Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1990/91:128

om sjöfylleri m.m.


 

Prop. 1990/91:128


Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo­gade utdrag ur regeringsprolokollel den 7 mars 1991.

På regeringens vägnar Odd Engströtn

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag dels om vissa ändringar i bestämmelserna om onyklerhet lill sjöss, dels om en ny slraffsanktionerad bestämmelse om störande sjöttafik.

Sjölagens onyklerheisbrott delas enligt förslagel in i två grader som kal­las sjöfylleri och grovl sjöfylleri. Vid bedömning av om elt brott skall anses som grovl skall föruiom päverkansgraden särskill beakias om den uppgift gärningsmannen haft att fullgöra varit särskill krävande lill följd av fartygets egenskaper eller andra omständigheter eller om framförandet av fartyget inneburit en påtaglig fara för säkerheten lill sjöss.

Slraffskalan för sjöfylleri föreslås vara böter eller fängelse i högst sex månader och för grovt sjöfylleri fängelse i högsl elt är.

Nägra promilleregler för sjötrafiken föresläs inte i detta ärende. Frågan skall i slällel bli föremål för en särskild ulredning.

Den föreslagna bestämmelsen om störande sjötrafik innebär atl man vid sjöfäider är skyldig att anpassa färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt så att inte omgivningen störs i onödan. Straffet för överträdelse av beslämmelsen föreslås vara penningböter.

Lagändringarna föreslås träda i krafl den 1 juli 1991.

1 Riksdagen 1990/91. 1 suttit. Nr 128


Propositionens lagförslag

1  Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)


Prop. 1990/91:128


Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891:35 s. 1)

deb att 325, 332 och 334 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas tt'å nya paragrafer, 324 a och 325 a §§, av följande lydelse.


Nuvaratide lydelse


Föreslagen lydelse

324 a §

Den som tar sådan färdväg, håller sådan hastighet eller annars med fartyg färdas så att han i onödan stör omgivningen dötns till penningböter.


325 P


Är den som framför fartyg eller eljest på fartyg fullgör uppgift av väsentiig belydelse för säkerheten till sjöss så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berustiingsmedel, att det måste antagas, atl han inle pä elt betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom, döms han till böter eller fängelse i högst etl år.


Den som framför fartyg eller / övrigl på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för .säkerheten till sjöss och då är så påverkad av alko­holhaltiga drycker eller något annat medel, att det kan antas, atl han inle på ett betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom, döms för sjöfylleri till böter eller fängelse i högst sex ttiånader.


 


' Senasle lydelse 1986:297.


325 a §

Är ett brott sotn avses i 325 § an anse sotn grovt, skall dötnas för grovl sjöfylleri till fängelse i högst ett år. Vid bedötnande av otn brottet är grovl skall särskilt beakias om

1.    gärningsmannen varit avsevärt
påverkad av alkohol eller nägot annal
tnedel,

2.     den uppgift som gärnings-
niatinen haft att fullgöra varil särskilt
krävande med hätisyn till fartygets
egenskaper eller andra omständighe­
ter eller

3.   framförandet av fartyget inne­
burit en påtaglig fara för säkerheten
till sjöss.


 


Nuvaratide lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:128


332 P


Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323, 324, 325, 326, 327, 328 eller 329 § och däri­genom visat sig olämplig atl ulöva sädan befattning pä fartyg, för vil­ken särskilda bihörighetsvillkor gäller, skall domstolen besluta alt han för viss lid eller för alltid inte skall ha rätt att utöva befattningen. Beslutet får även avse andra befatt­ningar än den i vilken gärningen begåtts.

Meddelas ett sådant beslut, skall domstolen ofördröjligen undenätta sjöfartsverket. I fråga om radiolele-grafist skall även televerket undenät­tas.

Vidtas åtgärd för att anställa åtal, fär sjöfartsverket i uppenbara fall meddela beslut enligt första stycket för tiden intill dess lagakraftägande dom föreligger eller domslolen, se­dan ålal väckts, förordnar annor­lunda. Finns det inte längre fog för beslutet, skall detta omedelbart hä­vas. Rätten till besvär hos rege­ringen över sjöfartsveikels beslut är inte inskränkt till viss tid.


Har nägon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323, 324, 325, 325 a, 326, 327, 328 dier 329 S och därigenom visat sig olämplig att utöva sädan befattning pä fanyg, för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller, skall domslolen besluta atl han för viss tid eller för alltid skall fråntas rätten att utöva befattningen. Beslutet fär även avse andra befatt­ningar än den i vilken gämingen be­gåtts.

Meddelas ett sådant beslut, skall domstolen samma dag underrätta sjöfartsverket. I fråga om radiotele-grafist skall även televerket undenät­tas.

Vidtas åtgärd för att väcka åtal, får sjöfartsverket i uppenbara fall meddela beslut enligt första stycket för tiden intill dess lagakraftägande dom föreligger eller domstolen, se­dan ålal väckts, förordnar annor­lunda. Finns det inte längre fog för beslutet, skall detta omedelbart hä­vas. Rätten att överklaga sjöfarts­verkets beslut till regeringen är inte inskränkt till viss tid.


334 P


Har flera medverkat lill gärning som avses i 323, 324, 325, 326, 327, 328 dier 329 §, gäller 23 kap, brottsbalken.

So-aff ådötnes ej enligt denna lag, om gämingen är belagd med sträng­are sttaff i brottsbalken.


Har flera medverkat lill gärning som avses i 323, 324, 325, 325 a, 326, 327, 328 eller 329 §, gäller 23 kap. brottsbalken.

Straff dötns inte ut enligt denna lag, om gärningen är belagd med Sttängare straff i brottsbalken.


1.  Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1991.

2.  Till och med utgången av år 1991 skall straffet för brott mot 324 a § vara böter, högst ettusen kronor.

- Senaste lydelse 1986:297. 3 Senasle lydelse 1986:297.


 


2 Förslag till                                                  Prop. 1990/91:128

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1958:205) om förverkande av alko­holhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvaratide lydelse               Föreslagen lydelse

!§'

Alkoholhaltiga drycker eller andra Alkoholhaltiga diycker eller andra

berusningsmedel, vilka påträffas hos berusningsmedel, vilka påträffas hos
den som brutit mol 4 § eller 4 a § den som brutit mol 4 § eller 4 a §
lagen (1951:649) om straff för vissa lagen (1951:649) om sttaff för vissa
ttafikbroil, 30 § järnvägssäkerhels- ttafikbroti, 30 § järnvägssäkerhets­
lagen (1990:1157), 13 kap.l§ luft- lagen (1990:1157), 13 kap. 1 § luft­
fartslagen (1957:297) eller 325 § farlslagen (1957:297) dier 325 §
sjölagen (1891:35 s.l) skall förkla- eller 325 a § sjölagen (1891:35 s.l)
ras förverkade, om del inte finns skall förklaras förverkade, om det
särskilda skäl mot det.
          inle finns särskilda skäl mol del.

Delsamma skall gälla om sådana drycker eller bemsningsmedel påträffas hos den som medföljt vid tillfället, om berusningsmedlen kan antas ha varit avsedda även för den som begått gärningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser spritdrycker, vin eller starköl vid en offentlig tillställning, skall dessa också förklaras förverkade, om del inie finns särskilda skäl mol del.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1991

' Senasle lydelse 1990:1161,


 


Justitiedepartementet                                     Prop. 1990/91:128

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanttäde den 7 mars 1991

Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallslröm, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om sjöfylleri m.m. 1 Inledning

Utvecklingen av trafiken lill sjöss har varit utomordentligt snabb under senare år och i mänga avseenden har sjötrafiken mer och mer kommit atl likna trafiken på våra vägar. Antalet fritidsbåtar har ökat kraftigt och båtarna är också ofta stöne och snabbare. Ökningen av sjötrafiken gör att det blir än mer angeläget än lidigare all slälla höga krav på nykterhet till sjöss. Den gör också att behovel av aktsainhet och hänsyn i sjöttafiken blir större.

Frågan om att anpassa sjölagens bestämmelser om onyklerhet lill de be­stämmelser som finns för vägtrafiken har aktualiserats i riksdagen, som ställt sig bakom etl uttalande av lagutskottet (LU 1987/88:23, rskr. 199) enligt vil­kel regeringen i lämpligt sammanhang bör övei-väga, om inte en strängare syn på onykterhet till sjöss bör komina lill uttryck genom en ändring av 325 § sjölagen (1891:35 s.l) så att bestämmandet av påföljd vid brottet nännare anpassas lill vad som gäller enligt lagen (1951:649) om straff för vissa ttafikbroti (ttafikbrottslagen).

Inom justitiedepartementet har utarbetats departementspromemorian (Ds 1990:52) Sjöfylleri m.m. I promemorian föresläs bla, atl sjölagens be­stämmelser om onyklerhet lill sjöss delas in i två svårheisgrader, sjöfylleri och giovt sjöfylleri.

I promemorian föreslås också en siraffsankiionerad bestämmelse om stö­rande sjötrafik.

Promemorians lagförslag bör fogas som bilaga 1 lill protokollet i della ärende.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetls av hovrätten för Nedre Norrlatid, Stockholtns tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, riksåklagaren (RA), brottsförebyggande rådet (BRA), socialstyrelsen, tratisportforsknings-beredtiingen, sjöfartsverket, sjösäkerhetsrådet, statens väg- och traftkinstitut (VTI), kustbevakningen, juridiska fakultetsnätnnden vid Stockholms uni­versitet, rikspolisstyrelsen (RPS), poUstnyiidigheten i Slockholtn, Sveriges advokatsamfund, Centralorganisatiotien SACO, Svenska tullijänsiemanna-


 


förbutidet, Sveriges fartygsbefälsförening. Svenska tnaskinbefälsförbutidet,       Prop. 1990/91:128 Svenska sjöfolksförbundei, Föreningen Sveriges åklagare, Föreningen Sveriges polischefer. Nämnden för bållivsutbildning (NFB), Sveriges reda­reförening, Svenska kiyssarklubben, Svenska bålunionen och lOGT-NTO-Rörelsen.

