Prop.
1990/91:116
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Föredragande vid regeringssammanträdet har varit cheferna för justitie-
och utbildningsdepartementen samt statsrådet Wallström.
Stockholm den 21 februari 1991
På regeringens vägnar
Odd Engström
Lada Freivalds
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mel-
lan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om en gemensam nordisk
arbetsmarknad för personer som har en högre, behörighetsgivande utbild-
ning på minst tre år.
Regeringen föreslår som en följd av den nordiska överenskommelsen att
det i rättegångsbalken uppställda kravet på att ledamöter i Sveriges advokat-
samfund skall vara svenska medborgare ändras så att med svenskt medbor-
garskap jämställs medborgarskap i något av de andra nordiska länderna.
Vidare föreslås i propositionen att den som har blivit auktoriserad som
advokat i ett annat nordiskt land skall ha rätt att - på de villkor som anges i
den nordiska överenskommelsen - bli antagen som ledamot av Sveriges ad-
vokatsamfund.
I propositionen föreslås också att nordiska utbildningar som motsvarar
den svenska kantorsexamcn och högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen
skall ge behörighet att anställas på en tjänst som kantor eller organist i enlig-
het med vad som föreskrivs i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyr-
kan.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Denna proposition har utformats och skrivits på det nya sätt som
första gången användes under riksmötet 1989/90 i propositionen om
forskning (prop. 1989/90:90). Den nya utformningen syftar till att
vinna erfarenheter för en eventuell övergång till en ändaniålsenligare
utformning av regeringens förslag m.m. till riksdagen. Bl.a. skall pro-
positioner med förslag som har beretts inom flera departement bli mer
lättöverskådliga och lättlästa.
Det regeringen vill att riksdagen skall ta ställning till eller åtgärda
återfinns under rubriken Ärendet till riksdagen, vilket således motsva-
rar den tidigare rubriken Hemställan.
Prop.
1990/91:116
Prop.
1990/91:116
Nordiska ministerrådet har utarbetat ett förslag till överenskommelse mel-
lan de nordiska länderna om en nordisk arbetsmarknad för personer som har
en behörighetsgivande, högre utbildning på minst tre år. Förslaget, som har
remissbehandlats inom de nordiska länderna, behandlades av Nordiska rå-
det vid dess 38:e session i Reykjavik år 1990. Nordiska rådet rekommende-
rade därvid regeringarna i de nordiska länderna att ingå en överenskom-
melse i enlighet med förslaget. Överenskommelsen, som undertecknades
den 24 oktober 1990, träder i kraft 30 dagar efter den dag då samtliga nor-
diska länder har meddelat det danska utrikesministeriet att överenskommel-
sen har godkänts.
Överenskommelsen finns upprättad på svenska, danska, finska, isländska
och norska. Alla texter har lika giltighet. Överenskommelsen och en för-
teckning över de remissinstanser som har yttrat sig över Nordiska ministerrå-
dets förslag till överenskommelse finns fogade till propositionen som bilaga
1 och bilaga 2.
För att Sverige skall kunna tillträda överenskommelsen måste vissa lag-
ändringar göras, bl.a. vad gäller medborgarskap för advokater. I det föl-
jande lämnas en redogörelse för dels innehållet i överenskommelsen (avsnitt
3), dels de lagändringar som måste göras för att Sverige skall leva upp till de
krav som överenskommelsen ställer (avsnitt 5 och 6).
Ett utkast till lagrådsremiss har under hösten 1990 remitterats till justitie-
kanslern, Stockholms tingsrätt, Svea hovrätt och Sveriges advokatsamfund.
Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 90-1577 i justitiede-
partementet).
Regeringen beslutade den 25 oktober 1990 att inhämta lagrådets yltrande
över lagförslagen. De till lagrådet remitterade lagförslagen redovisas i bi-
laga 3. Lagrådet har den 30 oktober 1990 lämnat de remitterade förslagen
utan erinran. Lagrådets yttrande är fogat till propositionen som bilaga 4. I
förhållande till lagrådsremissen har några redaktionella ändringar gjorts i
lagtexten.
Redan år 1954 träffade Danmark, Finland, Norge och Sverige en överens-
kommelse om en gemensam arbetsmarknad. Överenskommelsen ifinebar
bl.a. att arbetstillstånd inte krävs av medborgare i någon av staterna för att
arbeta i annat nordiskt land. Syftet var att underlätta rörligheten av arbets-
kraft mellan länderna. Överenskommelsen avlägsnade dock inte de hinder
för rörlighet som följer av att det i de olika länderna finns bestämmelser om Prop.
auktorisation eller andra behörighetskrav för vissa yrkesgrupper liksom det 1990/91:116
för en del yrken även finns krav på visst medborgarskap. Inte heller den ge-
nerella överenskommelsen från den 6 mars 1982 om en gemensam nordisk
arbetsmarknad, som ersatte överenskommelsen från år 1954, innehöll någon
lösning på dessa frågor.
Vid sidan av den nyssnämnda generella överenskommelsen från år 1982
har de nordiska länderna ingått särskilda överenskommelser som ger stora
personalgrupper inom sjukvården, skolan och veterinärväsendet rätt att un-
der vissa förutsättningar utöva sina yrken i de andra nordiska länderna.
Som framhölls i Nordiska ministerrådets ekonomiska handlingsplan
1989 - 92 ”Ett starkare Norden” är det emellertid många yrkesgrupper som
har genomgått en behörighetsgivande utbildning men som inte har någon i
en överenskommelse säkrad rätt att utöva sitt yrke i andra nordiska länder.
Det gäller framför allt sådana yrken för vilka utövandet är beroende av ett
särskilt godkännande eller av medborgarskap. Vilka yrken det är varierar
något mellan de olika nordiska länderna. Som exempel kan nämnas jurister,
revisorer, teologer, daghemspedagoger, arkitekter och ingenjörer.
Nordiska Rådet har vid upprepade tillfällen gett uttryck för en önskan om
en liberalisering på detta område (jfr rekommendationerna 9/1986/s och
34/1989/s). En detaljerad genomgång av varje enskild yrkesgrupps utbild-
ning i de nordiska länderna och av de krav som skall vara uppfyllda som för-
utsättning för yrkesutövning i respektive land samt av de rättsregler, som
måste ändras för att öppna en möjlighet till fri yrkesutövning i alla nordiska
länder, skulle emellertid bli mycket tids- och resurskrävande. Nordiska mi-
nisterrådet har därför utarbetat ett förslag till en generell överenskommelse
om ömsesidigt erkännande av högre, behörighetsgivande utbildningar på
minst tre år.
