorn kan motverka tillväxt i den konkurrensutsatta
sektorn genom att driva upp löneökningstakten över den nivå som råder
i utlandet. Det är därför bättre att motverka arbetslöshet t.ex. genom en
ökad insats av arbetsmarknadspolitiska åtgärder inriktade på att höja
arbetskraftens kompetens inom yrken som efterfrågas av den konkurrens-
utsatta sektorn.
Investeringarna återhämtar sig
Vinsterna i industrin har under de senaste åren minskat. Denna utveck-
ling bryts emellertid 1992. Bruttovinstema ökar därefter kontinuerligt och
beräknas 1995 uppgå till ca 29% av förädlingsvärdet. Det kan jämföras
med nivån 1988 som var ca 30%. De ökade vinsterna förklaras av en
högre produktivitetstillväxt och begränsade löneökningar.
Låga vinster, en hög räntenivå och vikande produktion medför en
kraftig minskning av investeringarna i industrin under 1991. Under 1992
vänder utvecklingen och 1993 tar industriproduktionen ordentlig fart
samtidigt som vinsterna förbättras. Investeringarna böljar därför öka
under 1993 och expansionen förstärks under 1994 då uppgången kan bli
över 10%.
Tabell 12.5 Investeringar 1990-1995. Huvudkalkylen
Årlig procentuell förändring. 1985 års priser
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Bruttoinvesteringar |
-L8 |
-1,9 |
1,4 |
2,3 |
4,6 |
3,5 |
|
Industrin |
-4,5 |
-12,0 |
-3,0 |
4,0 |
12,5 |
7,0 |
|
Övrigt näringsliv |
-2,8 |
1,4 |
3,5 |
5,0 |
5,4 |
4,0 |
|
Bostäder |
4,1 |
-0,5 |
-11,0 |
-5,0 |
-3,0 |
-1,0 |
|
Offentlig sektor |
-4,0 |
-0,2 |
0,7 |
1,5 |
1,5 |
1,5 |
Källa: Finansdepartementet.
Investeringarna i övrigt näringsliv återhämtar sig redan 1992, när
produktionen ökar igen. Jämfört med industrisektorn är företagen i övrigt
näringsliv mindre utsatta för utländsk konkurrens. Under en typisk
konjunkturcykel utvecklas därför både vinster och investeringar lugnare
än i industrisektorn. Trots att investeringarna i övrigt näringsliv växer
under 1992, och att nedgången i industrins investeringar är mindre än
1991, medför det kraftiga fallet i bostadsinvesteringama att de totala
bruttoinvesteringarna 1992 ändå minskar ungefär lika mycket som 1991.
Diagram 12:2 Investeringar 1970 - 1995. Huvudkalkylen
Anm.: Investeringarna efter 1990 enligt huvudkalkylen.
Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Bruttoinvesteringarna ökade under andra hälften av 1980-talet med i
genomsnitt 4,6% per år. Under samma period ökade investeringarna i
näringslivet exkl. bostäder med i genomsnitt 4,5% per år, bostadsinveste-
ringama med 6,0% per år och de offentliga investeringarna med i
genomsnitt 2,5% per år. Aren 1990-1995 fortsätter näringslivets och den
offentliga sektorns investeringar att öka, om än i en långsammare takt än
tidigare. Skattereformen medför att kostnaderna för boende ökar.
Investeringarna i bostäder beräknas därför minska med i genomsnitt
4,1 % per år.
Förutsättningar för en snabb exportökning
En del av det utrymme som skapas när produktivitetstillväxten tar fart
och löneökningarna dämpas används till att öka vinsterna. Det gäller
speciellt 1992, när relativpriset för bearbetade varor minskar med endast
0,3%. Efter 1992 sänker företagen sina relativpriser med knappt 1% per
år. Den svenska exporten av bearbetade varor beräknas därför öka
snabbare än världshandeln under 1994 och 1995. De svenska marknads-
andelarna ökar därmed något.
Under andra hälften av 1980-talet har de svenska relativpriserna för
export av bearbetade varor ökat. Därmed skulle man kunna förvänta sig
minskande andelar för svensk export på världsmarknaden. Så har också
varit fallet, men företagen har gjort större marknadsandelsförluster än
vad som kan förklaras enbart av prisutvecklingen.
Det kan vara ett tecken på bristande efterfrågan på de svenska export-
varorna, t.ex. till följd av att exporten haft en ogynnsam varusammansätt-
ning. Men de förlorade marknadsandelarna kan också vara en följd av
den inhemska överhettningen. Den interna konkurrensen om arbetskraften
118
mellan den konkurrensutsatta och den skyddade sektorn kan ha hindrat
industrin från att öka sin export i takt med efterfrågan. Bedömningarna
av den framtida exporten utgår snarast från den senare förklaringen. Det
bör således finnas goda förutsättningar att öka exporten om en ny
överhettning kan undvikas.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 12.6 Utrikeshandeln 1990-1995. Huvudkalkylen
Årlig procentuell förändring. 1985 års priser
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Industrin | ||||||
|
Timlön |
9,5 |
5,0 |
3,5 |
3,5 |
3,8 |
4,0 |
|
Produktion |
-2,8 |
-2,8 |
2,5 |
3,5 |
5,5 |
4,5 |
|
Produktivitet |
0,4 |
0,7 |
3,0 |
3,2 |
3,5 |
2,6 |
|
Bruttovinster1 |
24,6 |
23,9 |
25,5 |
27,0 |
28,5 |
29,2 |
|
Världsmarknadspris2 |
3,3 |
3,7 |
3,5 |
3,5 |
3,5 |
3,5 |
|
Relativpris3 |
-1,3 |
-0,8 |
-0,3 |
-0,9 |
-0,7 |
-0.8 |
|
Världsmarknad4 |
5,2 |
4,0 |
6,3 |
6,0 |
6,0 |
6,0 |
|
Utrikeshandel | ||||||
|
Export |
L1 |
0,5 |
3,0 |
5,8 |
7,3 |
6,2 |
|
Bearbetade varor |
0,7 |
0,0 |
3,9 |
6,5 |
8,5 |
7,0 |
|
Övriga varor och tjänster |
2,2 |
1,5 |
1,2 |
4,3 |
4,7 |
4,4 |
|
Import |
0,5 |
0,2 |
2,3 |
3,9 |
5,6 |
4,6 |
|
Bearbetade varor |
-0,6 |
-2,3 |
2,2 |
4,8 |
6,4 |
5,3 |
|
Övriga varor och tjänster |
2,2 |
4,0 |
2,5 |
3,3 |
3,6 |
3,2 |
|
Real utrikesbalans5 |
0,2 |
0,1 |
0,2 |
0,6 |
0,6 |
0,7 |
1 I procent av förädlingsvärdet.
2 Bearbetade varor.
3 Exportpris/världsmarknadspris för bearbetade varor.
4 Bearbetade varor.
5 Förändring i procent av föregående års BNP.
Källa: Finansdepartementet.
Exportnettot förbättras med dryggt 20 miljarder kr. mellan 1990 och
1995, vilket motsvarar ca 1,5% av BNP. År 1990 beräknas underskottet
i bytesbalansen ha motsvarat ca 2,5% av BNP. Förbättringen av
exportnettot medför således i sig att underskottet i bytesbalansen skulle
minska till 1% av BNP år 1995. Under hela perioden ökar emellertid
utlandsskulden. Det faktiska underskottet i bytesbalansen beräknas därför
motsvara ca 2,2% av BNP år 1995. Därmed växer också underskottet i
räntenettot mot utlandet från 3,1% av BNP år 1990 till 4,3% år 1995.
Denna problematik analyseras mer utförligt i kapitel 14.
Arbetskraftsutbudet och produktivitetstillväxten
Det totala utbudet av arbetskraft, mätt i antal timmar, beräknas mellan
1990 och 1995 öka med i genomsnitt knappt 0,3% per år. Det är
betydligt lägre än ökningen av det potentiella arbetskraftsutbudet vid
balans på arbetsmarknaden, som beräknades till 0,7 % per år i Långtids-
utredningen 1990. Det är den svaga ekonomiska utvecklingen under 1991
och 1992 som främst begränsar ökningen av arbetskraftsutbudet. När
119
sysselsättningen börjar stiga under 1993 ökar också arbetskraftsutbudet
snabbare. Arbetslösheten kulminerar detta år och faller sedan. Att
arbetslösheten inte minskar kraftigare än vad som framgår av tabell 12.7
beror på hanteringen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås
i 1991 års budget- och kompletteringspropositioner. I kalkylerna antas
nämligen att dessa successivt avvecklas under perioden. Den underliggan-
de nedgången i arbetslösheten under åren 1993-1995 är därför betydligt
starkare.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 12.7 Arbetsmarknaden 1990-1995. Huvudkalkylen
Årlig procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Sysselsättning, timmar |
0,6 |
-1,0 |
-0,2 |
0,6 |
1,1 |
1,2 |
|
Medelarbetstid |
-0,2 |
-0,2 |
-0,1 |
0,3 |
0,3 |
0,3 |
|
Sysselsättning, personer |
0,9 |
-0,8 |
-0,1 |
0,3 |
0,8 |
0,9 |
|
Arbetsutbud, personer Arbetslöshet* |
1,1 |
0,2 |
0,1 |
0,5 |
0,6 |
0,7 |
|
1,5 |
2,6 |
2,8 |
3,0 |
2,8 |
2,6 |
Procent av arbetskraften.
Källa: Finansdepartementet.
Under de senaste åren förefaller tillväxten i produktiviteten att ha gått
ned. Aren 1986-1990 beräknas produktiviteten i näringslivet ha öjcat med
endast 0,7% per år i genomsnitt, jämfört med drygt 2% per år 1975-
1986. Det är dock svårt att dra säkra slutsatser av utvecklingen under
några få år. Tillväxten i produktiviteten varierar normalt starkt mellan
olika perioder. Under de sista åren på 1980-talet var den svenska
ekonomin "överhettad". I en sådan situation är det naturligt att tillväxten
i produktiviteten försämras bl.a. därför att "flaskhalsar" uppstår i
produktionen. I kapitel 13 diskuteras produktivitetsutvecklingen i svensk
industri vid en internationell jämförelse.
Tabell 12.8 Arbetskraftens produktivitet 1975-1990
Årlig procentuell förändring
|
1975-1982 |
1982-1986 |
1986-1990 | |
|
Näringslivet |
2,0 |
2,3 |
0,7 |
|
varav industrin |
1,7 |
3,7 |
0,6 |
Anm.: Produktiviteten beräknad enligt nationalräkenskaperna. I kapitel 13 redovi-
sas produktiviteten beräknad enligt industristatistiken. Se detta kapitel för en vidare
diskussion.
Källa: Finansdepartementet.
Produktiviteten i näringslivet beräknas öka med ca 1,6% per år mellan
1990 och 1995. Det finns ett flertal argument - bl.a. den europeiska
integrationen och dess effekter - som kan framföras till stöd för en högre
produktivitetstillväxt under 1990-talet. Mot denna bakgrund redovisas i
nästa avsnitt en kalkyl utgående från en högre produktivitetstillväxt i
näringslivet.
120
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 12.9 Arbetskraftens produktivitet 1990-1995. Huvudkalkylen
Årlig procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Näringslivet |
0,3 |
1,0 |
1,6 |
1,8 |
1,9 |
1,6 |
|
varav industrin |
0,4 |
0,7 |
3,0 |
3,2 |
3,5 |
2,6 |
Källa: Finansdepartementet.
Tillväxten och dess användning
I diagram 12.3 redovisas BNP-tillväxten och dess användning under de
senaste 15 åren samt under den första hälften av 1990-talet (i enlighet
med huvudkalkylen). Under andra hälften av 1970-talet medförde den
högre konsumtionen att resursanvändningen översteg tillväxten. Trots
detta kunde exporten av varor och tjänster öka snabbare än importen,
eftersom investeringarna minskade kraftigt. Andra hälften av 1970-talet
kan därför betecknas som en period när vi konsumerade tillväxten och
kapitalstocken.
Devalveringarna och den långsamma ökningen av konsumtionen
medförde under första hälften av 1980-talet att ett utiymme skapades för
en snabb ökning av exporten. Däremot förbättrades investeringsutveck-
lingen endast i så motto att det tidigare kraftiga fallet upphörde. Första
hälften av 1980-talet var därför en period när tillväxten i hög utsträck-
ning exporterades.
Diagram 12:3 Tillväxten och dess användning 1975 - 1995. Huvudkalkylen
Förändring i procent ov BNP föregående år
Årliga genomsnitt, 1985 års priser
Källa: Finansdepartementet.
121
Under andra hälften av 1980-talet ökade konsumtionen kraftigt, men Prop. 1990/91:150
det gjorde också investeringarna. En ökad import fick tillföra de extra Bilaga 1:1.1
resurser som behövdes. Andra hälften av 1980-talet var därför en period
när vi lånade för konsumtion och för att bygga upp kapitalstocken.
I det scenario som presenteras för första hälften av 1990-talet blir
utvecklingen balanserad i så motto att tillväxten räcker för att täcka
konsumtion, investeringar och ökad export. Jämfört med andra hälften
av 1980-talet ökar emellertid investeringarna långsamt. Samtidigt innebär
den tidigare uppgången att ökningen startar från en hög nivå 1990.
Nettoexporten växer långsamt och ger bara ett litet bidrag till förbättring-
en av bytesbalansen. Underskottet i bytesbalansen 1990 blir därför
bestående fram till 1995. Ar 1995 utgör investeringarna 19,6% av BNP.
Det är inte någon onormalt hög nivå. Mot denna bakgrund borde de ha
kunnat finansieras genom ett inhemskt sparande.
Fortsatt lågt sparande
Med utgångspunkt från den reala utveckling som skisserats ovan har
utvecklingen av inkomster och utgifter för fem inhemska sektorer och för
Sveriges transaktioner med utlandet beräknats. De fem inhemska
sektorerna är staten, socialförsäkringssektorn, kommunerna, hushållen
och företagen. Beräkningarna bygger på antagandet att de svenska och
internationella räntorna faller och att räntemarginalen gentemot utlandet
minskar. Det är naturligt i ett scenario där inflationstakten i Sverige
under en följd av år snarast är lägre än i omvärlden. En del av de
finansiella tillgångarna och skulderna löper med bunden ränta under en
längre löptid. Därför förutsätts räntesänkningarna inte omedelbart få fullt
genomslag.
Bruttosparandet uppgick 1990 till 17,9% av BNP. Under de närmaste
åren försämras det för att sedan förbättras något och beräknas åren
1991-1995 i genomsnitt motsvara ca 16,5% av BNP. Trots den
gynnsamma tillväxten förbättras bruttosparandet inte tillräckligt mycket
för att motsvara nivån på bruttoinvesteringarna 1995. Bruttosparandet
uppgår då till 17,4% av BNP, medan bruttoinvesteringarna bedöms
motsvara 19,6% av BNP. Underskottet i bytesbalansen blir därmed 2,2%
av BNP eller 38 miljarder kr 1995.
Bytesbalansens saldo kan beräknas på flera olika sätt. Det är för det
första lika med skillnaden mellan bruttosparande och bruttoinvesteringar
i ekonomin som helhet. Samtidigt är det finansiella sparandet för en
sektor skillnaden mellan sektorns bruttosparande och dess bruttoinveste-
ringar. Bytesbalansens saldo kan därför också beräknas som summan av
de inhemska sektorernas finansiella sparande. Bytesbalansens saldo är
också summan av handelsbalans, tjänstebalans, avkastning på kapital och
övriga transfereringar.
Bytesbalansens saldo har försämrats kraftigt efter 1986, som är det
senaste året med ett överskott, se diagram 12.4. Ar 1990 var underskottet
i bytesbalansen ca 33 miljarder kr. eller 2,5% av BNP. Under de
närmaste åren försämras bytesbalansens saldo ytterligare och 1992
122
beräknas underskottet motsvara 3,2% av BNP. Det är främst det stora Prop. 1990/91:150
underskottet i avkastning på kapital och resevalutanettot som försämras. Bilaga 1:1.1
Diagram 12:4 Bytesbalansen 1980 - 1995. Huvudkalkylen
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 12.10 Bytesbalansen 1990-1995. Huvudkalkylen
Miljarder kr. Nettoposter
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Handelsbalans för varor och | ||||||
|
tjänster |
1,9 |
2,2 |
3,6 |
9,5 |
16,2 |
22,8 |
|
Avkastning av kapital |
-22,0 |
-31,5 |
-36,2 |
-39,9 |
-42,3 |
-43,4 |
|
Transfereringar |
-13,2 |
-14,1 |
-14,8 |
-15,7 |
-16,6 |
-17,4 |
|
Bytesbalans |
-33,3 |
-43,4 |
-47,4 |
-46,1 |
-42,7 |
-38,0 |
Anm.: Transfereringar inkluderar löner och direkta skatter. P.g.a. avrundning
summerar inte alltid delarna till totalen.
Källa: Finansdepartementet.
Av tabell 12.10 framgår de olika komponenterna i bytesbalansen. Den
exportledda tillväxt som sätter fart 1993 ger utslag i en förbättrad
handelsbalans för varor och tjänster. Handelsbalansens förbättring med
knappt 7 miljarder kr. per år dämpas av att både export och investeringar
har ett stort importinnehåll. Underskottet i avkastning på kapital fortsätter
att öka, om än i en avtagande takt. Transfereringarna är under perioden
relativt konstanta. I kapitel 14 finns en utförlig diskussion om de faktorer
som påverkar bytesbalansens komponenter.
Den offentliga sektorns finansiella sparande har ökat under hela 1980-
talet och kulminerade 1989 när det motsvarade 5,4% av BNP. Den
offentliga sektorns finansiella ställning under första hälften av 1990-talet
har beräknats under antagandet att några nya åtaganden inte görs, men
123
att de beslut som fattats fullföljs. Utgiftskvoten var 61,7% 1990 och Prop. 1990/91:150
beräknas uppgå till 59,2% 1995, medan skattekvoten förändras från Bilaga 1:1.1
56,4% till 53,4%. Som tidigare har redovisats förutsätter kalkylerna
dessutom en god produktivitetsutveckling i den offentliga sektorn.
Tabell 12.11 Finansiellt sparande 1990-1995. Huvudkalkylen
Miljarder kr.
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Offentlig sektor |
51,8 |
42,7 |
29,2 |
20,8 |
33,7 |
52,0 |
|
Stat |
13,9 |
-4,0 |
-24,4 |
-34,3 |
-4,8 |
24,8 |
|
Socialförsäkring |
46,2 |
44,3 |
42,5 |
38,9 |
36,9 |
35,3 |
|
Kommun |
-8,3 |
2,4 |
11,1 |
16,1 |
1,6 |
-8,1 |
|
Privat sektor |
-85,1 |
-86,1 |
-76,6 |
-66,9 |
-76,4 |
-90,0 |
|
Hushåll |
-3,1 |
-2,9 |
6,2 |
9,1 |
11,0 |
14,0 |
|
Företag |
-82,0 |
-83,2 |
-82,8 |
-76,0 |
-87,4 |
-104,0 |
|
Bytesbalans |
-33,3 |
-43,4 |
-47,4 |
-46,1 |
-42,7 |
-38,0 |
Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källa: Finansdepartementet.
Av tabell 12.11 framgår att den offentliga sektorns finansiella sparande
försämras under de närmaste åren, för att sedan åter förbättras mot
mitten av 1990-talet och 1995 uppgå till ca 3 % av BNP, vilket motsvarar
1991 års nivå. Det är statens sparande som förbättras. Den kommunala
sektorns sparande försämras och 1995 är inkomsterna 8 miljarder kr.
lägre än utgifterna. I kapitel 16 finns en utförlig diskussion av utveck-
lingen i den offentliga sektorn.
Tabell 12.12 Finansiellt sparande 1990-1995. Huvudkalkylen
Procentuell andel av BNP i löpande priser
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Offentlig sektor |
3,9 |
3,0 |
2,0 |
1,3 |
2,1 |
3,0 |
|
Stat |
1,0 |
-0,3 |
-1,6 |
-2,2 |
-0,3 |
1,4 |
|
Socialförsäkring |
3,4 |
3,1 |
2,8 |
2,5 |
2,3 |
2,1 |
|
Kommun |
-0,6 |
0,2 |
0,7 |
1,1 |
0,1 |
-0,5 |
|
Privat sektor |
-6,4 |
-6,0 |
-5,1 |
-4,3 |
-4,7 |
-5,2 |
|
Hushåll |
-0,2 |
-0,2 |
0,4 |
0,6 |
0,7 |
0,8 |
|
Företag |
-6,1 |
-5,8 |
-5,6 |
-4,9 |
-5,4 |
-6,1 |
|
Bytesbalans |
-2,5 |
-3,0 |
-3,2 |
-3,0 |
-2,6 |
-2,2 |
Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källa: Finansdepartementet.
Den privata sektorns finansiella sparande förbättras fram till 1993.
Under de första åren minskar underskottet i företagssektorns finansiella
sparande och beräknas 1993 motsvara 4,9% av BNP. När investeringarna
tar fart ökar företagen normalt sin upplåning och därmed försämras deras
finansiella sparande. Det är också det mönster som avtecknar sig i denna
kalkyl. Ar 1995 beräknas företagssektorns finansiella underskott uppgå
till ca 6,1% av BNP.
124
Hushållens faktorinkomster, dvs. inkomster från löner och kapital, Prop. 1990/91:150
beräknas i löpande priser öka med i genomsnitt 4,4% per år fram till Bilaga 1:1.1
1995, se tabell 12.13. Eftersom konsumentpriserna ökar med 4,0% per
år mellan 1990 och 1995 blir den reala ökningen endast 0,4% per år.
Transfereringsinkomstema ökar samtidigt realt med 1,7% per år. Av en
total nominell ökning med ca 100 miljarder kr. utgörs nästan halva
ökningen av ökade inkomster från ATP-pensionema, som realt ökar med
över 4% per år. Andra transfereringar som ökar snabbt är barnbidragen
och arbetsskadeförsäkringen. I fasta priser ökar de med över 6 % per år.
Hushållens utgifter för direkta skatter ökar betydligt långsammare. I
fasta priser sjunker utgifterna för skatter med 1,8% per år fram till 1995.
De realt minskande skatterna ger därmed ett väsentligt bidrag till
ökningen av den reala disponibla inkomsten, som ökar med 1,8% per år.
Tabell 12.13 Hushållens inkomster, konsumtion och sparande 1990-1995. Huvudkalkylen
Miljarder kr. Löpande priser
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Faktorinkomster |
708,8 |
738,7 |
763,3 |
795,2 |
834,9 |
877,8 |
|
Transfereringar |
316,0 |
355,1 |
376,2 |
388,2 |
403,1 |
418,4 |
|
Räntor och utdelningar, netto |
-36,0 |
-35,5 |
-39,2 |
-38,2 |
-38,0 |
-37,5 |
|
Direkt skatt |
288,9 |
284,2 |
283,6 |
292,2 |
305,8 |
320,3 |
|
Disponibel inkomst |
695,5 |
772,3 |
816,6 |
850,4 |
888,0 |
929,0 |
|
Privat konsumtion |
695,6 |
774,4 |
812,7 |
844,2 |
880,0 |
918,0 |
|
Nettosparande |
-0,1 |
-2,1 |
3,9 |
6,2 |
8,0 |
11,0 |
Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källa: Finansdepartementet
Diagram 12:5 Hushållens nettosparkvot 1970 - 1995. Huvudkalkylen
Källa: Finansdepartementet.
125
När man skall bedöma utvecklingen av den privata konsumtionen under
de närmaste åren är det avgörande vilket antagande man gör om
skattereformens effekter på hushållens sparande. Skattereformen ökar
hushållens räntekänslighet. Skatteavdraget för ränteutgifter sjunker från
47% 1989 till 30% 1991 samtidigt som avkastningen på fullt beskattat
sparande ökar. Det bör öka det finansiella sparandet. I huvudkalkylen
uppgår hushållens finansiella sparande till 0,8% av BNP 1995.
Skattereformen och det nya bostadsfinansieringssystemet ökar
kostnaderna för boende, vilket bör minska det reala sparandet. Det
svenska pensionssystemet är också så utformat att hushållen inte behöver
spara för sina framtida pensioner. Därmed saknas det viktigaste
långsiktiga sparmotivet för hushållen.
Hushållens nettosparkvot förbättrades med 4,6 procentenheter 1990,
vilket medförde att den disponibla inkomsten för första gången på flera
år motsvarade konsumtionen. I huvudkalkylen antas att sparkvoten ökar
till 1,2% av den disponibla inkomsten 1995, se diagram 12.5. Därmed
kan den privata konsumtionen i fasta priser öka med i genomsnitt 1,5%
per år. Ar 1995 motsvarar hushållens nettosparande ca 0,6% av BNP.
Produktiviteten har ökat långsammare i hela OECD-området sedan mitten
av 1970-talet. Det finns många orsaker till detta. En övergripande för-
klaring är att produktionen allt mer har inriktats mot att förbättra kvali-
teten, istället för att höja kvantiteten. Det kan minska tillväxten i
produktiviteten - som den redovisas i statistiken - eftersom det är svårt
att mäta kvalitetsförbättringar. Tänkbart är också att den tekniska
utvecklingen ger ett mindre bidrag än tidigare till produktiviteten. Några
förklaringar tar sin utgångspunkt i oljekrisen vid mitten av 1970-talet och
dess följdeffekter för den ekonomiska tillväxten. Andra förklaringar
betonar istället att marknaderna för varor och tjänster och arbetsmarkna-
den fungerar sämre än tidigare.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 12.14 Produktivitetstillväxten i OECD 1960-1988. Real BNP per
sysselsatt
Ärlig procentuell förändring
|
1960-1968 |
1968-1973 |
1973-1979 |
1979-1986 |
1986-1988 | |
|
Förenta staterna |
2,6 |
1,0 |
0,0 |
0,9 |
1,0 |
|
Japan |
8,8 |
7,3 |
2,9 |
2,8 |
3,1 |
|
Tyskland |
4,2 |
4,1 |
2,9 |
1,5 |
1,7 |
|
OECD-totalt |
4,1 |
3,4 |
1,5 |
1,5 |
1,7 |
Källa: Långtidsutredningen 1990.
En annan fråga är om produktiviteten ökar långsammare i Sverige än
i omvärlden. I kapitel 13 jämförs bl.a. produktivitetsutvecklingen i
industrin i Sverige med utvecklingen i elva OECD-länder. Resultaten
tyder på att produktiviteten i Sverige inte har ökat långsammare än
genomsnittet för de sex rikaste av de elva länderna. Men vilken slutsats
126
man kommer till beror mycket på vilken tidsperiod som studeras och Prop. 1990/91:150
vilka länder Sverige jämförs med. Bilaga 1:1.1
Det finns goda argument för att produktiviteten åter kan öka snabbare
under 1990-talet. Vinsterna i den konkurrensutsatta sektorn har sjunkit
kraftigt under de senaste åren. Vid liknande tillfällen under 1970-talet
och början av 1980-talet medförde devalveringar att vinsterna ganska
snabbt återhämtade sig. Någon ny devalvering kommer emellertid inte att
genomföras. Det tar därför längre tid för vinsterna att återhämta sig
denna gång. Insikten om den förändrade situationen kan medföra att
företagen mer aktivt än tidigare kommer att leta efter kostnadsbesparande
rationaliseringar som höjer produktiviteten.
Investeringarna har ökat snabbt under andra hälften av 1980-talet. Det
bör på sikt öka produktivitetstillväxten, eftersom kapitalintensiteten stiger
och effektivare teknik introduceras genom nya maskiner. Under 1980-
talet har omfattande investeringar gjorts inom den s.k. informationstek-
nologin. Historiska studier tyder på att det kan ta lång tid innan nya
teknologier får fullt genomslag på den ekonomiska utvecklingen. Kanske
får investeringarna i ny informationsteknologi full effekt på produktivite-
ten först senare under 1990-talet.
Under andra hälften av 1980-talet har liberaliseringen av handeln
mellan länder fått ny fårt. EG har bl.a. som mål att genomföra en inre
marknad med rättigheter för varor, tjänster, kapital och arbetskraft att
röra sig fritt över de nationella gränserna. Konkurrensen mellan olika
tillverkare blir då hårdare och möjligheterna att utnyttja stordriftsfördelar
i produktionen ökar. Därmed bör också produktivitetstillväxten stimule-
ras.
Under 1980-talet har insikten ökat att samhället bör främja institutio-
nella lösningar som ger medborgarna motiv att göra ekonomiskt
rationella val. Ett exempel är förändringen av skattesystemet, som har
gjort det lönsammare för de flesta inkomsttagare att öka sin arbetsinsats.
Den här typen av förändringar kan få märkbara positiva effekter på
produktiviteten.
En kalkyl med högre produktivitet
Mot bakgrund av att det finns ett antal goda argument för en bättre
produktivitetsutveckling än under 1980-talet presenteras ett scenario med
en väsentligt högre produktivitetstillväxt än i huvudkalkylen. För
näringslivet totalt ökar produktiviteten efter 1991 med 1,7% per år i
huvudkalkylen och 2,6% per år i denna kalkyl. I industrin ökar
produktiviteten efter 1991 med 3,1% per år i huvudkalkylen och 4,4%
per år i denna kalkyl.
Den snabba försämringen av den svenska konkurrenskraften under
speciellt åren 1988 till 1990 berodde på att de höga löneökningarna inte
hade någon som helst motsvarighet i produktivitetsförbättringar.
På så sätt kan man säga att kostnaden per producerad enhet drevs upp
från två håll. Den nu nödvändiga kostnadsanpassningen kommer i
huvudscenariet i allt väsentligt till stånd via låga nominella löneökningar.
127
I detta kompletterande scenario underlättas och förstärks denna anpass- Prop. 1990/91:150
ning av den starka produktivitsutvecklingen. Bilaga 1:1.1
Tabell 12.15 Arbetskraftens produktivitet 1990-1995. Kalkyl med högre
produktivitetstillväxt
Ärlig procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Näringslivet |
0,3 |
1,0 |
2,0 |
2,8 |
2,9 |
2,6 |
|
varav industrin |
0,4 |
0,7 |
3,6 |
4,6 |
5,1 |
4,2 |
Källa: Finansdepartementet.
Tabell 12.16 Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal 1990-1995. Kalkyl med
högre produktivitetstillväxt
Årlig procentuell förändring. 1985 års priser
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Försörjningsbalans | ||||||
|
BNP |
0,3 |
-0,2 |
1,3 |
2,7 |
3,6 |
3,5 |
|
Import |
0,5 |
0,2 |
2,4 |
4,1 |
6,0 |
4,9 |
|
Tillgång |
0,3 |
0,0 |
1,4 |
2,5 |
3,5 |
3,0 |
|
Privat konsumtion |
-0,3 |
1,2 |
1,3 |
1,5 |
2,2 |
2,2 |
|
Offentlig konsumtion |
1,9 |
0,5 |
0,3 |
0,4 |
0,4 |
0,4 |
|
Stat |
3,0 |
-0,5 |
0,9 |
0,0 |
0,0 |
0,0 |
|
Kommuner |
1,4 |
0,8 |
0,5 |
0,5 |
0,5 |
0,5 |
|
Bruttoinvesteringar |
-1,8 |
-1,9 |
-0,7 |
3,9 |
6,2 |
5,3 |
|
Lagerinvesteringar1 |
0,1 |
-0,6 |
0,4 |
0,1 |
0.0 |
0,0 |
|
Export |
1,2 |
0,5 |
3,3 |
6,5 |
8,5 |
7,4 |
|
Användning | ||||||
|
Inhemsk efterfrågan |
0,3 |
0,0 |
1,4 |
2,5 |
3,5 |
3,0 |
|
Nyckeltal | ||||||
|
Timlön |
10,3 |
5,0 |
3,5 |
3,6 |
4,2 |
4,5 |
|
KPI (årsgenomsnitt) |
10,4 |
9,6 |
3,1 |
2,1 |
2,1 |
2,4 |
|
Arbetslöshet2 |
1,5 |
2,6 |
2,9 |
3,2 |
2,9 |
2,6 |
|
Exportnetto3 |
5 |
6 |
10 |
16 |
25 |
36 |
|
Bytesbalans3 |
-33 |
-43 |
-47 |
-45 |
-39 |
-30 |
|
Bruttosparande4 |
17,9 |
16,4 |
15,8 |
16,4 |
17,5 |
18,5 |
1
2
3
4
Förändring i procent av föregående års BNP.
Procent av arbetskraften.
Miljarder kr.
Procent av BNP.
Källa: Finansdepartementet.
BNP-tillväxten i kalkylen blir i genomsnitt 2,8% under perioden 1992-
1995. Åren 1994 och 1995 stiger BNP så pass kraftigt som med ca
3,5%. De ökade tillväxtmöjligheter som den starka produktiviteten
generar kommer, via olika mekanismer, till uttryck på efterfrågesidan.
Det relativa kostnadsläget förbättras snabbare, vilket ger ökade möjlighe-
ter till relativprissänkningar på världsmarknaden. På så sätt kan
marknadsandelsförluster återtas på ett mer markant sätt, vilket ger en
kraftigt ökad export.
128
Ett utrymme skapas också för förbättrad lönsamhet. Efter den starka
press på vinsterna, som de senaste årens stora kostnadsökningar gett
upphov till, är en förbättrad lönsamhet nödvändig för att investeringarna
skall öka. I detta scenario skapas möjligheter för företagen att förbättra
relativpriserna samtidigt som lönsamheten stärks och därmed uppnås en,
i jämförelse med huvudkalkylen, starkare export och höjd investerings-
aktivitet.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 12.17 Konsumtionen 1990-1995. Kalkyl med högre produktivitetstill-
växt
Årlig procentuell förändring. 1985 års priser
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Real disponibel inkomst |
4,2 |
0,9 |
2,1 |
1,8 |
2,5 |
2,5 |
|
Nettosparkvot1 |
0,0 |
-0,3 |
0,5 |
0,8 |
1,1 |
1,4 |
|
Privat konsumtion |
-0,3 |
1,2 |
1,3 |
1,5 |
2,2 |
2,2 |
|
Offentlig konsumtion |
1,9 |
0,4 |
0,1 |
0,4 |
0,4 |
0,4 |
|
Konsumtion |
0,4 |
1,0 |
1,0 |
1,1 |
1,6 |
1,6 |
1 Hushållens totala nettosparande i procent av disponibel inkomst.
Källa: Finansdepartementet.
Precis som i huvudkalkylen medför en lägre ränta och högre vinster att
bruttoinvesteringarna tar lärt efter 1992. Investeringsuppgången blir dock
kraftigare i detta fall, p.g.a. lönsamhetsförbättringen. Investeringarna
ökar med i genomsnitt ca 5% per år efter 1992, jämfört med 3,5% per
år i huvudkalkylen. Den totala investeringsnivån är därför drygt 5%
högre 1995.
Tabell 12.18 Investeringar 1990-1995. Kalkyl med högre produktivitetstillväxt
Årlig procentuell förändring. 1985 års priser
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Bruttoinvesteringar |
-1,8 |
-1,9 |
-0,4 |
3,9 |
6,2 |
5,3 |
|
Industrin |
-4,5 |
-12,0 |
0,0 |
7,5 |
15,0 |
9,0 |
|
Övrigt näringsliv |
-2,8 |
1,4 |
4,4 |
6,8 |
7,3 |
6,5 |
|
Bostäder |
4,1 |
-0,5 |
-10,5 |
-4,5 |
-2,0 |
0,0 |
|
Offentlig sektor |
-4,0 |
-0,2 |
0,7 |
1,5 |
1,5 |
1,5 |
Källa: Finansdepartementet.
Den högre produktivitetstillväxten medför att industrins investeringar
ökar med drygt 10% per år efter 1992, jämfört med knappt 8% per år
i huvudkalkylen. För övrigt näringsliv ökar investeringstillväxten efter
1992 från knappt 5% per år i huvudkalkylen till knappt 7% per år.
Prisökningarna blir lägre både för produktion som avsätts på hemma-
marknaden och produktion för export. På hemmamarknaden ökar
konsumentpriserna med ca 2,2% per år, jämfört med ca 2,5% per år i
huvudkalkylen. På exportmarknaderna sänker företagen sina relativpriser
för bearbetade varor med 1,2% per år efter 1992, jämfört med knappt
0,8% per år i huvudkalkylen. Den totala exporten ökar därför med drygt
129
9 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 150. Bilaga 1:1.1
7% per år, vilket är ca 1 procentenhet snabbare än i huvudkalkylen. Prop. 1990/91:150
Exportnettot förbättras med drygt 30 miljarder kr. mellan 1990 och 1995, Bilaga 1:1.1
jämfört med drygt 20 miljarder kr. i huvudkalkylen.
Tabell 12.19 Utrikeshandeln 1990-1995. Kalkyl med högre produktivitetstill-
växt
Årlig procentuell förändring. 1985 års priser
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Industrin | ||||||
|
Timlön |
9,5 |
5,0 |
3,5 |
3,6 |
4,3 |
4,5 |
|
Produktion |
-2,8 |
-2,8 |
3,0 |
4,5 |
7,0 |
6,5 |
|
Produktivitet |
0,4 |
0,7 |
3,6 |
4,6 |
5,1 |
4,2 |
|
Bruttovinster1 |
24,6 |
23,9 |
25,7 |
27,5 |
29,5 |
30,5 |
|
Världsmarknadspris2 Relativpris3 |
3,3 |
3,7 |
3,5 |
3,5 |
3,5 |
3,5 |
|
-1,3 |
-0,8 |
-0,5 |
-1,4 |
-1,1 |
-1,1 | |
|
Världsmarknad4 |
5,2 |
4,0 |
6,3 |
6,0 |
6,0 |
6,0 |
|
Utrikeshandel | ||||||
|
Export |
1,2 |
0,5 |
3,3 |
6,5 |
8,5 |
7,4 |
|
Bearbetade varor |
0,7 |
0,0 |
4,2 |
7,0 |
9,8 |
8,7 |
|
Import |
0,5 |
0.2 |
2.4 |
4,1 |
6,0 |
4,9 |
|
Bearbetade varor |
-0,6 |
-2,3 |
2,2 |
4,5 |
7,0 |
5,5 |
|
Real utrikesbalans5 |
0,2 |
0,1 |
0,3 |
0,8 |
0,9 |
1,0 |
1 I procent av förädlingsvärdet.
2 Bearbetade varor.
3 Exportpris/världsmarknadspris för bearbetade varor.
4 Bearbetade varor.
5 Förändring i procent av föregående års BNP.
Källa: Finansdepartementet.
Under 1992 och 1993 ökar hushållens reala disponibla inkomster
endast marginellt jämfört med huvudkalkylen. Den förstärkning som
kommer till stånd under de åren beror främst på något lägre konsument-
priser. Aren 1994 och 1995 har i kalkylerna en del av produktivitetsför-
bättringen också tagit sig uttiyck i högre nominella löneökningar.
Därmed kan man säga att produktivitetsförbättringen i första skedet
främst används till en förbättring av konkurrensläge och lönsamhet
medan den i andra skedet också kommer hushållen till del. I viss mån
leder de förstärkta disponibelinkomstema till en ökad sparkvot.
En snabb produktivitetsuppgång genererar tillväxtmöjligheter som i
detta scenario kan mötas av en ökad efterfrågan. På lång sikt är detta
naturligtvis också fallet. På kort sikt kan dock resultatet bli en märkbart
stigande arbetslöshet och en mer begränsad ökning i tillväxten. Detta
kännetecknade inte minst den norska utvecklingen under slutet av 1980-
talet.
Jämfört med huvudkalkylen är arbetslösheten här något högre i början
av perioden, men oförändrad år 1995. Det finns dock en risk för att
denna skillnad skulle kunna bli betydligt kraftigare. På lång sikt bör
emellertid en högre produktivitet bidra till lägre arbetslöshet. En
löneutveckling i ekonomin som är förenlig med långsiktigt bibehållen
konkurrenskraft underlättas av en god produktivitetstillväxt och därmed
ökar möjligheterna att uppnå full sysselsättning.
130
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 12.20 Arbetsmarknaden 1990-1995. Kalkyl med högre produktivitets-
tillväxt
Ärlig procentuell förändring
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Sysselsättning, timmar |
0,6 |
-1,0 |
-0,3 |
0,5 |
1,2 |
1,3 |
|
Medelarbetstid |
-0,2 |
-0,2 |
-0,1 |
0,3 |
0,3 |
0,3 |
|
Sysselsättning, personer |
0,9 |
-0,8 |
0,2 |
0,2 |
0,9 |
1,0 |
|
Arbetsutbud, personer |
1,1 |
0,2 |
0,1 |
0,5 |
0,6 |
0,7 |
|
1,5 |
2,6 |
2,9 |
3,2 |
2,9 |
2,6 |
1 Procent av arbetskraften.
Källa: Finansdepartementet.
Bruttosparandet höjs i denna kalkyl med ytterligare en procentenhet och
uppgår 1995 till 18,5% av BNP. Även bruttoinvesteringarna förbättras
något och motsvarar 20,2% av BNP 1995. Sammantaget medför det att
underskottet i bytesbalansen minskar med 8 miljarder kr. till ca 30
miljarder kr. 1995. År 1995 är underskottet en halv procentenhet lägre
än i huvudkalkylen.
Det kan verka förvånande att bytesbalansens saldo inte förbättras
ytterligare i det mer gynnsamma scenariet. En förklaring är att den högre
produktiviteten stimulerar investeringar och export, båda med en hög
importandel. En annan förklaring är att den snabba exportökningen -
som innebär att de svenska marknadsandelarna ökar - förutsätter att de
svenska relativpriserna sjunker något snabbare än i huvudkalkylen.
Därmed ökar priset på den svenska exporten något långsammare.
Handelsbalansen förbättras därför inte lika snabbt som man skulle
förvänta sig.
Tabell 12.21 Finansiellt sparande 1990-1995. Kalkyl med högre produktivi-
tetstillväxt
Miljarder kr. Löpande priser
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Offentlig sektor |
51,8 |
42,7 |
27,1 |
20,7 |
36,4 |
59,1 |
|
Stat |
13,9 |
-4,0 |
-26,9 |
-34,7 |
-2,8 |
31,2 |
|
Socialförsäkring |
46,2 |
44,3 |
42,5 |
38,7 |
37,1 |
36,3 |
|
Kommun |
-8,3 |
2,4 |
11,5 |
16,7 |
2,0 |
-8,4 |
|
Privat sektor |
-85,1 |
-86,1 |
-74,5 |
-66,0 |
-75,2 |
-88,8 |
|
Hushåll |
-3,1 |
-2,9 |
6,2 |
9,7 |
12,7 |
16,0 |
|
Företag |
-82,0 |
-83,2 |
-80,7 |
-75,7 |
-87,9 |
-104,8 |
|
Bytesbalans |
-33,3 |
-43,4 |
-47,4 |
-45,3 |
-38,8 |
-29,7 |
|
(Andel av BNP) |
-2,5 |
-3,0 |
-3,2 |
-2,9 |
-2,4 |
-1,7 |
Anm: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källa: Finansdepartementet.
Det finansiella sparandets utveckling i de inhemska sektorerna
redovisas i tabell 12.21. Det är främst den offentliga sektorns finansiella
sparande som förbättras när tillväxten ökar. Statens sparande stiger med
ytterligare 6 miljarder kr. 1995, eftersom skatteunderlaget ökar vid en
högre tillväxt. Kommunernas finansiella sparande försämras marginellt,
medan de övriga sektorernas sparande ökar med en halv till en miljard
131
kr. 1995. Trots ett större skatteunderlag ökar inte kommunernas Prop. 1990/91:150
inkomster nämnvärt fram till 1995. Det beror på att deras inkomster Bilaga 1:1.1
resp, år baseras på skatteunderlaget två år tidigare. Den goda tillväxten
under 1994 och 1995 hinner därför inte påverka kommunernas inkomster
under den studerade perioden.
132
I kapitlet behandlas utvecklingen av den svenska industrins konkurrens-
kraft från början av 1970-talet fram till 1995. Med konkurrenskraft avses
här löne-, produktivitets- och vinstutvecklingen i Sverige jämfört med
våra viktigaste konkurrentländer. Andra mer svårfångade komponenter
i konkurrenskraftsbegreppet, som t.ex. produktkvalitet, service, snabba
och pålitliga leveranser, diskuteras däremot inte.
Man kan fråga sig om det är möjligt för högteknologiska länder som
Sverige, att ha en lika snabb utveckling av t. ex industriproduktiviteten
som länder med en i utgångsläget låg teknisk nivå. De i analysen
ingående länderna delas därför in i två grupper beroende på teknisk och
ekonomisk utveckling i böijan av 1970-talet. De båda ländergruppema
jämförs dels med varandra dels med Sverige. I kapitlet görs också ett
försök att analysera konkurrenskraftens nivå i jämförelse med omvärlden.
Timlönekostnadema (inklusive sociala avgifter) inom industrin, räknat i
nationella valutor, har ända sedan 1973 ökat snabbare i Sverige än i våra
konkurrentländer. Skillnaden var emellertid relativt måttlig fram till
böijan av 1980-talet - i genomsnitt ca 1% per år. Åren 1981-1990 växte
skillnaden till nästan 3 procentenheter per år, och den har varit särskilt
stor under de senaste fem åren. Diagram 13.1 visar utvecklingen av de
svenska timlönekostnadema satta i relation till motsvarande utveckling
i 11 OECD-länder. De utländska lönekostnaderna är omräknade i svenska
kronor och hopvägda med vikter som återspeglar ländernas betydelse som
konkurrenter till svensk export. Den snabbare löneökningstakten i Sverige
var en av anledningarna till de växelkursförändringar, som genomfördes
under mitten av 1970-talet. Diagrammet visar, att dessa växelkursför-
ändringar mer än väl återställde de relativa lönekostnaderna till läget före
den s.k. kostnadskrisen 1974-1976.
De stora devalveringarna 1981 och 1982 medförde en mycket kraftig
nedpressning av det relativa löneläget. Trots den snabbare svenska
lönekostnadsutvecklingen i nationella valutor efter 1982 låg det relativa
löneläget år 1990 alltjämt ca 9% under nivån 1981 och i än högre grad
under nivån 1973. Härtill bidrog också, att en effektiv depreciering av
kronkursen skedde i samband med det kraftiga dollarfallet 1986-1987.
Därmed begränsades skillnaden mellan de svenska och utländska timlöne-
kostnademas utveckling under de senaste fem åren till knappt 2 procent-
enheter om året.
I diagram 13.1 visas också utvecklingen av arbetskraftskostnader per
producerad enhet i Sverige jämfört med våra viktigaste konkurrentländer.
Skillnaden mellan de båda kurvorna återspeglar skillnader i produktivi-
tetsutvecklingen mellan Sverige och våra konkurrentländer. Bilden blir
då mindre gynnsam för Sveriges del. Av diagrammet framgår att
devalveringarna 1976 och 1977 inte räckte för att återställa konkurrens-
kraften - i böijan av 1980-talet var de relativa arbetskraftskostnaderna
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
133
per producerad enhet alltjämt ca 5% högre än utgängsåret 1973. Deval- Prop. 1990/91:150
veringarna 1981 och 1982 medförde en kraftig nedpressning av den Bilaga 1:1.1
relativa nivån. Under åren 1983-1990 har arbetskraftskostnaderna per
producerad enhet stigit med i genomsnitt 2,5% mer per år i Sverige än
utomlands, men den relativa nivån låg 1990 trots detta omkring 8%
under 1981 års nivå. Problemen för Sveriges del accentuerades markant
under 1989 och 1990, då de svenska arbetskraftskostnaderna per
producerad enhet steg med inemot 10% mer än i omvärlden.
Diagram 13:1 Relativ timlönekostnad och relativ arbetskraftskostnad per
producerad enhet. Gemensam valuta
Index 1973 = 100
Källor: Monthly Labor Review, SCB, OECD, Kl.
Produktivitetsutvecklingen inom den svenska industrin var under
femårsperioden 1973-1978 väsentligt sämre än i utlandet, vilket framgår
av diagram 13.2. Detta sammanhängde framför allt med den s.k.
överbryggningspolitiken i mitten av 1970-talet. Man försökte då med
olika medel få företagen att hålla sysselsättningen uppe i avvaktan på
bättre konjunkturer. Efter devalveringarna 1976 och 1977 förbättrades
produktivitetsutvecklingen i Sverige, både jämfört med den tidigare
perioden och relativt omvärlden. Under åren 1980-1988 uppgick den
genomsnittliga årliga produktivitetstillväxten såväl i Sverige som i de 11
studerade OECD-länderna till omkring 3,5%. Under 1989 och framför
allt 1990 blev emellertid produktivitetsutvecklingen inom den svenska
industrin åter svagare - den relativa produktiviteten försämrades
sammantaget med drygt 3 procentenheter.
Produktivitetsutvecklingen för industrin kan beräknas med hjälp av två
olika källmaterial: SCB:s industristatistik eller nationalräkenskaperna.
Utmärkande för nationalräkenskaperna är att de är heltäckande och att de
134
ger en sammanhängande konsistent bild av hela den svenska ekonomin. Prop. 1990/91:150
När det gäller en variabel som produktivitetsutvecklingen uppstår Bilaga 1:1.1
emellertid problemet att man för produktionsvolymen (täljaren i
produktivitetsmåttet) och sysselsättningen (nämnaren) använder olika
primärstatistiskt underlag. Den osäkerhet som alltid finns i ett statistiskt
material kommer då att vara av olika slag i täljare och nämnare, vilket
gör kvoten särskilt osäker. Bäst är om de statistiska felen kan förmodas
gå i samma riktning i täljare och nämnare. Detta är fallet för industri-
statistikens del, där produktion och sysselsättning insamlas i ett samman-
hang i en enkät till industriföretagens arbetsställen. Att industristatistiken
inte har fullständig täckning och att täckningen rentav kan tänkas ha
försämrats under årens lopp är av mindre betydelse när det gäller en
kvotberäkning.
Diagram 13:2 Produktivitet inom industrin
Index 1973 = 100
Källor: Monthly Labor Review, SCB, OECD, Kl.
De produktivitetstal som här redovisas baseras därför på industri-
statistiken. Det kan nämnas att den långsiktiga produktivitetstillväxten
enligt detta källmaterial blir starkare än den produktivitetstillväxt som kan
framräknas med hjälp av nationalräkenskaperna. Skillnaden blir särskilt
markant perioden 1984-1989, då den uppgår till 1,8 procentenheter per
år i genomsnitt.
De 12 OECD-länder (inklusive Sverige), som ingår i jämförelse-
materialet, befann sig i början av den här studerade perioden på mycket
olika stadier av teknisk och ekonomisk utveckling. Man kan fråga sig,
135
om det är möjligt för Sverige att ha en lika snabb utveckling av t.ex
industriproduktiviteten som länder med en i utgångsläget lägre teknisk
nivå. Sådana länder borde uppvisa såväl en högre produktivitetstillväxt
som en snabbare löneökningstakt. Det kan därför vara av intresse att dela
upp de i analysen ingående länderna från denna utgångspunkt.
En jämförelse av BNP per capita mätt i s.k. köpkraftspariteter visar,
att BNP per capita i det rikaste landet (USA) år 1973 var inemot 75%
större än i det fattigaste landet (Italien). År 1989 var USA alltjämt det
rikaste landet, medan Belgien då hade hamnat på bottenplatsen. Spänn-
vidden hade emellertid krympt till omkring 50%. Sverige befann sig år
1973 på tredje plats och år 1989 beläde vi fjärde platsen, med en BNP
per capita för båda åren på 75% av USA:s.
Här har den enkla ansatsen valts, att i en grupp sammanföra de år 1973
sex rikaste länderna (exkl. Sverige) och jämföra dessa med de övriga fem
länderna. I den "rika" gruppen ingår USA, Canada, f.d. Västtyskland,
Storbritannien, Nederländerna och Danmark. I den "fattiga" gruppen
ingår Japan, Frankrike, Italien, Belgien och Noige. När motsvarande
indelning görs för 1989, hamnar Japan, Frankrike och Noige istället i
gruppen av "rika" länder, medan Storbritannien, Nederländerna och
Danmark hamnar i gruppen av "fattiga" länder.
Slutligen skall nämnas att de fem fettiga länderna (bland de elva här
ingående) från år 1973 till 1987 ökat sin vikt som konkurrenter till
svensk export av bearbetade varor från ca 35% till drygt 40%. Det är
framför allt Japan och i viss utsträckning även Italien som blivit allmer
betydelsefulla konkurrenter. Det är sålunda av stor vikt för Sverige att
kunna hävda sin konkurrenskraft även mot denna ländergrupp.
I diagram 13.3 visas den relativa timlönekostnadsutvecklingen mellan
de sex rika och de fem övriga länderna, baserat på förhållandena 1973
och räknat i gemensam valuta. Som man kan vänta sig, har de sex rikare
länderna i huvudsak under hela perioden haft en långsammare timlöne-
kostnadsutveckling än de fem övriga länderna. Fram till 1982 var
skillnaderna i ökningstakt mätt i nationella valutor avsevärt större, då de
fem fettiga länderna under perioden deprecierade sina valutor mot de sex
rika länderna. Särskilt stor var denna effekt 1982 i samband med den
kraftiga förstärkningen av dollarkursen detta år. Efter 1982 har skillna-
derna i lönekostnadsutveckling, mätt i nationella valutor, varit avsevärt
mindre och efter 1985 relativt obetydliga. Sänkningen av de sex rika
ländernas relativa kostnadsläge har i huvudsak åstadkommits genom det
kraftiga dollarfall, som inleddes 1986. Sveriges timkostnader har såle-
des under hela perioden stigit mer mot de sex rika länderna än mot de
fem övriga. Skillnaden ökade markant 1986, vilket sammanhänger med
att kronan i samband med dollarfallet effektivt deprecierades med
omkring 10% mot de fem fettiga länderna, medan den i genomsnitt
förblev oförändrad mot de sex rika.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
136
Diagram 13:3 Relativa timlönekostnader. Gemensam valuta
Index 1973 = 100
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Anm: S/6 OECD=Sverige/6 OECD-länder
S/5 OECD=Sverige/5 OECD-länder
6/5 OECD=6 OECD-länder/5 OECD-länder.
Källor: Monthly Labor Review, SCB, OECD, Kl.
Diagram 13:4 Relativ produktivitet inom industrin
Index 1973 = 100
Anm: S/6 OECD=Sverige/6 OECD-länder
S/5 OECD=Sverige/5 OECD-länder
6/5 OECD = 6 OECD-länder/5 OECD-länder.
Källor: Monthly Labor Review, SCB, OECD, Kl.
137
Som framgår av diagram 13.4 har produktiviteten i de i utgångsläget Prop. 1990/91:150
sex rika länderna utvecklats betydligt långsammare än i de i utgångsläget Bilaga 1:1.1
fattigare. Fram till 1982 var skillnaden ungefär 2,5 procentenheter i
årsgenomsnitt, medan den därefter krympt till klart under 1 procentenhet.
Fram till 1977 utvecklades produktiviteten i Sverige mycket dåligt
jämfört med båda ländergrupperna. En stor relativ förbättring skedde
under åren 1977-1980 jämfört med de sex rika länderna och även
därefter har produktivitetsutvecklingen fram till 1988 varit minst lika
stark i Sverige som i de sex rika länderna. Jämfört med de fem fättiga
länderna har produktivitetsutvecklingen i Sverige under 1980-talet i
ungefär samma grad varit svagare som för de sex rika länderna. Under
1989 och 1990 växte dock produktiviteten i Sverige långsammare än i
båda ländeigruppema.
Diagram 13:5 Relativa arbetskraftskostnader per producerad enhet. Gemensam
valuta
Index 1973 = 100
130
75
1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989
Anm: S/6 OECD=Sverige/6 OECD-länder
S/5 OECD=Sverige/5 OECD-länder
6/5 OECD=6 OECD-länder/5 OECD-länder.
Källor: Monthly Labor Review, SCB, OECD, Kl.
Fram till 1982 växte arbetskraftskostnaden per producerad enhet i
nationella valutor knappt 2 procentenheter långsammare om året i de sex
rika länderna. Räknat i gemensam valuta räckte emellertid inte den sva-
gare löneutvecklingen i de sex rika länderna till för att kompensera den
långsammare produktivitetsutvecklingen. Arbetskraftskostnaden per
producerad enhet steg således snabbare i de sex rika länderna, vilket
framgår av diagram 13.5. Efter 1982 har denna tendens vänts i sin
motsats. Arbetskraftskostnaden per producerad enhet i gemensam valuta
steg då i årsgenomsnitt drygt 1 procentenhet långsammare i de sex rika
länderna, till en del beroende på de ovan beskrivna växelkursförändring-
138
ama. Under åren 1977-1983 utvecklades Sveriges relativa arbetskrafts- Prop. 1990/91:150
kostnader per producerad enhet mera gynnsamt mot de sex rika länderna Bilaga 1:1.1
än mot de övriga länderna. Försvagningen efter 1983 har däremot i högre
grad skett gentemot de sex rika länderna än mot de fem övriga.
Timlönenivå
Ovanstående analys bygger på jämförelser av det relativa kostnadsläget
mellan olika tidsperioder. Ibland jämförs även uppgifter om den absoluta
nivån på de svenska lönekostnaderna per timme med andra länder. Den
statistik som används sammanställs och publiceras sedan många år av
SAF. Statistiken visar att av 17 redovisade länder endast två (Norge och
dåvarande Västtyskland) hade högre timlönekostnader i kronor räknat än
Sverige 1989. I förhållande till andra jämförbara västeuropeiska länder
samt USA och Japan låg Sverige i genomsnitt 20-25% högre. Under
större delen av perioden har Sverige legat bland de tre länderna med de
högsta lönekostnaderna per timme, se tabell 13.1.
Tabell 13:1 Arbetskraftskostnader per timme inom tillverkningsindustrin
Svenska kr. Sverige = 100
|
1965 |
1973 |
1981 |
1983 |
1989 |
Ökning i | |
|
Belgien |
68 |
85 |
98 |
106 |
83 |
22 % |
|
Canada |
106 |
92 |
81 |
120 |
83 |
-22 % |
|
Danmark |
80 |
90 |
83 |
102 |
85 |
6 % |
|
Finland |
67 |
57 |
69 |
83 |
92 |
37 % |
|
Frankrike |
65 |
64 |
69 |
87 |
71 |
9 % |
|
Italien |
61 |
67 |
64 |
86 |
78 |
28 % |
|
Japan |
28 |
49 |
57 |
74 |
80 |
186 % |
|
Nederländerna |
63 |
88 |
85 |
108 |
85 |
35 % |
|
Norge |
80 |
89 |
94 |
105 |
117 |
46 % |
|
Storbritannien |
65 |
50 |
64 |
73 |
63 |
-3 % |
|
USA |
166 |
106 |
90 |
132 |
82 |
-51 % |
|
Västtyskland |
77 |
95 |
90 |
115 |
104 |
35 % |
|
Österrike |
53 |
60 |
66 |
86 |
77 |
45 % |
Källa: SAF.
Denna bild av höga svenska lönekostnader är ju på intet sätt ny. Under
1960-talet var den mycket mer utpräglad, med avsevärt större avstånd
till ett flertal av de redovisade länderna. Sett över en period av ett par tre
decennier är således huvudintrycket att åtskilliga länder från mycket låga
nivåer har närmat sig Sveriges timlönekostnader. De enda viktiga undan-
tagen från det ovansagda är USA och Canada, där lönenivån i relation
till Sverige minskat kraftigt sedan 1960-talets mitt. Gapet mellan Sverige
och genomsnittet av de övriga länderna krympte dock endast fram till
1983. Särskilt kraftig blev naturligtvis minskningen åren efter de stora
devalveringarna 1981 och 1982. Därmed blev år 1983 unikt i det
avseendet, att Sverige låg på åttonde plats vad gäller nominella timlöne-
139
kostnader, en position som med hänsyn till teknisk och ekonomisk
utveckling var mycket svår att "försvara". Efter 1983 är det också bara
Japan, Noige och Finland, som haft en snabbare timlönekostnadsutveck-
ling än Sverige.
Absoluta mått på olika länders lönekostnader per timme säger mycket
litet om deras inbördes konkurrenskraft; möjligen kan de användas som
ofullständiga indikatorer på deras inbördes levnadsstandarder. Förklaring-
en är enkel: Arbetskraftens produktivitet är mycket olika i olika länder.
Detta återspeglar i sin tur hur mycket fysisk kapitalutrustning som står
till förfogande, hur hög utbildningsnivån är, hur väl utbyggd infrastruk-
turen är i olika avseenden, osv. De stora skillnader i timlönekostnader
som finns mellan länderna (t.ex. är Greklands lönekostnader i dag bara
30% av de svenska) är till allra största delen ett uttryck för dessa pro-
duktivitetsskillnader. Att lönerna i många länder ökat snabbt och närmat
sig de svenska beror på den tekniska och ekonomiska utveckling som
möjliggjort en standardstegring. Den är på inget sätt ett uttiyck för att
deras konkurrenskraft i förhållande till Sverige gått tillbaka, vilket annars
skulle bli den paradoxala tolkningen av siffermaterialet.
Vinstnivå
Att definiera nivån på konkurrenskraften hos ett lands industri är
problematiskt. Vad som i förstone kan synas rimligt är att dividera
timlönekostnaden med produktivitetens nivå, och sålunda erhålla nivån
på arbetskraftskostnaden per producerad enhet. Resultatet av en sådan
operation blir löneandelen av förädlingsvärdet, d.v.s. spegelbilden av
vinstandelen. Detta mått associerar kanske inte omedelbart till kon-
kurrenskraften, om man är van att att uppfatta den som en relativ kostnad
eller ett relativt pris. Att den relativa vinstandelen ändå har ett samband
med konkurrenskraftsbegreppet är emellertid vid närmare eftertanke
klart: den visar näringslivets relativa förmåga att generera överskott vid
rådande löne- och prisrelationer. Dessvärre är relativa vinstandelar svåra
att mäta med någon större tillförlitlighet eftersom olika länder använder
olika definitioner och mätmetoder. Diagram 13.6 visar med denna
reservation ett sådant försök. Siffrorna för Sverige framkommer ur natio-
nalräkenskaperna och inbegriper således en sämre produktivitets-
utveckling (jfr. vad som tidigare sagts) och därmed implicit också en
sämre vinstutveckling än vad som i övrigt redovisats här.
Åren 1989 och 1990 låg vinstandelen i Sverige klart under kon-
kurrentländernas. I ännu högre grad var detta fallet under krisåren
1976-1982, varefter devalveringarna medverkade till att andelen under
några år kom upp i nivå med konkurrentländerna. Att tolka skillnaderna
i dessa vinstandelars nivå som uttryck för skillnader i konkurrenskraft är
emellertid som nämnts problematiskt - detta strängt taget både av prin-
cipiella skäl och med hänsyn till statistikens tillförlitlighet. Det kan näm-
nas att den svenska vinstandelsnivån även under 1960-talet låg i
genomsnitt lägre än i konkurrentländerna - med den ytterligare reserva-
tionen att datamaterialet då är mindre heltäckande.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
140
Diagram 13:6 Vinstmarginaler i Sverige och i OECD-området. Industrin
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Källor: OECD, Kl.
Kurvornas kortsiktiga variationer är svagare för konkurrentländerna än
för Sverige. Detta beror till avsevärd del på att de utgör genomsnitt för
länder som befinner sig i något olika konjunkturfaser, varigenom en del
variationer utjämnas.
Balanskrav
Utifrån ett annorlunda synsätt skulle landets nivåmässiga konkurrenskraft
kunna definieras som avvikelsen mellan den nu rådande, faktiska löne-
nivån och den lönenivå som skulle erfordras för att på några års sikt
uppnå såväl balans på arbetsmarknaden som en på lämpligt sätt definierad
balans i utrikeshandeln. En sådan beräkning är principiellt möjlig att göra
inom ramen för en simuleringsmodell där de ekonomiska sambanden
mellan arbetsmarknadsläge och lönebildning måste sättas ur spel. De
flesta ekonometriska studier av lönebildningen visar nämligen, att
lönekostnadsutvecklingen i Sverige under 1980-talet väl låter sig förklaras
av arbetsmarknadsläget. Att lönefunktionen sätts ur spel1 betyder sålunda,
att lönerna skulle bestämmas av de priser som utrikesbalansrestriktionen
implicerar och den vinstnivå som arbetsmarknadsrestriktionen förut-
sätter. Konkurrenskraften skulle sedan kunna definieras som skillnaden
mellan denna modellmässiga lön och den faktiskt rådande lönen.
Ansatsen är visserligen primitiv, då man ju förutsätter att endast en lägre
lönekostnadsutveckling hade kunnat ge en bättre bytesbalans. Samma
1 En alternativ möjlighet vore att anta, att lönekostnadssänkningen hade
åstadkommits genom en stramare ekonomisk politik.
141
effekt på bytesbalansen skulle emellertid också kunna uppnås genom en
bättre produktivitetsutveckling, eftersom det är lönekostnaden per
producerad enhet som är relevant i detta sammanhang. Vidare bortses
helt från möjligheterna, att förbättra bytesbalansen med andra medel,
t.ex. genom en högre sparkvot för hushållen.
En enkel simulering av detta slag har gjorts inom Konjunkturinstitutet
för perioden 1986-1992. Resultatet tyder på att, om lönekostnadstakten
hade kunnat pressas ned med i årsgenomsnitt 1,5 procentenhet så skulle
de ackumulerade överskotten i balansen för varor och tjänster sammanta-
get under perioden varit omkring 32 miljarder kr. högre än vad som nu
beräknas. Detta hade i sin tur förbättrat räntenettot i bytesbalansen med
grovt räknat omkring 9 miljarder kr. for de sju åren sammantaget. Ut-
landsskulden i förhållande till BNP hade då vid slutåret 1992 blivit
inemot 3 procentenheter lägre än vad som nu beräknas och underskottet
i bytesbalansen omkring 15 miljarder kr. lägre.
För att helt undvika underskotten i bytesbalansen under perioden
1988-1992, hade krävts en timlönekostnadsutveckling (inklusive sociala
avgifter) på grovt räknat endast 2% om året under perioden 1986-1992;
knappt 5 1/2 procentenheter lägre än den nu inträffade/beräknade och
drygt 4 procentenheter lägre än i våra konkurrentländer. Det hade
sålunda knappast varit möjligt, att enbart genom att pressa ned lönekost-
naderna undvika underskotten i bytesbalansen. Förutom försämringen i
det relativa kostnadsläget berodde nämligen de uppkomna bytesbalans-
underskotten till stor del på att avregleringen av kreditmarknaden ledde
till en kraftig kreditexpansion och sänkt sparkvot hos hushållen. Detta
hade varit mycket svårt att kompensera genom att pressa ned lönerna.
De svenska timlönekostnadema (inklusive sociala avgifter) förutses under
perioden 1990-1995 stiga med i årsgenomsnitt 4 1/4% (se kapitel 12).
Samtidigt bedöms timlönekostnadema inom OECD-området stiga med i
genomsnitt närmare 6% om året, räknat i svenska kronor. Sverige
beräknas således förbättra det relativa timkostnadsläget med sammantaget
8 procentenheter fram till 1995.
Som framgår av kapitel 12 bedöms produktiviteten i den svenska
industrin växa med i genomsnitt 2,6% om året under perioden 1990-
1995. Detta är väl i linje med den förutsedda utvecklingen i våra kon-
kurrentländer. Ökningstakten för de svenska arbetskraftskostnaderna per
producerad enhet förutses därmed i huvudkalkylen avta till drygt 11/2%
per år, ungefär hälften av den förutsedda ökningstakten i OECD-områ-
det. Förbättringen av det relativa kostnadsläget dröjer dock till 1992, då
löneökningstakten i Sverige förutses avta ytterligare jämsides med en
betydande förstärkning av produktivitetsutvecklingen.
Ett sådant förlopp innebär att höjningarna i det relativa kostnadsläget
under 1989, 1990 och 1991 i stort sett tagits tillbaka år 1995. Denna
utveckling utgör grundvalen för att relativpriserna för svensk export av
bearbetade varor skall kunna sänkas med i genomsnitt knappt 1 % per år
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
142
under perioden 1990-1995, samtidigt som vinstläget inom industrin åter Prop. 1990/91:150
förstärks markant. Under dessa förutsättningar kan underskottet i bytes- Bilaga 1:1.1
balansen börja minska från och med 1993.
Tabell 13:2 Arbetskraftskostnad per producerad enhet
Svenska kronor. Ärlig procentuell förändring
|
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
OECD |
4,4 |
2,9 |
3,0 |
3,0 |
3,0 |
|
Sverige | |||||
|
Huvudkalkyl |
5,7 |
0,5 |
0,3 |
0,3 |
1,4 |
|
Kalkyl med högre | |||||
|
produktivitetstillväxt |
5,7 |
0,0 |
-1,0 |
-0,8 |
0,3 |
Källa: Finansdepartementet.
I kapitel 12 redovisas också en kalkyl med en högre produktivitets-
tillväxt i Sverige. Skillnaden i produktivitetsutvecklingen antas börja 1992
och för perioden 1991-1995 i genomsnitt uppgå till 1,3 procentenheter.
Den högre produktivitetsutvecklingen har beräknats leda till att lönekost-
naden per timme stiger med 0,3 procentenheter extra per år. Skillnaden
i utveckling av arbetskraftskostnader per producerad enhet skulle därmed
uppgå till i genomsnitt 1 procentenhet under åren 1991-1995. Utveck-
lingen av arbetskraftskostnaden per producerad enhet framgår av tabell
13.2.
Relativpriserna för svensk export av bearbetade varor förutses sjunka
med 0,3 procentenheter extra per år 1991-1995. En stor del av
produktivitetsförbättringen antas således komma att användas till att
förbättra den i utgångsläget svaga lönsamheten i industrin. Underskottet
i bytesbalansen 1995 förutses vid en sådan utveckling bli omkring 10
miljarder kr. lägre än i huvudalternativet.
Sammanfattande slutsatser
De scenarier för ekonomins utveckling fram till 1995 som redovisas i
kapitel 12 beskriver en exportledd konjunkturuppgång under första
hälften av 1990-talet. Det förutsätter i sin tur att den konkurrensutsatta
delen av näringslivet - som främst utgörs av industrin - har ett
kostnadsläge som inte är högre än i andra utvecklade industriländer.
Timlönekostnadema i industrin, räknat i nationella valutor, har efter
1973 ökat snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Devalveringar-
na under 1970-talet och början av 1980-talet medförde dock en mycket
kraftig nedpressning av det relativa löneläget, som 1990 fortfarande var
ca 9% under nivån 1981 och i än högre grad under nivån 1973.
Studerar man istället arbetskraftskostnaden per producerad enhet blir
bilden mindre gynnsam. Aren 1973-1978 ökade produktiviteten i den
svenska industrin långsammare än för genomsnittet av de 11 OECD-
länder som Sverige jämförs med. Devalveringarna 1976 och 1977 var
därför inte tillräckliga för att återställa konkurrenskraften till samma nivå
som 1973. Ar 1980 var de relativa arbetskraftskostnaderna per produ-
143
cerad enhet ca 5% högre än 1973. Devalveringarna 1981 och 1982 Prop. 1990/91:150
medförde emellertid en kraftig nedpressning av de relativa arbetskrafts- Bilaga 1:1.1
kostnaderna.
Under 1989 och 1990 har den svenska konkurrenskraften försämrats
markant. De svenska arbetskraftskostnaderna per producerad enhet ökade
då med nästan 10% mer än i omvärlden. Den relativa nivån 1990 var
trots detta fortlårande ca 8% lägre än 1981 års nivå. Det bör dock
framhållas att bedömningarna av kostnadsnivån och konkurrensläget i hög
grad är beroende av vilket basår som väljs vid jämförelserna. Dessutom
styrs konkurrenskraften också av strukturella förhållanden i ekonomin.
Förbättringen av kostnadsläget antyder dock att det bör vara möjligt för
den konkurrensutsatta sektorn att expandera genom ökad export, om
löneökningarna nu kan begränsas.
144
Bilaga 1:1.1
Sveriges bytesbalans har under flera år varit stadd i snabb försämring.
För 1991 beräknas underskottet komma att uppgå till 3% av BNP, vilket
är ett av de största underskotten i procent av BNP som registrerats sedan
andra världskriget. De tidigare redovisade kalkylerna visar också att stora
underskott kommer att kvarstå vid 1990-talets mitt, även vid en snabb
anpassning av löner och priser till de ökningstakter som gäller i
omvärlden.
Bytesbalansen har emellertid nu vid 1990-talets böijan en annorlunda
ekonomisk-politisk innebörd än under tidigare decennier, vilket diskuteras
i avsnitt 14.1 nedan. Det är också mer komplicerade faktorer som lig-
ger bakom saldots utveckling, som framgår av avsnitt 14.2 där bytes-
balansens olika komponenter analyseras. I avsnitt 14.3 diskuteras frågan
om de bytesbalansunderskott vi har att emotse kan anses acceptabla från
ekonomisk-politisk synpunkt.
Till stabiliseringspolitikens främsta mål har under de senaste 45 åren hört
hög och jämn tillväxt i ekonomin, full sysselsättning och låg inflation.
Målsättningen har därutöver omfattat en restriktion om balans i utrikes-
handeln. Restriktionen utformades aldrig så strängt att export och import
skulle balansera vaije år, men väl att de skulle göra det under en
konjunkturcykel, dvs 4 å 5 år.
Sverige var under 1950- och 1960-talen ingalunda ensamt om att
tillämpa en sådan restriktion; nästan alla länders ekonomiska politik
präglades av liknande strävanden. Orsaken var att de internationella
kapitalrörelserna var hårt reglerade inom bl.a. Bretton Woods-systemets
ram. Den primärkälla som stod till buds för att finansiera ett uppkom-
mande underskott var valutareserven. US-dollam utgjorde härvid den
dominerande reservvalutan. Med hjälp av valutareserven kunde man ju
emellertid bara klara mindre och relativt kortvariga bytesbalansunder-
skott. Uppstod större och långvariga underskott återstod i stort sett bara
möjligheten att låna hos internationella valutafonden, IMF, eller genom
dess förmedling. Denna kreditgivning förutsatte emellertid att låntagar-
landet förband sig att föra en ekonomisk politik som fonden till stor del
dikterade. Sådan inblandning kunde uppfattas som både kränkande och
skadlig för landets internationella anseende. Det kan nämnas att både
Storbritannien och Italien så sent som på 1970-talet fick underkasta sig
särskilda villkor i samband med finansieringshjälp från IMF. Att
bytesbalansen stod i fokus för den ekonomiska politiken både i Sverige
och andra länder var således naturligt och rationellt.
Regleringen av de internationella betalningsströmmarna kompletterades
med ett system med fasta växelkurser. Systemet medförde att världsvalu-
tomas inbördes värden blev alltmer orealistiska. Vid 1970-talets början
var sålunda US-dollam kraftigt övervärderad. En akut krissituation upp-
145
10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga I:1.1
stod 1971, vilket ledde till att dollarns utbytbarhet mot guld upphävdes Prop. 1990/91:150
och till att den devalverades kraftigt gentemot övriga valutor. Detta var Bilaga 1:1.1
ett steg mot ett uppbrytande av regleringssystemet, först särskilt vad
gällde valutakurserna.
En andra viktig pådrivande fektor bakom den successiva liberalisering-
en av det internationella betalningssystemet var OPEC-kartellens
chockhöjning av oljepriserna i slutet av 1973. Härigenom framtvingades
en situation med stora bytesbalansöverskott i oljeländema och motsvaran-
de stora underskott i andra länder. Den världsomfattande omflyttning av
kapital som detta medförde blev i mindre grad en angelägenhet för IMF
än för snabbt expanderande internationella bankirfirmor. Därmed var isen
bruten; på alltmer välfungerande internationella marknader har under-
skottsländer kunnat låna på kommersiella villkor och överskottsländer
göra räntebärande placeringar. Industriländerna har successivt avskaffat
sina valutaregleringar och även Sverige har nu i väsentliga stycken fritt
in- och utflöde av kapital.
Bytesbalansen har genom detta fått en annan roll i det ekonomiska
skeendet och föranleder delvis annorlunda ekonomisk-politiska ställnings-
taganden. Det är nu möjligt att utan risk för att skada sin nationella
integritet tillåta sig relativt starka svängningar i bytesbalanssaldot och
även ha beständiga underskott under en lång följd av år. Det finns
naturligtvis en gräns för utlandsskuldens storlek vid vilken de inter-
nationella kreditgivarna böljar ifrågasätta landets kreditvärdighet, eller i
varje fåll böljar tillämpa högre låneräntor. Skillnaden är emellertid
milsvid jämfört med förhållandena under Bretton Woods-systemets dagar.
Ett land som Sverige torde ha mycket långt till kreditvärdighetsgränsen.
Man måste emellertid komma ihåg att vaije år med bytesbalansunder-
skott medför att utlandsskulden ökar och att räntorna på denna skuld
utgör en växande belastning på bytesbalansen; landet riskerar att hamna
i en "räntefälla".
När ett bytesbalansunderskott skall finansieras på kommersiella mark-
nadsmässiga villkor begränsas landets penningpolitiska autonomi.
Finansieringen av ett bestående bytesbalansunderskott innebär en press
nedåt på växelkursen, dels direkt genom själva kapitalflödet, dels in-
direkt genom att devalveringsförväntningar uppstår. Eftersom Sverige
valt att hålla en fast växelkurs gentemot den s.k. valutakorgen måste
riksbanken upprätthålla en räntenivå som attraherar utländskt kapital i
tillräcklig mängd för att motverka pressen på växelkursen.
Det är inte enbart eventuella bytesbalansunderskott som behöver
pareras med hjälp av penningpolitiken, utan även sådana kapitalutflöden
som i stort sett är opåverkbara och oberoende av riksbankens räntepo-
litik; i första hand nettoutflöden i form av direktinvesteringskapital och
köp av utländska portföljaktier. Dessa utflöden har under de senaste åren
varit mycket stora, och måste liksom bytesbalansunderskotten kompense-
ras av räntestyrda kapitalinflöden. Den penningpolitiska bördan av
direktinvesteringsflödena kan visserligen begränsas något genom att
investerarna har riskminimeringsskäl att finansiera sig i värdlandets
valuta, även om den svenska räntan vore relativt låg. Kvar står ändå att
146
bytesbalanssaldot är en ofullständig indikator som vägledare för Prop. 1990/91:150
penningpolitiken. Bilaga 1:1.1
Genom bytesbalansens inverkan på räntan via penningpolitiken och
räntans inverkan på bl.a. näringslivets investeringsvilja, har bytesbalan-
sen betydelse också för den ekonomiska politikens tillväxtmål. En
expansiv finanspolitik kan genom dessa mekanismer på längre sikt
hämma den ekonomiska tillväxten. En stram finanspolitik, som i och för
sig på kort sikt dämpar den ekonomiska aktiviteten, kan omvänt genom
sin gynnsamma effekt på bytesbalansen höja tillväxttakten på längre sikt.
Situationen kan vara annorlunda om underskottet i bytesbalansen
sammanhänger med stora och lönsamma investeringsprojekt inom landet.
Underskottet kan då vara uttryck för en sund och samhällsekonomiskt
riktig finansiering av dessa projekt. Som närmare framgår av avsnitt 14.3
karakteriserar detta dock inte entydigt landets nuvarande ekonomiska
läge.
En annan komplicerande faktor är att bytesbalansen inte, som på
1950-, 1960- och det tidiga 1970-talet, är ett renodlat uttryck för
skillnaden mellan export och import av varor och tjänster, dvs skillnaden
mellan realt produktionsresultat och real resursförbrukning. Huvuddelen
av det nuvarande underskottet består av ränteutgifter på den ackumu-
lerade utlandsskulden och dessa är inte nämnvärt påverkbara med hjälp
av finanspolitiken ens på några års sikt. I avsnitt 14.2 nedan analyseras
de olika komponenterna i bytesbalanssaldot med en utblick mot 1995.
En analys av bytesbalansens delkomponenter kompliceras något av att
man delvis använder olika terminologi i nationalräkenskaperna och i
riksbankens officiella betalningsbalansstatistik. Med tjänster avses i
nationalräkenskaperna tjänster som härrör från en produktionsprocess,
exempelvis konsulttjänster, transporter och turisttjänster. I riksbankens
tjänstebegrepp ingår, förutom sådana "reala" tjänster, även löne-
betalningar, räntor och annan kapitalavkastning till och från utlandet.
Dessa betalningar kallas i nationalräkenskaperna faktorinkomster till och
från utlandet och är i sin tur en del av nationalräkenskapernas transferer-
ingar. Transfereringarna omfattar även u-landsbistånd, invandrares
överföringar till hemlandet, emigrationsvaluta, m.m. Det är enbart den
senare gruppen betalningar som i riksbankens statistik kallas transferer-
ingar, ibland med det förklarande tillägget "utan motprestation".
Fram till senare delen av 1960-talet var det totala bytesbalanssaldot i
stort sett liktydigt med balansen för varor och (reala) tjänster (se diagram
14.1). Då böljade emellertid u-landsbiståndet växa. Enprocentsmålet av
BNP nåddes i stort sett strax efter 1970-talets mitt. Därefter har nettot
av transfereringar (utan motprestation) legat tämligen konstant vid ca 1 %
av BNP. Mot 1970-talets slut böljade underskottet i posten avkastning på
kapital att öka. Orsaken var ränteutgifterna på den utlandsupplåning som
måste göras för att finansiera bytesbalansunderskotten (och ett stabilt
nettoutflöde av direktinvesteringskapital).
147
Diagram 14:1 Bytesbalansen med uppdelning pä komponenter
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Anm: Nettot av återinvesterade vinstmedel ingår i kapitalavkastning och total
bytesbalans från och med 1980. Nivåhöjningen av kurvorna till följd av detta utgör
0,3 procent av BNP.
Källor: Nationalräkenskaperna och riksbanken.
Underskottet i kapitalavkastningen ökar för närvarande i snabb takt och
beräknas 1991 komma att uppgå till ca 2,2% av BNP. Orsaken är dels
att skuldsättningen ökar till följd av de stora bytesbalansunderskotten,
dels att det genomsnittliga internationella ränteläget ökat betydligt från
1988 till början av 1991. Under större delen av 1980-talet var det
tvärtom så att underskottet begränsades av en successivt fållande
räntenivå (jfr tabell 14.1).
148
Tabell 14:1 Bidrag till bytesbalansen. Bidrag från förändringar i nettoskulden
till utlandet och förändringar i den genomsnittliga räntesatsen på nettoskulden
Miljarder kronor
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
|
Genomsnitt- |
Bidrag av förändrad |
Total | ||
|
räntesats |
nettoskuld | |||
|
1981 |
14,0 |
0,9 |
-2,6 |
-13,9 |
|
1982 |
12,2 |
1.1 |
-3,7 |
-22,2 |
|
1983 |
10,4 |
2,1 |
-1,6 |
-6,4 |
|
1984 |
10,0 |
0,6 |
-2,0 |
4,4 |
|
1985 |
11,6 |
-2,6 |
0,3 |
-11,2 |
|
1986 |
7,7 |
6,2 |
-0,3 |
4,4 |
|
1987 |
5,9 |
3,0 |
0,1 |
-0,6 |
|
1988 |
5,9 |
0,0 |
-0,8 |
-4,3 |
|
1989 |
6,3 |
-0,8 |
-1,2 |
-20,6 |
|
1990 |
8,0 |
-3,9 |
-3,5 |
-33,3 |
|
1991 prognos |
8,5 |
-1,6 |
-6,0 |
-43,4 |
Anm: Nettoskuld är nettot av finansiella tillgångar och skulder, direktinvesterings-
och portföljaktiekapital i förhållande till utlandet. Genomsnittlig räntesats har
beräknats som total kapitalavkastning i bytesbalansen (inkl, återinvesterade
vinstmedel) i procent av medeltalet av ingående och utgående nettoskuld för
respektive år. Bidrag av förändrad räntesats har beräknats som förändring i den
genomsnittliga räntesatsen multiplicerad med den ingående nettoskulden. Bidrag av
förändring i nettoskulden har beräknats som skillnad mellan ingående och utgående
skuldstock, multiplicerad med genomsnittlig räntesats.
Källa: SCB, riksbanken och konjunkturinstitutet.
Handeln med varor och (reala) tjänster uppvisade under större delen av
1980-talet ganska betydande överskott, vilket naturligtvis var en
förutsättning för att de växande transfererings- och kapitalavkastnings-
underskotten inte skulle resultera i mycket stora totala bytesbalansunder-
skott. De senaste åren har detta överskott minskat snabbt och raderades
ut 1990. Orsakerna var främst allt sämre konkurrenskraft i exportindu-
strin och minskat sparande i hushållen.
Tabell 14:2 Bytesbalansen med fördelning på komponenter
|
1990 |
1991 |
1992 |
1995 | |
|
Löpande priser, Varor och (reala) |
2 |
2 |
4 |
23 |
|
Kapitalavkastning |
-22 |
-32 |
-36 |
-43 |
|
Transfereringar |
-13 |
-14 |
-15 |
-17 |
|
Bytesbalans |
-33 |
-43 |
-47 |
-38 |
|
Procent av BNP | ||||
|
Varor och (reala) | ||||
|
tjänster |
0,1 |
0,2 |
0,2 |
1,3 |
|
Kapitalavkastning |
-1,6 |
-2,2 |
-2,4 |
-2,5 |
|
Transfereringar |
-1,0 |
-1,0 |
-1,0 |
-1,0 |
|
Bytesbalans |
-2,5 |
-3,0 |
-3,2 |
-2,2 |
Källa: Finansdepartementet.
149
Under perioden fram till 1995 har överskottet i handeln med varor och
tjänster som framgår av tabell 14.2 bedömts växa, men inte särskilt
mycket. Detta innebär att de underskott som oundvikligen kommer att
uppstå på transfererings- och kapitalavkastningspostema manifesteras i
fortsatta bytesbalansunderskott. Följden blir att utlandskulden fortsätter
att växa kraftigt. Eftersom det internationella ränteläget väntas gå ned
under de närmaste åren, begränsas emellertid bytesbalansunderskottet så
att det 1995 uppgår till 2,2% av BNP, vilket är något lägre än 1990.
Huruvida detta kan anses vara en acceptabel utveckling diskuteras i det
följande avsnittet.
Tillgångar, skulder och bytesbalans
Sveriges finansiella nettoskuld, exklusive portföljaktie- och direktinveste-
ringskapital, ökade dramatiskt under 1980-talet från knappt 10% av BNP
1980 till omkring 35% 1990. Bytesbalansunderskotten, vilka ju i princip
finansieras genom ökningar i utlandsskulden, kan bara förklara en mindre
del av denna utveckling. En betydande del av skuldökningama motsvara-
des av svenska direktinvesteringar i utlandet. Efter valutaavregleringen
gjordes dessutom mycket stora placeringar i utländska portföljaktier
under 1989 och 1990. Diagram 14.2 visar att ökningen i Sveriges net-
toskuld till utlandet var mer beskedlig om uppgången i dessa tillgångar
beaktas. Även uppgången i denna justerade nettoskuld överstiger
emellertid kraftigt de ackumulerade bytesbalansunderskotten, såsom
framgår av diagram 14.3. Ökningen i nettoskulden uppgick till i genom-
snitt 3,3% av BNP under perioden 1980-1990, medan det genomsnittliga
bytesbalansunderskottet var 1,4% av BNP.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 14:2 Sveriges nettoskuld till utlandet
Källor: Finansräkenskaperna och riksbanken.
150
Diskrepansen sammanhänger i huvudsak med förändringar i kapi- Prop. 1990/91:150
talvärden; växelkursändringar på tillgångar och skulder som är denomine- Bilaga 1:1.1
rade i utländsk valuta, förändringar i fastighets- och byggnadsvärden,
kursförändringar på aktier etc. Sådana kapitalvinster och kapitalförluster
skall enligt gällande nomenklaturer inte tas med i bytesbalansen men
påverkar givetsvis landets förmögenhetsställning mot utlandet. De s.k.
återinvesterade vinstmedlen i utländska direktinvesteringsföretag ingår
däremot numera i bytesbalansen. Dessa vinster är rörelsevinster, inte
kapitalvinster, och i princip utdelningsbara. Det är närmast praktiska,
skattetekniska, koncemstrategiska och andra liknande förhållanden som
avgör om dessa vinster återinvesteras efter mellanliggande utdelning till
moderbolagen eller omedelbart plöjs tillbaka i dotterföretagens rörelse.
Diagram 14:3 Bytesbalans och förändringar i nettoförmögenhet i utlandet
Anm: Nettoförmögenhet i utlandet är nettoskuld till utlandet, inkl, direktinvesterat
kapital och portföljaktier, med ombytt tecken.
Källor: Finansräkenskaperna och riksbanken.
De stora skillnaderna åren 1981-1984 mellan bytesbalanssaldona och
förändringarna i nettoskuld till utlandet utgjordes av växelkursförluster
på utlandslånen, främst som följd av devalveringarna 1981 och 1982.
Ökningen i nettoskulden 1988 var till större delen en effekt av den kraf-
tiga stegringen i de svenska börsaktiekursema, som höjde utlänningars
förmögenhetsvärden i Sverige. Skillnaden under 1990 beror på en ännu
outredd mycket kraftig ökning i den negativa restposten i kapitalbalansen;
det togs upp utlandslån på motsvarande 3,3% av BNP som inte kan
förklaras varken av registreringar i bytesbalansen, på kapitalbalansens
tillgångssida eller i valutareserven.
151
"Hållbara " bytesbalansunderskott Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
För att bedöma vilka framtida bytesbalansunderskott som är "hållbara"
har normer om utlandskuldens storlek i relation till exporten eller till
BNP diskuterats. Det finns en nivå på utlandsskulden ovanför vilken
ränteutgifterna blir så stora att det är praktiskt taget omöjligt att hindra
en okontrollbar ytterligare tillväxt i skulden. Flera u-länder är i en sådan
situation. För Sveriges del skulle - försöksvis - kunna anläggas det be-
traktelsesättet att nu rådande relation mellan den utländska nettoskulden
och BNP är acceptabel, och att landet kan tillåta sig bytesbalansunder-
skott i en utsträckning som inte ytterligare höjer relationstalet. Med
utgångspunkt från de prognoser som gjorts för den nominella BNP-
tillväxten fram till 1995, och med bortseende från eventuella för-
ändringar i kapitalvärdena, kan då följande enkla kalkyl göras av
"hållbara" bytesbalansunderskott under de närmaste åren:
|
Nominell BNP-ökning, % |
Utländsk |
Bytesbalans |
Bytesbalans | |
|
1992 |
3,7 |
394 |
-14 |
-0,9 |
|
1993 |
4,4 |
411 |
-17 |
-1,1 |
|
1994 |
5,0 |
432 |
-23 |
-1,3 |
|
1995 |
5,0 |
453 |
-21 |
-1,3 |
De "hållbara" underskotten blir alltså tämligen små och de underskott
som faktiskt har prognoserats är betydligt större. Ett problem med detta
sätt att räkna är att man vid ändrade förutsättningar kan få något pa-
radoxala resultat. BNP-tillväxttalen inbegriper en inflation som minskar
till i genomsnitt ca 2,5% per år. Om inflationstakten blir högre skulle en
motsvarande kalkyl ge "hållbara" bytesbalansunderskott som räknat i
procent av BNP är högre. Att det blir så beror på att inflationen delvis
"betalar" de gamla skulderna, men detta kan självfallet inte tolkas som
att en högre inflationstakt är önskvärd. En högre inflationstakt än omvärl-
dens försvagar näringslivets konkurrenskraft så att bl.a. just bytesbalans-
underskotten kan bli ohanterligt stora. En möjlighet vore att använda den
utländska inflationen i kalkylen i stället för Sveriges.
Som norm för vad som skall anses som acceptabla bytesbalans-
underskott kan beräkningar av ovanstående slag bara ge mycket grov och
ganska mekanisk vägledning. Mer inträngande analyser av underskotten
behöver göras, med avseende på deras karaktär och orsaker.
Investeringar, sparande och bytesbalans
I en värld med fria internationella kapitalrörelser och ostörda interna
marknader för sparande och investeringar återspeglar förekomsten av
över- och underskott i olika länder idealt sett skillnader i kapitalavkast-
ning. I ett land som av någon anledning har särskilt hög kapitalavkast-
ning kan investeringsefterfrågan bli högre än det inhemska sparandet.
Det är då samhällsekonomiskt lönsamt att landet har ett bytesbalansunder-
skott, som motsvaras av överskott i någon annan del av världen. Som ett
152
exempel på underskott av denna "goda" typ brukar man nämna de stora Prop. 1990/91:150
underskott Sverige hade kring sekelskiftet i samband med jämvägsbyg- Bilaga 1:1.1
gandet.
Diagram 14:4 Bruttoinvesteringar och bytesbalans
Källor: Nationalräkenskaperna och riksbanken.
Genom att de internationella kapitalrörelserna blev hårt reglerade efter
andra världskriget kunde bytesbalansunderskott inte komma ifråga som -
finansieringskälla för den kraftiga investeringsuppgång som ägde rum
fram till 1960-talets senare del (se diagram 14.4). Utlösande faktorer ba-
kom den långa period av bytesbalansunderskott som inleddes år 1974 var
OPEC-ländemas oljeprishöjningar, följda av den kostnadskris som
efterhand urholkade det svenska näringslivets konkurrenskraft. Återgång-
en till approximativ balans åren 1984-1988 sammanhängde bl.a. med de
gynnsamma effekterna av devalveringarna 1981 och 1982, men också
med fallande oljepriser. Den produktionstillväxt som ägde rum kunde till
att böija med åstadkommas utan någon nämnvärd uppgång i investering-
arna, vilket bidrog till att utrikeshandeln hölls i balans. Först 1987
inleddes en kraftigare uppgång i investeringarna, parallellt med att bytes-
balansen åter försvagades. Bytesbalansförsämringen berodde emellertid
också på att den konkurrensfördel, som devalveringarna medförde,
successivt böljade ätas upp av ökande relativa lönekostnader.
Kalkylerna för utvecklingen under de närmaste åren innebär att den
försvagning av ekonomins samlade investeringsutveckling som inleddes
1990 fortsätter under 1991 och 1992 (se tabell 14.3). En samtidig fortsatt
ökning av bytesbalansunderskottet är ofrånkomlig, som resultat av bl.a.
att de senaste årens relativa kostnadsökningar får ett fortsatt genomslag
i handelns utveckling. Detta betyder att ekonomins samlade sparande
(som är lika med summan av investeringar och bytesbalanssaldo) minskar
153
fram till 1992. Med den betydande och omedelbara nedgång i löneök-
ningstakten som är en förutsättning för beräkningarna kommer bytesba-
lansen att därefter successivt förbättras fram till 1995. Samtidigt förstärks
lönsamheten i näringslivet och produktionstillväxten i ekonomin, vilket
bedömts utgöra incitament till ökade investeringar, inte minst i industri-
sektorn. Däremot beräknas bostadsbyggandet komma att utvecklas svagt.
Den samlade effekten blir att sparkvoten i ekonomin ökar igen. Den
beräknas dock 1995 inte komma upp i samma nivå som 1990. Från detta
perspektiv kan därför den förutsedda bytesbalansutvecklingen ses som en
besvikelse, i synnerhet som den också innebär att utlandsskulden växer
snabbare än nominella BNP.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 14:3 Investeringar, bytesbalans och sparande
Procent av BNP
|
Investeringar, |
Bytesbalans, |
Summa | |
|
1985 |
18,9 |
-1,3 |
17,9 |
|
1990 |
20,4 |
-2,5 |
17,9 |
|
1991 |
19,4 |
-3,0 |
16,4 |
|
1992 |
19,0 |
-3,2 |
15,8 |
|
1995 |
19,6 |
-2,2 |
17,4 |
Källa: Finansdepartementet.
Sparandet i hushåll, företag och offentlig sektor
Utvecklingen av sparandet i ekonomin har trots detta, som närmare
framgår av kapitel 12, en del andra mer gynnsamma inslag. Tabell 14.4
visar en aggregerad finansiell sparbalans för ekonomin. Summan av alla
inhemska sektorers finansiella sparande är definitionsmässigt lika med
bytesbalanssaldot. Det framgår att en betydande förbättring håller på att
ske i hushållens finansiella sparande, efter att under ett antal år ha varit
negativt. Orsakerna till det finansiella sparunderskottet var bl.a. den
kreditexpansion som följde i spåren av den inhemska kreditavregleringen,
samt att värdestegringsvinstema på aktier och fastigheter förstärkte
hushållens belåningskapacitet. Sannolikt har den uppdämda kreditefterfrå-
gan som frisläpptes vid avregleringen nu börjat ebba ut, samtidigt som
skattereformen från och med 1991 innebär att låne- och sparräntor
beskattas på ett från samhällsekonomisk synpunkt mindre snedvridande
sätt.
Utvecklingen av företagssektorns finansiella sparande sedan 1980-
talets mitt innebär också en återgång till mer normala förhållanden.
Sparöverskotten 1985 och 1986 återspeglade att företagsvinsterna böljat
stiga (bl.a. som resultat av de tidigare devalveringarna), medan investe-
ringsaktiviteten ännu var mycket låg. När investeringarna sedan växte
blev ett omslag till finansiellt sparunderskott en naturlig följd. Det bör
emellertid påpekas att den kraftiga ytterligare ökningen av underskottet
under 1990 och 1991 beror på en försvagad vinstutveckling. Kalkylerna
154
för perioden fram till 1995 inrymmer förutsättningar om både förstärkt Prop. 1990/91:150
lönsamhet och investeringsvilja. Bilaga 1:1.1
Tabell 14:4 Aggregerad finansiell sparbalans
Procent av BNP
|
Offentlig |
Hushåll |
Företag |
Bytesbalans | |
|
1985 |
-3,8 |
0,8 |
1,7 |
-1,3 |
|
1986 |
-1,3 |
0,3 |
1,4 |
0,4 |
|
1987 |
4,2 |
-2,4 |
-1,9 |
-0,1 |
|
1988 |
3,5 |
-2,8 |
-1,1 |
-0,4 |
|
1989 |
5,3 |
-2,4 |
-4,5 |
-1,6 |
|
1990 |
3,9 |
-0,2 |
-6,1 |
-2,5 |
|
1991 |
3,0 |
-0,2 |
-5,8 |
-3,0 |
|
1992 |
2,0 |
0,4 |
-5,6 |
-3,2 |
|
1995 |
3,0 |
0,8 |
6,1 |
2,2 |
Källa: Finansdepartementet.
Slutligen illustrerar tabell 14.4 också hur underskottet i den offentliga
sektorn avvecklats och förbytts i överskott. I den internationella debatten
om "goda" och "dåliga" bytesbalansunderskott hävdas ofta att bytes-
balansunderskott som kan föras tillbaka på underskott i de offentliga
budgetarna är särskilt allvarliga. Skälet skulle vara att finansieringpn av
offentliga underskott i mindre grad än vad som gäller privata underskott
utsätts för en marknadsmässig prövning.
Bytesbalansens känslighet för ränteutvecklingen
Det ovan sagda får inte tolkas som att den ökade utländska skuldsättning
som beräkningarna implicerar inte rymmer problem och risker. Landets
räntebärande utlandskuld ökar, inte bara som resultat av bytesbalans-
underskotten, utan också till följd av att svenska företags direktinveste-
ringar i utlandet även under de närmaste åren kan antas överstiga
utländska företags direktinvesteringar i Sverige. Skattereformen innebär
i och för sig att företagsbeskattningen blir mer likformig med omvärl-
dens, vilket torde öka intresset för utländska företag att investera här,
men de kvarstående asymmetrierna på bl.a. förvärvslagstiftningens
område talar för att nettoutflödet fortsätter.
Visserligen bör kapitalinkomsterna på direktinvesteringama i och för
sig normalt något överstiga räntorna på de utlandslån som finansierat dem
och alltså som nettoresultat ge en pluspost i bytesbalansen. Den
sammantagna storleken på den räntebärande utlandsskulden - i det
skisserade scenariot skulle den 1995 kunna komma upp i närheten av
1 000 miljarder kronor - leder emellertid till en kraftig exponering för
ränterisk. Skulle exempelvis den genomsnittliga räntan på skulden under
perioden fram till 1995 bli 2 procentenheter högre än väntat (utan att
inflationstakterna i Sverige och utlandet blir annorlunda), så blir
bytesbalansen detta år mer än 25 miljarder kr. sämre, vilket motsvarar
ca 1,5% av BNP. Känsligheten för ränteutvecklingen är alltså stor och
155
växande. Prop. 1990/91:150
En faktor att beakta i detta sammanhang är att en stigande andel av Bilaga 1:1.1
utlandsupplåningen efter valutaavregleringen sker i svenska kronor.
Utländska placerare har nämligen visat ett ökat intresse av att ha kronor
i portföljerna. Det svenska ränteläget har alltså betydelse för de ränte-
kostnader som belastar bytesbalansen.
Bytesbalansen och de långsiktiga demografiska problemen
Avslutningsvis skall nämnas att demografiska olikheter mellan länder
ibland används som argument för även mycket långvariga under-
respektive överskott i bytesbalanserna. Ett land, som under några
decennier har en jämförelsevis liten förvärvsarbetande befolkning i rela-
tion till barn och gamla, kan ha anledning att låna av ett land som har
motsatta demografiska förhållanden. När de demografiska relationerna
så småningom eventuellt kastas om, kan kapitalflödenas riktning också
vändas. Man använder i detta sammanhang uttrycket "intertemporal
välfärdsoptimering mellan generationer".
Japans nuvarande bytesbalansöverskott kan exempelvis motiveras med
att andelen pensionärer i befolkningen kommer att bli mycket stor om ett
par årtionden och att landet då kommer att ha underskott. Hur det
demografiska resonmenaget kan tillämpas på Sveriges bytes- och
betalningsbalans skall här inte närmare utredas. Man kan dock konstatera
att andelen pensionärer i befolkningen är ganska hög för närvarande, att
den sannolikt kommer att falla något fram till år 2000-2005 för att där-
efter stiga kraftigt. Redan omkring 2010 beräknas andelen pensionärer
komma att överstiga den som nu råder, och den väntas sedan fortsätta att
växa i vaije fall ett par decennier till.
Den demografiska bilden antyder därför snarast att Sverige åtminstone
mot senare delen under 1990-talet skulle vinnlägga sig om relativt
varaktiga överskott i bytesbalansen, för att sedan in på 2010-talet kunna
möta "befolkningspuckeln" med underskott. Ett sätt att praktiskt hantera
detta skulle kunna vara att bygga upp pensionsfonder som gör placeringar
på den internationella kapitalmarknaden. Något äventyrlig kan likväl ett
försök till så långsiktig "intertemporal optimering" te sig; några garantier
för att de internationella marknaderna på 20-30 års sikt fungerar lika
väl som i dag finns ju inte.
Sammanfattande slutsatser
Med perfekt fungerande svenska och internationella marknader för varor
och tjänster, kapital och arbetskraft samt med perfekt information om den
framtida utvecklingen, kommer enligt ekonomisk teori medborgarnas
värderingar att bestämma priser, kvantiteter etc. på marknaderna och den
totala samhälleliga välfärden att maximeras. I en sådan värld kan
bytesbalansunderskott definitionsmässigt aldrig utgöra ett "problem".
Underskottet är bara en från samhällsekonomisk synpunkt optimal
anpassning till skillnader mellan kapitalavkastning och sparränta i landet.
Under senare år har förändringar skett som inneburit att ekonomins
156
funktion - både i Sverige och omvärlden - närmat sig denna idealbild. Prop. 1990/91:150
Väsentliga "imperfektioner" finns dock kvar. I ett stort antal avseenden Bilaga 1:1.1
vill samhället av fördelningspolitiska skäl ingripa i marknadernas sätt att
arbeta. På många områden finns också "naturliga trögheter" som gör
att den ideala lösningen inte uppnås - lönebildningen är i detta samman-
hang ett viktigt exempel. Vidare är kunskapen om framtiden, t.ex. vad
gäller ränteutvecklingen, långt ifrån perfekt för de flesta.
Det är därför inte alls säkert att ett bytesbalansunderskott är uttryck för
en optimal marknadsmässig anpassning. Det växande underskottet under
1991 och 1992 är sålunda delvis resultatet av en kostnadsutveckling som
inte kan anses ha varit i linje med långsiktigt maximal ekonomisk till-
växt. Likaså influeras nivån på hushållssparandet sannolikt alltjämt av de
snedvridningar som det förutvarande skattesystemet förde med sig. Under
åren 1993-1995 ökar investeringarna samtidigt som bytesbalansen
förbättras. Det innebär att också sparkvoten i ekonomin ökar något. De
samlade bytesbalansunderskotten 1990-1995 medför emellertid en till-
växt i nettoskulden till utlandet som avsevärt överstiger tillväxten i
nominella BNP. Detta betyder att oförutsedda variationer i räntenivåerna
får allt allvarligare utslag i bytesbalansens kapitalavkastningpost. En
sammanfattande slutsats blir därför att bytesbalansutvecklingen inger viss
oro, även om det knappast kommer att erbjuda några svårigheter att
finansiera underskotten på den internationella kapitalmarknaden.
157
I kapitel 12 redovisades två scenarier för den ekonomiska utvecklingen
fram till år 1995. En gynnsam löneutveckling medför i båda scenarierna
att konjunkturuppgången inleds redan 1992. Tillväxten i ekonomin
begränsas emellertid från efterfrågesidan och ökar till att börja med
relativt långsamt. Bl.a. hålls den offentliga sysselsättningstillväxten
tillbaka för att skapa utrymme för en snabb tillväxt i den konkurrensut-
satta sektorn.
I detta kapitel diskuteras vilka konsekvenser denna ekonomiska utveck-
ling får för arbetsmarknaden. Inledningsvis redovisas en historisk
återblick på arbetskraftsutbudets utveckling och en prognos till år 1995.
Avsnittet ger en uppfattning om vilka förskjutningar som skett i
arbetskraftsutbudets bestämningsfaktorer och vilka förändringar som kan
förväntas ske. Därefter presenteras en huvudkalkyl för arbetsmarknads-
utvecklingen fram till år 1995. Av kalkylen framgår bl.a. vilken central
roll lönebildningen spelar för utvecklingen på arbetsmarknaden.
Avslutningsvis förs en diskussion om arbetslöshetens sammansättning,
dvs. vilka grupper som främst kan komma att omfettas av en stigande
arbetslöshet. Avsnittet utmynnar i en analys av hur arbetsmarknadspoli-
tiken kan utformas.
Under 1970-talet ökade antalet personer i arbetskraften årligen med ca
40 000. 1980-talet karakteriserades av en viss avmattning i expansions-
takten, men innebar ändå en tillväxt av arbetskraften med drygt 30 000
personer i genomsnitt per år. Ökningstakten sjönk därmed från ca 1 %
till 0,7 % per år.
Dessa inte alltför dramatiska förändringar avspeglar emellertid inte de
förskjutningar som skett i framför allt arbetskraftsutbudets bestämnings-
faktorer. Utbudet bestäms dels av befolkningsstorlek och arbetskraftsdel-
tagande, dels av genomsnittlig medelarbetstid och frånvaro. Främst tre
förändringar går att urskilja under 1980-talet.
Arbetskraftsdeltagandet ökade långsammare. Den långsiktiga trenden
mot ett ökat arbetskraftsdeltagande fortsatte under 1980-talet, men i lägre
takt än tidigare. Liksom under 1970-talet stod kvinnorna för ökningen
och har därmed alltmer närmat sig männens AK-deltagande. Den relativa
betydelsen för arbetskraftstillväxten av kvinnornas AK-tal minskar
därmed successivt.
Under 1970-talet förklarades nästan hela tillväxten av arbetskraften med
ett ökat arbetskraftsdeltagande. Under 1980-talet fick däremot befolk-
ningsutvecklingen allt större betydelse, framför allt genom högre
nettomigration men också genom att den andel av befolkningen som är
i arbetsför ålder ökade.
Framför allt var det emellertid medelarbetstiden som ökade. Detta var
det markanta trendbrottet under 1980-talet. Medelarbetstiden ökade med
i genomsnitt ca 0,5 % per år efter år 1981, sedan den sjunkit oavbrutet
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
158
under perioden 1963-1981. Tillsammans med sysselsättningsökningen
resulterade detta i en tillväxt av antalet arbetade timmar med ca 10 %.
För första gången på decennier ökade därmed det totala antalet arbetade
timmar under en längre sammanhängande period.
En bidragande orsak till arbetstidernas utveckling under 1980-talet är
att det till skillnad mot tidigare decennier inte genomfördes några större
arbetstidsreformer. Andra förklaringar som diskuterats utgår ifrån att
efterfrågeökningen efter år 1983 möjliggjorde för hushållen att öka
arbetskraftsdeltagandet och därmed kompensera för det fall i den
disponibla reallönen som inträffade under perioden 1977-1982. En
ytterligare hypotes är att den skattereform som genomfördes 1983-1985
stimulerat ökat arbete. Det kan också vara så att kvinnornas beteende på
arbetsmarknaden i allt högre grad liknar männens av skäl som har att
göra med sociala förändringar i samhället.
Oavsett vilken förklaring som har haft störst betydelse är det sannolikt
att effekterna successivt avtar. Samtidigt är det troligt att andra faktorer
som t.ex. skattereformen mer kommer att påverka arbetstiderna.
Den ökade medelarbetstiden under 1980-talet innebar en återgång till
de nivåer som uppmättes i böijan av 1970-talet. Ur internationell
synvinkel är dock den faktiska arbetstiden per anställd fortfarande låg
(tabell 15.1). Detta sammanhänger med den omfattande frånvaron i
Sverige. Under 1990 var ungefär 30 % av de sysselsatta frånvarande från
arbetet 1 dag eller mer vaije vecka året runt. Bilden av korta arbetstider
modifieras emellertid något om antalet arbetade timmar relateras till
befolkningen i åldern 15-64 år.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 15:1 Arbetskraftsdeltagande, normal och faktisk arbetstid per
anställd år 1987 i några länder
|
Arbets- |
Normal |
Faktiskt |
Arbetade | |
|
Japan |
72,5 |
2130 |
2078 |
1474 |
|
Spanien |
57,7 |
- |
1925 |
888 |
|
USA |
75,5 |
1920 |
1783 |
1261 |
|
Finland |
77,2 |
1770 |
1772 |
1293 |
|
Kanada |
75,2 |
- |
1753 |
1230 |
|
Frankrike |
65,7 |
1770 |
1684 |
999 |
|
Tyskland |
68,6 |
1710 |
1620 |
- |
|
Nederländerna |
65,3 |
1740 |
1534 |
- |
|
Sverige |
83,4 |
1800 |
1466 |
1202 |
Källor: Employment outlook 1990 och SOU 1989:53.
Tabell 15.1 visar att det finns en viss potential att öka arbetskraftsutbu-
det. Sverige har en jämförelsevis hög normalarbetstid, men en låg faktisk
arbetstid.
I ett längre tidsperspektiv finns det emellertid mycket som talar för att
utrymmet för en tillväxt av arbetskraften kommer att vara begränsat.
159
Kvinnornas arbetskraftsdeltagande kommer vid sekelskiftet att vara lika Prop. 1990/91:150
med männens och befolkningstillväxten i yrkesverksamma åldrar blir Bilaga 1:1.1
betydligt långsammare. Möjligheterna att ytterligare öka medelarbetstiden
kan också diskuteras liksom förutsättningarna att dämpa frånvaron. Med
ett mycket högt arbetskraftsdeltagande torde automatiskt följa både något
lägre medelarbetstider och högre frånvaro. Det enda som radikalt kan
förändra denna bild är en omfattande invandring.
Periodvis kommer emellertid även fortsättningvis utbudet att växa
snabbare än sysselsättningen och arbetslöshet att uppstå i varierande
omfattning. Med begränsade arbetskraftsresurser gäller det då att ta
tillvara temporära eller mer långvariga utbudsöverskott, främst i
produktivitetshöj ande syfte. Ett exempel är olika former av kompetens-
höjande åtgärder.
I huvudkalkylen antas att arbetskraftsutbudet under böijan av 1990-
talet kommer att öka svagt. Ökningen 1993-1995 blir ca 0,6 % per år,
efter en viss avmattning år 1991 och 1992 (tabell 15.2). Tillväxten beror
främst på att antalet personer i arbetsför ålder ökar, dvs. befolkningsför-
ändringar. Arbetskraftsdeltagandet utvecklas däremot svagt, vilket främst
sammanhänger med att den ekonomiska utvecklingen under perioden
förväntas bli förhållandevis dämpad. Färre personer finner det menings-
fullt att söka arbete och därmed ingå i arbetskraften när sysselsättningen
växer långsamt. En viss successiv uppgång sker emellertid i takt med att
det ekonomiska läget förbättras.
Tabell 15:2 Arbetskraftsutbud i huvudkalkylen
Ärlig procentuell förändring
|
1980- 1989 |
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Antal personer |
0,7 |
1,1 |
0,2 |
0,1 |
0,5 |
0,6 |
0,7 |
|
Medelarbetstid |
0,4 |
-0,2 |
-0,2 |
-0,1 |
0,3 |
0,3 |
0,3 |
Källa: Finansdepartementet.
Medelarbetstiden bedöms minska under de inledande åren på 1990-talet,
vilket klart avviker från den hittillsvarande utvecklingen med en
trendmässigt ökande medelarbetstid efter 1981. Under 1990 har en
nedgång registrerats. I likhet med arbetskraftsutbudets utveckling
sammanhänger detta med den svaga ekonomiska utvecklingen. Korttids-
veckor införs, möjligheterna till övertid begränsas etc. Efter hand sker
det en uppgång i medelarbetstiden i samband med att efterfrågeutveck-
lingen förbättras. Först då kommer de positiva effekter skattereformen
kan förutses få på arbetsviljan att böija bli realiserade.
Nedgången på den svenska arbetsmarknaden har varit snabb. Efterfråge-
läget har på kort tid försvagats markant och arbetslösheten har böljat
stiga kraftigt (se kapitel 6). Orsaken är i första hand att pris- och
160
löneökningarna under en följd av år legat över de i omvärlden. Till detta Prop. 1990/91:150
kommer en avmattning i den internationella konjunkturen. Bilaga 1:1.1
Den låga tillväxttakten i början av 1990-talet medför i huvudkalkylen
en fortsatt uppgång av arbetslösheten. Den öppna arbetslösheten kommer
gradvis att öka till en nivå på 3 % av arbetskraften år 1993, trots den
mycket dämpade ökningstakten i arbetskraftsutbudet (tabell 15.3).
Arbetslösheten sjunker därefter successivt till 2,61 % år 1995. Uppgången
är av ungefär samma storleksordning räknat i arbetslösa och åtgärder
totalt som vid den tidigare konjunkturnedgången i början av 1980-talet.
Nedgången är dock betydligt snabbare (I kalkylen ingår de förstärkningar
av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som föreslogs i 1991 års
budgetproposition och de som regeringen aviserade den 10 april. Dessa
åtgärder kan sammanlagt beräknas till 60 000 personer. Denna åtgärds-
volym antas avvecklas successivt under 1993-1995).
Tabell 15:3 Arbetsmarknaden 1990-1995. Huvudkalkylen
Förändring från föregående år
|
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 | |
|
Sysselsättning, timmar, % |
0,7 |
-1,0 |
-0,2 |
0,6 |
1,1 |
1,2 |
|
Medelarbetstid, % |
-0,2 |
-0,2 |
-0,1 |
0,3 |
0,3 |
0,3 |
|
Sysselsättning, personer, % |
0,9 |
-0,8 |
-0,1 |
0,3 |
0,8 |
0,9 |
|
Arbetsutbud, personer, % |
1,1 |
0,2 |
0,1 |
0,5 |
0,6 |
0,7 |
|
1,5 |
2,6 |
2,8 |
3,0 |
2,8 |
2,6 | |
|
Timlönekostnad, % |
10,3 |
5,0 |
3,5 |
3,5 |
3,8 |
4,0 |
Källa: Finansdepartementet.
Sysselsättningen växer med i genomsnitt ca 10 000 personer, eller med
ca 0,2 %, per år under åren 1991-1995. Dessa genomsnittssiffror döljer
dock ett markant konjunkturförlopp. Aren 1991 och 1992 minskar
sysselsättningen med 38 000 respektive 3 000 personer. Det är denna
nedgång i sysselsättningen som ligger bakom arbetslöshetsökningen. Den
sysselsättningsuppgång som sedan sker medför en dämpning av arbetslös-
heten, men anpassningsprocessen tar tid. Orsaken är som tidigare berörts
att tillväxten i ekonomin begränsas från efterfrågesidan och ökar relativt
långsamt. Bl.a. hålls den offentliga sysselsättningstillväxten tillbaka för
att skapa utrymme för en snabb tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn.
Den förhållandevis snabba försämringen i arbetsmarknadsläget medför
en kraftig dämpning av timlönernas ökningstakt. För åren 1991 och 1992
har antagits löneökningar i nivå med det stabiliseringsavtal som nu täcker
en stor del av arbetsmarknaden. Efter år 1993 växer lönerna något
snabbare i takt med att arbetsmarknadsläget förbättras. Trots detta
förbättras kostnadsläget jämfört med omvärlden under hela perioden.
Den nödvändiga kostnadsanpassningen kommer i huvudkalkylen i allt
väsentligt till stånd via låga nominella löneökningar. Kalkylen med högre
produktivitetstillväxt, som redovisas i kapitel 12, visar hur utrymmet för
nominallöneökningama ökar vid högre produktivitetstillväxt. I denna
kalkyl underlättas och förstärks anpassningen också av att den starka
produktivitetsutvecklingen samtidigt ger ökad tillväxt. Arbetslösheten blir
något högre i början av perioden men oförändrad år 1995.
161
11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.1
Den viktigaste orsaken till att löneökningstakten kan dämpas är att
lönerna är beroende av efterfrågeläget på arbetsmarknaden. I huvudkalky-
len påverkas den nominella löneökningstakten av arbetsmarknadsläget via
relationen mellan löneandelen av förädlingsvärdet och arbetslösheten.
Relationen innebär att hög arbetslöshet är associerad med låg löneandel
och vice versa. En ökning av arbetslösheten dämpar löneökningstakten
tills nivån på löneandelen är förenlig med den högre arbetslösheten.
En utgångspunkt har också varit Rehnberg-kommissionens förslag till
stabiliseringsavtal. Syftet med kommissionen var att i samband med
skattereformen få till stånd en radikal dämpning av de nominella lönernas
ökningstakt. Stabiliseringsavtalet har sannolikt bidragit till en snabbare
pris- och lönedämpning än vad som annars skulle varit möjlig. Det är
inte heller osannolikt att det kan bidra till att bryta de inflationsförvänt-
ningar som under en längre period präglat lönebildningen och att
effekterna av den s.k. löne-löne-spiralen dämpas.
Det går naturligtvis att diskutera om det är troligt att en försvagning i
arbetsmarknadsläget av den storleksordning som ligger i huvudkalkylen
får så stora effekter i lönedämpande riktning. En faktor som talar emot
detta är att lönekostnaderna inte något år sedan 1963 ökat långsammare
än med 6 %. En faktor som talar för är att den öppna arbetslösheten
under samma period aldrig uppnått samma höga nivå som den beräknade
för år 1993. Den genomförda skattereformen skapar också bättre
förutsättningar för lönebildningen. På längre sikt bör den minskade
progressiviteten i skattesystemet kunna medföra att lönekraven dämpas.
Växelkurspolitiken har sannolikt blivit gradvis allt trovärdigare under
senare år. Tidigare erfarenheter av hur lönebildningen fungerar kan
därmed tänkas vara mindre relevanta. Vid en fast växelkurs är huvudpro-
blemet att få en nominell löneökningstakt i nivå med omvärlden.
Samtidigt innebär en fast växelkurs, i kombination med en stram
finanspolitik, att sambanden mellan sysselsättning och löneutveckling blir
tydliga och att disciplinen i pris- och lönebildningen ökar. Den fördjupa-
de internationella integrationen medför också att det blir svårt att avvika
väsentligt ifråga om t.ex. priser, löner och vinster.
Huvudkalkylens resultat är också förenliga med de studier som finns
om reallöneflexibiliteten i Sverige. Även vid en internationell jämförelse
förefaller flexibiliteten vara betydande. Dessutom finns det indikationer
på att lönernas känslighet för arbetsmarknadsläget tilltar vid låga
arbetslöshetsnivåer, vilket närmast skulle gynna Sverige. Ett problem
med studier som illustrerar dessa samband är emellertid att det under den
studerade tidsperioden skedde flera devalveringar. Det är just i samband
med dessa tillfällen som reallönerna anpassats. Reallönerna har således
sänkts utan motsvarande nedväxling i de nominella lönernas utveckling.
Ett flertal studier tyder på att den svenska ekonomin kan klara samma
inflationstakt som omvärlden vid en förhållandevis låg nivå på arbetslös-
heten. Den arbetslöshet som är förenlig med konstant inflationstakt,
NAIRU, förefaller ligga omkring 2 %, vilket internationellt sett är en låg
nivå. Även i detta fall inkluderar emellertid studierna ett antal devalve-
ringar som gör sambandet mer osäkert. Av huvudkalkylen framgår att
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
162
arbetslösheten under en öveigångsperiod kommer att överstiga denna nivå Prop. 1990/91:150
innan en anpassning sker till omvärldens inflationstakt. Bilaga 1:1.1
Arbetsmarknadens anpassningsförmåga är av stor betydelse för att
lindra målkonflikten mellan arbetslöshet och inflation och därmed hålla
nere NAIRU. Det finns ett flertal indikatorer som pekar på att den
svenska arbetsmarknadens anpassningsförmåga är hög. Det gäller t.ex.
den låga arbetslösheten i konjunkturtoppar, den låga andelen långtids-
arbetslösa och liten regional spridning av arbetslösheten. Dessutom har
arbetsmarknadens förmåga att matcha arbetssökande med vakanser varit
stabil, eller möjligen förbättrats de senaste åren, i motsats till utveckling-
en i många andra västeuropeiska länder.
Detta har sannolikt bidragit till att Sverige lyckats upprätthålla full
sysselsättning (och periodvis en överhettad arbetsmarknad) utan att
inflationen antagit helt dramatiska former. För att kombinera den
löneökningstakt och den arbetslöshetsnivå som redovisas i huvudkalkylen
krävs en mycket väl fungerande arbetsmarknad. En huvuduppgift för
arbetsmarknadspolitiken blir därför att ytterligare söka förbättra
arbetsmarknadens funktionsförmåga, t.ex. genom matchnings- och
utbudsunderlättande åtgärder. Åtgärder som påverkar lönebildningen
negativt bör undvikas.
Arbetslösheten och andelen personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
förefaller att ha ökat i jämförbara konjunkturlägen. Av tabell 15.4
framgår slutåren i de fyra senaste högkonjunkturerna. Arbetslösheten var
visserligen lägre år 1990 än vid ingångarna till tidigare konjunkturned-
gångar, men tillsammans med åtgärdsvolymen har det skett en viss
ökning. Det finns således risk för att vi i kommande lågkonjunkturer
kommer att ha en högre nivå på arbetslösheten och åtgärdsvolymen än
vid tidigare konjunkturnedgångar. Den bild som målas upp i huvudalter-
nativet förstärker det intrycket.
Tabell 15:4 Arbetslöshet och åtgärdsvolym 1970, 1975, 1980 och 1990
Andelar av arbetskraften
|
1970 |
1975 |
1980 |
1990 | |
|
Arbetslöshet |
1,2 |
1,3 |
1,6 |
1,5 |
|
Åtgärder |
1,7 |
2,1 |
2,8 |
3,2 |
|
Summa |
2,9 |
3,4 |
4.4 |
4,7 |
|
Källa: Finansdepartementet. | ||||
|
Vid lägre efterfrågan |
på arbetskraft |
drabbas |
normalt i |
i första hand |
sådana grupper som redan i utgångsläget har svag ställning på arbets-
marknaden. Det kan t.ex. vara arbetshandikappade, äldre arbetstagare
som mist sin anställning i samband med personalinskränkningar vid
företagen, nytillträdande ungdomar med svag utbildningsbakgrund och
invandrare.
163
Ett antal förändringar på arbetsmarknaden kan emellertid komma att
förändra bilden något. Antalet ungdomar kommer att minska, vilket kan
komma att underlätta deras problem (av störst betydelse är dock
utvecklingen av ungdomarnas relativlöner). Antalet äldre uppvisar
däremot en annan utveckling. Samtidigt har emellertid möjligheterna till
förtidspension av arbetsmarknadsskäl avskaffats, vilket bl.a. innebär att
turordningsreglema vid uppsägningar i högre grad kommer att följas (de
minskande ungdomskullama kan också komma att underlätta de äldres
problem).
Som framgått av huvudkalkylen kommer expansionstakten i den
offentliga sektom att dämpas, vilket får konsekvenser för framför allt
kvinnorna, men även för tjänstemän. Tjänstemän i den privata sektom
har också i högre grad än tidigare kommit att beröras av varsel vid
uppsägningar. Det finns vidare tecken som tyder på att arbetskraft med
föråldrad eller otillräcklig utbildning får det allt svårare. Enbart under
1980-talet ökade andelen lediga platser med krav på utbildning och eller
erfarenhet från ca 50 till 70 %. En grupp med stora problem är
invandrarna som under de senaste 15 åren fått en allt svagare förankring
på arbetsmarknaden, vilket tagit sig i uttryck i lägre förvärvsfrekvenser
och högre arbetslöshet.
Långtidsarbetslösheten tenderar normalt att stiga snabbt i en konjunk-
turnedgång, men också att minska relativt snabbt när konjunkturen
vänder. Den senaste högkonjunkturen visade dock ett annat mönster än
tidigare. Inte förrän efter 1987 minskade långtidsarbetslösheten (mätt som
andel av samtliga arbetslösa) mer märkbart. Det förefaller inte orimligt
att anta att den bilden kan upprepas i början av 1990-talet, delvis mot
bakgrund av den problembild som redovisats ovan.
Ur välfärdssynpunkt är långtidsarbetslöshet den allvarligaste formen av
arbetslöshet. Utslagning av långtidsarbetslösa kan leda till bestående hög
arbetslöshet. Studier på t.ex. engelska data tyder dessutom på att
långtidsarbetslöshet har en obetydlig lönedämpande effekt. Orsaken kan
vara att långtidsarbetslösa förlorar allt inflytande över och all betydelse
för lönesättningen, t.ex. genom att yrkesfärdigheterna försämrats och att
sökintensiteten avtagit.
Arbetslöshetens sammansättning och de krav som ställs i huvudkalkylen
ger vägledning för hur arbetsmarknadspolitiken kan utformas. Arbets-
marknadspolitiken i Sverige har under lång tid varit en integrerad del av
den ekonomiska politiken. Inriktning och omfattning har därför anpassats
till den generella ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitikens
omfattning och inriktning måste nu underordnas kravet på att komma till
rätta med kostnadsutvecklingen. Som framgått av huvudkalkylen innebär
detta inte att arbetslösheten måste upp på varaktiga höga nivåer utan
snarare att arbetsmarknadspolitikens effektivitet måste öka.
Av avsnitt 15.2 framgick att arbetsmarknadens anpassningsförmåga är
av stor betydelse för att lindra målkonflikten mellan arbetslöshet och
inflation. Arbetsmarknadspolitiken spelar därvidlag en viktig roll och
måste därför utformas så att den på ett effektivt sätt motverkar arbetslös-
het och bidrar till inflationsbekämpningen. Det innebär att åtgärder som
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
164
förbättrar arbetsmarknadens funktionsförmåga kommer i förgrunden.
Rörlighetsfrämjande åtgärder är i detta sammanhang centrala, liksom
kompetenshöjning och omskolning. Insatser som stimulerar aktivt
arbetssökande är vidare nödvändiga för att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna inte skall påverka lönebildningen negativt.
Som framgått av detta avsnitt kan arbetslöshetens sammansättning ha
betydelse för lönebildningen. Detta ger ytterligare viktiga implikationer
för hur arbetsmarknadspolitiken kan utformas och står inte i motsatsställ-
ning till behovet av en väl fungerande arbetsmarknad. En viktig
implikation för arbetsmarknadspolitiken blir att undvika eller eliminera
långtidsarbetslöshet som inte påverkar lönebildningen och orsakar stora
välfärdsförluster. En stor uppgift blir att bryta sambandet mellan
genomsnittlig arbetslöshet och långtidsarbetslöshet. Åtgärder riktade mot
långtidsarbetslösa eller grupper med hög risk att bli långtidsarbetslösa,
t. ex. de som nämnts ovan, är både socialt och ekonomiskt motiverade.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
165
En slutsats av analysen i kapitel 12 är att det låga sparandet är ett
grundläggande strukturellt problem i den svenska ekonomin. Under 1980-
talet skedde en omfördelning av sparandet från den privata till den
offentliga sektorn, som idag har ett betydande sparandeöverskott. Det
finns starka skäl för att även den privata sektorn måste öka sitt sparande.
Den långsiktiga fördelningen av sparandet mellan privat och offentlig
sektor är ytterst en fråga om politisk bedömning. En varaktig höjning av
det privata sparandet som är tillräcklig för att kunna kompensera ett
minskat offentligt sparande kommer dock sannolikt inte att kunna ske
annat än på längre sikt. Under kalkylperioden kommer därför att ställas
krav på ett fortsatt högt offentligt sparande för att inte det totala
sparandet skall äventyras.
I detta avsnitt diskuteras, mot bakgrund av den kalkyl över den reala
ekonomiska utvecklingen som presenterades i kapitel 12, de finansiella
förutsättningarna för den offentliga sektorn under åren fram till 1995.
Den offentliga sektorn har centrala samhällsekonomiska funktioner.
Viktiga delar av välfärden kanaliseras via offentliga budgetar. Utbildning,
infrastruktur m.m. som är nödvändiga för en god ekonomisk utveckling
är offentliga angelägenheter.
I analysen av de problem som kännetecknar den svenska ekonomin står
ofta den offentliga sektorn i fokus. En nödvändig utbyggnad av den
konkurrensutsatta sektorn har hämmats av att produktionsresurser, bl.a.
arbetskraft, låsts in i den skyddade sektorn. En fortsatt expansion av den
offentliga verksamheten har bidragit till detta. Vidare har en snabb
tillväxt av de offentliga transfereringarna spätt på den inhemska
efterfrågan och därmed förstärkt de senaste årens överhettning i
ekonomin. I ett långsiktigt perspektiv anges ofta det höga skattetrycket
och de offentliga transfereringssystemen som orsaker till den låga
produktivitetstillväxten och det låga sparandet i den privata sektorn.
Samtidigt pekas på brister i den offentliga verksamheten - otillräckliga
resurser inom vissa områden, men även en dålig förmåga att ta till vara
tillgängliga resurser.
Till den offentliga sektorn räknas staten, dvs. regering, riksdag och de
statliga myndigheterna, socialförsäkringssektorn, som omfattar ATP,
sjukförsäkringen och arbetslöshetskassorna, samt kommuner, landsting
och kyrkoförsamlingar. De affärsdrivande verken, t.ex. SJ och telever-
ket, räknas i likhet med offentligt ägda företag normalt till näringslivet.
Detsamma gäller kommunernas affärsdrivande verksamhet. Den
offentliga sektorn påverkar samhällsekonomin i fyra olika funktioner:
Som förbrukare av varor och tjänster. Den offentliga konsumtionen tar
i anspråk ca 27% av bruttonationalprodukten. Därtill används 2 1/2% av
BNP till offentliga investeringar. Av den offentliga konsumtionen står
kommunerna för ca 45 %, medan landstingen och staten står för drygt en
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
166
fjärdedel vardera. Av tabell 16.1 framgår hur offentlig konsumtion Prop. 1990/91:150
fördelas på olika ändamål. Bilaga 1:1.1
Tabell 16:1 Offentlig konsumtion fördelad på ändamål
Procentuell andel, 1988
|
Hälso- och sjukvård |
24,9 |
|
Utbildning, forskning m.m. |
19,8 |
|
Barnomsorg, äldreomsorg,socialvård m.m. |
18,5 |
|
Försvar |
9,2 |
|
Allmänna offentliga tjänster |
9,0 |
|
Fritid, kultur m.m. |
5,1 |
|
Rättskipning m.m. |
4,8 |
|
Kommunikationer |
2,7 |
|
Övrigt |
6,1 |
|
Totalt |
100 |
Källa: Statistiska centralbyrån
Merparten (ca 70%) av den offentliga konsumtionen har enskilda
individer och hushåll som slutliga förbrukare. Den offentliga konsumtio-
nen har därför snarast funktionen att finansiera viktiga delar av hushål-
lens konsumtion. Motivet är att, fr.a. av fördelningspolitiska skäl,
tillhandahålla sådana tjänster som anses speciellt angelägna och som
därför bör undanhållas fördelning efter hushållens köpkraft. Det
samhällsekonomiska värdet av t.ex. utbildning eller barnomsorg kan
också överstiga det värde den tillmäts av den enskilde. I jämförelse med
andra länder är det speciellt vad gäller konsumtionen som den offentliga
sektorn i Sverige avviker. Bland EG-ländema är t. ex. andelen offentlig
konsumtion i BNP ca 19%.
Som producent av varor och tjänster. En mycket stor del av den
offentliga konsumtionen produceras också i offentlig regi. Den offentliga
sektoros bidrog 1990 med ca 21% till den totala bruttonationalprodukten
mätt från produktionssidan. Av den totala mängden arbetade timmar
utförs ca 28% i offentlig sektor.
I den utsträckning offentlig verksamhet finansieras med avgifter från
de som utnyttjar offentliga tjänster registreras detta i nationalräkenskaper-
na som privat konsumtion och försäljning från den offentliga sektorn. Det
innebär att omfattningen på den offentliga verksamheten i viss mån
underskattas om den offentliga konsumtionen används som mått. Under
1990 var värdet på denna försäljning 35 miljarder kr., vilket motsvarade
drygt 9% av offentlig konsumtion.
På flera områden har offentliga producenter en dominerande ställning,
därför att den offentliga finansieringen knyts till offentlig produktion.
Motivet för offentlig produktion är att kontrollen över verksamheten skall
ligga kvar hos stat och kommun. Ofta har emellertid frånvaron av
konkurrens och marknadsmässig prövning av hur resurser används ett
samhällsekonomiskt pris genom att ge upphov till lägre effektivitet
därmed högre kostnader i produktionen.
Som omfördelare av inkomster. Den offentliga sektorns inkomster
motsvarar ca 65% av nationalinkomsten, där 57% utgörs av skatter och
167
avgifter. Mer än hälften av dessa inkomster går tillbaka till hushåll och Prop. 1990/91:150
företag i form av offentliga transfereringar. Drygt hälften av dessa utgörs Bilaga 1:1.1
av pensioner.
Transfereringarna innebär en omfördelning av inkomster mellan
hushåll. Hushållens inkomster räknat efter skatter och transfereringar är
mindre än hälften så ojämnt fördelade som de är räknat före skatter och
bidrag. Denna omfördelning är förenad med en samhällsekonomisk
kostnad. Skatter och vissa transfereringar åstadkommer en skillnad
mellan samhällsekonomiskt och privatekonomiskt utfall av ekonomiska
beslut, som i sin tur ger upphov till en ineffektiv fördelning av resurser,
mellan arbete och fritid, sparande och konsumtion etc.
Som lagstiftare och beslutsfattare. Staten och viss mån kommunerna
påverkar samhällsekonomin även genom olika former av regleringar av
hur producenter och konsumenter kan använda sina resurser, vilka priser
som får sättas etc. Ofta kan ett beslut om reglering vara ett alternativ till
offentlig produktion eller transfereringar. Offentliga sektorns samhälls-
ekonomiska inflytande går utöver vad som syns i offentliga budgetar.
Tabell 16:2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter 1990
Miljarder kr. respektive procentuell andel av BNP
|
Inkomster |
Utgifter | ||||
|
Skatter |
557 |
41,5 |
Konsumtion |
366 |
27,3 |
|
Direkta |
317 |
23,6 |
Investeringar |
31 |
2,3 |
|
-hushåll |
288 |
21,6 | |||
|
-företag |
27 |
2,0 |
Transfereringar | ||
|
Indirekta |
240 |
17,9 |
Till hushåll |
277 |
20,7 |
|
-moms |
112 |
8,4 |
-pensioner |
153 |
11,4 |
|
-sjukförsäkring |
34 |
3,3 | |||
|
Social för- |
-föräldra- | ||||
|
säkrings- |
försäkring | ||||
|
avgifter |
200 |
14,9 |
och barnbidrag |
28 |
2,1 |
|
Räntor |
69 |
5,2 |
Till företag |
68 |
5,1 |
|
Övriga |
-livsmedels- | ||||
|
och ränte- | |||||
|
inkomster |
53 |
4,0 |
subventioner |
30 |
2,3 |
|
Totalt |
879 |
65,6 |
Till utlandet |
9 |
0,7 |
|
Räntor |
76 |
5,7 | |||
|
Totalt |
827 |
61,7 | |||
|
Finansiellt |
52 |
3,9 | |||
Källa: Konjunkturinstitutet.
168
Under 1980-talet skedde ett trendbrott i den offentliga utgiftsutveckling-
en. Under i stort sett hela 1900-talet, med undantag för återanpassningen
efter världskrigen, har de offentliga utgifterna som andel av BNP vuxit.
Speciellt markant var uppgången under 1970-talet då offentliga sektorn
ökade från 45% till över 65% av BNP. Sedan 1982 har emellertid de
offentliga utgifterna vuxit långsammare än BNP, utgiftskvoten har
reducerats med sammanlagt 5 procentenheter från 67% till 62%.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 16.1 Offentlig utgiftskvot
Utgiftskvotens utveckling kan delas upp i dels en volymkomponent som
anger hur omfattningen på offentlig konsumtion och transfereringar
förändras, dels en priskomponent, som mäter hur kostnaden för offentlig
verksamhet utvecklas i jämförelse med priset på samtliga komponenter
i BNP (BNP-deflatom). Av tabell 16.3 framgår hur förändringen i
utgiftskvoten under 1980-talet fördelar sig på olika slag av utgifter och
pris- respektive volymkomponenter.
Från en mycket kraftig expansion på 1970-talet med en tillväxt på nära
4% per år växte den offentliga konsumtionen betydligt långsammare
under 1980-talet, med i genomsnitt 1,7% per år. Under första hälften av
1980-talet ökade konsumtionsvolymen ungefär i takt med BNP. Men
samtidigt ökade bl.a. lönekostnaderna långsammare i den offentliga
sektorn än i andra sektorer varför kostnaden för offentlig konsumtion
reducerades relativt andra komponenter i BNP. Detta behöver dock inte
betyda att offentligtanställda hade en långsammare löneutveckling utan
kan även förklaras av strukturella förändring i den offentliga verksam-
heten. Under senare delen av 1980-talet har dock offentlig konsumtion
även i volymtermer vuxit långsammare än BNP.
169
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Tabell 16:3 Förändring i offentlig utgiftsandel
Förändring av procentuell andel av BNP
|
1980- 1985 |
1980- 1985 | |
|
Totalt |
+3,0 |
-4,0 |
|
Konsumtion |
-1,5 |
-0,3 |
|
därav: | ||
|
- volym |
-0,1 |
-0,7 |
|
- pris |
-1,4 |
+0,4 |
|
Investeringar |
-1,1 |
-0,8 |
|
därav: | ||
|
- volym |
-1,0 |
+0,1 |
|
- Prls |
-0,2 |
-0,3 |
|
- nettoförsäljning1 |
0,0 |
-0,6 |
|
Transfereringar till | ||
|
hushållen |
+0,6 |
+ 1,6 |
|
därav: | ||
|
- volym2 |
+0,1 |
+2,4 |
|
- pris3 |
+0,5 |
-0,8 |
|
Transfereringar till | ||
|
företagen |
+0,9 |
-1,1 |
|
Räntor |
+4,3 |
-3,5 |
1 Den offentliga sektorns nettoförsäljning av mark och fastigheter.
2 Transfereringar deflaterade med KPI.
3 Utveckling av KPI i förhållande till BNP-deflatom.
Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.
I stort sett hela ökningen av den offentliga konsumtionen har skett i
kommunerna, medan statens konsumtion är ungefär på samma nivå som
1980 även om det även här skett en viss ökning under de senaste åren.
Det främst hälso- och sjukvård och social omsorg (barn- och äldreom-
sorg) som expanderat.
De offentliga investeringarna minskade kraftigt i början på 1980-talet.
Under senare år investeringsaktiviteten ökat bl.a. i samband med ett ökat
bostadsbyggande. Men samtidigt har den offentliga sektorn i ökad
omfattning finansierat nyinvesteringar genom att sälja ut mark och
fastigheter. Detta har medfört att investeringarna mätt som tillskott till
offentliga sektorns reala förmögenhet är mindre nu än för tio år sedan.
Till skillnad från den offentliga sektorns reala verksamhet - konsumtion
och investeringar - har transfereringarna till hushållen ökat betydligt
snabbare än BNP. Det reala värdet av hushållens inkomster i form av
pensioner, bidrag m.m. ökade med 36% under 1980-talet. Härav beror
diygt hälften på att ATP-systemet mognar ut, nya pensionärer har en
högre pensionsnivå. Men även utgifterna för sjuk- och arbetsskadeersätt-
ning har ökat kraftigt, liksom föräldraersättning och barnbidrag. Dessa
tre områden svarar för mer än 80% av expansionen av transfereringarna
under 1980-talet.
170
Drygt 85 % av den offentliga sektorns inkomster utgörs av skatter och av
sociala avgifter, som till största delen kan betraktas som skatter. Det bör
dock noteras att i den mån som offentlig verksamhet finansieras med
avgifter från hushållen räknas detta inte som inkomst utan som en
avdragspost från offentlig konsumtion.
Skattekvoten, dvs. skatterna uttryckt som andel av BNP, har stigit från
ca 50% 1980 till 56 1/2% 1990. Under 1980-talet var dock höjningarna
av skattesatserna relativt måttliga. Den tidigare relativt kraftiga höjningen
av marginaleffekterna i skattesystemet bromsades upp. Skatteintäkterna
steg till följd av tillväxten i skattebaserna i kombination med en hög
progression i skattesystemet.
Den skattereform som genomförts mellan 1989 och 1991 innebär stora
förändringar i beskattningens struktur. Det sker en förskjutning från
direkt till indirekt skatt, vilket innebär en förskjutning från skatt på
inkomst till skatt på konsumtion. Det sker vidare en förskjutning från
skatt på arbetsinkomster till skatt på kapitalinkomster. Skattereformen
innebär också att progressionen i skattesystemet minskar - skillnaden
mellan marginell och genomsnittlig skatt reduceras. Detta får till
konsekvens att skatteinkomsterna för en given tillväxt i skattebaserna
växer långsammare, den s.k. fiscal drag-effekten reduceras. Detta
förstärks ytterligare av att brytpunkten i inkomstskatteskalan räknas upp
realt med 2% per år.
Den offentliga sektorn har under en stor del av efterkrigstiden stått för
en betydande del av sparandet i ekonomin. Under 1960-talet och första
hälften av 1970-talet innebar uppbyggnaden av pensionssparandet i AP-
fonden och omfattande offentliga investeringar att den offentliga
nettosparkvoten var ca 10% av BNP. Den totala nettosparkvoten för hela
ekonomin var under denna period ca 15%.
Från mitten på 1970-talet fram till 1982 stagnerade de offentliga
inkomsterna, medan utgifterna fortsatte växa bl.a. till följd av en snabb
kommunal expansion och växande socialförsäkringsutgifter. Den
offentliga sektorn tvingades låna upp betydande belopp och en finansiell
nettofordran vändes till en nettoskuld gentemot andra sektorer.
Under 1980-talet återställdes det offentliga sparandet. Den finansiella
sparkvoten ökade med 8 procentenheter. Denna förbättring kan till lika
delar förklaras av den reducerade utgiftskvoten och den ökade skattekvo-
ten. Delvis ökade det finansiella sparandet genom minskade investering-
ar, varför uppgången i nettosparkvot inte var lika markant.
Under första hälften av 1990-talet kommer sannolikt förutsättningarna för
den offentliga sektorn att förändras. Det sker för det första en ompröv-
ning av den offentliga verksamhetens organisation i syfte att finna
effektivare former. Det gäller t.ex. frågor som hur mycket av offentlig
konsumtion som också skall produceras i offentlig regi och att göra en
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
171
klarare åtskillnad mellan rollen som finansiär och rollen som producent.
För det andra kommer sannolikt ett trendbrott vad gäller skattetrycket.
Skatterna uttryckt som andel av BNP har under efterkrigstiden stigit så
gott som oavbrutet. Ar 1960 var skattekvoten 30%, vilket var i nivå med
förhållandena i andra industriländer. Idag är skattekvoten ca 56 %, vilket
kan jämföras med nivån i EG som är ca 45%. Riksdag och regering har
uttalat ambitionen att skattekvoten inte skall fortsätta stiga och på sikt
sänkas. Detta har gjorts både mot bakgrund av de samhällsekonomiska
kostnaderna som följer av höga skatter och den ökade internationalise-
ringen, inte minst den pågående integrationen med EG, som kommer att
göra det svårare för Sverige att avvika från de skattesatser som gäller i
andra länder.
Vid en bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för den
offentliga sektorn hör även kraven på ett offentligt sparande till bilden.
Sparandet i ekonomin som helhet är för litet. Samtdigt står den offentliga
sektorn för ett betydande finansiellt sparandeöverskott. Skall detta
sparande bibehållas måste en svagare utveckling av de offentliga
inkomsterna mötas med en motsvarande reduktion av utgifterna.
Ambitionen att sänka skattetrycket och samtdigt bibehålla det offentliga
sparandet sätter starka restriktioner på den offentliga sektorns expansions-
möjligheter. Det kommer att skärpa kraven på en hårdare prioritering av
offentliga utgifter - vad skall finansieras över offentliga budgetar. Vidare
kan nya finansieringsformer, bl.a. ökade avgifter från hushållen, bli
aktuella.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 16.2 Sysselsättningsförändring i offentlig sektor och näringslivet
Hundratal personer
glidande medelvärden
Källa: Statistiska centralbyrån
Det kan också innebär att den offentliga sektorn får en annan stabilise-
ringspolitisk roll. Under de närmaste åren beräknas sysselsättningen
172
utvecklas mycket svagt och arbetslösheten stiga. Tidigare har den
offentliga sektorns sysselsättning ökat trendmässigt och tenderat öka
särskilt mycket under perioder då den privata sektorns sysselsättning
minskat. Se diagram 16.2. Med krav på bibehållet skattetiyck och
offentligt sparande finns det knappast utrymme för den offentliga sektorn
att kunna kompensera en försvagning av privata sysselsättningen.
Av tidigare kapitel framgår att den offentliga sektorns finansiella
sparande beräknas minska med diygt 20 miljarder kronor mellan 1990
och 1992. Detta innebär att det offentliga sparandet som andel av BNP
reduceras från 4% till 2%. Det är i första hand en försvagning av
inkomstsidan som förklarar sparandeförsämringen, bl.a. reduceras
skattekvoten med över 2 procentenheter till 54%. Det är en konsekvens
främst av regelförändringar - de direkta skatterna reduceras kraftigt till
följd av skattereformen samtidigt som skatteskalan för 1992 räknas upp
med inflationen under 1991 och mervärdeskattesatsen sänks 1992. Den
registrerade skattekvoten påverkas även av att kommuner och statliga
myndigheter får rätt att lyfta av betald mervärdesskatt. Den påtagliga
dämpningen av löneutvecklingen under 1991 och 1992 i kombination med
en konjunkturavmattning leder därtill till en långsam tillväxt av skatte-
baserna. Under 1991 och 1992 sker en del tillfälliga inkomstförstärkning-
ar för den offentliga sektorn, bl.a. engångsinbetalningar från några av de
statliga affärsverken. Frånräknat dessa inkomster beräknas det finansiella
sparandet uppgå till ca 1 1/2% av BNP 1992.
I fasta priser växer den offentliga konsumtionen i takt med BNP, men
en långsam av löneutveckling och avlyft av mervärdesskatten innebär att
den offentliga konsumtionsandelen ändå reduceras. Däremot ökar
transfereringarna till hushållen kraftigt. Eftersläpningen i uppräkning av
de basbeloppsanknutna transfereringarna, bl.a. pensionerna, är en
förklaring. Den stigande arbetslösheten medför ökade arbetslöshetunder-
stöd.
För åren 1993-1995 har en mer schablonmässig beräkning av den
offentliga sektorns inkomster och utgifter gjorts. På grundval av de
prognoser på lönesumma, prisutveckling, arbetslöshet, ränta m.m. som
redovisades i kapitel 12 samt prognoser på genomsnittlig ATP-poäng,
befolkningsutveckling, sjukfrånvaro m.m. har gjorts en framskrivning av
den offentliga sektorns olika inkomst- och utgiftsposter.
Beräkningarna visar att det offentliga sparandet försämras ytterligare
mellan 1992 och 1993 med motsvarande 1/2% av BNP, främst till följd
av att tillfälliga inkomstförstärkningar då försvinner. Under 1994 och
1995 sker dock en betydande förbättring av den offentliga sektorns
finansiella sparande, som 1995 beräknas uppgå till drygt 50 miljarder
kr., motsvarande ca 3 % av BNP.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
173
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
Diagram 16.3 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Procent av BNP
Källor: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet
Skattekvoten reduceras, trots antagande om oförändrade skatteregler,
med ytterligare 1/2 procentenhet till 53 1/2%. Förklaringen till detta är
att tillväxten bärs upp av kapitalbildning, som i praktiken belastas med
lägre skatt än konsumtion. Den privata konsumtionens andel av BNP
reduceras t. ex. med en procent, vilket innebär att inkomsterna från
indirekta skatter växer långsammare än BNP.
Sparandeförbättringen förklaras alltså helt av en dämpad utgiftsutveck-
ling. Den offentliga utgiftskvoten beräknas minska med nästan två
procentenheter. Antagandet om en historiskt sett mycket långsam tillväxt
av den offentliga konsumtionen spelar en stor roll. Medan BNP växer
med 2,3% per år i genomsnitt, har offentlig konsumtion antagits växa
med endast knappt 1/2% per år. Prisutvecklingen för den offentliga
konsumtionen beräknas följa den allmänna prisutvecklingen. Den andel
av BNP som används till offentliga sektorns konsumtion och investering-
ar reduceras därmed med nära en procentenhet.
Men även transfereringarna till hushållen väntas växa betydligt
långsammare än tidigare. Ett förbättrat läge på arbetsmarknaden ger
utrymme för minskade arbetslöshetsunderstöd. En låg inflationstakt i
kombination med en högre real tillväxt innebär att inflationsskyddade
transfereringar, bl.a. pensionsutbetalningama, ökar långsammare än BNP
trots en volymmässig ökning. Omläggningen av bostadsfinansieringen och
livsmedelpolitiken bidrar också till att reducera utgiftskvoten.
Den offentliga sektorn behåller under hela perioden 1990-1995 ett
betydande finansiellt överskott, vilket innebär att den finansiella
nettoställningen successivt förbättras. Detta ger utslag i räntenettot, som
förbättras från ett underskott på 7 miljarder kronor 1990 till ett överskott
på 8 miljarder kronor 1995.
174
Tabell 16:4 Offentliga sektorns inkomster och utgifter
Procentuella andelar av BNP
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
|
Nivå 1990 |
Förändring | ||
|
1990-92 |
1992-95 | ||
|
Inkomster |
65,6 |
- 1,7 |
- 1,7 |
|
- Skatter |
56,4 |
- 2,3 |
- 0,7 |
|
- Övriga inkomster |
4,0 |
+ 0,4 |
- 0,6 |
|
Utgifter |
61,7 |
+ 0,3 |
- 2,8 |
|
- Konsumtion och | |||
|
investeringar |
29,6 |
- 1,0 |
- 0,8 |
|
- Transfereringar till | |||
|
hushåll |
20,7 |
+ 1,7 |
- 0,8 |
|
- Pensioner |
11,2 |
+ 0,7 |
- 0,1 |
|
- Arbetslösheters, | |||
|
AMU-bidrag m.m. |
0,8 |
+ 0,9 |
- 0,4 |
|
- Sjukersättning, | |||
|
arbetsskadeersättning |
3,3 |
- 0,4 |
+ 0,1 |
|
- Barnbidrag |
0,9 |
+ 0,4 |
- 0,1 |
|
- Bostadsbidrag |
0,2 |
+ 0,1 |
- 0,1 |
|
- Socialbidrag |
0,3 |
+ 0,1 |
- 0,1 |
|
- Transfereringar till | |||
|
företag |
5,1 |
- 0,2 |
- 0,4 |
|
- Livmedels och | |||
|
räntesubventioner |
2,3 |
- 0,4 |
- 0,4 |
|
Räntenetto |
- 0,5 |
+ 0,4 |
+ 0,5 |
|
Finansiellt sparande |
3,9 |
-2,0 |
+ 1,1 |
|
Exkl. räntor |
4,4 |
- 2,4 |
+ 0,6 |
Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet
Diagram 16.4 Offentliga sektorns räntenetto
Källa: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet
175
I kapitel 12 presenterades en alternativ kalkyl för den samhällsekono-
miska utvecklingen där produktivitetstillväxten under åren 1992-95 antogs
vara högre än i huvudkalkylen. De finansiella beräkningarna visar att för
den offentliga sektorns del skulle en utveckling i enlighet med detta
alternativ resultera i ett bättre finansiellt sparande förutsatt att den
offentliga konsumtionen växer i samma takt som i huvudkalkylen. Vid
slutet av perioden uppgår skillnaden till 7 miljarder kr., vilket innebär ett
finansiellt överskott motsvarande 3,4% av BNP istället för 3,0% i
huvudkalkylen. Den huvudsakliga förklaringen till skillnaden gentemot
huvudkalkylen är att en del av skillnaden i produktivitetstillväxt slår
igenom i en långsammare prisökning och därmed även en långsammare
uppräkning av basbeloppet. Transfereringarna till hushållen reduceras
som andel av BNP med 1/2%. Därtill blir den offentliga konsumtionen
billigare i relation till BNP. Sammantaget reduceras utgiftskvoten till
58,3% 1995, vilket är nästan en procentenhet lägre än i huvudkalkylen.
Av den offentliga sektorns utgifter står staten, inklusive socialförsäkring-
en, för tre fjärdedelar. Huvuddelen av dessa utgifter är transfereringar till
hushåll och företag, medan staten står för en mindre del av den offentliga
konsumtionen och sysselsättningen. Trenden under de senaste decennier-
na har varit att staten i allt högre grad omfördelar inkomster medan
offentlig verksamhet istället expanderar i kommunal regi.
De kraftiga svängningar som ägt rum i det offentliga sparandet under
de senaste femton åren har främst berört den statliga sektorn, i synnerhet
den del av inkomster och utgifter som administreras över statsbudgeten.
När underskottet var som störst, under 1982, översteg statens utgifter
dess inkomster med över 60 miljarder kronor. Det kompenserades delvis
av ett finansiellt överskott i ATP-systemet på nära 20 miljarder. Vid
slutet av 1980-talet redovisade staten och ATP-systemet ett finansiellt
överskott på 39 respektive 33 miljarder kr., dvs sammanlagt över 70
miljarder kr. Denna omsvängning i statens finansiella netto förklaras både
av en hårdare utgiftsprövning, dvs. resultat av budgetarbetet, och av en
relativt kraftigt höjning av den statliga skattekvoten från 35% i början på
1980-talet till 42% 1990. Det var således de statliga skatterna som drog
upp skattekvoten under 1980-talet.
Det har ibland hävdats att staten förbättrat sitt finansiella netto genom
att flytta över en större finansieringsbörda på kommunerna. Statsbidra-
gen till kommunerna minskade under 1980-talet i fasta priser och
kommunerna skatteunderlag begränsades genom att de fråntogs rätten att
beskatta företag. Det bidrag till förbättringen av statens finanser detta har
medfört är emellertid förhållandevis blygsam. Det är istället ökade skatter
på hushållens och företagens inkomster som är den viktigaste förklaring-
en till att staten förbättrat sina finanser.
Den statliga konsumtionen uttryckt i fasta priser har under kalkylperio-
den i sin helhet antagits minska med 1/2% per år i genomsnitt. Regering-
en har bl.a. aviserat nedskärningar av den statliga administrationen under
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
176
de närmaste tre åren. Antagandet att inga nya utgiftsbeslut tillkommer Prop. 1990/91:150
medför därutöver en ytterligare minskning av den statliga konsumtionen. Bilaga 1:1.1
Den största utgiftsposten för stat och socialförsäkring är pensioner och
bostadsstöd till pensionärer. Mer en fjärdedel av utgifterna går till
pensioner. De socialförsäkringsavgifter som skall finansiera pensionerna
täcker drygt 85 % av utgifterna. Under kalkylperioden beräknas emellertid
pensionsutgiftema öka snabbare än avgiftsunderlaget - 1995 kommer
avgifterna att räcka bara till knappt 80% av pensionsutbetalningama.
Inom ATP-systemet balanserade avgiftsintäkterna i stort sett pensionsut-
betalningama under 1990. Vid mitten av 1990-talet beräknas avgiftsnettot
ge ett underskott på 23 miljarder kr. Detta kompenseras emellertid av
avkastningen på AP-fonden, Med givna antaganden om ränteutvecklingen
beräknas dock socialförsäkringssektorns bidrag till sparandet minska
under kalkylperioden.
Diagram 16.5 Finansiellt sparande i stat och socialförsäkring.
Källor: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet
Statens finansiella sparande försämrades kraftigt förra året och
fortsätter att försämras i år och enligt beräkningarna även de närmaste
två åren. Den totala statliga sektom, dvs. inklusive socialförsäkringen,
kommer dock fortfarande att ha ett positivt finansiellt sparande på ca 8
miljarder kr. 1993. Denna försämring av sparandet är en följd av att de
statliga skattebaserna växer långsammare. Låga löneökningar under 1991
och 1992 ger en kraftig uppbromsning av skattebaserna i reala termer.
En relativt hög inflationssiffra mellan oktober 1990 och oktober 1991 slår
igenom på alla basbeloppanknutna transfereringar under 1992. Stora
utbetalningar av skattemedel till kommunerna registreras också som en
försämring av statens finansiella sparande.
Försämringen av den statliga sektoms finanser är således till stor del
en konsekvens av en kostnadsanpassning i kombination med konjunktur-
177
12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga I:1.1
avmattningen. Det innebär också att det är en temporär försvagning. Prop. 1990/91:150
Under åren 1994-1995 väntas, med de antaganden som gjorts i treårskal- Bilaga 1:1.1
kylema, återigen ske en markant förbättring av statens finansiella
sparande. Dels uppstår en rekyl i skatteutbetalningarna till kommunerna
som reduceras kraftigt, samtidigt som det sker snabbare real tillväxt i
statens skattebaser, främst lönesumman. Huvudförklaringen ligger dock
på utgiftssidan. De transfereringar som växer långsammare än BNP är
statliga. Detta visar de finansiella effekterna för staten av att värdesäkra-
de transfereringar minskar som andel av BNP och därmed även som
andel av skatteunderlaget vid en real tillväxt i ekonomin.
Medan statens och socialförsäkringssektorns utgifter till största delen är
transfereringar till hushåll och företag, ställer huvuddelen av de
kommunala utgifterna anspråk på ekonomins reala resurser. Drygt 80%
av kommunernas utgifter avser konsumtion och investeringar, vilket
innebär att 21% av BNP används i kommunerna.
Under 1980-talet reducerades den kommunala utgiftskvoten med tre
procentenheter. Nedgången förklaras i huvudsak av långsammare
kostnadsutveckling, först mot slutet av decenniet ökade den kommunala
verksamheten något långsammare än BNP. Endast under ett enda år
(1988) ökade den kommunala konsumtionen i den takt som riksdagen och
regeringen bedömt att det finns samhällsekonomiskt utrymme för. Ett
uttryck för att kommunerna expanderat snabbare än ekonomin i övrigt är
att kommunernas andel av sysselsättningen ökat från 19,5% 1980 till
22% 1990.
Kommunerna befinner sig för närvarande i en besvärlig finansiell
situation. Sedan 1985 har inkomsterna varit mindre än utgifterna, det
finansiella sparandet har varit negativt. Under 1990 beräknas utgifterna
ha överstigit inkomsterna med drygt 8 miljarder kr. Detta underskott
måste täckas med upplåning eller genom att ta i anspråk fonderade
medel. Den försämrade finansiella nettoställningen visar sig i ett växande
negativt räntenetto.
Försämringen av det finansiella sparandet motsvaras inte heller av
någon uppbyggnad av kommunernas reala tillgångar, tvärtom har
nettoinvesteringarna minskat. Det är således nettot av löpande inkomster
och utgifter som försämrats. Ull bilden hör också att kommunerna under
de senaste åren ökat inkomsterna genom nettoförsäljning av mark och
fastigheter. Frånräknat dessa intäkter var det finansiella underskottet 17
miljarder kr. 1990.
Kommunalskatten är kommunernas största inkomstkälla och svarar för
hälften av primärkommunemas och två tredjedelar av landstingens
inkomster. Underlaget för kommunalskatten utgörs till ca 75% av den
samlade lönesumman och transfereringar knutna till denna. Kommunernas
inkomster är således nära knutna till hur löner och sysselsättning
utvecklas.
Staten står för uppbörden av all skatt, inklusive kommunalskatten.
178
Utbetalningen av kommunalskatten är organiserad så att de skattemedel
som betalas ut till kommunerna under ett år baseras på skatteunderlaget
två år tidigare. Denna eftersläpning i kommunernas skatteintäkter har stor
betydelse för kommunernas finansiella utveckling på kort sikt. När löne-
och prisökningstakten dämpas under 1991 och 1992 reduceras också
ökningen av kommunernas utgifter för löner och inköp. Skatteinkomster-
na räknas emellertid upp med den kraftiga ökning av lönesumman som
rådde under 1989 och 1990. Detta bidrar till en tillfällig förstärkning av
kommunernas finanser under 1991 och 1992.
Jämfört med 1970-talet och början på 1980-talet har det under de
senaste fem åren skett förhållandevis måttliga höjningar av kommunal-
skatten. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen uppgår 1991 till
31,15 kronor per skattekrona, vilket är 78 öre högre än 1985. För 1991
och 1992 gäller ett lagstadgat skattestopp för kommunerna och regeringen
och kommunförbunden har i en överenskommelse uttalat ambitionen att
det kommunala skattetrycket inte skall höjas efter 1992. I beräkningarna
av kommunernas skatteinkomster har antagits att den genomsnittliga
kommunalskatten ligger kvar på en oförändrad nivå.
Transfereringar från stat och socialförsäkring till kommunerna svarar
netto för ca en fjärdedel av kommunernas inkomster. Det bör understry-
kas att även dessa finansieras med skatter varför den totala skattefinansie-
ringen av kommunernas utgifter är drygt 85%.
Nettotransfereringama från staten till kommunerna har under 1980-
talet reducerats i betydelse för kommunernas finansiering. I början på
1980-talet utgjorde de 30% av inkomsterna. Denna utveckling kommer
att fortsätta under första hälften av 1990-talet om inte regelsystemet
förändras. Ar 1995 beräknas bidragen från stat och socialförsäkring svara
för knappt 18% av kommunernas inkomster. Denna siffra påverkas dock
av den s.k. avräkningsskatten, som avser att neutralisera effekterna av
skattereformen på kommunernas inkomster och utgifter.
Tillväxttakten i den kommunala konsumtionen har successivt avtagit.
Under första hälften av 1980-talet ökade den kommunala konsumtionen
med mer 2,5% per år i genomsnitt. Sedan 1985 har tillväxten begränsats
till 1,5% per år.
I kalkylerna för den kommunala ekonomins utveckling har antagits att
den kommunala konsumtionen växer med 1/2% per år. Det innebär
således en ytterligare uppbromsning av den kommunala expansionen.
Kommunernas svaga finansiella situation är en förklaring till den låga
expansionstakten. En viktig orsak till det begränsade finansiella utrymmet
är de restriktioner som finns när det det gäller skattehöjningar. De har
i sin tur införts för att förhindra att den kommunala sektorn genom en
snabb tillväxt äventyrar strävandena att skapa balans i ekonmin och få till
stånd en utbyggnad av ekonomins konkurrensutsatta delar.
Kommunernas investeringar har tagit i anspråk en allt mindre del av
kommunernas utgifter. Under 1990 användes 6% av kommuneras utgifter
till investeringar i fastigheter och maskiner. I böijan på 1980-talet var
den andelen över 10%. Omfattningen på nyinvesteringarna har uttryckt
i fästa priser varit ungefär oförändrad, men har i en växande utsträckning
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
179
finansierats med en nettoutförsäljning av kommunala fastigheter och
mark. Förra året beräknas denna utförsäljning ha gett kommunerna
inkomster på 8 miljarder kronor. För perioden 1991-95 har kommunernas
nyinvesteringar antagits växa med i genomsnitt 1% per år. Vidare har
antagits att kommunernas nettoförsäljning successivt trappas ned.
Med de antaganden som gjort om den samhällsekonomiska utveckling-
en och kommunala verksamheten kommer den kommunala utgiftskvoten
att reduceras med en procentenhet under 1990-talets första hälft, från
25% till 24%. Detta förklaras av att den kommunala konsumtionen
volymmässigt växer långsammare än BNP.
Från att ha haft en finansiellt underskott på nära 10 miljarder kronor
förra året förbättras kommunernas finanser påtagligt fram tom 1993, då
kommunsektorn beräknas få ett finansiellt överskott på 13 miljarder kr.
Förbättringen av kommunernas finansiella sparande är emellertid tillfällig
och helt en effekt av den tidsmässiga eftersläpningen i utbetalningen av
kommunalskattemedlen. Det är således effekten av att utgiftstillväxten
begränsas av den långsammare pris- och löneökningstakten, medan
inkomsterna styrs av den historiskt höga inflationen.
Efter 1993 växer, med de antaganden som gjorts, kommunernas
inkomster betydligt långsammare än utgifterna. Under 1994 och 1995, då
dämpningen av löneutvecklingen slår igenom fullt ut i kommunernas
skatteinkomster försämras det finansiella sparandet påtagligt. Dessutom
förstärks effekterna av eftersläpningen i utbetalningens av kommunalskat-
ten av systemet med förskott och slutavräkning av kommunalskattemed-
len. Detta leder till att under 1994 beräknas kommunernas inkomster
t.o.m. minska i nominella termer.
Vid kalkylperiodens slut beräknas kommunerna ha fått ett finansiellt
underskott på ca 8 miljarder kronor, vilket är ungefär samma finansiella
sparande som 1990. Men med hänsyn till att kommunerna då ökade sina
inkomster genom att sälja av sina reala tillgångar, vilket har antagits inte
vara fallet under 1995, sker det ändå en viss underliggande förbättring
av kommunernas finansiella netto under perioden som helhet.
Trots antagandet om en historiskt sett mycket långsam expansion av
den kommunala konsumtionen kvarstår dock ett finansiellt underskott i
den kommunala sektorn. Beräkningar visar att även med en oförändrad
kommunal konsumtionsvolym mellan 1992 och 1995 skulle den kommu-
nala sektorn få ett underskott på 6 miljarder kr. 1995. På längre sikt
skulle emellertid en oförändrad konsumtionsvolym så småningom ge
finansiell balans i den kommunala sektorn.
Lönesumman är kommunernas viktigaste skattebas och lönekostnaderna
i den kommunala konsumtionen den största utgiftsposten. På lång sikt
påverkas därför kommunernas finansiella utveckling i hög grad av hur
den kommunalt finansierade sysselsättningen utvecklas i förhållande till
den totala sysselsättningen. Den potentiella sysselsättningstillväxten under
1990-talet har uppskattats till 1/2 - 3/4% per år. Om kommunerna skall
hämta in ett finansiellt underskott utan att höja skatteuttaget och
statbidragen fortsätter att minska i betydelse för kommunernas finansie-
ring torde utrymmet för kommunal konsumtionstillväxt vara högst 1/2%
per år.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
180
I anslutning till 1990 års långtidsutredning gjorde kommun- och Prop. 1990/91:150
landstingsförbunden en bedömning av vilken kommunal konsumtionsut- Bilaga 1:1.1
veckling den demografiska utvecklingen och redan fattade beslut om
kommunala åtaganden kommer att kräva. Enligt dessa kalkyler skulle den
kommunala konsumtionen behöva växa med 1,6 - 1,9% per år under
perioden 1990-1995. Av detta krav på expansion står sjukvården, en
utbyggd barnomsorg och utökad äldreomsorg för merparten.
Det är uppenbart att en tillväxt av den storlekordningen inte kommer
att vara möjlig om kommunernas sparande inte skall försämras ytter-
ligare och kommunalskatterna inte skall höjas.
Den typ av beräkningar som kommun- och landstingsförbunden
redovisade bortser emellertid till stor del från möjligheter till produktivi-
tetshöjningar och effektivisering av verksamheten. Möjligheten att möta
en ökad efterfrågan på kommunal service genom att utnytta befintliga
resurser bättre beaktas inte. För att kunna upprätthålla en god standard
i den kommunala verksamheten inom ramen för i stort sett oförändrade
resurser kommer det att bli nödvändigt med åtgärder som effektiviserar
verksamheten, omprioriteringar och en ökad grad av avgiftsfinansiering.