RÅ har överlämnat ylttanden från överåklagarna vid åklagarmyncUglieterna i Slockholtn, Göleborg och Malmö saml från överåklagama vid regionåkla­garmyndigheierna i Stockholm, Jönköping, Kalmar och Luleå. Över­åklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Stockholm har vid sin yllrande fogat yttranden från chefsåklagaren i Hatiden och distriktsåklagaren Erik Hasselrot. RPS har överlämnat yttranden från poUstnytidigheterna i Göte­borg och Maltnö.

En skrivelse har kommit in från Motoiförarnas helnykterhetsförbund (MHF).

En sammanställning av remissyllrandena har upprättats inom justitiedepar­tementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 88-1480).

Kommittén (Kn 1981:02) för undersökning av allvariiga olyckshändelser (katasirofkommissionen) lade i februari 1990 fram betänkandet (SOU 1990:15) Beredskapen mot oljeutsläpp lill sjöss. I betänkandet föreslås bl.a. all lagstiftningen om sttaff för onyklerhet lill .sjöss ses över. För slraffansvar bör, enligt kommissionen, gälla samma bestämmelser om alkoholkoncentra­tion i blodet som i ttafikbrottslagen.

Betänkandet har remissbehandlals av försvarsdepartementet. Frågan om onyklerhet till .sjöss hardäi-vid kommenterats av kustbevakningen, Svenska petroleutnitisiituiet och Sveiiges redareförening.

RÅ har överlämnat ytttanden friln överåklagartia vid regiotiåklagarmytidig-helertia i Göteborg, Malmö, Kalmar och Härnösand. Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Kalmar hai- vid sitt yllrande fogat yttranden från chefsåklagarna i Kalmar och Karlskrona.

En sammanställning över remissyttrandena belräffande frågan om onyklerhet till sjöss har upprättats inom justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstifttiingsärendei.

Jag kommer nu atl ta upp de frågor som behandlas i promemorian och i betänkandet bettäffande regleringen av onyklerhet lill sjöss.

Lagrådet

Regeringen beslulade den 21 februari 1991 alt inhämta lagrådets yttrande över lagförslag som utai-beiats i ärendet. De lill lagrådet remitterade lagförsla­gen bör fogas rill prolokollet i delta ärende som bilaga 2.

Lagrådet har den 25 februari 1991 lämnat förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen hiu- en ändring av redaktionell karaklär gjorts i lagtexten.

Lagrådets ytn-ande bör fogas till prolokollet i detta äiende som bilaga 3.


 


2   Bakgrund                                                              Prop. 1990/91:128

2.1  Gällande rätt

Sjölagen

I 324 § sjölagen finns ansvarsbestämmelser om vårdslöshet i sjötrafik. Där Sladgas att den som brisler i gott sjömanskap till förekommande av sjöolycka skall dömas, om inte oaktsamheten är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovl, är suaffskalan fängelse i högst tvä år.

1 325 § sjölagen föreskrivs straff för den som framför fartyg eller annars på fartyg fullgör uppgift av väsentiig betydelse för säkerheten till sjöss och som är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annal bemsningsmedel all det måste antas att han inte på betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom. Slraffskalan omfattar böter eller fängelse i högst ett är. Bestämmelsen har inte ändrats mer än i formellt hänseende sedan den inför­des i lagstiftningen år 1966.

Vissa andra sjörättsliga regleritigar

I 2 kap. sjöirafikförordningen (1986:300) finns bestämmelser om föreskrifter för sjötrafiken. I 1 § finns ell bemyndigande för sjöfartsverket att meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn lill .sjösäkerheten vid förande av fartyg. Enligt 2 § får länsslyrelsen i samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om bl.a. fartbegränsning och om andra begränsningar och förbud som avser rätten alt använda ett vattenområde för u-afik ined fartyg under vissa nännare angivna förutsättningar (andra styckel), I iredje styckel anges att länsslyrelsen efter samråd med sjöfartsverket får meddela även andra föreskrifter om användandet av Sveriges sjötenitorium när de är av tillfällig natur Ansvarsbestämmelserna finns i 5 kap. 1 § 3 där det anges att den som bryler mol bl.a. föreskrift som har meddelats med stöd av 2 kap. 1 eller 2 § döms till böter.

Med Slöd av dessa bestämmelser har länsstyrelser utfärdat lokala föreskrif­ter om hastighetsbegränsningar, förbud mot trafik med motordrivna fartyg, m.m.

Trafikbrottslagen, järnvägssäkerhetslagen och vägtrafikkutigörelsen

I 4 och 4 a §§ ttafikbrottslagen finns bestämmelser om rattfylleri och grovt rattfylleri. Bestämmelserna fick sin nuvarande lydelse år 1990 (SFS 1990:149).

Bestämmelserna om rattfylleri inleds med en promilleregel som straffbe­lägger framförande av motordrivet fordon om föraren har en alkoholhall i blodet som uppgår lill minst 0,2 promille eller molsvarande värde för alko­holhallen i uiandningslufien. Därefter följer en straffbestämmelse om s.k. kliniskt rattfylleri. Med detta uttryck avses att föraren är så påverkad av alko­hol eller något annat medel att det kan antas att han inte på ell betryggande sätt kan föi-a fordonet.


 


I beslämmelsen om grovl rattfylleri anges vissa omständigheter som sär- Prop. 1990/91:128 skilt skall beaktas vid bedömningen av om brottet är grovt. Förutom ell värde för alkoholhalten i förarens blod eller utandningsluft (1,5 promille resp. 0,75 milligram per liter luft) nämns i beslämmelsen annan avsevärd påverkan av alkohol eller något annat medel samt påtaglig fara för trafik.säkerheien som sådana omständigheter som skall beakias särskill i sammanhanget. Också andra omständigheter kan emellertid kvalificera brotlel som grovl.

Slraffskalan för rattfylleri är böler eller fängelse i högst sex månader och för grovt rattfylleri fängelse i högsl ett år,

I allt väsentligt motsvarande straffbestämmelser finns i jämvägssäkerhets-lagen (1990:1157) beträffande den som för maskindrivet spåifordon på jäm-väg eller tunnelbana.

Järnvägssäkerhetslagen innehåller dessutom en bestämmelse om ansvar för den som utan all föra sådanl fordon vid järnväg eller tunnelbana fullgör tjänst, i vilken ingår uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten, och dä är så påverkad av alkohol eller något annat medel atl del kan antas att han inte kan utföra dessa uppgifter pä betryggande sätt. Straffskalan är böter eller fängelse i högsl ell år.

I 1 § första styckel ttafikbrottslagen finns ansvarsbestämmelser om vårds­löshet i trafik. Brister en vägtrafikant, den som för spårvagn eller den som nägon annanstans än på väg för motordrivet fordon i den omsorg och var­samhet, som till förekommande av trafikolycka betingas av omsländighe­lerna, och är inle oaktsamheten ringa, döms enligt dessa bestämmelser för vårdslöshet i trafik till böter. I andra styckel finns ansvarsbestämmelser om grov vårdslöshet i trafik.

I vägirafikkungörelsen (1972:603, VTK) finns regler för trafik med mo­tordrivna fordon. I 116 § anges alt fordonsförare skall behandla fordonet så att det inte bullrar onödigt mycket. Det anges ocksä att föraren i möjligaste mån skall se till att fordonet inte släpper ut avgaser i sådan mängd att de för­orsakar olägenheter. Bestämmelsen i 117 § lar sikte på körningar som är onödiga och störande. Där sägs att sådan körning inte får äga rum med mo­tordrivet fordon vid bostadsbebyggelse. Del anges också att färdväg, hastig­het och färdsätt i övrigl skall anpassas sä alt andra inte störs i onödan. Dessa regler är straffsanktionerade genom 164 § 10 VTK. Där sägs att den som bryter mol bl.a. 116 och 117 §§ skall dömas till böter, högst ettusen kr.

2.2 Utländsk rätt m.m.

Datmark

I dansk rätl föreskrivs sttaff för en skeppsförare, som utför arbete ombord på ell skepp, om han har använl alkohol eller andra msmedel i en sädan omfatt­ning att han är ur stånd att utföra sin tjänst på fulll betryggande säll. Straffet är böter eller haefie (ett kortvarigt fängelsesirafO.


 


Fitilatid                                                                                          Prop. 1990/91:128

I Finland döms den för fylleri i sjöttafik som framför fartyg efter att ha förlän alkohol eller annat rusmedel i sådan mängd att hans fönnäga till de prestatio­ner som uppgiften kräver är nedsatt eller alkoholhalten i blodet medan uppgiften handhas eller därefter är minst 1,5 promille när omständigheterna är sädana atl gämingen är ägnad alt äventyra annans säkerhet. Slraffskalan upptar böter eller fängelse i högst tvä år

För fylleri i sjöttafik döms även ell fartygs befälhavare, stymian eller lots eller någon annan person i tjänst på fartyget som efter att ha förtärt nyss nämnda mängd alkohol eller msmedel och under i övrigt samma omständig­heter manövrerar fartyget eller handhar uppgift av väsentlig betydelse för dess ttafiksäkerhei.

Med fartyg avses i finsk rätt inte roddbäl, segeljolle eller annan därmed jämförbar farkost.

Norge

I norsk rätt föreskrivs ansvar för förare av skepp, maskinist, styrman, steward, lelegrafisi, skeppsdektriker eller lots som avsiktiigt eller oaktsami berusar sig under tjänsten eller när den föreslår. Straffet är böter eller fängelse i högsl ell år.

Sttaffelovrådei har fått i uppdrag att utteda frågan om en fasl promillegräns för bålförare och för manskap och besättningsmedlemmar ombord på bålen.

2.3 Vissa tidigare överväganden om regleringen av nykterhet i sjötrafiken

Frågan om en anpassning av sjölagens bestämmelser om onykterhet till de bestämmelser som finns för vägtrafiken har vid flera lillfällen aktualiserats motion.svägen i riksdagen.