Förslaget behandlar enbart de nordiska medborgarnas möjligheter att i de
andra nordiska länderna kunna utöva sitt yrke och vara behöriga att söka
tjänster som deras utbildning har förberett dem för. Överenskommelsen tar
inte sikte på frågan om ett ömsesidigt akademiskt erkännande av högre ut-
bildningar. dvs. nordiska medborgares rätt att få sina utbildningar godkända
som en del av eller som grundval för fortsatt utbildning vid högre utbild-
ningsinstitutioner eller forskningsinstitut i andra nordiska länder.
Som redan har framgått syftar överenskommelsen till att så långt möjligt
undanröja hindren för de personer som omfattas av överenskommelsen att
söka arbete och utöva sitt yrke inom de nordiska länderna. Överenskommel-
sen avser inte enbart ömsesidigt erkännande av utbildningar i detta syfte.
Den anger också att krav på medborgarskap, med vissa undantag, inte skall
ställas för de yrken och tjänster som överenskommelsen omfattar, och att
tidigare verksamhet i annat nordiskt land skall beaktas vid bestämmande av
anställningsförmåner. Överenskommelsen innehåller också en förpliktelse
för länderna att i vidast möjliga omfattning genomföra ändringar i sin lag-
stiftning i enlighet med de principer som har lagts fast i överenskommelsen
angående bl.a. utbildning och medborgarskap.
Inom de Europeiska gemenskaperna (EG) har man inom loppet av de se-
naste 15 - 20 åren utfärdat en rad särskilda direktiv om ömsesidigt erkän-
nande av behörighetsgivande examina. EG-kommissionen och EGs minis-
terråd har emellertid i samband med tillskapandet av den inre marknaden
framhållit att tillvägagångssättet med speciella direktiv för olika grupper är
alltför långsamt. EGs ministerråd har därför antagit ett generellt direktiv om
ömsesidigt erkännande av alla eftergymnasiala behörighetsgivande utbild-
ningar på minst tre år. Direktivet, som trädde i kraft den 4 januari 1991, in-
går bland de EG-rättsakter - ”1’acquis communautaire” - som utgör en del
av underlaget för de pågående förhandlingarna mellan EFTA-länderna och
EG om ett EES-avtal. I fråga om det närmare innehållet i ett sådant avtal
kan hänvisas till propositionen (1990/91:65) om ändring i regeringsformen
med anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. Frågan
kommer alltså senare att aktualiseras även i detta sammanhang.
Överenskommelsen är tillämplig på personer som är medborgare i något av
de nordiska länderna och som har genomgått en för ett visst yrke behörig-
hetsgivande, högre utbildning på minst tre år. Överenskommelsen bygger på
det förhållandet att de eftergymnasiala utbildningarna i de nordiska län-
derna är i stort sett likvärdiga. Nordiska medborgare, som har genomgått en
utbildning som omfattas av överenskommelsen, skall därför vara behöriga
att utöva yrken eller söka sådana tjänster i de andra nordiska länderna för
vilka det enligt lag eller annan författning krävs att utövaren har genomgått
en viss inhemsk utbildning. Som huvudregel skall den omständigheten att
sökanden är medborgare i ett annat nordiskt land inte hindra att sökanden
godkänns som självständig yrkesutövare eller som behörig sökande till en
tjänst i värdlandet. Undantag görs dock förvissa tjänster inom den offentliga
förvaltningen, tjänster inom rättsväsendet, polisen och försvaret samt tjäns-
ter som är av betydelse för den nationella säkerheten.
Av artikel 1 framgår att överenskommelsen är tillämplig på personer som har
genomgått en för ett visst yrke behörighetsgivande, högre utbildning som
omfattar minst tre års heltidsstudier eller motsvarande tid på deltid. Efter-
som utbildningsväsendet inte är organiserat på samma sätt i de olika nor-
diska länderna innehåller artikeln också en definition av begreppet högre
utbildning. Vidare framgår att överenskommelsen inte gäller för yrkesgrup-
per som omfattas av tidigare träffade avtal om en gemensam nordisk arbets-
marknad.
Enligt första stycket i artikel2 skall en person, som har en utbildning som
omfattas av överenskommelsen och som i något av de nordiska länderna har
Prop.
1990/91:116
erhållit legitimation, auktorisation eller någon annan liknande form av rätts-
ligt godkännande som utövare av ett visst yrke, ha rätt att under de förutsätt-
ningar som anges i överenskommelsen bli godkänd som yrkesutövare även i
de andra nordiska länderna. Bestämmelsen innebär att den som har blivit
auktoriserad som t.ex. advokat i ett annat nordiskt land skall anses uppfylla
de kompetenskrav som normalt gäller för att bli antagen som ledamot av
Sveriges advokatsamfund. Detta gäller även om sökanden har beviljats auk-
torisation på grundval av en icke nordisk utbildning.
De avtalsslutande länderna kan dock, när det gäller advokater och reviso-
rer (i Danmark även landinspektörer), alltid kräva att sökanden har utövat
yrket i tre år hos en advokat eller revisor som har godkänts av värdlandet. I
stället för denna praktiktid kan värdlandet kräva att sökanden genomgår ett
lämplighetsprov. Valet mellan praktiktid och lämplighetsprov träffas av
värdlandet. Andra yrkesutövare än advokater och revisorer har rätt att - i
den mån värdlandet uppställer krav på viss praktiktid - fullt ut avräkna prak-
tikttid som fullgjorts i något av de övriga nordiska länderna. Detta framgår
av artikel 6.
Prop.
1990/91:116
De fyra första styckena i artikel 2 är utformade med tanke på de fria yrkes-
utövarna. Författningsreglerade tjänster behandlas i artikelns femte stycke.
Av detta stycke framgår att om de nordiska länderna har ett i lag eller annan
författning uppställt krav på att anställning på vissa tjänster förutsätter en
viss nationell utbildning, som omfattas av överenskommelsen, skall dessa
tjänster kunna sökas också av dem som har genomgått en motsvarande ut-
bildning som till övervägande del har ägt rum i något av de nordiska län-
derna.
För vissa utbildningar kan det skilja i utbildningens längd mellan de nor-
diska länderna. Om denna skillnad är mer än ett år, kan enligt artikel 7 det
land som har den längre utbildningen kräva att sökanden antingen har utövat
yrket under en period som är dubbelt så lång som skillnaden i utbildningens
längd eller att sökanden genomgår en tilläggsutbildning, eventuellt avslutad
med ett kunskapsprov.
Av artikel 3 framgår att de enskilda länderna kan kräva att sökanden har
tillfredsställande kunskaper om lagstiftning och administrativa föreskrifter
av särskild betydelse för det yrke det gäller. Det kan gälla säkerhetsföreskrif-
ter, byggnadsnormer eller annat som är av stor betydelse för yrkesutöv-
ningen.