Diagram 16.6 Kommunernas finansiella sparande
Källor: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet
181
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
1 Sammanfattning
1.1 Utvecklingen under 1991 och 1992 2
1.2 Kalkyler och analyser av den ekonomiska
utvecklingen fram till 1995 12
2 Den internationella utvecklingen
2.1 Allmän översikt 20
2.2 Länderöversikter 24
3 Utrikeshandeln
3.1 Exporten 33
3.2 Importen 38
3.3 Bytesbalansen 39
4 Industrin
4.1 Produktion 43
4.2 Lönsamhet 45
5 Näringslivets tjänster 48
6 Arbetsmarknaden
6.1 Sysselsättning 52
6.2 Utbud av arbetskraft 56
6.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder 57
7 Löner och konsumentpriser
7.1 Löner 61
7.2 Konsumentpriser 64
8 Hushållens ekonomi och privat konsumtion
8.1 Sammanfattning 68
8.2 Inkomster 71
8.3 Hushållens konsumtion och sparande 73
9 Investeringar
9.1 Näringslivets investeringar 79
9.2 Bostadsinvesteringar 82
9.3 Byggnadsverksamheten 85
9.4 Lagerinvesteringar 87
10 Den offentliga verksamheten
10.1 Den offentliga sektorn och samhällsekonomin 89
10.2 Statens finanser 93
10.3 Socialförsäkringssektorns finanser 95
10.4 Kommunernas finanser 96
182
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
11 Kapitalmarknaden
11.1 Internationell ränte- och valutakursutveckling 99
11.2 Svensk ränte- och valutakursutveckling 101
11.3 Utvecklingen på kreditmarknaden 104
11.4 Utvecklingen på aktiemarknaden 106
12 Utvecklingen åren 1990-1995
12.1 Inledning 108
12.2 Internationell utveckling 109
12.3 1980-talet 111
12.4 Huvudkalkylen 113
12.5 Högre produktivitetstillväxt 126
13 Konkurrenskraften i svensk industri
13.1 Kostnadsutvecklingen fram till 1990 133
13.2 Jämförelser mellan sex "rika" länder och
fem "fettiga" länder 135
13.3 Den svenska konkurrenskraftens nivå 139
13.4 Kostnadsutvecklingen fram till 1995 142
14 Bytesbalansen och sparandet
14.1 Bytesbalansens förändrade roll i den
ekonomiska utvecklingen 145
14.2 Bytesbalansens olika delar 147
14.3 Är bytesbalansunderskotten acceptabla? 150
15 Arbetsmarknaden
15.1 Utbudet av arbetskraft 158
15.2 Utvecklingen på arbetsmarknaden 160
15.3 Arbetslöshetens sammansättning 163
16 Den offentliga sektorn
16.1 Den offentliga sektom och samhällsekonomin 166
16.2 De offentliga utgifterna ökar långsammare 169
16.3 Höjd skattekvot och ökat offentligt sparande 171
16.4 Nya förutsättningar för offentlig sektor 171
16.5 Den offentliga sektoms finansiella sparande
under kalkylperioden 173
16.6 Staten och socialförsäkringen 176
16.7 Den kommunala sektom 178
183
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
|
1:1 |
Produktionen inom industrin och övriga sektorer |
3 |
|
1:2 |
Internationella förutsättningar |
4 |
|
1:3 |
Löner och priser |
5 |
|
1:4 |
Försörjningsbalans |
7 |
|
1:5 |
Bidrag till BNP-tillväxten |
8 |
|
1:6 |
Nyckeltal |
10 |
|
1:7 |
Finansiellt sparande |
11 |
|
1:8 |
Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal 1990-1995. |
14 |
|
1:9 |
Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal 1990-1995. Kalkyl med högre produktivitetstillväxt |
15 |
|
2:1 |
Bruttonationalproduktens utveckling i vissa |
20 |
|
2:2 |
Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder |
23 |
|
2:3 |
Nyckeltal för Central- och Östeuropa samt Sovjetunionen 1990 |
31 |
|
3:1 |
Sydostasiatiska DAEs andelar av den totala |
34 |
|
3:2 |
Exportmarknadstillväxt, relativa priser, |
35 |
|
3:3 |
Export av varor |
38 |
|
3:4 |
Import av varor |
39 |
|
3:5 |
Bytesbalans |
42 |
|
4:1 |
Industriproduktion |
44 |
|
4:2 |
Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler |
47 |
|
5:1 |
Förädlingsvärde |
48 |
|
5:2 |
Sysselsättning |
49 |
|
5:3 |
Lönsamhet inom bolagssektom 1989 |
50 |
|
6:1 |
Arbetsmarknad |
53 |
|
6:2 |
Produktion och sysselsättning i timmar |
55 |
|
6:3 |
Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper |
56 |
|
6:4 |
Relativ arbetslöshet i olika åldrar |
57 |
|
6:5 |
Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder |
59 |
|
7:1 |
Timlöner och arbetskraftskostnader |
61 |
|
7:2 |
Konsumentpriser |
66 |
|
8:1 |
Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion |
69 |
|
8:2 |
Inkomster och tillfälligt sparande |
70 |
|
8:3 |
Inkomstöverföringar från offentlig sektor till |
72 |
|
8:4 |
Privat konsumtion |
74 |
|
8:5 |
Finansieringsanalys för hushållssektom |
76 |
|
9:1 |
Bruttoinvesteringar efter näringsgren |
79 |
184
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
|
9:2 |
Bruttoinvesteringar i näringslivet |
80 |
|
9:3 |
Offentliga investeringar |
81 |
|
9:4 |
Bostadsinvesteringar |
84 |
|
9:5 |
Byggnadsverksamhet |
86 |
|
9:6 |
Lagervolymförändringar |
87 |
|
10:1 |
Skattekvoten |
90 |
|
10:2 |
Den offentliga sektorns inkomster och |
92 |
|
10:3 |
Finanspolitiska effekter |
93 |
|
10:4 |
Statens inkomster och utgifter |
94 |
|
10:5 |
Socialförsäkringssektorns inkomster och |
96 |
|
10:6 |
Kommunernas inkomster och utgifter |
97 |
|
11:1 |
Betalningsbalansen |
104 |
|
11:2 |
Nettoutlåning till allmänheten |
105 |
|
11:3 |
Nettoutlåning till hushållen |
105 |
|
12:1 |
Utvecklingen i 14 OECD-länder 1980-1995 |
111 |
|
12:2 |
Försöijningsbalansen och vissa nyckeltal |
114 |
|
12:3 |
Konsumtionen 1990-1995. Huvudkalkylen |
116 |
|
12:4 |
Konsumtionen 1975-1995. Huvudkalkylen |
116 |
|
12:5 |
Investeringar 1990-1995. Huvudkalkylen |
117 |
|
12:6 |
Utrikeshandeln 1990-1995. Huvudkalkylen |
119 |
|
12:7 |
Arbetsmarknaden 1990-1995. Huvudkalkylen |
120 |
|
12:8 |
Arbetskraftens produktivitet 1975-1990. |
120 |
|
12:9 |
Arbetskraftens produktivitet 1990-1995. Huvudkalkylen |
121 |
|
12:10 |
Bytesbalansen 1990-1995. Huvudkalkylen |
123 |
|
12:11 |
Finansiellt sparande 1990-1995. Huvudkalkylen |
124 |
|
12:12 |
Finansiellt sparande 1990-1995. Huvudkalkylen |
124 |
|
12:13 |
Hushållens inkomster, konsumtion och sparande 1990-1995. Huvudkalkylen |
125 |
|
12:14 |
Produktivitetstillväxten i OECD 1960-1988. Real BNP per sysselsatt |
126 |
|
12:15 |
Arbetskraftens produktivitet 1990-1995. Kalkyl med högre produktivitetstillväxt |
128 |
|
12:16 |
Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal |
128 |
|
12:17 |
Konsumtionen 1990-1995. Kalkyl med högre |
129 |
|
12:18 |
Investeringar 1990-1995. Kalkyl med högre |
129 |
185
Utrikeshandeln 1990-1995. Kalkyl med högre
produktivitetstillväxt 130
Arbetsmarknaden 1990-1995. Kalkyl med högre
produktivitetstillväxt 131
Finansiellt sparande 1990-1995. Kalkyl med högre
produktivitetstillväxt 131
Arbetskraftskostnader per timme inom
tillverkningsindustrin 139
Arbetskraftskostnad per producerad enhet 143
Bidrag till bytesbalansen. Bidrag från förändring
i nettoskulden till utlandet och förändringar i
den genomsnittliga räntesatsen på nettoskulden 149
Bytesbalansen med fördelning på komponenter 149
Investeringar, bytesbalans och sparande 154
Aggregerad finansiell sparbalans 155
Arbetskraftsdeltagandet, normal och faktisk
arbetstid per anställd år 1987 i några länder 159
Arbetskraftsutbud i huvudkalkylen 160
Arbetsmarknaden 1990-1995. Huvudkalkylen 161
Arbetslöshet och åtgärdsvolym 1970, 1975,
1980 och 1990 163
Offentlig konsumtion fördelad på ändamål 167
Offentliga sektorns inkomster och utgifter 1990 168
Förändring i offentlig utgiftsandel 170
Offentliga sektorns inkomster och utgifter 175
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
186
|
Diagram |
Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.1 |
|
1:1 BNP och produktivitetsutveckling |
6 |
|
1:2 Handels- och bytesbalans |
9 |
|
1:3 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och bytesbalansens | |
|
saldo i procent av BNP |
16 |
|
2:1 BNP-tillväxt i Förenta staterna, Japan och Västeuropa, | |
|
1989-1992 |
22 |
|
3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av | |
|
bearbetade varor till 14 OECD-länder |
36 |
|
3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet | |
|
uppdelad på delkomponenter |
37 |
|
3:3 Nettot för varor och tjänster, avkastning på kapital samt | |
|
transfereringar i bytesbalansen |
41 |
|
4:1 Industriproduktionen i Sverige, EG och OECD |
43 |
|
4:2 Industriproduktion |
44 |
|
4:3 Industrins bruttoöverskottsandel |
47 |
|
5:1 Fördelning av privat tjänsteproduktion |
50 |
|
6:1 Antal varsel om uppsägningar per kvartal |
52 |
|
6:2 Arbetslösheten |
59 |
|
7:1 Nominell timlön inom industrin |
63 |
|
7:2 Industrins prisförväntningar |
64 |
|
7:3 Konsumentpriser |
65 |
|
8:1 Disponibel inkomst och privat konsumtion |
68 |
|
8:2 Reallön per timme före och efter skatt |
71 |
|
8:3 Hushållens nettosparkvot |
75 |
|
8:4 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin | |
|
12 månader framåt - t.o.m. januari 1991 |
75 |
|
8:5 Detaljhandelns omsättning |
77 |
|
9:1 Näringslivets investeringar |
80 |
|
9:2 Näringslivets investeringar, procent av BNP |
81 |
|
9:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal | |
|
påbörjade lägenheter |
82 |
|
9:4 Bostadsinvesteringar |
84 |
|
9:5 Lagervolymförändringar |
88 |
|
10:1 De offentliga utgifternas andel av BNP |
89 |
|
11:1 6-månaders euromarknadsräntor 1989-1991 |
100 |
|
11:2 Växelkursen för USA-dollar i D-mark och Yen | |
|
1989-1991 |
101 |
|
11:3 Ränteutvecklingen 1989-1991 |
102 |
|
11:4 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1991 |
103 |
|
11:5 Börsutvecklingen 1990-1991 |
107 |
|
12:1 Bruttosparande, bruttoinvesteringar och bytesbalansen | |
|
1950-1995. Huvudkalkylen |
112 |
|
12:2 Investeringar 1970-1995. Huvudkalkylen |
118 |
187
12:3 Tillväxten och dess användning 1975-1995. Huvudkalkylen 121
12:4 Bytesbalansen 1980-1995. Huvudkalkylen 123
12:5 Hushållens nettosparkvot 1970-1995. Huvudkalkylen 125
13:1 Relativ timlönekostnad och relativ arbetskraftskostnad
per producerad enhet. Gemensam valuta 134
13:2 Produktivitet inom industrin 135
13:3 Relativa timlönekostnader. Gemensam valuta 137
13:4 Relativ produktivitet inom industrin 137
13:5 Relativa arbetskraftskostnader per producerad enhet.
Gemensam valuta 138
13:6 Vinstmarginaler i Sverige och i OECD-området.
Industrin 141
14:1 Bytesbalansen med uppdelning på komponenter 148
14:2 Sveriges nettoskuld till utlandet 150
14:3 Bytesbalans och förändringar i nettoförmögenhet
i utlandet 151
14:4 Bruttoinvesteringar och bytesbalans 153
16:1 Offentlig utgiftskvot 169
16:2 Sysselsättningsförändring i offentlig sektor
och näringslivet 172
16:3 Finansiellt sparande i offentlig sektor 174
16:4 Offentliga sektorns räntenetto 175
16:5 Finansiellt sparande i stat och socialförsäkring 177
16:6 Kommunernas finansiella sparande 181
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.1
188
Bilaga 1:1.2
Långtidsbudget för perioden
1991/92 - 1995/96
Syftet med långtidsbudgeten är att analysera statsbudgetens, men även
övriga offentliga sektorns, finansiella utveckling budgetåren 1991/92 -
1995/96. Avsikten är att visa hur inkomster och utgifter och därmed
förmögenhetsställning utvecklas under perioden och vad som ligger
bakom förändringarna. Inkomst- och utgiftsutveckling ställs sedan mot
den ekonomiska tillväxten for att bl.a. visa i vad mån offentliga sektorns
andel av ekonomin förändras.
Beräkningarna i långtidsbudgeten visar vilka konsekvenser stats-
makternas redan fattade beslut och gjorda åtaganden får för inkomster
och utgifter. Långtidsbudgeten är sådeles inte en prognos för den troliga
eller ett program för den önskvärda utvecklingen.
I analysen i årets långtidsbudget redovisas bl.a. vilka faktorer som
främst styr utvecklingen av de offentliga inkomsterna och utgifterna. Den
ekonomiska utvecklingen spelar här en avgörande roll. Utöver den bild
som ges i bilaga 1.1 har därför beräkningar gjorts även enligt ett
referensaltemativ. På så vis tydliggörs hur den offentliga sektorns
finanser påverkas vid å ena sidan en ekonomisk utveckling präglad av
real tillväxt och å andra sidan en ekonomi med återfall i inflations-
utveckling och svagare tillväxt.
Beräkningarna är gjorda utifrån antaganden om ekonomisk utveckling
enligt två alternativ.
I huvudalternativet genereras en högre tillväxt genom att löneöknings-
takten hålls tillbaka och anpassas till utvecklingen i omvärlden. Arbets-
löshet och räntor hålls därigenom nere.
I referensalternativet antas den ekonomiska tillväxten bli lägre till följd
av en högre löneökningstakt och därmed försämrad konkurrenskraft. En
anpassning till lönenivån i omvärlden sker istället genom en högre
arbetslöshet.
Beräkningsresultaten visar att statsbudgetens inkomster iförhållande
till BNP sjunker i båda alternativen; från 31,4% till ca 28,9% i
huvudalternativet och 28,2% i referensaltemativet. Även statsbudgetens
utgifter som andel av BNP minskar i båda alternativen. Minskningen sker
från 32,1% till 28,6% i huvudalternativet och till 30,1% i referensalter-
nativet.
Statsbudgetens saldo försämras kraftigt under de första åren i båda
alternativen. Mot slutet av perioden ger beräkningarna ett överskott i
huvudalternativet medan utvecklingen i referensaltemativet ger fortsatt
stora underskott.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.2
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Diagram 1.1 Statsbudgetens saldo
Miljarder kronor, löpande priser
Huvud-
alternativ
Referens-
alternativ
Inkomsterna ökar under perioden något snabbare i referensaltemativet,
eftersom den nominella pris- och lönekningstakten är högre framför allt
i början av perioden.
Under långtidsbudgetens andra år minskar inkomsterna drastiskt i båda
alternativen. Det sker framför allt eftersom skatteutbetalningama till
kommunerna då ökar starkt. Anledningen är att kommunalskatte-
utbetalningama, som sker med två års eftersläpning, hänför sig till den
höga löneökningstakt som tidigare varit gällande. Samtidigt faller stora
engångsinkomster bort, vilka förstärkt budgeten för 1991/92. Ökningen
av momsinkomstema blir begränsad p.g.a. att den tillfälliga momshöj-
ningen upphör den 1 januari 1992.
Utvecklingen av utgifterna präglas av att en stor del av statsbudgetens
utgifter med automatik följer pris- och löneutvecklingen. Detta gäller
framför allt transfereringar till hushållen men också t.ex. utgifter för
försvaret. Till följd av de högre pris- och löneantagandena i referens-
altemativet ökar utgifterna i detta alternativ snabbare. Till detta kommer
högre utgifter för att begränsa arbetslösheten. Saldoutvecklingen och
ränteantagandena medför att statsskuldräntoma efter några år också blir
högre i referensaltemativet än i huvudalternativet. Som en följd av
antagandena blir den sammanlagda utgiftsökningen därmed betydligt
större i referensaltemativet än i huvudalternativet.
I utgiftsutvecklingen märks i båda alternativen i övrigt att om-
ställningskostnadema för jordbruket avvecklas under perioden och att
antagna låga realräntor i det nya räntelånesystemet gör att utgifterna för
räntebidrag till bostäder sjunker.
I den offentliga sektorn minskar inkomsterna i förhållande till BNP
under perioden. Skattekvoten sjunker från 54,2% till 52,2% i huvud-
alternativet och till 51,8% i referensaltemativet. De offentliga utgifternas
andel av BNP sjunker från 62,3% till 58,0% i huvudalternativet och till
60,3% i referensaltemativet. Detta medför att det finansiella sparandet
i den offentliga sektom försämras. I huvudalternativet är det trots detta
positivt under hela perioden medan det i referensaltemativet slutar med
svagt negativt sparande.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Diagram 1.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor i förhållande till BNP
Procentandel av BNP
Huvud-
alternativ
Referens-
alternativ
I AP-fonden ökar utgifterna mer än inkomsterna i båda alternativen.
Som andel av BNP minskar inkomsterna medan utgifterna ökar.
Sparandet försämras mer i huvudalternativet främst p.g.a. jämförelsevis
låga inkomster både från räntor och arbetsgivaravgifter.
I kommunerna blir sparandet positivt under det andra året i perioden,
eftersom kommunalskatteutbetalningama från staten då ökar kraftigt.
Utgifterna ökar dock betydligt mer än inkomsterna under perioden, vilket
medför att utgifterna som andel av BNP sjunker långsammare än
inkomsterna. Stora underskott uppstår efter ett par år i båda alternativen
trots antaganden om en historisk sett mycket måttlig volymutveckling.
Analysen i årets långtidsbudget är främst inriktad på hur den offentliga
sektorns andel av ekonomin förändras under perioden och vad som styr
denna utveckling.
Endast en mindre del av såväl inkomster som utgifter styrs av separata
beslut. Största delen följer regelsystem enligt vilka de automatiskt föränd-
ras i takt med volym-, pris- och löneutveckling.
En viss tillväxttakt i ekonomin ger, vid ett givet skattetryck, motsva-
rande ökning av den offentliga sektorns reala inkomster. En dominerande
del av den offentliga sektorns utgifter räknas emellertid upp med
prisökningen men påverkas inte direkt av av den reala tillväxten. Endast
ekonomisk tillväxt ger därför offentlig sektor utrymme att öka verksam-
heten eller att höja det finansiella sparandet utan att skattetrycket behöver
höjas.
På kort sikt leder hög nominell pris- och löneökningstakt till snabbt
stigande inkomster. Om lönerna en längre tid utan motsvarande
produktivitetsökningar stiger snabbare än i våra konkurrentländer,
försämras konkurrenskraften. Detta leder på sikt till svagare ekonomisk
tillväxt och påverkar därmed inkomstutvecklingen negativt.
Hög inflation slår igenom på utgiftsutvecklingen. En sämre ekonomisk
utveckling ger även större arbetslöshet och högre räntor, vilket också
ökar de offentliga utgifterna. Merparten av transfereringarna hör till de
utgifter som med automatik följer inflationsutvecklingen. Välfärdssyste-
men utgörs till stor del av den offentliga sektorns transfereringar till
hushåll. Ju högre pris- och löneökningstakt desto större blir hushållstrans-
fereringarna i förhållande till BNP. För att bibehålla ambitionsnivån i
välfärdssystemen medför hög pris- och löneökningstakt att övriga utgifter
måste minskas, förutsatt att inte skattetrycket skall ökas eller det
finansiella sparandet försämras. Endast vid en jämförelsevis hög tillväxt
kan välfärdssystemen i sin nuvarande utformning finansieras med
oförändrat skattetryck.
En oförändrad utgiftskvot skulle medföra en ytterligare försämring av
det finansiella sparande som beräknats i långtidsbudgeten. Riksdagen har
uttalat ambitionen att sänka utgiftskvoten, vilket på sikt även skulle
möjliggöra en sänkning av skattekvoten. Långtidsbudgeten visar, under
förutsättning att fattade beslut ligger fast och inga nya åtaganden görs,
på en sänkt utgiftskvot under perioden i båda alternativen. Samtidigt
försämras dock det finansiella sparandet. Vid en ekonomisk utveckling
som i referensaltemativet med jämförelsevis låg tillväxt och hög inflation
är denna försämring i sparandet betydligt större än sänkningen av
utgiftskvoten. Ett behov av utgiftsminskning eller ändrade finansie-
ringsformer skulle då uppstå, om en försämring av det finansiella
sparandet samtidigt skall undvikas.
Slutsatserna av analysen i årets långtidsbudget kan enligt vad som
framkommit ovan sammanfattas i följande två villkor. För att upprätt-
hålla ambitionsnivån i välfärdssystemen i den offentliga sektom krävs låg
pris- och löneökningstakt och hög tillväxt, om inte skattetrycket skall
behöva höjas. För att kunna sänka utgiftskvoten och därmed även möjlig-
göra en sänkning av skattekvoten, krävs en förhållandevis gynnsam
ekonomisk utveckling om inte de offentliga utgifterna skall behöva
minskas och/eller finansiering sökas utanför den offentliga sektom.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Den offentliga sektorns finansiella utveckling bestäms dels av beslut om
förändringar i regelsystem, ambitionsnivåer i offentliga åtaganden,
effektiviseringar i offentlig verksamhet etc., dels av den samhällsekono-
miska utvecklingen. Långtidsbudgeten har karaktären av konsekvens-
analys - beräkningarna görs med förutsättningen att den offentliga
sektorns åtaganden skall vara oförändrade och att fattade beslut ligger
fast. De antaganden som görs om den samhällsekonomiska utvecklingen
får därmed stor betydelse för resultaten.
Det finns en rad kopplingar mellan samhällsekonomin och offentliga
inkomster och utgifter. Skatteinkomsterna bestäms ytterst av den
ekonomiska tillväxten. Lönesumman, dvs. sysselsättning och löneutveck-
ling, är jämte den privata konsumtionen den viktigaste skattebasen. En
ökad andel löner och privat konsumtion i BNP kan visserligen öka
skatteinkomsterna, men innebär samtidigt att vinstandel och resurser till
investeringar pressas tillbaka, vilket på sikt reducerar BNP-tillväxten.
Ekonomisk tillväxt ger den offentliga sektorn ökade reala inkomster.
En stor del av de offentliga utgifterna räknas upp med prisutvecklingen,
men påverkas inte direkt av realinkomstema. Det innebär att ekonomisk
tillväxt ger den offentliga sektom utrymme att antingen öka den
offentliga verksamheten eller att med bibehållen ambitionsnivå reducera
den offentliga utgiftskvoten. En svag tillväxt och sysselsättningsut-
veckling generar ökade offentliga utgifter via arbetsmarknadspolitik, ar-
betslöshetersättningar etc. En högre inflation ger i nominella termer den
offentliga sektom högre inkomster, men slår samtidigt direkt igenom på
utgiftssidan genom prisuppräkning av transfereringar, högre utgifter för
löner till offentliganställda etc.
Den offentliga sektom har i sin tur på flera sätt betydelse för den
ekonomiska tillväxten. Beskattning är förenad med en samhällsekonomisk
kostnad genom att skatter påverkar prisrelationer och motiven för arbete
och sparande m.m., vilket ger effekter på tillväxten. Många av de
offentliga utgifterna har å andra sidan positiva effekter på den ekono-
miska tillväxten, t.ex. utbildning, infrastruktur, arbetsmarknadsut-
bildning, barnomsorg, sjukvård m.m. Idag står den offentliga sektom
också för en betydande del av det sparande som på sikt är nödvändigt för
att kunna upprätthålla en hög investeringsaktivitet.
I detta avsnitt ges en kortfattad beskrivning av den bedömning av den
makroekonomiska utvecklingen under perioden 1991-1996 som ligger till
grand för kalkylerna i årets långtidsbudget. Bedömningarna överens-
stämmer med dem som görs i den reviderade nationalbudgeten för åren
1991 och 1992 respektive dem i treårskalkylema för åren därefter. I ett
särskilt referensaltemativ undersöks de statsfinansiella effekterna av en
sämre ekonomisk utveckling efter 1992. Detta alternativ är baserat på
antagandet att konkurrenskraften återigen försämras och tillväxten
därigenom hämmas.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Den ekonomiska utvecklingen i omvärlden bedöms bli relativt gynnsam
under kalkylperioden. Den konjunkturavmattning som pågår och som
framför allt varit märkbar i Nordamerika, Storbritannien och de nordiska
länderna, väntas under nästa år brytas och konjunkturen vända uppåt. Det
snabba slutet på Gulf-kriget och prisfallet på olja väntas ge världs-
ekonomin en stimulans via lägre inflation och räntor och stärka för-
troendet hos företag och konsumenter. Samtidigt fortsätter expansionen
i Japan där en snabb sysselsättningsökning och löneutveckling spär på
den inhemska efterfrågan. De expansiva effekterna av den tyska
integrationen ger stimulans till den västeuropeiska ekonomin.
På lite längre sikt finns förutsättningar för en god ekonomisk utveck-
ling under kalkylperioden. Förverkligandet av EGs inre marknad och
genomförandet av strukturella förändringar i form av avregleringar och
skattereformer i en rad länder ger utrymme för en effektivisering av den
internationella ekonomin och därmed en hög produktivitetstillväxt. En
hög investeringsnivå under slutet av 1980-talet bör ge utrymme för en
relativt hög produktionstillväxt utan att de större västekonomiema slår i
kapacitetstaket.
BNP-tillväxten i OECD-området beräknas successivt öka från knappt
2% i år till 2,5% nästa år och till 3% per år under åren 1993-1996. För
hela kalkylperioden innebär detta en genomsnittlig tillväxt på drygt 2,5 %.
Prisutvecklingen dämpas från 4,5% 1991 till ca 4% 1994 och räntenivån
reduceras under samma period med nära två procentenheter. Denna
utveckling ger förutsättningar för en snabb expansion av världshandeln.
Marknadstillväxten för svensk export beräknas uppgå till i genomsnitt
5,5% per år under åren 1992-1996.
Den svenska ekonomin kännetecknas för närvarande av stora balansprob-
lem. Efter ett år med svag tillväxt 1990 väntas BNP i år minska.
Sysselsättningen har stagnerat och arbetslösheten har det senaste året
stigit snabbt och är nu 2,5%.
Bytesbalansen har fortsatt att försvagas och beräknas i år visa ett
underskott på nära 50 miljarder kronor jämfört med drygt 30 miljarder
kronor 1990. Detta är således det finansiella sparandeunderskott som den
svenska ekonomin har gentemot utlandet.
Den viktigaste förklaringen till dessa balansproblem är att den överhett-
ning som rått i den svenska ekonomin under senare år drivit upp
lönekostnaderna över en nivå som är förenlig med produktivitetsut-
vecklingen. Därigenom har svenska företag tappat andelar på världs-
marknaden. Inflationstakten och räntan har varit hög vilket hämmat viljan
att investera i Sverige. De negativa effekterna av det höga kostnadsläget
förstärks av att den internationella konjunkturen försvagas. Konjunktur-
nedgången har särskilt drabbat för svensk export viktiga länder och
produktområden. Därtill har den inhemska efterfrågan mattats av, med
en i förhållande till tidigare år svag ökning av privat och offentlig
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
konsumtion.
Flera tecken tyder emellertid på att det finns förutsättningar för en
anpassning av kostnadsutvecklingen. Försvagningen av läget på arbets-
marknaden i kombination med ansträngningarna att få till stånd stabili-
seringsavtal på arbetsmarknaden har antagits medföra en påtaglig
lönedämpning i år och nästa år, med nominella löneökningar på 5%
respektive 3,5%. Detta skall jämföras med löneökningar på 10% under
vart och ett av åren 1989 och 1990.
Även med en snabb lönedämpning kommer dock både 1991 och 1992
att vara lågkonjunkturår. Sysselsättningen minskar både 1991 och 1992,
arbetslösheten stiger och beräknas, trots en ökad insats av arbets-
marknadspolitiska åtgärder, vara nära 3% 1992.
Lönedämpningen i kombination med en svag efterfrågan och ledig
produktionskapacitet slår igenom på priserna. Under resterande del av det
här året beräknas konsumtionspriserna öka med endast 2,5%. Effekter
av skattereformen och överhäng i löneavtalen från 1990 ger emellertid ett
högt genomsnittligt inflationstal även 1991 men under 1992 dämpas
inflationen påtagligt. En snabb kostnadsanpassning ger ett ökat interna-
tionellt förtroende för svensk ekonomi, vilket ger utrymme för sänkning
av det svenska ränteläget.
Uppbromsningen av den nominella löneökningstakten förstärks av en
ökad produktivitetstillväxt, vilket sammantaget innebär en mycket
dämpad kostnadsutveckling och förstärkning av konkurrenskraften. Detta
leder till att exporten 1992 kan växa med 2,7% i volym och att netto-
exporten ger ett positivt bidrag till tillväxten.
Trots en svag sysselsättningsökning och en negativ reallöneutveckling
under 1991 och 1992 ökar hushållens disponibla inkomster med 1,0%
respektive 1,8%. I år bidrar skattereformen till att förstärka hushållens
köpkraft. Eftersom många transfereringar till hushållen räknas upp med
den inflationstakt som rådde under föregående år innebär den kraftiga
dämpningen av inflationen 1992 att realvärdet av transfereringarna och
därmed köpkraften förstärks. Sänkningen av marginalskatterna 1991
stimulerar till ett ökat sparande hos hushållen och sparkvoten beräknas
öka med drygt en halv procentenhet 1992. Det antas finnas utrymme för
en ökning av privat konsumtion med drygt 1% vardera året. Sam-
mantaget vänder tillväxten från en nedgång med 0,2% i år till en BNP-
tillväxt på 1,0% nästa år.
Den svenska ekonomins möjligheter att dra nytta av den goda internatio-
nella utveckling som förutspås för kalkylperioden kommer att i hög grad
vara beroende av att den lönedämpning som beräknas ske under 1991
och 1992 blir bestående. Den påtagliga nedväxling i löneökningstakten
som nu sker bör emellertid ge goda förutsättningar för ett trendbrott i
lönebildningen och att löneutvecklingen varaktigt kommer ned på en
lägre nivå än vad som varit fallet det senaste decenniet. De nominella
timlönerna antas i ett huvudscenario öka med ca 4% per år under
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
perioden 1993-1996. Prop. 1990/91:150
I ett referensscenario antas istället att lönedämpningen i år och nästa Bilaga 1:1.2
år visar sig vara tillfällig och att löneutvecklingen återgår till ett tidigare
mönster. I detta alternativ antas timlönerna öka med 7 % 1993 och 1994,
därefter kommer en växande arbetslöshet att dämpa löneutvecklingen
något. Till skillnad från huvudalternativet bygger detta scenario inte på
någon bedömning av en trolig utveckling utan skall betraktas som
underlag for en känslighetsanalys av hur statsfinanserna påverkas av den
samhällsekonomiska utvecklingen.
Tabell 2.1 Nyckeltal huvudalternativ
|
Procentuell förändring |
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
|
BNP, volym |
0,3 |
-0,2 |
1,0 |
2,1 |
2,7 |
2,4 |
2,3 |
|
Timlön |
10,3 |
5,0 |
3,5 |
3,5 |
3,8 |
4,0 |
4,2 |
|
Utbetald lönesumma |
12,4 |
4,0 |
3,2 |
4,2 |
5,0 |
5,2 |
5,4 |
|
KPI (årsgenomsnitt) |
10,4 |
9,6 |
3,2 |
2,6 |
2,3 |
2,6 |
2,8 |
|
Arbetslöshet, nivå |
1,5 |
2,6 |
2,8 |
3,0 |
2,8 |
2,6 |
2,4 |
Källa: Finansdepartementet
Med en ekonomisk utveckling enligt huvudalternativet förstärks de
positiva dragen i utvecklingen 1992. Åren efter 1992 präglas av en
export- och investeringsledd konjunkturuppgång. Arbetslösheten minskar
successivt ned till en nivå strax under 2,5%. En ökad efterfrågan på
arbetskraft gör att lönerna stiger något snabbare, ca 4 % per år, men inte
snabbare än i omvärlden. Konkurrenskraften kan bevaras, varför
exporten beräknas kunna växa med över 6% per år, vilket är 2% mer än
importen. Inflationstakten går ned till 2,3%, vilket innebär en markant
reallönehöjning. Tillsammans med en sysselsättningsuppgång med nära
1 % per år leder det till att hushållens disponibla inkomster ökar i reala
termer med nära 2 % per år och att den privata konsumtionen växer med
1,7% trots en fortsatt uppgång i sparandet. Under perioden anpassas den
inhemska räntenivån succesivt ner mot internationell nivå. Även real-
räntan, viken är av stor betydelse för de statliga bostadssubventionerna,
sänks under perioden.
Dämpad kostnadsutveckling och därmed bättre lönsamhet i kombination
med lägre ränta far genomslag på investeringarna som beräknas växa
kraftigt; 2,5% 1993 och 3,2% per år under perioden 1994-1996. Fr.o.m.
1993 beräknas BNP-tillväxten 2,4% per år i genomsnitt. Även om
nettoexporten förbättras, gör de stora räntebetalningarna på den växande
utlandsskulden att det dröjer flera år innan den negativa utvecklingen av
bytesbalansens saldo kan brytas. Först 1994 reduceras bytesbalans-
underskottet.
I referensaltemativet visar sig effekterna av den snabbare kostnads-
ökningen framfor allt i en svagare utveckling av kapitalbildningen, dvs.
nettoexporten och investeringarna. Även om exporten också i detta
alternativ ökar, till följd av den internationella utvecklingen, blir
ökningen påtagligt mindre än i huvudalternativet.
Tabell 2.2 Nyckeltal referensalternativ
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
|
Procentuell förändring |
1990 |
1991 |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
|
BNP, volym |
0,3 |
-0,2 |
1,0 |
1,5 |
1,4 |
1,1 |
0,8 |
|
Timlön |
10,3 |
5,0 |
3,5 |
7,0 |
7,0 |
6,0 |
5.0 |
|
Utbetald lönesumma |
12,4 |
4,0 |
3,2 |
7,4 |
7,5 |
6,5 |
5,1 |
|
KPI (årsgenomsnitt) |
10,4 |
9,6 |
3,2 |
4,7 |
5,0 |
4,4 |
4,2 |
|
Arbetslöshet, nivå |
1,5 |
2,6 |
2,8 |
3,1 |
3,5 |
4,2 |
4,8 |
Källa: Finansdepartementet
Den snabbare kostnadsutvecklingen innebär att lönsamheten blir svag
och att räntan ligger kvar på en förhållandevis hög nivå - räntegapet
gentemot utlandet kvarstår. Detta ger påtagliga effekter på investering-
arna. En viss uppgång i investeringsaktiviteten sker visserligen, men
1996 väntas investeringsvolymen i detta alternativ vara 6-7% lägre än i
huvudalternativet.
De snabbare löneökningarna har däremot effekter på hushållens
ekonomi först mot slutet av perioden. Den svagare sysselsättningstill-
växten kompenseras under de första åren av högre löner, varför
lönesumman mätt i festa priser ökar snabbare i referensaltemativet. Först
1995 får den svagare ekonomiska utvecklingen genomslag på hushållens
löneinkomster, som då ökar betydligt långsammare än i huvud-
alternativet. Skillnaden är dock liten, den reala lönesumman vid
kalkylperiodens slut i det närmaste lika stor i båda alternativen. Detta
leder till att även den privata konsumtionen växer ungefär lika mycket i
båda alternativen. Ur den offentliga sektorns synvinkel innebär detta att
de viktigaste skattebaserna räknat i festa priser utvecklas ungefär lika.
Den högre prisökningstakten i referensaltemativet ger däremot en
snabbare nominell ökning av skattebaserna.
De negativa effekterna på kapitalbildningen innebär emellertid att
tillväxten i ekonomin blir svagare. Visserligen ökar tillväxttakten, men
den ligger hela perioden under 1,5%. Sysselsättningen ökar mycket svagt
och arbetslösheten fortsätter växa under hela perioden och blir nära 5 %
1996.
Den genomsnittliga BNP-tillväxten under hela kalkylperioden 1990-
1996 beräknas i huvudalternativet uppgå till 1,7% per år, medan den
genomsnittliga tillväxten i referensaltemativet blir knappt 0,9% per år.
Sammantaget leder det till en skillnad i BNP-nivå som, frånräknat
inflationen, 1996 uppgår till nära 5%. Räknat i 1991 års penningvärde
motsvarar detta drygt 60 miljarder kronor.
Syftet med beräkningarna är att klarlägga konsekvenserna av redan Biläga 1.1.2
fattade beslut och gjorda åtaganden.
Inkomstberäkningarna baseras på rikrevisionsverkets (RRV) beräkningar
med utgångspunkt utifrån antaganden om den ekonomiska utvecklingen
som redovisats i tabellerna 2.1 och 2.2.
Den inkomstnivå vid vilken skyldighet föreligger för fysiska personer
att betala statlig inkomstskatt skrivs fr.o.m. 1992 upp med utvecklingen
av konsumentprisindex plus två procentenheter.
Beräkningarna av inkomstskatter för juridiska personer baseras på
antaganden om företagens driftsöverskott. Det antas att driftsöverskotten
återhämtas under perioden.
Fr.o.m. 1991/92 kommer myndigheternas ställning i mervärdeskatte-
systemet att ändras. Myndigheterna kommer att kompenseras för
ingående mervärdeskatt genom avräkning mot inkomsttitel istället för mot
anslag. Myndigheternas anslag skall därför budgeteras exkl. mervärde-
skatt. Av tekniska skäl är budgetförslaget för 1991/92 fortfarande
bruttoredovisat vad gäller myndigheterna. Omläggningen sker istället i
samband med att regleringsbreven utfärdas för budgetåret 1991/92. För
att få jämförbarhet redovisas mervärdeskatten brutto för hela perioden.
Nivåerna blir därmed högre på både inkomst- och utgiftssidan än enligt
den genomförda nettobudgeteringen. Vad gäller beräkningar av t.ex.
utgiftskvot har dock korrigeringar gjorts för detta.
Den kommunala utdebiteringen, dvs. kommunalskatten, antas vara
oförändrad under långtidsbudgetperioden.
Utgångspunkten är att beräkna utgifterna som följer av redan fattade
beslut och gjorda åtaganden. En konsekvens av beräkningsmetoden är att
många anslag antas ha realt oförändrad nivå under perioden.
Transfereringarna antas komma att utvecklas enligt beräkningar av
volymförändringarna. Här kan nämnas utvecklingen av antalet pension-
ärer resp, antalet barn i skolålder vilket direkt styr utgifterna på folkpen-
sionsanslaget och statsbidraget till grund- och gymnasieskolorna.
Vissa anslag styrs av ramar eller särskilda program för viss verksam-
het. I de fall det tydligt klargjorts att anslagen är tidsbegränsade har
utgifterna minskats vid sluttidpunkten för programmet. I annat fall ligger
utgifterna kvar oförändrade. Utgifter för investeringar har behandlats på
likartat sätt.
Vissa inkomst- och utgiftsförändringar redovisas som tillkommande ut-
giftsbehov, netto. Så sker för att i långtidsbudgeten ge en rättvisande bild
av utvecklingen med anledning av förändringar som inte redovisas på
något annat ställe i statsbudgeten.
En värdesäkring av vissa ej formellt indexerade utgifter har gjorts.
10
Schablonmässigt ligger en oförändrad sjukfrånvaro i förhållande till det
som antagits för 1992 till grund för beräkningarna i långtidsbudgeten.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att hålla nere arbetslösheten har
inkluderats i beräkningarna.
Den tioprocentiga besparingen inom statsförvaltningen är beaktad i
beräkningarna, utöver förslaget för 1991/92, genom en successiv
minskning av de årliga utgifterna med sammanlagt 1,2 miljarder kronor
under åren 1992/93 och 1993/94.
Minskningen av anslagsbehållningarna antas schablonmässigt uppgå till
1,5 miljarder kronor per år.
Uppräkningen av utgifterna från fästa till löpande priser har gjort enligt
de antaganden om pris- och löneutvecklingen som redovisats i tabellerna
2.1 och 2.2.
För långtidsbudgetperioden är beräkningarna i lästa priser gjorda i
1991/92 års prisnivå. För den historiska perioden avser fasta priser 1985
års priser.
Beräkningen av statsskuldsräntoma för budgetåret 1991/92 har
beräknats enligt gällande räntenivå vid beräkningstillfället. För tids-
perioden framöver baseras ränteberäkningama på antagen räntenivå. I
beräkningarna antas nettoupplåningen i utlandet vara oförändrad, varför
räntebetalningarna till utlandet blir desamma i båda alternativen.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
11
Statsbudgetens inkomster är starkt beroende av den ekonomiska 1-1.2
utvecklingen och därmed i hög grad beroende av de antaganden som
presenterats i avsnitt 2. På kort sikt leder hög nominell pris- och
löneökningstakt till snabbt stigande inkomster. Om löneökningstakten,
utan motsvarande produktivitetsökningar, varaktigt ligger på en högre
nivå än våra konkurrentländers, leder detta till att konkurrensläget
försämras. Denna utveckling leder på sikt till försämrad tillväxt och
påverkar därmed inkomstutvecklingen negativt.
På lång sikt är det produktivitetsutveckling och sysselsättning som
avgör tillväxten i ekonomin och därmed utvecklingen av inkomsterna.
Skattereformen syftar till att höja effektiviteten i ekonomins funktionssätt.
Inkomstskattesatsema sänks och skattebaserna breddas for både inkomst-
och mervärdeskatt. Sammantaget innebär skattereformen att skatten på
arbete sänks kraftigt medan skatten på konsumtion och kapital skärps. En
viktig del av reformen är att arbetsutbudet stimuleras genom sänkning
av marginalskatten på arbetsinkomster.
Fördelningen 1991/92 av statsbudgetens olika inkomstslag framgår av
diagram 4.1 och inkomsternas utveckling av tabell 4.1.
Diagram 4.1 Statsbudgetens inkomster 1991/92
I | Fysiska
Personer
Juridiska
personer
Skatt pä
egendom
Social—
avg, netto
V/A Mervärde-
skatt
M Övrandir.
skatter
Avräkn.-
skatt
övriga
inkomster
Statsbudgetens inkomster har under de senaste fem åren ökat med 126
miljarder kronor och i genomsnitt med 10% per år i löpande priser. BNP
har under samma tidsperiod ökat med i genomsnitt 9,3% per år.
12
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Tabell 4.1 Statsbudgetens inkomster
Miljarder kronor, löpande priser
Genomsnittlig procentuell förändring
|
1991/92 |
per år 1991/92-1995/96 Huvudalt. Referensalt. |
1985/86-1989/90 | ||
|
Fysiska personers skatt |
21,2 |
2,3 |
0,3 |
17,0 |
|
Juridiska personers skatt |
27,4 |
6,9 |
4,4 |
10,0 |
|
Skatt på egendom |
23,8 |
8,6 |
8,6 |
29,8 |
|
Socialavgifter |
85,4 |
1,8 |
3,6 |
2,0 |
|
Mervärdeskatt |
149,8 |
3,1 |
5,0 |
12,1 |
|
Övriga indirekta skatter |
74,1 |
1,0 |
1,0 |
8,0 |
|
Avräkningsskatt |
10,9 |
20,5 |
21,6 |
- |
|
Övriga inkomster |
67,1 |
-5,7 |
-5,0 |
3,9 |
|
Summa inkomster |
459,7 |
2,5 |
3,3 |
9,9 |
|
som andel av BNP1 |
31,4 | |||
|
Nyckeltal: | ||||
|
Lönesumma |
629,9 |
4,7 |
6,4 |
10,0 |
|
Privat konsumtion |
793,6 |
4,3 |
6,2 |
9,2 |
|
BNP |
1464,4 |
4,6 |
6,0 |
9,3 |
Andelen var 30,4% 1985/86 och beräknas för 1995/96 till 28,9% i huvud-
alternativet och 28,2% i referensaltemativet
Källor: Riksrevisionsverket och finansdepartementet
Inkomsterna som andel av BNP ökade under samma tidsperiod från ca
29 % till ca 31%. Under perioden ökade skatteinkomsterna från fysiska
personer med i genomsnitt ca 17% per år.
Under långtidsbudgetperioden beräknas statsbudgetens inkomster till
följd av den lägre inflationstakten i huvudalternativet öka med i genom-
snitt 2,5 % per år. I huvudalternativet ökar inkomsterna från fysiska och
juridiska personer med i genomsnitt 2,3% resp. 6,9% per år. I referens-
altemativet blir ökningstakten lägre p.g.a. högre kommunalskatteutbetal-
ningar och mindre gynnsam vinstutveckling. Inkomsterna av socialav-
gifter och mervärdeskatt ökar relativt långsamt i huvudalternativet p.g.a.
låg löne- resp, prisutvecklingstakt.
Statsbudgetens skatteinkomster utgörs av skatter från fysiska och
juridiska personer, lagstadgade sociala avgifter samt inkomster från
mervärdeskatt och övriga indirekta skatter. Sammantaget utgör skatterna
närmare 90 % av de totala statsinkomsterna.
4.3.1 Fysiska personers skatt
Inkomster från fysiska personers skatt beror främst av de statliga
inkomstskattesatsema samt löneutveckling och därmed även av den
ekonomiska tillväxten. Inkomsterna från fysiska personers inkomstskatt
utgjorde ca 20% av de totala inkomsterna 1989/90. I och med att
skattesystemet reformerats minskar denna andel av de totala inkomsterna.
Förändringen beror främst på att den statliga inkomstskatten sänks. I
13
beräkningarna minskar fysiska personers inkomstskatt som andel av de Prop. 1990/91:150
totala inkomsterna för att 1991/92 uppgå till omkring 5%. Bilaga 1:1.2
Inkomstgränsen över vilken statlig skatt utgår är reallöneskyddad med
2%. En lägre reallönetillväxt än 2% bidrar till en sänkning av skatte-
kvoten genom att färre personer träffas av den högre skattesatsen ovanför
brytpunkten. Vid hög reallöneökning ökar skattekvoten. I det gamla
skattesystemet ökade skattekvoten vid nominell löneökning om skatte-
skalan inte justerades i motsvarande mån.
Under de första två åren i långtidsbudgetperioden minskar inkomsterna
till statsbudgeten från fysiska personer, netto. Utbetalningarna av
kommunalskattemedel ökar då kraftigt. Det är främst två orsaker till
detta. Den ena är att basbreddningen som ingår i skattereformen
genomförs helt fr.o.m. 1991. Denna ökning neutraliseras dock genom
avräkningsskatten som redovisas under övriga inkomster. Den andra
orsaken är att utbetalningarna baseras på löneutvecklingen två år före
tidpunkten för utbetalning. Sålunda påverkar löneutvecklingen under
1989/90 och 1990/91 förändringen i de kommunala skatteutbetalningama
under 1991/92 och 1992/93.
4.3.2 Juridiska personers skatt
Skatten från juridiska personer har under de senaste fem åren ökat med
i genomsnitt 10% per år, vilket motsvarar ökningstakten av de totala
inkomsterna. Den reformerade företagsbeskattningen innebär att bolags-
skatten sänks från 52% till 30% samtidigt som utrymmet för bokslutsdis-
positioner minskas. Sammantaget höjs den effektiva skattesatsen.
Beräkningarna baseras på antaganden om utvecklingen av näringslivets
resultat före skatt (driftsöverskott). Driftsöverskotten antas under
långtidsbudgetperioden öka från dagens relativt låga nivå. Ökningstakten
i driftsöverskotten ligger på högre nivå än löneutvecklingen.
Under perioden ökar skatteinkomsterna från juridiska personer med i
genomsnitt 6,9% per år i huvudalternativet. Känslighetsanalysen enligt
referensaltemativet visar på en lägre ökningstakt för dessa skatte-
inkomster. I och med den reformerade företagsbeskattningen kommer
obeskattade reserver till viss del att lösas upp och därmed beskattas.
Dessa tillfälliga skatteinkomster beräknas till drygt 6 miljarder kronor per
år under fyra år med böijan 1991. Avskattningen av företagens obe-
skattade reserver redovisas dock utanför statsbudgeten men ingår i statens
inkomster och påverkar statens upplåningsbehov.
4.3.3 Lagstadgade socialavgifter
De lagstadgade socialavgifterna följer vid oförändrat avgiftsuttag
lönesummans utveckling och är således avhängiga den nominella och
reala tillväxten i ekonomin. Det totala avgiftssuttaget framgår av tabell
4.3. En tredjedel av avgiftsinkomsterna redovisas på statsbudgeten.
Resten överförs direkt till fonder utanför statsbudgeten, av vilka AP-
fonden är den största. Sjukförsäkrings- och arbetsskadeavgiftema
redovisas netto på statsbudgetens inkomstsida, dvs. med avdrag för de
14
Tabell 4.2 Lagstadgade socialavgifter
Miljarder kronor, löpande priser
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Genomsnittlig procentuell förändring
per år
1991/92 1991/92-1995/96 1985/86-1989/90
Huvudalt. Referensalt.
|
Socialavgifter, brutto |
248,9 |
4,3 |
5,9 |
11,4 |
|
Sjukförsäkringsutgifter1 |
56,3 |
0,7 |
2,2 |
11,6 |
|
Arbetsskadeförsäkrings- | ||||
|
utgifter |
12,5 |
11,0 |
12,5 |
38,2 |
|
Övriga utgifter |
94,7 |
5,9 |
10,4 |
16,0 |
|
Socialavgifter, netto |
85,4 |
3,6 |
1,8 |
2,0 |
’l detta belopp ingår administrationskostnader
Källor: Riksrevisionsverket, socialdepartementet och finansdepartementet
Anm: I socialavgifter brutto, ingår överföringen av sjukförsäkringsfonden
(4,9 miljarder kronor) under 1991/92.
Tabell 4.3 Lagstadgade socialavgifter
|
Procent av avgiftsunderlag |
Avgiftsuttag 1990-1991 |
Antaget avgiftsuttag 1992-1996 |
|
Avgifter vilka helt redovisas pä statsbudgeten | ||
|
Folkpensionsavgift |
7,45 |
7,45 |
|
Barnomsorgsavgift |
2,20 |
2,20 |
|
Vuxenutbildningsavgift |
0,27 |
0,31' |
|
Allmän löneavgift2 |
0,163 |
0,34 |
|
Särskild löneskatt4 |
22,20 |
22,20 |
|
Avgifter vilka nettoredovisas på statsbudgeten | ||
|
Sjukförsäkringsavgift |
10,10 |
10,10 |
|
Arbetsskadeförsäkringsavgift |
0,90 |
0,90 |
|
Avgifter vilka ej redovisas pä statsbudgeten | ||
|
ATP-avgift |
13,00 |
13,00 |
|
Delpensionsavgift |
0,50 |
0,50 |
|
Arbetsmarknadsavgift |
2,16 |
2,125 |
|
Lönegarantiavgift |
0,20 |
0,20 |
|
Arbetarskyddsavgift |
0,35 |
0,35 |
|
Avgift för sjöfolks pensionering6 |
1,20 |
1,20 |
|
Arbetsmiljöavgift7 |
1,50 |
- |
|
Summa |
38,79 |
37,47 |
'Fr.o.m. 1 juli 1992. Under perioden 1 juli 1993 t.o.m. 30 juni 1994 är avgiften
0,35%. Fr.o.m. 1 juli 1994 höjs avgiften till 0,39%.
2Under första halvåret 1991 uppgår avgiften till 1,64%.
3Under perioden 1 juli 1991 t.o.m. 31 december 1992 uppgår avgiften till 0,16%.
Därefter är avgiften 0,34%.
4Ingår i skattereformen 1991. Den särskilda löneskatten utgår på passiv näringsverk-
samhet, för lön och aktiv näringsverksamhet efter 65 års ålder samt för arbetsgivares
pensionspremier.(Ingår inte i "Summa").
*Fr.o.m. 1 juli 1992. Under perioden 1 juli 1993 t.o.m. 30 juni 1994 är avgiften
2,08%. Fr.o.m. 1 juli 1994 sänks avgiften till 2,04%.
6Betalas endast av arbetsgivare som sysselsätter sjömansskattepliktig personal.
(Ingår inte i "Summa").
'Fr.o.m. den 1 september 1989 t.o.m. december 1990.
Källor: Riksrevisionsverket och finansdepartementet
utgifter som de avses finansiera. Sålunda kan underskott uppstå på
15
inkomsttitel beroende på att utgifterna överstiger avgiftsinkomsterna.
Socialavgifternas andel av de totala inkomsterna, som de redovisas
påbudgeten, minskade från ca 18% av de totala inkomsterna 1985/86 till
ca 14% under 1989/90. Minskningen av socialavgifternas andel av de
totala inkomsterna beror bl.a. på att utgifterna har ökat i snabbare takt
än avgiftsinkomsterna.
Under långtidsbudgetperioden ökar nivån på statens inkomster från de
sociala avgifterna sammantaget, brutto, från 248,9 till 294,5 miljarder
kronor i huvudalternativet i löpande priser. Detta motsvarar en årlig
genomsnittlig ökning med 4,3%. Ökningstakten är något lägre än löne-
summans utveckling, vilket beror på den engångsvisa överföringen av
sjukförsäkringsfonden under 1991/92. Dras de nettoredovisade utgifterna
bort blir ökningstakten i genomsnitt 3,6% per år.
Skillnaden mellan dessa ökningstakter beror främst på att utgifterna
för arbetsskadeförsäkringen ökar i betydligt högre takt än inkomster av
sociala avgifter, brutto.
Referensaltemativet ger något snabbare ökning av dessa inkomster.
4.3.4 Skatt på egendom
Skatt på egendom utgörs av skatt på fäst egendom, förmögenhetsskatt,
arvs- och gåvoskatt, stämpelskatt och skatt på värdepapper. Sammantaget
inbringar dessa skatter 23,8 miljarder kronor under 1991/92 enligt det
reviderade budgetförslaget. Under de senaste fem åren har dessa skatte-
inkomster ökat med knappt 30% per år i genomsnitt. Den kraftiga
inkomstökningen beror främst på överföringen av inkomsterna av
fastighetsbeskattningen från kommunerna till staten fr.o.m. 1987 samt
på höjningen av stämpelskatten och omsättningsskatten på värdepapper.
Under långtidsbudgetperioden beräknas nivån på dessa skatte-
inkomster öka med 9,3 miljarder kronor, motsvarande knappt 9% per år.
Ökningen beror främst på höjda taxeringsvärden på fastigheter 1990 och
höjningen av fastighetsskatten i samband med skattereformen 1991.
4.3.5 Mervärdeskatt
Mervärdeskatten uppgår enligt det reviderade budgetförslaget för 1991/92
till 149,8 miljarder kronor.
Under de senaste fem åren har statens inkomster av mervärdeskatt ökat
med drygt 12% i genomsnitt per år.
Skattereformen finansieras bl.a. genom att fler varor och tjänster blir
momsbelagda. Därmed ökar mervärdeskattens andel av statsinkomsterna.
Under perioden 1989/90 - 1991/92 beräknas mervärdeskatteinkomsterna
öka från en fjärdedel till en tredjedel av de totala skatteinkomsterna.
Under långtidsbudgetperioden ökar inkomsterna av mervärdeskatt i
huvudalternativet med 3,1% per år i genomsnitt. Motsvarande ökning i
referensaltemativet är 5,0%.
Ökningen är något lägre än utvecklingen av den privata konsumtionen.
Det finns främst två anledningar till detta. Dels upphör den tillfälliga
momshöjningen fr.o.m. 1992, dels får kommunerna fr.o.m. 1991 göra
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
16
avdrag for nettot av ingående mervärdeskatt minus utgående mervärde- Prop. 1990/91:150
skatt. Den sistnämnda effekten neutraliseras genom avräkningsskatten.(Se Bilaga 1:1.2
vidare avsnitt 4.3.7)
4.3.6 Övriga indirekta skatter
Flertalet av de övriga indirekta skatterna utgår med fästa belopp för viss
volym eller per enhet. Vid prisförändring innebär detta att den reala
skatten varierar. Under de senaste fem åren har dessa skatteinkomster
ökat med i genomsnitt 8 % per år.
Under den framforliggande femårsperioden beräknas inkomsterna från
övriga indirekta skatter öka med i genomsnitt 1,0% per år i huvud-
alternativet.
4.3.7 Avräkningsskatt
Avräkningsskatten tillkom som ett led i skattereformen för att neutralisera
effekten för kommunerna av breddade skattebaser och för kommunernas
avdrag för mervärdeskatt. Skatten tas ut fr.o.m. 1990/91. Under
långtidsbudgetperioden ökar dessa skatteinkomster kraftigt, med i
genomsnitt 20,5 % per år i huvudalternativet. Enligt beräkningarna ökar
dessa skatteintäkter från 10,9 miljarder kronor 1991/92 till 23,4 miljarder
kronor 1993/94 i huvudalternativet. I referensaltemativet blir dessa
skatteintäkter något högre. De stora ökningarna beror på att effekterna
av basbreddningar och att kommunernas avdrag för mervärdeskatt slår
igenom successivt under perioden 1991/92 - 1993/94.
Övriga inkomster består av inkomster från statens verksamhet (affärs-
verkens inleveranser, ränteinkomster, statliga avgifter m.m.), inkomster
av försåld egendom och återbetalning av lån m.m. Dessa inkomster utgör
15% av de totala inkomsterna på statsbudgeten. Under den framför-
liggande femårsperioden beräknas dessa inkomster årligen minska med
i genomsnitt 5,7% i huvudalternativet. Minskningen beror främst på att
inleveranser från televerket sker engångsvis 1991/92 och att statens
finansiering av statliga bostadslån fr.o.m. 1985 successivt förs över från
statsbudgeten till statens bostadsfinansieringsbolag (SBAB).
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.2
Statsbudgetens utgifter beräknas 1991/92 uppgå till sammanlagt 539 bilaga 1.1.2
miljarder kronor. Av dessa nettoredovisas 69 miljarder kronor på
inkomstsidan. Detta gäller 85 % av utgifterna för sjukförsäkringen (inkl,
föräldraförsäkringen) samt 100% av utgifterna för arbetsskadeför-
säkringen, vilka räknas av mot de avgifter som avses finansiera dem.
Redovisningen sker under inkomsttitlarna sjukförsäkringsavgift, netto och
övriga socialavgifter, netto.
Om inte annat anges avses med statsbudgetens utgifter i det följande
bruttoutgiftema, dvs. inklusive de utgifter som enligt ovan redovisas på
inkomstsidan. Med utgifter netto avses utgiftsidans utgifter.
Statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor ökade realt under perioden
1985/86 - 1989/90 med i genomsnitt ca 1,5% per år. Om de utgifter som
redovisas på inkomstsidan exkluderas blir ökningen ca 0,4%. Stats-
budgetens utgifter inkl, statsskuldräntor ökade med ca 0,1 % per år i festa
priser, vilket speglar de fallande ränteutgifterna. Den reala BNP-
tillväxten var samtidigt i genomsnitt 1,6% per år. Statsbudgetens utgifter
som andel av BNP minskade därmed från 40,5% 1985/86 till 37,3%
1989/90.
Diagram 5.1 Statsbudgetens utgifter, brutto, inkl, och exkl. statsskuldräntor
1985/86 - 1989/90
Miljarder kronor, fasta priser
1985/86 1986/87 1987/88 1988/89 1989/90
Totala
utgifter
Utgifter
exkl ränta
Källa: Finansdepartementet
De utgifter som ökat mest är transfereringar för räntebidrag till
bostäder och sjukförsäkring samt bidrag till kommunerna för för-
läggningskostnader för flyktingar. Att utgifterna totalt sett inte ökat mer
18
förklaras av att utgiftsminskningar skett inom andra områden. Studielån Prop. 1990/91:150
samt vissa affärsverks investeringsanslag har lyfts ut från statsbudgeten. Bilaga 1:1.2
En minskning av utgifterna för sysselsättningsskapande åtgärder har
kunnat ske till följd av den goda konjukturen samtidigt som företags-
stöden dragits ner. Dessa utgiftsminskningar motsvarar tillsammans en
genomsnittlig årlig minskning av utgifterna med 1,1%. Samtidigt har
statsskuldens värde och därmed utgifterna för statsskuldräntor realt och
nominellt minskat. Vid utgången av 1989/90 uppgick statsskulden till 582
miljarder kronor, varav 498 miljarder kronor avsåg lån i svenska kronor
och 84 miljarder kronor avsåg lån i utländsk valuta.
Under långtidsbudgetperioden, dvs. 1991/92 - 1995/96, beräknas
statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor realt successivt minska.
1995/96 är utgifterna ca 14 miljarder kronor lägre än 1991/92. Totalt
inkl, statsskuldräntor för perioden beräknas en minskning om 1,1 % per
år eller 24 miljarder kronor totalt att jämföra med en ökning om 0,1 %
per år i ökning den gångna femårsperioden. En viktig förklaring till
volymminskningen är att utgifterna för bostadssubventioner realt faller
under perioden, dock från en mycket hög nivå 1991/92. Detta är en följd
av att de nya regler för räntestöd som gäller fr.o.m. 1992 innebär ett
minskat åtagande för staten. En annan förklaring är att utgifterna för
programmet med omställningsåtgärder inom jordbruket fäller bort under
perioden. Stora utgiftsökningar beräknas i övriga transfereringssystem,
bl.a. för arbetsskadeförsäkring, barnbidrag och bidrag till kommunerna
för omsorg för barn och gamla. Automatisk ökning av vissa anslag, t.ex.
biståndet till u-ländema och skatteutjämningsbidraget till kommunerna,
ger också volymökningar under perioden. Ökningen av skatteutjämnings-
bidraget finansieras dock helt av motsvarande ökning av skatteut-
jämningsavgiften.
I löpande priser beräknas statsbudgetens utgifter i huvudalternativet
öka med i genomsnitt ca 1,8% per år. Den genomsnittliga BNP-till-
växten är samtidigt ca 4,6 % per år. Sammantaget innebär detta att stats-
budgetens utgiftskvot fäller från 36,8% 1991/92 till 33,5% 1995/96. En
känslighetsanalys visar att om ekonomin utvecklas enligt referens-
altemativet, ökar utgifterna med i genomsnitt ca 4,4% per år samtidigt
som den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten är ca 6,0%. Detta innebär
att utgiftskvoten i referensaltemativet endast fäller till 35,5%.
Orsaken till den förhållandevis långsamma utgiftsutvecklingen är
antaganden om dämpning av pris- och löneökningstakten under perioden
samt antagandet om fällande räntor i båda alternativen. Nedväxlingen av
pris- och löneökningstakt är dock mer markerad i huvudalternativet än i
referensaltemativet.
Att utgifterna ökar snabbare i referensaltemativet kan huvudsakligen
hänföras till ett fåtal fäktorer. Till följd av svagare ekonomisk tillväxt
och därmed högre arbetslöshet är utgifterna för arbetsmarknadspolitik
större i referensaltemativet än i huvudalternativet. De indexbundna
transfereringarna justeras automatiskt till följd av prisutvecklingen och
ökar följdaktligen mer i referensaltemativet än i huvudalternativet. Den
sämre utvecklingen av budgetsaldot och den högre räntenivån i referens-
19
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Diagram 5.2 Statsbudgetens utgifter, brutto, inkl, och exkl. statsskuldräntor
1991/92 - 1995/96
Miljarder kronor, fasta priser, huvudalternativ
--- Totala
utgifter
---- Utgifter
exkl ränta
alternativet medför mot slutet av perioden att utgifterna för statsskuld-
räntor blir högre i detta alternativ än i huvudalternativet. Även utgifter
för statlig konsumtion, dvs. löner, övriga förvaltningsutgifter, försvaret
m.m. ökar snabbare i referensaltemativet till följd av den snabbare pris-
och löneökningstakten.
Tabell 5.1 Utgifter för statsskuldräntor m.m.
Miljarder kronor, löpande priser
|
Huvudalternativ |
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 |
1994/95 |
1995/96 |
|
Totalt |
61,0 |
60,0 |
59,0 |
63,0 |
57,0 |
|
Räntor på lån i svenska kronor |
56,5 |
55,4 |
53,8 |
57,6 |
52,2 |
|
Räntor på lån i utländsk valuta |
4,5 |
4,5 |
4,5 |
4,5 |
4,5 |
|
Valutakursdifferenser |
0,0 |
0,1 |
0,7 |
0,9 |
0,3 |
|
Referensaltemati v |
1992/93 |
1993/94 |
1994/95 |
1995/96 | |
|
Totalt |
61,0 |
59,0 |
64,0 |
65,0 | |
|
Räntor på lån i svenska kronor |
56,4 |
53,8 |
58,6 |
60,2 | |
|
Räntor på lån i utländsk valuta |
4,5 |
4,5 |
4,5 |
4,5 | |
|
Valutakursdifferenser |
0,1 |
0,7 |
0,9 |
0,3 |
Källa: Riksgäldskontoret
Utgifterna för räntor på statsskulden består dels av ränteutgifter för lån
inom och utom landet, dels av realiserade valutaförluster/-vinster. För
budgetåret 1991/92 beräknas dessa utgifter uppgå till 61 miljarder
kronor.
I huvudalternativet beräknas utgifterna för statsskuldräntor vara i stort
sett oförändrade under perioden fram till 1993/94, eftersom de antagna
lägre räntorna gör att budgetunderskotten inte avspeglas i ökade
statsskuldräntor förrän 1994/95. De faller kraftigt 1995/96, dels beroende
20
på budgetöverskott, dels beroende på att stora lånestockar då omsätts till Prop. 1990/91:150
betydligt lägre räntor. Bilaga 1:1.2
I referensaltemativet följer utvecklingen av statsskuldräntoma mönstret
i huvudalternativet under hela perioden fram till 1994/95. Sista året i
perioden blir dock dessa utgifter avsevärt större i referensaltemativet.
Detta beror dels på fortsatt budgetunderskott, dels på högre räntenivåer.
Närmare 60% av statsbudgetens utgifter, vilket 1991/92 motsvarar 310
miljarder kronor, styrs av automatiskt verkande regelsystem. Dessa
utgifter ökar automatiskt i takt med t.ex. inflation, räntenivå eller volym,
om inga nya politiska beslut fettas. Exempel på stora utgifter, vilka styrs
av sådan automatik är sjukförsäkring, folkpensioner, anslag till det
kommunala skolväsendet, försvarsutgifter, räntebidrag till bostäder och
skatteutjämningsbidrag till kommunerna. Utgifter för räntor på stats-
skulden svarar för 11% och beräknas uppgå till 61 miljarder kronor.
Dessa utgifter styrs av den historiska utvecklingen av statsbudgetens
saldo, som avspeglas i statsskulden, samt av räntenivån. Därtill kommer
16% eller nära 90 miljarder kronor för utgifter som i efterhand kompen-
seras för historisk inflation. Till denna kategori hänförs främst utgifter
för den offentliga förvaltningen. Omkring 85 miljarder kronor eller ca
16% av statsbudgetens utgifter bestäms av separata beslut. De största av
dessa utgifter avser allmänna barnbidrag och utgifter för arbetsmarknads-
politiska åtgärder.
Diagram 5.3 Automatik i utgiftsutvecklingen
Källa: Finansdepartementet
Sammanfattningsvis kan sägas att endast en liten del av utgifterna styrs
genom särskilda beslut, medan merparten endast kan påverkas genom
ändringar i befintliga regelsystem. Huvuddelen av utgifterna bestäms av
pris- och löneutvecklingen. Detta gör att en god ekonomisk utveckling
med hög BNP-tillväxt och måttliga pris- och löneökningar ger en långsam
ökning av statsutgifterna och fallande statlig utgiftskvot. En ekonomisk
utveckling med låg tillväxt och större pris- och löneökningar ger en
snabb ökning av statsutgifterna och stigande statlig utgiftskvot.
I detta avsnitt görs en uppdelning av utgifterna i realekonomiska
kategorier. Denna innebär att utgifterna indelas i konsumtion, investe-
ringar, transfereringar och finansiella transaktioner. I stort sett överens-
stämmer denna uppdelning med det internationella nationalräkenskaps-
systemet SNA (System of National Accounts).
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Tabell 5.2 Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter
Miljarder kronor, fasta priser (fp) och löpande priser (lp).
|
1991/92 |
Genomsnittlig procentuell förändring per år | ||||
|
1991/92- 1995/96 1P |
1991/92- |
1991/92- |
1985/86- | ||
|
Konsumtion |
113,4 |
2,2 |
5,3 |
-0,9 |
2,1 |
|
Investeringar |
11,9 |
1,2 |
2,8 |
-1,1 |
-1,3 |
|
Transfereringar, brutto |
353,4 |
2,1 |
4,2 |
-0,8 |
1,7 |
|
till hushåll |
194,7 |
2,0 |
3,9 |
-0,6 |
4,3 |
|
till kommunerna1 |
84,7 |
5,8 |
6,6 |
1,6 |
-0,7 |
|
till utlandet |
14,5 |
4,7 |
6,0 |
2,3 |
5,4 |
|
till företag m.m. |
59,6 |
-4,0 |
1,0 |
-6,0 |
-5,1 |
|
Finansiella transaktioner |
1,2 |
3,9 |
3,9 |
0,0 |
-13,4 |
|
Statsskuldräntor |
61,0 |
-1,7 |
1,6 |
-4,5 |
-6,7 |
|
Summa utgifter2 |
541,1 |
1,8 |
4,4 |
-1,1 |
0,1 |
|
varav transfereringar från inkomstsidan68,8 |
2,8 |
4,0 |
0,2 |
7,7 | |
'inkl. skatteutjämningsbidrag, brutto och statsbidrag till KBT
2Inkl. tillkommande utgiftsbehov
Källor: Finansdepartementet, riksrevisionsverket och riksgäldskontoret
5.3.1 Konsumtion
Utgifterna för statlig konsumtion beräknas 1991/92 utgöra en femtedel av
statsbudgetens utgifter. Dessa består av löner och andra utgifter för
framför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan.
Under perioden 1985/86 - 1989/90 ökade den statliga konsumtionen med
i medeltal 2,1% per år realt. De konsumtionsutgifter som ökat mest
avser drift av vägar och järnvägar, arbetsmarknadsutbildning samt
utgifter för förläggningskostnader för flyktingar.
Under perioden 1991/92 - 1995/96 beräknas de statliga konsumtions-
utgifterna i festa priser minska med i genomsnitt 0,9% per år. Att
utgifterna minskar beror till stor del på att utgifter för förläggnings-
kostnader för flyktingar minskar. Ungefär en tredjedel av minskningen
22
i konsumtionsutgifter förklaras av den aviserade bantningen av den Prop. 1990/91:150
statliga administrationen med tio procent på tre år. Bilaga 1:1.2
5.3.2 Investeringar
Investeringsutgiftema beräknas 1991/92 utgöra drygt 2% av stats-
budgetens utgifter. De största investeringarna som finansieras över
statsbudgeten går till vägar och järnvägar.
Utgifter för byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila
ändamål betraktas som investeringar. I likhet med statsbudgetens övriga
utgifter belastar investeringsutgiftema budgeten vid utgiftstillfallet. Någon
periodisering sker sådeles inte. Endast de av statens egna investeringar
som finansieras över statsbudgeten redovisas i denna kategori. Utgifter
som går till andra sektorer i ekonomin för investering redovisas som
transfereringar till respektive sektor.
Investeringarna minskade under perioden 1985/86 - 1989/90 i fästa
priser genomsnittligt med 1,3% per år. Att investeringarna minskat
förklaras av att statens vattenfällsverks investeringsanslag lyftes av från
statsbudgeten 1988/89. Övriga investeringar har ökat med 6,9% per år
i genomsnitt. Nästan hälften av investeringsökningen har bestått av
väginvesteringar.
Investeringarna fäller under långtidsbudgetperioden med 1,1% per år
i genomsnitt.
5.3.3 Transfereringar
De sammanlagda transfereringarna beräknas 1991/92 utgöra två tredje-
delar av statsbudgetens utgifter. De hushållstransfereringar som redovisas
på inkomstsidan utgör 13% av utgifterna. Transfereringarna går främst
till hushåll, kommuner, företag och som bistånd till utlandet.
Under budgetåren 1985/86 - 1989/90 minskade utgifterna för företags-
stöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder samtidigt som transfereringarna
till hushåll ökade kraftigt. De hushållstransfereringar som ökat mest är
sjukförsäkring och studiemedel. Räntebidrag till bostäder, vilka betraktas
som transfereringar till företag, ökade också kraftigt.
Under långtidsbudgetperioden beräknas en liten minskning av stats-
budgetens transfereringar.
Hushållstransfereringar svarar för mer än hälften av statsbudgetens
transfereringsutgifter. De största hushållstransfereringarna på budgetens
utgiftssida är folkpensioner, allmänna barnbidrag och studiestöd.
Hushållstransfereringarna på utgiftssidan minskar under långtidsbudgetpe-
rioden, främst på grund av minskade utgifter för folkpensioner. Denna
minskning motsvaras av ökade utgifter inom ATP-systemet utanför stats-
budgeten.
Stora hushållstransfereringar redovisas även på statsbudgetens in-
komstsida. Dessa är sjuk- och föräldraförsäkringen (85% redovisas på
inkomstsidan) samt arbetsskadeförsäkringen (100% redovisas på
inkomstsidan). Utgifterna på inkomstsidan har ökat kraftigt under senare
år, till följd av hög och växande sjukfrånvaro och att allt fler fått
23
arbetsskadeersättning. Sedan 1990 har sjukfrånvaron minskat, vilket till Prop. 1990/91:150
en del kan antas bero på konjukturavmattningen. Till följd av sänkta Bilaga 1:1.2
ersättningsnivåer i sjukförsäkringen, införande av en arbetsgivarperiod
och antagande om lägre sjukfrånvaro beräknas utgifterna för sjukpenning
falla ytterligare 1991/92.
Arbetsskadeförsäkringens utgifter förväntas öka kraftigt även under
långtidsbudgetperioden. Utgifterna för sjukförsäkringen minskar under
samma period, vilket förklaras av att arbetsgivarperioden endast får
effekt under andra halvåret av budgetåret 1991/92. Föräldraförsäkringen
förväntas öka under perioden, om än inte lika snabbt som tidigare.
Tabell 5.3 Transfereringar till hushåll
Miljarder kronor, fasta priser (fp) och löpande priser (lp).
|
1991/92 |
Genomsnittlig procentuell förändring per år | ||||
|
1991/92- 1995/96 •P Huvudalt. |
1991/92- |
1991/92- 1995/96 |
1985/86- | ||
|
Summa transfereringar | |||||
|
till hushåll |
195,0 |
2,0 |
3,9 |
-0,6 |
4,0 |
|
varav: | |||||
|
Folkpensioner1 |
68,2 |
1,7 |
3,2 |
-1,1 |
0,4 |
|
Sjukförsäkring |
45,0 |
-0,6 |
1,3 |
-3,1 |
5,8 |
|
Föräldraförsäkring |
17,0 |
3,5 |
5,0 |
0,9 |
11,6 |
|
Arbetsskadeförsäkring |
12,5 |
11,0 |
12,5 |
5,2 |
38,2 |
'Ålderspensioner, förtidspensioner, efterlevnadspensioner och KBT
Källor: Finansdepartementet och riksrevisionsverket
Transfereringar till kommuner omfattar både specialdestinerade och
generella statsbidrag. Under långtidsbudgetperioden förväntas de öka
med ca 1,6% per år. Framför allt är det bidraget till kommunal
barnomsorg, bidrag till äldreomsorgen och skatteutjämningsbidraget som
ökar. Den föreslagna reformen för äldreomsorgen medför förskjutning av
vissa utgifter från 1991/92 till 1992/93. Ökningen av skatteutjämnings-
bidraget finansieras normalt genom beslut om höjning av skatteut-
jämningsavgiften på budgetens inkomstsida. Den extra höjningen av
skatteutjämningsavgifiten för 1992 antas återbetalas under åren 1993 -
1995.
Transfereringar till företag m.m. förväntas minska kraftigt i fasta
priser. En viktig orsak är att de tillfälliga utgifterna för omställningsåt-
gärder inom jordbruket försvinner under perioden. Antagandet om låga
realräntor medför vidare minskade utgifter för räntebidrag till bostäder,
vilka betraktas som transfereringar till företag.
Transfereringar till utlandet består huvudsakligen av anslag till ut-
vecklingsbistånd. Utgifterna för biståndet uppgår till 1 % av BNI. Under
den kommande femårsperioden beräknas transfereringarna till utlandet
öka med i genomsnitt 2,3 % per år i festa priser.
24
Tabell 5.4 övriga transfereringar
Miljarder kronor, fasta priser (fp) och löpande priser (lp).
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
1991/92
|
Genomsnittlig procentuell förändring per år | |||
|
1991/92- |
1991/92- |
1991/92- |
1985/86- |
|
1995/96 |
1995/96 |
1995/96 |
1989/90 |
|
>P |
1P |
fP |
fp |
|
Huvudalt. |
Referensalt. | ||
|
Summa transfereringar |
158,6 |
2,3 |
4,6 |
-1,0 |
-1,8 |
|
varav: | |||||
|
Skatteutjämn ingsb idrag1 |
20,9 |
6,2 |
7,1 |
2,4 |
2,4 |
|
Räntebidrag |
22,7 |
-2,3 |
1,2 |
-4,1 |
9,2 |
|
Transfereringar till utlandet |
14,5 |
4,7 |
6,0 |
2,3 |
5,4 |
1 Ökningarna finansieras genom motsvarade höjning av skatteutjämningsavgift
Källor: Finansdepartementet och riksrevisionsverket
5.4 Utgiftsutvecklingen i ett välfärds- och tillväxtperspektiv
Som tidigare nämnts styrs närmare 60% av statsbudgetens utgifter av
automatiskt verkande regelsystem. En konsekvens av denna automatik
är årligen växande utgifter, även utan att några nya reformbeslut fettas.
Detta forhållande blir särskilt accentuerat i perioder av låg tillväxt med
snabbt ökande priser. De automatikstyrda utgifterna tenderar då att öka
snabbare än de tillväxtberoende inkomsterna. Merparten av de automat-
iskt styrda utgifterna över statsbudgeten är transfereringar till hushåll
inom ramen för välfärdssystemen. Dessa transfereringar ställer således
i takt med inflationen med automatik krav på ökade resurser, även om
den reala tillväxten inte ökar.
För att underlätta en analys av statsbudgetens utgiftsutveckling under
långtidsbudgetperioden i ett välfärds- och tillväxtperspektiv görs i detta
avsnitt en uppdelning av utgifterna med avseende på om de framförallt
är inriktade mot att öka välfärden eller inriktade mot att mer direkt stödja
den ekonomiska tillväxten. Indelningen följer i stort uppdelningen av
verksamheten mellan departementen även om delar skulle kunna hänföras
till en annan grupp. Inom respektive område görs ett urval av de största
statliga utgiftsposterna för att belysa dessa utgifters betydelse för utveck-
lingen.
I ett välfärdsperspektiv redovisas i första hand utvecklingen för vissa
av utgifterna inom social-, arbetsmarknads-, bostads- och delar av utbild-
ningsdepartementets verksamhetsområden (främst skolväsendet). I ett
tillväxtperspektiv redovisas på motsvarande sätt utgiftsutvecklingen för
ett urval av utgifterna inom industri-, kommunikations-, jordbruks- och
övriga delar av utbildningsdepartementets områden (främst högskola och
forskning). Som en tredje grupp redovisas övriga utgifter, vilka rör
justitie-, utrikes-, försvars-, finans- och civildepartementens områden.
Analysen belyser skillnaderna i statsbudgetens utgiftsutveckling mellan
de olika alternativen i långtidsbudgeten inom dessa områden och hur
25
automatiken påverkar utgiftsutvecklingen. Denna utveckling är avgörande Prop. 1990/91:150
för hur statsbudgetens utgiftskvot utvecklas. Bilaga 1:1.2
5.4.1 Statsbudgetens utgifter inom välfärdsområdet
Statsbudgetens utgifter för välfärd i vid mening, såsom vård, omsorg,
utbildning, barnbidrag, pensioner m.m. uppgår till ca 320 miljarder
kronor under budgetåret 1991/92. Staten finansierar en stor del av
välfärdssystemen genom transfereringar och merparten av dessa
transfereringar ökar automatiskt i takt med priser och löner. Trans-
fereringarnas ökningstakt är genom utgiftsautomatiken en viktig orsak till
den sämre utvecklingen av budgetsaldot i referensalternativet.
Utgifterna inom välfärdsområdet beräknas i reala termer minska med
i genomsnitt 1% per år under långtidsbudgetperioden. Minskningen
förklaras främst av att nuvarande system för bostadsfinansiering i stort
lyfts över kapitalmarknaden. Utgiftsautomatiken bryts därmed och statens
utgifter minskar i fästa priser vid rimliga realräntor. Vidare förklaras
minskningen av att utgifterna för arbetsmarknadspolitiken sjunker, att en
arbetsgivarperiod införs i sjukförsäkringen samt att utgifterna för
pensioner alltmer belastar ATP-systemet istället för statsbudgeten.
Utgifterna ökar framför allt inom familjepolitiken och skolväsendet. I
följande tabell presenteras ett urval av de statliga utgifterna inom
välfärdsområdet.
Tabell 5.5 Statsbudgetens utgifter inom välfärdsområdet
Miljarder kronor, fasta priser (fp) och löpande priser (Ip)
1991/92
Genomsnittlig procentuell
1991/92-
förändring per år
1991/92- 1991/92-
1995/96 1995/96
lp lp
Huvudalt. Referensalt.
1995/96
fp
|
Totalt |
318 |
2,1 |
4,7 |
-0,9 |
|
varav: | ||||
|
Familjcpolitik |
51 |
4,0 |
5,2 |
1,5 |
|
Sjuk- och arbetsskadeförsäkring |
63 |
2,6 |
4,0 |
-1,0 |
|
Pensioner |
68 |
1,7 |
3,2 |
-1,1 |
|
Arbetsmarknad1 |
32 |
-0,5 |
9,7 |
-3,9 |
|
Skola |
30 |
5,8 |
7,4 |
0,8 |
|
Bostadssubventioner |
30 |
-2,9 |
0,1 |
-4,7 |
'inkl, statsbidrag för arbetslöshetsförsäkringen. Avser utvecklingen så som den skulle
bli om de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som i övrigt ligger i långtidsbudget-
beräkningarna ej beaktas
Källa: Finansdepartementet
När det gäller utgiftsutvecklingen i huvudalternativet begränsas ökningen
till i genomsnitt 2,1 % per år jämfört med 4,7% per år i referensalter-
nativet. Det är främst den högre löne- och inflationsnivån i referensalter-
nativet som resulterar i en högre utgiftsnivå. Utgiftsautomatiken slår
26
särskilt tydligt igenom i familjepolitiken, sjuk- och arbetsskadeför- Prop. 1990/91:150
säkringen och i statsbidragen till skolan. För dessa områden är skillnaden Bilaga 1:1.2
mellan alternativen stor. Den sämre ekonomiska utvecklingen ger dock
även kraftigt ökade utgifter för bostadssubventioner i samband med att
räntenivån antas ligga på en högre nivå och att staten har åtagit sig att ge
ett realräntebidrag som stöd till låntagarna.
Familjepolitik
Utgifterna inom familjepolitiken beräknas öka realt med ca 3 miljarder
kronor under perioden. Detta beror främst på att antalet barn beräknas
stiga under perioden men även på antagandet om stigande förvärvsin-
komster. Utvecklingen innebär att utgifterna inom föräldraförsäkringen
stiger och att antalet utbetalade barnbidrag beräknas öka den närmaste
femårsperioden. Därutöver beräknas antalet utbetalade bidragsförskott
öka i takt med antalet barn från en redan hög nivå. Denna beror på att
systemet idag delvis kan manipuleras för att erhålla högre samhällsstöd
än vad som avsetts. Statens utgifter för kommunal barnomsorg beräknas
öka under förutsättningen att nuvarande målsättning om full behovs-
täckning ligger fäst under femårsperioden. Utgiftsutvecklingen är också
beroende av i vilken utsträckning den flexiblare skolstarten kommer att
utnyttjas.
Sjuk- och arbetsskadeförsäkring
Utgifterna för sjukpenningförsäkring beräknas minska under 1991/92.
Minskningen är en följd av en förväntad nedgång i sjukfrånvaron under
1991. Förväntningen baserar sig på beräknade effekter av den lägre
ersättningsnivån, konjunkturen och den allmänna opinionen. Schablon-
mässigt ligger en oförändrad sjukfrånvaro i förhållande till det som
antagits för 1992 till grund för beräkningarna i långtidsbudgeten.
Utgifterna för sjukvårdsförsäkringen beräknas ifråga om ersättning till
sjukvårdshuvudmännen utifrån gällande överenskommelse för 1991.
Beräkningarna i övrigt utgår från att volymökningar sker under de
närmaste åren inom vuxentandvården (+1 %) som en följd av att taxekon-
struktionen stimulerar till en ökande vårdproduktion och styr mot en allt
högre ambitionsnivå när det gäller tandhälsan. För läkemedel förutsätts
en fortsatt ökning (+5%), främst till följd av prisutvecklingen i synnerhet
vad gäller nya preparat.
Arbetsskadeanmälningama har sedan böijan av 1980-talet ökat med ca
40 % fram till år 1989. Den ökande ärendemängden i kombination med
en ökad andel godkända fåll och stigande reallöner har medfört att
utgifterna för arbetsskadeförsäkringen ökat kraftigt under senare år.
Utgifterna antas öka kraftigt även under långtidsbudgetperioden. Arbets-
skadeförsäkringen finansieras genom en socialavgift som för närvarande
uppgår till 0,9 % av lönesumman. Fondens kapital är för närvarande
förbrukat och underskottet beräknas belasta statsbudgeten med samman-
27
lagt ca 80 miljarder kronor i löpande priser under långtidsbudget- Prop. 1990/91:150
perioden. Bilaga 1:1.2
Pensioner m. m.
Statsbudgetens utgifter inom välfärdsområdet är realt i stort sett
oförändrade under långtidsbudgetperioden. En viktig faktor bakom denna
utveckling är de minskande utgifterna till pensioner. Minskningen kom-
penserar i viss mån de kraftigt ökande utgifterna på andra områden. Folk-
pensioner och det statliga bidraget till kommunala bostadstillägg (KBT)
uppgår 1991/92 till 69 miljarder kronor. Statsbudgetens pensionsutgifter
minskar i takt med att ATP-systemet omfattar allt fler pensionärer med
allt högre ATP-nivå. Utgifterna för pensioner över statsbudgeten minskar
realt med ca 3 miljarder kronor under perioden. Utgiften belastar i stället
ATP-systemet och påverkar därigenom det finansiella sparandet och de
totala utgifterna i offentlig sektor.
Arbetsmarknadstöd
Statens sammanlagda utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder
beräknas 1991/92 uppgå till ca 40 miljarder kronor. Statsbidragen till
arbetslöshetsförsäkring finanserias via en arbetsgivaravgift, den s.k.
arbetsmarknadsavgiften, som går till arbetsmarknadsfonden. Vid stigande
arbetslöshet ökar utgifterna från denna statliga fond, om inte arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder genomförs över statsbudgeten. På statsbudgeten
redovisas för 1991/92 utgifter på ca 25 miljarder kronor, vilka främst går
till verksamheter som rör arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten
och arbetslivsfrågor.
Statens utgifter för åtgärder inom området är starkt beroende av
utvecklingen på arbetsmarknaden men också av den allmänna löneut-
vecklingen. Skillnaden i utgiftsutveckling mellan huvudalternativet och
referensaltemativet förklaras huvudsakligen av att arbetslösheten antas bli
högre i referensaltemativet i samband med den lägre tillväxten samtidigt
som lönerna ökar snabbare. Utgifterna för arbetslöshetsersättning och ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder växer därför snabbare i det sämre alter-
nativet.
Skolan
En väsentlig del av transfereringarna inom utbildningsdepartementets
område utgörs av statsbidragen till skolväsendet (ungdomsskolan och
vuxenutbildningen). Statens utgifter för denna verksamhet täcker ungefär
hälften av den totala kostnaden. Statsbidragen till skolområdet beräknas
utifrån ett bidrag per elev och utgifterna påverkas främst av elevut-
vecklingen och vissa strukturella kriterier. Prognoserna för elevutveckl-
ingen för grundskolan visar på en ökning under 1990-talet. Efter år 2000
sker en viss nedgång. För gymnasieskolans del sker en nedgång i antalet
28
ungdomar i åldem 16-49 år under långtidsbudgetperioden. Utgiftsutveck- Prop. 1990/91:150
lingen de kommande åren kommer även att påverkas av i vilken Bilaga 1:1.2
utsträckning möjligheten till flexibel skolstart utnyttjas. Sektorsbidraget
kommer årligen att räknas upp med ett särskilt skolindex som styrs av
löne- och prisutvecklingen.
Räntebidrag för bostäder
De statliga utgifterna for bostadssubventioner inkl, investeringsbidrag
beräknas för budgetåret 1991/92 uppgå till ca 30 miljarder kronor.
Utgifterna domineras av räntebidrag till bostadsbyggande. Vid ny- och
ombyggnad täcker räntebidragen för närvarande skillnaden mellan den av
staten "garanterade räntan" och en beräknad marknadsränta för dels
bostadslån, dels underliggande kredit inom låneunderlaget för bostäder.
Det nuvarande systemet medför flera oönskade effekter. Systemet medför
bristande neutralitet mellan olika former av boende, bristande paritet
(kostnadsutjämning) mellan olika årgångar av bostadsproduktionen och
bidrar till en icke önskad förmögenhetsuppbyggnad hos dem som åtnjuter
de statliga subventionerna. Systemet är känsligt för höga räntelägen,
vilket innebär en mycket stor statsfinansiell belastning i perioder med hög
inflation och höga räntelägen.
Riksdagen har beslutat om att ersätta det nuvarande räntebidrags-
systemet med ett system som bygger på räntelån. Bostadsfinansieringen
lyfts i stort över på kapitalmarknaden. Utgiftsautomatiken för statliga
bostadssubventioner bryts därmed och statens utgifter minskar i fästa
priser vid rimliga realräntor. Vid höga realräntor utgår statliga realränte-
bidrag som ett extra stöd till låntagaren vilket ger stora utgifter på
statsbudgeten. Detta är förklaringen till den stora skillnaden i utgifter för
räntebidrag mellan referensaltemativet och huvudalternativet under
perioden.
För de boende har skatteomläggningen medfört att boendekostnaderna
har ökat. I det nya räntelånesystemet kommer en hög låneandel att så
småningom öka bostadsutgiftema eftersom en del av räntekostnaderna
adderas till den totala skulden. Detta väntas på sikt leda till ökad efter-
frågan på mindre bostäder och ökad rörlighet på bostadsmarknaden.
De nuvarande höga initiala subventionerna kan antas ha medfört en
prisokänslighet som drivit upp byggkostnaderna. I ett system där
boendekonsumenten i högre utsträckning får betala dessa kostnader torde
priskänsligheten öka och därmed en press nedåt uppstå på byggkostnad-
erna.
5.4.2 Utgiftsutvecklingen i ett tillväxtperspektiv
Den ekonomiska tillväxten påverkas av förändringar som görs inom den
offentliga sektom. I följande tabell redovisas ett urval av de största
utgifterna som finansieras över statsbudgeten inom de områden som mer
direkt kan hänföras till främjande av ekonomisk tillväxt.
29
När resurserna är fullt utnyttjade bestäms tillväxten väsentligen av den
takt med vilken arbetskraften och produktiviteten ökar. Med höga pris-
och löneökningar i ekonomin faller kapacitetsutnyttjandet, samtidigt som
arbetslösheten stiger och den ekonomiska tillväxten blir lägre. Mark-
nadens funktionssätt och nivån på investeringarna i landet styr på sikt till-
växten. Huvuddelen av investeringarna sker och bör ske i företagen. Det
är viktigt att svensk industri ges förutsättningar för en tillräckligt god
lönsamhet för att främja en hög investeringsnivå. Mot den bakgrunden
avsätter staten bl.a. särskilda medel för investeringar framför allt i
infrastruktur i vid mening. Till infrastruktur kan utöver transportnätet
även tele-, post- och elnäten samt det högre utbildningsväsendet räknas.
Investeringarna över statsbudgeten uppgår 1991/92 till ca 12 miljarder
kronor och utgör endast ca 2,2% av utgifterna. Affärsverkens in-
vesteringar redovisas inte över statsbudgeten. Även de statliga utgifterna
för högre utbildning kan från analytiska utgångspunkter betraktas som
investeringar dvs. som ökningar av humankapitalet. Utgifterna för
högskola och forskning uppgår 1991/92 till ca 14 miljarder kronor.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Tabell 5.6 Statsbudgetens utgifter inom tillväxtområdet
Miljarder kronor, fasta priser (fp) och löpande priser (lp)
1991/92
Genomsnittlig procentuell
förändring per år
1991/92- 1991/92- 1991/92-
1995/96 1995/96 1995/96
1P lp fP
Huvudalt. Referensalt.
|
Totalt |
57 |
0,3 |
2,4 |
-1,8 |
|
varav: | ||||
|
Infrastruktur |
20 |
3,1 |
5,1 |
0,3 |
|
Utbildning och forskning |
14 |
3,7 |
5,8 |
0,3 |
|
Jordbruksomställning |
9 |
-15,9 |
-14,1 |
-18,2 |
|
Näringsliv |
5 |
1,6 |
3,9 |
-1,0 |
Källa: Finansdepartementet
Statsbudgetens utgifter inom tillväxtområdet beräknas under perioden
minska realt med ca 1,8% i genomsnitt per år. Hela denna minskning
kan hänföras till den beslutade sänkningen av bidragen till jordbrukssek-
torn, vilken genomförs bl.a. i syfte att öka den ekonomiska tillväxten.
Utgifterna inom tillväxtområdet styrs främst genom enskilda beslut och
endast till liten del av automatik. Den ekonomiska utvecklingen avgör
därmed vilket resursutrymme som finns tillgängligt, efter det att
statsbudgetens utgiftsautomatik tagit sin andel. Det resterande resursut-
rymmet bestämmer statens möjligheter att genomföra satsningar inom
tillväxtområdet.
30
Infrastruktur Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Finansieringen av statens utgifter för infrastrukturen sker till stor del
utanför statsbudgeten via avgiftsfinansiering på marknaden av statliga
bolag och affärsverk. De utgifter som redovisas över statsbudgeten är
investeringar i väg- och järnvägsnät samt utgifter i form av bidrag till
samhällsekonomiskt prioriterade områden, t.ex. viss järnvägstrafik och
miljövänlig eneigi. Statsbudgetens utgifter för infrastruktur under
budgetåret 1991/92 uppgår till ca 19 miljarder kronor. Utgifterna for
infrastruktur beräknas i långtidsbudgeten vara i stort sett oförändrade
eftersom de styrs av framtida politiska beslut. Utgifterna för infra-
strukturfonden under budgetåret 1991/92 belastar inte statsbudgeten.
En förutsättning för en långsiktig, hög och stabil tillväxt i ekonomin
är en effektiv infrastruktur. Infrastrukturinvesteringar av kollektiv
karaktär finansieras huvudsakligen inom den offentliga sektorn. Vid en
svag ekonomisk utveckling enligt referensaltemativet kommer utgifts-
automatiken i transfereringssystemen - vid en given utgiftskvot - att hota
de tillväxtbefrämjande statliga investeringarna i infrastruktur.
Utbildning
Forskning och utbildning av hög kvalitet är viktig för produktivitetstill-
växten. Riksdagen beslutade våren 1990 om inriktningen av forsknings-
politiken för perioden 1990/91-1992/93. Beslutet innehöll åtgärder för
att förbättra den vetenskapliga produktionen genom ett resurstillskott om
ca 1 miljard kronor under treårsperioden. Härav rör merparten förstärk-
ningar för grundforskning och forskarutbildning.
Utbyggnaden av den nya ingenjörsutbildningen fram till 1993/94
innebär att antalet nybörjare vid högskolan successivt kopimer att öka
med 5 000. Regeringens förslag i tillväxtpropositionen innebär att
ytterligare minst 320 nya doktorand tjänster successivt kommer att inrättas
inom de tekniska fakulteterna under 1991/92-1994/95.
Genom ytterligare förbättrad effektivitet och förenklad administration
skall högskolan frigöra resurser så att antalet studenter därutöver kan
ökas med tio procent under perioden 1991/92-1993/94. Ett nytt styr- och
anslagssystem genomförs fr.o.m. budgetåret 1993/94. Beslut om
dimensionering av olika utbildningar skall fettas mot bakgrund av
samhällets behov av kompetens i vid mening och styrningen av resur-
serna kommer i högre grad att kopplas till utbildningens kvalitet och
antalet examinerade. Den högre utbildningen kompenseras normalt i takt
med pris- och löneutvecklingen, vilket gör att resurserna inte urholkas
vid en sämre ekonomisk utveckling.
Näringsliv
Statens utgifter över statsbudgeten för att främja näringslivet är främst
satsningar på småföretagande, regionalpolitik och teknikutveckling. De
samlade utgifterna uppgår till ca 5 miljarder kronor 1991/92 och Prop. 1990/91:150
beräknas under perioden vara i stort sett oförändrade. För att främja Bilaga 1:1.2
tillväxten har statens utgifter för stöd till vissa branscher successivt
avvecklats och inriktningen koncentrerats till att skapa effektivare
marknader och konkurrens, stödja teknisk utveckling samt underlätta
kapitalförsörjningen för småföretag.
Jordbruk
Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny livsmedelspolitik. Den
livsmedelspolitiska reformen fullföljs nu och innebär bl.a. att den interna
marknadsregleringen avskaffas med böijan den 1 juli 1991. Jordbruket
ställs om med sikte på att nå bättre balans mellan inhemsk produktion
och efterfrågan. De särskilda omställningsbidragen uppgår till ca 14
miljarder kronor för perioden 1990/91-1994/95.
Ökad konkurrens inom livsmedelsproduktionen spelar en avgörande roll
för effektiviteten inom sektorn och därmed för möjligheten att få en
varaktigt lägre prisökningstakt för livsmedel. Det befrämjas genom
minskad protektionism och sänkt gränsskydd samtidigt som konsumenten
får större valfrihet. GATTs s.k. Uruguayrunda har som mål att avlägsna
handelshinder också på jordbruksområdet, vilket innebär att stödet till
jordbruket successivt kan komma att sänkas även i andra länder. Det är
angeläget att det svenska jordbruket och livsmedelsindustrin är inter-
nationellt konkurrenskraftiga och omställningen syftar bl.a. till att ge
sektorn en varaktig överlevnadsförmåga vid en ökad handel med andra
länder.
Statens utgifter inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde
uppgår 1991/92 till ca 9 miljarder kronor varav ca 5 miljarder kronor
avser stöd till jordbruksföretag i samband med reformeringen av
jordbrukspolitiken. Utgifterna under perioden är till stor del en följd av
riksdagens beslut om särskilda bidrag för genomförandet av reformen.
5.4.3. Utgiftsutvecklingen inom övriga områden
Till övriga utgifter räknas här utgifter på statsbudgeten som inte direkt
kan hänföras till välfärds- eller tillväxtområdet. Detta gäller utgifterna för
bl.a. rättsväsendet, försvaret och biståndet. Utgifterna inom dessa
områden stiger realt med ca 1,4% årligen under perioden främst
beroende på att den totala biståndsramen justeras upp med BNI.
Utgifterna stiger även som en följd av ökande skatteutjämningbidrag till
kommunerna. De ökande bidragen finansieras dock via en motsvarande
avgiftshöjning för kommunerna, vilket innebär att statsbudgeten netto
inte belastas. Inom rättsväsendet och försvarsområdet beräknas utgifterna
vara realt oför- ändrade under perioden och deras andel av BNP sjunker
därmed.
Utgifterna inom området justeras i stort sett i takt med pris- och
löneökningstakten. Detta innebär att utgifterna i referensaltemativet blir
32
Tabell 5.7 Statsbudgetens utgifter inom övriga områden
Miljarder kronor, fasta priser (fp) och löpande priser (lp)
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
1991/92
Genomsnittlig procentuell
förändring per år
1991/92- 1991/92- 1991/92-
1995/96 1995/96 1995/96
1P 1P fp
Huvudalt. Referensalt.
|
Totalt |
107 |
3,6 |
5,3 |
0,4 |
|
varav: | ||||
|
Rättsväsendet |
16 |
3,4 |
5,6 |
0,0 |
|
Bistånd |
13 |
4,5 |
5,7 |
2,0 |
|
Försvaret |
38 |
2,7 |
4,7 |
0,0 |
|
Skatteutjämning m.m.1 |
22 |
5,6 |
6,9 |
2,1 |
'Ökningen finansieras genom motsvarande höjning av skatteutjämningsavgift
Källa: Finansdepartementet och riksrevisionsverket
ca 8 miljarder kronor högre än i huvudalternativet. Den totala bistånds-
ramen minskar dock sin andel av utgifterna eftersom den sämre tillväxten
ger en realt lägre (BNI) bruttonationalinkomst i referensaltemativet.
Rättsväsendet
Till rättsväsendet hör domstolar, åklagare, rättshjälp, kriminalvård och
polisen. Utgifterna inom detta område styrs till största delen av löneut-
vecklingen. I fästa priser visar således rättsväsendet oförändrad utgifts-
nivå över perioden.
Brottsutvecklingen, antalet anmälda brott, mängden mål och dess
svårighetsgrad, antalet dömda och strafftidens längd påverkar behovet av
resurser inom området.
Bistånd
Sveriges samlade internationella utvecklingsarbete - biståndsramen -
uppgår till 1 % av BNI. Tillväxt i ekonomin möjliggör således ett ökat
bistånd. I långtidsbudgeten följer ökningen av biståndets storlek i stort
sett tillväxttakten i respektive alternativ.
Försvarsutgifter
De samlade utgifterna för det svenska försvaret uppgår budgetåret
1991/92 till ca 37,8 miljarder kronor.
Som regel fastställs, utifrån det säkerhetspolitiska läget, femåriga
försvarsbeslut som anger försvarets planeringsramar. Den militära
utgiftsramen priskompenseras med ett försvarsprisindex som avspeglar
pris- och löneökningstakten inom sektom. Långtidsbudgeten utgår från
1987 års försvarsbeslut. Ett nytt försvarsbeslut avses fettas under våren
1992. Några utgiftsförändringar till följd av detta beslut är inte med-
räknade i långtidsbudgeten.
33
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.2
Skatteutjämning m.m. till kommuner
Skatteutjämningsbidraget är 1991/92 budgeterat till 21 miljarder kronor.
Utvecklingen av bidraget påverkas framför allt av löneutvecklingen men
därutöver av skattesatsändringar och av hur skatteunderlaget i enskilda
kommuner och landsting förändras. Kommunerna finansierar själva
ungefär hälften av bidraget via skatteutjämningsavgiften. Staten står för
10,5 miljarder kronor av bidraget. Detta belopp hålls nominellt konstant
under långtidsbudgetperioden. De ökningar av bidraget som sker
förutsätts med andra ord komma att helt finansieras av kommunerna
själva.
Bidraget till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala företagsbeskattningen uppgår budgetåret 1991/92 till ca 0,9
miljarder kronor. Under långtidsbudgetperioden behålls bidraget på
samma nominella nivå. Realt minskar därmed bidraget.
5.4.4 Utgifter inom samtliga områden i de olika alternativen
Sammantaget är utgifterna inom statsbudgetens olika områden, exkl.
statsskuldräntor, realt oförändrade under perioden. En viktig förklaring
till denna utveckling är besluten om minskade utgifter inom bl.a.
jordbruksområdet, bostadssubventionerna och sjukförsäkringssystemet.
Långtidsbudgettekniken förutsätter att dessa beslut ligger fäst och att
inga nya utgifter tillkommer under perioden. För att i praktiken nå realt
oförändrade utgifter under perioden krävs således att eventuella beslut om
ytterligare utgifter inom ett område motsvaras av en minskning av
resurserna på andra områden.
Under långtidsbudgetperioden beräknas statsbudgetens utgifter exkl.
statskuldräntor i löpande priser öka med i genomsnitt 2,5 procentenheter
mer per år i referensaltemativet jämfört med huvudalternativet. BNP ökar
nominellt däremot endast med 1,4 procentenheter mer i referens-
altemativet jämfört med huvudalternativet. Den maiginella ökningen av
BNP är en effekt av att den högre inflationen medför sämre real
tillväxttakt.
Av diagram 5.4 framgår att utgifterna i referensaltemativet exkl.
statsskuldräntor blir ca 50 miljarder kronor högre än i huvudalternativet
i slutet av långtidsbudgetperioden.
Skillnaden i utgiftsutveckling mellan alternativen kan till stor del
förklaras av att utgifterna inom välfärdsområdets transfereringssystem
ökar mer i referensaltemativet. Detta till följd av att de automatiskt
justeras till en högre pris- och löneutveckling. En sämre ekonomisk
utveckling ger även en högre arbetslöshet och därigenom ökade utgifter
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i referensaltemativet. Som tidigare
visats i tabell 5.2 var transfereringarna de utgifter som ökade kraftigast
även under åren 1985/86 - 1989/90, vilket delvis förorsakades av höga
pris- och löneökningar under senare delen av 1980-talet.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
34
I referensaltemativet blir utgifterna för statsskuldräntor dessutom större Prop. 1990/91:150
eftersom statsskulden växer i en snabbare takt och ränteläget är högre. Bilaga 1:1.2
Sammantaget ger dessa faktorer en högre statlig utgiftskvot i referens-
altemativet jämfört med huvudalternativet. I huvudalternativet ger den
ekonomiska utvecklingen en sänkt utgiftskvot med ca 3,8 procentenheter
under perioden. Den sämre utvecklingen i referensaltemativet ger en
sänkning av utgiftskvoten med endast 2,8 procentenheter.
Diagram 5.4 ökning av statsbudgetens utgifter i referensalternativet utöver
utgifterna i huvudalterantivet.
Miljarder kronor, löpande priser
Välfärds
området
Tillväxt
området
övriga
områden
Eftersom transfereringarna, som är en del av välfärden, med automatik
tar i anspråk en stor del av de resurser som skapas genom ekonomisk-
tillväxt kan de vid hög inflation till följd av automatiken i sig bli ett hot
mot välfärden. Det beror på att det endast vid en hög tillväxttakt i
ekonomin är möjligt att finansiera både välfärdssystemens utgifts-
automatik och ökade statliga utgifter inom t.ex. infrastruktur-, utbild-
nings- och miljöområdena inom ramen för en oförändrad utgiftskvot.
Därtill kommer kravet på resurser till statens traditionella uppgifter att
via rättsväsendet och försvaret trygga medborgarnas säkerhet.
Genom att skapa goda förutsättningar for ekonomisk tillväxt i landet
kan resurser skapas, som kan användas till att finansiera utgiftsökningar
inom det statliga området. Vid en svag tillväxttakt och en fortsatt hög
inflationsnivå försämras möjligheterna att upprätthålla ambitionsnivån i
välfärdssystemen och att genomföra angelägna nya åtgärder. Mot denna
bakgrund är det viktigt att genom strukturförändringar dämpa ut-
giftsautomatiken i statsbudgeten och försöka göra det så att det samtidigt
stimulerar tillväxt i ekonomin.
35
För att underlätta en internationell jämförelse redovisas i tabell 5.8.
nedan statsbudgetens utgifter fördelade efter de ändamål de fyller.
Fördelningen är gjord utifrån den internationella klassifikationsmodellen
COFOG (Classification of the Functions of Goverment).
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Tabell 5.8 Statsbudgetens utgifter fördelade efter ändamål
Milj. kr. 1991/92 års prisnivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | ||||
|
92/93 93/94 |
94/95 |
95/96 | ||||
|
Allmänna offentliga tjänster |
29 |
373 |
-801 419 |
599 |
174 |
0,3 |
|
Försvar |
39 |
254 |
625 -658 |
-4 |
-2 |
-0,0 |
|
Samhällsskydd och rättsskipning |
18 |
451 |
-941 -16 |
-23 |
-3 |
-1,4 |
|
Utbildning och universietsforskning |
61 |
191 |
408 846 |
625 |
298 |
0,9 |
|
Hälso- och sjukvård |
4 |
637 |
-560 -9 |
0 |
0 |
-3,2 |
|
Social trygghet |
131 |
324 |
5 365 -2 727 |
-181 |
-1 384 |
0,0 |
|
Bostadsförsörjning och | ||||||
|
samhällsutveckling |
32 |
527 |
188 3 541 |
-4 319 |
-5 094 |
-4,7 |
|
Fritidsverksamhet, kultur och | ||||||
|
religion |
4 |
281 |
-79 -7 |
-10 |
-1 |
-0,6 |
|
Energi |
478 |
0 0 |
0 |
0 |
0,0 | |
|
Jord- och skogsbruk, jakt och | ||||||
|
fiske |
8 |
711 |
-3 252 -1 580 |
-303 |
-706 |
-24,2 |
|
Mineralbrytning, tillverkning |
409 |
-28 -10 |
-10 |
-10 |
-3,8 | |
|
och byggnadsverksamhet |
0,3 | |||||
|
Kommunikationer |
17 |
907 |
100 86 |
32 |
9 | |
|
Andra närigslivsändamål |
29 |
832 |
1 477 -1 722 |
-1 512 |
-1 515 |
-2,9 |
|
Ofördelade offentliga utgifter |
91 |
637 |
-4 010 -1 920 |
1 874 |
-7 466 |
-3,2 |
|
Summa utgifter |
470 |
012 |
-1 508 -3 757 |
-3 232 |
-15 697 |
-1,0 |
36
Utvecklingen av statsbudgetens saldo framgår av tabell 6.1. Under
perioden 1985/86-1989/90 har saldot förbättrats successivt. Budgetåret
1985/86 uppvisade statsbudgeten underskott med 46,8 miljarder kronor
och 1989/90 överskott med 3,4 miljarder kronor. Det förbättrade budget-
läget beror främst på snabbt stigande statsinkomster som på kort sikt
följer av höga pris- och löneökningstakten
Under långtidsbudgetperioden försämras saldot kraftigt 1992/93. Detta
förklaras främst av att skatteinbetalningarna beräknas öka relativt
långsamt jämfört med ökningen av kommunalskatteutbetalningama under
1992/93. Samtidigt bortfaller inkomster av engångskaraktär.
Under 1993/94-1995/96 förbättras statsbudgetens saldo successivt och
ett mindre överskott uppstår. Som en jämförelse redovisas referens-
altemativet. I detta alternativ beräknas ett underskott uppstå 1995/96 om
35,2 miljarder kronor. Detta förklaras, som nämnts, av att den högre ar-
betslösheten ger högre utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
av att den högre inflationstakten ökar utgifterna för transfereringarna.
Högre ränteläge och större upplåningsbehov till följd av större budget-
underskott medför vidare större utgifter för statsskuldräntor.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Tabell 6.1 Budgetsaldo 1985/86 - 1995/96
Miljarder kronor, löpande priser
|
Budgetår |
Inkomster |
Utgifter |
Stats- |
Budget- |
Saldo som BNP |
|
Utfall | |||||
|
1985/86 |
275,1 |
255,4 |
66,5 |
-46,8 |
-5,2% |
|
1986/87 |
320,1 |
271,5 |
63,8 |
-15,2 |
-1,6% |
|
1987/88 |
332,6 |
283,3 |
53,4 |
-4,1 |
-0,4% |
|
1988/89 |
367,7 |
296,4 |
53,2 |
18,1 |
1,6% |
|
1989/90 |
401,5 |
334,4 |
63,7 |
3,4 |
0,3% |
|
Nuvarande beräkning |
382,4 409,0 |
62,5 61,0 |
-18,5 -10,3 |
-1,3% -0,7% | |
|
1990/91 1991/92 |
426,4 459,7 | ||||
|
Huvudalternativ | |||||
|
1992/93 |
436,5 |
422,5 |
60,0 |
-46,0 |
-3,0% |
|
1993/94 |
455,2 |
433,3 |
59,0 |
-37,1 |
-2,3% |
|
1994/95 |
483,4 |
441,2 |
63,0 |
-20,8 |
-1,2% |
|
1995/96 |
506,5 |
444,5 |
57,0 |
5,0 |
0,3% |
Referensalternativ
|
1992/93 |
441,9 |
427,6 |
61,0 |
-46,7 |
-3,0% |
|
1993/94 |
473,9 |
447,2 |
59,0 |
-32,3 |
-2,0% |
|
1994/95 |
506,6 |
474,7 |
64,0 |
-32,1 |
-1,8% |
|
1995/96 |
523,1 |
493,3 |
65,0 |
-35,2 |
-1,9% |
Källa: Finansdepartementet
37
Den offentliga sektorn omfattar staten, socialförsäkringssektorn samt bilaga 1.1.2
kommunerna. De samlade offentliga utgifterna beräknas uppgå till ca
62% av BNP 1991/92. Av detta belopp svarar staten för hälften och
kommunerna för ca 40%. Resterande 10 % utgörs av utgifter för ATP.
Regeringens och riksdagens beslutsfattande är inte avgränsat enbart till
statsbudgeten. Gränserna mellan delsektorema är inte för alltid givna -
både finansierings- och verksamhetsansvar har över tiden ändrats. Som
exempel kan nämnas förstatligandet av den kommunala polisen under
1960-talet och den överflyttning av arbetsgivaransvaret för lärare från
staten till kommunerna som skett den 1 januari 1991. Skatter och avgifter
flyttas också mellan delsektorema. Detta gäller t.ex. avvecklingen av den
kommunala företagsbeskattningen. Ytterligare ett exempel utgör
växlingen av inkomster från arbetsgivaravgifter med två procentenheter
från statsbudgeten till AP-fonden fr.o.m. den 1 januari 1990.
Långtidsbudgetens beräkningar avser i första hand statsbudgeten. För
att få en rättvisande och heltäckande bild av de offentliga finanserna och
den offentliga sektorns resursanspråk, är det dock nödvändigt att studera
även övriga delar av den offentliga sektom.
Statsbudgetens inkomster och utgifter har redan redovisats i avsnitten 4
och 5. I detta avsnitt redovisas inkomster och utgifter för statsbudgeten
samt AP-fonden, arbetsmarknadsfonden, delpensionsfonden, arbetslivs-
fonden, lönegarantifonden och arbetarskyddsfonden.
7.1.1 Inkomster
De inkomster som inte redovisas på statsbudgeten består främst av
arbetsgivaravgifter samt AP-fondens ränteinkomster. Arbetsgivarav-
gifternas utveckling styrs, vid oförändrat avgiftsuttag, av lönesummans
utveckling. Denna är beroende av timlön samt sysselsättningsgraden i
ekonomin. Ränteinkomsterna bestäms främst av räntenivån samt
fondstorleken.
Under perioden 1985/86 - 1989/90 har statens och socialförsäkrings-
sektorns inkomster totalt ökat med ca 209 miljarder kronor i löpande
priser eller med 11,3% per år i genomsnitt. Inkomsternas andel av BNP
har därmed ökat från 43,8% till 46,9%. Därav svarar skatter och avgifter
för en ökning på ca 192 miljarder kronor. Därmed har sektom under
perioden bidragit till en höjning av skattekvoten med 4,3 procentenheter.
Under långtidsbudgetperioden beräknas statsbudgetens inkomster
genomsnittligt öka med 2,5% per år i huvudalternativet och 3,3% per år
i referensaltemativet, se avsnitt 4.
Inkomster av arbetsgivaravgifter ökar i genomsnitt med 4,3 % per år i
huvudalternativet och med 5,9% i referensaltemativet. Den snabbare
ökningen i referensaltemativet förklaras av den högre löneökningstakten.
AP-fondens ränteinkomster minskar med i genomsnitt 0,7% per år i
38
Tabell 7.1 Statens och socialförsäkringssektorns inkomster
Miljarder kronor, löpande priser
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
1991/92 Genomsnittlig procentuell
förändring per år
1991/92-1995/96 1985/86-
Huvud- Referens- 1989/90
alt. alt.
|
Statsbudgetens inkomster |
459,8 |
2,5 |
3,3 |
9,9 |
|
Nettoredovisade inkomster' |
68,8 |
2,8 |
4,0 |
7,7 |
|
ATP-avgifter |
85,5 |
4,9 |
6,6 |
11,3 |
|
Övriga avgiftsinkomster |
20,7 |
4,8 |
6,5 |
12,2 |
|
AP-fondens ränteinkomster |
51,6 |
-0,7 |
4,6 |
2,1 |
|
Övrigt |
5,4 |
-51,9 |
-51,9 |
10,7 |
|
Summa totalt Som andel av BNP2 |
691,8 47,2% |
2,7 |
4,0 |
11,3 |
'Avser inkomster som nettoredovisas mot sjuk- och arbetsskadeförsäkringsutgifter
2Andelen var 43,8% 1985/86 och beräknas för 1995/96 till 43,3% i huvud-
alternativet och referensalternativet
Källor: Finansdepartementet och riksrevisionsverket
huvudalternativet och ökar med 4,6% i referensaltemativet. Skillnaden
förklaras av såväl snabbare tillväxt av fondkapitalet som högre räntenivå
i referensaltemativet.
Arbetslöshetsförsäkringen finansieras huvudsakligen genom arbets-
marknadsavgiften, som är en arbetsgivaravgift, vilken för närvarande
uppgår till 2,16% av lönesumman. Avgiften skall sänkas med 0,04
procentenheter per år under perioden 1992/93-1994/95. En motsvarande
höjning sker av vuxenutbildningsavgiften. Dämtöver betalar medlemmar
i a-kassan en avgift. Arbetsmarknadsfondens behållning genererar även
ränteinkomster.
7.1.2 Utgifter
Tabell 7.2 Statens och socialförsäkringssektorns utgifter
Miljarder kronor, fasta priser (fp) och löpande priser (lp).
|
1991/92 |
Genomsnittlig procentuell förändring per år | ||||
|
1991/92- |
1991/92- |
1991/92- |
1985/86- | ||
|
Statsbudgetens utgifter |
470,0 |
1,7 |
4,3 |
-1,0 |
-1,0 |
|
Nettoredovisas på inkomstsidan' |
68,8 |
2,8 |
4,0 |
0,2 |
7,7 |
|
Allmän tilläggspension o |
92,9 |
6,6 |
8,1 |
3,9 |
6,5 |
|
Arbetslöshetsförsäkring2 |
13,6 |
2,7 |
4,9 |
0,1 | |
|
Delpension |
2,0 |
5,5 |
6,5 |
1,7 |
42,4 |
|
Övriga utgifter3 |
7,5 |
2,4 |
3,6 |
-0,2 | |
|
Summa totalt |
654,8 |
2,5 |
4,7 |
0,3 | |
|
Som andel av BNP4 |
44,7% | ||||
'innefattar 85% av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkring och 100% av utgifterna för arbetsskadeför-
säkring
2Historiska uppgifter för arbetslöshetsförsäkringens utgifter är inte jämförbara med dagens system
3Innefattar utgifter för lönegaranti och delpension samt arbetslivsfondens och arbetarskyddsfondens utgifter
4Andelen var 45,6% 1985/86 och beräknas för 1995/96 till 41,3% i huvudalternativet och 42,9% i referens-
alternativet
Källor: Finansdepartementet, socialdepartementet, riksrevisionsverket och konjukturinstitutet
39
Utvecklingen av sjuk-, föräldra- och arbets skadeförsäkringarna har Prop. 1990/91:150
redovisats i avsnitt 5, och sammanfattas i tabell 7.3. Bilaga 1:1.2
Tabell 7.3 Utgifter för sjuk-, föräldra- samt arbetsskadeförsäkring
Miljarder kronor, fasta priser (fp) och löpande priser (lp)
|
1991/92 |
Genomsnittlig procentuell förändring per år | ||||
|
1991/92- |
1991/92- |
1991/92- |
1985/86- | ||
|
Föräldraförsäkring1 |
17,0 |
3,5 |
5,0 |
0,9 |
11,6 |
|
Sjukförsäkring1 |
45,0 |
-0,6 |
1,3 |
-3,1 |
5,8 |
|
Arbetsskadeförsäkring2 |
12,5 |
11,0 |
12,5 |
5,2 |
38,2 |
|
Summa totalt |
74,5 |
5,5 |
5,9 |
1,7 |
8,0 |
|
Som andel av BNP3 |
5,1% | ||||
'Av beloppet redovisas 15% på anslag på statsbudgeten utgiftssida, resterande 85% minskar avgiftsinkomsterna
på budgetens inkomstsida
^Redovisas till 100% över inkomstsida på statsbudgeten
3 Andelen var 5,2% 1985/86 och beräknas för 1995/96 till 4,7% i huvudalternativet och 4,7%
i referensaltemativet
Källor: Finansdepartementet, socialdepartementet och riksrevisionsverket
Pensionsutgifterna avser folkpension, allmän tilläggspension (ATP) och
delpension. Utgifterna för dessa pensionstyper utvecklas olika.
Folkpensionerna har under den gångna femårsperioden ökat med i
genomsnitt 6,4% per år i löpande priser. Detta motsvarar en real ökning
om endast 0,4% per år. ATP har samtidigt ökat med i genomsnitt 6,5%
realt per år.
Förklaringen till att dessa båda pensionssystem utvecklas så olika är att
ATP-systemet i allt högre grad ersätter folkpensionssystemet. I samma
takt som utbetalningarna av ATP ökar, minskar ökningstakten i
folkpensionsutbetalningama. Detta förklaras i sin tur av att
folkpensionssystemet ger pensionstillskott till pensionärer med låg eller
ingen ATP. Tillskottet avräknas krona för krona mot ATP. Idag har mer
än 90% av de nya pensionärerna ATP. Den genomsnittliga andelen
pensionärer med ATP är ca 70%. De som blivit pensionärer har
dessutom haft en allt högre realinkomst. Det ovan beskrivna mönstret för
pensionerna består under den kommande femårsperioden. Folkpensions-
Tabell 7.4 Statens och socialförsäkringssektorns pensionsutgifter
Miljarder kronor, fasta priser (fp) och löpande priser (lp)
|
1991/92 |
Genomsnittlig procentuell förändring per år | ||||
|
1991/92- |
1991/92- |
1991/92- |
1985/86- | ||
|
Folkpension1 |
68,2 |
1,7 |
3,2 |
-1,1 |
0,4 |
|
Allmän tilläggspension |
92,9 |
6,6 |
8,2 |
3,9 |
6,5 |
|
Delpension |
2,0 |
5,5 |
6,5 |
1,7 |
42,4 |
|
Summa totalt |
163,1 |
4,4 |
6,0 |
1,8 |
4,4 |
10,9%
som andel av
'Ålderspension, förtidspension och efterlevnadspension
2Andelen var 10,1% 1985/86 och beräknas för 1995/96 till 11,2% i huvudalternativet och 11,1% i
referensaltemativet
Källor: Finansdepartementet, socialdepartementet, riksrevisionsverket och konjukturinstitutet
40
utgifterna beräknas då minska med i genomsnitt 1,1% per år realt. I
löpande priser motsvarar detta en ökning med 1,7% per år i
huvudalternativet och 3,1% i referensaltemativet. ATP-utbetalningama
ökar däremot med 3,9% i genomsnitt per år realt. Detta innebär i
löpande priser en årlig ökning med 6,6% i huvudalternativet och 8,2%
i referensaltemativet. Utöver andelen ATP-pensionärer styrs
ökningstakten för pensionsutgiftema av den demografiska utvecklingen
och inflationstakten.
Utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen styrs av arbetslösheten samt
lönenivån. Detta innebär att utgiftsutvecklingen är starkt beroende av
konjukturutveckl ingen. Med den högre ekonomiska tillväxten,
långsammare löneökningstakten och lägre arbetslösheten som avspeglas
i huvudalternativet ökar utgifterna med i genomsnitt 2,7% per år i
löpande priser. Med den långsamma ekonomiska tillväxt, höga löne-
ökningstakt och höga arbetslöshet som avspeglas i referensaltemativet
blir motsvarande ökning 4,9% per år. Detta motsvaras av en real
minskning på 0,1% resp, ökning 0,4%. Skillnaden förklaras av den
snabbare löneökningstakten i referensaltemativet.
Bland övriga statliga utgifter utanför statsbudgeten märks
delpensionsfondens, arbetslivsfondens och infrastrukturfondens utgifter.
Diagram 7.1 Verksamhetsfördelning av den kommunala sektorns utgifter 1989
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
18%
Källa: SCB, Kommunernas finanser 1989
Hälso- och
sjukvård
Social
verksamhet
Utbildning
Administra
tion m m
Fritid och
kultur
Kommunika-
tioner
Övrigt
Den kommunala sektom omfattar primärkommunema, landstingen,
kyrkokommunerna samt kommunalförbunden. Av sektoms totala utgifter
svarar primärkommunema för 65 % och landstingen för 33 %. Av
41
diagram 7.1 framgår hur utgifterna fördelar sig på olika typer av Prop. 1990/91:150
verksamhet.1 Bilaga 1:1.2
Medan statens och socialförsäkringssektorns utgifter till största delen
är transfereringar till hushåll och företag, ställer huvuddelen av de
kommunala utgifterna direkta anspråk på ekonomins reala resurser. Drygt
80 % av kommunernas utgifter avser konsumtion och investeringar, vilket
innebär att 21% av BNP används i kommunerna. En stor del av
kommunernas konsumtion produceras i kommunal regi, den kommunala
produktionen bidrog med 18% av den totala bruttonationalprodukten.
Tabell 7.5 Den kommunala sektorn inkomster och utgifter 1990
Miljarder kronor
|
Inkomster |
325 |
Utgifter |
333 |
|
Kommunalskatt |
205 |
Konsumtion |
261 |
|
Transfereringar |
82 |
Löner mm |
204 |
|
Skatteutjämningsbidrag, |
netto 10 |
Löpande förbrukning |
65 |
|
Speciella statsbidrag |
55 |
Kap ital förslitning |
10 |
|
Bidrag från socialförsäkringen 14 |
Försäljning |
-18 | |
|
Räntor |
4 |
Investeringar |
18 |
|
Övriga inkomster |
34 |
Brutto investeringar |
27 |
|
Försäljning |
-9 | ||
|
Transfereringar |
45 | ||
|
Hushåll |
25 | ||
|
Övrigt |
20 | ||
|
Räntor |
8 | ||
|
Finansiellt sparande |
-8 | ||
Källa: Statistiska centralbyrån
I den utsträckning kommunal verksamhet finansieras med avgifter från
dem som utnyttjar kommunernas tjänster räknas detta som privat konsum-
tion. Kommunernas inkomster och omfattningen på dess verksamhet är
därför större än vad som framgår av tabellen. Under 1990 var kommun-
ernas inkomster av försäljning ca 18 miljarder kronor, vilket motsvarade
drygt 7% av den kommunala konsumtionen.
Skattereformen innebär bl a att kommunernas skatteintäkter påverkas
positivt av basbreddningen i inkomstbeskattningen och att kommunernas
utgifter reduceras genom att de ges möjlighet att lyfta av betald
mervärdeskatt. I syfte att neutralisera skattereformens effekter på
kommunernas ekonomi skall kommunerna fr.o.m. 1991 erlägga avräk-
ningsskatt, baserad på deras skatteunderlag.
7.2.1 Kommunernas inkomster
Kommunalskatten är kommunernas största inkomstkälla och svarar för
hälften av primärkommunemas och två tredjedelar av landstingens
inkomster. Underlaget för kommunalskatten utgörs till ca 75% av den
samlade lönesumman och transfereringar knutna till denna (t.ex.
sjukpenningen) efter skattemässiga avdrag. Resterande del av kommun-
ernas skatteunderlag utgörs i huvudsak av pensioner. Kommunernas
1 Uppgifterna i detta avsnitt bygger, om inget annat anges, på national-
räkenskaperna. Det innebär att de affärsdrivande verksamheterna ej ingår
i redovisningen annat än till den del de finansieras med skattemedel.
42
inkomster är således nära knutna till hur löner och sysselsättning
utvecklas.
Staten står för uppbörden av all skatt, inkl, kommunalskatten.
Utbetalningen av kommunernas skatter är organiserad så att de skat-
temedel som betalas ut till kommunerna under ett år baseras på skat-
teunderlaget två år tidigare. Denna eftersläpning i kommunernas
skatteintäkter har stor betydelse på kort sikt för kommunernas finansiella
utveckling. Detta illustreras särskilt av situationen 1991 och 1992. Om
löne- och prisökningstakten dämpas under 1991 och 1992, begränsas
också ökningen av kommunernas utgifter för löner och inköp. Skat-
teinkomsterna räknas emellertid upp med den kraftiga ökning av
lönesumman som rådde under 1989 och 1990. Detta bidrar till en
tillfällig förstärkning av kommunernas finanser under 1991 och 1992.
Jämfört med 1970-talet och böijan på 1980-talet har det under de
senaste fem åren skett förhållandevis måttliga höjningar av kommunal-
skatten. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen uppgår 1991 till
31,15 kronor per skattekrona. I beräkningarna av kommunernas
skatteinkomster har det antagits att den genomsnittliga kommunalskatten
ligger kvar på en oförändrad nivå.
Transfereringar från stat och socialförsäkring till kommunerna svarar
netto för drygt 24% av kommunernas inkomster. Det bör understrykas
att även dessa finansieras med skatter varför den totala skattefinansie-
ringen av kommunernas utgifter är drygt 85%.
Merparten av landets kommuner (83%) får statligt skatteutjämnings-
bidrag, vars syfte är att utjämna skillnader mellan kommuner dels i
skattekraft, dels vad gäller kostnader för kommunal verksamhet beroende
på t.ex. näringslivsstruktur och befolkningssammansättning. Bidraget
uppgick 1990 till sammanlagt 17 miljarder kronor. Skatteutjämningen
finansieras delvis med skatteutjämningsavgifter som tas ut av samtliga
kommuner. Nettobidraget till kommunsektorn 1990 var drygt 10
miljarder kronor. Regeringen har föreslagit en tillfällig höjning av
skatteutjämningsavgiften 1992 motsvarande ca 3 miljarder kronor. Syftet
är att b. la. kommunerna inte skall underlåta att vidta nödvändiga
anpassningsåtgärder då den finansiella situationen tillfälligt förbättras på
grund av den ovan nämnda eftersläpningen i skatteinkomster. För övriga
år under långtidsbudgetperioden har skatteutjämningbidraget netto antagits
ligga på samma nominella nivå som under 1990.
De specialdestinerade och sektorspecifika statsbidragen, som 1990
uppgick till 53 miljarder kronor, utgörs av ett flertal olika bidrag knutna
till den kommunala verksamheten. De största bidragen avser skolan (30
miljarder) och barnomsorgen (12 miljarder). Denna typ av statsbidrag
ses för närvarande över i syfte att ge dem en mer generell utformning.
De bidrag som sjukvårdshuvudmännen får inom ramen för den s.k.
Dagmaröverenskommelsen uppgick 1991 till drygt 15 miljarder kronor.
Bidragets storlek fästställs i särskilda beslut och har under kalkyl-
perioden antagits ligga kvar på en nominellt oförändrad nivå.
Nettotransfereringama från övriga delar av den offentliga sektorn till
kommunerna har under 1980-talet reducerats i betydelse. I böijan på
1980-talet utgjorde de 30% av inkomsterna, att jämföra med 24% idag.
Denna utveckling skall ses mot bakgrund av att kommunernas verksamhet
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
43
expanderat betydligt snabbare än vad statsmakterna bedömt som förenligt Prop. 1990/91:150
med samhällsekonomisk balans. Med de antaganden och bedömningar Bilaga 1:1.2
som görs i långtidsbudgeten kommer denna utveckling att fortsätta under
första hälften av 1990-talet. År 1996 beräknas bidragen från stat och
socialförsäkring svara för knappt 18% av kommunernas inkomster. Den
kraftiga minskningen under 1990-talet förklaras till stor del av att
avräkningsskatten fr.o.m. 1991 reducerar transfereringarna ytterligare.
Den totala skattefinansieringen av kommunernas utgifter blir i stort sett
oförändrad under perioden.
7.2.2 Kommunernas utgifter
Den kommunala sektorns totala utgifter uppgick under 1990 till 333
miljarder kronor, vilket motsvarade 24,9% av BNP. Under 1970-talet
ökade de kommunala utgifterna snabbare än BNP och den kommunala
utgiftskvoten steg från 22% 1970 till 28% 1980. Under 1980-talet har
den kommunala utgiftsexpansionen begränsats. Medan BNP i fasta priser
vuxit med i genomsnitt 2,1% per år har de kommunala utgifterna,
deflaterade med samma prisindex som BNP, vuxit med drygt 1 % per år.
Den kommunala utgiftskvoten har därför reducerats med nära tre
procentenheter.
Diagram 7.2 De kommunala utgifterna som procentandel av BNP 1980-1996
Huvud-
alternativ
Referens-
alternativ
Utfall
Hur den kommunala utgiftskvoten utvecklas bestäms emellertid både
av förändringar i den kommunala verksamhetens omfattning och av
förändringar i den relativa kostnaden för kommunernas konsumtion och
investeringar. En viktig förklaring till att utgiftskvoten minskade under
1980-talet är att det relativa priset för den kommunala konsumtionen
reducerades. Mätt i volymtermer har visserligen ökningstakten i den
kommunala konsumtionen successivt reducerats sedan 1970-talet, men
den har ändå fortsatt växa något snabbare än BNP. Under 1980-talet
kompenserades detta dock bl.a av att kommunernas lönekostnader ökade
44
långsammare än andra sektorers. Detta beror inte på att de kommunal- Prop. 1990/91:150
anställdas löneutveckling varit långsammare än för anställda inom andra Bilaga 1:1.2
sektorer utan kan förklaras av strukturella förskjutningar i kommunernas
verksamhet och att fler verksamheter förts över i bolagsform. Även en
förändring i den bokföringsmässiga beräkningen av kommunala pensioner
har bidragit till lägre relativpriser för kommunal konsumtion.
De antaganden som gjorts för kommunernas verksamhet under perioden
1991-1996 skiljer sig inte mellan de båda alternativen för den samhälls-
ekonomiska utvecklingen. Den kommunala konsumtionen har i båda
fallen antagits växa med 0,5% per år. Däremot påverkas naturligtvis
kommunernas utgifter i löpande priser av den allmänna löne- och
prisutvecklingen. Eftersom tillväxten i den totala ekonomin varierar
mellan alternativen kommer kommunernas reala resursanspråk att vara
relativt större i referensaltemativet.
Med en samhällsekonomisk utveckling enligt huvudalternativet
reduceras den kommunala utgiftskvoten med en procentenhet under 1990-
talets första hälft, från 24,9% 1990 till 23,9% 1996. Detta förklaras av
att den kommunala konsumtionen volymmässigt växer långsammare än
BNP. Eftersom lönerna väger tyngre i kostnaden för kommunernas
konsumtion än för den privata sektoms konsumtion och investeringar,
kommer den snabba lönedämpningen i huvudalternativet att reducera den
kommunala utgiftskvoten. Nedgången 1991 förklaras dofk till största
delen av att kommunernas konsumtion och investeringar blir billigare
efter skattereformen eftersom kommunerna fått möjligheten att lyfta av
mervärdeskatten.
Med en samhällsekonomisk utveckling enligt referensaltemativet ligger
däremot den kommunala utgiftskvoten kvar på en ungefär oförändrad
nivå. Den kommunala konsumtionen växer i detta alternativ ungefär i takt
med BNP, både i fasta och löpande priser.
Ökningstakten i den kommunala konsumtionen har successivt avtagit.
Under första hälften av 1980-talet ökade den kommunala konsumtionen
med mer än 2,5% per år i genomsnitt. Sedan 1985 har tillväxten
begränsats till i genomsnitt 1,5% per år.
I kalkylerna för den kommunala ekonomins utveckling 1991-1996 har
antagits att den kommunala konsumtionen realt växer med ungefär 0,5 %
per år. Detta gäller för båda kalkylaltemativen. Det innebär således en
ytterligare och därtill mycket kraftig uppbromsning av den kommunala
expansionen.
Kommunernas investeringar har tagit i anspråk en allt mindre del av
kommunernas utgifter. Under 1990 användes 5,5% av kommunernas
utgifter till investeringar i fastigheter och maskiner. I böijan på 1980-
talet var den andelen över 10%. Omfattningen på nyinvesteringarna har,
uttryckt i fasta priser, varit ungefär oförändrad men har i växande
utsträckning finansierats med en nettoutförsäljning av mark och bygg-
nader. Förra året beräknas denna utförsäljning ha gett kommunerna
inkomster på ca 8 miljarder kronor. För perioden 1991-1996 har
kommunernas investeringar antagits växa med i genomsnitt 1 % per år.
Kommunernas transfereringar omfattar bl.a. bostadsbidrag, KBT,
socialbidrag m.m. till hushållen och subventioner till företag. Dessa
utgifter har under 1980-talet utvecklats i samma takt som övriga
45
kommunala utgifter. Under kalkylperioden antas att kommunernas Prop. 1990/91:150
transfereringar följer den allmänna prisutvecklingen. Bilaga 1:1.2
Tabell 7.6 Kommunernas inkomster och utgifter 1991-1996
Miljarder kronor, löpande priser
|
1990 |
Genomsnittlig procentuell | ||
|
Inkomster |
325 |
3,0 |
4,3 |
|
Skatter |
205 |
4,3 |
5,7 |
|
Transfereringar |
82 |
-1,2 |
0,0 |
|
Övrigt |
38 |
3,2 |
3,6 |
|
Utgifter |
333 |
3,5 |
4,3 |
|
Konsumtion |
261 |
3,4 |
4,9 |
|
Investeringar |
18 |
7,6 |
8,1 |
|
Transfereringar och räntor |
53 |
2,3 |
3,5 |
I nedanstående diagram redovisas hur det finansiella sparandet i offentlig
sektor utvecklas enligt långtidsbudgetberäkningama.
Diagram 7.3 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Procentandel av BNP, huvudalternativ
Totalt
Kommunerna
AP-fonden
Staten
Källor: Finansdepartementet, riksrevisionsverket och socialdepartementet
Den konsoliderade offentliga sektorns inkomster beräknas under
innevarade budgetår överstiga utgifterna med ca 51 miljarder kronor,
vilket motsvarar ca 4% av BNP. Budgetåret 1991/92 minskar den
offentliga sektorns finansiella sparande till ca 3 % av BNP. Försämringen
sker i staten till följd av det försämrade budgetsaldot. Under budgetåret
1992/93 faller 1991/92 års tillfälliga inkomstförstärkningar bort och den
46
tillfälliga momshöjningen upphör samtidigt som ökningen i den privata Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Diagram 7.4 Finansiellt sparande i offentlig sektor
Procentandel av BNP, referensalterantiv
Totalt
Kommunerna
AP-fonden
Staten
Källor: Finansdepartementet, riksrevisonsverket och socialdepartementet
konsumtionen dämpas. Detta leder till en kraftig försämring av det
finansiella sparandet i staten. Sparandet ligger därefter kvar på en
oförändrad nivå fram till 1995/96, då det ökar med ca 1 % av BNP till
följd av förbättrat budgetsaldo. I referensaltemativet försämras sparandet
ytterligare för att det sista året i långtidsbudgetperioden bli negativt.
Sparandet i kommunerna förbättras 1992/93, därefter fäller det och är
negativt 1994/95 och 1995/96. AP-fondens finansiella sparande minskar
under hela perioden.
7.3.1 Statens finansiella sparande
Det finansiella sparandet i staten2 följer i stort sett uvecklingen av
statsbudgetens saldo. Sparandet uppgår innevarande budgetår till ca 6
miljarder kronor. 1991/92 sker en försvagning och sparandet blir
negativt. 1992/93 faller det statliga sparandet kraftigt och uppvisar ett
underskott på mer än 40 miljarder kronor. Försvagningen förklaras
huvudsakligen av det försämrade budgetsaldot. Till följd av en kraftig
ökning av kommunalskatteutbetalningama och genom att inkomster av
engångskaraktär bortfaller detta år utan att motsvarande utgiftsminskning
sker, försämras budgetsaldot med ca 35 miljarder kronor. Därefter sker
i huvudalternativet en successiv förbättring. 1995/96 uppgår sparandet till
ca 8 miljarder kronor eller ca 0,4% av BNP. Även i referensaltemativet
förbättras sparandet efter 1992/93 om än inte alls i samma utsträckning
2
Som staten räknas här stat och socialförsäkringssektor exkl,. AP-fonden.
47
som i huvudalternativet. I detta alternativ visar sparandet i staten Prop. 1990/91:150
fortfarande underskott med drygt 30 miljarder kronor 1995/96. Bilaga 1:1.2
Sparandet i staten utanför statsbudgeten präglas framför allt av
utvecklingen i arbetsmarknadsfonden. Under långtidsbudgetperioden är
detta sparande negativt. Underskottet uppgår till 0,5 - 2,5 miljarder
kronor. Avskattningen av företagens reserver fors direkt till riksgälds-
kontoret 1991 - 1994 och bidrar under dessa år till det statliga sparandet
med drygt 5 miljarder kronor per år. Då denna inkomst försvinner 1995
medför det en minskning av det statliga sparandet i motsvarande mån.
Det sparande som därutöver sker i staten utanför statsbudgeten är i
stort sett oförändrat under hela perioden.
7.3.2 AP-fondens finansiella sparande
De senaste årens svaga reallöneutveckling har medfört att de inbetalda
ATP-avgiftema ökat långsammare än pensionsutbetalningama. Det har
inneburit att fondens ränteinkomster har tagits i anspråk för de löpande
pensionsutgiftema.
AP-fondens sparande försämras under hela perioden. Försämringen
förklaras av att pensionsutbetalningama överstiger avgiftsinkomsterna,
bl.a. till följd av att de pensionärer som inträder i systemet har högre
ATP-poäng än de som utträder. Denna utveckling beräknas fortsätta fram
till sekelskiftet och får till följd en allt långsammare tillväxt av fond-
kapitalet. På sikt innebär denna utveckling att ATP-systemet riskerar ett
inkomstunderskott som kan bli större och mer långvarigt än vad AP-
fonden kan klara.
Försvagningen av AP-fondens sparande är mer accentuerad i huvud-
alternativet än i referensaltemativet. Orsaken är dels den lägre ränte-
nivån, dels den långsammare tillväxten av fondkapitalet till följd av lägre
avgiftsinkomster i huvudalternativet.
7.3.3 Kommunernas finansiella sparande
Kommunerna befinner sig för närvarande i en besväilig finansiell
situation. Sedan 1985 har inkomsterna varit lägre än utgifterna, vilket
medfört att det finansiella sparandet har varit negativt. Under 1990
beräknas utgifterna ha överstigit inkomsterna med drygt 8 miljarder
kronor. Detta underskott måste täckas med upplåning eller ianspråktag-
ande av fonderade medel. Kommunernas finansiella nettoställning har
således försämrats, vilket också visar sig i ett växande negativt ränte-
netto.
Försämringen av det finansiella sparandet motsvaras inte av någon
uppbyggnad av kommunernas reala tillgångar. Tvärtom har nettoinveste-
ringarna minskat i löpande priser. Det är således nettot av löpande
inkomster och utgifter som försämrats. Kommunernas finansiella
underskott räknat före intäkter av försäljning av fastigheter och mark
uppgick till 17 miljarder kronor vilket motsvarar 6% av konsumtions-
utgifterna. Med en volymtillväxt på 1 % under 1980-talet, dvs. inom de
ramar riksdagen angett, hade kommunerna idag varit i finansiell balans.
48
I år och under nästa år förbättras emellertid kommunernas finanser Prop. 1990/91:150
enligt beräkningarna i långtidsbudgeten. Till följd av en snabb löne- Bilaga 1:1.2
dämpning och därmed långsam kostnadsutveckling 1991 och 1992
beräknas kommunerna, trots den extra indragningen, få ett positivt
finansiellt sparande på 11 miljarder kronor 1992. I huvudalternativet
förbättras sparandet ytterligare 1993, medan den snabbare kostnadsut-
vecklingen i referensaltemativet ger ett sämre finansiellt sparande.
Förbättringen av kommunernas finansiella sparande är emellertid
tillfällig. Det är en effekt av den tidsmässiga eftersläpningen i ut-
betalningen av kommunalskatten. Efter 1993 ökar, med de antaganden
som gjorts, kommunernas inkomster betydligt långsammare än utgifterna.
Detta gäller i båda kalkylal temati ven. Under 1994 och 1995, då
dämpningen av löneutvecklingen slår igenom fullt ut på skatteinkoms-
terna, försämras kommunernas finansiella sparande. Effekterna av
eftersläpningen i utbetalningen av kommunalskatten förstärks dessutom
av systemet med förskott och slutavräkning av kommunalskattemedlen.
Detta leder till att under 1994 beräknas kommunernas inkomster t.o.m.
minska i nominella termer.
Diagram 7.5 Kommunernas finansiella sparande
Miljarder kronor, löpande priser
Totalt
ExkL för-
säljning
Huvud-
alternativ
Referens-
alternativ
Kommmunemas finansiella utveckling blir sämre i referensaltemativet
än i huvudalternativet, därför att kommunernas utgifter stiger snabbare.
Ar 1996 beräknas skillnaden mellan alternativen i finansiellt sparande
uppgå till ca 4 miljarder kronor. Den skillnaden är framför allt effekten
av den högre inflationen i referensaltemativet. I reala termer växer
kommunernas skatteunderlag, dvs. löne- och pensionssumma, ungefär
lika mycket och den kommunala verksamheten har antagits växa lika
mycket i båda alternativen.
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr ISO. Bilaga I:1.2
Likheterna mellan alternativen är emellertid större än skillnaderna. Det
är samma mönster i kommunernas finansiella utveckling, i båda folien
en kraftig försämring efter 1993. Till bilden hör också att det finansiella
utgångsläget är bekymmersamt. De finansiella underskotten under senare
delen av 1980-talet innebar att kommunernas s.k. omsättningstillgångar,
dvs. kortfristiga fordringar och fonderade medel, i det närmaste tömdes.
Slutsatsen av dessa kalkyler är att oberoende av om löneanpassningen
1991 och 1992 blir varaktig eller ej, står kommunerna inför ett krav på
anpassning av verksamheten. Även med en expansionstakt begränsad till
0,5 % per år uppstår finansiella underskott vid slutet av kalkylperioden.
Med förutsättningarna att de kommunala skatteuttaget inte skall höjas
och att de statliga transfereringarna inte ökas är det bara med en
långsammare real tillväxt av den kommunala konsumtionen som
kommunerna kan få en balanserad finansiell utveckling efter 1992.
Eftersom vissa delar, t.ex. barnomsorgen, växer snabbare, kommer detta
att kräva omprioriteringar mellan kommunernas verksamheter och ställa
starka krav på effektivisering och ökat resursutnyttjande.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
50
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Beräkningarna i långtidsbudgeten visar att den offentliga sektorns
inkomster, som till största delen består av skatter, i genomsnitt ökar med
2,4% per år i huvudalternativet och med 3,9% i referensaltemativet. En
genomsnittlig BNP-ökning på 4,6% per år i huvudalternativet och 6,8%
i referensaltemativet medför en sänkning av skattekvoten från 54,2% till
52,2% resp. 51,8%.
Utgifterna växer med gällande åtaganden i genomsnitt med 2,8% per
år i det bättre alternativet. Detta innebär att utgiftskvoten sjunker från
62,3% till 58,0%. I det sämre alternativet är den årliga utgiftsökningen
i genomsnitt 5,2%. Utgiftskvoten faller därmed till 60,3%.
Samtidigt som skattekvot och utgiftskvot sjunker försämras dock det
finansiella sparandet i offentlig sektor.
Två frågor är viktiga vid en bedömning av den offentliga utgiftsutveck-
lingen.
Den första är: Hur stor offentlig sektor skall ekonomin bäral Skall den
offentliga sektorns andel av BNP vara oförändrad eller inte? Riksdagen
har uttalat sig för en på sikt sänkt utgiftskvot, vilket också skulle
möjliggöra en sänkning av skattekvoten.
Den andra frågan är: Vilka krav på sparande bör ställas pä den
offentliga sektornl Ett lågt eller försämrat privat sparande måste
kompenseras med ett ökat offentligt sparande. Avgörande här är således
sparandeutvecklingen i den privata sektom. Om inte det privata sparandet
ökar och blir tillräckligt högt för att vid god investeringsnivå hålla balans
i utrikesbetalningama, måste utgiftskvoten i den offentliga sektom sänkas
vid given skattekvot.
Analysen i årets långtidsbudget är framför allt inriktad på den första
frågan. Främst visas hur den offentliga sektoms andel i ekonomin
förändras och vad som styr denna utveckling. Den andra frågan belyses
i och med att utvecklingen av det finansiella sparandet i offentlig sektor
redovisas.
En viss tillväxttakt i ekonomin ger, vid givet skattetryck, motsvarande
ökning av den offentliga sektoms reala inkomster. En dominerande del
av den offentliga sektoms utgifter räknas emellertid upp med prisökning-
en men påverkas inte direkt av den reala tillväxten. Det är endast
ekonomisk tillväxt som ger den offentliga sektom utrymme att öka
verksamheten eller att höja det finansiella sparandet utan att skattetrycket
behöver höjas.
Den ekonomiska tillväxten påverkas i sin tur av den offentliga sektoms
storlek samt dess finansiering och utgiftsstruktur. Skatte- och trans-
fereringssystemens utformning påverkar effektiviteten i ekonomins
funktionssätt. Effektiva offentliga investeringar främjar tillväxten. I vid
mening kan sådana investeringar t.ex. omfatta satsningar på infra-
51
struktur, utbildning, barnomsorg och rehabilitering. Den offentliga Prop. 1990/91:150
sektorns verksamhet kan dock vid god konjunktur ta i anspråk för mycket Bilaga 1:1.2
resurser (i första hand arbetskraft) och därmed hämma den ekonomiska
tillväxten.
8.1.1 Inkomststyrande faktorer
Den ekonomiska tillväxten är avgörande för inkomsternas utveckling.
Inkomsterna styrs i det närmaste helt enligt automatiskt verkande regler.
På kort sikt leder hög nominell pris- och löneökningstakt till snabbt
stigande inkomster. Om lönerna en längre tid utan motsvarande
produktivitetsökningar stiger snabbare än i våra konkurrentländer,
försämras konkurrenskraften. Det leder på sikt till svagare ekonomisk
tillväxt och påverkar därmed inkomstutvecklingen negativt. På sikt är det
den reala lönesumman, dvs. produktivitetsutveckling och sysselsättning,
som avgör den reala tillväxten i ekonomin och därmed utvecklingen av
inkomstskatter och socialavgifter. I längden kan inte heller takten i
konsumtionsökningen avvika från reallöneutvecklingen. Detta speglas i
utvecklingen av mervärdeskatt och andra indirekta skatter. Förutom
löneökningstakten har räntenivån stor betydelse för inkomsterna i de
offentliga fondema. Det gäller i första hand AP-fonden, där den
övervägande delen av den offentliga sektoms kapital förvaltas. I övrigt
är vinstutvecklingen i företag samt avkastningskrav på statlig affärs-
verksamhet viktiga för den offentliga sektoms inkomster.
8.1.2 Utgiftstyrande faktorer
De offentliga utgifterna påverkas automatiskt av de ekonomiska
faktorernas nominella utveckling. Hög inflation slår automatiskt igenom
på utgifterna. Vid låg ekonomisk tillväxt är dessutom arbetslösheten
större. Vid hög arbetslöshet växer utgifterna för arbetsmarknadspolitik
samt socialbidrag. En god ekonomisk tillväxt ger utrymme för högre
reallöner och därmed realt större utgifter inom t.ex. sjuk-och föräldraför-
säkringarna, vilka styrs av just löneutvecklingen. En stor utgiftspost som
är direkt beroende av tillväxten är biståndet till utvecklingsländer, vilket
utgör 1 % av BNI. Övriga viktiga faktorer som automatiskt styr utgiftsut-
vecklingen är räntenivån, befolkningsutvecklingen, sjukfrånvaron samt
antalet arbetsskadade och förtidspensionärer.
Utifrån redan fattade beslut och gjorda åtaganden utvecklas de offentliga
inkomsterna och utgifterna enligt vad som redovisas i tabellerna 8.1 och
8.2.
Inkomsterna minskar i förhållande till BNP i båda alternativen. Så är
fallet även beträffande utgiftskvoten.
Takten i utgiftsökningarna i den offentliga sektoms olika delar framgår
av tabellerna 8.3 och 8.4.
52
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Tabell 8.1 Offentliga sektorns finansiella utveckling
Miljarder kronor, löpande priser, huvudalternativ
|
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 |
1994/95 |
1995/96 | |
|
Inkomster |
953,5 |
946,0 |
978,0 |
1011,4 |
1050,1 |
|
Utgifter |
912,7 |
932,3 |
962,5 |
995,5 |
1017,6 |
|
Finansiellt sparande |
40,8 |
13,7 |
15,5 |
15,9 |
32,5 |
|
BNP |
1464,4 |
1524,3 |
1594,7 |
1672,7 |
1754,7 |
Källa: Finansdepartementet
Tabell 8.2 Offentliga sektorns finansiella utveckling
Miljarder kronor, löpande priser, referensalternativ
|
1991/92 |
1992/93 |
1993/94 |
1994/95 |
1995/96 | |
|
Inkomster |
953,5 |
955,1 |
1007,5 |
1060,9 |
1113,0 |
|
Utgifter |
912,7 |
943,9 |
993,7 |
1061,2 |
1116,5 |
|
Finansiellt sparande |
40,8 |
11,2 |
13,8 |
-0,3 |
-3,5 |
|
BNP |
1464,4 |
1540,2 |
1645,7 |
1754,2 |
1852,1 |
Källa: Finansdepartementet
Tabell 8.3 Den offentliga sektorns utgifter 1991/92-1995/96
Löpande priser, huvudalternativ
|
Miljarder |
Andel |
Genomsnittlig |
Andel | |
|
Statsbudget |
538,9 |
36,8% |
1,8 |
33,0% |
|
Övriga staten |
27,9 |
1,9% |
-1,9 |
1,5% |
|
AP-fonden |
92,9 |
6,4% |
6,5 |
6,9% |
|
Kommunerna |
358,5 |
24,5% |
4,0 |
24,6% |
|
Offentliga sektorn |
912,7 |
62,3% |
2,8 |
58,0% |
|
BNP |
1464,4 |
4,6 | ||
|
Konsolideringsbelopp |
105,5 |
Källa: Finansdepartementet
Tabell 8.4 Den offentliga sektorns utgifter 1991/92-1995/96
Löpande priser, referensalternativ
|
Miljarder |
Andel |
Genomsnittlig |
Andel | |
|
Statsbudget |
538,9 |
36,8 |
4,2 |
35,5 |
|
Övriga staten |
27,9 |
1,9 |
-0,3 |
1,8 |
|
AP-fonden |
92,9 |
6,4 |
8,2 |
7,0 |
|
Kommunerna |
358,5 |
24,5 |
6,0 |
25,5 |
|
Offentliga sektorn |
912,7 |
62,3 |
5,2 |
60,3 |
|
BNP |
1464,4 |
6,0 | ||
|
Konsolideringsbelopp |
105,5 |
Källa: Finansdepartementet
53
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Det är framför allt AP-fondens utgifter som växer snabbt. Öknings-
takten för ATP-utgifter ligger betydligt högre än för BNP i båda
alternativen. ATP-utgiftema ökar, liksom övriga pensioner utanför eller
inom statsbudgeten, automatiskt vid inflation. Det gäller också andra
transfereringar som går från den offentliga sektorn till hushållen.
Pensionerna utgör en dominerande del av transfereringarna till hushållen
vilka i övrigt omfattar sjuk-, arbetsskade- och föräldraförsäkringarna,
socialbidrag m.m. Hushållstransfereringarna utgör ca en tredjedel av den
offentliga sektorns utgifter, vilket framgår av nedanstående diagram.
Diagram 8.1 Realekonomisk fördelning av de offentliga utgifterna 1991/92
Miljarder kronor
Utvecklingen av de offentliga hushållstransfereringarna kan ses som
ett mått på kostnaden för att upprätthålla ambitionsnivån i dagens
välfärdssystem.
Hushållstransfereringarna stiger huvudsakligen i takt med inflationen.
Hög inflation medför därför snabbt stigande utgifter samtidigt som den
reala tillväxten blir låg. Ju högre pris- och löneökningstakten är, desto
större blir hushållstransfereringarna i förhållande till BNP. Om inte
utgiftskvoten skall växa vid hög pris- och löneökningstakt, måste övriga
utgifter begränsas eller tillväxten öka för att ambitionsnivån i välfärds-
systemen skall kunna bibehållas. Det finns sådeles i en sådan situation
inget utrymme för ökade offentliga investeringar för att främja den
ekonomiska tillväxten eller utöka åtagandena gentemot hushållen. En
oförändrad utgiftskvot skulle också medföra en ytterligare försämring av
det finansiella sparande som beräknats i långtidsbudgeten.
Riksdagen har uttalat ambitionen att sänka utgiftskvoten, vilket på sikt
även skulle möjliggöra en sänkning av skattekvoten. Långtidsbudgeten
visar, under förutsättning att fettade beslut ligger fest och inga nya
54
åtaganden görs, på en sänkt utgiftskvot under perioden i båda altema- Prop. 1990/91:150
tiven. Samtidigt försämras dock det finansiella sparandet. Vid en Bilaga 1:1.2
ekonomisk utveckling som i referensaltemativet, med jämförelsevis låg
tillväxt och hög inflation, är försämringen betydligt större än sänkningen
av utgiftskvoten. Ett behov av ytterligare utgiftsminskning eller ändrade
finansieringsformer skulle då uppstå, om en försämring av det finansiella
sparandet samtidigt skulle undvikas.
55
|
Appendix Departementens verksamhetsområden |
Prop. 1990/91:150 Bilaga 1:1.2 |
I följande appendix ges en beskrivning av i första hand den reala
utvecklingen inom de olika departementens verksamhetsområden.
Inledningsvis ges dock i sammanfattande tabeller även en redovisning av
utvecklingen i löpande priser enligt huvudalternativet och referensaltema-
tivet.
Tabell 1. Utgiftsutvecklingen, huvudalternativet
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnitti ig | |||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | ||||
|
91/92- 95/96 |
85/86- 89/90 | ||||||
|
1. Justitiedepartementet |
7 127 |
-160 |
35 |
107 |
-145 |
-0,6 |
2,4 |
|
2. Utrikesdepartementet |
15 427 |
-154 |
378 |
499 |
377 |
1,7 |
3,8 |
|
3. Försvarsdepartementet |
37 796 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,0 |
1,7 |
|
4. Socialdepartementet |
125 757 |
4 485 |
-1 418 |
-446 |
-1 189 |
0,3 |
5,1 |
|
5. Kommunikationsdepartementet |
18 329 |
150 |
85 |
33 |
9 |
0,4 |
6,1 |
|
6. Finansdepartementet |
28 796 |
1 296 |
443 |
-50 |
17 |
1,4 |
5,1 |
|
7. Utbildningsdepartementet |
62 076 |
409 |
842 |
618 |
290 |
0,9 |
-1,7 |
|
8. Jordbruksdepartemetet |
9 440 |
-2 617 |
-1 582 |
-303 |
-705 |
-18,2 |
-8,1 |
|
9. Arbetsmarknadsdepartementet |
35 595 |
-6 405 |
-625 |
10 |
14 |
-5,3 |
-0,1 |
|
10. Bostadsdepartementet |
32 416 |
676 |
3 426 |
-4 360 |
-5 117 |
-4,4 |
7,3 |
|
11. Industridepartementet |
6 368 |
755 |
-885 |
-13 |
-88 |
-0,9 |
-22,7 |
|
12. Civildepartementet |
15 303 |
-402 |
-37 |
-25 |
0 |
-0,8 |
0 |
|
13. Miljödepartementet |
1 332 |
25 |
-25 |
-40 |
0 |
-0,8 |
7,7 |
|
14. Övrigt |
74 249 |
434 |
-4 392 |
739 |
-9 161 |
-4,5 |
- |
|
Summa utgifter | |||||||
|
i 1991/92 års prisnivå |
470 012 |
-1 508 |
-3 757 |
-3 232-15 697 |
-1,0 |
-1,0 | |
Tabell 2. Utgiftsutvecklingen, huvudalternativet
Milj, kr., löpande priser
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | |||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | ||||
|
91/92- 95/96 |
85/86- 89/90 | ||||||
|
1. Justitiedepartementet |
7 127 |
64 |
265 |
302 |
115 |
2,5 |
2,4 |
|
2. Utrikesdepartementet |
15 427 |
312 |
725 |
889 |
831 |
4,2 |
3,8 |
|
3. Försvarsdepartementet |
37 796 |
834 |
1 179 |
1 030 |
1 227 |
2,7 |
1,7 |
|
4. Socialdepartementet |
125 757 |
8 316 |
1 855 |
2 852 |
2 148 |
2,9 |
5,1 |
|
5. Kommunikationsdepartementet |
18 329 |
627 |
622 |
607 |
635 |
3,2 |
6,1 |
|
6. Finansdepartementet |
28 796 |
2 291 |
1 580 |
1 186 |
1 374 |
5,2 |
5,1 |
|
7. Utbildningsdepartementet |
62 076 |
2 780 |
2 856 |
2 926 |
2 637 |
4,2 |
-1,7 |
|
8. Jordbruksdepartementet |
9 440 |
-2 433 |
-1 485 |
-176 |
-617 |
-15,9 |
-8,0 |
|
9. Arbetsmarknadsdepartementet |
35 595 |
-5 544 |
177 |
842 |
990 |
-2,6 |
-0,1 |
|
10. Bostadsdepartmentet |
32 416 |
1 665 |
4 312 |
-3 856 |
-5 483 |
-2,7 |
7,3 |
|
11. Industridepartementet |
6 368 |
951 |
-754 |
154 |
89 |
1.7 |
-22,7 |
|
12. Civildepartementet |
15 303 |
209 |
479 |
535 |
617 |
2,9 |
0 |
|
13. Miljödepartementet |
1 332 |
65 |
14 |
1 |
47 |
2,3 |
7,7 |
|
14. Övrigt |
74 249 |
2 584 |
-2 408 |
4 621 |
-7 051 |
-0,8 |
- |
|
Summa utgifter i löpande priser |
740 012 |
12 721 |
9 417 |
11 913 |
-2 439 |
1,7 |
5,4 |
Tabell 3. Utgiftsutvecklingen, referensalternativet
Milj, kr., löpande priser
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | |||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | ||||
|
91/92- 95/96 |
85/86- 89/90 | ||||||
|
1. Justitiedepartementet |
7 127 |
169 |
488 |
571 |
247 |
4,8 |
2,4 |
|
2. Utrikesdepartementet |
15 427 |
344 |
1 014 |
1 301 |
1 078 |
5,6 |
3,8 |
|
3. Försvarsdepartementet |
37 796 |
1 292 |
1 261 |
2 991 |
2 086 |
4,7 |
1,7 |
|
4. Socialdepartementet |
125 757 |
8 920 |
3 884 |
5 696 |
4 441 |
4,3 |
5,1 |
|
5. Kommunikationsdepartementet |
18 329 |
865 |
1 147 |
1 108 |
1 032 |
5,2 |
6,1 |
|
6. Finansdepartementet |
28 796 |
2 397 |
1 808 |
1 713 |
2 139 |
6,4 |
5,1 |
|
7. Utbildningsdepartementet |
62 076 |
3 158 |
3 846 |
4 973 |
4 710 |
6,1 |
-1,7 |
|
8. Jordbruksdepartementet |
9 440 |
-2 344 |
-1 339 |
-39 |
-578 |
-14,1 |
-8,1 |
|
9. Arbetsmarknadsdepartementet |
35 595 |
-5 148 |
1 035 |
1 719 |
1 612 |
-0,6 |
-0,1 |
|
10. Bostadsdepartmentet |
32 416 |
3 160 |
3 747 |
-1 010 |
-5 791 |
0,1 |
7,3 |
|
11. Industridepartementet |
6 368 |
1 040 |
-571 |
342 |
226 |
3,8 |
-22,7 |
|
12. Civildepartementet |
15 303 |
323 |
973 |
977 |
917 |
4,8 |
0 |
|
13. Miljödepartementet |
1 332 |
84 |
57 |
38 |
74 |
4,4 |
7,7 |
|
14. Övrigt |
74 249 |
4 501 |
-182 |
12 323 |
4 494 |
6,5 |
- |
|
Summa utgifter i löpande priser |
470 012 |
18 760 |
17 383 |
32 488 |
19 689 |
4,3 |
5,4 |
II. Justitiedepartementet
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | |||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | ||||
|
91/92- 95/96 |
85/86- 89/90 | ||||||
|
Totala utgifter varav: |
7 127 |
-160 |
35 |
107 |
-145 |
-0,6 |
2,4 |
|
Domstols- och åklagarväsendet |
2 752 |
-39 |
0 |
-2 |
-2 |
-0,4 |
2,2 |
|
Kriminalvård |
2 480 |
14 |
3 |
0 |
0 |
0,2 |
2,8 |
|
Rättshjälp m.m. |
914 |
2 |
0 |
0 |
0 |
0,1 |
11,5 |
Källa: Justitiedepartementet och riksrevisionsverket
Justitiedepartementet svarar för beredning av lagstiftningsärenden på
många områden av samhällslivet.
Till justitiedepartementet hör åklagarväsendet, huvudparten av
domstolsväsendet, rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokat-
byråerna samt kriminalvården. Inom departementets område faller också
den verksamhet som utövas av justitiekanslem, datainspektionen,
brottsförebyggande rådet, bokföringsnämnden och brottsskadenämnden.
Diagram II. 1 Realekonomisk fördelning avjustitiedepartementets utgifter 1991/92
Källa: Finansdepartementet
Huvuddelen av departementets utgifter avser konsumtion, som till
största delen består av löner. En mindre del av utgifterna utgörs av
transfereringar till hushåll, framför allt rättshjälp.
Bilaga 1:1.2
Utgifterna inom området styrs till största delen av löneutvecklingen.
Huvuddelen av verksamheten inom justitiedepartementets område styrs
av faktorer som direkt eller indirekt regleras genom lagstiftning.
Brottsutvecklingen, anmälda brott, mängden mål och desshs svårighets-
grad samt inom kriminalvården av antalet utdömda frihetsstraff och
strafftidens längd är sådana faktorer. Antal brott mot brottsbalken som
kommit till polisens kännedom har under åren 1984-1988 ökat med i
genomsnitt 3,1% per år medan den senaste tioårsperioden anmälda brott
mot annan lagstiftning har ökat omkring 1 % per år.
Utgifterna för rättshjälp beror huvudsakligen på antalet mål och ärenden
vid domstolarna. När det gäller den del av rättshjälpen som avser
offentligt biträde är kostnadsutvecklingen i stor utsträckning beroende av
antalet asylsökande.
Domstolarna har under senare år haft att hantera en växande arbetsmängd
samtidigt som det tidvis har varit svårt att rekrytera och behålla
kvalificerad personal. På flera områden pågår lagstiftnings- och
utredningsarbete som med stor sannolikhet kommer att få direkt betydelse
för arbetet i domstolarna. Mot denna bakgrund påbörjades inom
justitiedepartementet under år 1988 en förutsättningslös och framtidsinrik-
tad diskussion om domstolsväsendet.
Behovet av mer ingående överväganden och en fördjupad analys har lett
fram till att en parlamentariskt sammansatt kommitté har tillsatts för att
se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation (dir.
1989:56).
I uppdraget ingår bl.a. att undersöka om fördelningen av mål mellan
olika domstolar och mellan domstolar och förvaltningsmyndigheter är
ändamålsenlig. Kommittén skall eftersträva att målen inte skall passera
fler domstolsinstanser än vad som är sakligt motiverat.
Enligt beslut av riksdagen skall summarisk process handläggas av
kronofogdemyndigheterna i stället för tingsrätterna. Detta minskar
resursbehovet i tingsrätterna. I en nyligen avlämnad proposition (prop.
1990/91:80) föreslås ändringar i socialförsäkringsrättskipningen. Också
denna reform kommer att på sikt minska kostnaderna för domstolsväsend-
et.
Riksdagen beslutade förra året om meritvärderingen vid tillsättning av
domartjänster och om en snabbare och sammanhållen domarbana (prop.
1989/90:79). Beslutets syfte är bl.a. att alla ordinarie domartjänster skall
tillsättas efter en skicklighetsbedömning och att domarutbildningen skall
koncentreras och förkortas. Syftet är att trygga domarkårens höga
standard även i framtiden.
Domstolsväsendet deltar nu i verksamheten med treåriga budgetramar.
Åklagarväsendet går från budgetåret 1991/92 in i en ny treårig budget-
period.
Härigenom ökar möjligheterna till långsiktig planering och smidigare Prop. 1990/91:150
användning av anslagsmedlen, något som är särskilt betydelsefullt med Bilaga 1:1.2
hänsyn till den växande arbetsbördan. Satsningarna på ADB har
intensifierats.
Också inom åklagarväsendet finns svårigheter att rekrytera och behålla
främst yngre jurister. Arbetsbördan har ökat. Riksåklagaren har gjort
betydande insatser för att förbättra rekryteringen.
Efter mönster av det framtidsinriktade arbete som pågår beträffande
domstolsväsendet har också på åklagarväsendets område tillkallats en
parlamentariskt sammansatt kommitté med ett sektorövergripande
uppdrag, nämligen åklagarutredningen -90 (Ju 1990:04). Utredningens
uppgift är att se över åklagarväsendet och reglerna om förundersökning.
Utredningen skall överväga möjligheterna att ytterligare renodla
åklagarnas arbetsuppgifter, bl.a. genom att åklagarna befrias från
uppgifter som kan skötas av annan personal eller andra myndigheter.
Andra viktiga frågor rör effektivare förundersökningsförferande och
utvidgad användning av ordningsbot och strafförelägganden som frågor
om avkriminalisering. Även organisatoriska frågor omfettas av utred-
ningens uppdrag, som skall vara slutfört före utgången av juni 1992.
Under budgetåren 1983/84 - 1989/90 ökade utgifterna för rättshjälp med
i genomsnitt 15 % per år och uppgick till 494 milj. kr. under budgetåret
1989/90.
Ökningen av kostnaderna under budgetåren 1988/89 - 1989/90 förklaras
till en del av att äldre ärenden - som sedan den 1 juli 1988 är borttagna
från rättshjälpsområdet - har avslutats under dessa år samtidigt som det
har tillkommit nya, mindre kostnadskrävande ärenden, som både har
hunnit påbörjas och avslutas. Rättshjälpsavgiften har halverats och
inkomsttaket för rättshjälp har höjts och indexerats.
Det är dock inte möjligt att av tillgänglig statistik dra några säkra
slutsatser om kostnadseffekterna av de omfettande ändringar i rättshjälps-
lagen som genomfördes under år 1988. Regeringen avser att uppdra åt
riksrevisionsverket att utvärdera reformens effekter. I uppdraget skall
ingå inte bara att analysera kostnadsutvecklingen utan också att göra en
utvärdering av hur reformens syfte har uppfyllts. Uppdraget skall vidare
omfatta att analysera och föreslå åtgärder som nedbringar samhällets
kostnader för rättshjälpen.