Som jag lidigare redovisal har lagutskottet i ett betänkande som riksdagen ställt sig bakom (LU 1987/88:23, rskr. 199) anfört alt regeringen bör i lämpligt sammanhang överväga om inte en strängare syn på onykterhet till sjöss bör komma till uttryck genom en ändring i 325 § sjölagen sä atl be­stämmandet av påföljd vid brollel närmare anpassas till vad som gäller enligt ttafikbrottslagen.

Utskollel underströk i sill betänkande att alkoholförtäring i samband med sjöttafik inte är förenlig med de krav sjölivei släller och leder till ökade risker för allvarliga olyckor. Utvecklingen när det gäller antalet fritidsbåtar och de­ras utmstning och fai-tegenskaper medförde enligt utskottets mening att man i högre grad än fön måste inskärpa kravel pä nykterhet till sjöss. När det gäller anpassningen till den påföljdspraxis som lillämpas vid rattfylleri framhöll emellertid utskollel att hänsyn måste las till alt sjölagens bestämmelser har ett betydligt vidare tillämpningsområde än trafikbroltslagens, Bl.a. pekade ut­skottet på att sjölagens regler inte gäller endast den som för fartyget ulan också andra personer som utför vikliga uppgifter ombord .samt att reglerna gäller inie bara motordrivna fort.skaffningsmedel ulan även t.ex. segelbåtar

1* Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 128


 


och roddbåtar. Utskottet konstaterade mot den bakgrunden att det även i fort-       Prop. 1990/91:128 sättningen måsle finnas ett betydande utrymme för alt döma ut böter som på­följd vid onyklerhet till sjöss liksom annars för en nyanserad bedömning av varje enskilt fall.

I betänkandet diskuterade utskottet även frågan om att införa promille­regler i sjölagen men utskottet ställde sig, i likhet med vid flera lidigaie lillfäl­len, avvisande till att i sjölagen införa särskilda ansvarsregler som anknyter till promillehalten. Utskottet uttalade där\'id bl.a, att man inte borde införa an­svarsregler vars efterievnad i praktiken inte kan övervakas.

Frågan har därefter behandlats även i lagutskottets betänkanden 1989/90:LU8ochLU15.

Frågan om att införa en promilleregel för sjötrafikens del efter mönster av ttafikbrottslagen har även diskuterats i flera andra sammanhang. Den be­handlades under förarbetena till den nuvarande straffbestämmelsen om onyklerhet till sjöss (prop. 1966:145, 1 LU 1967:3) och av fritidsbåtsutied-ningen(SOU 1974:95 s. 79 f).

Frågan har även aktualiserats inom Nordiska rådet. Social- och miljöut­skottet behandlade vid sina möten i november 1988 och i januari 1989 etl medlemsförslag om samordnad insats för minskat alkoholbruk i Norden (A 846/s). I medlemsförslagel hemställdes atl Nordiska rådet skulle rekommendera Nordiska mininsterrådet att utarbeta etl tidsbestämt aktionsprogram för att uppfylla Världshälsoorganisationens (WHO) mål om en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen till är 2000, men dessutom bl.a. alt samma regler som tillämpas på land avseende pro­millegränser och påföljder i trafiken skulle rekommenderas att gälla även till sjöss. Social- och miljöutskottei inskränkte sin hemställan till Nordiska rådet till att omfatta det ovan angivna aktionspiogiaininet. Nordiska rådet beslutade den 3 mars 1989 att följa social- o<:h miljöutskottets rekommendation.

I social- och miljöutskottets betänkande uttalades emellertid att den starkt ökande trafiken med fritidsbåtar och antalet alkoholrdaierade båtolyckor gjorde det rimligt att frågan om samma promillegränser lill sjöss som vid tra­fik till lands skulle utredas i .samband med det tidsbegränsade aktionspro­grammet.

Med anledning av rekomininendationen har ininisieiTådet i meddelande re­dovisal vilka älgärder som vidtagits i Danmark, Finland, Norge och Sverige samt anfön att det för närvarande inte är möjligt att utlova nägot tidsbestämt aktionsprogram för att uppfylla WHO:s mål

Socialstyrelsen har år 1989 lagt fram ell handlingsprogram för förebyg­gande ålgärder Programmet utgör den första delen i elt mer omfattande alko-holpoliiiski handlingsprogram för att minska alkoholkonsumtionen med 25 % till år 2000. Bland de åtgärder som socialstyrelsen anser bör prioriteras anges i handlingsprogrammet atl man bör verka för alt ingen alkohol konsumeras i situationer som släller särskilda krav på reakiionsfönnåga och omdöme. I detui hänseende föreslår socialstyrelsen bl.a. att regeringen verkar för atl lagstiftningen jämställer onykterhet till sjöss med onyklerhet i trafiken samt att kontrollen ökas av nykterheten hos båtförare.

10


 


2.4 Några statisuska uppgifter                          Prop. 1990/91:128

Fritidsbåtolyckor

Sjösäkerheisrädet ger årligen ul en redovisning av allvariigare fritidsbåt-olyckor. Av redovisningen för år 1989 framgår bla. följande. Under år 1989 omkom 63 personer vid 58 olyckor med fritidsbåtar. Av dessa personer var 55 % alkoholpåverkade. Av de som omkom under åren 1986, 1987 och 1988 var 43, 63 resp 79 % alkoholpåverkade.

Belräffande olyckorna som skedde under år 1989 lämnas vissa uppgifter om de nännare omständigheterna i redovisningen.

Knappt hälften av de som omkom (31 personer) förolyckades i samband med fritidsfiske. Många av de omkomna färdades i små, öppna båtar (28 per­soner i öppen båt med motor och 17 i roddbåt eller jolle). När det gäller typ av olycka kan sägas att fall över bord är den i särklass vanligaste orsaken (34 omkomna), närmast följd av kantring (15 omkomna). Kollision med annan bål var inle olycksorsak i något fall och endast i ett fall var kollision med an­nat föremål orsak till olyckan. Beträffande typen av olyck.splats kan samman­fattningsvis sägas alt de flesla olyckorna, liksom under tidigare år, skedde på mindre insjöar.

Sjöräddningsiiisatser

Av de sjöräddningsinsaiser som gjordes under år 1989 beträffande fritidsbä-lar förorsakades 46 % av moioihaveri och 30 % av giundstöining.

Statistik beträffande yrkessjöfanen

Sjöfartsverket sammanställer uppgifter om till verkei rapporterade sjöolyckor med svenska handels- och fiskefartyg. Enligt den senasle statistiken (sjöfailsverkeis meddelanden nr 3 1989), som gäller år 1986, rapporterades 200 olyckor med svenska fartyg till sjöfartsverket. I sjöfartsverkets redogö­relse anges inte i nägot fall drogpåverkan som sannolik orsak eller som en omständighet som haj- bidragit till olyckan.

Statistik om brott mot 325 § sjölagen

Från statistiska centralbyrån har inhämtats statistik över lagföringar för brotl mot 325 § sjölagen under åren 1973-1988. Av statistiken framgår bl.a. föl­jande.

Lagföringar som gällt brott endasl mol 325 § sjölagen

I de lagföringar som gällt brott endasl mol 325 § sjölagen har påföljden ge­nomsnittligt beslämts lill fängelse i ca 4 % av fallen. Andelen fängelsedoinar har varierat de olika åren mellan O och ca 7 %. Knappt 40 % av de lagförda har även lagforts för irafiknykierhelsbrott under åren 1973-1987. För dessa är molsvarande siffror ca 5 % resp. O - ca 11,5 %.

Den genomsniltiiga andelen böiessttaff vid lagföringar som gällt brott endasl mol 325 § sjölagen har varit ca 90 % med en variation de olika åren mellan 84 och 98 %.

11


 


Lagföringar i de fall där brott mol 325 § sjölagen varil huvudbrott

I genomsnitt har påföljden bestäints till fängelse i ca 6 % av fallen. Variationen för de olika åren är O - ca 13 %. Drygl 40 % av de lagförda personerna har också lagförts för irafiknykterhetsbrott under åren 1973-1987. Molsvarande siffror för dem är ca 10 % resp, O - ca 21 %.

Andelen bötesstraff vid lagföringar där brott mot 325 § sjölagen varit hu-vudbroli är genomsniitiigt ca 85 % med en variation de olika åi-en mellan 75 och 92 %.


Prop. 1990/91:128


 


3 Allmän motivering

3.1  Allmänna utgångspunkter

Båtlivet blir för allt fler människor en källa lill avkoppling och rekreation. Den Slora naturtillgång vi har i våta kuster, sjöar och andra vatten utnyttjas av fler och fler med eller utan båt. Del är viktigt att det kan ske under .sä trygga och angenäma former som möjligl.

Under senare år har antalet fritidsbålar ökat kraftigl och trafiken i våra vallen har dänned blivit alll tätare. Till bilden hör ocksä att många fritidsbålar numera utrustas med starka motorer som medger att bålarna kan framföras med i vissa fall mycket höga farter. Utvecklingen har enligt min mening med­fört att del har blivit ännu viktigare än lidigaie alt inskäipa kraven på såväl nykterhet som ett hänsynsfullt beteende i övrigt till sjöss.

Ju livligare trafiken till sjöss är desto viktigare är det att båtfärder sker pä ett sätt som inte utsätter andra som vistas lill sjöss för risker eller som onödigt stör eller medför andra olägenheter för omgivningen.

Arbetet med att skapa en säker och bra trafikmiljö har hög prioritet i värt land. När det gäller trafiken lill lands hai- irafiknykterheisfrågan länge utgjort ell vikligl led i strävandena efter att förbättra säkerheten. Sverige får också, som jag har framhållit i tidigare lagstiftningsärenden, sägas tillhöra före-gängsländema på detta område. Man har här lidigare än i de flesta länder in­.seti vikten av alt genom en strikt lagstiftning inskärpa kravet på nykterhet i ttafiken. Denna tradition har fortlöpande förts vidaie. Sentida exempel på detta är den sänkning av gränsen för straffbar alkoholpåverkan som trädde i kraft föna året liksom även den möjlighet att använda alkoholuiandningsprov som bevismedel i trafiknykterhetsinål som infördes är 1989,

Näi- del gäller nykterheten i trafiken till sjöss är situationen delvis annor­lunda. I sak har lagstiftningen inte ändrals sedan de första bestämmelserna som tog direki sikle på denna fräga infördes år 1966,

Innan denna reglering infördes kunde den som varil onykter till sjöss dö­mas lill ansvar enligt sjötrafikförordningens bestämmelse om vårdslöshet i trafik lill sjöss. Enligt förarbetena var den bestäininelsen tillämplig i mera uppenbara fall av onyklerhet, Lagföring kunde ocksä ske med slöd av .sjölagens och sjömanslagens bestämmelser om ansvar för den som vållar sjöolycka genom vårdslöshet eller försummelse i tjänsten.