I artikel 4 behandlas de krav som kan ställas på kunskaper i andra nordiska
språk för att sökanden skall godkännas för yrkesutövning. Sverige, Dan-
mark och Norge kan kräva att sökanden har tillfredsställande kunskaper i
ett av språken svenska, danska eller norska. Här föreligger ingen valmöjlig-
het för landet i fråga. Sverige kan alltså inte kräva tillfredsställande kunska-
per i just svenska språket utan måste godta en sökande som inte kan någon
svenska men som talar tillfredsställande danska eller norska. - Finland och
Island kan kräva att sökanden har tillfredsställande kunskaper i finska re-
spektive isländska.
De enskilda länderna avgör själva för varje yrkesområde hur mycket som Prop.
skall krävas för att ”tillfredsställande kunskaper” skall anses föreligga. Det 1990/91:116
står också de enskilda länderna fritt att avgöra hur språkkunskaperna skall
dokumenteras.
I artikel 10 i överenskommelsen behandlas vissa frågor om medborgarskap
som villkor för yrkesutövning. Där framgår att ett godkännande som själv-
ständig yrkesutövare inte kan göras beroende av att sökanden blir medbor-
gare i det land där yrkesutövningen avses ske. Anställning på en tjänst, som
förutsätter en utbildning som omfattas av överenskommelsen, kan som regel
inte heller göras beroende av att sökanden blir medborgare i det land där
anställningen söks. Från denna regel är vissa tjänster undantagna. Undanta-
gen avser överordnade tjänster inom den offentliga förvaltningen, tjänster
inom rättsväsendet, åklagarväsendet, exekutionsväsendet, polisen och för-
svaret samt de tjänster i övrigt som är av betydelse för den nationella säker-
heten. Dessa tjänster kan förbehållas det egna landets medborgare.
Bestämmelser om ansökningsförfarande och beslutsprocedur finns i artikel
8. En sökande som uppfyller kraven enligt överenskommelsen skall godkän-
nas som yrkesutövare eller behörig sökande till en anställning, såvida det
inte föreligger några omständigheter beträffande sökanden som kan med-
föra återkallelse av godkännandet. Närmare bestämmelser om återkallelse
av godkännande finns i artikel 9. Av artikel 8 framgår också att den myndig-
het som har att pröva ansökan om godkännande skall fatta ett motiverat be-
slut inom fyra månader från det att ansökan har kompletterats med nödvän-
diga upplysningar. Beslut som går sökanden emot kan överklagas i enlighet
med de nationella regler om överklagande som kan finnas.
Artikel II innehåller en bestämmelse om att tidigare anställning i ett annat
nordiskt land bör tillgodoräknas vid tjänstetillsättningar. Enligt artikel 12
bör en anställd som har en utbildning från ett annat nordiskt land också vara
jämställd med värdlandets egna medborgare när det gäller rätten till lön och
pension och andra rättigheter som följer med tjänsten.
Artikel 13 ålägger länderna att såvitt angår de statliga tjänsterna i största
möjliga utsträckning genomföra ändringar i sin lagstiftning i överensstä-
melse med vad som sägs i artikel 2 femte stycket och artiklarna 10-12. Län-
derna bör dessutom medverka till att dessa principer tillämpas även för icke-
statliga tjänster. Länderna får dock införa eller upprätthålla bestämmelser
om att anställning inom rättsväsendet inklusive exekutionsväsendet förutsät-
ter en tillfredsställande prövotid på tre år eller ett godkänt lämplighetsprov.
Prop.
1990/91:116
Regeringens förslag: Den nordiska överenskommelsen godkänns av
Sverige.
Remissinstanserna:Samtliga remissinstanser som har yttrat sig över utkas-
tet till överenskommelse tillstyrker ministerrådets förslag.
Skälen för regeringens förslag: Som redan framhållits finns det sedan länge
olika överenskommelser mellan de nordiska länderna som syftar till att un-
derlätta rörligheten av arbetskraften mellan länderna. Överenskommelsen
om en nordisk arbetsmarknad för personer med en högre utbildning är ytter-
ligare ett steg i riktningen mot att avskaffa sådana behörighetskrav av natio-
nell karaktär som numera med den ökande internationaliseringen alltmera
har spelat ut sin roll. Den nordiska överenskommelsen överensstämmer i allt
väsentligt med EG-direktivet om högre utbildningar. Som tidigare har be-
rörts (avsnitt 2.2) ingår EG-direktivet i det regelverk som utgör basen för
de pågående förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG om ett EES-
avtal.
Skillnaden mellan de nordiska ländernas eftergymnasiala utbildningar är
i allmänhet mindre än vad förhållandet är inom EG. En fri rörlighet för ar-
betskraften mellan de nordiska länderna är inte bara i de enskilda arbetsta-
garnas och arbetsgivarnas intresse, utan det är också av väsentlig betydelse
för de nordiska ländernas ekonomiska utveckling och som ett led i arbetet
att stärka den nordiska gemenskapen. Önskemålet om en gemensam nordisk
arbetsmarknad för personer med likartad utbildning förstärks ytterligare ge-
nom det nyssnämnda EG-direktivet. Det är angeläget att alla nordiska med-
borgare med högre utbildningar av minst tre års varaktighet ges möjlighet att
utnyttja sin examen fritt inom hela Norden, på motsvarande sätt som deras
kolleger inom EG kan. Mot denna bakgrund bör så långt det är möjligt olika
formella hinder för arbetskraftens fria rörlighet undanröjas inom de nor-
diska länderna.
Regeringens bedömning: Någon ändring av bestämmelserna i rege-
ringsformen eller lagen (1976:600) om offentlig anställning behövs
inte med anledning av den nordiska överenskommelsen.
Gällande ordning: Av 11 kap. 9 § tredje stycket regeringsformen framgår
att endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva domartjänst, Prop.
ämbete som lyder omedelbart under regeringen, tjänst eller uppdrag såsom 1990/91:116
chef för myndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller regeringen
eller såsom ledamot av sådan myndighet eller dess styrelse, tjänst i regerings-
kansliet närmast under statsråd eller tjänst såsom svenskt sändebud. Vidare
framgår att även i annat fall endast den som är svensk medborgare får inneha
tjänst eller uppdrag, om tjänsten eller uppdraget tillsätts genom val av riks-
dagen samt att krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha el-
ler utöva tjänst eller uppdrag hos staten eller kommun i övrigt får uppställas
endast i lag eller enligt förutsättningar som anges i lag.