Utnyttjandet av kriminalvårdsanstalter och häkten
Åren 1987 och 1988 ökade beläggningen vid kriminalvårsanstaltema
med sammanlagt 13 % och vid häktena med sammanlagt 25 %>. Under
år 1989 och första halvåret 1990 har beläggningsnivån vid anstalter och
häkten varit i stort sett oförändrad. Under hösten 1990 har däremot en
uppgång skett vid såväl anstalter som häkten. Enligt kriminalvårdsstyrel-
sens bedömning beror ökningen vid anstalterna till övervägande del på
att ett stort antal personer, som tidigare på fri fot avvaktade anstaltspla-
cering, under hösten tagits in i anstalt. Den redan tidigare ansträngda
situationen vid häktena har förvärrats genom att intagna med verkställbar
dom på grund av den höga anstaltsbeläggningen tidvis inte har kurmat
placeras i anstalt. Beläggningsnivån vid häktena var under Ijärde kvar-
talet 1990 högre än vid något tillfälle under 80-talet.
Beläggningsutvecklingen vid anstalter och häkten under första halvåret
1991 bör kunna ge bättre underlag for en bedömning av om uppgången
i beläggningen under hösten 1990 var tillfällig eller inte.
Ett arbete som syftar till omläggning av statsmakternas styrning av
verksamheten inom kriminalvården inledes våren 1991. Avsikten är att
styrningen fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall ske i termer av resultatmål
kombinerat med tre-åriga anslagsramar.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
III. Utrikesdepartementet
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | |||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | ||||
|
91/92- 95/96 |
85/86- 89/90 | ||||||
|
Totala utgifter varav: |
15 427 |
-154 |
378 |
499 |
377 |
1,7 |
3,8 |
|
Internationellt utvecklingsarbete |
12 965 |
-143 |
380 |
498 |
337 |
2,0 |
4,5 |
|
Utrikesförvaltningen m.m. |
1 431 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
-1,6 |
Källa: Utrikesdepartementet och riksrevisionsverket
Utrikesdepartementets verksamhetsområde omfattar utrikes- och
säkerhetspolitik, internationellt utvecklingssamarbete, utrikeshandel och
exportfrämjande, rättsliga och konsulära frågor samt press- och infor-
mationsfrågor.
Till utrikesdepartementet hör bl.a. utrikesrepresentationen med 114
lönade utlandsmyndigheter och 425 honorärkonsulat.
Diagram III.l Realekonomisk fördelning av utrikesdepartementets utgifter
1991/92
Källa: Finansdepartementet
Nära 90% av utgifterna avser internationellt utvecklingssamarbete, i
figuren betecknat som övriga transfereringar. Utgifter för konsumtion
avser huvudsakligen utrikesförvaltningen.
Inom utrikesdepartementets verksamhetsområde utgör internationellt
utvecklingssamarbete den största enskilda posten. Biståndsramen skall
enligt riksdagsbeslut uppgå till 1 % av BNI. BNIs utveckling är därmed
den viktigaste utgiftsstyrande faktorn inom utrikesdepartementets område.
Nya krav och möjligheter i det internationella utvecklingssamarbetet
kräver anpassning både inom biståndsadministrationen och i analysen av
formerna för verksamhetens genomförande.
Långtidsbudgeten, som avser perioden 1991/92-1995/96, bygger på de
förutsättningar som gäller för regeringens förslag för budgetåret 1991/92.
Utgifter i samband med Sveriges deltagande i internationella orga-
nisationer fastställs efter förhandling mellan de medverkande staterna
och fördelas efter överenskomna fördelningsnycklar.
Riksdagen uttalade i beslut den 12 december 1990 (1990/91:UU8) att
Sverige bör eftersträva att bli medlem i EG med bibehållen neutralitets-
politik. Mycket talar för att ett svenskt medlemskapsavtal, om det
kommer till stånd, kan träda i kraft mot slutet av den period långtidsbud-
geten avser. I så fåll kommer ett svenskt bidrag till gemenskapens
centrala budget att uttaxeras. Det är för närvarande inte möjligt att ange
vilket belopp som skulle bli aktuellt. Som illustration kan dock nämnas
att Nederländernas bidrag för år 1991, omräknat till Sveriges BNI, skulle
motsvarat ca 18 miljarder kronor brutto. Mot bruttosumman skall dock
ställas ett omfattande "återflöde" från EG, som möjliggör utgiftsminsk-
ningar i medlemsländernas statsbudgetar.
Det möte, som hölls i Paris i november 1990 mellan deltagarna i Konfe-
rensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), utgör en bekräftelse
på de vittgående förändringar, som ägt rum i Europa de senaste åren.
Den process, som omdaningen i Sovjetunionen inlett, har medfört
frigörelse och demokratisering i Central- och Östeuropa, Tysklands
enande och ett omfattande avtal om konventionell nedrustning i Europa.
I Parisstadgan för ett nytt Europa, som undertecknades vid ESK-
mötet, har grunden lagts till en ny europeisk säkerhetsordning och
riktlinjerna dragits upp för det framtida samarbetet på skilda områden
mellan ESK-statema. Det är viktigt att ESK ytterligare befästs och stärks
som forum för europeisk säkerhet. Andra organ som Europarådet
kommer att få växande betydelse i europeiskt samarbete.
Stor osäkerhet råder emellertid om den fortsatta utvecklingen i Sov-
jetunionen, såväl ekonomiskt som politiskt. Det gäller inte minst för-
verkligandet av de baltiska republikernas legitima rätt till självständighet.
Övergången från diktatur och centralstyrd planekonomi till demokrati
och marknadshushållning i de central- och östeuropeiska länderna medför
betydande ekonomiska och sociala påfrestningar. Det kommer att ställa
stora krav på stöd från och samarbete med västländerna.
Inom de europeiska gemenskaperna (EG) fullföljs integrationen i första
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
hand med sikte på förverkligandet av den inre marknaden. Diskussioner-
na om en monetär och en politisk union intensifieras.
Den snabba och positiva utvecklingen i Europa har ändrat förutsätt-
ningarna för Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet.
Riksdagen har, som redan framhållits, uttalat att Sverige bör eftersträva
att bli medlem i EG med bibehållen neutralitetspolitik. Förverkligandet
av denna ambition kommer att kräva en omfettande och flerårig insats.
Nordeuropa kommer även i fortsättningen att tillmätas stor strategisk
betydelse av stormakterna. För Sverige kommer den nordiska samhörig-
heten och ett växande samarbete på olika områden mellan länderna kring
Östersjön att vara av stor vikt, inte minst som ett led i det alleuropeiska
och västeuropeiska samarbetet.
De senaste årens allt större samförstånd mellan stormakterna har
öppnat nya möjligheter för Förenta nationerna (FN) att spefe den centrala
rollen i arbetet för internationell fred och säkerhet. Samtidigt visar den
krigsutveckling, som inleddes med Iraks ockupation av Kuwait år 1990,
hur prekär freden är trots i många avseenden hoppingivande inter-
nationella tendenser.
Det är ett svenskt säkerhetspolitiskt intresse att värna om folkrättens
regler om respekt för statens suveränitet och territoriella integritet.
Främjandet av de mänsliga rättigheterna är ett annat grundläggande
element i vår utrikespoltik. Frågor om mänskliga rättigerhet väntas få en
ökad uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Svteriges
engagemang och åtaganden på detta område ställer anspråk på ökade
insatser och resurser. Samtidigt måste Sverige också uppfylla de
åtaganden som görs från svensk sida genom att vi ansluter oss till de
internationella överenskommelserna på området. En omfettande rappor-
teringsskyldighet skall fullgöras till internationella oigan. Härtill kommer
att antalet klagomål mot Sverige inför den europeiska kommissionen och
domstolen för de mänskliga rättigheterna har ökat kraftigt de senaste
åren. Hur utvecklingen kommer att bli i den närmaste framtiden är svårt
att förutsäga, men det kan inte uteslutas att en viss förändring av de
nuvarande arbetsformerna kan behöva övervägas. Andra för Sverige
viktiga folkrättsliga frågor är havsrätten med tillhörande avgränsningsfrå-
gor, miljörätten och rymdrätten.
Den intensiva utvecklingen av de internationella förbindelserna medför
att Sverige årligen ingår ett antal avtal med främmande makter. Förhand-
lingsarbetet kräver traktatsrättslig medverkan i stor omfettning. En annan
viktig rättslig fråga är utlänningsärendena, då inte minst flyktingfrågan.
Viseringsverksamheten vid utlandsmyndigheterna har fortsatt att öka
kraftigt. Denna utveckling styrs till inte ringa del av invandringen till
Sverige. Kontakterna med dem som fått stanna här leder till önskemål
såväl om besöksvisering som om tillstånd till anknytningsinvandring. En
annan omständighet som påverkat omfattningen av viseringsverksamheten
utgör det ökande resandet från Östeuropa efter öppningen av gränserna
där. Utlänningsärendena har fått ett ytterligare vidgat utrymme i utlands-
myndigheternas verksamhet genom en på försök införd ökad delegering
från statens invandrarverk av beslutsrätten i tillståndsfrågor.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.2
Bilaga 1:1.2
I enlighet med riksdagens beslut uppgår biståndsramen till 1 % av BNI.
För budgetåret 1991/92 fördelas ramen enligt regeringens förslag med
24% till bidrag till internationella biståndsprogram, 53% till utveck-
lingssamarbete genom SIDA samt 14% till andra biståndsprogram för
bl.a. u-krediter, forskningsstöd, särskilt bistånd till skuldtyngda länder
och projektbistånd till vissa länder. För administration av och information
om biståndet beräknas 2,7 % av totalramen.
De senaste årens världspolitiska förändringar, de stora skillnaderna i
u-ländemas utveckling under loppet av 1980-talet och de växande
ömsesidiga beroendena mellan u- och i-länder har ställt det internationella
samarbetet inför ofta svåra nya utmaningar. Angelägna uppgifter är nu
att återupprätta tillväxten i svårt krisdrabbade länder och att få till stånd
en mer öppen, stabil och gynnsam internationell ekonomisk omgivning.
Den fortsatta skuldkrisen i en stor del av främst Afrika och Latinamerika
framstår här som särskilt allvarlig. Krisen i Gulfområdet drabbar många
u-länder hårt bl.a. genom höjda oljepriser och dämpningen av den
internationella konjunkturen. De minst utvecklade länderna har svårast
för att anpassa sig till de stora förändringarna i den internationella
ekonomin och därigenom finna en väg till utveckling. Omfattande och
långsiktiga insatser för dessa länder behövs både bilateralt och i det
internationella utvecklingssamarbetet.
Den internationella utvecklingen har präglats av demokratisering i
många tidigare centralstyrda länder. I dag betonas demokratin som
drivkraft för utveckling av allt fler aktörer i utvecklingssamarbetet.
Miljöfrågorna har fått ökad internationell uppmärksamhet. I u-ländema
är de stora miljöhoten ofta direkt fattigdomsrelaterade. Markförstöring,
skogsskövling, vattenbrist samt en alltför hög befolkningstillväxt och
urbanisering påverkar utvecklingen i en stor del av den tredje världen.
Även på detta område krävs samlade insatser inom utvecklingssamar-
betet.
Förändringar och utvecklingstendenser som nu är uppenbara gör att
utvecklingssamarbetet ställs inför både nya krav och mojligheter. Ett
svenskt medlemskap i EG kommer även att påverka biståndsbudgeten.
Som högt industrialiserat land med relativt liten hemmamarknad är
Sverige för sitt välstånd beroende av ett omfattande och fritt handelsut-
byte med omvärlden. Därför är det ett centralt mål för vår handelspolitik
att bidra till att bevara och vidareutveckla en ordning för världshandeln
som bygger på frihandelns principer.
Sverige deltar aktivt i den världsomspännande s.k. Uruguay-rundan
inom GATT. Rundan, vars syfte är att minska handelshindren, stärka
reglerna för internationell handel samt att utsträcka dem till nya områden,
skulle ha avslutats i december 1990. Emellertid kunde då ingen enighet
uppnås i centrala förhandlingsfrågor. Man beslöt därför att ajournera
10
förhandlingarna med sikte på att återuppta och slutföra dem i böijan av
år 1991. Under förutsättning av ett förlängt amerikanskt förhandlings-
mandat finns tämligen goda förutsättningar för ett slutförande av rundan.
Något slutdatum har ännu inte festställts, men flera länder, däribland
Sverige, verkar för att förhandlingarna avslutas under år 1991. De mål
som ursprungligen uppställdes för Uruguay -rundan ser dock inte ut att
helt kunna uppnås.
Förhandlingarna mellan EFTA-ländema och EG om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES) är inne i sin slutfes. Avsikten är att
de skall kunna slutföras under första halvåret 1991. Ett omfettande
informations- och lagstiftningsarbete kommer att krävas inför avtalets
beräknade ikraftträdande den 1 januari 1993. Arbetet med att implemen-
tera ett framtida EES-avtal kommer också att kräva omfettande insatser.
Riksdagen uttalade sig i december 1990 för att Sverige skulle
eftersträva att bli medlem i EG med bibehållen neutralitetspolitik. En
svensk medlemskapsansökan kan enligt riksdagens bedömning sannolikt
lämnas in under år 1991. En sådan ansökan kommer att medföra behov
av omfattande förberedelser och förhandlingar med EG, liksom av ett
intensivt arbete med implementeringen av ett eventuellt medlemskapsav-
tal.
De politiska och ekonomiska reformerna i Central- och Östeuropa
öppnar nya samarbetsmöjligheter också för handeln. I ett övergångsskede
ställs emellertid krav på särskilda insatser för analys och bedömningar av
reformprocessen, bl.a. som underlag för det stöd till denna process som
lämnas av svenska myndigheter, organisationer och näringsliv.
Fortlöpande ansträngningar måste göras, inte minst inom handelspoli-
tikens ram, för att utveckla handelsförbindelserna med USA, Japan, de
snabbt växande ekonomierna i Stilla HavsAsien och med andra regioner.
Bevakningen av vissa utomeuropeiska marknader är av stor vikt inte
minst i en situation med tilltagande osäkerhet om världshandelns
utveckling och därav följande tendenser till protektionism.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
11
IV. Försvarsdepartementet
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | |||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | ||||
|
91/92- 95/96 |
85/86- 89/90 | ||||||
|
Totala utgifter varav: |
37 796 |
-81 |
0 |
0 |
0 |
0 |
1,7 |
|
Militärt försvar |
34 613 |
-81 |
0 |
0 |
0 |
0 |
2,0 |
|
Civila sektorer/funktioner |
1 822 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
-4,5 |
Källa: Försvarsdepartementet och riksrevisionsverket
Försvarsdepartementets verksamhetsområde omfattar utgifterna for
totalförsvarets militära och civila delar samt övrig verksamhet inom
totalförsvaret.
Diagram IV. 1 Realekonomisk fördelning av försvarsdepartementets utgifter
1991/92
99% Konsumtion
o. invest
1% Till
kommuner
Källa: Finansdepartementet
Utgifterna styrs av i regel femåriga försvarsbeslut. Det nu gällande
försvarsbeslutet fastställdes genom riksdagens beslut i juni 1987 och
innehåller mål och planeringsram för perioden 1987/88 - 1991/92 (prop
1986/87:95, FöU 11, rskr. 310). Förutsättningarna för att genomföra
1987 års försvarsbeslut har förändrats i flera viktiga avseenden.
Regeringen tillsatte i december 1988 en parlamentarisk försvarskommitté
12
(dir. 1988:87) med uppgift att förbereda ett nytt försvarsbeslut våren Prop. 1990/91:150
1991. På grund av den mycket snabba säkerhetspolitiska utvecklingen har Bilaga 1:1.2
kommittén bedömt att det inte är möjligt att fatta ett långsiktigt försvars-
beslut under 1991. Regeringen har i december 1990 beslutat att den
inriktning av 1988 års försvarskommittés arbete som lagts fest i
direktiven till kommittén inte längre skall gälla. Regeringen har vidare
beslutat att kommittén skall ombildas till en beredning med företrädare
för regeringen och riksdagspartierna för samråd i frågor som rör
inriktningen av totalförsvaret under tiden 1992/93 - 1996/97. Ett nytt
försvarsbeslut avses fettas under våren 1992.
1991 års långtidsbudget utgår från den inriktning, uppgiftsbeskrivning
och resursfördelning som bestämts i 1987 års försvarsbeslut. Hänsyn har
tagits till de ändringar som har beslutats. Hänsyn har även tagits till de
förändringar som anges i nyligen lämnade propositioner. För budgetåret
1992/93 och därpå följande budgetår förutsätts en oförändrad verksamhet
1 förhållande till budgetåret 1991/92 med undantag för vissa tids-
begränsade program och medeltillskott.
Planeringsramem för det militära försvaret har för budgetåret 1991/92
angetts till 29 628 milj. kr. i pris- och löneläget februari 1989. I
planeringsramen ingår följande större justeringar. Enligt 1987 års
försvarsbeslutet skall planeringsramen höjas varje budgetår till och med
budgetåret 1991/92 med 200 milj. kr. Riksdagen har beslutat att tillföra
det militära försvaret 700 milj. kr. t.o.m. 1991/92 för skydd mot
främmande undervattensverksamhet (prop. 1987/88:150, bil. 8, FöU 13,
rskr. 386). Planeringsramen har vidare justerats med hänsyn till ett antal
uppgiftsändringar av mindre ekonomisk omfattning.
Utgiftsramen för budgetåret 1991/92 uppgår till 31 713 milj. kr. i
prisläget februari 1990.
Den militära utgiftsramen priskompenseras med ett försvarsprisindex
som festställts i 1987 års försvarsbeslut. Försvarsprisindex är en
sammanvägning av fem officiella indexserier. Den förväntade priskom-
pensationen från prisläget februari 1990 till medelprisläget 1991/92 utgör
2 900 milj. kr. för budgetåret 1991/92. Det beräknade utfellet den 30
juni 1992 blir därmed 34 613.
I 1987 års försvarsbeslut angavs för totalförsvarets militära del i
huvudsak följande inriktning.
- På den allmänna värnpliktens grund prioriteras åtgärder som syftar
till att höja krigsorganisationens kvalitet och utbildningsnivå samt
åtgärder för att modernisera och komplettera befintliga och beslutade
system så att deras verkan förbättras. Underrättelsetjänsten skall
förbättras.
- Luftförsvarets utveckling och verkansmöjligheter prioriteras. Moderna
vapen och elektroniska motmedel samt förbättrad stridsledning och luft-
bevakning tillförs. Luftvärn med längre räckvidd utökas. En långsiktig
inriktning skall skapas för att förbättra flygstridskraftemas jaktbeväpning.
13
- För att förbättra tillgången på effektiva system för att bekämpa en
angripares fartyg utökas på sikt antalet ubåtar och tillförs moderna tunga
kustrobotförband. Ubåtsskyddets kvalitet höjs genom ett antal åtgärder.
För totalförsvarets civila del beräknas den ekonomiska planeringsramen
för budgetåret 1991/92 uppgå till 1 993,4 milj. kr. i genomförandepris-
läge 1991/92. Den civila planeringsramen priskompenseras enligt ett
civilt prisindex som återspeglar pris- och löneutvecklingen.
Den ekonomiska planeringsramens storlek är styrande jör utgifterna
inom den civila delen av totalförsvaret.
Utgifterna för totalförsvarets civila del under budgetåret 1991/92
beräknas totalt uppgå till 3 360,3 milj. kr. Förutom den del på 1993,4
milj. kr. som ingår i planeringsramen utgör 700 resp. 666,9 milj. kr.
kapitalkostnader resp, övriga kostnader som beräknas utanför denna ram.
Av utgifterna för totalförsvarets civila del redovisas i tabellen endast de
utgifter som hör till funktioner under försvarsdepartementets verksam-
hetsområde d.v.s. funktionerna Civil ledning och samordning, Befolk-
ningsskydd och räddningstjänst, Psykologiskt försvar, Försöijning med
industrivaror (utom livsmedelsförsöijning och eneigiförsöijning) samt
Kyrklig beredskap. Dessa utgifter uppgår för budgetåret 1991/92 till
1 637,6 milj. kr. Utgifterna för övriga funktioner inom totalförsvarets
civila del redovisas under resp, departements verksamhetsområde. I
princip omfattar totalförsvarets civila del all samhällelig verksamhet som
avses fortgå i krig. I budgetsammanhang är dock avgränsningen snävare
och avser endast anslag eller delar av anslag som är direkt riktade mot
beredskapsuppgifter.
Övriga verksamheter omfattas i huvudsak av Sveriges medverkan i FN:s
fredsbevarande operationer. Svenskt deltagande fordrar regeringens beslut
i vaije enskilt fall.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
14
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
V. Socialdepartementet
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
|
91/92 Förändring till |
Genomsnittlig | |||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | |||
|
91/92- 95/96 |
85/86- 89/90 | |||||
|
Totala utgifter |
289 448 2 705 |
2 983 |
3 317 |
2 033 |
0,9 |
5,1 |
|
därav: | ||||||
|
utanför statsbudgeten |
94 318 3 578 |
3 014 |
2 541 |
1 971 |
2,8 |
6,6 |
|
varav: | ||||||
|
ATP |
92 354 3 527 |
2 975 |
2 511 |
1 939 |
2,8 |
6,5 |
|
Delpension |
1 964 51 |
39 |
30 |
32 |
1,9 |
9,8 |
|
därav: | ||||||
|
på statsbudgeten |
195 130 -873 |
-31 |
776 |
62 |
0,0 |
4,4 |
|
varav: | ||||||
|
Ålderspensioner m.m. |
54 011 -387 |
-309 |
-414 |
-406 |
-0,7 |
0,4 |
|
KET |
1 595 -125 |
-45 |
-50 |
-40 |
-4,4 |
9,4 |
|
Sjukförsäkring |
44 952 - 7 074 |
882 |
518 |
553 |
-3,0 |
9,9 |
|
Arbetsskadeförsäkring |
12 503 700 |
700 |
700 |
700 |
5,2 |
38,2 |
|
Förtidspension |
13 510 -30 |
-200 |
-370 |
-670 |
-2,4 |
0,0 |
|
Socialförsäkringsadministration |
5 448 -13 |
0 |
0 |
0 |
-0,1 |
2,2 |
|
Ekonomiskt stöd till barnfamiljer | ||||||
|
inkl, föräldraförsäkring |
37 795 1 060 |
116 |
280 |
47 |
1,0 |
6,1 |
|
Bidrag till barnsomsorg |
13 045 596 |
735 |
207 |
66 |
2,9 |
-0,1 |
|
Hälso- och sjukvård |
5 028 -563 |
-259 |
0 |
0 |
-4,4 |
-3,9 |
|
Äldre- och handikappomsorg |
5 768 4 957 |
-1 646 |
-95 |
-118 |
11,1 |
7,2 |
|
Socialt behandlingsarbete, alkohol- | ||||||
|
och narkotikapoltik |
1 051 0 |
0 |
0 |
0 |
0,0 |
-5,8 |
|
Övrigt |
424 6 |
-5 |
0 |
0 |
0,1 |
30,8 |
Källa: Socialdepartementet och riksrevisionsverket
Socialdepartementets verksamhetsområde omfattar stöd till barnfamiljer,
pensioner, sjuk- och arbetsskadeförsäkring, hälso- och sjukvård, äldre-
och handikappomsorg, alkohol och narkotikafrågor samt övrig social-
tjänst. Huvuddelen av verksamheten inom hälso- och sjukvården samt
socialtjänsten bedrivs av kommuner och landsting.
De samlade utgifterna inom verksamhetsområdet motsvarar omkring en
tredjedel av bruttonationalprodukten och beräknas 1991 komma att uppgå
till ca 415 miljarder kr. Landstingens och kommunernas kostnader för
sjukvård, barnomsorg och socialtjänst utgör ca 120 miljarder kronor av
totalsumman. De totala statliga utgifterna inom departementets verksam-
hetsområde såväl inom som utanför statsbudgeten för budgetåret 1991/92
beräknas till ca 291 miljarder kronor, varav 127 miljarder kronor
redovisas på statsbudgetens utgiftssida, 70 miljarder kronor på statsbud-
getens inkomstsida samt 94 miljarder kronor utanför statsbudgeten. Sist-
nämnda belopp avser utgifter för ATP- och delpensioner.
En mycket stor del (84%) av utgifterna utgörs av transfereringar till
hushåll. De mest omfattande är folkpensioner, barnbidrag, sjukpenning
och föräldrapenning.
Transfereringarna till hushåll ökar under perioden. Huvuddelen av
ökningen ligger inom området ekonomiskt stöd till barnfamiljer.
15
Diagram V.l Realekonomisk fördelning av socialdepartementets utgifter 1991/92 Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Källa: Finansdepartementet
Kostnaderna för folkpensioner och KBT minskar till följd av att allt fler
pensionärer är berättigade till ATP, vilket finansieras utanför statsbud
geten.
Transfereringarna till kommuner utgör 15% av utgifterna. De mest
betydande är statsbidragen till barnomsorg och äldreomsorg samt till
hälso- och sjukvården.
Transfereringarna till kommuner ökar under perioden, vilket främst är
en effekt av en fortsatt utbyggnad av barnomsorgen. Den är i sin tur en
följd av dels befolkningsutvecklingen, dels riksdagsmålet om full
behovstäckning.
En liten del av utgifterna (1 %) är egen konsumtion, förvaltningsutgifter
m.m.
En stor del av utgifterna styrs av automatiska bindningar till kon-
sumentprisindex och lönenivå.
Den faktor som därutöver har störst betydelse for utvedklingen inom
det sociala området är befolkningsutvecklingen. Ett ökat födelsetal
innebär ökade krav på främst föräldraförsäkring och barnomsorg. En
ökning av antalet äldre innebär höjda utgifter för pensioner och ökade
kostnader för vård och omsorg.
Befolkningsutvecklingen och utvecklingen på arbetsmarknaden har
också stor betydelse för möjligheterna att möta behoven inom vården och
omsorgen, exempelvis genom tillgången på personal i arbetsför ålder.
De statliga utgifterna inom sociala sektorn beräknas under långtids-
budgetperioden öka med ca 10 miljarder kronor. Huvuddelen av den
beräknade utgiftsökningen kommer att inträffa utanför statsbudgeten.
16
Ökningen ligger främst inom ATP-systemet till följd av att allt fler Prop. 1990/91:150
pensionärer blir berättigade till allt högre pensioner. Bilaga 1:1.2
Statens del av familjepolitiken omfattar dels det ekonomiska stödet till
barnfamiljer inkl, föräldraförsäkring i form av barnbidrag, bidragsför-
skott, vårdbidrag och barnpensioner, dels statsbidraget till kommunerna
för barnomsorg. De totala utgifterna beräknas för budgetåret 1991/92 till
ca 51 miljarder kronor.
Tabell 1. Totala statliga utgifter för familjepolitik
Milj.kr 1991/92 års pris- och lönenivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genom- | ||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | |||
|
Föräldraförsäkring |
17 000 |
-72 |
-156 |
0 |
0 |
-0,3 |
|
Barnbidrag |
17 200 |
1 075 |
241 |
247 |
19 |
2,2 |
|
Bidragsförskott |
2 445 |
25 |
25 |
25 |
25 |
1,0 |
|
Barnpension |
272 |
-4 |
-1 |
1 |
3 |
-0,1 |
|
Vårdbidrag |
870 |
12 |
7 |
7 |
0,7 | |
|
Bidrag till kommunal barnomsorg |
13 045 |
596 |
735 |
207 |
66 |
2,9 |
|
Övrigt |
8 |
24 |
0 |
0 |
0 |
41,4 |
|
Summa famifj epolitik |
50 840 |
1 656 |
851 |
487 |
113 |
1,5 |
Källa: Socialdepartementet
Föräldraförsäkring
Genom försäldraförsäkringen ges föräldrar rätt till ledighet och ersättning
för vård av barn. Till föräldraförsäkringen räknas föräldrapenning,
tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Ersättningen från
föräldraförsäkringen utges med belopp som motsvarar 90 % av förälderns
sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Kompensationsnivån från den
tillfälliga föräldrapenningen utgör dock 80 % av SGI:n för de första 14
dagarna per barn och år. För den som inte har någon'sjukpenning-
grundande inkomst eller har låg sådan utges ersättning på en garantinivå
som är 60 kronor per dag.
Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringen såväl vad
gäller finansiering som administration. Finansieringen skall till 85 % ske
genom sjukförsäkringsavgiften, som f.n. är 10,1 % av avgiftsunderlaget
(lönesumman), och till 15 % genom bidrag från statsbudgeten.
Utgifterna för föräldrapenningen är huvudsakligen beroende av antalet
födda barn och föräldrarnas förvärvsinkomster. Antalet födda barn
beräknas öka under långtidsbudgetperioden. Ersättning utges på
förälderns sjukpenningnivå under 12 månader och därefter under
ytterligare 3 månader med ersättning på garantinivån, 60 kr./dag.
17
Barnbidrag
Utgiftsstyrande faktorer för de allmänna barnbidragen är det totala antalet
barn, antalet barn i varje familj samt barnbidragets storlek. Vid ingången
av år 1990 länns det ca 1 653 600 barn under 16 år. Antalet beräknas
öka den närmaste femårsperioden med drygt 100 000.
Bidragen fastställs av statsmakterna genom särskilda beslut. I anslu-
tning till förslaget om ett nytt skattesystem förslogs också en kraftig
höjning av barnbidraget. Höjningen genomförs i två steg. Den 1 januari
1991 höjdes barnbidraget med 2 280 kr. till 9 000 kr. och den 1 januari
1992 höjs det med ytterligare 1 020 kr. till 10 120 kr.per barn under 16
år. Härtill kommer flerbarnstillägg om någon uppbär barnbidrag for tre
eller flera barn. Studerande som uppbär studiehjälp inräknas vid
beräkningen av flerbarnstillägg.
Bidragsförskott
Barn vars föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott. Bidraget utgörs
av 40 % av basbeloppet per år. Kostnaderna för bidragsbeloppet beror
främst på det totala antalet barn som lever åtskilda från någon eller båda
föräldrarna, de underhållsskyldiga föräldrarnas betalningsförmåga samt
underhållsbidragets nivå. Under långtidsbudgetperioden beräknas antalet
barn med bidragsförskott öka med ca 2 000 per år bl a beroende på att
det totala antalet barn ökar.
Underhållsbidragskommitten pekar i sitt betänkande (SOU 1990:48)
Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam på flera problem med
nuvarande bidragsförskottssystem.
Nuvarande system ger en sammanblandning mellan underhållsbidrag
och bidragsförskott som ger icke önskvärda effekter. Om under-
hållsbidraget understiger garantinivån saknar vårdnadshavaren intresse att
medverka till att underhållsbidraget höjs. Olika manipulationer för att
hålla underhållsbidraget nere kan förekomma i syfte att maximera
samhällsstödet. Detta leder till att nuvarande system delvis är okontroller-
bart ur kostnadssynpunkt.
En arbetsgrupp har tillsatts inom regeringskansliet med uppgift att med
utgångspunkt i underhållskommittens förslag arbeta fram an proposition
om stödet till särlevande föräldrar som skall kunna läggas fram under
1991.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Barnomsorg
Statsbidrag lämnas till kommunerna för driften av olika former av
barnomsorg. Statsbidragsberättigade är kommunala daghem och familje-
daghem, föräldrakooperativ, personalkooperativ samt daghem med
särskild pedagogik. Enligt riksdagens principbeslut år 1985 skall alla bam
över ett och ett halvt års ålder beredas plats i en organiserad förskole-
verksamhet.
De senaste årens höga födelsetal, den ökade invandringen samt
kvinnornas förändrade förvärvsmönster mot förlängda arbetstider, innebär
18
att det krävs en fortsatt kraftig utbyggnad av antalet platser inom
barnomsorgen för att målet om full behovstäckning skall kunna uppnås.
Det statliga stödet till barnomsorgen beräknas till ca 13 miljarder
kronor för budgetåret 1991/92. Statens bidrag till barnomsorgen styrs av
antalet barn som får del av verksamheten. Beräkningarna i långtidsbud-
geten har gjorts med hänsyn tagen till de senaste årens höga födelsetal,
den totala efterfrågan som den redovisas i bamomsorgsundersökningen
år 1990, samt den utbyggnad som krävs för att nå och bibehålla målet
full behovstäckning under den närmaste femårsperioden. Efterfrågan på
barnomsorgsplatser har således ökat mer än väntat. En flexibel skolstart
från sex års ålder kommer successivt att genomföras till hösten 1991.
Detta bidrar till att nå utbyggnadsmålet i bamomsrogpn. Trots att
utbyggnaden av daghemsplatser varit kraftigare än någonsin tidigare
under det senaste året är det fortfarande brist på platser. Bristen hänger
delvis samman med svårigheterna att rekrytera personal till daghem och
fritidshem, främst i storstäderna, samt på den nedgång i antalet bam hos
dagbamvårdare som har skett det senaste året. Den senaste tidens
förändrade arbetsmarknad kan göra det lättare att rekrytera personal till
barnomsorgen under den kommande perioden.
Socialdepartementet ansvarar för följande förmåner inom socialförsäk-
ringssystemet:
* Föräldraförsäkring
* Sjukförsäkring inkl, tandvårdsförsäkring
* Arbetsskadeförsäkring
* Folkpension och pensionstillskott
* Allmän tilläggspension (ATP)
* Delpension
Den ekonomiska omfattningen av denna del av socialförsäkringen
beräknas under budgetåret 1991/92 uppgå till ca 244 miljarder kronor.
Utgifterna på statsbudgeten uppgår till 150 miljarder kronor.
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna svarar för’merparten av
socialförsäkringsadministrationen. För försäkringskassorna finansieras
15% av utgifterna på statsbudgetens utgiftssida och resterande del med
socialavgifter på dess inkomstsida. Utgifterna påverkas bl.a av ärende-
belastningen, effektiviteten och produktiviteten samt försäkringssystemets
utformning. De totala utgifterna för administrationen beräknas för
budgetåret 1991/92 till 5,5 miljarder kronor.
Socialförsäkringsadministrationen står inför stora förändringar till följd
av beslutade och aviserade förslag om förändringar inom försäkringen.
I första hand berörs sjukförsäkrings- och rehabiliteringsområdet.
Riksdagen har beslutat om förändring av ersättningsnivåerna inom
sjukförsäkringen. I samband med detta beslut uttalade riksdagen
önskemål om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag
om införande av en arbetsgivarperiod på 14 dagar. Samtidigt fortsätter
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
19
och förstärks satsningen på en effektivare rehabilitering. Förändringarna Prop. 1990/91:150
ställer höga krav både på personalen ute på försäkringskassorna som skall Bilaga 1:1.2
förverkliga rehabiliterings- och arbetslinjen inom socialförsäkringen och
på de gemensamma ADB-systemen som skall anpassas till de successivt
ändrade reglerna.
Det är angeläget att det framtida ADB-stödet utformas både med hä-
nsyn till krav på kostnadseffektivitet och till den enskildes integritet.
Inom ramen för regeringens program att reducera den statliga admi-
nistrationen med 10% på tre år kommer en översyn av socialförsäkrings-
administrationen att göras. För att åstadkomma en resursneddragning av
denna storleksordning krävs överväganden rörande annorlunda organisa-
tionsstrukturer och regelförenklingar som avsevärt reducerar omständlig
och komplicerad ärendehandläggning. I översynen ingår att utarbeta
förslag till en tydligare rollfördelning mellan RFV och försäkrings-
kassorna, samt en analys av deras ansvar och förutsättningar vad gäller
uppföljning och utvärdering. En strategi för detta förändringsarbete
presenteras i kompletteringspropositionen.
Sjukförsäkring
Sjukförsäkringssystemet omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rätt
till dels sjukpenning vid sjukdom med 65 % av arbetsinkomsten för de
första tre sjukpenningdagama, för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen
80 % och fr.o.m. den 91:a dagen 90 % av samma inkomst upp till
7,5 gånger basbeloppet (241 500 kr. år 1991), dels ersättning i samband
med läkaivård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp,
tandvård, sjukvård samt sjukresor.
Sjukpenningförsäkring
Utgifterna för sjukpenning bestäms av antalet sjukpenningförsäkrade,
löneutvecklingen och antal ersatta sjukpenningdagar (sjuktalet). Även
arbetsmarknadssituationen har betydelse.
I löpande priser har utgifterna ökat från 8 miljarder kr. år 1975 till
prognostiserade 35,8 miljarder kr. för år 1990. Räknat i 1990 års pris är
ökningen 12,5 miljarder kr. eller 48 %. Av denna ökning avser
ca 4,5 miljarder kr. utgifter för timsjukpenningreformen. Timsjukpenning
infördes den 1 december 1987 och innebär bl.a. att reglerna om att
sjukpenning inte utges för insjuknandedagen (karensdag) eller för vissa
fridagar slopades. För år 1991 prognostiseras en kostnad för sjukpen-
ningförsäkringen på 30 miljarder kronor. Minskningen är huvudsakligen
en följd av de förändrade kompensationsnivåema inom försäkringen,
vilka trätt i kraft den 1 mars 1991, men också av en förväntad nedgång
i sjuktalet.
I regeringens proposition 1991/91:141 om rehabilitering och rehabili-
teringsersättning m.m. lämnas förslag till lagstiftning inom'ramen för del
allmänna försäkringen om ansvar för arbetsinriktad rehabilitering och om
ekonomisk ersättning vid sådan rehabilitering. Förstahandsansvaret för
att den enskildes behov av rehabilitering klarläggs föreslås i proposition-
20
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Tabell V.2 Utvecklingen av antalet yukpenningförsäkrade, sjuktal och
Sjukpenningutgifter åren 1975-1990
|
År |
Sjukpenning- |
Sjuktal |
Sjukpenning |
Milj. kr. 1991 års priser |
|
1975 |
4 783 000 |
22,0 |
8 024 |
26 743 |
|
1980 |
4 713 000 |
21,2 |
12 635 |
25 604 |
|
1983 |
4 657 000 |
18,4 |
13 745 |
21 492 |
|
1984 |
4 687 000 |
18,8 |
15 352 |
22 301 |
|
1985 |
4 684 000 |
20,9 |
17 925 |
24 345 |
|
1986 |
4 638 000 |
21,5 |
20 212 |
26 339 |
|
1987 |
4 649 000 |
23,1 |
23 111 |
29 307 |
|
1988 |
4 594 000 |
25,3 |
31 088 |
37 254 |
|
1989 |
4 648 000 |
24,5 |
33 942 |
38 231 |
|
Prognos 1990 |
4 720 000 |
23,1 |
35 853 |
37 431 |
|
Prognos 1991 |
4 700 000 |
20,2 |
30 017 |
30 017 |
Källa: Socialdepartementet
en ligga på arbetsgivaren. En rätt till rehabiliteringsersättning föreslås
införd för den som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering. Ersättningen
omfattar dels rehabiliteringspenning, dels ersättning för vissa merkost-
nader till följd av rehabiliteringen. Genom den ökade satsningen på
rehabilitering av långtidssjukskrivna förväntas allt flera kunna återgå i
förvärvsarbetet, vilket i sin tur medför en nedgång i sjuktalet. Detta
innebär då samtidigt en minskning av försäkringens kostnader
Regeringen har vidare nyligen lämnat en proposition till riksdagen med
förslag till lag om sjuklön (prop. 1990/91:000). I lagen föreslås att
arbetsgivarna skall betala ut sjuklön till sina anställda under de första 14
dagarna av en sjukperiod. Även denna åtgärd förväntas ha en positiv
inverkan på antalet sjukfall i och med att arbetsgivarna genom att vidta
arbetsmiljöförbättrande åtgärder av olika slag kan minska risken för att
de anställda skall drabbas av ohälsa. På så sätt minskar sjukfrånvaron på
arbetsplatsen, vilket gynnar såväl arbetstagarna som arbetsgivarna. De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
Shablonmässigt ligger ett oförändrat sjuktal i förhållande tilld et
beräknade sjuktalet för år 1992 till brund för beräkningarna i långtidsbud-
geten. Varje förändring av sjuktalet med en enhet innebär en utgiftsför-
ändring med ca 1,5 miljarder kronor.
Sjukvårdsförsäkring
Nivån och inriktningen på ersättningarna från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen fastställs efter överläggningar mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen. Den senast träffade överenskommelsen avser
ersättningarna under år 1991. Storleken på dessa ersättningar efter år
1991 beräknas därför i långtidsbudgeten vara oförändrade i förhållande
till det året, även om vissa förändringar kommer att inträffa under
perioden. Bl.a. kan nämnas redan fattade beslut i fråga om ansvaret för
äldreomsorgen fr.o.m. år 1992. I vilken utsträckning detta kommer att
21
påverka ersättningarna till sj ukvårdshuvudmännen är ännu inte möj ligt att Prop. 1990/91:150
bedöma. Bilaga 1:1.2
Beräkningarna i övrigt utgår från att volymökningar sker under de
närmaste åren tandvårdsområdet (+1%). För läkemedelsområdet
förutsätts som tidigare en extra prisökning ( + 5%). Samtliga dessa
områden är för närvarande föremål för ett förändrings- och utvecklingsar-
bete som förväntas leda till systemförändringar under budgetperioden och
därmed också ge effekter på försäkringsutgiftema. Detta arbete finns
närmare redovisat i budgetpropositionen för 1991/92.
Inom sjukvårdsförsäkringen har områdena läkemedel, tandvård och
sjukresor haft en otillfredställande utgiftsutveckling.
Vid inköp av läkemedel svarar sjukförsäkringen för kostnaden utöver
den avgift som patienten själv betalar. Denna avgift motsvarar den
faktiska kostnaden, dock högst 75 kr. vid varje inköpstillfälle. Detta
belopp föreslås öka i budgetpropositionen för 1991/92 till 90 kr. Vissa
läkemedel och förbrukningsartiklar tillhandahålls dock kostnadsfritt för
den enskilde. Det är dessa fria förmåner som uppvisar den snabbaste
utgiftsökningen för försäkringen, bl.a till följd av en successiv volymtill-
växt. Prisutvecklingen på läkemedel, förbrukningsartiklar och ut-
vecklingen mot nya och dyrare preparat samt läkarnas förskrivningsvanor
och terapitraditioner är andra bidragande orsaker till de kraftigt ex-
panderande utgifterna för läkemedelsförmånerna.
För att på sikt motverka denna utveckling planeras olika åtgärder. Bl.a.
utreds förutsättningarna att föra över kostnadsansvaret för läkemedel från
riksförsäkringsverket till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m’ år 1992. I
samband med detta arbete görs en översyn av förmånsreglema. Det är
svårt att nu bedöma och uppskatta effekterna av dessa åtgärder.
Målsättningen är att de skall kunna påverka utvecklingen under senare
delen av budgetperioden. Frågan om en huvudmannaskapsändring på
läkemedelsområdet avses bli behandlad vid överläggningarna med
företrädarna för sjukvårdshuvudmännen om ersättningarna från sjuk-
försäkringen till huvudmännen för 1992. En proposition som en följd av
dessa överläggningar kan föreläggas riksdagen tidigast till sommaren.
Regeringen har vidare tillsatt en utredning om det samlade förmåns-
systemet för försäkrade med betydande kostnader för sjukdom och
handikapp. Denna kommer att beröra läkemedelsförmånerna. Utred-
ningens förslag kan senare under budgetperioden leda till en proposition
med utgiftseffekter på läkemedelsområdet.
På tandvårdens område gäller att försäkringen ersätter 40 % av
behandlingskostnaderna för den enskilde upp till 3000 kr. och 75 % av
kostnaderna därutöver. Enligt budgetpropositionen för 1991/92 införs den
1 juli 1991 i utgiftsdämpande syfte en ny ersättningsnivå på 50 % för
behandlingskostnader i intervallet 3000-7000 kr.
Tandvårdstaxans nivå fastställs årligen av regeringen på förslag av
riksförsäkringsverket, varvid hänsyn tas till bl.a. pris- och löneutveck-
lingen. Utgiftsutvecklingen påverkas även av patienttillströmningen och
antalet tandläkare som arbetar inom tandvårdsförsäkringens ram. Trots
den allt bättre tandhälsan för större delen av befolkningen fortsätter
22
försäkringens utgifter att öka på ett otillfredsställande sätt. Den främsta Prop. 1990/91:150
orsaken till detta anses vara att tandvårdstaxan alltjämt bygger på Bilaga 1:1.2
principerna om ersättning per prestation och neutralitet så att vårdgivarna
skall erhålla samma ersättning per tidsenhet oavsett utförd
behandlingsåtgärd. En sådan taxekonstruktion stimulerar till en hög
vårdproduktion och styr samtidigt mot en hög ambitionsnivå vad gäller
reparativa och rehabiliterande tandvårdsinsatser festan tandhälsan blir allt
bättre. Detta ligger heller inte i linje med intentionerna i tandvårdslagen,
enligt vilken särskild vikt skall läggas vid de förebyggande insatserna.
I syfte att förändra utvecklingen inom tandvården har riksförsäkrings-
verket på regeringens uppdrag utarbetat förslag till en delvis ändrad
tandvårdsförsäkring med utgångspunkt från en mer förebyggande
inriktning. Verket föreslår införande av s.k. bastandvård för ålders-
gruppen 20-29 år vilken avses omfetta undersökning, röntgen och
förebyggande åtgärder till en fest och förhållandevis låg avgift för
patienten och en fest och schabloniserad ersättning till vårdgivaren.
Verket har dessutom föreslagit ytterligare mer eller mindre omfettande
ändringar i tandvårdstaxan. I budgetpropositionen för 1991/92 framhålls
att ett ställningstagande till förslaget om bastandvård inte är aktuellt för
närvarande. Vissa delar av verkets förslag i övrigt bör kunna genomföras
under år 1991. Därför föreslås att en omfettande försöksverksamhet på
tand vårdsområdet påböijas den 1 juli 1991 i ett antal landstingsområden
med syfte att bl.a. pröva olika system för ersättning från försäkringen till
vårdgivarna samt bastandvård. En mer omfettande förändring av
tandvårdsförsäkringen kan därefter bli aktuell först i slutet av budget-
perioden.
Vid en sjukresa betalar den försäkrade ett karensbelopp för vaije enkel
resa. Detta är f.n. 30 kr. för resa med taxi, 20 kr. för resa med egen bil
och 15 kr. för resa med allmänna färdmedel. Resekostnader överstigande
dessa belopp ersätts i regel helt av försäkringen. De avsevärt ökande
försäkringsutgiftema för sjukresor under senare år beror till stor del på
den allmänna prisutvecklingen. Därtill kommer kraftiga höjningar av
taxitaxan, inte minst efter avregleringen av taxinäringen den 1 juli 1990
och införandet av mervärdesskatt på persontransporter den 1 januari
1991. Även volymen ersättningsberättigade sjukresor beräknas har ökat.
För att kunna motverka denna utveckling krävs både en mer aktiv
planering och samordning av sjukresoma och en bättre samordning av
transporterna av sjuka med övriga samhällsbetalda transporter av äldre
och handikappade. Eftersom de allmänna försäkringskassorna inom
ramen för sin ordinarie verksamhet saknar naturliga förutsättningar att
bedriva en sådan planering och samordning av sjukresoma, har det under
senare år varit en målsättning att överföra det ekonomiska och admini-
strativa ansvaret för detta område till sjukvårdshuvudmännen. Överlägg-
ningarna med företrädare för sjukvårdshuvudmännen resulterade i slu-
tet av år 1990 i en principöverenskommelse om att denna verksamhet
skall överföras till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992. En propo-
sition om detta har nyligen föreslagit riksdagen.
23
Arbetsskadeförsäkringen
Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla förvärvsarbetande samt personer
som genomgår utbildning i den mån utbildningen medför särskild risk för
arbetsskada. Den som drabbas av arbetsskada får i princip full ersättning
för inkomstbortfall upp till 7,5 basbelopp (241 500 kr. år 1991)
Ersättningen omfattar dels arbetsskadesjukpenning, dels arbets-
skadelivränta. Arbetsskadesjukpenningen utgör 100 % av den sjuk-
penninggrundande inkomsten till skillnad från sjukpenning enligt lagen
om allmän försäkring som fr.o.m. den 1 mars 1991 utges med 65, 80
eller 90 % av denna inkomst. Utgifterna för arbetsskadesjukpenning
redovisas helt inom arbetsskadeförsäkringen. Vid bestående nedsättning
av arbetsförmågan utges livränta för mellanskillnaden av vad den ska-
dade har i lön eller pension efter skadan och vad han skulle ha haft i lön
om skadan inte hade inträffat. En samordning med den allmänna
försäkringen sker under de första 90 dagarna efter en skada.
Arbetsskadeförsäkringens utgifter styrs, förutom av pris- och löneut-
vecklingen, av antalet som skadas, den ersättning dessa beviljas samt
praxis vid prövningen av rätt till ersättning.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Tabell V.3 Utvecklingen av antal anmälningar och ärenden åren 1985 - 1990
|
År |
Antal |
Antal |
varav sjukdomar |
|
1985 |
218 000 |
64 500 |
39 900 |
|
1986 |
230 000 |
78 600 |
51 300 |
|
1987 |
241 000 |
97 700 |
66 500 |
|
1988 |
257 000 |
117 700 |
85 700 |
|
1989 |
245 000 |
118 600 |
87 200 |
|
Prognos 1990 |
218 000 |
120 000 |
88 600 |
Källa: Socialdepartementet
Sedan böijan av 1980-talet har antalet arbetsskadeanmälningar ökat
med ca 40 % fram till år 1989. Mellan åren 1985 och 1989 har antalet
ärenden för försäkringsmässig prövning nästan fördubblats. Under
perioden 1985 - 1988 ökade antalet ärenden med i genomsnitt 22 % per
år. År 1989 hade dock ökningen i stort sett avstannat. Som framgår av
tabell x är det i första hand arbetssjukdomarna som har ökat. Bland
arbetssjukdomarna utgörs den dominerande delen av s.k. belastnings-
skador. Antalet sjukdomsärenden ökade under åren 1985 - 1988 med i
genomsnitt 29 % per år. Även beträffande denna kategori hade ökningen
år 1989 avtagit kraftigt.
I början av 1980-talet godkändes två av tre ärenden som arbetsskada.
Praxisutvecklingen under 1980-talet ledde fram till att år 1988 godkändes
nio av tio ärenden. Under 1989 föll andelen godkända arbetsskador med
nästan två procentenheter. Andelen godkända arbetssjukdomar föll med
drygt två procentenheter.
Den stadigt ökande ärendemängden under 1980-talet har medfört
administrativa påfrestningar för försäkringskassorna som trots betydande
24
resurstillskott inte har kunnat avverka ärendena i den takt de kommit in. Prop. 1990/91:150
Antalet avgjorda ärenden har ökat men ärendebalansen uppgick vid Bilaga 1:1.2
utgången av år 1989 till drygt 106 000 ärenden.
Tabell V.4 Arbetsskadeförsäkringens utgifter, milj.kr.
|
Är |
Sjuk- |
Liv- |
Summa |
Summa |
|
1985 |
707 |
1 106 |
1 813 |
2 450 |
|
1986 |
1 645 |
1 267 |
2 912 |
3 775 |
|
1987 |
2 851 |
1 586 |
4 437 |
5 520 |
|
1988 |
4 681 |
2 212 |
6 893 |
8 105 |
|
1989 |
5 433 |
2 883 |
8 316 |
9 186 |
|
Prognos 1990 |
6 418 |
3 648 |
10 066 |
10 066 |
Källa: Socialdepartementet
Den ökande ärendemängden i kombination med att andelen godkända
fall ökat har medfört att utgifterna för arbetsskadeförsäkringen har ökat
kraftigt under senare år. Okade reallöner har bidragit till denna ut-
giftsökning.
Som tidigare nämnts har det skett en minskning i ökningstakten både
vad avser antal anmälningar och antal ärenden. Antalet inkomna ärenden
beräknas uppgå till ca 120 000 per år under de närmaste åren för att
därefter bölja minska något. Med hänsyn till ärendebalansema är det
dock på kort sikt utvecklingen av antalet avgjorda ärenden som har störst
betydelse. Antalet avgjorda ärenden beräknas ha ökat kraftigt under år
1990 bl.a. på grund av att försäkringskassorna har fått ett antal nya
tjänster för arbetsskadeprövning budgetåret 1989/90. För åren därefter
är det troligt att det sker en utplåning av antalet avgjorda ärenden.
Antalet livräntor kommer dock med stor sannolikhet att fortsätta att öka
under en följd av år.
Realt sett antas utgifterna öka under långtidsbudgetperioden till följd
av att:
- fler ärenden avgörs genom ökad produktivitet
- antalet livräntetagare antas fortsätta att öka
- retroaktiva utbetalningar antas öka till följd av minskade ärendebalanser
Utgiftsökningen beräknas bli ca 700 milj. kr. per år (i fäst penning-
värde) under perioden.
Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras genom en socialavgift som
för närvarande uppgår till 0,90% av avgiftsunderlaget. Över- resp,
underskott redovisas mot arbetsskadefonden. Fondens kapital är för
närvarande förbrukat och utgifter utöver avgiftsinkomsterna belastar
statsbudgeten. Belastningen på statsbudgeten till följd av bristande
finansiering beräknas till ca 7,5 miljarder kr. för budgetåret 1991/92.
Under detta avsnitt redovisas utgifter for folkpension, allmän tillägs-
25
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.2
pension (ATP), delpension och bidrag till kommunalt bostadstillägg till Prop. 1990/91:150
folkpension (KBT). Bilaga 1:1.2
Utgifterna på pensionsområdet är i huvudsak beroende av sådana
faktorer som befolkningsutvecklingen och ohälsotalet. Den första faktorn
inverkar främst på utgifterna för ålderspensioner och den senare faktorn
utgifterna för förtidspensioner.
Folkpension
Folkpensionssystemet omfattar hela befolkningen. För folkpensionärer
med låg eller ingen ATP kompletteras pensionen med pensionstillskott.
Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot eventuell ATP-pension.
De samlade utgifterna för folkpensioneringen redovisas på statsbudget-
ens utgiftssida. För finansiering av folkpensioneringen finns en social-
avgift som fr.o.m. år 1990 utgör 7,45 % av avgiftsunderlaget. Detta av-
giftsunderlag har breddats något genom att fler tidigare fria anställnings-
förmåner, som ett led i finansieringen av skattereformen, räknas in i
underlaget.
Utgifterna för ersättning vid ålderdom har i fästa priser ökat med 25
% mellan år 1980 och år 1989. Detta beror främst på att antalet ålders-
pensionärer ökat samt de förbättrade pensionstilläggen till ålderspensio-
nerna. Antalet ålderspensionärer fortsätter att öka till år 1993 för att
därefter minska. I takt med att allt större andel ålderspensionärer får allt
högre medelpoäng för ATP minskar utgifterna för pensionstillskott.
Folkpensionsutgiftema för ålderspensionärer visar en svagt nedåtgående
trend under budgetperioden.
Kostnaderna för änkepension, hustrutillägg och bamtillägg kommer
också att minska eftersom dessa ersättningsformer successivt är under
avveckling i och med att nya regler för efterlevandepensionering trädde
i kraft år 1990. Utgifterna för änkepensioner sjunker något snabbare än
utgifterna ökar för de nya ersättninsformema omställningspension och
särskild efterlevandepension under budgetperioden.
I januari 1991 hade 360 110 personer antingen förtidspension eller
sjukbidrag.
Antalet förtidspensioner och sjukbidrag har stigit kraftigt under senare
år. Mellan åren 1985 och 1989 ökade antalet personer med folkpension
från dessa förmåner med 32 000 och antalet personer med ATP med
44 000. Denna ökning av förtidspensioner och sjukbidrag beräknas
fortsätta till år 1992. Därefter beräknas antalet minska till följd av
försäkringskassornas rehabiliteringsinsatser. Dessutom har möjligheten
till förtidspension på enbart arbetsmarknadsskäl avskaffats med verkan
från den 1 oktober 1991. Detta beräknas innebära en minskning av
antalet nybeviljade förtidspensioner med 5000 per år.
Utgifterna för pensionstillskott till förtidspension och sjukbidrag
förväntas sjunka p.g.a. att ATP-systemet omfattar allt fler av pen-
sionärerna.
26
Kommunala bostadstillägg till folkpension Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Kommunala bostadstillägg (KBT) utges till pensionärer med låg eller
ingen ATP. Sedan den 1 januari 1988 är det obligatoriskt för kom-
munerna att utge KBT. Statsbidrag lämnas för 25 % av kommunernas
bidragsberättigade kostnader. KBT skall utges för minst 80 % av
hyreskostnaderna mellan 80 och 1900 kr. per månad för en ensamstående
pensionär och mellan 80 och 2 050 kr. per månad för ett pensionärspar.
Kostnaden bestäms dels av antalet pensionärer som med hänsyn till
inkomst och bostadskostnad är berättigade till sådant tillägg, dels av
hyresnivån i kommunerna och kommunernas egna prioriteringar vad
gäller bostadstilläggets nivå. Hyreshöjningar ökar kostnaderna för KBT.
Samtidigt medför de ökade ATP-pensionema och de ökade av-
talsreglerade pensionerna en minskning av kostnaderna. Sammantaget
beräknas antalet KBT-tagare minska med i genomsnitt ca 2 - 3 % per år.
Totalkostnaderna beräknas sjunka något långsammare än statsbidraget.
Kostnaderna för statsbidraget belastar helt och hållet statsbudgeten.
Allmän tilläggspension
Allmän tilläggspension utges till den som haft en pensionsgrundande
inkomst minst 3 år. Storleken på pensionen räknas ut på ett genomsnitt
av de pensionsgrundande inkomsterna under de 15 bästa åren. Full
pension motsvarar 60 % av denna genomsnittsinkomst.
Utvecklingen av antalet personer som har ATP i någon form framgår
av följande sammanställning.
Är Antal
1989 1 827 800
1991 1 925 000 *
1993 1 993 000 *
1995 2 025 000 *
* Beräknat
ATP-systemet har ännu inte nått fullfunktionsstadiet. Såväl antalet ATP-
pensionärer som storleken på medelutbetalningama mätt i antal basbelopp
ökar fortfarande. Detta har resulterat i att en allt större andel pensionärer
får rätt till full ATP. Till detta kommer en ökad förvärvsfrekvens bland
kvinnorna. Under 1980-talet har den ökat med 7,1 %.
ATP finansieras genom en socialavgift som f.n. är 13,00% av av-
giftsunderlaget. Inkomster och utgifter redovisas över den allmänna
pensionsfonden. Som en följd av att utgifterna överstiger inkomsterna
från socialavgifterna med ca 10 miljarder i snitt per år används också en
del av ränteinkomsterna för att täcka utbetalningarna till pensionärerna.
AP-fondens kapital var vid utgången av år 1990 430 miljarder kr. Inga
kostnader för ATP redovisas över statsbudgeten.
AP-fondens fondstyrka, d.v.s det tal som anger fondstorleken i relation
till respektive års ATP-utgift, beräknas öka från 5,4 till 5,8 under
långtidsbudgetperioden. Detta beror på den relativt gynnsamma befolk-
ningsutvecklingen under 1990-talet då försöijningsbördan förbättras
27
något. På längre sikt, efter sekelskiftet, försämras bilden drastiskt Prop. 1990/91:150
eftersom Sverige av demografiska skäl får allt färre yrkesverksamma. Bilaga 1:1.2
Utgifterna för ATP i fästa priser beräknas öka med ca 12 % under
långtidsbudgetperioden.
Delpension
Delpensionsförsäkringen ger förvärvsarbetande mellan 60 och 65 år
möjlighet att minska sin arbetstid genom att övergå till deltidsarbete i
kombination med delpension. Delpension utgör 65 % av inkomstbort-
fallet.
Delpensioneringen finansieras genom en socialavgift på 0,5 % av
avgiftsunderlaget. Över- respektive underskott regleras mot delpen-
sionsfonden. Avgiftsinkomsterna överstiger f.n. utgifterna vilket har till
följd att delpensionsfondens storlek ökar med drygt 2 miljarder per år i
böijan av långtidsbudgetperioden och med drygt 3 miljarder per år i
slutet på perioden.
Kapitalet i delpensionsfonden var vid utgången av år 1990 ca 9,2
miljarder kronor och beräknas ha ökat till ca 23 miljarder år 1995.
Inga kostnader för delpensioneringen redovisas över statsbudgeten.
De totala kostnaderna för hälso- och sjukvården uppgick under 1989 till
drygt 103 miljarder kr. Detta motsvarar ca 8,5 % av brutto-
nationalprodukten. Staten bidrar med drygt en femtedel av kostnaderna
genom bidrag från den allmänna sjukförsäkringen och skatte-
utjämningsbidrag m.m.
Ett antal faktorer påverkar utvecklingen av kostnaderna inom hälso-
och sjukvården. Enligt en studie som gjordes i böijan av 1980-talet stod
framstegen vad gäller teknik och metoder för omkring 90 % av den totala
kostnadsökningen under det att befolkningsökningen och den ökade
andelen äldre svarade för mindre än 10 %. Mycket av denna utveckling
samverkar dock med ökningen av andelen äldre i befolkningen, eftersom
den förändrade tekniken gör det möjligt att i allt högre grad behandla de
äldre befolkningsgrupperna. För patienter över 65 år har under de senaste
tjugo åren andelen vårddagar ökat från 53 % till ca 75 % inom den
slutna sjukvården.
En motverkande utveckling är att befolkningen i arbetsför ålder i allt
mindre utsträckning utnyttjar den slutna delen av hälso- och sjukvården.
Vidare minskar även gruppen i åldern 65—70 år sitt utnyttjande av den
slutna sjukvården. I stället utnyttjar dessa grupper i högre grad den öppna
vården.
I samband med förhandlingarna om ersättning från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen för år 1991 — Dagmaröverenskommelsen — slöts
en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om
inriktningen på det fortsatta förändrings- och utvecklingsarbetet inom
hälso- och sjukvården. Enligt överenskommelsen skall utvecklingsarbetet,
som har ett flerårsperspektiv, ha som mål att säkra ett effektivt utnyttjan-
28
de av tillgängliga ekonomiska och personella resurser, att kontinuerligt
förbättra hälso- och sjukvården och att öka patienternas möjligheter att
fritt välja vårdgivare. Utvecklingsarbetet skall skapa förutsättningar att
bättre styra verksamheten och underlätta resultatuppföljningen. I arbetet
ingår bl.a. att utveckla former for att mäta och värdera vårdens kvalitet
samt att utarbeta kriterier för att sätta upp patienter på väntelista och
indikationer för intagning för behandling eller operation för ett antal
diagnoser m.m.
Inom den offentliga sektorn behövs en större flexibilitet i fråga om
verksamhetsformer och arbetssätt. Styrning, ledning och organisation av
den offentliga verksamheten behöver successivt ses över och revideras.
Dagens splittring av resurserna för vård, rehabilitering och försäkring
resulterar i att möjligheterna till samordning och effektiv resursanvänd-
ning inte utnyttjas fullt ut. För att åstadkomma en bättre hushållning med
resurserna krävs en bättre samordning av ansvaret för hälso- och
sjukvård och sjukförsäkring.
Regeringen har nyligen till riksdagen överlämnat en propoisiton (prop.
1990/91:121) om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar
för primärvård m.m. I propositionen uttalas bl.a. att försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvården och socialförsäk-
ringssystemet bör genomföras. Syftet med en sådan försöksverksamhet,
som bidrar till bättre hälsa och ett mer aktivt liv för hela befolkningen
samtidigt som belastningen på samhällsekonomin minskar.
En sådan försöksverksamhet planeras att inledas den 1 januari 1992 och
avses begränsas till ett mindre antal primärvårdsområden. I dessa skall
en befolkningsrelaterad tilldelning av sjukvårdsresurser tillämpas. Något
eller några av dessa försök bör om möjligt genomföras i primärvårdsom-
råden med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården och några i
primärvårdsområden med landstingskommunalt huvudmannaansvar för
primärvården. Försök bör dessutom övervägas där den finansiella
samordningen läggs på någon eller några försäkringskassor.
Inom socialdepartementet kommer under våren 1991 att övervägas
vilka landsting, kommuner och försäkringskassor som kan komma i fråga
för försöksverksamhet med finansiell samrodning mellan hälso- och
sjukvården och socialförsäkringssystemet. Under hösten 1991 planeras att
en i propositionen lägga fram förslag till den lagstiftning som behövs för
at genomföra denna försöksverksamhet.
Ansvaret för äldre- och handikappomsorgen vilar på kommuner och
landsting.
Behovet av äldreomsorg beräknas öka under långtidsbudgetperioden.
Den främsta orsaken är att antalet personer i gruppen 80 år och
därutöver, som har ett genomsnittligt högt vårdbehov, kommer att öka,
liksom antalet ensamstående äldre. Riksdagen har den 13 december 1990,
på grundval av propositionen (1990/91:14) Ansvaret för service och vård
till äldre och handikappade m.m., fettat beslut om att kommunerna skall
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
29
ges ett samlat ansvar för långvarig service och vård till äldre och Prop. 1990/91:150
handikappade. Syftet med förändringen är att skapa klara ansvarsför- Bilaga 1:1.2
hållanden och ge organisatoriska förutsättningar för en bättre användning
av tillgängliga resurser.
Riksdagens beslut innebär bl.a. att kommunerna den 1 januari 1992,
då reformen träder i kraft, skall överta sjukhem och andra somatiska
långvårdsinrättningar som har ett lokalt upptagningsområde. Kommuner-
nas ansvar för dagsjukvård förtydligas. Vidare ges kommunerna
skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård vid de övertagna sjukhemmen
liksom vid övriga särskilda boendeformer och vid kommunala dag-
verksamheter. För den somatiska långtidssjukvård som landstingen även
fortsättningsvis skall ha verksamhetsansvar för får kommunerna ett
betalningsansvar. Detta innebär att kommunerna skall betala för de
platser som utnyttjas hos landstingen. Detsamma kommer att gälla för de
s.k. medicinskt färdigbehandlade patienterna vid landstingens akutsjuk-
vårdskliniker och vid de geriatriska klinikerna.
Principerna för den ekonomiska reglering mellan landsting och
kommun som reformen förutsätter har godkänts av riksdagen. Regler-
ingen skall ske genom en kombination av förändringar i kommuners och
landstings skattesatser, skatteutjämningssystemet samt statens bidrag till
kommuner och landsting. Härutöver införs ett mellankommunalt
omfördelningssystem. Regeringen lägger i dag fram förslag tjll de
lagändringar m.m. som krävs i detta avseende.
Ett led i den ekonomiska regleringen är en förändring av grunderna för
fördelning av statens bidrag till kommunerna för stöd och hjälp i boendet.
Bidraget som tidigare varit prestationsbaserat utifrån antalet årsarbetare
övergår till att bli behovsrelaterat. De kriterier som skall användas är
antalet förtidspensionärer och antalet personer i de högsta åldrarna i
kommunen, andelen ensamboende äldre personer samt glesbygdsgraden
i resp, kommun. Detta innebär att statsbidragets förändring i huvudsak
kommer att följa den demografiska utvecklingen.
Riksdagen fattade också beslut om ett utökat statligt stöd om totalt
5,5 miljarder kronor under en femårsperiod. Av medlen avser 2,0
miljarder stimulansbidrag till gruppboenden. För utbyggnad och
ombyggnad av institutioner, så att de som så önskar skall få ett eget
rum, avsätts 1,0 miljard kronor. Kommunerna kompenseras under en
treårsperiod med ett statsbidrag om 1,5 miljarder kronor för att täcka
kostnader för betalningsansvaret avseende de medicinskt färdigbehand-
lade. Ett statligt stöd till utbildningsinsatser och viss information kommer
att utgå med 500 milj. kr. Landstingen och de landstingsfria kom-
munerna kommer att tillföras ett särskilt statsbidrag 1992 om 500 milj,
kr. bl.a. för att nedbringa kötiderna inom den somatiska korttidssjukvård-
en.
Statsbidraget till färdtjänst beräknas även fortsättningsvis att, med vissa
begränsningsregler, utgå med 35 % av bruttodriftkostnadema. En viss
volymökning förutses under perioden.
Det arbete som bedrivs i 1989 års handikapputredning (S 1988:03) är
av stor betydelse för utformningen av den framtida handikappolitiken.
30
Regeringen har för avsikt att på grundval av utredningens bedömningar Prop. 1990/91:150
och överväganden, förelägga riksdagen en proposition med förslag som Bilaga 1:1.2
bl.a. syfta till att i högre grad än för för närvarande tillförsäkra svårt
handikappade ett väl fungerande samhällsstöd.
Enligt socialtjänstlagen är kommunerna och landstingen ansvariga för det
socialbehandlingsarbetet. Stora insatser görs dock också av frivilliga
organisationer. Staten ger bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
samt till frivilliga organisationer som är verksamma inom området.
Vidare ges bidrag till utvecklings- och försöksverksamhet inom området
individ- och familjeomsorg.
Socialtjänstlagens karaktär av ramlag, dess bestämmelser om det
yttersta ansvaret för att de som behöver får stöd och hjälp, be-
stämmelserna om rätten till bistånd m.m. har ifrågasatts i olika samman-
hang. Regeringen har nyligen tillsatt en parlamentarisk kommitté med
uppgift att göra en översyn och utvärdering av socialtjänstlagen.
En tillfällig omläggning av statsbidraget till ungdomsvård och miss-
brukarvård som syftar till en snabb utbyggnad av vårdresurserna för de
mest utsatta ungdoms- och missbrukargruppema har föreslagits av
regeringen. Vidare pågår ett utredningsarbete som avses leda till en
förändrad organisation av institutionsresursema för dessa grupper.
Alkoholkonsumtionen har under senare hälften av 1980-talet ökat
särskilt i ungdomsgrupperna vilket inger allvarlig oro. Samhällets
kostnader för social- och sjukvård, produktionsbortfall, rehabiliterings-
åtgärder m.m. som har sin orsak i alkoholmissbruk är mycket höga.
Uppskattningsvis har minst 300 000 personer en så hög alkohol-
konsumtion att den påverkar arbete, hälsa och familjeliv. Alkohol-
missbruk är en av de vanligaste orsakerna till för tidig död särskilt bland
vuxna män. Regeringen har i en särskild proposition föreslagit en ökad
satsning på information och opinionbildning där alkohol- och drog-
frågorna sätts in i ett bredare folkhälsoperspektiv.
Trots intensiva insatser mot narkotikamissbruket är problemen
fortfarande stora. Vissa rapporter tyder på att den positiya utveckling
som skett när det gäller ungdomars kontakt med och inställning till
narkotika kan vara på väg att vända. Riskerna är stora för ett ökat
missbruk av kokain och andra nya preparat. Spridningen av HIV/aids
bland intravenösa missbrukare inger fortfarande oro.
Den internationella narkotikasituationen är allvarlig. Sverige verkar för
en aktiv narkotikapolitik i internationella organ. Ett nordiskt samarbete
om narkotikafrågor pågår. Inom den s.k. Pompidougruppen, som är en
arbetsgrupp för narkotikafrågor inom Europarådet, genomförs ett
europeiskt samarbetsprogram. Ett svenskt förslag om att FN skulle
utveckla ett globalt aktionsprogram mot narkotika har accepterats av FNs
generalförsamling. Vidare har generalförsamlingen beslutat att genomföra
en organisationsförändring som möjliggör en effektivare och samordnad
31
insats mot narkotika från FNs sida. Sverige stöder också aktivt WHOs Prop. 1990/91:150
insatser för att förebygga alkohol- och narkotikamissbruk. Bilaga 1:1.2
Statens utgifter riktar sig till ungdoms- och missbrukarvård (950 milj.
kr.), bidrag till organisationer (74 milj.kr.) samt utvecklings- och
försöksverksamhet (27 milj.kr.) Merparten av samhällets utgifter bestrids
av kommunerna och till viss del av landstingen. Statens utgifter påverkas
av en rad faktorer som alkohol- och narkotikamissbrukets omfattning,
utveckling av vård- och behandlingsformer etc.
32
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | |||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | ||||
|
91/92- 95/96 |
85/86- 89/90 | ||||||
|
Totala utgifter varav: |
18 328 |
150 |
85 |
32 |
9 |
0,4 |
6,1 |
|
Vägar |
11 011 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,0 |
8,7 |
|
Järnvägar |
5 716 |
65 |
75 |
27 |
-2 |
0,7 |
5,3 |
|
Sjö- och lufttransporter |
854 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0,0 |
-5,7 |
|
Övrigt |
747 |
85 |
10 |
5 |
11 |
3,5 |
4,3 |
Källa: Kommunikationsdepartementet och riksrevisionsverket
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-,
järnväg-, sjö- och lufttransporter, post- och telekommunikationer,
trafiksäkerhet samt forsknings- och utvecklingsverksamhet på transport-
området. Till kommunikationsdepartementet hör också bl.a. Sveriges
meteorologiska institut (SMHI) och statens geotekniska institut (SGI).
Diagram VI.1 Realekonomisk fördelning av kommunikationsdepartementets
utgifter 1991/92
78% Konsumtion
o. invest.
Källa: Finansdepartementet
De utgiftsdrivande faktorer inom kommunikationsdepartementet är främst
pris- och löneutvecklingen men utgifterna styrs också till stor del via nya
politiska beslut vilka inte beaktas i långtidsbudgen.
33
Konsumtionsutgifterna avser huvudsakligen drift av statliga vägar. Prop. 1990/91:150
Investeringsutgiftema avser främst väg- och jämvägsinvestéringar. Bilaga 1:1.2
I regeringens finansplan 1991 framhålls infrastrukturens betydelse for
samhällsutvecklingen. I regeringens proposition till riksdagen om
Näringspolitik för tillväxt (1990/91:87) har förslag lagts som bl.a. gäller
finansieringen av trafikinfrastrukturen och en reformerad in-
vesteringsplanering. Regeringen har också redogjort för sin bedömning
av behovet av investeringar i vägar, järnvägar, kollektivtrafikanlägg-
ningar och telekommunikationer. Föreslagna åtgärder syftar till att skapa
förutsättningar för en långsiktigt uthållig tillväxt. Investeringar i vägar,
järnvägar och kollektivtrafikanläggningar beräknas sammantaget överstiga
100 miljarder kronor under 1990-talet. Förslag om en infrastrukturfond
på minst 20 miljarder kronor har lämnats till riksdagen. Fonden skall
genom samfinansiering med andra intressenter bidra till finansiering av
angelägna investeringar i järnvägar, vägar och kollek-
tivtrafikanläggningar.
Dessutom föreslås att det nationella perspektivet skall förstärkas i
investeringsplaneringen genom en ökad betoning på planering och
genomförande av större sammanhållna projekt av nationell betydelse.
Regeringen föreslår för budgetåret 1991/92 ett nyinvesteringsanslag för
stomjämvägar på 1,5 miljarder kronor vilket är en ökning med 300 milj,
kr. i förhållande till innevarande budgetår. För vägväsendet däremot har
sedan år 1990 planeringsförutsättningarna byggt på reallt oförändrade
anslag. Via statsbudgeten finansieras för närvarande investeringar
motsvarande drygt 5,5 miljarder kronor per år inom trafikens infrastruk-
tur. För att effektivisera utnyttjandet av de resurser som kommer att
satsas på infrastrukturinvesteringar under 1990-talet ställs krav på en
mera sammanhållen investeringspolitik och en ökad helhetssyn. Det
medför bl.a. att regeringen bör ange vilka strategiska infrastrukturin-
vesteringar som bör genomföras samtidigt som inflytandet över lokalt
påkallade investeringsbehov bibehålls decentraliserat.
För att kunna genomföra investeringarna krävs stora resurser. Den
strama finanspolitiken förutsätter omprioriteringar och effektiviseringar
inom de offentliga utgifterna, samt att utrymme kan skapas även utanför
statsbudgetens ramar. Investeringarna skall finansieras med bl.a.
anslagsmedel, samfinansiering med externa intressenter i förhandlings-
uppgörelser via infrastrukturfonden samt vägavgifter.
Regeringen redogör i propositionen om Näringspolitik för tillväxt också
för de förslag till överenskommelser om trafik och miljö i storstadsregio-
nerna som de s.k. storstadsförhandlama utarbetet. Regeringen har
förklarat sig beredd att avsätta 5,5 miljarder kronor inom ramen för
infrastrukturfonden för en utvecklad infrastuktur i de tre storstads-
områdena.
Vidare redovisas betydelsen av fasta förbindelser över Öresund.
Dessutom anges att formerna för styrningen av affärsverken fortlöpande
34
skall ses över. Inriktningen för den fortsatta affärsverksöversynen är att Prop. 1990/91:150
televerkets verksamhetsform förändras fr.o.m. 1 juli 1992 medan Bilaga 1:1.2
förutsättningarna för SJ och postverket skall utredas vidare. Avkastnings-
och utdelningskraven skärps.
En annan prioriterad fråga inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde gäller trafikens miljöproblem. En särskild proposition
har under våren lämnats till riksdagen om bl.a. trafikens miljöfrågor.
Vidare prioriteras arbetet med att verka för en gemensam europeisk
transportmarknad. Det internationella arbetet väntas under de kommande
åren få en ökad betydelse.
Trafikarbetet har ökat kraftigt under efterkrigstiden. Det gäller i
synnerhet väg- och flygtrafiken. Under det senaste året har dock
utvecklingen påverkats av faktorer som gjort utvecklingen mera
svårbedömd. Skattereformen innebar att såväl bensin och dieselolja som
persontransporter i övrigt belädes med mervärdesskatt. Vidare tas ut
koldioxidskatter på bl.a. bensin och inrikesflyget. Enligt transportrådets
nyligen gjorda transportprognos förväntas dock den långsiktiga ökningen
fortsätta även under 1990-talet för samtliga trafikslag.
Investeringsutgiftema inom kommunikationsdepartementets område är
omfattande. De största insatserna avser vägbyggande samt järnvägs- och
teleanläggningar. I tabellen nedan visas de beräknade totala statliga in-
vesteringsutgiftema samt fördelning av dessa för budgetåret 1991/92,
oberoende av finansieringskälla.
Totala investeringsutgifter 1991/92, oberoende av finansieringskälla
|
Sektor |
Investerings utgifter milj kr. |
|
Tele |
9 800 |
|
Post |
2 000 |
|
Järnväg |
2 600 |
|
Tågtrafik |
2 900 |
|
Vägar |
4 000 |
|
Flyg |
1 000 |
|
Sjöfart |
100 |
|
Summa |
22 400 |
Källa: Kommunikationsdepartementet
De investeringar i nät och annan utrustning som beräknas inom
televerkskoncemen uppgår för budgetåret 1991/92 till 9,8 miljarder
kronor. För de påföljande åren under långstidsbudgetperioden beräknas
investeringarna uppgå till drygt 10 mijarder kronor per år. Investeringar-
na finansieras helt utanför statsbudgeten vilket även gäller de av
postverket beräkande investeringarna på ca 2 miljarder kronor per år.
35
Nyinvesteringarna i järnvägens infrastruktur beräknas för budgetåret Prop. 1990/91:150
1991/92 uppgå till sammanlagt 2 600 miljarder kronor. För statens Bilaga 1:1.2
järnvägars affärsrörelse beräknas investeringarna för år 1991/92 uppgå
till ca 2,9 miljarder kronor och finansieras utanför statsbudgeten.
Utgifterna för vägbyggande och investeringar i kollek-
tivtrafikanläggningar i länen finansieras med anslag över statsbudgeten
och uppgår totalt för budgetåret 1991/92 till ca 3,4 miljarder kronor.
Sjöfartsverket räknar i sin prognos för de kommande åren med en
fortsatt låg och jämn investeringsnivå. Investeringarna avser till
övervägande del återanskaffhingar. Investeringsnivån beräknas till ca 100
milj.kr. per år i genomsnitt.
Luftfartsverket prognoser anger en stadigt ökande passagerartillväxt
och i enlighet med detta förväntas investeringsbehoven bli stora. In-
vesteringsvolymen fram till år 2000 bedöms uppgå till ca 1 miljard
kronor per år i dagens priser.
36
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
91/92 Förändring till Genomsnittlig
--------------------------------- procentuell för-
ändring per år
92/93 93/94 94/95 95/96 91/92- 85/86-
95/96 89/90
|
Totala utgifter varav: |
28 796 |
1 296 |
443 |
-50 |
17 |
1,4 |
5,1 |
|
Bidrag till kommunala sektorn, skatte- |
21 747 |
1 429 |
480 |
-26 |
34 |
2,3 |
3,6 |
|
Skatteadministrationen |
5 119 |
-31 |
0 |
0 |
0 |
-0,2 |
14,2 |
|
Tullverket m.m. |
1 079 |
-21 |
-24 |
-21 |
-13 |
-1,9 |
7,5 |
|
Riksgäldskontoret och kostnader för |
681 |
-79 |
-11 |
0 |
0 |
-3,5 |
* Redovisades under riksdagen och dess myndigheter under denna period
Källa: Finansdepartementet och riksrevisionsverket
Finansdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor om ekonomisk
politik, skattepolitik samt frågor som rör statens budget och resurs-
fördelningen inom den offentliga sektorn.
Till departementets verksamhetsområde hör också frågor om skatte-
utjämningsbidrag m.fl. generella statliga bidrag till den kommunala
sektorn och andra kommunalekonomiska frågor och frågor som rör
statsskuldens förvaltning samt tullfrågor, exkl. frågor som rör tulltaxan
och befrielse från tull. Departementet bereder även frågor som rör statlig
lokalförsöijning, bank- och försäkringsväsendet, värdepappershandeln,
vissa statliga bolag och AP-fonden.
Under perioden 1984/85 - 1989/90 ökade utgifterna inom finansdepar-
tementets verksamhetsområde med i genomsnitt 5,1 procent per år.
För budgetåret 1991/92 har regeringen föreslagit att 28,8 miljarder
kronor anvisas till utgifter inom finansdepartementets verksam-
hetsområde.
Transfereringar svarar för merparten av utgifterna inom finansdepar-
tementets område i form av skatteutjämningsbidrag till kommunerna.
Bidragets utveckling påverkas av skattesatsändringar och utvecklingen av
skatteunderlaget totalt sett. Konsumtionsutgifterna utgörs bl.a. av
löneutgifter för framförallt skatteförvaltning och tullväsendet. Dessa
utgifter styrs främst av löne- och prisutvecklingen.
37
Diagram VII.l Realekonomiskt fördelning av finansdepartementets utgifter
1991/92
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Källa: Finansdepartementet
En ny organisation för skatteförvaltningen i länen gäller fr.o.m. den 1
januari 1991. Inom en gemensam myndighet i vaije län skall verksam-
heten under de närmaste åren successivt decentraliseras till de orter där
det hittills funnits lokala skattemyndigheter och där det i den nya
organisationen finns lokala skattekontor. Vid de lokala skattekontoren
skall handläggningen ske integrerat för olika skatter och avgifter. Inom
exekutionsväsendet genomfördes en organisation med en myndighet i
varje län den 1 juli 1988.
Skattemyndigheterna skall den 1 juli 1991 ta över arbetet med folkbok-
föringen från pastorsämbetena. Nytt blir att registren inom folkbokfö-
ringen skall föras med hjälp av ADB. En registerlag har utfärdats och
regeringen har nyligen lagt fram ett förslag till ny folkbokföringslag,
grundat på den nya organisationen. För budgetåret 1991/92 har ett
resurstillskott på drygt 300 milj. kr. beräknats för skatteförvaltningen
med anledning av reformen.
En genomgripande skattereform har genomförts, med verkan i
huvudsak fr.o.m. 1991. Även under budgetåret 1991/92 medför reformen
tillfälligt ökade kostnader för bl.a. utbildning av personal och anpassning
av ADB-stödet till det nya regelsystemet.
Såväl skattereformen som den nya organisationen ger under de följande
åren möjlighet till inte obetydliga minskningar av ad-
ministrationskostnaderna. Även kostnaderna for den nya folkbokförings-
organisationen kommer på sikt att minska.
Riksdagen har beslutat en ny lag om betalningsföreläggande och
handräckning. Dessa summariska processformer skall omkring årsskiftet
1991/92 föras över från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna.
38
Genom samordningsvinster och utbyggt ADB-stöd beräknas reformen ge Prop. 1990/91:150
minskade kostnader totalt sett fr.o.m. budgetåret 1992/93. Bilaga 1:1.2
Under de närmaste åren är det särskilt angeläget att tullverket fortsätter
att bygga upp tulldatasystemet (TDS) så att i stort sett samtliga landets
tullplatser skall kunna ha tillgång till ett fullt utbyggt TDS under år 1993.
Det är samtidigt av stor vikt att det snarast tillskapas en mer effektiv och
rationell tullorganisation enligt de riktlinjer som har angetts i budgetpro-
positionen 1991. Under den kommande femårsperioden skall besparingar
om totalt 300 milj. kr. åstadkommas inom tullverksamheten. För
långtidsbudgetperioden redovisas de förväntade kostnaderna och
intäkterna för TDS med utgångspunkt i den av generaltullstyrelsen i
samråd med statskontoret redovisade förnyade ekonomiska bedömningen
och lönsamhetskalkylen för TDS.
Riksgäldskontorets huvuduppgift är att handha statens upplåning och
förvaltningen av statsskulden. Riksgäldskontoret har dessutom bl.a. till
uppgift att ge krediter till och motta inlåning från statliga myndigheter
samt att sköta viss annan kreditgivning. Riksgäldskontoret har ca 160
anställda.
Riksdagen har slagit fest att det övergripande målet för riksgälds-
kontoret och statsskuldspolitiken skall vara att minimera kostnaderna för
statens upplåning. Övriga ekonomisk-politiska mål som berör riksgälds-
kontorets förvaltning av statskulden skall uttryckas som restriktioner för
riksgäldskontorets möjligheter att uppfylla målet om kostnadsminimering.
Vidare gäller att riksgäldskontoret skall samråda med riksbanken om
statsskuldspolitiken för att säkerställa att denna avvägs mot pen-
ningpolitiken.
Statlig kreditgarantigivning bör beläggas med en avgift som står i
proportion till den ekonomiska risk som garantin medför för staten.
Utgångspunkten för avgiftssättningen skall vara att avgiften skall täcka
förväntade kostnader för garantin samt hanteringskostnader.
Det bestämdes också att riksgäldskontorets möjligheter till kostnads-
effektiv upplåning skall användas för att ge statliga myndigheter
finansiering till låga kostnader och att utlåning och inlåning i riksgälds-
kontoret som huvudregel bör ske till marknadsmässiga villkor.
Anslagen omfattar skatteutjämningsbidrag till kommuner och landsting
och bidrag till kommuner med anledning av avskaffandet av den
kommunala företagsbeskattningen.
Skatteutjämningssystemet syftar till att utjämna de stora skillnader som
finns mellan enskilda kommuner resp, landsting i fråga om skattekraft
och kostnader för bedrivande av kommunal verksamhet. Systemet skall
39
främja en i möjligaste mån likvärdig kommunal service i olika delar av Prop. 1990/91:150
landet, oavsett skattekraft. Systemet i sin helhet omfattar ordinarie Bilaga 1:1.2
skatteutjämningsbidrag, extra skatteutjämningsbidrag, allmän skatteutjäm-
ningsavgift samt särskild skatteutjämningsavgift. Det ordinarie skatteut-
jämningsbidraget utgör ett ekonimiskt stöd till kommuner och landsting
utan förbehåll beträffande användning och utan koppling till viss
verksmhet. Genom detta bidrag garanteras kommunerna och landstingen
ett visst skatteunderlag, dvs. antal skattekronor i förhållande till
riksgenomsnittet. Därutöver finns möjlighet att få extra skatteutjämnings-
bidrag på vissa särskilda grunder.
Skatteutjämningsbidragets utveckling påverkas, förutom av skat-
tesatsändringar, dels av utvecklingen av det egna skatteunderlaget i
enskilda kommuner och landsting, dels av hur skatteunderlaget totalt sett
förändras. Under senare år har kommunerna och landstingen själva fått
finansiera bidragsökningama genom att betala skatteutjämningsavgifter
till staten.
I beräkningarna för långtidsbudgetperioden antas inga sys-
temförändringar vad gäller de allmänna skatteutjämningsbidragen till det
kommunala verksamhetsområdet. Statens kostnader förutsätts vara
nominellt oförändade. Detsamma gäller bidrag till kommunerna med
anledning av avskattandet av den kommunala företagsbeskattningen.
Statlig lokalförsörjning
Investeringar inom byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde redovisas i
form av en rullande treårsplan. Planen omfattar medel för både bygg-
nadsarbeten och fastighetsförvärv. Investeringarna < inom hela
byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde för budgetåren 1991/92 - 93/94
beräknas till 1,85 miljarder kronor per år. Byggnadsstyrelsen finansierar
investeringarna genom upptagande av lån i riksgäldskontoret till
marknadsmässiga villkor.
40
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | |||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | ||||
|
91/92- 95/96 |
85/86- | ||||||
|
Totala utgifter varav: |
62 076 |
409 |
842 |
618 |
290 |
0,3 |
-1,7 |
|
Det offentliga skolväsendet |
33 425 |
349 |
470 |
217 |
-115 |
0,7 |
-1,4 |
|
Högre utbildning |
7 305 |
-128 |
78 |
54 |
0 |
0,0 |
-0,8’ |
|
Forskning |
6 540 |
175 |
0 |
0 |
0 |
0,7 |
0 |
|
Studiestöd |
8 493 |
33 |
295 |
347 |
406 |
3,0 |
-7,5 |
|
Kultur och massmedia |
3 325 |
15 |
-1 |
0 |
-1 |
0,2 |
3,1 |
I denna beräkning ingår även forskning
Källa: Utbildningsdepartementet och riksrevisionsverket
Till utbildningsdepartementet hör skolväsendet, den grundläggande
högskoleutbildningen, forskningen och forskarutbildningen, vuxen-
utbildningen, folkbildnigen, studiestödet, kulturverksamheten samt
massmedierna.
Utgifterna under utbildningsdepartementet har minskat realt med 1,7%
under perioden 1984/85 - 1989/90. Detta beror till stor del på att
utgifterna för studiemedel minskat på grund av minskat antal studie-
medelstagare samt förändrade regelsystem. Utgifterna för skolväsendet,
högre utbildning och forskning har ökat marginellt under denna period.
Under motsvarande period har kulturomådet ökat realt med 3,1 %.
Större delen av utgifterna styrs främst av löne- och prisutvecklingen.
Sektorsbidraget till skolverksamheten kommer t.ex. att följa ett särskilt
index sammanvägt av löne- och prisutvecklingen. I övrigt är elevutveck-
lingen helt styrande för sektorsbidragets utveckling.
41
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.2
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Diagram VIH.l Realekonomisk fördelning av utbildningsdepartementets utgifter
1991/92
Källa: Finansdepartementet
Riksdagen har nyligen i enlighet med förslagen i propositionen (prop.
1990/91:18) om ansvaret för skolan beslutat om en klarare ansvars-
fördelning mellan staten och kommunerna på skolområdet. Det över-
gripande målet för reformeringen är att skapa en mål- och resultat-
orienterad styrning och att ge kommunerna ett ökat ansvar för skol-
väsendet.
Fr.o.m. den 1 januari 1991 har kommunerna det fulla ansvaret for
skolans personal i och med att den statliga regleringen av tjänster för
skolledare och lärare upphört.
Riksdagen har också beslutat om ett nytt statsbidragssystem for skolan.
Sektorsbidraget införs fr.o.m. den 1 juli 1991 och utgör ett generellt
finansiellt stöd till driften av det offentliga skolväsendet, dvs. grundskola,
gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna exkl.’ särvux. Det
innebär bl.a. att statsbidragssystemet inte längre skall reglera skol-
organisationens utformning utan kommunerna skall få möjlighet till en fri
resursanvändning. Bidragsnivån i det nya systemet skall vara densamma
som i nuvarande system. En schabloniserad behovsrelaterad beräkning av
statsbidragen skall göras enligt olika beräkningsmodeller för skolformer-
na. Bidraget utgår sedan som ett enda bidrag till skolsektorn. I beräk-
ningsmodellerna skall strukturella kriterier som bygger på offentlig
statistik användas. Bidraget räknas vaije budgetår upp med ett skolindex.
Sektorsbidraget kommer fr.o.m. verksamhetsåret 1991/92 att betalas
Ut under pågående verksamhetsår och fördelas således inte som hittills på
förskott och slutreglering.
Staten svarar för ca hälften av de totala kostnaderna för det obliga-
toriska skolväsendet i form av statsbidrag. Resterande kostnader fäller på
42
kommunerna. För vissa skolformer - sameskolan och specialskolan - Prop. 1990/91:150
svarar staten för samtliga kostnader. Bilaga 1:1.2
Kostnaderna för grundskolan påverkas av elevutvecklingen. Under
senare delen av 1980-talet har en nedgång skett av antalet elever i det
obligatoriska skolväsendet. Prognoserna för elevutvecklingen visar på en
ökning under 1990-talet, varefter en viss nedgång sker omkring år 2 000
för lågstadiet.
Diagram VIII.2 Barn i grundskolan uppdelat på skolstadium 1988-2000
Regeringen har i propositionen (prop. 1990/91:115) om vissa skollags-
frågor m.m. föreslagit att barns skolstart görs mer flexibel fr.o.m. låsäret
1991/92 på så sätt att vårdnadshavaren får avgöra om barnet skall böija
skolan det år barnet fyller sex år eller påföljande år. En övergångstid om
sex år tillämpas, under vilken kommunerna kan bestämma i vilken takt
sexåringar skall tas in i skolan. Antalet sexåringar som börjar skolan
kommer att påverka statsbidraget fr.o.m. budgetåret 1992/93.
Genom den avreglering som blir följden av riksdagens beslut med
anledning av förslag i propositionen om ansvaret för skolan (prop.
1990/91:18, UbU4, rskr.76) avvecklas det nuvarande dimensionerings-
och planeringssystemet. Kommunerna skall själva besluta om om-
fattningen och organisationen av sin gymnasieskola. Målsättningen för
gymnasieskolan är dock att alla ungdomar under 20 år skall beredas
plats.
Gymnasieskolans andel av sektorsbidraget innehåller en resursnivå som
medger att målsättningen ska kunna uppfyllas. I detta underlag ingår
också medel som innevarande budgetår anvisats till åtgärder inom
kommunernas uppföljningsansvar för ungdom under 18 år m.m.
För gymnasieskolans del beräknas bidraget per elev utifrån antalet
ungdomar i åldern 16-19 år i kommunen. Under långtidsbudgetperioden
43
sker en nedgång i detta antal. Förändringen av populationen samt Prop. 1990/91:150
förhållandet mellan antalet 16-åringar och antalet i den totala population- Bilaga 1:1.2
en framgår av nedanstående bild.
Diagram VIII.3 Andelen 16-åringar i förhållande till målpopulationen ungdomar
i åldern 16-19 år
Regeringen har föreslagit (prop. 1990/91:85) att en ny struktur för
gymnasieskolan skall genomföras och att en utbyggnad skall ske under
en fyraårsperiod med start fr.o.m. den 1 juli 1992. Den nya strukturen
är utformad med hänsyn framför allt till arbetsmarknadens långsiktiga
behov av arbetskraft av god kvalitet med bredare studieingångar och färre
utgångar. Detta bör göra det möjligt att även för kommuner med vikande
elevunderlag att behålla sin gymnasieskola och kunna erbjuda sina
ungdomar gymnasieutbildning på eller nära hemorten.
Vuxenutbildning ges i form av kommunal och statlig vuxenutbildning,
grundutbildning förvuxna, vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda
samt svenskundervisning för vuxna invandrare.
Fr.o.m. budgetåret 1991/92 ingår statsbidraget för den kommunala
vuxenutbildningen i sektorsbidraget till skolan. Härigenom ges kom-
munerna en betydande frihet att inom fastställda ekonQmiska ramar
bestämma hur den kommunala vuxenutbildningen bör utformas. Bidraget
kommer, i likhet med vad som gäller för sektorsbidraget i sin helhet, att
fr. o. m. budgetåret 1992/93 följa det särskilda index som gäller för hela
det offentliga skolväsendet.
Regeringen har också föreslagit att (prop. 1990/91:85) de nuvarande
statens skolor för vuxna läggs ned och ersätts med ett resurscentrum för
distansundervisning. Detta innebär att fr.o.m. budgetåret 1992/93
44
kommer statsutgifterna att i jämförelse med anvisat belopp för inne- Prop. 1990/91:150
varande budgetår att halveras. Bilaga 1:1.2
När det gäller vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda har
beräknats drygt 38 milj. kr. för budgetåret 1991/92.
Utgifterna för svenskundervisningen för vuxna invandrare påverkas i
huvudsak av det framtida antalet invandrare och från vilka länder dessa
kommer. För budgetåret 1991/92 har beräknats ett belopp om 290 milj,
kr.
Regeringen har föreslagit att fr.o.m. budgetåret 1991/92 införa ett nytt
system för statsbidrag till folkhögskolor och studieförbund (prop.
1990/91:82). Grundtanken i det nya systemet är att övergå från regelstyr-
ning till målstyrning. Statsbidraget ges till ett folkbildningsråd som ett
samlat finansiellt stöd till folkbildningen. Det ankommer på folkbildnings-
rådet att fördela statsbidraget till studieförbund och folkhögskolor med
hänsyn till de av regering och riksdag fastställda målen för folkbildning-
en. Den nya ordningen medför att staten får en förbättrad kostnadskont-
roll eftersom statsbidraget i fortsättningen kommer att anvisas under ett
anslag som inte får överskridas utan godkännande av riksdagen.
För budgetåret 1991/92 har anvisats ett belopp om sammanlagt 0000
miljarder kronor till folkbildningen. Därvid har, efter prisomräkning, en
besparing på 100 milj. kr. beräknats.
Faktorerna som styr kostnaderna för den grundläggande högskole-
utbildningen är planeringsramar uttryckta i form av nybörjarplatser som
årligen fastställs av riksdagen, utbildningens längd, kostnad per ut-
bildningsplats samt kringkostnader såsom administration vid högskole-
enheterna m.m.
Staten ger bidrag till kommuner och landstingskommuner för driften
av den kommunala högskole- utbildningen. Statsbidraget täcker för
närvarande 25-35% av de totala kostnaderna för utbildningen. Under
långtidsbudgetperioden antas inte någon real ökning av bidraget.
Kostnaderna för den grundläggande högskoleutbildningen beräknas
öka med drygt 2% i oförändrat prisläge under långtidsbudgetperioden
som en konsekvens av redan fattade beslut om dimensioneringsökningar.
Till största delen hänför sig dessa kostnader till den reformerade
ingenjörsutbildningen. Kostnadsökningen motsvaras delvis av en minsking
av anslagen till gymnasieskolans tekniska linje.
Under 1980-talet har antalet nybörjare i högskolan varit relativt
konstant, ca 45 000. Antalet studerande på fristående kurser och lokala
linjer har varierat mer men senaste åren legat på ca 35 000. Utbyggnaden
av den nya ingenjörsutbildningen fram till budgetåret 1993/94 innebär att
antalet nybörjare i högskolan successivt kommer att öka med ca 5000.
Grundskollärarlinjen ökar med ca 700 nybörjarplatser fr.o.m. budgetåret
45
1991/92. Genom förenklad administration och ett effektivare resursut- Prop. 1990/91:150
nyttjande kommer resurser att frigöras så att antalet studerande kan öka Bilaga 1:1.2
med tio procent under prerioden 91/92-93/94.
Förslagen i bugetpropositionen innebär att andra året i en treårig
planeringsperiod för den grundläggande högskoleutbildningen fullföljs.
Fr.o.m. budgetåret 1993/94 kommer anslagen till högskolans grund-
läggande utbildning att anvisas högskolevis. De lokala högskoleorganen
kommer då att få svara för den närmare fördelningen av de samlade
resurser som idag anvisas under de fem s.k. sektorsanslagen och till
lokala och individuella linjer samt fristående kurser. Samtidigt kommer
högskolans anslagssystem att omfattas av de nya former för budget-
processen som riksdagen tidigare beslutat om.
Forskning och forskarutbildning inom högskolan bekostas framför allt av
staten, som anvisar medel till elva högskoleenheter.
Anslagen till forskning och forskarutbildning m.m. inom utbildnings-
departementets verksamhetsområde uppgår innevarande budgetår till
drygt 6,54 miljarder kr. Fakultetsanslagen utgör härav ca 3,58 miljarder
kr. medan forskningsrådens anslag sammanlagt är ca 1,07 miljarder
kronor. Ytterligare en omfattande post i forskningsbudgeten utgörs av de
ersättningar för kostnader i samband med framförallt klinisk utbildning
och forskning som utgår till vissa landstingskommuner/kommuner enligt
avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m. med nära 1,3
miljarder kr.
Riksdagen beslutade våren 1990 om inriktningen av forskningspoli-
tiken. Inriktningen omfattar treårsperioden 1990/91-1992/93. Genom att
satsa ytterligare 1 miljard kronor finansieras åtgärder för att förbättra den
vetenskapliga produktionen. Härav kommer merparten, ca 0,65 miljarder
kronor att röra förstärkningar för grundforskning och forskarutbildning
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Efter treårsperioden
slut antas utgifterna i långtidsbudgeten ligga på oförändrad nivå.
Förstärkningarna inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde
rör framför allt studiefinansieringen inom forskarutbildningen (100 milj,
kr.), utrustning och lokaler (192 milj, kr.), rådsorganisationen (86 milj,
kr.) samt internationellt forskningssamarbete (68 milj. kr.).
Regeringens förslag i tillväxtpropositionen innebär att minst 320 nya
doktorand tjänster inrättas inom de tekniska fakulteterna under budget-
åren 1991/92-94/95.
Utgifterna för studiehjälp uppgår för budgetåret 1991/92 till knappt 2,7
miljarder kr. Utgiften är framför allt beroende av antalet studerande på
gymnasial nivå. Under långtidsperioden beräknas antalet studiehjälps-
berättigade elever minska motsvarande en utgiftsminskning på ungefär
150 milj. kr. Därutöver minskas anslaget med drygt 260 milj. kr. fr.o.m.
46
budgetåret 1992/93 med hänsyn till att utgiften for de studerandes
inackordering då ingår i sektorsbidraget till skolan.
Utgifterna för studiemedelsanslagets storlek beror i huvudsak av antalet
studiemedelstagare, basbeloppets storlek, upplåningsränta i riksgäldskon-
toret samt löneutvecklingen i samhället.
Studiemedel består av bidrag och lån. Utgifterna för bidrag beräknas
öka pga en viss ökning av antalet studiemedelstagare under långtidsper-
ioden.
Utgifterna för lån är beroende av följande förhållanden. Den del av
CSNs ränteutgifter till riksgäldskontoret som inte täcks genom återbetal-
ning av lån regleras genom ett bidrag över statsbudgeten. Den totala
skuldstocken ökar kontinurligt under hela långtidperioden då få låntagare
har påböijat återbetalningen i full omfattning. Detta medför en kraftig
ökning av ränteutgifterna. Efter hand som fler låntagare övergår till
förvärvsarbete ökar också återbetalningarna. I slutet av perioden
uppskattas den årliga återbetalningen närma sig 1 miljard kronor.
Systemet kommer att befinna sig i fullfunktionsstadium omkring år 2010.
Även räntenivån är av mycket stor betydelse för anslagsbelastningen. En
procents ökning av riksgäldskontorets utlåningsränta innebär vid slutet av
perioden en ökning av anslagsbelastningen med ca 300 milj. kr. Det bör
emellertid framhållas att beräkningarna fortfarande är osäkra eftersom
det, med de begränsade erfarenheter som finns av det nya studiemedels-
systemet, är svårt att förutse främst storleken av den årliga återbetalning-
en.
Statens vuxenstudiestöd finansieras av en särskild vuxenut-
bildningsavgift som för närvarande är 0,27 % av den totala lönesumman
i samhället. För budgetåret 1991/92 uppgår anslaget till drygt 1,6
miljarder kr. Avgiften finansierar också timersättning vid vissa vuxenut-
bildningar, bidrag till de fackliga organisationernas centrala kursverksam-
het och ett visst bidrag till folkbildningen. Inkomsterna från vuxenut-
bildningsavgiften är beroende av löneutvecklingen i samhället.
Inom kulturverksamheten anslås medel till centrala och regionala
myndigheter och institutioner, organisationer och föreningar m.fl. inom
områdena teater, dans, musik, bibliotek, bildkonst, konsthantverk, arkiv,
museer och utställningar samt till konstnärsstöd och samekulturen. De
totala statsutgifterna för kulturverksamhet beräknas för budgetåret
1991/92 uppgå till 2,4 miljarder kr. Kulturinstitutionerna finansierar en
del av sin verksamhet genom inkomster från entréavgifter m.m.
Flertalet kulturinstitutioner ingår i den tredje etappen av myndigheter
som skall budgeteras med treåriga budgetramar. Under våren kommer av
denna anledning särskilda direktiv att utarbetas som närmare redogör för
inriktning inför den fördjupade analys av verksamheten som skall
genomföras i samband med öveigången till ramanslag.
Inom medieområdet handläggs frågor om radio och TV, film och
video, dagspress, kulturtidskrifter, fonogram, litteratur, bokhandel,
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
47
nordiskt och europeiskt mediesamarbete samt vissa stöd till handi- Prop. 1990/91:150
kappade. De statliga utgifterna uppgår för budgetåret 1991/92 till 877 Bilaga 1:1.2
milj. kr.
Nu gällande film- och videoavtal upphör att gälla den 1 juli 1991. En
överenskommelse om en förlängning av avtalet träffades mellan parterna
strax före årsskiftet 1990/91 och under våren 1991 har en proposition om
filmstöd förelagts riksdagen. Förslagen innebär att avtalet förlängs till
den 1 januari 1993. Nya parter i avtalet är videobranschens detaljhan-
delsoiganisationer. Den viktigaste ekonomiska förändringen är att
avgifterna för videogram sänks. Filminstitutet kommer att fa lägre
intäkter framöver. Avtalet innebär att en större andel av de totala
resurserna avsätts för produktionsstöd till svensk långfilm. Det statliga
fraktstödet för film upphör fr.o.m. bugetåret 1991/92 och motsvarande
resurser förs över till Filminstitutets visningsverksamhet.
Under våren 1991 har dessutom en proposition om radio- och TV-
frågor förelagts riksdagen. Propositionen innehåller förslag om lag-
stiftning för reklam i svensk TV samt medelsberäkningar för dels
Sveriges Radio AB och televerket avseende 1992, dels radionämnden
avseende 1991/92.
48
Bilaga 1:1.2
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
91/92 Förändring till Genomsnittlig
--------------------------------- procentuell för-
ändring per år
92/93 93/94 94/95 95/96 91/92- 85/86-
95/96 89/90
|
Totala utgifter varav: |
9 440 -2 617 |
-1 582 |
-303 |
-705 |
-18,2 |
-8,1 | |
|
Jordbruk och trädgårdsnäring |
6 681 -2 549 |
-1 553 |
-302 |
-705 |
-30,4 |
-10,8' | |
|
Livsmedel |
556 |
-10 |
-2 |
0 |
0 |
-0,5 |
-5,6 |
|
Forskning och utbildning |
1 195 |
13 |
-27 |
0 |
0 |
-0,8 |
1,0 |
Här ingår även jordbruksprisregleringen
Källa: Jordbruksdepartementet och riksrevisionsverket
Till jordbruksdepartementet hör frågor rörande jordbruk, skogsbruk,
fiske, trädgårdsnäring och rennäring samt högre utbildning, forskning och
försök för dessa näringar, livsmedelsberedskap, djurskydd, djurens hälso-
och sjukvård, livsmedelskontroll och utsädeskontroll samt jakt och
viltvård.
Diagram IX. 1 Realekonomisk fördelning av jordbruksdepartementets utgifter
1991/92
Källa: Finansdepartementet
Utgifterna består till över hälften av transfereringar, främst stöd till
jordbruksföretag i samband med reformeringen av jordbrukspolitiken.
Konsumtionsutgifterna avser förvaltningskostnader, av vilka lantbruks-
49
universitetets kostnader utgör en stor del. Faktorer som är styrande för Prop. 1990/91:150
utgifternas utveckling är framför allt löne- och prisutvecklingen. Bilaga 1:1.2
Huvudfrågorna för jordbruksdepartementet under de kommande åren
kommer att vara arbetet med en reformering av den svenska jordbruks-
och livsmedelspolitiken samt anpassning av politiken vid ett eventuellt
medlemskap i EG.
Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny livsmedelspolitik (prop.
1989/90: 146, JoU 25, rskr. 327). Den livsmedelspolitiska reformen
fullföljs nu i enlighet med detta beslut. Det innebär att omställningen av
jordbruket genomförs med siktet inställt mot att få bättre balans mellan
produktion och efterfrågan inom landet tillsammans med en satsning på
alternativ till dagens livsmedelsproduktion. Därutöver kommer ytterligare
åtgärder att vidtas för att ge förutsättningar för lägre priser på livsmedel.
Riksdagens beslut om ett första steg mot en mer konsumentinriktad
livsmedelspolitik, den interna avregleringen, innebär att priserna kan
komma att sjunka. Det gäller därför att följa upp att reformens effekter
når fram till konsumenten. Det är också av största vikt att följa
jordbrukets utveckling, produktionens regionala fördelning, strukturut-
vecklingen i övrigt, utvecklingen av komplement och alternativ till
traditionell produktion samt lönsamhetsutvecklingen i sektorn. Utvecklin-
gens betydelse för livsmedel sförsörjningsförmågan måste följas.
Uppföljningen gäller också omställningens omfattning och påverkan på
marknaden.
För att omställningen skall ske under socialt acceptabla former
beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag om en rad
övergångsåtgärder.
Det livsmedelspolitiska beslutet innebär bl.a. att jordbruket ges tillfälle
att under en femårig övergångsperiod anpassa och ställa om produktionen
till nya villkor. Ett viktigt inslag är omställningsstödet vilket syftar till att
underlätta varaktig omställning av åkermark till annan produktion än
livsmedelsproduktion. Stödet lämnas i form av ett villkorslån.
Huvudvillkoret är att marken är varaktigt omställd när den femåriga
övergångsperioden löper ut.
Till de andra övergångsåtgärder som vidtas kan nämnas ett direkt
inkomststöd, anläggningsstöd vid plantering av lövskog och anläggning
av energiskog eller våtmarker, stöd till utslaktning av mjölkkor, stöd till
skuldsatta jordbrukare, ett temporärt exportfinansieringsstöd för kött samt
särskilda medel för rådgivning och utbildning av lantbrukare. Samman-
lagt beräknas kostnaderna för dessa övergångsåtgärder samt de nya
permanenta åtgärder som beslutats, däribland en utbyggd livsmedelsbere-
dskap, uppgå till 13,6 miljarder kronor för perioden 1991/92/--/1994/95.
Huvuddelen av dessa kostnader uppstår under periodens inledning.
Riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik innebär bl.a. att den
interna marknadsregleringen avskaffas med böijan den 1 juli 1991.
Därmed avvecklas även de interna avgifterna som finansierar regleringen.
50
Fr.o.m. den 1 juli 1991 skall också alla inflytande införselavgifter vid
import av jordbruksprodukter föras till statsbudgeten. De interna
avgifterna och införselavgiftema har fram till 1 juli 1991 disponerats
inom en särskild regleringsekonomi. Riksdagens beslut innebär också att
denna upphör. De särskilda regleringsföreningarna upphör.
Enligt riksdagens beslut skall jordbruket även fortsättningsvis tillföras
ett belopp motsvarande de s.k. inomramsmedlen, när regleringsekonomin
avskaffas och införselavgiftema förs till budgeten. Medlen skall tillföras
jordbruket antingen genom höjningar av gränsskyddet eller genom
budgetfinansiering av tidigare gemensamt finansierade verksamheter.
Ramen för dessa medel har fastställts till 450 milj. kr. vilka i sin helhet
tillförs jordbruket i form av budgetmedel.
Kostnaderna för de åtgärder som jordbruket tidigare har finansierat
kollektivt och som nu i stället har föreslagits skall tillföras via statsbud-
geten uppgår 1991/92 totalt till 492,4 milj. kr. Budgetbelastningen
minskar i takt med att de tillfälliga åtgärderna bortfaller.
Som ett led i finansieringen av en höjning av barnbidragen har subven-
tionerna på mjölk tagits bort fr.o.m. den 1 januari 1991. Detta slår helt
igenom på statsbudgeten från och med budgetåret 1991/92.
GATTs Uruguay-runda har på jordbruksområdet som mål att leda till ett
avtal med successiv och kraftig sänkning av stödet till jordbruket. Genom
att sänka framför allt exportstöden och minska gränsskydd är avsikten att
få en stabilare och mer livskraftig världsmarknad för jordbrukets råvaror.
Genom att begränsa de handelssnedvridande stöden medges en öveigång
till direkta stöd som kan riktas med större precision mot viktiga
regionala, sociala och säkerhetsbehov.
Efter ett par månaders uppehåll efter ministermötet i december 1990,
har förhandlingarna återupptagits under våren 1991, men kommer
troligen inte kunna avslutas förrän i höst. Genom att förhandlingarna tar
vid där de slutade i december, dvs. med inriktning mot separata
åtaganden på de centrala områdena gränsskydd, inkomststöd och
exportsubventioner har ett viktigt steg tagits i förhandlingarna. Det är av
avgörande betydelse för målet om sänkta matpriser och minskad
produktionism att gränsskyddet sänks. Ett annat motiv för att sänka
gränsskyddet är att valfriheten för de svenska konsumenterna då kan öka.
Regeringen kommer inom kort förelägga riksdagen ett förslag till bl.a.
en sänkning av gränsskyddet i ljuset av Gatt-förhandlingama.
Miljömålet är en av de viktigaste målsättningarna i det livsmedelspolitiska
beslutet.
Den nya livsmedelspolitiken tar ett omfattande ansvar för att värna om
de odlings- och kulturlandskap som bedöms som värdefulla från kultur-
eller naturvårdssynpunkt. Ett anslag för att bevara vissa från natur- och
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
51
kulturmiljövårdssynpunkt värdefulla odlingslandskap har därför inrättats.
För budgetåret 1990/91 har 100 milj. kr. anvisats. För budgetåren
1991/92 och 1992/93 har riksdagen beslutat att 200 resp. 250 milj. kr.
skall anvisas. Storleken på bidragen för åren därefter får bedömas när
närmare erfarenheter vunnits. Det nya landskapsvårdsstödet skall således
användas till att säkerställa nationellt intressanta natur- eller kultur-
miljövärden i landskapet. Regeringen har i prop. (1990/91:90) En god
livsmiljö föreslagit att ytterligare medel anvisas för att förstärka
miljöhänsynen i jordbruket med siktet inställt på att bevara vår biologiska
mångfald och utnyttja de positiva bidrag som näringen kan lämna i detta
hänseende.
Skogsnäringens relativa betydelse för landets ekonomi har stärkts
samtidigt som konkurrensen på utlandsmarknaden har ökat. Skogen kan
vidare komma att få en viktig roll i vår energiförsörjning. Våra skogar
hotas dock på olika sätt av luftföroreningar från trafik och eldning med
fossila bränslen. Samtidigt ökar insikten om behovet att bevara en
biologisk mångfald i naturen och av ett skogsbruk som bygger på de
naturgivna förutsättningarna. Regeringen har mot denna bakgrund
tillkallat en kommitté med parlamentarisk sammansättning för att
utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå de förändringar som
utvärderingen och bedömningar om den framtida utvecklingen kan
föranleda. Kommittén skall lämna sina förslag senast den 1 juli 1992.
Skogsindustrin har haft ett högt kapacitetsutnyttjande under en
osedvanligt lång period. Virkesförbrukningen har under de senaste åren
ungefär motsvarat den volym som har varit möjlig att avverka i Sverige.
Drygt 10 % av råvaran har emellertid importerats. Under det gångna året
halverades dock virkesimporten. Virkesprisema har dämpats och
avverkningarna minskar.
I syfte att öka den årliga gallringsarealen och förbättra gallringarnas
kvalitet har skogsvårdsorganisationen gjort en riksomfattande satsning på
särskild rådgivning till privatskogsbruket. Treårsprogrammet avslutas
under budgetåret 1990/91.
Under budgetåren 1979/80-1989/90 har ca 1,5 % av landets skogsareal
avverkats och återbeskogats med stöd av bidrag till avveckling av låg-
producerande bestånd. På dessa marker har den skogliga tillväxten ökat
med ca 15 milj, m3 skog. Den lågproducerande areal som återstår har
uppskattats till ca 628 000 ha, varav ca 3/4 finns i Norrland. Fr.o.m.
nästa budgetår upphör möjligheten att lämna dessa bidrag som ett led i
besparingsarbetet. I samma syfte minskas bidragen till skogsbilvägar med
en tredjedel.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Förutsättningarna för den svenska fiskenäringen har förändrats väsentligt
de senaste åren framför allt genom en ökad internationalisering. Haven
52
har indelats i nationella fiskezoner vilket innebär att tyngdpunkten i det Prop. 1990/91:150
svenska havsfisket har förskjutits från Västerhavet till Östersjön. Inom Bilaga 1:1.2
EFTA har träffats en överenskommelse om en liberaliserad handel med
fisk och fiskprodukter. Mellan EFTA och EG pågår förhandlingar om
tillskapandet av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EEA
(European Economic Area). Förhandlingar pågår även inom GATT.
Vidare har stora förändringar skett i fiskbestånd och marknad vilket
innebär stora påfrestningar både för yrkesfisket och den svenska
fiskberedningsindustrin. Ett exempel är det vikande beståndet av torsk i
Östersjön. Ett annat är det ökade beroendet av att avsätta sill på
marknaden samtidigt som efterfrågan generellt sett är svag.
Från den 1 juli 1990 råder inom EFTA frihandel med fisk och fisk-
produkter. Det innebär bl.a. att statsstödet till fisket måste förändras och
minskas under perioden 1990-1993. Det är regeringens uppfattning att
hela anpassningsperioden, fram till den 1 januari 1994, bör utnyttjas för
att göra den nödvändiga omställningen inom framför allt sill/strömmings-
fisket så smidig som möjligt. En första anpassning av prisregleringen har
inletts genom att kostnaderna nu har behållits på en oförändrad nivå
jämfört med föregående år.
Också på den statliga administrationen på fiskets område ökar kraven
på anpassning och effektivitet. Riksdagens tidigare beslut om att de
regionala fiskenämndema skall avvecklas och att i stället länsstyrelserna
skall ha motsvarande kompetens i fortsättningen motiverar förändringar
även i den centrala administrationen. Regeringen har i prop. (1990/91:0-
00) om .. lämnat förslag om en kraftigt minskad statlig administration på
fiskets område. Vidare har förslag lämnats om avveckling av vissa
branschstöd.
Den övergripande översyn som pågår av Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU) kommer att redovisas hösten 1991. Den skall utgöra ett underlag
för nästa forskningspolitiska proposition år 1993.
Efter förslag i forkningspropositionen 1990 anvisades ökade resurser
och skogs- och jordbrukets forskningsråd för perioden 1990/91-1992/93.
I förslagen till ändringar i jordförvärvslagen (1979:230), som föreslås
träda i kraft den 1 juli 1991, innebär en omfattande avreglering vad
gäller krav på tillstånd till förvärv av jordbruksfastigheter. Bl.a. föreslås
att reglerna om prisprövning och bestämmelserna som tar sikte på
jordbrukets och skogsbrukets rationalisering tas bort lagstiftningen utom
i fråga om starkt ägosplittrade områden. Lagstiftningen förstärks som
regionalpolitiskt instrument. Juridiska personers förvärvsrätt begränsas
på samma sätt som för närvarande.
För statsbudgetens del innebär förändringarna i första hand besparingar
i administrationen under perioden.
53
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
91/92 Förändring till Genomsnittlig
---------------------------------- procentuell för-
ändring per år
92/93 93/94 94/95 95/96 91/92- 85/86-
95/96 89/90
|
Totala utgifter varav: |
35 595 -6 405 |
-625 |
10 |
14 |
-3,5 |
-0,1 |
|
Arbetsmarknad m.m. |
16 733 -5 100 |
-217 |
-2 |
0 |
-8,8 |
-4,4 |
|
Arbetslivsfrågor |
11 635 -11 |
-11 |
0 |
0 |
-0,1 |
2,3 |
|
Invandring |
7 126 -1 287 |
-654 |
12 |
14 |
-7,1 |
37,3 |
Källa: Arbetsmarknadsdepartementet och riksrevisionsverket
Till arbetsmarknadsdepartementets område hör frågor som rör arbets-
marknad, arbetsliv och invandring. Under perioden 1985/86-1989/90
minskade utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 4,4% per
år i genomsnitt, till följd av den förbättrade situationen på arbetsmarkna-
den. Samtidigt ökade utgifterna för åtgärder för invandring på grund av
en kraftigt ökad flyktinginvandring.
Diagram X.l Realekonomisk fordelning av arbetsmarknadsdepartementets
utgifter 1991/92
20% Till
hushåll
Källa: Finansdepartementet
Utgiftsutvecklingen inom arbetsmarknadsdepartementets område styrs till
stor del av pris- och löneutvecklingen. Statens utgifter är också starkt
beroende av utvecklingen på arbetsmarknaden.
54
Arbetsmarknad m.m. innefattar merparten av den verksamhet som
bedrivs vid arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsarbetsnämnderna och
arbetsförmedlingen exkl. arbetsmarknadsinstituten. Övriga myndigheter
som ingår i området är AMU-gruppen, arbetsdomstolen, statens
förlikningsmannaexpedition och statens nämnd för arbetstagares
uppfinningar.
Kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom arbets-
marknadsutbildning, beredskapsarbeten m.m. har hittills finansierats över
ett flertal anslag. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 läggs dessa anslag
tillsammans till ett anslag benämnt Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Genom endast ett fåtal begränsningar i rätten att utnyttja medlen under
anslaget ökar arbetsförmedlingens möjligheter att i varje enskilt fäll välja
den lämpligaste åtgärden. Härigenom skapas också bättre förutsättningar
för ett effektivare medelsutnyttjande.
Denna ökade frihet innebär större krav på klara målformuleringar för
verksamheten och på resultat- och ekonomiredovisning. AMS skall
löpande informera regeringen om uppnådda resultat och medelsför-
brukning.
Kostnaderna för åtgärderna inom området är starkt beroende av
utvecklingen på arbetsmarknaden men också i viss mån av den allmänna
löneutvecklingen. Omfattningen av åtgärderna varierar med konjunktur-
utvecklingen och sysselsättningsläget medan kostnaden för vaije enskild
åtgärd, som oftast är en transferering till arbetsgivare eller hushåll,
påverkas av löneutvecklingen.
Under nästa budgetår fullföljs den under innevarande budgetår inledda
utbyggnaden av jobb-sökar-akti vi teter inom arbetsförmedlingen. 210 milj,
kr. anvisas för detta vilket beräknas ge 3 500 personer per månad
möjlighet att delta i sådana aktiviteter. Dessa åtgärder syftar till att ge
arbetslösa kunskap och träning i att söka arbete och därigenom komma
ut snabbare på arbetsmarknaden. Detta kan i sin tur minska behovet av
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder och kontantstöd.
Den viktaste åtgärden vid sidan av själva arbetsförmedlingen är arbets-
marknadsutbildningen. I linje med inriktningen av arbets-
marknadspolitiken prioriteras arbetsmarknadsutbildningen kraftigt nästa
budgetår. Medel har beräknats för 129 000 deltagare i särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning och för 31 000 deltagare i arbetsmarknads-
utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Utbildningen upp-
handlas av länsarbetsnämnderna dels från AMU-gruppen, dels från andra
utbildningsanordnare. Priset per upphandlad kurs förhandlas fram mellan
nämnderna och utbildningsanordnama och är avgörande för om den
beräknande omfattningen av utbildningen skall kunna uppnås.
De sysselsättningsskapande åtgärderna skall användas först när andra
mer aktiva åtgärder inte bedöms tillfyllest för att lösa den enskilde arbets-
sökandes sysselsättningssituation. Åtgärderna, främst beredskapsarbeten,
rekryteringsstöd och inskolningsplatser, har för nästa budgetår beräknats
till i stort sett oförändrad omfattning. Genom inriktningen av arbets-
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
55
marknadspolitiken på aktiva åtgärder har betydelsen av de syssel- Prop. 1990/91:150
sättningsskapande åtgärderna minskat och beräknas inte i framtiden få Bilaga 1:1.2
den omfattning som de har haft i motsvarande konjunkturlägen tidigare.
För budgetåret 1991/92 har statens kostnader för de syssel-
sättningsskapande åtgärderna inkl, inskolningplatser beräknats till ca 2,7
miljarder kr.
Kostnaderna for statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen och
permitteringslöneersättningen finansieras via en arbetsgivaravgift, den
s.k. arbetsmarknadsavgiften. Fr.o.m. nästa budgetår finansierar arbets-
marknadsavgiften dessutom det kontanta arbetsmarknadsstödet och
utbildningsbidrag till deltagare vid arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering som uppfyller medlems- och arbetsvillkoren
i arbetslöshetsförsäkringen.
Under nästa budgetår skall arbetsmarknadsavgiften vidare engångsvis
finansiera vissa förstärkningar av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Det gäller bl.a. jobb-sökar-aktiviteter och en ökad omfattning på
arbetsmarknadsutbildningen.
Arbetslivsområdet innefattar bl.a. verksamheten vid arbetarskyddsverket,
arbetslivsforskning samt verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten
(Ami), lönebidrag och Samhallgruppen. Myndigheterna inom området är
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, arbetsmiljöinstitutet och,
vad gäller Ami och lönebidrag, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Till
området hör också arbetsmiljöfonden och arbetslivscentrum som handhar
forskningsfrågor inom arbetslivsområdet. Sedan maj 1990 finns en
arbetslivsfond med uppgift att fördela de medel som den tillfälliga
arbetsmiljöavgiften inbringat. Fonden består av dels en central arbetslivs-
fond dels en regional arbetslivsfond i vaije län.
Regeringen har föreslagit (prop. 1990/91:100, bil. 12) betydande
förenklingar av anslagsstruktur m.m. vad gäller de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna för handikappade. Bl.a. föreslås att nfedel till olika
former av lönesubventioner m.m. vid anställning av arbetshandikappade
skall föras samman i ett anslag benämnt Särskilda åtgärder för arbets-
handikappade. Utgifterna under anslaget beräknas uppgå till 5,4 miljarder
kr. Riksdagen har godkänt förslaget (AU 1990/91:12, rskr. 165).
Vidare har riksdagen beslutat att lönebidraget vid anställning av
arbetshandikappade föreslås bli flexibelt, vilket innebär att det inte längre
knyts till arbetsgivarkategorier utan i stället bestäms av den arbetshandi-
kappade personens behov och förutsättningar. Ett system med flexibla
bidrag kan väntas öka omsättningen på platser bl.a. till följd av att
bidraget föreslås gälla för en begränsad tid och omprövas regelbundet.
I den mån förändringen leder till en ökad andel placeringar hos arbetsgi-
vare, som kan erbjuda övergång till reguljär anställning utan lönesubven-
56
tioner från arbetsmarknadsverket, kan också detta öka genomströmningen Prop. 1990/91:150
och ge ett bättre resursutnyttjande. Vidare kan den genomsnittliga Bilaga 1:1.2
kostnaden för lönebidragen väntas bli lägre, vilket ger en större
sysselsättningseffekt av anvisade medel. AMS åläggs som ett resultatkrav
att fler skall få arbete med hjälp av lönebidrag under det kommande
budgetåret.
Medel till den yrkesinriktade rehabiliteringen - Ami-verksamheten -
anvisas över ett ramanslag för en treårig budgetperiod. Medel har
beräknats med utgångspunkt i en effektivitetsförbättring om 1,5% per
budgetår under treårsbudgetperioden. Ett resultatkrav på verksamheten
är att antalet arbetshandikappade som lämnar Ami och arbetsförmedling
och placeras i arbete eller utbildning inte får minska jämfört med
innevarande budgetår.
För att den sammantagna kostnaden för arbetsmarknadsinstitutens
väglednings- och rehabiliteringsverksamhet bättre skall kunna överblickas
och relateras till uppnådda resultat skall kostnaderna för utbildnings-
bidrag till inskrivna sökande vid Ami utbetalas från ett särskilt anslag.
Utgifterna under anslaget beräknas till 452 milj. kr. budgetåret 1991/92.
Kostnader för yrkesinriktade rehabiliteringsinsatser kommer framledes
att finansieras dels av försäkringskassorna, dels av arbetslivsfonden, dels
även - och främst i fråga om personer som är arbetslösa - av arbets-
marknadsverket. Det finns anledning att följa utvecklingen beträffande
ansvars - och kostnadsfördelning, resultat m.m.
Utgifterna för Samhallgruppen beräknas uppgå till 4,5 miljarder kr.
budgetåret 1991/92. De föreslagna medlen motsvarar 110,6% av
lönesumman för arbetstagare i skyddat arbete. Sysselsättningsvolymen
föreslås bli oförändrad. En översyn (Dir. 1990:73) av Samhall beräknas
vara avslutad hösten 1991.
En betydande del av verksamheten på arbetslivsområdet finansieras
genom arbetarskyddsavgiften (f.n.0,35%). Dessa medel används för
arbetarskyddsverkets verksamhet samt för att finansiera samhällets bidrag
till företagshälsovården. Den återstående delen går till arbetsmiljöfonden,
som betalar viss del till arbetsmiljöinstitutet. Ca en tredjedel av institutets
forskning betalas med medel från arbetsmiljöfonden.
Bidraget till företagshälsovården utgår per ansluten sysselsatt och
fastställs genom ett särskilt regeringsbeslut vaije år. Förslag om bl.a.
ändrade villkor för bidrag till företagshälsovård har förelagts riksdagen
(prop. 1990/91:140).
Riksdagen har beslutat (prop. 1990/91:69, Au 16, rskr. 166) om
arbetslivsforskningens organisation m.m. Beslutet innebär bl.a. viss
neddragning av den festa organisationen hos arbetslivscentrum.
Den centrala och de regionala arbetslivsfondema har börjat sin verk-
samhet. Fondema beräknas fördela ca 12-15 miljarder kr. under en
tidsperiod om ca fem år. Vägledande för ansökningar om bidrag är bl.a.
av arbetsmarknadens parter framtagna branschprogram.
8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.2
Invandring m.m. Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
De huvudsakliga verksamhetsområdena är tillståndsprövning avseende
invandring och medborgarskap, överföring och mottagande av flyktingar,
fördelning av statsbidrag till kommunerna för mottagande av flyktingar
och åtgärder för invandrares långsiktiga integration i det svenska sam-
hället.
Kostnadsutvecklingen styrs främst av antalet asylsökande, regel-
systemets tillämpning (andelen beviljande tillstånd), den tid de asyl-
sökande måste tillbringa i förläggningar i avvaktan på beslut om
uppehållstillstånd samt de normer enligt vilka staten ersätter kommunerna
för mottagandet av flyktingarna.
Antalet asylsökande ökade mycket kraftigt under budgetåret 1989/90,
då 39 000 personer sökte asyl i Sverige. Detta kan jämföras med 18 000
- 19 000 under de närmast föregående budgetåren. Under innevarande
budgetår väntas antalet asylsökande understiga 30 000.
Vistelsetidema på invandrarverkets förläggningar är fortfarande
oacceptabelt långa. Tidigare berodde detta bl.a. på kommunernas
otillräckligt antal mottagningserbjudanden, vilket gjorde att alltför många
blev kvar i förläggningarna långt efter det att de fått uppehållstillstånd.
Kommunernas mottagningsmöjligheter har emellertid förbättrats.
Huvudproblemet nu är invandrarverkets långa handläggningstider.
Den mycket stora mängden asylansökningar under förra budgetåret
orsakade stora svårigheter för polisen att klara sina asylutredningar.
Sedan polisorganisationen förstärkts och köerna arbetats bort, har
stockningen flyttats till nästa led - invandrarverket. För att minska
väntetiderna, förkorta förläggningsvistelsema och därmed minska statens
utgifter härför har verkets kapacitet förstärkts via tilläggsbudget I.
Budgetförslaget för budgetåret 1991/92 innebär en konsolidering av
denna linje och förläggningskostnadema väntas kunna gå ned kraftigt
under de närmast följande budgetåren.
Fr.o.m. budgetåret 1992/93 flyttas utredningsansvaret i asylärenden
över från polisen till invandrarverket. Härigenom får verket ett samlat
ansvar för tillståndsverksamheten och ökade möjligheter till rationell
samordning av handläggningen av asylärenden.
Ett nytt system för ersättning till kommunerna för deras kostnader för
flyktingar trädde i kraft den 1 januari i år. Detta innebär att kommunerna
får en schabloniserad ersättning för vaije mottagen flykting. Kommun-
erna beräknas under vart och ett av de närmaste åren ta emot ca 28 000
flyktingar och andra utlänningar som omfattas av det kommunala
flyktingmottagandet. Den årliga kostnaden för ersättningen till kommun-
erna för mottagandet av dessa flyktingar beräknas till ca 3 500 milj.kr.
Under budgetåren 1991/92 och 1992/93 kommer kommunerna vid
sidan av den ersättning som utbetalas genom det nya ersättningssystemet
att övergångsvis få en schabloniserad ersättning för ekonomisk hjälp som
lämnas under 1991, 1992 och 1993 till vissa flyktingar som tagits emot
i kommunerna före år 1991.
58
Den 1 januari 1991 infördes också ett nytt system med, lån till hem-
utrustning för flyktingar. Lånet är ränte- och amorteringsfritt under två
år. Låntagare med låga inkomster skall kunna få anstånd med återbetal-
ning eller nedsättning av det belopp som skall betalas. Genom detta
bidrag till hemutrustning. Kostnaderna för hemutrustningslån kommer
under de närmaste åren att öka successivt i takt med att antalet låntagare
ökar. Med nuvarande räntenivå och volym på det kommunala flykting-
mottagandet beräknas kostnaderna för låneverksamheten uppgå till ca 200
milj. kr. per år när den är helt utbyggd.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
59
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | ||||
|
92/93 |
93/94 94/95 |
95/96 | ||||
|
91/92- 95/96 |
85/86- 89/90 | |||||
|
Totala utgifter |
32 416 |
675 |
3 427 -4 360 |
-5 117 |
-4.5 |
7,3 |
|
varav: | ||||||
|
Räntebidrag |
22 710 |
1 079 |
4 338 -3 872 |
-5 034 |
-4,1 |
9,2 |
|
varav: | ||||||
|
räntebidrag m.m., nuvarande system |
22 410- |
12 686 |
-8 783 -276 |
-116 |
- |
9,2 |
|
räntebidrag, räntelånesystem |
300 |
6 878 |
6 505 -308 |
-1 248 |
- |
- |
|
real räntebidrag |
6 887 |
6 616 -3 288 |
-3 670 |
- |
- | |
|
Bostadsbidrag |
2 200 |
-17 |
-112 -72 |
-64 |
-3,2 |
9,3 |
|
Investeringsbidrag |
5 300 |
-353 |
-767 -367 |
0 |
-7,9 |
- |
Källa: Bostadsdepartementet och riksrevisionsverket
Bostadsdepartementets verksamhetsområde omfattar frågor om bos-
tadförsöijning, planläggning av markanvändning och bebyggelse,
byggnads-, lantmäteri-, fastighetsdata- och kartfrågor samt frågor om stöd
till idrotten.
Diagram XI. 1 Realekonomisk fördelning av bostadsdepartementets utgifter
1991/92
Källa: Finansdepartementet
Utgifterna består huvudsakligen av transfereringar till företag och
hushåll. Räntebidragen påverkas främst av räntenivåer. Volym och
kostnadsutveckling för ny- och ombyggnader av bostäder utgör andra
60
faktorer som påverkar ränte- och investeringsbidragen. Löne- och Prop. 1990/91:150
boendekostnadsutvecklingen styr statens kostnader för bostadsbidragen. Bilaga 1:1.2
Bostadssubventioner m.m.
Statsutgifter för bostadssubventioner domineras av räntebidrag för
bostadsbyggande. Vid ny- och ombyggnad täcker räntebidragen för
närvarande skillnaden mellan den s.k. garanterade räntan och en
beräknad marknadsränta för bostadslån och underliggande kredit inom
låneunderlaget för bostäder.
Räntebidrag lämnas även till vissa underhålls-, reparations- och
eneigiåtgärder.
Utgifterna för räntebidrag påverkas av räntenivå och produktionspriser
samt av produktionsvolymer och deras fördelning på upplåtelseform.
Staten delfinansierar bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan
bam.
Det statliga stödet omfattar även bidrag för bostadsanpassning samt
vissa ränte- och amorteringsfria tilläggslån för ombyggnad och reparation
av bostadshus.
Nuvarande låne- och räntebidragssystem vid ny- och ombyggnad av
bostadshus förutsätts ersättas den 1 januari 1992 av ett system som
bygger på att hela lånefinansieringen sker på den allmänna lånemarkna-
den i konkurrens mellan kreditinstituten. En del av låneräntorna avses
omfördelas över tiden genom räntelån.
Hus med räntebidrag enligt gällande regler överförs till det nya
systemet den 1 januari 1993.
Riksdagen har med hänsyn till skattereformen beslutat om vissa
räntebidragsbegränsningar för hyres- och bostadsrättshus och om höjda
bostadsbidrag fr.o.m. år 1991. Den 1 januari 1991 införs också
bostadsbidrag till andra hushåll utan bam än ungdomar.
Statligt investeringsbidrag lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 för ny-
och ombyggnad av permanenta bostäder i syfte att kompensera bostads-
byggandet för de ökade kostnader som följer av slopade reduceringsregler
för mervärdesskatt för byggnads- och anläggningsarbeten.
Trots att bostadsbyggandet har ökat kraftigt under senare år redovisar
flertalet kommuner fortfarande bostadsbrist i varierande omfattning och
inriktning. De senaste årens överhettning på byggmarknaden har drivit
upp produktionskostnaderna kraftigt. Regeringen har vidtagit en rad
åtgärder i syfte att upprätthålla en tillräckligt stor produktion av bostäder
till priser som leder till rimliga bostadskostnader. Annat1 byggande än
nyproduktion av bostäder har begränsats, särskilt i storstadsregionerna,
där en speciell investeringsskatt har införts. Denna kvarstår för närvaran-
de endast för Stockholm men föreslås att avskaffas fr.o.m. 1 juli. Även
ombyggnad av bostäder med statligt stöd har begränsats, dels genom
ramar för bostadslån, dels genom minskade statliga räntesubventioner.
Vidare får byggnadsmaterial som godtagits i annat nordiskt land användas
61
i Sverige utan nytt godkännande. Detta väntas medföra en dämpad Prop. 1990/91:150
kostnadsutveckling för byggnadsmaterial. Bilaga 1:1.2
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, finansierar f.n. ensamt de
statligatbostadslånen. Det nya stödsystemet medför att SBAB får lämna
fullständiga bottenlån i konkurrens med övriga låneinstitut.
62
XII. Industridepartementet
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | |||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | ||||
|
91/92- 95/96 |
85/86- 89/90 | ||||||
|
Totala utgifter varav: |
6 368 |
755 |
-885 |
-13 |
-88 |
-0,9 |
-22,7 |
|
Regional utveckling |
2 037 |
116 |
-94 |
6 |
-65 |
-0,5 |
7,2 |
|
Teknisk utveckling |
1 816 |
85 |
-108 |
5 |
0 |
-0,2 |
-4,8 |
|
Energi |
1 342 |
625 |
-657 |
-4 |
-3 |
-0,7 |
-25,3 |
|
Övrigt |
1 173 |
-71 |
-26 |
-20 |
-20 |
-3,1 |
-34,6 |
Källa: Industridepartementet och riksrevisionsverket
Till industridepartementets verksamhetsområde hör bl a allmänna
riktlinjer för näringspolitiken, regionalpolitik, industrins struktur- och
branschfrågor, teknisk forskning och utveckling, energifrågor samt
förvaltning av en stor del av de statliga aktiebolagen inklusive för-
valtningsbolaget Fortia.
Industridepartementets verksamhet syftar till att främja ekonomisk
tillväxt, fördelningen av tillgång till arbete, service och god miljö mellan
olika delar av landet samt en trygg eneigiförsöijning.
Redovisningen av industridepartementets verksamhet delas här in i fyra
olika områden: småföretagspolitik, teknikpolitik, eneigipolitik och
Diagram XII.l Realekonomiskt fördelning av industrisdepartemetets utgifter
1991/92
32% Konsumtion
o. invest
9% övriga
utgifter
58% Övr trans-
fereringar
Källa: Finansdepartementet
63
regionalpolitik. Inom vaije område redovisas kort verksamhetens syftee Prop. 1990/91:150
och hur insatserna påverkar ekonomin och därigenom statsbudgetens och Bilaga 1:1.2
socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter. Vidare redovisas föränd-
ringar inom resp, område, föranledda av statsmaktsbeslut.
De utgiftsdrivande faktorer inom industridepartementet är främst pris
och löneutvecklingen men utgifterna styrs också till stor del via nya
politiska beslut vilka inte beaktas i långtidsbudgeten.
Industridepartementets utgifter består till ca 2/3 av transfereringar till
näringsverksamhet. Transfereringarna går främst till regional etablering,
teknisk utveckling och energiteknik.
Småföretagen svarar för teknisk och kommersiella förnyelse i näringsli-
vet och bidrar till regional balans. De utgör ett viktigt komplement till
större företag, bl.a. som underleverantörer. En kontinuerlig nyetablering
av företag medverkar till att nya idéer prövas på marknaden.
Småföretagspolitiken syftar till att främja etableringen av nya effektiva
och lönsamma företag samt att stimulera tillväxt, produktivitet samt en
strävan efter regelförenkling och förnyelse hos befintliga småföretag. Det
gäller såväl tillverkande företag som tjänsteföretag. Genom statliga
insatser kan småföretagen ges möjlighet till att utvecklas genom bl.a.
förbättrad försörjning med information, kompetensutveckling och
riskkapital. Regeringen eftersträvar att svenska småföretag skall ges
möjligheter att ta del av EG:s småföretagsprogram. Samtidigt görs
insatser för att informera småföretagen om bl.a. EG och affärsmöjligheter
i EG-ländema. Även andra former av kompetenshöj ande åtgärder är en
prioriterad uppgift inom småföretagspolitiken.
Viktiga organ för att föra ut de riktade åtgärderna är främst de
regionala utvecklingsfonderna. De sex nya riskkapitalbolag som stats-
makterna beslutade om våren 1990 beräknas inrättas under innevarande
år. De kommer att på sikt tillföras sammanlagt 1,8 miljarder kr. Detta
sker genom omfördelningar inom den statliga sektom. En strävan är att
privata finansiärer skall svara för upp till hälften av riskkapitalbolagens
finansiering.
Syftet med teknikpolitiken inom näringspolitiken är att uppnå tillväxt
genom förbättrad produktivitet och konkurrensförmåga i svensk industri.
För att uppnå detta syfte arbetar teknikpolitiken med ,två typer av
insatser. De avser dels att främja utveckling av ny teknik genom
forskning och utveckling, dels att effektivisera användningen av teknik
genom insatser i den tekniska infrastrukturen.
I den proposition om näringspolitik för tillväxt som framlades i februari
1991 föreslogs det teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) att
64
successivt tillföras medel för inrättandet av 250 nya doktorandtänster. I Prop. 1990/91:150
propositionen föreslogs även att kreditgarantier införs för att delvis Bilaga 1:1.2
ersätta den långivning som finns i dag hos fonden för industriell
utveckling, Industrifonden. Ett Ökat deltagande i forskning inom
EG-området eftersträvas.
Energipolitiken har som syfte att trygga landets behov av eneigi. Detta
skall ske på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomiska, sociala
och miljöpolitiska mål. Inriktningen är att en omställning skall ske men
att hänsyn måste tas till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av
sysselsättning och välfärd.
Den överenskommelse om energipolitiken som i januari 1991 träffades
mellan socialdemokraterna, folkpartiet liberalerna och centern innebär att
kämkraftsavvecklingens inledning och takten i avvecklingen avgörs av
resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från milj oacceptabel
kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkur-
renskraftiga elpriser.
Överenskommelsen innebär utgifterna på statsbudgeten ökar med ca 3,8
miljarder kr under fem år. Resurserna satsas på stöd till teknik som idag
inte är kommersiell och som behöver statliga resurser för att utvecklas
och introduceras på marknaden. Insatserna gäller främst ener-
gihushållning och investeringsstöd till biobränsleeldad kraftvärme,
vindkraftverk, solenergi m.m. ,
Enligt riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990 lämnas omställ-
ningsstöd för areal som varaktigt ställs om från livsmedelsproduktion till
alternativ användning. Partiöverenskommelsen innebär att del av
omställningsstödet kan ges direkt till anläggning för etanol framställning.
Regionalpolitikens mål är att främja fördelningen av ekonomiska resurser
mellan människor i olika delar av landet och bidra till en balanserad
befolkningsutveckling. Detta för att främja valfrihet beträffande
bosättning samt att bidra till en rationell produktion och en god ekonom-
isk tillväxt i hela landet.
Statsbudgetens utgifter för regionalpolitiska insatserna består bl.a. av
stöd i samband med investeringar, åtgärder för företags- och tekni-
kutveckling samt av glesbygdsinsatser. Det regionalpolitiska stödet till
företag syftar främst till att skapa varaktiga sysselsättningstillfällen i
regioner i landet med undersysselsättning och arbetslöshet. Ökad vikt har
på senare år lagts vid åtgärder för att allmänt förbättra näringslivsmiljön
i de prioriterade regionerna vad gäller utbildning, kommunikationer,
teknisk kompetens m.m. Dessa löpande regionalpolitisk4 insatser har
under senare år kompletterats med särskilda insatser i regioner med
omfattande strukturförändringar inom näringslivet.
Den regionala utvecklingen påverkas av åtgärder inom så gott som alla
9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.2
politikområden. I årets budgetproposition har en sammanfattning lämnats
av åtgärder av särskild betydelse för den regionala utvecklingen inom de
viktigaste politikområdena (Prop. 1990/91:100, Bil. 14, s. 17-21).
Inom turism- och rekreationssektom har Sveriges turistråd uppgiften att
som centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för turism
i Sverige. En utredare har tillkallats med uppgift att ompröva statens roll
i Sveriges turistråds verksamhet. Utredaren bör härvid närmare precisera
de mål som bör gälla för Sveriges turistråds framtida verksamhet samt
pröva finansieringen av verksamheten och överväga eventuella organisa-
toriska följder.
Den statliga prospekteringsverksamheten har varit föremål för
utredning. Med bl.a.utredningen som underlag övervägs for närvarande
inom regeringskansliet statens framtida roll och formerna för statliga
insatser inom prospekteringsområdet.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
66
XIII. Civildepartementet
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | |||||
|
92/93 |
93/94 |
94/95 |
95/96 | ||||
|
91/92- 95/96 |
85/86- 89/90 | ||||||
|
Totala utgifter varav: |
15 303 |
-402 |
-37 |
-25 |
0 |
-0,8 |
0 |
|
Statlig stabsverksamhet |
317 |
-50 |
0 |
0 |
0 |
-4,2 |
11,0 |
|
Polisväsendet |
9 097 |
42 |
-17 |
-22 |
0 |
0,1 |
2,9 |
|
Länsstyrelserna |
1 648 |
-21 |
0 |
0 |
0 |
-0,8 |
-15,7 |
Källa: Civildepartementet och riksrevisionsverket
Civildepartementet ansvarar för samordning av arbetet med att förnya den
offentliga sektorn.
Verksamheten omfattar härutöver allmänna frågor om den statliga
förvaltningen, formerna för styrning och organisation av statlig verksam-
het liksom formerna för myndigheternas anslagsframställning och-
resultatredovisning, statlig rationalisering och revision, budgetutveckling,
statistik, datafrågor, statlig löne- och personalpolitik, länsstyrelserna,
kommunerna, landstingen och kommunalförbunden, polisväsendet,
pris-, konkurrens- och konsumentfrågor, svenska kyrkan och andra
trossamfund, folkrörelserna och kooperationen, ungdomsverksamhet,
jämställdhet mellan kvinnor och män samt samhällsinformation.
Verksamheten omfattar även de kungliga hov- och slottsstatema.
Huvuddelen av departementets utgifter avser konsumtion, som till
största delen består av löner. Investeringarna utgörs i huvudsak av ADB-
investeringar och utrustning till polisen.
Flertalet anslag som civildepartementet svarar för på statsbudgetens
utgiftssida avser förvaltningskostnader för myndigheterna. Pris- och
löneutvecklingen är således de faktorer som främst påverkar kostnadsut-
vecklingen inom civildepartementets område.
Till de faktorer som styr utgifterna hör de avtal som träffås mellan
parterna på den statliga arbetsmarknaden. Statliga avtal bestämmer
utgifterna bl.a. på anslagen till täckning av merkostnader för löner och
pensioner m.m. och bidrag till Statshälsan. Andra faktorer som har
betydelse för utgifterna är brottsutvecklingen och hur stor andel av
brotten som kommer till polisens kännedom.
67
Prop. 1990/91:150
Diagram XIII.l Realekonomisk fördelning av civildepartmentets utgifter 1991/92 Bilaga 1:1.2
Källa: Finansdepartementet
Civildepartementet ansvarar för samordningen av regeringens arbete med
att utveckla och förnya den offentliga sektorn.
En viktig utgångspunkt för utvecklingsarbetet är att den offentliga
verksamheten bör omprövas regelbundet. Syftet är att anpassa verksam-
heten till ändrade förhållanden och att frigöra resurser för nya ändamål.
Som ett led i detta arbete genomförs ett program där den statliga
administrationen genom strukturella förändringar skall reduceras med
10 % under en treårsperiod. En sådan omstrukturering av statsförvalt-
ningen påverkar i inte oväsentlig grad också statsbudgetens utgifter.
Medel för den offentliga verksamheten kommer i sin helhet inte att
kunna finansieras via statsbudgeten. Nya finansieringsformer måste
därför prövas.
Avgifter för samhälleliga tjänster måste också övervägas kontinuerligt
som ett bidrag till finansieringen av verksamheten. I fråga om nivån på
sådana avgifter är den grundläggande principen att ingen' skall behöva
avstå från vård, omsorg och utbildning på grund av begränsad betal-
ningsförmåga.
Den offentliga sektorn utsätts i dag sällan för konkurrens. I verksamhet
som inte är konkurrensutsatt finns inte samma effektiva spärrar mot t.ex.
kostnadsökningar. Den offentliga sektorn måste därför utsättas för mer
marknadsliknande förutsättningar. Det innebär att producent- och
beställarrelationer behöver utvecklas och att entreprenader och upphand-
ling skall prövas systematiskt i den offentliga verksamheten.
68
Bilaga 1:1.2
För att höja effektiviteten i den statliga verksamheten pågår en målmed-
veten förändring av det sätt på vilket verksamheterna styrs. Myndigheter-
na ges ett ökat ansvar för resultaten av sin verksamhet och ökade
befogenheter att avgöra hur den skall bedrivas. Verksamheten vid de s.k.
stabsmyndigheterna, främst RRV, statskontoret, SAV, SPV och SIPU,
har präglats av den hittillsvarande ansvars- och befogenhetsfördelningen
mellan regeringen och myndigheterna. När denna ändras, förändras också
förutsättningarna för det centrala stödet till utvecklings- och förändrings-
arbetet.
Regeringen har mot denna bakgrund uppdragit åt en särskild utredare
(C 1990:04) att lämna förslag om den framtida stödverksamhetens
inriktning, omfattning, organisation och finansiering. Utredningsarbetet
skall avrapporteras under maj 1991.
Utredningens förslag bör kunna leda till besparingar motsvarande minst
50 milj. kr.
Polisens arbete skall, som ett led i samhällets verksamhet för att främja
rättvisa och trygghet, syfta till att upprätthålla allmän ordning och
säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd ocfi annan hjälp.
Till polisens uppgifter hör att
- förebygga brott och andra störningar av ordningen
- övervaka den allmäna ordningen
- bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt
åtal
- lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp
- fullgöra verksamhet enligt särskilda bestämmelser
Inom civildepartementet har nyligen inletts en översyn av organisa-
tionsstrukturen inom polisväsendet (jfr. prop. 1990/91:100, bil. 15 s.
63). Ett syfte med översynen är att anpassa organisationen efter det nya
budgetsystemet. Översynen syftar vidare till att undersöka vilka
förändringar i fråga om organisation och uppgifter på alla nivåer inom
polisen som behövs för att kunna fortsätta det sedan flera år pågående
decentraliseringsarbetet och för att polisen skall kunna fungera effektivt
under de budgetmässiga och andra förhållanden som kommer att gälla
under de närmaste åren. I förutsättningarna för översynen ingår att de
förändringar som vidtas skall leda till påtagliga besparingar utan att
polisens möjligheter att fullgöra sina funktioner försämras.
Utgiftsutvecklingen på anslaget till täckning av merkostnader för löner
och pensioner m.m. styrs av de kollektivavtal om löner och andra
anställningsvillkor som träffas mellan parterna på den statliga arbets-
69
marknaden. Avtal har träffats för tiden den 1 januari 1991 - den 31 mars Prop. 1990/91:150
1993. För tiden därefter saknas kollektivavtal. Lönesumman för statligt Bilaga 1:1.2
reglerade tjänster exkl. lönekostnaderna vid de statliga affärsverken
uppgår till ca 50 miljarder kronor inkl, sociala avgifter. Vaije procents
löneökning motsvarar således utgifter om drygt 500 milj. kr. Den 1
januari 1991 överfördes arbetsgivaransvaret för lärare från staten till
kommunerna. Detta innebär att utgifterna för de avtalsstyrda anslagen
beräknas minska under långtidsbudgetperioden.
Verksamheten kommer att inriktas mot fortsatt decentralisering och
verksamhetsanpassning och mot att identifiera och lösa gemensamma
frågor inom det personalpolitiska området i statsförvaltningen utifrån ett
koncernperspektiv. Författningar och avtal inom enhetens ansvarsområde
utvecklas så att de stöder och underlättar strukturförändringar och
rationaliseringar samt så långt möjligt avreglerar den statliga an-
ställningen.
Viktiga inslag i detta arbete är att anpassa den statliga personal-
utbildningen så att den svarar mot nya behov. Särskilt viktigt är att klara
statens personalförsöijning bl.a. mot bakgrund av den pågående
internationaliseringen. Andra uppgifter är att harmoniera villkoren för
statlig anställning med vad som gäller inom andra sektorer, och att satsa
på en aktiv chefsförsöijning och chefsutveckling på olika nivåer. Inom
arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet inriktas arbetet på att dessa frågor
integreras i myndigheternas linjeverksamhet och att tidiga och effektiva
insatser görs efter arbetslinjens principer samt på att företagshälsovården
effektiviseras.
Fr.o.m. den första juli 1991 omfattar länsstyrelsernas ansvarsområde de
verksamheter som i dag bedrivs av länsstyrelsen, lantbruksnämnden och
länsvägnämnden. Också när det gäller fiske, kommunikationer, trafik-
säkerhet samt bostadsförsöijning och annan samhällsplanering får den nya
länsstyrelsen ökade arbetsuppgifter.
Regeringen skall våren 1991 ge länsstyrelserna direktiv för fördjupad
verksamhetsprövning. För länsstyrelsernas del kommer den första
fördjupade prövningen endast att omfatta två budgetår - budgetåren
1993/94-1994/95.
Anslaget för anskaffning av ADB-utrustning föreslås för budgetåret
1991/92 uppgå till 533 milj.kr. En försöksverksamhet med lån i
riksgäldskontoret för finansiering av ADB- och kommunikationsutrusting
inledes budgetåret 1990/91. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 föreslås
försöksverksamheten utvidgas med ytterligare två myndigheter. Den
70
ökade lånefinansieringen innebär att belastningen på anslaget för
anskaffning av ADB-utrustning minskar i motsvarande grad.
Den treårsram och allmänna inriktning av statistiska centralbyråns
verksamhet för budgetåren 1990/91 - 1992/93 som presenterades i
budgetpropositionen 1990 ligger i huvudsak fest. Översyn av den statliga
statistikens styrning, finansiering, samrodning m.m. har startats.
Förändringar på anslaget kan främst hänföras till kostnader'for inredning
och utrustning av SCBs hus i Örebro.
Konkurrensfrågornas betydelse för att stärka den svenska ekonomin har
uppmärksammats alltmer under senare år. Området prioriteras i 1991 års
budgetproposition.
Det konkurrensvårdande arbetet är inriktat på effektivitet och dynamik
i såväl den privata som den offentliga sektorn. Ökad frihandel och
omprövning av offentliga regleringar är viktiga inslag i konkurrens-
politiken. De sektorsvisa avregleringama kräver ökade insatser for att
välfärdsvinsterna skall komina konsumenterna till del. Flera förslag till
ytterligare avreglering bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Den västeuropeiska harmoniseringen kräver ytterligare engagemang av
de konkurrensvårdande myndigheterna. I ett kommande EES-avtal
kommer konkurrensfrågorna att ha en central plats.
Konkurrensutredningen kommer under sommaren att lägga fram förslag
om bl.a. en förstärkt konkurrenslag och lämplig myndighetsstruktur på
konkurrensområdet.
Verksamheten på konsumentområdet inriktas i hög grad på hushålls-
ekonomiska frågor.
Det västeuropeiska integrationsarbetet kräver fortsatt stora insatser för
att de svenska konsumenternas intressen skall kunna värnas. Det
europeiska standardiseringsarbetet är centralt. Omställning av det svenska
regelverket på konsumentområdet till de regler som skall gälla inom
ramen för ett EES-avtal kommer att bli en viktig arbetsuppgift. Bl.a.
marknadsföringslagen måste europaanspassas och till viss del skärpas för
att möjliggöra en effektiv marknadsbevakning.
Förslag till en ny samlad kyrkolagsstiftning kommer att efter yttrande av
kyrkomötet läggas fram för riksdagen hösten 1991.
Effekten för pastoraten av skatte- och folkbokföringsreformema följs
nu upp inom regeringskansliet.
Utredningen (C 1989:02) om kyrkans ekonomiska och rättsliga
förhållanden kommer under hösten 1991 att lägga fram sitt betänkande
om svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden vid ändrade
relationer mellan stat och kyrka.
Stödet till de fria trossamfunden kan komma att ses över i samband
med en översyn av statens stöd till folkrörelserna.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
71
En översyn av de statliga organ (statens ungdomsråd m.fl.) som ansvarar
för genomförande och samordning av bam- och ungdomspolitiken
kommer att göras under budgetåret 1991/92.
Ett principförslag om ett reformerat bidragssystem till ungdomsorgani-
sationerna har lämnats i årets budgetproposition. Statens ungdomsråd har
att utveckla förslaget med inriktning på en tydligare målstyrning av
bidragen samt av uppföljning och utvärdering.
När det gäller stöd till internationellt ungdomssamarbete har en särskild
proposition lämnats under våren 1991 "Internationellt ungdomsutbyte".
Förlagen i propositionen främjar framtida ungdomsutbyte.’
Betänkandet "Ungdom och makt. Om ungdomars delaktighet,
inflytande och jämlighet på 1990-talet" (SOU 1991:12) har presenterats
av ungdomskommittén. Förslagen skall bilda underlag till en rad åtgärder
inkl. ev. en skrivelse till riksdagen. Ev. ekonomiska konsekvenser kan
för närvarande ej anges.
Ungdomskommittén kommer vidare under 1991 att lämna förslag som
handlar om att förbättra invandrar- och flyktingungdomars situation, vars
ev. ekonomiska konsekvenser inte heller kan anges.
Som ett led i att ompröva statens stöd till föreningslivet har statskontoret
haft i uppdrag att göra en kartläggning av det nuvarande stödet samt
lämna förslag till hur en fördjupad prövning, baserad på uppföljning och
utvärdering kan göras. Uppdraget har redovisats till regeringen i februari
1991. En handlingsplan för det fortsatta arbetet kommer att upprättas.
Anslaget till lotterinämnden som från 1991/92 omfattas av treårs-
budgetering beräknas ha samma anslagsnivå även i fortsättningen. En
utredning kommer att tillsättas för att se över lotterilagen. Vilka
ekonomiska konsekvenser det kan innebära för staten genom att bl.a.
folkrörelserna ev. ges ökade möjligheter att få intäkter genom lotterier
och spel kan idag ej beräknas.
Skattereformens effekter för folkrörelserna som följts upp inom reger-
ingskansliet har medfört förslag om att för budgetåret 1991/92 anvisa ett
särskilt bidrag på 100 milj.kr. till folkrörelser som bedriver bam- och
ungdomsverksamhet.
Med anledning av förslaget om en ny jämställdhetslag tillförs jämställd-
hetsombudsmannen (JämO) bl.a. två nya tjänster budgetåret 1991/92.
JämO ges därmed betydligt bättre förutsättningar för att öka sin
opinionsbildande och rådgivande verksamhet. Detta bör ge effekter på
sikt för jämställdhetsarbetet.
JämO skall böija tillämpa treåriga budgetcykler och ramanslag fr.o.m.
budgetåret 1992/93.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
72
Ett stort ansvar for att ett aktivt jämställdhetsarbete bedrivs läggs även
fortsättningsvis på arbetsmarknadens parter.
Arbetet med att integrera jämställdhetsfrågoma i myndigheternas
förändringsarbete kommer att intensifieras. Statens arbetsgivarverks
insatser spelar här en avgörande roll.
Det västeuropeiska integrationsarbetet kräver fortsatt stora insatser även
på jämställdhetsområdet. Okadade insatser behövs för information om
och analys av hur i första hand de svenska kvinnornas villkor i arbetsliv
och samhälle kan komma att påverkas.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
73
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
XIV. Miljödepartementet
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig 95/96 89/90 | ||
|
92/93 93/94 |
94/95 | |||
|
Totala utgifter |
1 332 |
25 -25 |
40 |
0 -0,8 7,7 |
Källa: Miljödepartementet och riksrevisionsverket
Till miljödepartementet hör frågor om miljövård - innefattande miljö-
skydd, naturvård, miljöforskning och avfällsforskning -, kemikaliekon-
troll, hantering av radioaktivt och annat avfall, strålskydd, säkerhet inom
kämenergiområdet samt fysisk riksplanering.
Diagram XIV.l Realekonomisk fördelning av miljödepartementets utgifter
budgetåret 1991/92
Källa: Finansdepartementet
Huvuddelen av utgifterna på denna huvudtitel avser konsumtion, som
i sin tur till största delen består av löner. De största övriga utgifterna är
investeringar i mark för naturvård, bidrag till länsstyrelser och kom-
muner för kalkning av försurade sjöar samt bidrag för landskapsvårdande
åtgärder.
Statens kostnader för miljöarbete styrs av pris- och löneutvecklingen och
separata politiska beslut.
74
Bilaga 1:1.2
Regeringen har i februari 1991 i propositionen om en god livsmiljö
(prop. 1990/91:90) föreslagit mål och riktlinjer för miljöpolitiken.
Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den
biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser så att de
kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur- och kulturlandskap.
Miljöpolitiken skall utvecklas längs följande huvudlinjer:
- Ökat internationellt samarbete för att begränsa gränsöverskridande och
globala miljöproblem.
- Förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet.
- Vidgat sektorsansvar och ökad decentralisering i vid mening för ökad
effektivitet och förankring av miljöarbetet. Arbetet med att utvärdera
resultat av insatta medel ges ökad tyngd.
Internationella frågor
Belastningen på Sveriges miljö kommer till allt större del från utländska
källor, i takt med att svenska utsläpp minskar. Av den utländska
belastningen står Östeuropa för en ökande andel.
Återställningen av Östersjön prioriteras under den närmaste tiden.
Sverige har tillsammans med Polen tagit initiativ till att handlingsprogram
för samtliga Östersjöstater utarbetas och genomförs.
Nya internationella överenskommelser för att minska utsläppen av
svavel- och kväveoxider prioriteras. Utgångspunkten skall vara kritiska
belastningsgränser för miljön.
Sverige deltar i förberedelserna inför 1992 års FN-konferens om miljö
och utveckling och arbetar bl.a. för att globala konventioner för klimatet
och den biologiska mångfalden kommer till stånd.
Sveriges internationella miljöarbete stärks och ges en effektivare
organisation. Miljöattachétjänster inrättas. Informationsinsatserna till
utlandet om svensk miljöpolitik förstärks.
Övervakning av tillståndet i miljön
Ett nytt program införs för att övervaka miljötillståndet i landet.
Programmet byggs inledningsvis ut för att motsvara nationella och
internationella behov av information om miljötillståndet. En successiv
utbyggnad sker senare på regional nivå som stöd för länsstyrelsernas och
kommunernas arbete med miljöfrågorna. Programmet skall bidra till
förbättrad statistik och möjlighet att snabbt utvärdera gjorda insatser.
Ekonomiska styrmedel
Sverige är ett av de internationellt ledande länderna när det gäller
användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
I samband med skatteomläggningen infördes nya miljöskatter, t.ex.
koldioxidskatt, svavelskatt och en differentiering av oljeskatten. Samtidigt
75
infördes en mervärdeskatt på energi. Miljöavgifter på utsläpp av Prop. 1990/91:150
kväveoxider från stora förbränningsanläggningar införs den 1 januari Bilaga 1:1.2
1992.
En höjd avgift och återlämningspremier för nickel/kadiniumbatterier
införs. Ett system av miljöklasser införs på nya fordon och miljöklasser-
na på dieselbränsle skärps. Bensinskatten sänks den 1 juli 1991 med 3
öre per liter för bly fri bensin och höjs med 4 öre per liter för annan
bensin.
Effektivare miljöarbete
I det fortsatta miljöarbetet kommer sektorsmyndighetemas miljöansvar
att vara av stor betydelse. Decentralisering av arbetet inom miljömyndig-
heterna har inletts och fortsätter.
De miljömål som riksdagen beslutar skall överföras till sektorsmål och
åtgärdsprogram av sektorsmyndighetema för olika samhällssektorer. De
nationella målen bryts ner för olika geografiska områden. Härigenom
ökar möjligheterna att prioritera och genomfora de åtgärder som behövs
för att förbättra miljön.
De centrala miljömyndigheternas roll att samordna och följa upp
åtgärderna inom olika sektorer görs tydligare.
Miljökonsekvensbeskrivningarn införs i det svenska planerings- och
beslutssystemet.
Strålskydd
Verksamheten finansieras genom såväl bidrag från statsbudgeten som
avgifter enligt bl.a. strålskyddslagen (1988:220) och inkomster från
uppdragsverksamhet. För nästa budgetår omfattar budgeten för verksam-
heten 67,6 milj.kr.
Kärnsäkerhet m.m.
Verksamheten finansieras med avgifter för tillsyn av kämenergianlägg-
ningar m.m., avgifter för kämsäkerhetsforskning och avgifter från
elproduktion i kämkraftsreaktorer. För statens kämkraftinspektion och för
statens kämbränslenämnd omfattar nästa års budget 120,6 milj. kr.
76
XV. Övrigt
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
Milj, kr., 1991/92 års prisnivå
|
91/92 |
Förändring till |
Genomsnittlig | ||
|
92/93 93/94 |
94/95 95/96 | |||
|
Totala utgifter |
74 249 |
434 -4 392 |
739 -9 161 |
-2,3 |
|
varav: | ||||
|
Riksdagen m.m. |
748 |
0 0 |
0 0 |
0 |
|
Räntor på statsskulden m.m. |
61 000 |
-2 700 -2 300 |
2 400 -7 000 |
-4,2 |
|
Tillkommande utgiftsbehov m.m. |
12 501 |
3 134 -2 092 |
-1 661 -2 161 |
-3,1 |
Källa: Finansdepartementet och riksgäldskontoret
I detta avsnitt redovisas verksamhets- och utgiftsområden i statsbudgeten
som ej ingår i den departementsvisa redovisningen. Dessa områden är
kungliga hov- och slottsstatema, riksdagen och dess myndigheter, räntor
på statsskulden m.m. samt beräknat tillkommande utgiftsbehov m.m.
Det sistnämnda utgiftsområdet uppdelas budgetåret 1991/92 dels i ett
nettoberäknat tillkommande utgiftsbehov med 11 miljarder kronor, dels
en minskning av anslagsbehållningar med 1,5 miljarder kronor samt
oförutsedda utgifter om 1 milj. kr.
Syftet med att beräkna tillkommande utgiftsbehov i förslaget till
statsbudget för 1991/92 är att visa en så realistisk budgetbelastning som
möjligt. Vid beräkningen har en uppskattning gjorts av sådana utgifts-
och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i
budgeten. I enlighet med den beräkningsmetod som används i långtids-
budgeten - dvs. att budgetutvecklingen under långtidsbudgetperioden ska
följa av statsmakterna redan fettade beslut och gjorda åtaganden- har
några tillkommande utgiftsbehov fr.o.m. budgetåret 1992/93 inte
beräknats i långtidsbudgeten. I beräkningen över långtidsbudgetperioden
har dock tagits hänsyn till bl.a. arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
kompensation för momsbreddning samt de besparingar den 10%-iga
minskningen av statlig förvaltning väntas ge.
Utgifterna för räntor på statsskulden beräknas till 61 miljarder kronor
budgetåret 1991/92. Utgifterna för statsskuldsräntoma ökar något under
budgetåret 1994/95. Detta beror på öka upplåning på grund av de
beräknade budgetunderskotten 1992/93 och 1993/94. Under budgetåret
1995/96 minskar ränteutgifterna. Minskningen beror på att en del av
statsskulden omsätts och placeras till ett lägre räntenivå.
77
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.2
1 Inledning och sammanfattning.................. 1
1.1 Inledning............................ 1
1.2 Beräkningsresultat...................... 1
1.3 Slutsatser............................ 1
2 Samhällsekonomisk bakgrund.................. 5
2.1 Internationella förutsättningar............... 6
2.2 Utgångsläget 1991 och 1992 ................ 6
2.3 Utvecklingen 1993 - 1996.................. 7
3 Beräkningsresultat......................... 10
3.1 Inkomster...........................10
3.2 Utgifter.............................10
4 Statsbudgetens inkomster.....................12
4.1 Skattereformen........................12
4.2 Utvecklingen 1985/86 - 1995/96 ............. 12
4.3 Skatter............................. 13
4.3.1 Fysiska personers skatt................13
4.3.2 Juridiska personers skatt...............14
4.3.3 Lagstadgade socialavgifter.............. 14
4.3.4 Skatt på egendom...................16
4.3.5 Mervärdeskatt.....................16
4.3.6 Övriga indirekta skatter...............17
4.3.7 Avräkningsskatt.................... 17
4.4 Övriga inkomster.......................17
5 Statsbudgetens utgifter......................18
5.1 Utveckling 1985/86 - 1995/96 ............... 18
5.2 Utgiftstyrande faktorer....................21
5.3 Utgifterna fördelade på realekonomiska kategorier
5.3.1 Konsumtion......................22
5.3.2 Investeringar......................23
5.3.3 Transfereringar.....................23
5.4 Utgiftsutvecklingen i ett välfärds- och tillväxt-
perspektiv ...........................25
5.4.1 Statsbudgetens utgifter inom välfärdsområdet . . 26
5.4.2 Utgiftsutvecklingen i ett tillväxtperspektiv .... 29
5.4.3 Utgiftsutvecklingen inom övriga områden .... 32
5.4.4 Utgifterna inom samtliga områden i de olika
alternativen. ....................34
5.5 Utgifterna fördelade efter ändamål.............36
6 Statsbudgetens saldo........................37
Den offentliga sektorn......................