12


 


Sedan den nuvarande regleringen infördes för 25 år sedan har såväl synen       Prop. 1990/91:128 pä vikten av nykterhet i trafik som förhållandena till sjöss förändrats i viktiga hänseenden. Det är därför angeläget att lagstiftningen såvitt möjligt anpassas till nutida krav. I del sammanhanget är del naturiigt att göra jämförelser med ttafiknykierhetsregleringen för uafiken i övrigt.

Ju högre fanema blir och ju mer båttrafiken tätnar desto mer kan det sägas all förhållandena lill sjöss kommer att likna dem som gäller för vägtrafiken beträffande krav på reaktionssnabbhei, gotl omdöme och andra egenskaper som är viktiga i trafiksammanhang. Jag anser därför att det finns goda skäl alt utgå ifrån de regler som finns för vägtrafiken när ändringar av 325 § sjölagen skall övervägas. Även av pedagogiska skäl kan det vara lämpligt att, sä långt det på sakliga grunder är motiverat, ha likartade regelverk för ttafiken till lands och till sjöss,

Samlidigt måste det hållas i minnet atl förhållandena lill sjöss på många vikliga punkter skiljer sig frän de villkor .som gäller för trafiken till lands. En viktig skillnad är att båtar på ett helt annat sätt än bilar och andra motorfordon fungerar både som forlskaffningsmedel och som bostad. En annan viktig skillnad är att det ofta är flera personer engagerade i framförandet av ett fartyg medan normalt endast en person kören bil.

Sjölagens bestämmelser om nykterhet, som tar sikte på alla personer som utför viktiga uppgifter ombord, har även i andra avseenden betydligt stöne spännvidd i lillämpningsomrädei än irafikbiottslagens. Straffansvaret gäller säledes inte bara motordrivna fartyg som i och för sig kan vara av högst varierande storiek utan även andra farkoster, t.ex. segelbåtar och roddbåtar, Alla dessa förhållanden som är speciella för sjötrafiken måste beaktas när förslag till ändringar av reglema för onykterhet lill sjöss övervägs.

Del finns alltså viktiga skillnader, varav jag nu bara har pekat på några, mellan trafiken till lands och till sjöss. Men likheterna är ändå stora, och i många fall saknas det anledning att anlägga något principiellt annoriunda syn­sätt på onyklerhet till sjöss än del som tillämpas näi- del gäller vägttafiken.

Enligt min mening är det däiför en naturlig utgångspunkt att alla straffbe­stämmelser om trafiknykterheisbrott, oavsett om del gäller bilar, tåg eller bå­lar, bör ha en likartad lagleknisk uppbyggnad. Genom en sådan ordning kommer de gemensamma, gmndläggande värderingar som ligger bakom be­stämmelsema all sttykas under. Det är uppenbart att det finns en bred enighet om atl alkohol i samband med väg-, låg- eller båttrafik utgör en riskfaktor som är både onödig och fullt möjlig alt undvika. Det är viktigt alt markera att principen atl alkohol och trafik inte hör ihop gäller inte endast landirafiken ulan även sjötrafiken.

Ju tätare ttafiken lill sjöss blir desto viktigare blir det att trafikanterna, även i andra avseenden än när det gäller nykterhet, visar aktsainhet och hänsyn både lill varandi-a och lill andra som vistas på eller i närheten av .sjön. Det kan hävdas att det regelverk som redan finns på området inte är utformat på ett sådanl sätt atl del läcker de behov som dagens sjöttafik för med sig. Ju tätare båttrafiken blir och ju fler de snabba bätai-na med stora motorer blir desto Slörre blir riskerna för alt vissa bätförares beteende kominer att medföra

13


 


ölägenheter för omgivningen. Enligt min mening finns del därför ett behov av siraffsaktionerade regler om skyldighel att ta hänsyn i sjötrafiken.

Jag öveigår nu lill att närmare behandla frågan om onykterhet till sjöss (avsnitt 3,2 och 3.3) samt frågan orn siraffreglering av vissa störande beteen­den i sjötrafiken (avsnitt 3.4).


Prop. 1990/91:128


 


3.2  Promilleregler för sjötrafiken

Min bedömning: Det finns inte nu tillräckligt beredningsunderlag för att föreslå proinilleregler för sjötrafiken. Frågan bör dock över\'ägas närmare. En utredning bör därför tillsättas. Utredningen bör fä i upp­drag alt överväga även andra frågor som kan ha samband med, eller vara av betydelse för frågan, om promillegränser för sjöfarande.

Bedömningen i departemenlspromemorian är att del i vart fall för närvarande inte kan anses finnas tillräckliga skäl för promilleregler men att det kan finnas anledning till förnyade överväganden mot bakgrund av den fortsatta utvecklingen, främst av trafiken med snabba motorbåtar, och de ställningstaganden den kan medföra när det gäller frågan om kompetenskrav eller andra behörighetsvillkor.

Enligt katastrofkommissionen bör lagstiftningen om straff för onyk­lerhet lill sjöss ses över och samma bestämmelser om alkoholkoncenttationen i blodet bör gälla för onyklerhet till sjöss som de som finns i ttafikbrottsla­gen.

Remissinstanserna: Majoriteten av de instanser som avgett remissytt­randen över depai-tementspromemorian delar bedömningen i den. Många för­ordar dock uttryckligen att nägon form av promilleregler för sjötrafiken in­förs. De argument som framförs för promilleregler är av skiftande slag. Många remissinstanser pekat- på de processekonomiska vinster som skulle bli följden. Det är ocksä mänga som framhåller att de likheter som finns med vägtrafiken motiverar ett likartat regelsystem. Vissa instanser har förslag om pä vilken nivå en promillegräns bör ligga. En del instanser anser att promille­regler bör omfatta endast vissa kategorier av fartyg eller vissa delar av sjötra­fiken. Konkreta förslag om hur promilleregler skall vara ulfonnade har läm­nats av några få remissinslanser. Flera instanser av dem som förordar promilleregler, däribland RÅ, RPS, VTI och MHF, framhåller att frågan behöver uttedas ytteriigare innan förslag kan läggas fram.

Remissutfallet över kaiasirofkommissionens förslag är blandat. Flera re­missinslanser anser alt den föreslagna kriminaliseringen bör gälla hela eller viss del av personalen ombord på fartyg. En instans anser alt den föreslagna ändringen kräver en mer ingående motivering än vad som redovisats i betän­kandet. Flera remissinslanser avslyrker förslagel eller är tveksamma till det.

Skälen för min bedömning: Som jag nyss berört anser jag att det är en naturlig utgångspunkt för övervägandena om hur straffbestämmelserna för onyklerhet till sjöss bör vara utformade alt dessa anpassas till den reglering


14


 


som gäller för andra trafiknykterheisbrott. Detta talar naturiigtvis för att promilleregler bör införas även när det gäller onykterhet till sjöss. För en sä­dan ordning talar ocksä att viktiga delar av sjöttafiken väl kan jämställas med moiorfordonstrafiken på land när det gäller de faror som alkoholpäverkan kan medföra.

Samtidigt är det dock uppenbart att promilleregler för sjötrafiken äi' för­enade med olika typer av problem. I promemorian lämnas en ingående redo­görelse för dessa. En diskussion förs ock.så om olika länkbara avgrän.sningai-av en promillereglering. Slutsatsen i promemorian är att det i vart fall för närvarande inte finns tillräckliga skäl för alt införa promilleregler men att frågan kan behöva las upp till förnyade överväganden mot bakgrund av den fortsatta utvecklingen av sjötrafiken och de ställningstaganden denna kan medföra när del gäller frågan om kompetenskrav eller andra behörig­hetsvillkor för olika delar av sjöttafiken.

De flesta av remissinstanserna har ställt sig bakom promemorians bedöm­ning. Såvitl kan bedömas är det bara någon eller ett fålal remissinstanser som är av den uppfattningen att det finns ett tillräckligt underlag för att nu införa promilleregler för sjöttafiken. Ett betydande antal av remissinstansema föror­dar emellenid promilleregler och mänga anser att frågan bör uttedas.

För egen del delar jag uppfattningen atl det med nuvarande beredningsun­derlag inle är möjligl att föreslå promilleregler för sjötrafiken. Men jag anser också att det är angeläget att frågan snai-ast blir föremål för förnyade övei-vä-ganden. En utredning bör däiför få i uppdrag att behandla frågan. Uppdragel bör även omfatta frågor om behovel av kompetenskrav eller behörighetsvill­kor för vissa lyper av sjötrafik liksom vissa andra frågor som kan ha sam­band med, eller vai-a av betydelse för, frågan om promilleregler.

Jag har i denna fräga samrått med chefen för kominunikationsdepanemen-tet.


Prop. 1990/91:128


3.3    Uppbyggnad av sjölagens straffbestämmelser om onykterhet

Mitt förslag: Bestämmelserna i 325 § sjölagen om onykterhet till .sjöss delas in i två grader, sjöfylleri och grovt sjöfylleri. 1 bestämmel­sen om grovl sjöfylleri anges alt det vid bedömningen av om brottet är grovl särskilt skall beaktas om gärningsmannen har varit avsevärt på­verkad av alkohol eller något annal medel, om den uppgift gärnings­mannen haft att fullgöra varit särskilt krävande till följd av fartygets egenskaper eller andi-a omständigheter eller om framförandet av fartyget har inneburit en påtaglig fara för säkerheten till sjöss.