I 4 kap. 2 § lagen (1976:600) om offentlig anställning sägs följande:
Om svenskt medborgarskapskrav som villkor för innehav eller utövande av
statlig tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan lag.
Vidare gäller att endast svensk medborgare får inneha eller utöva militär
tjänst eller tjänst som åklagare eller polisman. Regeringen äger i övrigt före-
skriva eller för särskilt fall besluta att endast svensk medborgare får inneha
eller utöva
1. tjänst i regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,
2. statlig tjänst med vilken kan vara förenad myndighetsutövning eller
handläggning av frågor vilka rör förhållandet till annan stat eller mellanfolk-
lig organisation,
3. statlig tjänst som kan medföra kännedom om förhållande, som är av
betydelse för rikets säkerhet eller som rör betydelsefullt, allmänt eller en-
skilt ekonomiskt intresse.
Om andra särskilda villkor för innehav eller utövande av tjänst än sådana,
som anges i första stycket eller som avser pensionsålder eller viss lägsta lev-
nadsålder, gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan författning.
Det finns dessutom ett antal förordningar med krav på svenskt medborgar-
skap för vissa yrken. Här kan nämnas förordningen (1975:608) om krav på
svenskt medborgarskap för tillträde till vissa statliga tjänster och förord-
ningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet.
Skälen för regeringens bedömning: Tjänster som bl.a. åklagare, polis och
domare kan länderna enligt överenskommelsen förbehålla de egna medbor-
garna. Några ändringar av bestämmelserna i regeringsformen eller lagen om
offentlig anställning är därför inte nu påkallade för att Sverige skall kunna
leva upp till de krav överenskommelsen ställer.
Regeringens förslag: Kravet på svenskt medborgarskap för den som
vill antas till ledamot av advokatsamfundet - respektive uppträda som
rättegångsombud - ändras på det sättet att medborgarskap i Dan-
mark, Finland, Island eller Norge jämställs med svenskt medborgar-
skap. Regeln att en advokat är skyldig att genast träda ur samfundet
om han upphör att vara svensk medborgare ändras i konsekvens här-
med.
Vidare skall den som är ledamot av ett advokatsamfund eller har
fått någon annan form av auktorisation för att utöva advokatyrket i
något av de andra nordiska länderna kunna antas som ledamot av det
svenska advokatsamfundet på de i överenskommelsen angivna villko-
ren.
Gällande ordning:För att kunna bli ledamot av Sveriges advokatsamfund
krävs i dag bl.a. att man är svensk medborgare och har hemvist i Sverige.
Samfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från dessa krav
(8 kap. 2 § första och andra styckena RB). Upphör en advokat att vara
svensk medborgare eller flyttar han ur riket, är han skyldig att genast träda
ur samfundet, såvida inte styrelsen medger att han får stå kvar som ledamot.
Om ett sådant medgivande inte lämnas och advokaten inte självmant träder
ur samfundet, skall han uteslutas (8 kap. 7 § femte stycket RB).
Förutom de angivna kraven vad gäller medborgarskap och hemvist krävs
av blivande advokater att de har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna
för behörighet till domarämbete, att de har genomgått för advokatverksam-
het erforderlig praktisk och teoretisk utbildning, att de har gjort sig kända
för redbarhet och att de även i övrigt bedöms lämpliga att utöva advokat-
verksamhet. Enligt 8 kap. 2 § tredje stycket RB får inte heller den bli advo-
kat som är försatt i konkurs, som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldra-
balken eller som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig råd-
givning i vissa fall, m.m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet. En-
ligt fjärde stycket i samma paragraf får inte heller domare, åklagare eller
vissa andra anställda i offentlig tjänst eller hos annan enskild än advokat an-
tas till ledamot i samfundet.
De krav som anges i 8 kap. RB återfinns något mer detaljerade i stadgarna
för Sveriges advokatsamfund. Beslut om ändring av stadgarna fattas av sam-
fundets fullmäktige men skall för att bli gällande fastställas av regeringen.
Den som vägras inträde i samfundet eller som utesluts från det kan över-
klaga hos högsta domstolen (8 kap. 8 § RB).
Tidigare förslag: Diskrimineringsutredningen föreslog i betänkandet (Ds
A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning att kravet på svenskt medbor-
garskap för advokater skulle avskaffas för den som vid tiden för ansökningen
hade fast hemvist i Sverige sedan minst tre år. Utredningen föreslog inte
några ändringar i fråga om övriga antagningsvillkor, bl.a. kravet på svensk
juridisk examen.
Prop.
1990/91:116
10
Flertalet remissinstanser, bl.a. domstolsverket, riksåklagaren och advo- Prop.
katsamfundet, avstyrkte förslaget att avskaffa kravet på svenskt medborgar- 1990/91:116
skap för advokater.
I propositionen (1985/86:7) om utlänningars rättsliga ställning (s. 25) an-
fördes i denna fråga följande.
”För att bibehålla medborgarskapskravet för advokater som huvudregel ta-
lar bl.a. den centrala roll som advokaterna spelar inom det svenska rättsvä-
sendet. Det behov som kan finnas av att låta utländska medborgare bli advo-
kater i Sverige är inte så starkt att det bör medföra att detta krav helt avskaf-
fas. Behovet skulle i stället, som några remissinstanser också påpekat, kunna
tillgodoses genom att möjligheter till dispens införs.”
Dispensfrågan löstes den 1 juli 1988 genom vissa ändringar i 8 kap. RB.
Ändringarna innebar bl.a. att advokatsamfundets styrelse fick rätt att medge
undantag från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för
den som vill bli svensk advokat. I den proposition som låg till grund för lag-
ändringen anfördes följande (prop. 1987/88:26 s. 7):
”Med den utvidgning av de internationella kontakterna som skett under se-
nare år kan de nuvarande reglerna om medborgarskap och hemvist ha nack-
delar i vissa fall. En invandrare kan ha starka personliga motiv för att behålla
sitt medborgarskap i ett annat land även om han har skaffat sig en svensk
utbildning och avser att vara yrkesverksam här. Det blir vidare allt vanligare
att svenska advokater som sysslar med internationell affärsjuridik söker sig
utanför det egna landets gränser. Det är då ibland ett önskemål för de
svenska advokaterna att bli antagna som ledamöter av ett utländskt advokat-
samfund, något som i sin tur kan aktualisera frågan om ömsesidighet i regel-
systemen.”
Enligt uppgift från advokatsamfundet har en enda ansökan om dispens från
medborgarskapskravet kommit in under de två år som möjligheten till dis-
pens har funnits. Möjligheten att begära dispens från kravet på hemvist i
Sverige har utnyttjats i tre eller fyra fall och har alla gällt svenskar verk-
samma vid advokatkontor utomlands.