7.1 Staten och socialförsäkringssektorn............
7.1.1 Inkomster........................
7.1.2 Utgifter.........................
7.2 Den kommunala sektorn...................
7.2.1 Kommunernas inkomster...............
7.2.2 Kommunernas utgifter................
7.3 Den offentliga sektorn finansiella sparande.......
7.3.1 Statens finansiella sparande.............
7.3.2 AP-fondens finansiella sparande..........
7.3.3 Kommunernas finansiella sparande.........
Prop. 1990/91:150
38 Bilaga 1:1.2
38
38
39
41
42
44
46
47
48
48
8 Slutsatser..............................51
8.1 Inkomst- och utgiftstyrande faktorer............51
8.1.1 Inkomststyrande faktorer...............52
8.1.2 Utgiftstyrande faktorer................52
8.2 Den offentliga sektorns storlek...............52
Appendix
Departementens verksamhetsområden
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
Bilaga 1:1.3
Utdrag ur riksrevisionsverkets
reviderade inkomst-
beräkningar för budgetåret
1991/92
Regeringen Prop. 1990/91:150
Finansdepartementet Bilaga 1:1.3
Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1991/92.
Riksrevisionsverket (RRV) skall enligt sin instruktion varje år till regering-
en lämna en reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster för det
kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkningen i
kompletteringspropositionen. RRV redovisar med denna skrivelse nya
beräkningar av inkomsterna för budgetåret 1991/92 på de större inkomst-
titlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. I anslutning
till beräkningarna har även utfallet för budgetåret 1990/91 bedömts. Un-
derlag för beräkningarna har inhämtats från berörda myndigheter. För
beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom uppgifter utnyttjats dels
från RRVs taxeringsstatistiska undersökning avseende inkomståret 1988,
dels från RRVs aktiebolagsenkät.
I beräkningarna har hänsyn tagits till riksdagsbeslut samt propositioner
och andra regeringsbeslut som förelåg den 20 mars 1991.
Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av
RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen våren 1991 lämnas kom-
mentarer till förändringar för vissa titlar avseende budgetåret 1991/92, där
RRV nu förordar förändringar. För att underlätta jämförelse med progno-
serna i den reviderade nationalbudgeten presenteras i bilaga 1 också beräk-
ningsresultaten kalenderårsvis för åren 1990—1992.
RRVs inkomstberäkning från hösten 1990 finns utgiven i en separat
publikation och kan tillsammans med den av RRV utgivna Inkomstligga-
ren användas som ett komplement till den nu presenterade reviderade
inkomstberäkningen. Inkomstliggaren innehåller utförliga beskrivningar
av vilka inkomster som hänför sig till de olika inkomsttitlarna och vilka
bestämmelser som gäller för dessa.
Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av revi-
sionsdirektör Georg Danielsson, byrådirektör Margareta Nöjd, förste revi-
sor Ann-Sofie Dalmo, förste revisor Mats Åberg, revisor Peter Håkansson,
revisor Jens Swahn och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Arons-
son.
Stockholm den 17 april 1991
Arne Gadd
Birgitta Aronsson
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.3
Bilaga 1:1.3
Förutsättningar
Riksrevisionsverkets (RRV) förslag till reviderad beräkning av statsbudge-
tens inkomster under budgetåret 1991/92 och den nu gjorda beräkningen
av inkomsterna under budgetåret 1990/91 grundas på den ekonomiska
politik som har kommit till uttryck i beslut av statsmakterna eller i förslag
som har lagts fram av regeringen i propositioner offentliggjorda före den
20 mars 1991 samt därefter på antagandet om oförändrad ekonomisk
politik. Förutom de institutionella förutsättningarna är bedömningen av
konjunkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens
inkomster. Den bedömning som regeringen presenterade i den preliminära
nationalbudgeten har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena
om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakt
med finansdepartementet under det pågående arbetet med den reviderade
nationalbudgeten för år 1991. På grundval härav har RRV utgått från
följande antaganden för beräkningarna:
|
1990 |
Föränd r. |
1991 |
Förändr. |
1992 |
Förändr. | |
|
Utbetald löne- | ||||||
|
summa1 Konsumentprisindex |
12,4 |
-0,3 |
4,6 |
0,2 |
3,2 |
-0,1 |
|
årsmedeltal' Privat konsumtion, |
10,4 |
0,0 |
8,9 |
-0,9 |
3,2 |
0,2 |
|
löpande priser' |
8,8 |
-0,8 |
10,3 |
-0,3 |
4,4 |
0,3 |
|
fasta priser' |
0,0 |
-0,6 |
1,2 |
0,5 |
1,2 |
0,0 |
|
Bostadslåneränta |
11,40 |
0,0 |
13,90 |
0,1 |
10,8 |
-1,0 |
|
Basbelopp, kr. |
29 700 |
0 |
32200 |
0 |
33 600 |
-200 |
1 Procentuell förändring från föregående år
I föreliggande beräkningar har hänsyn tagits till följande propositioner,
regeringsbeslut och skrivelser:
Ändring i brottsbalken m.m. (1990/91:68)
Försäljning av statens aktier i Svenska Petroleum Exploration AB
(1990/91:83)
Näringspolitik för tillväxt (1990/91:87)
Energipolitiken (1990/91:88)
En god livsmiljö (1990/91:90)
Registrering som skattskyldig återförsäljare eller förbrukare av bränsle
(1990/91:95)
Budgetpropositionen (1990/91: 100)
Skrivelse om tidigareläggning av särskild löneskatt (1990/91:151)
Vidare grundas beräkningarna nu på aktuellare uppgifter för inkomst-
skatterna. RRV har även genomfört en enkät bland svenska aktiebolag
under februari månad för att förbättra underlaget för beräkningen av
juridiska personers inkomstskatt. 2
Statsbudgetens totala inkomster budgetåret 1991/92 Prop. 1990/91: 150
Enligt de nu reviderade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster Bilaga I. 1.3
till 459,7 miljarder kr. Det är 4,7 miljarder kr. mer än vad som beräknades
i budgetpropositionen.
Mervärdeskatt
33%
Socialavgifter
18%
Juridiska personer
6%
Fysiska personer
5%
övriga inkomster
22%
övrig skatt på varor
16%
Utveckling av inkomsterna
Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1990/91 beräknas till 426,6 mil-
jarder kr. vilket är 11,3 miljarder kr. mindre än vad som beräknades i
budgetpropositionen. För budgetåret 1991/92 ökar inkomsterna med 4,7
miljarder kr. i förhållande till budgetpropositionen och beräknas därmed
uppgå till totalt 459,7 miljarder kr.
I efterföljande tablå redovisas de inkomsttitlar som har de största för-
ändringarna och orsakerna till dessa förändringar för budgetåren 1990/91
och 1991/92 mellan beräkningarna till budgetpropositionen och RRVs
nuvarande beräkning (milj. kr.).
|
1990/91 |
Förändr. |
1991/92 Enligt |
Förändr. | |
|
Totala inkomster |
426610 |
-11340 |
459666 |
4737 |
|
Fysiska personer |
61 588 |
-7670 |
22180 |
1464 |
|
Juridiska personer |
21 143 |
-1 758 |
25 607 |
-915 |
|
Socialavgifter |
62 609 |
-902 |
83 509 |
- 633 |
|
Skatt på egendom |
23 956 |
452 |
23 809 |
359 |
|
Mervärdeskatt |
131600 |
560 |
150700 |
- 600 |
|
Försäljningsskatt på | ||||
|
motorfordon |
1 710 |
-140 |
1630 |
-220 |
|
Skatt på spritdrycker |
6250 |
-270 |
6400 |
-300 |
|
Skatt på malt- och | ||||
|
läskedrycker |
2 580 |
-201 |
2 664 |
-430 |
|
Energiskatt |
15 700 |
-800 |
17 600 |
-1200 |
|
Televerkets inlevererade | ||||
|
överskott |
190 |
0 |
7413 |
7 200 |
|
Domänverkets inleve- | ||||
|
rerade överskott |
176 |
-5 |
1616 |
1425 |
|
Riksbankens inlevere- | ||||
|
rade överskott |
7 000 |
600 |
7 500 |
1 300 |
|
1990/91 Enligt |
Förändr. |
1991/92 |
Förändr. | |
|
Räntor på särskilda |
2818 |
18 |
1 300 |
-800 |
|
Inkomster av statens |
718 |
-364 |
1290 |
0 |
|
Övriga inkomster av |
0 |
0 |
539 |
539 |
|
Statliga pensionsav- |
867 |
-35 |
-1224 |
-2 363 |
|
Övriga inkomster |
87 705 |
-825 |
107134 |
-89 |
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.3
Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster
På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På
ett mindre antal titlar redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en
nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp på stats-
budgetens inkomstsida. I tabell 1 finns en sammanställning av bruttobe-
loppen budgetåren 1990/91 och 1991/92. I RRVs prognosarbete ingår att
för dessa titlar bedöma utvecklingen av bruttobeloppen for såväl inkoms-
ter som utgifter.
Tabell 1. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster budgetåren 1990/91 —
1991/92 (milj, kr.)
Inkomst- Inkomster (brutto) Utgifter (brutto) Inkomster på stats-
huvudgrupp --------------- -------------- budgeten (netto)
1990/91 1991/92 1990/91 1991/92 1990/91 1991/92
|
1000 |
Skatter |
908 178 |
973 385 |
531 676 |
577441 |
376502 |
395 944 |
|
varav 1100* Skatt på |
350611 |
349739 |
264893 |
297043 |
85718 |
52696 | |
|
1200* Lagstadgade |
244 667 |
264407 |
182058 |
180898 |
62609 |
83 509 | |
|
1400 Skatt på |
285713 |
324498 |
84 725 |
99 500 |
200988 |
224 998 | |
|
2000 |
Inkomst av statens |
40473 |
55278 |
0 |
0 |
40473 |
55 278 |
|
3000 |
Inkomster av för- |
64 |
597 |
0 |
0 |
64 |
597 |
|
4000 |
Återbetalning av |
6 534 |
7108 |
0 |
0 |
6 534 |
7108 |
|
5000 |
Kalkylmässiga |
23 123 |
22 947 |
20087 |
22208 |
3036 |
739 |
varav 5200* Statliga
|
pensionsavgifter, netto |
20954 |
20984 |
20087 |
22 208 |
867 |
-1224 |
|
Summa |
978373 |
1059315 |
551763 |
599649 |
426610 |
459666 |
* Omföringar mellan statsbudgetens inkomsttitlar är exkluderade.
Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på
inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till
största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt
m. m.). Utgifterna utgörs bl. a. av utbetalningar av kommunalskattemedel
och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomster-
na minska med 0,25% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Bruttout-
gifterna beräknas öka med 12,1 % för budgetåret 1991/92.
Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav-
gifter. I den tabellariska bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgif-
ter som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel
utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-syste-
met och olika fonderingar inom den statliga sektorn. Vidare utbetalas
sjukförsäkringsavgiftens andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoin-
komsterna för huvudgruppen 1200 beräknas öka med 8,1% mellan budget-
åren 1990/91 och 1991/92. Utgifterna beräknas minska med 0,6%.
Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 285,7 miljarder
kr. för budgetåret 1990/91 och bruttoutgiftema till 84,7 miljarder kr. för
samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt. För
budgetåret 1991/92 beräknas bruttoinkomsterna öka med 13,6% och brut-
toutgifterna med 17,4% jämfört med budgetåret 1990/91.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.3
Fysiska personers inkomstskatt
Inkomstskatterna för fysiska personer beräknas för budgetåret 1990/91 till
61,6 miljarder kr., vilket är en minskning med 7 670 milj. kr. jämfört med
budgetpropositionen.
För budgetåret 1991/92 beräknas fysiska personers inkomstskatt till
22,2 miljarder kr., vilket är en ökning med 1464 milj. kr. jämfört med
budgetpropositionen.
Lönesumman för 1990 har justerats ned med 0,3 procentenheter jämfört
med budgetpropositionen. För inkomståren 1991 och 1992 har lönesum-
man justerats upp med 0,2 resp, ned med 0,1 procentenheter. Utöver dessa
förändringar har RRV haft tillgång till nya antaganden vad gäller pen-
sionsutbetalningar, ränteinkomster, ränteavdrag, beskattade förmåner
m. m.
I tablån nedan redovisas en analys av orsakerna till förändringarna för
budgetåren 1990/91 och 1991/92 (milj. kr.).
|
1990/91 |
1991/92 | |
|
Antagandeförändring |
-229 |
872 |
|
Utfallskorrigering |
-539 |
861 |
|
Ny beräkning av fas- | ||
|
tighetsskatt |
-479 |
-1225 |
|
Övrigt |
-6423 |
956 |
|
Summa |
-7 670 |
1464 |
Av tablån framgår att antagandeförändringen står för en liten del av den
totala förändringen. Utfallskorrigeringar består av korrigeringar med hän-
syn till det definitiva taxeringsutfallet för 1989 samt korrigeringar för
inkomståret 1990 exklusive preliminär A-skatt.
Övrigposten består av skattskyldigas egna preliminära A-skatteinbetal-
ningar som har justerats ned med 8 miljarder kr. för 1990, med hänsyn till
utfallet, jämfört med budgetpropositionen. En del av dessa uteblivna Prop. 1990/91:150
inbetalningar beräknas tas igen genom fyllnadsinbetalningar, kvarskatt Bilaga 1:1.3
samt minskad överskjutande skatt. I denna post ligger även en nedjuste-
ring av skatteunderlaget for 1990 av tillfällig förvärvsverksamhet, som en
följd av de låga preliminära A-skatteinbetalningarna, samt en uppjustering
av pensionsförsäkringsinbetalningar for inkomståret 1990.
Juridiska personers inkomstskatt
Juridiska personers inkomstskatter beräknas for budgetåret 1990/91 till
21,1 miljard kr. Det är en minskning med cirka 1,8 miljarder kr. jämfört
med budgetpropositionen.
För budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna till 25,6 miljarder kr.,
vilket är en minskning med 915 milj. kr. jämfört med budgetproposi-
tionen.
Den beräknade förändringen budgetåret 1990/91 jämfört med budget-
propositionen är främst en effekt av att den beskattningsbara inkomsten
för inkomståren 1990 och 1991 har justerats ned. Förändringen budgetåret
1991/92 jämfört med budgetpropositionen beror även denna till största del
på en nedjusterning av den beskattningsbara inkomsten.
Nedjusteringen av den beskattningsbara inkomsten innebär att prelimi-
när B-skatt minskar med cirka 2 miljarder både för budgetåret 1990/91
och för budgetåret 1991/92.
RRV har även tagit hänsyn till den förstärkning av budgeten som antag-
ligen blir följden av att en del av tidigare obeskattade reserver återförs för
beskattning fr.o.m. 1991. De obeskattade reserverna beräknas förstärka
budgeten 1990/91 med 266 milj. kr. För budgetåret 1991/92 beräknas
avskattningen förstärka budgeten med 800 milj. kr.
Lagstadgade socialavgifter
Nettot på titeln Lagstadgade socialavgifter beräknas till 62,6 miljarder kr.
förbudgetåret 1990/91 och till 83,5 miljarder kr. förbudgetåret 1991/92.
Detta innebär att nettot minskar för innevarande budgetår med 0,9 miljar-
der kr. jämfört med budgetpropositionen. Den främsta orsaken till det
lägre nettot är att hänsyn tagits till utfallsdata för andra halvåret 1990.
Budgetåret 1991/92 minskar nettot på titeln med 0,6 miljarder kr. jäm-
fört med budgetpropositionen. Denna minskning orsakas av att en ny
beräkning gjorts för inkomsttiteln Särskild löneskatt. Här har bl. a. hänsyn
tagits till att ett nytt uppbördsförfarande kommer att tillämpas vid infö-
randet av särskild löneskatt på pensionsförmåner.
Skatt på egendom
Inkomster av skatt på egendom beräknas till totalt 23,9 miljarder kr. för
budgetåret 1990/91 och till 23,8 miljarder kr. för budgetåret 1991/92. Det
är en ökning med 0,4 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen.
Skatt på varor och tjänster Prop. 1990/91:150
Inkomsterna av skatt på varor och tjänster beräknas till totalt 201,0 Bilägä 1-1-3
miljarder kr. för budgetåret 1990/91 och till 225,0 miljarder kr. för budget-
året 1991/92. För innevarande budgetår har inkomsterna räknats ned med
1,3 miljard kr. jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. För bud-
getåret 1991/92 har en nedrevidering gjorts av inkomsterna med 3,2 mil-
jarder kr.
Den beloppsmässigt största inkomsttiteln under Skatt på varor och
tjänster är Mervärdeskatt. Inkomsterna av mervärdeskatt har räknats upp
med 0,6 miljarder kr. för budgetåret 1990/91. För budgetåret 1991/92 har
inkomsterna av mervärdeskatt räknats ned med 0,6 miljarder kr. jämfört
med budgetpropositionen. Minskningen beror främst på ändrade antagan-
den om privat konsumtion.
På grund av den varma vintern beräknas inkomsterna på titeln Energi-
skatt minska för innevarande budgetår med 0,8 miljarder kr. till 15,7
miljarder kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen. För bud-
getåret 1991/92 beräknas inkomsterna på energiskatt minska med 1,2
miljarder kr. till 17,6 miljarder kr. Minskningen beror bl. a. på att hänsyn
tagits till förslaget i prop. 1990/91:90 om sänkt skatt på vissa bränslen.
övriga inkomster
Övriga inkomster på statsbudgeten består av huvudgrupperna Inkomster
av statens verksamnet, Inkomster av försåld egendom, Återbetalning av
lån och Kalkylmässiga inkomster. I budgetpropositionen beräknades dessa
inkomster till 50,2 miljarder kr. för budgetåret 1990/91 och till 55,9
miljarder kr. för budgetåret 1991/92. För innevarande budgetår har in-
komsterna räknats ned med 0,1 milj. kr. För budgetåret 1991/92 beräknas
inkomsterna till 63,7 miljarder kr. vilket är 7,9 miljarder kr. mer än i
budgetpropositionen.
Televerkets inlevererade överskott beräknas för budgetåret 1990/91 till
190,2 milj. kr. Detta innebär ingen förändring i förhållande till budgetpro-
positionen. För budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna till 7412,7
milj, kr., vilket är drygt 7 200 milj. kr. mer än i budgetpropositionen. Enligt
prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt beräknas en förändrad
associationsform för televerket införas fr. o. m. den 1 juli 1992.1 proposi-
tionen förordas att soliditetsnivån för televerkskoncernen skall fastställas
till lägst 30 procent fr.o.m. verksamhetsåret 1992. Detta innebär att tele-
verket beräknas kunna leverera in ca 7,2 miljarder kr. till staten budgetåret
1991/92.
Inkomsterna på titeln Domänverkets inlevererade överskott beräknas
till 176,4 milj. kr. budgetåret 1990/91, vilket är 4,6 milj. kr. lägre än i
budgetpropositionen. För budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna till
1616 milj, kr., vilket är 1 425 milj. kr. högre än i budgetpropositionen.
Regeringen föreslår i prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt att
domänverket fr. o. m. årsskiftet 1991 — 1992 överförs till ett av staten ägt
aktiebolag. Enligt propositionen bedöms att en extra inleverans på 1 450
milj. kr. och en uppskrivning av tillgångarna med 3000 milj. kr. utgör en
godtagbar balans mellan å ena sidan statens behov av finansiering och å
andra sidan verkets behov av ekonomisk rörelsefrihet. Inleveransen bör
enligt propositionen ske senast vid utgången av budgetåret 1991/92.
Riksbankens inlevererade överskott beräknas till 7 000 milj. kr. för bud-
getåret 1990/91 och till 7 500 milj. kr. för budgetåret 1991/92. Detta är en
ökning i förhållande till budgetpropositionen med 600 milj. kr. för budget-
året 1990/91 och med 1 300 milj. kr. för budgetåret 1991/92. Orsaken till
ökningarna i förhållande till budgetpropositionen är att riksbankens resul-
tat för 1990 fastställts till 11945 milj. kr. Detta är högre än vad som
tidigare antagits.
Räntor på särskilda räkningar i riksbanken har räknats ned med 0,8
miljarder kr. till 1,3 miljarder kr. för budgetåret 1991/92. Orsaken till
minskningen är att investeringsfonderna släppts fria fr. o. m. den 1 febru-
ari 1991.
Inkomsterna av statens aktier beräknas minska med 364 milj. kr. för
budgetåret 1990/91. Orsaken till minskningen är att Nordbankens kredit-
förluster under 1990 medför att det inte blir någon aktieutdelning under
verksamhetsåret 1990.
Statliga pensionsavgifter, netto beräknas minska med 2 363 milj. kr. för
budgetåret 1991/92. Orsaken till minskningen är bl. a. införandet av sär-
skild löneskatt på pensionsförmåner.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga I: 1.3
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1:1.3
Tabell 2. Jämförelser mellan inkomster enligt budtetpropositionen och RRVs beräkning för budgetåren 1990/91 och
1991/92 (tusen kronor)
|
1990/91 |
1991/92 | |||||
|
Inkomsttitel |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
|
budgetpro- |
RRVs |
Minskning |
budgetpro- |
RRVs |
Minskning | |
|
positionen |
beräkning |
(-) |
positionen |
beräkning |
(-) | |
|
1000 Skatter: |
387714501 |
376 502100 |
-11212401 |
399077001 |
395943900 |
-3133101 |
|
1100 Skatt på inkomst: |
95155900 |
85717900 |
-9438000 |
52147000 |
52 696000 |
549000 |
|
1110 Fysiska personers inkomstskatt: |
69258000 |
61588000 |
— 7670000 |
20 716000 |
22180000 |
1464000 |
|
1111 Fysiska personers inkomstskatt |
69258000 |
61 588000 |
-7 670000 |
20716000 |
22180000 |
1464000 |
|
1120 Juridiska personers inkomstskatt: |
22901000 |
21143000 |
— 1758000 |
28322000 |
27407000 |
— 915 000 |
|
1121 Juridiska personers inkomstskatt 1122 Avskattning av företagens |
22 901000 |
21 143000 |
-1 758 000 |
26 522000 |
25 607000 |
-915000 |
|
reserver 1123 Särskild skatt på tjänstegruppliv- |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
försäkringar |
0 |
0 |
0 |
1 800000 |
1800000 |
0 |
|
1130 Ofördelbara inkomstskatter: |
/ 100000 |
/100000 |
0 |
1100000 |
1100000 |
0 |
|
1131 Ofördelbara inkomstskatter |
1 100000 |
1 100000 |
0 |
1 100000 |
1 100000 |
0 |
|
1140 Övriga inkomstskatter: |
1896900 |
1 886900 |
-10000 |
2009000 |
2009000 |
0 |
|
1141 Kupongskatt 1142 Utskiftningsskatt och |
310000 |
300000 |
-10000 |
445 000 |
445000 |
0 |
|
ersättningsskatt |
36 900 |
36 900 |
0 |
35000 |
35000 |
0 |
|
1143 Bevillningsavgift |
5000 |
5000 |
0 |
5000 |
5000 |
0 |
|
1144 Lotterivinstskatt |
1 545 000 |
1 545000 |
0 |
1 524000 |
1524000 |
0 |
|
1200 Lagstadgade socialavgifter: |
63 511000 |
62 609000 |
-902000 |
84142000 |
83509000 |
-633000 |
|
1211 Folkpensionsavgift |
47 709000 |
47417000 |
-292000 |
49 286000 |
49252000 |
-34000 |
|
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto |
-499000 |
-1 102000 |
-603000 |
9148000 |
9513000 |
365000 |
|
1231 Barnomsorgsavgift |
13986000 |
13 886000 |
-100000 |
14554000 |
14543000 |
-11000 |
|
1241 Vuxenutbildningsavgift |
1661000 |
1650000 |
-11000 |
1 726000 |
1724000 |
-2000 |
|
1251 Övriga socialavgifter, netto 1271 I nkomster av arbetsgivaravgifter |
-5874000 |
-5751000 |
123000 |
-3227000 |
-3230000 |
-3000 |
|
arbetsmiljöinsitutets verksamhet |
226000 |
224000 |
-2000 |
199000 |
221000 |
22000 |
|
1281 Allmän löneavgift |
5 707000 |
5 690000 |
-17000 |
2959000 |
2 956000 |
-3000 |
|
1291 Särskild löneskatt |
595 000 |
595000 |
0 |
9497000 |
8 530000 |
-967000 |
|
1300 Skatt på egendom: |
23503600 |
23955700 |
452100 |
23450000 |
23809400 |
359400 |
|
1310 Skatt på fast egendom: |
6426300 |
6428400 |
2100 |
8996000 |
9005 400 |
9400 |
|
1311 Skogsvårdsavgifter |
440000 |
440000 |
0 |
440000 |
440000 |
0 |
|
1312 Fastighetsskatt |
5 986 300 |
5 988400 |
2 100 |
8556000 |
8 565 400 |
9400 |
|
1320 Förmögenhetsskatt: 1321 Fysiska personers förmögenhets- |
3877300 |
3877300 |
0 |
3004000 |
3004000 |
0 |
|
skatt 1322 Juridiska personers förmögen- |
3 802000 |
3802000 |
0 |
2924000 |
2924000 |
0 |
|
hetsskatt |
75 300 |
75 300 |
0 |
80000 |
80000 |
0 |
|
1330 Arvsskatt och gåvoskatt: |
1300000 |
1350000 |
50000 |
1300000 |
1350000 |
50000 |
|
1331 Arvsskatt |
1000000 |
1000000 |
0 |
1000000 |
1000000 |
0 |
|
1332 Gåvoskatt |
300000 |
350000 |
50000 |
300000 |
350000 |
50000 |
|
1340 Övrig skatt på egendom: |
11900000 |
12300000 |
400000 |
10150000 |
10450000 |
300000 |
|
1341 Stämpelskatt |
6 500000 |
6900000 |
400000 |
6 750000 |
7050000 |
300000 |
|
1342 Skatt på värdepapper |
5 400000 |
5400000 |
0 |
3400000 |
3400000 |
0 |
|
1400 Skatt på varor och tjänster: |
202312001 |
200987 500 |
-1324501 |
228 202001 |
224997500 |
-3 204501 |
|
1410 Allmänna försäljningsskatter: |
131040000 |
131600000 |
560000 |
151300000 |
150 700000 |
-600000 |
|
1411 Mervärdeskatt |
131040000 |
131600000 |
560000 |
151 300000 |
150700000 |
-600000 |
|
1420.1430 Skatt på specifika varor: |
57124001 |
55565500 |
-1558501 |
60090001 |
5 7 942 500 |
-2147501 |
|
1421 Bensinskatt |
17300000 |
17300000 |
0 |
17500000 |
17 600000 |
100000 |
|
1422 Särskilda varuskatter |
1 150000 |
1 150000 |
0 |
1 200000 |
1 160000 |
-40000 |
Prop. 1990/91: 150
Bilagal: 1.3
|
1990/91 |
1991/92 | |||||
|
Inkomsttitel |
Enligt |
Enligt |
Ökning ( ) |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
|
budgetpro- |
RRVs |
Minskning |
budgetpro- |
RRVs |
Minskning | |
|
positionen |
beräkning |
(-) |
positionen |
beräkning |
(-) | |
1423 Försäljningsskatt på
|
motorfordon |
1 850000 |
1710000 |
-140000 |
1850000 |
1630000 |
-220000 |
|
1424 Tobaksskatt |
5 670000 |
5670000 |
0 |
5 926000 |
5 926000 |
0 |
|
1425 Skatt på spritdrycker |
6520000 |
6 250000 |
-270000 |
6 700000 |
6400000 |
-300000 |
|
1426 Skatt på vin |
3 100000 |
3100000 |
0 |
3430000 |
3 430000 |
0 |
|
1427 Skatt på malt- och läskedrycker |
2781000 |
2 580000 |
-201000 |
3094000 |
2664000 |
-430000 |
|
1428 Energiskatt |
16500000 |
15 700000 |
-800000 |
18800000 |
17600000 |
-1200000 |
|
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt | ||||||
|
bränsle |
1 |
500 |
499 |
1 |
500 |
499 |
|
1431 Särskild skatt för oljeprodukter | ||||||
|
m. m. |
825000 |
670000 |
-155000 |
200000 |
148000 |
-52000 |
|
1432 Kassettskatt |
200000 |
200000 |
0 |
230000 |
0 | |
|
1433 Skatt på videobandspelare |
202000 |
197000 |
-5000 |
202000 |
196000 |
-6000 |
|
1434 Skatt på viss elektrisk kraft |
983000 |
983000 |
0 |
958000 |
958000 |
0 |
|
1435 Särskild skatt mot | ||||||
|
försurning |
43000 |
55000 |
12000 |
0 |
0 |
0 |
|
1440 Överskott vid försäljning av varor | ||||||
|
med statsmonopol: |
350000 |
350000 |
0 |
350 000 |
350000 |
0 |
|
1441 AB Vin-& Spritcentralens | ||||||
|
inlevererade överskott |
150000 |
150000 |
0 |
150000 |
150000 |
0 |
|
1442 Systembolaget AB:s inleve- | ||||||
|
rerade överskott |
200000 |
200000 |
0 |
200000 |
200000 |
0 |
|
1450 Skatt på tjänster: |
2248000 |
2162000 |
-86000 |
2387000 |
2320000 |
-67000 |
|
1451 Reseskatt |
409000 |
350000 |
-59000 |
417000 |
390000 |
27000 |
|
1452 Skatt på annonser och reklam |
1 133000 |
1 103000 |
-30000 |
1230000 |
1 190000 |
-40000 |
|
1453 Totalisatorskatt |
620000 |
620000 |
0 |
650000 |
650000 |
0 |
|
1454 Skatt på spel |
86000 |
89000 |
3000 |
90000 |
90000 |
0 |
|
1460 Skatt på vägtrafik: |
7200000 |
6 960000 |
— 240000 |
7400000 |
7010000 |
—390000 |
|
1461 Fordonsskatt |
4000000 |
3960000 |
-40000 |
4100000 |
4000000 |
-100000 |
|
1462 Kilometerskatt |
3 200000 |
3000000 |
-200000 |
3 300000 |
3010000 |
-290000 |
|
1470 Skatt på import: |
3300000 |
3300000 |
0 |
5200000 |
5200000 |
0 |
|
1471 Tullmedel |
3 300000 |
3300000 |
0 |
5200000 |
5 200000 |
0 |
|
1480 Övriga skatter på varor och | ||||||
|
tjänster: |
1050000 |
1050 000 |
0 |
1475000 |
1475 000 |
0 |
|
1481 Övriga skatter på varor och | ||||||
|
tjänster |
700000 |
700000 |
0 |
1300000 |
1300000 |
0 |
|
1482 Tillfällig regional investerings- | ||||||
|
skatt |
350000 |
350000 |
0 |
175000 |
175000 |
0 |
|
1500 Avräkningsskatt |
3 232000 |
3 232000 |
0 |
11136000 |
10932000 |
-204000 |
|
1511 Avräkningsskatt |
3232000 |
3 232000 |
0 |
11 136000 |
10932000 |
-204000 |
|
2000 Inkomster av statens verksamhet: |
40058 228 |
40472806 |
414578 |
45648 378 |
55277776 |
9629398 |
|
2100 Rörelseöverskott: |
11361471 |
11791597 |
430126 |
12106877 |
21917630 |
9810753 |
2110 Affärsverkens inlevererade över-
|
skott: |
2317171 |
2267361 |
— 49810 |
3110377 |
11503436 |
8 393059 | |
|
2111 |
Postverkets inlevererade |
58 566 |
58 566 |
0 |
49577 |
49670 |
93 |
|
2112 |
Televerkets inlevererade |
190185 |
190185 |
0 |
212300 |
7412696 |
7 200396 |
|
2113 |
Statens järnvägars inlevererade |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
2114 |
Luftfartsverkets inlevererade |
291000 |
291000 |
0 |
395000 |
395 500 |
500 |
10
Prop. 1990/91:150
Bilaga I: 1.3
|
1990/91 |
1991/92 | |||||
|
Inkomsttitel |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
|
budgetpro- |
RRVs |
Minskning |
budgetpro- |
RRVs |
Minskning | |
|
positionen |
beräkning |
(-) |
positionen |
beräkning |
(-) | |
2115 Affärsverket FFV:s inlevererade
|
överskott |
79000 |
33 750 |
-45250 |
0 |
0 |
0 | |
|
2116 |
Statens vattenfallsverks inlevere- |
750000 |
750000 |
0 |
1 540000 |
1 540000 |
0 |
|
2117 |
Domänverkets inlevererade |
181000 |
176440 |
-4 560 |
191000 |
1616000 |
1425 000 |
|
2118 |
Sjöfartsverkets inlevererade |
47 420 |
47 420 |
0 |
49500 |
49 570 |
70 |
|
2119 |
Statens vattenfallsverks inleve- |
720000 |
720000 |
0 |
673000 |
440000 |
233000 |
|
2120 |
Övriga myndigheters inlevererade |
141300 |
141300 |
0 |
212000 |
215000 |
3000 |
|
2123 |
Inlevererat överskott av uthyr- |
141 300 |
141300 |
0 |
212000 |
215000 |
3000 |
|
2124 |
Inlevererat överskott av |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
2130 |
Riksbankens inlevererade över- |
6400000 |
7000000 |
600000 |
6 200000 |
7500000 |
1300000 |
|
2131 |
Riksbankens inlevererade över- |
6 400000 |
7000000 |
600000 |
6 200000 |
7 500000 |
1 300000 |
|
2150 |
Överskott från spel verksamhet: |
2503000 |
2382 936 |
— 120 064 |
2584500 |
2699194 |
114694 |
|
2151 |
Tipsmedel |
1 370000 |
1371294 |
1294 |
1435000 |
1636 970 |
201970 |
|
2152 |
Lotterimedel |
1 133000 |
1011642 |
-121358 |
1 149 500 |
1 062 224 |
-87 276 |
|
2200 |
överskott av statens fastighets- |
1030893 |
1057 214 |
26321 |
975701 |
975701 |
0 |
|
2210 |
Överskott av fastighets- |
1030893 |
1057214 |
26321 |
975 701 |
975 701 |
0 |
|
2211 |
Överskott av kriminalvårdssty- |
0 |
26 321 |
26321 |
0 |
0 | |
|
2214 |
Överskott av byggnadsstyrelsens |
1030893 |
1030893 |
0 |
975 701 |
975 701 |
0 |
|
2300 |
Ränteinkomster: |
14983959 |
14960974 |
-22 985 |
15139574 |
14683390 |
-456184 |
|
2310,2320 Räntor på näringslån: |
2844215 |
2844215 |
0 |
2 746834 |
2932 964 |
186130 | |
|
2311 |
Räntor på lokaliseringslån |
130000 |
130000 |
0 |
130000 |
130000 |
0 |
|
2313 |
Ränteinkomster på statens |
5 |
5 |
0 |
5 |
5 |
0 |
|
2314 |
Ränteinkomster på lån till fiske- |
9 285 |
9285 |
0 |
9 546 |
9 546 |
0 |
|
2316 |
Ränteinkomster på vatten- |
147 |
147 |
0 |
132 |
132 |
0 |
|
2317 |
Ränteinkomster på luftfartslån |
10 |
10 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
2318 |
Ränteinkomster på statens lån |
3100 |
3 100 |
0 |
2000 |
2000 |
0 |
|
2321 |
Ränteinkomster på skogsväglån |
35 |
35 |
0 |
30 |
30 |
0 |
|
2322 |
Räntor på övriga näringslån, |
142 858 |
142 858 |
0 |
113229 |
1 13229 |
0 |
|
2323 |
Räntor på övriga näringslån, |
2 220 |
2220 |
0 |
2165 |
2165 |
0 |
|
2324 |
Räntor på televerkets statslån |
256000 |
256000 |
0 |
272 700 |
273 352 |
652 |
|
2325 |
Räntor på postverkets statslån |
70385 |
70 385 |
0 |
50348 |
50470 |
122 |
|
2326 |
Räntor på affarverkets FFV:s |
11362 |
11 362 |
0 |
0 |
0 |
0 |
11
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.3
|
1990/91 |
1991/92 | |||||
|
Inkomsttitel |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
|
budgetpro- |
RRVs |
Minskning |
budgetpro- |
RRVs |
Minskning | |
|
positionen |
beräkning |
(-) |
positionen |
beräkning |
(-) | |
2327 Räntor på statens vattenfalls-
|
verks statslån |
2218808 |
2218808 |
0 |
2166679 |
2352035 |
185 356 |
|
2330 Räntor på bostadslån: |
6 754350 |
6 754350 |
0 |
7725240 |
7781240 |
56000 |
|
2332 Ränteinkomster på lån för |
6752000 |
6 752 000 |
0 |
7 723 000 |
7 779000 |
56000 |
|
2333 Ränteinkomster på lån för |
150 |
150 |
0 |
140 |
140 |
0 |
|
2334 Räntor på övriga bostadslån, |
2 200 |
2 200 |
0 |
2100 |
2 100 |
0 |
|
2340 Räntor på studielån: |
6/70 |
6/70 |
0 |
5/70 |
5170 |
0 |
|
2341 Ränteinkomster på statens lån |
170 |
170 |
0 |
170 |
170 |
0 |
|
2342 Ränteinkomster på allmänna |
6000 |
6000 |
0 |
5000 |
5000 |
0 |
|
2350 Räntor på energisparlån: |
389000 |
389000 |
0 |
408000 |
430000 |
22000 |
|
2351 Räntor på energisparlån |
389000 |
389000 |
0 |
408000 |
430000 |
22000 |
|
2360 Räntor på medel avsatta till |
6000 |
6000 |
0 |
6 000 |
6000 |
0 |
|
2361 Räntor på medel avsatta till |
6000 |
6000 |
0 |
6000 |
6000 |
0 |
|
2370 Räntor på beredskapslagring: |
596253 |
545000 |
— 51253 |
592286 |
559000 |
—33286 |
|
2371 Räntor på beredskapslagring och |
596253 |
545000 |
-51253 |
592286 |
559000 |
-33286 |
|
2380,2390 Övriga ränteinkomster: |
4387971 |
4416239 |
28268 |
3656044 |
2969 016 |
— 687028 |
|
2381 Ränteinkomster på lån till perso- |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
2383 Ränteinkomster på statens |
200 |
350 |
150 |
50 |
150 |
100 |
|
2384 Ränteinkomster på lån för |
25 |
25 |
0 |
24 |
24 |
0 |
|
2385 Ränteinkomster på lån för |
35 |
35 |
0 |
30 |
30 |
0 |
|
2386 Ränteinkomster på lån för |
13 500 |
13500 |
0 |
13000 |
13000 |
0 |
|
2389 Ränteinkomster på lån för |
112 |
112 |
0 |
111 |
111 |
0 |
|
2391 Ränteinkomster pä markförvärv |
1300 |
1300 |
0 |
1200 |
1200 |
0 |
|
2392 Räntor på intressemedel |
2000 |
2000 |
0 |
2000 |
2000 |
0 |
|
2394 Övriga ränteinkomster |
41 196 |
41 196 |
0 |
35 820 |
35 820 |
0 |
|
2395 Räntor på särskilda räkningar i |
2 800000 |
2818000 |
18000 |
2100000 |
1300000 |
-800000 |
|
2396 Ränteinkomster på det av bygg- |
1 529 603 |
1 539 721 |
10118 |
1 503 809 |
1616681 |
112872 |
|
2400 Aktieutdelning: |
1081849 |
717828 |
-364021 |
1290072 |
1290072 |
0 |
|
2410 Inkomster av statens aktier: |
1081849 |
717828 |
— 364021 |
1290072 |
1290 072 |
0 |
|
2411 Inkomster av statens aktier |
1081849 |
717828 |
-364021 |
1290072 |
1290072 |
0 |
|
2500 Offentligrättsliga avgifter: |
9405485 |
9353360 |
-52125 |
13 383081 |
13508958 |
125877 |
|
2511 Expeditionsavgifter |
672 600 |
672966 |
366 |
651450 |
851 766 |
200316 |
12
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.3
|
1990/91 |
1991/92 | |||||
|
Inkomsttitel |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
|
budgetpro- |
RRVs |
Minskning |
budgetpro- |
RRVs |
Minskning | |
|
positionen |
beräkning |
(-) |
positionen |
beräkning |
(-) | |
|
2522 |
Avgifter för granskning av filmer |
6 200 |
5 500 |
-700 |
6 200 |
6000 |
-200 |
|
2523 |
Avgifter för särskild prövning |
1600 |
1600 |
0 |
1600 |
1 600 |
0 |
|
2527 |
Avgifter för statskontroll av |
1 |
300 |
299 |
1 3183 |
1 3183 |
0 |
|
2528 |
Avgifter vid bergsstaten |
3209 |
3209 |
0 |
0 | ||
|
2529 |
Avgifter vid patent- och registre- |
8541 |
8 541 |
0 |
8153 |
8814 |
661 |
|
2531 |
Avgifter för registrering i för- |
34 377 |
34 377 |
0 |
36043 |
36043 |
0 |
|
2532 |
Utsökningsavgifter |
120000 |
120000 |
0 |
120000 |
120000 |
0 |
|
2534 |
Vissa avgifter för registrering av |
172 825 |
171950 |
-875 |
183 548 |
184948 |
1400 |
|
2535 |
Avgifter för statliga garantier |
150187 |
159991 |
9 804 |
145714 |
145703 |
-11 |
|
2536 |
Lotteriavgifter |
1 500 |
1205 |
-295 |
1500 |
1 205 |
-295 |
|
2537 |
Miljöskyddsavgift |
101 700 |
90200 |
-11 500 |
90000 |
85200 |
-4800 |
|
2538 |
Miljöavgift på bekämpnings- |
182 300 |
188 125 |
5 825 |
282400 |
272 300 |
-10100 |
|
2539 |
Täktavgift |
50000 |
21000 |
-29000 |
35000 |
21000 |
-14000 |
|
2541 |
Avgifter vid tullverket |
114000 |
114000 |
0 |
116000 |
70000 |
-46000 |
|
2542 |
Patientavgifter vid tandläkar- |
5 100 |
5 100 |
0 |
5100 |
5100 |
0 |
|
2543 |
Skatteutjämningsavgift |
7737000 |
7 727000 |
-10000 |
11661000 |
11688000 |
27000 |
|
2544 |
Avgifter i ärenden om lokala |
22 334 |
11 525 |
-10809 |
28094 |
0 |
-28094 |
|
2545 |
Närradioavgifter |
4050 |
4050 |
0 |
4250 |
4 250 |
0 |
|
2546 |
Avgifter vid registrering av |
14240 |
9000 |
-5 240 |
0 |
0 |
0 |
|
2547 |
Avgifter för statens telenämnds |
3721 |
3721 |
0 |
3 845 |
3 845 |
0 |
|
2600 |
Försäljningsinkomster: |
1114108 |
1114108 |
0 |
1103116 |
1178116 |
75000 |
|
2611 |
Inkomster vid kriminalvården |
202000 |
202 000 |
0 |
214000 |
214000 |
0 |
|
2612 |
Inkomster vid statens rätts- |
12800 |
12800 |
0 |
12000 |
12000 |
0 |
|
2619 |
Inkomster vid riksantikvarie- |
300 |
300 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
2624 |
Inkomster av uppbörd av |
84008 |
84008 |
0 |
87116 |
87116 |
0 |
|
2625 |
Utförsäljning av beredskapslager |
65000 |
65000 |
0 |
0 |
75000 |
75000 |
|
2626 |
Inkomster vid banverket |
750000 |
750000 |
0 |
790000 |
790000 |
0 |
|
2700 |
Böter m.m.: |
680463 |
681438 |
975 |
749957 |
723909 |
-26048 |
|
2711 |
Restavgifter |
387913 |
388893 |
980 |
402407 |
402 364 |
-43 |
|
2712 |
Bötesmedel |
292 500 |
292 500 |
0 |
347 500 |
321 500 |
-26000 |
|
2713 |
Vattenföroreningsavgift |
50 |
45 |
-5 |
50 |
45 |
-5 |
|
2800 |
övriga inkomster av statens |
400000 |
796 287 |
396287 |
900000 |
1000000 |
100000 |
|
2811 |
Övriga inkomster av statens |
400000 |
796287 |
396287 |
900000 |
1000000 |
100000 |
|
3000 |
Inkomster av försåld egendom: |
36 500 |
64000 |
27500 |
37700 |
596700 |
559000 |
13
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1:1.3
|
1990/91 |
1991/92 | |||||
|
Inkomsttitel |
Enligt |
Enligt |
Ökning ( ) |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
|
budgetpro- |
RRVs |
Minskning |
budgetpro- |
RRVs |
Minskning | |
|
positionen |
beräkning |
(-) |
positionen |
beräkning |
(-) | |
|
3100 Inkomster av försålda byggnader |
5000 |
32000 |
27000 |
5000 |
25000 |
20000 |
|
och maskiner: | ||||||
|
3110 Affärsverkens inkomster av försål- |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
3113 Statens järnvägars inkomster av |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
3120 Statliga myndigheters inkomster |
5 000 |
32000 |
27000 |
5000 |
25 000 |
20000 |
|
3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkoms- |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
3124 Statskontorets inkomster av |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av |
5000 |
32 000 |
27000 |
5000 |
25000 |
20000 |
|
3200 övriga inkomster av mark- |
1000 |
1500 |
500 |
1000 |
1000 |
0 |
|
3211 Övriga inkomster av mark- |
1000 |
1 500 |
500 |
1000 |
1000 |
0 |
|
3300 övriga inkomster av försåld |
30 500 |
30500 |
0 |
31700 |
570700 |
539000 |
|
3311 Inkomster av statens gruv- |
30 500 |
30 500 |
0 |
31 700 |
31 700 |
0 |
|
3312 Övriga inkomster av försåld |
0 |
0 |
0 |
0 |
539000 |
539000 |
|
4000 Återbetalning av lån: |
6489476 |
6 534376 |
44900 |
7063041 |
7108041 |
45000 |
|
4100 Återbetalning av näringslån: |
1038059 |
1083059 |
45000 |
428393 |
473393 |
45000 |
|
4110 Återbetalning av industrilån: |
90000 |
135 000 |
45000 |
80000 |
125000 |
45 000 |
|
4111 Återbetalning av lokaliseringslån |
90000 |
135000 |
45 000 |
80000 |
125000 |
45000 |
|
4120 Återbetalning av jordbrukslån: |
27415 |
27415 |
0 |
29038 |
29038 |
0 |
|
4122 Återbetalning av statens |
5 |
5 |
0 |
2 |
2 |
0 |
|
4123 Återbetalning av lån till fiskeri- |
27410 |
27410 |
0 |
29036 |
29036 |
0 |
|
4130 Återbetalning av övriga närings- |
920644 |
920644 |
0 |
319355 |
319355 |
0 |
|
4131 Återbetalning av vattenkraftslån |
276 |
276 |
0 |
248 |
248 |
0 |
|
4132 Återbetalning av luftfartslån |
206 |
206 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
4133 Återbetalning av statens lån till |
11000 |
11000 |
0 |
4 200 |
4 200 |
0 |
|
4135 Återbetalning av skogsväglån |
84 |
84 |
0 |
57 |
57 |
0 |
|
4136 Återbetalning av övriga närings- |
242 628 |
242 628 |
0 |
102600 |
102 600 |
0 |
|
4137 Återbetalning av övriga närings- |
950 |
950 |
0 |
950 |
950 |
0 |
|
4138 Återbetalning av tidigare infri- |
665 500 |
665 500 |
0 |
211300 |
211300 |
0 |
|
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.: |
3008467 |
3008467 |
0 |
4008467 |
4008467 |
0 |
|
4211 Återbetalning av lån till egnahem |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
4212 Återbetalning av lån för bostads- |
3000000 |
3000000 |
0 |
4000000 |
4000000 |
0 |
14
Prop. 1990/91: 150
Bilaga I: 1.3
|
1990/91 |
1991/92 | |||||
|
Inkomsttitel |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
Enligt |
Enligt |
Ökning ( ) |
|
budgetpro- |
RRVs |
Minskning |
budgetpro- |
RRVs |
Minskning | |
|
positionen |
beräkning |
(-) |
positionen |
beräkning |
(-) | |
4213 Återbetalning av lån för bostads-
försörjningen för mindre bemed-
|
lade barnrika familjer |
507 |
507 |
0 |
507 |
507 |
0 | |
|
4214 |
Återbetalning av övriga bostads- |
7 960 |
7 960 |
0 |
7 960 |
7 960 |
0 |
|
4300 |
Återbetalning av studielån: |
2008650 |
2008650 |
0 |
2197150 |
2197150 |
0 |
|
4311 |
Återbetalning av statens lån för |
150 |
150 |
0 |
150 |
150 |
0 |
|
4312 |
Återbetalning av allmänna |
5 500 |
5 500 |
0 |
5000 |
5000 |
0 |
|
4313 |
Återbetalning av studiemedel |
2003000 |
2003000 |
0 |
2 192000 |
2 192000 |
0 |
|
4400 |
Återbetalning av energisparlån: |
300000 |
300000 |
0 |
300000 |
300000 |
0 |
|
4411 |
Återbetalning av energisparlån |
300000 |
300000 |
0 |
300000 |
300000 |
0 |
|
4500 |
Återbetalning av övriga lån: |
134300 |
134200 |
-100 |
129031 |
129031 |
0 |
|
4511 |
Återbetalning av lån till personal |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
4513 |
Återbetalning av lån för kommu- |
150 |
150 |
0 |
150 |
150 |
0 |
|
4514 |
Återbetalning av lån för student- |
102 |
102 |
0 |
102 |
102 |
0 |
|
4515 |
Återbetalning av lån för |
6 890 |
6 890 |
0 |
6 890 |
6 890 |
0 |
|
4516 |
Återbetalning av utgivna startlån |
9000 |
9000 |
0 |
9000 |
9000 |
0 |
|
4517 |
Återbetalning från Portugal- |
100 |
100 |
0 |
100 |
100 |
0 |
|
4519 |
Återbetalning av statens |
700 |
600 |
-100 |
200 |
200 |
0 |
|
4521 |
Återbetalning av lån för inventa- |
318 |
318 |
0 |
318 |
318 |
0 |
|
4525 |
Återbetalning av lån för svenska |
70000 |
70000 |
0 |
70000 |
70000 |
0 |
|
4526 |
Återbetalning av övriga lån |
47040 |
47040 |
0 |
42 271 |
42271 |
0 |
|
5000 |
Kalkylmässiga inkomster: |
3650517 |
3036 230 |
-614287 |
3102 300 |
739300 |
-2 363000 |
|
5100 |
Avskrivningar och amorteringar: |
2 696 517 |
2117 230 |
-579 287 |
1963300 |
1963300 |
0 |
5110 Affarsverkens avskrivningar och
|
amorteringar: |
1428950 |
1231350 |
— 197600 |
1035000 |
1035 000 |
0 |
|
5113 Statens järnvägars avskrivningar |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
5115 Affärsverket FFV:s amorteringar |
197 600 |
0 |
-197 600 |
0 |
0 |
0 |
|
5116 Statens vattenfallsverks | ||||||
|
amorteringar |
1 231 350 |
1 231 350 |
0 |
1035000 |
1035000 |
0 |
|
5120 Avskrivningar på fastigheter: |
361000 |
361000 |
0 |
361000 |
361000 |
0 |
|
5121 Avskrivningar på fastigheter |
361000 |
361000 |
0 |
361000 |
361000 |
0 |
|
5130 Uppdragsmyndigheters komple- | ||||||
|
mentkostnader: |
110000 |
110000 |
0 |
110000 |
110000 |
0 |
|
5131 Uppdragsmyndighetersm.fi. | ||||||
|
komplementkostnader |
110000 |
110000 |
0 |
110000 |
110000 |
0 |
|
5140 Övriga avskrivningar: |
796567 |
414880 |
— 381687 |
457300 |
457300 |
0 |
|
5141 Vägverkets avskrivningar |
364287 |
0 |
-364287 |
0 |
0 |
0 |
|
5143 Avskrivningar på ADB-utrust- | ||||||
|
ning |
396 400 |
379000 |
-17400 |
424000 |
424000 |
0 |
|
5144 Avskrivningar på förrådsanlägg- | ||||||
|
ningar för civilt totalförsvar |
35 880 |
35 880 |
0 |
33 300 |
33 300 |
0 |
15
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1:1.3
|
1990/91 |
1991/92 | |||||
|
Inkomsttitel |
Enligt |
Enligt |
Ökning ( ) |
Enligt |
Enligt |
Ökning () |
|
budgetpro- |
RRVs |
Minskning |
budgetpro- |
RRVs |
Minskning | |
|
positionen |
beräkning |
(-) |
positionen |
beräkning |
(-) | |
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:
5211 Statliga pensionsavgifter, netto
5300 Statliga avgifter:
5311 Avgifter för företagshälsovård
|
902000 |
867000 |
-35000 |
1 139000 |
-1224000 |
-2 363000 |
|
902 000 |
867000 |
-35000 |
1 139000 |
-1224000 |
-2363000 |
|
52000 |
52000 |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
52000 |
52000 |
0 |
0 |
0 |
0 |
437949 222
426609512 -11339710 454928420 459665717
4737 297
SUMMA INKOMSTER
16
Bilaga 1:1.4
Beräkningar för anslaget
räntor på statsskulden, m.m.,
budgetåret 1991/92
Inledning
I regeringens proposition 1990/91:100 med forslag till statsbudget för
budgetåret 1991/92 upptogs under utgiftsanslaget XVI. Räntor på stats-
skulden, m.m. ett — efter samråd med riksgäldskontoret — preliminärt
beräknat belopp på 61 000000000 kr. i bilaga 18 till budgetpropositionen
1991 angående Räntor på statsskulden m.m. erinrades om att under senare
år förslaget i budgetpropositionerna reviderats i kompletteringspropositio-
nerna och att avsikten därför var att återkomma till riksdagen i komplette-
ringspropositionen med förslag till beräkning av anslag för statsskuldrän-
torna avseende budgetåret 1991/92.
Riksgäldskontoret har överlämnat förslag till beräkning av anslaget Rän-
tor på statsskulden, m. m. budgetåret 1991/92. Riksgäldskontoret har också
lämnat en beskrivning som syftar till att belysa utvecklingen av ränteutgifter
för statsskulden, m. m. under några år bakåt i tiden samt en förnyad beräk-
ning av dessa utgifter for innevarande budgetår.
Ränteutgifter för statsskulden, m.m. 1985/86—1989/90
Under en tioårsperiod från mitten av 1970-talet ökade statsskulden kraf-
tigt år för år. Fr.o.m. budgetåret 1985/86 avtog ökningstakten avsevärt
och under de tre senast förflutna budgetåren har statsskulden minskat.
Ränteutgifterna m.m. for statsskulden ökade också snabbt från att ha
uppgått till ca 8% av de totala statsutgifterna budgetåret 1979/80 till som
högst ca 23% budgetåret 1984/85. Därefter har den brant stigande kurvan
för ränteutgifter m. m. i stort sett planat ut och budgetåret 1989/90 utgjor-
de de 16% av statsbudgetens totala utgifter eller 63,7 miljarder kronor.
Den största utgiftsposten inom anslaget Räntor på statsskulden, m.m.
utgörs av ränteutgifterna. En annan stor post har varit realiserade valuta-
differenser. Förutom ränteutgifter och realiserade valutadifferenser har på
nämnda anslag också förts utgifter för provisioner och avgifter m. m., men
fr.o.m. budgetåret 1989/90 redovisas provisioner bland riksgäldskonto-
rets verksamhetsutgifter inom ett anslag för utgifter för upplåning och
låneförvaltning. På ränteanslaget redovisas också vissa inkomster, främst
ränteinkomster från riksgäldskontorets utlåningsverksamhet.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1:1.4
1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 150. Bilaga 1:1.4
Prop. 1990/91: 150
Tabell 1. Ränteutgifter för statsskulden, m. m. Miljarder kronor
|
Budgetår |
1985/86 |
1986/87 |
1987/88 |
1988/89 |
1989/90 |
|
Räntor på lån i svenska | |||||
|
kronor |
49,0 |
51,4 |
48,8 |
45,1 |
53,5 |
|
Räntor på lån i utländsk | |||||
|
valuta |
12,5 |
10,0 |
9,8 |
8,3 |
8,5 |
|
Valutadifferenser (netto) |
4,2 |
1,6 |
-5,0 |
-0,3 |
2,3 |
|
Provisioner |
1,2 |
0,8 |
0,7 |
0,5 |
_ 1 |
|
Övrigt (inkomsträntor | |||||
|
m. m.) |
-0,4 |
0,0 |
-0,9 |
-0,4 |
-0,6 |
|
Summa |
66,5 |
63,8 |
53,4 |
53,2 |
63,7 |
1 Fr.o.m. budgetåret 1989/90 redovisas provisioner bland verksamhetsutgifterna
inom ett anslag for upplåning och låneförvaltning och ej som tidigare inom anslaget
Räntor på statsskulden, m. m.
Utvecklingen under senare budgetår med minskade totala utgifter för
statsskulden bröts 1989/90 då såväl ränteutgifterna som realiserade valuta-
förluster ökade. Ränteutgifterna steg med 8,6 miljarder kronor och valuta-
förlusterna med 2,6 miljarder kronor jämfört med budgetåret 1988/89 och
uppgick till 62,0 resp. 2,3 miljarder kronor. Vid jämförelsen bör dock
uppmärksammas att för 1988/89 medförde en bokföringsteknisk omlägg-
ning av redovisningen av statsskuldväxelräntor en engångseffekt av mins-
kade ränteutgifter med 6,9 miljarder kronor. Bortsett från denna effekt har
ränteutgifterna sedan budgetåret 1984/1985 legat på en relativt konstant
nivå varierande mellan 62,0 och 58,6 miljarder kronor.
Som framgår av tabell 1 har förändringen av de totala utgifterna för
statsskulden i hög grad varit beroende av utvecklingen av realiserade
valutadifferenser uppkomna i samband med inlösen och amortering av lån
i utländsk valuta. Under de i tabellen redovisade senaste fem budgetåren
har valutadifferenserna svängt mellan valutaförlust (netto) med 4,2 miljar-
de kronor och valutavinst (netto) på 5,0 miljarder kronor. Budgetåret
1989/90 redovisades valutaförlust på 2,3 miljarder kronor.
Ränteutgifter m. m. 1990/91 och 1991/92
Anslaget Räntor på statsskulden, m. m. har i statsbudgeten för budgetåret
1990/91 upptagits till 59,0 miljarder kronor och i budgetpropositionen
1991 har for budgetåret 1991/92 upptagits ett beräknat belopp av 61,0
miljarder kronor. I tabell 2 redovisas inkomst- och utgiftsstat för i stats-
budgeten för 1990/91 upptaget belopp och en nu reviderad beräkning samt
förslag avseende budgetåret 1991/92.
Prop. 1990/91:150
Tabell 2. Beräknade räntor på statsskulden, m. m. tkr
|
Enligt stats- |
Reviderad | |
|
budgeten |
beräkning |
Förslag |
|
1990/91 |
1990/91 |
1991/92 |
Utgifter
|
Räntor på lån i svenska kronor Underkurs vid emissioner (kapital- Kursförluster |
53 800000 7 500000 1 1 |
57450000 7 150000 1 600000 600000 1 |
60100000 5 300000 1 1 |
|
Summa utgifter |
62 000002 |
66800001 |
66000002 |
|
Inkomster | |||
|
Räntor på lån i svenska kronor |
2400000 |
2 300000 |
3 540000 |
|
Räntor på lån i utländsk valuta |
340000 |
400000 |
800000 |
|
Valutavinster |
200000 |
900000 |
600000 |
|
Överkurs vid emission (uppgäld) |
1 |
150000 |
1 |
|
Kursvinster |
1 |
500000 |
1 |
|
Preskriberade obligationer | |||
|
kuponger och vinster |
59999 |
50000 |
59999 |
|
Aktieutdelning i PMC |
1 |
1 |
1 |
|
Summa inkomster |
3000002 |
4 300001 |
5000002 |
|
Summa nettoutgifter |
59000000 |
62 500000 |
61000000 |
Budgetåret 1990/91
En förnyad beräkning av anslaget Räntor på statsskulden, m. m. visar att
utgifterna för innevarande budgetår blir större än vad som angetts i stats-
budgeten, 62,5 miljarder kronor mot i statsbudgeten 59,0 miljarder kronor.
Räntorna för lån i svenska kronor beräknas öka med netto 3,8 miljarder
kronor till följd av att främst de korta räntorna tidvis under budgetåret
legat väsentligt högre än vad som antogs vid beräkningarna till statsbudge-
ten. Vidare har nettolånebehovet blivit större och upplåningen i utländsk
valuta mindre än vad som tidigare antagits.
Räntorna för lån i utländsk valuta beräknas minska (netto) med 0,4
miljarder kronor. Realiserade valutadifferenser (netto) beräknas nu resul-
tera i valutaförlust på 0,7 miljarder kronor mot statsbudgetens beräknade
0,5 miljarder kronor.
Budgetåret 1991/92
I 1991 års budgetproposition har anslaget Räntor på statsskulden, m. m.
upptagits med ett beräknat belopp på 61,0 miljarder kronor. Medel för
riksgäldskontoret att anvisas på anslaget Räntor på statsskulden, m. m. för
budgetåret 1991/92 beräknas nu till oförändrat 61,0 miljarder kronor. Spe-
cifikation av beräkningarna framgår av tabell 2.
En beräkningsteknisk förutsättning är ett antaget nettoupplåningsbehov
för budgetåret 1991/92 på ca 5 miljarder kronor. Statens refinansieringsbe-
hov för lån i svenska kronor beräknas till ca 225 miljarder kronor, varav
räntelöpande obligationslån 41,4 milj årder kronor, riksobligationslån 8 m il-
jarder kronor, premielån 5,9 miljarder kronor, sparobligationslån 5,5 mil-
jarder kronor, statsskuldväxlar 160 miljarder kronor. Beräkningen av stats-
skuldräntor har skett utifrån räntenivån i början av april 1991.
Ränteutgifterna for lån i svenska kronor beräknas öka med 2,6 miljarder
kronor jämfört med innevarande budgetår. Riksgäldskontorets räntein-
komster på grund av kreditgivning till affärsverk m.fl. beräknas under
budgetåret 1991/92 uppgå till 3,5 miljarder kronor, vilket är 1,2 miljarder
kronor mer än för innevarande budgetår.
Ränteutgifterna för lån i utländsk valuta beräknas mellan budgetåren
1990/91 och 1991/92 minska med 1,9 miljarder kronor beroende främst på
att valutaskulden minskat. Uppköp av obligationer i utländsk valuta be-
räknas ge inkomsträntor på 800 miljoner kronor.
Känslighetsanalys
Statsskuldräntornas storlek är självfallet i hög grad beroende av ränte-
nivån. Upplåningens inriktning på olika låneinstrument är också av bety-
delse. Kalkyleringen av räntorna avseende såväl budgetåret 1990/91 som
budgetåret 1991 /92 har skett utifrån räntenivån i början av april 1991.
För att belysa känsligheten i beräkningarna kan det vara av intresse att
något närmare redovisa effekterna av ändrade antaganden om räntenivån
m. m. En förändring i räntenivån slår givetvis inte omedelbart igenom på
hela statsskulden utan endast på låneformer med rörlig ränta och på
nyupplåningen. Efter hand får den effekt på upplåning som sker för att
omsätta förfallande lån med bunden ränta.
En förändring i räntenivån med en procentenhet från 1 juli 1991 skulle
för inhemska lån betyda en förändring i ränteutgifterna för budgetåret
1991/92 — under i övrigt oförändrade förhållanden vad gäller upplåning-
ens storlek och dess inriktning på olika låneinstrument — med ett belopp i
storleksordningen 0,8 miljarder kronor.
Vad beträffar räntor för lån i utländsk valuta skulle en ränteförändring
med en procentenhet från 1 juli 1991 leda till att ränteutgifterna, under i
övrigt oförändrade förhållanden, förändras med 0,2 miljarder kronor för
budgetåret 1991/92. Valutakursernas utveckling har numera mindre bety-
delse för både ränteutgifter och realiserade valutaförluster och valutavins-
ter. En förändring av dollarkursen med 10 öre påverkar ränteutgifterna
med 20 miljoner kr. och valutanettot med 50 miljoner kr. för budgetåret
1991/92.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.4
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
Bilaga 1:1.5
Reviderat förslag till
statsbudget för budgetåret
1991/92
Bilaga 1:1.5
1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 150. Bilaga 1:1.5
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.5
Inkomster
|
Budget- |
Senare |
Summa | |
|
Skatter |
399 077 001 |
-3 303 601 |
395 834 600 |
|
Inkomster av statens verksamhet |
45 648 378 |
+ 9 647 398 |
55 295 776 |
|
Inkomster av försåld egendom |
37 700 |
+ 559 000 |
596 700 |
|
Återbetalning av lån |
7 063 041 |
+ 45 000 |
7 108 041 |
|
Kalkylmässiga inkomster |
3 102 300 |
- 6 165 741 |
897 300 |
|
Summa |
454 928 420 |
+ 4 742 797 |
459 723 417 |
Underskott
10 289 214
470 012 631
Utgifter
|
Budget- |
Senare |
Summa | ||
|
Kungliga hov- och slottsstaterna |
52 721 |
52 721 | ||
|
Justitiedepartementet |
7 127 491 |
- |
7 127 491 | |
|
Utrikesdepartementet |
15 427 462 |
1 |
15 427 463 | |
|
Försvarsdepartementet |
35 459 916 |
+ 2 336 281 |
37 796 197 | |
|
Socialdepartementet |
125 970 047 |
- |
212 968 |
125 757 079 |
|
Kommunikationsdepartementet |
18 311 875 |
+ |
16 900 |
18 328 775 |
|
Finansdepartementet |
28 776 557 |
+ |
20 129 |
28 796 686 |
|
Utbildningsdepartementet |
61 592 375 |
+ |
483 308 |
62 075 683 |
|
Jordbruksdepartementet |
9 346 401 |
+ |
94 052 |
9 440 453 |
|
Arbetsmarknadsdepartementet |
32 921 589 |
+ 2 673 200 |
35 594 789 | |
|
Bostadsdepartementet |
32 616 108 |
- |
200 000 |
32 416 108 |
|
Industridepartementet |
5 644 657 |
+ |
723 549 |
6 368 206 |
|
Civildepartementet |
15 032 619 |
+ |
270 102 |
15 302 721 |
|
Miljödepartementet |
1 052 083 |
+ |
279 679 |
1 331 762 |
|
Rikdsdagen och dess myndigheter |
682 997 |
+ |
12 500 |
695 497 |
|
Räntor på statsskulden |
61 000 000 |
- |
61 000 000 | |
|
Oförutsedda utgifter |
1 000 |
- |
1 000 | |
|
Summa: |
451 015 898 |
+ 6 496 733 |
457 512 631 | |
|
Minskning av anslagsbehållningar |
1 500 000 000 |
0 |
1 500 000 000 | |
|
Beräknad tillkommande utgifts- | ||||
|
behov, netto |
3 000 000 |
8 000 000 |
11 000 000 | |
|
Summa: |
455 515 898 |
14 496 733 |
470 012 631 | |
1991/92
1000 Skatter:
Tusental kr.
Skatt på inkomst:
Fysiska personers inkomstskatt:
1111 Fysiska personers inkomstskatt
Juridiska personers inkomstskatt:
1121 Juridiska personers inkomstskatt
1122 Avskattning av företagens reserver
1123 Beskattning av tjänstegruppliv
Ofördelbara inkomstskatter:
1131 Ofördelbara inkomstskatter
Övriga inkomstskatter:
1141 Kupongskatt
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143 Bevillningsavgift
1144 Lotterivinstskatt
Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgift
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto
1231 Barnomsorgsavgift
1241 Vuxenutbildningsavgift
1251 Övriga socialavgifter, netto
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till
arbetarskyddsverkets och arbets-
miljöinsitutets verksamhet
1281 Allmän löneavgift
1291 Särskild löneskatt
Skatt på egendom:
Skatt på fast egendom:
1311 Skogsvårdsavgifter
1312 Fastighetsskatt
Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt
Arvsskatt och gåvoskatt:
1331 Arvsskatt
1332 Gåvoskatt
Övrig skatt på egendom:
1341 Stämpelskatt
1342 Skatt på värdepapper
Skatt på varor och tjänster:
Allmänna försäljningsskatter:
1411 Mervärdeskatt
1430 Skatt på specifika varor:
1421 Bensinskatt
1422 Särskilda varuskatter
1423 Försäljningsskatt på motorfordon
1424 Tobaksskatt
1425 Skatt på spritdrycker
1426 Skatt på vin
|
21 232 000 |
21 232 000 | |
|
25 607 000 | ||
|
1 800 000 |
27 407 000 | |
|
1 100 000 |
1 100 000 | |
|
445 000 35 000 5 000 1 524 000 |
2 009 000 |
52 027 000 |
|
49 280 000 9 780 700 14 552 000 1 726 000 - 545 000 | ||
|
221 000 1 878 000 8 530 000 |
85 422 700 |
85 422 700 |
|
440 000 8 565 400 |
9 005 400 | |
|
2 924 000 80 000 |
3 004 000 | |
|
1 000 000 350 000 |
1 350 000 | |
|
7 050 000 3 400 000 |
10 450 000 |
23 809 400 |
149 800 000 149 800 000
17 600 000
1 160 000
1 630 000
5 926 000
6 400 000
3 430 000
1991/92
1427 Skatt på malt- och läskedrycker
1428 Energiskatt
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränslen
1431 Särskild skatt för oljeprodukter
m. m.
1432 Kassettskatt
1433 Skatt på videobandspelare
1434 Skatt på viss elektrisk kraft
1435 Särskild skatt mot försurning
1440 Överskott vid försäljning av varor
med statsmonopol:
1441 AB Vin- & Spritcentralens inleverera
överskott
1442 Systembolaget AB:s inlevererade
överskott
1450 Skatt på tjänster:
1451 Reseskatt
1452 Skatt på annonser och reklam
1453 Totalisatorskatt
1454 Skatt på spel
1460 Skatt på vägtrafik:
1461 Fordonsskatt
1462 Kilometerskatt
1470 Skatt på import:
1471 Tullmedel
1480 Övriga skatter på varor och tjänster:
1481 Övriga skatter på varor och tjänster
1500 Avräkningsskatt
1511 Avräkningsskatt
2000 Inkomster av statens verksamhet:
2100 Rörelseöverskott:
2110 Affärsverkens inlevererade överskott:
2111 Postverkets inlevererade överskott
2112 Televerkets inlevererade överskott
2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott
2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott
2115 Affärsverket FFV:s inlevererade
överskott
2116 Statens vattenfallsverks inlevererade
utdelning
2117 Domänverkets inlevererade överskott
2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott
2119 Statens vattenfallsverks inleverans av
motsvarighet till statlig skatt
2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:
2121 Vägverkets inlevererade överskott
2123 Inlevererat överskott av uthyrning av
ADB-utrustning
Tusental kr.
2 664 000
17 600 000
500
148 000
230 000
196 000
958 000
0
150 000
200 000
390 000
1 190 000
650 000
90 000
4 000 000
3 010 000
5 200 000
1 300 000
10 932 000
57 942 500
350 000
2 320 000
7 010 000
5 200 000
1 300 000
10 932 000
Summa skatter
223 922 500
10 932 000
395 834 600
49 670
7 412 696
0
395 500
0
1 690 000
1 616 000
49 570
440 000 11 653 436
0
215 000
1991/92
Tusental kr.
|
2124 Inlevererat överskott av riksgäldskon- |
0 |
215 000 |
|
Riksbankens inlevererade överskott: |
7 500 000 |
7500 000 |
|
Överskott från spel verksamhet: 2151 Tipsmedel |
1 636 970 | |
|
2152 Lotterimedel |
1 062 224 |
2 699 194 22 067 630 |
|
Överskott av statens fastighetsförvaltning: Överskott av fastighetsförvalting: 2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens |
0 | |
|
2214 Överskott av byggnadsstyrelsens |
975 701 |
975 701 975 701 |
|
Ränteinkomster: 2320 Räntor på näringslån: 2311 Räntor på lokaliseringslån |
130 000 | |
|
2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån |
5 | |
|
2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen |
9 546 | |
|
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån |
132 | |
|
2317 Ränteinkomster på luftfartslån |
0 | |
|
2318 Ränteinkomster på statens lån till de |
2 000 | |
|
2321 Ränteinkomster på skogsväglån |
30 | |
|
2322 Räntor på övriga näringslån, |
113 229 | |
|
2323 Räntor på övriga näringslån, Lantbruksstyrelsen |
2 165 | |
|
2324 Räntor på televerkets statslån |
273 352 | |
|
2325 Räntor på postverkets statslån |
50 470 | |
|
2326 Räntor på affärverkets FFV:s statslån |
0 | |
|
2327 Räntor på statens vattenfallsverks |
2 352 035 |
2 932 964 |
|
Räntor på bostadslån: 2332 Ränteinkomster på lån för bostads- |
7 779 000 | |
|
2333 Ränteinkomster på lån för bostads- |
140 | |
|
2334 Räntor på övriga bostadslån, |
2 100 |
7 781 240 |
|
Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för |
170 | |
|
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån |
5 000 |
5 170 |
|
Räntor på energisparlån: |
430 000 |
430 000 |
|
Räntor på medel avsatta till pensioner: |
6 000 |
6 000 |
|
Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och |
559 000 |
559 000 |
1991/92
Tusental kr.
2380, 2390 Övriga ränteinkomster:
|
2381 |
Ränteinkomster på lån till personal |
0 |
|
2383 |
Ränteinkomster på statens |
150 |
|
2384 |
Ränteinkomster på lån för kommunala |
24 |
|
2385 |
Ränteinkomster på lån för student- |
30 |
|
2386 |
Ränteinkomster på lån för allmänna |
13 000 |
|
2389 |
Ränteinkomster på lån för inventarier |
111 |
|
2391 |
Ränteinkomster på markförvärv för |
1 200 |
|
2392 |
Räntor på intressemedel |
2 000 |
|
2394 |
Övriga ränteinkomster |
35 820 |
|
2395 |
Räntor på särskilda räkningar i |
1 300 000 |
|
2396 |
Ränteinkomster på det av byggnads- |
1 616 681 2 969 016 |
14 683 390
2400 Aktieutdelning:
2410 Inkomster av statens aktier:
|
2411 Inkomster av statens aktier |
1 290 072 1 290 072 |
|
Offentligrättsliga avgifter: | |
|
2511 Expeditionsavgifter |
851 766 |
|
2522 Avgifter för granskning av filmer och | |
|
videogram |
6 000 |
|
2523 Avgifter för särskild prövning och | |
|
fyllnadsprövning inom skolväsen |
1 600 |
|
2527 Avgifter för statskontroll av krigs- | |
|
materieltillverkningen |
1 |
|
2528 Avgifter vid bergsstaten |
3 183 |
|
2529 Avgifter vid patent- och registrering | |
|
väsendet |
8 814 |
|
2531 Avgifter för registrering i förening | |
|
register |
36 043 |
|
2532 Utsökningsavgifter |
0 |
|
2534 Vissa avgifter för registrering av kör- | |
|
kort och motorfordon |
184 948 |
|
2535 Avgifter för statliga garantier |
145 703 |
|
2536 Lotteriavgifter |
1 205 |
|
2537 Miljöskyddsavgift |
85 200 |
|
2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel | |
|
och handelsgödsel |
272 300 |
|
2539 Täktavgift |
21 000 |
|
2541 Avgifter vid tullverket |
70 000 |
|
2542 Patientavgifter vid tandläkarutbild- | |
|
ningen |
5 100 |
|
2543 Skatteutjämningsavgift |
11 688 000 |
|
2544 Avgifter i ärenden om lokala | |
|
kabelsändningar |
0 |
|
2545 Närrad ioavgifter |
4 250 |
|
2546 Avgifter vid registrering av fritids- | |
|
båtar |
0 |
|
2547 Avgifter för statens telenämnds | |
|
verksamhet |
3 845 13 388 958 |
1 290 072
13 388 958
1991/92 Tusental kr.
|
2600 |
Försälj ningsinkomster: 2611 Inkomster vid kriminlavården 2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet 2624 Inkomster av uppbörd av felparkerings- 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2626 Inkomster vid banverket |
214 000 0 87 116 75 000 790 000 |
1 116 116 |
1 116 116 |
|
2700 |
Böter m.m.: | |||
|
2711 Restavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgift |
402 364 321 500 45 |
723 909 |
723 909 | |
|
2800 |
Övriga inkomster av statens verksamhet: | |||
|
2811 Övriga inkomster av statens verk- |
1 000 000 |
1 000 000 |
1 000 000 |
Summa inkomster av staten verksamhet 55 295 776
3000 Inkomster av försåld egendom:
|
3100 |
Inkomster av försålda byggnader och 3110 Affärsverkens inkomster av försålda 3113 Statens järnvägars inkomster av för- |
0 |
0 | |
|
3120 |
Statliga myndigheters inkomster av | |||
|
3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av | ||||
|
försålda byggnader och maskiner |
0 | |||
|
3122 Vägverkets inkomster av försålda | ||||
|
byggnader och maskiner |
0 | |||
|
3124 Statskontorets inkomster av försålda | ||||
|
datorer m.m. 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av |
0 | |||
|
25 000 |
25 000 |
25 000 | ||
|
3200 |
Övriga inkomster av markförsäljning: |
1 000 |
1 000 |
1 000 |
|
3300 |
Övriga inkomster av försåld egendom: 3311 Inkomster av statens gruvegendom |
31 700 | ||
|
3312 Övriga inkomster av försåld egendom |
539 000 |
570 700 |
570 700 | |
Summa inkomster av försåld egendom 596 700
4000 Återbetalning av lån:
4100 Återbetalning av näringslån:
|
4110 Återbetalning av industrilån: 4111 Återbetalning av lokaliseringslån |
125 000 125 000 |
|
4120 Återbetalning av jordbrukslån: 4122 Återbetalning av statens avdik- |
2 |
|
4123 Återbetalning av lån till fiskeri- |
29 036 29 038 |
1991/92
Tusental kr.
4130 Återbetalning av övriga näringslån:
4131 Återbetalning av vattenkraftslån
4132 Återbetalning av luftfartslån
4133 Återbetalning av statens lån till den
mindre skeppsfarten
4135 Återbetalning av skogsväglån
4136 Återbetalning av övriga näringslån,
Kammarkollegiet
4137 Återbetalning av övriga näringslån,
Lantb r ukssty rel sen
4138 Återbetalning av tidigare infriade
statliga garantier
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:
4211 Återbetalning av lån till egnahem
4212 Återbetalning av lån för bostads-
byggande
4213 Återbetalning av lån för bostadsför-
sörjningen för mindre bemedlade
barnrika familjer
4214 Återbetalning av övriga bostadslån,
Bostdsstyrelsen
4300 Återbetalning av studielån:
4311 Återbetalning av statens lån för
universitetsstudier
4312 Återbetalning av allmänna studielån
4313 Återbetalning av studiemedel
4400 Återbetalning av energisparlån:
4411 Återbetalning av energisparlån
4500 Återbetalning av övriga lån:
4511 Återbetalning av lån till personal in
utrikesförvaltningen m.m.
4513 Återbetalning av lån för kommunala
markförvärv
4514 Återbetalning av lån för studentkår-
lokaler
4515 Återbetalning av lån för allmänna
samlingslokaler
4516 Återbetalning av utgivna startlån och
bidrag
4517 Återbetalning från Portugalfonden
4519 Återbetalning av statens bosättningslån
4521 Återbetalning av lån för inventarier
vissa specialbostäder
4525 Återbetalning av lån för svenska
FN-styrkor
4526 Återbetalning av övriga lån
|
248 0 4 200 57 | ||
|
102 600 |
473 393 | |
|
950 211 300 |
319 355 | |
|
0 4 000 000 507 7 960 |
4 008 467 |
4 008 467 |
|
150 5 000 2 192 000 |
2 197150 |
2 197 150 |
|
300 000 |
300 000 |
300 000 |
0
150
102
6 890
9 000
100
200
318
|
70 000 42 271 |
129 031 |
129 031 |
|
Summa återbetalning av lån |
7 108 041 | |
5000 Kalkylmässiga inkomster:
5100 Avskrivningar och amorteringar:
5110 Affärsverkens avskrivningar och
amorteringar:
5113 Statens järnvägars avskrivningar
5115 Affärsverket FFV.s amorteringar
5116 Statens vattenfallsverks amorteringar
0
0
1 035 000 1 035 000
1991/92
Tusental kr.
Avskrivningar pa fastigheter:
|
5121 Avskrivningar på fastigheter |
361 000 |
361 000 | |
|
Uppdragsmyndigheters komplement- 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komp- |
110 000 |
110 000 | |
|
Övriga avskrivningar: 5141 Vägverkets avskrivningar 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning 5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar |
0 424 000 33 300 |
457300 |
1 963 300 |
|
Statliga pensionsavgifter, netto: | |||
|
5211 Statliga pensionsavgifter, netto |
-1 169 000 |
-1 169 000 |
-1 169 000 |
|
Statliga avgifter: | |||
|
5311 Avgifter för företagshälsovård |
103 000 |
103 000 |
103 000 |
Summa kalkylmässiga inkomster
897 300
STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 459 732 417
1000-tal kr.
|
Huvudtitel, anslag |
Beräknat |
Senare förslag eller beslut |
Förändring |
|
belopp |
Ökning (4-) | ||
|
budget- |
Propositio- Anslags- |
Minskning/-) | |
|
proposi- |
nens eller belopp | ||
|
tionen |
skrivelsens | ||
|
nummer |
|
III Utrikesdepartementet |
0 |
150 |
1 |
+ |
1 |
|
IV Försvarsdepartementet |
0 |
1 |
+ |
1 | |
|
Arméförband: | |||||
|
Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag |
7 723 100 |
102 |
7 755 000 |
+ |
31 900 |
|
Anskaffning av materiel, förslagsanslag |
2 594 800 |
102 |
3 470 300 |
+ |
875 500 |
|
Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag |
432 000 |
102 |
530 000 |
+ |
98 000 |
|
Marinförband: | |||||
|
Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag |
2 537 300 |
102 |
2 681 000 |
+ |
143 700 |
|
Anskaffning av materiel, förslagsanslag |
2 333 000 |
102 |
2 410 600 |
+ |
77 600 |
|
Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag |
169 000 |
102 |
176 750 |
+ |
7 750 |
|
Flygvapenförband: | |||||
|
Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag |
4 094 800 |
102 |
4 384 000 |
+ |
289 200 |
|
Anskaffning av materiel, förslagsanslag |
5 908 800 |
102 |
6 056 600 |
+ |
147 800 |
|
Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag |
375 000 |
102 |
259 100 |
- |
115 900 |
|
Operativ ledning m.m.: | |||||
|
Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag |
880 660 |
102 |
890 500 |
+ |
9 840 |
|
Anskaffning av materiel, förslagsanslag |
121 300 |
102 |
144 000 |
+ |
22 700 |
|
Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag |
110 650 |
102 |
73 500 |
- |
37 150 |
|
Forskning och utveckling, förslagsanslag |
115 000 |
102 |
73 770 |
- |
41 230 |
|
Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag |
117 330 |
102 |
118 100 |
+ |
770 |
|
Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag |
37 180 |
102 |
40 300 |
+ |
3 120 |
|
Anskaffning av anläggningar för gemensamma | |||||
|
myndigheter, förslagsanslag |
64 250 |
102 |
54 000 |
- |
10 250 |
|
Fortifikationsförvaltningen, förslagsanslag |
1 |
102 |
1 |
0 | |
|
Försvarets materielverk, förslagsanslag |
922 200 |
102 |
1 015 400 |
+ |
93 200 |
|
Anskaffning av anläggningar för försvarets | |||||
|
forskningsanstalt, förslagsanslag |
51 520 |
102 |
21 530 |
- |
29 990 |
|
Försvarets radioanstalt, förslagsanslag |
302 560 |
102 |
330 883 |
+ |
28 323 |
|
Värnpliktsverket, förslagsanslag |
159 350 |
102 |
168 374 |
+ |
9 024 |
|
Militärhögskolan, förslagsanslag |
62 130 |
102 |
68 000 |
+ |
5 870 |
|
Försvarets förvaltningsskola, förslagsanslag |
17 420 |
102 |
19 000 |
+ |
1 580 |
|
Försvarets mediecenter, förslagsanslag |
1 |
102 |
1 |
0 | |
|
Krigsarkivet, förslagsanslag |
9 070 |
102 |
9 500 |
4- |
430 |
|
Statens försvarshistoriska museer, förslagsanslag |
18 620 |
102 |
21 700 |
+ |
3 080 |
|
Frivilliga försvarsorganisationer m.m., | |||||
|
förslagsanslag |
125 687 |
102 |
140 000 |
+ |
14 313 |
|
Försvarets datacenter, förslagsanslag |
1 |
102 |
1 |
0 | |
|
Reserv för det militära försvaret, förslagsanslag |
123 000 |
102 |
0 |
- |
123 000 |
|
Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag |
403 180 |
102 |
443 100 |
+ |
39 920 |
|
Avveckling av försvarets rationaliseringsinstitut, | |||||
|
förslagsanslag |
24 420 |
102 |
20 300 |
- |
4 120 |
|
Försvarshögskolan, förslagsanslag |
6 430 |
102 |
7 060 |
+ |
630 |
|
Kustbevakningen, förslagsanslag |
242 560 |
102 |
273 630 |
+ |
31 070 |
|
Anskaffning av material till kustbevakningen, | |||||
|
förslagsanslag |
60 000 |
102 |
48 000 |
- |
12 000 |
|
Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret, | |||||
|
förslagsanslag |
7 380 |
102 |
9 000 |
+ |
1 620 |
|
Reglering av prisstegringar, förslagsanslag |
3 000 000 |
102 |
2 900 000 |
- |
100 000 |
11
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.5
1000-tal kr.
|
Huvudtitel, anslag |
Beräknat |
Senare förslag eller beslut |
Förändring |
|
belopp |
Ökning ( + ) | ||
|
budget- |
Propositio- Anslags- |
Minskning(-) | |
|
proposi- |
nens eller belopp | ||
|
tionen |
skrivelsens | ||
|
nummer |
Överstyrelsen för civil beredskap:
|
Förvaltningskostnader, förslagsanslag |
52 520 |
102 |
52 870 |
+ |
350 |
|
Civil ledning och samordning, reservationsanslag |
82 100 |
102 |
65 400 |
- |
16 700 |
|
Civilbefälhavarna, förslagsanslag |
28 400 |
102 |
0 |
- |
28 400 |
|
Signalskydd, reservationsanslag |
7 700 |
102 |
7 100 |
- |
600 |
|
Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader m.m., |
102 |
22 510 |
+ |
22 510 | |
|
Civilbefälhavarna: Utbildnings- och övnings- |
102 |
7 490 |
+ |
7 490 | |
|
Vissa teleanordningar, reservationsanslag |
9 100 |
102 |
0 |
- |
9 100 |
|
Befolkningsskydd och räddningstjänst, |
604 400 |
102 |
596 882 |
7 518 | |
|
Anläggningar för räddningsskolorna |
23 100 |
102 |
26 480 |
+ |
3 380 |
|
Skyddsrum, m.m. förslagsanslag |
535 300 |
102 |
503 250 |
- |
32 050 |
|
Identitetsbrickor, förslagsanslag |
1 210 |
102 |
2 330 |
+ |
1 120 |
|
Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst Frivilligorganisationer inom den civila delen |
5 |
102 |
5 |
0 | |
|
64 550 |
102 |
70 990 |
+ |
6 440 | |
|
Vapenfristyrelsen, förslagsanslag |
148 000 |
102 |
151 170 |
+ |
3 170 |
|
Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag |
9 200 |
102 |
9 380 |
+ |
180 |
|
Drift av beredskapslager, förslagsanslag |
248 044 |
102 |
68 660 |
- |
179 384 |
|
Beredskapslagring och industriella åtgärder, |
125 642 |
102 |
53 070 |
72 572 | |
|
Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader |
- |
102 |
184 500 |
+ |
184 500 |
|
Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av |
1 |
102 |
1 |
0 | |
|
Försvarets forskningsanstalt: Intaktsfinansierad |
1 |
102 |
1 |
0 | |
|
Flygtekniska försöksanstalten, förslagsanslag |
10 960 |
102 |
9 540 |
- |
1 420 |
|
Beredskapsstyrka för FN-tjänst, förslagsanslag |
38 876 |
102 |
42 110 |
+ |
3 234 |
|
FN-styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag |
244 540 |
102 |
267 640 |
+ |
23 100 |
|
Övervakningskontingenten i Korea, förslagsanslag |
4 964 |
102 |
5 290 |
+ |
326 |
|
Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål, |
6 954 |
102 |
0 |
6 954 | |
|
Anslag för mervärdeskatt, |
- |
102 |
971 397 |
+ |
971 397 |
|
Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets |
10 898 |
102 |
11 380 |
+ |
482 |
|
Flygtekniska försöksanstalten: Intäkts- |
1 |
102 |
1 |
0 | |
|
Summa |
35 406 166 |
37 742 447 |
+2 336 281 | ||
|
V Socialdepartementet Riksförsäkringsverket, förslagsanslag |
509 952 |
102 |
517 421 |
+ |
7 469 |
|
Statens rättskemiska laboratorium, |
26 702 |
93 |
0 |
26 702 | |
|
Statens rättsläkarstationer, förslagsanslag |
43 149 |
93 |
0 |
- |
43 149 |
|
Rättsmedicinalverket, förslagsanslag |
- |
93 |
59 554 |
+ |
59 554 |
|
Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- |
62 790 |
102 |
55 190 |
7 600 | |
|
Driftkostnader för beredskapslagring m.m., |
67 210 |
102 |
69 470 |
+ |
2 260 |
12
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.5
1000-tal kr.
|
Huvudtitel, anslag |
Beräknat |
Senare förslag eller beslut |
Förändring |
|
belopp |
Ökning (+) | ||
|
budget- |
Propositio- Anslags- |
Minskning/-) | |
|
proposi- |
nens eller belopp | ||
|
tionen |
skrivelsens | ||
|
nummer |
|
Statens folkhälsoinstitut, reservationsanslag |
- |
175 |
47 500 |
+ |
47 500 |
|
Statligt bidrag för viss vårdgaranti, |
150 |
250 000 |
+ |
250 000 | |
|
Bidrag till allmän sjukvård m.m., förslagsanslag |
4 512 682 |
150 |
4 067 682 |
- |
445 000 |
|
Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag |
637 951 |
150 |
649 651 |
+ |
11 700 |
|
Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag |
7 867 000 |
150,181 |
6 823 000 |
- 1 |
044 000 |
|
Bidrag till kommunala bostadstillägg till folk- |
1 525 000 |
150 |
1 595 000 |
+ |
70 000 |
|
Bidrag till social hemhjälp, ålderdoms- Bidrag till byggande av gruppbostäder, |
3 496 852 |
150 |
4 001 852 |
+ |
505 000 |
|
- |
150 |
400 000 |
+ |
400 000 | |
|
Summa |
18 749 288 |
18 536 320 |
- |
212 968 | |
|
VI Kommunikationsdepartementet Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag |
41 000 |
102 |
49 190 |
+ |
8 190 |
|
Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag |
37 600 |
102 |
33 950 |
- |
3 650 |
|
Luftfartsverket: Beredskap för civil luftfart, |
48 500 |
102 |
56 080 |
+ |
7 580 |
|
Transportrådet: Åtgärder inom den civila delen |
- |
102 |
4 780 |
+ |
4 780 |
|
Summa |
127 100 |
144 000 |
4- |
16 900 | |
|
VII Finansdepartementet Kronofogdemyndigheterna, förslagsanslag |
844 648 |
150 |
694 648 |
150 000 | |
|
Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag |
- |
150 |
130 |
+ |
130 |
|
Bankinspektionen, reservationsanslag |
1 |
177 |
0 |
- |
1 |
|
Försäkringsinspektionen, reservationsanslag |
1 |
177 |
0 |
- |
1 |
|
Finansinspektionen, anslag |
- |
177 |
1 |
+ |
1 |
|
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m., |
20 698 000 |
150 |
20 868 000 |
+ |
170 000 |
|
Summa |
21 542 650 |
21 562 779 |
+ |
20 129 | |
|
VIII Utbildningsdepartementet |
371 759 |
150 |
219 609 |
152 150 | |
|
Statens institut för handikappfrågor i |
26 533 |
150 |
80 439 |
+ |
53 906 |
|
Bidrag till driften av särvux, förslagsanslag Bidrag till undervisning av invandrare i |
22 387 |
85 |
38 563 |
+ |
16 176 |
|
277 316 |
85 |
290 000 |
+ |
12 684 | |
|
Sameskolor, förslagsanslag |
23 509 |
82 |
27 532 |
+ |
4 023 |
|
Statens skolor för vuxna, förslagsanslag Bidrag till studieförbunden m.m., |
31 096 |
85 |
25 757 |
- |
5 339 |
|
1 166 633 |
82 |
0 |
- 1 |
166 633 | |
|
Bidrag till driften av folkhögskolor m.m., |
676 288 |
82 |
0 |
676 288 | |
|
Bidrag till folkbildningen, förslagsanslag |
- |
82 |
2 148 644 |
+ 2 |
148 644 |
|
Bidrag till vissa handikappåtgärder inom |
82 |
43 569 |
+ |
43 569 | |
|
Bidrag till viss central kursverksamhet |
41 400 |
82 |
43 352 |
+ |
1 952 |
|
Bidrag till kontakttolkutbildning, förslagsanslag |
4 252 |
82 |
7 241 |
+ |
2 989 |
|
Bidrag till skolöverstyrelsen m.fl. myndigheters |
- |
150 |
1 |
+ |
1 |
13
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.5
1000-tal kr.
|
Huvudtitel, anslag |
Beräknat |
Senare förslag eller beslut |
Förändring Ökning (+) Minskning(-) | ||
|
Propositio- |
Anslags- | ||||
|
Universitets- och högskoleämbetet, förslagsanslag |
116 515 |
90 |
111 545 |
4 970 | |
|
Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m., |
78 697 |
150 |
77 697 |
1 000 | |
|
Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag |
1 445 777 |
90 |
1 452 587 |
+ |
6 810 |
|
Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag |
537 890 |
90 |
533 970 |
- |
3 920 |
|
Utbildning för undervisningsyrken, |
1 007 063 |
90 |
999 723 |
7 340 | |
|
Lokala och individuella linjer och fristående |
739 826 |
150 |
890 296 |
+ |
150 470 |
|
Inredning och utrustning av lokaler vid högskole- Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m., |
670 000 |
150 |
710 100 |
+ |
40 100 |
|
253 004 |
150 |
258 254 |
+ |
5 250 | |
|
Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag 106 474 |
108 |
112 867 |
+ |
6 393 | |
|
Fraktstöd för film, förslagsanslag |
1 213 |
81 |
0 |
- |
1 213 |
|
Filmstöd, reservationsanslag |
55 739 |
81 |
59 229 |
+ |
3 490 |
|
Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kultur- |
104 254 |
82 |
109 958 |
+ |
5 704 |
|
Summa |
7 757 625 |
8 240 933 |
+ |
483 308 | |
|
IX Jordbruksdepartementet Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin |
660 000 |
99 |
839 000 |
+ |
179 000 |
|
Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., |
5 075 752 |
99 |
5 090 752 |
+ |
15 000 |
|
Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland Fiskeristyrelsen, förslagsanslag |
28 000 |
87 |
24 500 |
3 500 | |
|
44 872 |
87 |
0 |
- |
44 872 | |
|
Fiskenämnderna, förslagsanslag |
10 976 |
87 |
0 |
- |
10 976 |
|
Fiskeriverket, förslagsanslag |
- |
87, 150 |
39 632 |
+ |
39 632 |
|
Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag |
7 830 |
87 |
7 865 |
+ |
35 |
|
Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag |
1 |
87 |
1 |
0 | |
|
Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag 9 400 |
87 |
9 388 |
- |
12 | |
|
Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag |
40 000 |
87 |
0 |
- |
40 000 |
|
Täckande av förluster vid statlig kredit- |
1 |
87 |
1 |
0 | |
|
Prisreglerande åtgärder på fiskets område, |
1 |
87 |
1 |
0 | |
|
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, |
60 000 |
90 |
58 100 |
1 900 | |
|
Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, |
103 000 |
102 |
42 876 |
60 124 | |
|
Kostnader för beredskapslagring av livsmedel |
201 308 |
102 |
223 077 |
+ |
21 769 |
|
Summa |
6 241 141 |
6 335 193 |
+ |
94 052 | |
|
X Arbetsmarknadsdepartementet |
18 265 |
150 |
22 465 |
+ |
4 200 |
|
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, |
2 619 139 |
150 |
2 611 139 |
8 000 | |
|
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, |
11 418 687 |
150 |
14 100 687 |
+ 2 682 000 | |
|
Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag |
753 153 |
150 |
748 153 |
- |
5 000 |
|
Summa |
14 809 244 |
17 482 444 |
+ 2 673 200 | ||
14
1000-tal kr. Bilaga 1:1.5
|
Huvudtitel, anslag |
Beräknat |
Senare förslag eller beslut |
Förändring |
|
belopp |
Ökning (+) | ||
|
budget- |
Propositio- Anslags- |
Minskning(-) | |
|
proposi- |
nens eller belopp | ||
|
tionen |
skrivelsens | ||
|
nummer |
XI Bostadsdepartementet
Investeringsbidrag för bostadsbyggande,
|
förslagsanslag |
5 500 000 |
150 |
5 300 000 |
- |
200 000 |
|
Summa |
5 500 000 |
5 300 000 |
- |
200 000 | |
|
XII Industridepartementet Näringspolitisk myndighet: Förvaltningskostnader, |
87 |
186 000 |
+ |
186 000 | |
|
Näringspolitisk myndighet: Utredningar m.m. och |
87 |
27 358 |
+ |
27 358 | |
|
Särskilda avvecklingskostnader, förslagsanslag |
- |
87 |
1 |
+ |
1 |
|
Statens industriverk: Förvaltningskostnader, Statens industriverk: Utredningsverksamhet, |
65 957 |
87 |
0 |
- |
65 957 |
|
reservationsanslag |
5 250 |
87 |
0 |
- |
5 250 |
|
Småföretagsutveckling, reservationsanslag |
215 300 |
87 |
226 630 |
+ |
11 330 |
|
i Sverige, reservationsanslag |
1 500 |
87 |
8 600 |
+ |
7 100 |
|
Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning |
818 815 |
87 |
851 157 |
4- |
32 342 |
|
Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltnings- |
86 368 |
87 |
0 |
86 368 | |
|
Teknikvenskapliga forskningsrådet, reservations- |
67 000 |
87 |
130 468 |
+ |
63 468 |
|
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, |
61 000 |
87 |
126 000 |
+ |
65 000 |
|
Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag |
972 000 |
87 |
975 500 |
+ |
3 500 |
|
Statens energiverk: Förvaltningskostnader, ramanslag Statens energiverk: Utredningar m.m. och |
; 49 588 |
87 |
0 |
49 588 | |
|
information, reservationsanslag |
15 243 |
87 |
0 |
- |
15 243 |
|
Statens elektriska inspektion, ramanslag |
12 069 |
87 |
13 190 |
+ |
1 121 |
|
Energiforskning, reservationsanslag |
343 800 |
88 |
355 672 |
+ |
11 872 |
|
Drift av beredskapslager, förslagsanslag |
407 251 |
102 |
398 317 |
■ |
8 934 |
|
reservationsanslag Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, |
7 270 |
102 |
7 636 |
+ |
366 |
|
reservationsanslag Täckande av eventuella förluster i anledning av |
21 930 |
102 |
32 360 |
+ |
10 430 |
|
statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m., Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, |
- |
87 |
1 |
+ |
1 |
|
reservationsanslag |
- |
88 |
165 000 |
+ |
165 000 |
|
Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag |
- |
88 |
370 000 |
+ |
370 000 |
|
Summa |
3 150 341 |
3 873 890 |
+ |
723 549 | |
|
XIII Civildepartementet Vissa utvecklingsåtgärder, reservationsanslag |
38 000 |
150 |
46 000 |
+ |
8 000 |
|
Anskaffning av ADB-utrustning, reservationsanslag |
533 000 |
150 |
658 000 |
+ |
125 000 |
|
Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag |
357 000 |
150 |
392 000 |
+ |
35 000 |
|
Externa arbetstagarkonsulter, reservationsanslag |
8 409 |
150 |
8 493 |
+ |
84 |
|
reservationsanslag |
- |
150 |
89 175 |
+ |
89 175 |
15
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:1.5
1000-tal kr.
|
Huvudtitel, anslag |
Beräknat |
Senare förslag eller beslut |
Förändring |
|
belopp |
Ökning (+) | ||
|
budget- |
Propositio- Anslags- |
Minskning(-) | |
|
proposi- |
nens eller belopp | ||
|
tionen |
skrivelsens | ||
|
nummer |
|
Länstyrelserna m.m., ramanslag |
1 639 722 |
87 |
1 648 394 |
+ |
8 672 |
|
Stöd till internationellt ungdomssamarbete, | |||||
|
reservationsanslag |
2 298 |
78 |
4 050 |
+ |
1 752 |
|
Jämställdhetsombudsmannen m.m., förslagsanslag |
3 996 |
113 |
5 900 |
+ |
1 904 |
|
Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag |
12 854 |
113 |
13 369 |
+ |
515 |
|
Summa |
2 595 279 |
2 865 381 |
+ |
270 102 | |
|
XIV Miljödepartementet | |||||
|
Miljödepartementet, förslagsanslag |
28 727 |
90 |
34 217 |
+ |
5 490 |
|
Utredningar m.m., reservationsanslag |
19 000 |
90 |
19 000 |
0 | |
|
Statens naturvårdsverk, ramanslag |
384 516 |
90, 150 |
423 776 |
+ |
39 260 |
|
Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag |
167 585 |
90 |
211 855 |
+ |
44 270 |
|
Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag |
100 000 |
90 |
128 000 |
+ |
28 000 |
|
Miljöforskning, reservationsanslag |
112 351 |
90 |
133 190 |
+ |
20 839 |
|
Forskning för ett avfallssnålt samhälle: | |||||
|
Avfallshantering, reservationsanslag |
4 000 |
90 |
12 360 |
+ |
8 360 |
|
Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag |
14 253 |
90 |
17 863 |
+ |
3 610 |
|
Bidrag till Förenta Nationerna miljöfond, | |||||
|
förslagsanslag |
22 000 |
90 |
22 000 |
0 | |
|
Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag |
10 850 |
90 |
13 900 |
+ |
3 050 |
|
Stockholms internationella miljöinstitut, | |||||
|
reservationsanslag |
25 000 |
90 |
25 000 |
0 | |
|
Inredning och utrustning av lokaler vid | |||||
|
vissa myndigheter, reservationsanslag |
11 400 |
90 |
13 200 |
+ |
1 800 |
|
Kemikalieinspektionen, förslagsanslag |
1 |
90 |
1 |
0 | |
|
Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag |
100 000 |
90 |
200 000 |
+ |
100 000 |
|
Sanering och återställning av miljöskadade | |||||
|
områden, reservationsanslag |
- |
90 |
25 000 |
+ |
25 000 |
|
Summa |
999 683 |
1 279 362 |
+ |
279 679 | |
|
XV Riksdagen och dess myndigheter | |||||
|
Riksdagens byggnader, reservationsanslag |
14 400 |
Försl. 18 |
26 900 |
+ |
12 500 |
|
Summa |
14 400 |
26 900 |
+ |
12 500 |
Summa förändringar
116 892 917
123 389 650
+ 6 496 733
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
16
Bilaga 1:2
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:2
Föredragande: statsrådet Gradin
1. Bakgrund
Riktlinj erna för exportkreditnämndens (EKN) verksamhet förändrades den
1 juli 1990 genom att riksdagen godkände propositionen (prop. 1989/90:44,
NU 19, rskr. 153) om statlig medverkan vid finansiering av export m. m. De
nya riktlinjerna innebär bl.a. att garantiverksamheten fortsatt bedrivs inom
två system: ett normalgarantisystem (N-system) och ett LT-system (Long
Term) i vilket särskild vikt skall läggas vid det svenska samhällsintresset av
garantigivningen. I N-systemet skall garantigivningen ske med målet att
verksamheten skall gå ihop och premiesättningen anpassas därefter. Beträf-
fande LT-verksamheten gäller att premien för varje enskild garanti skall
sättas med målet att verksamheten på sikt skall vara självbärande.
I propositionen redogjordes för de underskott i EKNs verksamhet som
uppstått under de senaste tio åren på grund av stora skadefall. I samman-
hanget sades att det inte föreföll realistiskt att återställa balansen genom
premiehöjningar på nya affärer.
Enligt de nya riktlinjerna skall underskott som uppstår i garantigivningen
finansieras genom räntebärande upplåning. Regeringen kan dock vid behov
besluta om räntefrihet för sådan upplåning om den avser fordringar som inte
bedöms vara möjliga att återvinna annat än möjligen på mycket lång sikt och
då med ett väsentligt begränsat värde.
Som en följd av de nya riktlinjerna har EKN förberett en särredovisning av
verksamheten enligt de nya resp, de gamla riktlinjerna att tillämpas med
retroaktiv verkan fr. o. m. den 1 juli 1990.
EKN har vidare i skrivelse till regeringen den 11 oktober 1990 hemställt
om ersättning för räntekostnader för en upplåning i riksgäldskontoret om
upp till 3 400 milj.kr.
2. Föredraganden
I prop. 1990/91:100 Bilaga 5 angav jag att jag inte då var beredd att ta
ställning till EKNs hemställan om räntefri upplåning. Efter ytterligare över- 1
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:2
väganden avser regeringen att senare idag besluta att medge EKN räntefri
upplåning för innevarande budgetår i riksgäldskontoret upp till ett belopp
av 3000 milj.kr.
Samtidigt vill jag understryka att framtida upplåning föranledd av ut-
betalningar av skadeersättningar till följd av garantier utfärdade i enlighet
med de nya riktlinjerna skall finansieras genom räntebärande upplåning.
Endast i exceptionella fall bör undantag från denna princip göras. Jag vill i
sammanhanget erinra om att garantiverksamheten i N-systemet skall ske
med målet att verksamheten skall gå ihop och att premiesättningen skall
anpassas därefter. EKN arbetar med ett system för premiesättning som
innebär att premierna anpassas så att de täckerbåde de förväntade förlustris-
kerna i systemet och administrationskostnaderna. I den mån LT-garanti
kommer ifråga bör vid varje enskilt beslutstillfälle målet vara att LT-
verksamheten på sikt skall vara självbärande.
De nya riktlinjerna innebär ingen ändring avseende EKNs förvaltningsan-
svar. Även fortsättningsvis skall ett samlat resultat av garantigivningsverk-
samheten redovisas. Jag förutsätter att EKN genom bl. a. aktiva återvin-
ningsåtgärder söker reducera det uppkomna underskottet så mycket som
möjligt. Samtidigt finner jag EKNs avsikt att särredovisa garantigivningen
bedriven enligt de nya riktlinjerna lämplig.
Mot bakgrund av de nya riktlinjerna bör erhållna premier för garantigiv-
ning i svensk valuta fonderas som likvida reserver för att täcka framtida
förluster. Så sker i princip redan för garantigivning i utländsk valuta. Vid
skadereglering skall dessa medel användas. Premieintäkterna skall liksom
idag också täcka EKNs kostnader för administration.
För fonderingen av erhållna premier i svensk valuta bör ett konto inrättas i
riksgäldskontoret. Förräntningen på kontot skall vara marknadsmässig för
den bindningstid EKN väljer, och ränteintäkter skall tillfalla EKN. Om
kontot längre fram kompletteras med en kredit skall räntekostnaderna be-
lasta EKN i enlighet med vad jag nyss anfört. Sett över en längre tidsperiod
bör den genomsnittliga balansen på kontot uppgå till noll.
Jag bedömer att den föreslagna förändringen ej försämrar EKNs möjlig-
nVer att finansiera de underskott som tidigare uppstått i garantigivnings-
verksamheten.
3. Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att ett konto i riksgäldskontoret får ställas till EKNs förfogande för
fondering av premieintäkter.
Ett nytt anslag bör föras upp på statsbudgeten för täckande av eventuella
kostnader i samband med finansiellt stöd till länder i Central- och Öst-
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:2
europa. OECD-länderna har genom den s.k. 24-gruppen etablerat en sam-
verkan sinsemellan och med de internationella institutionerna for att ge
finansiellt och annat stöd till Central- och Östeuropa. Inom ramen for detta
samarbete har finansiella stödaktioner förberetts för Tjeckoslovakien, Bul-
garien, Rumänien och Ungern. En mera kortsiktig stödaktion av liknande
karaktär har tidigare genomförts för Polen. Det kompletterande stödet från
24-gruppen utfästs i samband med att överenskommelser träffas med Inter-
nationella valutafonden om reformprogram. Sverige bör delta i dessa aktio-
ner. Finansieringsinsatserna kommer att få formen av garantiåtaganden för
långfristiga krediter. Garantier för sammanlagt 580 milj. kr. kan behöva
ställas ut från svensk sida. Härutöver behövs även en garanti intill ett belopp
om 220 milj.kr. avseende en kapitalhöjning i Europarådets fond för social
utveckling. Denna fond skall öppna sin verksamhet för Central- och Öst-
europa.
Aktionerna till stöd för Central- och Östeuropa befinner sig i ett inledande
skede. Eventuella skadefall skall finansieras genom omfördelning inom
statsbudgeten. Några skadefall förutses inte under budgetåret 1991/92.
För de statliga garantiåtagandena föreslås en ram om 800 milj.kr. Jag
beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1991/92 till 1 000 kr.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1:2
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
1. att medge att staten ikläder sig betalningsansvar i form av statsga-
ranti för kreditgi vning till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp
om högst 800 000 000 kr.
2. att till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga ga-
rantier for finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa för bud-
getåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Vid 1988 års riksdagsbehandling av regeringens proposition om Sverige och
den västeuropeiska integrationen betonades särskilt behovet av omfattande
information om det pågående integrationsarbetet. Mot denna bakgrund tog
regeringen initiativ till ett antal informationsaktiviteter för att tillmötesgå
detta krav. Informationen om Europafrågorna både till beslutsfattare och
allmänhet har sedan dess markant ökat.
Riksdagen hålls fortlöpande informerad om regeringens arbete med inte-
grationsfrågorna. Inför viktigare ställningstaganden samråder regeringen
med utrikesnämnden. Därtill samråder regeringen regelbundet med riksda-
gens EFTA-delegation i EFTA/EG-frågor. Som ett led i det ökade informa-
tionsbehovet beslutade riksdagen i juni 1989 att utvidga EFTA-
delegationen med företrädare för samtliga partier i riksdagen för att därige-
nom möjliggöra en effektivare förankring av integrationsprocessen hos de
folkvalda.
Regeringens satsning på det Västeuropeiska integrationsarbetet har också
skapat ett ökat intresse hos den svenska allmänheten för dessa frågor. Mot
denna bakgrund har regeringen tagit initiativ till ett flertal informationsak-
tiviteter. År 1988 upprättades en särskild arbetsgrupp för informationsfrå-
gor inom regeringskansliet. Gruppen fungerar som ett forum för samråd i
informationsfrågor med anknytning till Europasamarbetet. I gruppen ingår
företrädare för en rad olika intresseorganisationer.
Som ett led i strävan att öka informationen till allmänheten om det
svenska integrationsarbetet, är nu i stort hela regeringskansliet engagerat i
informationen om Europafrågorna. Departement och myndigheter har i
ökad omfattning i form av skrifter och seminarier informerat om sina spe-
ciella sakområden och eventuella konsekvenser av ett svenskt närmande till
EG. Detta informationsarbete sker i nära samråd med UDs handelsavdel-
ning (UDH).
Handelsavdelningen har också ökat sin informationsspridning till all-
mänheten via regelbundna nyhetspublikationer, redovisningsskrifter och
lägesrapporter samt översiktliga och specialinriktade informationsskrifter.
Andra informationsaktiviteter, som EG-seminarier i olika fackdeparte-
ments och myndigheters regi samt journalistseminarier och stormöten om
Europafrågorna, har också initierats av UDH. För denna verksamhet dis-
ponerar UDH under budgetåret 1990/91 2.8 milj.kr. under anslaget E 2.
Exportfrämjande verksamhet.
De slutförhandlingar som nu förestår om Sveriges deltagande i ett euro-
peiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES, och den debatt kring frågan om
svenskt medlemskap i EG som förutses, ställer krav på ytterligare informa-
tionssatsningar. I utrikesutskottets betänkande om Sverige och den väst-
europeiska integrationen (1990/91:UU8) betonas också ”betydelsen av att
allmänheten ges en god information om Sveriges samarbete med EG. Mot
bakgrund av de uttalanden utskottet tidigare i betänkandet gjort rörande
svenskt medlemskap i EG anser utskottet att ytterligare informations-
insatser är nödvändiga i syfte att främja en allsidig belysning av och diskus-
sion om Sveriges Europasamarbete. Utskottet förutsätter att regeringen in-
kommer med förslag med denna innebörd”.
För att tillmötesgå kravet på bredast möjliga informationsverksamhet om
Sveriges samarbete med EG, planeras ett antal insatser med denna inrikt-
ning. Bl. a. kommer UDH som komplement till de fortlöpande informations-
aktiviteter som nyss redovisats att i en särskild skrift redogöra för EES-
avtalets innehåll och omfattning samt att i en ny ”grönbok” redogöra för
konsekvenserna på olika områden av ett svenskt EG-medlemskap. För att
möjliggöra genomförandet av nämnda insatser kommer en omdisponering
att göras inom anslaget E2. Exportfrämjande verksamhet. En fördubbling av
medlen för budgetåret 1991/92 förutses för information om Sveriges sam-
arbete med EG. Utav dessa kommer medel att användas för stöd till vissa
informationsinsatser utanför regeringskansliets regi.
För att tillmötesgå riksdagens krav på ökad informationsspridning, har
även de övriga fackdepartementen intensifierat sina informationsinsatser.
Bl. a. har arbetsmarknadsdepartementet genom arbetsmiljöfonden ställt 4.3
milj .kr. till förfogande för TCOs, LOs och SACOs fackliga bevakning av och
information om det västeuropeiska integrationsarbetet.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:2
Jämställdhetsministern har ställt 1 milj.kr. till förfogande för information Prop. 1990/91: 150
om vad ett närmare samarbete med EG kan betyda för kvinnorna. Medlen, Bilaga I: 2
som i första hand står till förfogande för de enskilda organisationer och
politiska partier som ingår i jämställdhetsrådet, avses i huvudsak bli an-
vända för information, dokumentation, seminarier och konferenser som
syftar till att öka kunskaperna i dessa frågor. Därigenom stimuleras en fort-
satt debatt och informationsverksamhet inom olika samhällsområden.
Utöver dessa informationsinsatser bör bl. a. studieförbundens verksam-
het medföra att allmänheten ges möjlighet att ta del av information om
Europasamarbetet. 11991 års proposition (1990/91:82) Folkbildning anför
statsrådet Persson att ”målet med statsbidrag till folkbildningen är att stödja
en verksamhet som syftar till att göra det möjligt för människor att påverka
sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen
genom t. ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete”. I anslutning härtill
anser föredraganden det angeläget att ”... studieförbunden, liksom i dag,
anordnar verksamhet i glesbygdsområden, studiecirklar i hemspråk samt
lägger särskild vikt vid studiecirklar i svenska, engelska, matematik och
samhällsinriktade ämnen”. Mot bakgrund av den angivna inriktningen för
verksamheten, finns det förutsättningar för att studieförbunden även kom-
mer att ta upp Europafrågorna i sin studiecirkelverksamhet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört om information om Sveriges samarbete
med EG.
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
Bilaga 1:3
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Föredragande: statsrådet Thalén såvitt avser punkt 1-3 och statsrådet
Lindqvist såvitt avser punkt 4.
ADB-stöd inom socialförsäkringen
På socialförsäkringsområdet behövs ett förbättrat och moderniserat ADB-
stöd. Administrationen skall med hög säkerhet och rimliga resursinsatser
kunna hantera ett komplicerat regelsystem samtidigt som den skall kunna
möta högt ställda krav på flexibilitet och service.
Som anförts i de senaste årens budgetpropositioner är inriktningen lokala
register inom sjukförsäkringen. I årets budgetproposition (prop.
1990/91:100 bil.7) anförde jag att, mot bakgrund av den då pågående
utredningen om socialförsäkringsregisterlag (S 1990:05) samt i avsaknad
av en mer omfattande investeringskalkyl för lokala sjukförsäkringsregister
var jag inte beredd att i budgetpropositionen ta ställning till av riksförsäk-
ringsverket (RFV) presenterad registeruppläggning och genomforandeplan.
Vidare aviserades ett uppdrag till RFV att närmare utreda behovet av en
utökning av antalet arbetsplatsutrustningar och deras tekniska utformning.
Förslag om socialförsäkringsregisterlag
Utredningen om socialförsäkringsregisterlag har numera lämnat del-
betänkandet (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister. Utredningen
lägger i delbetänkandet fram förslag till en registerlag för lokala sjukför-
säkringsregister. Utredningen föreslår bl.a. att i samband med inrättande
av lokala register, vilka innebär bättre skydd för känsliga uppgifter,
ytterligare uppgifter bör få registreras. För att säkerställa kraven på
integritetsskydd föreslås att särskilda villkor ställs rörande åtkomst,
Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:3
sökbegrepp, gallring etc. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för Prop. 1990/91:150
närvarande inom socialdepartementet. Bil. 1:3
RFVs utredning
RFV har den 22 februari 1991 redovisat sitt nyss angivna utredningsupp-
drag. I uppdraget presenteras nuvärdeskalkyler över de investeringar och
besparingar som ett införande av lokala sjukförsäkringsregister skulle
innebära. Kalkylerna utgår från ett tillskott om 3 900 arbetsplatsutrust-
ningar (terminaler), vilket motsvarar en terminal per utredare och en
terminal per tre övriga handläggare. RFV beräknar investeringskostnaden
för den maskinella utrustningen till ca 500 milj.kr. Genom viss förenkling
av utrustningen torde dock beloppet enligt verkets bedömning kunna
reduceras med 50 - 100 milj.kr. Härutöver tillkommer kostnader för
utvecklingsarbete m.m.
Rationaliseringseffekten på personalsidan beräknas av RFV sammanlagt
på fem års sikt uppgå till 1 700 årsarbetare med nuvarande regler inom
sjukförsäkringen och 1 270 om sjuklön införs. I dessa beräkningar ingår
en ambitionsnivåhöjning med ca 500 årsarbetare för rehabiliteringsarbete.
Mitt förslag
Det nuvarande datasystemet inom socialförsäkringen följer principer från
tidigt 70-tal. Personalen på lokalkontoren har idag mycket begränsad
tillgång till ADB-teknik, både vad gäller handläggningsstöd och s.k.
kontorsstöd (ordbehandling, kalkylering etc). För närvarande finns sam-
manlagt 3 200 arbetsplatsutrustningar, vilka delas av ca 19 000 anställda.
Inom försäkringskassorna pågår en decentralisering där målet är att i
princip all individinriktad handläggning av försäkringsärenden skall
förläggas till kassornas lokalkontor. Detta innebär att ADB-teknikens
betydelse för personalen ökar.
Enligt min mening är försäkringskassorna i behov av ett moderniserat
ADB-stöd såväl för rationalisering av löpande ärendehandläggning som
för att skapa en grund för satsningen på rehabilitering och förebyggande
insatser. Vidare finns det ett stort behov av mer utvecklade kontorsstöds-
funktioner.
Enligt min mening måste det nya ADB-stödet byggas upp i etapper. I
en första etapp bör en satsning göras på en basinvestering i ADB-kapacitet
med syfte att bredda tillgången till arbetsplatsutrustningar, möjliggöra ett
mer kraftfullt kontorsstöd och förstärka nät- och kommunikationskapacitet.
Detta är enligt min mening en investering som under alla omständigheter
krävs för att modernisera försäkringskassornas ADB-stöd.
I en andra etapp är det min avsikt att i samband med en proposition
avseende en lagstiftning om lokala sjukförsäkringsregister lägga fram
förslag som skapar förutsättningar för det utvidgade datorstöd som behövs
för försäkringskassornas arbete med en mer aktiv rehabilitering och
förebyggande insatser. Det är härvid synnerligen viktigt med en noggrann
avvägning mellan hänsynen till den personliga integriteten och forsäkrings- Prop. 1990/91:150
kassornas behov av uppgifter på ADB-medium. Remissinstansernas Bil. 1:3
synpunkter kommer i samband härmed att vara av stor betydelse.
Mot bakgrund av vad RFV anfört angående teknik och kostnader beräk-
nar jag den totala ramen för den sammanlagda investeringen i utrustning
för ett nytt ADB-stöd, som även innefattar lokala sjukförsäkringsregister,
till högst 350 milj.kr. varav 25 milj.kr. redan anvisats. Av denna ram
behövs nu högst 150 milj.kr för att under budgetåret 1991/92 täcka
investeringar som behövs oberoende av riksdagens ställningstagande till
propositionen om en registerlag. Medel för nämnda investeringskostnader
beräknas under civildepartementets huvudtitels reservationsanslag An-
skaffning av ADB-utrustning, som behöver tillföras ytterligare 125
milj.kr. Chefen för civildepartementet kommer senare i dag att ta upp
denna fråga. I samband med propositionen om en registerlag avser jag att
återkomma i frågan.
För socialförsäkringsadministrationen beräknar jag att utgifterna för
budgetåret 1991/92 till följd av investeringen uppgår till 120 milj.kr. I
detta belopp ingår 42 milj.kr. vilka tidigare beräknats i årets budget-
proposition for försöksverksamhet på ADB-området. Återstoden
78 milj.kr. föreslås slutligt finansieras via försäkringskassorna. Det
ankommer på RFV att med utgångspunkt från denna ram göra erforderliga
anpassningar i tekniklösningar och genomförandetakt.
Investeringen skall finansieras främst via rationaliseringar inom social-
försäkringsadministrationen. Det är av stor vikt att RFV noga följer och
redovisar effekterna av det nya teknikstödet. Jag utgår vidare från att
fortsatt utveckling av datorstödet finansieras genom de rationaliserings-
vinster som uppstår vid RFV och försäkringskassorna. Försäkringskassor-
na kommer därigenom enligt min mening att få ett vidgat inflytande över
fortsatt datorisering.
Resurser till de allmänna försäkringskassorna
Förutsättningarna for försäkringsadministrationen kommer att påverkas
av satsningen på aktiv rehabilitering och av införandet av sjuklön. Mot
den bakgrunden föreslogs i prop. 1990/91:100, bil.7, att medel för hälften
av försäkringskassornas förvaltningskostnader avseende budgetåret
1991/92 skulle ställas till regeringens disposition, tills dess att konsekven-
serna av förändringarna bättre kunde förutses.
I propositionen påpekades att förutsättningarna för försäkringskassorna
skulle komma att påverkas av införandet av en arbetsgivarperiod i enlighet
med riksdagens tillkännagivande (SfU9, rskr. 104).
Regeringen beslöt den 31 januari 1991 att en parlamentarisk utredning
skulle tillsättas med uppgift att pröva vissa frågor i anknytning till in-
förandet av en arbetsgivarperiod om 14 dagar inom sjukpenningförsäk-
ringen. Utredningen, som antog namnet sjuklönekommittén, har i be-
tänkande den 22 mars 1991 behandlat frågan om likabehandling av olika
grupper på arbetsmarknaden vid införande av en arbetsgivarperiod inom
sjukförsäkringen. Kommittén har vidare föreslagit en garanti inom sjukför-
säkringssystemet mot oberättigade inskränkningar i sjuklöneutbetalningen.
Förslag har också lämnats angående överföring av uppgifter från arbets-
givarna till försäkringskassorna angående sjukfall som föranlett utbetalning
av sjuklön.
Regeringen beslutar denna dag om en proposition om att införa sjuklön
fr.o.m den 1 januari 1992. Riksförsäkringsverket har beräknat att 2 400
årsarbetare på sikt frigörs vid försäkringskassorna om en arbetsgivarperiod
införs.
I budgetpropositionen anmälde jag min avsikt att återkomma till riks-
dagen om försäkringskassornas förvaltningskostnader i samband med
förslaget om en arbetsgivarperiod. Jag har emellertid valt att behandla
frågan om försäkringskassornas förvaltningsresurser i ett sammanhang
med beaktande av såväl införandet av sjuklön som satsningen på aktiv
rehabilitering.
För att klara den avsedda satsningen på rehabiliteringsområdet krävs
personalförstärkning vid försäkringskassorna. I enlighet med regeringens
proposition om rehabilitering och rehabiliteringsersättning, m.m. (prop.
1990/91:141) avses en i åtskilliga avseenden ändrad lagstiftning på om-
rådet träda i kraft den 1 januari 1992. RFV har beräknat det ökade perso-
nalbehovet till 2 500 årsarbetare vid nuvarande teknikstöd och till 2 000
årsarbetare under förutsättning att teknikstödet byggs ut i enlighet med
utredningsbetänkandet (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister. Detta
resurstillskott är enligt RFV ett minimum för att kassorna skall kunna
sköta det förebyggande arbetet och rehabiliteringsverksamheten.
Som jag föreslagit under anslaget Bl bör ADB-stödet successivt byggas
ut.För försäkringskassorna innebär det för budgetåret 1991/92 att moderni-
seringen av ADB-stödet påböijas. Detta medför att försäkringskassornas
förvaltningsutgifter ökar med 78 milj, kr., varav 15 %, dvs. 11.7 milj,
kr. belastar B2 anslaget.
Min bedömning
Jag har i min beräkning av resurser till försäkringskassorna för budgetåret
1991/92 utgått från nyss nämnda, delvis nya, förutsättningar.
I ett inledningsskede bör resurserna för kassornas arbete med rehabilite-
ring förstärkas med 2 000 årsarbetare.
Rehabiliteringen kommer att kräva stora resurser under en följd av år.
Först när rehabiliteringsarbetet böijar ge effekt kan resurserna för rehabili-
tering minskas.
I propositionen om rehabilitering och rehabiliteringsersättning framhålls
att de nya reglerna i mycket innebär en stor omvälvning för inte minst
försäkringskassornas arbete med rehabiliteringsfrågorna. Jag är därför
medveten om att övergången till det nya arbetssättet kommer att ske
successivt. En viss inkörningsperiod behövs innan nya arbetsmetoder och
rutiner har fatt erforderlig stadga och kan ge full effekt.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
I 1991 års budgetproposition (bilaga 7, s. 36) presenterades ett förslag Prop. 1990/91:150
som i princip innebär oförändrade resurser till försäkringskassorna bud- Bil. 1:3
getåret 1991/92 och att de resurser som kan frigöras genom fortsatt
rationalisering och regelförenkling tills vidare får behållas och sättas in
1 kampen mot ohälsan.
Kännedomen om vilka förändringar av verksamheten som är att vänta
under det kommande budgetåret är nu större. Jag anser det därför än mer
motiverat, med hänsyn till den kommande omställningen i arbetssätt i
kombination med genomgripande regelförändringar, att under budgetåret
1991/92 låta försäkringskassorna behålla de resurser som kan frigöras.
Resurser som frigörs genom införandet av sjuklön och andra regelföränd-
ringar skall således kunna användas för omställningen till en aktiv rehabili-
tering. För att medel verkligen skall frigöras, till kompetensutveckling och
särskilda insatser i samband med reformernas genomförande vid årsskiftet,
är det viktigt att kassorna planerar för omställningen från sjukfallshante-
ring till aktiv rehabilitering.
Jag anser det angeläget att försäkringskassorna i ökad utsträckning får
incitament och möjlighet att avväga lokalkostnader mot övriga förvalt-
ningskostnader. Detta gäller inte minst mot bakgrund av de konsekvenser
som ett förändrat arbetssätt torde få för centralkontorens och lokalkonto-
rens dimensionering. Fr.o.m budgetåret 1991/92 avses därför försäkrings-
kassorna få rätt att själva omprioritera mellan lokalkostnader och förvalt-
ningskostnader (övriga förvaltningsutgifter).
Med hänvisning till vad jag nu har anfört beträffande resurser till försäk-
ringskassorna samt utbyggnaden av socialförsäkringens ADB-stöd hem-
ställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
1. ta del av vad jag anfört beträffande resurser till Allmänna
försäkringskassor för budgetåret 1991/92.
2. under femte huvudtitelns förslagsanslag Allmänna försäkrings-
kassor för budgetåret 1991/92 anvisa 11 700 000 kr. utöver vad som
förelagits i prop. 1990/91:100 bil. 7.
Från detta anslag finansieras statsbidrag till kommunernas kostnader för
kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT). Regeringen har i pro-
position 1990/91:119 om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpen-
sion föreslagit införande av ett särskilt kommunalt bostadstillägg som Prop. 1990/91:150
komplement till KBT. Kostnaden för det särskilda tillägget har beräknats Bil. 1:3
till ca 300 milj. kr. för helår för staten. De justeringar som riksdagen
nyligen gjort i förslaget innebär en total kostnadsökning med 30 milj. kr.
i förhållande till regeringens förslag. Statsrådet Lönnquist kommer senare
denna dag att föreslå besparingar inom bostadsdepartementets område som
finansierar det statliga finansieringsåtagandet för det särskilda kommunala
bostadstillägget. För anslaget D8. Bidrag till kommunala bostadstillägg
till folkpension innebär detta en kostnadsökning med 70 milj. kr. för
budgetåret 1991/92.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till kommunala
bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1991/92 anvisa
70 000 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1990/91:100
bil.7.
Bakgrund
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika
villkor för hela befolkningen.
Åtgärder, som kan förbättra tillgängligheten till hälso- och sjukvården,
minska köer och minska antalet patienter som ligger kvar på klinikerna
trots att behandlingen är klar, måste ges en hög prioritet. Ansvaret för
åtgärderna vilar på huvudmännen för hälso- och sjukvården. Staten kan
emellertid gå in med olika stödinsatser för att främja utvecklingen av
hälso- och sjukvården mot ökad kvalitet och effektivitet.
Regeringen har i propositionen 1990/91:14 om ansvaret för service och
vård till äldre och handikappade m.m. lämnat förslag till åtgärder vad
avser äldrevård och omsorg. Den förändrade ålderssammansättningen i
landet medför ökade behov av service och vård. Mot bl.a. denna bak-
grund har regeringen föreslagit att kommunerna ges ett samlat och utvid-
gat ansvar för långvarig service och vård till äldre och handikappade
fr.o.m. år 1992.
Socialutskottet har i sitt betänkande 1990/91:SoU9, vari nämnda pro-
position behandlas, bl.a. uppmärksammat problemet med färdigbehand-
lade patienter, som kvarligger på klinikerna.
Utskottet redovisade bl.a. en inventering av förekomsten av medicinskt
färdigbehandlade patienter, som gjorts av Landstingsförbundet i mars
1990. Av denna framgick att ca 4 000 eller ca 15 % av patienterna inom
den slutna akutsjukvården vid detta tillfälle var medicinskt färdigbehand-
lade. Av dessa hade 60 % fyllt 80 år. Nära 40 % av patienterna hade
emellertid varit utskrivningsklara i högst sju dagar.
Mot bakgrund av den stora omfattningen av medicinskt färdigbehand-
lade patienter inom akutsjukvården och de konsekvenser detta hade för
möjligheten att effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för vård och
omsorg lade socialutskottet fram förslag om ett kommunalt betalnings-
ansvar för sådana patienter inom den somatiska korttidsvården och inom
geriatriken. Av kostnaderna för de medicinskt färdigbehandlade patienter-
na föreslogs 70 % ingå i den centrala ekonomiska regleringen av refor-
men mellan landsting och kommuner. Kommunerna föreslogs få viss
kompensation för återstående 30 % genom ett treårigt statsbidrag. Ut-
skottet föreslog att 1,5 miljarder kronor skulle avsättas till detta stats-
bidrag.
Statsrådet Lindqvist kommer att senare lägga fram förslag på grundval
av socialutskottets uttalande i denna del.
Ett viktigt syfte med införandet av ett kommunalt betalningsansvar för
medicinskt färdigbehandlade patienter är att öka sjukvårdens kapacitet i
fråga om att hjälpa de patienter som väntar på operation eller annan
behandling. För att nedbringa kötiden krävs emellertid, vilket social-
utskottet framhöll i sitt betänkande, koncentrerade insatser. Utskottet
föreslog därför att landstingen och de landstingsfria kommunerna skulle
övergångsvis tillföras ett särskilt statsbidrag på 500 milj.kr. under år
1992.
Riksdagen biföll den 13 december 1990 vad socialutskottet hemställt i
betänkandet (rskr. 1990/91:97). Riksdagen har härigenom bl.a. som sin
mening givit regeringen till känna vad utskottet anfört om att landstingen
och de landstingsfria kommunerna övergångsvis tillförs ett särskilt stats-
bidrag på 500 milj.kr. under år 1992.
Riksrevisionsverket har i november 1990 i rapporten Köer i offentlig
verksamhet bl.a. för sjukvårdssektorns del tagit upp frågan om opera-
tionsköer för höftleder, kranskärl och grå starr samt rehabilitering av
långtidssjuka. En särskild tonvikt har i rapporten lagts på analys av köer
inom ortopedin samt effekterna av sannolika framtida terapigenombrott.
Riksrevisionsverket framhåller bl.a. att köer för höftledsoperation ligger
på en konstant hög nivå, att efterfrågan på kirurgisk ortopedi ökar starkt
men att operationskapaciteten kan utökas väsentligt genom bättre verk-
samhetsplanering .
Föredragandens överväganden
Det är enligt min mening inte acceptabelt att människor skall behöva
vänta en lång tid på operationer som skulle ge dem möjlighet att leva ett
fullvärdigt och självständigt liv. Detta gäller i hög grad operationer för
nya höftleder, mot grå starr och mot kranskärlsförträngning. Människor
som är i behov av denna typ av operationer skall i princip inte behöva
vänta mer än den tid som behövs för en effektiv planering av vården.
Företrädare för staten och Landstingsförbundet har med anledning härav
den 9 april 1991 träffat en överenskommelse om statligt bidrag för in-
förande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Landstingsförbundets styrelse har godkänt överenskommelsen den 11 Prop. 1990/91:150
april 1991. Regeringen har godkänt överenskommelsen för statens del Bil. 1:3
samma dag. Regeringen har därvid förklarat sig vilja senare meddela
närmare föreskrifter såvitt avser statens åtaganden.
Enligt överenskommelsen om statligt bidrag för införande av vårdgaran-
ti år 1992 utfäster sig Landstingsförbundet bl.a. att rekommendera sjuk-
vårdshuvudmännen att införa en vårdgaranti fr.o.m. år 1992 för vissa
operationer och andra medicinska insatser. Beslut om att införa vård-
garanti fattas av resp, sjukvårdshuvudman.
Enligt överenskommelsen skall den patient som omfattas av vårdgaran-
tin bli behandlad inom tre månader från det att patienten har satts upp på
vårdplaneringslista. Om patienten inte skulle kunna bli behandlad inom
denna tid på den egna kliniken, skall patienten erbjudas vård vid annan
klinik inom sjukvårdsområdet, hos annan sjukvårdshuvudman eller hos
privat vårdgivare.
Vidare anges i överenskommelsen att vårdgarantin skall gälla för ett
tiotal typer av behandlingar, som skall fastställas av Landstingsförbundet
- efter samråd med landstingen - och staten gemensamt. I dessa skall
ingå höftleds-, starr- och kranskärlsoperationer. De expertgrupper som
finns knutna till det s.k. Dagmar 50-projektet har engagerats i arbetet
med att utarbeta för landet gemensamma kriterier och indikationer för att
patienten skall placeras på vårdplaneringslista inom ett antal diag-
noser/åtgärder. Även Svenska Läkaresällskapet har förklarat sig vara
intresserat av att delta i detta arbete. För att det skall undvikas att en inte
önskvärd glidning av indikationsgränsema uppstår kommer socialstyrelsen
att noggrant följa denna fråga.
Jag vill understryka att vårdgarantin är ett viktigt medel att utjämna
väntetiderna i landet för särskilt angelägna operationer och behandlingar.
Den ger ett incitament för sjukvårdshuvudmännen att bättre tillgodose
kravet enligt hälso- och sjukvårdslagen på att insatser för en god hälsa
och en vård på lika villkor skall erbjudas befolkningen i sin helhet. Ett
ytterligare syfte med vårdgarantisystemet är att förbättra utnyttjandet av
befintlig kapacitet inom hälso- och sjukvården. Ett tillfälligt statligt stöd
är därför i överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i budgetpro-
positionen 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 9). I denna uttalas att statsmak-
ternas stöd till kommuner och landsting bl.a. bör ges till åtgärder som
syftar till att öka produktivitet och effektivitet i den kommunala sektorn.
Landstingsförbundet åtar sig också genom överenskommelsen att lämna
staten fortlöpande rapporter om kösituationen beträffande de behandlingar
som omfattas av vårdgarantin. Landstingsförbundet har beslutat att regel-
bundet kartlägga aktuella väntetider för vissa operationer i hela landet.
Kartläggningen avser till en böijan väntetiderna för operationer av grå
starr, höftleder och kranskärl. Kartläggningen kommer under år 1992 att
kompletteras med uppgifter om bl.a. hur många patienter som, på grund
av alltför långa väntetider vid den egna kliniken, har remitterats till annan
vårdgivare. Efter hand som inom resp, specialitet accepterade kriterier
och indikationer utarbetats bör även väntetider för vissa ingrepp inom Prop. 1990/91:150
allmänkirurgi, urologi och kvinnosjukvård kartläggas. Bil. 1:3
Jag hälsar med tillfredsställelse att denna kartläggning görs. Under
perioden 1968-1978 redovisade socialstyrelsen köer och väntelistor kvar-
talsvis från landets samtliga kliniker för sluten vård. Bl.a. på grund av att
uppgifterna inte alltid var tillförlitliga och att efterfrågan på dessa var
begränsad lades den nationella redovisningen emellertid ner. Sedan år
1978 förekommer inte någon kontinuerlig rapportering beträffande köer
och väntetider m.m. på riksnivå. Mot bakgrund av den nu aktuella vård-
garantin och patienternas även i övrigt ökade möjligheter att fritt välja var
de vill bli behandlade, kan en ökad efterfrågan på information om bl.a.
väntetider förutses. En återkommande redovisning av väntetider och
antalet väntande patienter kommer också att bli ett betydelsefullt underlag
för ställningstagande till hur en fortsatt effektivisering av hälso- och
sjukvårdssektorn bör ske. Resultaten bör således kunna utgöra underlag
för berörda enheter att diskutera, omprioritera och vidta åtgärder för att
bl.a. öka tillgängligheten och kapacitetsutnyttjandet.
Statligt bidrag skall enligt överenskommelsen lämnas engångsvis med
sammanlagt 500 milj.kr. för år 1992 till de sjukvårdshuvudmän som
förbinder sig att införa vårdgarantin. Avsikten med bidraget är att under-
lätta införandet av vårdgarantisystemet. Bidraget fördelas mellan sjuk-
vårdshuvudmännen efter antalet invånare den 31 december 1990. Social-
styrelsen skall betala ut de statliga bidragen kvartalsvis.
Genom denna koncentrerade insats bör vårdköerna kunna minskas högst
väsentligt. För tiden efter år 1992 kommer inte något statligt bidrag för
vårdgarantisystemet att utgå.
Medel för ändamålet bör beräknas under ett under femte huvudtiteln
nyuppfört reservationsanslag, E 20. Särskilt statsbidrag för viss vård-
garanti. För första halvåret 1992 erfordras 250 milj. kr. Jag räknar därför
med detta medelsbehov för budgetåret 1991/92 och avser att i samband
med budgetpropositionen 1992 föreslå regeringen att framlägga ett förslag
till riksdagen att under reservationsanslaget anvisa resterande 250 milj,
kr. för budgetåret 1992/93.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 250 000 000 kr.
Bil. 1:3
Med anledning av förslagen i regeringens proposition om ansvaret för
service och vård till äldre och handikappade m.m. (prop. 1990/91:14)
beslutade riksdagen i december 1990 om en reformering av äldre- och
handikappomsorgen, innefattande bl.a. ändrade ansvarsförhållanden inom
dessa verksamhetsområden (SoU9, rskr. 97). Propositionen byggde i
huvudsak på de bedömningar och förslag som framlagts av
äldredelegationen i betänkandet (Ds 1989:27) Ansvaret för äldreomsorgen.
Reformen innebär att kommunerna ges ett samlat ansvar för långvarig
service och vård till äldre och handikappade. Utöver att klargöra ansvars-
förhållandena syftar reformen till att skapa goda organisatoriska förutsätt-
ningar att förverkliga de av riksdagen tidigare fastlagda målen för äldre-
och handikappomsorgen. Jag skall här inledningsvis påminna om de
viktigaste huvuddragen i reformen.
Reformen innebär att kommunerna ges en i socialtjänstlagen (1980:620)
fastlagd skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och
omvårdnad för de äldre som behöver det. Med särskilda boendeformer
avses bl.a. servicebostäder, gruppboende, ålderdomshem och lokala
sjukhem. Kommunerna ges även en skyldighet att inrätta bostäder med
service för handikappade. Kommunernas ansvar för att bedriva dagverk-
samheter förtydligas genom ett tillägg i socialtjänstlagen.
Vidare skall kommunerna från landstingskommunerna fr.o.m. den
1 januari 1992 överta ansvaret för och driften av de sjukhem och andra
vårdinrättningar för somatisk långtidssjukvård som huvudsakligen har
kommunen eller del av kommunen som upptagningsområde. Om en
kommun och ett landsting är överens om det eller om det finns särskilda
skäl behöver dock inte något övertagande ske. En kommun och en lands-
tingskommun kan även komma överens om övertagande av andra vårdin-
rättningar för långtidssjukvård. Bestämmelser kring detta finns i lagen
(1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar.
Genom reformen införs en skyldighet för kommunerna att bedriva
sjukvård i de särskilda boendeformerna och i bostäder med särskild
service. Kommunerna ges även befogenhet att ge hemsjukvård i ordinärt
boende. En kommun och ett landsting kan komma överens om att kom-
munen skall ta över hela ansvaret för hemsjukvården. Som en följd av
förändringen får kommunerna ett ansvar för att tillgodose behov av
tekniska hjälpmedel hos personer som får service och vård i särskilda
boendeformer och bostäder med särskild service. Kommunernas ansvar
för hälso- och sjukvård regleras i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Ett grundläggande syfte med huvudmannaskapsreformen är att genom
en intensifierad utbyggnad av alternativa boendeformer, öka äldres och
handikappades valfrihet och integritet. Det primärkommunala betalnings-
ansvaret har en viktig roll i detta sammanhang. Reformen innebär att
kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1992 ges ett obligatoriskt betalningsan-
10
svar som omfattar den somatiska långtidssjukvården samt medicinskt Prop. 1990/91:150
färdigbehandlade patienter inom den somatiska akutsjukvården och geriat- Bil. 1:3
riken. Kommuner och landsting kan därutöver komma överens om ett
utvidgat kommunalt betalningsansvar innefattande psykiatrisk långtids-
sjukvård med omvårdnadsinriktning och hemsjukvård som är knuten till
sjukhus för långtidssjukvård. Bestämmelser om betalningsansvaret finns
i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård.
När det gäller betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade inom
den somatiska akutsjukvården och geriatriken innebär riksdagens beslut
att kommunerna genom skatteväxling skall erhålla 70 % av kostnaden för
detta. Kommunerna kommer att kompenseras för återstoden av kostnaden
för betalningsansvaret genom ett statsbidrag som trappas av under en
treårsperiod.
I propositionen om ansvaret för service och vård till äldre och handi-
kappade m.m. föreslogs att de ekonomiska konsekvenserna av huvud-
mannaskapsreformen skulle regleras genom en kombination av föränd-
ringar i kommunernas och landstingens skattesatser, skatteutjämnings-
systemet samt statsbidragen till kommunerna och landstingen. Vidare
förutsattes att ett särskilt mellankommunalt omfördelningssystem skulle
införas. Riksdagen hade inga principiella invändningar mot de föreslagna
regleringsinstrumenten.
En viktig del av den ekonomiska regleringen till följd av reformen är att
grunderna för fördelning av statens bidrag till kommunerna för stöd och
hjälp i boendet förändras så att medlen fördelas efter vissa behovskriterier.
För att påskynda och underlätta den önskvärda omstruktureringen när
det gäller service och vård till äldre och handikappade beslutade riksdagen
1 princip, med utgångspunkt i förslag i regeringens proposition
1990/91:14, att vissa statliga stimulansbidrag skall införas. Bl.a. skall
införas ett statligt bidrag om 300 milj.kr. per år under fem år för att
stimulera kommuner och landsting att öka utbyggnaden av gruppbostäder
för åldersdementa och psykiskt utvecklingsstörda. Ett bidrag om
100 milj.kr. per år under fem år införs också för att stimulera utbyggna-
den av alternativa boendeformer för psykiskt sjuka och fysiskt handikappa-
de. Den totala bidragsramen för statliga stimulansbidrag till byggande av
gruppbostäder och andra alternativa boendeformer uppgår därmed till
2 000 milj.kr. under femårsperioden.
Vidare innebär principbeslutet av riksdagen att sammanlagt
1 000 milj.kr. kommer att avsättas under en femårsperiod till utbyggnad
och ombyggnad av institutioner, med inriktningen att alla som så önskar
det skall kunna få bo i eget rum. För utbildnings- och informationsinsatser
till personal inom kommuner och landsting som berörs av reformen avsätts
ett statligt bidrag om 500 milj.kr. Dessutom införs ett under år 1992
tillfälligt statligt bidrag om 500 milj .kr. till landstingen och de landstings-
fria kommunerna, med syfte att nedbringa kötiderna inom vissa delar av
sjukvården.
11
I det följande redovisar jag mina bedömningar i fråga om äldrereformens Prop. 1990/91:150
omfattning och den därav följande ekonomiska regleringen. Regleringen Bil. 1:3
är en förutsättning för reformen och den kommer att göras vid ett enda
tillfälle. Jag lägger också fram förslag när det gäller den närmare ut-
formningen av de olika regleringsinstrumenten.
Jag har i de delar som avser förändringar i skatteutjämningssystemet
och skatteväxling samrått med chefen för finansdepartementet. I de frågor
som gäller villkor för statlig bostadsfinansiering har jag haft samråd med
chefen för bostadsdepartementet.
4.2.1 Underlag för reformen och beräkningsarbete
Förändringen av ansvaret för service och vård till äldre och handikappade
får stora ekonomiska konsekvenser för huvudmännen. De verksamhets-
mässiga förändringar som reformen innebär måste följas av att kommu-
nerna ges ekonomiska möjligheter att genomföra de nya uppgifterna.
Samtidigt är det viktigt att vid genomförandet beakta att landstingen inte
får svårigheter att klara av sina kvarvarande åtaganden.
De landstingsfria kommunerna (Gotland, Göteborg och Malmö) berörs
inte av den ekonomiska reglering som innebär en överföring av resurser
från en huvudman till en annan. Däremot omfattas de landstingsfria
kommunerna av de generella förändringar som nu föreslås av statsbidragen
till landsting och kommuner.
Den proposition (1990/91:14) som lades fram hösten 1990 innehöll en
redovisning av hur de ekonomiska förhållandena i huvuddrag skulle
regleras mellan landsting och kommuner. Den ekonomiska regleringen
skulle enligt förslaget genomföras genom förändringar i skatteutjämnings-
systemet, statsbidragssystemen till kommuner och landsting samt en
skatteväxling mellan huvudmännen. Dessutom föreslogs att ett system för
omfördelning mellan kommunerna skulle införas.
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen framhöll socialutskottet att
utskottet inte fann några principiella invändningar mot den modell till
ekonomisk reglering som föreslagits. Utskottet önskade dock avvakta
med sitt slutliga ställningstagande till behandlingen av en kommande
proposition om den ekonomiska regleringen.
Aldrereformen innehåller både obligatoriska och frivilliga inslag. Detta
gör det möjligt för huvudmännen att i överläggningar gemensamt närmare
bestämma den nya ansvarsfördelningen dem emellan. I propositionen
(1990/91:14) förutsattes att resultaten från dessa överläggningar skulle
redovisas till socialdepartementet och ligga till grund för den ekonomiska
regleringen. Redovisningen skulle spegla huvudmännens gemensamma
uppfattning om storleken på de resurser som skall föras över från lands-
ting till kommuner.
12
Detta innebär också att den volymmässiga och ekonomiska omfattningen
av reformen inte närmare kunnat anges förrän huvudmännen kommit
överens om omfattningen, enats om storleken av de nettokostnader över-
tagandet medför samt, i län där tvister uppkommit, att den särskilt till-
satta delegationen för överförande av lokala sjukhem m.m. tagit ställning
i samtliga tvister. Sedan dessa förutsättningar uppfyllts kan nu en precise-
ring av den ekonomiska regleringen och en redovisning av det totala
utfallet av reformen presenteras för riksdagen.
Underlagen för beräkning av reformens omfattning
För att få fram rättvisande resultat avseende de resurser den ändrade
ansvarsfördelningen m.m. motsvarar har ett omfattande beräkningsarbete
varit nödvändigt. Avlastningen från landstingen skall så långt möjligt
motsvara kommunernas tillkommande nettokostnader. För att underlätta
detta beräkningsarbete har socialdepartementet och de båda kommun-
förbunden utarbetat gemensamma riktlinjer för arbetet. Blanketter och
anvisningar tillställdes kommuner och landsting under hösten 1990.
Huvudmännen ombads att lämna uppgifter om den verksamhetsmässiga
och ekonomiska omfattningen av reformen. De skulle skicka in uppgifterna
senast den 1 februari 1991 även om det fanns tvister dem emellan.
Underlaget till socialdepartementet skulle innehålla uppgifter om samt-
liga kostnader för den verksamhet som skall föras över (brutto- och
nettokostnader). Detta innebar att även indirekta kostnader för verksam-
heten skulle räknas med. Det mest aktuella beräkningsunderlag som stod
till buds var uppgifter ur landstingens bokslut för år 1989. Samtliga
kostnader skulle därför anges i 1989 års prisnivå (med undantag av
fastighetskostnader). Huvudmännen skullevidsinakostnadsuppskattningar
emellertid också ta hänsyn till verksamhetsmässiga förändringar fram till
den tidpunkt då reformen genomförs.
I de fall där huvudmännen inte kom överens i alla delar fanns möjlighet
att vända sig till en av regeringen särskilt inrättad myndighet, delega-
tionen för överförande av lokala sjukhem m.m.
Delegationen har varit en självständig myndighet med uppgift att ta
ställning i och till regeringen yttra sig över frågor där tvister uppkommit
mellan kommuner och landsting om reformens omfattning. Delegationen
har bestått av tre ledamöter som biträtts av ett sekretariat. Landshövdingen
Ivar Nordberg har som ordförande lett delegationens arbete medan de två
övriga ledamöterna varit regeringsrådet Susanne Billum Stegard och
generaldirektören Ingemar Mundebo. Delegationen har avslutat sin verk-
samhet i och med att yttranden lämnats i samtliga anhängiggjorda tvister.
Resultatet av delegationens arbete redovisades den 27 mars 1991.
Delegationen har tagit ställning i 589 tvister som rört förhållandena i
117 kommuner. Tvisterna har haft olika karaktär. I en del län har samt-
liga kommuner varit berörda av en eller flera tvistefrågor, i andra län har
tvisterna gällt enstaka frågor som endast avsett en kommuns förhållanden.
I 10 län kom huvudmännen överens om samtliga frågor beträffande
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
13
underlaget för den ekonomiska regleringen och reformens verksamhets-
mässiga omfattning.
Gränsdragningsfrågor avseende somatisk långtidssjukvård å ena sidan
och geriatrik å den andra sidan har föranlett tvister. Ett annat område där
tvister förekommit har varit omfattningen av den hemsjukvård som skall
föras över till kommunerna samt hur samverkansavtalen skulle regleras.
Underlagen från landsting och kommuner samt, i förekommande fall,
från delegationen för överförande av lokala sjukhem m.m. har legat till
grund för beräkningsarbetet om reformens omfattning. De redovisade
kostnaderna har räknats upp till 1991 års prisnivå. Den ekonomiska
regleringen utgår från 1991 års förhållanden även vad avser skatteunder-
lag, ersättningen till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna sjukför-
säkringen m.m. Härigenom har beräkningarna i huvudsak kunnat baseras
på faktiska uppgifter. Jag återkommer till frågan om skatteväxling och
beskriver då närmare vilken princip som enligt min mening bör tillämpas.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
4.2.2 Reformens omfattning
Den totala omfattningen av reformen beräknad i 1991 års prisnivå uppgår
till 20,3 miljarder kronor vilket innebär att reformens ekonomiska volym
är betydande. Jag vill betona att bakom denna kostnadsangivelse finns
betydelsefulla verksamhetsmässiga förändringar som kommer att beröra
många människor. Jag avser då både de personer som kommer att ges
service, omsorg och vård inom kommunerna och den personal som skall
ge reformen ett verksamhetsmässigt innehåll. Regleringen av denna
beloppsmässigt stora överflyttning av resurser från landstingen till kom-
munerna är en förutsättning för reformens förverkligande och görs vid ett
enda tillfälle. Jag skall strax återkomma till de olika instrument som ingår
i regleringen.
Jag kommer nu att närmare redovisa hur den totala reformen fördelar
sig mellan olika verksamheter och några av de kostnadsslag som döljer
sig i den totala regleringsvolymen 20,3 miljarder kr i 1991 års prisnivå.
Tabell 1 Den totala regleringsvolymen i 1991 års prisnivå, miljarder kronor
Verksamheter inkl. bet.ansvar 17,53
somatisk långtidsjukv. m.m.
Fastigheter 1,44
Obligatoriskt bet.ansvar
somatisk akutsjukvård 1,00
(70 % av totalkostnad)
Obligatoriskt bet.ansvar
geriatrik (70 % av totalkostnad) 0,31
Total summa 20,28
Den totala regleringsvolymen är beräknad utifrån de underlag huvud-
männen redovisat samt den centralt beräknade kostnaden för det obligato-
14
riska betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk
akutsjukvård och geriatrik. Nettokostnaden för verksamheter som kom-
mer att överföras respektive omfattas av kommunernas betalningsansvar
uppgår till 17,5 miljarder kronor. Kostnader för fastigheter för verksam-
heten uppgår till 1,4 miljarder kronor. I flertalet fall utgör denna kostnad
kommunernas hyreskostnader för dessa fastigheter.
Det obligatoriska betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade
inom somatisk akutsjukvård och geriatrik skall enligt riksdagens beslut
med anledning av prop. 1990/91:14 finansieras till 70 % med skatteväx-
ling. Det innebär att av den totala kostnaden på 1,9 miljarder kronor skall
1,3 miljarder kronor ingå i regleringsvolymen.
De uppgifter huvudmännen lämnat om verksamheter som skall föras
över eller omfattas av ett obligatoriskt eller frivilligt betalningsansvar
inklusive fastigheter visar kostnader som uppgår till 19,0 miljarder kronor.
Det är denna verksamhetskostnad som i det följande utgör grund för de
procentuella beräkningar som redovisas.
Den verksamhet som överförs till kommunerna är personalintensiv och
merparten av den totala kostnaden avser personal i verksamheten. An-
delen varierar över landet men har genomsnittligt uppskattats till 70 % av
de totala kostnaderna exklusive det obligatoriska betalningsansvaret. Den
resterande delen, 30 % övriga kostnader, inrymmer bl.a. kostnader för
fastigheter och förbrukningsmateriel.
Somatisk långtidssjukvård och annan verksamhet
Reformen syftar bl.a. till att ge kommunerna ett samlat ansvar för lång-
varig somatisk vård och huvuddelen av de resurser som förs över från
landstinget till kommunerna avser också denna verksamhet. I underlaget
för beräkningarna finns kostnaderna för somatisk långtidssjukvård preci-
serade både vad gäller verksamhetsövertagande och betalningsansvar för
kommunen. I beloppet kan ingå kostnader för dagverksamheter knutna
till den somatiska långtidssjukvården men inte kostnader för fastigheter.
Totalt utgör den somatiska långtidssjukvården 64 % av den totala verk-
samhetskostnaden på 19,0 miljarder kronor.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
15
Figur 1 Somatisk långtidssjukvård — verksamhetsövertagande och betalningsan- Prop. 1990/91:150
svar (andel av verksamhetskostnaden 19,0 miljarder kr) Bil. 1:3
E3 Somatisk 18ngtid3-
sjukvärd (övertagande)
□ Somatisk långtids-
sjukvård (betalningsansvar)
E3 Övrig verksamhet
Majoriteten av kommunerna kommer att överta verksamhetsansvaret for
den somatiska långtidssjukvården (247 kommuner eller 88 % av landets
kommuner). Betalningsansvaret utnyttjas således endast till mindre del (34
kommuner eller 12 % av det totala antalet kommuner). De landstingsfria
kommunerna ingår inte i denna redovisning. Ingen av landets kommuner
har således avstått från att ta över verksamhetsansvaret för långtidssjuk-
vården. I Stockholms kommun har redan under år 1991 ansvaret för
somatisk långtidssjukvård till viss del tagits över.
Jag avser att senare föreslå regeringen att besluta omförordnings-
bestämmelser som närmare anger vilka lokala sjukhem som skall föras
över till kommunerna respektive omfattas av betalningsansvaret. I detta
sammanhang kommer också de länspris som skall användas för betal-
ningsansvaret för den somatiska långtidssjukvården att anges.
Obligatoriska och frivilliga delar
Reformen ger möjligheter att utvidga kommunernas ansvar utöver de
obligatoriska delarna under förutsättning att huvudmännen är överens om
detta. Skyldigheten att bedriva hemsjukvård i eget boende åvilar lands-
tingen men kan således överlåtas till kommunen om huvudmännen är
överens om detta och regeringen lämnar tillstånd därtill. Denna möjlighet
att utvidga kommunens ansvar har utnyttjats i nio län men önskemål har
funnits från kommuner också i andra län om att överta skyldigheten att
bedriva hemsjukvård i eget boende. Överenskommelserna mellan huvud-
männen när det gäller hemsjukvårdens omfattning och avgränsning varie-
rar mellan länen. Nattpatruller överförs regelmässigt till kommunen.
Kommunen kan överta ett verksamhetsansvar, alternativt betalningsan-
svar, också för andra verksamheter/vård former än den somatiska långtids-
sjukvården. I begränsad omfattning har denna möjlighet utnyttjats vad
gäller den psykiatriska vården. I några län har huvudmännen kommit
16
överens om att kommunen får ett begränsat ansvar för psykogeriatrik Prop. 1990/91:150
respektive långvarig psykiatrisk vård med omvårdnadsinriktning. I ett län Bil. 1:3
införs också ett betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade inom
den psykiatriska vården.
Tekniska hjälpmedel
Kommunens ansvar för tekniska hjälpmedel angavs i prop. 1990/91:14 i
första hand gälla hjälpmedel i den dagliga livsföringen. Kommunens
ansvar angavs också gälla de hjälpmedel som behövs för att utföra den
hälso- och sjukvård samt rehabilitering som blir kommunens ansvar i
och med reformen. Ordinationsrätten förutsattes följa den personal som
övergår till kommunal tjänst. Landstingen förutsattes också fortsättnings-
vis ha ansvaret för de tekniska hjälpmedel som kräver speciell kompetens
och hjälpmedelscentralerna skulle genom tjänsteköp kunna tillgodose
kommunernas behov av kvalificerade hjälpmedel.
Av de uppgifter huvudmännen lämnat för den ekonomiska regleringen
framgår att många län följt den i prop. 1990/91:14 föreslagna ansvars-
fördelningen. Gränsdragningen mellan huvudmännen har inte varit före-
mål för tvist, däremot har ersättningsnivån orsakat tvist i ett län. Huvud-
männen betonar i flera fall vikten av att hjälpmedelscentralen med dess
speciella kompetens också forsättningsvis skall hållas samlad. Flera län
uppger att huvudmännen tillsammans skall utreda hjälpmedelsfrågoma i
syfte att undersöka förutsättningarna för att gemensamt driva hjälpmedels-
centralerna i framtiden. Den del av den totala regleringsvolymen som
avser tekniska hjälpmedel uppgår till 1 % av den totala kostnaden för
verksamheterna.
Övrigt
Jag vill också nämna något om dagverksamheter för psykiatrisk vård.
Huvudmännen har i sina överläggningar om det framtida ansvaret utgått
från vårdinnehållet i verksamheten. Där det medicinska vårdinnehållet
dominerat blir verksamheten fortsatt landstingets ansvar. Om i stället det
sociala perspektivet dominerat får kommunen ta över ansvaret för verk-
samheten. I flera län har kommunen tagit över hela dagverksamheten.
Dagverksamheter knutna till de lokala sjukhemmen för somatisk lång-
tidssjukvård har regelmässigt förts över till kommunerna.
Kommunerna ges genom reformen ett utökat ansvar vad gäller särskilda
boendeformer för service och omvårdnad. Detta innebär bl.a. att grupp-
boenden kommer att föras över från landstingen till kommunerna. Kost-
naderna för detta ingår också i den ekonomiska regleringen.
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:3
Figur 2 Procentuell fördelning mellan olika verksamheter och kostnadsslag som Prop. 1990/91:150
ingår i verksamhetskostnaden 19,0 miljarder kronor (regleringsvolymen exklusive Bil. 1:3
obligatoriskt betalningsansvar)
9 %
El Samverkan3avtal
Hl Hemsjukvård
■ Anhörigvård
Tekniska hjälpmedel
ffl Administration
SS Fastigheter
S Övrigt
EZi Somatisk långtidssjuk-
vård (övertagande)
□ Somatisk långtidssjuk-
vård (betalningsansvar)
Sammanfattningsvis innebär reformen att kommunerna ges ett samlat
ansvar för den somatiska långtidssjukvården. Kommunerna skall vidare
ta över dagverksamheter och får ett utökat ansvar för att lösa boende-
frågorna för dem med särskilda behov. Kommunerna får också skyldighet
att bedriva hälso- och sjukvård i de särskilda boendeformer som blir
kommunens ansvar. Om huvudmännen är överens kan kommunens ansvar
utvidgas ytterligare. Kommunerna skall genom den ekonomiska regle-
ringen ges möjligheter att ta på sig detta utökade ansvar. Grunden för
denna reglering är de lokala överenskommelser huvudmännen träffat
eller, i förekommande fall, ställningstaganden av delegationen för över-
förande av lokala sjukhem m.m. För dessa verksamheter som förs över
gäller att kommunerna vid överförandet skall få täckning för de tillkom-
mande kostnaderna genom den ekonomiska regleringen.
Reformen innehåller också ett obligatoriskt betalningsansvar för medi-
cinskt färdigbehandlade inom den somatiska akutsjukvården och geriat-
riken som finansieras i särskild ordning. Detta betalningsansvar kommer
i huvudsak att regleras på grundval av centralt beräknade kostnader.
Riksdagen bedömde vid behandlingen av prop. 1990/91:14 totalkostnaden
för medicinskt färdigbehandlade till 2 340 milj. kr. Jag kommer i det
följande att föreslå vissa förändringar på denna punkt.
18
4.2.2.1 Medicinskt färdigbehandlade
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Mitt förslag: Kommunens obligatoriska betalningsansvar för medi-
cinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrik
avser endast patienter som vistas inom landstingets vårdinrättningar
i avvaktan på service och vård genom kommunens försorg.
Den totala kostnaden för betalningsansvaret beräknas uppgå till
1 870 milj.kr. I det framräknade beloppet har hänsyn tagits till
antalet färdigbehandlade inom geriatriken samt till de patienter som
avvaktar fortsatt vård inom landstingens ansvarsområde. Av den
beräknade totala kostnaden ersätts kommunerna till 70 % genom
skatteväxling. Kommunerna får därutöver ett statsbidrag som trap-
pas av under tre år. Bidraget utbetalas också till de landstingsfria
kommunerna efter deras andel medicinskt färdigbehandlade. Bi-
draget uppgår för år 1992 till 700 milj.kr., för år 1993 till
500 milj.kr. och för år 1994 till 300 milj.kr.
Statsbidraget fördelas utifrån vaije kommuns faktiska kostnad för
betalningsansvaret förde medicinskt färdigbehandlade. Ersättningen
grundas på respektive kommuns antal medicinskt färdigbehandlade
enligt ett genomsnitt baserat på Landstingsförbundets undersök-
ningar från åren 1989, 1990 och 1991.
Skälen för mitt förslag: Under riksdagsbehandlingen av prop.
1990/91:14 föreslog socialutskottet att ett obligatoriskt betalningsansvar
för medicinskt färdigbehandlade skulle införas för kommunerna i stället
för den möjlighet till frivilliga överenskommelser som föreslogs i pro-
positionen. Detta obligatoriska betalningsansvar föreslogs avse medicinskt
färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrik bl.a. för att
påskynda kommunernas och landstingens utbyggnad av alternativa vård-
och boendeformer.
Riksdagen följde utskottets förslag och fastställde också den modell för
finansiering som utskottet anvisade. Denna innebar att den totala kost-
naden skulle beräknas utifrån Landstingsförbundets två undersökningar
från den 21 mars 1989 respektive 1990 av antalet medicinskt färdigbe-
handlade inom somatisk akutsjukvård. Med ledning av dessa undersök-
ningar beräknades det genomsnittliga antalet medicinskt färdigbehandlade
inom den somatiska akutsjukvården uppgå till ca 4 000 personer. Kost-
naden per vårdplats angavs av utskottet till 1 800 kr (1992 års prisnivå).
Utskottet förordade att betalningsansvaret skulle inträda dagen efter det
att ansvarig läkare förklarat patienten som medicinskt färdigbehandlad
under förutsättning att landstinget och kommunen inlett en gemensam
vårdplanering senast fem dagar tidigare. Utskottet förordade även att en
viss reduktion av kostnaderna bör göras till följd av denna varseltid. Den
totala kostnaden för betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade
beräknades av utskottet uppgå till 2,34 miljarder kronor. Enligt utskottet
19
skulle det också vara möjligt att komma överens om annan konstruktion
av varseltiden.
Utskottet förordade en finansiering av kommunernas betalningsansvar
som innebar att skatteväxling skulle ske motsvarande 70 % av den totala
kostnaden, medan resterande del av kommunernas kostnader skulle täckas
med ett statsbidrag under tre år på sammanlagt 1,5 miljarder kronor.
Landstingen skulle genom denna finansiering få behålla ett utrymme av
skatteunderlaget motsvarande 30 % av den beräknade kostnaden.
Landstingsförbundet genomförde ytterligare en undersökning per den 15
januari 1991 av antalet medicinskt färdigbehandlade. Vid denna senare
mätning framkom att antalet medicinskt färdigbehandlade var ca 3 500
personer, dvs. ca 500 färre än vid de tidigare mätningarna. Vidare redo-
visades att närmare en tredjedel av de medicinskt färdigbehandlade vänta-
de på vård inom annan landstingskommunal vårdinrättning, företrädesvis
inom den geriatriska klinikfunktionen.
Under den fortsatta beredningen avseende den ekonomiska regleringen
har det obligatoriska betalningsansvaret övervägts från min sida. Särskilt
gäller detta beräkningarna av kostnaderna för betalningsansvaret som jag
anser bör justeras i vissa avseenden.
Av Landstingsförbundets mätningar från åren 1989 och 1990 framgick
att närmare 75 % av det totala antalet medicinskt färdigbehandlade väntar
på plats inom den somatiska långtidssjukvården. Ingen uppdelning mellan
somatisk långtidssjukvård och geriatrik redovisades varför det ur under-
sökningarna inte kunde utläsas hur många av de medicinskt färdigbehand-
lade som avvaktar fortsatt vård som också efter reformen kommer att
vara landstingets ansvarsområde. I den senaste undersökningen från 1991
finns dock en sådan uppdelning mellan somatisk långtidssjukvård och
geriatrik. Av denna framgår att det finns patienter som är medicinskt
färdigbehandlade men som avvaktar fortsatt vård inom landstingskommu-
nala vårdinrättningar.
Enligt min uppfattning bör förekomsten av denna grupp medicinskt
färdigbehandlade som avvaktar fortsatt vård inom landstingen föranleda
vissa justeringar av den tidigare beräknade kostnaden för betalningsan-
svaret. Jag föreslår också ett förtydligande i lagen (1990:1404) om kom-
munernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård för att klarlägga
att kommunens betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade endast
kan aktualiseras då patienten väntar på service och vård inom kommunens
ansvarsområde. Förekomsten av "interna köer" till annan landstingskom-
munal vård innebär inte att kommunen i dessa fall skall åläggas ett be-
talningsansvar.
Medicinskt färdigbehandlade inom geriatriken ingick inte i Landstings-
förbundets undersökningar från 1989 och 1990. Med anledning härav
begärdes uppgifter i detta avseende in i det underlag som kommuner och
landsting skulle lämna till socialdepartementet för den ekonomiska regle-
ringen.
Resultatet från denna inventering visade att det finns ca 1 100 medi-
cinskt färdigbehandlade inom geriatriken.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
20
Jag anser att de uppgifter som begärts in beträffande medicinskt färdig- Prop. 1990/91:150
behandlade inom geriatriken bör ingå i beräkningsunderlaget. Jag be- Bil. 1:3
dömer att omvårdnadskostnaden per vårdplats och dag inom geriatriken
skall vara 1 300 kr. i 1992 års prisnivå och att samma reduktion bör
göras för varseltiden som för somatisk akutsjukvård. Den totala kost-
naden för medicinskt färdigbehandlade inom geriatriken kan då beräknas
till 441 milj.kr. Av denna totala kostnad skall 70 %, 309 milj.kr., ligga
till grund för skatteväxling.
De landstingsfria kommunerna har en andel av de medicinskt färdigbe-
handlade som uppgår till 12,5 % av det totala antalet. Kostnaderna för
dessa kommuner ingick i den tidigare angivna totalkostnaden. För att ett
korrekt utfall skall uppnås bör totalkostnaden reduceras med de lands-
tingsfria kommunernas andel.
Som jag påpekat baserades den tidigare beräknade totalkostnaden for
medicinskt färdigbehandlade på Landstingsförbundets undersökningar från
år 1989 och 1990. En ytterligare undersökning av antalet medicinskt
färdigbehandlade genomfördes av Landstingsförbundet i januari 1991.