Förslaget i departementspromemorian överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinslanserna tillstyrker förslagel, Göteborgs tingsrätt och överåklagaren vid regionåklagarmyndighe-


15


 


ten i Jönköping är dock kritiska mol den föreslagna gradindelningen.       Prop. 1990/91:128 Polismyndigheten i Stockholm föreslår att straffansvaret inie skall omfatta färder med de allra minsta farkosterna. Även några andra remissinstanser har kritiska synpunkter pä delar av förslaget. Endast Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag

Den lagtekniska kotistruktionen

Som jag tidigare har berört har konstruktionen av straffbestämmelserna om onykterhet till sjöss inte ändrats sedan reglerna kom till på 1960-talei. Sedan dess har .sjötrafiken genomgått stora förändringar och mer än tidigare kommit all likna trafiken till lands. I likhet med vad som föreslagits i promemorian och som tillstyrkts av en stor majoritet av remissinstanserna har jag därför funnit att det äi' lämpligt att använda nykierhetslagstifiningen för landttafiken som förebild för mina förslag om ändringar av regleringen för onyklerhet lill sjöss.

De gällande bestämmelserna orn onyklerhet till sjöss är i motsats till be­stämmelserna om rattfylleri i ttafikbrottslagen inte gradindelade. Det är endast genom den relativt vida straffskalan, böter eller fängelse i högst eu år, som del markeras att en gäining kan vara mer eller mindre allvarlig. Del finns an­ledning alt anta att detta är en viktig orsak till att påföljdsbestämningen vid onyklerhet lill sjöss i .så pass hög grad avviker frän de principer som tilläm­pas för rattfylleri. Genom att dela in även bestämmelsen om onykterhet lill sjöss i två grader skulle del kunna komma tydligare till ullryck alt vissa gär­ningar bör bedömas strängare och att samma principer för påföljdsbesiäm-ningen bör gälla vid onyklerhet till sjöss som vid rattfylleri.

I likhet med vad som förordas i promemorian föreslår jag därför att be­stämmelsen om onykterhet till sjöss på samma sätt som trafikbroltslagens motsvarande föreskrifter indelas i en nonnalgrad av brottet där böter ingår i sttaffskalan och en grövre grad som inte ger möjlighet att döma till böter Del innebär alt huvudstadgandet skulle omfatta huvudsakligen de brott som inte äi- så allvariiga att de motiverar en annan påföljd än böter. Som lagutskottet har påpekat (LU 1987/88:23, s. 6) måste det ju även i fortsättningen finnas etl betydande utrymme för böter vid överträdelser av 325 § sjölagen.

Det grova brottet

Del grova broiiei bör, liksom numera gäller i fråga om de övriga irafiknykler-heisbrotien, enligt min mening konsttueras på det säll som normall gäller för gradindelade brott. Del innebär atl domslolen skall avgöra frågan om vilken grad av brottet som föreligger efler en samlad bedömning av omständighe­terna i det konkieta fallet. I beslämmelsen bör dock anges vilka omständighe­ter som säiskill bör beaktas vid bedömningen av om brottet är grovl. En så­dan ordning är ägnad att främja en enhetiig domstolspraxis.

En av de omständigheter som bör beakias vid denna bedömning bör vara om gämingsmannen hai- varil avseväi-l påverkad av alkohol eller någol annal

medel.

16


 


Uttrycket "avsevärt påverkad" används även i övriga bestämmelser om       Prop. 1990/91:128 irafiknykterhetsbrott och bör när det gäller onykterhet till sjöss i princip för­slås på samma sätt som enligt dessa bestämmelser.

Av skäl som jag redovisat tidigare bör det inte nu, i motsats lill vad som gäller vid andra irafiknykterhetsbrott, införas en särskild promillegiäns som en av de omständigheter som säi-skilt skall beakias vid bedömningen av om brollel är grovt. Del utesluter inte att del är en fördel om det i förundersök-ningama finns tillgäng till analysbevis beträffande alkoholhalten i den miss­tänkte gämingsmannens blod eller, vilkel kommer att bli alluner vanligl, hans utandningsluft. 1 de fall där analysresultatet visar att alkoholhallen uppgått till minsl 1,5 promille i blodet resp. 0,75 milligram per liter utandningsluft lorde gäming.smannen, med hänsyn lill vad som är känt om alkoholens inverkan på människan, i allmänhet få anses ha varil avsevärt påverkad. Avsevärd påver­kan kan dock föreligga även vid lägre alkoholhalter. Eftersom bedömningen skall grundas på samtliga omständigheter bör det emellertid betonas att förhållandena med hänsyn till l.ex.typen av fartyg eller de uppgifter som den tilltalade fullgjort under färden kan ha varil sådana all brotlel inte bör bedömas som grovt trots att den tilltalade varil avsevärt påverkad.

Andra omständigheter som särskilt bör beaktas vid bedömande av om brottet är grovt är om den uppgift på fartyget som gärningsmannen haft atl fullgöra varil särskilt krävande till följd av fartygets egenskaper eller andra omständigheter eller om gämingen har inneburit en påtaglig fara för säkerhe­ten till sjöss. De närmare övei-\'ägandena härom redovisas i specialmolive­ringen. Utöver de nu nämnda omständighetema bör givetvis även andra för­hållanden kunna beaktas. Även delta redovisas närmare i specialmolive­ringen.

Brottsbetecktiingar

Det finns inte någon särskild brotisbeleckning i den nuvarande lydelsen av 325 § sjölagen. Av praktiska skäl finns del ofta ett behov av en vedertagen benämning av ett brott. Det behovel blir särskill påtagligt vid brotl som är gradindelade. Det föiekommer nu relalivt ofta att ett brott mot 325 § sjölagen benämns onykterhet till sjöss. Denna broltsbenämning är ganska otymplig och blir det ännu mer om utttycket "grov" skall läggas till. Jag föreslåi' i stäl­lel att brottet kallas sjöfylleri resp. grovt sjöfylleri. Della ger en anknyining lill trafikbroltslagens regler om rattfylleri och del gemensamma gmndläg­gande i båda regleringarna markeras. Samtidigl indikerar beteckningen även det förhållandet att brottet, till skillnad mot vad som gäller för rattfylleri, om­fattar inte bara den som är förare utan även andra personer som utför viktiga sysslor på fartyg.

Övrigafiågor

Enligt den nuvai-ande beslämmelsen om onyklerhet lill sjöss krävs för ansvar att gäi-ningsmannen äi- så påverkad "att del måste antagas" att han inte på ett betryggande sätt kan utföra sina uppgifter. Formuleringen skiljer sig från motsvarande beslämmelse om s.k. kliniskt rattfylleri i ttafikbrottslagen enligt

17


 


vilken del räcker "att del kan antas" att han inte på elt betryggande sätt kan       Prop. 1990/91:128 föra fordonet. Sttaffbesiämmelsen i sjölagen bör även i delta hänseende an­passas till trafikbrottslagen

Tillämpningsområdet för denna bt;stämmelse behandlades i samband med de nyligen genomförda ändringarna av trafikbrotislagen. I denna fråga sade jag (prop, 1989/90:2 s.36) bl.a. följande:

"Jag kan instämma i — atl det uttiyckssätt som används för att beskriva pä­verkansgraden - - - ger utrymme för olika tolkningar. Enligt min mening måste emellenid en bestämmelse av detta slag tolkas och tillämpas i ljuset av de kunskaper som vi har om alkoholens inverkan pä körförmågan, den ut­veckling som skett av bl.a. ttafikens omfattning och intensitet samt de förän­dringar som allmänt skett när det gäller inställningen till trafiksäkerhet och de krav som måsle slällas på fordon, förare och uppträdande i trafiken. Det råder inte heller någon tvekan om att det i alla dessa hänseenden inttätt slora förändringar sedan uttryckssättet infördes i lagstiftningen. Samtliga talar också för en strängare syn på det kliniska rattfylleriet. Jag vill här endast erinra om atl de s.k. olycksriskundersökningarna visar på dramatiskt höjda olycksrisker vid alkoholhaller som äi klart under 1,5 promille.

Allmänt .sett bör ansvar för kliniskt rattfylleri kunna komma i fräga så snan föraren varil så berusad ait han vid en objektiv bedömning framstår som olämplig som förare. Vilka allmänna krav som kan ställas i del hänseendet bör bl.a. ses i ljuset av de gmnder som ligger bakom avgränsningen av straf­fansvaret när det gäller promilleköniing. Ett annat synsätt skulle enligt min mening vara svårt att försvara sakligt. Del kan ju knappasl vara rimligt att upprätthålla radikalt olika krav när det gäller påverkan vid överskridande av den i lagen fastställda proniillegiänsen å den ena sidan och ansvar för kliniskt rattfylleri ä den andra."

I sitt yttrande över lagiädsreinissen anförde lagrådet, utan att invända mot mina allmänna synpunkter, att de ändringar som föreslogs beträffande kli­niskt rattfylleri, även om man skärpte kraven på betryggande körning, prak­tiskt sett inte innefattade någon mer vidsträckt nykriminalisering i förhällande till lidigare lagstiftning. Bakgrunden lill lagrådets påpekande var all trafik-brottslageiis bestämmelser om kliniskt rattfylleri främst tillämpas näi' det sak­nas bevisning om blodalkoholhalten. Lagrådet framhöll att en fällande dom därför i prakliken normalt förutsätter en utredning om den tilltalades körsätt eller beteende i övrigt som ger tillräckligt underlag för slutsatsen att det är ställt utom varje rimligt rvivd att det kan antas att den tillmlade till följd av sin alkoholpäverkan inte kunde föra fordonet på ett beiiyggande sätt. Enligt lag­rådets uppfattning skulle en sådan ulredning knappasl kunna åsiadkoniinas med mindre den tilltalade förtärt alkohol som gett en betydligt högre alkohol-halt än 0,3 promille (som var den nedre gränsen i del av lagrådet granskade förslaget).