Remissinstanserna: Av remissinstanserna har endast Svea hovrätt och Sve-
riges advokatsamfund särskilt yttrat sig över effekterna av överenskommel-
sen för advokaternas del. Vi återkommer till enskildheterna i yttrandena i
det följande.
Skälen för regeringens förslag: Den nordiska överenskommelsen har i tre
avseenden betydelse för bestämmelserna i 8 kap. RB om vilka som får antas
som ledamöter i advokatsamfundet. Överenskommelsen innebär för det
första att medborgare i de andra nordiska länderna skall kunna bli ledamöter
av samfundet på samma villkor som svenska medborgare. För det andra in-
nebär överenskommelsen att en juristexamen från något av de övriga nor-
diska länderna jämställs med en svensk juristexamen. För det tredje skall en
nordisk medborgare, som har fått auktorisation som advokat i något av de
andra nordiska länderna, kunna vinna inträde i Sveriges advokatsamfund
utan annan prövning än att han uppfyller vissa krav som kan ställas på ho-
nom med stöd av överenskommelsen. Vilka dessa krav är redovisas längre
fram.
Vad först angår frågan om medborgarskap gäller i dag den huvudregeln
11
att ledamot av Sveriges advokatsamfund skall vara svensk medborgare. Prop.
Samfundets styrelse kan i enskilda fall medge dispens från denna regel. Kra- 1990/91:116
vet på svenskt medborgarskap gäller endast för den som vill utöva juridisk
verksamhet som advokat, dvs. som ledamot av advokatsamfundet och med
rätt att bruka titeln advokat. Det finns däremot inget krav på svenskt med-
borgarskap för den som, utan att vara advokat, vill tillhandagå allmänheten
1 rättsliga angelägenheter såsom att lämna råd i juridiska frågor eller att upp-
träda som ombud inför domstolar (dock att det i sistnämnda hänseende för
utländska medborgare för närvarande krävs tillstånd av rätten, se 12 kap.
2 § andra stycket RB) eller andra myndigheter, dvs. syssla med det som ad-
vokater vanligtvis sysslar med. Inte heller för biträdande jurister på advokat-
kontor finns något krav på att de skall vara svenska medborgare. För dessa
praktiserande jurister finns inte heller något krav att de skall ha någon sär-
skild utbildning eller praktiktid. Någon form av godkännande eller legitima-
tion finns inte heller. Yrket som praktiserande jurist står med andra ord i
princip öppet för vem som helst redan i dag.
Titeln advokat är däremot förbehållen ledamöter av advokatsamfundet.
Rätten att bruka denna titel kan ha ett betydande värde för en praktiserande
jurist. Förordnande som offentlig försvarare ges i princip endast till den som
är advokat (21 kap. 5 § RB). Förordnande som biträde enligt rättshjälpsla-
gen (1972:429) ges i princip endast till advokat eller biträdande jurist anställd
pä advokatbyrå. Även i andra sammanhang kan den kvalitetsstämpel som
advokattiteln innebär ha betydelse.
Den nordiska överenskommelsen medför att det i 8 kap. 2 § RB upp-
ställda kravet på svenskt medborgarskap för den som vill bli antagen som
ledamot av Sveriges advokatsamfund måste ändras. Visserligen kan enligt
de nuvarande reglerna dispens beviljas från medborgarskapskravet. Med
hänsyn till hur överenskommelsen är utformad bör emellertid medborgare i
de övriga nordiska länderna inte vara hänvisade till denna möjlighet. Lag-
texten bör i stället utformas så att medborgarskap i Danmark, Finland, Is-
land eller Norge i detta hänseende är jämställt med medborgarskap i Sve-
rige. Sett mot bakgrund av de nuvarande reglerna om dispens kan detta inte
sägas utgöra någon mera genomgripande principiell förändring.
Den som vill bli antagen som ledamot av Sveriges advokatsamfund skall,
förutom vad som tidigare anförts om medborgarskap och hemvist, ha avlagt
de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete (8 kap.
2 § första stycket 3 RB).
I kungörelsen (1964:29) angående kunskapsprov för behörighet som do-
mare m.m. föreskrivs att såsom kunskapsprov för behörighet att utöva do-
martjänst gäller juris kandidatexamen eller juristexamen samt att vad i lag
eller författning sägs om lagfaren eller lagkunnig avser den som har avlagt
sådan examen. - Även om det inte sägs uttryckligen i kungörelsen avses exa-
mina som har avlagts vid ett svenskt universitet.
Den nordiska överenskommelsen förutsätter inte någon ändring av kravet
pä kunskapsprov som det är utformat i 8 kap. 2 § första stycket RB. Där-
emot måste den nämnda kungörelsen om kunskapsprov för behörighet som
domare m.m. ändras så att juristexamina från universitet och högskolor i de
övriga nordiska länderna jämställs med en svensk juris kandidatexamen eller
12
juristexamen. En sådan ändring är påkallad även fördomarnas del. Om riks-
dagen godkänner överenskommelsen, avser vi att senare ta upp frågan om
ändringar i denna del.
De övriga antagningskrav som anges i 8 kap. 2 § första stycket 4-6 samt
i tredje och fjärde styckena RB är inte av diskriminerande art. dvs. de är
inte svårare att uppfylla för medborgare i de andra nordiska länderna än för
svenska medborgare. Som advokatsamfundet har framhållit finns det inte
heller någon anledning att släppa på dessa krav eftersom de inte motverkar
det grundläggande syftet med överenskommelsen, nämligen att undanröja
nationellt betingade hinder. När det gäller ett av kraven kan det dock finnas
skäl att utveckla effekterna av överenskommelsen litet närmare.
Kravet på att den som söker inträde i Sveriges advokatsamfund skall ha
genomgått erforderlig praktisk och teoretisk utbildning preciseras i stad-
garna för samfundet. I 3 § sägs att sökanden under minst fem år på tillfreds-
ställande sätt skall ha utövat praktisk juridisk verksamhet, varvid lian under
minst tre år skall ha ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten i
rättsliga angelägenheter antingen som anställd hos advokat eller på allmän
advokatbyrå eller för egen räkning.
1 artikel6 i den nordiska överenskommelsen sägs att de avtalsslutande län-
derna kan, när det är en förutsättning för auktorisation att yrkesutbildningen
kompletteras med en tid av praktisk yrkesutövning på en godkänd yrkesut-
övares ansvar, kräva att sökanden har genomgått en sådan praktiktid. Har
han inte gjort det, eller är den praktiktid som sökanden har genomgått kor-
tare än vad som krävs i värdlandet, kan värdlandet kräva att sökanden ge-
nomgår den praktiktid som fattas på en av värdlandet godkänd yrkesutöva-
res ansvar. De avtalsslutande länderna kan dessutom, när det gäller advoka-
ter och revisorer, alltid kräva att sökanden först utövar yrket i upp till tre år
på en av värdlandet godkänd advokats eller revisors ansvar. Värdlandet kan
i stället för denna praktiktid kräva att sökanden genomgår ett lämplighets-
prov.