Enligt min bedömning ökar säkerheten vid beräkningen av totalkostnaden
för medicinskt färdigbehandlade om denna grundas på samtliga dessa tre
undersökningar.
Jag vill här framhålla att i de fall där huvudmännen lokalt träffat in-
bördes överenskommelser som avviker från utskottets modell kommer
dessa att bli gällande.
Den totala kostnaden för medicinskt färdigbehandlade inom den soma-
tiska akutsjukvården och geriatriken kan mot nu angiven bakgrund upp-
skattas till 1 870 milj.kr. I enlighet med vad riksdagen angett bör skatte-
växling genomföras motsvarande 70 % av beloppet, dvs. 1 309 milj.kr.
Kommunerna får därutöver ett statsbidrag uppgående till totalt
1 500 milj.kr. Till grund för utbetalningen skall ligga antalet medicinskt
färdigbehandlade under de senaste tre åren. Statsbidrag bör sammanlagt
lämnas med 700 milj, kr för 1992, 500 milj, kr för 1993 och 300 milj.kr
för 1994. Bidraget bör utbetalas per kalenderår i efterskott och admi-
nistreras av socialstyrelsen. Jag avser att föreslå regeringen att besluta om
förordningsbestämmelser beträffande den närmare utformningen av stats-
bidraget.
Jag vill i sammanhanget föreslå att detta statsbidrag även skall kunna
lämnas till de landstingsfria kommunerna. Det finns ett relativt stort antal
medicinskt färdigbehandlade i dessa kommuner. Antalet har också ökat
under senare år och uppgår enligt Landstingsförbundets senaste under-
sökning till 457 personer. Om dessa kommuner inte omfattas av det
obligatoriska betalningsansvaret kan följden bli att antalet medicinskt
färdigbehandlade fortsatt kommer att vara högt med negativa effekter för
såväl enskilda som samhällsekonomin. Mot denna bakgrund anser jag det
motiverat att också de landstingsfria kommunerna får del av statsbidraget.
Det skall dock lämnas endast under förutsättning att dessa kommuner
internt tillämpar ett motsvarande styrsystem som betalningsansvaret
21
mellan landsting och kommuner. Jag har erfarit att de landstingsfria
kommunerna avser att införa ett sådant system.
4.2.3 Allmänna överväganden kring regleringen
Innan jag redovisar förslaget till ekonomisk reglering och reglerings-
instrumenten i detalj vill jag nämna några punkter som haft betydelse vid
utformningen av förslaget.
Den kombination av regleringsinstrument jag valt innebär att ingendera
av huvudmännen ensidigt blir beroende av statligt stöd för den verksam-
het som är föremål för verksamhetsförändringen. Inte heller kan någon-
dera av huvudmännen ensidigt tillgodogöra sig positiva effekter av skatte-
underlagets utveckling. Denna modell har också vunnit riksdagens gillan-
de.
Modellen innebär att kommunerna, som genom reformen får ett långsik-
tigt åtagande, ges ekonomiskt utrymme främst genom skatteväxling men
också genom att statsbidraget för service och vård till äldre och handi-
kappade avsevärt utökas. Den förändring jag föreslår i skatteutjämnings-
systemet är en följd av ändrade ansvarsförhållanden beträffande den
somatiska långtidssjukvården på grund av reformen.
Jag vill i sammanhanget påminna om det arbete som för närvarande
bedrivs i kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990:20). Kommittén har
bl.a. i uppgift att utforma förslag till ett nytt system för statens bidrag till
kommuner och landsting, baserat på generella fördelningsprinciper. Enligt
direktiven bör förändringar på grundval av utredningens förslag kunna
bölja genomföras fr.o.m. år 1993.
Med hänsyn till det pågående arbetet i kommittén har jag försökt be-
gränsa ingreppen i befintliga regelsystem. Jag anser emellertid att en
omläggning av statsbidraget till äldreomsorgen är nödvändig redan nu. De
förändringar jag föreslår bör inte ändra förutsättningarna för kommitténs
överväganden angående en generell bidragsgivning. Det har också varit
nödvändigt att införa ett mellankommunalt kostnadsutjämningssystem för
att enskilda kommuner år 1992 skall få täckning för sina tillkommande
kostnader för äldrereformen. Den kommunalekonomiska kommittén bör,
som framgår av dess direktiv, pröva möjligheterna att inarbeta eller
eventuellt avlösa regleringsåtgärderna i anslutning till äldrereformen i ett
nytt generellt system.
Prognoser har i huvudsak undvikits i de fall där det funnits ett faktiskt
beräkningsunderlag att tillgå. Jag har vidare så långt möjligt eftersträvat
enkla lösningar framför komplicerade. Jag har också sett det som viktigt
att nu samlat undanröja oklarheter beträffande de ekonomiska förhållande-
na inför genomförandet av reformen och de närmast därpå följande åren.
Detta är en viktig orsak till att jag nu föreslår ett samlat beslut om hur
den ekonomiska regleringen mellan huvudmännen skall genomföras.
En fråga som varit föremål för noggranna överväganden från min sida
är vilket år som skall ligga till grund för skatteväxlingen mellan huvud-
männen. De år som övervägts är 1991 resp. 1992. Vid valet mellan dessa
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
22
två år bör enligt min mening skatteväxling på 1991 års förhållanden Prop. 1990/91:150
väljas. Bil. 1:3
Det viktigaste skälet till detta är att det är verksamhetens omfattning och
utformning fram till ikraftträdandet som skall ligga till grund för regle-
ringen. Det är såväl verksamhetens kostnader som dess finansiering år
1991 som förs över från landsting till kommuner.
En skatteväxling med år 1991 som grund ger vidare ett långsiktigt
korrekt resultat för den totala ekonomiska regleringen mellan huvudmän-
nen. En fördel är dessutom att regleringen då kan ske på i huvudsak
kända förhållanden. En skatteväxling med år 1992 som grund skulle ställa
krav på ett omfattande prognosarbete bl.a. i fråga om skatteunderlagets
utveckling på kommun- och landstingsnivå. Prognoser av detta slag skulle
enligt min mening vara förenade med så stora mått av osäkerhet att
växling på 1992 års förhållanden inte kan betraktas som en framkomlig
väg.
Jag har i beräkningarna utgått från huvudmännens egna uppgifter om
kostnaderna for de verksamheter som omfattas av reformen. I de fall där
huvudmännen inte varit överens har kostnaderna istället beräknats med
ledning av ställningstaganden från delegationen för överförande av lokala
sjukhem m.m.
Det är den sammantagna effekten av de använda regleringsinstrumen-
ten som skall åstadkomma att kommunerna ges täckning for sina tillkom-
mande kostnader för år 1992. Dessa regleringsinstrument bör användas
i en viss ordning för att resultatet på riksnivå och länsnivå skall bli kor-
rekt. Utgångspunkten för den ekonomiska regleringen är att den skall
vara kostnadsneutral mellan kommuner och landsting. Den ekonomiska
regleringen avses ske på ett sådant sätt att statens sammanlagda stöd till
landsting och kommuner totalt sett skall vara detsamma som före regle-
ringen. Härutöver tillkommer dock de stimulansbidrag som staten till-
skjuter under en övergångstid.
Jag väljer att redovisa de olika regleringsinstrumenten i den ordning
som de bör komma till användning. De regleringsinstrument som kommer
i fråga är desamma som föreslogs i prop. 1990/91:14. De är:
* Reducering av ersättningen från sjukförsäkringen till landstingen,
den s.k. Dagmarersättningen.
* Förändring av skatteutjämningssystemet
* Skatteväxling
* Nytt statsbidrag för service och vård till äldre och handikappade i
kommunerna
* Mellankommunalt system för kostnadsutjämning. (Enligt min upp-
fattning speglar benämningen mellankommunal kostnadsutjämning
den funktion som systemet skall ha bättre än benämningen mellan-
kommunal omfördelning som användes i prop. 1990/91:14.)
23
4.2.3.1 Förändring av ersättningen från sjukförsäkringen till
sj ukvårdshuvud männen
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Mitt förslag: Ramen för ersättningarna från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen, den s.k. Dagmarersättningen, skall från
och med år 1992 reduceras med hänsyn till den kostnadsandel för
hälso- och sjukvård som lyfts av sjukvårdshuvudmännen genom
äldrereformen. Reduceringen skall fastställas till ett visst antal
kronor per invånare och fördelas länsvis.
Skälen för mitt förslag: I prop. 1990/91:14 anförde jag att den allmän-
na sjukvårdsersättning som utgår till sjukvårdshuvudmännen från den
allmänna sjukförsäkringen bör reduceras med utgångspunkt från kost-
naderna för den andel hälso- och sjukvård som förs över till kommuner-
na, inklusive kommunernas kostnader för betalningsansvaret.
Som jag tidigare nämnt beräknas kostnaderna för den totala andelen
hälso- och sjukvård som överförs till kommunerna till 20,3 miljarder
kronor i 1991 års prisnivå. Detta motsvarar ca 21 % av kostnaderna för
sjukvårdshuvudmännens totala andel hälso- och sjukvård.
Detta innebär att en generell reduktion bör göras motsvarande 21 % av
sjukvårdshuvudmännens ersättning från den allmänna sjukvårdsersätt-
ningen. Reduktionen uttrycks i ett visst antal kronor per invånare, samma
för alla sjukvårdshuvudmän. Reduktionen görs alltså även för de lands-
tingsfria kommunerna då dessa kommer att få del av det av mig föreslag-
na statsbidraget till kommunerna till service och vård till äldre och handi-
kappade. Sammanlagt uppgår reduktionen till 3,1 miljarder kronor. Re-
duktionens storlek i den ekonomiska regleringen uppgår till 2,8 miljarder
kronor då de landstingsfria kommunerna frånräknats.
Jag avser att senare föreslå regeringen att förordningen (1984:908) om
vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring ändras i enlighet med vad jag nu
anfört.
Genom att sjukförsäkringsmedel inte i samma utsträckning som hittills
förs över till sjukvårdshuvudmännen skapas utrymme för att förstärka det
nya statsbidraget för service och vård till äldre och handikappade i kom-
munerna. Vidare ges möjigheter att finansiera den merkostnad som upp-
kommer för staten genom den förändring i skatteutjämningssystemet som
jag strax kommer att föreslå.
24
4.2.3.2 Förändring av skatteutjämningssystemet
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Mitt förslag: Tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan
avseende somatisk långtidssjukvård, vilken ingår i beräkningsunder-
laget för skatteutjämningsbidragen till landstingen, skall överföras
till beräkningsunderlaget för skatteutjämningsbidragen till kommu-
nerna.
De högsta skattesatser som får utgöra grund för beräkning av
skatteutjämningsbidrag skall justeras för kommuner och landsting
motsvarande den förändring av skattesatserna i vaije län som upp-
kommer till följd av skatteväxlingen.
Förändringarna innebär en merkostnad för staten på 300 milj.kr.
En del av det finansiella utrymme som uppstår genom reduktionen
av Dagmarersättningen till landstingen används för att täcka denna
ökade kostnad för staten. Resterande del av utrymmet utnyttjas till
statsbidraget för service och vård till äldre och handikappade i
kommunerna.
Skälen för mitt förslag: Skatteutjämningssystemets syfte är att skapa
så lika ekonomiska förutsättningar som möjligt för den kommunala verk-
samheten i landets olika delar trots skiftande förhållanden. Skatteutjäm-
ningsbidraget baseras på den garanterade skattekraften i landsting och
kommuner varvid hänsyn tas till bl.a. befolkningens åldersstruktur och
åldersberoende verksamheter.
I underlaget för beräkning av landstingens åldersfaktor ingår olika
åldersberoende verksamheter som åsatts olika tyngd vid beräkningarna.
Den somatiska långtidssjukvården är en av dessa verksamheter. Eftersom
den somatiska långtidssjukvården genom reformen blir kommunernas
ansvar i framtiden ser jag det som naturligt att tillägg eller avdrag för
somatisk långtidssjukvård i stället överförs till underlaget för beräkning
av kommunernas garanterade skattekraft. Tilläggen och avdragen bör
beräknas på samma sätt som gäller för de övriga åldersberoende verksam-
heterna avseende den kommunala äldreomsorgen.
Förändringen som nu föreslås innebär att antalet äldre i de högsta
åldrarna kommer att väga tyngre vid beräkningen av kommunernas skat-
teutjämningsbidrag. För kommuner som har många äldre i de högsta
åldrarna, bl.a. många glesbygdskommuner, innebär förändringen relativt
sett högre skatteutjämningsbidrag jämfört med nuläget. Jag kommer i det
följande också att föreslå förändringar av statsbidraget till kommunerna
som ytterligare kommer att förstärka denna effekt.
Vidare bör de högsta skattesatser som anges i lagen (1988:491) om skat-
teutjämningsbidrag länsvis förändras med lika mycket som respektive
skatteväxlingssats. Jag avser därför att i samråd med chefen för finans-
departementet föreslå regeringen att med stöd av 6 § andra stycket lagen
om skatteutjämningsbidrag medge undantag från tillämpningen av de
25
högsta skattesatser för beräkning av skatteutjämningsbidrag som anges i Prop. 1990/91:150
6 § första stycket i samma lag. Bil. 1:3
I propositionen 1990/91:14 redovisade jag varför statens kostnader för
skatteutjämningsbidraget stiger med den föreslagna förändringen. Orsaken
är bl.a. att kommunernas garanterade skattekraft, som ligger till grund
för skatteutjämningsbidragen, är högre än landstingens. Merkostnaden
uppgår till 300 milj.kr. och bör täckas med medel motsvarande en del av
minskningen av sjukförsäkringsersättningama till landstingen. Medel
motsvarande den övriga minskningen av sjukförsäkringsersättningen förs
till det nya statsbidraget till kommunerna till service och vård till äldre
och handikappade.
Den förändring jag föreslår innebär reellt att beräkningsunderlaget för
skatteutjämningsbidraget till kommunerna tillförs 2,2 miljarder kronor.
Landstingens beräkningsunderlag minskar med 1,9 miljarder kronor och
skillnaden, 300 milj, kr., till förs skatteutjämningssystemet av en del av de
medel som frigörs genom minskning av ersättningarna till landstingen
från den allmänna sjukförsäkringen. Effekten för landstingen till följd av
bortfallet av 1,9 miljarder kronor i skatteutjämningsbidrag beaktas vid
skatteväxlingen. Jag anser inte att vad jag nu har föreslagit föranleder
behov av några ändringar i lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag.
Däremot kommer chefen för finansdepartementet vid ett senare tillfälle
att föreslå erforderliga förändringar i förordningen (1988:494) om skatte-
utjämningsbidrag.
4.2.3.3 Skatteväxling
Mitt förslag: Från och med år 1992 sänker vaije landsting sin
skattesats. Samtidigt tillåts kommunerna inom respektive landstings-
område att höja sin skattesats högst vad som motsvarar landstingets
skattesänkning. Regleringen härav tas in i en särskild lag.
Storleken av det skatteutrymme som växlas bestäms med utgångs-
punkt i den nettokostnadsavlastning som landstinget får genom
äldrereformen. Härvid tas hänsyn till reduktionen av den allmänna
sjukvårdsersättningen och minskade skatteutjämningsbidrag.
För att skatteväxlingen skall kunna göras på en långsiktigt riktig
nivå föreslås en tillfällig förändring, under åren 1992 och 1993, i
avräkningsförfarandet vid statens utbetalning av kommunalskatt.
Vidare genomförs en ändring av avräkningsskatten så att kost-
nadsneutralitet mellan staten och landstingen å ena sidan och staten
och kommunerna å andra sidan bibehålls också efter reformens
ikraftträdande.
Skälen för mitt förslag: Riksdagen har antagit lagen (1990:608) om
tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt. Lagen innebär att
de skattesatser som gäller för skatt till bl.a. landstingskommun och kom-
mun för år 1990 inte får överskridas åren 1991 och 1992. Undantag från Prop. 1990/91:150
skattestoppet gäller förändringar i utdebitering på grund av skatteväxling Bil. 1:3
i samband med att arbetsuppgifter omfördelas mellan kommuner och
landstingskommuner.
Enligt min mening bör den skatteväxling som krävs till följd av äldrere-
formen beräknas på respektive landstings totala skatteunderlag för år
1991 anpassade till de förändringar i avräkningsförfarandet som jag
föreslår.
Bestämningen av skatteväxlingsnivåema bör ske så att landstingen får
sina skatteintäkter reducerade med ett belopp motsvarande reglerings-
volymen minskad dels med det belopp som regleras via reduktionen av
den allmänna sjukvårdsersättningen, dels med de minskade skatteutjäm-
ningsbidragen. Det framräknade skatteväxlingsbeloppet öresutjämnas till
närmast hela femöring. Som bilaga 1:3.6 till protokollet i ärendet bör
fogas en redovisning av skatteväxlingsbeloppen för respektive landsting.
Kommunerna inom vaije landstingsområde tillåts höja sin skattesats
högst lika mycket som den för respektive landsting angivna skattesänk-
ningen. Regleringen av skatteväxlingen bör tas in i en ny lag om särskild
skatteväxling med anledning av ändrat huvudmannaskap för service och
vård för äldre och handikappade.
Skatteväxlingen bör ske vid ett tillfälle och på en långsiktigt riktig nivå.
För att åstadkomma detta behöver de nya skattesatserna även tillämpas på
det skatteunderlag som tillkommer vid slutavräkningen av kommunalskatt
avseende åren 1990 och 1991.
Avräkningsposten år 1992 hade utan reformen beräknats som antalet
skattekronor enligt taxeringen år 1991 multiplicerat med skattesatsen år
1990 och med avdrag för det förskott som redan erhållits för år 1990,
dvs. antalet skattekronor enligt taxeringen år 1989 (i förekommande fall
uppräknat skatteunderlag) multiplicerat med skattesatsen år 1990. Med
hänsyn tagen till äldrereformen bör avräkningsposten i stället beräknas
som antalet skattekronor enligt taxeringen år 1991 multiplicerat med
skattesatsen för år 1990 som justerats med förändringen på grund av
skatteväxlingen. Från detta avräknas sedan ett omräknat förskott för år
1990 beräknat som antalet skattekronor enligt taxeringen år 1989 (i
förekommande fall uppräknat skatteunderlag) multiplicerat med skattesat-
sen år 1990 som justerats medförändringen på grund av skatteväxlingen.
Beräkningen av avräkningsposten år 1993 sker enligt samma princip
som för år 1992, dvs. antalet skattekronor enligt taxeringen år 1992
multipliceras med skattesatsen år 1991 som justerats medförändringenpå
grund av skatteväxlingen. Från detta avräknas sedan ett omräknat förskott
för år 1991 beräknat som antalet skattekronor enligt taxeringen 1990 (i
förekommande fall uppräknat skatteunderlag) multiplicerat med skattesat-
sen år 1991 som justerats medförändringenpä grund av skatteväxlingen.
Ändring i avräkningsförfarandet för åren 1992 och 1993 bör i enlighet
med vad som nu sagts göras i lagen (1965:269) med särskilda bestämmel-
ser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
27
Vid den ekonomiska regleringen bör även vissa effekter av skattere-
formen beaktas. Det gäller dels effekterna av den reviderade inkomstbe-
skattningen, dels effekterna av att mervärdeskatt breddas, dels effekterna
av att kommuner och landsting från och med år 1991 får göra avdrag för
all ingående mervärdeskatt. I syfte att uppnå ett budgetmässigt neutralt
utfall i förhållandet mellan staten och kommuner respektive landsting har
beslutats om en avräkningsskatt (prop. 1989/90:150, FiU 29, rskr. 359).
Reglerna härom finns i lagen (1990:609) om avräkningsskatt. När verk-
samhet och resurser överförs från landsting till kommuner förändras
förutsättningarna för denna reglering.
Kommunerna kommer efter skatteväxlingen att tillgodoräkna sig ett
högre värde på det till följd av skattereformen ökade skatteunderlaget.
Vidare flyttas möjligheten att göra avdrag för ingående mervärdeskatt för
den från landsting till kommuner överförda verksamheten. Vid den eko-
nomiska regleringen av äldrereformen bör dessa förhållanden beaktas så
att den beräknade kostnadsneutraliteten mellan staten och kommunerna å
ena sidan och staten och landstingen å den andra sidan bibehålls också
efter reformens genomförande. Efter samråd med chefen för finansdepar-
tementet föreslår jag därför en ändring av avräkningsskatten enligt följan-
de:
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Kronor per skattekrona
|
År |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
|
Förändring: Nya skattesatser: |
0.08 |
0.14 |
0.13 |
0.11 |
|
Landsting |
0.74 |
1.06 |
0.99 |
0.92 |
|
Kommuner |
1.25 |
1.77 |
1.62 |
1.52 |
I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 9) har regeringen före-
slagit vissa ändringar av avräkningsskatten till följd av beslutade föränd-
ringar i skattesystemet. I de av mig nu föreslagna nya skattesatserna har
de i budgetpropositionen föreslagna förändringarna beaktats.
Lagen om avräkningsskatt bör ändras i enlighet med mitt förslag till
förändring av avräkningsskatten.
Jag anser inte att den av mig föreslagna skatteväxlingen bör föranleda
någon ändring av skatteutjämningsavgiftema.
28
4.2.3.4 Förändring av statsbidraget till kommunerna
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Mitt förslag: Grunderna för fördelningen av statens bidrag till
kommunerna till service och vård till äldre och handikappade
förändras så att medlen fördelas efter behovskriterier. Som sådana
kriterier skall tjäna antalet personer i de högre åldrarna, andelen
ensamboende i de högre åldrarna, kommunens glesbygdsgrad samt
antalet förtidspensionärer.
Statsbidraget till kommunerna ökas kraftigt. Ökningen finansieras
genom att den allmänna sjukvårdsersättningen till sjukvårdshuvud-
männen reduceras.
Skälen för mitt förslag: Det nuvarande statsbidraget till kommunerna
för social hemhjälp och ålderdomshem är baserat på antalet årsarbetare
som kommunerna har inom den sociala hemhjälpen men är också relaterat
till antalet ålderdomshemsplatser. Statsbidraget utbetalas av socialstyrel-
sen för kalenderår i efterskott. Bidraget till social hemhjälp, ålderdoms-
hem m.m. för budgetåret 1991/92, vilket avser bidrag för verksamhets-
året 1991, beräknas i 1991 årsbudgetproposition (prop. 1990/91:100, bil.
7) uppgå till 3 496 852 000 kr. varav 3 485 000 000 kr. avser bidrag för
stöd och hjälp i boendet.
Statsbidragsramen bör, som jag förutsatt i proposition 1990/91:14 om
ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m, kunna öka
med hänsyn till den reduktion av den allmänna sjukvårdsersättningen som
jag föreslagit i avsnitt 4.2.3.1
Merparten av det finansieringsutrymme som uppstår vid reduktionen av
den allmänna sjukvårdsersättningen bör tillföras kommunerna via det
statsbidrag jag nu ämnar föreslå. För att statens utgifter inte skall öka bör
en mindre del av tillgängliga medel användas för att finansiera de mer-
kostnader i skatteutjämningssystemet som jag tidigare har redovisat.
I prop. 1990/91:14 pekade jag på vissa problem som är förknippade
med det nuvarande prestationsrelaterade statsbidraget. Jag konstaterade
härvid att kommuner med en hög andel äldre personer, vilket ofta sam-
manfaller med låg skattekraft, och som inte byggt ut sin verksamhet
missgynnas av det nuvarande bidraget.
Vidare pekade jag på att det nuvarande bidraget premierar bl.a.
personalintensiva verksamheter, vilket är mindre lämpligt då personaltill-
gången är begränsad i flera delar av landet. Jag konstaterade också att det
sker en negativ styrning så till vida att service som ges vid dagcentraler,
genom varuhemsändning, matdistribution eller städpatruller inte är
bidragsgrundande.
Slutsatsen av vad jag anförde i den nämnda propositionen är att det
behövs ett nytt behovsbaserat bidrag. Jag anser att ett bidrag utformat på
det sätt jag nu skall redogöra för kan bidra till att lösa de problem jag
tidigare nämnt och samtidigt ge så stor flexibilitet att det tar hänsyn till
framtida förändringar av behovsstrukturen.
29
Den faktor som mest påtagligt bestämmer behovet av service och vård
inom äldre- och handikappomsorgen är antalet äldre personer i de högsta
åldrarna. Behoven av service och vård, liksom kostnaderna för att till-
godose dessa påverkas av kommunens struktur. I glesbygder där de äldre
bor utspridda blir verksamhetskostnaderna per person högre än i kommu-
ner med en tätare bebyggelse.
Av stor betydelse för behovet av service och vård är hur många som
bor ensamma. Studier visar att andelen ensamboende är avsevärt högre
bland dem som får service och vård än bland andra människor i samma
åldrar.
De nu nämnda variablerna, antalet äldre, antalet ensamboende och
glesbygdsgraden bör vara viktiga komponenter vid utformningen av det
nya statsbidraget. Ytterligare en viktig variabel som påverkar kommunens
kostnader är antalet yngre personer med stora funktionsnedsättningar.
Därför anser jag att en del av statsbidraget, motsvarande yngre personers
andel i konsumtionen av service och vård, bör fördelas mellan kommu-
nerna efter antalet förtidspensionärer i resp, kommun.
Bidragets utformning
Tekniskt bör bidraget bygga på tre huvudkomponenter. En sådan faktor
tar hänsyn till att kostnaderna är högre i glesbygder och då antalet ensam-
boende äldre är högt. Denna faktor, som förändras då förhållandena i
kommunerna ändras, har jag kallat kostnadsjusteraren. Den bör beräknas
på följande sätt: Först delas landets kommuner in i fyra olika grupper allt
efter hur många personer i åldersgruppen 80 år och äldre som respektive
kommun har per ytenhet. Vaije klass får en matematisk vikt, glesbygds-
graden, varierande mellan 0,9 och 1,2.
Därefter beräknas, för vaije kommun, hur stor andel av personerna i
åldrarna 75 år och äldre som är ensamboende. Denna andel sätts i rela-
tion till (delas med) en motsvarande andel beräknad för hela riket. På så
sätt får man ett index, med ett vägt genomsnitt på 1. Detta index multi-
pliceras med glesbygdsgraden för att få fram den för respektive kommun
kostnadsjusterande faktorn.
De högre åldrarna indelas i fyra åldersgrupper (75-80, 80-84, 85-89 och
90 eller äldre). Ett bidragsgrundande belopp för vaije grupp beräknas
som summan av antalet individer i den åldersgruppen gånger ett visst
belopp, olika för vaije åldersgrupp. De fyra åldersgruppsbeloppen bör
vara 4 358 kr., 8 716 kr., 13 074 kr. och 17 432 kr. Sedan summeras de
fyra bidragsgrundande beloppen och multipliceras med den kostnadsjuste-
rande faktorn för att få fram det faktiska bidraget.
Den sista komponenten är ett tillägg 3 104 kr. per förtidspensionär i
kommunen.
Som bilaga 1:3.10 bör till protokollet fogas en redovisning av ett beräk-
nat utfall av statsbidraget baserat på uppgifter som skulle ha använts om
bidraget hade böljat betalas ut redan år 1991.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
30
Det nya statsbidraget bör liksom det nuvarande administreras och utbe-
talas av socialstyrelsen. Principen bör vara att statsbidraget skall utges till
kommunerna kvartalsvis i efterskott och baseras på befolkningsunderlaget
per den 31 december föregående år.
Med hänsyn till de nya utbetalningsrutinema bör dock bidraget för år
1992 utbetalas halvårsvis i efterskott. Innebörden av detta är att det nya
statsbidraget till kommunerna till service och vård till äldre och handi-
kappade får budgetmässiga konsekvenser för staten först budgetåret
1992/93.
Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till närmare
förordningsbestämmelser om statsbidraget till service och vård för äldre
och handikappade.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
4.2.3.5 Mellankommunal kostnadsutjämning
Mitt förslag: Ett system införs för kostnadsutjämning mellan samt-
liga kommuner i landet med undantag av de landstingsfria kommu-
nerna. Systemet skall för år 1992 bidra till att ge kommunerna
täckning för de genom äldrereformen tillkommande kostnaderna.
Under en femårsperiod skall systemet ge kommunerna möjlighet att
gradvis anpassa sig till en behovsbaserad fördelning av statens stöd
till kommunerna.
Systemet skall fördela resurser enligt samma behovskriterier som
statsbidraget till service och vård till äldre och handikappade, dvs.
viktat antal i kommunen bosatta personer i de högre åldrarna, den
relativa andelen ensamboende äldre, andelen förtidspensionärer
samt kommunens glesbygdsgrad.
Systemet för mellankommunal kostnadsutjämning regleras i lag
och administreras centralt. Skattemyndigheterna verkställer kost-
nadsutjämningen genom avräkning vid utbetalningen av kommunal-
skattemedel. Utjämningsbeloppen skall årligen justeras med hänsyn
till lönekostnadsutvecklingen för den berörda verksamheten.
Skälen för mitt förslag: Målet för den ekonomiska regleringen är att
kommunerna för år 1992 skall ges täckning för de tillkommande kost-
nader som äldrereformen för med sig. Detta resultat kan inte uppnås helt
med de regleringsinstrument jag tidigare redovisat utan det krävs också
en kostnadsutjämning mellan kommunerna.
De föreslagna förändringarna i skatteutjämningssystemet och det nya
statsbidraget för service och vård till äldre och handikappade i kommu-
nerna innebär också en förändring av statens stöd i riktning mot en
behovsbaserad resursfördelning. För enskilda kommuner kan detta över-
gångsvis innebära vissa påfrestningar, varför en viss omställningsperiod
är nödvändig. Även av detta skäl fordras ett system för mellankommunal
kostnadsutj ämning.
31
Det mellankommunala systemet för kostnadsutjämning bör ha framför
allt två uppgifter. Den ena är att vaije kommun år 1992 skall få täckning
för sina genom reformen tillkommande kostnader. Den andra uppgiften
är att under en omställningsperiod ge kommunerna möjlighet att gradvis
anpassa sig till en fördelning av statens stöd som i högre grad baseras på
kommunens behov. Jämfört med dagens statsbidragssystem, som fördelar
resurser efter prestation, medför denna omläggning vissa omfördelnings-
effekter. Dessa kan hanteras bättre av kommunerna om de ges möjlighet
till en gradvis anpassning.
Dessa effekter beror också på att landstingen idag har en omfördelande
roll i förhållande till kommunerna i länen. De skillnader som finns mellan
kommunerna inom ett län kan bero dels på hur kommunen utnyttjat
landstingens hälso- och sjukvård och åldersstrukturen i kommunen, dels
på hur strukturen på landstingets och kommunernas vårdutbud ser ut. Om
exempelvis landstinget valt att satsa på primärvård och en utbyggd hem-
sjukvård minskar kostnaderna för den somatiska långtidssjukvården jäm-
fört med det landsting där vårdstrukturen innehåller en stor andel soma-
tisk långtidssjukvård. Kommunens egen utbyggnad av social service kan
givetvis också påverka dess konsumtion av landstingets vårdinsatser.
Exempel på ett län med stort behov av kostnadsutjämning är Stockholms
län och exempel på ett län med små behov av kostnadsutjämning är
Kristiansstads län. Som bilaga 1:3.9 bör till protokollet fogas en redovis-
ning av utfallet av systemet för mellankommunal kostnadsutjämning för
landets samtliga berörda kommuner.
Vid utformningen av systemet för mellankommunal kostnadsutjämning
finns det enligt min mening flera viktiga kriterier som måste vara upp-
fyllda. Samtidigt som systemet klarar de två huvuduppgifterna att ge
kommunerna täckning för kostnaderna år 1992 och att åstadkomma en
gradvis anpassning till en förändrad resursfördelning bör det vara så
utformat att vaije kommun kan förutse hur fördelningen av resurser blir
för den egna kommunen. Därför anser jag att systemet måste innehålla
sådana kända och förutsägbara komponenter att detta blir möjligt. Det
system jag nu föreslår uppfyller dessa kriterier.
När omställningsperioden är till ända, kan det fortfarande finnas län där
spännvidden är stor mellan kommunernas kostnader och resurser. Det bör
då vara möjligt att låta det mellankommunala kostnadsutjämnande syste-
met fortsätta att fördela medel inom sådana län. Av flera skäl anser jag
det dock inte lämpligt att redan nu ta ställning till detta. I detta samman-
hang vill jag också erinra om att den kommunalekonomiska kommittén
(dir. 1990:20) har i uppdrag att se över det totala statliga bidragssystemet
för den kommunala sektorn.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
32
Systemets utformning Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Som redan nämnts har det mellankommunala kostnadsutjämnande syste-
met två uppgifter. År 1992 skall det medverka till att kommunerna far
täckning for sina nya kostnader och under en omställningsperiod på fem
år skall systemet ge kommunerna möjlighet att gradvis anpassa sig till en
helt behovsbaserad fördelning av vissa utjämningsresurser. De kriterier
som skall ligga till grund för fördelningen inom det nya statsbidraget bör
vara tillämpliga också för det mellankommunala systemet för kostnads-
utjämning.
För att tydligt beskriva själva systemet för den mellankommunala kost-
nadsutjämningen och dess funktion väljer jag att ge ett exempel där
systemet omfattar endast två kommuner, en kommun som får och en som
ger resurser till den mellankommunala kostnadsutjämningen. Avslutnings-
vis kommer jag att redovisa hur den mellankommunala kostnadsutjäm-
ningen fungerar i praktiken för ett län där kommunerna har olika behov
av kostnadsutjämning. Som bilaga 1:3.7 bör till protokollet i ärendet fogas
en redovisning kommunvis för ingångsvärden i den mellankommunala
kostnadsutjämningen. Av denna bilaga framgår vilka kommuner som får
överskott i den ekonomiska regleringen och får avstå detta till systemet.
Utfallet av den mellankommunala utjämningen för samtliga kommuner
framgår av redovisningar, som bör fogas till protokollet som bilaga 1:3.8
respektive 1:3.9. Bilaga 1:3.8 innehåller den ekonomiska regleringens
utfall samt effekten av mellankommunal kostnadsutjämning. Bilaga 1:3.9
redovisar den mellankommunala kostnadsutjämningen i 1991 års prisnivå
från och med år 1992 och till och med år 1997.
Allra först vill jag beskriva den mellankommunala kostnadsutjämningens
funktion år 1992 då det gäller att ge kommunerna täckning för sina
tillkommande kostnader. Systemet i fråga avses träda in först efter det att
övriga regleringsinstrument fördelat resurser mellan landsting och kom-
muner. Reducering av sjukförsäkringsersättningen, skatteväxling och
förändringar i skatteutjämningssystemet har således redan skett. I den
ekonomiska regleringen inräknas också utfallet för den enskilda kom-
munen av det nya statsbidraget till service och vård till äldre och handi-
kappade. Den sammantagna effekten av dessa regleringsinstrument utgör
kommunens nya intäkter. Dessa intäkter skall sättas i relation till de nya
kostnader kommunen får till följd av det nya åtagandet på hälso- och
sjukvårdens område. Härvid kan utfallet för den enskilda kommunen bli
antingen en överkompensation så att intäkterna överstiger de kostnader
kommunen får eller att det uppstår en bristsituation, dvs. kommunen får
inte tillräckligt med resurser för att klara de nya kostnaderna. I båda
dessa fall träder den mellankommunala kostnadsutjämningen in. I det fall
intäkterna är högre än kostnaderna får kommunen avstå resurser till
systemet, i det andra fallet får kommunen resurser från systemet. Utfallet
för kommunen år 1992 är det jag kallar kommunens ingångsvärde i den
mellankommunala kostnadsutjämningen.
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:3
Det mellankommunala systemet bör omfatta samtliga kommuner utom
de landstingsfria kommunerna Gotland, Göteborg och Malmö. Det bör
inte under omställningsperioden finnas någon nedre gräns för fördelnings-
belopp utan alla kommuner förutom de sist nämnda bör ingå i systemet.
Motivet för detta är att alla resurser som kan avvaras av någon kommun
behövs för att ge stöd åt de kommuner som har störst behov. Alla kom-
muner som omfattas av systemet ges också samma omställningsperiod.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Figur 1 Resultat av den ekonomiska regleringen för kommunerna A resp. B
Kommun A
Kommun B
Till fördelning
n Nya kostnader
□ Nya intäkter
Av figuren framgår att kommunen A får högre intäkter än kostnader år
1992. För kommunen A betyder det att den far ge överskjutande resurser
till den mellankommunala kostnadsutjämningen. Kommunen B får högre
kostnader än intäkter och behöver därför ett tillskott från systemet för att
år 1992 kunna täcka sina tillkommande kostnader. Exemplet bygger på
antagandet att båda kommunerna ligger i samma län. Det överskjutande
belopp som uppkommer i kommun A blir en del av länets totala utjäm-
ningsbelopp. Med detta menar jag tillgängliga medel från kommuner som
far överskott och som kan fördelas inom länet.
I vissa län kommer de tillkommande kostnaderna att vara större än de
nya intäkter som finns inom länet, i andra län kommer motsatt förhållan-
de att råda. Därför måste systemet medge att resurser kan tas från de län
som har överskott och att detta fördelas på ett sådant sätt att behoven
täcks för vaije kommun år 1992. Den mellankommunala kostnadsutjäm-
ningen får således endast medel från kommuner som får ett överskott i
den ekonomiska regleringen. De kommuner som redovisas i bilagorna
7-9 och som anges få avstå resurser har således i den ekonomiska
regleringen fått ett överskott av intäkter i förhållande till sina nya kost-
nader till följd av reformen.
34
Resurserna som finns inom den mellankommunala kostnadsutjämningen Prop. 1990/91:150
bör fördelas efter samma kriterier som det nya statsbidraget till service Bil. 1:3
och vård till äldre och handikappade. På det sättet kan man förbättra
möjligheterna att förverkliga principen att alla kommuner skall ges lik-
artade förutsättningar att klara uppgiften trots att behoven och möjlig-
heterna att organisera verksamheten kan skifta. Dessa kriterier är antalet
förtidspensionärer, viktat antal personer i de högre åldrarna, den relativa
andelen ensamboende i kommunen samt kommunens glesbygdsgrad.
Härnäst gäller att fastställa hur mycket resurser kommunen skulle få om
resurserna redan idag fördelades uteslutande efter de behovskriterier som
också bestämmer statsbidraget, dvs. kommunens behov jämfört med
andra kommuners behov enligt dessa kriterier. Om kommun A far 10 %
av statsbidraget i länet så får kommun A också 10 % av utjämnings-
beloppet i länet när omställningsperioden är slut. På detta sätt har jag
fått fram vad jag kallar utjämningsandelen för kommunen, dvs. vad
kommunen skall ha i ett rent behovsrelaterat system. Vid sidan av denna
andel av utjämningsbeloppet får givetvis kommunen sina övriga intäkter.
Om kommunen hör till dem som får överskott reduceras intäkterna med
det belopp kommunen ger till den mellankommunala kostnadsutjäm-
ningen.
Vid remissbehandlingen av äldredelegationens rapport (Ds 1989:27)
framfördes från kommunalt håll att anpassningsperioden inte får bli för
lång. Jag delar denna uppfattning. De fördelningseffekter som uppstår är
enligt min mening inte större än att kommunerna bör kunna klara av att
hantera dem inom en femårsperiod. Jag anser därför att den gradvisa
anpassningen bör klaras inom loppet av fem år och att samma tidsperiod
skall gälla för alla kommuner som ingår i systemet.
För kommunerna i exemplet återstår att under en femårsperiod gradvis
anpassa sig till det utjämningsvärde som räknats fram utifrån deras behov
i jämförelse med andra kommuner i länet. För kommunen A gäller att
den år 1992 har mer intäkter än de tillkommande kostnaderna. Därför
får den avstå överskottet till den mellankommunala kostnadsutjämningen.
Kommunen har behov av 10 % av utjämningsbeloppet i länet. Netto får
kommun A således först ge överskottet till systemet för att sedan få sin
andel av länets totala utjämningsbelopp, kommunens utjämningsvärde.
Detta belopp utgör 10 % av länets utjämningsbelopp. Under omställnings-
perioden (1993-1997) skall således kommun A gradvis närma sig detta
utjämningsvärde. Under omställningsperioden får kommun A för vaije år
behålla mer och mer av överskottet. För kommun B gäller däremot, helt
fiktivt, att den får 20 % av statsbidraget i länet och därmed också 20 %
av länets utjämningsbelopp som utjämningsandel. Eftersom kommun B
inte fick något överskott i den ekonomiska regleringen år 1992 behöver
inte heller kommunen leverera in medel till systemet för kostnadsutjäm-
ning. För kommun B innebär omställningsperioden åren 1993-1997 och
den gradvisa anpassningen till utjämningsvärdet att tillskottet från den
35
mellankommunala kostnadsutjämningen avtrappas med en femtedel vaije Prop. 1990/91:150
år. Bil. 1:3
Figur 2 Den mellankommunala kostnadsutjämningen - ingångsvärde år 1992
Kommun A
Kommun B
H Från andra län
■ Från fördelning
B Nya kostnader
E3 Nya intäkter
Mellankommunal kostnadsutjämning - Örebro län
Utfallet av den ekonomiska regleringen i landet visar att utjämnings-
beloppet totalt för riket är 1 400 milj. kr. I bilaga 1:3.7 redovisas kom-
munvis ingångsvärdena för den mellankommunala kostnadsutjämningen.
För de kommuner som får överskott i den ekonomiska regleringen och
som skall avstå resurser till andra kommuner anges hur mycket resurser
som skall avräknas, övriga kommuner redovisas med 0. I bilaga 1:3.9
redovisas utfallet av den mellankommunala kostnadsutjämningen. I denna
bilaga redovisas med negativa tal de kommuner som får överskott och
skall avstå detta till systemet för den mellankommunala kostnadsutjäm-
ningen. För att tydliggöra systemet redovisar jag i det följande det verk-
liga utfallet av den mellankommunala kostnadsutjämningen i ett län.
36
Tabell 1 Örebro läns ingångsvärden i den mellankommunala kostnadsutjäm- Prop. 1990/91:150
ningen i tkr, 1991 års prisnivå Bil. 1:3
|
A |
B | |
|
Kommuner |
Till mellankommunal | |
|
Askersund |
0 |
8 979 |
|
Degerfors |
0 |
7 334 |
|
Hallsberg |
0 |
5 870 |
|
Hällefors |
101 |
-101 |
|
Karlskoga |
14 507 |
-14 507 |
|
Kumla |
0 |
7 557 |
|
Laxå |
0 |
7 256 |
|
Lindesberg |
9 575 |
-9 575 |
|
Ljusnarsberg |
0 |
5 143 |
|
Nora |
338 |
-338 |
|
Örebro |
16 364 |
-16 364 |
|
Örebro län |
40 885 |
1 254 |
Av tabellens kolumn A framgår att fem av länets kommuner fått över-
skott av intäkter i den ekonomiska regleringen. Totalt for länet skall 40,9
milj. kr. avstås till den mellankommunala utjämningen. De kommuner
som fatt underskott i länet markeras med 0 i denna kolumn.
I kolumn B redovisas för vaije kommun utfallet av den ekonomiska
regleringen. De kommuner som fått för lite resurser markeras med posi-
tiva tal och kommuner med överskott med negativa tal. Detta underskott
uppgår till 42,1 milj. kr. Örebro läns överskott räcker inte för att täcka
underskottet år 1992. Om länets kommuner skall få täckning för sina
tillkommande kostnader till följd av huvudmannaskapsreformen behövs
ett tillskott till länet uppgående till 1,3 milj.kr. Detta underskott täcks år
1992 av den mellankommunala kostnadsutjämningen.
Tabell 2 Mellankommunal kostnadsutjämning i Örebro län 1992 - 1997 i nominella belopp i tkr, 1991
års prisnivå
|
Kommuner |
År 1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
|
Askersund |
8 979 |
7 607 |
6 235 |
4 863 |
3 490 |
2 118 |
|
Degerfors |
7 334 |
6 169 |
5 003 |
3 838 |
2 672 |
1 507 |
|
Hallsberg |
5 870 |
5 166 |
4 462 |
3 757 |
3 053 |
2 349 |
|
Hällefors |
-101 |
314 |
728 |
1 143 |
1 557 |
1 972 |
|
Karlskoga |
-14 507 |
-13 633 |
-12 759 |
-11 885 |
-11 012 |
-10 138 |
|
Kumla |
7 557 |
6 532 |
5 507 |
4 481 |
3 456 |
2 430 |
|
Laxå |
7 256 |
6 027 |
4 798 |
3 569 |
2 339 |
1 110 |
|
Lindesberg |
-9 575 |
-8 762 |
-7 949 |
-7 136 |
-6 323 |
-5 510 |
|
Ljusnarsberg |
5 143 |
4 425 |
3 707 |
2 989 |
2 271 |
1 553 |
|
Nora |
-338 |
-18 |
303 |
623 |
944 |
1 264 |
|
Örebro |
-16 364 |
-12 822 |
-9 281 |
-5 739 |
-2 197 |
1 345 |
|
Örebro län |
1 254 |
1 004 |
753 |
502 |
251 |
0 |
I Örebro län har Askersunds kommun fått 9,0 milj. kr. för lite i den
ekonomiska regleringen. Askersund får genom den mellankommunala
kostnadsutjämningen under fem år (1993 - 1997) mindre och mindre
andel av utjämningsbeloppet. Om Askersund år 1992 fått en helt behovs-
37
baserad andel av utjämningsbeloppet skulle detta ha uppgått till
2.1 milj.kr. Denna andel baseras på Askersunds andel av statsbidraget till
service och vård till äldre och handikappade i Örebro län. Under de fem
åren skall således Askersund anpassa sig till denna nya nivå, utjämnings-
värdet.
Örebro kommun hör till dem som fått ett överskott i den ekonomiska
regleringen, 16,4 milj.kr. som avstås till den mellankommunala kost-
nadsutjämningen. Under de följande fyra åren får Örebro behålla en allt
större andel av detta överskott, dvs. kommunen lämnar ifrån sig en allt
mindre andel av överskottet till den mellankommunala kostnadsutjäm-
ningen. Ar 1997, när omställningsperioden är slut, får Örebro
1,3 milj.kr. (utjämningsvärdet) av den mellankommunala kostnadsutjäm-
ningen. Kommunerna Karlskoga och Lindesberg får under hela omställ-
ningsperioden avstå medel till den mellankommunala kostnadsutjäm-
ningen. Båda dessa kommuner har således fått ett överskott av intäkter i
förhållande till de nya kostnader kommunen övertar i och med reformen.
Behovet av kostnadsutjämning netto (skillnaden mellan överskott och
underskott) är i länet inte särskilt stort, ett underskott om 1,3 milj.kr. av
det totala utjämningsbeloppet som uppgår till 1 400 milj.kr. För att ge
en bild av hur representativt Örebro län är vill jag nämna att 10 län får
underskott, det högsta underskottsbeloppet uppgår till 123,6 milj.kr. och
medelvärdet till 32,2 milj.kr. Av de 13 län som lämnar överskott till den
mellankommunala kostnadsutjämningen är det högsta överskottsbeloppet
90.1 milj.kr. och medelvärdet 24,8 milj.kr.
Systemets administration
När huvuddragen i den mellankommunala kostnadsutjämningen behand-
lades i äldredelegationens rapport (Ds 1989:27) föreslogs att systemet
skulle administreras centralt. Denna ordning, som för övrigt gäller för
skatteutjämningssystemet, fick också stöd av flertalet remissinstanser som
yttrade sig i frågan. Jag ansluter mig till denna ståndpunkt och menar att
socialstyrelsen och skattemyndigheterna får samverka i denna uppgift. En
naturlig uppdelning dem emellan är att socialstyrelsen lämnar underlag
till skattemyndigheterna för respektive kommun. Skattemyndigheternas
uppgift begränsas härigenom till att ansvara för att beloppen regleras mot
den månatliga utbetalningen av kommunalskattemedel.
För att undvika att utjämningsbeloppen urholkas av inflationseffekter
och att systemet därigenom förlorar i effektivitet föreslår jag att utjäm-
ningsbeloppen räknas upp årligen. Justeringen av beloppen bör enligt min
mening följa kostnadsutvecklingen inom den kommunala sektorn, där
personalkostnaderna utgör en dominerande faktor. Jag föreslår mot bak-
grund av detta att lönekostnadsutvecklingen inom den berörda verksam-
heten av den kommunala sektorn får utgöra grund för uppräkningen.
Ett system för mellankommunal kostnadsutjämning enligt den modell
jag har föreslagit bör införas från och med år 1992.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
38
Den mellankommunala kostnadsutjämningen föreslås bli lagfäst genom
en särskild lag om mellankommunal kostnadsutjämning med anledning av
ändrat huvudmannaskap för service och vård för äldre och handikappade.
Jag avser att senare föreslå regeringen besluta om närmare föreskrifter
om den mellankommunala kostnadsutjämningen.
Sammanfattning av den mellankommunala kostnadsutjämningen
Systemet för mellankommunal kostnadsutjämning innebär i sammanfatt-
ning
- att de kommuner som efter den ekonomiska regleringen far intäkter
som överstiger de nya kostnaderna för huvudmannaskapsföränd-
ringen avstår detta överskott till den mellankommunala kostnads-
utjämningen,
- att de kommuner som år 1992 inte får full täckning för sina nya
kostnader genom den ekonomiska regleringen får medel från den
mellankommunala kostnadsutjämningen så att målet kostnadstäck-
ning år 1992 kan uppnås,
- att den mellankommunala kostnadsutjämningen omfattar alla kom-
muner utom de landstingsfria och att samtliga kommuner som får
överskott i den ekonomiska regleringen avstår resurser till syste-
met, dvs. den mellankommunala kostnadsutjämningen är riks-
täckande,
- att den mellankommunala kostnadsutjämningen för åren 1993 -
1997 utjämnar kostnaderna gradvis mellan kommunerna så att
kommunerna får möjlighet att anpassa sig till en behovsbaserad
resursfördelning,
- att kommunerna år 1997 endast får den andel av utjämnings-
beloppet som motsvarar kommunens behov enligt de kriterier som
styr statsbidraget, dvs. en helt behovsbaserad fördelning. Det är
detta belopp som benämns utjämningsvärde,
- att utjämningsbeloppet fördelas till kommunerna efter de behov
respektive kommun har enligt samma kriterier som styr stats-
bidraget till service och vård till äldre och handikappade, dvs.
kommunens andel av statsbidraget i det egna länet styr kommunens
andel av utjämningsbeloppet i länet,
- att utjämningsbeloppet under åren 1993 - 1997 kommer att uppräk-
nas vilket innebär att beloppet totalt sett inte minskar under perio-
den men att kommunerna gradvis närmar sig utjämningsvärdet,
dvs. en helt behovsbaserad fördelning.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
39
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Allmänna utgångspunkter
Det är väsentligt att olika boendealternativ byggs ut och erbjuds män-
niskor som behöver nära tillgång till personal. Gruppboende för ålders-
dementa kan erbjuda trygghet och stimulans men också tillgodose till-
synsbehovet. Lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl. ålägger landstingen, eller i förekommande fall
kommunerna, att tillhandahålla gruppbostad åt psykiskt utvecklingsstörda
som behöver sådan särskild omsorg. Också för andra personer med
funktionshinder och behov av stöd och hjälp kan en gruppbostad vara en
lämplig boendeform.
I propositionen 1990/91:14 om ansvaret för service och vård till äldre
och handikappade m.m. föreslogs att särskilda medel skulle avsättas bl.a.
för att stimulera utbyggnaden av gruppbostäder samt för informations-
och utbildningsinsatser inför äldrereformens genomförande.
Riksdagen godtog (1990/91:SoU9, rskr. 97) med utgångspunkt i pro-
positionen att 300 milj.kr. per år under fem år skall utgå for att påskynda
utvecklingen av gruppboende för åldersdementa och psykiskt utvecklings-
störda. Vid sin behandling av propositionen framhöll socialutskottet
också behovet av nya boendeformer för psykiskt sjuka människor och
fysiskt handikappade. Riksdagen tog enligt utskottets förslag ställning för
att 100 milj.kr. per år skall avsättas under fem år för att stimulera ut-
vecklingen av nya boendeformer för dessa grupper. Riksdagen gav rege-
ringen till känna att regeringen borde utforma regler för detta stimulans-
bidrag och återkomma till riksdagen i frågan.
Utskottet uttalade också att särskilda satsningar måste göras så att
kravet på eget rum inom långtidssjukvården kan tillgodoses och att ett
särskilt stimulansbidrag för ombyggnader i sådant syfte bör införas.
Riksdagen gav enligt utskottets förslag regeringen till känna att staten
under en femårsperiod fr.o.m. år 1992 bör avsätta sammanlagt
1 000 milj.kr. för detta ändamål samt att regeringen borde återkomma
med förslag om hur ett sådant stimulansbidrag bör utformas.
Utskottet behandlade i detta sammanhang villkoren för bostadslån och
stimulansbidrag till gruppbostäder och berörde också de villkor för bo-
stadslån som bör gälla vid ombyggnad av de sjukhem som kommunerna
tar över. Utskottet anförde bl.a. att det kan vara lämpligt att efterge
kravet på kokmöjlighet i gruppbostäder för åldersdementa men också, när
det gäller utformningen av boende för åldersdementa, att regelsystemet
bör ses över och sådana lösningar sökas att ett decentraliserat besluts-
fattande möjliggörs.
Riksdagen gav i enlighet med utskottets förslag regeringen till känna att
ett statligt stöd till utbildning och information i samband med genom-
förande av äldrereformen bör utgå med totalt 500 milj.kr.
40
Riksdagen tog också ställning för att ett tillfälligt statsbidrag för år Prop. 1990/91:150
1992 skulle införas för landstingen och de landstingsfria kommunerna Bil. 1:3
med syfte att nedbringa kötiderna inom vissa delar av sjukvården.
4.3.1 Stimulansbidrag till gruppbostäder
Mitt förslag: Riksdagen anvisar medel till ett särskilt
stimulansbidrag om 400 milj.kr. för budgetåret 1991/92 för att på-
skynda utvecklingen av gruppboende inom kommunerna och
landstingen. Motsvarande bidrag förutsätts utgå under de följande
fyra budgetåren, vilket innebär att sammanlagt 2 000 milj, kr
kommer att avsättas för detta ändamål.
Bidraget lämnas med 500 000 kr. per enhet som färdigställts
fr.o.m. år 1991 och framöver.
Skälen för mitt förslag: Det föreligger idag stora behov av insatser för
gruppen åldersdementa. Bl.a. behöver dagverksamheter byggas ut och det
är angeläget att behovet av gruppbostäder tillgodoses. Med gruppboende-
enhet avser jag ett litet antal lägenheter som har tillgång till gemensamt
personalstöd och som delar på vissa gemensamma utrymmen. Gruppbo-
staden med sin småskaliga miljö är bättre anpassad till de åldersdementas
behov än t.ex. ålderdomshemmet och institutionsmiljön inom långtids-
sjukvården. Socialstyrelsen och boverket har i sin rapport till regeringen
angående gruppbostäder för äldre redovisat ett framtida behov av ca
18 000 bostäder varav ca 15 000 avser åldersdementa.
Gruppbostad för psykiskt utvecklingsstörda är en särskild omsorg enligt
lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl (omsorgslagen). Avvecklingen av vårdhemmen för psykiskt utveck-
lingsstörda och omsorgslagens vidgade personkrets innebär ett ökat behov
av bl.a. gruppbostäder, men också av nya bostadsformer av mer varieran-
de och flexibel karaktär än tidigare. För närvarande bor ca 5 000 per-
soner på vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda och ca 3 000 vuxna
utvecklingsstörda personer bor i sina föräldrahem. Många av dessa kan
behöva gruppbostad som särskild omsorg. Också för hemmaboende barn
och ungdomar och för boende på elevhem kommer det att finnas behov
av gruppbostäder.
Vid behandlingen av propositionen 1990/91:14 om ansvaret för service
och vård till äldre och handikappade m.m. uttalade socialutskottet att det
också behövs en kraftig utbyggnad av alternativa boendeformer för män-
niskor med fysiska handikapp av olika slag och för människor som drab-
bats av psykiska störningar. Utflyttningen från institutionerna innebär att
olika former av gemensamt boende behöver utvecklas bl.a. i form av
gruppboende. För vissa grupper kan också ett antal separata men organi-
satoriskt och personalmässigt sammankopplade lägenheter med vissa
gemensamma utrymmen vara lämpliga. En viss utbyggnad sker redan
41
idag av nya boendeformer för psykiskt sjuka och fysiskt handikappade. Prop. 1990/91:150
Riksdagens beslut om tydligare ansvarsförhållande när det gäller boendet Bil. 1:3
för dessa grupper kan nu antas påskynda utvecklingen och jag ansluter
mig till utskottets bedömning att ett statligt stimulansbidrag bör utgå även
för dessa grupper. När det gäller alternativa boendeformer för psykiskt
sjuka och fysiskt handikappade utgår jag ifrån att utformning och innehåll
måste planeras flexibelt utifrån de enskilda människornas behov. Jag be-
dömer att samma regler bör gälla för erhållande av stimulansbidrag till
gemensamma boendeformer för psykiskt sjuka och fysiskt handikappade
som för de tidigare nämnda gruppbostäderna.
I propositionen 1990/91:14 angavs att bidrag borde utbetalas med
200 000 kr. per färdigställd enhet som ett engångsbidrag. Efter att ha
tagit del av den behovsanalys som socialstyrelsen lämnat vid redovis-
ningen av uppdraget angående gruppbostäder, vill jag föreslå vissa korri-
geringar av nivån på stimulansbidraget. För att åstadkomma en kraftfull
stimulanseffekt anser jag att bidragsnivån bör höjas. Nivån på stimulans-
bidraget för gruppboendeenheter färdigställda fr.o.m. år 1991 bör utgöra
500 000 kr. Bidraget bör utgå per färdigställd enhet som uppfyller de
allmänna förutsättningarna för statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bo-
städer. Bidraget lämnas inom en total ram på 2 000 milj.kr. under fem
år.
Bidraget skall i huvudsak utgå till kommuner och landsting som enligt
socialtjänstlagen (1980:620) och omsorgslagen har en skyldighet att
inrätta särskilda boendeformer för olika grupper av äldre och handikappa-
de. Stimulansbidrag bör också kunna utgå i de fall en gruppboendeverk-
samhet uppförs och drivs av kooperativ eller stiftelse eller i andra former
av enskild regi.
Stimulansbidraget bör utbetalas av socialstyrelsen kalenderårsvis i efter-
skott efter det att gruppboendeenheten färdigställts. Jag avser att återkom-
ma till regeringen med förslag om de närmare föreskrifter som behövs
om bidragets utformning, ansökningsförfarande m.m.
4.3.2 Stimulansbidrag för ombyggnad av lokala sjukhem och andra
vårdinrättningar
Mitt förslag: Det stimulansbidrag som syftar till att få till stånd fler
enkelrum vid utbyggnad och ombyggnad av lokala sjukhem och
andra särskilda boendeformer för service och omvårdnad utges för
åren 1992-1996.
Bidraget lämnas med 50 000 kr. per enkelrum som tillkommer
vid ombyggnad och i samband därmed gjord utglesning av befint-
liga flerbäddsrum samt vid utbyggnad av särskilda boendeformer
för service och omvårdnad.
42
Skälen för mitt förslag: De senaste åren har inneburit en förändring av
långtidssjukvårdens verksamhetsinriktning och allt större krav har också
ställts på miljön. Idag betonas omvårdnad och boende mer än tidigare
medicinska inriktning. Samtidigt eftersträvas en tydligare avgränsning
mot den geriatriska klinikfunktionen.
Hemtjänsten och hemsjukvården har under senare år byggts ut och
organiserats för att möta mycket kvalificerade omvårdnads- och sjuk-
vårdsbehov hos de människor som idag kan ges möjlighet att bo kvar och
vårdas i sitt eget hem. Det lokala sjukhemmet har då en viktig funktion
att fylla som avlastning för anhöriga eller för en kortare tids s.k. växel-
vård. I glesbygdskommuner med stora avstånd till länssjukvård har i vissa
fall det lokala sjukhemmet kortvarigt kunnat erbjuda observation och viss
somatisk akutsjukvård. I huvudsak kan dock långtidssjukvården anses
utgöra en boende- och omvårdnadsfunktion för de människor som inte
kan eller vill bo kvar i den egna bostaden. Enligt Landstingsförbundets
senaste patientinventering (år 1988) hade 60 % av samtliga långvårds-
patienter vårdats mer än ett år. Andelen patienter med mycket långa
vårdtider har ökat under senare år och av dessa utgör äldre med ålders-
demens en växande grupp.
Den somatiska långtidssjukvården byggdes ut kraftigt framförallt under
1960- och 1970-talen men också under några år i böljan på 1980-talet.
Under denna tid tillkom drygt tre fjärdedelar av samtliga drygt 50 000
långvårdsplatser (år 1988). Under senare år har utbyggnaden framför allt
avsett de lokala sjukhemmen där platsantalet idag uppgår till närmare
20 000. Socialstyrelsen redovisade år 1987 en undersökning om sociala
förhållanden och miljö vid bl.a. landets institutioner för somatisk lång-
tidssjukvård (Att bo på institution, socialstyrelsen redovisar 1987:12). I
rapporten konstateras att boendestandarden är låg. 15 000 av patienterna
bor i enkelrum och övriga 35 000 delar rum med en (15 000 patienter)
eller flera andra personer. När det gäller de lokala sjukhemmen bor drygt
en tredjedel i ett eget rum. Patienterna har begränsade möjligheter att
hävda krav på valfrihet och ett självständigt liv inom institutionen. Det
finns t.ex. små möjligheter att välja alternativ maträtt och tidpunkt för
måltiden och för 90 % finns ingen möjlighet att ta med sig egna möbler.
Sedan den bostadssociala inventeringen genomfördes i mitten på 80-
talet har förändringar skett av miljö och standard inom långtidssjuk-
vården. Många sjukhem har byggts om och glesats ut så att tidigare 4-
bäddsrum förändrats till 2-bädds- eller 1-bäddsrum och 2-bäddsrum har
på samma sätt blivit enkelrum. Några landsting har fattat principbeslut att
bygga om och förändra samtliga sjukhem i syfte att skapa en mer boen-
delik miljö och fler enkelrum. Platser ersätts med för kommunen och
landstinget gemensamma servicebostäder med förstärkning av medicinsk
personal.
Det är angeläget att förbättra den fysiska miljön inom långtidssjuk-
vårdens institutioner samtidigt som det är angeläget att utveckla
verksamhetsinnehållet. De sjukhem och andra vårdinrättningar som kom-
munerna övertar från landstingen kommer att inrymmas i begreppet
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
43
särskild boendeform for service och omvårdnad. Jag är medveten om att
bara en begränsad andel av dem uppfyller de krav på boendestandard
som vi idag ställer på andra särskilda boendeformer för äldre. Flertalet
av de sjukhem som förs över till kommunerna är utformade for akutsjuk-
vårdens krav på en effektiv och rationell vårdmiljö.
Sjukvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri) har under
många år arbetat med utvecklingsprojekt dels kring den fysiska miljön
inom långtidssjukvården och dels med projekt som rör innehållet i vår-
den. I Spri:s projekt redovisas bl.a. exempel på förändringar och om-
byggnader som kan åstadkommas utan stora kapitalinsatser och som
syftar till att minska institutionsprägeln och öka boendekvaliteten. I
samband med att antalet platser i flerbäddsrum glesas ut kan t.ex. fler
hygienrum som är tillgängliga för personer i rullstol tillskapas. Stora
vårdavdelningar och korridorer kan delas upp i mindre enheter med
avskiljande väggar som kompletteras med utrymmen för kök, matplats
och gemenskap. En utbyggnad eller inglasning av balkonger kan innebära
att boendekvaliteten ökar. En förändring av ljud- och ljusförhållanden
liksom val av textil och färgsättning kan också minska prägeln av insti-
tutionsmiljö.
För att påskynda en utglesning av flerbäddsrummen och därigenom en
förbättring av institutionsmiljön så att krav på valfrihet och integritet kan
tillgodoses, bör stimulansbidrag lämnas inom en ram på 200 milj.kr. per
år i fem år, vilket ger en total ram på 1 000 milj.kr. Bidraget bör utgå
med 50 000 kr. per enkelrum som tillkommer vid ombyggnad och i
samband därmed gjord utglesning av befintliga flerbäddsrum samt vid
utbyggnad av särskilda boendeformer för service och omvårdnad.
Bidraget bör i huvudsak avse ombyggnadsprojekt med syfte att skapa
fler enkelrum i de till kommunerna överförda sjukhemmen. Stimulansbi-
draget bör även kunna utgå till de landstingskommuner som avser att
tillskapa fler enkelrum i samband med ombyggnad av långvårdsenheter
med huvudsaklig omvårdnadsinriktning. Avser ombyggnaden ett sjukhem
som enligt överenskommelse drivs på entreprenad åt kommunen, måste
partema vara överens om att ombyggnaden skall ske samt hur kostnader-
na för denna skall regleras.
Stimulansbidraget bör utbetalas av socialstyrelsen kalenderårsvis i efter-
skott. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till de närmare
föreskrifter som behövs om bidragets utformning, ansökningsförfarande
m.m.
Det är givetvis av stor betydelse att de föreslagna statsbidragen verk-
ligen får den avsedda stimulanseffekten för att åstadkomma en kraftfull
utbyggnad av gruppbostäder samt förbättra boendemiljön genom till-
skapande av fler enkelrum. Jag avser föreslå regeringen att ge social-
styrelsen i uppdrag att följa upp och beskriva utvecklingen när det gäller
särskilda boendeformer för äldre och handikappade och att fortlöpande
avrapportera hur stimulansbidragen utnyttjas.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
44
4.3.3. Förutsättningar för statlig bostadsfinansiering
Förutsättningarna for det statliga bostadsstödet i form av bostadslån och
räntebidrag framgår av nybyggnadslåneförordningen för bostäder
(1986:692) och ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693).
För statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder i form av bostadslån
och räntebidrag krävs att bostäderna är fullvärdiga och avsedda for per-
manant bruk och självständigt boende. Med fullvärdiga bostäder avses
sådana bostäder som har alla primära bostadsfunktioner tillgodosedda i
lägenheten samt tillgång till anordningar för tvätt och till förrådsutrymme.
Lägenheterna skall bestå av minst ett rum och kök eller ett och ett halvt
rum och kokvrå.
Av boverkets föreskrifter framgår att mindre avsteg far göras från
kraven på utrustnings- och utrymmesstandard i kollektiva boendeformer,
t.ex. gruppbostäder. Avsteg får göras under förutsättning att den privata
bostaden kompenseras av intilliggande gemensamma utrymmen och
utrustning. I förordningen (1988:684) med särskilda bestämmelser om
bostadslån m.m. för ny- och ombyggnad av ålderdomshem ges ytterligare
möjligheter till avsteg från den fullvärdiga bostadsstandard som krävs
enligt ny- och ombyggnadslåneförordningama för bostäder. Dessa möjlig-
heter till avsteg innebär att en lägenhet får bestå av ett rum och kokskåp
samt hygien- och entréutrymme.
Riksdagen beslutade förra året om ett nytt bostadsfinansieringssystem
(prop. 1990/91:34, BoU4, rskr. 92). Beslutet innebär att nuvarande låne-
och räntebidragssystem ersätts av ett system som bygger på att hela
lånefinansieringen sker på den allmänna lånemarknaden och att en del av
låneräntorna omfördelas över tiden med hjälp av räntelån som också de
tas upp på marknaden. Räntelånen och en del av investeringslånen
garanteras genom statliga kreditgarantier.
En förutsättning för statligt stöd till ny- och ombyggnad i det nya
systemet är att projektet uppfyller vissa bostadspolitiska krav. En strävan
vid utformningen av de nya reglerna har varit att undvika dubbelprövning
och att förenkla kraven i förhållande till vad som idag gäller för
bostadslån. Sådana krav som följer av lagstiftning behöver inte ställas
särskilt. Detta gäller t.ex. sådana krav i fråga om bostäders utformning
och utrustning samt om tillgänglighet som följer av plan- och bygglagen
(1987:10), plan- och byggförordningen (1987:383) och av föreskrifter
som utfärdats med stöd av lagen.
Regeringen har nyligen beslutat en förordning (1991:149) om allmänna
förutsättningar för statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder. Av
förordningen framgår bl.a. att bostäder skall vara avsedda för permanent
bruk och självständigt boende. Lägenheterna skall uppfylla de
grundläggande krav på utrymmes- och utrustningsstandard som följer av
bestämmelserna i plan- och bygglagen. Kraven skall anses uppfyllda om
bygglov har lämnats för projektet.
Vidare anges när det gäller särskilda boendeformer för äldre att en
lägenhet får bestå av ett rum och kokskåp, utrymme med toalett och
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
45
dusch samt entréutrymme. Detta gäller under förutsättning att lägenheten Prop. 1990/91:150
har en sådan storlek och utformning att den kan användas av en Bil. 1:3
rullstolsburen person och att den lägre standarden i lägenheten
kompenseras av gemensamma utrymmen för matlagning, måltider och
samvaro.
Vid behandlingen av propositionen om ansvaret för service och vård till
äldre och handikappade m.m. uttalade socialutskottet (1990/91:SoU9) att
regelsystemet avseende kraven för statligt bostadsstöd bör ses över och
sådana lösningar sökas att ett decentraliserat beslutsfattande möjliggörs
när det gäller utformningen av boende för åldersdementa. Ifråga om
gruppbostäder för psykiskt utvecklingsstörda anförde socialutskottet att
det rör sig om ett långvarigt boende för människor som i många fall är
yngre eller medelålders och att detta ställer särskilda krav på
bostadsstandarden. Utskottet ansåg dock att det även på detta område
måste finnas utrymme för lokala bedömningar så att en utbyggnad av
bostäder inte motverkas av statliga bestämmelser.
Det nya bostadsfinansieringssystemet innebär att reglerna blir enklare
när det gäller vilka krav som skall vara uppfyllda för att statligt stöd skall
lämnas till ny- och ombyggnad. Reglerna blir också mera enhetliga
genom att de bestämmelser som nu gäller för ålderdomshem får tillämpas
för alla särskilda boendeformer för äldre. Genom enklare och mer
enhetliga regler ges större utrymme för flexibilitet och ökade möjligheter
till lokala lösningar. Reglerna innebär vidare att prövningen av om
kraven på utrymmes- och utrustningsstandard är uppfyllda kan ske samlat
i kommunen vid bygglovsprövningen. Denna samordnade handläggning
ger enligt min mening de förutsättningar för ett decentraliserat
beslutsfattande som socialutskottet eftersträvat.
För egen del anser jag det viktigt att betona kraven pi att särskilda
boendeformer för äldre och handikappade planeras och byg s med sikte
på en långsiktig användbarhet. Jag vill särskilt betona utt det är
nödvändigt att ställa krav på hög tillgänglighet i denna typ av bostäder
och att behovet av en god arbetsmiljö uppmärksammas. Detta kommer till
uttryck genom reglerna för statligt bostadsstöd vilka ställer krav på att
lägenheten skall ha en sådan storlek och utformning att den kan användas
av en rullstolsburen person.
Vid planering av gruppbostäder för åldersdementa utgår jag från att
utformningen anpassas till denna grupps särskilda behov av en småskalig
och trygg boendemiljö. Socialstyrelsen och boverket redovisar i sin
rapport om gruppbostäder för äldre bl.a. erfarenheter av gruppstorlekens
betydelse för människor med åldersdemens. För äldre med demenspro-
blem bör antalet boende i en gruppbostad begränsas. Bedömningen av hur
många lägenheter som bör dela på gemensamma utrymmen måste dock
göras utifrån de boendes särskilda behov och utifrån vad som är lämpligt
i vaije enskilt byggnadsprojekt. Socialstyrelsen och boverket lämnar
också synpunkter på möjligheterna att samlokalisera gruppbostäder. Jag
delar myndigheternas uppfattning att det är angeläget att undvika institu-
tionsliknande boende för äldre och handikappade. Jag utgår från att
46
samma synsätt delas av kommunerna och att lämplig gruppstorlek och Prop. 1990/91:150
möjligheten att undvika institutionsprägel noga prövas vid den kommunala Bil .1:3
planeringen av de olika boendeformerna. Några generella regler om
gruppstorlek och samlokalisering bör därför inte ställas upp. Jag vill dock
betona att planering och utformning av särskilda boendeformer för äldre
måste ta sin utgångspunkt i de mål om valfrihet, trygghet och integritet
som riksdagen fastställt för äldreomsorgen. Socialstyrelsen och boverket
har här en viktig uppgift att följa upp hur kommunerna planerar och
utformar olika boendeformer för äldre.
Socialutskottet framhöll i sitt betänkande att det för gruppen ålders-
dementa inte sällan är motiverat och dessutom ur medicinsk synpunkt
lämpligt att efterge kravet på att dessa bostäder skall ha kokmöjlighet. Av
de nya reglerna i förordningen 1991:149 om allmänna förutsättningar för
statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder följer att krav inte ställs
på att gruppbostäder för åldersdementa behöver innehålla ett fullt utrustat
kök. Däremot måste det finnas ett kokskåp eller pentry så att det i läg-
enheten finns möjlighet att koka kaffe eller tillreda en enkel måltid. Till-
gång till kokmöjlighet anser jag vara en viktig bostadskvalitet vilken inte
bör efterges med hänsyn till behovet av en flexibel användning av bostäd-
erna. I vissa fall kan det dock av säkerhetsskäl vara motiverat att avstå
från inkoppling av spis eller kokplatta.
Även när det gäller planering av gruppbostäder och andra gemensamma
boendeformer för utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och fysiskt handi-
kappade förutsätter jag att bostäderna inte standardiseras utan planeras
och utformas efter de boendes invididuella önskemål och behov av till-
gänglighet, trygghet och integritet. Mot bakgrund av att det många
gånger är fråga om yngre och medelålders människor vill jag emellertid
stryka under att denna grupp inte skall ha en lägre bostadsstandard än vad
som tillkommer övriga medborgare. Reglerna för det statliga bostads-
stödet ger också uttryck för detta. I propositionen 1984/85:176 med
förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
anges vad som bör gälla vid utformning och lokalisering av gruppbo-
städer för personer med utvecklingsstörning. Där framhöll föredragande
statsråd om gruppens storlek att det är eftersträvansvärt med ett fåtal
personer i vaije grupp. Antalet fyra angavs som ett riktmärke, men det
framhölls också att riktmärket inte bör ses som ett absolut krav i samtliga
fall, utan att det måste finnas utrymme för flexibilitet. Vidare framhölls,
att det är väsentligt att de som bor i gruppbostad känner att de inte bor
på en institution. En gruppbostad bör därför utgöra en naturlig del av den
vanliga bostadsbebyggelsen och skall kunna finnas både i hyres- och
bostadsrättshus, radhus och villor efter vad som är mest lämpligt på vaije
ort. Det framhölls också att det bör undvikas att flera gruppbostäder
placeras i omedelbar närhet av varandra. För egen del anser jag att den
inriktning som redovisas i förarbetena till omsorgslagen i kombination
med de allmänna förutsättningar som kommer att gälla för statligt stöd
47
vid ny- och ombyggnad av bostäder, ger utrymme for den flexibilitet som Prop. 1990/91:150
riksdagen efterfrågat och som jag anser vara önskvärd. Bil. 1:3
4.4.1 Medel för personalutveckling
Mitt förslag: Riksdagen anvisar medel till ett statligt bidrag om
sammanlagt 500 milj.kr. för budgetåret 1991/92 för informations-
och utbildningsinsatser inför reformens genomförande.
Bidraget lämnas till kommunerna och fördelas med 1393 kr. för
vaije i kommunen bosatt person som var 80 år eller äldre den 1
januari 1990. De medel som genom detta bidrag kommer att utgå
till kommunerna skall även täcka kostnader för information och
utbildning för viss landstingskommunal personal.
Skälen för mitt förslag: Inför genomförandet av den nya kommunala
organisationen för service och vård krävs omfattande informations- och
utbildningsinsatser för den personal som berörs av förändringarna. Jag
har i propositionen (1990/91:14) om ansvaret för service och vård till
äldre och handikappade m.m. utvecklat min syn på behovet av sådana ut-
bildningsinsatser och på målgruppen för dessa. Jag utgår ifrån att huvud-
männen gemensamt planerar och genomför informations- och utbildnings-
verksamhet för berörda grupper och när så är lämpligt integrerar denna
med ordinarie vidareutbildning och fortbildning.
Ett statligt bidrag om sammanlagt 500 milj.kr. för åren 1991 och 1992
bör lämnas till kommunerna för att stödja informations- och utbildnings-
insatserna. Fördelningen mellan kommunerna bör ske med utgångspunkt
i att bidraget bör vara 1 393 kr. för vaije i kommunen bosatt person som
var 80 år eller äldre den 1 januari 1990. Bidraget bör administreras av
socialstyrelsen och utbetalas före utgången av år 1991. Bidraget bör
anvisas under samma anslag som statsbidraget till service och vård till
äldre och handikappade. Jag avser att återkomma med förslag till rege-
ringen beträffande de närmare föreskrifter som behövs om bidragets
utformning och ansökningsförfarande m.m.
4.4.2 Uppföljning och utvärdering
Mitt förslag: Särskilda insatser krävs för uppföljning och utvärde-
ring av huvudmannaskapsreformen. För budgetåret 1991/92 an-
visas 5 milj.kr. för uppföljning och utvärdering.
48
Skälen för mitt förslag: I prop. 1990/91:14 framhöll jag vikten av att Prop. 1990/91:150
huvudmannaskapsreformen noga följs upp och utvärderas. Jag uttryckte Bil. 1:3
då bl.a. att huvudmannaskapsförändringen i sig motiverar en kontinuerlig
uppföljning av hur verksamheten utvecklas vad avser innehåll, kvalitet
och kostnader. Beträffande utvärdering av reformen framhöll jag att
denna inte kan göras förrän den nya ansvarsfördelningen varit i bruk ett
antal år. Utvärderingen av reformen måste få en bred ansats och både
beakta effekter för den enskilda människan och samhället i stort.
Jag vill nu återkomma i denna fråga och närmare redovisa hur jag anser
att ansvaret för uppföljning och utvärdering bör fördelas. Huvudansvaret
för den kontinuerliga uppföljningen åvilar naturligen socialstyrelsen och
detsamma gäller ansvaret för utvärderingen av hur verksamheten till följd
av reformen utvecklas avseende sitt innehåll, kvalitet och kostnader i
förhållande till uppställda mål. Emellertid anser jag att den utvärdering
och uppföljning det här är fråga om kräver extra insatser utöver det som
ligger i socialstyrelsens reguljära verksamhet. Jag avser därför att föreslå
regeringen att ge socialstyrelsen ett uppdrag som närmare preciserar
inriktningen av denna uppgift. Jag ser det också som naturligt att social-
styrelsen i detta samverkar med de båda kommunförbunden och andra
myndigheter och organisationer.
Jag redovisade vidare i prop. 1990/91:14 att en särskild delegation
skulle ges uppdraget att följa betalningsansvarets tillämpning, dess
tekniska konstruktion och de ekonomiska konsekvenserna av systemet. I
uppdraget bör också ingå att föreslå ändringar i systemet om sådana
skulle komma att krävas samt att bedöma de ekonomiska konsekvenserna
av betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade. Jag avser åter-
komma till regeringen med förslag om att inrätta en sådan delegation där
företrädare för kommuner och landsting bör ingå.
Vid sidan av socialstyrelsen och en betalningsansvarsdelegation bör
också forskningen engageras för utvärdering av reformen. Jag ämnar att
i samverkan med det socialvetenskapliga forskningsrådet och andra före-
trädare för forskningen ta initiativ till att detta kommer till stånd.
Reformens omfattning och betydelse för det sociala området motiverar
att särskilda resurser sätts av för uppföljning och utvärdering. I den
tidigare framlagda propositionen aviserade jag att sammanlagt 25 milj, kr
borde användas för dessa ändamål under fem år. För budgetåret 1991/92
bör 5 milj.kr. anvisas för uppföljnings- och utvärderingsfrågor.
De förslag som jag nu redovisat får vissa anslagsmässiga konsekvenser.
Jag har tidigare föreslagit att medel skall anvisas till informations- och
utbildningsinsatser inför reformens genomförande (500 milj.kr.) samt till
uppföljnings- och utvärderingsinsatser (5 milj.kr.). Dessa medel bör för
budgetåret 1991/92 anvisas på förslagsanslaget Bidrag till social hem-
hjälp, ålderdomshem m.m. Medelsbehovet för anslaget Bidrag till social
hemhjälp, ålderdomshem m.m. för budgetåret 1991/92 beräknar jag
4 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 150. Bilaga 1:3
därmed till 4 001 852 000 kr, dvs. 505 milj.kr. utöver vad som före-
slagits i prop. 1990/91:100 bil. 7. Som jag tidigare påpekat bör det nya
statsbidraget till service och vård till äldre och handikappade när det
gäller år 1992 utbetalas halvårsvis i efterskott. Innebörden av detta är att
det nya statsbidraget får budgetmässiga konsekvenser först för budgetåret
1992/93.
Mina förslag i det föregående innebär bl.a. att ersättningen från sjukför-
säkringen till sjukvårdshuvudmännen (Dagmarersättningen) för år 1992
reduceras med 3 066 milj.kr. Detta medför ett minskat medelsbehov för
budgetåret 1991/92. I förhållande till vad som föreslagits i 1991 års
budgetproposition bör därför en reducering göras under anslaget Bidrag
till allmän sjukvård m.m. med 445 milj.kr. och under anslaget Bidrag till
sjukförsäkringen med 163 milj.kr.
Den förändring av skatteutjämningssystemet som jag föreslagit får till
följd att statens kostnad för skatteutjämningsbidrag ökar. I 1991 års
budgetproposition har medelsbehovet för anslaget Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m.m. beräknats till 20 698 milj.kr. För att täcka de
ökade kostnader som följer av mitt förslag kommer chefen för finans-
departementet senare denna dag att föreslå att ytterligare medel anvisas
på anslaget för budgetåret 1991/92.
När det gäller det föreslagna treåriga statsbidraget för medicinskt färdig-
behandlade inom den somatiska akutsjukvården och geriatriken, bör detta
för år 1992 fastställas till 700 milj.kr. Eftersom detta statsbidrag bör
utbetalas kalenderårsvis i efterskott får bidraget budgetmässiga konsek-
venser först för budgetåret 1992/93.
Jag har vidare lagt fram förslag om riktlinjer för ett särskilt stimulans-
bidrag, som syftar till att påskynda utbyggnaden av gruppbostäder och
andra alternativa boendeformer för åldersdementa, psykiskt utvecklings-
störda, fysiskt handikappade samt psykiskt sjuka. Statsbidraget bör utbe-
talas kalenderårsvis i efterskott. Eftersom bidraget bör kunna utges även
för sådana boendeenheter som färdigställs under år 1991 bör medel för
ändamålet anvisas i budgeten för 1991/92. Kostnaden för bidraget bör
täckas via ett nytt anslag under femte huvudtiteln, benämnt Bidrag till
byggande av gruppbostäder m.m. För budgetåret 1991/92 bör
400 milj.kr. anvisas för ändamålet.
Det föreslagna stimulansbidraget till ombyggnad av lokala sjukhem och
andra vårdinrättningar kommer att kunna lämnas fr.o.m. år 1992 och
under fem år framåt. Statsbidraget bör utges kalenderårsvis i efterskott,
varför bidraget inte får några budgetmässiga konsekvenser för budgetåret
1991/92.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
50
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upp-
rättats förslag till
1. lag om mellankommunal kostnadsutjämning med anledning av ändrat
huvudmannaskap för service och vård för äldre och handikappade,
2. lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrat huvudmanna-
skap för service och vård för äldre och handikappade,
3. lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalnings-
ansvar för viss hälso- och sjukvård,
4. lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt,
5. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Förslagen under 2, 4 och 5 har upprättats i samråd med chefen för
finansdepartementet.
4.7.1 Förslaget till lag om mellankommunal kostnadsutjämning med
anledning av ändrat huvudmannaskap för service och vård för
äldre och handikappade
I 1 § anges att kostnadsutjämning får ske mellan kommuner som ingår i
en landstingskommun. Därigenom framgår att landstingsfria kommuner
inte omfattas av kostnadsutjämningen. I bestämmelsen anges vidare att
kostnadsutjämning/år ske. Därmed avses att kostnadsutjämning i och för
sig inte är obligatorisk, utan är behovsgrundad.
I andra meningen anges att grunden för kostnadsutjämningen skall vara
det förändrade resursbehovet. Därigenom framgår att vaije förändring
kommer att spela roll för kommunen, dvs. oavsett om förändringen
innebär att kommunen avlastas resurser och sålunda bidrar till utjäm-
ningsbeloppet eller om den kommer att få ökade kostnader och således
skall erhålla ytterligare medel från systemet.
I 2 § anges en del definitioner som är nödvändiga för tillämpningen. Som
jag anfört i den allmänna motiveringen bygger systemet på att vissa
värden slås fast en gång för alla på ett tydligt sätt. När väl dessa faktorer
en gång är fastlagda bygger systemet på dessa värden.
Med tillkommande intäkter avses sålunda de intäkter som kan beräknas
uppkomma för en kommun med anledning av det förändrade huvudman-
naskapet. Dessa ökade intäkter består delvis av den intäktsökning som
uppkommer för en kommun med anledning av den skatteväxling som jag
föreslår i en särskild lag om skatteväxling. Detta innebär att en kommun
som tar över uppgifter från en landstingskommun skall ha möjlighet att
öka sitt skatteuttag högst motsvarande landstingskommunens sänkning.
Vidare ingår bland de ökade intäkterna den positiva förändring som
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
51
uppkommer genom ändrade skatteutjämningsbidrag. Slutligen ingår även Prop. 1990/91:150
en del av det nya statsbidrag som jag föreslår skall utgå till kommunerna. Bil. 1:3
Detta nya statsbidrag spelar för övrigt en central roll för kostnadsutjäm-
ningen. Detta bidrag utgår efter behovsbaserade grunder och inte, som
hittills varit fallet, efter prestationsgrund. Statsbidragsfördelningen inom
länen kommer att vara styrande för hur utjämningsbeloppen kommer att
fördelas. Detta innebär att utjämningsbeloppen kommer att fördelas efter
de behov kommunerna har, där behoven bestäms efter de för statsbidraget
fastställda kriterierna.
Nästa nödvändiga faktor att fastställa är de tillkommande kostnaderna.
Dessa kostnader motsvarar de ökade åtagandena som ett förändrat
huvudmannaskap innebär.
Vidare definieras vad som menas med ingångsvärde. Detta värde utgörs
av resultatet av den beräkning som görs enligt 4 §, där ingångsvärdena
ytterligare specificeras som positiva eller negativa. I 4 § anges hur kost-
nadsutjämningen skall göras första gången, dvs. år 1992. Resultatet av
denna utjämning utgör sedan grunden för systemets fortsättning under
åren 1993 - 1997 och utgör kommunens ingångsvärde i systemet. Om
sålunda en kommun har tillkommande intäkter med 100 och tillkommande
kostnader med 300 kommer kommunen att ha behov av att erhålla del av
utjämningen. Kommunen får i detta fall ett positivt ingångsvärde med
200. På motsvarande sätt får den kommun som har nya intäkter med 200
och nya kostnader med 100 bidra till utjämningen genom att erlägga
medel. Den kommunen får ett negativt ingångsvärde med 100.
De belopp som anges i bilaga till lagen bygger på 1991 års prisnivå.
Ingångsvärdena utgörs av skillnaden mellan kostnader och intäkter. En
marginell justering har dock skett så att summan av alla ingångsvärden
på riksnivå blir 0.
Vidare fastslås vad som avses med utjämningsbelopp, dvs. det belopp
som kan fördelas eller, med andra ord, summan av de medel som kom-
muner med negativa ingångsvärden skall erlägga till systemet. Utjäm-
ningsbeloppet utgörs av summan av samtliga negativa ingångsvärden för
kommunerna.
Vidare definieras länsutjämningsbeloppet. Detta belopp avser utjäm-
ningsbeloppet fördelat länsvis. Definitionen får betydelse vid fastställan-
det av utjämningsvärdet. Jag återkommer snart till denna faktor. Vidare
definieras utjämningsandelen. Denna andel utgörs av en kommuns pro-
centuella andel av det statsbidrag som tillfaller länet enligt den avsedda
förordningen om statsbidrag. Om en kommun har rätt till ett bidrag
motsvarande 10 % av det samlade statsbidraget till länet skall kommunen
också tillföras 10 % av länsutjämningsbeloppet.
Som jag angett i den allmänna motiveringen syftar omläggningen av
huvudmannaskapet till att kommunerna gradvis skall gå över till ett
behovsbaserat system, så som även det nya statsbidraget är behovs-
baserat. Detta skall ske under den period som anges i 5 §. Det är därför
nödvändigt att slå fast nivån för denna övergång. Detta görs med hjälp av
ett utjämningsvärde som beräknas för vaije kommun som produkten av
52
länsutjämningsbeloppet multiplicerat med kommunens utjämningsandel. Prop. 1990/91:150
Denna produkt skall sedan minskas med det belopp som kommunen skall Bil. 1:3
erlägga första gången, dvs. vid den kostnadsutjämning som sker enligt
4 §•
Ett exempel får belysa hur utjämningsvärdet skall fastställas. Om ett län
har ett länsutjämningsbelopp på 100 och en kommun har en utjämnings-
andel med 50 %, skall 100 multipliceras med 0,50. Produkten av be-
räkningen blir 50. Om kommunen i fråga första gången erlägger 100
skall produkten 50 minskas med 100, varvid ett negativt värde om -50
uppkommer. Detta värde utgör utjämningsvärdet och innebär att kom-
munen under åren 1993 - 1997 skall erlägga årliga belopp som gradvis
minskar till 50, enligt vad som framgår av 5 §.
Om å andra sidan kommunen inte varit skyldig att erlägga något belopp
första gången kostnadsutjämning sker skall produkten 50 inte reduceras.
Kommunens utjämningsvärde blir sålunda det positiva värdet 50, vilket
innebär att kommunen slutligen skall erhålla 50 enligt vad som framgår
av 5 §.
I 3 § bestäms vilka tillkommande kostnader och intäkter som vaije kom-
mun skall anses ha. Dessa belopp fastställs kommunvis i en bilaga till
lagen. För tydlighets skull anges även de ingångsvärden som blir följden
av att intäkter och kostnader fastställs.
Vidare anges i bestämmelsen att en årlig uppräkning skall ske med
ledning av lönekostnadsutvecklingen inom den berörda sektorn. Denna
uppräkning bestäms lämpligen genom att en uppräkningsfaktor fastställs.
I 4 § anges hur kostnadsutjämningen skall göras första gången, dvs. år
1992. Detta år är speciellt i den meningen att grunden för omfördelningen
är de positiva och negativa ingångsvärdena och att omfördelningen detta
år sker med utgångspunkt just i dessa värden. De värden som anges i
bilagan utgör grunden för utjämningen år 1992. Före utjämning skall
dock värdena räknas upp enligt 3 §.
I 5 § anges sedan hur kostnadsutjämningen skall göras under de efter-
följande åren 1993 - 1997 (omställningsperioden). Om sålunda en kom-
mun har ett negativt ingångsvärde med 100 - och därmed skall avstå 100
år 1992 - och samtidigt har ett negativt utjämningsvärde med 50 skall
kommunen under omställningsperioden avstå 90 år 1993, 80 år 1994 osv.
ner till 50 år 1997.
I 6 § hänvisas till lagen (1965:269) om särskilda bestämmelser om kom-
muns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Avräkningen skall
ske mot den fordran som vaije kommun har enligt 4 § nämnda lag.
I andra stycket ges socialstyrelsen skyldighet att senast den 1 oktober
vaije år lämna skattemyndigheterna, riksrevisionsverket och kommunerna
uppgift om de belopp som skall tillföras eller avräknas nästkommande år.
Det ligger närmast till hands att socialstyrelsen har hand om denna upp-
53
gift, eftersom socialstyrelsen är den myndighet som administrerar stats- Prop. 1990/91:150
bidragets fördelning mellan kommunerna. Styrelsen avses också fastställa Bil. 1:3
uppräkningsfaktorn enligt 3 §.
I sista stycket anges att utjämningen skall administreras av skattemyn-
digheterna.
I 7 § bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
att ge ut närmare föreskrifter om tillämpningen av lagen.
Ikraftträdandet
Lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1991. Uppgiftslämnade enligt
6 § skall första gången ske den 1 november 1991.
4.7.2. Förslaget till lag om särskild skatteväxling med anledning av
ändrat huvudmannaskap för service och vård för äldre och
handikappade
I 1 § föreskrivs att landstingskommun skall sänka sin skattesats med vad
utdebiteringsbehovet minskar med anledning av att landstinget avlyfts
huvudmannaansvar för en del av servicen för äldre och handikappade. I
andra stycket följs den bestämmelsen upp genom att den ger kommun
inom landstinget möjlighet att höja sin skattesats i motsvarande mån som
landstinget sänkt sin. Detta stycke är så formulerat att det givetvis inte är
nödvändigt för en kommun att alltid följa landstingets sänkning. Bestäm-
melsen föreskriver att kommunernas höjning skall motsvara högst lands-
tingens sänkning.
I 2 § anges med vilka belopp skattesatserna i landstingskommunerna skall
sänkas. De där angivna beloppen baseras på beräkningar som redovisas
i bilaga. Bestämmelsen tar bara sikte på skattesatsen år 1992.
Ikraftträdandet anges till den 1 oktober 1991.
4.7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269)med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.
I 4 § tredje stycket har ett tillägg gjorts avseende en hänvisning till den
nya lagen om särskild skatteväxling. I tillägget klargörs att den avräkning
som görs enligt 4 § skall justeras med de belopp som avses i lagen om
särskild skatteväxling med anledning av ändrat huvudmannaskap för
service och vård för äldre och handikappade. Den nya lagen om skatte-
växling föreskriver en viss landstingskommunal sänkning av resp, lands-
tingskommuns skattesats. Det är denna sänkning som skall ligga till grund
för avräkningen och detta oavsett om en landstingskommun skulle sänka
med ett större belopp. Med den tekniska lösning jag valt kommer näm-
54
ligen en eventuell sänkning utöver den som föreskrivs i lagen om särskild
skatteväxling inte att anses vara en sänkning till följd av det ändrade
huvudmannaskapet, såvitt avser det överskjutande beloppet. Den valda
tekniken innebär i samma mån att justeringen på den kommunala sidan
skall motsvara vad som faktiskt beslutats av kommunen så länge höj-
ningen understiger eller uppgår till motsvarande belopp som landstings-
kommunen skall sänka enligt lagen om särskild skatteväxling. I femte
stycket har en hänvisning införts till den nya lagen om mellankommunal
kostnadsutj ämning.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
dels godkänna de riktlinjer jag förordat i fråga om
1. statsbidrag till kommunerna för medicinskt färdigbehandlade (avsnitt
4.2.2.1),
2. förändring av ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvud-
männen (avsnitt 4.2.3.1),
3. förändring av skatteutjämningssystemet (avsnitt 4.2.3.2),
4. skatteväxling (avsnitt 4.2.3.3),
5. förändring av statsbidraget till kommunerna (avsnitt 4.2.3.4),
6. system för mellankommunal kostnadsutjämning (avsnitt 4.2.3.5),
7. stimulansbidrag till gruppbostäder (avsnitt 4.3.1),
8. stimulansbidrag till lokala sjukhem och andra vårdinrättningar
(avsnitt 4.3.2),
9. bidrag till personalutvecklingsinsatser (avsnitt 4.4.1),
10. uppföljning och utvärdering av huvudmannaskapsreformen (avsnitt
4.4.2),
dels anta förslagen till
11. lag om mellankommunal kostnadsutjämning med anledning av
ändrat huvudmannaskap för service och vård för äldre och handikappade,
12. lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrat huvud-
mannaskap för service och vård för äldre och handikappade,
13. lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalnings-
ansvar för viss hälso- och sjukvård,
14.lag om ändring i lagen (1990:609) om avräkningsskatt,
15. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m.m.,
dels
16. under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till social hemhjälp,
ålderdomshem m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa 505 000 000 kr.
utöver vad som föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 7,
17. till Bidrag till byggande av gruppbostäder m.m. för budgetåret
1991/92 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på
400 000 000 kr.,
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
55
18. under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till allmän sjukvård Prop. 1990/91:150
m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett belopp som är 445 000 000 kr. Bil. 1:3
lägre än vad som föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 7,
19. under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till sjukförsäkringen
för budgetåret 1991/92 anvisa ett belopp som är 163 000 000 kr. lägre än
vad som föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 7.
56
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Kostnadsutjämning mellan kommuner som ingår i en landstingskom-
mun får ske enligt bestämmelserna i denna lag. Utjämningen skall vara
grundad på kommunernas förändrade resursbehov med anledning av
ändring av huvudmannaskapet för service och vård för äldre och handi-
kappade.
2 § I denna lag avses med
tillkommande intäkter: de ökade intäkter som med anledning av det ändra-
de huvudmannaskapet för service och vård för äldre och handikappade
beräknas uppkomma för en kommun på grund av
1. skatteväxling enligt lagen (1991:000) om särskild skatteväxling med
anledning av ändrat huvudmannaskap för service och vård för äldre och
handikappade,
2. ändrade skatteutjämningsbidrag, och
3. det statsbidrag som tillförs kommunerna till den del finansiering
sker genom reduktion av den allmänna sjukvårdsersättningen till lands-
tingen som lämnas från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
tillkommande kostnader: de kostnader som beräknas uppkomma för en
kommun till följd av det ändrade huvudmannaskapet,
ingångsvärde: resultatet av den beräkning som görs enligt 4 §,
utjämningsbelopp:summan av samtliga de negativa ingångsvärden, som
beräknats enligt 4 §,
länsutjämningsbelopp: utjämningsbeloppet fördelat länsvis,
utjämningsandel: en kommuns procentuella andel av det statsbidrag som
år 1992 tillfaller samtliga kommuner i länet för service och vård för äldre
och handikappade,
utjämningsvärde: produkten av länsutjämningsbeloppet multiplicerat med
kommunens utjämningsandel, minskad med det belopp som kommunen
skall erlägga enligt 4 §.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.1
3 § För kommunerna fastställs tillkommande intäkter och tillkommande
kostnader samt därmed också ingångsvärdena i 1991 års prisnivå till de
belopp som anges i bilaga till denna lag.
Utjämningsbeloppet uppräknas årligen med ledning av lönekostnads-
utvecklingen inom den berörda sektorn.
4 § Kostnadsutjämning enligt 1 § beräknas med utgångspunkt i en jäm-
förelse mellan tillkommande intäkter och tillkommande kostnader. Om
57
denna beräkning visar att en kommun inte får sina kostnader täckta av
tillkommande intäkter skail kommunen, i samband med avräkningsför-
farandet i fråga om kommunalskatt år 1992, av utjämningsbeloppet få ett
belopp som motsvarar bristen (positivt ingångsvärde). Om beräkningen
visar att en kommun får större tillkommande intäkter än den får tillkom-
mande kostnader skall kommunen, i samband med nämnda avräknings-
förfarande år 1992, erlägga ett belopp som motsvarar skillnaden (negativt
ingångsvärde).
5 § Aren 1993 - 1997 skall det belopp som vaije kommun skall få eller
erlägga för vaije år minskas med en femtedel av skillnaden mellan kom-
munens positiva respektive negativa ingångsvärde och dess utjämnings-
värde.
6 § I fråga om kostnadsutjämning mellan kommuner gäller bestämmelser-
na i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m. i tillämpliga delar. Avräkning
skall ske mot fordran enligt 4 § samma lag.
Socialstyrelsen skall senast den 1 oktober vaije år lämna skattemyndig-
heterna, riksrevisionsverket och kommunerna uppgift om de belopp som
skall tillföras eller avräknas nästkommande år.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, socialstyrelsen
fastställer den uppräkningsfaktor som avses i 3 §.
Avräkningen enligt första stycket görs av skattemyndigheterna.
7 § Föreskrifter om verkställigheten av denna lag får meddelas av rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.1
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.
2. Uppgift enligt 6 § andra stycket lämnas första gången senast den
1 november 1991.
58
Bilaga
|
Kommun |
Tillkommande Tillkommande Ingångs- | ||
|
kostnader (1 OOO-tal kron |
intäkter or, 1991 års pri |
värde | |
|
BOTKYRKA |
65900 |
116888 |
-51233 |
|
DANDERYD |
60317 |
86703 |
-26584 |
|
EKERÖ |
23484 |
35468 |
-12063 |
|
HANINGE |
54215 |
109295 |
-55299 |
|
HUDDINGE |
86545 |
138131 |
-51886 |
|
JÄRFÄLLA |
69526 |
108139 |
-38851 |
|
LIDINGÖ |
92158 |
102168 |
-10271 |
|
NACKA |
101952 |
136005 |
-34372 |
|
NORRTÄLJE |
139232 |
93184 |
45737 |
|
NYNÄSHAMN |
40856 |
39326 |
1423 |
|
SALEM |
13965 |
24273 |
-10359 |
|
SIGTUNA |
42738 |
57323 |
-14719 |
|
SOLLENTUNA |
83204 |
101655 |
-18699 |
|
SOLNA |
125333 |
112303 |
12712 |
|
STOCKHOLM |
2227681 |
1679350 |
543101 |
|
SUNDBYBERG |
90416 |
65530 |
24677 |
|
SÖDERTÄLJE |
133926 |
150781 |
-17236 |
|
TYRESÖ |
26806 |
63919 |
-37235 |
|
TÄBY |
85696 |
119495 |
-34073 |
|
UPPLANDS-BRO |
18760 |
34838 |
-16149 |
|
UPPLANDS-VÄSBY |
34013 |
65618 |
-31739 |
|
VALLENTUNA |
30071 |
38997 |
-9019 |
|
VAXHOLM |
11224 |
13046 |
-1854 |
|
VÄRMDÖ |
30479 |
38000 |
-7612 |
|
ÖSTERÅKER |
27597 |
52329 |
-24839 |
|
STOCKHOLMS LÄN |
3716095 |
3582763 |
123560 |
|
ENKÖPING |
76289 |
74060 |
2027 |
|
HÅBO |
7560 |
31528 |
-24021 |
|
TIERP |
62052 |
65415 |
-3534 |
|
UPPSALA |
374762 |
364924 |
8848 |
|
ÄLVKARLEBY |
29463 |
25431 |
3958 |
|
ÖSTHAMMAR |
59769 |
53098 |
6521 |
|
UPPSALA LÄN |
609895 |
614457 |
-6201 |
|
ESKILSTUNA |
214592 |
219251 |
-5240 |
|
FLEN |
55929 |
48485 |
7304 |
|
KATRINEHOLM |
80773 |
92490 |
-11949 |
|
NYKÖPING |
152779 |
153805 |
-1437 |
|
OXELÖSUND |
25774 |
32066 |
-6370 |
|
STRÄNGNÄS |
70417 |
63969 |
6269 |
|
VINGÅKER |
22643 |
26713 |
-4137 |
|
SÖDERMANLANDS LÄN |
622907 |
636779 |
-15558 |
Bilaga 1:3.1
59
Kommun
Tillkommande Tillkommande Ingångs-
kostnader intäkter värde
(1 OOO-tal kronor, 1991 års prisnivå)
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.1
|
BOXHOLM |
16415 |
15422 |
951 |
|
FINSPÅNG |
41034 |
42613 |
-1691 |
|
KINDA |
34808 |
28572 |
6151 |
|
LINKÖPING |
221556 |
221766 |
-803 |
|
MJÖLBY |
55042 |
55618 |
-724 |
|
MOTALA |
66441 |
90146 |
-23915 |
|
NORRKÖPING |
247035 |
237315 |
9072 |
|
SÖDERKÖPING |
23280 |
19426 |
3797 |
|
VADSTENA |
16063 |
18655 |
-2638 |
|
VALDEMARS VIK |
19396 |
21568 |
-2227 |
|
YDRE |
12427 |
12039 |
355 |
|
ÅTVIDABERG |
31134 |
26910 |
4146 |
|
ÖDESHÖG |
14171 |
15317 |
-1185 |
|
ÖSTERGÖTLANDS LÄN |
798803 |
805367 |
-8712 |
|
ANEBY |
13256 |
16064 |
-2848 |
|
EKSJÖ |
32631 |
44915 |
-12388 |
|
GISLAVED |
50502 |
48447 |
1922 |
|
GNOSJÖ |
16703 |
18978 |
-2323 |
|
JÖNKÖPING |
264209 |
217508 |
46056 |
|
NÄSSJÖ |
63895 |
72812 |
-9100 |
|
SÄ VSJÖ |
35844 |
32976 |
2777 |
|
TRANÅS |
43510 |
51799 |
-8417 |
|
VAGGERYD |
29308 |
26090 |
3144 |
|
VETLANDA |
65255 |
70941 |
-5868 |
|
VÄRNAMO |
61952 |
57047 |
4745 |
|
JÖNKÖPINGS LÄN |
677064 |
657577 |
17700 |
|
ALVESTA |
60905 |
61400 |
-659 |
|
LESSEBO |
31132 |
29691 |
1359 |
|
LJUNGBY |
84298 |
78825 |
5255 |
|
MARKARYD |
41342 |
36387 |
4851 |
|
TINGSRYD |
48693 |
61100 |
-12554 |
|
UPPVIDINGE |
45314 |
42588 |
2608 |
|
VÄXJÖ |
158962 |
158033 |
505 |
|
ÄLMHULT |
48933 |
48235 |
568 |
|
KRONOBERGS LÄN |
519579 |
516259 |
1933 |
|
BORGHOLM |
46846 |
44080 |
2644 |
|
EMMABODA |
33110 |
34798 |
-1779 |
|
HULTSFRED |
85228 |
61610 |
23422 |
|
HÖGSBY |
30185 |
31312 |
-1209 |
|
KALMAR |
142849 |
152611 |
-10158 |
|
MÖNSTERÅS |
36566 |
36234 |
235 |
|
MÖRBYLÅNGA |
30873 |
37337 |
-6556 |
|
NYBRO |
72029 |
69749 |
2090 |
|
OSKARSHAMN |
86074 |
75319 |
10539 |
|
TORSÄS |
29529 |
30916 |
-1468 |
|
VIMMERBY |
43297 |
50438 |
-7267 |
|
VÄSTERVIK |
126686 |
126481 |
-134 |
|
KALMAR LÄN |
763273 |
750887 |
10359 |
60
Kommun
GOTLAND
Tillkommande Tillkommande Ingångs-
kostnader intäkter värde
(1 OOO-tal kronor, 1991 års prisnivå)
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.1
EJ MED I HUVUDMANNASKAPSFÖRÄND-
RINGEN
|
KARLSHAMN |
65262 |
71678 |
-6600 |
|
KARLSKRONA |
145445 |
133621 |
11450 |
|
OLOFSTRÖM |
29046 |
27151 |
1819 |
|
RONNEBY |
75181 |
65219 |
9773 |
|
SÖLVESBORG |
34039 |
34268 |
-321 |
|
BLEKINGE LÄN |
348972 |
331938 |
16123 |
|
BROMÖLLA |
25882 |
23085 |
2731 |
|
BÅSTAD |
39937 |
38063 |
1770 |
|
HÄSSLEHOLM |
97964 |
131510 |
-33853 |
|
KLIPPAN |
41937 |
44349 |
-2528 |
|
KRISTIANSTAD |
204736 |
180803 |
23417 |
|
OSBY |
49917 |
39436 |
10362 |
|
PERSTORP |
26735 |
15539 |
11139 |
|
SIMRISHAMN |
52063 |
66997 |
-15093 |
|
TOMELILLA |
41655 |
39503 |
2043 |
|
ÅSTORP |
27204 |
24725 |
2409 |
|
ÄNGELHOLM |
73773 |
87740 |
-14184 |
|
ÖRKELLJUNGA |
29764 |
24523 |
5169 |
|
ÖSTRA GÖINGE |
43437 |
35254 |
8078 |
|
KRISTIANSTADS LÄN |
755005 |
751528 |
1460 |
|
BJUV |
36662 |
29331 |
7242 |
|
BURLÖV |
31503 |
35985 |
-4572 |
|
ESLÖV |
73174 |
71794 |
1186 |
|
HELSINGBORG |
311487 |
285806 |
24881 |
|
HÖGANÄS |
63201 |
62883 |
149 |
|
HÖRBY |
43803 |
42775 |
912 |
|
HÖÖR |
38186 |
34779 |
3310 |
|
KÄVLINGE |
44074 |
38006 |
5959 |
|
LANDSKRONA |
99705 |
110255 |
-10832 |
|
LOMMA |
37965 |
42696 |
-4840 |
|
LUND |
202840 |
225273 |
-23006 |
|
MALMÖ |
EJ MED 1 |
[ HUVUDMANNASKAPSFORÄND | |
|
SJÖBO |
45351 |
46909 |
-1682 |
|
SKURUP |
33566 |
35986 |
-2512 |
|
STAFFANSTORP |
24211 |
41901 |
-17779 |
|
SVALÖV |
33492 |
33577 |
-174 |
|
SVEDALA |
24837 |
25523 |
-753 |
|
TRELLEBORG |
86392 |
96979 |
-10833 |
|
VELLINGE |
25764 |
69230 |
-43593 |
|
YSTAD |
71702 |
84668 |
-13175 |
|
MALMÖHUS LÄN |
1327914 |
1414353 |
-90111 |
61
Kommun
Tillkommande Tillkommande Ingångs-
kostnader intäkter värde
(1 OOO-tal kronor, 1991 års prisnivå)
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.1
|
FALKENBERG |
75865 |
91210 |
-15569 |
|
HALMSTAD |
178122 |
176763 |
884 |
|
HYLTE |
42557 |
31972 |
10485 |
|
KUNGSBACKA |
79344 |
101815 |
-22713 |
|
LAHOLM |
57386 |
51870 |
5370 |
|
VARBERG |
106302 |
94669 |
11364 |
|
HALLANDS LÄN |
539576 |
548299 |
-10180 |
|
GÖTEBORG |
EJ MED 1 |
[ HUVUDMANNASKAPSFÖRÄND | |
|
HÄRRYDA |
41891 |
55957 |
-14196 |
|
KUNGÄLV |
66690 |
70551 |
-4045 |
|
LYSEKIL |
49525 |
44605 |
4794 |
|
MUNKEDAL |
30259 |
28577 |
1603 |
|
MÖLNDAL |
91906 |
114774 |
-23145 |
|
ORUST |
31468 |
35206 |
-3827 |
|
PARTILLE |
49153 |
66518 |
-17520 |
|
SOTENÄS |
39973 |
35834 |
4038 |
|
STENUNGSUND |
25029 |
38674 |
-13731 |
|
STRÖMSTAD |
29090 |
30617 |
-1607 |
|
TANUM |
41497 |
42011 |
-625 |
|
TJÖRN |
26164 |
25832 |
262 |
|
UDDEVALLA |
135785 |
106429 |
29032 |
|
ÖCKERÖ |
19805 |
20493 |
-742 |
|
GÖTEBORG & BOHUS LÄN |
678235 |
716076 |
-39708 |
|
ALE |
43796 |
46944 |
-3270 |
|
ALINGSÅS |
87023 |
95158 |
-8378 |
|
BENGTSFORS |
45237 |
48126 |
-3014 |
|
BORÅS |
306773 |
306995 |
-1044 |
|
DALS-ED |
25800 |
21819 |
3917 |
|
FÄRGELANDA |
26894 |
20746 |
6084 |
|
HERRLJUNGA |
36970 |
30518 |
6362 |
|
LERUM |
41749 |
86026 |
-44448 |
|
LILLA |
37339 |
32398 |
4848 |
|
MARK |
81888 |
101515 |
-19873 |
|
MELLERUD |
35451 |
38361 |
-3009 |
|
SVENUUNGA |
34194 |
36366 |
-2267 |
|
TRANEMO |
38209 |
31965 |
6150 |
|
TROLLHÄTTAN |
135195 |
140110 |
-5284 |
|
ULRICEHAMN |
81051 |
73305 |
7540 |
|
VÅRGÅRDA |
32484 |
27298 |
5105 |
|
VÄNERSBORG |
109933 |
97141 |
12515 |
|
ÅMÅL |
46407 |
46685 |
-402 |
|
ÄLVSBORGS LÄN |
1246392 |
1281476 |
-38469 |
62
Kommun
Tillkommande Tillkommande Ingångs-
kostnader intäkter värde
(1 OOO-tal kronor, 1991 års prisnivå)
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.1
|
ESSUNGA |
20844 |
18837 |
1953 |
|
FALKÖPING |
94473 |
103097 |
-8888 |
|
GRÄSTORP |
21054 |
19161 |
1839 |
|
GULLSPÅNG |
23867 |
21130 |
2677 |
|
GÖTENE |
40694 |
36957 |
3633 |
|
HABO |
20458 |
17976 |
2431 |
|
HJO |
23362 |
26058 |
-2762 |
|
KARLSBORG |
28066 |
27178 |
814 |
|
LIDKÖPING |
87528 |
94573 |
-7289 |
|
MARIESTAD |
67135 |
63872 |
3087 |
|
MULLSJÖ |
13531 |
14510 |
-1016 |
|
SKARA |
53536 |
53327 |
66 |
|
SKÖVDE |
112924 |
120141 |
-7529 |
|
TIBRO |
30376 |
29887 |
409 |
|
TIDAHOLM |
48592 |
40221 |
8252 |
|
TÖREBODA |
33707 |
32951 |
666 |
|
VARA |
62594 |
50610 |
11833 |
|
SKARABORGS LÄN |
782742 |
770485 |
10177 |
|
ARVIKA |
92040 |
104023 |
-12245 |
|
EDA |
46786 |
35701 |
10975 |
|
FIL1PSTAD |
64994 |
60571 |
4255 |
|
FORSHAGA |
36438 |
34604 |
1739 |
|
GRUMS |
29941 |
33175 |
-3318 |
|
HAGFORS |
59362 |
62920 |
-3721 |
|
HAMMARÖ |
28120 |
30693 |
-2651 |
|
KARLSTAD |
235110 |
225069 |
9425 |
|
KIL |
30397 |
29728 |
589 |
|
KRISTINEHAMN |
91268 |
89356 |
1670 |
|
MUNKFORS |
25638 |
20585 |
4990 |
|
STORFORS |
17085 |
17426 |
-387 |
|
SUNNE |
49393 |
55259 |
-6006 |
|
SÄFFLE |
63110 |
70606 |
-7675 |
|
TORSBY |
64289 |
69337 |
-5227 |
|
ÅRJÄNG |
39123 |
42791 |
-3778 |
|
VÄRMLANDS LÄN |
973094 |
981842 |
-11365 |
|
ASKERSUND |
47029 |
37936 |
8979 |
|
DEGERFORS |
34016 |
26601 |
7334 |
|
HALLSBERG |
45715 |
39731 |
5870 |
|
HÄLLEFORS |
33011 |
33023 |
-101 |
|
KARLSKOGA |
65712 |
80024 |
-14507 |
|
KUMLA |
48347 |
40670 |
7557 |
|
LAXÅ |
26576 |
19259 |
7256 |
|
LINDESBERG |
60060 |
69461 |
-9575 |
|
LJUSNARSBERG |
29324 |
24110 |
5143 |
|
NORA |
26056 |
26324 |
-338 |
|
ÖREBRO |
273285 |
288897 |
-16364 |
|
ÖREBRO LÄN |
689131 |
686036 |
1254 |
63
Kommun
Tillkommande Tillkommande Ingångs-
kostnader intäkter värde
(1 OOO-tal kronor, 1991 års prisnivå)
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.1
|
ARBOGA |
43517 |
42600 |
801 |
|
FAGERSTA |
36136 |
47264 |
-11240 |
|
HALLSTAHAMMAR |
42202 |
41952 |
138 |
|
HEBY |
40064 |
43619 |
-3667 |
|
KUNGSÖR |
22060 |
23092 |
-1093 |
|
KÖPING |
71440 |
76062 |
-4819 |
|
NORBERG |
24732 |
24282 |
384 |
|
SALA |
62639 |
66982 |
-4517 |
|
SKINNSKATTEBERG |
20435 |
18205 |
2178 |
|
SURAHAMMAR |
29598 |
28744 |
776 |
|
VÄSTERÅS |
312758 |
339848 |
-27964 |
|
VÄSTMANLANDS LÄN |
705580 |
752650 |
-49023 |
|
AVESTA |
61223 |
68583 |
-7534 |
|
BORLÄNGE |
93681 |
97139 |
-3714 |
|
FALUN |
127135 |
119331 |
7474 |
|
GAGNEF |
28185 |
27615 |
496 |
|
HEDEMORA |
54555 |
49121 |
5296 |
|
LEKSAND |
42474 |
51111 |
-8762 |
|
LUDVIKA |
101523 |
91167 |
10098 |
|
MALUNG |
38412 |
34242 |
4073 |
|
MORA |
34235 |
54178 |
-20062 |
|
ORSA |
24181 |
25376 |
-1262 |
|
RÄTTVIK |
36097 |
45116 |
-9127 |
|
SMEDJEBACKEN |
31520 |
32665 |
-1231 |
|
SÄTER |
22066 |
30004 |
-8008 |
|
VANSBRO |
38709 |
32085 |
6529 |
|
ÄLVDALEN |
30856 |
27946 |
2831 |
|
KOPPARBERGS LÄN |
764853 |
785680 |
-22903 |
|
BOLLNÄS |
69255 |
73019 |
-3955 |
|
GÄVLE |
216416 |
186077 |
29801 |
|
HOFORS |
34160 |
31027 |
3045 |
|
HUDIKSVALL |
78729 |
85765 |
-7256 |
|
LJUSDAL |
52020 |
64321 |
-12456 |
|
NORDANSTIG |
32824 |
35663 |
-2931 |
|
OCKELBO |
21766 |
19714 |
1997 |
|
OVANÅKER |
27959 |
30258 |
-2377 |
|
SANDVIKEN |
89453 |
95583 |
-6377 |
|
SÖDERHAMN |
70598 |
79740 |
-9344 |
|
GÄVLEBORGS LÄN |
693181 |
701166 |
-9852 |
|
HÄRNÖSAND |
96677 |
96684 |
-266 |
|
KRAMFORS |
139191 |
120061 |
18783 |
|
SOLLEFTEÅ |
110207 |
115500 |
-5595 |
|
SUNDSVALL |
282078 |
283114 |
-1793 |
|
TIMRÅ |
59152 |
60629 |
-1638 |
|
ÄNGE |
56717 |
56201 |
364 |
|
ÖRNSKÖLDSVIK |
188942 |
210734 |
-22328 |
|
VÄSTERNORRLANDS LÄN |
932965 |
942925 |
-12472 |
64
Kommun
Tillkommande Tillkommande Ingångs-
kostnader intäkter värde
(1 OOO-tal kronor, 1991 års prisnivå)
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.1
|
BERG BRÄCKE |
33892 40977 50981 |
36256 35964 49077 |
-2458 4911 1770 |
|
KROKOM |
46259 |
49661 |
-3530 |
|
RAGUNDA |
28017 |
31977 |
-4041 |
|
STRÖMSUND |
67260 |
68782 |
-1705 |
|
ÅRE |
37421 |
36557 |
765 |
|
ÖSTERSUND |
147801 |
150379 |
-2977 |
|
JÄMTLANDS LÄN |
452608 |
458654 |
-7266 |
|
BJURHOLM |
15388 |
13040 |
2309 |
|
DOROTEA |
21236 |
18244 |
2940 |
|
LYCKSELE |
43230 |
45065 |
-1953 |
|
MALÅ |
13454 |
12258 |
1162 |
|
NORDMALING |
36444 |
26943 |
9417 |
|
NORSJÖ |
19391 |
16444 |
2899 |
|
ROBERTSFORS |
34503 |
25497 |
8925 |
|
SKELLEFTEÅ |
232506 |
196211 |
35722 |
|
SORSELE |
14125 |
15442 |
-1356 |
|
STORUMAN |
24521 |
24996 |
-541 |
|
UMEÅ |
165558 |
178271 |
-13174 |
|
VILHELMINA |
25955 |
29258 |
-3377 |
|
VINDELN |
34844 |
25834 |
8929 |
|
VÄNNÄS |
26362 |
23457 |
2838 |
|
ÅSELE |
19996 |
19802 |
141 |
|
VÄSTERBOTTENS LÄN |
727513 |
670760 |
54881 |
|
ARJEPLOG |
14855 |
17055 |
-2243 |
|
ARVIDSJAUR |
39812 |
34325 |
5388 |
|
BODEN |
132050 |
104305 |
27429 |
|
GÄLLIVARE |
75589 |
68848 |
6547 |
|
HAPARANDA |
35482 |
36422 |
-1037 |
|
JOKKMOKK |
29213 |
26072 |
3067 |
|
KALIX |
80511 |
71473 |
8834 |
|
KIRUNA |
77377 |
76266 |
906 |
|
LULEÅ |
206551 |
182826 |
23204 |
|
PAJALA |
40952 |
38598 |
2248 |
|
PITEÅ |
135517 |
130528 |
4632 |
|
ÄLVSBYN |
33580 |
33378 |
113 |
|
ÖVERKALIX |
25728 |
20412 |
5254 |
|
ÖVERTORNEÅ |
27383 |
27279 |
31 |
|
NORRBOTTENS LÄN |
954600 |
867787 |
84373 |
|
SUMMA TOTALT |
20280 |
20226 |
0 |
65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:3
Härigenom föreskrivs följande.
1 § En landstingskommun skall när den fastställer sin skattesats för år
1992 sänka skattesatsen med ett belopp som motsvarar det minskade
utdebiteringsbehovet med anledning av ändrat huvudmannaskap för
service och vård för äldre och handikappade.
En kommun som ingår i en landstingskommun får när den fastställer sin
skattesats for år 1992 höja skattesatsen med ett belopp som motsvarar
högst landstingskommunens sänkning av skattesatsen enligt första stycket.
2 § Det minskade utdebiteringsbehovet med anledning av det ändrade
huvudmannaskapet innebär att landstingskommunerna för år 1992 skall
sänka skattesatserna med följande belopp.
Landstingskommun Krona per skattekrona
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.2
|
Stockholms län |
1,80 |
|
Uppsala län |
2,20 |
|
Södermanlands län |
2,40 |
|
Östergötlands län |
1,85 |
|
Jönköpings län |
2,00 |
|
Kronobergs län |
2,75 |
|
Kalmar län |
2,70 |
|
Blekinge län |
1,95 |
|
Kristianstads län |
2,30 |
|
Malmöhus län |
2,45 |
|
Hallands län |
2,05 |
|
Göteborgs och Bohus län |
2,25 |
|
Alvsborgs län |
2,85 |
|
Skaraborgs län |
2,70 |
|
Värmlands län |
3,05 |
|
Örebro län |
2,20 |
|
Västmanlands län |
2,90 |
|
Kopparbergs län |
2,25 |
|
Gävleborgs län |
2,00 |
|
Västemorrlands län |
3,05 |
|
Jämtlands län |
2,55 |
|
Västerbottens län |
2,65 |
|
Norrbottens län |
3,20 |
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.
66
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.3
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1990:1404) om kommunernas be-
talningsansvar för viss hälso- och sjukvård skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §
En kommun har betalningsansvar
för medicinskt färdigbehandlade
patienter vid landstingskommunens
enheter för somatisk akutsjukvård
eller geriatrisk vård. Medicinskt
färdigbehandlad är en patient som
är intagen på en sådan enhet men
inte längre behöver den medicinska
vård som ges vid enheten.
En kommun har betalningsansvar
för medicinskt färdigbehandlade
patienter vid landstingskommunens
enheter för somatisk akutsjukvård
eller geriatrisk vård. Medicinskt
färdigbehandlad är en patient som
är intagen på en sådan enhet men
inte längre behöver den medicinska
vård som ges vid enheten eller vid
annan enhet inom den landstings-
kommunala hälso- och sjukvården.
Frågan om en patient är medicinskt färdigbehandlad avgörs av ansvarig
läkare.
67
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.4
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1990:609) om avräkningsskatt
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Avräkningsskatt utgör för lands-
tingskommun 0,34 kronor per
skattekrona avseende år 1991,
0,82 kronor per skattekrona avseen-
de år 1992, 7,20 kronor per skatte-
krona avseende år 1993, 7,72
kronor per skattekrona avseende år
1994, 1,03 kronor per skattekrona
avseende år 1995 och följande år.
Avräkningsskatt utgör för
landstingskommun 0,34 kronor per
skattekrona avseende år 1991, 0,74
kronor per skattekrona avseende år
1992, 7,06 kronor per skattekrona
avseende år 1993, 0,99 kronor per
skattekrona avseende år 1994, 0,92
kronor per skattekrona avseende år
1995 och följande år.
1 Lydelse enligt prop. 1990/91:100, bil. 9.
68
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §'
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.4
Avräkningsskatt utgör för kommun
0,60 kronor per skattekrona avseen-
de år 1991, 1,17 kronor per skatte-
krona avseende år 1992, 1,63
kronor per skattekrona avseende år
1993, 1,49 kronor per skattekrona
avseende år 1994, 1,41 kronor per
skattekrona avseende år 1995 och
följande år.
Avräkningsskatt utgör för kommun
0,60 kronor per skattekrona avseen-
de år 1991,1,25 kronor per skatte-
krona avseende år 1992, 1,77
kronor per skattekrona avseende år
1993, 1,62 kronor per skattekrona
avseende år 1994, 1,52 kronor per
skattekrona avseende år 1995 och
följande år.
För kommun som inte ingår i landstingskommun utgör avräkningsskat-
ten, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, 0,94 kronor per
skattekrona avseende år 1991, 1,99 kronor per skattekrona avseende år
1992, 2,83 kronor per skattekrona avseende år 1993, 2,61 kronor per
skattekrona avseende år 1994, 2,44 kronor per skattekrona avseende år
1995 och följande år.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991 och tillämpas första gången
i fråga om avräkningsskatt för år 1992.
1 Lydelse enligt prop. 1990/91:100, bil. 9.
69
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.5
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmel-
ser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §2
Kommun är berättigad att under visst år av staten uppbära kommunal-
skatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av
antalet skattekronor och skatteören i kommunen enligt skattemyndighetens
beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) vid det föregående
årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har be-
stämts för året före taxeringsåret.
Har enligt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977:179) annan skattesats
slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för
utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med
att budgeten fastställdes.
1 Lagen omtryckt 1973:437.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191.
2 Senaste lydelse 1990:353.
70
Nuvarande lydelse
Kommunen är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats som har
beslutats för året och det antal
skattekronor och skatteören, som
enligt skattemyndighets beslut enligt
4 kap. 2 § taxeringslagen rörande
det föregående årets taxering till
kommunal inkomstskatt har påförts
de skattskyldiga. Det nu nämnda
beloppet ingår i kommunens fordran
hos staten vid ingången av året näst
efter det år, då beslutet fattades.
Förskottet avräknas mot den kom-
munalskatt, som kommunen har rätt
att uppbära av staten på grundval av
taxeringen under året efter det år,
då förskottet utanordnas enligt be-
stämmelserna i femte stycket.
Föreslagen lydelse
Kommunen är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats som har
beslutats för året och det antal
skattekronor och skatteören, som
enligt skattemyndighets beslut enligt
4 kap. 2 § taxeringslagen rörande
det föregående årets taxering till
kommunal inkomstskatt har påförts
de skattskyldiga. Det nu nämnda
beloppet ingår i kommunens fordran
hos staten vid ingången av året näst
efter det år, då beslutet fattades.
Förskottet avräknas mot den kom-
munalskatt, som kommunen har rätt
att uppbära av staten på grundval av
taxeringen under året efter det år,
då förskottet utanordnas enligt be-
stämmelserna i femte stycket. Vid
avräkningen för taxeringsåren 1991
och 1992skall skattesatsen justeras
med de belopp som anges i 2 § lagen
(1991:000) om särskild skatteväxling
med anledning av ändrat huvud-
mannaskap för service och vårdför
äldre och handikappade.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.5
Är antalet hos skattemyndigheten registrerade kyrkobokförda invånare
i kommunen vid mitten av augusti månad taxeringsåret större än det var
vid mitten av augusti månad två år tidigare, skall förskott, beräknat enligt
tredje stycket, ökas i förhållande till ökningen i kommunens invånarantal
mellan de angivna tidpunkterna. Sådant ökat förskott ingår i kommunens
fordran hos staten och avräknas enligt tredje stycket. Skattemyndigheten
skall senast den 10 september lämna kommunen uppgift om det invånar-
antal och det däremot svarande beräknade antalet skattekronor och skatte-
ören, som skall ligga till grund för ökningen av förskottet.
Belopp, som vid ingången av ett
år utgör kommunens fordran hos
staten enligt denna paragraf, för-
delas med en tolftedel på vaije
kalendermånad. Vad som återstår,
sedan avräkning har skett enligt
52 § uppbördslagen (1953:272),
16 § lagen (1962:392) om hustrutil-
lägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension, 9 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialav-
gifter från arbetsgivare, 8 § lagen
(1987:560) om skatteutjämningsav-
Belopp, som vid ingången av ett
år utgör kommunens fordran hos
staten enligt denna paragraf, för-
delas med en tolftedel på vaije
kalendermånad. Vad som återstår,
sedan avräkning har skett enligt
52 § uppbördslagen (1953:272),
16 § lagen (1962:392) om hustrutil-
lägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension, 9 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialav-
gifter från arbetsgivare, 8 § lagen
(1987:560) om skatteutjämningsav-
71
Nuvarande lydelse
gift och 4 § lagen (1987:561) om
särskild skatteutjämningsavgift, skall
skattemyndigheten utanordna till
kommunen den 20 i månaden. Ar
kommunens fordran inte uträknad
vid utbetalningstillfällena i månader-
na januari och februari, skall utbe-
talningarna dessa månader grundas
på samma belopp som utbetalningen
i december månad det föregående
året. När särskilda skäl föranleder
det får skattemyndigheten dock
forordna att utbetalningen skall
grundas på ett annat belopp. Om
något av de belopp som utbetalning-
en i månaderna januari och februari
grundats på inte motsvarar en tolfte-
del av kommunens fordran, skall
den jämkning som föranleds av detta
ske i fråga om utbetalningen i mars
månad.
Föreslagen lydelse
gift, 4 § lagen (1987:561) om sär-
skildskatteutjämningsavgiftocÄiö §
lagen (1991:000)om mellankommu-
nal kostnadsutjämning med anledning
av ändrat huvudmannaskap för ser-
vice och vård för äldre och handi-
kappade, skall skattemyndigheten
utanordna till kommunen den 20 i
månaden. Ar kommunens fordran
inte uträknad vid utbetalningstill-
fällena i månaderna januari och
februari, skall utbetalningarna dessa
månader grundas på samma belopp
som utbetalningen i december må-
nad det föregående året. När sär-
skilda skäl föranleder det får skatte-
myndigheten dock förordna att utbe-
talningen skall grundas på ett annat
belopp. Om något av de belopp som
utbetalningen i månaderna januari
och februari grundats på inte mot-
svarar en tolftedel av kommunens
fordran, skall den jämkning som
föranleds av detta ske i fråga om
utbetalningen i mars månad.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.5
Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om landstingsskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991.
72
Läsanvisning till bilagorna sex till och med elva.
Bilaga 1:3.6:
Här redovisas de skatteväxlingssatser som ligger till grund för den ekono-
miska regleringen. Exempelvis måste Stockholms läns landsting sänka sin
skattesats med 1.80. Samtidigt tillåts länets kommuner att höja sin skatte-
sats med högst samma belopp. Den totala skattesatsen ökar således inte.
Bilaga 1:3. 7:
Här redovisas de belopp som vaije kommun får betala i mellankommunal
kostnadsutjämning. Dessa belopp lagfästs och ligger till grund för hela
utjämningsperioden. Exempelvis betalar Botkyrka kommun 51 milj. kr.
i 1991 års prisnivå. Bakgrunden till beloppen återfinns i bilaga åtta.
Bilaga 1:3.8:
Här redovisas en sammanställning av regleringsinstrumenten. Genom
förhandlingar mellan huvudmännen har det fastställts hur mycket den
verksamhet som flyttas är värd i pengar. Detta belopp återfinns i kolumn
A (Volym att reglera).
De följande kolumnerna B t.o.m. H visar steg för steg effekterna av
regleringsinstrumenten. I kolumn B (Via skatteväxling) visas effekten av
den i bilaga sex redovisade skattesatsförändringen.
I kolumn C (Via skatteutjämning) redovisas hur mycket resurser som
kommunerna tillförs extra via skatteutjämningssystemet.
I kolumn D (Via statsbidrag) redovisas nettoutfallet av det nya behov-
baserade statsbidraget.
Förändringen av skattesats är densamma för alla kommuner i ett län.
Förändringen av "utdebiteringstaken” i skatteutjämningssystemet är direkt
kopplade till förändringen av skattesatserna. Utfallet av skatteutjämnings-
systemet ändras också av att den åldersberoende verksamheten för soma-
tisk långtidssjukvård flyttas från landstingen till kommunerna. Alla dessa
förändringar har inte något omedelbart samband med den volym som skall
regleras for en enskild kommun. Det nya behovsbaserade statsbidraget är
kopplat till vaije enskild kommuns behov men inte direkt till den volym
som regleras. Detta innebär att de tre instrumenten skatteväxling, skatte-
utjämning och statsbidrag kan ge en enskild kommun for mycket eller för
lite resurser i förhållande till den övertagna volymen. Detta hanteras för
kommuner som ingår i landstingen av den mellankommunala kostnads-
utjämningen. Den sammantagna effekten av de tre instrumenten redovisas
i kolumn E.
Kolumn F (Till mellankommunal utjämning) redovisar detsamma som
bilaga sju dvs. hur mycket vaije kommun får betala i mellankommunal
utjämning. Anledningen till att Botkyrka kommun får betala ca 51 milj,
kr. är således att kommunen fått ca 51 milj. kr. mer än vad kommunen
behöver för att nå full kostnadstäckning 1992.
Kolumn G (Från mellankommunal utjämning) visar hur mycket som
behöver tillföras en kommun för att den skall få full kostnadstäckning
1992. Här står det följaktligen 0 för Botkyrka kommun.
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
73
Slutligen redovisas den sammantagna effekten av alla instrumenten. Att Prop. 1990/91:150
den sammantagna effekten inte fullständigt överensstämmer med regle- Bil. 1:3
ringsvolymen beror bl.a. på att de i bilaga sex redovisade skatteväxlings-
satsema är avrundade till närmast hel femöring och att de landstingsfria
kommunerna påverkas av reformen via reduktionen av den allmänna
sjukvårdsersättningen och skatteutjämningssystemet samt det nya stats-
bidraget.
Bilaga 1:3.9:
Här redovisas nettoeffekterna av den mellankommunala utjämningen under
åren 1992-1997. Under dessa år kommer utjämningen i enlighet med det
nya behovsbaserade statsbidraget att få allt större effekt. I kolumn A
(Netto år 1992) känner vi exempelvis igen de 51 milj. kr. som Botkyrka
kommun betalar till systemet. Första året är detta hela nettoeffekten.
Under de följande åren kommer statsbidragsfördelningen att få allt större
genomslag vilket för Botkyrkas del innebär en allt mindre nettobetalning.
Det finns ytterligare en avsikt med utjämningssystemets konstruktion.
Ar 1992 sker transfereringar mellan länen för att garantera full kostnads-
täckning. Dessa transfereringar trappas successivt av för att efter fem år
helt upphöra. Transfereringarna, summan av kommunernas nettoutjäm-
ning, redovisas efter respektive läns kommunuppgifter.
Bilaga 1:3.10:
I bilaga tio redovisas det totala utfallet av det nya behovsbaserade stats-
bidraget till service och vård till äldre och handikappade.
Bilaga 1:3.11:
Kommunerna kommer, utöver de medel som redovisats i de tidigare
bilagorna, att få ett extra statsbidrag under tre år för medicinskt färdig-
behandlade. Det kommunvisa utfallet av detta bidrag redovisas i bilaga
elva. I kolumnerna A(1992), B(1993) och C( 1994) redovisas det årsvisa
utfallet. I kolumn D(Summa) redovisas det sammantagna utfallet.