De bevisproblem som lagrådet berörde i sitt yttrande har, som jag nyss nämnde, sin bakgrund i att lagrådet utgått från att del i lillämpningen av ira­fikbiottslagens bestämmelse om kliniskt rattfylleri saknas uttedning om alko­holhallen i blodet eller uiandningslufien. Motsvarande problem kan natur­ligtvis uppkomma även vid tillämpning av sjölagens straffbestämmelser. Som jag nyss sagt är det en fördel om man hai' blodprov eller utandningspiov vid utredningen om misstänkta sjöfyllerier. En sådan utredning kan ge underiaget för en slutsats om atl det inte kan antas att den tilltalade kunnal

utföra sina uppgifter på ell betryggande sätt även när det inte finns tillräcklig

18


 


bevisning av del slag som lagrådet angett. Det kan i detta samanhang hänvisas bl.a. till den sammanställning av olika undersökningar om alkohol och trafik som finns i propositionen lill de senaste ändringarna i ttafikbrottslagen (prop 1989/90:2 s. 18 f, jfr även s. 31). Av den framgår att en försämrad körföi-måga normalt inträder vid mycket låga blodalkoholhalter och därefter ökar kraftigt i förhällade till påverkansgraden. Men självfallet kommer det även i fortsättningen för slraffansvar att krävas att det pä grund av Ulredningen är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade faktiskt varit sä påverkad att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat utföra de uppgifter som ålegat honom. Vilkel mätt av påverkan del fömtsätter hänger förslås samman med arten av de uppgifter som den tilltalade haft att fullgöra. Mer komplicerade inslag kräver naturiigtvis en än högi-e grad av nykterhet.


Prop. 1990/91:128


3.4  Störande sjötrafik m.m.

Mitt förslag: Slraffbeslämmelser om störande sjötrafik förs in i en ny 324 a § i sjölagen. Sttaffansvar föreskrivs för den som lar en sådan färdväg, häller en sädan hastighet eller annars med ett fartyg färdas så all han i onödan stör omgivningen. Brott mot beslämmelsen bestraffas med penningböter.


Förslaget i departementspromemorian överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. I promemorian föresläs dock särskilda bestämmelser som tat- sikte på onödigt buller och utsläpp av avgaser som orsakar olägenheter.

Remissinstanserna: Ungefär en iredjedel av remissinstanserna tillstyr­ker förslaget eller lämnar det ulan erinran. Något fier anser att förslaget bör genomföras men med vissa ändringar, som-främst är av lagteknisk natur. Knappt en tredjedel avstyrker förslaget. Många remissinstanser, både bland dem som tillstyrker och dem som avstyrker förslaget, befarar att den före­slagna regleringen kominer att medföra problem frän såväl övervaknings-som utrednings- och bevissynpunki. Hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges advokatsamfund anser att straffansvar för onödigt buller och utsläpp av avgaser bör kunna komma i fräga även när ett fartyg inte är under färd. BRÅ anser att straffskalan bör vara böter eller fängelse i högst sex månader.

Skälen för mitt förslag: Det framförs allt oftare krilik i massmedierna och i andra sammanhang mol hur framför allt vissa förare av fritidsbåtar beter sig i sjötrafiken. Kritiken gäller kanske främsl de motorstarka båtarna men många av de beteenden som lyfts fi-ain kan förstås även andra bätförare göra sig skyldiga lill.

Del finns många olika exempel pä båimanövrar som är både onödiga och störande för omgivningen. Del kan gälla alt nägon, ulan att i tid visa atl han tänker iaktta de väjningsregler som finns, framför en båt med sådan hastighet och kurs att andra personer som befinner sig till sjöss kan befara atl en sam­manstötning skall äga rum. Ett annat exempel är att någon hanterar båten på


19


 


ett sätt som i onödan stör medtrafikanier eller personer som idkar friluftsliv       Prop. 1990/91:128

eller bor längs färdvägen. Onödiga störningar kan ocksä uppstå genom starkt

motorljud i närheten av fägelskyddsområden eller genom atl nägon kör pä ett

sädant sätt att svallvågor rivs upp och vallar problem för andra båtar,

badande eller personer som vistas på land. Det kan också vai-a fräga om alt

någon under nattetid i onödan kör nära andra bäiai- eller boende på land.

Den lagreglering som finns särskilt för sjöfai-ten pä detta område är be­slämmelserna i 324 § sjölagen om vårdslöshet i sjötrafik, I förarbetena till lagrummet (prop, 1966:145 s,201) sägs att detta omfattar varje åtgärd eller . underlåtenhet som strider mot gotl sjömanskap och är ägnad all leda till sjö­olycka. Med gott sjömanskap avses enligt propositionen näi'masl korrekt uppttädande till sjöss eller riktigt bedömande av sakläget och rätl handlande i olika situationer lill sjöss eller i hamn. Det sägs också att ordet sjöolycka skall ha samma vidsträckta betydelse som i t.ex. sjötrafikförordningen. Beslämmelsen läcker uppenbarligen normalt inte in förfaranden av del slag som jag nyss gett exempel på. Typiskt sell är det här fråga om handlingar som väl kan sägas vara hänsynslösa mol omgivningen men som inte behöver vara ägnade att leda till en sjöolycka.

Det har inte heller med stöd av sjötrafikförordningen utfärdats föreskrifter som reglerar den nu akluella typen av handlingar.

Enligt min mening finns det ett klarl behov av alt försöka komma lill rätta med den sons beteenden i sjötrafiken som jag nyss gett exempel pä. Som jag har varil inne på tidigare i anslutning till att jag behandlade frågan om sjöfyl­leri finns del numera många likheter mellan trafiken till lands och lill .sjöss. Även trafiken till sjöss kan, mänga gånger helt i onödan, vara störande eller medföra andra olägenheter både för medttafikanter och för andra som vistas på eller i närheten av sjön. För egen del anser jag därför atl del kan vara lämpligt att utgå i frän de regler som gäller för landtrafiken när frågan om re­glering av skyldigheten att i nu aktuella avseenden visa hänsyn i sjötrafiken skall övervägas.

För vägtrafiken finns bestämmelser i 1 § ttafikbrottslagen om vårdslöshet i ttafik. Dessutom finns straffsanktionerade bestämmelser i bl.a. 116 och 117 §§ VTK som tar sikte på hänsynslösa beteenden av det slag som jag nyss har nämnt.

Med hänsyn lill den likhet som finns mellan land- och sjötrafiken är det enligt min mening befogat all i det nu akluella avseendet slälla liknande ki-av på sjöttafiken.

Det bör därför i sjölagen tas in en bestämmelse om straffansvar för den som lar en sådan färdväg, håller en sådan hastighet eller annars med ett fartyg färdas så atl han i onödan stör omgivningen. Genom en sådan bestämmelse mai-keras skyldigheten att vid båtfärder anpassa färdväg, hastighet och färd­sätt i övrigl så att färden orsakar sä små störningar som möjligt för omgiv­ningen.

Beslämmelsen kan självfallet tillämpas även i sådana fall då omgivningen störs i onödan genom buller eller avgasutsläpp. Jag vill i del sammanhanget framhålla att störningen inte nödvändigtvis behöver avse människor utan även kan gälla exempelvis djuriivet inom ett fägelskyddsomi-äde. Mot den

20


 


bakgrunden anser jag, i motsats till vad som föreslås i promemorian, att det       Prop. 1990/91:128

inle behöver införas några särskilda bestämmelser som tai' sikte pä buller eller

avgasutsläpp.

I likhet med promemorians förslag är mitt förslag begränsat till störningar som uppkommer genom färd med ett fartyg. Vissa remissinstanser har före­slagit all regleringen skall omfatta även stillastående fartyg. Jag kan ha viss förståelse för dessa synpunkter men del framstår som tveksamt om problem med exempelvis buller från stillastående fanyg lämpligen bör lösas inom ra­men för sjölagens bestämmelser. Jag är därför inte beredd atl på grundval av del beredningsunderlag som nu finns föreslå någon reglering som tar sikte pä fartyg som inte är i trafik. Jag vill emellertid erinra om att brottsbalkens be­stämmelser om ofredande i vissa fall kan vara tillämpliga, om man stör andra genom oljud.

Del bör framhållas att mitl förslag, i likhet med promemorians, i princip omfattar alla fonner av sjötrafik. I praktiken torde den föreslagna bestämmel­sen dock främst komina att få betydelse för friiidsbäitrafiken. Mot bl.a. den bakgmnden föreslogs i promemorian att ansvaret skulle inskränkas till den som framför elt fartyg. Såsom berörts av vissa remissinstanser kan en sädan avgränsning medföra vissa problem. Enligt mitt förslag kan därför även and­ra än förare drabbas av ansvar. Det framstår som naturligt att den som haft del avgörande inflytandet över det störande förfarandet nonnalt ocksä skall vara den som hälls ansvarig för detta. Ofta är detta naturligtvis föraren men det kan också vara någon annan.

Belräffande frågan om var i sjölagen den reglering som jag nu har före­slagil bör tas in så anser jag atl den lämpligen bör placeras i nära anslutning lill 324 § med hänsyn lill det samband som finns mellan de båda reglering­arna. Men för atl markera atl del ändå finns stora skillnader i regleringarna bör den nya bestämmelsen placeras i en särskild paragraf Jag föreslår däi för att en ny 324 a § införs i sjölagen.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.l)

2, lag om ändring i lagen (1958:205) om föi-verkande av
alkoholhaltiga drycker m.m.

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.l)

324 a §

Den som lar sädan färdväg, håller sådan hastighet eller annars med fartyg färdas så att han i onödan stör omgivningen döms till penningböter.

21


 


Paragrafen innehåller bestämmelser om siraff för den som färdas med ett       Prop. 1990/91:128

fartyg så att han i onödan stör omgivningen. Som exempel på förfaranden

som kan vara störande nämns särskilt att man väljer en olämplig färdväg eller

häller en hastighet som inte är anpassad efter förhållandena. Omgivningen

kan dock störas även pä andra sätt, exempelvis genom buller, avgasutsläpp

eller onödiga svallvågor.