Innebörden av artikel 6 i den nordiska överenskommelsen är att de avtals-
slutande länderna alltid kan kräva att sökanden, innan han meddelas aukto-
risation, har utövat yrket under en så lång period som krävs för de egna med-
borgarna. Praktiktid som har genomgåtts i de andra nordiska länderna skall
räknas in i denna tid. För advokater och revisorer gäller dock att värdlandet
som villkor för godkännande kan kräva att sökanden först genomgår en
praktiktid på maximalt tre år hos en advokat eller revisor som godkänts av
landet. Detta innebär i praktiken att man kan kräva att det sker i värdlandet.
Skälet till dessa krav för just advokater och revisorer är naturligtvis att ut-
övandet av dessa yrken kräver ingående kunskaper om lagstiftningen i det
land där yrket skall utövas.
Överenskommelsen innebär också att den som har auktoriserats som ad-
vokat i ett annat nordiskt land skall ha rätt att på de i överenskommelsen
angivna villkoren bli antagen som ledamot i Sveriges advokatsamfund (arti-
kel 2). Detta innebär att den prövning av sökandens kompetens, som har
gjorts i ett annat nordiskt land, i princip skall godtas av Sveriges advokatsam-
fund vid dess prövning av inträdesansökan. Detta gäller även för det fall att
sökanden har beviljats auktorisation på grundval av en icke nordisk utbild-
Prop.
1990/91:116
13
ning (se punkten 4 i protokollet till överenskommelsen). Även här gäller
emellertid att det kan krävas att sökanden först utövar advokatyrket i tre år
i Sverige på en godkänd advokats ansvar eller att han genomgår ett lämplig-
hetsprov.
Sveriges advokatsamfund har förklarat sig inte ha någon erinran mot sist-
nämnda bestämmelse i förslaget till överenskommelse. Samfundet har dock
pekat på att förslaget i denna del innebär att även vissa icke-nationellt be-
tingade krav som ställs på svenska sökande inte ställs på andra. Som exempel
nämner samfundet att en bolagsjurist skulle kunna få bli advokat och detta
även om han är anställd av ett svenskt bolag och verksam i Sverige. Samfun-
det anser detta inkonsekvent men menar att de eventuella nackdelarna av
en sådan inkonsekvens väger mindre än de fördelar som kan uppnås genom
överenskommelsen. Samfundet säger sig utgå från att prövningen inför auk-
torisationen i de andra nordiska länderna borgar för att tillräckligt höga krav
har uppfyllts, även om de i alla avseenden inte avser samma förhållanden
som i Sverige, t.ex. samfundets särskilda preparandkurs.
Med anledning av samfundets nyss återgivna exempel kan sägas följande.
I Sverige får den som är anställd hos annan enskild än advokat inte antas
till ledamot av samfundet, såvida inte samfundet medger undantag. Detta
framgår av S kap. 2 S sista stycket RB. En advokat som blir anställd hos an-
nan enskild än advokat är, enligt 8 kap. 7 § RB, skyldig att träda ur samfun-
det. Gör han inte det, kan han uteslutas. Motsvarande bestämmelse finns,
enligt vad vi har inhämtat, inte i de andra nordiska länderna. - Artikel 2 i
överenskommelsen innebär visserligen att den som har blivit auktoriserad
som advokat i något av de nordiska länderna skall ha rätt att, på de i överens-
kommelsen fastställda villkoren, få sin auktorisation godkänd i de övriga
nordiska länderna. Av artikel 8 i överenskommelsen framgår att det är sö-
kanden som skall styrka att han uppfyller villkoren enligt överenskommelsen
och att godkännande skall meddelas, om det inte föreligger omständigheter
som kan medföra återkallande av godkännandet. Återkallande av ett senare
meddelat godkännande kan, enligt vad som framgår av artikel 9, ske i enlig-
het med bestämmelserna i det land där godkännandet skett. Eftersom en-
skild tjänst hos annan än advokat i Sverige utgör grund för uteslutning ur
samfundet, dvs. återkallelse av auktorisationen som advokat, kan detta vill-
kor även göras gällande mot den som ansöker om inträde i samfundet på
grundval av en auktorisation i ett annat nordiskt land. Den situation som
samfundet har beskrivit i sitt exempel skall alltså inte behöva inträffa.
Svea hovrätt har - med anledning av att även sökande med utomnordiska
juristutbildningar skall kunna beviljas inträde i Sveriges advokatsamfund -
anfört att det inte är tillräckligt att i dessa fall enbart kräva att sökanden först
utövar advokatyrket i tre år på en godkänd advokats ansvar utan att det bör
krävas att sökanden genomgår ett kunskapsprov. Till detta kan sägas föl-
jande. I kravet på att sökanden skall ha utövat yrket på ett tillfredsställande
sätt ligger naturligtvis att sökanden under praktiktiden skall ha visat sig be-
sitta inte bara sådana allmänna egenskaper som gott omdöme och lämplighet
för advokatyrket utan även sådana juridiska kunskaper att han på ett betryg-
gande sätt kan utföra sina åtaganden gentemot dem som vänder sig till ho-
nom i olika rättsliga angelägenheter. Kravet att sökanden på en tillfredsstäl-
Prop.
1990/91:116
14
lande sätt skall ha praktiserat yrket under tre år på en advokats ansvar bör Prop.
därför utgöra en fullgod garanti för att sökanden uppfyller högt ställda krav 1990/91:116
även i kunskapshänseende.
En effekt av att beslut om auktorisation i de andra nordiska länderna skall
läggas till grund för advokatsamfundets prövning här i Sverige kan givetvis
bli att vissa krav, som normalt ställs på den som ansöker om inträde i samfun-
det, inte upprätthålls mot den som redan blivit auktoriserad i något annat
nordiskt land. Emellertid kan även svenska medborgare ha fått sin auktori-
sation i något annat nordiskt land. Den eventuella särbehandling som kan
bli en följd av överenskommelsen beror alltså inte på sökandens medborgar-
skap. De svenska kraven för auktorisation av advokater stämmer för övrigt
i sak i allt väsentligt överens med dem som gäller i de andra nordiska län-
derna.