74
Skatteväxlingsnivåer
|
LANDSTING |
VÄXLING KR |
|
STOCKHOLMS |
1.80 |
|
UPPSALA |
2.20 |
|
SÖDERMANLANDS |
2.40 |
|
ÖSTERGÖTLANDS |
1.85 |
|
JÖNKÖPINGS |
2.00 |
|
KRONOBERGS |
2.75 |
|
KALMAR |
2.70 |
|
BLEKINGE |
1.95 |
|
KRISTIANSTADS |
2.30 |
|
MALMÖHUS |
2.45 |
|
HALLANDS |
2.05 |
|
GÖTEBORGS & BOHUS |
2.25 |
|
ÄLVSBORGS |
2.85 |
|
SKARABORGS |
2.70 |
|
VÄRMLANDS |
3.05 |
|
ÖREBRO |
2.20 |
|
VÄSTMANLANDS |
2.90 |
|
KOPPARBERGS |
2.25 |
|
GÄVLEBORGS |
2.00 |
|
VÄSTERNORRLANDS |
3.05 |
|
JÄMTLANDS |
2.55 |
|
VÄSTERBOTTENS |
2.65 |
|
NORRBOTTENS |
3.20 |
|
RIKSGENOMSNITT |
2.30 |
Bilaga 1:3.6
75
Ingångsvärden mellankommunal kostnadsutjämning. Alla belopp i tusentals Prop. 1990/91:150
kronor. Uppgifter i 1991 års nivå. Bil. 1:3
Bilaga 1:3. 7
A
|
KOMMUN |
Betalar |
|
BOTKYRKA |
51 233 |
|
DANDERYD |
26 584 |
|
EKERÖ |
12 063 |
|
HANINGE |
55 299 |
|
HUDDINGE |
51 886 |
|
JÄRFÄLLA |
38 851 |
|
LIDINGÖ |
10 271 |
|
NACKA |
34 372 |
|
NORRTÄLJE |
0 |
|
NYNÄSHAMN |
0 |
|
SALEM |
10 359 |
|
SIGTUNA |
14 719 |
|
SOLLENTUNA |
18 699 |
|
SOLNA |
0 |
|
STOCKHOLM |
0 |
|
SUNDBYBERG |
0 |
|
SÖDERTÄLJE |
17 236 |
|
TYRESÖ |
37 235 |
|
TÄBY |
34 073 |
|
UPPLANDSBRO |
16 149 |
|
UPPLANDS-VÄSBY |
31 739 |
|
VALLENTUNA |
9019 |
|
VAXHOLM |
1 854 |
|
VÄRMDÖ |
7 612 |
|
ÖSTERÅKER |
24 839 |
|
STOCKHOLMS LÄN |
504 090 |
|
ENKÖPING |
0 |
|
HÄBO |
24 021 |
|
TIERP |
3 534 |
|
UPPSALA |
0 |
|
ÄLVKARLEBY |
0 |
|
ÖSTHAMMAR |
0 |
|
UPPSALA LÄN |
27 554 |
|
ESKILSTUNA |
5 240 |
|
FLEN |
0 |
|
KATRINEHOLM |
11 949 |
|
NYKÖPING |
1 437 |
|
OXELÖSUND |
6 370 |
|
STRÄNGNÄS |
0 |
|
VINGÅKER |
4 137 |
|
SÖDERMANLANDS LÄN |
29 131 |
76
|
A Prop. 1990/91:150 *jtalar Bil. 1:3 Systemet Bilaga 1:3. 7 | |
|
BOXHOLM FINSPÅNG KINDA LINKÖPING MJÖLBY MOTALA NORRKÖPING VALDEMARSVIK YDRE ÅTVIDABERG ÖDESHÖG ÖSTERGÖTLANDS LÄN |
0 1 691 0 803 724 0 0 2 638 2 227 0 0 1 185 33 184 |
|
ANEBY EKSJÖ GISLAVED GNOSJÖ JÖNKÖPING NÄSSJÖ SÄ VSJÖ TRANÅS VAGGERYD VETLANDA VÄRNAMO JÖNKÖPINGS LÄN |
2 848 12 388 0 2 323 0 9 100 0 8 417 0 5 868 0 40 944 |
|
ALVESTA LJUNGBY MARKARYD VÄXJÖ ÄLMHULT KRONOBERGS LÄN |
659 0 0 0 12 554 0 0 0 13 213 |
|
BORGHOLM |
0 1 779 0 1 209 10 158 0 6 556 0 1 468 7 267 134 28 571 |
77
|
A Prop. 1990/91:150 t^talar Bil. 1:3 Systemet Bilaga 1:3. 7 | |
|
GOTLAND |
EJ MED I HUVUDMANNASKAPSFÖRÄND- |
|
KARLSHAMN |
6 600 0 0 |
|
RONNEBY BLEKINGE LÄN |
0 321 6 920 |
|
BROMÖLLA BÅSTAD |
0 0 33 853 |
|
KLIPPAN |
2 528 0 0 |
|
PERSTORP ÅSTORP ÖSTRA GÖINGE KRISTIANSTADS LÄN |
0 15 093 0 0 14 184 0 0 65 658 |
|
BJUV BURLÖV |
0 4 572 0 |
|
HELSINGBORG HÖÖR |
0 0 0 0 0 10 832 |
|
LOMMA LUND MALMÖ |
4 840 23 006 EJ MED I HUVUDMANNASKAPSFÖRÄND- |
|
SJÖBO SKURUP STAFFANSTORP SVALÖV SVEDALA TRELLEBORG |
1 682 2 512 17 779 174 753 10 833 |
|
VELLINGE YSTAD MALMÖHUS LÄN |
43 593 13 175 133 750 |
78
A
Betalar
till
Systemet
Bilaga 1:3. 7
|
FALKENBERG |
15 569 0 0 |
|
KUNGSBACKA VARBERG |
22 713 0 38 282 |
|
GÖTEBORG |
EJ MED I HUVUDMANNASKAPSFÖRÄND- |
|
HÄRRYDA KUNGÄLV |
14 196 4 045 |
|
LYSEKIL |
0 0 23 145 |
|
ORUST |
3 827 17 520 0 |
|
STENUNGSUND STRÖMSTAD TANUM TJÖRN UDDEVALLA ÖCKERÖ GÖTEBORG & BOHUS LÄN |
13 731 1 607 625 0 0 742 79 437 |
|
ALE |
3 270 |
|
ALINGSÅS |
8 378 |
|
BENGTSFORS |
3 014 |
|
BORÅS |
1 044 |
|
DALS-ED |
0 |
|
FÄRGELANDA |
0 |
|
HERRUUNGA |
0 |
|
LERUM |
44 448 |
|
LILLA |
0 |
|
MARK |
19 873 |
|
MELLERUD |
3 009 |
|
SVENUUNGA |
2 267 |
|
TRANEMO |
0 |
|
TROLLHÄTTAN |
5 284 |
|
ULRICEHAMN |
0 |
|
VÅRGÄRDA |
0 |
|
VÄNERSBORG |
0 |
|
ÅMÅL |
402 |
|
ÄLVSBORGS LÄN |
90 990 |
79
A
Betalar
till
Systemet
Bilaga 1:3. 7
|
ESSUNGA |
0 8 888 |
|
GRÄSTORP |
0 |
|
GULLSPÅNG |
0 |
|
GÖTENE |
0 |
|
HABO |
0 |
|
HJO |
2 762 |
|
KARLSBORG |
0 |
|
LIDKÖPING |
7 289 |
|
MARIESTAD |
0 |
|
MULLSJÖ |
1 016 |
|
SKARA |
0 |
|
SKÖVDE |
7 529 |
|
TIBRO |
0 |
|
TIDAHOLM |
0 |
|
TÖREBODA |
0 |
|
VARA |
0 |
|
SKARABORGS LÄN |
27 484 |
|
ARVIKA |
12 245 |
|
EDA |
0 |
|
FILIPSTAD |
0 |
|
FORSHAGA |
0 |
|
GRUMS |
3 318 |
|
HAGFORS |
3 721 |
|
HAMMARÖ |
2 651 |
|
KARLSTAD |
0 |
|
KIL |
0 |
|
KRISTINEHAMN |
0 |
|
MUNKFORS |
0 |
|
STORFORS |
387 |
|
SUNNE |
6 006 |
|
SÄFFLE |
7 675 |
|
TORSBY |
5 227 |
|
ÅRJÄNG |
3 778 |
|
'ZÄRMLANDS LÄN |
45 007 |
|
ASKERSUND |
0 |
|
DEGERFORS |
0 |
|
HALLSBERG |
0 |
|
HÄLLEFORS |
101 |
|
KARLSKOGA |
14 507 |
|
KUMLA |
0 |
|
LAXÅ |
0 |
|
LINDESBERG |
9 575 |
|
LJUSNARSBERG |
0 |
|
NORA |
338 |
|
ÖREBRO |
16 364 |
|
ÖREBRO LÄN |
40 885 |
80
A
Betalar
till
Systemet
Bilaga 1:3. 7
|
ARBOGA |
0 |
|
FAGERSTA |
11 240 |
|
HALLSTAHAMMAR |
0 |
|
HEBY |
3 667 |
|
KUNGSÖR |
1 093 |
|
KÖPING |
4 819 |
|
NORBERG |
0 |
|
SALA |
4 517 |
|
SKINNSKATTEBERG |
0 |
|
SURAHAMMAR |
0 |
|
VÄSTERÅS |
27 964 |
|
VÄSTMANLANDS LÄN |
53 299 |
|
AVESTA |
7 534 |
|
BORLÄNGE |
3 714 |
|
FALUN |
0 |
|
GAGNEF |
0 |
|
HEDEMORA |
0 |
|
LEKSAND |
8 762 |
|
LUDVIKA |
0 |
|
MALUNG |
0 |
|
MORA |
20 062 |
|
ORSA |
1 262 |
|
RÄTTVIK |
9 127 |
|
SMEDJEBACKEN |
1 231 |
|
SÄTER |
8 008 |
|
VANSBRO |
0 |
|
ÄLVDALEN |
0 |
|
KOPPARBERGS LÄN |
59 699 |
|
BOLLNÄS |
3 955 |
|
GÄVLE |
0 |
|
HOFORS |
0 |
|
HUDIKSVALL |
7 256 |
|
LJUSDAL |
12 456 |
|
NORDANSTIG |
2 931 |
|
OCKELBO |
0 |
|
OVANÅKER |
2 377 |
|
SANDVIKEN |
6 377 |
|
SÖDERHAMN |
9 344 |
|
GÄVLEBORGS LÄN |
44 696 |
|
HÄRNÖSAND |
266 |
|
KRAMFORS |
0 |
|
SOLLEFTEÅ |
5 595 |
|
SUNDSVALL |
1 793 |
|
TIMRÅ |
1 638 |
|
ÅNGE |
0 |
|
ÖRNSKÖLDSVIK |
22 328 |
|
VÄSTERNORRLANDS LÄN |
31 619 |
81
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:3
|
A Prop. 1990/91:150 t^talar Bil. 1:3 Systemet Bilaga 1:3. 7 | |
|
BERG BRÄCKE HÄRJEDALEN |
2 458 0 0 |
|
KROKOM ÅRE ÖSTERSUND JÄMTLANDS LÄN |
3 530 4 041 1 705 0 2 977 14 711 |
|
BJURHOLM DOROTEA LYCKSELE MAI Å NORDMALING NORSJÖ |
0 0 0 0 0 |
|
ROBERTSFORS |
0 0 1 356 |
|
STORUM AN UMEÅ VILHELMINA |
541 13 174 3 377 |
|
VINDELN VÄNNÄS ÅSELE VÄSTERBOTTENS LÄN |
0 0 0 20 401 |
|
ARJEPLOG |
2 243 0 0 0 1 037 0 |
|
KALIX |
0 0 0 |
|
PAJ ALA PITEÅ ÄLVSBYN ÖVERKALIX ÖVERTORNEÅ NORRBOTTENS LÄN |
0 0 0 0 0 3 280 |
|
SUMMA TOTALT |
1 433 |
82
Exemplifierar utfallen av regleringsinstrumenten som om reformen genomförts Prop. 1990/91:150
år 1991. Alla belopp i tusentals kronor. Uppgifter i 1991 års nivå Bil. 1:3
Bilaga 1:3.8
|
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H | |
|
VOLYM |
VIA |
VIA |
VIA |
TILL |
FRÅN |
E-F+G | ||
|
ATT |
SKATTE- |
SKATTE- |
STATS- |
B+C+D MELLANK.MELLANK. |
TOTAL | |||
|
KOMMUN |
REGLERA |
VÄXLING |
UTJÄMN. |
BIDRAG |
SUMMA |
UTJÄMN. |
UTJÄMN. |
SUMMA |
|
BOTKYRKA |
65900 |
109085 |
0 |
7802 |
116888 |
51233 |
0 |
65655 |
|
DANDERYO |
60317 |
78451 |
0 |
8253 |
86703 |
26584 |
0 |
60120 |
|
EKERÖ |
23484 |
34767 |
0 |
701 |
35468 |
12063 |
0 |
23406 |
|
HANINGE |
54215 |
104475 |
0 |
4820 |
109295 |
55299 |
0 |
53996 |
|
HUDDINGE |
86545 |
129619 |
0 |
8512 |
138131 |
51886 |
0 |
86244 |
|
JÄRFÄLLA |
69526 |
107511 |
0 |
627 |
108139 |
38851 |
0 |
69288 |
|
LIDINGÖ |
92158 |
91586 |
0 |
10582 |
102168 |
10271 |
0 |
91897 |
|
NACKA |
101952 |
126665 |
0 |
9340 |
136005 |
34372 |
0 |
101633 |
|
NORRTÄLJE |
139232 |
68271 |
10856 |
14057 |
93184 |
0 |
45737 |
138921 |
|
NYNÄSHAMN |
40856 |
35655 |
0 |
3671 |
39326 |
0 |
1423 |
40749 |
|
SALEM |
13965 |
21713 |
0 |
2560 |
24273 |
10359 |
0 |
13914 |
|
SIGTUNA |
42738 |
54561 |
0 |
2762 |
57323 |
14719 |
0 |
42604 |
|
SOLLENTUNA |
83204 |
96999 |
0 |
4656 |
101655 |
18699 |
0 |
82956 |
|
SOLNA |
125333 |
99769 |
0 |
12534 |
112303 |
0 |
12712 |
125015 |
|
STOCKHOLM |
2227681 |
1326574 |
0 |
352776 |
1679350 |
0 |
543101 |
2222451 |
|
SUNDBYBERG |
90416 |
58094 |
0 |
7436 |
65530 |
0 |
24677 |
90207 |
|
SÖDERTÄLJE |
133926 |
135685 |
0 |
15096 |
150781 |
17236 |
0 |
133545 |
|
TYRESÖ |
26806 |
62206 |
0 |
1713 |
63919 |
37235 |
0 |
26685 |
|
TÄBY |
85696 |
114727 |
0 |
4767 |
119495 |
34073 |
0 |
85422 |
|
UPPLANDS-BRO |
18760 |
33045 |
0 |
1792 |
34838 |
16149 |
0 |
18688 |
|
UPPLANDS-VÄSBY |
34013 |
65117 |
0 |
501 |
65618 |
31739 |
0 |
33879 |
|
VALLENTUNA |
30071 |
36447 |
0 |
2551 |
38997 |
9019 |
0 |
29978 |
|
VAXHOLM |
11224 |
11761 |
0 |
1284 |
13046 |
1854 |
0 |
11192 |
|
VÄRMDÖ |
30479 |
35950 |
0 |
2050 |
38000 |
7612 |
0 |
30388 |
|
ÖSTERÅKER |
27597 |
50204 |
0 |
2126 |
52329 |
24839 |
0 |
27490 |
|
STOCKHOLMS LÄN |
3716095 |
3088937 |
10856 |
482970 |
3582763 |
504090 |
627650 |
3706323 |
|
ENKÖPING |
76289 |
64530 |
569 |
8961 |
74060 |
0 |
2027 |
76088 |
|
HÅBO |
7560 |
30772 |
0 |
757 |
31528 |
24021 |
0 |
7508 |
|
TIERP |
62052 |
32922 |
20973 |
11520 |
65415 |
3534 |
0 |
61882 |
|
UPPSALA |
374762 |
326642 |
0 |
38281 |
364924 |
0 |
8848 |
373771 |
|
ÄLVKARLEBY |
29463 |
16531 |
6309 |
2591 |
25431 |
0 |
3958 |
29389 |
|
ÖSTHAMMAR |
59769 |
37682 |
6682 |
8734 |
53098 |
0 |
6521 |
59618 |
|
UPPSALA LÄN |
609895 |
509079 |
34533 |
70844 |
614457 |
27554 |
21353 |
608256 |
83
Bilaga 1:3.8
|
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H | |
|
VOLYM |
VIA |
VIA |
VIA |
TILL |
FRÅN |
E-F+G | ||
|
ATT |
SKATTE- |
SKATTE- |
STATS- |
B+C+D MELLANK.MELLANK. |
TOTAL | |||
|
KOMMUN |
REGLERA |
VÄXLING |
UTJÄMN. |
BIDRAG |
SUMMA |
UT JÄMN. |
UTJÄMN. |
SUMMA |
|
ESKILSTUNA |
214592 |
179984 |
463 |
38805 |
219251 |
5240 |
0 |
214011 |
|
FLEN |
55929 |
33608 |
5791 |
9086 |
48485 |
0 |
7304 |
55790 |
|
KATRINEHOLM |
80773 |
61711 |
16343 |
14435 |
92490 |
11949 |
0 |
80541 |
|
NYKÖPING |
152779 |
136538 |
-2653 |
19920 |
153805 |
1437 |
0 |
152368 |
|
OXELÖSUND |
25774 |
28626 |
0 |
3439 |
32066 |
6370 |
0 |
25696 |
|
STRÄNGNÄS |
70417 |
55534 |
-1545 |
9980 |
63969 |
0 |
6269 |
70238 |
|
VINGÅKER |
22643 |
17321 |
5062 |
4330 |
26713 |
4137 |
0 |
22576 |
|
SÖDERMANLANDS LÄN |
622907 |
513323 |
23461 |
99994 |
636779 |
29131 |
13573 |
621221 |
|
BOXHOLM |
16415 |
7366 |
4980 |
3076 |
15422 |
0 |
951 |
16373 |
|
FINSPÅNG |
41034 |
34396 |
999 |
7218 |
42613 |
1691 |
0 |
40922 |
|
KINDA |
34808 |
13313 |
10315 |
4943 |
28572 |
0 |
6151 |
34723 |
|
LINKÖPING |
221556 |
199605 |
0 |
22161 |
221766 |
803 |
0 |
220962 |
|
MJÖLBY |
55042 |
36201 |
8188 |
11229 |
55618 |
724 |
0 |
54894 |
|
MOTALA |
66441 |
59906 |
11899 |
18341 |
90146 |
23915 |
0 |
66231 |
|
NORRKÖPING |
247035 |
185825 |
12801 |
38689 |
237315 |
0 |
9072 |
246386 |
|
SÖDERKÖPING |
23280 |
18060 |
-2116 |
3481 |
19426 |
0 |
3797 |
23223 |
|
VADSTENA |
16063 |
11673 |
4150 |
2833 |
18655 |
2638 |
0 |
16017 |
|
VALDEMARSVIK |
19396 |
11423 |
5890 |
4255 |
21568 |
2227 |
0 |
19341 |
|
YDRE |
12427 |
5438 |
4290 |
2312 |
12039 |
0 |
355 |
12394 |
|
ÅTVIDABERG |
31134 |
18022 |
4304 |
4584 |
26910 |
0 |
4146 |
31056 |
|
ÖDESHÖG |
14171 |
7329 |
4319 |
3669 |
15317 |
1185 |
0 |
14132 |
|
ÖSTERGÖTLANDS LÄN |
798803 |
608558 |
70019 |
126789 |
805367 |
33184 |
24472 |
796655 |
|
ANEBY |
13256 |
9988 |
4569 |
1507 |
16064 |
2848 |
0 |
13216 |
|
EKSJÖ |
32631 |
27751 |
12225 |
4938 |
44915 |
12388 |
0 |
32527 |
|
G1SLAVED |
50502 |
48565 |
-6521 |
6403 |
48447 |
0 |
1922 |
50369 |
|
GNOSJÖ |
16703 |
17742 |
0 |
1236 |
18978 |
2323 |
0 |
16655 |
|
JÖNKÖPING |
264209 |
187132 |
8304 |
22073 |
217508 |
0 |
46056 |
263564 |
|
NÄSSJÖ |
63895 |
47226 |
16110 |
9476 |
72812 |
9100 |
0 |
63712 |
|
SÄVSJÖ |
35844 |
17632 |
9162 |
6182 |
32976 |
0 |
2777 |
35752 |
|
TRANÅS |
43510 |
28632 |
15113 |
8055 |
51799 |
8417 |
0 |
43382 |
|
VAGGERYD |
29308 |
19423 |
2918 |
3749 |
26090 |
0 |
3144 |
29234 |
|
VETLANDA |
65255 |
43835 |
18457 |
8649 |
70941 |
5868 |
0 |
65073 |
|
VÄRNAMO |
61952 |
54619 |
-3632 |
6061 |
57047 |
0 |
4745 |
61792 |
|
JÖNKÖPINGS LÄN |
677064 |
502544 |
76705 |
78328 |
657577 |
40944 |
58644 |
675277 |
84
Bilaga 1:3.8
|
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H | |
|
VOLYM |
VIA |
VIA |
VIA |
TILL |
FRÄN |
E-F+G | ||
|
ATT |
SKATTE- |
SKATTE- |
STATS- |
B+C+D MELLANK.MELLANK. |
TOTAL | |||
|
KOMMUN |
REGLERA |
VÄXLING |
UTJÄMN. |
BIDRAG |
SUMMA |
UTJÄMN. |
UTJÄMN. |
SUMMA |
|
ALVESTA |
60905 |
42310 |
12702 |
6388 |
61400 |
659 |
0 |
60741 |
|
LESSEBO |
31132 |
18614 |
7843 |
3235 |
29691 |
0 |
1359 |
31051 |
|
LJUNGBY |
84298 |
57611 |
10183 |
11031 |
78825 |
0 |
5255 |
84080 |
|
MARKARYD |
41342 |
22588 |
8759 |
5040 |
36387 |
0 |
4851 |
41238 |
|
TINGSRYD |
48693 |
28185 |
22141 |
10775 |
61100 |
12554 |
0 |
48546 |
|
UPPVIDINGE |
45314 |
22420 |
14502 |
5665 |
42588 |
0 |
2608 |
45196 |
|
VÄXJÖ |
158962 |
162435 |
-17089 |
12687 |
158033 |
0 |
505 |
158538 |
|
ÄLMHULT |
48933 |
33758 |
8700 |
5777 |
48235 |
0 |
568 |
48803 |
|
KRONOBERGS LÄN |
519579 |
387920 |
67741 |
60597 |
516259 |
13213 |
15147 |
518192 |
|
BORGHOLM |
46846 |
19785 |
17693 |
6603 |
44080 |
0 |
2644 |
46725 |
|
EMMABOOA |
33110 |
22949 |
6421 |
5428 |
34798 |
1779 |
0 |
33019 |
|
HULTSFRED |
85228 |
35621 |
15987 |
10002 |
61610 |
0 |
23422 |
85032 |
|
HÖGSBY |
30185 |
12886 |
13319 |
5107 |
31312 |
1209 |
0 |
30103 |
|
KALMAR |
142849 |
123353 |
12055 |
17204 |
152611 |
10158 |
0 |
142453 |
|
MÖNSTERÅS |
36566 |
27590 |
5286 |
3358 |
36234 |
0 |
235 |
36469 |
|
MÖRBYLÅNGA |
30873 |
25525 |
5820 |
5991 |
37337 |
6556 |
0 |
30782 |
|
NYBRO |
72029 |
45266 |
14407 |
10076 |
69749 |
0 |
2090 |
71839 |
|
OSKARSHAMN |
86074 |
59375 |
7470 |
8474 |
75319 |
0 |
10539 |
85858 |
|
TORSÄS |
29529 |
13550 |
12698 |
4668 |
30916 |
1468 |
0 |
29449 |
|
VIMMERBY |
43297 |
32598 |
11186 |
6654 |
50438 |
7267 |
0 |
43171 |
|
VÄSTERVIK |
126686 |
81967 |
28771 |
15743 |
126481 |
134 |
0 |
126347 |
|
KALMAR LÄN |
763273 |
500467 |
151114 |
99307 |
750887 |
28571 |
38930 |
761246 |
GOTLAND
EJ MED I HUVUDMANNASKAPSFÖRÄNDRINGEN
|
KARLSHAMN |
65262 |
49286 |
9536 |
12856 |
71678 |
6600 |
0 |
65079 |
|
KARLSKRONA |
145445 |
87513 |
30522 |
15586 |
133621 |
0 |
11450 |
145071 |
|
OLOFSTRÖH |
29046 |
25245 |
-390 |
2296 |
27151 |
0 |
1819 |
28970 |
|
RONNEBY |
75181 |
42389 |
17438 |
5392 |
65219 |
0 |
9773 |
74993 |
|
SÖLVESBORG |
34039 |
23557 |
6018 |
4694 |
34268 |
321 |
0 |
33948 |
|
BLEKINGE LÄN |
348972 |
227989 |
63124 |
40824 |
331938 |
6920 |
23043 |
348060 |
85
Bilaga 1:3.8
|
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H | |
|
VOLYM |
VIA |
VIA |
VIA |
TILL |
FRÅN |
E-F+G | ||
|
ATT |
SKATTE- |
SKATTE- |
STATS- |
B+C+D MELLANK.MELLANK. |
TOTAL | |||
|
KOMMUN |
REGLERA |
VÄXLING |
UTJÄMN. |
BIDRAG |
SUMMA |
UTJÄMN. |
UTJÄMN. |
SUMMA |
|
BROMÖLLA |
25882 |
22989 |
-2096 |
2193 |
23085 |
0 |
2731 |
25816 |
|
BÅSTAD |
39937 |
25379 |
8947 |
3737 |
38063 |
0 |
1770 |
39833 |
|
HÄSSLEHOLM |
97964 |
88791 |
22719 |
20000 |
131510 |
33853 |
0 |
97657 |
|
KLIPPAN |
41937 |
29442 |
7586 |
7321 |
44349 |
2528 |
0 |
41822 |
|
KRISTIANSTAD |
204 736 |
133884 |
20226 |
26693 |
180803 |
0 |
23417 |
204219 |
|
OSBY |
49917 |
24187 |
9864 |
5385 |
39436 |
0 |
10362 |
49798 |
|
PERSTORP |
26735 |
14654 |
-1033 |
1919 |
15539 |
0 |
11139 |
26679 |
|
SIMRISHAMN |
52063 |
35285 |
19595 |
12117 |
66997 |
15093 |
0 |
51904 |
|
TOMELILLA |
41655 |
19250 |
13545 |
6708 |
39503 |
0 |
2043 |
41546 |
|
ÅSTORP |
27204 |
23815 |
-3121 |
4031 |
24725 |
0 |
2409 |
27134 |
|
ÄNGELHOLM |
73773 |
64247 |
11588 |
11905 |
87740 |
14184 |
0 |
735 5 7 |
|
ÖRKELLJUNGA |
29764 |
16254 |
4640 |
3628 |
24523 |
0 |
5169 |
29692 |
|
ÖSTRA GÖINGE |
43437 |
27048 |
3331 |
4874 |
35254 |
0 |
8078 |
43332 |
|
KRISTIANSTADS LÄN |
755005 |
525225 |
115791 |
110511 |
751528 |
65658 |
67118 |
752988 |
|
BJUV |
36662 |
27729 |
-2893 |
4495 |
29331 |
0 |
7242 |
36574 |
|
BURLÖV |
31503 |
31983 |
0 |
4002 |
35985 |
4572 |
0 |
31413 |
|
ESLÖV |
73174 |
52868 |
6920 |
12006 |
71794 |
0 |
1186 |
72980 |
|
HELSINGBORG |
311487 |
236261 |
0 |
49545 |
285806 |
0 |
24881 |
310687 |
|
HÖGANÄS |
63201 |
49616 |
5850 |
7417 |
62883 |
0 |
149 |
63032 |
|
HÖRBY |
43803 |
22660 |
13326 |
6790 |
42775 |
0 |
912 |
43687 |
|
HÖÖR |
38186 |
23446 |
6281 |
5051 |
34779 |
0 |
3310 |
38089 |
|
KÄVLINGE |
44074 |
47106 |
-12854 |
3754 |
38006 |
0 |
5959 |
43964 |
|
LANDSKRONA |
99705 |
74134 |
18164 |
17957 |
110255 |
10832 |
0 |
99423 |
|
LOMMA |
37965 |
40955 |
0 |
1741 |
42696 |
4840 |
0 |
37857 |
|
LUND |
202840 |
193342 |
0 |
31931 |
225273 |
23006 |
0 |
202267 |
|
MALMÖ |
EJ MED I HUVUDMANNASKAPSFÖRÄNDRINGEN | |||||||
|
SJÖBO |
45351 |
27780 |
11742 |
7386 |
46909 |
1682 |
0 |
45227 |
|
SKURUP |
33566 |
24327 |
5699 |
5959 |
35986 |
2512 |
0 |
33473 |
|
STAFFANSTORP |
24211 |
39008 |
0 |
2893 |
41901 |
17779 |
0 |
24122 |
|
SVALÖV |
33492 |
22910 |
5728 |
4938 |
33577 |
174 |
0 |
33402 |
|
SVEDALA |
24837 |
33951 |
-12572 |
4143 |
25523 |
753 |
0 |
24769 |
|
TRELLEBORG |
86392 |
74985 |
7937 |
14057 |
96979 |
10833 |
0 |
86146 |
|
VELLINGE |
25764 |
66290 |
0 |
2940 |
69230 |
43593 |
0 |
25636 |
|
YSTAD |
71702 |
49743 |
20506 |
14419 |
84668 |
13175 |
0 |
71493 |
|
MALMÖHUS LÄN |
1327914 |
1139094 |
73834 |
201425 |
1414353 |
133750 |
43639 |
1324242 |
86
Bilaga 1:3.8
|
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H | |
|
VOLYM |
VIA |
VIA |
VIA |
TILL |
FRÅN |
E-F+G | ||
|
ATT |
SKATTE- |
SKATTE- |
STATS- |
B+C+D MELLANK.MELLANK. |
TOTAL | |||
|
KOMMUN |
REGLERA |
VÄXLING |
UTJÄMN. |
BIDRAG |
SUMMA |
UTJÄMN. |
UTJÄMN. |
SUMMA |
|
FALKENBERG |
75865 |
57526 |
21332 |
12353 |
91210 |
15569 |
0 |
75641 |
|
HALMSTAD |
178122 |
138214 |
13582 |
24968 |
176763 |
0 |
884 |
177647 |
|
HYLTE |
42557 |
17744 |
8625 |
5603 |
31972 |
0 |
10485 |
42457 |
|
KUNGSBACKA |
79344 |
100827 |
0 |
987 |
101815 |
22713 |
0 |
79102 |
|
LAHOLM |
57386 |
31627 |
12093 |
8150 |
51870 |
0 |
5370 |
57240 |
|
VARBERG |
106302 |
78581 |
8954 |
7134 |
94669 |
0 |
11364 |
106033 |
|
HALLANDS LÄN |
539576 |
424519 |
64586 |
59195 |
548299 |
38282 |
28102 |
538120 |
|
GÖTEBORG |
EJ MED |
I HUVUDMANNASKAPSFÖRÄNDRINGEN | ||||||
|
HÄRRYDA |
41891 |
53368 |
0 |
2588 |
55957 |
14196 |
0 |
41760 |
|
KUNGÄLV |
66690 |
66193 |
0 |
4359 |
70551 |
4045 |
0 |
66507 |
|
LYSEKIL |
49525 |
25939 |
11875 |
6791 |
44605 |
0 |
4794 |
49399 |
|
MUNKEDAL |
30259 |
17845 |
6232 |
4500 |
28577 |
0 |
1603 |
30180 |
|
MÖLNDAL |
91906 |
109727 |
0 |
5047 |
114774 |
23145 |
0 |
91629 |
|
ORUST |
31468 |
22471 |
7692 |
5043 |
35206 |
3827 |
0 |
31379 |
|
PARTILLE |
49153 |
63166 |
0 |
3351 |
66518 |
17520 |
0 |
48998 |
|
SOTENÄS |
39973 |
17263 |
13410 |
5161 |
35834 |
0 |
4038 |
39872 |
|
STENUNGSUND |
25029 |
37033 |
0 |
1641 |
38674 |
13731 |
0 |
24944 |
|
STRÖMSTAD |
29090 |
17506 |
7678 |
5433 |
30617 |
1607 |
0 |
29010 |
|
TANUM |
41497 |
18638 |
16791 |
6582 |
42011 |
625 |
0 |
41385 |
|
TJÖRN |
26164 |
24195 |
-289 |
1926 |
25832 |
0 |
262 |
26094 |
|
UDDEVALLA |
135785 |
87916 |
8018 |
10494 |
106429 |
0 |
29032 |
135461 |
|
ÖCKERÖ |
19805 |
18761 |
639 |
1093 |
20493 |
742 |
0 |
19751 |
|
GÖTEBORG & |
678235 |
580021 |
72046 |
64008 |
716076 |
79437 |
39729 |
676368 |
|
ALE |
43796 |
57289 |
-13045 |
2700 |
46944 |
3270 |
0 |
43674 |
|
ALINGSÅS |
87023 |
77547 |
5469 |
12142 |
95158 |
8378 |
0 |
86779 |
|
BENGTSFORS |
45237 |
24881 |
16186 |
7060 |
48126 |
3014 |
0 |
45112 |
|
BORÅS |
306773 |
246684 |
21815 |
38497 |
306995 |
1044 |
0 |
305951 |
|
DALS-ED |
25800 |
10335 |
7341 |
4143 |
21819 |
0 |
3917 |
25736 |
|
FÄRGELANDA |
26894 |
14942 |
3256 |
2547 |
20746 |
0 |
6084 |
26830 |
|
HERRLJUNGA |
36970 |
20378 |
6074 |
4066 |
30518 |
0 |
6362 |
36880 |
|
LERUM |
41749 |
83627 |
0 |
2399 |
86026 |
44448 |
0 |
41577 |
|
LILLA |
37339 |
28063 |
768 |
3567 |
32398 |
0 |
4848 |
37246 |
|
MARK |
81888 |
69227 |
21410 |
10878 |
101515 |
19873 |
0 |
81642 |
|
MELLERUD |
35451 |
20404 |
12968 |
4990 |
38361 |
3009 |
0 |
35352 |
|
SVENLJUNGA |
34194 |
22725 |
9091 |
4550 |
36366 |
2267 |
0 |
34099 |
|
TRANEMO |
38209 |
28708 |
1142 |
2114 |
31965 |
0 |
6150 |
38115 |
|
TROLLHÄTTAN |
135195 |
128907 |
0 |
11203 |
140110 |
5284 |
0 |
134826 |
|
ULRICEHAMN |
81051 |
49805 |
15493 |
8007 |
73305 |
0 |
7540 |
80845 |
|
VÅRGÅRDA |
32484 |
20731 |
3723 |
2844 |
27298 |
0 |
5105 |
32404 |
|
VÄNERSBORG |
109933 |
86533 |
2118 |
8490 |
97141 |
0 |
12515 |
109656 |
|
ÅMÅL |
46407 |
29438 |
12022 |
5225 |
46685 |
402 |
0 |
46282 |
ÄLVSBORGS LÄN
1246392 1020225 125831 135420 1281476 90990 52521 1243008 87
Bilaga 1:3.8
|
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H | |
|
VOLYM |
VIA |
VIA |
VIA |
TILL |
FRÅN |
E-F+G | ||
|
ATT |
SKATTE- |
SKATTE- |
STATS- |
B+C+D MELLANK.MELLANK. |
TOTAL | |||
|
KOMMUN |
REGLERA |
VÄXLING |
UTJÄMN. |
BIDRAG |
SUMMA |
UTJÄMN. |
UTJÄMN. |
SUMMA |
|
ESSUNGA |
20844 |
10796 |
5823 |
2218 |
18837 |
0 |
1953 |
20790 |
|
FALKÖPING |
94473 |
65647 |
25346 |
12104 |
103097 |
8888 |
0 |
94209 |
|
GRÄSTORP |
21054 |
11840 |
5282 |
2038 |
19161 |
0 |
1839 |
21000 |
|
GULLSPÄNG |
23867 |
11735 |
6146 |
3249 |
21130 |
0 |
2677 |
23807 |
|
GÖTENE |
40694 |
28487 |
3918 |
4552 |
36957 |
0 |
3633 |
40590 |
|
HABO |
20458 |
19525 |
-3774 |
2225 |
17976 |
0 |
2431 |
20407 |
|
HJO |
23362 |
18385 |
4586 |
3087 |
26058 |
2762 |
0 |
23296 |
|
KARLSBORG |
28066 |
16098 |
6489 |
4591 |
27178 |
0 |
814 |
27992 |
|
LIDKÖPING |
87528 |
77614 |
9908 |
7051 |
94573 |
7289 |
0 |
87284 |
|
MARIESTAD |
67135 |
52505 |
2882 |
8486 |
63872 |
0 |
3087 |
66960 |
|
MULLSJÖ |
13531 |
13854 |
-1049 |
1705 |
14510 |
1016 |
0 |
13494 |
|
SKARA |
53536 |
40187 |
8905 |
4235 |
53327 |
0 |
66 |
53393 |
|
SKÖVDE |
112924 |
110436 |
0 |
9705 |
120141 |
7529 |
0 |
112612 |
|
TI BRO |
30376 |
22948 |
3545 |
3394 |
29887 |
0 |
409 |
30296 |
|
TIDAHOLM |
48592 |
27182 |
7423 |
5616 |
40221 |
0 |
8252 |
48473 |
|
TÖREBODA |
33707 |
19263 |
8681 |
5006 |
32951 |
0 |
666 |
33618 |
|
VARA |
62594 |
31815 |
14490 |
4305 |
50610 |
0 |
11833 |
62443 |
|
SKARABORGS LÄN |
782742 |
578319 |
108599 |
83567 |
770485 |
27484 |
37661 |
780662 |
|
ARVIKA |
92040 |
61937 |
27038 |
15048 |
104023 |
12245 |
0 |
91778 |
|
EDA |
46786 |
19945 |
12480 |
3276 |
35701 |
0 |
10975 |
46676 |
|
FILIPSTAD |
64994 |
31627 |
18927 |
10017 |
60571 |
0 |
4255 |
64826 |
|
FORSHAGA |
36438 |
26985 |
4195 |
3424 |
34604 |
0 |
1739 |
36343 |
|
GRUMS |
29941 |
23687 |
5726 |
3762 |
33175 |
3318 |
0 |
29856 |
|
HAGFORS |
59362 |
38714 |
16224 |
7982 |
62920 |
3721 |
0 |
59198 |
|
HAMMARÖ |
28120 |
35299 |
-6609 |
2003 |
30693 |
2651 |
0 |
28042 |
|
KARLSTAD |
235110 |
205606 |
-4271 |
23734 |
225069 |
0 |
9425 |
234494 |
|
KIL |
30397 |
27895 |
-442 |
2275 |
29728 |
0 |
589 |
30316 |
|
KRISTINEHAMN |
91268 |
61976 |
18106 |
9274 |
89356 |
0 |
1670 |
91026 |
|
MUNKFORS |
25638 |
11475 |
6726 |
2384 |
20585 |
0 |
4990 |
25576 |
|
STORFORS |
17085 |
11914 |
3283 |
2228 |
17426 |
387 |
0 |
17039 |
|
SUNNE |
49393 |
29896 |
17771 |
7591 |
55259 |
6006 |
0 |
49253 |
|
SÄFFLE |
63110 |
41422 |
19199 |
9986 |
70606 |
7675 |
0 |
62931 |
|
TORSBY |
64289 |
45297 |
16358 |
7681 |
69337 |
5227 |
0 |
64110 |
|
ÅRJÄNG |
39123 |
20870 |
14537 |
7385 |
42791 |
3778 |
0 |
39014 |
|
VÄRMLANDS LÄN |
973094 |
694546 |
169246 |
118050 |
981842 |
45007 |
33642 |
970477 |
88
Bilaga 1:3.8
|
KOMMUN |
A |
B |
C VIA |
D VIA |
E B+C+D N SUMMA |
F |
G FRÅN |
H |
|
ASKERSUND |
47029 |
19837 |
11489 |
6610 |
37936 |
0 |
8979 |
46915 |
|
DEGERFORS |
34016 |
20025 |
3079 |
3497 |
26601 |
0 |
7334 |
33935 |
|
HALLSBERG |
45715 |
28673 |
5508 |
5550 |
39731 |
0 |
5870 |
45600 |
|
HÄLLEFORS |
33011 |
16685 |
10357 |
5982 |
33023 |
101 |
0 |
32922 |
|
KARLSKOGA |
65712 |
66237 |
5701 |
8086 |
80024 |
14507 |
0 |
65517 |
|
KUMLA |
48347 |
32979 |
3473 |
4218 |
40670 |
0 |
7557 |
48228 |
|
LAXÅ |
26576 |
13308 |
3963 |
1988 |
19259 |
0 |
7256 |
26515 |
|
LINDESBERG |
60060 |
42189 |
16756 |
10516 |
69461 |
9575 |
0 |
59887 |
|
LJUSNARSBERG |
29324 |
10690 |
8764 |
4656 |
24110 |
0 |
5143 |
29252 |
|
NORA |
26056 |
17879 |
4343 |
4101 |
26324 |
338 |
0 |
25986 |
|
ÖREBRO |
273285 |
229559 |
25403 |
33935 |
288897 |
16364 |
0 |
272533 |
|
ÖREBRO LÄN |
689131 |
498062 |
98835 |
89139 |
686036 |
40885 |
42139 |
687290 |
|
ARBOGA |
43517 |
33974 |
3702 |
4924 |
42600 |
0 |
801 |
43401 |
|
FAGERSTA |
36136 |
34560 |
6864 |
5840 |
47264 |
11240 |
0 |
36024 |
|
HALLSTAHAMMAR |
42202 |
40598 |
-3583 |
4937 |
41952 |
0 |
138 |
42090 |
|
HEBY |
40064 |
27836 |
7777 |
8006 |
43619 |
3667 |
0 |
39952 |
|
KUNGSÖR |
22060 |
19416 |
675 |
3001 |
23092 |
1093 |
0 |
21999 |
|
KÖPING |
71440 |
63255 |
2918 |
9889 |
76062 |
4819 |
0 |
71243 |
|
NORBERG |
24732 |
15016 |
4787 |
4478 |
24282 |
0 |
384 |
24666 |
|
SALA |
62639 |
47507 |
9257 |
10218 |
66982 |
4517 |
0 |
62465 |
|
SKINNSKATTEBERG |
20435 |
11039 |
4471 |
2695 |
18205 |
0 |
2178 |
20383 |
|
SURAHAMMAR |
29598 |
27083 |
-1488 |
3150 |
28744 |
0 |
776 |
29520 |
|
VÄSTERÅS |
312758 |
314499 |
0 |
25349 |
339848 |
27964 |
0 |
311884 |
|
VÄSTMANLANDS LÄN |
705580 |
634783 |
35380 |
82488 |
752650 |
53299 |
4277 |
703627 |
|
AVESTA |
61223 |
44298 |
14306 |
9978 |
68583 |
7534 |
0 |
61049 |
|
BORLÄNGE |
93681 |
89048 |
-3463 |
11554 |
97139 |
3714 |
0 |
93425 |
|
FALUN |
127135 |
104932 |
-1540 |
15940 |
119331 |
0 |
7474 |
126805 |
|
GAGNEF |
28185 |
18106 |
5793 |
3715 |
27615 |
0 |
496 |
28111 |
|
HEDEMORA |
54555 |
28665 |
13163 |
7293 |
49121 |
0 |
5296 |
54417 |
|
LEKSAND |
42474 |
25335 |
17090 |
8686 |
51111 |
8762 |
0 |
42349 |
|
LUDVIKA |
101523 |
56514 |
21031 |
13623 |
91167 |
0 |
10098 |
101265 |
|
MALUNG |
38412 |
20267 |
9080 |
4895 |
34242 |
0 |
4073 |
38315 |
|
MORA |
34235 |
36430 |
9935 |
7814 |
54178 |
20062 |
0 |
34117 |
|
ORSA |
24181 |
11472 |
9443 |
4461 |
25376 |
1262 |
0 |
24115 |
|
RÄTTVIK |
36097 |
19294 |
17028 |
8794 |
45116 |
9127 |
0 |
35988 |
|
SMEDJEBACKEN |
31520 |
24733 |
2187 |
5745 |
32665 |
1231 |
0 |
31435 |
|
SÄTER |
22066 |
19930 |
4541 |
5533 |
30004 |
8008 |
0 |
21996 |
|
VANSBRO |
38709 |
13035 |
12879 |
6172 |
32085 |
0 |
6529 |
38614 |
|
ÄLVDALEN |
30856 |
12949 |
11695 |
3302 |
27946 |
0 |
2831 |
30777 |
|
KOPPARBERGS LÄN |
764853 |
525008 |
143168 |
117503 |
785680 |
59699 |
36796 |
IblTH |
89
Bilaga 1:3.8
|
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H | |
|
VOLYM |
VIA |
VIA |
VIA |
TILL |
FRÅN |
E-F+G | ||
|
ATT |
SKATTE- |
SKATTE- |
STATS- |
B+C+D MELLANK.MELLANK. |
TOTAL | |||
|
KOMMUN |
REGLERA |
VÄXLING |
UTJÄMN. |
BIDRAG |
SUMMA |
UTJÄMN. |
UTJÄMN. |
SUMMA |
|
BOLLNÄS |
69255 |
42919 |
17629 |
12472 |
73019 |
3955 |
0 |
69064 |
|
GÄVLE |
216416 |
158461 |
0 |
27616 |
186077 |
0 |
29801 |
215878 |
|
HOFORS |
34160 |
20720 |
4583 |
5724 |
31027 |
0 |
3045 |
34072 |
|
HUDIKSVALL |
78729 |
59976 |
15338 |
10451 |
85765 |
7256 |
0 |
78509 |
|
LJUSDAL |
52020 |
29398 |
24108 |
10815 |
64321 |
12456 |
0 |
51865 |
|
NORDANST IG |
32824 |
15151 |
12286 |
8227 |
35663 |
2931 |
0 |
32732 |
|
OCKELBO |
21766 |
9238 |
6096 |
4379 |
19714 |
0 |
1997 |
21711 |
|
OVANÅKER |
27959 |
19470 |
9116 |
1672 |
30258 |
2377 |
0 |
27881 |
|
SANDVIKEN |
89453 |
66894 |
15772 |
12916 |
95583 |
6377 |
0 |
89205 |
|
SÖDERHAMN |
70598 |
47140 |
20168 |
12432 |
79740 |
9344 |
0 |
70397 |
|
GÄVLEBORGS LÄN |
693181 |
469367 |
125096 |
106702 |
701166 |
44696 |
34843 |
691314 |
|
HÄRNÖSAND |
96677 |
66840 |
18587 |
11257 |
96684 |
266 |
0 |
96418 |
|
KRAMFORS |
139191 |
56306 |
45670 |
18085 |
120061 |
0 |
18783 |
138844 |
|
SOLLEFTEÅ |
110207 |
57000 |
42046 |
16454 |
115500 |
5595 |
0 |
109905 |
|
SUNDSVALL |
282078 |
256178 |
5027 |
21909 |
283114 |
1793 |
0 |
281321 |
|
TIMRÅ |
59152 |
45778 |
9117 |
5734 |
60629 |
1638 |
0 |
58991 |
|
ÅNGE |
56717 |
27942 |
20707 |
7552 |
56201 |
0 |
364 |
56566 |
|
ÖRNSKÖLDSVIK |
188942 |
147080 |
35475 |
28180 |
210734 |
22328 |
0 |
188407 |
|
VÄSTERNORRLANDS LÄN |
932965 |
657123 |
176630 |
109171 |
942925 |
31619 |
19148 |
930453 |
|
BERG |
33892 |
13723 |
18053 |
4480 |
36256 |
2458 |
0 |
33798 |
|
BRÄCKE |
40977 |
15357 |
15744 |
4863 |
35964 |
0 |
4911 |
40874 |
|
HÄRJEDALEN |
50981 |
22339 |
21698 |
5039 |
49077 |
0 |
1770 |
50847 |
|
KROKOM |
46259 |
25472 |
17661 |
6529 |
49661 |
3530 |
0 |
46131 |
|
RAGUNDA |
28017 |
12760 |
14325 |
4892 |
31977 |
4041 |
0 |
27936 |
|
STRÖMSUND |
67260 |
28147 |
31291 |
9344 |
68782 |
1705 |
0 |
67078 |
|
ÅRE |
37421 |
18032 |
13829 |
4696 |
36557 |
0 |
765 |
37322 |
|
ÖSTERSUND |
147801 |
127609 |
969 |
21801 |
150379 |
2977 |
0 |
147402 |
|
JÄMTLANDS LÄN |
452608 |
263440 |
133570 |
61643 |
458654 |
14711 |
7445 |
451388 |
90
Bilaga 1:3.8
|
A |
B |
C |
D |
E |
F |
G |
H | |
|
VOLYM |
VIA |
VIA |
VIA |
TILL |
FRÅN |
E-F+G | ||
|
ATT |
SKATTE- |
SKATTE- |
STATS- |
B+C+D MELLANK.MELLANK. |
TOTAL | |||
|
KOMMUN |
REGLERA |
VÄXLING |
UTJÄMN. |
BIDRAG |
SUMMA |
UTJÄMN. |
UTJÄMN. |
SUMMA |
|
BJURHOLM |
15388 |
5359 |
6217 |
1464 |
13040 |
0 |
2309 |
15349 |
|
DOROTEA |
21236 |
7022 |
8435 |
2787 |
18244 |
0 |
2940 |
21183 |
|
LYCKSELE |
43230 |
28769 |
12541 |
3755 |
45065 |
1953 |
0 |
43112 |
|
MALÅ |
13454 |
7856 |
3482 |
919 |
12258 |
0 |
1162 |
13420 |
|
NORDMALING |
36444 |
15248 |
10010 |
1684 |
26943 |
0 |
9417 |
36360 |
|
NORSJÖ |
19391 |
10486 |
5334 |
625 |
16444 |
0 |
2899 |
19343 |
|
ROBERTSFORS |
34503 |
14370 |
8374 |
2753 |
25497 |
0 |
8925 |
34422 |
|
SKELLEFTEÅ |
232506 |
161323 |
20745 |
14142 |
196211 |
0 |
35722 |
231932 |
|
SORSELE |
14125 |
6190 |
8065 |
1187 |
15442 |
1356 |
0 |
14086 |
|
STORUMAN |
24521 |
14369 |
9189 |
1438 |
24996 |
541 |
0 |
24454 |
|
UMEÅ |
165558 |
206570 |
-44486 |
16187 |
178271 |
13174 |
0 |
165097 |
|
VILHELMINA |
25955 |
15251 |
12014 |
1993 |
29258 |
3377 |
0 |
25881 |
|
VINDELN |
34844 |
12402 |
10331 |
3101 |
25834 |
0 |
8929 |
34763 |
|
VÄNNÄS |
26362 |
16436 |
5426 |
1595 |
23457 |
0 |
2838 |
26295 |
|
ÅSELE |
19996 |
7663 |
10558 |
1581 |
19802 |
0 |
141 |
19943 |
|
VÄSTERBOTTENS LÄN |
727513 |
529314 |
86235 |
55212 |
670760 |
20401 |
75282 |
725641 |
|
ARJEPLOG |
14855 |
9044 |
6636 |
1375 |
17055 |
2243 |
0 |
14812 |
|
ARVIDSJAUR |
39812 |
19486 |
13099 |
1739 |
34325 |
0 |
5388 |
39713 |
|
BODEN |
132050 |
76801 |
21910 |
5593 |
104305 |
0 |
27429 |
131733 |
|
GÄLLIVARE |
75589 |
60313 |
9745 |
-1210 |
68848 |
0 |
6547 |
75396 |
|
HAPARANDA |
35482 |
23039 |
9261 |
4123 |
36422 |
1037 |
0 |
35385 |
|
JOKKMOKK |
29213 |
16334 |
9178 |
560 |
26072 |
0 |
3067 |
29139 |
|
KALIX |
80511 |
50522 |
16331 |
4621 |
71473 |
0 |
8834 |
80308 |
|
KIRUNA |
77377 |
74752 |
-1660 |
3173 |
76266 |
0 |
906 |
77172 |
|
LULEÅ |
206551 |
195319 |
-20965 |
8472 |
182826 |
0 |
23204 |
206029 |
|
PAJALA |
40952 |
18020 |
18237 |
2340 |
38598 |
0 |
2248 |
40845 |
|
PITEÅ |
135517 |
103028 |
17934 |
9566 |
130528 |
0 |
4632 |
135161 |
|
ÄLVSBYN |
33580 |
22434 |
9570 |
1374 |
33378 |
0 |
113 |
33491 |
|
ÖVERKAL IX |
25728 |
10394 |
9302 |
716 |
20412 |
0 |
5254 |
25666 |
|
ÖVERTORNEÅ |
27383 |
12815 |
12299 |
2165 |
27279 |
0 |
31 |
27310 |
|
NORRBOTTENS LÄN |
954600 |
692301 |
130880 |
44607 |
867787 |
3280 |
87653 |
952160 |
SUMMA TOTALT
MILJONER KR:
20280 15570
2157 2498 20226
1433
1433 20226
91
Exemplifierar utfallet av mellankommunala kostnadsutjämningen. Alla belopp i
tusentals kronor. Uppgifter 1991 års nivå
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.9
|
A |
B |
C |
D |
E |
F | |
|
NETTO |
NETTO |
NETTO |
NETTO |
NETTO |
NETTO | |
|
ÅR |
ÅR |
ÅR |
ÅR |
ÅR |
ÅR | |
|
KOMMUN |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
|
BOTKYRKA |
-51233 |
-49554 |
-47875 |
-46196 |
-44518 |
-42839 |
|
DANDERYD |
-26584 |
-25185 |
-23786 |
-22387 |
-20989 |
-19590 |
|
EKERÖ |
-12063 |
-11627 |
-11192 |
-10756 |
-10321 |
-9885 |
|
HANINGE |
-55299 |
-53743 |
-52187 |
-50632 |
-49076 |
-47520 |
|
HUDDINGE |
-51886 |
-49610 |
-47333 |
-45057 |
-42780 |
-40504 |
|
JÄRFÄLLA |
-38851 |
-37591 |
-36332 |
-35072 |
-33813 |
-32553 |
|
LIDINGÖ |
-10271 |
-8351 |
-6431 |
-4512 |
-2592 |
-672 |
|
NACKA |
-34372 |
-32158 |
-29945 |
-27731 |
-25518 |
-23304 |
|
NORRTÄLJE |
45 737 |
39888 |
34040 |
28191 |
22342 |
16494 |
|
NYNÄSHAMN |
1423 |
2156 |
2890 |
3623 |
4356 |
5089 |
|
SALEM |
-10359 |
-9935 |
-9512 |
-9089 |
-8666 |
-8243 |
|
SIGTUNA |
-14719 |
-13744 |
-12769 |
-11795 |
-10820 |
-9845 |
|
SOLLENTUNA |
-18699 |
-17015 |
-15332 |
-13649 |
-11966 |
-10283 |
|
SOLNA |
12712 |
13270 |
13828 |
14386 |
14944 |
15502 |
|
STOCKHOLM |
543101 |
500953 |
458804 |
416656 |
374508 |
332360 |
|
SUNDBYBERG |
24677 |
21548 |
18419 |
15290 |
12162 |
9033 |
|
SÖDERTÄLJE |
-17236 |
-13747 |
-10257 |
-6768 |
-3279 |
211 |
|
TYRESÖ |
-37235 |
-36589 |
-35944 |
-35298 |
-34653 |
-34007 |
|
TÄBY |
-34073 |
-32395 |
-30718 |
-29040 |
-27362 |
-25684 |
|
UPPLANDS-BRO |
-16149 |
-15726 |
-15302 |
-14879 |
-14455 |
-14031 |
|
UPPLANDS-VÄSBY |
-31739 |
-30973 |
-30208 |
-29442 |
-28677 |
-27911 |
|
VALLENTUNA |
-9019 |
-8366 |
-7714 |
-7061 |
-6408 |
-5756 |
|
VAXHOLM |
-1854 |
-1613 |
-1371 |
-1130 |
-888 |
-647 |
|
VÄRMDÖ |
-7612 |
-6912 |
-6212 |
-5511 |
-4811 |
-4111 |
|
ÖSTERÅKER |
-24839 |
-24132 |
-23424 |
-22717 |
-22009 |
-21302 |
|
STOCKHOLMS LÄN |
123560 |
98848 |
74136 |
49424 |
24712 |
0 |
|
ENKÖPING |
2027 |
2313 |
2600 |
2886 |
3172 |
3458 |
|
HÅBO |
-24021 |
-23938 |
-23856 |
-23774 |
-23692 |
-23610 |
|
TIERP |
-3534 |
-2861 |
-2188 |
-1515 |
-842 |
-169 |
|
UPPSALA |
8848 |
10288 |
11729 |
13170 |
14611 |
16051 |
|
ÄLVKARLEBY |
3958 |
3413 |
2868 |
2323 |
1778 |
1232 |
|
ÖSTHAMMAR |
6521 |
5824 |
5127 |
4430 |
3733 |
3036 |
|
UPPSALA LÄN |
-6201 |
-4961 |
-3720 |
-2480 |
-1240 |
0 |
92
Bilaga 1:3.9
|
KOMMUN |
A |
B |
C |
D |
E |
F NETTO |
|
ESKILSTUNA |
-5240 |
-3049 |
-857 |
1334 |
3525 |
5716 |
|
FLEN |
7304 |
6296 |
5287 |
4278 |
3269 |
2261 |
|
KATRINEHOLM |
-11949 |
-11127 |
-10305 |
-9484 |
-8662 |
-7841 |
|
NYKÖPING |
-1437 |
-72 |
1292 |
2656 |
4021 |
5385 |
|
OXELÖSUND |
-6370 |
-6164 |
-5957 |
-5751 |
-5545 |
-5339 |
|
STRÄNGNÄS |
6269 |
5550 |
4832 |
4114 |
3395 |
2677 |
|
VINGÅKER |
-4137 |
-3881 |
-3626 |
-3370 |
-3114 |
-2859 |
|
SÖDERMANLANDS LÄN |
-15558 |
-12446 |
-9335 |
-6223 |
-3112 |
0 |
|
BOXHOLM |
951 |
880 |
809 |
739 |
668 |
598 |
|
FINSPÅNG |
-1691 |
-1285 |
-879 |
-473 |
-67 |
339 |
|
KIND A |
6151 |
5135 |
4119 |
3104 |
2088 |
1072 |
|
LINKÖPING |
-803 |
874 |
2550 |
4227 |
5904 |
7581 |
|
MJÖLBY |
-724 |
-295 |
133 |
562 |
991 |
1419 |
|
MOTALA |
-23915 |
-23234 |
-22553 |
-21872 |
-21191 |
-20509 |
|
NORRKÖPING |
9072 |
9451 |
9831 |
10211 |
10591 |
10971 |
|
SÖDERKÖPING |
3797 |
3224 |
2651 |
2078 |
1504 |
931 |
|
VADSTENA |
-2638 |
-2515 |
-2391 |
-2268 |
-2145 |
-2021 |
|
VALDEMARSVIK |
-2227 |
-2047 |
-1867 |
-1687 |
-1507 |
-1327 |
|
YDRE |
355 |
375 |
395 |
415 |
435 |
455 |
|
ÅTVIDABERG |
4146 |
3529 |
2912 |
2295 |
1677 |
1060 |
|
ÖOESHÖG |
-1185 |
-1062 |
-938 |
-815 |
-692 |
-569 |
|
ÖSTERGÖTLANDS LÄN |
-8712 |
-6970 |
-5227 |
-3485 |
-1742 |
0 |
|
ANEBY |
-2848 |
-2651 |
-2455 |
-2258 |
-2061 |
-1865 |
|
EKSJÖ |
-12388 |
-11851 |
-11315 |
-10779 |
-10242 |
-9706 |
|
GI SLAVED |
1922 |
2140 |
2358 |
2576 |
2794 |
3013 |
|
GNOSJÖ |
-2323 |
-2177 |
-2031 |
-1885 |
-1739 |
-1593 |
|
JÖNKÖPING |
46056 |
39659 |
33262 |
26866 |
20469 |
14072 |
|
NÄSSJÖ |
-9100 |
-8155 |
-7210 |
-6265 |
-5320 |
-4374 |
|
SÄVSJÖ |
2777 |
2649 |
2522 |
2394 |
2267 |
2139 |
|
TRANÅS |
-8417 |
-7800 |
-7183 |
-6565 |
-5948 |
-5331 |
|
VAGGERYD |
3144 |
2859 |
2574 |
2289 |
2004 |
1719 |
|
VETLANDA |
-5868 |
-4999 |
-4131 |
-3263 |
-2395 |
-1526 |
|
VÄRNAMO |
4745 |
4486 |
4228 |
3969 |
3711 |
3452 |
|
JÖNKÖPINGS LÄN |
17700 |
14160 |
10620 |
7080 |
3540 |
0 |
93
Bilaga 1:3.9
|
A |
B |
C |
D |
E |
F | |
|
NETTO |
NETTO |
NETTO |
NETTO |
NETTO |
NETTO | |
|
ÅR |
ÅR |
ÅR |
ÅR |
ÅR |
ÅR | |
|
KOMMUN |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
|
ALVESTA |
-659 |
-371 |
-83 |
205 |
493 |
781 |
|
LESSEBO |
1359 |
1224 |
1089 |
953 |
818 |
682 |
|
LJUNGBY |
5255 |
4622 |
3988 |
3355 |
2722 |
2089 |
|
MARKARYD |
4851 |
4060 |
3269 |
2478 |
1687 |
896 |
|
TINGSRYD |
-12554 |
-12238 |
-11923 |
-11607 |
-11291 |
-10975 |
|
UPPVIDINGE |
2608 |
2303 |
1997 |
1692 |
1386 |
1081 |
|
VÄXJÖ |
505 |
1224 |
1943 |
2662 |
3382 |
4101 |
|
ÄLMHULT |
568 |
724 |
879 |
1035 |
1191 |
1346 |
|
KRONOBERGS LÄN |
1933 |
1547 |
1160 |
773 |
387 |
0 |
|
BORGHOLM |
2644 |
2434 |
2224 |
2014 |
1803 |
1593 |
|
EMMABOOA |
-1779 |
-1514 |
-1249 |
-984 |
-719 |
-454 |
|
HULTSFRED |
23422 |
19216 |
15011 |
10806 |
6601 |
2395 |
|
HÖGSBY |
-1209 |
-951 |
-693 |
-435 |
-177 |
81 |
|
KALMAR |
-10158 |
-8967 |
-7776 |
-6586 |
-5395 |
-4204 |
|
MÖNSTERÅS |
235 |
424 |
614 |
803 |
993 |
1183 |
|
MÖRBYLÅNGA |
-6556 |
■6287 |
-6019 |
-5750 |
-5482 |
-5214 |
|
NYBRO |
2090 |
•>209 |
2329 |
2448 |
2567 |
2686 |
|
OSKARSHAMN |
10539 |
'. 126 |
7513 |
6000 |
4487 |
2974 |
|
TORSÅS |
-1468 |
-12 2 |
-1015 |
-789 |
-563 |
-337 |
|
VIMMERBY |
-7267 |
-6866 |
-6465 |
-6064 |
-5663 |
-5262 |
|
VÄSTERVIK |
-134 |
804 |
1742 |
2681 |
3619 |
4558 |
|
KALMAR LÄN |
10359 |
8287 |
6215 |
4143 |
2072 |
0 |
GOTLAND
EJ MED I HUVUDMANNASKAPSFÖRÄNDRINGEN
|
KARLSHAMN |
-6600 |
-6295 |
-5990 |
-5685 |
-5380 |
-5076 |
|
KARLSKRONA |
11450 |
9713 |
7975 |
6237 |
4499 |
2761 |
|
OLOFSTRÖM |
1819 |
1565 |
1311 |
1057 |
802 |
548 |
|
RONNEBY |
9773 |
8095 |
6417 |
4739 |
3061 |
1383 |
|
SÖLVESBORG |
-321 |
-180 |
-39 |
102 |
243 |
383 |
|
BLEKINGE LÄN |
16123 |
12898 |
9674 |
6449 |
3225 |
0 |
94
Bilaga 1:3.9
|
KOMMUN |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
|
BROMÖLLA |
2731 |
2597 |
2463 |
2329 |
2194 |
2060 |
|
BÅSTAD |
1770 |
1937 |
2104 |
2271 |
2438 |
2605 |
|
HÄSSLEHOLM |
-33853 |
-31536 |
-29220 |
-26904 |
-24587 |
-22271 |
|
KLIPPAN |
-2528 |
-1698 |
-869 |
-39 |
791 |
1620 |
|
KRISTIANSTAD |
23417 |
21913 |
20410 |
18906 |
17403 |
15899 |
|
OSBY |
10362 |
8986 |
7611 |
6236 |
4860 |
3485 |
|
PERSTORP |
11139 |
9220 |
7301 |
5382 |
3463 |
1544 |
|
SIMRISHAMN |
-15093 |
-13902 |
-12711 |
-11520 |
-10328 |
-9137 |
|
TOMELILLA |
2043 |
2333 |
2624 |
2914 |
3204 |
3495 |
|
ÄSTORP |
2409 |
2343 |
2276 |
2209 |
2143 |
2076 |
|
ÄNGELHOLM |
-14184 |
-12695 |
-11207 |
-9719 |
-8230 |
-6742 |
|
ÖRKELLJUNGA |
5169 |
4550 |
3931 |
3312 |
2693 |
2073 |
|
ÖSTRA GÖ1NGE |
8078 |
7121 |
6164 |
5207 |
4250 |
3293 |
|
KRISTIANSTADS LÄN |
1460 |
1168 |
876 |
584 |
292 |
0 |
|
BJUV |
7242 |
6383 |
5523 |
4664 |
3805 |
2945 |
|
BURLÖV |
-4572 |
-4079 |
-3586 |
-3093 |
-2600 |
-2108 |
|
ESLÖV |
1186 |
2388 |
3590 |
4792 |
5994 |
7196 |
|
HELSINGBORG |
24881 |
26595 |
28310 |
30024 |
31739 |
33454 |
|
HÖGANÄS |
149 |
1328 |
2507 |
3686 |
4865 |
6043 |
|
HÖRBY |
912 |
1501 |
2090 |
2680 |
3269 |
3858 |
|
HÖÖR |
3310 |
3274 |
3238 |
3202 |
3166 |
3130 |
|
KÄVLINGE |
5959 |
5536 |
5114 |
4691 |
4268 |
3846 |
|
LANDSKRONA |
-10832 |
-8523 |
-6215 |
-3907 |
-1598 |
710 |
|
LOMMA |
-4840 |
-4407 |
-3975 |
-3542 |
-3110 |
-2677 |
|
LUND |
-23006 |
-18996 |
-14986 |
-10976 |
-6966 |
-2956 |
|
MALMÖ |
EJ MED |
I HUVUDMANNASKAPSFÖRÄNDRINGEN | ||||
|
SJÖBO |
-1682 |
-806 |
70 |
945 |
1821 |
2697 |
|
SKURUP |
-2512 |
-1799 |
-1086 |
-373 |
340 |
1053 |
|
STAFFANSTORP |
-17779 |
-17413 |
-17047 |
-16681 |
-16315 |
-15949 |
|
SVALÖV |
-174 |
507 |
1187 |
1868 |
2548 |
3229 |
|
SVEDALA |
-753 |
-192 |
370 |
932 |
1494 |
2055 |
|
TRELLEBORG |
-10833 |
-8926 |
-7019 |
-5113 |
-3206 |
-1300 |
|
VELLINGE |
-43593 |
-42987 |
-42380 |
-41773 |
-41166 |
-40560 |
|
YSTAD |
-13175 |
-11474 |
-9772 |
-8070 |
-6368 |
-4667 |
|
MALMÖHUS LÄN |
-90111 |
-72089 |
-54067 |
-36045 |
-18022 |
0 |
95
Bilaga 1:3.9
|
A |
B |
C |
D |
E |
F | |
|
NETTO |
NETTO |
NETTO |
NETTO |
NETTO |
NETTO | |
|
ÅR |
ÅR |
ÅR |
ÅR |
ÅR |
ÅR | |
|
KOMMUN |
1992 |
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
|
FALKENBERG |
-15569 |
-14287 |
-13005 |
-11724 |
-10442 |
-9160 |
|
HALMSTAD |
884 |
3605 |
6325 |
9046 |
11767 |
14488 |
|
HYLTE |
10485 |
8880 |
7275 |
5671 |
4066 |
2461 |
|
KUNGSBACKA |
-22713 |
-21896 |
-21079 |
-20262 |
-19445 |
-18628 |
|
LAHOLM |
5370 |
5055 |
4740 |
4426 |
4111 |
3796 |
|
VARBERG |
11364 |
10500 |
9635 |
8771 |
7907 |
7042 |
|
HALLANDS LÄN |
-10180 |
-8144 |
-6108 |
-4072 |
-2036 |
0 |
|
GÖTEBORG |
EJ MEC |
i I HUVUDMANNASKAPSFÖRÄNDRINGEN | ||||
|
HÄRRYDA |
-14196 |
-13391 |
-12586 |
-11780 |
-10975 |
-10170 |
|
KUNGÄLV |
-4045 |
-2782 |
-1520 |
-257 |
1005 |
2268 |
|
LYSEKIL |
4794 |
5063 |
5333 |
5602 |
5871 |
6141 |
|
MUNKEDAL |
1603 |
2094 |
2585 |
3076 |
3567 |
4058 |
|
MÖLNDAL |
-23145 |
-20986 |
-18826 |
-16667 |
-14507 |
-12348 |
|
ORUST |
-3827 |
-3002 |
-2177 |
-1352 |
-527 |
298 |
|
PARTILLE |
-17520 |
-16408 |
-15297 |
-14185 |
-13074 |
-11962 |
|
SOTENÄS |
4038 |
4119 |
4200 |
4280 |
4361 |
4442 |
|
STENUNGSUND |
-13731 |
-13162 |
-12593 |
-12024 |
-11455 |
-10886 |
|
STRÖMSTAD |
-1607 |
-771 |
66 |
902 |
1739 |
2575 |
|
TANUM |
-625 |
603 |
1832 |
3060 |
4289 |
5517 |
|
TJÖRN |
262 |
860 |
1457 |
2054 |
2651 |
3248 |
|
UDDEVALLA |
29032 |
26268 |
23504 |
20739 |
17975 |
15210 |
|
ÖCKERÖ |
-742 |
-272 |
198 |
668 |
1138 |
1608 |
|
GÖTEBORG & | ||||||
|
BOHUS LÄN |
-39708 |
-31766 |
-23825 |
-15883 |
-7942 |
0 |
|
ALE |
-3270 |
-2592 |
-1914 |
-1236 |
-559 |
119 |
|
ALINGSÅS |
-8378 |
-7084 |
-5790 |
-4496 |
-3202 |
-1907 |
|
BENGTSFORS |
-3014 |
-2280 |
-1545 |
-811 |
-76 |
658 |
|
BORÅS |
-1044 |
3656 |
8357 |
13057 |
17758 |
22458 |
|
DALS-ED |
3917 |
3511 |
3105 |
2699 |
2293 |
1887 |
|
FÄRGELANDA |
6084 |
5216 |
4349 |
3481 |
2613 |
1745 |
|
HERRLJUNGA |
6362 |
5520 |
4678 |
3836 |
2994 |
2152 |
|
LERUM |
-44448 |
-43774 |
-43100 |
-42425 |
-41751 |
-41076 |
|
LILLA |
4848 |
4346 |
3845 |
3344 |
2842 |
2341 |
|
MARK |
-19873 |
-18443 |
-17012 |
-15582 |
-14152 |
-12722 |
|
MELLERUD |
-3009 |
-2448 |
-1887 |
-1326 |
-765 |
-204 |
|
SVENLJUNGA |
-2267 |
-1692 |
-1118 |
-544 |
31 |
605 |
|
TRANEMO |
6150 |
5420 |
4689 |
3959 |
3229 |
2499 |
|
TROLLHÄTTAN |
-5284 |
-3458 |
-1633 |
192 |
2018 |
3843 |
|
ULRICEHAMN |
7540 |
7128 |
6717 |
6306 |
5894 |
5483 |
|
VÅRGÅRDA |
5105 |
4451 |
3798 |
3144 |
2490 |
1837 |
|
VÄNERSBORG |
12515 |
11473 |
10431 |
9389 |
8347 |
7305 |
|
ÅMÅL |
-402 |
274 |
949 |
1625 |
2301 |
2977 |
|
ÄLVSBORGS LÄN |
-38469 |
-30775 |
-23081 |
-15387 |
-7694 |
0 |
Bilaga 1:3.9
|
KOMMUN |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
|
ESSUNGA |
1953 |
1687 |
1420 |
1154 |
887 |
621 |
|
FALKÖPING |
-8888 |
-8159 |
-7430 |
-6701 |
-5972 |
-5243 |
|
GRÄSTORP |
1839 |
1596 |
1352 |
1108 |
865 |
621 |
|
GULLSPÅNG |
2677 |
2305 |
1934 |
1562 |
1190 |
819 |
|
GÖTENE |
3633 |
3141 |
2648 |
2155 |
1663 |
1170 |
|
HABO |
2431 |
2073 |
1716 |
1359 |
1002 |
645 |
|
HJO |
-2762 |
-2573 |
-2384 |
-2195 |
-2006 |
-1817 |
|
KARLSBORG |
814 |
849 |
884 |
918 |
953 |
987 |
|
LIDKÖPING |
-7289 |
-6592 |
-5895 |
-5199 |
-4502 |
-3805 |
|
MARIESTAD |
3087 |
2966 |
2844 |
2723 |
2601 |
2480 |
|
MULLSJÖ |
-1016 |
-922 |
-827 |
-733 |
-638 |
-544 |
|
SKARA |
66 |
474 |
882 |
1290 |
1698 |
2106 |
|
SKÖVDE |
-7529 |
-6755 |
-5981 |
-5207 |
-4434 |
-3660 |
|
TI BRO |
409 |
520 |
632 |
744 |
856 |
967 |
|
TIDAHOLM |
8252 |
6885 |
5518 |
4150 |
2783 |
1416 |
|
TÖREBODA |
666 |
783 |
899 |
1016 |
1132 |
1249 |
|
VARA |
11833 |
9864 |
7895 |
5926 |
3957 |
1988 |
|
SKARABORGS LÄN |
10177 |
8142 |
6106 |
4071 |
2035 |
0 |
|
ARVIKA |
-12245 |
-11207 |
-10169 |
-9131 |
-8093 |
-7055 |
|
EDA |
10975 |
9180 |
7384 |
5589 |
3793 |
1997 |
|
FILIPSTAD |
4255 |
4016 |
3777 |
3538 |
3299 |
3059 |
|
FORSHAGA |
1739 |
1696 |
1654 |
1611 |
1569 |
1526 |
|
GRUMS |
-3318 |
-3024 |
-2730 |
-2436 |
-2142 |
-1848 |
|
HAGFORS |
-3721 |
-3122 |
-2523 |
-1923 |
-1324 |
-725 |
|
HAMMARÖ |
-2651 |
-2418 |
-2186 |
-1954 |
-1721 |
-1489 |
|
KARLSTAD |
9425 |
9512 |
9599 |
9686 |
9773 |
9859 |
|
KIL |
589 |
704 |
820 |
935 |
1051 |
1167 |
|
KRISTINEHAMN |
1670 |
2100 |
2530 |
2961 |
3391 |
3821 |
|
MUNKFORS |
4990 |
4211 |
3433 |
2654 |
1875 |
1096 |
|
STORFORS |
-387 |
-235 |
-84 |
67 |
218 |
369 |
|
SUNNE |
-6006 |
-5514 |
-5023 |
-4532 |
-4041 |
-3550 |
|
SÄFFLE |
-7675 |
-7017 |
-6359 |
-5701 |
-5043 |
-4385 |
|
TORSBY |
-5227 |
-4619 |
-4011 |
-3404 |
-2796 |
-2188 |
|
ÅRJÄNG |
-3778 |
-3353 |
-2929 |
-2505 |
-2080 |
-1656 |
|
VÄRMLANDS LÄN |
-11365 |
-9092 |
-6819 |
-4546 |
-2273 |
0 |
97
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:3
Bilaga 1:3.9
|
KOMMUN |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
|
ASKERSUND |
8979 |
7607 |
6235 |
4863 |
3490 |
2118 |
|
DEGERFORS |
7334 |
6169 |
5003 |
3838 |
2672 |
1507 |
|
HALLSBERG |
5870 |
5166 |
4462 |
3757 |
3053 |
2349 |
|
HÄLLEFORS |
-101 |
314 |
728 |
1143 |
1557 |
1972 |
|
KARLSKOGA |
-14507 |
-13633 |
-12759 |
-11885 |
-11012 |
-10138 |
|
KUMLA |
7557 |
6532 |
5507 |
4481 |
3456 |
2430 |
|
LAXÄ |
7256 |
6027 |
4798 |
3569 |
2339 |
1110 |
|
LINDESBERG |
-9575 |
-8762 |
-7949 |
-7136 |
-6323 |
-5510 |
|
LJUSNARSBERG |
5143 |
4425 |
3707 |
2989 |
2271 |
1553 |
|
NORA |
-338 |
-18 |
303 |
623 |
944 |
1264 |
|
ÖREBRO |
-16364 |
-12822 |
-9281 |
-5739 |
-2197 |
1345 |
|
ÖREBRO LÄN |
1254 |
1004 |
753 |
502 |
251 |
0 |
|
ARBOGA |
801 |
1279 |
1757 |
2235 |
2713 |
3191 |
|
FAGERSTA |
-11240 |
-10526 |
-9812 |
-9099 |
-8385 |
-7671 |
|
HALLSTAHAMMAR |
138 |
658 |
1178 |
1698 |
2219 |
2739 |
|
HEBY |
-3667 |
-2915 |
-2164 |
-1412 |
-661 |
91 |
|
KUNGSÖR |
-1093 |
-749 |
-406 |
-62 |
281 |
625 |
|
KÖPING |
-4819 |
-3645 |
-2471 |
-1296 |
-122 |
1052 |
|
NORBERG |
384 |
703 |
1021 |
1340 |
1658 |
1977 |
|
SALA |
-4517 |
-3413 |
-2308 |
-1204 |
-100 |
1004 |
|
SKINNSKATTEBERG |
2178 |
2014 |
1851 |
1687 |
1524 |
1360 |
|
SURAHAMMAR |
776 |
1067 |
1358 |
1649 |
1940 |
2231 |
|
VÄSTERÅS |
-27964 |
-23691 |
-19418 |
-15145 |
-10871 |
-6598 |
|
VÄSTMANLANDS LÄN |
-49023 |
-39218 |
-29414 |
-19609 |
-9805 |
0 |
|
AVESTA |
-7534 |
-6508 |
-5483 |
-4457 |
-3432 |
-2407 |
|
BORLÄNGE |
-3714 |
-2218 |
-722 |
775 |
2271 |
3767 |
|
FALUN |
7474 |
7807 |
8141 |
8475 |
8808 |
9142 |
|
GAGNEF |
496 |
822 |
1148 |
1474 |
1800 |
2126 |
|
HEDEMORA |
5296 |
4962 |
4629 |
4296 |
3962 |
3629 |
|
LEKSAND |
-8762 |
-8049 |
-7336 |
-6623 |
-5909 |
-5196 |
|
LUDVIKA |
10098 |
9475 |
8853 |
8231 |
7609 |
6986 |
|
MALUNG |
4073 |
3734 |
3395 |
3056 |
2717 |
2378 |
|
MORA |
-20062 |
-19221 |
-18380 |
-17540 |
-16699 |
-15858 |
|
OR SA |
-1262 |
-855 |
-448 |
-41 |
366 |
773 |
|
RÄTTVIK |
-9127 |
-8452 |
-7777 |
-7102 |
-6427 |
-5751 |
|
SMEDJEBACKEN |
-1231 |
-712 |
-193 |
327 |
846 |
1365 |
|
SÄTER |
-8008 |
-7517 |
-7026 |
-6535 |
-6044 |
-5553 |
|
VANSBRO |
6529 |
5755 |
4981 |
4207 |
3433 |
2660 |
|
ÄLVDALEN |
2831 |
2653 |
2475 |
2296 |
2118 |
1940 |
|
KOPPARBERGS LÄN |
-22903 |
-18323 |
-13742 |
-9161 |
-4581 |
0 |
98
Bilaga 1:3.9
|
KOMMUN |
A |
B |
C |
D |
E NETTO 1996 |
F |
|
BOLLNÄS |
-3955 |
-2950 |
-1945 |
-939 |
66 |
1071 |
|
GÄVLE |
29801 |
26152 |
22504 |
18855 |
15207 |
11559 |
|
HOFORS |
3045 |
2833 |
2621 |
2408 |
2196 |
1983 |
|
HUDIKSVALL |
-7256 |
-6095 |
-4934 |
-3773 |
-2611 |
-1450 |
|
LJUSDAL |
-12456 |
-11657 |
-10857 |
-10058 |
-9259 |
-8460 |
|
NORDANST IG |
-2931 |
-2469 |
-2006 |
-1544 |
-1082 |
-619 |
|
OCKELBO |
1997 |
1861 |
1724 |
1588 |
1451 |
1315 |
|
OVANÅKER |
-2377 |
-1944 |
-1512 |
-1080 |
-648 |
-216 |
|
SANDVIKEN |
-6377 |
-5311 |
-4244 |
-3178 |
-2111 |
-1044 |
|
SÖDERHAMN |
-9344 |
-8303 |
-7262 |
-6221 |
-5180 |
-4139 |
|
GÄVLEBORGS LÄN |
-9852 |
-7882 |
-5911 |
-3941 |
-1970 |
0 |
|
HÄRNÖSAND |
-266 |
334 |
933 |
1533 |
2132 |
2732 |
|
KRAMFORS |
18783 |
15908 |
13033 |
10158 |
7283 |
4408 |
|
SOLLEFTEÅ |
-5595 |
-4757 |
-3919 |
-3081 |
-2244 |
-1406 |
|
SUNDSVALL |
-1793 |
-2 |
1788 |
3579 |
5369 |
7160 |
|
TIMRÅ |
-1638 |
-1273 |
-907 |
-541 |
-176 |
190 |
|
ÅN GE |
364 |
689 |
1014 |
1339 |
1664 |
1989 |
|
ÖRNSKÖLDSVIK |
-22328 |
-20877 |
-19426 |
-17975 |
-16524 |
-15073 |
|
VÄSTERNORRLANDS LÄN |
-12472 |
-9977 |
-7483 |
-4989 |
-2494 |
0 |
|
BERG |
-2458 |
-2232 |
-2006 |
-1781 |
-1555 |
-1330 |
|
BRÄCKE |
4911 |
4183 |
3455 |
2727 |
1999 |
1271 |
|
HÄRJEDALEN |
1770 |
1712 |
1654 |
1595 |
1537 |
1479 |
|
KROKOM |
-3530 |
-3238 |
-2946 |
-2653 |
-2361 |
-2069 |
|
RAGUNDA |
-4041 |
-3846 |
-3650 |
-3455 |
-3260 |
-3064 |
|
STRÖMSUND |
-1705 |
-1262 |
-820 |
-377 |
65 |
508 |
|
ÅRE |
765 |
841 |
918 |
994 |
1071 |
1147 |
|
ÖSTERSUND |
-2977 |
-1970 |
-963 |
44 |
1051 |
2058 |
|
JÄMTLANDS LÄN |
-7266 |
-5813 |
-4360 |
-2906 |
-1453 |
0 |
Bilaga 1:3.9
|
KOMMUN |
A |
B |
C |
D |
E |
F |
|
BJURHOLM |
2309 |
1928 |
1546 |
1165 |
784 |
402 |
|
DOROTEA |
2940 |
2455 |
1971 |
1487 |
1002 |
518 |
|
LYCKSELE |
-1953 |
-1694 |
-1435 |
-1176 |
-917 |
-658 |
|
MALÅ |
1162 |
999 |
836 |
673 |
510 |
347 |
|
NORDMALING |
9417 |
7673 |
5928 |
4184 |
2440 |
696 |
|
NORSJÖ |
2899 |
2419 |
1939 |
1459 |
979 |
499 |
|
ROBERTSFORS |
8925 |
7305 |
5686 |
4066 |
2447 |
827 |
|
SKELLEFTEÅ |
35722 |
29932 |
24141 |
18351 |
12561 |
6771 |
|
SORSELE |
-1356 |
-1269 |
-1183 |
-1097 |
-1010 |
-924 |
|
STORUMAN |
-541 |
-407 |
-273 |
-139 |
-5 |
129 |
|
UMEÅ |
-13174 |
-12135 |
-11095 |
-10056 |
-9016 |
-7977 |
|
VILHELMINA |
-3377 |
-3221 |
-3066 |
-2910 |
-2754 |
-2598 |
|
V1NDELN |
8929 |
7296 |
5663 |
4030 |
2397 |
764 |
|
VÄNNÄS |
2838 |
2395 |
1952 |
1509 |
1065 |
622 |
|
ÅSELE |
141 |
229 |
318 |
406 |
494 |
582 |
|
VÄSTERBOTTENS LÄN |
54881 |
43904 |
32928 |
21952 |
10976 |
0 |
|
ARJEPLOG |
-2243 |
-2231 |
-2218 |
-2205 |
-2193 |
-2180 |
|
ARVIDSJAUR |
5388 |
4338 |
3288 |
2238 |
1188 |
138 |
|
BODEN |
27429 |
22019 |
16610 |
11201 |
5792 |
382 |
|
GÄLLIVARE |
6547 |
5296 |
4045 |
2794 |
1543 |
292 |
|
HAPARANDA |
-1037 |
-1004 |
-971 |
-939 |
-906 |
-873 |
|
JOKKMOKK |
3067 |
2473 |
1880 |
1286 |
692 |
99 |
|
KALIX |
8834 |
7126 |
5418 |
3709 |
2001 |
293 |
|
KIRUNA |
906 |
781 |
656 |
530 |
405 |
280 |
|
LULEÅ |
23204 |
18688 |
14173 |
9658 |
5142 |
627 |
|
PAJALA |
2248 |
1827 |
1406 |
986 |
565 |
145 |
|
PITEÅ |
4632 |
3801 |
2970 |
2139 |
1308 |
477 |
|
ÄLVSBYN |
113 |
116 |
120 |
123 |
127 |
130 |
|
ÖVERKAL IX |
5254 |
4221 |
3188 |
2155 |
1122 |
89 |
|
ÖVERTORNEÅ |
31 |
45 |
59 |
73 |
87 |
101 |
|
NORRBOTTENS LÄN |
84373 |
67498 |
50624 |
33749 |
16875 |
0 |
|
SUMMA TOTALT | ||||||
|
MILJONER KR: |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
0 |
100
Exemplifierar utfallet av statsbidraget till kommunerna till service och vård till Prop. 1990/91:150
äldre och handikappade. Alla belopp i tusentals kronor. Uppgifter i 1991 års nivå Bil. 1:3
Bilaga 1:3.10
A
BIDRAG
|
KOMMUN |
TKR |
|
BOTKYRKA |
17 434 14 525 4 523 |
|
HANINGE |
16 156 23 641 13 080 |
|
LIDINGÖ NACKA |
19 936 22 988 34 257 |
|
NYNÄSHAMN |
10 570 4 395 10 121 |
|
SOLLENTUNA |
17 480 32 197 690 302 |
|
SUNDBYBERG |
18 761 36 236 6 704 |
|
TÄBY |
17 423 4 399 7 949 |
|
VALLENTUNA |
6 777 2 508 7 272 |
|
ÖSTERÅKER |
7 347 |
|
STOCKHOLMS LÄN |
1 046 981 |
|
ENKÖPING |
20 902 2 484 20 336 |
|
UPPSALA |
97 015 7 449 18 351 |
|
UPPSALA LÄN |
166 537 |
|
ESKILSTUNA |
70 502 14 548 26 436 |
|
NYKÖPING |
43 902 6 629 17 228 |
|
VINGÅKER |
8 225 |
|
SÖDERMANLANDS LÄN |
187 470 |
101
A
BIDRAG
TKR
Bilaga 1:3.10
|
BOXHOLM FINSPÅNG |
5461 18 545 9 790 |
|
LINKÖPING MJÖLBY |
76 586 19 579 31 105 |
|
NORRKÖPING |
100 217 8 506 5 638 |
|
VALDEMARS VIK YDRE |
8 216 4 157 9 685 |
|
ÖDESHÖG |
5 632 |
|
ÖSTERGÖTLANDS LÄN |
303 119 |
|
ANEBY EKSJÖ |
5 190 14 153 15 898 |
|
GNOSJÖ |
3 855 74 259 24 939 |
|
SÄ VSJÖ |
11 288 16 289 9 071 |
|
VETLANDA VÄRNAMO |
22 910 18 219 |
|
JÖNKÖPINGS LÄN |
216 071 |
|
ALVESTA LESSEBO LJUNGBY |
14 896 7 057 21 601 |
|
MARKARYD |
9 267 16 327 11 178 |
|
VÄXJÖ ÄLMHULT |
42 413 13 922 |
|
KRONOBERGS LÄN |
136 661 |
|
BORGHOLM |
11 274 9 382 16 950 |
|
HÖGSBY |
9 129 42 132 8 368 |
|
MÖRB YLÅNGA |
9 495 19 010 21 049 |
|
TORSÅS VIMMERBY VÄSTERVIK |
8 002 14 187 33 203 |
|
KALMAR LÄN |
202 181 |
|
GOTLAND |
42 757 |
102
A
BIDRAG
TKR
Bilaga 1:3.10
|
KARLSHAMN |
26 352 |
|
KARLSKRONA |
47 750 |
|
OLOFSTRÖM |
9 480 |
|
RONNEBY |
23 912 |
|
SÖLVESBORG |
12 178 |
|
BLEKINGE LÄN |
119 672 |
|
BROMÖLLA |
6 674 |
|
BÅSTAD |
8 439 |
|
HÄSSLEHOLM |
37 524 |
|
KLIPPAN |
13 439 |
|
KRISTIANSTAD |
51 510 |
|
OSBY |
11 289 |
|
PERSTORP |
5 001 |
|
SIMRISHAMN |
19 298 |
|
TOMELILLA |
11 322 |
|
ÅSTORP |
6 726 |
|
ÄNGELHOLM |
24 110 |
|
ÖRKELUUNGA |
6 718 |
|
ÖSTRA GÖINGE |
10 668 |
|
KRISTIANSTADS LÄN |
212 718 |
|
BJUV |
7 997 |
|
BURLÖV |
6 691 |
|
ESLÖV |
19 539 |
|
HELSINGBORG |
90 837 |
|
HÖGANÄS |
16 410 |
|
HÖRBY |
10 476 |
|
HÖÖR |
8 499 |
|
KÄVLINGE |
10 442 |
|
LANDSKRONA |
31 339 |
|
LOMMA |
5 872 |
|
LUND |
54 440 |
|
MALMÖ |
22 8274 |
|
SJÖBO |
11 889 |
|
SKURUP |
9 682 |
|
STAFFANSTORP |
4 968 |
|
SVALÖV |
9 240 |
|
SVEDALA |
7 627 |
|
TRELLEBORG |
25 885 |
|
VELLINGE |
8 238 |
|
YSTAD |
23 104 |
|
MALMÖHUS LÄN |
591 449 |
|
FALKENBERG |
25 962 |
|
HALMSTAD |
58 683 |
|
HYLTE |
9 968 |
|
KUNGSBACKA |
16 546 |
|
LAHOLM |
15 376 |
|
VARBERG |
28 524 |
|
HALLANDS LÄN |
155 059 |
103
A
|
BIDRAG | |
|
GÖTEBORG HÄRRYDA KUNGÄLV |
338 655 8 920 13 983 |
|
LYSEKIL |
13 603 8 989 23 917 |
|
ORUST |
9 137 12 311 9 840 |
|
STENUNGSUND TANUM |
6 300 9 264 13 607 |
|
TJÖRN |
7 195 33 693 5 206 |
|
GÖTEBORG & BOHUS LÄN |
514 619 |
|
ALE ALINGSÅS BENGTSFORS |
11 088 21 172 12 017 |
|
BORÅS DALS-ED FÄRGELANDA |
76 894 6 175 5 711 |
|
HERRLJUNGA |
7 040 11 033 7 659 |
|
MARK |
23 397 9 178 9 395 |
|
TRANEMO TROLLHÄTTAN |
8 175 29 861 17 938 |
|
VÄRGÅRDA |
6 009 23 899 11 056 |
|
ÄLVSBORGS LÄN |
297 697 |
Bilaga 1:3.10
104
A
BIDRAG
TKR
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
Bilaga 1:3.10
|
ESSUNGA |
4 292 25 201 4 293 |
|
GULLSPÅNG |
5 659 |
|
GÖTENE |
8 089 |
|
HABO |
4 458 |
|
HJO |
6 533 |
|
KARLSBORG |
6 827 |
|
LIDKÖPING |
24 086 |
|
MARIESTAD |
17 144 |
|
MULLSJÖ |
3 266 |
|
SKARA |
14 562 |
|
SKÖVDE |
26 751 |
|
TIBRO |
6 689 |
|
TIDAHOLM |
9 790 |
|
TÖREBODA |
8 632 |
|
VARA |
13 742 |
|
SKARABORGS LÄN |
190 014 |
|
ARVIKA |
28 690 |
|
EDA |
11 042 |
|
FILIPSTAD |
16 913 |
|
FORSHAGA |
8 436 |
|
GRUMS |
8 127 |
|
HAGFORS |
16 566 |
|
HAMMARÖ |
6 424 |
|
KARLSTAD |
54 504 |
|
KIL |
6 449 |
|
KRISTINEHAMN |
21 125 |
|
MUNKFORS |
6 061 |
|
STORFORS |
4 177 |
|
SUNNE |
13 575 |
|
SÄFFLE |
18 187 |
|
TORSBY |
16 796 |
|
ÅRJÄNG |
11 731 |
|
VÄRMLANDS LÄN |
248 803 |
|
ASKERSUND |
11 780 |
|
DEGERFORS |
8 378 |
|
HALLSBERG |
13 064 |
|
HÄLLEFORS |
11 524 |
|
KARLSKOGA |
24 296 |
|
KUMLA |
13 515 |
|
LAXÅ |
6 175 |
|
LINDESBERG |
22 603 |
|
LJUSNARSBERG |
8 639 |
|
NORA |
8 912 |
|
ÖREBRO |
98 486 |
|
ÖREBRO LÄN |
227 372 |
105
8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:3
Rättelse: S. 108-115 ändrade belopp.
Bilaga 1:3.10
|
ARBOGA HALLSTAHAMMAR |
10 687 11 950 9 172 |
|
HEBY KUNGSÖR |
12 583 5 751 19 661 |
|
NORBERG SALA SKINNSKATTEBERG |
6 620 18 489 4 555 |
|
SURAHAMMAR |
7 470 71 549 |
|
VÄSTMANLANDS LÄN |
178 488 |
|
AVESTA |
2 0315 29 642 36 222 |
|
GAGNEF |
8 423 14 379 14 131 |
|
LUDVIKA |
27 681 9 421 16 655 |
|
ORSA RÄTTVIK SMEDJEBACKEN |
8 063 13 376 10 284 |
|
SÄTER |
9 727 10 538 7 685 |
|
KOPPARBERGS LÄN |
236 542 |
|
BOLLNÄS GÄVLE |
28 804 66 241 11 366 |
|
HUDIKSVALL |
33 274 22 902 13 247 |
|
OCKELBO OVANÅKER |
7 536 12 383 30 564 |
|
SÖDERHAMN |
29 830 |
|
GÄVLEBORGS LÄN |
256 147 |
|
HÄRNÖSAND |
22 334 32 840 31 205 |
|
SUNDSVALL TIMRÅ ÅNGE |
66 693 13 615 14 820 |
|
ÖRNSKÖLDSVIK |
54 041 |
|
VÄSTERNORRLANDS LÄN |
235 548 |
106
A
BIDRAG
TKR
Bilaga 1:3.10
|
BERG BRÄCKE |
9 824 11 069 12 883 |
|
KROKOM |
12 729 |
|
RAGUNDA |
8 509 |
|
STRÖMSUND |
19 271 |
|
ÅRE |
9 995 |
|
ÖSTERSUND |
43 854 |
|
JÄMTLANDS LÄN |
128 133 |
|
BJURHOLM |
3 543 |
|
DOROTEA |
4 564 |
|
LYCKSELE |
11 406 |
|
MALÅ |
3 052 |
|
NORDMALING |
6 130 |
|
NORSJÖ |
4 398 |
|
ROBERTSFORS |
7 288 |
|
SKELLEFTEÅ |
59 637 |
|
SORSELE |
3 808 |
|
STORUMAN |
5 900 |
|
UMEÅ |
45 778 |
|
VILHELMINA |
6 859 |
|
VINDELN |
6 726 |
|
VÄNNÄS |
5 479 |
|
ÅSELE |
5 128 |
|
VÄSTERBOTTENS LÄN |
179 698 |
|
ARJEPLOG |
3 427 |
|
ARVIDSJAUR |
7 492 |
|
BODEN |
20 727 |
|
GÄLLIVARE |
15 848 |
|
HAPARANDA |
8 889 |
|
JOKKMOKK |
5 358 |
|
KALIX |
15 874 |
|
KIRUNA |
15 175 |
|
LULEÅ |
33 998 |
|
PAJ ALA |
7 847 |
|
PITEÅ |
25 855 |
|
ÄLVSBYN |
7 064 |
|
ÖVERKALIX |
4 835 |
|
ÖVERTORNEÄ |
5 501 |
|
NORRBOTTENS LÄN |
177 890 |
|
SUMMA TOTALT | |
|
MILJONER KR: |
6 252 |
107
Visar utfallet av det treåriga statsbidraget för medicinskt färdigbehandlade inom
den somatiska akutsjukvården och geriatriken. Alla belopp i tusentals kronor.
Bilaga 1:3.11
KOMMUN
BOTKYRKA
DANDERYD
EKERÖ
HANINGE
HUDDINGE
JÄRFÄLLA
LIDINGÖ
NACKA
NORRTÄLJE
NYNÄSHAMN
SALEM
SIGTUNA
SOLLENTUNA
SOLNA
STOCKHOLM
SUNDBYBERG
SÖDERTÄLJE
TYRESÖ
TÄBY
UPPLANDSBRO
UPPLANDS-VÄSBY
VALLENTUNA
VAXHOLM
VÄRMDÖ
ÖSTERÅKER
STOCKHOLMS LÄN
ENKÖPING
HÅBO
TIERP
UPPSALA
ÄLVKARLEBY
ÖSTHAMMAR
UPPSALA LÄN
ESKILSTUNA
FLEN
KATRINEHOLM
NYKÖPING
OXELÖSUND
STRÄNGNÄS
VINGÅKER
SÖDERMANLANDS LÄN
|
A |
B |
C |
D |
|
EXTRA |
EXTRA |
EXTRA |
SUMMA |
|
BIDRAG |
BIDRAG |
BIDRAG |
TRE |
|
1992 |
1993 |
1994 |
ÅR |
|
3268 |
2334 |
1401 |
7003 |
|
1634 |
1167 |
700 |
3502 |
|
817 |
583 |
350 |
1750 |
|
1997 |
1426 |
856 |
4279 |
|
3678 |
2627 |
1576 |
7881 |
|
2133 |
1524 |
914 |
4571 |
|
3678 |
2627 |
1576 |
7881 |
|
3994 |
2853 |
1712 |
8560 |
|
6312 |
4508 |
2705 |
13525 |
|
635 |
453 |
272 |
1360 |
|
590 |
422 |
253 |
1265 |
|
2088 |
1492 |
895 |
4475 |
|
3815 |
2725 |
1635 |
8174 |
|
6993 |
4995 |
2997 |
14985 |
|
92244 |
65888 |
39533 |
197665 |
|
5132 |
3666 |
2199 |
10997 |
|
6220 |
4443 |
2666 |
13328 |
|
1044 |
746 |
447 |
2237 |
|
2088 |
1491 |
895 |
4474 |
|
318 |
227 |
136 |
681 |
|
1499 |
1070 |
642 |
3211 |
|
1135 |
811 |
486 |
2432 |
|
363 |
259 |
155 |
777 |
|
1181 |
843 |
506 |
2530 |
|
635 |
454 |
272 |
1361 |
|
153490 |
109636 |
65781 |
328907 |
|
1500 |
1071 |
643 |
3214 |
|
246 |
175 |
105 |
526 |
|
1036 |
740 |
444 |
2220 |
|
7064 |
5046 |
3028 |
15138 |
|
458 |
327 |
196 |
980 |
|
1087 |
776 |
466 |
2329 |
|
11390 |
8136 |
4881 |
24407 |
|
8168 |
5834 |
3501 |
17503 |
|
864 |
617 |
370 |
1852 |
|
2990 |
2136 |
1281 |
6407 |
|
4534 |
3239 |
1943 |
9717 |
|
591 |
422 |
253 |
1266 |
|
1808 |
1292 |
775 |
3875 |
|
631 |
451 |
270 |
1352 |
|
19587 |
13991 |
8394 |
41972 |
108
Bilaga 1:3.11
|
A |
B |
C |
D |
|
EXTRA |
EXTRA |
EXTRA |
SUMMA |
|
BIDRAG |
BIDRAG |
BIDRAG |
TRE |
|
1992 |
1993 |
1994 |
ÅR |
|
BOXHOLM |
565 |
403 |
242 |
1210 |
|
FINSPÅNG |
1080 |
772 |
463 |
2315 |
|
KINDA |
534 |
382 |
229 |
1145 |
|
LINKÖPING |
11976 |
8554 |
5133 |
25663 |
|
MJÖLBY |
2111 |
1508 |
905 |
4524 |
|
MOTALA |
3460 |
2472 |
1483 |
7415 |
|
NORRKÖPING |
6648 |
4748 |
2849 |
14245 |
|
SÖDERKÖPING |
203 |
145 |
87 |
434 |
|
VADSTENA |
608 |
434 |
261 |
1303 |
|
VALDEMARS VIK |
169 |
121 |
72 |
362 |
|
YDRE |
281 |
201 |
121 |
603 |
|
ÅTVIDABERG |
1176 |
840 |
504 |
2520 |
|
ÖDESHÖG |
341 |
243 |
146 |
730 |
|
ÖSTERGÖTLANDS LÄN |
29152 |
20823 |
12494 |
62469 |
|
ANEBY |
576 |
411 |
247 |
1234 |
|
EKSJÖ |
231 |
165 |
99 |
494 |
|
GISLAVED |
902 |
644 |
386 |
1932 |
|
GNOSJÖ |
641 |
458 |
275 |
1373 |
|
JÖNKÖPING |
10077 |
7198 |
4319 |
21594 |
|
NÄSSJÖ |
1846 |
1318 |
791 |
3955 |
|
SÄ VSJÖ |
1112 |
794 |
476 |
2382 |
|
TRANÅS |
636 |
454 |
273 |
1363 |
|
VAGGERYD |
1262 |
901 |
541 |
2704 |
|
VETLANDA |
1262 |
901 |
541 |
2704 |
|
VÄRNAMO |
2154 |
1538 |
923 |
4615 |
|
JÖNKÖPINGS LÄN |
20698 |
14784 |
8871 |
44353 |
|
ALVESTA |
1067 |
762 |
457 |
2287 |
|
LESSEBO |
320 |
229 |
137 |
686 |
|
LJUNGBY |
1761 |
1258 |
755 |
3774 |
|
MARKARYD |
1067 |
762 |
457 |
2287 |
|
TINGSRYD |
694 |
496 |
297 |
1487 |
|
UPPVIDINGE |
640 |
457 |
274 |
1372 |
|
VÄXJÖ |
3736 |
2668 |
1601 |
8005 |
|
ÄLMHULT |
1067 |
762 |
457 |
2287 |
|
KRONOBERGS LÄN |
10354 |
7395 |
4437 |
22186 |
109
Bilaga 1:3.11
|
A EXTRA |
B EXTRA BIDRAG 1993 |
C EXTRA |
D SUMMA TRE ÅR | |
|
BORGHOLM |
508 |
363 |
218 |
1089 |
|
EMMABODA |
261 |
187 |
112 |
560 |
|
HULTSFRED |
741 |
529 |
317 |
1587 |
|
HÖGSBY |
37 |
26 |
16 |
79 |
|
KALMAR |
2347 |
1676 |
1006 |
5028 |
|
MÖNSTERÅS |
444 |
317 |
190 |
952 |
|
MÖRBYLÅNGA |
259 |
185 |
111 |
555 |
|
NYBRO |
1511 |
1080 |
648 |
3239 |
|
OSKARSHAMN |
630 |
450 |
270 |
1349 |
|
TORSÅS |
433 |
309 |
186 |
928 |
|
VIMMERBY |
791 |
565 |
339 |
1695 |
|
VÄSTERVIK |
4111 |
2936 |
1762 |
8809 |
|
KALMAR LÄN |
12073 |
8624 |
5174 |
25871 |
|
GOTLAND |
4642 |
3315 |
1989 |
9946 |
|
KARLSHAMN |
1723 |
1231 |
739 |
3693 |
|
KARLSKRONA |
3806 |
2719 |
1631 |
8156 |
|
OLOFSTRÖM |
375 |
268 |
161 |
803 |
|
RONNEBY |
1693 |
1209 |
726 |
3628 |
|
SÖLVESBORG |
715 |
511 |
307 |
1533 |
|
BLEKINGE LÄN |
8313 |
5938 |
3563 |
17814 |
|
BROMÖLLA |
274 |
196 |
117 |
587 |
|
BÅSTAD |
1007 |
719 |
432 |
2158 |
|
HÄSSLEHOLM |
4989 |
3563 |
2138 |
10690 |
|
KLIPPAN |
2157 |
1541 |
924 |
4622 |
|
KRISTIANSTAD |
9163 |
6545 |
3927 |
19635 |
|
OSBY |
1323 |
945 |
567 |
2835 |
|
PERSTORP |
598 |
427 |
256 |
1282 |
|
SIMRISHAMN |
2908 |
2077 |
1246 |
6231 |
|
TOMELILLA |
1192 |
851 |
511 |
2553 |
|
ÅSTORP |
1251 |
894 |
536 |
2682 |
|
ÄNGELHOLM |
2313 |
1652 |
991 |
4957 |
|
ÖRKELUUNGA |
1222 |
873 |
524 |
2618 |
|
ÖSTRA GÖINGE |
813 |
581 |
349 |
1743 |
|
KRISTIANSTADS LÄN |
29210 |
20864 |
12519 |
62593 |
110
Bilaga 1:3.11
A
EXTRA
BIDRAG
1992
|
BJUV |
387 |
|
BURLÖV |
1153 |
|
ESLÖV |
663 |
|
HELSINGBORG |
7941 |
|
HÖGANÄS |
1516 |
|
HÖRBY |
331 |
|
HÖÖR |
331 |
|
KÄVLINGE |
1202 |
|
LANDSKRONA |
2786 |
|
LOMMA |
276 |
|
LUND |
6651 |
|
MALMÖ |
43942 |
|
SJÖBO |
442 |
|
SKURUP |
55 |
|
STAFFANSTORP |
687 |
|
SVALÖV |
497 |
|
SVEDALA |
221 |
|
TRELLEBORG |
3160 |
|
VELLINGE |
466 |
|
YSTAD |
2307 |
|
MALMÖHUS LÄN |
75016 |
|
FALKENBERG |
1190 |
|
HALMSTAD |
5854 |
|
HYLTE |
337 |
|
KUNGSBACKA |
2170 |
|
LAHOLM |
561 |
|
VARBERG |
3146 |
|
HALLANDS LÄN |
13258 |
|
GÖTEBORG |
33076 |
|
HÄRRYDA |
843 |
|
KUNGÄLV |
2171 |
|
LYSEKIL |
833 |
|
MUNKEDAL |
935 |
|
MÖLNDAL |
3861 |
|
ORUST |
1077 |
|
PARTILLE |
2208 |
|
SOTENÄS |
424 |
|
STENUNGSUND |
460 |
|
STRÖMSTAD |
1091 |
|
TANUM |
555 |
|
TJÖRN |
1004 |
|
UDDEVALLA |
6776 |
|
ÖCKERÖ |
161 |
|
GÖTEBORG & BOHUS LÄN |
55477 |
|
B |
C |
D |
|
EXTRA |
EXTRA |
SUMMA |
|
BIDRAG |
BIDRAG |
TRE |
|
1993 |
1994 |
ÅR |
|
276 |
166 |
829 |
|
824 |
494 |
2472 |
|
473 |
284 |
1420 |
|
5672 |
3403 |
17016 |
|
1083 |
650 |
3248 |
|
237 |
142 |
710 |
|
237 |
142 |
710 |
|
859 |
515 |
2576 |
|
1990 |
1194 |
5970 |
|
197 |
118 |
592 |
|
4751 |
2850 |
14252 |
|
31387 |
18832 |
94162 |
|
316 |
189 |
947 |
|
39 |
24 |
118 |
|
491 |
295 |
1473 |
|
355 |
213 |
1065 |
|
158 |
95 |
473 |
|
2257 |
1354 |
6771 |
|
333 |
200 |
999 |
|
1648 |
989 |
4943 |
|
53583 |
32150 |
160749 |
|
850 |
510 |
2549 |
|
4181 |
2509 |
12544 |
|
240 |
144 |
721 |
|
1550 |
930 |
4650 |
|
401 |
240 |
1202 |
|
2247 |
1348 |
6742 |
|
9470 |
5682 |
28409 |
|
23625 |
14175 |
70876 |
|
602 |
361 |
1807 |
|
1551 |
930 |
4652 |
|
595 |
357 |
. 1785 |
|
668 |
401 |
2003 |
|
2758 |
1655 |
8275 |
|
770 |
462 |
2309 |
|
1577 |
946 |
4732 |
|
303 |
182 |
909 |
|
329 |
197 |
987 |
|
779 |
467 |
2337 |
|
396 |
238 |
1189 |
|
717 |
430 |
2151 |
|
4840 |
2904 |
14520 |
|
115 |
69 |
345 |
|
39626 |
23776 |
118879 |
111
Bilaga 1:3.11
A B C D
|
EXTRA BIDRAG 1992 |
EXTRA |
EXTRA |
SUMMA ÅR | |
|
ALE |
1010 |
721 |
433 |
2164 |
|
ALINGSÅS |
2069 |
1478 |
887 |
4433 |
|
BENGTSFORS |
1845 |
1318 |
791 |
3954 |
|
BORÅS |
11048 |
7891 |
4735 |
23674 |
|
DALS-ED |
410 |
293 |
176 |
880 |
|
FÄRGELANDA |
404 |
289 |
173 |
866 |
|
HERRUUNGA |
1085 |
775 |
465 |
2325 |
|
LERUM |
799 |
571 |
343 |
1713 |
|
LILLA EDET |
984 |
703 |
422 |
2109 |
|
MARK |
2152 |
1537 |
922 |
4612 |
|
MELLERUD |
2015 |
1439 |
864 |
4318 |
|
SVENUUNGA |
769 |
549 |
330 |
1648 |
|
TRANEMO |
359 |
256 |
154 |
768 |
|
TROLLHÄTTAN |
3825 |
2732 |
1639 |
8196 |
|
ULRICEHAMN |
1508 |
1077 |
646 |
3232 |
|
VÅRGÅRDA |
400 |
286 |
171 |
857 |
|
VÄNERSBORG |
5023 |
3588 |
2153 |
10763 |
|
ÅMÅL |
2417 |
1727 |
1036 |
5180 |
|
ÄLVSBORGS LÄN |
38122 |
27230 |
16338 |
81690 |
|
ESSUNGA |
375 |
268 |
161 |
804 |
|
FALKÖPING |
1543 |
1102 |
661 |
3306 |
|
GRÄSTORP |
208 |
149 |
89 |
447 |
|
GULLSPÅNG |
208 |
149 |
89 |
447 |
|
GÖTENE |
334 |
238 |
143 |
715 |
|
HABO |
83 |
60 |
36 |
179 |
|
HJO |
375 |
268 |
161 |
804 |
|
KARLSBORG |
459 |
328 |
197 |
983 |
|
LIDKÖPING |
2252 |
1608 |
965 |
4825 |
|
MARIESTAD |
584 |
417 |
250 |
1251 |
|
MULLSJÖ |
125 |
89 |
54 |
268 |
|
SKARA |
542 |
387 |
232 |
1162 |
|
SKÖVDE |
1835 |
1311 |
786 |
3932 |
|
TIBRO |
250 |
179 |
107 |
536 |
|
TIDAHOLM |
417 |
298 |
179 |
894 |
|
TÖREBODA |
667 |
477 |
286 |
1430 |
|
VARA |
959 |
685 |
411 |
2055 |
|
SKARABORGS LÄN |
11217 |
8012 |
4807 |
24037 |
112
Bilaga 1:3.11
A B C D
|
EXTRA BIDRAG 1992 |
EXTRA |
EXTRA |
SUMMA TRE ÅR | |
|
ARVIKA |
2917 |
2083 |
1250 |
6250 |
|
EDA |
1181 |
843 |
506 |
2530 |
|
F1LIPSTAD |
1573 |
1124 |
674 |
3372 |
|
FORSHAGA |
295 |
211 |
126 |
632 |
|
GRUMS |
1136 |
812 |
487 |
2435 |
|
HAGFORS |
638 |
455 |
273 |
1366 |
|
HAMMARÖ |
675 |
482 |
289 |
1446 |
|
KARLSTAD |
7623 |
5445 |
3267 |
16334 |
|
KIL |
983 |
702 |
421 |
2107 |
|
KRISTINEHAMN |
4070 |
2907 |
1744 |
8722 |
|
MUNKFORS |
361 |
258 |
155 |
774 |
|
STORFORS |
98 |
70 |
42 |
211 |
|
SUNNE |
1940 |
1386 |
831 |
4157 |
|
SÄFFLE |
3341 |
2387 |
1432 |
7160 |
|
TORSBY |
3008 |
2148 |
1289 |
6445 |
|
ÅRJÄNG |
1036 |
740 |
444 |
2219 |
|
VÄRMLANDS LÄN |
30874 |
22053 |
13232 |
66158 |
|
ASKERSUND |
801 |
572 |
343 |
1716 |
|
DEGERFORS |
667 |
477 |
286 |
1430 |
|
HALLSBERG |
1023 |
731 |
439 |
2193 |
|
HÄLLEFORS |
222 |
159 |
95 |
477 |
|
KARLSKOGA |
2358 |
1685 |
1011 |
5054 |
|
KUMLA |
534 |
381 |
229 |
1144 |
|
LAXÅ |
222 |
159 |
95 |
477 |
|
LINDESBERG |
1513 |
1081 |
648 |
3242 |
|
LJUSNARSBERG |
623 |
445 |
267 |
1335 |
|
NORA |
222 |
159 |
95 |
477 |
|
ÖREBRO |
6942 |
4959 |
2975 |
14876 |
|
ÖREBRO LÄN |
15130 |
10807 |
6484 |
32421 |
|
ARBOGA |
1884 |
1346 |
808 |
4038 |
|
FAGERSTA |
1992 |
1423 |
854 |
4268 |
|
HALLSTAHAMMAR |
538 |
385 |
231 |
1154 |
|
HEBY |
1992 |
1423 |
854 |
4268 |
|
KUNGSÖR |
162 |
115 |
69 |
346 |
|
KÖPING |
2692 |
1923 |
1154 |
5768 |
|
NORBERG |
431 |
308 |
185 |
923 |
|
SALA |
2530 |
1807 |
1084 |
5422 |
|
SKINNSKATTEBERG |
269 |
192 |
115 |
577 |
|
SURAHAMMAR |
485 |
346 |
208 |
1038 |
|
VÄSTERÅS |
11628 |
8306 |
4984 |
24918 |
|
VÄSTMANLANDS LÄN |
24603 |
17573 |
10544 |
52720 |
113
Bilaga 1:3.11
|
A EXTRA |
B |
C EXTRA |
D | |
|
AVESTA |
1824 |
1303 |
782 |
3908 |
|
BORLÄNGE |
4577 |
3269 |
1962 |
9808 |
|
FALUN |
4425 |
3161 |
1896 |
9482 |
|
GAGNEF |
461 |
329 |
198 |
988 |
|
HEDEMORA |
1119 |
799 |
479 |
2397 |
|
LEKSAND |
1211 |
865 |
519 |
2595 |
|
LUDVIKA |
4228 |
3020 |
1812 |
9061 |
|
MALUNG |
446 |
319 |
191 |
956 |
|
MORA |
1387 |
991 |
594 |
2972 |
|
ORSA |
576 |
412 |
247 |
1235 |
|
RÄTTVIK |
920 |
657 |
394 |
1971 |
|
SMEDJEBACKEN |
476 |
340 |
204 |
1021 |
|
SÄTER |
924 |
660 |
396 |
1979 |
|
VANSBRO |
897 |
641 |
384 |
1922 |
|
ÄLVDALEN |
200 |
143 |
86 |
429 |
|
KOPPARBERGS LÄN |
23670 |
16907 |
10144 |
50722 |
|
BOLLNÄS |
4081 |
2915 |
1749 |
8744 |
|
GÄVLE |
6675 |
4768 |
2861 |
14304 |
|
HOFORS |
1289 |
920 |
552 |
2761 |
|
HUDIKSVALL |
4581 |
3272 |
1963 |
9816 |
|
LJUSDAL |
3408 |
2434 |
1460 |
7302 |
|
NORDANSTIG |
2810 |
2007 |
1204 |
6022 |
|
OCKELBO |
481 |
343 |
206 |
1030 |
|
OVANÅKER |
1501 |
1072 |
643 |
3216 |
|
SANDVIKEN |
6853 |
4895 |
2937 |
14685 |
|
SÖDERHAMN |
1711 |
1222 |
733 |
3665 |
|
GÄVLEBORGS LÄN |
33388 |
23849 |
14309 |
71546 |
|
HÄRNÖSAND |
4966 |
3547 |
2128 |
10641 |
|
KRAMFORS |
4168 |
2977 |
1786 |
8932 |
|
SOLLEFTEÅ |
4146 |
2961 |
1777 |
8883 |
|
SUNDSVALL |
8960 |
6400 |
3840 |
19200 |
|
TIMRÅ |
1067 |
762 |
457 |
2287 |
|
ÅNGE |
898 |
641 |
385 |
1924 |
|
ÖRNSKÖLDSVIK |
4101 |
2929 |
1757 |
8787 |
|
VÄSTERNORRLANDS LÄN |
28305 |
20218 |
12131 |
60654 |
|
BERG |
1163 |
831 |
499 |
2493 |
|
BRÄCKE |
849 |
607 |
364 |
1820 |
|
HÄRJEDALEN |
626 |
447 |
268 |
1342 |
|
KROKOM |
1016 |
726 |
436 |
2178 |
|
RAGUNDA |
819 |
585 |
351 |
1755 |
|
STRÖMSUND |
1065 |
761 |
457 |
2283 |
|
ÅRE |
623 |
445 |
267 |
1335 |
|
ÖSTERSUND |
4397 |
3141 |
1885 |
9423 |
|
JÄMTLANDS LÄN |
10559 |
7542 |
4525 |
22627 |
114
Bilaga 1:3.11
A B C D
|
EXTRA |
EXTRA |
EXTRA BIDRAG 1994 |
SUMMA TRE ÅR | |
|
BJURHOLM |
494 |
353 |
212 |
1058 |
|
DOROTEA |
308 |
220 |
132 |
660 |
|
LYCKSELE |
4265 |
3046 |
1828 |
9139 |
|
MALÄ |
103 |
73 |
44 |
220 |
|
NORDMALING |
1290 |
921 |
553 |
2764 |
|
NORSJÖ |
341 |
243 |
146 |
730 |
|
ROBERTSFORS |
1548 |
1106 |
664 |
3318 |
|
SKELLEFTEÅ |
9881 |
7058 |
4235 |
21174 |
|
SORSELE |
103 |
73 |
44 |
220 |
|
STORUMAN |
205 |
147 |
88 |
440 |
|
UMEÅ |
10088 |
7206 |
4323 |
21617 |
|
VILHELMINA |
537 |
384 |
230 |
1152 |
|
VINDELN |
1093 |
781 |
468 |
2342 |
|
VÄNNÄS |
1260 |
900 |
540 |
2700 |
|
ÅSELE |
205 |
147 |
88 |
440 |
|
VÄSTERBOTTENS LÄN |
31721 |
22658 |
13595 |
67974 |
|
ARJEPLOG |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
ARVIDSJAUR |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
BODEN |
3112 |
2223 |
1334 |
6668 |
|
GÄLLIVARE |
1556 |
1112 |
667 |
3335 |
|
HAPARANDA |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
JOKKMOKK |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
KALIX |
1349 |
963 |
578 |
2890 |
|
KIRUNA |
415 |
296 |
178 |
889 |
|
LULEÅ |
2386 |
1704 |
1023 |
5113 |
|
PAJALA |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
PITEÅ |
934 |
667 |
400 |
2001 |
|
ÄLVSBYN |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
ÖVERKALIX |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
ÖVERTORNEÅ |
0 |
0 |
0 |
0 |
|
NORRBOTTENS LÄN |
9752 |
6966 |
4179 |
20897 |
|
SUMMA TOTALT |
700 |
500 |
300 |
1500 |
115
1 Administration av socialföräkring m.m.................1
2 Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom..........5
3 Statligt stöd till vårdgaranti år 1992 ..................6
4 Ekonomisk reglering av äldrereformen m.m.............10
4.1 Inledning ...................... 10
4.2 Den ekonomiska regleringen....................12
4.2.1 Underlag för reformen och beräkningsarbete......12
4.2.2 Reformens omfattning ...................14
4.2.2.1 Medicinskt färdigbehandlade.........19
4.2.3 Allmänna överväganden kring regleringen.......22
4.2.3.1 Förändring av ersättningen från
sjukförsäkringen till landstingen.......24
4.2.3.2 Förändring av skatteutjämnings-
systemet .....................25
4.2.3.3 Skatteväxling ..................26
4.2.3.4 Förändring av statsbidraget till
kommunerna.................. 29
4.2.3.5 Mellankommunal kostnadsutjämning .... 31
4.3 Stimulansbidrag ...........................40
4.3.1 Stimulansbidrag till gruppbostäder ...........41
4.3.2 Stimulansbidrag för ombyggnad av lokala
sjukhem och andra vårdinrättningar...........42
4.3.3 Förutsättningar för statlig bostadsfinansiering.....45
4.4 Vissa övriga frågor .........................48
4.4.1 Medel för personalutveckling...............48
4.4.2. Uppföljning och utvärdering ...............48
4.5 Anslagsfrågor.............................49
4.6 Upprättade lagförslag........................51
4.7 Specialmotiveringar.........................51
4.7.1 Förslaget till lagen om mellankommunal
kostnadsutjämning med anledning av ändrat
huvudmannaskap för service och vård till äldre
och handikappade......................51
4.7.2 Förslaget till lag om särskild skatteväxling
med anledning av ändrat huvudmannaskap för
service och vård till äldre och handikappade .....54
4.7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.......54
4.8 Hemställan ..............................55
116
Lagförslag
Bilaga 1:3.1 Förslag till lag om mellankommunal kostnads-
utjämning med anledning av ändrat huvudmannaskap för
service och vård till äldre och handikappade..............
Bilaga 1:3.2 Förslag till lag om särskild skatteväxling med
anledning av ändrat huvudmannaskap för service och
vård till handikappade ...........................
Bilaga 1:3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1404)
om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård....................................
Bilaga 1:3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:609)
om avräkningsskatt .............................
Bilaga 1:3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m...................
Prop. 1990/91:150
Bil. 1:3
57
66
67
68
70
Övriga bilagor
Läsanvisningar till bilagorna 6 till och med 11 ............73
Bilaga 1:3.6 Skatteväxlingsnivåer (länsvis redovisning) .......75
Bilaga 1:3.7 Ingångsvärden avseende mellankommunala
kostnadsutjämningen ........................... 76
Bilaga 1:3.8 Utfall av regleringsinstrumenten länsvis och
kommunvis på beräkningsunderlag ...................83
Bilaga 1:3.9 Utfall av mellankommunala kostnadsutjämningen ... 92
Bilaga 1:3.10 Utfall av statsbidraget för service och vård till
äldre och handikappade ..........................101
Bilaga 1:3.11 Utfallet av statsbidraget till kommunerna för
medicinskt färdigbehandlade........................108
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
Bilaga 1:4
Finansdepartementet
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:4
Föredragande: statsrådet Larsson avsnitt 3, och statsrådet Åsbrink, av-
snitten 1, 2 och 4
Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av förslaget till statsbudget för budgetåret
1991/92, m.m., såvitt avser finansdepartementets
verksamhetsområde
1 Investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten
I syfte att dämpa aktiviteten på byggmarknaden och vidga utrymmet för
produktion av nya bostäder infördes i annan kommun i Stockholms län
än Norrtälje och Södertälje samt i Uppsala och Håbo kommuner i
Uppsala län (Stockholmsområdet) våren 1989 en tidsbegränsad skatt på
produktion av kontors- och butikslokaler och andra oprioriterade bygg-
nadsarbeten (1988/89:FiU36, rskr. 329, SFS 1989:471-473). In-
vesteringsskatt utgick med 10 % på byggkostnaderna. Sedan den 9
februari 1990 är investeringsskatten 30 %. Skatten tas ut på byggnadsar-
beten som påböijas före utgången av år 1991.
Från riksdagens sida har framhållits (SkU 1989/90:27) att regeringen
noga bör följa utvecklingen i de områden som berörs av skatten så att
åtgärder kan vidtas om de förhållanden som motiverar skatten ändras.
Efter utgången av år 1990 omfattas inte längre Nynäshamns kommun av
investeringsskatten (prop. 1990/91:56, SkUll, rskr. 105, SFS
1990:1461). I Göteborg och vissa närliggande kommuner där in-
vesteringsskatten infördes den 9 februari 1990 togs skatten bort den 30
september 1990 (1989/90:FiU40, rskr. 358, SFS 1990:840).
Om inga åtgärder vidtas kommer investeringsskatten automatiskt att
upphöra för byggnadsarbeten som påböijas efter årsskiftet. Med hänsyn
till utvecklingen på byggmarknaden finns det skäl att tidigarelägga av-
vecklingen av investeringsskatten redan till sommaren. Byggnadsarbeten
som påböijas den 1 juli 1991 eller senare bör inte längre omfattas av
investeringsskatt.
Sedan den 10 januari 1991 gäller ett i det närmaste generellt frisläpp
av de allmänna investeringsfonderna. För investeringar i inventarier och
för kompetenshöj ande utbildning av anställda gäller frisläppet i hela
landet. Beträffande byggnadsarbeten i Stockholmsområdet är in-
vesteringsfonderna fria enbart för arbeten som väsentligt begränsar
störningar i den yttre miljön. I syfte att stimulera byggmarknaden och
öka sysselsättningen kommer denna begränsning av frisläppet i Stock-
holmsområdet att tas bort. Vidare kommer de volymbegränsningar i form
av ramar för byggnadstillstånd som reglerar byggaktiviteten i Stock-
holmsområdet att vidgas för att öka byggverksamheten.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:4
Upprättat lagförslag Prop. 1990/91:150
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1989:471) om in-
vesteringsskatt för vissa byggnadsarbeten. Lagförslaget bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1:4.1. Förslaget är av så enkel
beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att anta lagförslaget.
Under statsbudgetens sjunde huvudtitel finns uppfört förslagsanslaget
Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning. Anslaget
avser andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än finansiella
utgifter och riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. Anslaget
belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av externa tjänster för
upplåning och låneförvaltning. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 avses anslaget
belastas även med externa kostnader för marknadsföring av
allemanssparkonton. Spardelegationen har ansvarat för marknadsförings-
insatser och annan informationsspridning gällande ungdomsbosparandet.
Till detta har använts medel från spardelegationens anslag för sparfräm-
jande åtgärder.
I prop. 1990/91:100 bil. 9 har regeringen föreslagit att spar-
delegationen avvecklas. Jag anser därför att riksgäldskontoret bör ta över
ansvaret för informationsspridning om ungdomsbosparandet. Riksgälds-
kontoret bestämmer redan nu minimiräntan för sparandet och svarar
dessutom för en del av administrationen. Kostnaden för informations-
spridning bör få uppgå till ca 300 000 kr. under budgetåret 1991/92 och
täckas genom omprioriteringar under anslaget för kostnader för upplåning
och låneförvaltning. Detta anslag är i förslaget till statsbudget för
budgetåret 1991/92 uppfört med 611 040 000 kr.
Jag föreslår alltså att inga nya medel anslås för ändamålet, utan att
regeringen får bemyndiga riksgäldskontoret att använda ca 300 000 kr.
av anslaget Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvalt-
ning till informationsspridning om ungdomsbosparandet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag förordat om bestridande av kostnader för
information om ungdomsbosparandet.
Bilaga 1:4
Statsrådet Lindqvist har tidigare i dag redovisat sitt förslag till ekonomisk
reglering av äldrereformen m.m.
Förslaget innehåller bl.a. en förändring av åldersfaktorn vid beräkning
av skatteutjämningsbidragen. Denna förändring innebär att kostnaderna
för somatisk långtidssjukvård vid beräkningen av tillägg och avdrag för
åldersberoende verksamheter förs över från landstingen till kommunerna.
Eftersom kommunernas garanterade skattekraft ligger högre än lands-
tingens, kommer statens kostnader för skatteutjämningsbidragen att år
1992 öka med drygt 0,3 miljarder kronor. Denna merkostnad finansieras
genom de förslag statsrådet Lindqvist tidigare i dag har presenterat.
Dessa förslag innebär bl.a. att ersättningen från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen (Dagmarersättningen) reduceras och en del av
denna reduktion används för att finansiera de ökade kostnaderna för
skatteutjämningsbidragen. Jag föreslår mot denna bakgrund att anslaget
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. ökas med 170 000 000 kr.
för budgetåret 1991/92. Beloppet avser första halvåret 1992.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa 170 000 000 kr.
utöver vad som föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 9.
Under år 1988 beslutade statsmakterna att ett speciellt ungdomsbosparan-
de skulle inrättas (prop. 1987/88:150 bil. 3, FiU21, rskr. 395). Lagen
(1988:846) om ungdomsbosparande trädde i kraft i december 1988.
Lagen innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett
sparande i vissa banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det
år spararen fyller 28 år. Riksgäldskontoret fastställer en minimiränta.
Efter det att kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade
kapitalet uppgår till minst 5 000 kr., blir kontoinnehavaren berättigad till
en årlig bonusränta på 3 %. Bonusräntan bekostas av staten. Då nämnda
villkor är uppfyllda kan kontoinnehavaren efter sedvanlig kreditprövning
också låna upp till tre gånger insatt kapital (exkl. ackumulerad ränta och
bonus). Bonusräntan betalas ut då kontoinnehavaren begär det eller när
lån erhålles. När bonusräntan betalas ut upphör kontots anslutning till
ungdomsbosparandet.
I december i år är det tre år sedan ett sparande på ungdomsbosparkonto
möjliggjordes. Under budgetåret 1991/92 kommer ca 14 000 sparare att
vara berättigade till bonusränta. Behovet av anslagsmedel är svårt att
bedöma eftersom bonusränta utbetalas först då kontot avslutas. Jag anser
att ett rimligt antagande om hur stor andel av spararna som kan tänkas
avsluta sina konton är 10 %, vilket skulle innebära att den totala Prop. 1990/91:150
bonusräntan som skall betalas ut uppgår till ca 130 000 kr. Bilaga 1:4
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 130 000 kr.
Förslag till Prop. 1990/91:150
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1989:471) om investeringsskatt för
vissa byggnadsarbeten1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1
För byggnadsarbete, som påbör-
jas under tiden den 27 maj 1989 -
31 december 1991, skall invester-
ingsskatt betalas till staten, om
arbetet utförs i annan kommun i
Stockholms län än Norrtälje, Sö-
dertälje och Nynäshamn samt i
Uppsala och Håbo kommuner i
Uppsala län och arbetet helt eller
till övervägande del avser
Föreslagen lydelse
§2
För byggnadsarbete, som påbör-
jas under tiden den 27 maj 1989 -
30 juni 1991, skall investerings-
skatt betalas till staten, om arbetet
utförs i annan kommun i Stock-
holms län än Norrtälje, Södertälje
och Nynäshamn samt i Uppsala
och Håbo kommuner i Uppsala län
och arbetet helt eller till övervä-
gande del avser
1. bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus
eller sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bo-
stadsbebyggelse,
2. butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restauranglokaler,
3. förvaltningsbyggnad,
4. kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler,
5. sporthall eller annan idrottsanläggning,
6. bostadshus som uppförs utan statligt stöd och inte är avsett
uteslutande för fritidsändamål, eller
7. bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål, om arbetet
ingår i ett byggnadsföretag som omfattar mer än ett sådant hus.
Rivning av byggnad anses vid tillämpning av denna lag inte som
byggnadsarbete.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:147.
2Senaste lydelse 1990:1461.
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
Bilaga 1:5
Utbildningsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:5
Föredragande: Statsrådet Göransson såvitt avser littera D och I;
statsrådet Persson såvitt avser littera B och F.
Föredragandens överväganden
Som redovisades i årets budgetproposition tillkallade jag hösten 1990 en
särskild utredare med uppgift att lägga fram förslag om och förbereda
genomförandet av en ny organisation för den statliga skoladministratio-
nen.
Jag aviserade i min anmälan till budgetpropositionen min avsikt att
återkomma till regeringen inför kompletteringspropositionen med för-
slag rörande resurs- och budgetfrågor för skolverket. I avvaktan härpå
har i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil 10) under ansla-
get B 1. Statens skolverk förts upp ett preliminärt beräknat belopp.
Med anledning härav får jag anföra följande.
Utredaren har med skrivelse den 6 februari 1991 lämnat ett princip-
förslag till organisation av statens skolverk.
Regeringen har den 14 februari 1991 beslutat att principförslaget får
ligga till grund för utredningens fortsatta arbete.
Skolverket skall ledas av en generaldirektör med biträde av en över-
direktör och en verkstab. Rådgivande delegationer skall knytas till ver-
ket, bl.a. inom områdena för skolforskning och utvärdering.
I
1 —Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:5
Verket organiseras med en central del och en fältorganisation för Prop. 1990/91:150
uppföljning, utvärdering, tillsyn och utveckling av skolväsendet. Bilaga 1:5
Den centrala delen organiseras i tre huvudenheter, avdelningar. Där-
utöver får finnas andra enheter enligt skolverkets bestämmande.
Avdelningen för basinformation skall utveckla och handha de upp-
följningssystem och databaser som behövs för verksamheten, bl.a. för ut-
värderingen, samt bevaka tillämpningen av kriterier och modeller för
statsbidragen.
Avdelningen för utvärdering skall på central nivå svara för utvärde-
ringen av skolan på grundval av bl.a. basinformationen och underlag
från fältorganisationen.
Avdelningen för utveckling svarar på central nivå för verkets med-
verkan i utvecklingen av skolan. Uppgiften innebär bl.a. att föreslå och
ta fram underlag för förändringar samt medverka vid genomförandet av
förändringar genom information, kommentarmaterial och insatser på
fortbildningsområdet.
Fältorganisationen skall indelas i åtta regioner. Skolverket skall be-
sluta om indelningen och på vilka orter som tjänstemännen skall vara
placerade (jfr UbU4, rskr. 76). Fältorganisationen skall delta i utvärde-
ringsarbetet, utöva tillsyn och delta i utvecklingsarbetet i skolan bl.a. ge-
nom insatser inom fortbildningsområdet.
Skolverket beräknas bestå av ca 240 helårstjänster varav ca hälften
tillhör fältorganisationen. Därutöver skall det finnas resurser för sak-
kunniga och annan tillfällig expertis motsvarande ca 120 helårsarbets-
krafter.
Riksdagen uttalade i samband med beslutet med anledning av försla-
gen i propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4,
rskr. 76) att samtliga tjänster i fältorganisationen bör inrättas med tids-
begränsade förordnanden för att ge möjligheter att ständigt tillföra orga-
nisationen ny kompetens och aktuella erfarenheter från utbildningsvä-
sendet. Rekrytering till tjänster med tidsbegränsade förordnanden för-
svåras om det inte finns möjlighet till automatisk tjänstledighet från s.k.
bottentjänst till vilken återgång kan ske när det tidsbegränsade förord-
nandet upphört. Den möjligheten försvann för lärare och skolledare i
och med att den statliga regleringen av ifrågavarande tjänster upphörde
fr.o.m. den 1 januari 1991. Formerna för tidsbegränsade förordnanden
måste utredas ytterligare, bl.a. i samarbete med Svenska kommunför-
bundet. För riksdagens information kan anmälas att tidsbegränsade för-
ordnanden i vart fail för närvarande beräknas kunna tillämpas endast i
begränsad utsträckning.
Anslagsberäkning
Vid min medelsberäkning har jag beaktat den besparing på 100 milj.kr.
som jag aviserat i propositionen om ansvaret för skolan (prop.
1990/91:18). Den kraftiga nedskärningen av den statliga skoladministra-
tionen blir möjlig i och med att den statliga detaljregleringen av skolan
upphör och den förändrade ansvarsfördelningen på skolområdet. Jag
har vidare omfördelat resurser mellan detta anslag och anslaget B 2. Sta- Prop. 1990/91:150
tens institut för handikappfrågor i skolan utifrån gränsdragningen mel- Bilaga 1:5
lan de båda myndigheterna.
Jag har också beaktat den överföring som skall ske enligt propositio-
nen om folkbildning (prop. 1990/91:82) till dels anslaget C 2. Bidrag till
vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, dels anslaget C 4. Bidrag
till kontakttolkutbiidning.
Jag beräknar därefter sammanlagt 179 009 000 kr. för verkets löne-
kostnader, övriga förvaltningskostnader och lokalkostnader.
Härtill kommer de medelsberäkningar jag redovisat i budgetproposi-
tionen för statistikproduktion (9 236 000 kr.), nationell utvärdering och
prov (23 756 000 kr.), bidrag till elev- och föräldraorganisationer
(3 734 000 kr.) samt till löntagarorganisationer (3 874 000 kr.) vilka all-
tjämt gäller.
Enligt förslag i propositionen om vissa skollagsfrågor m.m.
(prop. 1990/91:115) skall en skolväsendets överklagandenämnd inrättas.
Nämnden föreslås knytas till skolverket, som skall bistå med kanslire-
surser. De resurser jag beräknat skall också omfatta kostnaderna för
överklagandenämnden.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen
1. att under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Stalens skolverk
för budgetåret 1991/92 anvisa ett belopp som är 152 150 000 kr.
lägre än vad som beräknats i prop. 1990/91:100 bil. 10.
Föredragandens överväganden
Riksdagen har i december 1990 beslutat att statens institut för läromedel
skall avvecklas med utgången av juni 1991 samt att en ny myndighet för
stöd vid handikappade elevers skolgång skall inrättas fr.o.m. den 1 juli
1991. Till den nya myndigheten skall föras länsskolnämndernas stödor-
ganisation, de delar av statens institut för läromedel som är inriktade
på handikappområdet samt förvaltningsansvaret för specialskolorna
(prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76).
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10) har föresla-
gits att institutet skall placeras i Härnösand. Vidare har, i avvaktan på
särskild proposition i ämnet, under anslaget B 2. Statens skolhandikapp-
institut förts upp ett preliminärt beräknat belopp.
Med anledning härav får jag anföra följande.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 20 december 1990 (dir.
1990:83) tillkallade jag en särskild utredare (U 1991:01) med uppdrag
\5 —Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:5
att lägga fram förslag om och förbereda genomförandet av en ny myn-
dighet för stöd vid handikappade elevers skolgång m.m.
Utredaren har med skrivelse den 22 februari 1991 lämnat ett prin-
cipförslag till organisation av statens institut för handikappfrågor i sko-
lan (SIH).
Förslaget innebär bl.a. att institutet skall ledas av en generaldirektör.
Ett rådgivande organ, bestående bl.a. av företrädare för handikapporga-
nisationerna, skall knytas till institutet.
Institutets organisation skall bestå av
- en specialpedagogisk stödorganisation (konsulenter) som verkar i
landets kommuner,
- fyra rikscentraler för specialpedagogiska hjälpmedel, belägna i Gö-
teborg, Solna, Umeå och Örebro samt
- en central förvaltning i Härnösand fördelad på två avdelningar, va-
rav den ena svarar för specialpedagogisk ledning och den andra svarar
för produktionsmässig ledning och administrativt stöd.
Regeringen har den 14 mars 1991 beslutat att principförslaget får läg-
gas till grund för det fortsatta arbetet med den nya myndigheten samt att
benämningen skall vara statens institut för handikappfrågor i skolan
(SIH).
Den specialpedagogiska stödorganisationen beräknas bestå av ca 105
konsulenttjänster, de fyra rikscentralerna av ca 60 årsarbetskrafter samt
den centrala förvaltningen av ca 25 årsarbetskrafter, dvs. totalt ca 190
årsarbetskrafter.
Konsulenterna inom den specialpedagogiska stödorganisationen
kommer att ha sin administrativa uppehållsplats där det är mest lämp-
ligt med avseende på deras uppgifter i kommunerna och på de platser
där det administrativa stödet bäst kan tillgodoses. Detta kan t.ex. vara
vid en rikscentral, ett resurscenter, en specialskola, skolverkets fältorga-
nisation eller skolförvaltningen i en kommun.
För närvarande utgör specialskolorna nio egna förvaltningsmyndig-
heter med var sin styrelse. Utredaren föreslår att specialskolornas ställ-
ning som egna myndigheter övervägs och att förvaitningsledningen ses
över. Enligt utredarens mening bör specialskolorna kunna inordnas i
institutets organisation och verksamheten vid skolenheterna ledas av en
rektor. Jag delar utredarens uppfattning att det bör övervägas om spe-
cialskolorna skall vara egna myndigheter. Enligt min mening bör dock
frågan ytterligare analyseras, varför jag inte är beredd att nu föreslå nå-
gon ändring av specialskolornas ställning som egna myndigheter.
Som grund för mina anslagsberäkningar för institutets verksamhet
har jag utgått från dels nuvarande kostnader för den regionala stödorga-
nisationen vid länsskolnämnderna, dels statens instituts för läromedel
kostnader för de fyra rikscentralernas verksamhet, dels kostnaderna för
skolöverstyrelsens förvaltningsansvar för specialskolorna.
För budgetåret 1991/92 beräknar jag det sammanlagda anslagsbehovet
till 80 439 000 kr. för institutets lönekostnader, övriga förvaltningskost-
nader och lokalkostnader.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:5
I det beräknade anslagsbeloppet ingår 0,9 milj.kr. för utvecklingsin- Prop. 1990/91:150
satser. Dessutom anser jag att institutet bör få disponera 1,2 milj.kr. från Bilaga 1:5
anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet.
Vidare räknar jag med att de inkomster som flyter in för försäljning
av rikscentralernas produktion, liksom hittills, får disponeras av riks-
centralerna.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslåi riksdagen
2. att under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Statens institut
för handikappfrågor i skolan anvisa 53 906 000 kr. utöver vad som
beräknats i prop. 1990/91:100 bil. 10.
Nytt anslag (förslag) 1 000
Föredragandens överväganden
Enligt riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen om
ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) skall skolöversty-
relsen (SÖ), länsskolnämnderna, statens institut för läromedel (SIL)
samt fortbildningsnämnderna avvecklas med utgången av juni 1991.
Linder budgetåret 1991/92 kommer vissa avvecklingskostnader att
uppstå. Det är i första hand fråga om personal-, lokal- och övriga för-
valtningskostnader. Det går i dag inte att mer än översiktligt beräkna
dessa kostnader, varför de bör bestridas från ett särskilt anslag för bud-
getåret 1991/92. Jag bedömer att de samlade avvecklingskostnaderna kan
komma att uppgå till ca 70 milj. kr. varav ca 50 milj. kr. avser lönekost-
nader.
Regeringen har denna dag bemyndigat mig att tillkalla en särskild ut-
redare med uppdrag att ansvara för att fullfölja avvecklingen av SÖ,
länsskolnämnderna och SIL efter den 1 juli 1991. Uppdraget innebär att
den särskilda utredaren från angivna tidpunkt övertar arbetsgivaransva-
ret för kvarvarande personal och slutför avvecklingsarbetet i övrigt vad
avser lokaler, inventarier, arkiv m.m.
Jag föreslår att, det för täckande av sådana med avvecklingsorganisa-
tionen vid SÖ, länsskolnämnderna och SIL oundvikliga kostnader upp-
förs ett särskilt anslag på statsbudgeten för budgetåret 1991/92.
|
Hemställan |
Prop. 1990/91:150 |
|
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen |
Bilaga 1:5 |
3. att till Kostnader för skolöverstyrelsens m.fl. myndigheters av-
vecklingsorganisation för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsan-
slag på 1 000 kr.
Mitt förslag: Antalet platser i grundläggande högskoleutbildning
ökas med 5 000 höstterminen 1991. 150 000 000 kr. anvisas för
utbildningskostnaderna och 35 000 000 kr. till kostnader för lo-
kaler, utrustning och inredning.
Skälen för mitt förslag:
Enligt regeringens prognos bedöms arbetslösheten öka. Chefen för ar-
betsmarknadsdepartementet kommer senare idag att föreslå att de ar-
betsmarknadspolitiska insatserna skall förstärkas. Jag har vidare erfarit
att antalet sökande till högskoleutbildning inför höstterminen är större
än förra året. Jag anser att det är otillfredsställande med en situation där
en ökande andel av ungdomarna varken kan erbjudas utbildning eller
en plats på arbetsmarknaden samtidigt som det inom flera samhällssek-
torer finns brist på välutbildad arbetskraft.
Som ett led i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna föreslår jag där-
för en förstärkning av högskoleutbildningen under kommande budgetår
med 5 000 platser för att kunna ge flera ungdomar tillträde till högsko-
lan. Förstärkningen skall avse högst tvååriga utbildningar.
Vad gäller de ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder som er-
fordras återkommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare
idag.
Vid sin planering av det tillkommande utbildningsutbudet skall hög-
skoleenheterna särskilt utgå från att platserna i första hand skall avse
ungdomsstuderande. Dessutom bör utbildningsutbudet kunna avse tek-
nisk fortbildning, 50-poängsutbildning till förskollärare, kompletterings-
utbildning för ej behöriga psykologer samt kompletteringsutbildning för
miljöskyddspersonal.
Jag är naturligtvis medveten om att en ökad dimensionering som
högskolor och sökande får kännedom om endast några månader före
höstterminens start vållar vissa problem och knappast kan genomföras
enbart på allmänna utbildningslinjer. Jag förordar därför att ökningen
under 1991/92 formellt beräknas under anslaget för lokala och individu-
ella linjer samt fristående kurser (LIF-anslaget). 300 platser bör emeller-
tid föras upp under anslaget Bidrag till kommunal högskoleutbildning
m.m. för att möjliggöra en ökning även inom den kommunala delen av Prop. 1990/91:150
högskolan. De av mig föreslagna ökningarna bör fördelas på högskole- Bilaga 1:5
enheter enligt nedanstående tabell.
|
Enhet |
Ökning |
Mkr |
|
Universitetet i Stockholm |
640 |
19,72 |
|
Tekniska högskolan i Stockholm |
80 |
2,46 |
|
Karolinska institutet |
20 |
0,63 |
|
Högskolan för lärarutbildning i | ||
|
Stockholm |
90 |
2,76 |
|
Danshögskolan |
5 |
0,16 |
|
Dramatiska institutet |
10 |
0,29 |
|
Grafiska institutet och Institutet | ||
|
för högre kommunikations- och | ||
|
reklamutbildning |
10 |
0,29 |
|
Konstfackskolan |
10 |
0,32 |
|
Konsthögskolan |
5 |
0,15 |
|
Musikhögskolan |
5 |
0,14 |
|
Operahögskolan |
5 |
0,16 |
|
Teaterhögskolan |
5 |
0,17 |
|
Högskoleutbildning på Gotland |
50 |
1,53 |
|
Universitetet i Uppsala |
350 |
10,80 |
|
Högskolan i Eskilstuna/Västerås |
165 |
5,08 |
|
Högskolan i Falun/Borlänge |
145 |
4,45 |
|
Högskolan i Gävle/Sandviken |
105 |
3,22 |
|
Högskolan i Örebro |
135 |
4,16 |
|
Universitetet i Linköping |
315 |
9,70 |
|
Högskolan i Jönköping |
85 |
2,61 |
|
Universitetet i Lund |
425 |
13,09 |
|
Högskolan i Halmstad |
110 |
3,39 |
|
Högskolan i Kalmar |
90 |
2,69 |
|
Högskolan i Karlskrona/Ronneby |
100 |
3,08 |
|
Högskolan i Kristianstad |
90 |
2,77 |
|
Högskolan i Växjö |
115 |
3,54 |
|
Universitetet i Göteborg |
420 |
12,93 |
|
Chalmers tekniska högskola |
75 |
2,32 |
|
Högskolan i Borås |
85 |
2,62 |
|
Högskolan i Karlstad |
120 |
3,70 |
|
Högskolan i Skövde |
95 |
2,92 |
|
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla |
95 |
2,92 |
|
Universitetet i Umeå |
275 |
8,48 |
|
Högskolan i Luleå |
170 |
5,23 |
|
Högskolan i Sundsvall/Härnösand |
105 |
3,22 |
|
Högskolan i Östersund |
95 |
2,93 |
|
Kommunal högskoleutbildning |
300 |
5,25 |
|
Summa |
5000 |
150,00 |
Den av mig förordade utbyggnaden av högskolan beräknas medföra Prop. 1990/91:150
en ökning av statens kostnader för studiemedel med ca 65 milj.kr. Bilaga 1:5
Lokal-, inrednings- och utrustningskostnaderna bedöms uppgå till 35
milj.kr. Jag återkommer senare idag till den anslagsmässiga hanteringen
av dessa kostnader.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
4. öka de i prop. 1990/91:100 bil. 10 föreslagna planeringsra-
marna för budgetåret 1991/92 i enlighet med vad jag nu föreslagit,
5. att under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Lokala och
individuella linjer samt enstaka kurser för budgetåret 1991/92 anvi-
sa 144 750 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1990/91:90,
6. att under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Bidrag till
kommunal högskoleutbildning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa
5 250 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop 1990/91:100 bil. 10.
I 1990 års budgetproposition förordades att nuvarande studiemedels-
nämnder och vuxenutbildningsnämnder avvecklades och en länsstudie-
stödsnämnd inrättades successivt i varje län med början den 1 juli 1991.
Min avsikt var då att, när frågan om de nya nämndernas sammansätt-
ning och uppgifter ytterligare beretts, senare föreslå regeringen att åter-
komma till riksdagen med ett förslag om ändrad nämndorganisation.
Regeringen föreslog riksdagen att godkänna nämnda riktlinjer för en
successiv övergång till en organisation med en sammanhållen länsstudi-
estödsnämnd i varje län.
Riksdagen hade ingen erinran mot förslaget (prop. 1989/90:100 bil.
10, SfU14, rskr. 202).
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10) anmälde jag
att frågan om den framtida regionala studiestödsorganisationen i sin hel-
het borde ytterligare belysas och prövas innan ställning togs till inrättan-
de av länsstudiestödsnämnder. Jag gjorde då den bedömningen att arbe-
tet härmed kunde vara slutfört i sådan tid att jag kunde återkomma till
regeringen med närmare förslag om den regionala studiestödsorganisa-
tionen i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen
för budgetåret 1991/92.
En särskild utredare har tillkallats för att utreda vuxnas möjligheter
att finansiera studier på grundskole- och gymnasieskolenivå (dir
1990:2). Arbetet härmed bör vara slutfört senast den 1 juli 1991. Jag har
nu erfarit att den särskilde utredaren överväger sådana förslag att de kan
komma att påverka även den regionala studiestödsorganisationen och Prop. 1990/91:150
därmed behovet av lekmannanämnder. Jag anser det därför lämpligt att Bilaga 1:5
frågan om den regionala studiestödsorganisationen bör prövas först i
samband med beredningen av den särskilde utredarens kommande för-
slag. I avvaktan härpå bör den nuvarande ordningen med studiemedels-
nämnder och vuxenutbildningsnämnder ligga fast tills vidare. Detta får
dock inte leda till att det arbete som påbörjats med förändrad kanslior-
ganisation vid centrala studiestödsnämnden, studiemedelsnämnderna
och vuxenutbildningsnämnderna avstannar utan fortsätter i planerad ut-
sträckning.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
7. godkänna vad jag har förordat beträffande fortsatt verksam-
het vid studiemedelsnämnder och vuxenutbildningsnämnder.
De i prop. 1990/91:87 och 1990/91:90 föreslagna förstärkningarna av
grundutbildningen inom högskolan kommer att föranleda behov av lo-
kaler, inredning och utrustning. 1 propositionerna har för budgetåret
1991/92 medel om 5,1 milj.kr. beräknats för lokalkostnader inkl, inred-
ning och utrustning. Jag har tidigare under littera D. föreslagit en utök-
ning av grundutbildningen med ytterligare 5 000 platser. Kostnaderna
för lokaler, inredning och utrustning härför beräknar jag till 35 milj. kr.
Jag avser att, när underlag föreligger för bedömning av medelstill-
skott för lokaler, inredning och utrustning, föreslå regeringen att fördela
tillgängliga medel. I avvaktan härpå bör en särskild anslagspost om
40,1 milj. kr. utöver förslaget i budgetpropositionen, föras upp under
anslaget I 2.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
8. under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Inredning och
utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. för budgetåret
1991/92 anvisa 40 100 000 kr. utöver vad som föreslagits i
prop. 1990/91:100 bil. 10.
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
Bilaga 1:6
Arbetsmarknadsdepartementet
Föredragande: statsrådet Sahlin
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1:6
1.1 Utvecklingen på arbetsmarknaden
Arbetsmarknadsläget har försämrats ytterligare under slutet av år 1990
och början av år 1991. Efterfrågan på arbetskraft minskade under hela
förra året och nedgången har accelererat under de första månaderna av år
1991. Antalet nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingarna minska-
de med i genomsnitt 15% år 1990 och med 36% i januari och februari i år
jämfört med ett år tidigare. Den vikande efterfrågan härrör i mycket stor
utsträckning från den konkurrensutsatta sektorn. Industrikonjunkturen
vände redan i slutet av år 1988 och antalet nyanmälda platser inom
industrin har minskat ända sedan mitten av år 1989. Sedan slutet av
hösten 1990 har efterfrågan på arbetskraft dämpats inom samtliga sekto-
rer. Antalet varsel om uppsägning steg kraftigt mot slutet av år 1990 och i
början av år 1991 och har under ett flertal månader legat på en historiskt
sett mycket hög nivå.
Bristen på yrkesarbetare, som varit mycket besvärande i många bran-
scher under de sista åren på 1980-talet har, enligt konjunkturinstitutets
(Kl) barometermätningar, mer än halverats sedan år 1989. Bristen på
övriga arbetare har minskat ännu mer.
Den snabba sysselsättningsökningen som ägde rum under 1980-talets
senare del avstannade helt under år 1990 som en följd av den vikande
efterfrågan på arbetskraft. Antalet sysselsatta minskade i säsongrensade
siffror successivt under loppet av andra halvåret 1990 och i början av år
1991. Arbetslösheten, som så sent som i juni 1990 låg på en mycket låg nivå,
ökade stegvis under samma period och uppgick i mars i år till 2,2% av
arbetskraften. Det är i mycket stor utsträckning ungdomar som har svarat
för uppgången i arbetslösheten. I mars uppgick antalet arbetslösa ungdomar
i åldern 16 — 19 år till 5,3% av arbetskraften i åldersgruppen, vilket är 3,3
procentenheter högre än för ett år sedan. Det är i synnerhet yngre ungdomar
utan yrkeserfarenhet som drabbats av det kärvare arbetsmarknadsläget.
Tillgängliga prognoser tyder på att avmattningen i ekonomin kommer
att bestå under innevarande år och en vändning i konjunkturen väntas ske
tidigast under senare delen av år 1991. Konkurrensläget gentemot utlandet
och en återhållsam internationell efterfrågan innebär att en fortsatt svag, 1
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:6
om än stigande, industrikonjunktur och sannolikt fallande industriinveste-
ringar kan väntas under åren 1991 och 1992. En nedgång i byggaktiviteten
förutses mot slutet av år 1991 till följd av minskade byggnadsinvesteringar
inom näringslivet och en dämpad efterfrågan på bostäder.
Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) och länsarbetsnämndernas prognoser
för år 1991 och början av år 1992 pekar mot en fortsatt nedgång i efterfrå-
gan på arbetskraft och en betydande ökning av arbetslösheten under loppet
av perioden. Ett flertal nämnder framhåller att vid sidan om den vikande
industrikonjunkturen kommer arbetsmarknadsläget att försvåras av om-
struktureringar och en begränsad efterfrågan på arbetskraft inom den
offentliga sektorn. Vidare väntas en försämring av byggkonjunkturen. AMS
bedömer att arbetslösheten kommer att uppgå till i genomsnitt närmare 4 %
av arbetskraften under budgetåret 1991/92 och stiga till 4,5% vid halvårs-
skiftet 1992.
Chefen för finansdepartementet har tidigare i dag presenterat regering-
ens bedömning av den ekonomiska utvecklingen under innevarande och
nästa år. Enligt regeringen beräknas arbetslösheten fortsätta att stiga under
detta år och in på nästa år. För budgetåret 1991/92 beräknas den genom-
snittliga arbetslösheten uppgå till 2,7% med den förstärkning av de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna som jag nu föreslår.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:6
1.2 AMS framställning
AMS har i skrivelse den 8 mars 1991 föreslagit att ytterligare arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder, utöver dem som har beräknats för innevarande
budgetår, sätts in under budgetåret 1991/92. AMS har beräknat kostnader-
na för dessa utifrån ett alternativ som motsvarar 1,5% av arbetskraften
eller för ca 68 000 personer.
I AMS förslag till ytterligare insatser är inriktningen att utbudspåver-
kande åtgärder, främst arbetsmarknadsutbildning, skall prioriteras och att
sysselsättningsskapande åtgärder som beredskapsarbete skall användas
mer restriktivt. I enlighet härmed har AMS gjort en bedömning av i vilken
utsträckning utbildningen kan öka utan att effektiviteten försämras. AMS
bedömer det dock nödvändigt att som ett komplement till en kraftigt ökad
utbildning också öka omfattningen av de sysselsättningsskapande åtgär-
derna.
AMS föreslår att antalet personer i genomsnitt per månad i arbetsmark-
nadsutbildning bör öka med 35 000 i förhållande till det beräknade genom-
snittet på 43000 per månad under innevarande budgetår. Detta bör vara
möjligt att genomföra med en bibehållen kvalitet i rekryteringen och
utbildningen.
Konjunkturnedgången bör enligt AMS utnyttjas för att förbättra företa-
gens framtida kompetensförsörjning. I detta syfte och för att förenkla
systemet med bidrag till arbetsgivare vid utbildning av anställda föreslår
AMS att bidraget vid utbildning i företag skall få uppgå till högst hälften av
arbetsgivarens kurskostnader och lönekostnader, dock med högst 50000
kr. per utbildad. Under budgetåret 1991/92 bör dock bidraget tillfälligt få
uppgå till högst 100000 kr. för företag inom tillverkningsindustrin. Bidra-
get skall kunna utgå vid intern rekrytering och anpassning av personalens Prop. 1990/91: 150
kompetens till ändrade förhållanden samt vid risk för permittering och Bilaga 1:6
uppsägning.
Bidraget vid utbildning för nyanställda bör ersättas med rekryterings-
stöd för personer som har varit arbetslösa tre månader.
Vidare bör enligt AMS möjligheterna att köpa utbildning på högskole-
nivå utökas med hänsyn bl. a. till att neddragningar inom den offentliga
tjänstesektorn kommer att innebära arbetslöshet för vissa kategorier välut-
bildade personer, kanske med tidigare högskoleutbildning, som inte ome-
delbart kan få nytt arbete.
AMS föreslår också att anställda som saknar eller har en bristfällig
yrkesutbildning skall få delta i upphandlad arbetsmarknadsutbildning un-
der förutsättning att arbetsgivaren samtidigt anställer ersättare med rekry-
teringsstöd eller i beredskapsarbete.
De beräknade medlen för budgetåret 1991/92 för beredskapsarbeten,
rekryteringsstöd m.m. behöver öka kraftigt. Av olika skäl finns det en
gräns för hur stor omfattning på arbetsmarknadsutbildningen som kan bli
aktuell och det finns sökandegrupper och regioner för vilka beredskapsar-
beten är en mer ändamålsenlig åtgärd. Enligt AMS behöver omfattningen
på beredskapsarbeten, rekryteringsstöd m.m. öka med ca 21 000 platser i
genomsnitt per månad utöver den genomsnittliga omfattningen under
budgetåret 1990/91.
För att förbättra möjligheterna att möta den väntade ökningen av ar-
betslösheten inom bygg- och anläggningssektorn föreslår AMS att 500 milj,
kr. beräknas för beredskapsarbeten av investeringskaraktär. Vidare bör
bl.a. investeringar i infrastrukturen påskyndas och kvotbegränsningarna
för annat byggande än bostäder i Stockholms samt Göteborgs och Bohus
län liksom den 30-pocentiga investeringsskatten upphävas. Statliga inves-
teringsarbeten bör tidigareläggas i de mest utsatta länen och reparations-,
ombyggnads- och tillbyggnadsverksamheten stimuleras.
Rekryteringsstödet för flyktingar bör enligt AMS ändras så att det an-
tingen kan utgå med högst 85% under sex månader, vilket gäller för
närvarande, eller med högst 50% under tolv månader.
I fråga om åtgärder för ungdomar föreslår AMS att rekryteringsstöd skall
ersätta de avtalade inskolningsplatserna. Placering med rekryteringsstöd
bör kunna ske när den sökande har deltagit i jobb-sökar-aktiviteter med
vägledning under minst fyra veckor. Rekryteringsstödet för 18- och 19-
åringar inom tillverkningsindustrin bör få utgå antingen med högst 85%
under sex månader eller med högst 50 % under tolv månader.
För att stimulera ungdomar under 20 år med dålig eller på arbetsmark-
naden ej gångbar utbildning att utbilda sig bör utbildningsbidraget vid
upphandlad arbetsmarknadsutbildning höjas för denna kategori. Dagpen-
ningen vid sådan utbildning bör få utgå med samma belopp som utgår till
dem som har fyllt 20 år och som inte uppfyller villkoren för rätt till
ersättning från en erkänd arbetslöshetskassa.
Med anledning av förslag i 1991 års budgetproposition om att AMS
fortsättningsvis inte skall lämna bidrag till arbetshjälpmedel åt redan
anställda förordar AMS att verkets ansvar för finansieringen av ar-
betshjälpmedel bör kunna avse de första sex månaderna av en anställning. Prop. 1990/91:150
Behovet av hjälpmedel kan inte alltid bedömas omedelbart vid en nyan- Bilaga 1:6
ställning utan det kan från såväl funktionell som ekonomisk synpunkt
behövas en prövotid.
AMS förordar att strukturstödet för byggarbetsmarknaden skall få an-
vändas flexibelt som andra åtgärder under anslaget, till åtgärder för arbets-
handikappade och med hänsyn tagen till situationen för äldre lokalt bund-
na byggnadsarbetare.
AMS bedömer att behovet av insatser för anställda inom byggbranschen
kommer att öka vid en konjunkturdämpning. En begränsning av antalet
anställda i Galaxen vore olämpligt i det arbetsmarknadsläge som kommer
att råda under budgetåret 1991/92. Styrelsen aviserar vidare att den avser
att lämna förslag om hur Galaxen kan inrymmas i den ordinarie arbets-
marknadspolitiska verksamheten i samband med anslagsframställningen
förbudgetåret 1992/93.
AMS bedömer att inom ramen för de medel som anvisas till lönebidrag
för budgetåret 1991/92 skall ytterligare ca 3 500 — 4000 arbetshandikappa-
de kunna placeras. Enligt AMS kommer detta att ge utrymme för bl. a. stöd
till tortyr- och krigsskadade flyktingar samt till ett systematiskt arbete med
övergångar från Samhall till den reguljära arbetsmarknaden, vilket i sin tur
ger utrymme för placering av gravt handikappade hos Samhall.
Lönebidrag vid anställning av arbetshandikappade betalas nu av för-
slagsanslag men avses fr.o.m. budgetåret 1991/92 bli finansierade från
reservationsanslag. AMS vill ha klargjort om reservationsanslaget kommer
att omräknas med hänsyn till löneutvecklingen under budgetåret.
Regeringens medelsberäkning för budgetåret 1991/92 har enligt AMS
inte tagit hänsyn till kostnader för arbetshjälpmedel avseende redan an-
ställda. Särskilt när det gäller avancerade hjälpmedel kan det emellertid gå
lång tid mellan beslut om bidrag och utbetalningen av bidraget. Därför
måste utbetalning av medel till arbetshjälpmedel för redan anställda ändå
ske under budgetåret 1991/92. AMS begär därför medgivande att överskri-
da anslaget C 7. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade med ett belopp
som motsvarar kostnaden för beslut om arbetshjälpmedel som har fattats
före den 1 juli 1991, men som inte har utbetalats vid den tidpunkten.
AMS har vidare redovisat ett antal förslag som gäller flyttningsbidrag,
traktamente vid utbildning utanför hemorten m. m.
Länsarbetsnämnderna i Malmöhus, Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län har i skrivelser till AMS begärt bl. a. förstärkningar av de
arbetsmarknadspolitiska resurserna i dessa län. AMS har överlämnat
skrivelserna till regeringen i de delar som AMS inte själv har kunnat
tillgodose länens önskemål. AMS har vidare redovisat antalet personer
som under budgetåret 1991/92 kan beredas sysselsättning i beredskapsar-
bete och med rekryteringsstöd. Även länsarbetsnämnden i Västerbottens
län har kommit in med en skrivelse i denna fråga. Vidare har länsarbets-
nämnden i Gävleborgs län i skrivelse den 14 mars 1991 hemställt om 50
milj. kr. per år i tre budgetår för att skapa arbeten i länet.
2.1 Arbetsmarknadspolitiken budgetåret 1991/92
Arbetsmarknadsläget under budgetåret 1991/92 förväntas bli sämre än vad
regeringen förutsåg i december 1990.1 årets budgetproposition anförde jag
att det kunde finnas anledning att under våren 1991 ompröva omfattningen
av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för budgetåret 1991/92 om ut-
vecklingen på arbetsmarknaden skulle kräva detta. Enligt regeringens pro-
gnos bedöms arbetslösheten öka. För att motverka denna utveckling anser
jag att de arbetsmarknadspolitiska insatserna nu måste förstärkas.
Regeringens mål om full sysselsättning står fast. För att långsiktigt värna
den fulla sysselsättningen krävs en sund ekonomisk utveckling. Chefen för
finansdepartementet har tidigare i dag redogjort för det ekonomiska läget
och behovet av en fortsatt stram finanspolitik och en strukturförändring
av den offentliga sektorn. Samtidigt pekar han på att en del tecken nu
tyder på att pris- och lönekostnadsutvecklingen har dämpats. Rehnberg-
gruppens arbete har haft inflytande på de avtal som nu sluts på arbets-
marknaden. En vändning av konjunkturen kommer sannolikt mot slutet
av året. Genomslaget på arbetsmarknaden kommer dock senare.
För att möta den nu ökande arbetslösheten måste därför arbetsmark-
nadspolitiken förstärkas och koncentreras till huvudproblemen, att tillsät-
ta platserna och begränsa långtidsarbetslösheten samtidigt som kompeten-
sen hos arbetskraften höjs. Varje person som blir arbetslös skall ha möjlig-
het att snabbt komma in i eller tillbaka till arbetslivet. Arbetslöshet är ett
slöseri med mänskliga resurser. Inte minst är det allvarligt när unga män-
niskor ställs utanför arbetsmarknaden och får börja sitt vuxenliv med att
känna att de inte behövs. Från tidigare lågkonjunkturer vet vi att unga
människor som haft svårt att komma in på arbetsmarknaden även långt
efter att konjunkturen vänt har haft problem med att få en fast förankring
på arbetsmarknaden. Detta är mycket allvarligt sett såväl ur den enskildes
perspektiv som samhällets.
Den försvagade arbetsmarknaden innebär också ökad risk för arbetslös-
het speciellt bland flyktingar, invandrare och arbetshandikappade samti-
digt som risken för långtidsarbetslöshet ökar. De resursförstärkningar och
den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som jag nu förordar har utfor-
mats för att motverka dessa risker och för att ta till vara de arbetslösas
kunskaper och erfarenheter.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:6
2.1.1 Effektivisera arbetsmarknaden och begränsa långtidsarbetslösheten
Den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som jag angav i budgetpropo-
sitionen ligger fast, men jag vill i dagens arbetsmarknadsläge än tydligare
betona behovet av att utnyttja den öppna marknadens möjligheter och att
kraftfullt bekämpa långtidsarbetslösheten.
Det platsinriktade arbetssättet sätts nu på prov. Det är nu det skall
bevisas att ett aktivt arbete med platsutbudet och ett systematiskt utnytt-
jande av de uppbyggda arbetsgivarkontakterna leder till såväl kortare
fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:6
vakanstider som att ökningen av arbetslöshetstiden for samtliga sökanden
kan begränsas.
Efterfrågan på arbetskraft har minskat mycket kraftigt, men trots detta
anmäldes 50600 lediga platser till arbetsförmedlingen i februari 1991 och
42 000 platser i mars 1991. Att utnyttja dessa arbetsmöjligheter effektivt är
en första prioritering för förmedlingens arbete. Varje ledig plats är en
möjlighet att avbryta arbetslösheten för en arbetssökande.
De redan anvisade resurserna förjobb-sökar-aktiviteterhar också en myc-
ket stor betydelse. Vi vet att förmedlingen och de arbetssökande genom
dessa aktiviteter får tillgång även till en del av det platsutbud som inte
anmäls till arbetsförmedlingen. De arbetssökandes aktivitet höjs, vilket är
en viktig förutsättning för att de skall finna och få arbete. Genom jobb-
sökaraktiviteter kan också inlåsningseffekter vid utnyttjande av de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna undvikas genom att de som deltar i dessa
åtgärder samtidigt intensifierar sitt arbetssökande.
Det ökande trycket på arbetsförmedlingen påverkar förmedlingens arbe-
te och dess möjligheter att prioritera olika insatser. Arbetet med att kart-
lägga de sökandes behov av service måste utvecklas allt mer. Ju säkrare
kartläggning som görs desto mindre risk att insatskedjan blir för lång.
Samtidigt som platsutbudet skall utnyttjas maximalt skall insatserna
inriktas på att begränsa ökningen av långtidsarbetslösheten. Att motverka
långtidsarbetslöshet kan ses som ett övergripande mål för att värna svaga
grupper på arbetsmarknaden. Vi vet att långtidsarbetslöshet riskerar att
snabbt passivisera och till sist slå ut människor permanent från arbets-
marknaden. Det är därför av största vikt att de som drabbas av arbetslös-
het så fort som möjligt får en chans att komma tillbaka till arbetslivet.
Detta innebär att det aktiva arbetet med metodutveckling måste fortsät-
ta så att arbetsförmedlingen får instrument att tidigt se vilka som riskerar
att drabbas av långtidsarbetslöshet och därmed kunna motverka det i ett
tidigt skede och rikta mer omfattande insatser mot dessa personer. I
budgetpropositionen pekade jag särskilt på behovet av insatser för flyk-
tingar, invandrare, arbetshandikappade och ungdomar. Bland dessa grup-
per finns ett stort antal personer med behov av särskilda insatser. Den extra
bör dock inte ges automatiskt utan efter en bedömning av problemen på den
lokala arbetsmarknaden och av varje enskilds persons behov av stöd och
hjälp.
Jag kommer att följa utvecklingen av långtidsarbetslösheten med största
uppmärksamhet, men också utvecklingen för särskilt utsatta grupper. Den
stora tillströmningen av arbetssökande får exempelvis inte leda till att
insatserna för t. ex. flyktingar och invandrare minskas.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:6
2.1.2 Resursförstärkning
Jag kommer att föreslå en förstärkning av de arbetsmarknadspolitiska
resurserna så att ytterligare ca 20 000 personer kan erbjudas aktiva insatser
i stället för passivt arbetslöshetsunderstöd utöver den nivåhöjning jag
redan föreslagit i årets budgetproposition. Förstärkningen bör finansieras
via arbetsmarknadsfonden. Detta innebär med andra ord, att medel från det
passiva arbetslöshetsunderstödet förs över till aktiva åtgärder.
Dessutom kommer ytterligare ett antal personer, uppskattningsvis minst
20000, att få möjlighet till arbete genom de erbjudanden om utbildningsvi-
kariat som jag nu föreslår.
Riksdagen har (1990/9 l:SkU 10 s. 165) understrukit vikten av att rege-
ringen kan stödja inflationsbekämpningen genom en aktiv arbetsmark-
nadspolitik i form av kompetenshöjande insatser, t. ex. utbildning och
andra offensiva åtgärder samt någon form av beredskapsarbeten och me-
nar att 600 milj. kr. bör reserveras i detta syfte. De förslag till omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser som jag nu lägger fram är helt i enlighet
med utskottets framförda inriktning och på en betydligt högre resursnivå.
Med mitt tidigare förslag om förenklingar av anslagsstrukturen för AMS
och därmed ökad flexibilitet i medelsutnyttjandet får det ankomma på
AMS att i de enskilda fallen välja den åtgärd som är mest effektiv. Syftet
med utskottets uttalande borde därmed enligt min mening vara tillgodo-
sett.
Förstärkningen kommer att inriktas mot utbudsstimulerande insatser i
likhet med förslaget i budgetpropositionen. I första hand gäller det att
stärka kompetensutvecklingen i näringslivet och offentlig verksamhet för
att underlätta en omstrukturering och att långsiktigt stärka svenskt nä-
ringslivs konkurrensförmåga samtidigt som de arbetslösas kompetens tas
till vara. Jag kommer därför att föreslå en ny möjlighet för arbetsgivare att
från arbetsgivaravgifterna dra av en del av kostnaden för lönen för vikariat-
sanställning av arbetslösa och i vissa fall kompetenshöjande utbildning för
redan anställda. Härigenom uppnås två effekter, en bättre utbildad arbets-
kraft i företaget och praktisk erfarenhet från yrkeslivet för personer som
ännu inte har hunnit skaffa sig det eller har varit borta från arbetslivet en tid.
Vidare bör arbetsmarknadsutbildningen förstärkas för att ge fler arbets-
lösa en chans att utnyttja arbetslöshetstiden till att skaffa sig en bra
grundutbildning eller kompetenshöjande utbildning för att stå bättre rusta-
de när konjunkturen vänder uppåt igen.
Förmedlingens andra instrument för att förhindra att långtidsarbetslös-
het uppstår måste också förbättras. Jag kommer därför att föreslå vissa
ändringar av reglerna för rekryteringsstödet för att bl.a. möjliggöra ett
tidigare utnyttjande av denna insats. Vidare kommer jag att föreslå att
stödvillkoren ändras vid anställning av flyktingar och invandrare så att
stödet bättre anpassas till den speciella situation som dessa personer
befinner sig i. De regelförändringar jag föreslår bör leda till att dessa medel
kan användas effektivare i arbetet för att förhindra långtidsarbetslöshet.
Vidare måste ungdomsåtgärderna förstärkas för att förhindra en upp-
gång av ungdomsarbetslösheten. Genom en höjning av utbildningsbidraget
görs arbetsmarknadsutbildning till en mer attraktiv åtgärd för de yngsta
ungdomarna. Ytterligare resurser beräknas för inskolningsplatser samtidigt
som rekryteringsstöd skall kunna användas som ett alternativ till avtalade
inskolningsplatser. Chefen för utbildningsdepartementet har tidigare i dag
föreslagit en förstärkning av högskoleutbildningen under kommande bud-
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:6
getår med ytterligare 5 000 platser för att bl. a. ge fler ungdomar tillträde till Prop. 1990/91:150
högskolan. I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85) före- Bilaga 1:6
slås vidare att kommunerna blir skyldiga att erbjuda gymnasieutbildning i
någon form till ungdomar som slutat grundskolan. Skyldigheten skall gälla
fram till och med det första kalenderhalvåret det år ungdomarna fyller 20 år.
Jag kommer vidare att föreslå att AMS ansvar för arbetstekniska hjälp-
medel i samband med arbetsplaceringar m. m. skall kunna avse de första
sex månaderna av en anställning.
De av arbetsmarknadsverkets förslag som jag inte tar upp till behandling
har jag inte funnit anledning att tillstyrka. De krav på ytterligare resurser
som har kommit in från olika länsarbetsnämnder får prövas av AMS inom
ramen för de förstärkningar som jag nu föreslår.
Länsarbetsnämndernas prognoser visar på en sjunkande byggverksam-
het andra halvåret 1991 som blir mer markant mot slutet av året. Rege-
ringen har successivt avvecklat begränsningarna inom byggverksamheten.
För år 1991 finns inga ramar för nybyggnads- eller ombyggnadsverksamhet
med undantag av Stockholms samt Göteborgs och Bohus län. Investerings-
fonderna har släppts fria i hela landet med undantag av den del av
Stockholms och Uppsala län som omfattas av investeringsskatten.
Regeringen har mottagit flera skrivelser från såväl fackliga organisatio-
ner som branschorganisationer om byggsituationen i landet och i Stock-
holmsregionen.
Jag anser det nu angeläget att också lätta på de restriktioner som gäller
byggandet i Stockholms län. Chefen för finansdepartementet har tidigare i
dag föreslagit att investeringsskatten i Stockholmsområdet tas bort den 1 juli
1991. Han kommer inom kort att föreslå regeringen att besluta att investe-
ringsfonderna släpps helt fria också i Stockholmsområdet. Ramen för övrigt
byggande kommer att vidgas för år 1991 till 80% av 1986 års byggvolym. Av
denna ramökning får ytterligare 250 milj.kr. utnyttjas för ombyggnad av
bostäder. Delegationen för frågor som rör nybyggnad av bostäder i Stock-
holmsområdet har begärt entledigande från sitt uppdrag. Länsarbetsnämn-
den bör därmed ges möjligheter att utföra den typ av prioriteringar som
delegationen tidigare har gjort.
Den satsning på infrastrukturinvesteringar som regeringen nyligen har
presenterat i propositionen om näringspolitik för tillväxt (prop.
1990/91:87) kommer att få stor betydelse för Sveriges internationella
konkurrenskraft. Ett väl fungerande transportsystem är en nödvändighet
för det svenska näringslivet. Ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt är det
angeläget att dessa investeringar påskyndas för att utnyttja den lediga
arbetskraft som kommer att finnas under åren 1991 och 1992.
2.2 Arbete och trygghet genom utbildning och kompetensutveckling
Att förena produktionens krav på effektivitet och flexibilitet med medbor-
garnas krav på arbete och trygghet är sedan länge en vedertagen svensk
strategi. I syfte att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden är det
därför, som ett led i denna strategi, väsentligt att den nuvarande konjunk- Prop. 1990/91: 150
turen utnyttjas till en bred offensiv i syfte att höja arbetskraftens kompe- Bilaga 1:6
tens.
2.2.1 Utbildningsvikariat
Kompetensutvecklingen på arbetsplatserna måste ses som en av 1990-
talets viktigaste frågor. Den tekniska utvecklingen i arbetslivet innebär
bl.a. förändrade arbetsuppgifter och ny arbetsorganisation som ställer
krav på nya eller utvecklade kunskaper hos arbetskraften. Behovet av en
ökad produktivitet ställer samtidigt ytterligare krav på en ökad flexibilitet
och förändringstakt.
Det är också nödvändigt att fler arbeten ger möjligheter till utveckling
och inflytande om företagen skall klara sin framtida personalförsörjning.
En sjunkande andel nytillträdande ungdomar med yrkesutbildning och
goda baskunskaper och en ökande andel av arbetskraften i den övre
medelåldern med äldre utbildning och bristfälliga baskunskaper skärper
konkurrensen om den välutbildade arbetskraften och ökar företagens be-
hov av att vidareutbilda de redan anställda.
Undersökningar som har gjorts av utbildningsnivån i företagen, bl. a. av
statens industriverk, visar på behoven av att höja de anställdas utbild-
ningsnivå. Särskilda medel har också tilldelats AMS för att i några län och
branscher göra inventeringar av företagens utbildningsbehov. Den redo-
visning som AMS har presenterat av denna försöksverksamhet visar på ett
stort utbildningsbehov i näringslivet och att många företag har en bristan-
de insikt om nödvändigheten av att stärka arbetstagarnas kompetens.
AMS menar även att man på goda grunder kan anta att förhållandena är
likartade i de delar av näringslivet som inte har varit föremål för dessa
inventeringar.
Den utredning (A 1990:02) om kompetensutvecklingen i arbetslivet
som tillsattes under hösten 1990 har bl. a. till uppgift att föreslå åtgärder
för att stimulera utbildningsinsatser för de anställda. Utan att föregripa
utredningens resultat är det min uppfattning att arbetsgivarna, på alla
delar av arbetsmarknaden, måste ta tillfället i akt och utnyttja den nuva-
rande konjunkturen till en bred satsning på utbildning av de anställda. I en
tid med minskat kapacitetsutnyttjande i företagen och när den offentliga
sektorn ställer om sin verksamhet är det angeläget att arbetsgivarna ut-
nyttjar det utrymme som härigenom uppstår till att utveckla de anställdas
kompetens.
De produktionsstörningar som uppstår när personalen är frånvarande
brukar framhållas som ett väsentligt hinder för personalutbildning. För att
klara produktionen fordras det oftast en ersättare för den som genomgår
utbildning, vilket också medför ytterligare kostnader.
För att göra det möjligt för såväl näringslivet som den offentliga sektorn
att göra denna nödvändiga satsning på personalutbildning föreslår jag att
arbetsgivarna skall erbjudas att få göra avdrag på arbetsgivaravgifterna, om
de efter anvisning av arbetsförmedlingen anställer en ersättare på heltid för
den som går i utbildning. I de fall där utbildningen är yrkesinriktad eller i
övrigt ökar arbetstagarens förutsättningar att utföra nya arbetsuppgifter bör Prop. 1990/91:150
arbetsgivarna ha möjlighet att därutöver kunna få göra avdrag på arbets- Bilaga 1:6
givaravgifterna för en del av utbildningskostnaden för den som utbildas.
Avdraget för lönekostnaderna för vikarien bör få göras med ett belopp
som motsvarar den genomsnittliga dagpenningen från arbetslöshetsförsäk-
ringen, dvs. 460 kr. per arbetsdag under budgetåret 1991/92. Avdraget för
utbildningskostnaden bör få ske med högst 75 kr. per utbildningstimme
och anställd, dock högst 30000 kr. per anställd.
En arbetsgivares sammanlagda avdrag skall dock självfallet aldrig få över-
stiga vad han är skyldig att betala i totala avgifter.
De medel som dras av från arbetsgivaravgifterna bör vid fördelningen av
avgifterna på olika ändamål minska inflytande abetsmarknadsavgifter.
Jag har beräknat omfattningen av utbildningsvikariaten till ca 20000
personer i genomsnitt per månad. De avdrag som görs från arbetsgivarav-
gifterna för vikarierna innebär samtidigt en lika stor minskning av kostna-
derna för arbetslöshetsersättningarna. Avdragen från arbetsgivaravgifterna
som i vissa fall kan medges för utbildningskostnader har jag beräknat till
1000 milj. kr.
Mitt förslag i fråga om arbetsgivarnas rätt att få göra avdrag på arbetsgi-
varavgifterna för lönekostnader vid anställning av ersättare för personal
som är under utbildning och för utbildningskostnader för den som utbildas
föranleder ändring i lagen (1991:000) om tillfällig avvikelse från lagen
(1981:691) om socialavgifter. Jag återkommer strax till denna fråga (avsnitt
2.6).
Detta förslag till erbjudande till arbetsgivarna för att stimulera och
underlätta kompetensutvecklingen i arbetslivet är både till sin form och
konstruktion helt nytt och oprövat. Det är därför svårt att förutse vilken
genomslagskraft det kommer att få. Jag kommer därför tillsam-
mans med AMS att noga följa arbetsgivarnas utnyttjande av erbjudandet.
Om det skulle visa sig att effekten blir otillräcklig vill jag därför föreslå att
regeringen återkommer till riksdagen med förslag till andra arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder.
Utöver det nyss framförda förslaget beträffande utbildningsvikariat i
samband med kompetensutveckling av redan anställda vill jag även föreslå
vissa förenklingar av det nuvarande regelsystemet för utbildning i företag
genom att minska antalet bidragsgrundande kriterier. Jag föreslår således
att fr. o. m. nästa budgetår bör endast följande kriterier gälla för bidrag till
utbildning i företag.
1. Utbildningar som medverkar till intern eller extern rekrytering och
anpassning av personalens kompetens till ändrade förhållanden, t. ex.
ny teknik eller ny arbetsorganisation.
2. Utbildningar som medverkar till att förhindra permitteringar eller upp-
sägningar.
Detta innebär att den utbildning av nyanställda vid expansiva företag
med uttalad brist på arbetskraft, som riksdagen nyligen har beslutat om,
bör inrymmas under punkten 1. Detsamma gäller utbildning av nyanställ-
da inom textil- och konfektionsindustrin för vilka bidrag som ersättning
för lönekostnader bör få finnas kvar ytterligare ett år.
10
Därutöver föreslår jag att bidrag skall kunna lämnas även till arbetsgiva- Prop. 1990/91:150
re inom den offentliga sektorn utan obligatoriskt krav på motprestation. Bilaga 1:6
Vid en prioritering mellan olika ansökningar bör emellertid som tidigare
värdet av eventuella motprestationer beaktas.
Jag räknar inte med att dessa ändringar i fråga om bidrag vid utbildning
i företag skall innebära några merkostnader.
2.2.2 Upphandlad arbetsmarknadsutbildning
Med hänsyn till det föränderliga behovet av yrkesutbildad arbetskraft som
jag nyss har nämnt måste en offensiv satsning på arbetskraftens kompe-
tensutveckling även innefatta den del av arbetskraften som står utanför
arbetslivet. Härigenom kan de omställnings- och anpassningsproblem som
finns på arbetsmarknaden mildras, samtidigt som arbetslöshetstiderna
kortas och de svaga grupperna kan stärka sin ställning på arbetsmarkna-
den.
För att få till stånd en anpassning till de ökade kraven på yrkesmässig
och geografisk rörlighet är min bedömning att de kompetenshöjande insat-
serna i form av upphandlade kurser inom arbetsmarknadsutbildningen
behöver omfatta ytterligare 10000 personer varje månad, utöver vad jag
förordade i årets budgetproposition. Kostnaden härför har jag beräknat till
1 942 milj, kr., varav 961,4 milj. kr. utgör utbildningsbidrag.
2.2.3 Utbildning i det reguljära utbildningsväsendet
Trots en vikande efterfrågan på arbetskraft finns det alltid brist på vissa
kategorier av arbetskraft. De förslag jag nyss framfört i fråga om arbets-
marknadsutbildningen syftar både till en allmän kompetenshöjning av
arbetskraften och till att avhjälpa flaskhalsar på arbetsplatserna. Därut-
över finns det en efterfrågan på vissa högskoleutbildade yrkesgrupper som
t. ex. tekniker och förskollärare. Sådan utbildning ryms inte inom ramen
för vad som får vara arbetsmarknadsutbildning.
För att dels tillgodose den lokala efterfrågan på de yrkeskategorier som
genom påbyggnadskurser vid högskolan kan fylla nuvarande vakanser,
dels kunna ge fler ungdomar en möjlighet till inträde vid högskolan har
chefen för utbildningsdepartementet tidigare i dag föreslagit en utökning
av högskolan med 5000 årsstudieplatser under budgetåret 1991/92.
Denna utvidgning av intagningskapaciteten vid högskolan borde även
tillgodose det behov av högskoleplatser som AMS i skrivelser den 9 januari
och den 8 mars 1991 har framhållit finns för arbetssökande akademiker
som behöver komplettera sin tidigare utbildning. Jag är därmed inte
beredd att tillstyrka AMS förslag om att få utökade möjligheter att upp-
handla utbildning på högskolenivå. Enligt de regler som gäller för den
utbildning som högskolan anordnar på uppdrag av företag, organisationer
eller myndigheter samt för samhällets behov av arbetsmarknadsutbildning
får denna inte motsvara någon allmän utbildningslinje. Skälen till dessa
regler är att det inte skall gå att köpa sig förbi det allmänna ansökningsför-
farandet eller den kö som kan ha uppstått på grund av platsbrist.
11
2.2.4 Utbildningsbidrag
AMS har föreslagit att dagpenningen för ungdomar under 20 år som deltar
i upphandlad arbetsmarknadsutbildning skall få lämnas med samma be-
lopp som lämnas till dem som har fyllt 20 år och som inte uppfyller
villkoren för rätt till ersättning från arbetslöshetskassan. Förslaget innebär
en höjning av dagpenningen för denna grupp med 96 kr. till 326 kr. per
dag. Jag delar AMS uppfattning att detta bör stimulera ungdomar med
bristfälliga eller ej gångbara kunskaper att välja en arbetsmarknadsutbild-
ning framför andra mindre aktiva åtgärder. Jag tillstyrker därför förslaget.
Kostnaden härför har jag beräknat till 100 milj. kr.
Enligt AMS bedömning kommer den genomsnittliga dagpenningen vid
arbetsmarknadsutbildning att bli högre än beräknat, vilket skulle medföra
att de medel som beräknats för utbildningsbidrag i budgetpropositionen
inte räcker till den beräknade utbildningsvolymen. Den nya anslagskon-
struktionen gör att kostnaderna för utbildningsbidragen nu får en helt
annan betydelse för AMS än tidigare. För närvarande finns inte tillräckligt
underlag för att med tillfredsställande precision fastställa den genomsnitt-
liga dagpenningens storlek. En uppföljning behöver därför göras av kost-
nadsutvecklingen för dagpenningen. Arbetsmarknadsdepartementet kom-
mer att tillsammans med AMS följa hur kostnaderna för dagpenningen
utvecklas under innevarande år för att regeringen till hösten 1991 skall
kunna göra en ny bedömning av medelsbehovet.
Utbildningsbidrag vid jobb-sökar-aktiviteter i samband med det utöka-
de antalet inskolningsplatser har jag beräknat till 23 milj. kr.
Den totala kostnaden för utbildningsbidrag, inkl, höjningen av dagpen-
ningen för ungdomar under 20 år beräknar jag till 1 084,4 milj. kr.
2.3 Långtidsarbetslösheten måste bekämpas
Antalet långtidsarbetslösa har minskat sedan mitten av 1980-talet. Denna
utveckling bröts dock under år 1990 då antalet var oförändrat. Under
första kvartalet i år kan en uppgång noteras, dock från en mycket låg nivå
under samma kvartal föregående år.
Under varje lågkonjunktur sedan början av 1960-talet har långtidsar-
betslösheten, både som andel av den totala arbetslösheten och som andel
av arbetskraften, ökat. Arbetslöshetens bördor har med andra ord för varje
lågkonjunktur koncentrerats till relativt sett allt färre personer. De allt
längre arbetslöshetstiderna har också ett avgörande inflytande på den totala
arbetslöshetens utveckling, eftersom arbetslöshetstidens längd påverkar
den genomsnittliga arbetslöshetsnivån.
De långtidsarbetslösa är en heterogen grupp vad gäller ålder, kön, natio-
nalitet, yrke, utbildning, arbetslivserfarenhet, boendeort m.m. Erfaren-
hetsmässigt har det dock visat sig att framförallt äldre, ny- och återinträ-
dande på arbetsmarknaden samt flyktingar och invandrare i högre grad än
andra grupper riskerar att bli långtidsarbetslösa.
1 detta sammanhang bör uppmärksammas riksdagens beslut (prop.
1989/90:62, SfU12, rskr. 185) om ändring i lagen (1962:381) om allmän
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1:6
12
försäkring med innebörden att förtidspension inte skall kunna beviljas på
enbart arbetsmarknadsmässiga grunder. Ett skäl till lagändringen var att
arbetslöshetsproblem skall lösas inom arbetsmarknadspolitikens ramar
och inte genom förtidspensionering. Beslutet är ett ytterligare skäl för
arbetsmarknadsverket att uppmärksamma de äldres situation på arbets-
marknaden.
De sociala och ekonomiska kostnaderna av långtidsarbetslöshet är höga
för både samhället och den enskilde. Personer som går arbetslösa långa
tider blir alltmer passiva och upphör efter hand att söka arbete. Dessa
individer riskerar till sist att bli permanent arbetslösa. Arbetslösheten får
därmed en från välfärdssynpunkt mycket allvarlig karaktär.
Det är därför angeläget att arbetsförmedlingen genom aktiva insatser
förhindrar långtidsarbetslöshet och, om sådan ändå uppstår, försöker bry-
ta den så snabbt som möjligt. Tyngdpunkten i den arbetsmarknadspolitis-
ka strategin mot långtidsarbetslöshet skall ligga på matchnings- och ut-
budspåverkande åtgärder. De mycket kraftfulla satsningarna på jobb-
sökar-aktiviteter, arbetsmarknadsutbildning samt utbildningsvikariat är
därför viktiga bidrag i arbetet med att motverka långtidsarbetslösheten.
I syfte att särskilt stödja unga människor vid deras etablering på arbets-
marknaden, men även för att motverka långtidsarbetslösheten för samtliga
sökandegrupper, föreslår jag, som ett komplement till dessa satsningar, att
rekryteringsstödets regler ändras så att stödet skall kunna utgå till sökande
i åldern 18 —24 år efter en månads arbetslöshet resp, till sökande äldre än
24 år efter tre månaders arbetslöshet. För närvarande är villkoret för att få
ett arbete med rekryteringsstöd att sökanden har varit arbetslös mer än sex
månader eller, för sökande mellan 18 — 24 år, mer än fyra månader. Vidare
bör rekryteringsstödets andel av den totala lönekostnaden höjas från högst
50 till högst 60%. Kostnaden för denna höjning har jag beräknat till 50
milj. kr. Slutligen föreslår jag ett slopande av kravet på att anställningar
med rekryteringsstöd hos kommuner och landstingskommuner måste gälla
tills vidare.
En stor andel av de långtidsarbetslösa är invandrare. För vissa invand-
rargrupper finns behov av längre introduktionsperioder än vad som är
möjligt för närvarande. Av denna anledning bör reglerna för rekryterings-
stöd till flyktingar och invandrare ändras så att stödet skall kunna beviljas
med antingen högst 85% bidrag till lönekostnaderna under sex månader,
vilket gäller för närvarande, eller med högst 50% under tolv månader.
Enligt min mening medför dessa förslag att arbetsmarknadsverket, un-
der nästa budgetår, på ett effektivare sätt kan använda medlen för arbets-
marknadspolitiska åtgärder till att förhindra långtidsarbetslöshet. I detta
sammanhang är det särskilt angeläget att betona att de sysselsättningsska-
pande åtgärderna i första hand skall inriktas mot arbetssökande, bosatta i
regioner med strukturella sysselsättningsproblem, som trots övriga insat-
ser från arbetsförmedlingens sida, riskerar att bli långtidsarbetslösa. Med
denna inriktning på den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen säker-
ställs att de som möter de största problemen på arbetsmarknaden alltid
som en sista åtgärd skall kunna erbjudas en sysselsättningsskapande åt-
gärd.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1:6
13
2.4 Insatser mot ungdomsarbetslöshet
Alla ungdomar behövs om vi skall kunna utveckla ekonomi och välfärd.
Budskapet från arbetslivet och vuxenvärlden får därför inte bli att vissa inte
behövs. Ungdomsgarantin står fast.
Ungdomsgarantin, som ger alla ungdomar under 20 år rätt till utbild-
ning, praktik eller arbete, är unik i ett internationellt perspektiv. Den har
aktivt bidragit till vår, i förhållande till andra europeiska länder, låga
ungdomsarbetslöshet. Ur både social och ekonomisk synvinkel är det
mycket viktigt att ungdomar som träder in på arbetsmarknaden får en bra
start.
I ett försämrat arbetsmarknadsläge är det främst de nytillträdande ton-
åringarna som mycket snabbt drabbas av hög arbetslöshet. De är, med sin
svaga förankring på arbetsmarknaden, i större utsträckning än andra bero-
ende av konjunkturens utveckling. Ungdomarna är också en grupp vars
arbetslöshet minskar långsammare än genomsnittet när konjunkturen vän-
der.
Arbetslösheten för 18 —19-åringarna, 5,5% i mars 1991, visar att insat-
serna för att uppfylla ungdomsgarantin inte har räckt till. AMS har vid flera
tillfällen framhållit svårigheterna med att få fram tillräckligt antal avtalade
inskolningsplatser såväl inom den offentliga sektorn som inom näringslivet.
En av de starkast bidragande orsakerna till svårigheterna är avsaknaden av
centrala avtal inom viktiga sektorer på arbetsmarknaden. Jag vill i detta
sammanhang nämna att jag skrivit till parterna inom dessa sektorer och
påtalat problemet.
I nuvarande konjunkturnedgång och infor hotet om en snabbt stigande
ungdomsarbetslöshet finner jag emellertid starka skäl som talar för att
dessutom förändra och vidareutveckla det nuvarande åtgärdssystemet.
Som jag tidigare har nämnt tillstyrker jag AMS förslag att ungdomar
under 20 år som beviljas arbetsmarknadsutbildning i upphandlade kurser
bör få dagpenning med belopp som motsvarar det som utgår till den som
har fyllt 20 år och som inte uppfyller villkoren för rätt till ersättning från
en erkänd arbetslöshetskassa.
I syfte att minska behovet av särskilda inskolningsplatser föreslår jag
vidare en temporär förändring av systemet med inskolningsplatser. Som
ett alternativ till avtalad inskolningsplats bör rekryteringsstöd kunna an-
vändas när inskolningsplats inte finns att tillgå. Jag har tidigare redovisat
mina förslag till ändringar av rekryteringsstödets regler. Ett förslag är att
rekryteringsstöd skall kunna utgå till ungdomar i åldern 18 —24 år efter en
månads arbetslöshet mot nuvarande fyra månader.
Vidare bör de arbetsgivare som anställer ungdomar på avtalade inskol-
ningsplatser eller med rekryteringsstöd få statsbidrag med högst 60% av
den totala lönekostnaden. Anvisning skall, som AMS föreslår, endast
kunna ske när den sökande deltagit i jobb-sökar-aktiviteter med vägled-
ning under minst fyra veckor. Vidare föreslår jag att för de ungdomar som
går ut skolan på våren skall en inskolningsplats eller arbete med rekryte-
ringsstöd kunna anvisas tidigast den 1 oktober samma år. För närvarande
får anvisning ske tidigast den 1 november. De föreslagna ändringarna
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:6
14
innebär ett minskat behov av särskilda inskolningsplatser. Möjligheten att
anvisa till denna typ av inskolningsplats skall användas restriktivt. Andelen
särskilda inskolningsplatser bör därmed minska i förhållande till antalet
avtalade inskolningsplatser och anställningar med rekryteringsstöd.
Förslaget om att anvisning får ske tidigast den 1 oktober föranleder
ändring i lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga
arbetsgivare. Ett förslag till lagändring har upprättats inom arbetsmark-
nadsdepartementet. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som
underbilaga 1:6.1. Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1991.
Jag bedömer mot bakgrund av det förväntade arbetsmarknadsläget be-
hovet av ett utökat antal avtalade inskolningsplatser alternativt platser
med rekryteringsstöd till 5 000 under nästa budgetår. Kostnaden härför
inkl, höjningen av bidragsprocenten beräknar jag till 567 milj. kr.
2.5 Ny arbetsförmedlingslag
Regeringen har i proposition 1990/91:124 om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft, m. m. förelagt riksdagen ett förslag till en ny lag
om privat arbetsförmedling m. m. som skall ersätta 1935 års lag med vissa
bestämmelser om arbetsförmedling (1935:113). Den nya lagen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1992.
I propositionen föreslås bl. a. att uthyrning av arbetskraft skall legalise-
ras samtidigt som den som hyr ut eller hyr in arbetskraft i sin verksamhet
måste iaktta vissa regler som syftar till att arbetstagare som har fått arbete
via uthyrningsföretag inte skall hamna i svårigheter av olika slag. Tillsynen
över att den nya lagen efterlevs skall skötas av AMS. För att klara denna
uppgift behöver AMS tillföras medel för att anställa erforderlig personal.
Medelsbehovet härför beräknar jag till 4 milj. kr. per budgetår, vilket
räcker till ca 13 tjänster med kringkostnader. Jag föreslår därför att AMS
för dessa kostnader under nästa budgetår tilldelas 2 milj, kr., dvs. för ett
halvt års kostnader, under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvalt-
ningskostnader, som jag strax återkommer till.
2.6 Finansieringen — från passiva stöd till aktiva åtgärder
Mina förslag till förstärkningar av de arbetsmarknadspolitiska resurserna
innebär att AMS bör tillföras 2682 milj.kr. på anslaget för arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder. Detta bör ske genom att passiva arbetsmarknads-
politiska stöd används för aktiva åtgärder. Tekniskt sett bör detta ske
genom att beloppet finansieras av medel från arbetsmarknadsfonden. Av
beloppet finansieras 469,7 milj, kr., som avser utbildningsbidrag till delta-
gare i arbetsmarknadsutbildning som uppfyller medlems- och arbetsvillko-
ren i arbetslöshetsförsäkringen, med automatik från arbetsmarknadsfon-
den genom en av riksdagen med anledning av 1991 års budgetproposition
beslutad (1990/91:AU 11, rskr. 164) ändring i lagen (1981:691) om social-
avgifter. Riksdagen har samtidigt godkänt ett förslag till en lag om tillfällig
avvikelse från lagen om socialavgifter som medger en under budgetåret
1991/92 engångsvis särskild disposition av 1 647,6 milj. kr. ur arbetsmark-
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1:6
15
nadsfonden för vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den tillfälliga Prop. 1990/91:150
lagen bör ändras så till vida att det belopp som får disponeras engångsvis Bilaga 1:6
under nästa budgetår höjs med 2212350000 kr. till 3859950000 kr. och
att användningsområdet för medlen utsträcks till att gälla även rekryte-
ringsstöd och inskolningsplatser.
Detta förslag och förslaget till avdrag för kostnaderna för utbildningsvi-
kariat och utbildning av anställda (avsnitt 2.2.1) föranleder ändring i lagen
(1991:000) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter.
Ett förslag till lagändring har upprättats inom arbetsmarknadsdeparte-
mentet. Lagändringen är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle
sakna betydelse. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som wn-
derbilaga 1:6.2. Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1991. Jag har i
denna fråga samrått med chefen för socialdepartementet.
Som en följd av regeringens överläggningar med arbetsmarknadens parter
i februari 1990 beslöt regeringen att tillsätta en särskild förhandlingsgrupp,
den s. k. Rehnberggruppen, med uppgift att överlägga med arbetsmarkna-
dens parter om stabiliseringsavtal. En kort redogörelse för gruppens arbete
fram t. o. m. mars detta år har jag lämnat tidigare i prop. 1990/91:125 bil.
7.
Under de diskussioner som förs mellan parterna på arbetsmarknaden i
syfte att nå ett allmänt stabiliseringsavtal står förhandlingsgruppen till
parternas förfogande. Avsikten är att gruppen skall biträda arbetsmarkna-
dens parter även sedan ett avtal har träffats. För budgetåret 1991/92 har
jag därför i budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 12) beräknat
medel för gruppens verksamhet. De beräknade medlen i budgetpropositio-
nen har emellertid visat sig vara otillräckligt tilltagna under förutsättning att
gruppen skall verka fram till sommaren 1992. Jag föreslår därför att ytter-
ligare 2,2 milj.kr. tillförs anslaget A2. Utredningar m.m. för budgetåret
1991/92.
Under de senaste budgetåren har medel avsatts till löntagarorganisatio-
nerna för regionalt fackligt forskningssamarbete. Avsikten har varit att
utnyttja den praktiska erfarenhet som finns hos de fackliga företrädarna
och sammanföra den med den kunskap som finns inom universitet och
högskolor. Jag föreslår att även under nästa budgetår 2 milj.kr. tillförs
anslaget A 2. Utredningar m. m. att användas till nämnda ändamål.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
under tionde huvudtitelns reservationsanslag Utredningar m. m. 16
for budgetåret 1991/92 anvisa 4200000 kr. utöver vad som föreslå- Prop. 1990/91: 150
gits i prop. 1990/91:100 bil. 12. Bilaga 1:6
För nästa budgetår har riksdagen under rubricerade anslag anvisat
2 619139000 kr. (prop. 1990/91:100 bil. 12, AUll.rskr. 164).