Vid bedömningen av om nägon i onödan stör omgivningen måste hänsyn las inie endast till störningens karaktär utan också lill vilka krav som kan Slällas pä alt undvika störningen genom att anpassa sättet att färdas. Detta in­nebär exempelvis att buller som i och för sig kan framstå som störande kan vara att bedöma annorlunda när det kommer frän etl fartyg i yrkesmässig tra­fik än när det kommer från en fritidsbål.

De närmare övervägandena bakom beslämmelsen har angetts i den all­männa motiveringen (avsnitl 3.4).

Straffet är penningböter.

325 §

Den som framför fartyg eller i övrigt pä fartyg fullgör uppgift av väsentiig belydelse för säkerheten till sjöss och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annal medel, att det kan antas, att han inte på ett betryg­gande sätt kan utföra vad som däivid åligger honom, döms för sjöfylleri till böter eller fängelse i högst sex månader

325 a §

Är ett brott som avses i 325 § att anse som grovt, skall dömas för grovt sjö­fylleri till fängelse i högst ett är. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beakias om

1.  gärningsmannen varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat medel,

2.  den uppgift som gärningsmannen haft an fullgöra varit särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter eller

3.  framförandet av fartyget inneburit en påtaglig fara för säkerheten till sjöss.

Förslaget innebär alt den nuvarande beslämmelsen i 325 § sjölagen om onyklerhet lill sjöss delas upp i två svårheisgrader. Den ena brottstypen fö­reslås bli benämnd sjöfylleri och den andra grovt sjöfylleri.

Därmed kommer 325 § sjölagen atl innehålla regler om sjöfylleri och en ny 325 a § alt behandla grovl sjöfylleri.

Gmndregeln om ansvar för sjöfylleri finns i 325 §. Den innebär att den skall dömas för sjöfylleri som framför fartyg eller i övrigl pä fartyg fullgör uppgift av väsentiig belydelse för säkerheten till sjöss och dä är så påverkad av alko­holhaltiga drycker eller något annat medel alt det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom.

När det gäller mindre båtar som kan föras av en person lorde siraff för sjö­fylleri i första hand komma i fräga för den som styr båten. Även i sådana fall kan dock annan person som finns pä båten ha ett sådanl ansvar för färden att del kan komma i fråga att döma hononi för sjöfylleri.

22


 


Uttrycket "berusningsmedel" i den nuvarande lagtexten har ersatts med       Prop. 1990/91:128 "medel" i syfle att klart markera att bestämmelsen ocksä omfattar påverkan av exempelvis sömnmedel samt lugnande och smärtstillande preparat.

Straffskalan är böler eller fängelse i högsl sex månader. Det innebär att straffet i allmänhet kominer att bli böter. Om brottet är sådant att det anses motivera elt fängelsestraff, bör det normalt bedömas som grovt sjöfylleri. Vid flerfaldig brottslighet och återfall kan dock fängelse komina i fräga även för sjöfylleri.

I 325 a § föreskrivs ansvar för grovt sjöfylleri. Straffet är fängelse i högst ett år. Böler ingår inte i slraffskalan.

Frågan om ett sjöfylleri skall anses grovt skall avgöras med beaktande av samtiiga omständigheter vid brottet. I beslämmelsen har emellertid angetts att domstolen vid bedömningen av om brottet är grovl särskilt skall beakta vissa förhållanden.

Den första omständighet som anges i lagtexten är om gärningsmannen varil avsevärt påverkad av alkohol eller någol annal medel. Vad som avses dänned har kommenterats i den allmänna motiveringen.

Den andra omständighet som är särskilt angiven i lagtexten är att den upp­gift som gärningsmannen har haft att fullgöra pä fartyget varit särskilt krä­vande till följd av fartygets egenskaper eller andra omständigheter. Det ligger i sakens nalur att sädana omständigheter som fartygets storlek och med vilken fart del har framförts eller kan framföras bör ha betydelse vid bedömande av hur allvarlig gärningen är. Andra exempel på förhållanden som kan vara relevanta i detta sammanhang är väderleken liksom om färden sker i en livligt trafikerad farled eller om vattnen är särskilt svämavigerade pä sätt som innebär ökade risker för att en sjöolycka skall inträffa.

Som en iredje omständighet som särskilt skall beaktas anges att gärningen har inneburit en påtaglig fara för säkerheten till sjöss. Beslämmelsen över­ensstämmer i detta hän.seende ined motsvarande reglering av grovt rattfylleri i trafikbrotislagen. När det gäller tilläinpningsfrågorna gör sig också samma slags synpunkler gällande (se prop, 1989/90:2 s. 49 f).

332 och 334 §§

Paragraferna har justerats så till vida atl det gjorts en hänvisning även till de nya bestämmelserna i 325 a §. Dessutom har det gjorts ändringar av redak­tionell nalur. Däremot har det i paragrafema inte gjorts någon hänvisning till 324 a §.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.  Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1991.

2.  Till och med utgången av år 1991 skall .straffet för brott mot 324 a S vara böler, högst etiu.sen kronor.

Den nya lagstiftningen ttäder i kraft den 1 juli 1991.

23


 


I prop, 1990/91:68 om ändring i brottsbalken m,m, (böler) har föreslagits Prop. 1990/91:128 bl.a. att uttrycket — böter, högst visst belopp i kronor — som används i enskilda straffbestämmelser för att ange penningböter skall bytas ut mot temien penningböter. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992. Med anledning av dessa förslag har i 324 a § angetts atl straffet är penningböter och i övergångsbestämmelsen att straffet t.o.m. utgången av år 1991 skall vara böter, högsl ettusen kronor, vilket är maximibeloppet för penningböter i gällande rätl.

5.2   Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

I 1 § har gjorts en hänvisning även till den nya bestämmelsen i 325 a § sjölagen.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.  lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.l),

2.  lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

24


 


Promemorians lagförslag                                 Prop. 1990/91:128

Bilaga 1 1  Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs i fräga om sjölagen (1891:3 s. 1)

deb att 324, 325, 332 och 334 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas tvä nya paragrafer, 324 a och 325 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                          Föreslagen lydelse

324 P

Den som brisler i gott sjöman-  Den som brister i gott sjömanskap

skåp till förekommande av sjöolycka lill förekommande av sjöolycka
döms, om ej oaktsamheten är ringa, döms, om inte oaktsamheten är
för vårdslöshet i sjötrafik till böler ringa, för oaktsamhet i sjötrafik till
eller fängelse i högst sex månader.
     böler eller fängelse i högst sex må-

nader.

Är brottet grovl, döms lill fängelse i högst rvä är

324           a §

Den som framför motordrivet fartyg och sotn behandlar detta så att det bullrar onödigt myckel eller i onödan släpper ut avgaser i sådan tnängd alt de orsakar ölägenheter dötns lill böler, högsl ettusen kro­nor.

Till samma straff döms den sotn framför fartyg och sotn därvid inle anpassar färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt så an inte otngiv-tiitigen otiödigt\'is störs.

325           a

Är den   som   framför   fartyg    Den som framför fartyg eller /

ellereljest på fartyg fullgör uppgift       övrigt på fartyg fullgör uppgift av

av väsentiig betydelse för säkerheten            väsentiig betydelse för säkerheten till

till sjöss så påverkad av alkoholhal-    sjöss och då är så påverkad av alko-

tiga drycker eller annat berusnings-    holhaltiga drycker eller tiågot annal

medel, att del måste antagas all han  medel, atl det kan antas att han inte

inle pä etl bettyggande säll kan ut-     pä ett betryggande sätt kan ulföra

föra vad som därvid åligger honom,    vad som därvid åligger honom,

döms han lill böter eller fängelse i       döms för sjöfylleri till böter eller

högsl ett år.                               fängelse i högst sex månader.

1 Senasle lydelse 1986:297.

- Senasle lydelse 1986:297.                                                                        25


 


Nuvaratide lydelse                        Föreslagen lydelse                 Prop. 1990/91:128

Bilaga 1 325 a §

Är ett brotl sotn avses i 325 § att anse sotn grovt, skall dömas för grovt sjöfylleri till fängelse i högst elt år. Vid bedötnande av om brottet är grovt skall .särskilt beakias om

1.  gärningstnannen varit avsevärt påverkad av alkohol eller tiågol annat medel,

2.  uppgiften till följd av fartygets egetiskaper eller atidra omständighe­ter ställt .särskilda krav pä gärnings­mannen eller

3.fratnförandet av fartyget inne­burit en påtaglig fara för säkerheten till sjöss.

332 P

Har nägon gjorl sig skyldig lill    Har nägon gjorl sig skyldig lill

gärning som avses i 323, 324, 325, gäming som avses i 323, 324, 325,
326, 327, 328 eller 329 S och däri- 325 a, 326, 327, 328 eller 329 §
genom visal sig olämplig att utöva och därigenom visat sig olämplig att
sådan befattning på fartyg, för vil- ulöva sädan befattning på fanyg, för
ken särskilda behörighetsvillkor gäl- vilken särskilda behörighetsvillkor
ler, skall domstolen beslula att han gäller, skall domstolen besluta atl
för viss lid eller för alltid inte skall han för viss tid eller för alltid skall
ha rätt alt utöva befattningen, //å/ifa,?/äw/i att utöva befattningen.
Beslulel får även avse andra befait- Beslutet får även
av.se andra befall­
ningar än den i vilken gärningen ningar än den i vilken gämingen be­
begåtts,
                                     gåtts.

Meddelas ett sådanl beslut, skall domstolen ofördröjligen undenätta sjö­fartsverket. I fråga om radiotelegrafist skall även leleveiket undeirättas,

Vidias åtgärd för att anslälla ätal, får sjöfartsverket i uppenbara fall med­dela beslut enligt första stycket för tiden intill dess lagakraftägande dom före­ligger eller domstolen, sedan åtal väckts, förordnar annorlunda. Finns det inte längre fog för beslutet, skall detta onidelban hävas. Rätten till besvär hos regeringen över sjöfartsverkets beslul är inle inskränkl till viss tid.