Som redan framgått åligger det den som med stöd av överenskommelsen
ansöker om inträde i advokatsamfundet att visa att han uppfyller villkoren
enligt överenskommelsen. Gör han det, skall han beviljas inträde, såvida det
inte föreligger någon omständighet som kan föranleda återkallelse av aukto-
risationen. Beslut i inträdesfrågan skall meddelas inom fyra månader från
det att ansökningen har kompletterats med nödvändiga upplysningar. Avgö-
randet skall vara motiverat. Sökanden skall ha rätt att överklaga avgörandet
i enlighet med de nationella bestämmelser som kan finnas.
1 detta sammanhang förtjänar framhållas att beslut om inträde i Sveriges
advokatsamfund alltid fattas av samfundet. Den omständigheten att beslut
om auktorisation fattade av myndigheter eller andra organ i de andra nor-
diska länderna skall läggas till grund för samfundets prövning av inträdesan-
sökan innebär inte att denna uppgift har anförtrotts ett utländskt organ. Be-
stämmelsen i 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen om överlåtelse av
förvaltningsuppgift till andra än svenska myndigheter blir därmed inte till-
lämplig.
I 8 kap. 7 § femte stycket RB sägs att den som upphör att vara svensk
medborgare skall uteslutas ur samfundet, om inte styrelsen medger att han
får stå kvar. Denna bestämmelse är en konsekvens av att svenskt medborgar-
skap som huvudregel krävs för den som vill bli advokat. Det ändrade kravet
på medborgarskap för advokater, som har föreslagits, medför att denna
grund för uteslutning måste ändras. Grund för uteslutning blir i fortsätt-
ningen den omständigheten att en advokat upphör att vara medborgare i
Sverige eller i ett annat nordiskt land. Han kan då uteslutas, såvida inte sty-
relsen medger att han får stå kvar som ledamot.
Reglerna i 8 kap. 2 och 7 SS RB bör därför ändras i enlighet med det sagda.
Rättegångsombud
I 12 kap. 2 S RB finns regler om att endast svenska medborgare får uppträda
som ombud i rättegång, dock med möjlighet för rätten att i det enskilda fallet
dispensera från medborgarskapskravet. Även dessa regler bör ändras så att
medborgare i ett annat nordiskt land i princip jämställs med svenska med-
borgare.
En fråga som bör uppmärksammas i det sammanhanget är vilka krav man
15
kan ställa på ett rättegångsombuds språkkunskaper. När möjligheten att dis-
pensera från kravet på svenskt medborgarskap infördes i 12 kap. 2 § RB år
1956 framhöll föredragande statsrådet i propositionen (NJA 11 1956 s. 379)
att det måste krävas av den som vill föra annans talan att han till fullo kan
Prop.
1990/91:116
förstå svenska språket och att han även utan svårighet kan göra sig förstådd
vid domstolen samt att det till följd av detta självklara krav endast undan-
tagsvis kan komma i fråga att som ombud godta någon annan än en nordbo.
Att förhandlingen hålls på svenska är av vikt inte bara av hänsyn till parter-
och ledamöter av rätten - som inte behärskar det främmande språket utan
även frän den synpunkten att förhandlingen skall vara offentlig (se Fitger
m.fl., Rättegångsbalken I, s. 5:11 samt Ekelöf/Boman, Rättegång 1, sjunde
upplagan 1990, s. 151). I en proposition (1973:30) med förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken (s. 71) anförde departementschefen att den på
bl.a. offentlighetsprincipen grundade förutsättningen att förhandling vid
domstol sker pä svenska språket inte bör utgöra hinder mot att förhör hålls
utan tolk med dansk- eller norskspråkig person, om rätten anser det kunna
ske utan fara för utredningen (se även Ekelöf/Boman a. st.).
Enligt den nordiska överenskommelsen kan Sverige som villkor för att till-
låta medborgare i andra nordiska länder att utöva sitt yrke här visserligen
inte kräva annat än att sökanden har tillfredsställande kunskaper i antingen
svenska, danska eller norska. Men denna bestämmelse tar sikte enbart på
sökandens möjligheter att få tillträde till ett visst yrke. Det kan inte anses stå
i strid med bestämmelsen att sökanden får begränsa utövandet av yrket i
fråga till verksamhetsområden som han behärskar. För den händelse en
medborgare i ett annat nordiskt land önskar uppträda som rättegångsombud
vid en svensk domstol kan det därför fortfarande krävas av honom att han
kan göra sig förstådd utan att tolk behöver anlitas. Detta bör beaktas av
domstolen redan i samband med att den förordnar någon till biträde enligt
rättshjälpslagen eller offentlig försvarare. I konsekvens härmed är domsto-
len även i fortsättningen oförhindrad att med stöd av 12 kap. 2 § RB avvisa
ett ombud, om det visar sig att språksvårigheterna är sådana att förhand-
lingen inte kan genomföras utan tolk på ett t.ex. från offentlighetssynpunkt
lämpligt sätt.
Regeringens förslag: En examen i något annat nordiskt land, som mot-
svarar den svenska kantorsexamen, högskoleexamen på kyrkontusi-
kerlinjen eller högskoleexamen för musiklärare med kyrkontusika-
liskt tillval, skall ge behörighet till anställning på en tjänst som kantor
eller organist.
Förslaget genomförs genom ändringar i 8 och 9 §§ lagen (1989:8) om
kyrkomusiken i svenska kyrkan.
16
Skälen för regeringens förslag: I lagen (1989:8) om kyrkomusiken i Prop.
svenska kyrkan finns bl.a. bestämmelser om behörighet för att anställas på 1990/91:116
en tjänst som kantor eller organist. Behörig att anställas på en tjänst som
organist är således den som har avlagt högskoleexamen på kyrkomusikerlin-
jen (8 §). Behörig att anställas på en tjänst som kantor är den som har avlagt
kantorsexamen, den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med
kyrkomusikaliskt tillval samt den som är behörig att anställas som organist
(9 §). Även om det inte sägs uttryckligen i lagen avses examina avlagda vid
svensk högskola.
En sökande som inte uppfyller kraven enligt 8 eller 9 §§ kan beviljas dis-
pens från kraven på avlagda examina i enlighet med vad som sägs i 10 §. 1
propositionen (1987/88:144) med förslag till lagen (s. 27) angavs att dispens
enligt då gällande regler kunde beviljas någon som hade undergått utbild-
ning utomlands. Enligt propositionen borde en möjlighet till dispens finnas
också fortsättningsvis. Förutsättningarna enligt den nya lagen för att dispens
skall beviljas är att sökanden med hänsyn till sin utbildning och yrkeserfaren-
het är att anse som jämställd med den som uppfyller villkoren i 8 eller 9 §§.
Dispensprövningen ankommer på domkapitlet.