Mitt förslag till besparingar vid AMS och länsarbetsnämnderna, som jag
kommer att redovisa i Bilaga 11:9 innebär att anslaget B 1. Arbetsmark-
nadsverkets förvaltningskostnader skall minskas med 10 milj. kr. under
budgetåret 1991/92. Förslaget till tillsynstjänster på grund av den nya
lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft (avsnitt
2.5) innebär en merkostnad under anslaget på 2 milj. kr. under nästa
budgetår. Anslaget B 1. bör således till följd av dessa två förslag minskas
med 8 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att med ändring av sitt tidigare beslut till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1991 /92 anvisa ett ramanslag på
2611 139000 kr.
För nästa budgetår har riksdagen under rubricerade anslag anvisat
11418 687000 kr. (prop. 1990/91:100 bil. 12, AU 11, rskr. 164).
Mitt förslag beträffande arbetsmarknadsutbildning innebär att 980,7
milj. kr. bör beräknas för köp av arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 2.2.2).
Vidare har jag beräknat (avsnitt 2.2.4) totalt 1084,4 milj. kr. för utbild-
ningsbidrag, varav 100 milj. kr. för höjningen av dagpenningen för ungdo-
mar under 20 år som deltar i upphandlad arbetsmarknadsutbildning och
23 milj. kr. för utbildningsbidrag vid jobb-sökar-aktiviteter i samband
med inskolningsplatser.
Kostnaderna för höjning av statsbidraget för rekryteringsstöd uppgår till
50 milj. kr. (avsnitt 2.3). För ett utökat antal avtalade inskolningsplatser
alternativt platser med rekryteringsstöd för ungdomar inkl, en höjning av
statsbidragsprocenten, har jag beräknat 567 milj. kr. (avsnitt 2.4).
Det tillkommande medelsbehovet under anslaget B 2. Arbetsmarknads-
politiska åtgärder uppgår således till sammanlagt 2 682 milj. kr. Som jag
har nämnt tidigare bör beloppet finansieras av medel från arbetsmark-
nadsfonden.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
dels anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplat-
17
ser hos offentliga arbetsgivare (avsnitt 2.4),
2. lag om ändring i lagen (1991:000) om tillfällig avvikelse från
lagen (1981:691) om socialavgifter (avsnitten 2.2.1 och 2.6),
dels
3. godkänna de ändringar i villkoren för bidrag till utbildning i
foretag som jag har förordat (avsnitt 2.2.1),
4. godkänna vad jag har förordat i fråga om dagpenningen vid
arbetsmarknadsutbildning till ungdomar under 20 år (avsnitt 2.2.4),
5. godkänna de ändringar i fråga om rekryteringsstöd som jag har
förordat (avsnitt 2.3),
6. godkänna den höjning av statsbidraget vid avtalade inskol-
ningsplatser som jag föreslagit (avsnitt 2.4),
7. med ändring av sitt tidigare beslut till Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på
14100687000 kr.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:6
För nästa budgetår har riksdagen under rubricerade anslag anvisat
753 153000 kr. (prop. 1990/91:100 bil. 12, AU12, rskr. 165).
Mitt förslag till besparingar vid bl. a. arbetsmarknadsinstituten, som jag
kommer att redovisa i Bilaga 11:9, innebär att anslaget C 4. Yrkesinriktad
rehabilitering skall minskas med 5 milj. kr. under budgetåret 1991/92.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att med ändring av sitt tidigare beslut till Yrkesinriktad rehabilite-
ring för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 748 153000 kr.
För nästa budgetår har riksdagen under rubricerade anslag anvisat
5416489000 kr. (prop. 1990/91:100 bil. 12, AU12, rskr. 165).
Arbetshjälpmedel åt handikappade
Regeringen har nyligen förelagt riksdagen förslag (prop. 1990/91:141) om
rehabilitering och rehabiliteringsersättning. Därvid har bl. a. föreslagits att
försäkringskassan skall kunna ge bidrag till arbetshjälpmedel åt försäkra-
de, om sådana hjälpmedel behövs som en del i en rehabilitering. Förslaget
innebär en uppdelning av ansvaret så att hälso- och sjukvårdshuvudmän-
nen svarar för hjälpmedel som handikappade behöver för sin dagliga
livsföring, arbetsmarknadsverket svarar för bidrag till arbetshjälpmedel
och liknande som behövs för att en arbetslös person med funktionshinder
skall kunna få och utföra ett arbete, medan försäkringskassorna svarar för
motsvarande kostnader för funktionshindrade som redan har en anställ-
ning. Försäkringskassorna föreslås få ett motsvarande ansvar för egna 18
företagare och fria yrkesutövare som redan är etablerade på arbetsmarkna-
den. En omfördelning av medel till arbetshjälpmedel från arbetsmarknads-
departementets anslag till socialdepartementets sker fr. o. m. budgetåret
1991/92. Som uttalas i propositionen fyller hjälpmedlen ofta en viktig roll
för att förebygga sjukskrivning och möjliggöra för personer med funktions-
nedsättningar och långvariga sjukdomstillstånd att fortsätta som yrkes-
verksamma. Någon ändring av praxis beträffande rätten till arbetshjälp-
medel bör inte ske till följd av förändringen av det ekonomiska ansvaret
för arbetshjälpmedlen.
När det gäller arbetsmarknadsverkets ansvar för arbetshjälpmedel i
samband med arbetsplaceringar m.m. av sökande delar jag AMS uppfatt-
ning att det bör kunna avse de första sex anställningsmånaderna. Som
AMS anför behövs ofta en viss prövotid för att bedöma vilka hjälpmedel
som behövs, hur dessa skall utformas etc. Det bör ankomma på regeringen
att utfärda föreskrifter på området.
Strukturstödet inom byggarbetsmarknaden
AMS har föreslagit att strukturstödet inom byggarbetsmarknaden till den
s.k. Galaxen-verksamheten skall vara flexibelt på samma sätt som löne-
bidrag i övrigt. Jag vill erinra om att bidraget är flexibelt på så sätt att det
kan lämnas med upp till 75% av lönekostnaden för den sysselsatte bygg-
nadsarbetaren. Jag är inte beredd att förorda att bidraget skall kunna utgå
med en större andel av lönekostnaden än 75 %.
Som jag anfört i budgetpropositionen bör Galaxen-verksamheten inte
öka i omfattning under budgetåret 1991/92. Inom ramen för de medel till
särskilda åtgärder för arbetshandikappade som har anvisats, har 93
milj. kr. beräknats för strukturstödet. Jag utgår från att högsta möjliga
antal sökande ges möjlighet till rehabilitering och sysselsättning hos Galax-
en inom ramen för de medel som har beräknats.
Vissa finansieringsfrågor
AMS har begärt att få ytterligare medel anvisade under anslaget C 7. Sär-
skilda åtgärder för arbetshandikappade med belopp motsvarande kostna-
den för beslut om bidrag till arbetshjälpmedel som fattats före den 1 juli
1991, men inte utbetalats vid den tidpunkten.
Jag förordar att AMS ges möjlighet att använda reserverade medel som
tillförs det nämnda anslaget vid budgetårsskiftet för att betala utgifter för
arbetshjälpmedel, som hänför sig till det innevarande budgetåret. Medlen
har ursprungligen anvisats för andra ändamål än arbetshjälpmedel — bl. a.
lönebidrag för förtidspensionerade och strukturstödet inom byggarbets-
marknaden — men de ingår från den 1 juli 1991 i samma anslag som finan-
sierar arbetshjälpmedlen.
AMS har också begärt klargörande av om anslaget till särskilda åtgärder
för arbetshandikappade skall omräknas ytterligare med hänsyn till löne-
och kostnadsökningar.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1:6
19
Vid beräkningen av anslaget har gjorts de pris-och löneomräkningar och Prop. 1990/91:150
övriga uppräkningar som bedömts erforderliga. Bilaga 1:6
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört om finansieringsfrågorna är jag
inte beredd att tillföra anslaget C 7. Särskilda åtgärder for arbetshandikap-
pade ytterligare medel.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna vad jag har anfört om användningen av reserverade
medel under anslaget C 7. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade.
För budgetåret 1991/92 har riksdagen under rubricerade anslag anvisat
(prop. 1990/91:100 bil. 12, AU12, rskr. 165) 4557 milj.kr. Vidare har
riksdagen beslutat att anvisa medel motsvarande 110,6% av lönesumman
for arbetstagare i skyddat arbete upp till högst 31 450000 arbetstimmar.
Samhall har under treårperioden 1988/89 — 1990/91 en timram för sys-
selsättningsvolymen inom företagsgruppen om högst 94 350000 arbetstim-
mar. Genom ett tidigare högt timutnyttjande, bl.a. till följd av ökad
närvaro bland de anställda, har Samhall nödgats minska sysselsättningsvo-
lymen under det innevarande budgetåret, som är det sista i treårsperioden.
För att ge Samhall en möjlighet att utjämna sysselsättningen mellan bud-
getåren och slippa en ”svacka” i sysselsättningen fram till budgetårsskiftet
förordar jag att den nämnda treårsramen förlängs med ytterligare ett år.
För perioden 1988/89—1991/92 bör högst 125 800000 arbetstimmar få
utnyttjas.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att medge att Stiftelsen Samhall får utjämna antal arbetstimmar
mellan budgetåren på det sätt som jag har förordat.
20
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1989:425) om särskilda inskolnings-
platser hos offentliga arbetsgivare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Om det står klart att ingen av de
åtgärder som avses i 2 § kan ordnas
för den unge, skall länsarbetsnämn-
den anvisa den unge arbete på en
särskild inskolningsplats. Anvis-
ning skall ske senast sju veckor efter
det att den unge har anmält sig som
sökande hos arbetsförmedlingen
och uppfyllt de villkor som i övrigt
gäller för anvisning.
Om den unge har slutat skolan
eller någon annan längre utbildning
under våren, skall dock anvisning
ske den 1 november samma år, även
om tiden efter anmälan därvid över-
stiger sju veckor. Anvisning får i så-
dana fall ske även tidigare, om det
finns särskilda skäl för det.
Om det står klart att ingen av de
åtgärder som avses i 2 § kan ordnas
för den unge, skall länsarbetsnämn-
den anvisa den unge arbete på en
särskild inskolningsplats. Anvis-
ning får ske först när den sökande i
fyra veckor deltagit i jobb-sökar-ak-
tiviteter som anordnats av länsar-
betsnämnden och uppfyllt de vill-
kor som i övrigt gäller för anvis-
ning.
Om den unge har slutat skolan
eller någon annan längre utbildning
under våren, får anvisning ske tidi-
gast den 1 oktober samma år. An-
visning får i sådana fall ske även
tidigare, om det finns särskilda skäl
för det.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
21
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:000) om tillfällig avvikelse
från lagen (1981:691) om socialavgifter
dels att nuvarande bestämmelse skall betecknas 1 §,
dels att 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 — 4 §§, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse1
Föreslagen lydelse
Av de arbetsmarknadsavgifter
som enligt 4 kap. 7 § lagen
(1981:691) om socialavgifter förs
till staten skall under budgetåret
1991/92 sammanlagt 1 647,6 milj,
kr. användas för finansiering av
1. utbildningsbidrag till sådan
deltagare i arbetsmarknadsutbild-
ning enligt förordningen (1987:
406) om arbetsmarknadsutbildning
som inte uppfyller medlems- och
arbetsvillkoren i 6§ lagen (1973:
370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. bidrag enligt förordningen
(1984:518) om utbildning i företag,
3. upphandling av särskilt anord-
nad arbetsmarknadsutbildning,
4. arbetsmarknadsverkets kost-
nader för att anordna jobb-sökar-
aktiviteter.
Av de arbetsmarknadsavgifter
som enligt 4 kap. 7 § lagen
(1981:691) om socialavgifter förs
till staten skall under budgetåret
1991/92 sammanlagt 3859,95 milj,
kr användas för finansiering av
1. utbildningsbidrag till sådan
deltagare i arbetsmarknadsutbild-
ning enligt förordningen (1987:406)
om arbetsmarknadsutbildning som
inte uppfyller medlems- och arbets-
villkoren i 6§ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
2. bidrag enligt förordningen
(1984:518) om utbildning i företag,
3. upphandling av särskilt anord-
nad arbetsmarknadsutbildning,
4. arbetsmarknadsverkets kost-
nader för att anordna jobb-sökar-
aktiviteter,
5. bidrag enligt förordningen
(1986:414) om rekryteringsstöd,
6. bidrag enligt förordningen
(1987:8) om bidrag för inskolnings-
platser.
2§
En arbetsgivare som låter en an-
ställd delta i utbildning får från de
arbetsgivaravgifter som han enligt 2
kap. 1 § lagen (1981:691) om social-
avgifter skall betala göra avdrag en-
ligt bestämmelserna i 3—4§§ om
han efter anvisning av länsarbets-
nämnden anställer en ersättare för
den som deltar i utbildning.
Lydelse enligt 1990/91: AU 11.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3§
För ersättare som avses i 2§ får
avdrag göras med 460 kronor per
arbetsdag som arbetsgivaren har haft
ersättaren anställd.
4§
För varje arbetstagare som deltar
i av länsarbetsnämnden godkänd yr-
kesinriktad utbildning eller utbild-
ning som ökar arbetstagarens förut-
sättningar att tillgodogöra sig ny tek-
nik eller utföra nya arbetsuppgifter
får avdrag göras med högst 75 kronor
per utbildningstimme, sammanlagt
dock högst 30 000 kronor.
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
23
Bilaga 1:7
Bostadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1: 7
Föredragande: statsrådet Lönnqvist
Riksdagen har för budgetåret 1991/92 under anslaget B 17. Investerings-
bidrag till bostadsbyggande anvisat ett förslagsanslag på 5 500 milj.kr.
(prop. 1990/91:100 bil. 13, BoU 12, rskr. 199).
Från anslaget betalas bidrag enligt förordningen (1990:1369) om statligt
investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder. Sådana bidrag läm-
nas fr.o.m. den 1 januari 1991 för ny- och ombyggnad av permanenta bo-
städer. Syftet med bidraget är att kompensera bostadsbyggandet för ökade
kostnader som följer av de slopade reduceringsreglema för mervärdeskatten
för byggnads- och anläggningsarbeten. Bidraget lämnas med 9,7 % av de be-
räknade kostnaderna inkl, mervärdeskatt för bidragsberättigade ändamål.
Mitt förslag: För att finansiera vissa insatser för pensionärer med låg
eller ingen ATP sänks investeringsbidraget för bostadsbyggande från
nuvarande 9,7 % till 9,0 %.
Skälen för mitt förslag: I prop. 1990/91:119 har regeringen föreslagit
att ett särskilt kommunalt bostadstillägg införs som komplement till det nuva-
rande kommunala bostadstillägget till folkpension. Förslaget avser att kom-
pensera pensionärer med ingen eller låg ATP för boendekostnadsökningar ut-
över dem som skattereformen medfört, dvs. sådana ökningar som inte mot-
1 —Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga I: 7
svaras av höjda kommunala bostadstillägg. Enligt regeringsförslaget skall det Prop. 1990/91: 150
särskilda kommunala bostadstillägget fylla ut skillnaden mellan å ena sidan Bilaga 1: 7
pensionsberättigades allmänna pension och övriga inkomster enligt reglerna
för beräkning av årsinkomst vid prövning av KBT och å andra sidan social-
bidragsnormen i den pensionsberättigades kommun. Från inkomsterna skall
avdrag göras för skälig boendekostnad. Den totala kostnaden för såväl staten
som kommunerna för det särskilda kommunala bostadstillägget beräknades
till ca 300 milj.kr. för 1991 och ett förslag till finansieringen av åtgärden
skulle presenteras i kompletteringspropositionen. Riksdagen har därefter gjort
vissa justeringar i regeringens förslag bl.a. beträffande kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun (1990/91:SfU 19, rskr. 196). Statens andel av kost-
naden för det särskilda tillägget kan numera beräknas uppgå till ca 220 milj.
kr.
Vidare har regeringen tidigare denna dag beslutat om förslag till vissa för-
bättringar av det särskilda grundavdraget vid inkomstbeskattningen för pen-
sionärer. Förslaget innebär att reglerna om begränsningar av det särskilda
grundavdraget för folkpensionärer ändras så att vissa pensionärer med redu-
cerade pensionsförmåner får högre särskilt grundavdrag. Inkomstbortfallet
har beräknats till ca 180 milj.kr.
Jag förordar att ifrågavarande insatser finansieras genom att investerings-
bidraget för bostadsbyggande sänks från nuvarande 9,7 % till 9,0 %.
Sänkningen av bidraget beräknas medföra en minskning av statens utgifter
för investeringsbidrag med ca 400 milj.kr. per helår. Jag har vid min beräk-
ning utgått från det av boverket beräknade bostadsbyggandet innevarande år.
Jag förordar att sänkningen av investeringsbidragets storlek skall träda
ikraft den 1 juli 1991 och att den med hänsyn till pågående planering av ny-
och ombyggnad av bostäder endast tillämpas i fråga om projekt för vilka an-
sökan om bidrag kommer in till kommunen efter ikraftträdandet.
Till följd av sistnämnda kommer sänkningen att ge full budgeteffekt först
fr.o.m. budgetåret 1992/93. För budgetåret 1991/92 beräknar jag att
ändringen ger halv effekt.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag förordat i fråga om investeringsbidrag till bostads-
byggande,
2. med ändring av riksdagens beslut (1990/9 l:BoU 12, rskr. 199) till
Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1991/92 under elfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 5 300 000 000 kr.
Bilaga 1:8
Civildepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 1:8
Föredragande: statsrådet Johansson
Statens arbetsgivarverk (SAV) och de statsanställdas huvudorganisationer
— SACO, Statsanställdas förbund (SF) och TCO-OF — har i mars 1991
träffat stabiliseringsavtal för perioden den 1 januari 1991—den 31 mars
1993. Avtalen berör ca 400000 statligt anställda. Det rör sig såvitt här är
av intresse om tre avtal vars viktigaste innehåll redovisas i det följande.
Avtal om slutlig reglering av RALS 1989—90
Det första är ett avtal om slutlig reglering av RALS 1989 — 90 (ramavtal
om löner m. m. 1989— 1990 för statstjänstemän m. fl.). I avtalet har prisut-
vecklingsgarantin fastställts till 1,2%, dock lägst 180 kr. i månaden, i
likhet med vad som avtalats på det kommunala området. Dessa löneök-
ningar sker generellt fr. o. m. den 1 oktober 1990. Nivåökningen beräknas
till totalt 1,4% och kostnadsökningen till 0,3%.
Vidare har parterna avsatt 35 milj. kr. för uppräkning av anslaget till
Statshälsan för budgetåret 1991/92. För den s. k. Masterutbildningen har
avsatts 8 milj. kr. SACO och SF har tilldelats 8 milj. kr. för rationalise-
ringsåtgärder inom polisväsendet; i RALS 1989 — 90 avsattes medel för
polispersonal. Dessutom har Trygghetsstiftelsen tillförts 30 milj. kr. som
engångsanvisning (se avsnitt C 16. Trygghetsåtgärder för statsanställda).
Slutligen har parterna fördelat avsatta medel (totalt 60 milj, kr.) för löneåt-
gärder för arbete av lika värde.
Ramavtal om löner 1991 —1993
I det andra avtalet, ramavtalet om löner m.m. 1991 — 1993 för statstjänste-
män m.fl. (RALS 1991 —93) regleras löner m.m. under avtalsperioden
den 1 januari 1991 —den 31 mars 1993. I fråga om lönehöjningar innebär
avtalet följande.
Fr.o.m. den 1 juli 1991 får de som tjänar upp till 13 800 kr. 209 kr. i 1
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:8
lönelyft, de som tjänar upp till 14 000 kr. 200 och de med en månadslön på Prop. 1990/91:150
högst 14200 kr. 100 kr. i lönelyft. Bilaga 1:8
Det icke nivåhöjande utrymmet (INU), dvs. ålders- och kvalifikations-
tillägget, betalas fr.o.m. den 1 januari 1991 som ett generellt tillägg på
1,15% för anställda med individuella löner.
Fr.o.m. den 1 april 1992 fördelas lokalt ett löneutrymme motsvarande
3,3% av den genomsnittliga lönesumman, dock lägst 320 kr. per månad.
Utöver detta tillkommer det icke nivåhöjande utrymmet (INU) på drygt
1%.
RALS 1991 —1993 innehåller vidare nya sjuklöneregler som har anpas-
sats till ändringarna i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Reglerna
gäller fr.o.m. den 1 mars 1991 och innebär att de tre första sjukdagarna
ersätts med 75% av lönen. Fr.o.m. den fjärde sjukdagen är ersättningen
90% av lönen. Inkomstbortfall för vård av sjukt barn ersätter försäkrings-
kassan direkt med 80% av inkomsten. Arbetsgivaren ersätter kostnader för
patientavgiften för läkarvård upp till 85 kr. fr.o.m. den 1 juli 1991 och
upp till 95 kr. fr.o.m. den 1 april 1992. Sjukvårdande behandling ersätts
med högst 50 resp. 55 kr.
I avtalet har vidare avsatts 0,1% av lönesumman för finansiering av
Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den 1 juli 1991 (se avsnitt C 16. Trygghetsåt-
gärder för statsanställda).
Löneökningarna fr.o.m. den 1 juli 1991 medför en nivåökning på 1%
och en kostnadsökning på 0,5%. Inberäknat prisutvecklingsgarantin blir
kostnadsökningen för år 1991 sammanlagt 1,6%. För år 1992 uppgår
nivåökningen till 3,3% och kostnadsökningen till 2,5%, vartill kommer
0,5% från år 1991. Till år 1993 överförs en kostnadsökning på 0,8%.
RALS 1991—93 ansluter till förslag till stabiliseringsavtal som lagts
fram av regeringens särskilda förhandlingsgrupp (FHG) under ledning av
f. d. generaldirektören Bertil Rehnberg.
Nytt pensionsavtal
Det tredje stabiliseringsavtalet är det nya statliga pensionsavtalet som
träder i kraft den 1 januari 1992. Avtalet är resultatet av många års
förhandlingar. Den största nyheten i avtalet är en övergång från s. k.
brutto- till nettosystem. Det innebär att den statliga pensionen beräknas
som ett tillägg till folkpension och allmän tilläggspension (ATP) och utan
att hänsyn tas till storleken av de allmänna förmånerna. Pensionssystemet
för de statligt anställda kommer därigenom att likna det system som gäller
på den privata sektorn.
Fr. o. m. år 1992 blir pensionsåldern 65 år för i princip alla statsanställ-
da. Om arbetsgivaren medger det får arbetstagaren kvarstå i anställningen.
Avtalet innehåller dock långtgående övergångsbestämmelser för de kate-
gorier arbetstagare som i dag har en lägre pensionsålder eller pensione-
ringsperiod. De som väljer att utnyttja dessa bestämmelser får dock inte
den nya pensionsnivån fullt ut.
Avtalet innehåller två särbestämmelser när det gäller pensionsålder.
Den ena avser anställda i säkerhetstjänst, dvs. lokförare. Om en sådan
anställd på grund av nedsatt arbetsförmåga inte anser sig kunna fullgöra
tjänsten på tillfredsställande sätt, får han efter prövning i varje särskilt fall
en lägre pensionsålder, dock lägst 60 år. Läkarintyg behövs inte. Den
andra särbestämmelsen gäller yrkesofficerarnas pensionsålder. Den frågan
utreds vidare under år 1991. Utredningen genomförs så att förhandlingar
om nytt pensionsavtal för yrkesofficerare kan slutföras senast den 31
december 1991.1 avvaktan på ett sådant nytt avtal gäller nuvarande regler.
Bestämmelserna om efterlevandepensionering har i det nya pensionsav-
talet anpassats till ändringarna i den allmänna försäkringen. Avtalets
regler om efterlevandepension träder i kraft fr.o.m. den 1 april 1991.
Arbetstagare som avgår med ålderspension (motsvarande) under år 1991
behåller dock nuvarande avtalsregler.
Pensionsavtalet innehåller slutligen en annan nyhet som också har sin
förebild på den privata sidan. Det gäller individuell kompletterande ål-
derspension. Avsättningarna till denna sker fr. o. m. den 1 januari i år med
l, 5% av lönesumman. Den kompletterande ålderspensionen kan tas ut
fr.o.m. pensionsavgången, antingen livsvarigt eller temporärt.
Det nya pensionsavtalet är totalfinansierat. Det åstadkoms i huvudsak
genom höjning av pensionsåldrarna, löneutvecklingsgarantin (LUG) i
RALS 1989 — 90 och vissa förändringar i de allmänna anställningsvillko-
ren.
De nu redovisade avtalen har godkänts såväl av riksdagens finansutskott
som av regeringen.
Regeringen har i årets budgetproposition beräknat medel för avtalskost-
nader under anslaget till täckning av merkostnader för löner och pensioner
m. m.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag nu har anfört om de statliga löneavtalen för
1991 -1993.
Frågan om den särskilda rätten till förordnandepension var föremål för
överväganden i samband med tillkomsten av statens allmänna tjänstepen-
sionsreglemente (1959:287) (prop. 1959:151, s. 34).
Särskilda regler om pensionsförmåner finns i förordningen (1984:1041)
om förordnandepension m. m. och i förordningen om tjänstepensionsrätt
för statsråd (SAVFS 1987:6 B 4). Reglerna i dessa förordningar innehåller
tillägg till och undantag från det allmänna pensionsavtalet.
Det nya pensionsavtalet är — till skillnad från det tidigare — formellt inte
tillämpligt i fråga om förordnandetjänster. För att åstadkomma en anpass-
ning till det nya pensionsavtalet måste därför reglerna i de nämda förord-
ningarna ändras. I anslutning härtill bör även särskilda övergångsbestäm-
melser beslutas i fråga om bl. a. efterlevandepension i vissa fall. Det gäller
bl.a. beträffande den som efter den 31 mars 1991 men innan de aktuella
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:8
förordningsändringarna trätt i kraft avgått med rätt till förordnandepension Prop. 1990/91:150
eller avlidit under innehavd tjänst. Bilaga 1:8
För vissa av dem som innehar förordnandetjänster kan de nya pensions-
reglerna medföra en lägre total pension från 65 år om de inte får rätt till hel
ATP. Regeringen bör få rätt att, om särskilda skäl föreligger, besluta om en
höjning av förordnandepensionen efter 65 år i sådana fall.
Pensionsreglerna för statsråden bör ändras i huvudsak i överensstäm-
melse med förändringarna av reglerna för förordnandepensioner.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för förordnandepension m. m. som jag
har förordat.
I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 15 s. 12—13) har föreslagits
att till Vissa utvecklingsåtgärder skall för budgetåret 1991/92 anvisas ett
reservationsanslag på 38 milj. kr.
Från detta anslag finansieras olika utvecklingsarbeten i syfte att förnya
den offentliga sektorn för vilka lämnas en redogörelse i budgetproposi-
tionen. Bl. a. har medel avsatts för utveckling av högre förvaltningsstudier
för statstjänstemän. Utbildningen omfattar fyra områden: strategiskt per-
sonalarbete och kompetensutveckling, förvaltningspolitik och förnyelsear-
bete, internationellt förvaltningsarbete och förhandlingar samt ekonomi
och styrning. För tre av dessa områden startar utbildningen under denna
månad.
I avtal om slutlig reglering enligt RALS 1989 — 90 m.m. har statens
arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer kommit över-
ens om att avsätta 8 milj. kr. för denna utbildning. Regeringen har godkänt
avtalet. Jag föreslår att anslaget räknas upp med detta belopp.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Vissa utveck-
lingsåtgärder för budgetåret 1991 /92 an visa 8 000 000 kr. utöver vad
som föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 15.
Över detta anslag finansieras och redovisas generellt användbar ADB-
utrustning som anskaffas inom den civila statsförvaltningen exkl. de af-
färsdrivande verken, universiteten och högskolorna. I budgetproposi- Prop. 1990/91:150
tionen (prop. 1990/91:100 bil. 15) har föreslagits att till Anskaffning av Bilaga 1:8
ADB-utrustning för budgetåret 1991/92 anvisas ett reservationsanslag på
533 milj. kr.
Chefen för socialdepartementet har tidigare denna dag behandlat frågan
om en utbyggnad av ADB-stödet inom försäkringskassorna. Jag har i
samråd med henne för anskaffning av ADB-utrustning till socialförsäk-
ringsadministrationen beräknat ett anslagsbehov för budgetåret 1991/92
på högst 125 000000 kr.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
1. att under trettonde huvudtitelns reservationsanslag Anskaff-
ning av ADB-utrustmngförbudget&ret 1991/92anvisa 125000000 kr.
utöver vad som föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 15.
2. att medge att datorutrustning beställs — utöver tidigare med-
givet belopp — till ett värde av högst 101 000000 kr.
1 budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 15 s. 42 — 43) har föreslagits
att till Bidrag för Statshälsan skall för budgetåret 1991/92 anvisas ett
förslagsanslag på 357 milj. kr.
Från anslaget betalas bidrag till Statshälsan i enlighet med kollektivavtal
mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisatio-
ner. I avtal om slutlig reglering enligt RALS 1989 — 90 m. m. har parterna
funnit att för finansieringen av Statshälsans verksamhet krävs det ytterligare
35 milj. kr. fr. o. m. den 1 juli 1991 jämfört med de 357 milj. kr. som angavs
i RALS 1989 — 90. Avtalet har godkänts av regeringen.
I budgetpropositionen anmäldes också att förhandlingar pågick om ett
nytt statligt avtal om företagshälsovård och att frågor med anledning av
resultatet av förhandlingarna skulle tas upp i kompletteringsproposi-
tionen. Vidare anmäldes att frågan om ett höjt belopp per anställd som
myndigheterna under budgetåret 1991/92 skall betala som bidrag till fi-
nansieringen av företagshälsovårdens insatser skulle tas upp i propositio-
nen. För innevarande budgetår bidrar myndigheterna med 145 kr. per
anställd. Bidraget, som betalas till en inkomsttitel på statsbudgeten, har
varit oförändrat sedan budgetåret 1987/88.
Förhandlingarna om ett nytt statligt avtal om företagshälsovård har
ännu inte slutförts. Förhandlingarna rör bl. a. en ny finansieringsform för
Statshälsan som innebär att verksamheten till största delen skall finansi-
eras med avgifter som myndigheterna betalar direkt till Statshälsan för
dess tjänster.
Jag föreslår att anslaget räknas upp med det belopp parterna kommit
överens om i avtalet om slutlig reglering enligt RALS 1989 — 90 m.m. I Prop. 1990/91: 150
avvaktan på att avtal träffas om ny finansieringsform för Statshälsan skall Bilaga 1:8
affärsverken under budgetåret 1991/92 bidra till finansieringen av de
ökade kostnaderna för företagshälsovården genom att till en inkomsttitel
på statsbudgeten betala 600 kr. per anställd. På motsvarande sätt skall
övriga myndigheter bidra med 300 kr. per anställd.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att under trettonde huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till Stats-
hälsan för budgetåret 1991/92 anvisa 35000000 kr. utöver vad som
föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 15.
I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 15 s. 45) har föreslagits att
till Externa arbetstagarkonsulter skall för budgetåret 1991/92 anvisas ett
förslagsanslag på 8 409 000 kr.
Från anslaget betalas utgifter för konsulter som personalorganisationer-
na anlitar i rationaliseringsfrågor med stöd av medbestämmandeavtal som
har godkänts av regeringen. Anslaget disponeras av statens arbetsgivar-
verk.
I RALS 1991—93 har parterna enats om att medlen för anlitande av
externa arbetstagarkonsulter räknas upp med 1 % för budgetåret 1991/92.
Regeringen har godkänt avtalet.
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att under trettonde huvudtitelns förslagsanslag Externa arbetsta-
garkonsulter för budgetåret 1991/92 anvisa 84 000 kr. utöver vad som
föreslagits i prop. 1990/91:100 bil. 15.
RALS 1989 — 90 omfattade ett nytt trygghetsavtal för statsanställda som
började gälla fr.o.m. den 1 april 1990. För det nya trygghetssystemet har
för budgetåret 1990/91 anvisats ett reservationsanslag på 300 milj. kr. (se
prop. 1989/90:100 bil. 15 s. 45, AU 18, rskr. 213). Förbudgetåret 1989/90
avsattes preliminärt 50milj. kr. i avvaktan på det nya trygghetsavtalet
(se prop. 1988/89:150 bil. 12 s. 7, FiU30, rskr. 327).
Trygghetssystemet innefattar förutom ett trygghetsavtal (SAV Cirk.
1989 A 37) fonderade medel om 350 milj. kr. samt en partsgemensam
stiftelse, Trygghetsstiftelsen, som ger råd och stöd i övertalighetsfrågor och
som ansvarar för användningen av de avsatta medlen.
I avtal om slutlig reglering enligt RALS 1989 — 90 m.m. har statens
arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer kommit över-
ens om att för finansiering av Trygghetsstiftelsen avsätta ett engångstill-
skott på 30 milj. kr. per den 1 juli 1991. Vidare har parterna i RALS
1991—93 för finansiering av Trygghetsstiftelsen avsatt 0,1 % av lönesum-
man fr.o.m. den 1 juli 1991. Beloppen skall enligt förhandlingsprotokoll
den 15 mars 1991 ökas med ränta för ett kvartal enligt den 15 mars
gällande diskonto. Regeringen har godkänt avtalen.
Regeringens treåriga program för att reducera kostnaderna för den statli-
ga administrationen med 10% genom strukturella förändringar kommer
att innebära att personal måste sägas upp. Omställningen kommer att
ställa stora krav på både arbetsgivare och anställda. Den hjälp Trygghets-
stiftelsen kan ge i detta sammanhang är enligt min mening mycket betydel-
sefull och bör uttnyttjas av alla berörda. Jag har med ledning av avtalen
beräknat medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till 89 175000 kr.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 1:8
Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Trygghetsåtgärder för statsanställda för budgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 89 175 000 kr.
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
Bilaga 1:1 Reviderad finansplan
1 En politik för bättre tider ............................................. 1
2 Det ekonomiska läget................................................... 8
3 Sverige och den internationella integrationen....................... 17
4 Stabiliseringspolitiken ................................................ 22
5 Tillväxtpolitiken ....................................................... 31
6 Välfärdspolitiken ..................................................... 40
7 Politik för uthållig tillväxt ........................................... 45
Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgeten budgetåret 1990/91 och 1991/92.................... 48
2 Underliggande budgetutveckling ..................................... 55
3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring..................... 56
4 Rörliga krediter ........................................................ 59
5 Statliga garantier ...................................................... 60
6 Årsbokslut för staten .................................................. 65
7 Finansfullmakten ....................................................... 68
8 Budgetering exklusive mervärdeskatt .............................. 69
9 Statliga betalningar och postgirot ................................... 74
10 Statlig lokalförsöijning ............................................... 82
11 Konsekvenser för de statliga myndigheterna av införandet av
särskild löneskatt ..................................................... 92
12 Bemyndigande att uppta lån i riksgäldskontoret för vissa
ADB-investeringar ...................................................... 93
Hemställan .................................................................. 94
Bil 1:1.1 Reviderad nationalbudget
Bil 1:1.2 Långtidsbudget
Bil 1:1.3 Utdrag ur riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkningar
för budgetåret 1991/92
Bil 1:1.4 Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden, m.m.
budgetåret 1991/92
Bil 1:1.5 Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92
|
Bil 1:2 |
U trikesdepartementet |
|
Bil 1:3 |
Socialdepartementet |
|
Bil 1:4 |
Finansdepartementet |
|
Bil 1:5 |
Utbildningsdepartementet |
|
Bil 1:6 |
Arbetsmarknadsdepartementet |
|
Bil 1:7 |
Bostadsdepartementet |
|
Bil 1:8 |
Civildepartementet |
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1:1.5 Innehall
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-
ström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw,
Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsråden Johansson, Freivalds, Hjelm-Wallén, Gradin, R.
Carlsson, Thalén, G. Andersson, Larsson, Åsbrink, Göransson, Persson,
Hellström, Sahlin, Lööw, Lönnqvist, Molin, Dahl
Statsrådet Johansson anför:
I regeringens skrivelse 1990/91: 50 om åtgärder för att stabilisera ekono-
min och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna aviserades ett
treårigt program där hela den statliga administrationen genom strukturella
förändringar skall reduceras med 10%. I budgetpropositionen
(prop. 1990/91:100 bil.2) redovisades vissa åtgärder. Jag återkommer nu
till det samlade program som då aviserades.
Den omställning och minskning av administrationen som nu redovisas
är ett resultat av politiska beslut inom en rad områden. Inom t.ex. det
jordbrukspolitiska området sker nu en mycket snabb avveckling av de
omfattande regelsystem som under lång tid har styrt verksamheten. Det
bostadspolitiska stödsystemet förändras genom förenklingar och effektivi-
seringar. Inom social- och arbetsmarknadspolitiken har en systematisk
tillämpning av arbetslinjen introducerats, d.v.s. en rad olika insatser vidtas
som syftar till att motverka en ökad utslagning i arbetslivet. Inom skolom-
rådet har en långtgående decentralisering med ett samlat ansvar i kommu-
nerna genomförts. Inom näringspolitiken har en samordning av statens
insatser i syfte att främja den ekonomiska tillväxten beslutats. Ytterligare
förslag till förändringar kommer att presenteras inom kort. Det planerade
försvarsbeslutet år 1992 kan komma att få genomgripande konsekvenser
för administrationen inom försvaret. Den internationella integrationen
kommer att få betydande återverkningar på stora delar av den statliga
förvaltningen.
Samtidigt som dessa förändringar genomförs pågår inom alla samhälls-
sektorer en utveckling mot internationalisering, avreglering och decentra-
lisering. Denna utveckling påverkar administrationen inom såväl den
privata som den kommunala och den statliga sektorn.
Inom det statliga området har ett omfattande förvaltningspolitiskt ut-
vecklingsarbete bedrivits. Grundläggande i detta arbete är att införa en
resultatorienterad styrning i statsförvaltningen. Det innebär att de direkt
verksamhetsansvariga ges ett större utrymme att finna lösningar för att
uppnå de mål som statsmakterna sätter upp för verksamheten. Samtidigt
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga II.
skärps kraven på uppföljning och utvärdering. Viktiga inslag utgörs av
decentralisering, delegering och regelförenkling samt att förvaltningen
utformas på ett sätt som stimulerar till ett effektivt resursutnyttjande. Inte
minst gäller det att utveckla en ökad grad av efterfrågestyrning genom
intäktsfinansiering och utvecklade beställar- och leverantörsförhållanden.
I det följande redogör jag för de utgångspunkter som har gällt för arbetet
med omställningen och minskningen av den statliga administrationen och
hur de har tillämpats i vissa fall. Jag kommer också att behandla personal-
frågornas hantering i förändringsarbetet, internationaliseringens betydelse
för statsförvaltningen samt utvecklingen av regeringens och regeringskan-
sliets arbetsformer. Respektive statsråd behandlar förändringarna inom
sina områden.
De åtgärder som är aktuella avser både anslagsfinansierad och avgiftsfi-
nansierad administrativ verksamhet. För att undvika negativa effekter för
medborgarna har särskild hänsyn tagits till behovet av att upprätthålla den
direkta fåltverksamhet som staten bedriver. Kraven på effektiviseringar i
affärsverken och annan konkurrensutsatt verksamhet ställs enligt affärs-
mässiga priciper. De omfattas därför inte av detta program.
Programmet omfattar budgetåren 1991/92—1993/94. Flera åtgärder i
programmet har redan förelagts riksdagen i budgetpropositionen 1991 eller
i särpropositioner. Nu föreslås ytterligare ett antal åtgärder inför nästa
budgetår. Övriga åtgärder avses att genomföras successivt under perioden.
Den nya budgetprocessen bör verksamt kunna bidra till både precisering
och genomförande av de riktlinjer för omställning och minskning av
förvaltningen som nu föreläggs riksdagen. I många fall är den planerade
tidpunkten för ställningstagande och genomförande av de strukturföränd-
ringar, som nu presenteras, sådan att den sammanfaller med den fördju-
pade verksamhetsprövningen i den nya budgetprocessen. Om en sådan
överensstämmelse inte finns får en bedömning ske från fall till fall av hur
statsmakternas beslut för verksamheten bör utformas och vilken tidsperiod
det bör avse.
Prop. 1990/91:150
Den lokala myndighetsnivån stärks
Övergången till resultatorienterad styrning ställer nya krav på de centrala
myndigheterna. Inslaget av planering samt detalj- och regelstyrning min-
skar. Detta ger utrymme för en betydande delegering till regional och lokal
nivå. Ansvarsförhållandena bör anpassas till denna utveckling.
En del förvaltningar har byggts upp som en enda rikstäckande myndig-
het med regionala och lokala nivåer inom myndigheten. Andra har struk-
turerats med ett antal myndigheter med olika slags hierarkiskt ansvar eller
sidoordnade ansvar. I vissa fall saknas klarläggande föreskrifter från stats-
makterna om hur förvaltningsansvaret mellan myndigheter i en sådan
myndighetsstruktur skall vara fördelat. I verksinstruktionerna används
ofta obestämda uttryck som tillsyn, kontroll, samråd etc. Därigenom kan
ansvarsförhållandena bli oklara eller i praxis utvecklas efter riktlinjer som
inte övervägts närmare.
De åtgärder som nu föreslås syftar bl.a. till en mer ändamålsenlig
myndighetsstruktur och en renodling av förvaltningsmyndigheternas upp-
gifter och roller.
Flera centrala myndigheter bör anpassas till nya förutsättningar och till
en resultatorienterad styrning. Det gäller bl. a. universitets- och högsko-
leämbetet (UHÄ), rikspolisstyrelsen, domstolsverket, riksåklagaren och
riksskatteverket.
En översyn av styrningen och resursutnyttjandet inom högskolan pågår.
En resultatorienterad styrning och en fortsatt decentralisering av ansvar
och befogenheter till högskolorna får konsekvenser för UHÄ. Planeringen
av högskolans dimensionering bör i fortsättningen ske i sådana termer att
behovet av central planering på UHÄ försvinner. UHÄs uppgifter kommer
i framtiden att koncentreras på uppföljning och utvärdering.
En översyn av organisationsstrukturen inom polisväsendet pågår. Fö-
rändringar i fråga om organisation och uppgifter avses genomföras på alla
nivåer inom polisen. Ett syfte med förändringen är att åstadkomma en
renodling av rikspolisstyrelsens roll som central förvaltningsmyndighet
och en fortsatt decentralisering. Bl.a. kommer en anpassning till det nya
budgetsystemet att medföra en decentralisering av viktiga ekonomiadmi-
nistrativa funktioner från central nivå till polisens fältorganisation. Som en
följd av detta kommer rikspolisstyrelsen att omorganiseras.
En stor del av domstolsverkets och riksåklagarens resurser tas idag i
anspråk för löpande administrativa uppgifter. Ansvaret för t. ex. personal-
och ekonomiadministrationen bör flyttas över till regional eller lokal nivå.
Förändringarna i skatteförvaltningens och exekutionsväsendets länsorga-
nisation gör det möjligt att sänka administrationskostnaderna. Föränd-
ringarna innebär bl.a. en omfattande decentralisering och integrering av
arbetet med olika skatter och avgifter. En översyn kommer också att göras
av fördelningen av arbetsuppgifter och ansvar mellan rikskatteverket och
de regionala myndigheterna.
Prop. 1990/91: 150
Kommunerna ges större handlingsutrymme
Ett viktigt mål för förändringsarbetet är att skapa en klarare ansvarsfördel-
ning mellan stat och kommun och att stärka den lokala nivån. Statens
styrning av kommunerna förändras genom att statliga detaljregler avskaf-
fas. Kommunerna ges därigenom större möjligheter att anpassa verksam-
heterna till medborgarnas behov.
Den statliga administrationen måste anpassas till de nya styrformerna.
En minskad omfattning av arbetet med medelstilldelning, planering och
detaljreglering leder till att den statliga administrationen på dessa områden
kan minskas. De statliga myndigheterna bör koncentrera sitt arbete på att
ge statsmakterna underlag för sin styrning genom att följa upp och utvär-
dera de kommunala verksamheterna mot de mål som statsmakterna har
satt upp.
Ett exempel på detta är det nya styrsystemet för skolan. Det innebär att
det nya skolverkets uppgifter huvudsakligen skall vara utveckling av skolan
och uppföljning och utvärdering av skolverksamheten. Den tidigare regio-
nala förvaltningen avvecklas. I stället får skolverket en särskild fältorgani-
sation, och skolverket bestämmer själv var i landet personerna i fältorga- Prop. 1990/91: 150
nisationen skall placeras. Rollfördelningen mellan staten och kommunerna
klargörs. Verksamheten på lokal nivå stärks medan den regionala mellan-
nivån minskar kraftigt.
Inom socialstyrelsen har regionala tillsynsenheter för hälso- och sjukvår-
den och tandvården inrättats. Genom decentraliseringen av tillsynsfunk-
tionen skapas en närhet till den verksamhet som skall följas och en klarare
intern rollfördelning inom socialstyrelsen. Socialstyrelsens centrala verk-
samhet kan nu i ökad grad koncentreras till uppföljning och utvärdering.
Socialstyrelsens uppgifter på beredskapsområdet bör i fortsättningen
omfatta övergripande planering och tillsyn i frågor av riksintresse. Primär-
och landstingskommuner svarar enligt totalförsvarets ansvarsprinciper för
övriga frågor. De har också ett ansvar för att de nationella målen uppfylls.
Socialstyrelsens roll blir att följa upp och utvärdera verksamheterna i
förhållande till de mål för totalförsvaret som statsmakterna har satt upp.
Genom att skapa en sammanhållen och samordnad regional statlig
förvaltning underlättas dialogen mellan stat och kommun och det statliga
samordningsansvaret läggs så nära kommunerna som möjligt. Länsstyrel-
serna får också ett ökat ansvar för uppföljning och utvärdering av offentlig
verksamhet på lokal nivå.
Bättre samordning för gemensamma mål
Ansvarsfördelningen mellan myndigheter bör vara så klar och tydlig som
möjligt. Samtidigt bör vissa verksamheter samordnas ochsamverkan mel-
lan myndigheter utvecklas. Beslut om samordning bör främst vägledas av
önskemålet att föra samman verksamheter med gemensamma politiska
mål.
I vissa fall bör myndigheter slås ihop och bilda en ny myndighet inom
samma verksamhetsområde. Ett sådant exempel är bildandet av en ny
näringspolitisk myndighet vars organisation anpassas till de nya näringspo-
litiska målen. Den nya myndigheten avses bli inrättad den 1 juli 1991.
Statens energiverk, statens industriverk och styrelsen för tekninsk utveck-
ling läggs samtidigt ned.
Som ett exempel på att närliggande verksamheter sammanförs kan
nämnas den lantbrukskemiska laboratorieverksamheten som föreslås föras
över från lantbruksstyrelsen till Sveriges lantbruksuniversitet i samband
med att en ny central jordbruksmyndighet inrättas.
Förslag kommer att lämnas till riksdagen om att ett nytt folkhälsoinstitut
inrättas som skall vara det nationella samordningsorganet för folkhälsofrå-
gor i vid bemärkelse. Institutet föreslås överta och vidareutveckla det
tvärsektoriella folkhälsoarbetet som i dag utförs av bl.a. socialstyrelsen.
Syftet är att få en klarare rollfördelning mellan de olika sektorsorganen och
att de olika myndighetsinsatserna kan samordnas i gemensamma program
och därigenom effektiviseras.
Samverkan, som grundas mer på ekonomiska och kompetensmässiga
skäl, än på att berörda myndigheter har gemensamma verksamhetsmål,
bör i större utsträckning än hittills kunna åstadkommas genom att berörda
enheter genom frivilliga avtal kommer överens om lämpliga samverkans- Prop. 1990/91: 150
former. Regeringen föreslog i förra årets budgetproposition (prop.
1989/90:100 bil. 2 s. 25 — 27) att föreskrifter om myndigheters rätt att ta ut
ersättning för vissa varor och tjänster skulle få ges ut. Föreskrifterna skulle
bl.a. ge en sådan ökad möjlighet till samverkan. Riksdagen godkände de
riktlinjer som redovisades av regeringen (1989/90:FiU20, rskr 204). Jag
kommer att senare denna dag föreslå regeringen att besluta om sådana
föreskrifter.
Efterfrågan och konkurrens får större betydelse
Den offentliga sektorns verksamheter utsätts i dag sällan för konkurrens. 1
konkurrensutsatt verksamhet finns effektivare spärrar mot kostnadsök-
ningar och ineffektivitet. Därför bör inslagen av marknadsliknande förut-
sättningar i offentlig verksamhet öka. Det innebär bl.a. att producent- och
beställarrelationer bör utvecklas och att en ökande andel avgiftsfinansie-
ring av tjänsterna bör ske.
Inom flera områden kommer nu en högre grad av efterfrågestyrning att
tillämpas.
En särskild utredare ser för närvarande på regeringens uppdrag över den
statliga statistikens styrning, finansiering och samordning (C 1990:68).
Utredningen bör leda till att den statliga statistiken i ökad omfattning
efterfrågestyrs och att användarna ges ett ökat finansiellt ansvar.
De s. k. stabsmyndigheterna riksrevisionsverket, statskontoret, statens
arbetsgivarverk och statens institut för personalutveckling m.fl. ses för
närvarande över. En särskild utredare (C 1990:04) skall på regeringens
uppdrag lämna förslag om den framtida stödverksamhetens inriktning,
omfattning, organisation och finansiering. Stödverksamhetens anpassning
till myndigheternas behov är i dag ofullständig och snedvridningar i
konkurrensförhållandena uppkommer genom att vissa delar finansieras
med anslag medan andra finansieras med inkomster. En av utredningens
utgångspunkter är därför att omfattningen av stödverksamheten på sikt
bör bestämmas av efterfrågan.
Rättmedicinalverket som föreslås inrättas, får ökade möjligheter att
upphandla undersökningsresurser. Syftet är att skapa en effektiv och flex-
ibel organisation som kan anpassa sig till förändringar i efterfrågan på
undersökningar.
Byggnadsstyrelsens monopol som lokalhållare för statsförvaltningen fö-
reslås upphöra. Som en följd härav kommer verkets lokalförsörjningsverk-
samhet att ombildas till en efterfrågestyrd servicemyndighet som kan
säkerställa att myndigheterna och regeringen tillförsäkras kompetens i
lokalförsörjningsfrågor.
För att skapa förutsättningar för en effektivare statlig fastighetsförvalt-
ning föreslås att fastighetsförvaltningen eller delar av denna bolagiseras.
Färre och enklare regler
Ett omfattande arbete med att förenkla de regler som styr den offentliga
verksamheten pågår sedan flera år. En redovisning av erfarenheterna
lämnades i budgetpropositonen (prop. 1990/91:100 bil.2 avsnitt 5). Regel-
reformeringsarbetet är en väsentlig del i arbetet med att ompröva och
förnya den offentliga sektorn. De förslag som nu lämnas till administrativa
förändringar förutsätter i flera fall omfattande förändringar i regelsyste-
men för de verksamheter som berörs av förslagen.
Alla regelsystem som kräver resurser måste granskas för att undersöka
möjligheterna till omprövning och förenkling. Det gäller inte bara att
minska den statliga administrationen utan också att få regler som innebär
förenklingar och besparingar för kommuner och enskilda m.fl. De mest
byråkratiska och kostnadsdrivande måste i första hand angripas och refor-
meras. Vissa regelsystem kan behöva reformeras i grunden. Särskilt ange-
läget är det att se över regelsystem med en inbyggd, kostnadsdrivande och
svårkontrollerad automatik.
Vad som nu krävs är att förändringsarbetet intensifieras och kommer till
stånd på en bred front. Regelreformeringsarbete med den här inriktningen
pågår inom flera departements verksamhetsområden.
Socialförsäkringsadministrationens inriktning och omfattning styrs i
hög grad av de regelsystem som omger de olika förmånerna. Bl.a. har ett
systematiskt arbete påbörjats som syftar till att klargöra särkostnader för
olika försäkringsgrenar och hur förmånernas utformning påverkar admini-
strationskostnaderna. En rad större regelförändringar är aktuella. De gäller
bl.a. införandet av en arbetsgivarperiod och reformer för en aktiv rehabi-
litering.
Riksdagens beslut (prop. 1990/91: 34, BoU4, rskr.92) om en ny bostads-
finansiering innebär betydande förändringar av länsbostadsnämndernas
organisation, arbetsformer och dimensionering. Beslutet innebär bl.a. ett
slopande av nuvarande ordning med statligt reglerade bostadslån, som
beslutas av länsbostadsnämnderna.
Riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik (prop.\9K9I9Q-. 146 JoU25,
rskr.325) innebär en avveckling av de interna marknadsregleringarna på
livsmedelsområdet. Detta har lett till stora förändringar inom jordbruks-
näringen, vilket ställer nya krav på de statliga jordbruksmyndigheterna
under omställningsperioden. Statens jordbruksverk får ansvaret för att
övervaka att den nya livsmedelspolitiken får ett enhetligt och snabbt
genomslag i hela landet. Samtidigt avvecklas de nuvarande myndigheterna
lantbruksverket och jordbruksnämnderna. Efter omställningsperioden
bortfaller flera arbetsuppgifter vid jordbruksverket.
Regeringen har nyligen föreslagit riksdagen väsentliga förenklingar av
jordförvärvslagstiftningen (prop. 1990/91:155) fr.o.m. den 1 juli 1991.
Förändringarna innebär att ett avsevärt mindre antal jordförvärv kommer
att behöva prövas vilket leder till en väsentligt minskad administration.
Prop. 1990/91: 150
Statsförvaltningen anpassas till ett öppet Europa
Den ökade internationaliseringen kommer att påverka den statliga förvalt-
ningen. Förhandlingarna om ett EES-avtal är nu i ett slutskede. Ett sådant
avtal ställer nya krav på förvaltningen. Riksdagen har bedömt det som
sannolikt att en ansökan om medlemskap i EG kan inlämnas redan under
år 1991. Riksdagen har också betonat vikten av att på olika områden belysa
konsekvenserna av ett medlemsskap (1990/91:UU8, rskr. 74). Jag vill mot
denna bakgrund ge min syn på denna sak.
Det fortsatta och allt mer intensifierade europeiska integrationsarbetet
bedrivs på en mängd områden. Närmast kommer det att ställas krav på
ökade berednings-, utrednings- och förhandlingsinsatser från regeringskan-
sliets och förvaltningsmyndigheternas sida. Redan nu är ambitionen att i
största möjliga utsträckning harmonisera den svenska lagstiftningen med
EG-rätten. Ett av uttrycken för detta är den ordning som nu tillämpas i
fråga om nya tekniska regler (SFS 1990:986). Vid en integration kommer
delar av det svenska regelsystemet att ändras med avseende på internatio-
nella överenskommelser och därtill hörande svensk intern normgivning.
Detta ställer i ett förberedande skede krav på ytterligare kompetens. Det
nya regelsystemet skall sedan bli föremål för tillämpning, uppföljning,
tillsyn och tolkning både nationellt och i det internationella samarbetet.
Slutligen kommer behovet av utbildning och information att öka markant.
Det går redan nu att bedöma vilka uppgifter hos myndigheter och andra
organ som i särskilt hög grad och på längre sikt kommer att påverkas av
integrationsprocessen. Det är dock för tidigt att närmare precisera konse-
kvenserna på alla områden. Klart är dock att integrationsprocessen med
sin tonvikt på de fyra friheterna — fri rörlighet för varor, tjänster, kapital
och personer — och de angränsande politikområdena bl. a. inom socialpo-
litiken kommer att få betydande konsekvenser för ett flertal myndigheters
verksamhet. Detsamma gäller de rättsliga och institutionella frågorna som
integrationen föranleder.
Det innebär att delar av den statliga förvaltningen och dess struktur,
organisation, planerings- och budgetcykel samt kompetens kommer att
påverkas. Effekterna kan bli påtagliga för vissa myndigheter som kan
komma att få en i grunden ändrad organisation och roll. Även myndighe-
ters samverkan såväl med varandra som med regeringskansliet kommer att
påverkas. Frågan om kommunikationen såväl inom regeringskansliet som
mellan riksdagen och regeringen kan också komma att aktualiseras.
De delar av den statliga förvaltningen, inklusive regeringskansliet, som
aktivt kommer att medverka i integrationsarbetet bör ges sådana förutsätt-
ningar att integrationsarbetet kan löpa på ett tillfredsställande sätt.
Det bör framhållas att internationaliseringen kommer att ge upphov till
både administrativa besparingar på vissa områden och ökade insatser på
andra. Omställningen av den statliga administrationen skall därför ske på
ett sådant sätt att möjligheten till administrativa vinster tas tillvara samti-
digt som integrationsarbetet kan genomföras i enlighet med riksdagens
intentioner.
För regeringskansliets del etablerades en samråds- och utredningsorga-
Prop. 1990/91: 150
nisation för EG-arbetet år 1988. Denna organisation har nu gett åtskilliga
erfarenheter av betydelse i sammanhanget.
Internationaliseringens konsekvenser fordrar dock mera ingående över-
väganden. Regeringen kommer under våren att initiera ett utredningsar-
bete där uppgiften är att överväga åtgärder for att den svenska förvalt-
ningen skall få de rätta förutsättningarna för sina uppgifter i det framtida
i nt egrat ionsarbetet.
Den ökade internationaliseringen, förhandlingarna om ett EES-avtal
samt ett närmande till EG påverkar redan stora delar av den statliga
administrationen. Bl.a. bör vissa myndigheter som arbetar med näring-
slivsfrågor ses över.
Personalfrågor vid strukturförändringar
Statsmakternas beslut med anledning av regeringens proposition om statlig
personalpolitik (prop. 1984/85:219, AU 1985/86:6, rskr. 48; UbU
1985/86:5, rskr. 50) innehåller de grundläggande principerna för personal-
politiken inom statsförvaltningen. Med stöd härav har utvecklingen gått
från en centralt reglerad personalpolitik till dagens situation med starkt
decentraliserade arbetsgivarbefogenheter där varje myndighet utformar
och ansvarar för sin egen löne- och personalpolitik utifrån myndighetens
egna förutsättningar och behov.
Förnyelsen och utvecklingen av den offentliga sektorn kräver i många
fall en ändrad kompetens och ett annat yrkeskunnande hos de anställda.
Den ökade satsningen under senare år på kompetensutveckling för an-
ställda hos staten skall ses mot den bakgrunden. Det är särskilt viktigt med
kompetensutvecklingsinsatser för anställda vars arbetsinnehåll förändras i
samband med utveckling av verksamhet, organisation och teknik.
Trots satsningarna på kompetensutveckling kan det i samband med
strukturförändringar uppstå övertalighetssituationer. Flera av strukturfö-
rändringarna inom ramen för detta treåriga program, kommer att leda
till övertalighet. Om de som är övertaliga verkligen blir arbetslösa efter
uppsägningstidens utgång hänger bl.a. samman med hur väl trygghetssyste-
met fungerar och hur arbetsgivarna hanterar avvecklingsfrågorna.
Trygghetsmålet är att så långt som möjligt tillse att ingen statsanställd
skall behöva bli arbetslös. För detta ändamål finns det statliga trygghetssy-
stemet.
Regeringen har redovisat innebörden av det statliga trygghetsavtal som
gäller från den 1 april 1990 i 1990 års budgetproposition (prop.
1989/90:100 bil. 15 s. 45-49, AU 18, rskr. 213, se även prop. 1990/91:100
bil. 2 s. 14 och 15). I olika ramavtal om löner för statstjänstemän m.fl.
(RALS) har de centrala parterna hittills avsatt sammanlagt ca 496 milj.kr.
till en partsgemensam trygghetsstiftelse med uppgift bl.a. att hjälpa upp-
sagda med personligt stöd i syfte att skapa förutsättningar för nytt arbete på
orten.
Det statliga trygghetssystemet torde vara det mest utbyggda trygghetssy-
stemet på arbetsmarknaden. Trygghetssystemet pekar ut arbetsgivarens
ansvar och det garanterar både tid och resurser för att lösa övertaligheten i
Prop. 1990/91: 150
de enskilda fallen. Enligt min mening finns det därmed förutsättningar för Prop. 1990/91: 150
att genomföra nödvändiga strukturrationaliseringar inom staten.
Ansvaret för att genomföra strukturförändringar vilar på myndigheten
och myndighetsledningen. Regeringen har i budgetpropositionen 1991
(bil. 15 s. 26) understrukit vikten av att statens arbetsgivarverk intensifierar
sitt arbete med att utveckla och ge stöd åt myndigheterna vid strukturfö-
rändringar.
Regeringens uppgift är att ange mål och riktlinjer för förändringsarbetet.
Av propositioner och regeringens beslut bör det klart framgå vilka områ-
den eller uppgifter som berörs av en strukturförändring och vad en ny eller
förändrad verksamhet kommer att innebära i fråga om uppgifter, resurser
och struktur. Därmed underlättas också berörda myndigheters bedömning
av personalkonsekvenserna.
Hur ledningsfrågorna hanteras har en avgörande betydelse vid struktur-
förändringar. När en ny myndighet bildas, bör regeringen utse myndighet-
schefen så snart som möjligt. En ny myndighetschef kan tillfälligt förord-
nas i ett departement. Regeringen kan också välja att tillsätta en organisa-
tionskommitté med uppgift att bilda en ny myndighet. Ordförande i
organisationskommittén bör vara den nya myndighetens blivande chef.
Vid nedläggning av en myndighet eller avveckling av en verksamhet är
det särskilt viktigt att det finns en ansvarig ledningsfunktion som fullgör
både uppdraget att avveckla återstående verksamhet och de åligganden för
arbetsgivaren som följer av trygghetsavtalet. Det kan ske genom att en
avvecklingskommitté bildas som ansvarar för avvecklingen eller att någon
annan myndighet utses att fullgöra detta arbetsgivaransvar.
I de fall personal måste sägas upp på grund av arbetsbrist skall detta
göras i enlighet med bl.a. lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS),
lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA) och tillämpliga kollekti-
vavtal.
Grunderna för hanteringen av frågor om anställningsskydd finns redo-
visade i propositionen om anställningsskydd i offentlig tjänst, m.m. (prop.
1974:174). Av denna proposition följer bl. a. att det inte finns några
skillnader i tillämpningen av LAS inom den statliga sektorn jämfört med
den privata utom i två viktiga avseenden. Den ena skillnaden gäller rätten
för personal i en nedlagd myndighet att få anställning i en ny myndighet
med i huvudsak motsvarande arbetsuppgifter. Den andra skillnaden gäller
företrädesrätten till återanställning.
Inom den privata sektorn styrs dessa frågor enbart av LAS och de
turordningsregler som finns i lagen. Inom den statliga sektorn styrs i första
hand samma frågor av regeringsformens krav på saklig grund vid varje
tjänstetillsättning. Även företrädesrätten till återanställning måste vägas
mot övriga sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. På offentlig
verksamhet ställs speciella krav, t. ex. på objektivitet och rättssäkerhet,
som skiljer den från annan verksamhet. Detta kan väga tyngre än det
arbetsmarknadspolitiska intresset att anställa en företrädesberättigad.
För att minimera risken för en konflikt mellan regeringsformens och
LAS regler i de enskilda fallen, kommer regeringen att skapa förutsätt-
ningar för att en myndighets beslut om uppsägningar skall kunna grunda
sig på en sammanvägd bedömning av förändringens syfte och innebörd, de Prop. 1990/91: 150
anställdas rättigheter enligt lag och avtal samt vad som är personalekono-
miskt motiverat med hänsyn till kompetensbehovet i fortsatta eller nya
verksamheter.
I de fall arbetsuppgifter överfors från en nedlagd myndighet till en
nybildad innebär detta bl.a. att regeringen bör besluta om särskilda förord-
ningar, som medger att personal, som i den nedlagda myndigheten inne-
hade i huvudsak motsvarande arbetsuppgifter, erbjuds anställning i den
nya myndigheten. Personal som på detta sätt får ny anställning behöver
inte sägas upp.
Utveckling av regeringens och regeringskansliets arbetsformer
Som framgår av årets budgetproposition omfattas även regeringskansliet
av det treåriga programmet for omställning och minskning av den statliga
administrationen.
För att regeringen och regeringskansliet skall kunna fungera effektivt i
ledningen och samordningen av den statliga verksamheten måste kompe-
tens, arbetsformer och organisation kontinuerligt anpassas till de föränd-
ringar som sker i den statliga verksamheten i övrigt. Det gäller bl.a. de
åtgärder som vidtas för att ställa om och minska den statliga förvaltningen
samt för att möta den ökade internationaliseringen.
Regeringskansliet har under senare år i likhet med stora delar av stats-
förvaltningen i övrigt, för flera områden på ett påtagligt sätt, omprövat och
förnyat sin verksamhet. Antalet anställda i regeringskansliet exklusive
utrikesdepartementet har minskat sedan år 1982 med drygt 200 personer.
Särskilda program för en mer ändamålsenlig kompetensstruktur, personal-
försörjning och personalutveckling har beslutats och genomförs nu.
Vad gäller regeringskansliets arbetsformer har flera åtgärder vidtagits.
Bland annat har sedan år 1987 en sammanhållen och mer omfattande
verksamhetsplanering bedrivits. Arbetet med treårsbudgetering och resul-
tatstyrning samt en förbättrad dialog mellan regeringskansliet och myndig-
heterna har också utvecklats. Internationaliseringen har bland annat inne-
burit att en särskild samråds- och utredningsorganisation för EG-arbetet
inrättades i regeringskansliet år 1988.
Vidare har regeringens arbetsformer utvecklats på ett betydelsefullt sätt
genom bildandet av tre statsrådsgrupper med inriktning mot frågor om
välfärds-, närings- samt utrikes- och säkerhetspolitik. Detta har särskilt
underlättat bredare belysningar av frågor som spänner över flera samhälls-
sektorer.
En viktig utgångspunkt i det fortsatta utvecklingsarbetet är att intensifi-
era regeringskansliets anpassning till genomförandet av en resultatoriente-
rad styrning i statsförvaltningen. Det innebär att kompetens måste byggas
upp ytterligare och arbetsformerna förändras för att utveckla regeringskan-
sliets förmåga att betjäna regeringen i dess roller som beställare och
ledningsorgan i förhållande till myndigheterna. Tyngdpunkten i regerings-
kansliets arbete bör ytterligare förskjutas mot att ställa tydligare krav på
10
verksamheterna, följa upp resultaten och se till att styrsystemen fungerar Prop. 1990/91:150
effektivt.
EG-integrationen kommer som tidigare har nämnts, att medföra att
kraven på insatser från regeringen och regeringskansliet ökar. Bland annat
kommer ett nytt normsystem med internationella överenskommelser och
tillhörande ändringar i intern svensk rätt att få stora återverkningar på
arbetet i statsförvaltningen.
För att regeringskansliet skall fungera smidigt i ledningen och samord-
ningen av den statliga verksamheten bör regeringskansliet även i framtiden
ha en internationellt sett liten storlek. De ökade kraven bör därför ses
tillsammans med andra åtgärder som minskar belastningen.
En resultatorienterad styrning innebär inte bara ökade krav på regerings-
kansliet. De nya styrformerna inbegriper också ett fortsatt arbete med
avreglering på olika samhällsområden. Det arbetet bör medföra att det
löpande arbetet med detaljerade regelsystem märkbart skall kunna minska.
Genom delegeringsarbetet i fråga om grupper av förvaltningsärenden till
myndigheterna och överföring av vissa ärendegrupper från regeringen till
domstolarna kan också regeringskansliet frigöra resurser för att möta de
nya kraven.
Mot denna bakgrund bör det pågående förändringsarbetet när det gäller
regeringens och regeringskansliets arbetsformer intensifieras. En översyn
av arbetet inom regeringskansliet bör därför genomföras.
Ekonomiska konsekvenser
De åtgärder som redovisas i detta program kommer att leda till en effekti-
visering av den statliga administrationen samtidigt som direkta bespar-
ingar uppnås. Åtgärder av strukturell natur kommer att påverka statsutgif-
ternas utveckling på såväl kort som lång sikt. Efter den treårsperiod som
programmet omfattar beräknas en årlig nettobesparing på statsbudgeten ha
uppnåtts om ca 2 miljarder kronor.
Statsråden föredrar de riktlinjer och förslag till åtgärder för omställning
och minskning av den statliga administrationen under perioden 1991 /92 —
1993/94 som hör till vederbörandes ansvarsområde. Anförandena redovi-
sas i underprotokollen för resp, departement.
Statsrådet Johansson hemställer att regeringen i propositionen med
förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m. m.
(kompletteringspropositionen) även förelägger riksdagen vad han och de
övriga föredragandena nu har anfört för de åtgärder och de ändamål som
de har hemställt om.
Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att i kompletteringspropositionen förelägga riksdagen vad föredragandena
har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om. 11
Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underpro- Prop. 1990/91:150
|
tokollen skall bifogas propositionen enligt följande: | |
|
Justitiedepartementet |
Bilaga II: 1 |
|
Utrikesdepartementet |
Bilaga II: 2 |
|
Försvarsdepartementet |
Bilaga II: 3 |
|
Socialdepartementet |
Bilaga 11:4 |
|
Kommunikationsdepartementet |
Bilaga II: 5 |
|
Finansdepartementet |
Bilaga II: 6 |
|
Utbildningsdepartementet |
Bilaga II: 7 |
|
Jordbruksdepartementet |
Bilaga II: 8 |
|
Arbetsmarknadsdepartementet |
Bilaga 11:9 |
|
Bostadsdepartementet |
Bilaga II: 10 |
|
Industridepartementet |
Bilaga II: 11 |
|
Civildepartementet |
Bilaga II: 12 |
|
Miljödepartementet |
Bilaga II: 13 |
12
J u s titiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Föredragande: statsrådet Freivalds
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 1
Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92,
m.m. såvitt avser omställning och minskning av
administrationen
Utgångspunkter för förnyelsearbetet
Justitiedepartementet strävar efter att ta till vara alla möjligheter att
rationalisera och effektivisera verksamheten inom rättsväsendet utan att
rättssäkerheten eller medborgarnas berättigade anspråk på de rätts-
vårdande myndigheterna åsidosätts. Både domstolsväsendet och
åklagarväsendet ses för närvarande över i detta syfte av två stora
parlamentariska kommittéer, domstolsutredningen och åklagar-
utredningen -90. Organisationen inom kriminalvården och inriktningen
av verksamheten inom detta område har nyligen utretts och omställ-
ningen inom kriminalvården pågår nu.
Genom en övergång till resultatorienterad styrning inom
departementets område får statsmakterna bättre redovisningar och
bedömningar av uppnådda resultat. En resultatinriktad styrning, med
mindre inslag av detalj- och regelstyrning, ger samtidigt utrymme för
betydande delegering till regional och lokal nivå. Det uppmuntrar och
underlättar initiativ till effektivisering och rationalisering. De centrala
verkens uppgifter och storlek måste anpassas till denna utveckling.
Förändringarna förutsätter att väl anpassade data - och kommunika-
tionssystem byggs upp och utnyttjas rationellt. Behovet av att utveckla
personalens kompetens och att då ta hänsyn till att verksamheten
förändras bör också tillgodoses.
Regelförenkling
Huvuddelen av verksamheten hos myndigheterna under justitie-
departementet styrs på sådant sätt genom lagstiftning att myndigheterna
har ytterst begränsade möjligheter - om ens några - att själva påverka
tillflödet av arbetsuppgifter och därmed verksamhetens omfattning. Det
13
är därför viktigt att lagstiftningen fortlöpande ses över också från Prop. 1990/91: 150
synpunkten att regelsystemens hantering förenklas utan att de avsedda Bilaga II: 1
effekterna försämras eller går till spillo. En genomgång i regerings-
kansliet i detta syfte visar att det kan göras regelförenklingar på flera
områden. Det är i huvudsak fråga om lagstiftning för vilka andra
departement än justitiedepartementet har ansvaret. Genomgången har
inte slutförts än men det står dock klart att regelsystemen i flera fall
bör kunna förenklas så att belastningen på rättsväsendets myndigheter
minskar. Som ett exempel på arbetsmetoden kan körkortsingripanden
nämnas.
Hanteringen av körkortsmål i förvaltningsdomstolarna beräknas kosta
drygt 100 milj. kr. om året. Återkallelse av körkort och körkortstillstånd
beslutas alltid av länsrätt. Länsrättens beslut kan överklagas till
kammarrätt och därifrån till regeringsrätten. Alla mål initieras i nu
angivna fall av allmänna ombudet vid länsstyrelsen genom en
framställning till länsrätten. Systemet ses nu över av bl.a. körkorts-
utredningen 2000 och domstolsutredningen. Översynen bör leda till att
belastningen på domstolarna minskar.
Motsvarande arbetsmetod bör kunna begagnas på andra områden. Jag
räknar med att genom regelförenklande åtgärder av detta och liknande
slag kunna åstadkomma nettobesparingar under en treårsperiod om
minst 10 milj. kr.
3.1 Domstolsväsendet
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna
domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, bostadsdomstolen,
arrende- och hyresnämnderna, försäkringsdomstolama, rättshjälps-
myndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket har
också till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i
rättshjälpsfrågor.
En stor del av verkets resurser tas i dag i anspråk för löpande
administrativa uppgifter. Inom verkets personalenhet och ekonomienhet
handhas exempelvis en mängd administrativa rutiner som har sitt
ursprung i beslut eller underlag som tas fram ute på domstolarna. Enligt
min mening talar flera skäl för att en stor del av dessa personal- och
ekonomiadministrativa uppgifter bör flyttas över till domstolarna.
Rent allmänt gäller att myndigheterna själva vanligen är bäst skickade
att avgöra hur sådana uppgifter skall lösas. Genom att ge domstolarna
större ansvar och inflytande över sin egen administration, skapas även
förutsättningar för nya och smidigare arbetsrutiner. Det finns vidare
anledning anta att dubbelarbete kan undvikas, om domstolarna får fatta
egna beslut i administrativa frågor och i allmänhet själva vidta de
följdåtgärder som krävs. En sådan decentralisering är också en
förutsättning för den övergång till resultatorienterad styrning som nu
sker inom statsförvaltningen.
Genom att domstolarna nu successivt förses med ADB-stöd ökar deras Prop. 1990/91: 150
möjligheter att ta över ansvaret för administrativa uppgifter. En del av Bilaga II: 1
de rationaliseringsvinster som uppstår genom användning av ADB och
ökad renodling av domstolarnas uppgifter kan tas i anspråk för de nya
administrativa uppgifter som här är aktuella. De större domstolarna som
redan i dag har erforderliga ADB-resurser och ett fullständigt
budgetansvar bör relativt snabbt kunna ta över de löpande
administrativa uppgifterna i full omfattning. Till andra domstolar bör
dessa uppgifter kunna föras över i takt med att domstolarna förses med
datorteknik och ges ett ökat eget ekonomiskt ansvar. I detta sam-
manhang bör nämnas att domstolsverket för närvarande förbereder att
låta ett tiotal tingsrätter och länsrätter gå in i en försöksverksamhet med
fullständigt budgetansvar fr.o.m. den 1 juli 1991.
Domstolsverket har nyligen på eget initiativ sett över verkets roll,
arbetsuppgifter och organisation i framtiden, översynen visar bl.a. att
det finns förutsättningar att successivt ytterligare decentralisera
personal- och ekonomiadministrativa uppgifter inom domstolsväsendet.
Jag avser att uppdra åt domstolsverket att till hösten 1991 komma med
förslag till hur besparingar i storleksordningen 15 milj. kr. skall kunna
göras genom åtgärder av detta slag.
3.2 Åklagarväsendet
Riksåklagaren har flera funktioner. Under regeringen är riksåklagaren
högste åklagare i landet och leder och utövar tillsyn över åklagar-
verksamheten i landet. Riksåklagaren är allmän åklagare i högsta
domstolen. Riksåklagaren är också central förvaltningsmyndighet för
åklagarväsendet. Drygt hälften av riksåklagarens resurser går åt till
administrativ verksamhet.
I årets budgetproposition anförde jag att riksåklagaren under den
kommande treårsperioden bör sträva efter att decentralisera besluts-
funktioner och budgetansvar. Det finns anledning anta att en del av de
personal- och ekonomiadministrativa uppgifterna med fördel skulle
kunna flyttas över till regional eller lokal nivå. Vad jag nyss anfört
beträffande domstolsverket torde i betydande grad ha giltighet även för
åklagarväsendet.
Jag avser att ge även riksåklagaren i uppdrag att till hösten 1991
utreda och föreslå hur besparingar skall kunna åstadkommas genom
decentralisering och förenkling av de personal- och eko-
nomiadministrativa rutinerna.
3.3
Kriminalvården
En ny organisation av kriminalvårdsstyrelsen och en ny regional
organisation för kriminalvården har trätt i kraft i januari 1991. Antalet
tjänster vid styrelsen kommer att minskas från omkring 320 till
omkring 230. Antalet kriminalvårdsregioner minskas från tolv till sju
15
och riksanstaltema förs in under regionerna. Prop. 1990/91: 150
Sammanfattningsvis innebär förändringarna att tyngdpunkten inom Bilaga II: 1
kriminalvården förskjuts nedåt i organisationen. Huvuddelen av
klientarbetet skall skötas lokalt vid kriminalvårdsanstalter, häkten och
frivårdsmyndigheter. Den regionala organisationen förstärks och dess
framtida uppgift blir bl.a. att leda kriminalvården i regionerna enligt
kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, att stödja verksamheten vid de lokala
myndigheterna och att utöva tillsyn över deras verksamhet.
Kriminalvårdsstyrelsens arbete skall koncentreras på övergripande
uppgifter. Förändringarna i fråga om arbetsuppgifter medför att behovet
av personal vid kriminalvårdsstyrelsen minskar. Inom ramen för den
nya organisationen bör finnas utrymme för ytterligare effektiviseringar
och delegering av arbetsuppgifter till regional och lokal nivå. Dessutom
bör en utveckling av ADB-stödet kunna ge rationaliseringsvinster.
Regeringen har den 24 januari 1991 uppdragit åt kriminalvårds-
styrelsen att förbereda de rationaliseringar som föreslås i 1991 års
budgetproposition samt att lämna förslag till ytterligare rationaliseringar
för budgetåren 1992/93 - 1995/96. Rationaliseringarna skall sikta på
omfördelningar inom kriminalvården men bör också inriktas på en
nettobesparing under perioden av 50 milj. kr. Med hänsyn till det
aviserade arbetet med strukturförändringar inom departementets område
har i riktlinjerna för uppdraget angetts att kriminalvårdsstyrelsens
organisation inte bör omfattas av detta.
Enligt min bedömning bör emellertid ett ytterligare rationaliserings-
krav ställas på kriminalvårdsstyrelsen för perioden 1991/92 - 1993/94.
Jag avser att föreslå regeringen att kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag
att i anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 redovisa förslag till
besparingar på minst 10 milj. kr. under anslaget E 1. Kriminal-
vårdsstyrelsen för den nämnda perioden.
Jag räknar med att de åtgärder som jag nu har redovisat sammanlagt
skall leda till en minskning av den statliga administrationen med 85
milj. kr.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
godkänna de riktlinjer för omställning och minskning av den
statliga administrationen inom justitiedepartementets område
som jag har anfört.
16
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991.
Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén såvitt avser avsnitt 1—4 och 6
samt statsrådet Gradin såvitt avser avsnitt 5.
Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1991/92, m.m. såvitt avser omställning och minskning av
den statliga administrationen
De snabba politiska förändringarna i Europa, utvecklingen i Mellanöstern
och den ökade internationaliseringen ställer större krav på den svenska
utrikesförvaltningen än vad som varit fallet sedan andra världskriget.
Bland verksamhetsområden som de närmaste åren kommer att kräva
stora resurser kan nämnas behovet av att följa den säkerhetspolitiska
utvecklingen i vårt närområde, kontakterna med Baltikum, förberedelser
för ikraftträdande av ett kommande EES-avtal och deltagandet i det
västeuropeiska ekonomiska samarbetet samt arbetet inom ESK på att
åstadkomma en ny framtida alleuropeisk fredsordning. Riksdagen har
bedömt det som sannolikt att en ansökan om ett svenskt medlemskap i EG
kan lämnas in under år 1991. Detta medför krav på förändringar och högst
sannolikt resursförstärkningar för såväl departementet som för det övriga
regeringskansliet. Utrikesdepartementet har inom regeringskansliet ett sär-
skilt samordningsansvar för Europafrågorna.
För att hantera några av dessa verksamhetskomplex har i huvudsak
genom omprioritering inrättats tre särskilda sekretariat, nämligen ISEK
för det västeuropeiska integrationsarbetet, ÖSEK för samarbetet med
Östeuropa och ESEK för handläggningen av ESK-processen.
De anspråk på svensk utrikespolitik som nyss skisserats innebär emel-
lertid inte att kraven på svenskt utrikespolitiskt agerande utanför Europa
kommer att minska. Snarare kommer större anspråk att resas på bistånds-
politiken, nedrustningspolitiken, den diplomatiska medverkan i regle-
ringen av regionala konflikter och det svenska FN-engagemanget — alltifrån
skyddet av mänskliga rättigheter till fredsbevarande operationer. Inte
minst är det rimligt att anta att intresset under kommande period särskilt
riktas mot den israelisk-arabiska konfliktens lösning liksom de problem
som uppstått i Gulfkrigets spår, samt mot den process som pågår i Syd-
afrika där slutmålet är avskaffandet av apartheidsystemet.
Den ökade internationaliseringen, tillkomsten av flera internationella
samarbetsorgan, utvecklingen av formerna för mellanstatligt umgänge,
formerna för hur myndigheter, organisationer och näringslivet etablerar
kontakter med andra länder m.m. innebär att förutsättningarna för utri-
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 2
17
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga II.
kesförvaltningens verksamhet i väsentlig grad har förändrats. De kommer Prop. 1990/91: 150
att ytterligare förändras i framtiden. Bilaga II: 2
Som nämnts i budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 5 s. 22) har
under hösten 1990 en samlad översyn gjorts av verksamhetsinriktning och
resursbehov vid utlandsmyndigheterna i Central- och Östeuropa. Vidare
ser en särskild arbetsgrupp över myndighetsorganisationen i det enade
Tyskland.
De förslag som med anledning härav lagts och kommer att läggas fram
om ökade resurser kan med hänsyn till vad jag inledningsvis har anfört
endast tillgodoses genom en omprioritering inom departementets verk-
samhetsområde. Jag föreslår därför att ett antal utlandsmyndigheter läggs
ned under den närmaste treårsperioden.
Som framgår av årets budgetproposition (s. 26) har beslut redan fattats
om att stänga en utlandsmyndighet under budgetåret 1991/92. Härutöver
bör ytterligare 5 — 6 myndigheter läggas ned och ersättas med annan form
av svensk närvaro.
De förändringar, som jag har redovisat inledningsvis, medför att ytter-
ligare anpassning bör göras av verksamheten. Som aviserades redan i årets
budgetproposition avser jag därför att tillkalla en utredningsman. Utreda-
ren skall med utgångspunkt i en långsiktig strategi för den svenska utrikes-
förvaltningens verksamhet och organisation lämna konkreta förslag till hur
en successiv anpassning kan inledas.
Alternativa former för utrikesrepresentationen används redan idag i
syfte att minska kostnaderna för verksamheten. Genom ett ökat utnytt-
jande och utveckling av sådana former bör ytterligare kostnadsminskning
kunna ske. I det följande ges en kort redovisning av de olika former av
representation och samarbete som finns i dag.
I dag är 32 beskickningschefer sidoackrediterade i ett eller flera länder.
Sammanlagt ett femtiotal länder bevakas på detta sätt. Sidoackreditering
är trots sina nackdelar — bl. a. besvärliga kommunikationer — den vanli-
gaste formen för bevakning av länder utan fast representation.
Inom de nordiska utrikesförvaltningarna har samnordiska lösningar under
många år eftersträvats, såväl organisatoriskt som personellt. Detta nor-
diska samarbete bygger på ett samarbetsavtal från år 1962 och på en
gemensam nordisk instruktion om det konsulära samarbetet från år 1966.
Instruktionen har år 1990 följts upp med gemensamma riktlinjer som gäller
även annat än konsulärt samarbete på stationeringsorterna.
Eftersom Sverige hittills haft fler beskickningar än övriga nordiska
länder har de svenska utlandsmyndigheterna i större utsträckning bistått
18
medborgare från andra nordiska länder än tvärtom. I några fall (Havanna, Prop. 1990/91:150
Marseille, Szczecin, Kinshasa) är svenska tjänstemän honorärkonsuler för Bilaga II: 2
andra nordiska länder.
Norge representerar i dag Sverige i Kapstaden och Rotterdam.
Det senaste exemplet på nordiskt samarbete är Rio de Janeiro. Det
svenska generalkonsulatet där läggs ned den 1 juni 1991 (prop.
1988/89:100 bil. 5, UU17, rskr. 114). Det norska generalkonsulatet kom-
mer efter detta datum att företräda svenska intressen i Rio genom att den
norske konsuln blir svensk honorärkonsul.
Samarbete på lokalsidan förekommer också i ökad utsträckning. Kansli
i gemensam fastighet för Finland och Sverige har nyligen färdigställts i
Maputo och motsvarande arrangemang med deltagande av flera nordiska
länder föreligger i långt framskridet stadium i New York. Diskussioner om
samlokalisering pågår vad gäller ytterligare ett antal orter.
Jag avser verka för att det nordiska samarbetet vid våra utlandsmyndig-
heter fortsätter att utvecklas och förstärkas för att på så sätt åstadkomma
en ytterligare effektivisering av verksamheten.
För närvarande finns biståndskontor inrättade i 17 mottagarländer. Sedan
många år tillbaka pågår ett samarbete mellan SIDA och departementet i
syfte att uppnå rationaliseringar. Lokalgemenskap råder således mellan
ambassaderna och biståndskontoren med ett undantag (Etiopien). I fem
länder (Sri Lanka, Guinea Bissau, Lesotho, Laos och Namibia) leds
ambassaden-biståndskontoret av en gemensam chef. Tjänsten har, bero-
ende på omständigheterna, ibland tillsatts med en UD-tjänsteman, ibland
med en SIDA-tjänsteman. Systemet har visat sig fungera utmärkt och kan
komma att tillämpas i ytterligare något land.
Systemet med stockholmsbaserade ambassadörer infördes år 1979. I dag
finns sådana för fem områden. Ambassadörerna har till sitt förfogande ett
särskilt kansli, bemannat med kanslichef och assistenter. Systemet innebär
en klar besparing under förutsättning att Sverige i övrigt inte är represen-
terat på annat sätt än med en honorär konsul i berörda länder.
Sammanlagt finns för närvarande 425 honorära konsulat. Antalet honorär-
konsuler har varit mer eller mindre oförändrat under de senaste åren.
Honorära konsuler, som kan ha svenskt eller utländskt medborgarskap,
erhåller ingen ersättning för sina arbetsinsatser. Däremot får de ersättning
för tjänsteutgifter samt i vissa fall kompensation för hyra av kontorslokaler
samt ersättning för lön till sekreterare m.m. Kraven på service som kan
lämnas av ett honorärt konsulat är helt naturligt avsevärt lägre än de som
ställs på lönade myndigheter.
19
Ett verksamhetsområde som det redan i dag står klart i framtiden bör
kunna skötas utan departementets medverkan gäller sådana ärenden rö-
rande kvarlåtenskap som avses i förordningen (1987:14) om avgifter för
bistånd av utrikesdepartementet i ärenden om kvarlåtenskap utomlands.
Antalet uppdrag har under de senaste åren kraftigt minskat och kommit att
så gott som enbart röra arvsmål i Nordamerika.
Med anledning av den minskade efterfrågan kommer handläggningen av
arvsärenden vid UDs rättsavdelning och vid generalkonsulatet i New York
att reduceras, vilket medför att sammanlagt några tjänster kommer att
kunna frigöras.
Under tredje huvudtiteln finns medel anvisade för information om Sverige
i utlandet och för kulturutbyte. En bättre samordning och en något ändrad
inriktning av den statligt finansierade informationsverksamheten samt en
minskad ambitions- och servicenivå på vissa områden bör vara möjlig att
uppnå och kan, rätt genomförd, innebära besparingar.
Inom kort kommer en arbetsgrupp att tillsättas för att se över nuvarande
arbetsformer i syfte att också minska administrationskostnaderna. Organi-
satoriskt berörs Svenska institutet (SI), det svenska informationskontoret i
New York och dess filialer i Los Angeles respektive San Francisco samt
UDs press- och informationsenhet.
I årets budgetproposition (s. 176) underströks betydelsen av en bättre
samordning mellan Svenska institutet, Sveriges exportråd och turistrådet
vad gäller den statligt finansierade informationsverksamheten utomlands.
Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga.
Det internationella utvecklingssamarbetet har under de senaste åren ställts
inför många nya krav.
Bidragande orsaker har bl.a. annat varit de snabba världspolitiska för-
ändringarna, de växande ömsesidiga beroendena mellan u- och i-länder
samt många u-länders ekonomiska kris under 1980-talet.
Det svenska biståndet är i enlighet med de biståndspolitiska målen
främst inriktat på stöd till de fattigaste länderna. I växande utsträckning
har biståndet även fått ta på sig uppgifter för att bidra till att möta kraven
som ställs i olika sammanhang på ökat internationellt samarbete för
utveckling och i olika krissituationer. Miljön är ett exempel där insikten
om behovet växt av en ökad internationell samverkan. U-ländernas
skuldproblem har också varit utgångspunkten för både nya internationellt
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 2
20
samordnade aktioner och för direkt stöd till olika enskilda skuldtyngda
länder.
Det kalla krigets slut har skapat möjlighet att bidra till fredsprocesser
och återuppbyggnad i några olika regioner. Snabba insatser och omfördel-
ningar har krävts. Kriget i Mellanöstern har inneburit nya och stora
anspråk på humanitära insatser och stöd till särskilt drabbade länder. En
händelse som Mellanöstern-kriget kan på ett mer djupgående och långva-
rigt sätt påverka förutsättningarna för utveckling i större grupper av
länder.
Biståndsmyndigheterna har under det senaste året påförts nya uppgifter
bl. a. genom Östeuropabiståndet. Sammantaget kan konstateras att bistån-
det i dag präglas av stor mångfald vad gäller såväl inriktning på länder som
verksamhetstyper. Stora krav på anpassning och flexibilitet ställs därför
kontinuerligt på verksamheten.
Arbetet med framtagande av de fördjupade anslagsframställningarna på
SIDA och BITS där bl. a. kapacitets- och kompetensbehov skall analyseras,
pågår. Under våren 1991 kommer myndighetsspecifika direktiv för
SAREC och Nordiska afrikainstitutet att fastställas där tyngdpunkten
också kommer att vara kapacitets- och kompetensbehov samt resultatana-
lys.
Inom regeringskansliet har ett särskilt utrednings- och analysprojekt
studerat effektivitetsfrågor i det svenska biståndet. Projektet har bl.a.
studerat vilken typ av utvärderingar som genomförs inom biståndet och
hur dessa används. Ett annat syfte med utredningen har varit att utveckla
begreppen inom ämnesområdet för att kunna diskutera effektivitet på ett
mer konkret och nyanserat sätt. Utredningen visar att det bör vara möjligt
att mot bakgrund av operationella och biståndspolitiska mål och utifrån
utvärderingen på program-, sektor- och projektnivå besvara frågan om det
inom biståndet görs rätt saker och om insatta resurser utnyttjas effektivt för
avsedda ändamål. På biståndsmyndigheterna bedrivs redan i dag ett om-
fattande utvärderingsarbete. En avsikt med detta utredningsarbete har
bl. a. varit att bidra till utvecklingen av metoder för den årliga resultatre-
dovisningen och resultatanalysen i de fördjupade anslagsframställning-
arna. Departementets promemoria remissbehandlas för närvarande. Jag
vill betona vikten av att fortlöpande granska effektiviteten i biståndet och
biståndsadministrationen och avser att från resurser som står till förfo-
gande för biståndsadministrationen finansiera inrättandet av ett separat
utvärderingssekretariat.
Genom enprocentmålet ökar det svenska biståndet i takt med den
samlade produktionen. I nominella termer har anslagsökningarna på grund
av inflationen varit kraftiga. Detta innebär växande uppgifter för bistånds-
myndigheterna vars administration samtidigt har behållits på en i stort sett
oförändrad nivå. Biståndsmyndigheterna genomgår på så vis en kontinu-
erlig rationalisering som ställer stora krav på prioritering av insatser och
arbetsmetoder i ett redan mycket omfattande verksamhetsområde.
Frågor om organisation och arbetsformer inom det bilaterala utvecklings-
biståndet har behandlats av en särskild utredning. Utredningen har pre-
senterat sina förslag i betänkandet (SOU 1990:17) Organisation och ar-
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 2
21
betsformer inom det bilaterala utvecklingsbiståndet. Ett syfte med utred-
ningen har varit att belysa arbetssätt och metoder i biståndet som bidrar till
goda resultat och samtidigt till hushållning med knappa administrativa
resurser hos myndigheterna.
Graden av mångfald i biståndet och inriktningen på insatstyper, t. ex.
katastrofbistånd, utbyggnad av infrastruktur, demokratifrämjande och
förvaltningsutveckling påverkar i stor utsträckning behovet av kapacitet
och kompetens hos biståndsadministrationen. Också arbetsfördelningen
mellan myndigheterna och arbetssätt inte minst vad gäller anlitande av
extern expertis vid planering, genomförande och utvärdering av biståndet
avgör behov av kapacitet och kompetens. Med denna utgångspunkt och i
syfte att pröva olika vägar att effektivisera biståndets administration
kommer regeringen att i höstens budgetarbete ta ställning till BITS och
SlDA:s fördjupade anslagsframställningar.
I enlighet med utredningens förslag föreslogs i årets budgetproposition
en delvis ny inriktning av det näringslivsinriktade biståndet. Inom SIDA
inrättas som en följd därav en ny byrå för forvaltningsbistånd genom
omdisponering av administrativa resurser. En ny myndighet för näringslivs-
utveckling föreslås också bli inrättad genom en sammanslagning av
SWEDFUND, IMPOD och delar av SIDAs industribyrå. I samband med
att myndigheten bildas uppkommer rationaliseringsvinster genom att ad-
ministration, reception och andra servicefunktioner nu blir gemensamma.
Jag beräknar en rationalisering på 10% under treårsperioden om totalt
3 — 5 milj, kr., varav minst hälften tas det första året i perioden.
I utredningens förslag ligger också frågan om samordningen mellan
biståndsmyndigheterna kan underlättas genom lokalmässig närhet. I årets
budgetpropositionen anmäls att denna fråga skall utredas vidare med
hänsyn till möjliga rationaliseringsvinster på myndigheterna. Statskonto-
ret har getts i uppdrag att se på vilka möjligheter som finns och om en
rationaliseringsvinst på 7 — 10 milj. kr. kunde uppnås genom skapandet av
ett Biståndets hus.
I budgetpropositionen for budgetåret 1991/92 föreslås även att en analys
av utbildningsfunktionen i biståndet görs. Det ökade deltagandet i bistån-
det inom såväl SIDA, BITS som SARECs verksamhetsområde ställer höga
krav på en väl anpassad utbildning inom såväl u-landskunskap som språk.
RRV har också påtalat behovet av relevant utbildning hos ett flertal
svenska myndigheter som sysslar med tjänsteexport. En analys av arbets-
fördelningen bl.a. på utbildningsområdet kommer att initieras. Villkoren
för utbildning som anordnas av SIDA respektive Sandö U-centrum skall
bl. a. analyseras. Jag avser att föreslå regeringen att RRV ges i uppdrag att
i ett första steg se över debiteringsfrågorna m.m. i Sandö U-centrums
respektive SIDAs utbildningsverksamhet.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 2
22
Omvärldens betydelse for den ekonomiska utvecklingen i Sverige har
fortsatt att öka kraftigt under det gångna årtiondet. Tendenserna härvidlag
kommer att förstärkas, inte minst genom den ekonomiska integrationen i
Europa.
I årets finansplan konstateras att en huvuduppgift för den ekonomiska
politiken är att skapa förutsättningar för Sverige att aktivt och framgångs-
rikt delta i den internationella integrationen. Det handelspolitiska arbetet
med att undanröja hinder for handel med varor och tjänster och att
tillvarata svenska intressen i uppbyggnaden av det internationella regelver-
ket spelar här en central roll. Detta arbete är en huvuduppgift för utrikes-
departementets handelsavdelning och för kommerskollegium som central
förvaltningsmyndighet på det handelspolitiska området.
Det internationella arbete som leds och samordnas av handelsavdel-
ningen kommer att få ännu större tyngd under de kommande åren. För-
handlingarna om ett EES-avtal går nu in i ett slutskede.
De för världshandeln och det multilaterala handelssystemet utomor-
dentligt viktiga förhandlingarna inom den s.k. Uruguay-rundan i GATT
har nyligen återupptagits.
De handelspolitiska relationerna med länderna i Central- och Östeuropa
kräver stor uppmärksamhet, inte minst förhandlingarna om frihandelsav-
tal mellan EFTA å ena sidan och Polen, Tjeckoslovakien resp. Ungern å
den andra. Frågan om åtgärder vad gäller exportfrämjande och exportfinan-
siering kräver kontinuerlig uppmärksamhet från handelsavdelningens
sida.
Som inledningsvis nämnts kommer inte minst utvecklingen av Sveriges
relationer till EG att leda till behov av resursförstärkningar inom delar av
utrikesförvaltningen. Effektiviseringsarbetet inom statsförvaltningen i
stort kan därmed ses som ett sätt att frigöra resurser för det internationella
arbetet.
I årets budgetproposition har regeringen föreslagit att vissa avsteg görs från
gällande rationaliseringskrav inför den kommande tre-årsperioden. Där-
med kan resurser, som under det kommande året frigörs i regleringsverk-
samheten, användas i andra delar av kollegiets verksamhet.
I årets budgetproposition har också anmälts att avregleringar och inter-
nationalisering påverkar förutsättningarna för flera myndigheters arbete
och att en översyn bör göras avseende ansvarsfördelningen mellan berörda
myndigheter, bl. a. kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen
(NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK). Beröringspunkter finns
också med det nya jordbruksverket och med sammanslagningen av statens
industriverk (SIND), styrelsen för teknisk utveckling (STU) och energiver-
ket. Ett samlat översynsarbete som bl.a. syftar till ett effektivare resursut-
nyttjande har nyligen påbörjats.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 2
23
Statens roll i exportfrämjande verksamhet genom Sveriges exportråd har
nyligen varit föremål för en utredning. Utredningen har presenterat sina
bedömningar och förslag i betänkandet (SOU 1991:3) Statens roll vid
främjande av export.
Utredningen har enligt sina direktiv (1989:38) bl.a. haft att lämna ett
underlag för regeringens ställningstagande till frågan om en treårsbudget
för verksamheten och att därvid ange tre alternativ — ett som innebär
fortsättning på nuvarande nivå, ett där en mindre sänkning av anslaget
genomförs och ett där en radikal sänkning genomförs. Betänkandet är nu
föremål för en bred remissomgång.
Regeringen är beredd att inom ramen för översynen och mot bakgrund
av remissutfallet föreslå besparingar i statsanslaget i samband med att
rådets verksamhet klarare definieras med hänsyn till vad som är samhälls-
ekonomiskt motiverat. Jag avser att återkomma till hithörande frågor i den
proposition som planeras till senare i vår.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 2
Jag räknar med att de åtgärder som jag och statsrådet Gradin nu redovisat
sammanlagt skall leda till en minskning av den statliga administrationen
med ca 90 milj. kr. Av besparingen används 22 milj. kr. dels för att
finansiera redan gjorda åtaganden bl. a. i enlighet med rekommendationer
avgivna av Östeuropautredningen dels för inrättandet av ett särskilt sekre-
tariat för utvärdering inom biståndet samt en byrå vid SIDA för förvalt-
ningsbistånd.
Statsrådet Hjelm-Wallén anför
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlin-
jer för omställning och minskning av den statliga administrationen som jag
har anfört (avsnitt 1 —4 och 6) (
Statsrådet Gradin anför
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
jag har anfört angående verksamheten inom kommerskollegium och Sve-
riges exportråd (avsnitt 5).
24
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991.
Föredragande: statsrådet R. Carlsson
Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1991/92, m. m. såvitt avser omställning och minskning av
den statliga administrationen.
Huvudinriktningen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde,
som jag redovisade den i prop. 1990/91:102 om verksamhet och anslag
inom totalförsvaret under budgetåret 1991/92, är att åstadkomma en
effektiv och rationell verksamhet samt att skapa en mer ändamålsenlig
myndighetsstruktur. Utgångspunkten för dimensioneringen och struktu-
ren skall för det militära försvaret vara krigsorganisationens storlek och
inriktning samt dess behov. Strävan är vidare att undvika särlösningar
inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Enligt min mening bör arbetet i första hand utgå från en renodling av
ansvars-, kompetens- och befogenhetsfördelningen samt från de behov som
verksamheterna, för det militära försvaret främst krigsorganisationen, har.
I propositionen redovisas därför bl. a. en översyn av rollfördelningen
mellan regeringen och myndigheterna och hur denna skall anpassas till de
nya och delvis förändrade styrformerna.
I regeringens anvisningar för programplaner m. m. för perioden 1992/93
— 1996/97 ligger denna inriktning som en av grunderna för myndigheter-
nas fortsatta planering.
Målsättningen med detta arbete och med de åtgärder som presenteras i
denna bilaga är att åtgärderna i allt väsentligt skall genomföras under den
kommande försvarsbeslutsperioden.
Bakgrund
Eftersom ett nytt långsiktigt försvarsbeslut om totalförsvarets långsiktiga
inriktning har blivit framskjutet till år 1992 känner vi inte den framtida
krigsorganisationens utformning och storlek. Därmed saknas konkret un-
derlag om dimensioneringen och strukturen av fredsorganisationen inom
det militära försvaret, den civila delen av totalförsvaret och ”stödverksam-
heterna”. Mot denna bakgrund är det i dagsläget svårt att exakt uppskatta
kommande minskningar av administrationskostnaderna.
Omstruktureringar är en fortlöpande del av verksamheten. Under de
senaste tio åren har exempelvis antalet anställda inom det militära försva-
ret minskat med ca 7000 personer.
Under de senaste åren har en successiv anpassning skett av organisatio-
nen. Riksdagen har beslutat om ett antal avvecklingar av förband
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 3
25
(13,111,117,T3 och T4). Dessutom skulle Ing 1 och Lv 7 omlokaliseras. Prop. 1990/91: 150
Vidare beslutades om att minska antalet militär- resp, civilområden från Bilaga II: 3
sex till fem.
Försvarets rationaliseringsinstitut föreslås i årets budgetproposition
(prop. 1990/91: 100, bil 6) avvecklas den ljuli 1991. Anslaget till institutet
är f. n. ca 25 milj kr per år.
Inom regeringskansliet (försvarsdepartementet) bereds f. n. direktiv för en
översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central och regional
nivå. Direktiven beräknas föreligga under maj månad 1991.
Utredningen bör lämna förslag till en ledningsorganisation för försvars-
makten på central och regional nivå där organisationen har anpassats till
yttre förutsättningar som en minskad krigsorganisation och en förändrad
hotbild. Minskningen av krigsorganisationen bör få genomslag i lednings-
organisationen.
Försvarsmaktens grundorganisation har sedan att anpassas till krigsor-
ganisationen. Genom en översyn av bl. a. de fyra centrala militära staber-
nas roller och uppgifter bör grunden kunna läggas för en effektivare ledning
av försvarsmakten i fred.
Förslagen till ledningsorganisation inom den civila delen av totalförsva-
ret bör grundas på bl. a. en förutsättningslös prövning av hur behovet av
samordning mellan militära och civila intressen kan tillgodoses. Förslagen
i dessa delar kan även komma att leda tili förändringar på central nivå.
Utredningen bör slutrapportera sitt uppdrag senast den 1 maj 1993.
Målet för utredningens arbete bör vara att skapa en effektivare lednings-
organisation i såväl krig som fred. Utredningen bör därvid pröva och
redovisa konsekvenserna av sammantagna besparingar på central, högre
regional och lägre regional nivå om ca en tredjedel av nuvarande resursan-
vändning för ledningen i fred.
Resultatet av utredningens arbete förväntas utgöra ett viktigt underlag
för statsmakternas beslut när det gäller den fortsatta omstruktureringen av
myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och det
bör kunna genomföras i slutet på den kommande försvarsbeslutsperioden.
Flygtekniska försöksanstalten (FFA) har till uppgift att bl. a. genomföra
kunskapsuppbyggande forskning inom det flygtekniska området samt som
en komplettering till den anslagsfinansierade verksamheten bedriva in-
täktsfinansierat utvecklingsarbete.
26
FFA har under de senaste två budgetåren redovisat underskott i den Prop. 1990/91: 150
intäktsfinansierade verksamheten. Innevarande budgetår bedöms gå jämnt Bilaga II: 3
ut eller med ett eventuellt överskott. För de kommande budgetåren förut-
ses ånyo underskott i denna verksamhet. Mot denna bakgrund har rege-
ringen funnit anledning att se över den intäktsfinansierade verksamheten
vid FFA.
Regeringen bemyndigade den 20 december 1990 chefen for försvarsde-
partementet att tillkalla en särskild utredningsman i avsikt att överväga
och lämna förslag till åtgärder som skapar balans mellan intäkter och
utnyttjande av den anslagsfinansierade verksamheten vid FFA. Resultatet
av utredningen skall redovisas till regeringen den 30 april 1991.
Resultatet väntas främst påverka den intäktsfinansierade delen av an-
staltens versamhet och innebära en effektivisering av verksamheten.
Översynen omfattar myndigheter som hör till försvarsdepartementets ver-
samhetsområde. Målsättningen är att bl. a. utifrån dels den framtida krigs-
organisationens behov och inriktning, dels utifrån övergången till resultat-
orienterad styrning inom statsförvaltningen skapa en ändamålsenlig och
rationell myndighetsstruktur samtidigt som dubbelkompetens och särlös-
ningar undviks.
Utformningen av direktiv bereds f. n. inom regeringskansliet och beräk-
nas föreligga under våren 1991. Resultatet av arbetet bör kunna redovisas
i budgetpropositionen 1993. Därefter kan ytterligare studier eller genom-
förandeprojekt bli aktuella. Resultatet kan innebära att myndigheter om-
struktureras, slås samman, avvecklas eller reduceras. Vidare kan förändrat
huvudmannaskap, styrning och andra finansieringsformer komma att bli
aktuella. Genomförandet beräknas kunna ske under den kommande för-
svarsbeslutsperioden, dvs 1992/93—1996/97.
Försvarets civilförvaltning ingår i myndighetsöversynen men behandlas
även inom ramen för den pågående utredningen om ” Stöd till förnyelsear-
betet” (C Dir 1990:19).Utredningens resultat skall redovisas den 31 maj
1991.
Det planerade försvarspolitiska beslutet 1992 kommer med stor sannolik-
het att innebära stora förändringar för totalförsvaret. Som en följd härav
kan strukturförändringar komma att aktualiseras även inom totalförsva-
rets forskningsverksamhet. En översyn bör därför göras när det gäller
inriktning, omfattning, styrning, struktur m. m. avseende totalförvarets
forskningsverksamhet.
* Inriktning och omfattning. Forskningsverksamheten är anpassad till
27
totalförsvarets nuvarande organisation och uppgifter. Kostnaderna för
verksamheten uppgår till mellan 600 och 700 miljoner kronor om man
bortser från de kostnader som ligger i materielanskaffningsprocessen. Som
ovan har nämnts finns det goda skäl att förmoda att åtminstone det
militära försvaret kommer att förändras i betydande grad i det kommande
försvarsbeslutet. Översynen bör därför, med det nya försvarsbeslutet som
grund, föreslå vilken inriktning och omfattning forskningsverksamheten
bör ha för att tillgodose de behov som kommer att finnas i en förändrad
försvarsmaktsstruktur.
* Struktur och styrformer. Forskningsmedel inom försvarsdepartemen-
tets område är fördelade på olika myndigheter och anslag för att tillgodose
olika behov. Detta kan dock försvåra överblicken och medföra dubbelar-
bete och/eller suboptimeringar. Forskningsverksamheten är i första hand
avsedd för totalförsvarets behov. Det måste därför finnas ett samband
mellan avnämarnas behov och den forskning som produceras. Utred-
ningen bör därför föreslå lämpliga former för denna samverkan så att
avnämarnas intressen tillgodoses på ett rimligt sätt.
Översynen bör huvudsakligen omfatta den forskningsverksamhet som
bedrivs inom
— programmet gemensam försvarsforskning
— anslaget E 4. Operativ ledning m. m.: Forskning och utveckling
— flygtekniska försöksanstalten
— berörda myndigheter inom den civila delen av totalförsvaret.
Översynen bör vidare beakta samverkansmöjligheter internationellt,
med andra samhällssektorer, med industrin och med universitet och hög-
skolor.
En utgångspunkt för översynen skall därvid vara att försvarets forsk-
ningsanstalt även fortsättningsvis skall vara huvudproducent för totalför-
varets forskningsverksamhet.
Utredningen bör påbörjas tidigt under sommaren 1991 med en kartlägg-
ningsfas. Denna bör utmynna i ett delbetänkande med förslag till hur
utredningen fortsättningsvis bör bedrivas. Tilläggsdirektiv kan därefter
utfärdas för det fortsatta arbetet. Avrapportering bör kunna ske under juni
1992. Riksdagen kan ta ställning till regeringens förslag under våren 1993
och eventuella förändringar bör kunna genomföras med början under
budgetåret 1993/94.
Inom departementet övervägs f.n de statliga stiftelser som verkar inom
departementets område. Stiftelsen Försvarsbostäder beräknas kunna av-
vecklas fr.om. 1 juli 1991. Dessutom finns stiftelsen Gällöfsta kurscen-
trum, Stiftelsen MHS-eleven och Drottning Victorias örlogshem. Dessa
stiftelsers verksamhet bör också ses över i syfte att få underlag för beslut
om strukturförändringar.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 3
28
I proposition 1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret
under budgetåret 1991/92, föreslås att administrationen av familjebidra-
gen förändras. Förändringen innebär en effektivare hantering bl. a. genom
färre ansvariga myndigheter och huvudmän. Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna övertar administrationen från försvarets civilförvalt-
ning, länsstyrelserna och kommunerna.
En översyn av prövningsförfarandet vid ansökan om vapenfri tjänst har
genomförts av en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet. På grundval av
arbetsgruppens förslag har regeringen i proposition 1990/91:169 i april
1991 förslagit ett förenklat prövningsförfarande samt en ökad flexibilitet
och snabbhet i handläggningen av vapenfriansökningar. Förenklingarna
innebär att besparingar på närmare 4 miljoner kronor per år kan göras
främst inom vapenfristyrelsens utredningsverksamhet. Förslagen föreslås
gälla fr. o. m. den 1 juli 1991.
En parlamentariskt sammansatt kommitté kommer under våren att tillkal-
las för att se över grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom
pliktsystem.Resultatet kan påverka vapenfristyrelsens och värnpliktsver-
kets organisation och uppgifter.Utredningen kan även komma att bl.a.
påverka statens räddningsverk eftersom frågan om direktrekrytering av
värnpliktiga till civilförsvaret behandlas. Direktiv bereds för närvarande
inom regeringskansliet. Genomförandet av eventuella reformer inom om-
rådet kan ske tidigast den 1 juli 1994, alternativt 1 juli 1995 och får fullt
genomslag ett år senare. Målet med översynen är att skapa ett system som
ger en effektivare personalförsörjning för totalförsvaret. Vissa besparingar
inom administrationen kan förväntas.
En utredning pågår för att se över den del av totalförsvarets personalför-
sörjning som sker genom de frivilliga försvarsorganisationerna. Den syftar
till att pröva organisationernas roll, uppgifter, ansvar och verksamhetens
finansiering. Utredningen skall vara avslutad senast den 31 december
1991. Genomförandet av utredningens förslag kan ske under de inledande
åren av nästa försvarsbeslutsperiod. Målsättningen är att skapa en effekti-
29
vare ordning med administrativa förenklingar och tydligare ansvarsfördel- Prop. 1990/91: 150
ning mellan myndigheterna inbördes och i förhållandet till organisatio- Bilaga II: 3
nerna.
Jag räknar med att de åtgärder som jag nu har redovisat sammanlagt skall
leda till en minskning av den statliga administrationen med 350 milj.kr.
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att godkänna de riktlinjer för omställning och minskning av den
statliga administrationen inom försvarsdepartementets verksamhetsom-
råde som jag har anfört.
30
Socialdepartementet
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Föredragande: statsrådet Thalén
Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92,
m.m. såvitt avser omställning och minskning av den
statliga administrationen
1 Utgångspunkter för förnyelsearbetet
Socialdepartementets ansvarsområde är inriktat på medborgarnas trygghet
och välfärd. De stora transfereringssystemen inom socialförsäkringen skall
dels kompensera för inkomstbortfall på grund av ohälsa eller ålder, dels
ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden. Denna ekono-
miska uppgift får allt starkare beröringspunkter med de delar av trygg-
hetssystemen som skall förebygga och behandla ohälsan och dess upp-
komst och orsaker, nämligen hälso- och sjukvården, hälsoskyddet samt
socialtjänsten. Inom dessa områden, där staten inte har det direkta verk-
samhetsansvaret, kan statens huvuduppgift närmast beskrivas som inriktad
på framför allt tillsyn, kunskapsuppbyggnad och kvalitetssäkring.
Socialförsäkringsadministrationen bestående av riksförsäkringsverket
(RFV) och de allmänna försäkringskassorna svarar för ungefär 85 % av
de administrativa kostnaderna inom socialdepartementets område. Den
regionalt och lokalt förankrade verksamheten är i stor utsträckning
regelstyrd och inriktad på ärendehandläggning. På den centrala
myndighetsnivån tillhör uppföljning och utvärdering de viktigaste
uppgifterna för RFV liksom för socialstyrelsen såvitt avser den sociala
sektorn. Vidare finns ett antal myndigheter som helt eller delvis är
intäktsfinansierade, exempelvis läkemedelsverket, statens hundskola och
statens bakteriologiska laboratorium. Bilden rymmer också ett antal
mindre myndigheter med relativt väl avgränsade verksamhetsområden,
t.ex. statens handikappråd och bammiljörådet.
Inom socialdepartementets område koncentreras åtgärderna för om-
ställning och bantning av den statliga administrationen nu till socialstyrel-
sens område och till socialförsäkringsadministrationen. Riktlinjerna läggs
nu fast och skall konkretiseras i departementets dialog med berörda
myndigheter.
31
En stor del av besparingarna skall åstadkommas genom regelförändringar
och förenklingar, inte minst inom socialförsäkringsområdet. Vidare ingår
åtgärder som syftar till att stärka kompetensen och öka koncentrationen
på myndigheternas viktigaste uppgifter, dvs. uppföljning och utvärdering.
Detta berör i hög grad socialstyrelsens verksamhetsområde, där en av
åtgärderna är att bilda ett särskilt folkhälsoinstitut, som tillförs resurser
från olika håll för att få en effektivare medelsanvändning. Decentralisering
och delegering till lokal och regional nivå såväl inom socialförsäkrings-
systemet som i socialstyrelsens tillsynsverksamhet är verkningsfulla
åtgärder i sammanhanget. Ökad samverkan mellan olika organ samt
sammanslagning av besläktade verksamheter prövas också såsom i det
föreslagna rättsmedicinalverket.
Slutliga ställningstaganden till genomförandet av besparingar sker inom
ramen för ordinarie budgetberedning. Den samlade besparingseffekten
inom socialdepartementets område bedöms för treårsperioden uppgå till
ca 420 milj.kr.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
Roll och uppgifter
Socialstyrelsen är statens viktigaste organ inom hälso- och sjukvården
samt socialtjänsten. Enligt av riksdagen våren 1989 godkända riktlinjer
(prop. 1988/89:130, SoU24, rskr. 296) skall socialstyrelsens huvudsak-
liga uppgifter vara tillsyn samt kunskapsutveckling och kunskapsförmed-
ling. I tillsynsfunktionen ligger dels en kontroll av verksamheten när det
gäller kvalitet, säkerhet och den enskildes rättigheter, dels en uppföljning
och utvärdering av verksamheten gentemot av statsmakterna uppställda
mål. Vad avser kunskapsområdet är huvuduppgiften att samla in och
utvärdera för verksamheten relevant kunskap, t.ex. rörande vårdens och
omsorgens innehåll, kvalitet och kostnader i förhållande till uppsatta mål
och insatta resurser, och att förmedla denna kunskap så att den bl.a. kan
utgöra en grund för utveckling, förnyelse och omstrukturering.
Tillsynen i form av granskning av hur en verksamhet bedrivs eller av
hanteringen av enskilda ärenden, patienter och klienter bör främst full-
göras på regional nivå. Denna tillsyn utgör en viktig och självklar grund
för uppföljning och utvärdering, där ansvaret bör ligga inom socialstyrel-
sens centrala del. Med uppföljning avses att ta fram beskrivningar och
data vad avser metoder, resurser, prestationer och resultat för att kunna
göra jämförelser mellan huvudmän och över tid. Uppföljningen och
tillsynen är en grund för utvärderingen med bedömning och analys av
läge, resultat och utveckling inom området.
Regionala tillsynsenheter för hälso- och sjukvården och tandvården
finns nu inrättade på två orter och ytterligare tre etableras under år 1991.
Detta innebär en kraftig minskning av de centrala resurserna uttryckt i
32
antal årsarbetare. Enheterna har varit i funktion kort tid. Säkra slutsatser Prop. 1990/91:150
om decentraliseringens effekter kommer att kunna dras först om ett par Bilaga 11:4
år.
Det bör understrykas att den regionala tillsynen inte bara avser tillsyn
i form av granskning av enskilda ärenden. Även på regional nivå måste
det ske ett mera systematiskt uppföljningsarbete med syfte att stödja
kvalitetssäkringsarbetet.
Genom decentraliseringen av tillsynsfunktionen skapas inte bara en
närhet till den verksamhet som skall följas utan också en klarare intern
rollfördelning inom socialstyrelsen. De centrala delarna av socialstyrel-
sen kan nu koncentrera sig på uppföljning och utvärdering. Som jag
tidigare har poängterat är visserligen tillsynen i form av kontroll och
även som instrument för kunskaps- och erfarenhetsinsamling en viktig
grund för uppföljnings- och utvärderingsarbetet. Utvärderingsarbete
ställer i sig dock krav på kompetens av annat slag än vad som normalt
kan behövas i tillsynsverksamheten. En renodling av rollerna innebär
alltså fördelar både för personalen som kan arbeta med specifika upp-
gifter utifrån sin kompetens och för organisationen i arbetet med att finna
den för resp, uppgifter relevanta kompetensen. Tillsynsarbetet kräver
delaktighet i kvalificerat metodarbete där socialstyrelsens centrala och
regionala del måste samverka.
Socialstyrelsens andra huvuduppgift är att samla in, sammanställa och
sprida kunskap från olika områden, dvs. ha en roll som kunskapsorganisa-
tör. Förutom den egna tillsyns- och uppföljningsverksamheten är det
naturligt att socialstyrelsen särskilt utnyttjar universitet och högskolor som
huvudkällor för kunskap och i samma syfte samverkar med andra organ
och organisationer av betydelse för socialstyrelsens sektorsintresse. Hit
hör t.ex. sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliserings-
institut (SPRI) och statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
(SBU). Jag avser för övrigt att återkomma till samarbetet med SBU i
samband med att förslag lämnas om SBUs framtida organisation och
uppgifter.
Socialstyrelsen bör koncentrera sina kunskapsspridande insatser till att
i första hand återföra resultaten av egna uppföljningar och utvärderingar.
Styrelsen kan också få preciserade uppdrag av regering och riksdag.
Vidare har styrelsen ett särskilt ansvar för att sprida ny frontkunskap,
nya internationella erfarenheter eller resultat av slitna tvister om vad
vetenskap och beprövad erfarenhet innebär. Viktig är också auktorisa-
tionen av kunskap.
För kunskapsutveckling och kunskapsförmedling krävs liksom i andra
verksamheter ofta en specifik kompetens. Vid sidan av den kompetens
som gäller den mer eller mindre praktiska hanteringen krävs också tillgång
till en god kompetens inom det område som kunskapen härrör från. Med
socialstyrelsens omfattande verksamhetsområde kan alla slag av behövlig
kompetens inte rymmas inom den fasta organisationen. En del av kun-
skaps- och kompetensbehovet tillgodoses genom de vetenskapliga råden.
I andra fall kan det vara lämpligt att skapa referensgrupper eller projekt-
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga II
grupper. I åter andra fall bör socialstyrelsen tillfälligt knyta specifik
kompetens till den ordinarie organisationen. Över huvud taget är det
viktigt att socialstyrelsen är starkt vetenskapligt och professionellt för-
ankrad.
Socialstyrelsen har också flera författningsreglerade förvaltningsupp-
gifter, exempelvis legitimations- och behörighetsuppgifter samt viss
tillståndsgivning. I fråga om sådana uppgifter är möjligheten till ratio-
naliseringar ofta begränsad. Socialstyrelsen svarar också för utbetalning
av vissa statsbidrag till kommuner och organisationer samt för därmed
sammanhängande uppgifter. Statsbidragsgivningen är för närvarande
föremål för översyn genom kommunalekonomiska kommittén.
Socialstyrelsens uppgifter kan sammanfattningsvis beskrivas som riktade
dels mot medborgarnas behov av kvalitativt hög och likvärdig vård och
omsorg, dels mot professionen med bl.a. kvalitet och säkerhet i det
medicinska handlandet eller den sociala omsorgen och behandlingsarbetet.
Arbetsfältet är mycket omfattande. Socialstyrelsen måste ha beredskap för
att inom ramen för den givna verksamhetsinriktningen möta sådana för-
skjutningar i krav och förväntningar som följer såväl av förändringar inom
den sociala sektorn som av den allmänna samhällsutvecklingen. Av detta
följer enligt min mening att den fasta organisationen bör vara av måttlig
omfattning samt präglad av flexibilitet och hög kompetens.
Vad jag nu har sagt skall inte ses som en ny inriktning för socialstyrelsen
utan syftar till att ytterligare precisera och tydliggöra vad 1989 års riks-
dagsbeslut innebär. Inom socialstyrelsen har också drivits och pågår
fortfarande ett omstrukturerings- och omdaningsarbete. Detta innebär ett
fullföljande av den sedan slutet av 1970-talet gällande utvecklingslinjen
för socialstyrelsens verksamhet med en förstärkning av de primära upp-
gifterna tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsuppbyggnad. I en
organisation som också rymmer andra mer traditionella myndighetsupp-
gifter har det varit en svår uppgift att åstadkomma snabba förändringar
i denna riktning. Socialstyrelsen och dess personal har, genom mängden
av och spridningen i arbetsuppgifter, inte alltid getts de bästa förutsätt-
ningarna att leva upp till statsmakternas intentioner. Den nu pågående och
accelererande omdanings- och renodlingsprocessen syftar till att avlasta
socialstyrelsen såväl tunga samordningsuppgifter som en del uppgifter av
direkt operativ art. Genom socialstyrelsens egen prioritering av det interna
arbetet med metoder för och utveckling av tillsyns- och kunskapsfunktio-
nerna bör styrelsen därefter stå bättre rustad för sina viktiga huvudupp-
gifter.
Sammantaget syftar åtgärderna inom socialstyrelsens verksamhetsområde
till att skapa en flexibel organisation som präglas av kompetens och med
stark vetenskaplig förankring och auktoritet. Omstruktureringen av social-
styrelsen har redan fått ett kraftigt genomslag om man ser till den centrala
organisationens omfattning och bemanning. Åtgärder som vidtagits eller
föreslagits t. ex i årets budgetproposition har visat på att det utöver den
naturliga avgången i den centrala delen krävs personalminskningar innan
bemanningen är anpassad till verksamhetsinriktningen. Till detta kommer
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
34
konsekvenserna av den ytterligare renodling av socialstyrelsens sektors- Prop. 1990/91:150
kompetens som jag nu närmare skall redovisa. Bilaga 11:4
Folkhälsofrågor
Regeringen har tidigare denna dag i en särskild proposition presenterat
målsättningar och prioriteringar för folkhälsoarbetet de närmaste åren.
Förslag ges om inrättande av ett folkhälsoinstitut som skall vara det
nationella samordningsorganet för folkhälsofrågor i vid bemärkelse. Detta
institut föreslås överta det tvärsektoriella folkhälsoarbete i form av sam-
verkan och samordning i förhållande till andra myndigheter vilket i dag
i vissa fall utförs av socialstyrelsen. Vidare övertar institutet socialstyrel-
sens operativa uppgifter inom det tvärsektoriella förebyggande arbetet,
bl.a. huvudansvaret för den statliga informationsverksamheten inom
alkohol- och drogområdet. Jag räknar med att socialstyrelsens myndig-
hetsanslag därigenom kan minskas med 10 milj.kr. fr.o.m. budgetåret
1992/93. Dessa medel kommer i stället att tillföras folkhälsoinstitutet, och
någon besparing på statsbudgeten uppnås därför inte. Ett bättre resurs-
utnyttjande uppnås dock genom att en klarare rollfördelning skapas mellan
olika sektorsorgan. Detta innebär att administrationen kan minskas och
att frigjorda medel i stället kan komma exempelvis forskningen till del.
Socialstyrelsen skall - i likhet med andra myndigheter på nationell nivå
- i första hand utveckla den sektorsspecifika kompetensen inom folk-
hälsoområdet. Socialstyrelsens arbete skall därvid rikta sig till
huvudmännen och de personalgrupper som har ansvar inom sakområdet.
Socialstyrelsen har vidare en mycket viktig funktion i den aktiva
uppföljningen av folkhälsoarbetet inom socialsektorn.
Epidemiologiskt centrum
En viktig uppgift för socialstyrelsen är att på nationell nivå följa och
analysera utvecklingen av sjukdomar, sociala problem och deras risk-
faktorers utbredning i olika befolkningsgrupper. Inom socialstyrelsen
pågår arbetet med att utveckla ett epidemiologiskt centrum som avses
bl.a. svara för behövligt klassifikationsarbete och registerhållning in-
begripet kvalitetskontroll av befintliga epidemiologiska register. Avsikten
är att skapa hög tillgänglighet till registren för forskare, myndigheter,
kommuner och landsting. Jag avser att ge socialstyrelsen i uppdrag att
närmare klargöra roll och funktion för ett epidemiologiskt centrum.
Därvid bör bl.a. klargöras relationen till statistiska centralbyrån (SCB),
andra myndigheter och organisationer samt till forskningsanslagsbeviljan-
de organisationer, stiftelser m.fl. Vidare bör beaktas slutbetänkandet från
utredningen (S 1988:02) om informationsstrukturen för hälso- och sjuk-
vården. Även den informationsstrukturutredning för socialtjänsten som på
regeringens uppdrag pågår i socialstyrelsens egen regi skall beaktas i
sammanhanget. I detta arbete är det angeläget att vidga perspektivet till
att omfatta hela socialstyrelsens ansvarsområde, dvs. skissera hur det
35
epidemiologiska centret kan stödja forskning och uppföljningsinsatser Prop. 1990/91:150
inom hela den sociala sektorn. Styrelsen bör redovisa det avsedda upp- Bilaga 11:4
draget före utgången av år 1991.
HIV/aids
HIV/aids är fortfarande ett allvarligt folkhälsoproblem. Insatserna mot
HIV/aids har alltmer integrerats som en naturlig del i de ordinarie sam-
hällsorganens reguljära verksamhet. Det finns dock fortfarande ett starkt
behov av att i särskild ordning initiera förebyggande insatser. I årets
budgetproposition redovisade jag min uppfattning att Aids-delegationen
bör bibehållas under ytterligare ett antal år, och att den bör verka för en
mer effektiv samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och
frivilligorganisationer. Jag förordade också en bättre samordning av de
utåtriktade förebyggande insatserna från socialstyrelsens och social-
departementets sida vad gäller bekämpningen av HIV/aids. Samordningen
föreslogs också gälla kansliresurserna. Fortsättningsvis kommer alltså upp-
gifter av informations- och annan förebyggande karaktär liksom kansli-
resurserna för Aids-delegationen och vissa ytterligare uppgifter att be-
kostas via det särskilda aidsanslaget. Det innebär en besparing på statsbud-
geten på ca 7,7 milj.kr. och en motsvarande neddragning av anslaget till
socialstyrelsen har föreslagits för budgetåret 1991/92. Genom att på
liknande sätt som i folkhälsofrågan avlasta socialstyrelsen samordnings-
uppgifter på nationell nivå och det operativt preventiva arbetet kan styrel-
sens insatser också mer effektivt koncentreras på uppföljnings-, utvärde-
rings- och tillsynsfrågor.
Tillsyn och metodik inom socialtjänsten
Tillsynen har en särskild betydelse såväl för patienter inom hälso- och
sjukvården som för klienter inom socialtjänsten. I båda fallen befinner
sig individen i underläge gentemot vården och omsorgen och kan ofta
inte själv bedöma behandlingens eller åtgärdens relevans eller utfall. I
andra avseenden finns dock skillnader i tillsynsarbetet. Inom hälso- och
sjukvården granskas åtgärder som faller inom ramen för tydliga yrkes-
roller och verksamhet som bedöms mot vetenskap och beprövad erfaren-
het. Granskningen inom socialtjänsten har i långt större utsträckning
enskilda åtgärders lagenlighet som grund och tar i mycket sikte på ställ-
ningstaganden från politiska organ. En annan skillnad för socialstyrelsens
del är att den, i motsats till vad som gäller inom hälso- och sjukvårds-
området, inte har ett direkt ansvar på socialtjänstens område för tillsynen
i enskilda fall. Detta ansvar ligger på länsstyrelserna. Socialstyrelsen kan
dock gå in i viktigare eller mer principiella tillsynsärenden. Inom social-
tjänsten finns inte heller något regelbundet rapporteringssystem av Lex
Maria-modell. Det saknas också samlad statistik över antalet fall av tillsyn
liksom ett systematiskt arbete för kvalitetssäkring. Inom socialstyrelsen
pågår emellertid nu planering för ett viktigt metodarbete i syfte att finna
36
ett system för kontinuerlig och systematisk tillsyn av socialtjänsten. Ett
sådant arbete måste naturligtvis ske i nära samarbete med bl.a. länsstyrel-
serna. I det arbetet bör också tas upp frågan om den nuvarande arbets-
fördelningen såvitt avser tillsynen inom socialtjänsten är den lämpligaste.
Även tillsynen inom omsorgsverksamheten bör analyseras.
Jag är också angelägen om att få till stånd en väl fungerande utvärde-
ring av och ett stöd till utveckling av det sociala arbetets metodik. Jag
har erfarit att det inom socialstyrelsen finns tankar på att bygga upp en
centrumliknande verksamhet för det ändamålet. Ett sådant centrum skulle
vara öppet for samarbete med externa intressenter och i stor utsträckning
kunna utnyttja externa resurser inom högskolor, kommuner och landsting.
På motsvarande sätt som för det epidemiologiska centret avser jag att ge
socialstyrelsen i uppdrag att för regeringen presentera och närmare preci-
sera en tänkt uppbyggnad och på vilket sätt resursbehoven kan tillgodoses
genom omprioriteringar. Jag förutsätter att socialstyrelsen kan redovisa
uppdraget före utgången av år 1991.
Hälsoskydd
Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för verksamhet som rör
bl.a. hälsoskydd. Enligt hälsoskyddslagen delar socialstyrelsen och
statens naturvårdsverk den centrala tillsynen enligt regeringens bestäm-
mande. Den under senare år ökade uppmärksamheten på frågor kring
hälsoskydd och miljömedicin har bl.a. lett till att allt fler myndigheter
fullgör uppgifter som angränsar till eller överlappar socialstyrelsens.
Förutom naturvårdsverket rör det sig om exempelvis statens livsmedels-
verk, statens strålskyddsinstitut, kemikalieinspektionen ocharbetarskydds-
styrelsen. Något samlat ställningstagande till rollfördelningen mellan
myndigheterna har inte gjorts. Regeringen har därför för avsikt att ge
statskontoret i uppdrag att precisera och avgränsa socialstyrelsens roll
gentemot andra tillsynsmyndigheter när det gäller miljö- och hälsoskydds-
frågor. Uppdraget bör redovisas före utgången av år 1991.
Chefsmyndighetsuppgifter
Om riksdagen godkänner förslagen i propositionerna 1990/91:93 om
rättsmedicinsk verksamhet m.m. samt 1990/91:120 om den rättspsykiat-
riska undersökningsverksamheten m.m. vad avser en ny myndighet,
rättsmedicinalverket, och dess uppgifter kommer socialstyrelsen att helt
avlastas uppgiften som chefsmyndighet för sina hittillsvarande under-
förvaltningar. Ansvaret för tillsyn, uppföljning och utvärdering av rätts-
medicinsk och rättspsykiatrisk verksamhet kommer att ligga kvar på
socialstyrelsen. Detta innebär att socialstyrelsens möj lighet att koncentrera
sig på de huvudsakliga uppgifterna ytterligare förbättras.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
37
Beredskaps ansvaret för funktionen Hälso- och sjukvård m. m. Prop. 1990/91:150
I årets budgetproposition anmälde jag att det fanns anledning att genom-
föra en särskild översyn av hur socialstyrelsens uppgifter som funktionsan-
svarig myndighet inom totalförsvarets civila del såvitt avser hälso- och
sjukvården m.m. kan lösas framöver. Detta verksamhetsområde var
undantaget från den översyn som låg till grund för riksdagens beslut våren
1989 om socialstyrelsens inriktning m.m.
Under våren 1991 har översynen av funktionen genomförts av en depar-
temental arbetsgrupp med företrädare för försvars- och socialdepartemen-
ten. I översynsarbetet har ett stort antal överläggningar genomförts med
berörda myndigheter och organisationer. Arbetsgruppen har redovisat sin
översyn i promemorian "Det fortsatta arbetet vid socialstyrelsen med
beredskapsfrågor inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m.” Promemo-
rian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 11:4.1. lag har i
det följande samrått med chefen för försvarsdepartementet.
Enligt propositionen (1990/91:102) om verksamhet och anslag inom
totalförsvaret 1991/92 har genomförandet av 1987 års försvarsbeslut
(prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310) nu börjat ge påtagliga resultat
och förbättringar i hälso- och sjukvårdens beredskap. Jag vill understryka
betydelsen av denna positiva utveckling och av att den fullföljs.
En övergripande princip i hela totalförsvarsplaneringen, den s.k. an-
svarsprincipen, är att så långt möjligt låta den fredstida organisationen
vara oförändrad i en krigssituation. En viktig förutsättning för att
beredskapsplaneringen skall fungera är också att de för planeringen
ansvariga har nära kontakt med och tar hänsyn till den fredsmässiga
utvecklingen på området. Beredskapsfrågorna måste enligt min mening
integreras i socialstyrelsens reguljära verksamhet i större omfattning än
vad som för närvarande är fallet.
Socialstyrelsens huvudsakliga uppgifter inom ramen för sitt funktions-
ansvar skall även på beredskapsområdet vara tillsyn samt kunskapsutveck-
ling och kunskapsförmedling. Tillsynen bör ske inom ramen för styrelsens
övriga tillsyn. Likaväl som socialstyrelsen skall svara för expertkunnandet
inom den sociala sektorn under fredstid skall den göra det för kriser och
i krig om uppgiften då inte ankommer på annan myndighet. Socialstyrel-
sen bör alltså exempelvis utarbeta det kunskapsunderlag som krävs för att
verksamheten inom sektom skall fungera enligt de av statsmakterna
uppsatta målen för totalförsvaret. Eftersom socialstyrelsens beredskaps-
uppgifter berör andra myndigheters verksamhetsområden är det angeläget
att utveckla samverkansformema för att uppnå ett mer effektivt resursut-
nyttjande.
Vidare har översynsgruppen funnit att det även på beredskapsområdet
är möjligt att begränsa socialstyrelsens handläggning av rutin- och
individärenden. Bl.a. har framkommit att handläggningen av vapenfri-
frågor bör föras över till vapenfristyrelsen. Vidare bör sjukvårdshuvud-
männen själva kunna svara för krigsplaceringen av sin personal med hjälp
av uppgifterna i det av socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen gemen-
38
samt utvecklade personalförsöijningsregistret, det s.k. Integer-systemet. Prop. 1990/91:150
Ett motsvarande informationssystem bör utvecklas för försöijningen av Bilaga 11:4
läkemedel och sjukvårds materiel.
Översynsgruppen har beräknat att det bör vara möjligt att resurser i
storleksordningen 3-4 milj.kr. kan frigöras om gruppens förslag genom-
förs. I denna besparing ligger en avveckling av socialstyrelsens bered-
skapsförråd.
Jag förordar att det fortsatta utvecklingsarbetet bedrivs med den
inriktning som översynen lett fram till. De närmare organisatoriska kon-
sekvenserna torde vara av den arten att socialstyrelsen själv kan besluta
därom. Jag avser att inom ramen för mål- och resultatdialogen med
socialstyrelsen följa upp genomförandet av vad översynen har föreslagit.
Det föreslagna rättsmedicinalverket kommer att bestå av en lednings-
organisation med ett centralt kansli samt relativt fristående produktionsen-
heter inom de rättsmedicinska och rättsserologiska områdena samt inom
den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten. För ledningsfunktionen
kommer mål- och resultatstyrning att vara de övergripande inslagen.
Kvalitetskontroll och kvalitetssäkring blir viktiga inslag i ledningens
uppgifter bl.a. för att bevaka rättssäkerheten.
Vad gäller den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen har rege-
ringen föreslagit att undersökningar bör genomföras inte bara vid statliga
enheter utan även av vissa sjukvårdshuvudmän enligt ingångna avtal. De
statliga enheterna bör också för att kunna höja sin produktivitet och bättre
kunna möta variationer i behovet av undersökningar, få ökade möjligheter
att upphandla personalresurser (t.ex. läkare och psykologer) av sjukvårds-
huvudmän och andra intressenter. På detta sätt kan uppnås en effektivare
och mer flexibel organisation, som i ett relativt kort tidsperspektiv kan
anpassa sig till förändringar i efterfrågan på undersökningar. Organisa-
tionen skapar möjligheter att bedriva konkurrerande verksamhet inom den
offentliga sektorn. I bl.a. detta perspektiv kommer kostnadsuppföljning
och kostnadsanalyser liksom stöd till löpande effektivisering och upphand-
ling att vara viktiga uppgifter för rättsmedicinalverket.
En del av den verksamhet som det åligger rättsmedicinalverket att leda
kommer att vara avgiftsfinansierad. Det gäller den rättsserologiska verk-
samheten. Även när det gäller vissa undersökningar inom rättsmedicin
och den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skulle verksamheten
på sikt åtminstone delvis kunna avgiftsfinansieras. Rättsmedicinalverket
kommer således att ha ansvar för och leda verksamheter där det finns
stora möjligheter att vidareutveckla de olika verksamheterna såväl organi-
satoriskt som kvalitetsmässigt.
Det finns också, främst inom den rättspsykiatriska undersökningsverk-
samheten, möjligheter att minska statens kostnader för verksamheten. I
dag utförs ca 550 rättspsykiatriska undersökningar till en kostnad av
39
115 milj.kr. Det är således en kostnadskrävande verksamhet, och en stor
del av kostnaderna är knutna till omhändertagandet av de personer som
utreds vid de rättspsykiatriska klinikerna. Kraven på säkerhet och
bevakning är att jämställa med förhållandena vid häkten. Genom att
avveckla rättspsykiatriska kliniker i den utsträckning som är motiverad
med hänsyn till ingångna avtal med sjukvårdshuvudmännen och den
reduktion av antalet undersökningsplatser som de nya reglerna enligt
förslagen i propositionen (1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård m.m.
på sikt torde innebära kan besparingar i de statliga utgifterna för denna
verksamhet uppnås samtidigt som man uppnår det eftersträvade närman-
det mellan den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten och allmän-
psykiatrin. Besparingarna i denna del bör under treårsperioden kunna ligga
i storleksordningen 20 milj.kr.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
Socialförsäkringsadministrationen befinner sig i en intensiv förändrings-
fas. För det första är arbetssätt och verksamhetsinriktning stadda i om-
vandling. En långtgående decentralisering av ärendehandläggning till
lokalkontorsnivån är snart avslutad. Hittillsvarande tonvikt på att bevilja
och utbetala ersättningar skall kompletteras med ett aktivt arbetssätt med
syfte att främja rehabilitering och motverka uppkomsten av långa sjuk-
skrivningar och förtidspensioneringar.
För det andra kommer väsentliga inslag i förmånssystemet att förändras.
Förslaget om införande av en 14 dagars sjuklöneperiod den 1 januari 1992
innebär att försäkringskassorna inte längre skall administrera sjuk-
penningutbetalningarna för de korta sjukfallen. I dag utgör detta en be-
tydande del av kassornas verksamhetsvolym inom sjukförsäkringen.
Vidare pågår eller planeras översyner av arbetsskadeförsäkringen, KBT
m.m.
För det tredje utvecklas försäkringskassornas relationer till angränsade
samhällssektorer. Fr.o.m. budgetåret 1989/90 har försäkringskassorna
möjligheter att upphandla yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Särskilda
medel har ställts till förfogande inom ramen för 1990 års
Dagmaröverenskommelse som bas för överläggningar och avtal mellan
kassor och sjukvårdshuvudmän. Försöksverksamhet med finansiell sam-
ordning mellan socialförsäkringen och hälso- och sjukvården avses in-
ledas under år 1992.
Som jag konstaterade i årets budgetproposition är resurssituationen och
arbetsbelastningen inom försäkringskassorna sådan att en neddragning av
administrationens kostnader inte kan åstadkommas med marginella an-
passningar. En långsiktig strategi för minskade förvaltningskostnader
måste utvecklas dels i termer av regelförändringar som ger administrativa
40
besparingar, dels i förändringar av organisationens utformning och funk-
tionssätt.
Strategin måste vidare beakta det grundläggande särdraget för verksam-
heten, nämligen att
* socialförsäkringen är ett nationellt system för ekonomisk
grundtrygghet som skall tillämpas enhetligt över hela landet.
Såväl försäkringsutgifter som administrationskostnader finansieras
nationellt i form av statliga skattemedel och socialavgifter. Förändringar
i förmåner beslutas centralt. Genomförande av beslutade förändringar
måste ske samordnat.
Socialförsäkringsförmåner styrs av ibland komplicerade regler. Fast-
ställande av ersättningsbeloppen förutsätter ofta en rad uppgifter om den
försäkrade. Härav följer behov av informationssystem och hantering som
så långt möjligt tillvaratar fördelar med automatisering. Detta motiverar
gemensamma ADB-system för registrering, beräkning och utbetalning
samt möjligheter till automatisk samordning mellan olika förmåner. ADB-
systemens funktion är även att säkerställa likformig regeltillämpning.
Den fortgående internationaliseringen och en eventuell framtida an-
slutning till EG kommer att ställa både centrala och lokala nivåer inför
nya uppgifter och kompetenskrav.
Enligt min mening är det väsentligt att
* socialförsäkringsadministrationen bibehåller en flexibilitet och
stabilitet för att klara av förändringskrav framöver.
Socialförsäkringen är i hög grad ett innehållsligt och produktionsmässigt
sammanhängande system. Samtidigt är det väsentligt att tillvarata de
fördelar som decentralisering och delegering ger för att åstadkomma ett
aktivt resultatansvar och ändamålsenlig anpassning till lokala förutsätt-
ningar och behov.
Den pågående förändringsprocessen inom socialförsäkringen innebär
att försäkringskassorna tilldelas ett mer aktivt resultatansvar och ett
bredare handlingsutrymme än det som hittills gällt. Därtill kommer att
en rad administrativa beslut förs ut till kassorna. Denna utveckling följer
de riktlinjer för rollfördelningen inom socialförsäkringsadministrationen
som uttryckts bl.a. i propositionen 1988/89:100, bil. 7.
Det är angeläget att även fortsättningsvis eftersträva
* en vidareutveckling av försäkringskassornas resultatansvar och av
rollfördelningen inom socialförsäkringsadministrationen i takt med
förändringar av verksamheten och målen för socialförsäkringen.
Det som i grunden styr socialförsäkringsadministrationens inriktning och
omfattning är de regelsystem som omger de olika förmånerna. Ett naturligt
steg i ett program för effektivisering och besparingar inom socialförsäk-
ringsadministrationen är därför att undersöka hur reglerna påverkar
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
41
administrationskostnaderna. I avsnitt 4.2.1 redovisas en preliminär över- Prop. 1990/91:150
sikt härav. Bilaga 11:4
I avsnitt 4.2.2 redovisas de större regelförändringar som för närvarande
är aktuella. Vissa av dessa härstammar från det regelutvecklingsarbete
som sedan 1980-talet är en integrerad del i socialförsäkringsverksamheten.
Genom ett regeringsbeslut i juni 1985 fick RFV formellt i uppdrag att
fortlöpande redovisa idéer, uppslag och åtgärder för översyner av regel-
systemet inom socialförsäkringen.
I avsnitt 4.2.3 redovisas kortfattat den inverkan internationaliseringen
kan innebära för socialförsäkringsadministrationen.
4.2.1 Administrationskostnaderna för olika försäkringsgrenar
Inom ramen för den s.k. Helmergruppen (i denna ingår ledningen för
socialdepartementet, RFV och Försäkringskasseförbundet FKF) har ett
arbete inletts med syfte att klargöra särkostnader för olika försäkrings-
grenar och hur förmånernas utformning påverkar administrationskost-
naderna.
I nedanstående tabell redovisas en preliminär uppskattning av olika
försäkringsområdens särkostnader i form av direkta administrationskost-
|
nader. Tabellen utgår |
från tilldelade |
medel |
för budgetåret |
1990/91 | ||
|
Verksamhetsgren |
Utbet. |
Dir. |
ADB- |
Porto |
Summa |
Adm. |
|
ers. (%) | ||||||
|
Barnbidrag, bidrags- |
15 114 |
218 |
29 |
36 |
283 |
1,9 |
|
Föräldraförsäkring m.m. |
16 481 |
284 |
40 |
32 |
356 |
2,2 |
|
Försäkring vid |
116 794 |
279 |
27 |
78 |
384 |
0,3 |
|
Sjukpenning |
34 961 |
1 368 |
75 |
114 |
1 557 |
4,5 |
|
Förtidspension m.m. |
28 031 |
117 |
6 |
7 |
130 |
0,5 |
|
Sjukvårdsersättning |
6 087 |
98 |
3 |
0 |
101 |
1,7 |
|
Summa försäkring |
217 468 |
2 364 |
180 |
267 |
2 811 |
1,3 |
Försäkringskassomas personalkostnader för direkt ärendehandläggning
utgör mellan 75 % och 95 % av administrationskostnaderna. Portokost-
nademas andel för olika verksamhetsområden varierar kraftigt från 0 %
till 20 %. För hanteringen av barnbidrag och pensionsutbetalningar utgör
portokostnaden en relativt tung post. I årets budgetproposition har jag
föreslagit att pensionsmottagare som har utbetalning till ett konto får
underrättelse om utbetald pension endast vid första utbetalningen och vid
ändring av beloppets storlek samt vid årsskifte och inte som i dag vaije
42
månad. Förändringen avses genomföras fr.o.m. den 1 januari 1992 och
beräknas medföra en kostnadsminskning på 24 milj.kr. per år. Mot-
svarande system har genomförts för bambidragsutbetalningar.
Den direkta administrationskostnaden utgör 0,3-4,5 % av utbetald
ersättning. Därtill kommer overhead-kostnader för intern administration
som utgör ca 17 % på de direkta administrationskostnaderna. De totala
administrationskostnaderna är i många fall mindre än 3 %, vilket kan
jämföras med de ca 25 % som privata försäkringsbolag uppger att deras
försäkringsadministration kostar.
Administrationskostnaderna bör inte ställas i relation enbart till de
belopp de hanterar utan även till ärendemängden. Därvid framträder
också vilka ärenden som är enkla och vilka som är komplexa, t.ex. till
följd av att en rad utredningsunderlag är nödvändiga innan beslut kan
fattas.
Inom RFV utarbetas för närvarande riktlinjer för en kostnads- och
prestationsredovisning. Denna skall kunna tjäna som underlag för närma-
re analyser av kostnaderna för att administrera olika delar av socialför-
säkringssystemet. Uppgifterna i följande tabell om direkta personalkost-
nader för några olika ärendeslag skall ses som exempel på vad en redo-
visning skulle kunna innehålla.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
Verksamhetsgren
Personalkostnad per ärende
|
Sammanlagd |
Antal |
Mått* |
Styck- | |
|
Barnbidrag |
29 |
1 634 500 |
(B) |
18 |
|
Föräldrapenning |
160 |
494 000 |
(A) |
324 |
|
Tillfällig föräldrapenning |
86 |
3 187 000 |
(A) |
27 |
|
Ålderspension |
49 |
1 552 000 |
(B) |
32 |
|
Efterlevandepension |
36 |
364 000 |
(B) |
99 |
|
Sjukpenning |
770 |
10 274 000 |
(A) |
75 |
|
Sjukvårdsersättning |
46 |
9 333 000 |
(K) |
5 |
|
Resekostnad sersättning |
52 |
3 060 000 |
(K) |
17 |
*) B = bidragsmottagare
A = Anmälningar under en tolvmånadersperiod
K = Kvitton
Arbetet inom Helmergruppen rörande samband mellan förmånernas
utformning och administrationskostnaderna avses ge uppslag till ytter-
ligare regelförändringar och förändringar i regler och arbetssätt som kan
frigöra administrativa resurser utan att alltför påtagligt försämra utbytet
för den försäkrade.
43
4.2.2 Aktuella regelförändringar
Rehabilitering och rehabiliteringsersättning
I propositionen (1990/91:141) om rehabilitering och rehabiliteringser-
sättning lämnas förslag till lagstiftning inom ramen för den allmänna
försäkringen om ansvaret för arbetslivsinriktad rehabilitering och om
ekonomisk ersättning vid sådan rehabilitering. Förslagen avses i huvud-
sak träda i kraft samtidigt som sjuklön införs, dvs. den 1 januari 1992.
Genom den ökade satsningen på rehabilitering av långtidssjukskrivna
förväntas allt fler kunna återgå i förvärvsarbete eller till ett aktivt liv i
övrigt.
Sjuklön och sjuklöneperiod
Regeringen lämnade i januari direktiv till en parlamentarisk kommitté
med uppgift att pröva vissa frågor i anslutning till införande av en arbets-
givarperiod om 14 dagar inom sjukpenningförsäkringen. Kommittén
redovisade sitt arbete i mars.
Regeringen har tidigare denna dag i en särskild proposition lämnat
förslag om en ny lag om sjuklön som skall utgöra grunden för sjukersätt-
ningen framför allt vid korta sjukfall. Under de första 14 dagarna av
vaije sjukdomsfall (sjuklöneperioden) föreslås arbetsgivaren utge sjuk-
lönen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
Ett införande av en sjuklöneperiod kommer att påverka försäkrings-
utgiftema samtidigt som ärendevolymen inom sjukförsäkringen reduceras
påtagligt. Enligt RFV kommer detta i sin tur medföra en minskning av
personalbehovet med 2 400 årsarbetskrafter. Därtill kommer den positiva
indirekta effekt som ett förändrat arbetsgivaransvar för sjukfrånvaron kan
komma att få för uppkomsten av långa sjukfall och därmed på försäk-
ringsadministrationen och försäkringsutgiftema.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
Arbetsskadeförsäkringen
Regeringen avser att genomföra en samordning av sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen, vilket har beräknats innebära en administrativ
besparing på ca 800 årsarbetskrafter. I samband med beredningen av den
lagrådsremiss om rehabilitering som överlämnades till lagrådet i februari
1991, uttryckte arbetsmarknadens parter önskemål om ytterligare tid för
förberedelser och förhandlingar med hänsyn till konsekvenser för avtals-
försäkringarna. Mot denna bakgrund ansåg jag att samordningen skulle
senareläggas. En kommitté för översyn av arbetsskadeförsäkringen kom-
mer att tillsättas inom kort.
I sammanhanget kan en anpassning av de nuvarande reglerna för yrkes-
skadeersättningar aktualiseras för att skapa överensstämmelse med nya
regler för arbetsskadeförsäkringen. Detta torde i sin tur få konsekvenser
44
för administrationskostnaderna för handläggningen av de ärenden som
sker vid yrkesskade- och avgiftsenheten vid RFV.
Överförande av administrationen av sjukreseersättningar från
försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen
Regeringen har nyligen framlagt en proposition med förslag att admini-
strationen av sjukreseersättningar fr.o.m. den 1 januari 1992 skall över-
föras från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen. En överflytt-
ning till sjukvårdshuvudmännen skapar förutsättningar för ett effektivare
resursutnyttjande, eftersom sjukvårdshuvudmännen t.ex. har goda möj-
ligheter att samordna patienternas besökstider med tillgängliga transporter
till och från mottagningarna. Samtidigt bortfaller en inte oväsentlig ad-
ministrationskostnad hos försäkringskassorna. Den administrativa be-
sparingen uppgår till ca 250 årsarbetskrafter.
Systemet för sjukhusvårdsavdrag
Huvuddragen i det nuvarande avgiftssystemet vid sjukhusvård för pensio-
närer gäller sedan år 1989 då det avgiftsfria året för ålderspensionärer
avskaffades. Systemet innebär att landstingen till försäkringskassorna
inrapporterar in- och utskrivningsdagar för ålderspensionärer vid sjukhus-
vård. Ca 100 årsarbetskrafter inom försäkringskassorna svarar för ad-
ministrationen av avdraget.
Till följd av äldreomsorgsreformen kommer kommunerna att överta en
stor del av sjukvården för pensionärer. Med nuvarande avdragssystem
kommer de att också inrapportera till kassorna om antalet vårddagar inom
långvården. Vidare innebär införandet av sjuklön att det inte längre är
möjligt för försäkringskassorna att för de första 14 dagarna av ett sjukfall
debitera sjukhus vårdsavgiften genom avdrag på sjukpenningen.
Till följd av dessa förändringar bör en omläggning av systemet för
sjukhusvårdsavdrag aktualiseras inom ramen för överläggningar mellan
staten och sjukvårdshuvudmännen med inriktning på att vårdgivarna
själva svarar för debitering av sjukhusvårdsavgiften. Härigenom skulle
administrativa resurser inom försäkringskassorna kunna frigöras.
Det finns ytterligare en rad regelförändringar som bör övervägas mot
bakgrund av besparingsprogrammet. Några redovisas nedan.
Föräldraförsäkringen
RFV har redovisat ett uppdrag att se över de administrativa konsekven-
serna av nuvarande regelsystem inom föräldraförsäkringen och att föreslå
förändringar som underlättar hanteringen av försäkringen.
De förändringsförslag som framförs skulle medföra relativt stora
administrativa och försäkringsmässiga besparingar. De förutsätter
lagändringar varför eventuella förändringar i föräldraförsäkringen inte
kan komma att träda i kraft och påverka administrationskostnaderna
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
45
förrän tidigast årsskiftet 1991/92. Sammanlagt beräknas ca 180 årsar- Prop. 1990/91:150
betare kunna frigöras om RF Vs samtliga förslag genomfors. Bilaga 11:4
Egenföretagares sjukpenningförsäkring
RFV har föreslagit nya regler för egenföretagares sjukpenningförsäkring
med en grundförsäkring och en tilläggsförsäkring, vilket bl.a. skulle
medföra administrativa besparingar. Ett genomförande bör lämpligen ske
efter det att en sjuklöneperiod i sjukpenningförsäkringen införts.
Ändrade regler för samordning av socialförsäkringsförmåner vid
retroaktiva ersättningar
RFV har framfört förslag att schablonisera vissa beräkningar i samband
med samordning av förmåner vid retroaktiva ersättningar, vilket skulle
åstadkomma betydande administrativa besparingar.
Andra utredningar
Vidare pågår utredningar och beredning av förslag inom en rad olika
försäkringsområden. Pensionsberedningen har nyligen lämnat sitt slutbe-
tänkande. En utredning med uppgift att se över KBT-reglema kommer
att tillsättas. 1989 års handikapputredning beräknas avlämna sitt huvud-
betänkande under våren. Utredningen om det samlade förmånssystemet
för försäkrade med betydande kostnader för sjukdom och handikapp skall
lägga ett slutbetänkande efter sommaren. Regelförändringar till följd av
dessa utredningar torde på längre sikt få konsekvenser för
socialförsäkringsadministrationens omfattning.
4.2.3 Konsekvenser av ökad internationalisering
Den fortgående internationaliseringen och harmoniseringen visavi Europa
kommer att få konsekvenser för socialförsäkringen och för försäkrings-
kassorna. För närvarande arbetar en särskild kommitté med anpassning
av folkpensionsreglema.
Bortom detta arbete på regerings- och verksnivå kommer en ny fas att
följa med regelanpassningar och genomförande av nya regelsystem som
kommer att ställa höga krav på socialförsäkringsadministrationen. Det
kan inte uteslutas att en viss omprövning av nuvarande ärendedelegering
kan bli aktuell med hänsyn till kraven på specialistkompetens i detta
sammanhang.
46
4.3.1 Lokalkontoren och lokalkontorsnätet
RFV utfärdar föreskrifter om organisationen av de allmänna försäkrings-
kassorna och utger rekommendationer om kontorsnätet. Försäkrings-
kassans styrelse har sedan att inom ramen för tillgängliga medel fatta
beslut om lokalkontorsnätet.
Decentraliseringen av de individinriktade ärendeslagen beräknas vara
genomförd under budgetåret 1991/92. Detta torde få konsekvenser för
såväl centralkontorens som lokalkontorens dimensionering. Arbetssättet
och verksamheten på lokalkontoren kommer att ytterligare förändras när
en sjuklöneperiod i sjukpenningförsäkringen införs och en mer aktiv roll
i rehabiliteringsverksamheten realiseras. Detta torde få konsekvenser för
lokalkontorens lämpliga storlek och på storleken av lokalkontorsnätet.
Inom ett flertal kassor har kontorsnätet setts över under 1980-talet. Det
finns skäl att förvänta sig fler översyner när konsekvenserna av kassans
nya roll, ADB-stödets utbyggnad resp, av nu beslutade eller aviserade
förändringar inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringen blir uppenbara.
Styrande för kontorsdimensioneringen bör vara en avvägning mellan
kraven på å ena sidan god resurshushållning och god kompetens, å andra
sidan lokal närhet och anpassning för handläggning av skilda ärenden
inom socialförsäkringen. Vidare bör samarbetet med arbetsgivare, hälso-
och sjukvård, arbetsförmedling, yrkesinspektion och socialtjänst i det
förebyggande arbetet och i rehabiliteringsarbetet vara en utgångspunkt vid
utformningen.
Västemorrlands försäkringskassa startade år 1986 ett samverkansprojekt
med annan offentlig verksamhet, nämligen det s.k. SLOS-projektet (Sam-
ordnad Lokal Offentlig Service). Även RFV har i sina rekommendationer
framhållit vikten av personal- och lokalsambruk med kommuner, främst
i glesbygd. För att undanröja eventuella hinder för sambrukslösningar är
det min avsikt att vidta åtgärder för att underlätta försäkringskassornas
möjligheter till personalsambruk.
4.3.2 Samverkan mellan försäkringskassor
Dagens försäkringskassor har sina rötter i en folkrörelse och en lång
tradition vad gäller olika former av samarbete och samverkan. Idag sker
samverkan dels mellan enskilda kassor och inom grupper av kassor (s.k.
block), dels inom ramen för Försäkringskasseförbundet, som är försäk-
ringskassornas intresse-, service- och arbetsgivarorganisation.
Samverkan inom de tre blocken (södra, mellansvenska och norra) avser
i första hand konferens- och utbildningsverksamhet. Denna har på senare
tid visat sig ha stora ekonomiska fördelar.
Efter många års diskussion har nu utvecklats en modell för fördelning
av medel till försäkringskassorna. Syftet är att införa ett ändamålsenligt
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
47
och resultatanpassat budget- och uppföljningssystem till skillnad från Prop. 1990/91:150
dagens alltför produktionsorienterade fördelningssystem. Ett sådant Bilaga 11:4
system kommer bl.a. att stärka incitamenten för försäkringskassorna att
samverka.
Vidare pågår det inom Malmö- och Malmöhuskassoma diskussioner
om att gå samman till en kassa. Den nuvarande ordningen med två kassor
inom en begränsad geografisk yta som utgör ett sammanhängande tätorts-
område skapar hinder för en rationellt fungerande rehabiliteringsverksam-
het. En sammanslagning skulle vidare frigöra resurser som behövs för en
ökad satsning på rehabilitering. En sammanslagen kassa skulle också
innebära praktiska fördelar för de försäkrade och för de företag och
myndigheter som kassan samarbetar med.
Enligt min mening bör åtgärder övervägas för att ge de två försäk-
ringskassorna möjlighet att gå samman. En lämplig tidpunkt för sam-
gående är den 1 juli 1992 när styrelsernas mandatperiod utgår. Samtidigt
avses decentraliseringen av den individinriktade ärendehandläggningen
vara slutförd hos kassorna.
I förlängningen av ett ställningstagande till Malmö- och Malmöhus-
kassornas förslag ligger den mer generella frågan om den nuvarande
länsprincipen skall bibehållas eller inte. Denna fråga bör dock bedömas
både utifrån försäkringskassornas perspektiv och i ett bredare läns-
perspektiv.
4.3.3 Förändringar av försäkringskassornas ansvar och
handlingsutrymme
En aktiv rehabilitering
Inom ramen för den s.k. kampen mot ohälsan pågår väsentliga föränd-
ringar av försäkringskassornas ansvar och handlingsutrymme. Det natio-
nella målet om ett sänkt ohälsotal har fördelats på resp, försäkringskassa.
Försäkringskassan har fr.o.m. den 1 juli 1990 möjlighet att inom en ram
på 500 milj.kr. köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Vidare har
kassorna år 1991 erhållit en ram på sammanlagt 400 milj.kr. ur den s.k.
Dagmaröverenskommelsen för att kunna sluta avtal med sjukvårdshuvud-
männen.
I regeringens proposition om rehabilitering och rehabiliteringsersättning
läggs fram förslag med syfte att tydliggöra det övergripande samordnings-
och tillsynsansvar som försäkringskassorna bör bära för att målet om en
mer aktiv socialförsäkring skall uppnås.
48
Lokalfrågor
Fr.o.m. budgetåret 1991/92 kommer försäkringskassorna att ha rätt att
flytta medel mellan lokalkostnadsanslaget och förvaltningskostnads-
anslaget (övriga förvaltningskostnader). Avsikten är att på detta sätt
åstadkomma ett mer aktivt lokalt budgetansvar.
Ansvar för den ekonomiska redovisningen
Sedan ett antal år har riksrevisionsverkets redovisningsrevision framfört
kritik mot uppläggningen av den ekonomiska redovisningen inom social-
försäkringsadministrationen. En väsentlig bakgrund till revisionens kritik
är en bristande överenstämmelse mellan vad som är en ändamålsenlig
fördelning mellan RFV och kassorna i hantering av olika försäkrings-
grenar och de generella principer som uppställts för redovisningsansvar
inom staten. Enligt min mening är det av största vikt att dessa frågor blir
föremål för beredning och att reglerna för redovisningen överenstämmer
med den arbetsfördelning som av verksamhetsmässiga skäl är ändamåls-
enlig samtidigt som kraven på rättvisande redovisning tillgodoses.
Uppföljning och utvärdering
Förändringarna i ansvar och handlingsutrymme aktualiserar även frågor
rörande försäkringskassornas uppföljnings- och utvärderingsverksamhet.
Ett lokalt verksamhetsansvar förutsätter att lokalkontoren följer upp
resultatet av arbetet. RFV bedriver i samarbete med försökskassoma ett
utvecklingsarbete i syfte att utveckla ett system för löpande resultatredo-
visning som skall kunna användas på lokalkontorsnivå.
4.3.4 RFVs roll och ansvar
RFV svarar som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för ledningen
av socialförsäkringsadministrationen. Verkets roll kan översiktligt delas
upp i följande uppdrag:
1. ledning och gemensam administrativ utveckling
2. genomförande av regelförändringar
3. "regelvård", dvs. insatser för att säkerställa likformighet och rätts-
säkerhet
4. informationsunderlag för statsmaktsbeslut
5. information till allmänheten
6. uppföljning och utvärdering
7. utveckling och drift av det centrala ADB-systemet
8. ärendehandläggning (framförallt yrkesskador).
Samtidigt som det pågår en successiv förändring av kassornas arbets-
uppgifter och ansvar finns det anledning att fortlöpande överväga hur
rollfördelningen mellan verk och kassor kan renodlas.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga II
En förutsättning för att kassorna skall kunna tillgodogöra sig fördelarna
med decentraliseringen är att de får ett ökat resultatansvar samt hand-
lingsfrihet vad gäller såväl uppföljning som administrativ utveckling. Det
ankommer på RFV att i sin ledningsfunktion beakta detta. I det samman-
hanget finns det anledning att söka efter mindre centraliserade former för
överklagande av tjänstetillsättnings- resp, lokalbeslut. I RFVs ansvar för
ledning och gemensam administrativ utveckling ingår även fortsättnings-
vis att svara för den nationella överblicken av försäkringen. I det ansvaret
ingår bl.a. att upprätthålla expertkompetens på försäkringsområdet.
Försäkringskassornas ökade självständighet såväl administrativt som
verksamhetsmässigt kan också komma att aktualisera en diskussion om
försäkringskassornas styrelser och deras sammansättning.
Tunga inslag i RFVs verksamhet kommer även framgent vara upp-
dragen 2-6. För det förstaskall verket bereda frågor om vidareutveckling
av förmånssystemen och genomföra av statsmakterna beslutade regel-
förändringar (inkl, att föra ut information till allmänheten). För det andra
gäller det att genom tillsyn, information och utbildningsinsatser säker-
ställa en likformig regeltillämpning. För det tredje är det en huvuduppgift
att utvärdera socialförsäkringen. Det är väsentligt att verket tar tillvara
möjligheterna att bedriva självständiga utvärderingsprojekt både för att
bidra till kunskapsutvecklingen inom området och för att uppmärksamma
behov av regelförändringar. Uppgiften att svara för den nationella upp-
följningen och utvärderingen blir också än mer väsentlig som led i
verkets ledning och tillsyn av de alltmer självständiga försäkringskassor-
na.
Det centrala ADB-systemet drivs för närvarande som en integrerad
avdelning inom verket. Samtidigt betalar försäkringskassorna en
schablonavgift för driften. Mot bakgrund av den pågående ADB-utveck-
lingen och försäkringskassornas ökade resultatansvar kan det på sikt
finnas anledning att överväga alternativ till nuvarande organisation och
ansvarsfördelning i ADB-frågoma. I viss mån rör det sig om verksamhet
där decentralisering med inslag av efterfrågestyming skulle kunna över-
vägas. Detta skulle skapa större möjlighet för försäkringskassorna att
agera som ansvariga beställare visavi de ADB-tjänster som RFV står för.
Samtidigt är det av fundamental betydelse att en nationell enhetlighet
bibehålls vad gäller redovisningsprinciper, utbetalningsrutiner och under-
lag för nationell statistik.
Vad beträffar den ärendehandläggning som sker vid yrkesskade- och
avgiftsenheten på RFV har jag tidigare kommenterat vissa möjligheter
att påverka administrationskostnaderna genom en anpassning av regel-
verket till de nya regler som kan komma att gälla arbetsskadeförsäk-
ringen.
Mot bakgrund av ovanstående bör det enligt min mening vara möjligt
att inom treårsperioden genomföra en besparing med 10 % av RFVs
förvaltningskostnader. Vidare är det väsentligt att RFV eftersträvar en
ökad rörlighet i sin resursanvändning bl.a. för att möjliggöra ompriorite-
ringar med inriktning dels på uppföljning och utvärdering, dels på kom-
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
50
petens och beredskap inför framtida behov till följd av den ökande inter- Prop. 1990/91:150
nationaliseringen. Bilaga 11:4
Den långsiktiga strategi för socialförsäkringsadministrationen som jag nu
har redovisat innefattar en bruttobesparing på 900 milj.kr. under
förutsättning att samtliga förändringar kommer till stånd. Denna kraft-
fulla besparing, som huvudsakligen är en direkt konsekvens av regelför-
ändringar, gör det möjligt att inledningsvis satsa 450 milj.kr. för att
åstadkomma en omstrukturering inom hela socialförsäkringsadministra-
tionen i syfte att stärka rehabiliteringsarbetet. Jag återkommer strax till
detta i min bedömning av de samlade ekonomiska konsekvenserna inom
socialdepartementets område.
Jag räknar med att de åtgärder som jag nu har redovisat sammanlagt skall
leda till ett minskat resursbehov inom den statliga administrationen under
femte huvudtiteln i storleksordningen 420 milj.kr. under treårsperioden.
Som jag tidigare redovisat uppnås en bruttobesparing på 900 milj.kr.
inom socialförsäkringsadministrationen under förutsättning att alla
avsedda förändringar också genomförs. Därav satsas inledningsvis 450
milj.kr. i omstruktureringssyfte. Resursneddragningen uppgår således till
450 milj.kr., och den når sin fulla effekt vid utgången av budgetåret
1993/94. Tyngdpunkten för besparingarna ligger under treårsperiodens
senare del. Organisationsutvecklingen bör ske i takt med de förändringar
av verksamheten som föranleds av regelförändringar inom socialförsäk-
ringen. Under budgetåret 1991/92 avses försäkringskassorna få behålla
de resurser som kan inbesparas. Av nettobesparingen inom socialförsäk-
ringsadministrationen föreslås 40 milj.kr. satsas på det förebyggande
folkhälsoarbetet.
Resterande del av besparingarna uppgår till ca 42 milj.kr., varav
sammanlagt ca 22 milj.kr. på socialstyrelsen. Av dessa återförs 10
milj.kr. till det nyinrättade folkhälsoinstitutet budgetåret 1992/93.
Besparingarna inom den rättspsykiatri ska verksamheten har jag tidigare
beräknat till ca 20 milj.kr. under treårsperioden. Här uppstår besparingar
i den takt det är möjligt att bl.a. avyttra fastigheter. Med tanke på osäker-
heten därvidlag har jag tills vidare inte tagit ställning till om detta skall
utgöra en nettobesparing. Likadant är förhållandet med besparingen om
3-4 milj.kr. inom socialstyrelsens beredskapsenhet, där det som inte är
hänförligt till avvecklingen av beredskapsförråd kan behöva utnyttjas för
kompetensutveckling inom styrelsen. Under budgetåret 1991/92 uppstår
51
en ren besparing på 7,7 milj.kr. genom samordningen inom Hiv/aids- Prop. 1990/91:150
området. Bilaga 11:4
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
godkänna de riktlinjer som jag har anfört för omställning och
minskning av den statliga administrationen inom socialdepar-
tementets verksamhetsområde.