334 P

Har flera medverkat till gärning Har flera medverkat till gäi-ning

som som avses i 323, 324, 325, som som avses i 323, 324, 325,
326, 327, 328 eller 329 §, gäller 325 a. 326, 327, 328 eller 329 §,
23 kap. brottsbalken.
                gäller 23 kap. brottsbalken.

Straff ådömes ej enligt denna lag, om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.


3 Senaste lydelse 1986:297, ' Scna.sle lydelse 1986:297,


26


 


2 Förslag till                                                                Prop. 1990/91:128

Bilaga 1 Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Härigenom föreskrivs atl 1 § lagen (1958:205) om förverkande av alko­holhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvaratide lydelse                  Föreslagen lydelse

!§'

Alkoholhaltiga drycker eller andra Alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel, vilka påträffas hos berusningsmedel, vilka påträffas hos
den som brutit mot 4 § eller 4 a § den som brutit mot 4 § eller 4 a §
lagen (1951:649) om siraff för vissa lagen (1951:649) om siraff för vissa
ttafikbrott, 6 kap. 2 § järnvägstrafik- ttafikbroti, 6 kap. 2 § järnvägsttafik-
lagen (1985:192), 13 kap. 1 § luft- lagen (1985:192), 13 kap. 1§
fartslagen (1957:297) eller 325 § luftfartslagen (1957:297), 325 eller
sjölagen (1891:35 s. 1) skall förkla- 325 a § sjölagen (1891:35 s.l)
ras förverkade, om det inte finns skall förklaras förverkade, om det
särskilda skäl mol det.
           inte finns särskilda skäl mot del.

Detsamina skall gälla om sådana drycker eller bemsningsmedel påträffas hos den som medföljt vid tillfället, om berusningsmedlen kan antas ha varit avsedda även för den som begått gäi-ningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser spritdrycker, vin eller starköl vid en offentlig tillställning, skall dessa också förklai-as förverkade, om del inie finns särskilda skäl mot det.

' Sena.sie lydelse 1990:1.14.                                                                       27


 


Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag dll

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)


Prop. 1990/91:128 Bilaaa 2


Härigenom föreskrivs i fräga om sjölagen (1891:35 s. 1)

deb atl 325, 332 och 334 §§ skall ha följande lydelse, dels alt i lagen skall införas två nya paragrafer, 324 a och 325 a §§, av följande lydelse.


Nuvaratide lydelse


Föreslagen lydelse

324 a §

Den som tar sådan färdväg, håller sådan hastighet eller atitiars med fartyg färdas så att han i onödan stör omgivningen döms tid penningböter.


325 P


Är den som framför fartyg eller eljest på fartyg fullgör uppgift av väsentiig belydelse för säkerheten till sjöss sä påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berustiingsmedel, att det måste antagas, atl han inte pä ell betryggande sätt kan utföra vad som där\'id åligger honom, döms han lill böter eller fängelse i högst ett år.


Den som framför fartyg eller / övrigt på fartyg fullgör uppgift av väsentiig belydelse för säkerheten till sjöss och då är så påverkad av alko­holhaltiga drycker eller något annal tnedel, att det kan antas, atl han inte på etl bettyggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom, döms för sjöfylleri till böter eller fängelse i högsl sex tnåtiader.


325 a §

Är ett brott som avses i 325 § att anse som grovt, skall dömas för grovt sjöfylleri till fängelse i högst ett år. Vid bedömande av otn brottet är grovt skall särskilt beaktas om

1. gärtungsmatitien varit avsevärt påveikad av alkohol eller tiågol aimat medel,

2. den uppgift som gärtiitigstnati-iien haft att fullgöra vaiit säiskdt krä­vande med hänsyn till fa'ty gets egenskaper eller atidra otnsiändighe-ter eller

3. framförandet av fartyget inne­burit en påtaglig fara för säkerheten till sjöss.


• Sena,ste lydelse 1986:297.


28


 


Nuvaratide lydelse


332 P


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:128 Bilaaa 2


 


Har nägon gjorl sig skyldig till gärning som avses i 323, 324, 325, 326, 327, 328 eller 329 § och däri­genom visat sig olämplig all ulöva sädan befattning på fartyg, för vil­ken särskilda behörighetsvillkor gäl­ler, skall domstolen beslula att han för viss lid eller för alllid itite skall ha rätt att ulöva befattningen. Beslutet får även avse andra befatt­ningar än den i vilken gärningen begåtts.

Meddelas ett sådant beslut, skall domstolen ofördröjligen undenätta sjöfartsverket. I fråga om radiotele­grafist skall även televerket undenät­tas.

Vidias åtgärd för att anställa åtal, fär sjöfartsverket i uppenbara fall meddela beslut enligt första stycket för tiden intill dess lagakraftägande dom föreligger eller domstolen, se­dan ätal väckts, förordnar annor­lunda. Finns det inte längre fog för beslutet, skall delta omedelbart hä­vas. Rätten till besvär hos rege­ringen över sjöfartsverkets beslul är inle inskränkt till viss tid.


Har nägon gjorl sig skyldig till gärning som avses i 323, 324, 325, 325 a , 326, 327, 328 eller 329 § och därigenom visal sig olämplig atl utöva sådan befattning pä fartyg, för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller, skall domstolen besluta atl han för viss lid eller för alllid skall fiätiias rätten att utöva befattningen. Beslutet får även avse andra befatt­ningar än den i vilken gämingen be­gåtts.

Meddelas ett sådant beslut, skall domslolen samma dag underrätta sjöfartsverket. I fråga om radiotele­grafist skall även televerket undenät­tas.

Vidtas åtgärd för all väcka åtal, får sjöfartsverket i uppenbara fall meddela beslut enligt första stycket för liden intill dess lagakraftägande dom föreligger eller domslolen, se­dan åtal väckts, förordnar annor­lunda. Finns det inte längre fog för beslutet, skall detta omedelbart hä­vas. Rätten att överklaga sjöfartsver­kets beslut till regeringen är inte in­skränkt till viss tid.


334 P


Har flera medverkat till gärning som avses i 323, 324, 325, 326, 327, 328 eller 329 §, gäller 23 kap. brottsbalken.

Sttaff ådömes ej enligt denna lag, om gämingen är belagd med sträng­are siraff i brottsbalken.


Har flera medverkat lill gärning som avses i 323, 324, 325, 325 a, 326, 327, 328 eller 329 §, gäller 23 kap. brottsbalken.

Straff döms itue ut enligt denna lag, om gärningen är belagd med sttängare suaff i brottsbalken.


1.  Denna lag iräder i krafl den 1 juli 1991.

2.  Till och med ulgången av år 1991 skall straffet för brolt mot 324 a § vara böler, högsl ettusen kronor.


 Senaste lydelse 1986:297. 4 Sen.i.sie lydelse 1986:297.


29


 


2 Förslag till                                                                Prop. 1990/91:128

Bilaga 2 Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1958:205) om förverkande av alko­holhaltiga drycker m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvaratide lydelse               Föreslagen lydelse

!§'

Alkoholhaltiga drycker eller andra Alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel, vilka påträffas hos berusningsmedel, vilka påträffas hos
den som brutit mot 4 § eller 4 a § den som brutit mol 4 § eller 4 a §
lagen (1951:649) om sttaff för vissa lagen (1951:649) om siraff för vissa
trafikbrott, 30 § järnvägssäkerhets- trafikbrott, 30 § järnvägssäkerhets­
lagen (1990:1157), 13 kap.l§ luft- lagen (1990:1157), 13 kap. 1§
farlslagen (1957:297) eller 325 § luftfartslagen (1957:297), 325 eller
sjölagen (1891:35 s, 1) skall förkla- 325 a § sjölagen (1891:35 s. 1)
ras förverkade, om det inte finns skall förklaras förverkade, om del
särskilda skäl mot del.
           inte finns särskilda skäl mot det.

Detsamma skall gälla om sådana drycker eller bemsningsmedel påträffas hos den som medföljt vid tillfället, om berusningsmedlen kan antas ha varit avsedda även för den som begått gärningen.

Medför nägon i strid mot gällande bestämmelser spritdrycker, vin eller starköl vid en offentlig tillställning, skall dessa också förklaras förverkade, om det inte finns särskilda skäl mot del.

Denna lag iräder i kraft den 1 juli 1991.


' Senaste lydelse 1990:1161.


30


 


Lagrådet                                                                    Prop. 1990/91:128

Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-02-25

Närvarande: f d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil Wemer, justitierådet Ulf Gad.

Enligt prolokoll vid regeringsammaniräde den 21 februai-i 1991 har rege­ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt­rande över förslag till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1), m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammaråklagaren Agneta Isborn-Lind.

Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

31


 


Innehåll                                                                                        Prop. 1990/91:128

Propositionen......................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.................................... 1

Propositionens lagförslag....................................................... 2

Utdrag ur prolokoll vid regeringssammanlräde den 7 mars 1991        5

1    Inledning............................................................................. 5

2    Bakgrund............................................................................. 7

 

2.1    Gällande rätt.................................................................. 7

2.2    Ulländ.sk rätt m.m.......................................................... 8

2.3    Vissa tidigare överväganden om regleringen av nykterhet i sjö­trafiken        9

2.4    Några statistiska uppgifter........................................... 11

3 Allmän motivering.............................................................. 12

3.1    Allmänna utgångspunkter........................................... 12

3.2    Promilleregler för sjötrafiken....................................... 14

3.3    Uppbyggnad av sjölagens straffbestämmelser om onykterhet  15

3.4    Störande sjötrafik m.m................................................ 19

 

4    Upprättade lagförslag........................................................ 21

5    Specialmolivering............................................................... 21

 

5.1    Förslagel lill lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.l).... 21

5.2    Förslagel lill lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande

av alkoholhaltiga drycker m.m..................................... 24

6    Hemställan......................................................................... 24

7    Beslut................................................................................ 24

Bilaga 1    Promemorians lagförslag...................................... 25

Bilaga 2    Lagrådsremissens lagförslag................................ 28

Bilaga 3    Lagrådets yllrande............................................... 31

gotab  9815,3, Slockholm 1991                                                                                                           32