52
Socialdepartementet
Arbetsgruppen för översyn av
socialstyrelsens beredskapsansvar
för funktionen Hälso- och sjukvård
m.m.
Promemoria
1991-04-03
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
Bilaga 11:4.1
I översynsarbetet har ett stort antal överläggningar genomförts med
berörda myndigheter och organisationer. De principer som enligt 1989
års riksdagsbeslut gäller för socialstyrelsens roll och verksamhetsinrikt-
ning har varit vägledande för översynsarbetet.
Enligt propositionen (1990/91:102) om verksamhet och anslag inom
totalförsvaret 1991/92 har genomförandet av 1987 års försvarsbeslut
(prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310) nu böijat ge påtagliga resultat
och förbättringar i hälso- och sjukvårdens beredskap. Betydelsen av
denna positiva utveckling och av att den fullföljs bör understrykas.
Enligt förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom total-
försvarets civila del är socialstyrelsen funktionsansvarig myndighet för
funktionen Hälso- och sjukvård m.m. I socialstyrelsens funktionsansvar
ingår delfunktionerna hälso- och sjukvård, socialtjänst samt miljö- och
hälsoskydd. Målen för hälso- och sjukvården i krig är att de medicinska
behandlingsresultaten skall hållas på en nivå så nära den fredstida som
möjligt med de resurser som står till förfogande. Målen för socialtjäns-
ten i krig liksom i fred är att vid behov och med hänsyn till rådande för-
hållanden tillförsäkra människorna bistånd för deras försöijning och
livsföring i övrigt.
Kraven på samverkan mellan hälso- och sjukvården, särskilt primär-
vården, och socialtjänsten kommer att öka i krig. Socialtjänsten måste
kunna lämna bistånd till ett stort antal patienter som i fred skulle ha
vårdats på sjukhus men som under rådande förhållanden måste skrivas
ut för vård i hemmen. Det kan också gälla att vid utrymningar ta hand
om och anordna kollektivt boende för bl.a. ett stort antal äldre, långtids-
sjuka och handikappade. Genom att kommunerna enligt den s.k. Adel-
reformen övertar huvudmannaskapet för sjukhem m.m. bör möjligheterna
till erforderlig samverkan öka.
En övergripande princip i hela totalförsvarsplaneringen, den s.k.
ansvarsprincipen, är att så långt möjligt låta den fredstida organisationen
vara oförändrad i en krigssituation, om arbetsuppgifterna då fortfarande
skall utföras. En viktig förutsättning för att beredskapsplaneringen skall
fungera är också att de för planeringen ansvariga har nära kontakt med
och tar hänsyn till den fredsmässiga utvecklingen på området. Bered-
53
skapsfrågoma måste integreras i socialstyrelsens reguljära verksamhet i
större omfattning än vad som för närvarande är fallet.
Vid översynen har framkommit att socialstyrelsens beredskapsenhet
endast delvis utnyttjat de fördelar det innebär att verka inom en och
samma organisation. Vidare har framkommit att arbetet med beredskaps-
frågor varit alltför koncentrerat till beredskapsenheten. Den kompetens
som personalen representerar svarar inte i alla delar mot de krav som
ställs med hänsyn till socialstyrelsens nya roll och inriktning och till
behovet av en mer aktiv samverkan med andra myndigheter och organisa-
tioner.
Alternativa lösningar för att uppnå en bättre integration har prövats
inom översynen. Övervägande skäl talar för att beredskapsfrågorna hålls
samman av en särskild enhet. Med hänsyn till beredskapsfrågornas över-
gripande karaktär bör en av överdirektörerna ha huvudansvaret. Där-
utöver bör olika åtgärder vidtas för att uppnå ett ökat tvärsektoriellt
arbetssätt med beredskapsfrågorna.
Socialstyrelsens huvudsakliga uppgifter skall vara tillsyn samt
kunskapsutveckling och kunskapsförmedling inom sitt verksamhetsom-
råde. Sakkunskapen och kompetensen skall härvid vara starkt markerad.
Det gäller i särskilt hög grad beredskapsarbetet med hänsyn till dess
tvärsektoriella karaktär. Förutom en förändring av den kompetens som
den nuvarande personalen representerar, bör resurser tillföras genom ett
ökat utnyttjande av socialstyrelsens övriga kompetens och av utomstående
expertis. För att förstärka ansvarsprincipen men även befrämja integratio-
nen, bör vissa arbetsuppgifter som berör fredstida verksamhet också
kunna tillföras enheten. Detta har redan skett i fråga om katastrofmedicin.
I socialstyrelsens uppgifter på beredskapsområdet ingår övergripande
planering och tillsyn i frågor av riksintresse. Frågor vid sidan av
riksintresset åvilar enligt totalförsvarets ansvarsprinciper dem som har
verksamhetsansvaret, dvs. kommunerna och landstingskommunerna.
Dessa har också ett ansvar för att de nationella målen uppfylls.
Socialstyrelsen har en viktig roll i att följa upp och utvärdera dessa verk-
samheter i förhållande till statsmakternas uppsatta mål för totalförsvaret.
Den medicinska tillsynen av hälso- och sjukvården i krig bör annars
fullgöras på samma sätt som socialstyrelsen i övrigt bedriver sin tillsyn,
eftersom verksamheten i fred och i krig skall vara så lika som möjligt.
Tillsyn skall således när det gäller beredskapsverksamheten liksom när
det gäller socialstyrelsens övriga verksamhet i allt väsentligt genomföras
inom ramen för socialstyrelsens allmänna tillsyn. Det bör åligga social-
styrelsen att närmare överväga vilka uppgifter de regionala enheterna
skulle kunna ha i detta sammanhang. På den centrala nivån skall tyngd-
punkten ligga på uppföljning och utvärdering. En form för uppföljning av
beredskapsläget är socialstyrelsens deltagande i övnings- och utbildnings-
verksamheten. Tillsyn över sjukvårdshuvudmännens beredskapsverksam-
het bör vara en uppgift för civilbefälhavama, som är den naturliga kon-
taktpunkten mellan staten på regional nivå och sjukvårdshuvudmännen.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
Bilaga 11:4.1
54
Civilbefälhavama har att i sin tur rapportera beredskapsläget till social-
styrelsen.
Likaväl som socialstyrelsen på den centrala myndighetsnivån skall svara
for expertkunnandet inom socialsektorn under fredstid skall den också
göra det för kriser och i krig. Denna del av verksamheten bör ges ökad
tyngd i beredskapsarbetet. Socialstyrelsen bör utarbeta det kunskaps-
underlag som krävs för att verksamheten inom socialsektorn skall fungera
enligt de fastlagda målen för totalförsvaret.
Det är särskilt angeläget att socialstyrelsen, förutom särskilda insatser
när det gäller socialtjänst, klargör de vårdprinciper som bör gälla under
kriser och krig. Styrelsen bör även ha administrativa rutiner klara för att
kunna vidta åtgärder för reglering och ransonering av läkemedel och
sj ukvårdsmateriel.
Socialstyrelsens uppgifter på central nivå bör således även när det gäller
beredskapsfrågor inriktas mot övergripande frågor. Planeringsunderlag i
beredskapsfrågor bör, som redan delvis skett, riktas mot civilbefälhavama
och sjukvårdshuvudmännens planering genomföras med underlag från
civilbefälhavama. Förutom ökad kompetens krävs det höjd kvalitet och
även ökad flexibilitet för att uppnå de mål statsmakterna anger för social-
styrelsen som funktionsansvarig myndighet. De mångskiftande arbetsupp-
gifterna som ligger inom funktionen gör det omöjligt att i den fasta perso-
nalstyrkan på beredskapsenheten inrymma en heltäckande kompetens i
alla frågor. Även på beredskapsområdet har socialstyrelsen ett klart
behov av att till sig för kortare men även för längre projektarbete knyta
särskild expertis. Här har socialstyrelsen ett behov av fria och rörliga
medel för kompetensupphandling.
Socialstyrelsens beredskapsuppgifter berör flera andra myndigheters
verksamhetsområden. Det är angeläget att myndigheterna utvecklar ända-
målsenliga samverkansformer för att undvika dubbelarbete och uppnå ett
mer effektivt resursutnyttjande.
Översynen har visat att arbetsfördelningen mellan försvarets sjukvårds-
styrelse och socialstyrelsen i stort är ändamålsenlig. I vissa avseenden
bör dock samverkan öka, t.ex. på utbildningsområdet. Den särskilda
kompetens som sjukvårdsstyrelsen besitter inom krigssjukvården bör tas
till vara av socialstyrelsen i högre grad än vad som nu sker.
Som funktionsansvarig myndighet har socialstyrelsen möjlighet att låta
andra myndigheter och organisationer genomföra uppgifter som ligger
inom funktionsansvaret. Så har redan skett vad gäller bl.a. läkemedels-
försöijningen där läkemedelsverket svarar för den civila delen av bered-
skapslagringen. Läkemedelsverket har i sin tur uppdragit åt försvarets
sjukvårdsstyrelse att handha en del av denna. Det finns skäl att överväga
ett genomförande av denna typ av samverkan även på andra delar av
beredskapsområdet.
När det gäller den tidigare i princip beslutade överföringen av social-
styrelsens lager av s.k. varaktig sjukvårdsutrustning till sjukvårdshuvud-
männen bör den snarast genomföras. I den mån inte sjukvårdshuvud-
männen kan överta denna utrustning bör det ankomma på överstyrelsen
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
Bilaga 11:4.1
55
för civil beredskap att i syfte att uppnå en kostnadseffektivare hantering
ta över ansvaret för den utrustning som inte i fred kan användas av sjuk-
vårdshuvudmännen.
Vidare bör i likhet med vad som gäller socialstyrelsens övriga
verksamhet handläggningen av rutin- och individärenden begränsas. Som
socialstyrelsen föreslagit bör handläggningen av vapenfrifrågor föras över
till vapenfristyrelsen. Vidare bör sjukvårdhuvudmännen själva kunna
svara för krigsplaceringen av sin personal med hjälp av uppgifterna i det
av socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen gemensamt utvecklade
personalförsöijningsregistret, det s.k. Integer-systemet. Ett motsvarande
informationssystem bör utvecklas i samverkan med berörda myndigheter
och sjukvårdshuvudmännen för försöijningen med bl.a. läkemedel och
sjukvårdsmateriel. Dessa system bör göra det möjligt för socialstyrelsen
att följa upp beredskapsläget på ett effektivt sätt.
De organisatoriska konsekvenserna av översynsgruppens förslag an-
kommer det på socialstyrelsen att besluta om.
Den av översynsgruppen förordade inriktningen av socialstyrelsen
beredskapsverksamhet leder till viss övertalighet. Frågor om avveckling
bör hanteras på samma sätt som för socialstyrelsens övriga verksamhet.
De föreslagna förändringarna ger förutsättningar för rationaliseringar
genom ökad samordning och ett effektivare resursutnyttjande dels inom
socialstyrelsen, dels med andra myndigheter och sjukvårdshuvudmännen.
Förslagen bör också leda till en rationalisering av det administrativa
arbetet inom beredskapsenheten. Ytterligare rationaliseringar bör kunna
göras genom bl.a. en effektivare ADB-användning. Av de tillgängliga
medlen för personalen på enheten bör en icke obetydlig del avsättas för
utnyttjande av socialstyrelsens övriga kompetens och av utomstående
expertis. Det bör vidare beaktas att omorganisationen medför vissa extra
kostnader under en omställningsperiod. Det tillkommer också vissa kost-
nader av arbetssociala skäl. Totalt beräknas besparingarna på statsbud-
geten uppgå till 3-4 milj.kr. I denna besparing ligger en avveckling av
socialstyrelsens beredskapsförråd. Vid beräkningen av besparingarna har
förutsatts att det sker nödvändig kompetensförstärkning vid enheten.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:4
Bilaga 11:4.1
56
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 5
Föredragande: statsrådet G. Andersson
Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1991/92, m.m. såvitt avser omställning och minskning av
den statliga administrationen.
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-,
järnvägs-, sjö- och lufttransporter, post- och telekommunikationer, trafik-
säkerhet samt forsknings- och utvecklingsverksamhet på transportområ-
det. Till kommunikationsdepartementet hör också Sveriges meteorologi-
ska och hydrologiska institut (SMHI) och statens geotekniska institut
(SGI).
Utgångspunkten for regeringens arbete är riksdagens trafikpolitiska be-
slut år 1988. Riksdagsbeslutet omfattar inriktningen av trafikpolitiken
under 1990-talet samt ett flertal åtgärder. Det övergripande målet för
trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika
delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta
möjliga samhällsekonomiska kostnader. Beslutet följs kontinuerligt upp
och vidareutvecklas på vissa punkter.
Utifrån detta har ett antal större frågeställningar prioriterats i departe-
mentets arbete. Dessa prioriteringar har redovisats i departementets verk-
samhetsplan vilken utformats med hänsyn till bl.a. den nya budgetproces-
sen med krav på ökad resurs- och resultatstyrning. Utvecklingen av trafik-
sektorns infrastruktur kommer att prioriteras som ett led i en fortsatt
tillväxtinriktad näringspolitik. Ett annat prioriterat område är minsk-
ningen av trafikens miljöproblem främst i storstäderna.
I regeringens proposition (1990/91:87) om näringspolitik för tillväxt slås
fast att tillgången på goda kommunikationer i vid mening är en grundläg-
gande förutsättning för en positiv samhällsutveckling. I det moderna
samhället spelar en ändamålsenlig struktur för exempelvis tele- och data-
kommunikationer liksom gods- och persontransporter en allt viktigare roll.
Förmågan att tillgodose dessa behov är av stor betydelse för tillväxten i
ekonomin.
57
Inom kommunikationsdepartementets område föreslår regeringen i bud-
getpropositionen (prop 1990/91:100 bil.8) minskade administrativa kost-
nader inom vägområdet, en avveckling av transportrådet samt aviserar en
översyn av trafiksäkerhetsarbetet.
Vägverket har på regeringens uppdrag redovisat forslag om en förändrad
organisation av verket. Genom förändringar av organisationen främst på
regional nivå bedöms förvaltningskostnaderna kunna minska med 300
milj. kr. per år, främst för administrativa enheter. I budgetpropositionen
har därför föreslagits att vägverkets anslagsnivå skall sänkas med 300 milj,
kr. I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för ökad tillväxt föreslår
regeringen att riksdagen i huvudsak godkänner inriktningen av vägverkets
förslag till ny organisation.
För att se över trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation har en
utredare tillkallats. Utredaren skall skyndsamt utreda dessa frågor. Bl. a.
skall organisationen hos de aktörer som arbetar med trafiksäkerheten ses
över. Effektiviseringar i trafiksäkerhetsarbetets organisation redovisas. De
ekonomiska konsekvenserna av föreslagna åtgärder skall belysas. En ut-
gångspunkt skall vara att administrationskostnaderna skall minska med
10%. Uppdraget skall redovisas under hösten 1991.
I budgetpropositionen har regeringen föreslagit att transportrådet av-
vecklas och att de olika delarna av verksamheten läggs ut på andra
myndigheter. Riksdagen har godtagit förslaget och därmed uppnås en total
besparing på ca 6 milj. kr.
Jag räknar med att de åtgärder som jag nu har redovisat sammanlagt
skall leda till en minskning av den statliga administrationen inom kommu-
nikationsdepartementets verksamhetsområde med 306 milj.kr.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört om omstruktureringen och omställ-
ningen av den statliga administrationen inom kommunikationsde-
partementets verksamhetsområde.
58
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Föredragande: statsrådet Larsson vad avser avsnitt 1, 3 och 6 samt stats-
rådet Åsbrink vad avser avsnitt 2, 4 och 5.
Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
for budgetåret 1991/92, m.m. såvitt avser omställning och minskning av
den statliga administrationen.
Inom finansdepartementets verksamhetsområde inryms en betydande del
av den statliga förvaltningen. Myndigheterna under finansdepartementet
är riksskatteverket med skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter,
byggnadsstyrelsen, riksgäldskontoret, tullverket, konjunkturinstitutet samt
bank- och forsäkringsinspektionerna. Sammanlagt arbetar inom dessa
myndigheter ca 22000 personer, de flesta inom skatteförvaltningen.
De senaste åren har ett aktivt arbete bedrivits i syfte att anpassa
verksamheten vid dessa myndigheter till samhällets förändringar och for
att effektivisera verksamheten. Nästan alla myndigheterna genomgår for
närvarande mycket stora förändringar. Det gäller både förutsättningarna
för myndigheternas arbete och deras organisation. Under senare tid har
också en mål- och resultatdialog inletts med samtliga myndigheter för att
ytterligare stimulera arbetet med att höja effektivitet och produktivitet.
De myndigheter som de närmaste åren främst berörs av mer genomgri-
pande förändringar är skatteförvaltningen och exekutionsväsendet, tull-
verket, byggnadsstyrelsen samt de två inspektionsmyndigheterna, bank-
resp. forsäkringsinspektionerna.
För närvarande pågår en genomgripande omorganisation av skatteför-
valtningen, som kommer att ge riksskatteverket och ledningen för skatte-
förvaltningen i länen bättre styr- och ledningsmöjligheter. Den nya organi-
sationen och de förenklingar av skattesystemet som har genomförts under
senare år bör kunna leda till väsentligt minskade administrationskostnader
under de närmaste åren.
Exekutionsväsendet har nyligen omorganiserats. Den nya organisatio-
nen i kombination med ökad avgiftsfinansiering bör kunna leda till en mer
rationell verksamhet och en minskad belastning för statsbudgeten.
Regeringen kommer inom kort att ge riksskatteverket i uppdrag att göra
en översyn av fördelningen av arbetsuppgifter och ansvar mellan verket
och den regionala förvaltningen. Övergripande mål för översynen är de-
centralisering, utvecklad målstyrning och besparingar.
Byggnadsstyrelsen har ålagts kraftigt höjda resultatkrav för budgetåret
1991/92. Byggnadsstyrelsens lokalhållningsmonopol föreslås bli avvecklat.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 11:6
59
Som en konsekvens härav föreslås också att verksamheten fr. o. m. budge-
tåret 1992/93 omstruktureras radikalt.
Tullverket kommer inom kort att genomföra en genomgripande omorga-
nisation och kommer de närmaste åren att rationalisera verksamheten
främst genom en datorisering av tullprocedurerna. Ett deltagande i det
västeuropeiska samarbetet kommer på längre sikt att få stora konsekvenser
för tullverket. Regeringen kommer att inleda ett utredningsarbete som
syftar till att belysa de närmare effekterna på tullverket av ett svenskt
närmande till EG.
Regeringen har föreslagit att bank- och forsäkringsinspektionerna den 1
juli 1991 förs samman till en myndighet, finansinspektionen. Sammanslag-
ningen möjliggör en bättre tillsyn av de finansiella marknaderna och ett
mer rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser.
Den nyligen genomförda skattereformen stimulerar hushållens sparande
och har i kombination med det ökade intresset för privatekonomi föränd-
rat förutsättningarna för spardelegationens arbete. Mot den bakgrunden
föreslogs i årets budgetproposition en avveckling av spardelegationen den
1 juli i år.
Inom skatteförvaltningen pågår ett förnyelsearbete, som på sikt väntas ge
betydande effektivitetsvinster genom bl.a. flexiblare organisation och mer
rationella arbetsformer. Samordningen av service och kontrollinsatser
m.m. mellan olika skatter och avgifter kommer att förbättras.
Vidare gäller att den nya organisation för folkbokföringen som genom-
förs den 1 juli 1991 längre fram kommer att kunna drivas till lägre kostnad
än vad som är möjligt i inledningsskedet. Detta hänger bl.a. samman med
att de datorbaserade registren för folkbokföringen inte kommer att vara
kompletta i fråga om alla folkbokförda personer förrän några år efter
genomförandet av den nya organisationen.
I årets budgetproposition har jag också pekat på de möjligheter som
enligt min mening finns att minska kostnaderna för främst internadmini-
strativa funktioner hos myndigheterna. Detta kan ske genom samarbete
mellan myndigheter av samma slag i större regioner eller genom samarbete
mellan olika myndigheter på samma ort. Jag finner det mycket angeläget
att dessa möjligheter tas till vara.
Samtidigt gäller att det omfattande reformarbete som nu pågår vad
gäller såväl materiella beskattningsregler (skattereformen) som förfarande
(förenklad taxering, reformering av företagens uppgiftslämnande för be-
skattningsändamål) ställer mycket stora krav på skatteförvaltningen. Per-
sonalen deltar i stor omfattning i utbildning med anledning av ändringar i
lagstiftningen, jämsides med det ordinarie arbetet. Ärendebalanser i det
gamla systemet för processföring i skattemål måste arbetas av samtidigt
som myndigheterna bygger upp den kompetens som krävs för omprövning
och processföring enligt den nya taxeringslagen.
På grund av vad som nu anförts måste enligt min mening utgiftsminsk-
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 11:6
60
ningar inom skatteförvaltningens område under de närmaste åren göras Prop. 1990/91: 150
med försiktighet. Under budgetåren 1992/93 och 1993/94 är det enligt min Bilaga 11:6
bedömning bara begränsade utgiftsminskningar som kan göras utan att
verksamheten påverkas negativt. Budgetåret 1994/95 och de närmast föl-
jande åren bör administrationskostnaderna kunna minskas i snabbare takt.
Även inom exekutionsväsendets område pågår ett omfattande föränd-
ringsarbete. Den 1 juli 1988 genomfördes en ny organisation, med en
myndighet i varje län i stället för de tidigare 81 kronofogdemyndigheterna.
Ett viktigt syfte med omorganisationen var att ge förutsättningar för att
avveckla de obalanser som hade konstaterats i resursfördelningen mellan
länen. Det som tidigare har sagts om samarbete i syfte att minska kostna-
derna för internadministrativa funktioner gäller i hög grad också i fråga om
kronofogdemyndigheterna.
Den geografiska omfördelningen av resurser bör vara avslutad vid ut-
gången av budgetåret 1992/93.
Budgetåren 1991/92 och 1992/93 kommer verksamheten också att på-
verkas av att kronofogdemyndigheterna omkring årsskiftet 1991/92 över-
tar arbetet med mål om betalningsföreläggande och handräckning från
tingsrätterna. Samtidigt gäller att tillströmningen till kronofogdemyndig-
heterna av flera typer av mål och ärenden har ökat kraftigt, bl.a. till följd av
det ökade antalet företagskonkurser.
Mot den nu angivna bakgrunden bör kraven på utgiftsminskningar även
inom exekutionsväsendets område ställas med försiktighet de närmaste
åren.
Jag räknar med att administrationskostnaderna inom riksskatteverkets
verksamhetsområde kan minskas med ca 70 milj.kr. under budgetåren
1991/92-1993/94.
I årets budgetproposition aviserade jag att ett uppdrag skulle ges till
riksrevisionsverket att, i samarbete med riksskatteverket, göra den översyn
av taxesättningen på exekutionsväsendets område som riksdagen begärt.
Regeringen har nyligen gett ett sådant uppdrag. Utöver taxenivå och
taxekonstruktion m.m. vad gäller utsökningsavgifterna omfattar uppdra-
get att lämna förslag till taxesättning i mål om betalningsföreläggande och
handräckning, när handläggningen av dessa mål förs över till kronofogde-
myndigheterna, samt framtida utveckling av ett system med redovisning
av utsökningsavgifterna mot anslaget till kronofogdemyndigheterna.
Vad gäller den sistnämnda frågan föreslår jag för budgetåret 1991/92
följande ordning. Inkomsterna av utsökningsavgifterna bör redovisas mot
anslaget till Kronofogdemyndigheterna. Det anslag på 844648 000 kr. till
kronofogdemyndigheterna för nästa budgetår som riksdagen nyligen har
anvisat (prop. 1990/91:100 bil. 9, LU18, rskr. 191) skall därför minskas
med ett belopp som motsvarar inkomsterna under kalenderåret 1990, dvs.
150 000 000 kr. I den mån avgiftsinkomsterna överstiger nämnda belopp
på grund av ökat antal mål bör regeringen, efter en noggrann prövning,
kunna medge att ytterligare avgiftsinkomster får tillföras verksamheten.
Som jag aviserade i budgetpropositionen anser jag vidare att grundav-
giften i utsökningsmål bör höjas inom den närmaste tiden så att den bättre
61
än for närvarande täcker kostnaderna for förfarandet. Avgiftshöjningen
kan väntas ge en inkomstökning för staten på 60-70 milj. kr.
Sammantaget räknar jag med att utgiftsminskningar och inkomstök-
ningar kommer att minska statens utgifter för skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet med minst 300 milj.kr. under perioden 1991/92 —
1995/96.
Byggnadsstyrelsen styrs fr.o.m. innevarande budgetår genom ett resultat-
krav relaterat till verkets intäkter. I budgetpropositionen föreslår jag att
resultatkravet höjs med 274 milj. kr. till 1 272 milj. kr. för 1991/92. Vidare
aviserade jag i budgetpropositionen utvecklade former för att mäta resul-
taten.
Förbättrade resultat bör kunna uppnås genom en effektivisering av
verksamheten, högre utnyttjandegrad av fastighetsbeståndet och minsk-
ning av verkets kostnader. Kostnaderna för drift, underhåll och administ-
ration inom fastighetsförvaltningen uppgår f. n. till knappt 2000 milj. kr.
för det statsägda beståndet.
Som jag tidigare denna dag anfört (bil. 1:1) föreslår jag att myndighe-
terna i samband med övergången till resultatorienterad styrning ges möj-
lighet att besluta om sin lokalförsörjning fullt ut. Byggnadsstyrelsens mo-
nopol som lokalhållare för statsförvaltningen föreslås därför upphöra.
Övergången till en resultatorienterad budgetprocess där myndigheterna
ges möjlighet att disponera samtliga resurser inkl, lokaler väntas leda till ett
minskat lokalbehov.
Som en följd av avregleringen av lokalhållningsmonopolet kommer
byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsverksamhet att ombildas till en efter-
frågestyrd servicemyndighet som kan säkerställa att myndigheterna och
regeringen har tillgång till kompetens i lokalförsörjningsfrågor. Med syfte
att upprätthålla kraven på konkurrensneutralitet och att skapa förutsätt-
ningar för en effektivare fastighetsförvaltning och ökad avkastning föreslås
att fastighetsförvaltningen eller delar av denna bolagiseras. Arbetsinrikt-
ningen bör vara att en förändring kan genomföras per den 1 juli 1992.
Fram till budgetårsskiftet 1994 bedöms höjt avkastningskrav från den
statliga fastighetsförvaltningen m.m. kunna inbringa ytterligare 150 milj,
kr.
Förslagen skall sammantaget ses som åtgärder för att effektivisera den
statliga förmögenhetsförvaltningen (Skr. 1990/91:50) och att få till stånd
en högre effektivitet i användningen av existerande resurser inom den
offentliga sektorn.
Som framgår av årets budgetproposition innebär de planerade förändring-
arna av tullverket att besparingar inom tullverksamheten om totalt 300
milj.kr. skall åstadkommas under den kommande femårsperioden. Enligt
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 11:6
62
förslaget kan totalt 352 årsarbetskrafter motsvarande ett ackumulerat
belopp om ca 225 milj.kr. inbesparas genom omorganisation av tullverket
och datorisering av tullprocedurerna vid import och export. Ytterligare 75
milj.kr. kan sparas genom andra effekti viseringar av verksamheten.
Ett framtida svenskt medlemskap i EG skulle komma att medföra stora
förändringar för tullverksamheten. Regeringen kommer att inleda ett
utredningsarbete som syftar till att belysa de närmare effekterna för tull-
verket i ett EG-perspektiv. I detta arbete kommer att studeras vilka
samordnings- och samverkansmöjligheter med andra myndigheter som
finns.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 11:6
Regeringen har i prop. 1990/91:177 föreslagit att de två tillsynsmyndighe-
terna inom den finansiella sektorn, bankinspektionen och försäkringsin-
spektionen, den 1 juli 1991 förs samman till en enda myndighet —
finansinspektionen.
Det är främst avregleringen och internationaliseringen inom den finan-
siella sektorn under de senaste åren som kräver att tillsynen samlas under
en myndighet. Bland annat har kommande möjligheter till integrering
mellan försäkringsbolag och banker, s.k. branschglidning, lett fram till ett
skyndsamt avgörande i organisationsfrågan.
Genom sammanslagningen kan de båda myndigheternas resurser utnytt-
jas på ett mer effektivt och rationellt sätt. Härigenom skapas möjlighet att
utforma den tillsyn som en avreglerad och alltmer internationaliserad
finansiell sektor kräver.
Jag räknar med att de åtgärder som jag och statsrådet Åsbrink nu redovisat
sammantaget skall leda till en minskning av den statliga administrationen
med ca 550 milj.kr. t.o.m. budgetåret 1993/94.
Statsråden hemställer att regeringen föreslår riksdagen
1. att godkänna de riktlinjer för omställning och minskning av den
statliga administrationen inom finansdepartementets verksamhetsområde
som anförts,
2. att — med ändring av riksdagens tidigare beslut (1990/91:LU 18, rskr.
191) — till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 694 648 000 kr.
63
|
Utbildningsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991 |
Prop. 1990/91:150 Bilaga 11:7 |
Föredragande: Statsrådet Göransson såvitt avser punkterna 1 , 3-6,
7.2-7.9;
statsrådet Persson såvitt avser punkterna 2,7.1.
Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92,
m. m. såvitt avser omställning och minskning av den
statliga administrationen
1. Utgångspunkter för förnyelsearbetet
Min anmälan av detta avsnitt sker efter samråd med statsrådet Persson.
Till utbildningsdepartementets verksamhetsområde hör skolväsendet,
den grundläggande högskoleutbildningen, forskningen och forskarut-
bildningen, vuxenutbildningen, studiestödet, kulturverksamheten samt
massmedierna.
Betydande strukturförändringar och effekti viseringar har genomförts
inom departementets område under senare år. Detta arbete skall nu
fortsätta. Den minskning av statlig administration inom utbildningsde-
partementets område som blir konsekvensen av förändringsarbetet ge-
nomförs som förändringar i de styrsystem och administrativa system i
övrigt som myndigheterna har till uppgift att sköta eller medverka i. En
övergång till mer mål- och resultatorienterad styrning sker således som
får konsekvenser för verksamheten på alla nivåer. Vidare kan besparing-
ar göras genom en mer effektiv administration inom enskilda myndig-
heter. Statsrådet Persson och jag redogör i det följande för våra förslag
inom berörda områden.
2. Den statliga skoladministrationen
I och med att den statliga regleringen av tjänster för skolledare och lära-
re upphörde fr.o.m. den 1 januari 1991 har kommunerna fått ett helt
och odelat arbetsgivaransvar för all personal inom skolan.
Riksdagen har beslutat om ett nytt statsbidragssystem för grundskola,
gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna (prop. 1990/91:18,
UbU 4, rskr. 76). Sektorsbidraget, som införs fr.o.m. den 1 juli 1991, ut-
gör ett generellt finansiellt stöd som inte skall styra verksamheten. Den
detaljerade statliga styrningen av skolan upphör därmed. Riksdag och
regering kommer i stället att ange mål och ramar för skolan medan
64
kommunerna får ansvaret för genomförandet. Utvecklingen går således Prop. 1990/91:150
mot en mer mål- och resultatorienterad styrning av skolan. Bilaga 11:7
Regeringen har i vår lämnat propositionen (prop. 1990/91:85) Växa
med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Även för-
slagen i denna proposition innebär en avreglering och ett större lokalt
ansvar ute i kommunerna för ifrågavarande utbildning.
Den statliga skoladministrationen har i hög grad berörts av det redo-
visade förändringsarbetet inom skolområdet. Enligt riksdagens beslut
med anledning av propositionen om ansvaret för skolan (prop.
1990/91:18, UbU4, rskr.76) avvecklas sålunda skolöverstyrelsen, läns-
skolnämnderna och statens institut för läromedel med utgången av juni
1991. I stället inrättas ett nytt ämbetsverk, statens skolverk, samt ett nytt
institut, statens institut för handikappfrågor i skolan den 1 juli 1991.
Den nya direkta statliga skoladministrationen innebär en radikalt mins-
kad organisation som medför en besparing på 100 milj.kr.
I den direkta statliga administrationen av skolverksamhet ingår de
nuvarande anslagen B 1. Skolöverstyrelsen, B 2. Länsskolnämnderna,
B 4. Statens institut för läromedel. Till skoladministrationen bör också
hänföras del av anslaget C 2. Statens skolor för vuxna. För denna admi-
nistration har innevarande budgetår anvisats sammanlagt 310 milj. kr.
Det uppsatta målet om en tioprocentig minskning av statlig administra-
tion betyder för skoldelen således ca 31 milj. kr.
Det uppsatta målet har således för skolområdets del redan uppfyllts.
65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga II
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:7
Mina bedömningar och förslag:
- Administrativa besparingar inom högre utbildning och
forskning görs med sammanlagt 58 milj. kr. under treårsperio-
den 1991/92 - 1993/94.
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) får ändrade arbets-
uppgifter. UHÄ skall fortsättningsvis svara för uppföljning och
utvärdering av utbildning och forskning inom högskolan. Uni-
versitet och högskolor lämnar anslagsframställningar direkt till
regeringen.
Högskolans nuvarande studieorganisation - det s.k. linjesyste-
met - upphör och ersätts med en helt ny organisation. 1 denna
utövas den centrala styrningen framför allt genom en examens-
ordning.
Tjänster som professor skall fortsättningsvis endast inrättas ge-
nom beslut av berörda högskolemyndigheter. Dessa skall också
svara för tillsättningen av tjänsterna.
Universitet och högskolor skall se över den institutionella or-
ganisationen i syfte att åstadkomma större, mer slagkraftiga och
stimulerande arbetsmiljöer.
Skäl till mina bedömningar och förslag
Inledning
Som ett led i regeringens strävan att effektivisera den statliga administra-
tionen kan resurser frigöras avseende högre utbildning och forskning
med sammanlagt 58 milj.kr. Detta uppnås genom förändrade uppgifter
för universitets- och högskoleämbetet och förenklingar i det administra-
tiva arbetet inom högskoleenheterna framför allt i form av en bättre
fungerande institutionsorganisation. En effektivare administration inom
forskningsråden och andra forskningsmyndigheter utanför högskoleor-
ganisationen medför att kostnaderna för det administrativa arbetet kan
minska med 10 %.
I vad avser universitets- och högskoleämbetet, forskningsråden,
forskningsinstitut och andra myndigheter med uppgifter inom forsk-
ningsområdet görs huvuddelen av neddragningarna under budgetåret
1992/93. För högskolans del skall nedskärningarna göras huvudsakligen
budgetåret 1993/94.
Inom utbildningsdepartementet bedrivs ett särskilt beredningsarbete
som syftar till att inom tre år förverkliga de hösten 1990 redovisade må-
66
len att bl.a. öka examinationen med minst en tiondel. Arbetet skall Prop. 1990/91:150
också utveckla systemet för planering och styrning av högskolan samt ge Bilaga 11:7
underlag för hur dimensioneringen av olika utbildningar skall ske mot
bakgrund av samhällets framtida behov av högskoleutbildning. Jag räk-
nar med att det skall vara möjligt att remittera ett förslag beträffande
dessa frågor under våren 1992.
Den centrala myndigheten
UHÅ:s tillkomst och uppgifter
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) skapades 1976 som ett led i
1977 års högskolereform. Den nya myndigheten tillkom genom en sam-
manslagning av bl.a. universitetskanslersämbetet (UKÄ), nämnden för
socionomutbildning samt skolöverstyrelsens lärarutbildningsbyrå. Äm-
betet övertog också vissa uppgifter beträffande de konstnärliga högsko-
lorna, vilka tidigare handlagts direkt av utbildningsdepartementet.
UHÄ är central förvaltningsmyndighet för högskolan inom utbild-
ningsdepartementets område. Uppgifterna framgår av 2 och 3 §§ i för-
ordning med instruktion för universitets- och högskoleämbetet (SFS
1988:670, ändrad 1989:885).
Av instruktionen framgår att ämbetet skall svara för beredning, upp-
följning och utvärdering för högskolans utbildning och forskning samt
utöva tillsyn över verksamheten. Detta sker bl.a. genom anslagsfram-
ställningar samt utrednings- och utvecklingsverksamhet.
Antalet helårstjänster vid UHÄ uppgick budgetåret 1977/78 till 235.
Vid den regionala organisationen, regionstyrelserna för högskolan, som
inrättades samtidigt som UHÄ, fanns ca 50 tjänster. Sammanlagt upp-
gick antalet tjänster vid den regionala och centrala högskoleadmi-
nistrationen till 285.
Regionstyrelserna avskaffades vid utgången av budgetåret 1987/88.
Antalet helårstjänster vid UHÄ uppgår innevarande budgetår till 189.
UHA:s organisation
Chef för UHÄ är universitetskanslern som också är ordförande i myn-
dighetens styrelse. Styrelsen består av högst 10 ledamöter.
Inom verket finns enligt instruktionen fyra avdelningar, nämligen
beredningsavdelningen, avdelningen för tillsyn och uppföljning, utveck-
lingsavdelningen och studerandeavdelningen. Varje avdelning leds av en
av regeringen utsedd avdelningschef.
Det finns dessutom ett verksledningssekretariat, ett informationsse-
kretariat samt en byrå för intern administration.
Kostnader för verksamheten
Personalen inom UHÄ fördelas på de olika arbetsuppgifterna på följan-
de sätt budgetåret 1990/91.
67
|
Helårstjänster | |
|
Verksledning |
5,0 |
|
Information |
4,5 |
|
Anslagsframställning, beredning, planering, | |
|
utredningar av planeringskaraktär |
29,0 |
|
Uppföljning, utvärdering, tillsyn |
31,0 |
|
Antagning |
50,0 |
|
Ekvivalering |
12,0 |
|
Internationellt, EG |
2,0 |
|
Personalutveckling |
4,0 |
|
Adm. utveckling |
5,0 |
|
Försöksdjur |
2,0 |
|
Övr. utv.frågor |
3,0 |
|
Studerandeinformation och juridik |
8,0 |
|
Intern service och administration |
33,5 |
Summa
189,0
Löne- och andra personalkostnader uppgår till totalt 47,2 Mkr. De
rörliga medlen uppgår till 11,3 Mkr. varav ca hälften avser
informationsverksamhet (i huvudsak riktad till studerande).
Drift- och underhållskostnader uppgår till ca 10,2 Mkr. (personal-
och ekonomiadministration, telefon, porto etc). Lokalkostnaderna upp-
går till 11,3 Mkr. I årets budgetproposition har förvaltningskostnaderna
beräknats öka med 3,9 Mkr. och lokalkostnaderna med 1,7 Mkr.
UHÄ:s framlida uppgifter
1977 års högskolereform betonade vikten av en högskoleplanering som i
hög grad utgick från samhällets och arbetslivets behov. Denna plane-
ringsfilosofi har förnyat den svenska högskolan och den framstår nu
med sin kombination av hög akademisk standard och stor öppenhet för
samhällets behov som en av de modernaste i Europa.
Jag är emellertid fullt medveten om att den planeringsorganisation vi
skapat också medfört ett omfattande administrativt arbete och en struk-
tur på utbildningarna som inte alltid befordrat fördjupning i studierna.
Vårt nuvarande system innebär en alltför hög grad av detaljstyrning från
regering och riksdag vilket har medfört att tonvikten kommit att läggas i
högre grad på planering än på uppföljning och utvärdering.
I rådande samhällsekonomiska situation har medvetenheten ökat när
det gäller att utnyttja befintliga resurser mer effektivt och därigenom fi-
nansiera nödvändiga kvalitativa och kvantitativa förbättringar.
En fortsatt decentralisering av ansvar och befogenheter inom högsko-
lesystemet, med införande av treåriga budgetramar, med en ökad foku-
sering på prestationer och examina på bekostnad av detaljerad styrning
genom beslut om antal utbildningsplatser, förutsätter att uppmärk-
samheten i växande utsträckning koncentreras till hur väl verksamheten
står sig vid en internationell jämförelse. I stället för den hittillsvarande
betoningen av långsiktig och relativt detaljerad central planering in-
68
nebär detta en övergång till ett tänkande där förnyelse och idéutveckling
förutsätts ske på lokal nivå. De avgörande, samlade bedömningarna av-
seende inriktning, omfattning och lokalisering som regering och riksdag
har att fatta blir en integrerad del av en mera övergripande planering
på statsmaktsnivå.
Det lokala effektiviserings- och utvärderingsarbetet måste emellertid
kompletteras med en nationell organisation för tillsyn, uppföljning och
utvärdering. Denna organisation måste ha en självständig ställning gen-
temot såväl högskoleenheterna som offentliga och enskilda sektoriella
intressen. Enligt min bedömning bör den verksamhet som UHÄ idag
bedriver inom det aktuella området kunna utvecklas ytterligare. UHÄ
måste ge en kontinuerlig redovisning av utvecklingen inom högskolan. De
verksamhetsberättelser UHÄ sedan början av 1980-talet avger bör ut-
vecklas till att vara det underlag som ger erforderligt uppföljnings- och
analysmaterial för regering och riksdag.
Det är också viktigt att UHÄ bedriver en fortlöpande utvärdering av
högskolans verksamhet. Detta gäller för hela högskolesystemet som så-
dant, där en utvärdering behövs av hur väl verksamheten svarar mot
samhällets krav på utbildningens inriktning och omfattning, på dess till-
gänglighet för olika studerandegrupper och på dess produktivitet. Det
gäller också kraven på yrkesskicklighet och förmåga att tillgodogöra sig
landvinningar inom de olika områden som utbildningen och forskning-
en avser.
Bra exempel på utvärdering av det senare slaget inom två begränsade
områden är den genomgång av ämnena historia och sociologi som
UHÄ utfört i samverkan med humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet. Vid de medelsberäkningar jag snart kommer till har jag
utgått från att UHÄ skall kunna utföra minst åtta sådana större utvärde-
ringar per år. Det bör då vara möjligt att under återstoden av 1990-talet
kunna gå igenom i stort sett hela högskolan.
En förutsättning för en fortsatt konsekvent decentralisering inom
högskolan är också att tillsyn utövas i tillräcklig grad. Det finns ett be-
hov av att bevaka att vissa grundläggande regler tillämpas och tillämpas
lika inom hela högskolan bl.a. för att garantera tillräcklig rättssäkerhet
för studenter och anställda men också för att tillse att statsmakternas in-
tentioner beträffande målen för högskolans verksamhet förverkligas. I
sammanhanget har jag funnit anledning att påpeka att ett effektivt utö-
vande av tillsynsfunktionen förutsätter att högskoleenheterna respekte-
rar UHÄ:s beslut i tillsynsärenden.
I tillväxtpropositionen redovisade regeringen utgångspunkterna för
det förändringsarbete beträffande högskolan som bedrivs inom utbild-
ningsdepartementet. En viktig del av detta arbete gäller studie-
organisationen för den grundläggande utbildningen. Studieorganisatio-
nen bör nu kunna förändras så att ett linjevis uppbyggt planeringsarbete
på central nivå inte längre behövs. Även planeringen av högskolans di-
mensionering bör kunna ske i så övergripande termer att behovet av
central planering på myndighetsnivå kan avvaras. Från och med budge-
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:7
69
tåret 1993/94 kommer dessutom beslutsordningen för fördelning av re-
surserna inom högskolan att decentraliseras ytterligare. Det är därför
möjligt att avstå från det arbete som UHÄ bedriver vad avser planering,
beredning och anslagsframställningar.
Inom UHÄ bedrivs för närvarande ett ganska omfattande arbete som
kan beskrivas som service till högskolan eller till enskilda personer. Det
mest omfattande av detta är ekvivalering av utländska examina men det
finns också verksamheter som gäller försöksdjursfrågor, datafrågor, per-
sonalutveckling för högskolan etc, som helt eller delvis är serviceverk-
samhet. Med den nya syn på myndigheten som jag givit uttryck för bör
denna typ av verksamhet dimensioneras efter den efterfrågan som finns.
Jag har alltså inga invändningar mot att verksamhet av detta slag utförs
av UHÄ men jag anser att kostnaderna för verksamheten bör bäras av
den som efterfrågar tjänsterna. När det gäller ekvivalering av utländska
examina avser regeringen att uppdra till riksrevisionsverket att utreda
frågan om ansvar och finansiering. Verksamheten bör bedrivas i
oförändrad omfattning intill dess beslut fattats med anledning av riksre-
visionsverkets kommande förslag.
Antagningen av studerande är en stor och viktig uppgift för UHÄ.
På kort sikt förutser jag inte några större förändringar av denna verk-
samhet, men en översyn av studieorganisationen får naturligtvis på läng-
re sikt konsekvenser för UHÄ:s roll även i detta avseende. Det bör
emellertid vara möjligt att redan nu överföra vissa speciella delar av an-
tagningsarbetet, som redan nu innehåller betydande inslag av samverkan
med den lokala nivån, till högskoleenheterna.
UHÄ är vidare besvärsinstans vad gäller lokalt fattade beslut inom
högskolan. Jag avser att ta initiativ till en översyn av dessa frågors fram-
tida behandling.
UHÄ har under den senaste tiden fått utökade uppgifter inom det in-
ternationella området på grund av de avtal med de europeiska gemen-
skaperna som Sverige ingått. Det är nödvändigt att detta arbete hålls
samman centralt, och jag räknar med en viktig roll för UHÄ inom om-
rådet även i framtiden.
Inom UHÄ administreras också högskolans eget sektorsforsknings-
program samt försöksverksamheten med grundutbildningsråd. Jag förut-
ser ingen förändring av formerna för dessa verksamheter.
Verkets organisation
Verkets organisation fastställs av regeringen. Jag vill emellertid här läm-
na viss information om vissa övergripande frågor.
Jag finner ingen anledning att nu föreslå en ändring av myndighe-
tens namn. Myndigheten bör även i framtiden ledas av en verkschef
med titeln universitetskansler.
UHÄ har för närvarande en styrelse där de flesta ledamöterna utsetts
efter förslag av organisationerna på arbetsmarknaden. Dessutom ingår i
styrelsen universitetskanslern och två högskolerektorer samt en ledamot
nominerad av Sveriges förenade studentkårer. Denna sammansättning
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:7
70
av styrelsen har varit motiverad då UHÄ har haft viktiga uppgifter i pla- Prop. 1990/91:150
neringen av högskolans dimensionering. De förslag beträffande UHÄ:s Bilaga 11:7
arbetsuppgifter jag nyss redovisat innebär att verkets planeringsuppgifter
i stort sett upphör. Mot den bakgrunden finner jag att det inte längre
finns några starka motiv för att ha en styrelse. Om universitetskanslern
så önskar kan han naturligtvis tillkalla ett eller flera rådgivande organ
för t.ex. utvärderingsarbetets uppläggning.
Administrativ besparing
Utifrån den bedömning jag har gjort ovan av UHÄ:s framtida arbets-
uppgifter beräknar jag den ekonomiska besparingen till 23,1 Mkr. varav
ca 3,2 Mkr. avser myndighetens lokalkostnader och 4 Mkr. avser perso-
nalutveckling för högskolan under anslaget D 4. Vissa särskilda utgifter
inom högskolan m. m.
Besparingens fördelning på budgetår under anslaget D 1. framgår av
nedanstående sammanställning
Budgetår
1991/92
1992/93
1993/94
Förvaltningskostnader
4,97
9,105
0,825
Lokalkostnader
3,231
Besparingen under D 4. fördelas med 1 Mkr. för 1991/92 och 3 Mkr. för
1992/93.
Studieorganisation inom grundläggande högskoleutbildning
Styrningen av högskolans grundläggande utbildning bör avse inriktning,
omfattning och lokalisering.
Högskolans nuvarande studieorganisation - det centralt fastställda
linjesystemet - bör upphöra och ersättas med en helt ny organisation.
Organisationen av utbildningen blir därmed helt och hållet en lokal frå-
ga. I denna nya organisation utövas den centrala styrningen framför allt
genom en examensordning.
I en sådan ordning regleras mål för olika examina samt utbildningar-
nas längd, examenstitel etc. Omfattningen av kraven på en viss examen
blir beroende av vilken typ av yrke utbildningen syftar till. Jag förutser
en relativt preciserad målbeskrivning för t.ex. vård- och lärarutbild-
ningar å ena sidan medan kraven för t.ex. en filosofie kandidatexamen
kan uttryckas i antal poäng och fördjupningsgrad.
Studiernas organisation blir därmed en fråga som omfattas av det lo-
kala beslutsfattandet. Man kan förutse att det blir såväl lokala variatio-
ner som variationer mellan olika utbildningsområden från fasta linjer
över rekommenderade studiegångar till av studenterna fritt valda studie-
program.
71
I en examensordning bör också anges vid vilka högskoleenheter oli- Prop. 1990/91:150
ka examina får avläggas. Många skäl talar för att beslutanderätten även i Bilaga 11:7
dessa frågor borde förläggas lokalt i så stor utsträckning som möjligt.
Effektivitets- och kostnadsskäl talar emellertid för att regering och riks-
dag på detta sätt bör ha inflytande över lokaliseringen framför allt av ut-
bildningar som medför stora investeringskostnader och som kräver stora
årliga driftskostnader.
Det är också rimligt att rätten att utdela en viss examen kan prövas
med anledning av resultaten från det utvärderingsarbete som genom-
förs.
Det finns naturligtvis också ett behov av att kunna garantera att vissa
ämnen eller utbildningar finns åtminstone vid någon högskoleenhet.
Det bör därför på samma sätt som nu vara möjligt att ålägga bestämda
universitet eller högskolor vissa utbildningsuppgifter.
Tjänster som professor
Vid de statliga högskoleenheterna inom utbildningsdepartementets om-
råde finns i dag ca 1 400 tjänster som professor som tillsätts av regering-
en med fullmakt. Dessa tjänster har inrättats av regeringen efter bemyn-
digande från riksdagen i varje enskilt fall. När en sådan tjänst blir ledig
skall omprövning av ämnesinnehållet ske. Regeringen beslutar i fall av
oförändrat ämnesinnehåll. Föreslås ändring av ämnesinnehållet skall
frågan anmälas för riksdagen. Regeringen har bemyndigande att i bråd-
skande fall fatta beslut vilka i efterhand anmäles för riksdagen.
Även berörda högskoleenheter har rätt att inrätta tjänst som profes-
sor. Dessa tillsätts av rektorsämbetet med förordnande. Tillsätt-
ni ngsproced uren och lönesättningen för dessa professurer är densamma
som för de av regeringen tillsatta.
Vid temaorganisationen i Linköping finns ett antal av regeringen in-
rättade professurer som tillsätts av regeringen med förordnande.
De professurer som finns inrättade vid forskningsråden inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde tillsätts även de av rege-
ringen med förordnande. Nyssnämnda professurer tillsätts med förord-
nande tills vidare.
Vid högskolorna inom det konstnärliga området samt vid universite-
ten i Lund, Göteborg och Umeå finns inrättade ett antal professurer för-
enade med konstnärligt utvecklingsarbete. Dessa tjänster, som inrättas
av regeringen efter bemyndigande av riksdagen, tillsätts med förord-
nande för högst fem år vilket sedan kan förlängas ytterligare fem år.
Genom inrättande av professurer har regering och riksdag beslutat
om den ämnesmässiga inriktningen av den fasta forskningsorganisatio-
nen och forskarutbildningen. Enligt min mening är det inte längre nöd-
vändigt att statsmakterna på detta ingående sätt tar ställning till använd-
ningen av de resurser som disponeras för forskarutbildning och forsk-
ning. Statsmakternas prioriteringar avseende forskarutbildning och
forskning inom högskolan skall innebära avvägningar mellan fakultets-
områden och mellan högskoleenheter. Regeringen bör dock kunna före-
72
skriva hur forskarutbildning inom specialiserade ämnesområden, vilka Prop. 1990/91:150
inte kan vara företrädda vid alla berörda fakulteter, skall fördelas mel- Bilaga 11:7
lan universitet och högskolor i landet.
Systemet för planering och budgetering inom högskolan innebär att
det är de enskilda universitetens och högskolornas sak att avgöra vilka
resurser som skall användas för att på bästa sätt bedriva utbildning och
forskning. Detta görs inom de ramar för verksamhetens omfattning och
inriktning som anges av regering och riksdag. Även valet mellan att an-
vända tjänster som professor eller andra personella resurser eller resur-
ser av annat slag bör ankomma på de berörda högskoleorganen. Rege-
ring och riksdag bör således fortsättningsvis inte besluta om inrättande
eller omprövning av tjänster som professor. Det är inte rimligt att rege-
ringen utser innehavarna av tjänster som inrättats av myndigheterna.
Aven besluten om att tillsätta professorstjänsterna bör således i fortsätt-
ningen fattas av universitet och högskolor.
Detta innebär givetvis ingen skillnad gentemot dagens förhållande i
fråga om vid vilka högskoleenheter tjänster som professor kan inrättas.
Sådana tjänster skall även framdeles endast kunna inrättas vid de enhe-
ter till vilka fakultetsorganisation är knuten samt vid enheter där konst-
närligt utvecklingsarbete bedrivs.
För tillsättning av tjänst som professor skall även fortsättningsvis gäl-
la de regler som fastställdes efter behandling av frågan i 1990 års forsk-
ningsproposition. Vilka regler i övrigt som skall gälla för de inom hög-
skolan inrättade professurerna kommer att behandlas i det tidigare om-
nämnda, särskilda beredningsarbetet inom utbildningsdepartementet.
Som allmän riktlinje för omläggningen bör gälla, att professorerna
också i framtiden skall vara garanterade största möjliga integritet. Ju
mer målstyrd organisationen blir, desto angelägnare blir det att de ve-
tenskapligt ledande befattningshavarna i sin yrkesutövning inte låter sig
styras av ovidkommande hänsyn. Detta gäller såväl i förhållande till for-
mellt överordnade myndigheter som till ekonomiska intressen och den
allmänna opinionen.
De nya reglerna bör träda i kraft den 1 juli 1993.
Högskolans organisation
Högskolans organisation är i hög grad uppbyggd enligt principen om
självförvaltning. Det är lärare, forskare och studerande som själva inom
högskolans olika beslutande organ och i sitt dagliga arbete har det direk-
ta ansvaret för hur arbetet läggs upp och genomförs.
Högskolelagen lägger ansvaret för frågor rörande forskning och fors-
karutbildning på fakultets- och sektionsnämnder. Fakultetsnämndens
verksamhet avser ett särskilt vetenskapsområde (fakultet) vid en eller
flera högskoleenheter. Sektionsnämndens verksamhet avser en del av en
fakultet (sektion). Den föreskrivna sammansättningen av fakultets- och
sektionsnämnderna - forskare inom den berörda fakulteten - är avsedd
att garantera kvalificerade vetenskapliga bedömningar. Fakultets- och
73
sektionsnämnd leds av en dekan, som utses genom val bland forskarna
inom fakulteten.
För den grundläggande utbildningen skall linjenämnder finnas inrät-
tade. Även ledamöterna i linjenämnden hämtas i huvudsak bland uni-
versitetets eller högskolans lärare, forskare och studenter.
Utbildningen och forskningen inom högskolan bedrivs inom institu-
tioner eller andra arbetsenheter. Också för dessa gäller principen om
självförvaltning. För varje institution skall normalt finnas en styrelse,
som företräder dem som arbetar och studerar inom institutionen. Pre-
fekten har ansvaret för att institutionsstyrelsens beslut verkställs och för
den direkta ledningen av arbetet inom institutionen. Också prefekten
utses bland de anställda inom institutionen. I vissa fall kan en institu-
tion ledas enbart av en prefekt. Detta är vanligen fallet när institutionen
är mycket liten.
Omfattningen av högskolans verksamhet medför att antalet organ
som medverkar i självförvaltningen blir stort. Det finns ungefär fyrtio
fakulteter, varav flera är uppdelade i sektioner. Vilka linjenämnder som
skall finnas avgörs lokalt inom högskolan. För närvarande finns ca 150
linjenämnder. I anslutning till dessa organ har också ofta tillsatts en el-
ler flera grupper med uppgift att på olika sätt förbereda ärendens be-
handling i nämnderna.
Den i särklass största omfattningen har dock organisationen på insti-
tutionsnivå. Antalet institutioner inom högskolan är ca 1 000. Det inne-
bär att arbetet med självförvaltning av verksamheten här har en högst
betydande omfattning.
Kostnaderna för högskolans självförvaltning upplevs ofta som mycket
höga av de direkt berörda. Om detta vittnar de ofta förekommande kla-
gomålen från lärare och forskare på "för mycket sammanträdande", på
att den interna planeringen och administrationen tar alltför mycket tid
från undervisning och forskning.
Uppgifter från statistiska centralbyrån visar att många av institutio-
nerna vid svenska universitet och högskolor är mycket små. Mer än
60 % av institutionerna har färre än 20 anställda, alla personalkatogori-
er inräknade. Mer än 80 % av institutionerna har färre än 20 lärare el-
ler forskare.
Större arbetsenheter skulle självfallet inte bara ha ekonomiska förde-
lar. På många sätt blir undervisnings- och forskningsmiljön mer stimu-
lerande om inte bara ett fåtal personer skall samverka om arbetsuppgif-
terna. Särskilt för forskarutbildningen kan alltför små enheter vara en
nackdel. Demokratiska former för självförvaltning förutsätter också en
viss omfattning på verksamheten för att bli meningsfulla. Att institu-
tionsstyrelser inte kunnat fungera eller ansetts rimliga i alltför små sam-
manhang framgår av att många av dagens institutioner leds enbart av en
prefekt. Härigenom riskerar såväl anställda som studerande att förlora
möjligheter till insyn och påverkan. Samtidigt kan heller inte besluten
fattas utifrån gemensamma erfarenheter och kunskaper hos de direkt
berörda, vilket måste vara en kärnpunkt i högskolans självförvaltning.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:7
74
I flera länder har uppmärksamheten riktats mot de nackdelar som är Prop. 1990/91:150
förknippade med små arbetsenheter vid universitet och högskolor - det- Bilaga 11:7
ta trots att man där redan i utgångsläget ofta har betydligt större institu-
tioner än i Sverige. Det gäller bl.a. Frankrike, Nederländerna, Norge
och Storbritannien. Som exempel kan nämnas att man i Nederländerna
nyligen beslutat koncentrera forskarutbildningen till "forskarskolor".
Ingen av dessa skall ha färre än 40 forskarstuderande och 15-20 lära-
re/handledare. Mycket få arbetsmiljöer inom den svenska högskolan är
så stora.
Som redovisades i prop. 1990/91:87 görs inom utbildningsdeparte-
mentet en översyn av bestämmelserna i högskolelagen och högskoleför-
ordningen. Syftet med denna översyn är att åstadkomma en koncentra-
tion till rambestämmelser och förbättra möjligheterna för universitet
och högskolor att själva fatta de beslut som kan leda till bästa möjliga
resultat inom utbildning och forskning. Rambestämmelserna bör utfor-
mas med ett bestämt perspektiv för ögonen. Detta perspektiv är rättsstat-
lighet. För en sådan inriktning talar såväl effektivitets- som integritets-
och allmänna förtroendesynpunkter. Samtliga berörda vinner på att ett
minimum av procedurregler i vad avser examina, tjänstetillsättningar
och medelsfördelning gäller nationellt.
Översynen kommer naturligen att innebära preciseringar av institu-
tionernas arbetsuppgifter och kraven på institutionerna. Det är dock,
enligt min mening, inte lämpligt att i lag- eller förordningsform reglera
storleken av institutioner och andra arbetsenheter inom högskolan. Lik-
som i dag bör varje högskoleenhet besluta om hur arbetet skall organi-
seras i institutioner och på annat sätt. Det är dock nödvändigt att uni-
versitet och högskolor ser över den institutionella organisationen i syfte
att åstadkomma betydligt större, mer slagkraftiga och stimulerande ar-
betsmiljöer. Samtidigt måste de anställda och de studerande ges de möj-
ligheter att kunna påverka de egna arbetsförhållandena, som är centrala
för självförvaltningen. Organisationen inom högskoleenheterna måste
därför utformas så att institutionsstyrelser kan fungera på ett menings-
fullt sätt. Ingen institution bör framdeles ledas enbart av en prefekt.
Större arbetsenheter ger också möjligheter att på ett mer effektivt sätt
utnyttja administrativ personal för att förbereda och genomföra olika
beslut. En förbättrad institutionell organisation minskar också risken
för dubbelarbete inom högskolan och behovet av handläggning av olika
frågor på flera nivåer.
Sammanfattningsvis talar således såväl akademiska, som demokratis-
ka och ekonomiska skäl för större arbetsenheter.
Som jag inledningsvis redovisade skall administrativa besparingar gö-
ras inom högskolan med sammanlagt 58 milj. kr. Dessa kostnadsminsk-
ningar bör i första hand - utöver de redan redovisade besparingarna på
central nivå - komma till stånd genom att högskoleenheterna internt or-
ganiserar sig på ett effektivare sätt.
Institutionernas storlek varierar nu mycket mellan olika delar av
högskolan. Antalet små eller mycket små institutioner är särskilt stort
75
inom områdena medicin och teknik men också inom vissa delar av det Prop. 1990/91:150
humanistiska området. Eftersom möjligheterna att vinna ekonomiska Bilaga 11:7
fördelar genom att organisera arbetet i större enheter än för närvarande
givetvis är större där man i dag har ett stort antal mycket små institutio-
ner, bör enligt min mening de anslagsminskningar, som skall göras, för-
delas mellan verksamhetsområden och högskoleenheter med beaktande
av hur den institutionella organisationen i dag ser ut.
Det ligger i sakens natur att förändringar i högskolans institutionella
organisation måste vara en långsiktig process. För att möjliggöra bästa
möjliga förberedelser inom högskoleenheterna föreslår jag därför att
nedskärningarna här skall göras huvudsakligen budgetåret 1993/94.
Preciserade förslag i fråga om de aktuella anslagsminskningarna bör
redovisas i budgetpropositionerna för budgetåren 1992/93 och 1993/94.
I budgetpropositionen 1991 (bil. 10 s. 16f) anmälde jag behovet av ett
analysarbete om kultursektorns myndighetsstruktur, ansvars- och kost-
nadsfördelning samt anslagsstrukturen. Även frågor om marknadens be-
tydelse för kulturverksamheten bör kunna beskrivas och analyseras.
Detta arbete bör nu drivas vidare bl.a. som ett led i ansträngningarna
att effektivisera statsförvaltningen och utveckla resultatorienterad styr-
ning och budgetdialog gentemot myndigheterna.
Efter hand fördjupas och breddas nu underlaget för analysarbetet.
Regeringen har tidigare (t.ex. prop. 1989/90:90 s. 55) anmält den utvär-
dering av svensk kulturpolitik som genomförts inom ramen för arbetet i
Europarådet. I den rapport som tagits fram av Europarådets granskare
har en grundläggande utgångspunkt varit kursändringen inom den eko-
nomiska politiken med offentliga utgiftsbegränsningar och krav på ökad
effektivitet inom den offentliga sektorn. Därigenom har rapporten för-
utsättningar att kunna tjäna som ett mycket viktigt underlag ifråga om
de ekonomiska aspekterna på förnyelsearbetet inom kulturområdet.
Rapportens sammanfattande slutsats är en varning för en alltför snäv
syn på kulturen som service inom ramen för välfärdspolitiken. Grans-
karna pekar på svagheter som följer av statens tillit till indirekta meto-
der för att verkställa politiken. De drar slutsatsen att staten lett en posi-
tiv utveckling när det gäller att öka utbudet av kultur och vidga tillgång-
en. När det gäller att definiera de nationella uppgifterna för 1990-talet
måste staten svara på de möjligheter i konstnärligt avseende som skapas
av den allmänna utvecklingen i Europa.
Europarådsrapporten såsom ett kulturpolitiskt diskussionsinlägg kan
dock givetvis inte utgöra det enda underlaget för det strukturella föränd-
ringsarbetet inom kulturområdet. I årets budgetproposition (bil. 10 s.
15-16) hade jag sålunda anledning att notera ett antal utredningsarbeten
som drivs i syfte att ge underlag för strukturella insatser inom kultur-
området. Teaterkostnadsutredningens pågående granskning av de natio-
nella institutionsteatrarnas ekonomi är ett exempel på ett sådant arbete.
76
Arkivdepåkommitténs arbete med att strukturera de stora statliga arkiv- Prop. 1990/91:150
depåerna är ett annat. Bilaga 11:7
Kulturområdets myndigheter träder fr.o.m. budgetåret 1993/94 in i
systemet med treåriga budgetramar. Särskilda direktiv för anslagsfram-
ställningarna kommer därför att meddelas inom kort. Dessa kommer
bl.a. att lägga fast vilka underlag för strukturella förändringar som myn-
digheterna skall svara för inom ramen för den fördjupade budgetpröv-
ningen. Parallellt med direktivarbetet bereds nu inom utbildningsdepar-
tementet frågan om vilka ytterligare fördjupningsstudier som erfordras.
Jag har gjort bedömningen att det bör vara möjligt att, som ett led i
arbetet med att decentralisera, förenkla och rationalisera kulturområ-
dets myndighetsstruktur, sätta upp ett mål som innebär att myndigheter-
na skall åstadkomma minskade administrativa kostnader med minst
12 milj. kr. under den kommande treårsperioden.
För budgetåret 1991/92 räknar jag med att kravet på en kostnadsef-
fektivisering uppnås genom vissa förändringar inom arkivområdet som
jag redogör för i det följande. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 räk-
nar jag med att myndigheternas anslagsframställningar skall tillhanda-
hålla underlaget för vilka rationaliseringsvinster som kan tas ut. Jag räk-
nar sålunda med att dessa skall kunna uppgå till 2 resp. 7 milj, kr för de
resp, budgetåren. I reala termer innebär detta att bantningen med 10%
av den statliga administrationen kan beräknas till minst 9 milj. kr. un-
der de tre kommande budgetåren för kulturområdets del. Därutöver be-
räknas förändringar inom arkivområdet möjliggöra besparingar om
tre milj. kr. inom den offentliga sektorn som helhet.
Riksarkivet har sålunda redovisat ett förslag till förändrad använd-
ning av papperskvaliteter i statsförvaltningen. Myndigheterna använder
nu arkivbeständigt papper (Svenskt Arkiv) för sådana handlingar som
skall bevaras. Förslaget innebär att användningen av arkivbeständigt
papper delvis bör ersättas med s.k. åldringsbeständigt papper. Skillna-
derna mellan dessa papperskvaliteter är främst att arkivbeständigt pap-
per har högre styrka än det åldringsbeständiga papperet. Det åldringsbe-
ständiga papperet har dock sådana egenskaper att det anses fylla erfor-
derliga krav på hållbarhet i fråga om handlingar som inte beräknas bli
utsatta för ett mera omfattande slitage. Samtidigt är det åldringsbeständi-
ga papperet väsentligt billigare än arkivpapperet varför omläggningen
innebär en besparing.
Statsförvaltningens arkivkostnader kan minskas genom riksarkivets
förslag. Det är vidare rimligt att utgå från att kommunerna och lands-
tingen i sin användning av papper för arkivändamål anpassar sig efter
riksarkivets föreskrifter. Även inom den kommunala sektorn kan där-
med en besparing uppnås. Sammanlagt för den offentliga sektorn har
jag beräknat värdet av besparingen till 3 milj. kr.
Remissbehandlingen av riksarkivets förslag avslutas för närvarande.
Omläggningen av pappersanvändningen bör kunna genomföras under
budgetåret 1991/92. Jag räknar med att återkomma till regeringen i frå-
gan inom kort.
77
Statens kostnader för sina arkiv hänför sig dels till vården och förva-
ringen av de arkiv som förvaras hos myndigheterna, dels till kostnader-
na för arkivmyndigheterna som successivt övertar ansvaret för myndig-
hetsarkiven. Insatser för att minska kostnaderna för arkiven kan därför
inriktas antingen på myndigheternas arkivbildning eller på arkivmyn-
digheternas långsiktiga förvaring av arkiven.
Förslaget om förändrade papperskvaliteter är därmed ett bra exempel
på en åtgärd som fyller det krav på rationaliseringseffekt som jag har
formulerat för kulturområdets myndigheter. Denna rationalisering in-
nebär sålunda att en andel - 3 milj, kr - av det formulerade rationalise-
ringsbetinget för kulturområdet är uppfyllt.
Prop. 1990/91:150
Bilaga 11:7
Jag vill inledningsvis erinra om vad jag anfört i prop. 1990/91:149 om
radio- och TV-frågor när det gäller myndighetsorganisationen inom
radio- och TV-området. Där redovisar jag min bedömning att myndig-
hetsstrukturen bör ses över med syfte att få till stånd en gemensam orga-
nisation för myndighetsuppgifter i fråga om radio- och TV-sändningar
till allmänheten. Översynen bör omfatta dels radionämndens, kabel-
nämndens och närradionämndens verksamhetsområden, dels ansvaret
för nya former av radio- och TV-sändningar till allmänheten. Ett sam-
manförande av olika uppgifter som i dag bedrivs i skilda organisationer
bör leda till större effektivitet och till bättre möjligheter att hantera för-
ändringar. Översynen bör leda till att en förändrad organisation kan trä-
da i funktion under den tidsperiod som omfattas av det nu aktuella be-
sparingsprogrammet. Det är för närvarande inte möjligt att bedöma om
de aviserade strukturella förändringarna kommer att leda till att bespa-
ringar är möjliga.
Efter en genomgång av verksamheterna vid myndigheter och motsva-
rande institutioner inom massmedieområdet har jag funnit att de admi-
nistrativa kostnaderna för innevarande budgetår bör beräknas till
6 milj. kr. Kostnaderna bör minskas med sammanlagt 10 % eller
600 000 kr. under de tre närmaste budgetåren.
Programmet bör för massmedieområdets del genomföras med en för-
delning mellan myndigheterna och de tre budgetåren enligt följande.
78
Myndighet Besparing varav budgetåret Bilaga 11:7
totalt 1991/92 1992/93 1993/94
Presstödsnämnden och tal-
tidningsnämnden 300 000 150 000 150 000 -
Talboks- och punktskrifts-
biblioteket 300 000 - - 300 000
Summa 600 000 150 000 150 000 300 000
Jag räknar med att de åtgärder som statsrådet Persson och jag nu har re-
dovisat sammanlagt skall leda till en minskning av den statliga adminis-
trationen med 170 milj. kr.
Statsrådet Persson anför
1. Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört om den statliga skoladministrationen.
Utbildningsministern anför
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
2. godkänna vad jag anfört om universitets- och högskoleämbe-
tets arbetsuppgifter,
3. under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Universitets- och
högskoleämbetet för budgetåret 1991/92 anvisa ett belopp som är
4 970 000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop. 1990/91:100
bil. 10,
4. under åttonde huvudtitelns reservationsanslag Vissa särskilda
kostnader inom högskolan m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett
belopp som är 1 000 000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop.
1990/91:100 bil. 10 ,
5. godkänna vad jag förordat om inrättande, tillsättande och
omprövning av tjänst som professor,
6. godkänna de riktlinjer för omställning och minskning av
den statliga administrationen inom högskolan, universitets- och
högskoleämbetet, forskningsråden, forskningsinstitut samt andra
myndigheter med uppgifter inom forskningsområdet som jag har
anfört.,
7. godkänna de riktlinjer för omställning och minskning av
den statliga administrationen inom kulturområdet som jag har an-
fört,
79
8. under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Presstödsnämnden Prop. 1990/91:150
>c/i taltidningsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisa ett belopp Bilaga 11:7
om är 150 000 kr. lägre än vad som föreslagits i prop.
.990/91:100 bil. 10 ,
9. att godkänna de riktlinjer för omställlning och minskning av
len statliga administrationen inom massmedieområdet som jag
tar anfört.
80
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Föredragande: statsrådet Hellström
Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1991/92, m. m. såvitt avser omställningen och minskningen
av den statliga administrationen
Till jordbruksdepartementet hör frågor rörande jordbruk, skogsbruk, fiske,
trädgårdsnäring och rennäring samt högre utbildning, forskning och försök
för dessa näringar, livsmedelsberedskap, djurskydd, djurens hälso- och
sjukvård, livsmedelskontroll, växtskydd och utsädeskontroll samt jakt och
viltvård.
Karaktäristiskt för verksamhetsområdet är således att departementet i
första hand ansvarar för frågor rörande biologiska produktionsprocesser
där landets mark- och vattentillgångar samt djur och växter utgör de
viktigaste produktionsresurserna. Till departementets verksamhetsområde
hör att tillse att dessa produktionsresurser kan utnyttjas långsiktigt. Till
departementets ansvarsområde hör också att trygga landets försörjning
med livsmedel i kristider och att kontrollera våra livsmedel ur främst
hygienisk synvinkel.
Utmärkande för departementets ansvarsområde är också att det berör
verksamheter spridda över hela landet.
Inom departementets verksamhetsområde har påbörjats ett arbete som
innebär stora strukturella förändringar. Den nya livsmedelspolitiken inne-
bär en övergång från ett system med en omfattande reglering och styrning
av marknaden till ett marknadsorienterat system där konsumenternas fria
val ytterst styr produktion och priser. Omställningen av jordbrukspolitiken
påverkar på motsvarande sätt även andra delar av departementets verk-
samhetsområden såsom veterinärväsendet och jordförvärvslagstiftningen.
Det förändringsarbete som nu pågår inom departementets verksamhets-
område kan dels sägas syfta till att klarlägga samhällets och de olika
näringarnas ansvarsområden, dels uppnå en högre grad av måluppfyllelse
och effektivitet med de resurser som kommer att stå till förfogande. En
ytterligare kraftsamling och prioritering av tillgängliga resurser måste
därför enligt min mening göras för att uppnå dessa ambitioner. I samband
därmed bör arbetet under de närmaste åren särskilt inriktas mot
att fullfölja livsmedelsreformen,
att höja ambitionerna inom miljöområdet,
att fullfölja arbetet med ett förbättrat djurskydd,
att utveckla skogspolitiken,
att offensivt satsa på FoU för jord- och skogsbrukets framtid,
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 8
81
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga II
att modernisera och förnya administrationen. Prop. 1990/91: 150
Till detta kan föras uppgiften att noga följa och delta i det internationella Bilaga II: 8
arbetet inom området. Detta gäller i första hand ett närmande till den
Europeiska Gemenskapen (EG) samt att genomföra och följa upp resulta-
tet från GATT-förhandlingarna.
De strukturella förändringarna på departementets område ger ett natur-
ligt utrymme för den typ av besparingar i offentliga utgifter som avses i
regeringens program för omställning och minskning av den statliga admi-
nistrationen.
Den 1 juli 1991 bildas statens jordbruksverk samtidigt som lantbrukssty-
relsen och statens jordbruksnämnd upphör (prop. 1990/91:100 bil. 11).
Förändringen skall ses mot bakgrund av den nya livsmedelspolitik som
riksdagen beslutade om våren 1990 och som bl. a. innebär en avreglering av
livsmedelssektorn. Tillskapandet av en ny myndighet av detta slag innebär
en bättre samordning av insatserna på jordbruksområdet samt en vitalise-
ring av organisationen och därmed också av verksamheten. En förnyelse av
myndighetsorganisationen på detta sätt leder till ökad flexibilitet och
effektivitet inom verksamheten. Denna strukturella förändring utgör där-
med ett led i förnyelsen av den offentliga sektorn.
Förändringen innebär en besparing på statsbudgeten fr.o.m. budgetåret
1991/92 med 18,3 milj.kr.
I samband med avvecklingen av regleringen och omställningen av jord-
bruket tar det nya verket över vissa uppgifter från de s. k. regleringsför-
eningarna. Kostnaderna för detta finansieras inom ramen för omställnings-
kostnaderna. I takt med att arbetsuppgifterna försvinner avvecklas den
personal som anställts vid den nya myndigheten för dessa uppgifter. Detta
sker först efter budgetåret 1993/94.
Inom ramen för den tidigare livsmedelspolitiken har sju regleringsför-
eningar, nämligen Föreningen för mejeriproducenter, Svensk spannmåls-
handel, Sveriges oljeväxtintressenter, Sveriges potatisintressenter, Svensk
sockerhandel, Svensk kötthandel, Svensk ägghandel, haft till uppgift att
sköta marknadsregleringar, främst exportfinansiering, inom sina resp, an-
svarsområden. För verksamheten har föreningarna disponerat interna
avgifter inom jordbruksprisregleringen och vissa införselavgiftsmedel.
Verksamheten vid de särskilda regleringsföreningarna upphör som en
följd av den nya livsmedelspolitiken.
Den 1 juli 1991 upphör alla statliga regleringar av verksamheten vid
föreningarna liksom den statliga representationen.
82
Den 1 juli 1991 upphör statens engagemang i den kvalitetskontroll för
mejeriprodukter, ägg, fiskkonserver och potatis som handhafts av Svenska
kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg (KMÄ), Svenska konserv-
kontrollens råd och Svensk matpotatiskontroll (SMAK). Det blir i fortsätt-
ningen en fråga för resp, bransch om man vill behålla organisationer av
detta slag.
Regeringen har nyligen föreslagit riksdagen väsentliga förenklingar av
jordförvärvslagstiftningen fr.o.m. den 1 juli 1991. Förändringarna inne-
bär att ett avsevärt mindre antal jordförvärv kommer att behöva prövas.
Vad beträffar administrationen av ärenden enligt jordförvärvslagstift-
ningen bedöms nu att en besparing på ca 14milj.kr. bör kunna göras senast
budgetåret 1992/93. En mer exakt bedömning av besparingarna inom
administrationen kan göras först då erfarenheter vunnits av tillämpningen
av den nya lagstiftningen. En del av besparingen bör dock kunna realiseras
redan fr. o. m. budgetåret 1991/92.
Fr.o.m. den 1 juli 1991 inordnas verksamheten vid lantbruksnämnderna
och fiskenämnderna i den nya länsstyrelseorganisationen. I samband här-
med görs besparingar utöver de som görs med anledning av det rationali-
seringskrav som ställs på den nya organisationen (prop. 1990/91:100 bil.
H).
Lantbruksverksamheten vid länsstyrelserna skall således utöver rationa-
liseringskravet genomföra besparingar på 6 milj.kr. (exkl. besparingar till
följd av ändrad fiskeriadministration) budgetåret 1991/92. Detta kan ske
bl.a. mot bakgrund av minskningen av branschstöden på jordbrukets och
trädgårdsnäringens områden.
Det livsmedelspolitiska beslutet förutsätter en intensifierad rådgivnings-
och utbildningsverksamhet på lantbruksområdet vid länsstyrelserna under
omställningsperioden. Samtidigt förutsätts i samma beslut att näringen bör
ta ett större ansvar för sin egen utveckling.
Jag kommer inom kort att föreslå regeringen en översyn av ansvarsför-
delningen och samordningsmöjligheterna på rådgivningsområdet. Verk-
samheten är i dag till viss del uppdragsfinansierad. Sammanlagt uppgår
omslutningen av statsbudget- och uppdragsfinansierad verksamhet till ca
80milj.kr. Det är i dag för tidigt att göra någon bedömning av om och i
vilken utsträckning perioden 1991/92— 1993/94 kan komma att påverkas
av en översyn.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 8
83
En översyn kommer även att göras av vissa stödformer; framfor allt
kreditgarantigivningen på jordbrukets område.
I kombination med förändringar i jordforvärvslagstiftningen kan över-
synerna beräknas leda till förändringar i verksamheten vid statens jord-
bruksverk och länsstyrelsernas lantbruksverksamhet med icke oväsentliga
besparingar som följd.
I samband med att regeringen föreslog en ny central jordbruksmyndighet
lämnades även förslag till ett ändrat huvudmannaskap för den lantbruks-
kemiska laboratorieverksamheten. Statens lantbrukskemiska laborato-
rium, för vilket lantbruksstyrelsen för närvarande är chefsmyndighet, och
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) är i dag samlokaliserade. Vid univer-
sitetet och laboratoriet bedrivs också till viss del likartad verksamhet.
Regeringen har därför funnit det naturligt att inordna lantbrukskemiska
laboratoriet i lantbruksuniversitetet. Genom de strukturförändringar och
rationaliseringar som därvid kan genomföras samt de förändringar i övrigt
som skall vidtas vid universitetet beräknas de sammanlagda besparingarna
för lantbruksuniversitetet till 12,6 milj.kr. budgetåret 1991/92.
En översyn av Sveriges lantbruksuniversitets verksamhetsinriktning och
styrning pågår. Översynen skall redovisas sensommaren 1991 och utgöra
underlag för kommande forskningsproposition. Översynen avser områ-
dena forskning, försöksverksamhet, förmedling av forskningsrön, utbild-
ningar och administrativa förnyelsefrågor. Översynen syftar bl.a. till att
utveckla den svenska forskningens konkurrenskraft och att granska fördel-
ningen av kostnaderna för forskning och försöksverksamhet mellan stat
och näring. Utredarens förslag beräknas innebära betydande effektivitets-
vinster.
Den pågående statistikutredningen på jordbrukets område har bl. a. till
uppgift att se över det statliga engagemanget i verksamheten. Utredningen
beräknas avge sitt slutbetänkande till sommaren 1991. Statens kostnader
för statistikproduktionen på området uppgår för närvarande till ca
50 milj.kr.
Förändringar i SCBs statistik på jordbruksdepartementets område som
kan hänföras till det treåriga programmet för besparingar inom förvalt-
ningen ger besparingar på 1 milj.kr. för budgetåret 1991/92.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 8
84
Verksamheten inom de olika organisationerna på veterinärområdet har
under senare tid fungerat mindre väl på grund av olika orsaker. Veterinär-
väsendet påverkas naturligen, som många andra verksamheter, av föränd-
ringar i det svenska samhället och vår omvärld. Härtill har emellertid flera
väsentliga förändringar i förutsättningarna för den veterinära verksamhe-
ten, däribland det nya livsmedelsbeslutet, tillkommit. Jag kommer därför
inom kort att föreslå regeringen att en översyn av veterinärväsendet bör
göras.
Veterinärväsendet är ett samlingsnamn för all veterinär verksamhet i
landet. Ca 1 500 veterinärer är sysselsatta med arbetsuppgifter som i de
flesta fall direkt eller indirekt har anknytning till djur. De största verksam-
hetsområdena är distriktsveterinärorganisationen, besiktningsveterinäror-
ganisationen, djursjukhus, privata praktiker och veterinärmedicinska fa-
kulteten vid SLU.
Kostnader på statsbudgeten för distriktsveterinärorganisationen uppgår
budgetåret 1991/92 till ca 85 milj.kr. Dessa kostnader finansierades tidi-
gare inom ramen för jordbrukets prisreglering. Kostnaden för den avgifts-
finansierade besiktningsveterinärorganisationen uppgår till ca 90 milj.kr.
Utredningen skall analysera behov av veterinär verksamhet och vilka
behov som förväntas uppkomma i framtiden. Mot bakgrund av denna
analys bör förslag till framtida organisation av veterinärväsendet lämnas.
Kostnaderna och finansieringen av organisationsförslag skall belysas. En
viktig utgångspunkt i detta arbete är att avlasta statsbudgeten kostnader för
djurens hälso- och sjukvård. Utredningsarbetet skall vara avslutat den
1 juli 1992.
Sveriges närmande till EG bör också vara en utgångspunkt för förslag till
organisation, veterinärernas uppgifter och utbildning.
Förändringar i distriktsindelningen inom distriktsveterinärorganisatio-
nen medför besparingar på 2milj.kr. budgetåret 1991/92.
Förslag föreligger rörande ändrad dimensionering av utsädeskontrollens
verksamhet. Förslagen förutsätter nedläggning av viss verksamhet på flera
platser i landet. Frågan bereds tillsammans med vissa lagstiftnings- och
författningsfrågor på utsädes- och växtskyddsområdena. Beslut om föränd-
ringar bör kunna fattas inför budgetåret 1992/93. Statens utsädeskontroll
belastar statsbudgeten med 2,5 milj.kr.
En parlamentarisk kommitté med uppdrag att utvärdera skogspolitikens
mål och medel har tillsatts. I uppdraget ingår bl. a. att se över den statliga
skogsvårdsorganisationen och pröva förenklingar i nuvarande regelsystem.
85
Kommittén skall även göra en utvärdering av hur skogspolitikens mål har Prop. 1990/91: 150
uppfyllts sedan 1979 års beslut samt även göra en långsiktig framtidsbe- Bilaga II: 8
dömning. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1992.
Vid anpassning av skogsvårdsorganisationens basorganisation görs be-
sparingar på 3,7 milj.kr. budgetåret 1991/92.
I samband med att bidragen till avveckling av lågproducerande bestånd
och byggande av skogsbilvägar upphör eller minskas görs administrativa
besparingar motsvarande 6 milj.kr. budgetåret 1991/92.
I regeringens förslag om näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87)
föreslås en kraftigt minskad statlig administration på fiskets område både
centralt och regionalt. Förändringen möjliggörs genom en omorganisation,
förändrade arbetsuppgifter och rationaliseringar för såväl den centrala
myndigheten som för den regionala organisationen. För fiskeristyrelsens
del innebär förslaget besparingar på 7,5 milj.kr. Besparingarna i den
regionala organisationen beräknas till 7 milj.kr.
I samband med omorganisationen byter fiskeristyrelsen namn till fiske-
riverket. Förändringarna genomförs den 1 juli 1991.
I prop. 1990/91:87 behandlades inte det förslag till besparingar vad
gäller driften av fiskeriundersökningsfartyget Argos och det därtill kopp-
lade förslaget om överföringar av resurser från naturvårdsverket. Översy-
nen av naturvårdsverkets organisation och arbetsuppgifter har nu slutförts.
Efter samråd med chefen för miljödepartementet tar jag därför upp denna
fråga i detta sammanhang.
Mitt förslag: Genom en samordning med naturvårdverkets laborato-
rium i Öregrund och verkets fartyg Ancylus samt effektiviseringar i driften
av fiskeriundersökningsfartyget Argos skall besparingar på ytterligare
2,5 milj.kr. göras i fiskeriverket.
Utredningsförslag: Statskontorets och den särskilda utredarens av natur-
vårdsverkets organisation och arbetsuppgifter förslag överensstämmer
med mitt.
Skälen för mitt förslag: Chefen för miljödepartementet föreslår i det
följande att naturvårdsverkets kustlaboratorium överförs till fiskeriverket
fr.o.m. den 1 juli 1991. Merparten av verksamheten finansieras med
intäkter från kraftindustrin. En mindre del finansieras över statsbudgeten.
Detta belopp, 1 040 000 kr., bör föras över till fiskeriverket. I samband med
att fiskeriverket övertar ansvaret för laboratoriet skall en besparing på 2,5
milj.kr. göras genom dels en samordning med verkets nuvarande verksam-
het, dels förändring av reglerna som rör bemanningen av Argos. Det
ankommer på fiskeristyrelsen att se över bemanningsreglerna. Detta inne-
bär att fiskeriverket bör anvisas ett 1 460000 kr. lägre belopp än vad som
regeringen föreslog i prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt.
86
Jag räknar med att de åtgärder som jag nu har redovisat sammanlagt skall
leda till en minskning av den statliga administrationen under budgetåren
1991/92—1993/94 som minst motsvarar 115 milj.kr. Besparingar genom
fattade beslut uppgår till ca 60 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Under detta
budgetår genomfors även vissa andra strukturella organisationsföränd-
ringar som inte har någon direkt effekt på statsbudgeten. För budgetåret
1992/93 uppgår besparingarna till följd av redan fattade beslut till ca
14 milj. kr. Ytterligare besparingar kan komma att göras under detta
budgetår. Huvuddelen av de återstående besparingarna på ca 40 milj.kr.
förutses dock ske under budgetåret 1993/94.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för omställning och minskning av den statliga
administrationen inom jordbruksdepartementets verksamhetområde som
jag har anfört,
2. under nionde huvudtitelns förslagsanslag Fiskeriverket för budget-
året 1991/92 anvisa ett belopp som är 1460000 kr. lägre än vad som
föreslagits i prop. 1990/91:87.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 11:8
87
Utdrag ur protokoll vid regeringsammanträde den 18 april 1991.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 11:9
Föredragande: statsrådet Sahlin vad avser p. 1 — 4 och 6 — 7 samt statsrådet
Lööw vad avser p. 5.
Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1991/92, m.m. såvitt avser omställning och minskning av
administrationen inom arbetsmarknadsdeparetmentets verksamhetsom-
råde.
Till arbetsmarknadsdepartementet hör frågor om arbetsmarknad, arbets-
liv, invandring och svenskt medborgarskap.
Utgångspunkter för en omställning och minskning av administrationen
inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde har varit de hu-
vudlinjer som regeringen presenterade i budgetpropositionen. Genom
främst övergången till mål- och resultatorienterad styrning ges möjligheter
för delegering av uppgifter till regional och lokal nivå. Samtidigt sker en
minskning av detalj- och regelstyrningen. De centrala myndigheternas
organisation och uppgifter bör anpassas till denna utveckling.
För de berörda myndigheterna inom arbetsmarknadsdepartementets
versamhetsområde är målsättningen att verksamheten skall decentralise-
ras, så långt detta ger ökad effektivitet och service. Samtidigt ses de olika
regelsystemen fortlöpande över för att bl. a. förenkla handläggningar och
där det är möjligt, minska de administrativa kostnaderna.
Projekt som pågår och som syftar till att förändra strukturen inom
departementets verksamhetsområde är bl. a. översynen av Stiftelsen Sam-
hall. Vidare har regeringen denna dag lämnat ett uppdrag till arbetarskydd-
styrelsen att i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen
kartlägga förutsättningarna för en ökad samverkan i den regionala och
lokala tillsynen av arbetsmiljön och den yttre miljön i syfte att förbättra
och effektivisera den offentliga tillsynen. Denna och andra icke nämnda
utredningar kommer inte nödvändigtvis att medföra någon besparing på
statsbudgeten. Syftet med förändringsarbetet är främst att verksamheten
på ett effektivare sätt skall kunna uppfylla ställda mål.
Vidare utreds på departementet frågor som mera inriktar sig på att ge
effekter för produktionen och i samhället i stort och därmed inte torde ha
någon effekt på statsbudgeten. Exempel på detta är utredningen om flexibla
arbetstider och utredningen om kompetensutveckling i arbetslivet.
88
Inom arbetsmarknadsdepartementet pågår en neddragning av organisatio-
nen. För treårsperioden fram t.o.m. budgetåret 1993/94 medför neddrag-
ningen en minskning av departementets anslag med 2,4 milj.kr. I detta
ingår den minskning på 761000 kr. som ingår i förslaget till anslag för
budgetåret 1991/92 i årets budgetproposition. Jag bedömer att neddrag-
ningen i stort inte påverkar verksamheten på grund av rationaliseringsåt-
gärder, t. ex. den pågående datoriseringen av departementets verksamhet.
Från tionde huvudtitelns anslag anslag Arbetsmarknadsverkets förvalt-
ningskostnader betalas förvaltningskostnaderna för arbetsmarknadsstyrel-
sen (AMS), länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen (exkl. arbets-
marknadsinstituten).
Merparten av kostnaderna för arbetsmarknadsverkets förvaltning avser
rent operativ verksamhet såsom arbetsförmedlingen med sin direkta ser-
vice åt allmänheten. Den egentliga administrationen finns vid AMS och
länsarbetsnämnderna.
Arbetsmarknadsverket har under 1980-talet genomgått en genomgri-
pande omorganisation som syftar till att anpassa de olika verksamhetsde-
larna till de principer som utgör grunden för det s. k. serviceprogrammet.
Programmets allmänna inriktning var att verkets resurser så långt som
möjligt skulle omfördelas från centrala och regionala verksamheter till
direkt förmedlingsservice och att arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken
skulle hävdas. Till detta kan läggas att AMS successivt har övergått från
regel- till målstyrning och att man i detta sammanhang har infört verksam-
hatsplanering för de olika nivåerna inom verket.
Som ett led i denna process genomfördes från årsskiftet 1986— 1987 en
omfattande ändring i arbetsförmedlingens lokala organisation och arbets-
former (prop. 1985/86: 138). Genom denna omorganisation skapades fö-
rutsättningar för att ytterligare genom decentralisering inom arbetsmark-
nadsverket effektivisera arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlingen skall även fortsättningsvis utgöra det främsta och
primära arbetsmarknadspolitiska instrumentet. Denna inriktning ställer
krav på insatser i fråga om både personal och andra resurser men också på
åtgärder som syftar till att höja kompetensen och utveckla arbetsmetoder
m. m.
Jag bedömer att besparingar kan genomföras vid AMS och länsarbets-
nämnderna. Som jag har nämnt i 1991 års budgetproposition pågår ett
arbete med att rationalisera administrationen vid länsarbetsnämnderna
och att minska sjukfrånvaron i hela verket för att därigenom frigöra
resurser för den direkta förmedlingsverksamheten. Detta arbete måste
drivas vidare.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 11:9
89
Besparingsmålet bör för arbetsmarknadsverket exkl. arbetsmarknadsin-
stituten vara ca 71 milj.kr. Det innebär att medelstilldelningen under
anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader skall, utöver
den av riksdagen beslutade minskning i den treåriga budgetramen, vara
70,6 milj.kr. lägre under budgetåret 1993/94 än vad som har beräknats för
nästa budgetår.
AMS bör inom ramen för ett regeringsuppdrag ges en relativt stor frihet
att själv bestämma hur besparingsmålet skall uppnås. Regeringen bör dock
ange vissa riktlinjer för hur besparingsarbetet skall genomföras.
Jag förordar därvid följande
— besparingen skall avse AMS och länsarbetsnämnderna men inte arbets-
förmedlingen,
— under budgetåret 1991/92 skall kostnaderna vid AMS och länsarbets-
nämnderna minska med sammanlagt minst 10 milj.kr., under budgetå-
ret 1992/93 med ytterligare minst 20 milj.kr. och under budgetåret
1993/94 med ytterligare minst 40,6 milj.kr.,
— verksamheterna vid AMS och länsarbetsnämnderna skall i ökad grad
inriktas på utveckling av verksamheten samt på uppföljning och utvär-
dering,
— besparingen skall genomföras genom främst strukturella förändringar,
— en koncentration av rutinartade och expertfunktioner till några länsar-
betsnämnder bör eftersträvas och
— besparingen får inte innebära en övervältring av kostnader på andra
myndigheter, kommuner m. fl.
För att underlätta besparingsarbetet bör åtgärder vidtas i syfte att
förenkla ärendehanteringen och därmed minska behovet av administrativ
personal. Det kan ske bl.a. genom en översyn av arbetsmarknadspolitiska
regelverk och ett ökat utnyttjande av tekniska hjälpmedel.
Arbetsmarknadsstyrelsen skall med utgångspunkt i de nämnda riktlin-
jerna så snart som möjligt till regeringen redovisa hur en omställning och
minskning av arbetsmarknadsverkets administration skall ske.
Frågan om medelstilldelningen för nästa budgetår under anslaget B 1.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader har jag redovisat i anslut-
ning till mina förslag till ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder un-
der budgetåret 1991/92 (Bilaga 1:6).
Ett anspråk på utbetalning enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti
vid konkurs prövas inom ramen för konkursförfarandet i fråga om konkur-
ser där bevakning sker och i fråga om övriga konkurser av kronofogdemyn-
digheten.
Lönegarantin finansieras genom en arbetsgivaravgift som för närva-
rande uppgår till 0,2 procent av avgiftsunderlaget. Avgifterna förs till en
fond, lönegarantifonden, som förvaltas av kammarkollegiet.
Utbetalningen handhas av länsstyrelsen i det län dit konkursdomstolen
hör. Länsstyrelsen verkställer skatteavdrag, avdrag avseende införsel och
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 9
90
utmätning i lön samt eventuell avräkning för inkomst från annan anställ-
ning under uppsägningstiden.
I sitt betänkande (SOU 1986:9) Ny lönegarantilag lade lönegaranti-
utredningen fram förslag till ett nytt förfarande för prövning av lönegaran-
tiärenden. Uppgiften att betala ut garantibelopp borde enligt utredningen
flyttas över från länsstyrelserna till kronofogdemyndigheterna. Utred-
ningen avstod dock från att föreslå detta med hänvisning till att de
dåvarande ekonomiadminstrativa rutinerna hos kronofogdemyndighe-
terna inte gjorde en överflyttning möjlig.
Efter den omorganisation av kronofogdemyndigheterna som skett sedan
utredningen lade sitt betänkande, finns det nu inte längre några hinder mot
att en sådan rationalisering av lönegarantihanteringen genomförs, som
utredningen ansåg lämplig. En omorganisation som innebär att utbetal-
ningsfunktionen förs över från länsstyrelserna till kronofogdemyndige-
terna bör därför genomföras.
Utbetalningarna har tidigare sysselsatt ca 45 årsarbetskrafter på länssty-
relserna. Om utbetalningarna förs över till kronofogdemyndigheterna kan
antalet årsarbetskrafter efter rationaliseringar reduceras till ca 25 — 30.
Detta skulle medföra en besparing av ca 3 milj, kr om året.
Antalet lönegarantiärenden fördubblades år 1990 till följd av det kraftigt
ökade antalet företagskonkurser. Beräknat från den utgångspunkten bör
besparingseffekten kunna uppgå till ca 5 milj, kr om året.
En reform bör kunna träda i kraft senast den 1 juli 1993. Under
beredning av reformen bör ställning dessutom tas till lönegarantiutredni-
gens övriga förslag.
Civilministern kommer att ta upp den föreslagna besparingen i det
följande (Bilaga II: 12). Besparingen ingår inte i den beräknade besparingen
inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde.
Regeringen lämnade nyligen i en proposition om arbetsmiljö och rehabili-
tering (prop. 1990/91:140) förslag till ändringar av arbetsmiljölagen m.m.
Dessa förslag innebär att arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens
tillsynsuppgifter kommer att utvidgas och förändras. Ett arbete pågår
dessutom inom arbetarskyddsverket för att förändra arbetsformerna i
tillsynsarbetet och styrningen av verksamheten. Regeringen har i de myn-
dighetsspecifika direktiven inför den fördjupade anslagsframställningen
för budgetåren 1992/93 — 1994/95 ställt krav på en resultatanalys, en fram-
tidsanalys och en resursanalys som ansluter till detta arbete. Ett ändamåls-
enligt system för redovisning, uppföljning och utvärdering skall utarbetas.
Syftet är att införa mål- och resultatstyrning av arbetarskyddsverkets
verksamhet.
Inom arbetarskyddsstyrelsen föreskriftsverksamhet sker ett fortlöpande
utvecklingsarbete vad gäller utformningen av konsekvensutredningar. Vi-
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 9
91
dare utvecklar styrelsen metoder för uppföljning och utvärdering av före-
skrifter, i syfte att effektivisera regelgivningen.
Mot bakgrund av dessa pågående förändringar bör arbetarskyddsstyrel-
sen få ett uppdrag att i anslutning till arbetet med de myndighetsspecifika
direktiven göra en fördjupad verksamhetsanalys for att ge ett underlag för
bedömning av resursfördelningen. Redovisningen bör visa den senaste och
den förväntade utvecklingen när det gäller resursfördelningen på de olika
insatsområdena och för verkets administrativa behov. De berörda föränd-
ringarna i kraven på verksamheten, ändringarna i lagstiftningen, ändrad
inriktning, ökat deltagande i det internationella standardiseringsarbetet
m.m. bör beaktas. Redovisningen skall utgå från att en besparing på 5
milj.kr. utöver de rationaliseringskrav som finns i regeringens budgetdirek-
tiv skall göras i den administrativa verksamheten under treårsperioden
1992/93— 1994/95 vilket innebär samma tidsperiod som också gäller för
arbetarskyddsstyrelsens treårsbudget. Arbetarskyddsstyrelsen skall även
ges i uppdrag att till den 15 februari 1992 föreslå på vilket sätt yrkesins-
pektionens arbete med förhandsbedömningar av främst arbetslokaler och
personalutrymmen bör förändras för att kunna utgöra ett effektivt medel i
verksamheten. Arbetet bör särskilt ta sikte på den s.k. obligatoriska för-
handsgranskning som sker i samband med sådan ny- och ombyggnation
som kräver bygglov. Styrelsen skall därvid också, i enlighet med vad jag
aviserade i årets budgetproposition, utreda förutsättningarna för att av-
giftsbelägga sådana förhandsbedömningar och föreslå hur ett avgiftssystem
i så fall kan se ut. Den senare delen av uppdraget bör ske i samråd med
riksrevisionsverket.
Arbetsmarknadsinstituten (Ami) inrättades med arbetsmarknadsverket
som huvudman den 1 januari 1980 genom samordning av verksamheter,
som dessförinnan varit landstings- och primärkommunala, statliga eller
privata. De ger service till arbetsförmedlingens sökande i form av fördju-
pad vägledning inför val av arbete och/eller utbildning samt arbetspröv-
ning och- träning och andra arbetsförberedande insatser. Vissa av institu-
ten har särskild kompetens på specifika handikappområden som syn- eller
hörselhandikapp, psykisk utvecklingsstörning m. fl.
Sedan arbetsmarknadsverket under senare delen av 1980-talet inlett en
verksamhet med försäljning av konsulttjänster till arbetsgivare, inrättades
budgetåret 1990/91 ett särskilt anslag för uppdragsverksamhet inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen. Ett skäl för detta var att uppdragsverksam-
heten kunde väntas öka i volym till följd av att försäkringskassorna och
arbetslivsfonderna från detta budgetår kan finansiera köp av rehabilite-
ringstjänster.
Ami-personalen arbetar nu dels med arbetsförmedlingens sökande med
finansiering av anslagsmedel, dels med externt finansierade ”arbetsliv-
stjänster”.
Det förhållandet att verksamheten nu finansieras från fler uppdragsgi-
vare bör innebära att kostnader för bl.a. metodutveckling och administra-
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 9
92
tion m.m. kan fördelas på fler. Dessutom bör effektivitetsvinster kunna Prop. 1990/91: 150
göras. Jag bedömer att besparingar motsvarande 15 milj.kr. bör kunna Bilaga 11:9
uppnås under treårsperioden 1991/92—1993/94. Under budgetåret
1991/92 bör en tredjedel av besparingarna kunna uppnås.
Det förslag om en omorganisation av arbetslivscentrum (ALC) som lagts
fram i prop. 1990/91:69 om arbetslivsforskningens organisation m.m.
innebär en minskning av de fasta tjänsterna vid ALC med en besparingsef-
fekt på ca 10 milj.kr. Besparingen medför minskade utgifter för arbetsmil-
jöfonden, som finansierar ALCs verksamhet. Insparade medel skall använ-
das för att minska belastningen på statsbudgeten på anslag inom arbetsmil-
jösektorn. Regeringen har uppdragit åt ALC att i maj månad 1991 redovisa
ett förslag till ändrad organisation. Den nya organisationen kan väntas
börja sin verksamhet fr.o.m. budgetåret 1992/93.
Statens invandrarverk (SIV) arbetar sedan 1 juli 1989 i en ny decentralise-
rad organisation och med delvis nya arbetsmetoder. Verkets produktivitet
förbättras nu fortlöpande. Sambanden mellan resursinsatser, hur dessa
utnyttjas och samhällsekonomiska och statsfinansiella kostnadsbespa-
ringar är särskilt tydliga på vissa områden. Jag har tidigare (prop.
1990/91:25 bil. 6 och prop. 1990/91: 100 bil. 12) redovisat hur, genom
dessa strukturförändringar, förstärkningar av SIVs kapacitet för handlägg-
ning av asylärenden minskar utredningstiderna och därmed förkortar den
tid en asylsökande måste vistas på förläggning. Detta leder till stora
kostnadsbesparingar på tionde huvudtitelns anslag D 2. Förläggningskost-
nader, for innevarande budgetår beräknat till ca 400 milj. kr. och för
budgetåret 1991/92 till 1,7 miljarder kr.
Jag har också räknat med (prop. 1990/91: 100 bil. 12) att SIV under
budgetåret 1991/92 skall klara av att höja sin produktivitet i handlägg-
ningen av asyl-, tillstånds- och medborgarskapsärenden . Denna effekt
finns inräknad i mina förslag till budgetpropositionens bilaga 12 avseende
SIVs förvaltningskostnadsanslag for budgetåret 1991/92
Sedan ärendebalanserna nedbringats bör SIV, som en följd av dessa
inledda strukturåtgärder, kunna åstadkomma ytterligare förbättringar.
Den överföring av utredningsansvaret i asylärenden från polisen till SIV
som skall genomföras den 1 juli 1992 leder till en effektivare handläggning
av asylärenden. Den totala resursåtgången för detta ändamål bör därige-
nom kunna minskas samtidigt som resurser kommer att föras över från
polisen till invandrarverket. Även andra delar av SIVs verksamhet bör
kunna genomföras med något mindre resursåtgång. För budgetåren
1992/93 och 1993/94 bör produktivitetshöjningar och effektivitetsvinster
åstadkommas som motsvarar 6,2 resp. 11 milj.kr. i minskad resursåtgång.
Anslagets storlek bestäms dock till största delen av volymen asylsökande.
93
Jag beräknar att de åtgärder som jag och statsrådet Lööw har redovisat
sammanlagt skall leda till en minskning av statlig administration med 124
milj. kr. Härav faller ca 20,7 milj. kr. på invandrarområdet. En förutsätt-
ning för beräkningen är att antalet asylsökande inte kraftigt förändras.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 9
Jag hemställer på mina och statsrådet Lööws vägnar att regeringen föreslår
riksdagen att godkänna de riktlinjer för omställning och minskning av den
statliga administrationen inom arbetsmarknadsdepartementets verksam-
hetsområde som anförts .
94
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Föredragande: statsrådet Lönnqvist
Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1991/92, m.m. såvitt avser omställning och minskning av
den statliga administrationen.
Bostadsdepartementets verksamhetsområde omfattar myndigheter med
både central och regional verksamhet. Verksamhetsområdet är till stor del
regelstyrt och de administrativa resurserna är till stora delar beroende av
utformningen av dessa regler. Reformeringen av bostadsfinansieringssyste-
met möjliggör en anpassning och effektivisering av de administrativa
resurserna. Även ökad samverkan mellan myndigheter leder till administ-
rativa besparingar.
Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde har besluten om ny
bostadsfinansiering bl.a. resulterat i en översyn av länsbostadsnämndernas
framtida organisation. Vidare har en översyn av den administrativa pröv-
ningen av det statliga stödet inletts. Utredningen om en översyn av verk-
samheten vid statens råd for byggnadsforskning har nyligen lämnat sina
förslag. Överläggningar med olika parter inom byggsektorn angående bygg-
nadsforskningens finansiering har genomförts. Inom lantmäteri- och fast-
ighetsdataområdet kommer möjligheterna till rationaliseringar att upp-
märksammas. Genomförandet är emellertid i hög grad beroende av att
fastighetsdatareformen blir klar i hela landet, vilket beräknas vara fallet år
1995.
Riksdagens beslut (prop. 1990/91: 34, BoU4, rskr. 92) om ny bostadsfinan-
siering innebär sammantaget betydande förändringar av länsbostadsnämn-
dernas organisation, arbetsformer och dimensionering.
Beslutet innebär bl.a. att man slopar den nuvarande ordningen med ett
statligt reglerat bostadslån, dvs. sådana lån som idag kan beviljas av
länsbostadsnämnderna för ny- och ombyggnad av bostäder och som utgör
en förutsättning för statliga räntebidrag till kostnaden för ränta på bostad-
slånet och den underliggande krediten.
Anslagsfinansierade lån av typen ränte- och amorteringsfria lån, såsom
tilläggslån för ombyggnad och reparation av bostadshus m.m. kommer
länsbostadsnämnderna att ombesörja även i framtiden. Nämnderna kom-
mer också genom ett särskilt intygssystem att pröva när ett projekt uppfyl-
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 10
95
ler de bostadspolitiska krav som ställs för att statligt bostadsstöd skall Prop. 1990/91: 150
kunna utgå. Bilaga II: 10
I det nya finansieringssystemet måste den statliga bostadsadministratio-
nen bli neutral i förhållande till olika kreditinstitut. Länsbostadsnämnder-
nas uppgift att fungera som regionala organ åt Statens Bostadsfinansierings-
aktiebolag upphör därmed och motsvarande arbetsuppgifter försvinner.
I december 1990 har en särskild utredare tillkallats för att se över
länsbostadsnämndernas organisation, arbetsformer och dimensionering
med anledning av riksdagens beslut om ny bostadsfinansiering. Resultatet
av utredningen beräknas föreligga inom kort. Vidare arbetar en särskild
arbetsgrupp inom bostadsdepartementet med att se över de administrativa
styrmedlen inom bostadsfinansieringen. Detta arbete avses vara klart i
augusti 1991.
De ställningstaganden och förslag som de två utredningarna kan förvän-
tas utmynna i kommer sannolikt att starkt påverka den regionala bostads-
administrationen, såväl vad gäller organisation som dimensionering.
Resultaten av utredningarna kommer beredas i höstens budgetarbete i
samband med den fördjupade prövningen av boverket. En förändring av
länsbostadsnämndernas organisation, arbetsformer och dimensionering
kommer att ske successivt, dock senast fram till budgetåret 1994/95.
Med anledning av riksdagens beslut våren 1990 om forskningspolitiken
(prop. 1989/90:90, BoU19, rskr. 339) har dels genomförts en översyn av
verksamheten vid statens råd för byggnadsforskning (BFR), dels överlägg-
ningar med olika parter inom byggsektorn angående byggnadsforskningens
finansiering.
BFRs verksamhet och organisation
Den särskilde utredaren (Bo 1990:02) som tillkallades hösten 1990 med
uppgift att utreda vissa frågor om verksamheten vid rådet avlämnade i
februari 1991 betänkandet (SOU 1991:23) Ett nytt BFR — Byggforsk-
ningen på 1990-talet. Betänkandet har remissbehandlats. Remissinstan-
serna ställer sig i allmänhet positiva till utredningens förslag.
Utredaren hade i uppgift att bl.a. överväga nya organisationsformer vid
rådet, pröva uppgiftsfördelningen mellan rådet och boverket respektive
statens energiverk samt föreslå de organisatoriska och andra åtgärder som
kan erfordras.
Utredaren konstaterar att BFR som sektorsforskningsråd spelar en vik-
tig roll för utvecklingen inom sektorn. Samtidigt behöver nya krav på BFR
formuleras, om rådet i framtiden skall kunna motsvara sektorns krav på ett
kompetent och aktivt forskningsråd. Rådet skall ha överblick över den
FoU-verksamhet som pågår inom sektorn i Sverige och internationellt och
96
med stöd av denna kunskap löpande beskriva kunskapsfronterna och
behovet av förändringar. Jag delar utredarens syn på behovet av överblick.
Det gäller inte minst det internationella forskningsfältet. Jag delar också
utredarens uppfattning att BFR skall vara en aktiv part i sektorns samlade
FoU-verksamhet. Behovet av samverkan mellan BFR och övriga aktörer
inom byggsektorn kommer att öka. Det blir då en viktig uppgift för rådet
att verka för att gemensamma FoU-satsningar kommer till stånd. Däri
ligger att dels stimulera sektorns olika grenar att samverka inom aktuella
problemområden och gemensamma program, dels utveckla samarbetsavtal
som bl.a. definierar ansvarsområden, former för samfmansiering, plane-
ring och beredning samt information om projekt och hur resultaten skall
kunna tillgodogöras i den praktiska verkligheten.
Inom ramen för den roll som jag nu har beskrivit bör BFR enligt
utredningen ha ett eget ansvar för att sörja för att sektorns behov av
kunskap tillgodoses genom FoU-arbete vid högskolor, universitet och
institut. Tyngdpunkten bör ligga på att stödja långsiktigt arbetande FoU-
miljöer med tvärfacklig eller mångvetenskaplig inriktning. Utredaren erin-
rar dock om att BFR också bör ha ett ansvar för att bevaka att den
disciplinära grundforskningen får erforderliga resurser. I det samman-
hanget diskuterar utredningen också former för beredning av ansökningar
om stöd till FoU. Utredningen föreslår bl.a. fasta ansökningstillfällen för
ram- och basanslag i en delvis ny beredningsform som bättre svarar mot
kraven på vetenskaplighet.
Vid beredningen av ansökningar har BFR sedan länge arbetat med olika
externa grupper. På senare år har mer systematiskt organiserats program-
och uppföljningsgrupper som i första hand knutits till rådets program och
delprogram. Utredaren föreslår att BFR inrättar s.k. systemgrupper för
övergripande FoU-områden och som till övervägande delen består av
forskare. Genom sådana systemgrupper kan enligt utredaren den tvär- eller
mångvetenskapliga inriktningen stärkas. Utredaren föreslår vidare att
BFRs verksamhet skall delas in i tre huvudområden: samhällsplanering
och infrastruktur, produktion samt förvaltning.
Jag delar utredarens uppfattning att BFR skall ha ett eget ansvar för den
långsiktiga forskningen för sektorns behov. I princip delar jag också utre-
darens uppfattning när det gäller beredningsformer och programindelning.
Det bör dock i stor utsträckning överlåtas åt BFR att slutligt besluta om
programindelningen och om hur ärenden bör beredas.
Vidare anser utredaren att BFR bör verka för ökad samordning inom
sektorn på informations- och dokumentationsområdet. Rådet bör därvid
begränsa sin egen förlagsverksamhet. Jag delar även här i huvudsak utred-
ningens uppfattning. Genom att närmare samverka med sektorn kan delar
av informationsverksamheten särskiljas från BFRs kansli i likhet med vad
som redan skett när det gäller dokumentation av forskning.
Jag delar också utredningens positiva syn på den vetenskapliga nämn-
dens (BVN) verksamhet. Samtidigt vill jag betona vikten av att rådet —
med stöd av BVN — ökar sin aktivitet när det gäller resultatuppföljning
avseende kvalitet, relevans och effektivitet i den forskning som får stöd
från rådet.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 10
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga II
Utredningen föreslår också att styrelsens ställning stärks. Det bör enligt
utredningen ankomma på styrelsen att besluta om policyskapande åtgärder
och vissa större ansökningar som bas- och ramanslag samt i fråga om
tillsättning av de tidigare nämnda beredningsgrupperna. För egen del anser
jag att starka skäl talar för att rådets styrelse ges en starkare ställning än vad
som är normalt för statliga myndigheter.
Utredningsförslagen är i stor utsträckning utformade som riktlinjer för
ett fortsatt arbete med att utveckla verksamheten vid BFR. Utredaren
föreslår också att det i allt väsentligt överlåts åt BFR att närmare utveckla
den organisation som man finner lämplig för att verksamheten skall ut-
vecklas i föreslagen riktning. I vissa avseenden kan det dock vara befogat
att regeringen närmare anger vissa riktlinjer för hur förändringsarbetet
skall bedrivas och preciserar i vilka avseenden organisationen skall ändras.
Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till sådana
riktlinjer.
Utredaren konstaterar slutligen att rådet bör kunna fullgöra sina uppgif-
ter med en organisation som innebär cirka 30 % färre anställda än dagens
organisation. I de förslag till riktlinjer för organisationen som jag senare
kommer att redovisa för regeringen — i form av myndighetsspecifika
direktiv avseende treårsperioden 1993/94—1995/96 — kommer jag att
uppdra åt rådet att planera sin verksamhet utifrån dessa förutsättningar.
Överläggningar med byggsektorn
I syfte att förstärka näringslivets insatser inom byggnadsforskningen har
överläggningar ägt rum mellan bostadsdepartementet och företrädare för
ett stort antal organisationer inom planerings-, bygg- och förvaltningssek-
torerna.
Jag kan konstatera att propåerna om en ökad medverkan från bran-
schens sida i FoU-finansieringen mötts med en positiv attityd. Samtidigt
har inom vissa delbranscher redovisats osäkerhet, hinder eller problem när
det gäller att finna former för finansieringen av FoU-stödet. Överläggning-
arna har bl.a. visat att alla berörda parter anser det nödvändigt att de
grupper som medverkar i finansieringen också får ett avgörande inflytande
över medlens användning. Det är en förutsättning för ett aktivt och
positivt engagemang från sektorns sida i byggnadsforskningen. Detta enga-
gemang kan avse såväl planering och genomförande av FoU-projekt som
spridning av resultat och erfarenheter. Från sektorns sida betonas samti-
digt starkt statens ansvar för grundforskning och högskoleutbildning.
Utgångspunkten för överläggningarna har varit att nå ett resurstillskott
från sektorn med i storleksordningen 70milj.kr. per år. En överenskom-
melse har nu nåtts om en ökad medverkan från entreprenörsledet i bygg-
nadsforskningens finansiering med 25 milj.kr. Därutöver beräknar jag att
insatserna från förvaltningsorganisationerna m. fl. skall kunna öka med
omkring 5milj.kr. Förutsättningar har också skapats för nya eller ökade
projektinsatser och på sikt nya ramfinansieringsöverenskommelser.
För egen del ser jag positivt på utfallet av överläggningarna. Utöver
uppnådda faktiska resultat har också öppningar skapats för att på lite
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 10
98
längre sikt ytterligare öka sektorns insatser. Det gäller främst kommuner- Prop. 1990/91: 150
nas, byggmaterialindustrins och konsultledets insatser, där mera ingående Bilaga II: 10
överväganden visat sig nödvändiga. Överläggningarna bör fortsätta med
sikte på att senast den 1 juli 1993 — i samband med att en ny treårsperiod
inleds — uppnå den riktpunkt om 70 milj.kr. som sattes upp.
Byggentreprenörernas utfästelse for de närmaste två åren ger således
möjligheter till en betydande expansion av FoU-verksamheten. Resurser
bör enligt överenskommelsen kunna utnyttjas för insatser av intresse för
hela byggsektorn, t.ex. i fråga om infrastruktur, informationsteknologi,
byggprocessfrågor och livscykelkostnader. Möjligheterna bör därigenom
öka att genom omprioriteringar och förskjutning av resurser göra strategi-
ska insatser som är angelägna.
De fortsatta överläggningarna kan föras parallellt och integrerat med alla
de överväganden och preciseringar som kommer att ske med anledning av
den genomförda översynen av verksamheten vid BFR. Som jag nämnde
tidigare kommer initiativet när det gäller att genomföra erforderliga änd-
ringar av organisationen i stor utsträckning att ligga hos rådet. Det är
därför naturligt att BFR successivt biträder i finansieringsdiskussionerna
med berörda parter efter hand som dessa närmar sig konkretisering i form
av FoU-program m. m.
Det är naturligt att de insatser det här är fråga om i första hand får sin
tyngdpunkt i tillämpad forskning och utvecklingsverksamhet, dvs. i frågor
som ligger nära branschorganisationer och företag. Därför är det nödvän-
digt att finna arbetsformer som tillförsäkrar finansiärerna ett inflytande
över användningen av medlen. Sektorsföreträdarnas engagemang, erfaren-
heter och kunskaper samt deras möjligheter att medverka vid kunskaps-
spridning och information om forskning, är enligt min mening av lika stort
värde som ett ekonomiskt resurstillskott. En förebild för en principiell
uppläggning av ett vidgat sektorsstöd kan — utöver de redan befintliga
BFR-avtalen — vara de s. k. nationella program för informationsteknologi
respektive materialfrågor som styrelsen för teknisk utveckling har tagit
initiativet till. Detta arbetssätt skulle ge möjlighet till både en smidig
allokering av resurserna i stort och ett inflytande och engagemang i de
enskilda programmen.
Mot den bakgrund som jag nu har redovisat torde riksdagens önskemål
om ett ökat ansvarstagande från branschen i väsentliga avseenden kunna
bli tillgodosedda.
Jag räknar med att de åtgärder som jag nu har redovisat om översyn av
länsbostadsnämnderna och om översyn av verksamheten vid statens råd
för byggnadsforskning, m. m. (avsnitten 2 och 3) sammanlagt skall leda till
en minskning av den statliga administrationen med minst 64milj.kr.
99
Med stöd av lagen (1985:1040) om rätt för en skadenämnd att besluta i
vissa frågor om avhjälpande av fukt- och mögelskador, har regeringen
överlämnat till en särskild nämnd — småhusskadenämnden — att i vissa
fall besluta om avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus och därmed
sammanhängande frågor. Nämnden inrättades den 1 januari 1986 i enlig-
het med avtal om hjälp till småhusägare som fått fukt- och mögelskador i
sina hus, som staten har ingått med Byggentreprenörerna och med Svenska
kommunförbundet. För småhus som inte omfattas av avtalen har staten
meddelat bestämmelser om stöd till reparation av fukt- och mögelskador.
Bestämmelserna återfinns i 4—11 §§ förordningen (1985:1 119) om den
statliga fonden för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus, m.m.
Till sin uppbyggnad följer bestämmelserna i förordningen i huvudsak
avtalen. För småhus som inte omfattas av avtalen eller 4—11 §§ fond-
förordningen har inrättats ett särskilt stöd till reparation av småhus som är
högst 30 år gamla och som är allvarligt skadade av fukt och mögel.
Bestämmelser om detta stöd finns i 12 § nämnda förordning. I 1991 års
budgetproposition har jag närmare redogjort för avtalen och de bestäm-
melser som jag nyss har nämnt (prop. 1990/91:100 bil. 13, s. 68 — 69).
Enligt en överenskommelse mellan staten, Byggentreprenörerna och
Svenska kommunförbundet har det bildats en ideell förening — Före-
ningen för avhjälpande av fukt- och mögelskador i en- och tvåbostadshus
— som har till ändamål att handha den verksamhet som småhusskade-
nämndens kansli har att fullgöra enligt avtalen. Nämndens kansli har till
uppgift att bereda ärendena hos nämnden. Överenskommelse har också
träffats om fördelningen av kostnaderna för småhusskadenämnden och
kansliet. Nämndens kansli fullgör motsvarande uppgifter åt den statliga
fonden. Ansökningar om stöd som skall prövas av styrelsen i den statliga
fonden lämnas sålunda in till nämnden och ärendena hos fonden bereds
och föredras av personal vid kansliet.
Mitt förslag: Småhusskadenämnden avvecklas den 31 december
1991.
Skälen för mitt förslag: Av de ärenden som nu finns hos nämndens
kansli avser flertalet sådana hus som vid ansökningstillfället var äldre än
tio år och som bl.a. därför inte omfattas av avtalen eller de bestämmelser i
fondförordningen som motsvarar avtalen. Endast enstaka ärenden som
numera kommer in till kansliet är sådana som skall behandlas enligt
avtalen. De få ärenden som kommer in till småhusskadenämnden motive-
rar enligt min mening inte ett vidmakthållande av prövningsordningen
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 10
100
enligt avtalen. Inga tecken tyder heller på att någon ökad tillströmning av
sådana ärenden kan förväntas.
Mot den bakgrunden har överläggningar tagits upp med Byggentrepre-
nörerna och Svenska kommunförbundet om en avveckling av verksamhe-
ten hos småhusskadenämnden. Enligt vad jag har erfarit ställer sig parterna
positiva till en avveckling av verksamheten. De skadefall som kommer in
bör från och med den 1 juli 1991 behandlas inom ramen för det statliga
stödet till fukt- och mögelskadade småhus. Avtalen bör dock tillämpas på
ärenden som kommit in före den 30 juni 1991. Nämnden bör därför finnas
kvar fram till dess att de ärenden som finns hos nämnden den 1 juli 1991
har slutligt avgjorts. Jag bedömer att en avveckling av nämnden kan ske till
den 31 december 1991.
I den mån det under tiden den 1 juli 1991 — den 31 december 1993
kommer in ansökningar som skulle ha behandlats enligt avtalen, bör det
företag som uppfort huset fullgöra sina förpliktelser i huvudsak i enlighet
med de nuvarande avtalen. Det ankommer då på styrelsen för den statliga
fonden att direkt med företaget förhandla om ansvaret för skadornas
uppkomst och — liksom i dag — om eventuell samverkan mellan företaget
och den statliga fonden i fråga om stöd till reparationsåtgärder. Mitt förslag
innebär alltså ingen ytterligare ekonomisk belastning på den statliga fon-
den.
Vid riksdagens bifall till mitt förslag om avveckling av nämnden avser
jag att träffa avtal därom med berörda parter. Därefter skall jag återkomma
till regeringen med de förslag till ändringar i fondförordningen som kan
föranledas av fondens utökade förpliktelser. Som en konsekvens av mitt
förslag om avveckling av nämnden kan lagen (1985:1040) om rätt för en
skadenämnd att besluta i vissa frågor om avhjälpande av fukt- och mögel-
skador i ett senare skede upphävas. Jag avser att återkomma till regeringen
med den frågan under hösten 1991.
Som jag nämnde tidigare finns hos nämnden ett kansli som förvaltas av
en ideell förening. Mina förslag förutsätter dels att föreningen avvecklar
sitt kansli och att staten inrättar ett motsvarande kansli för handläggning
av ärenden hos den statliga fonden, dels att föreningen till det nya fond-
kansliet överlåter den utrustning som finns hos föreningens kansli. Perso-
nalen hos föreningen bör erbjudas anställning hos det nya fondkansliet. En
överenskommelse med den innebörden bör, vid riksdagens bifall till mitt
förslag, träffas mellan staten och övriga parter i föreningen. Förändringen
medför inga kostnadskonsekvenser för staten eftersom staten redan i dag
svarar för kostnaderna för personal och utrustning m. m. vid kansliet.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 10
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för omställning och minskning av den statliga
administrationen inom bostadsdepartementets verksamhetsområde som
jag har anfört,
101
2. godkänna förslaget om avveckling av småhusskadenämnden. Prop. 1990/91: 150
3. ta del av vad jag har anfört om byggnadsforskningens finansiering. Bilaga II: 10
102
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 11
Föredragande: statsrådet Molin
Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1991/92, m.m. såvitt avser omställning och minskning av
den statliga administrationen
Under de senaste åren har näringspolitiken fått en delvis ny inriktning. Ett
första steg togs i den näringspolitiska propositionen som beslutades våren
1990. Beslutet innebar en vidgad syn på näringspolitiken.
Regeringen beslutade den 7 februari 1991 att lägga fram för riksdagen en
proposition med förslag om en samlad näringspolitik för ökad tillväxt.
Näringspolitiken inriktas på att inom ett stort antal områden främja den
strukturomvandling som krävs för att möta bl.a. ändrade efterfrågemön-
ster, ökad internationell integration och ökad utländsk konkurrenskraft. I
denna omställning spelar ekonomins funktionssätt en viktig roll liksom
tillgång på väl fungerade marknader. Mot denna bakgrund presenterade
regeringen i propositionen ett stort antal förslag med i huvudsak följande
inriktning:
— Satsningar och vidareutveckling av kommunikationer och övrig infra-
struktur.
— Utbyggnad av den högre utbildningen inom det tekniska området samt
insatser för att främja teknisk utveckling och forskning.
— Regeländring för att tillgodose behovet av väl fungerande marknader
och effektiv konkurrens.
— Åtgärder för en förnyelse av återväxten inom näringslivet.
— Utveckling och effektivisering av affärsverken och av myndigheter inom
näringspolitikens område.
För att genomföra en framgångsrik och kraftfull näringspolitik för ekono-
misk tillväxt krävs bl.a. en myndighetsorganisation som är anpassad till de
nya näringspolitiska målen. Regeringen har därför föreslagit i prop.
1990/91:87 att en ny central näringspolitisk myndighet inrättas.
Den nya myndigheten kommer att påbörja sin verksamhet den 1 juli
1991 och vara lokaliserad i Stockholm. Statens energiverk (STEV), statens
industriverk (SIND) och styrelsen för teknisk utveckling (STU) läggs
samtidigt ned.
103
Den nya myndigheten kommer att ha ansvar for bl.a. teknisk forskning
och utveckling, energiforskning, småföretagsutveckling, regionalpolitiskt
företagsstöd och utvecklingsarbete, energitillförsel, energianvändning
samt utredningsverksamhet.
Målen och medlen för näringspolitiken har förändrats, liksom sättet att
genomföra olika åtgärder. I flera fall sker idag också dubbelarbete. Genom
att bilda en ny myndighet uppnås samordningsvinster och effektiviseringar
som bör ge förbättrade förutsättningar att på central myndighetsnivå
genomföra en offensiv näringspolitik. Internationaliseringen kommer
också att ges en stark återspegling i myndighetens näringspolitiska verk-
samhet.
Den nya myndighetens uppgifter kommer att ta sin utgångspunkt i en
ökad internationalisering, minskad detaljreglering och decentralisering av
genomförandet av olika åtgärder. Åtgärder som genomförs skall följas upp
och utvärderas av myndigheten. Myndigheten kommer också att ges en
flexibel organisation som medger succesiva förändringar efter hand som
arbetsuppgifterna förändras och utvecklas.
Den nya myndigheten kommer att omfatta ca 430 årsarbetskrafter. Idag
är ca 670 personer anställda vid SIND, STU och STEV.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 11
Jag räknar med att de åtgärder som jag nu har redovisat skall leda till en
minskning av den statliga administrationen för den nya näringspolitiska
myndigheten med ca 60 milj.kr.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag
har anfört om omställningen och minskningen av den statliga administra-
tionen inom industridepartementets verksamhetsområde.
104
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Prop. 1990/91:150
Bilaga II: 12
Föredragande: statsrådet Johansson
Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1991/92, m.m. såvitt avser omställning och minskning av
den statliga administrationen inom civildepartementets verksamhetsom-
råde
Civildepartementet svarar för en stor del av den statliga förvaltningen.
Inom verksamhetsområdet finns förvaltningar av skilda karaktärer. För
regeringskansliets del ansvarar departementet för vissa gemensamma ad-
ministrativa resurser i statsförvaltningen. Det gäller t. ex. att inom regerings-
kansliet ansvara för förvaltningskontoret. Andra sådana myndigheter är
statistiska centralbyrån på central nivå och länsstyrelserna på regional
nivå. Andra gemensamma resurser är de s. k. stabsmyndigheterna, främst
statskontoret, riksrevisionsverket, statens arbetsgivarverk och statens in-
stitut för personalutveckling. En annan myndighet med likartade arbet-
suppgifter är länsstyrelsernas organisationsnämnd.
Det pågår ett brett förändringsarbete inom hela verksamhetsområdet. I
fråga om stabsmyndigheterna pågår en översyn inom ramen för utred-
ningen (C 1990:04) om stöd till förnyelsearbetet i statsförvaltningen. Syftet
är att få en myndighetsorganisation som ännu bättre skall kunna utgöra ett
stöd i förändringsarbetet, bl. a. genom att skapa en klarare rollfördelning
och tydliga finansieringsformer.
Inom departementets verksamhetsområde finns också myndigheter med
centrala förvaltningsuppgifter, exempelvis kammarkollegiet och rikspolis-
styrelsen. Avgiftsfinansieringen skall utvecklas på kammarkollegiets myn-
dighetsområde för att verksamheten mera skall kunna anpassas till efter-
frågan. En efterfrågestyrning av rikspolisstyrelsens stödjande funktioner
skall tillskapas för att öka kostnadseffektiviteten inom polisväsendet. En
regelreformering, som syftar till att minska detaljregleringen, skall medföra
en minskad central administration.
Den övergång till resultatorienterad styrning, som nu genomförs inom
den offentliga sektorn, ger utrymme för delegeringar till regional och lokal
nivå inom polisorganisationen och därmed till att anvisade resurser kan
utnyttjas mer effektivt.
Civildepartementet svarar också för länsstyrelserna. En rad sektorer
utvecklar nu sin beställarroll gentemot länsstyrelserna. Det ankommer på
departementet att stödja och utveckla den samordnade länsförvaltningen
så att uppgifterna kan klaras bättre och administrativa vinster skapas.
Regionalt bör länsstyrelserna vara ett stöd för administrativ samverkan
105
8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 150. Bilaga II
och samtidigt svara för erfarenhetsspridningen på detta område. Länssty-
relsens roll bör renodlas ytterligare i linje med riksdagens beslut om
samordnad länsförvaltning, bl.a. bör länsstyrelsens roll som mellannivå i
vissa förvaltningsärenden slopas.
Inom civildepartementet pågår också en översyn av små myndigheter
och nämnder i avsikt att förenkla organisationen, avreglera och samordna
uppgifter.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 12
För att höja effektiviteten i den statliga verksamheten pågår en målmedve-
ten förändring av det sätt på vilket verksamheterna styrs. Myndigheterna
ges ett ökat ansvar for resultaten av sin verksamhet och ökade befogenheter
att avgöra hur den skall bedrivas. Verksamheten vid de s.k. stabsmyndig-
heterna, främst riksrevisionsverket, statskontoret, statens arbetsgivarverk,
och statens institut for personalutveckling, har präglats av den hittillsva-
rande ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan regeringen och myn-
digheterna. När denna ändras, förändras också förutsättningarna för det
centrala stödet till utvecklings- och förändringsarbetet.
Regeringen har mot denna bakgrund uppdragit åt en särskild utredare
(C 1990:04) att lämna förslag om den framtida stödverksamhetens inrikt-
ning, omfattning, organisation och finansiering. Utredningsarbetet skall
avrapporteras under maj 1991.
Utredningens förslag bör leda till en förändrad arbetsinriktning och
effektivisering av verksamheterna som samtidigt möjliggör besparingar på
statsbudgeten med minst 50 milj.kr.
Ett särskilt arbete pågår for att anpassa revisionen till de nya förutsätt-
ningar som följer av övergången till resultatorienterad styrning och den nya
budgetprocessen. Ett viktigt underlag för detta är revisionsutredningens
betänkande (SOU 1990:64) Årlig revision i statsförvaltningen. Utredning-
ens förslag har remissbehandlats. I årets budgetproposition (prop.
1990/91:100 bil. 2 s. 26) redovisade regeringen att ställning borde tas till
vissa frågor och förslag föreläggas riksdagen även om utredningens förslag
då fortfarande var föremål for beredning.
Vissa av de frågor som utredaren har behandlat är dock beroende av
budgetpropositionsutredningens förslag (SOU 1990:83) och den tidigare
nämnda utredningen om stöd till förnyelsearbetet i statsförvaltningen. De
beslut som nu är aktuella ankommer enligt min bedömning på regeringen
att fatta. Jag vill dock bereda riksdagen tillfälle att ta del av de förändringar
som nu kommer att genomföras.
Den nu aktuella utvecklingen av myndigheternas löpande och årliga
redovisning och revisionen av denna innebär i korthet följande. Myndig-
hetens ledning, i förekommande fall dess styrelse, beslutar om en samlad
106
årsredovisning och ansvarar för rapporteringen till regeringen en gång om
året. Årsredovisningen skall bestå av två delar. En resultatredovisning
samt ett sammandrag av årsbokslutet med viss komplettering och analys.
Det fullständiga bokslutet blir i huvudsak en myndighetsintern avslutning
av räkenskaperna.
Årsredovisningen skall revideras i sin helhet. I enlighet med regeringens
förslag i årets budgetproposition skall således även resultatredovisningsde-
len revideras. Revisionsberättelsen skall, liksom hittills, lämnas till myn-
digheten. Om revisionsberättelsen innehåller anmärkningar mot myndig-
hetens redovisning, s.k. oren revisionsberättelse skall, till skillnad från
nuvarande ordning, kopia av den lämnas till regeringen.
Myndigheternas styrelser kommer att åläggas ett tydligare ansvar att
fatta beslut om åtgärder med anledning av revisionsberättelsen. Om revi-
sionsberättelsen innehåller anmärkningar mot myndighetens årsredovis-
ning skall styrelsen om sådan finns och i annat fall verkschefen till reger-
ingen redovisa, vidtagna och planerade åtgärder senast två månader efter
det att myndighetens styrelse har fått revisionsberättelsen.
Riksrevisionsverket kommer att åläggas att en gång om året informera
regeringen om problem och behov av åtgärder av generell karaktär som
framkommit vid revisionen.
Åtgärderna följer i huvudsak utredningens förslag med undantag av att
utredningen föreslår att revisionsberättelsen skall lämnas till regeringen.
Jag är inte beredd att nu förorda en ändring av den nuvarande ordningen.
Slutlig ställning till denna fråga bör enligt min bedömning tas i anslutning
till den av regeringen aviserade översynen av styrelsernas roll och ansvar.
Med de justeringar av den nuvarande ordning som jag har redovisat
kommer myndighetsledningarnas skyldighet att till regeringen redovisa
åtgärder med anledning av orena revisionsberättelser att innebära en
mycket tydlig återkoppling till regeringen. Revisionsberättelserna blir där-
med en viktig del i den resultatorienterade styrningen och budgetdialogen.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 12
Förändringsarbetet inom den statliga verksamheten ställer ökade krav på
regeringskansliet. Det gäller bl.a. beställarrollen gentemot myndigheterna
och att utveckla metoder för att mäta det resultat som varje enskild
myndighet presterar. Därutöver behöver regeringskansliets internadmini-
stration rationaliseras och göras effektivare. Departementen skall i ökad
utsträckning ta ansvar för kostnader som rör den egna basservicen. En
översyn skall genomföras för att se över och föreslå förändringar som
möjliggör en ökad efterfrågestyrning och ett ökat kostnadsansvar och som
klargör ansvarsfördelningen mellan departementen och förvaltningskonto-
ret. Översynen bör leda till besparingar inom departementen och den
samlade administrationen på ca 45 milj. kr.
107
Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare (SOU 1990:07) att se över
den statliga statistikens styrning, finansiering, samordning m.m. Utred-
ningen, som skall ha slutfört sitt arbete senast den 30 april 1992, bör leda
till att den statliga statistiken i ökad omfattning efterfrågestyrs och att
användarna ges ett ökat finansiellt ansvar. En anpassning till minskade
statistikbehov som en följd av en mindre reglerad förvaltning bedömer jag
kommer att leda till sänkta kostnader för statistikproduktionen.
Som en följd av omställningen och minskningen av den statliga admi-
nistrationen i övrigt bedömer jag att anpassningen av statistiken kommer
att leda till en besparing på statsbudgeten med ca 40 milj.kr. Besparingsåt-
gärderna kommer att redovisas i 1993 års budgetproposition.
Kammarkollegiets verksamhet är till stora delar avgiftsfinansierad. Utöver
fondförvaltning tillhandahåller kollegiet också tjänster i fråga om ekono-
misk service till små och medelstora myndigheter. Verksamheten är i
denna del helt efterfrågestyrd, och den innebär att andra myndigheter inte
själva behöver anställa personal för vissa ekonomifunktioner utan i stället
köper motsvarande tjänster av kollegiet. Avsikten är att kartlägga om fler
verksamhetsgrenar kan avgiftsfinansieras. Dessutom bör klarläggas om
nuvarande avgifter är satta så att de motsvarar de faktiska kostnaderna för
verksamheten. Detta bör leda till besparingar på statsbudgeten med ca 3
milj. kr.
En översyn pågår inom civildepartementet av små nämnder och myndig-
heter.
Regeringen har nyligen med anledning av översynen gett statens arbets-
givarverk i uppdrag att förhandla med de statsanställdas huvudorganisa-
tioner om en ny form för samverkan i arbetsmiljöfrågor. Syftet är att
statens arbetsmiljönämnd skall upphöra som myndighet och att central
samverkan inom arbetsmiljöområdet skall organiseras och finansieras på
annat sätt av parterna.
Även andra små myndigheter och nämnder skall ses över. Inriktningen
är att uppgifter så långt möjligt skall samordnas hos andra myndigheter
eller organ. I den mån nämnderna är avtalsreglerade kommer regeringen
att uppdra åt statens arbetsgivarverk att förhandla om deras avveckling.
I syfte att utveckla en administrativ samordning av statlig verksamhet
har regeringen uppdragit åt statskontoret att lämna förslag till hur admi-
nistrationen kan förbättras inom ett geografiskt begränsat område, nämli-
gen Riddarholmen i Stockholm. Uppdraget avser administrativa rutiner
vid bl. a. kammarkollegiet, jämställdhetsombudsmannen, diskriminerings-
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 12
108
ombudsmannen och vissa domstolar. Genom en administrativ samord- Prop. 1990/91: 150
ning kan myndigheter eller annan statlig verksamhet få lägre kostnader för Bilaga 11:12
administrationen samtidigt som de får tillgång till högre kompetens än de
själva skulle ha råd till.
Totalt kan dessa åtgärder beräknas innebära en besparing på ca 2,5
milj. kr.
Länsstyrelsernas verksamhet har noga utretts och övervägts inför beslut
om och under genomförande av samordnad länsförvaltning (prop.
1988/89:154, BoU 1989/90:4 och 9, rskr. 89). Med utgångspunkt i den nya
länsstyrelseinstruktionen (1988:971, omtryckt 1990:251) anges i årets
budgetproposition följande huvudområden för länsstyrelsernas verksam-
het:
— Länsstyrelsen skall följa upp att den nationella politiken och de natio-
nella målen inom ett stort antal verksamhetsområden får genomslag
inom länet.
— Länsstyrelsen skall främja länets utveckling och på regional nivå an-
svara för samordningen av statens regionala utvecklingsinsatser.
— Länsstyrelsen skall svara för en effektiv statlig förvaltning på regional
nivå.
Av årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15 s. 55) framgår
vidare att reformen med samordnad länsförvaltning kan beräknas ge
möjligheter till administrativa besparingar motsvarande minst 31 milj.kr.
Besparingarna fördelas över två år med 10 milj.kr. för budgetåret 1991/92
och 21 milj.kr. förbudgetåret 1992/93.
Jag har nyligen beslutat om en översyn av organisationsstrukturen inom
polisväsendet. Översynen sker genom en särskild projektorganisation
inom civildepartementet och i enlighet med vad som anförs i en inom
civildepartementet upprättad promemoria (dnr C 91/443/PO). Av prome-
morian framgår att översynen bl.a. skall syfta till att stärka den regionala
nivån inom polisorganisationen. Samtidigt skall översynsarbetet bedrivas
med den utgångspunkten att funktionen som regional polischef skall vara
förenad med en befattning som polischef i den lokala polisorganisationen
(den s. k. länspolismästarmodellen). Enligt min bedömning kan resultatet
av översynen beräknas innebära en besparing på länsstyrelsernas förvalt-
ningskostnader med sammanlagt ca 15 milj.kr. från och med budgetåret
1993/94.
När det gäller övriga möjligheter till besparingar på länsstyrelseområdet
vill jag anföra följande.
Som chefen för jordbruksdepartementet tidigare har redogjort för
(bil.11:8), har regeringen nyligen föreslagit väsentliga förenklingar av jord-
förvärvslagstiftningen (prop. 1990/91:155). De föreslagna ändringarna
kommer att innebära minskade arbetsuppgifter för länsstyrelserna genom
att ett avsevärt mindre antal jordförvärv kommer att behöva prövas.
109
Därigenom bedöms besparingar kunna göras på länsstyrelsernas förvalt-
ningskostnader.
Olika åtgärder är tänkbara för att minska kostnaderna för myndigheter-
nas kungörelseannonsering i dagspressen. Ett sätt är att ändra eller helt
slopa det nuvarande kravet på att sådan annonsering skall ske i alla
dagstidningar med en spridning på utgivningsorten till minst fem procent
av hushållen. En sådan förändring skulle medföra minskade kostnader för
länsstyrelsernas kungörelseannonsering.
Länsstyrelserna är utbetalningsmyndighet i ärenden om statlig lönega-
ranti vid konkurs. Som chefen för arbetsmarknadsdepartementet tidigare
har redogjort för (bil.11:9), bör i fortsättningen kronofogdemyndigheterna
vara utbetalningsmyndighet i sådana ärenden. Detta innebär möjligheter
till administrativa besparingar.
Kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet med bil- och körkortsregis-
ter samt handels- och föreningsregister uppgår till sammanlagt ca 200
milj.kr. Verksamheterna är avgiftsbelagda och avgifterna täcker i stort sett
kostnaderna. Intäkterna för verksamheten tillförs dock inte registerverk-
samheten direkt, utan bokförs på en inkomsttitel på statsbudgeten, samti-
digt som kostnaderna täcks genom länsstyrelsernas förvaltningsanslag.
Utredningen (K 1989:03) om översyn av huvudmannaskapet för bilregist-
ret m.m. har nyligen lämnat förslag beträffande bil- och körkortsregistren
(SOU 1991:14). Denna verksamhet berörs också av den pågående utred-
ningen (K 1991:01) om det offentliga trafiksäkerhetsarbetets organisation
(dir. 1990:86). Statskontoret har nyligen lämnat förslag till effektivisering
av handels- och föreningsregistreringen. Jag räknar med att effektivitets-
förbättringar som också ger en bättre service till allmänheten kan genom-
föras vid de nämnda registerverksamheterna hos länsstyrelserna, bl.a. med
anledning av utredningsförslagen. T. ex. bör avgiftsintäkterna mer direkt
kanaliseras till den berörda verksamheten. På så sätt stimuleras att tillgäng-
liga resurser används på ett effektivt sätt, och ökad verksamhetsvolym ger
snabbt utslag i ökade intäkter.
En systematisk genomgång av länsstyrelsernas omfattande verksamhet
med olika förvaltningsärenden bör göras i syfte att slopa onödiga regler och
föra över viss verksamhet till andra myndigheter, om detta kan ge bättre
service och minskade kostnader.
En liknande genomgång av olika gemensamma arbetsuppgifter som rör
länsstyrelseorganisationen görs f. n. av den utredning om de s. k. stabsmyn-
digheterna (C 1990:04) som jag tidigare har nämnt. Genomgången sker
mot bakgrund av de ändrade förutsättningar som följer av reformen med
samordnad länsförvaltning och övergången till mål- och resultatorienterad
styrning. Bl.a. övervägs om det är lämpligare att arbetsuppgifter som nu
utförs av länsstyrelsernas organisationsnämnd i stället utförs av länsstyrel-
serna själva eller av andra myndigheter. Jag räknar med att detta arbete
skall leda till vissa besparingar.
Innan besparingsmöjligheterna kan beräknas i detalj på de sistnämnda
områdena krävs ytterligare överväganden. Jag gör dock den bedömningen
att de kan uppgå till sammanlagt ca 50 milj.kr.
Jag vill i detta sammanhang också peka på två utredningsuppdrag som
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 12
110
kan leda fram till strukturförändringar på litet längre sikt när det gäller den
offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad. För det första har jag i dag
fått regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare med upp-
gift att göra en analys av den offentliga verksamhetens regionala uppbygg-
nad samt presentera en perspektivstudie med några alternativ för en
framtida struktur. För det andra har jag i dag också fått regeringens
bemyndigande att tillkalla en särskild utredare med uppgift att analysera
för- och nackdelar med nuvarande länsindelning i västra Sverige samt
föreslå de åtgärder som behövs för att komma tillrätta med nackdelarna.
Inom civildepartementet har — som framgår av vad som tidigare sagts —
nyligen påbörjats en översyn av organisationsstrukturen inom polisväsen-
det (jfr prop. 1990/91:100 bil.15 s. 63). Målet för översynen är att föreslå
förändringar i fråga om organisation och uppgifter på alla nivåer inom
polisen i syfte att skapa en organisationsstruktur som skall möjliggöra ett
effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. Ett medel i detta arbete är att
fortsätta decentraliseringsarbetet inom polisen. En anpassning av organi-
sationen med hänsyn till det nya budgetsystemet med treåriga budgetramar
som avses bli infört för polisens del i och med budgetåret 1992/93 kommer
att medföra en decentralisering av viktiga ekonomiadministrativa funktio-
ner från central nivå till polisens fältorganisation.
I förutsättningarna för översynen ingår att de förändringar som vidtas
skall leda till påtagliga besparingar på polisområdet utan att polisens
möjligheter att upprätthålla allmän ordning och säkerhet försämras.
På central nivå inom polisväsendet bör besparingar kunna göras genom
en renodling av rikspolisstyrelsens roll som central förvaltningsmyndighet.
Styrelsens främsta uppgifter bör vara att förmedla statsmakternas beslut i
olika frågor till den övriga polisorganisationen, att följa upp att besluten
genomförts samt att förse regeringen med underlag för ställningstaganden.
Ett led i arbetet med att renodla rikspolisstyrelsens roll är att stödjande
funktioner som polishögskolan, kriminalpolisverksamheten samt register-
och ADB-verksamheten ges en självständigare ställning gentemot myndig-
heten med en efterfrågestyrning från polisorganisationen som främjar en
ökad kostnadseffektivitet.
Inom den lokala polisorganisationen kan väsentliga besparingar göras
genom en rationalisering av de administrativa funktionerna, bl. a. på så
sätt att vissa funktioner sköts på regional nivå för ett helt län eller genom
att större polismyndigheter lämnar stöd till andra polismyndigheter i form
av administrativ service. Om inte åtgärder av detta slag ger ett tillfredsstäl-
lande besparingsresultat kan ytterligare besparingar göras genom samman-
slagning av polismyndigheter.
I sammanhanget bör nämnas det intensiva rationaliseringsarbete som
pågår inom polisen inom ramen för 1989/90 års avtalsuppgörelse. Resul-
tatet av detta arbete innebär inte bara att polisen blir avsevärt bättre rustad
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 12
111
att lösa sina uppgifter på ett effektivt sätt, utan också att det skapas Prop. 1990/91:150
gynnsamma förutsättningar för de kostnadsbesparingar som är förutsatta. Bilaga II: 12
Genom den nu igångsatta översynen av organisationsstrukturen inom
polisen kommer det att bli möjligt att mera i detalj avgöra hur stora
besparingar som kan göras på central nivå respektive länsvis inom polisen.
Statsmakterna kommer därmed att få ett underlag för att fastställa sparmål
för olika delar av polisorganisationen. Det bör dock i princip vara en sak
för myndigheterna själva att besluta om de interna organisationsföränd-
ringar som behöver göras vid respektive myndighet för att sparmålen skall
uppnås. Också när det gäller en eventuell sammanslagning av polismyndig-
heter bör initiativet i första hand komma från lokal och regional nivå inom
polisorganisationen (jfr prop. 1989/90:155, s. 59).
En utredning kommer att tillsättas med uppdrag att se över möjlighe-
terna att införa en ökad avgiftsbeläggning av polisens verksamhet (jfr prop.
1989/90: 155, s. 33).
Budgetmässigt bör förändringarna leda till besparingar inom polisen på
130 milj.kr. Av detta belopp kan ca 20 milj.kr. hänföras till minskade
utgifter till följd av avgiftsbeläggning och 10 milj.kr. till besparingar på
central nivå. Återstoden av besparingarna fördelas på polisens regionala
och lokala nivå. Med hänsyn till polisorganisationens storlek och uppbygg-
nad torde förändringarna inte kunna vara helt genomförda på alla nivåer
förrän vid utgången av budgetåret 1993/94, då de avsedda besparingarna
också kan beräknas få fullt genomslag.
I samband med att ansvaret för utredning av s.k. asylärenden delvis
övergår från polisen till statens invandrarverk den 1 juli 1992 (jfr prop.
1990/91:100 bil. 15 s. 66) blir det aktuellt att föra över resurser från polisen
till invandrarverket.
Målet för den ekonomiska politiken är att öka effektiviteten i ekonomin
och att dämpa pris- och kostnadsökningarna. En väl fungerande konkur-
rens mellan företag och andra marknadsaktörer ökar effektiviteten och
stimulerar till bättre prestationer och lägre kostnader. En viktig del i
arbetet att skapa väl fungerande marknader är den pågående avvecklingen
av regleringar inom viktiga samhällsområden och att öka inslagen av
utländsk konkurrens. En annan viktig del är en effektiv konkurrensöver-
vakning. En kommitté har för närvarande i uppdrag att överväga ytterli-
gare konkurrensfrämjande åtgärder (Konkurrenskommittén C 1989:03).
Kommittén — som lämnar sitt slutbetänkande sommaren 1991 — kommer
också att föreslå hur en lämplig myndighetsstruktur på konkurrensområdet
bör vara utformad för framtiden inte minst med hänsyn till de uppgifter
som ett närmande till EG medför.
Betydelsen av en effektiv konkurrensövervakning tillsammans med de
omfattande avregleringar som nu genomförs innebär en strukturell tyngd-
punktsförskjutning från myndigheter som har att administrera regleringar
till myndigheterna på konkurrensområdet.
112
Trots den prioritet konkurrensövervakningen har — samt i avvaktan på
konkurrenskommitténs slutliga förslag när det gäller myndighetsstrukturen
— bedömer jag det möjligt att under budgetperioden 1992/93 — 1993/94
genomföra eflfektiviseringar i verksamheten som ger besparingar på ca 5 %
på konkurrensområdet.
Insatserna för en förstärkt samhällsekonomisk utveckling är viktig för
konsumenterna men ställer också nya krav på konsumentpolitiken. De
hushållsekonomiska frågorna, den västeuropeiska integrationen samt ut-
vecklingen av den lokala konsumentverksamheten fordrar stora insatser av
konsumentmyndigheterna under de närmaste åren.
Efter samråd med statsrådet Wallström finner jag dock att det i slutet av
planeringsperioden kommer att finnas utrymme för administrativa ratio-
naliseringar genom att datorstödet byggs ut, arbetsmetoder förändras och
ansvarsgränser till sektorsmyndigheter som arbetar med konsumentfrågor
renodlas. En besparing på ca 5% på konsumentområdet bör vara möjlig.
Jag bedömer att en besparing på sammanlagt minst 7 milj.kr. kan göras
på förvaltningsanslagen för myndigheterna på konkurrens- och konsument-
områdena.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 12
Under senare år har regeringen i flera sammanhang uttalat att en samord-
nad syn på utbyggnaden av telekommunikationen inom och mellan myn-
digheter är av strategisk betydelse för hela statsförvaltningen och dess
avnämare. Rätt utnyttjade utgör de tjänster som den framtida telekommu-
nikationen kan erbjuda ett viktigt hjälpmedel i den fortsatta omställningen
av den offentliga sektorn.
Utgångspunkten för den framtida statliga telekommunikationen bör
vara att standardiserade och kostnadseffektiva nättjänster skall kunna
erbjudas statliga myndigheter som service och stöd. Eftersom kostnaderna
för de statliga myndigheternas telekommunikationer och posthantering är
höga samt bedöms växa kraftigt under 1990-talet, bör infrastrukturen på
data- och kommunikationsområdet ses över. Viktigt för infrastrukturen är
upphandling, användning av standarder i data- och kommunikationssy-
stem samt användning av gemensamma kommunikationstjänster.
Mot denna bakgrund kommer regeringen våren 1991 att inrätta en
delegation, betående av företrädare för statliga myndigheter för att i
samverkan med statskontoret genomföra åtgärder som effektiviserar stat-
liga myndigheters telekommunikation. I arbetet ingår även att genomföra
åtgärder för att förbättra statliga myndigheters telefonservice åt allmänhe-
ten, vilket riksdagen har uttalat sig för (FiU 1988/89: 30, rskr. 328).
Regeringen kommer i 1992 års budgetproposition att lämna en redogö-
relse för de kostnadsminskningar som kan göras genom en bättre samord-
ning av telekommunikationstjänsterna.
113
Utöver den omstrukturering av verksamheten på civildepartementets om-
råde som de föreslagna besparingarna förutsätter och som nu kommer att
genomföras har flera utredningar till uppgift att ta fram nya regel- och
verksamhetsstrukturer som ytterst syftar till att få en bättre och mindre
resurskrävande verksamhet.
Beredningen (C 1990:B) för samverkan mellan stat och kommun be-
handlar frågor om förnyelse och utveckling inom den offentliga sektorn.
Exempel på frågor som övervägs är statens styrning och uppföljning av
kommunal verksamhet samt effektivitet och produktivitet. En rapport om
regelreformering i bl.a. kommuner och landsting kommer inom kort att
läggas fram av 1983 års stat-kommunberedning (C 1983:02).
En nyligen tillkallad utredning (dir. 1991:22) skall se över lotterilagstift-
ningen för att bl.a. förbättra strukturen på hanteringen av lotterifrågorna.
Dessutom kommer reglerna om pantlånerörelse och redovisning att ses
över.
Nyligen har ett avtal slutits om pensionsplan för arbetstagare hos staten
m. fl. Avtalet ersätter 1974 års allmänna pensionsavtal för statliga och vissa
andra tjänstemän. Med anledning härav behöver det omfattande regelsy-
stem som ansluter till pensionsavtalet omarbetas. Arbetet härmed kommer
givetvis att bedrivas i syfte att uppnå regelförenklingar och därmed mins-
kade administrativa kostnader.
Frågor om en förenklad regelstruktur och en ny verksamhetsstruktur för
att uppnå besparingar i statsverksamheten är ett genomgående inslag i
departementets utredningsarbete. Det gäller att finna enklare och därmed
mindre kostnadskrävande regler och verksamhetsformer samtidigt som
rollerna beställare-leverantör renodlas för att öka kostnadsmedvetandet.
I likhet med allt annat utredningsarbete bedrivs arbetet i dessa utred-
ningar i syfte att så smidigt som möjligt anpassa de svenska reglerna till
EG:s regelverk.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 12
Jag räknar med att de åtgärder som jag nu har redovisat sammanlagt skall
leda till en minskning av den statliga administrationen med ca 370 milj. kr.
under budgetåren 91/92 — 93/94.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer för omställning och minskning av den statliga
administrationen inom civildepartementets verksamhetsområde som jag
har anfört.
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del
av vad jag har anfört angående statlig revision (avsnitt 2).
114
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Föredragande: statsrådet Dahl
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 13
Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
for budgetåret 1991/92, m.m. såvitt avser omställning och minskning av
den statliga administrationen
Riktlinjer för verksamheten inom huvuddelen av miljödepartementets
ansvarsområde har nyligen lagts fast i regeringens proposition 1990/91:90
En god livsmiljö. Av propositionen framgår bl. a. att förändrade krav ställs
på administrationen av verksamheten. Till viss del föreslås ökade resurser.
I övrigt förutsätts myndigheterna klara de ökade uppgifterna genom effek-
tiviseringar och rationaliseringar i befintlig verksamhet.
Huvuduppgiften för 1990-talet är att ställa om samhällets alla verksam-
heter i miljövänlig riktning. Det innebär en omfattande miljöanpassning
av olika verksamheter. Olika samhällssektorer måste ta ett större ansvar
för miljöfrågorna.
Den statliga administrationen inom miljödepartementets verksamhets-
område är relativt ny och fortfarande delvis under uppbyggnad. Till följd
av de krav som ställs inom miljöområdet enligt principen om att förorena-
ren skall betala (Polluter-Pays-Principle) är utgifterna på statsbudgeten för
den statliga administrationen relativt begränsade.
Utvecklingen av förvaltningen inom miljödepartementets verksamhet-
sområde innebär dels effektiviseringar, dels en omställning av administra-
tionen till följd av politiska förändringar. Inriktningen av arbetet följer
därvid riktlinjerna för den förnyade styr- och budgetprocessen med över-
gång till mera resultatorienterad styrning, större krav på uppföljning och
utvärdering och en ökad samverkan mellan olika myndigheter och organi-
sationer. Den ökade internationaliseringen ställer ökade krav men skapar
också möjligheter till samordningsvinster genom internationellt samar-
bete.
Följande projekt av översyns- och samordningskaraktär pågår eller pla-
neras inom departementets verksamhetsområde. Chefen för arbetsmark-
nadsdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett uppdrag om ökad
samordning av tillsynen av arbetsmiljön och den yttre miljön.
115
Den parlamentariska kommitté som tillsattes i maj 1989 for att se över
miljölagstiftningen har i slutet av januari 1991 överlämnat ett principbe-
tänkande (SOU 1991:4). I propositionen En god livsmiljö redovisas ut-
gångspunkterna för kommitténs fortsatta arbete. Dessa är i huvudsak
följande.
Kommittén skall ta sikte på att samla miljölagarna — bl. a. naturresur-
slagen, miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter och naturvårdsla-
gen — i en miljöbalk.
Omsorgen om människors hälsa och miljön skall bilda utgångspunkten
för miljölagstiftningen. Lagstiftningen skall också omfatta bestämmelser
om en ansvarsfull hushållning med gemensamma resurser. Regleringen av
trafikens miljöfrågor skall harmoniseras med annan miljölagstiftning.
Tillåtlighetsreglerna skall skärpas. Ett betydligt vidare utrymme bör ges
åt generella föreskrifter för verksamheter som finns i stort antal och som
har likartad utformning. Detta kommer att innebära rationaliseringar och
besparingar för den statliga administrationen, näringslivet och kommun-
sektorn. Det bör ankomma på kommittén att redovisa hur effektiviteten
påverkas av en sådan lagstiftning. Kommittén bör därvid ange besparings-
och rationaliseringseffekter för olika samhällssektorer. I syfte att bl.a.
vinna erfarenheter bör kommittén kunna pröva och redovisa sådana för-
ändringar av reglerna som i större utsträckning bygger på bl. a. generella
föreskrifter.
Genom att miljölagstiftningen blir enhetligare och lättare att tillämpa
bör vissa vinster i administrationen kunna uppnås. Kommittén bör lägga
fram förslag till de organisationsförändringar som föranleds av kommit-
téns förslag.
Tilläggsdirektiv till kommittén planeras under våren 1991.
En samlad miljöbalk enligt vad regeringen har beskrivit i propositionen
En god livsmiljö bör enligt min mening ge sådana effekter på samhällseko-
nomin och minska byråkratin att den bör ses som en viktig del av insat-
serna för att minska den statliga administrationen på sikt. Betydande
administrativa vinster bör kunna uppnås genom rationaliseringar i ansök-
ningsförfarande, tillståndsgivning etc. Dessa rationaliseringar bör enligt
min bedömning medföra effektiviseringar i av staten genererad administ-
ration inom näringslivet och kommunsektorn men också i den statliga
administrationen på sammanlagt flera tiotals milj. kr. när lagändringarna
har genomförts.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 13
En särskild utredare tillkallades den 1 november 1990 för att utreda statens
naturvårdsverks framtida uppgifter och organisation. Utgångspunkter för
arbetet är enligt direktiven (Dir. 1990:67) att naturvårdsverkets centrala
roll i det samlade miljöarbetet skall stärkas och att verkets organisation
116
anpassas till en mål- och resultatorienterad styrning, en medveten decent-
ralisering samt integrering av miljöarbetet i olika sektorer (sektorsprin-
cipen).
Utredaren har nyligen i betänkandet (SOU 1991:32) Naturvårdsverkets
uppgifter och organisation presenterat ett principförslag till förändrad
arbetsinriktning och organisation för naturvårdsverket. Utredaren föreslår
att naturvårdsverkets uppgifter när det gäller forskning och miljöövervak-
ning skall renodlas till en beställarroll, medan utförande av dessa verksam-
heter skall ske utanför verket. Härigenom sker en övergång till efterfråge-
styrning av dessa verksamheter.
Han föreslår att vissa verksamheter skall överföras från naturvårdsver-
ket till andra myndigheter och universitet. Av verkets nuvarande labora-
torieenheter föreslår utredaren att
— kustlaboratorieenheten, som är inriktad på fiskeekologi, förs till fiskeri-
styrelsen,
— de som genomför miljöövervakning — sötvattenenheten, landenheten
och delar av kustvattenenheten — förs till lantbruksuniversitetet eller
Uppsala universitet,
— de som är inriktade på forskning — enheterna för organiska miljögifter
och akvatisk toxikologi — förs till universitetet,
— de som är inriktade på kvalitetssäkring — luftenheten och enheten för
metallekologi och vattenkemi — tills vidare stannar kvar i verket, knyts
till tillsynsverksamheten och avgiftsfmansieras.
Vidare föreslår utredaren att verkets fjällenhet förs till länsstyrelsen i
Norrbottens län och att huvudansvaret för jaktfrågorna förs till skogssty-
relsen.
Förslaget innebär vidare förenklingar när det gäller hantering av frågor
om bl.a. naturreservat, nationalparker och jakt.
Begränsningar i verkets arbete med enskilda ärenden och detaljfrågor
ger, enligt utredaren, möjlighet till kraftsamling och förstärkning av verk-
ets centrala roll och insatser i de viktigaste miljöfrågorna.
Naturvårdsverket föreslås få en utvecklad och mer renodlad roll med en
starkare tonvikt vid ett arbete med mål, vägledning, samordning och
uppföljning i miljöarbetet, särskilt i förhållande till sektorsmyndigheter
samt regionala och lokala myndigheter. Likaså anser han att verkets roll
som stabsorgan åt regeringen bör stärkas. Internationella, ekonomiska och
juridiska aspekter bör ges större tyngd i verkets arbete. Arbetet med
strategiska frågor bör ges högre prioritet och bedrivas i projektform direkt
under en förstärkt verksledning.
I propositionen En god livsmiljö angav regeringen att i avvaktan på
utredarens resultat borde naturvårdsverket inte nu ges någon treårig bud-
getram. Verket bör emellertid fasas in i den treåriga budgetcykel som
omfattar budgetåren 1991/92 — 1993/94. Regeringen angav därför att na-
turvårdsverket bör få direktiv för en förnyad fördjupad anslagsframställ-
ning avseende budgetåren 1992/93— 1993/94.
Verket bör därvid enligt min mening redovisa vilka resurser som bör
föras över till andra myndigheter och organisationer. Verket bör också
redovisa vilka besparingar som den nya organisationen totalt sett beräknas
Prop. 1990/91: 150
Bilaga II: 13
117
medföra. Vidare bör verket redovisa hur den laboratorieverksamhet som
enligt utredaren tills vidare bör finnas kvar inom verket kan föras samman
med annan laboratorieverksamhet utanför verket.
Jag vill redan nu ta upp den del av utredarens förslag som rör överföring
av naturvårdsverkets kustlaboratorium till fiskeristyrelsen. Utredarens för-
slag ligger helt i linje med vad naturvårdsverket har tagit upp i en skrivelse
våren 1990. Merparten av verksamheten finansieras med intäkter från
kraftindustrin. Resterande delar finansieras med medel från fjortonde
huvudtitelns anslag B 1. Statens naturvårdsverk. Regeringen har i prop.
1990/91: 90 föreslagit att riksdagen till Statens naturvårdsverk anvisar ett
ramanslag på 424 816 000 kr. Med ändring av detta förslag beräknar jag nu
anslaget Bl. Statens naturvårdsverk för nästa budgetår till 423 776 000 kr.,
vilket är en minskning med 1 040 000 kr. Chefen för jordbruksdepartemen-
tet har tidigare denna dag föreslagit en motsvarande ökning av anslaget till
fiskeristyrelsen.
Ställningstagande till de organisatoriska förslagen i övrigt avses tas före
den 1 juli 1991 då nuvarande organisationsbeslut löper ut. Övriga förslag,
bl.a. de som rör lagändringar m.m., behandlas senare. Omorganisationen
bör vara helt genomförd den 1 juli 1992.
Prop. 1990/91: 150
Bilaga 11: 13
Miljödepartementet har tidigare undersökt vilka delar av verksamheterna
vid statens kärnkraftinspektion, statens kärnbränslenämnd och statens
strålskyddsinstitut som har sådana nära beröringspunkter att ett sam-
gående skulle vara rationellt och kostnadsbesparande. Kartläggningen vi-
sade att det framför allt inom tre områden kan finnas utrymme för ett ökat
samarbete mellan de berörda myndigheterna, nämligen inom kärnavfall-
sområdet, informationsverksamheten och på ADB-området. I direktiven
för de fördjupade anslagsframställningarna har myndigheterna fått i upp-
drag att till hösten 1991 redovisa hur ett sådant ökat samarbete skulle
kunna genomföras.
Jag har vidare för avsikt att inom kort föreslå att regeringen uppdrar åt
statskontoret att i samråd med berörda myndigheter utreda vilka rationa-
liseringseffekter och samordningsvinster en samlokalisering av de tre kärn-
säkerhetsmyndigheterna i kvarteret Garnisonen i Stockholm skulle föra
med sig. Därvid bör bl. a. hänsyn tas till effekter av samordningsåtgärder
med andra organisationer som redan vidtagits från myndigheternas sida.
Resultatet av statskontorets arbete bör avrapporteras före utgången av år
1991.
118
Som ett led i strävandena att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten
i de offentliga utgifterna har i prop. 1990/91:90 för budgetåret 1991/92
föreslagits en minskning om 15 milj.kr. av naturvårdsverkets forsknings-
verksamhet som är finansierad över anslaget B 1. Statens naturvårdsverk.
De översyns- och samverkansprojekt som nu är aktuella inom miljöde-
partementets verksamhetsområde är delvis av långsiktig karaktär. De
besparingseffekter som slutligen blir aktuella i dessa projekt kan inte nu
detaljberäknas.
Jag bedömer emellertid att de åtgärder inom miljödepartementets om-
råde, som jag nu har redovisat, bör kunna ge en besparing på sammantaget
omkring 30 milj. kr. inom den närmaste treårsperioden. Jag avser då den
redan föreslagna minskningen av forskningen vid naturvårdsverket och
samlokaliseringen av och ökad samverkan mellan kärnsäkerhets- och strål-
skyddsmyndigheterna.
Därutöver räknar jag med att de av staten genererade besparingarna i
såväl statens som näringslivets administration, som bör bli följden av
miljölagsöversynen, kommer att uppgå till tiotals milj. kr.
Prop. 1990/91:150
Bilaga II: 13
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för omställning och minskning av den statliga
administrationen inom miljödepartementets verksamhetsområde som jag
har anfört,
2. under fjortonde huvudtitelns ramanslag Statens naturvårdsverk for
budgetåret 1991/92 anvisa ett belopp som är 1 040000 kr. lägre än vad som
föreslagits i prop. 1990/91:90.
119
Prop. 1990/91: 150
1 Förslag till riksdagen rörande omställning och minskning av
den statliga administrationen............................. 1
2 Hemställan ............................................ 11
3 Justitiedepartementet Bilaga 11:1................ 13
Hemställan .......................................... 16
4 Utrikesdepartementet Bilaga 11:2................ 17
Hemställan .......................................... 24
5 Försvarsdepartementet Bilaga 11:3................ 25
Hemställan .......................................... 30
6 Socialdepartementet Bilaga 11:4................ 31
Hemställan .......................................... 52
7 Kommunikationsdepartementet Bilaga 11:5................ 57
Hemställan .......................................... 58
8 Finansdepartementet Bilaga 11:6................ 59
Hemställan .......................................... 63
9 Utbildningsdepartementet Bilaga 11:7................ 64
Hemställan .......................................... 79
10 Jordbruksdepartementet Bilaga 11:8................ 81
Hemställan .......................................... 87
11 Arbetsmarknadsdepartementet Bilaga 11:9................ 88
Hemställan .......................................... 94
12 Bostadsdepartementet Bilaga 11:10 .............. 95
Hemställan .......................................... 101
13 Industridepartementet Bilaga 11:11 .............. 103
Hemställan .......................................... 104
14 Civildepartementet Bilaga 11:12 .............. 105
Hemställan .......................................... 114
15 Miljödepartementet Bilaga 11:13 .............. 115
Hemställan .......................................... 119
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991
120