En anslutning till den nordiska överenskommelsen medför för kyrkomusi-
kernas del att den nordiska medborgare som har en utbildning, som till över-
vägande del har ägt rum i ett annat nordiskt land och som i stort motsvarar
de svenska utbildningarna i fråga, skall vara behörig att anställas pa en tjänst
som kantor eller organist i den svenska kyrkan. Sökanden bör inte vara hän-
visad till att söka dispens, utan det bör uttryckligen framgå av lagtexten att
även nordiska utbildningar grundar behörighet för anställning.
Enligt första punkten i det protokoll, som fogats till överenskommelsen,
skall parterna sträva efter att de ändringar i parternas nationella lagstiftning,
som överenskommelsen föranleder, skall vara genomförda senast den 1 juli
1991. De lagändringar som nu har förordats bör träda i kraft denna dag.
Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.
I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom justitiedeparte-
mentet upprättats förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan.
Förslaget under 2 har upprättats i samråd med civildepartementet.
Regeringen föreslår
dels att riksdagen
17
1. godkänner överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island,
Norge och Sverige om en nordisk arbetsmarknad för personer som har ge-
nomgått en behörighetsgivande högre utbildning omfattande minst tre års
studier,
dels att riksdagen antar förslagen till
2. lagom ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan.
Prop.
1990/91:116
18
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 och 7 §§ samt 12 kap. 2 § rättegångsbal-
ken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
2 §'
Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som
1. är svensk medborgare, 1. är svensk medborgare eller
medborgare i Danmark, Finland, Is-
land eller Norge,
2. har hemvist i Sverige
3. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till
domarämbete,
4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teore-
tisk utbildning,
5. har gjort sig känd för redbarhet, och
6. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhet.
Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fall medge undantag från antag-
ningskraven såvitt gäller första stycket 1 och 2.
Den som har blivit auktoriserad
som advokat i Danmark, Finland,
Island eller Norge i enlighet med där
gällande bestämmelser och som där-
efter under minst tre år på ett tillfreds-
ställande sätt har tjänstgjort som bi-
trädande jurist på advokatbyrå i Sve-
rige skall anses uppfylla kraven enligt
första stycket 3—6.
Den som är försatt i konkurs eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken får inte antas till ledamot. Inte heller får den antas till leda-
mot som enligt 3 8 lagen (1983:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning
i vissa fall, m.m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet.
Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän .
åklagare eller kronofogde får inte antas till ledamot; inte heller den som an-
nars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än ad-
vokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Vad som nu
sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatbyrå.
Prop.
1990/91:116
Propositionens
lagförslag
7 §2
En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars
förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna
mildrande, får i stället varning tilldelas honom.
1 Senaste lydelse 1988:1260.
2 Senaste lydelse 1988:167.
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller
erinran meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får
han uteslutas ur samfundet.
Tilldelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även
åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen oeh högst
femtontusen kronor.
Prop.
1990/91:116
Propositionens
lagförslag
Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prö-
vas av samfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna, av annat
samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats till ett så-
dant organ, är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgifter som
behövs för prövningen.
Inträder beträffande en advokat Inträder beträffande en advokat
sådan omständighet att han enligt
2 S tredje eller fjärde stycket inte får
antas till ledamot av samfundet, är
han skyldig att genast träda ur sam-
fundet. Om han inte gör det, skall
styrelsen förordna om hans uteslut-
ning. Detsamma gäller, om en advo-
kat upphör att vara svensk medbor-
gare eller flyttar ur riket och styrel-
sen inte medger att han får stå kvar
som ledamot av samfundet.
sådan omständighet att han enligt
2 § fjärde och femte stycket inte får
antas till ledamot av samfundet, är
han skyldig att genast träda ur sam-
fundet. Om han inte gör det, skall
styrelsen förordna om hans uteslut-
ning. Detsamma gäller, om en advo-
kat inte längre uppfyller medborgar-
skapskravet enligt 2 § första stycket 1
eller flyttar ur riket och styrelsen
inte medger att han får stå kvar som
ledamot av samfundet.
I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet
genast skall verkställas.
Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje meningen får inte
åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat
från allmän synpunkt.
12 kap.
2 § ■’
Såsom ombud må ej brukas annan än den som rätten med hänsyn till red-
barhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i må-
let.
Ombud skall vara svensk medbor-
gare med hemvist inom riket; dock
må även annan brukas såsom om-
bud, om rätten med hänsyn till må-
lets beskaffenhet och övriga omstän-
digheter finner det lämpligen kunna
ske.
Ombud skall vara svensk medbor-
gare med hemvist inom riket; dock
må även annan brukas såsom om-
bud, om rätten med hänsyn till må-
lets beskaffenhet och övriga omstän-
digheter finner det lämpligen kunna
ske. Med svenskt medborgarskap
jämställs medborgarskap i Dan-
mark, Finland, Island eller Norge.
Ej må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som
har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
3 Senaste lydelse 1988:1260.
20
Härigenom föreskrivs att 8 och 9 §§ lagen (1989:8) om kyrkomusiken i
svenska kyrkan skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Behörig att anställas på en tjänst
som organist är den som har avlagt
högskoleexamen på kyrkomusiker-
linjen.
Behörig att anställas på en tjänst
som organist är den som har avlagt
högskoleexamen på kyrkomusiker-
linjen eller motsvarande examen i
Danmark, Finland, Island eller
Norge.
Prop.
1990/91:116
Propositionens
lagförslag
9 §
Behörig att anställas på en tjänst som kantor är
1. den som har avlagt kantorsexamen,
2. den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusika-
liskt tillval samt
3. den som är behörig att anställas som organist.
Med examen som avses i första
stycket l eller 2 jämställs motsva-
rande examen i Danmark, Finland,
Island eller Norge.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
21
ÖVERENSKOMMELSE
mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om nordisk arbets-
marknad för personer som genomgått en behörighetsgivande högre utbild-
ning omfattande minst tre års studier.
Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar,
som den 6 mars 1982 har slutit avtal om en samnordisk arbetsmarknad
som enligt artikel 14 i samarbetsavtalet den 23 mars 1962 mellan Dan-
mark, Finland, Island, Norge och Sverige skall eftersträva att bevara och vi-
dareutveckla den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
som anser att möjligheten till rörelsefrihet mellan de nordiska länderna
för personer som har genomgått en för ett visst yrke kompetensgivande
högre utbildning omfattande minst tre års studier på heltid skulle gagna den
ekonomiska och samhälleliga utvecklingen i dessa länder
som anser att parternas offentligt reglerade utbildningar för dessa perso-
ner är i stort sett likvärdiga, och
som vill eftersträva en tillräcklig utbildningskapacitet för dessa personer
hos varje part samt en så likartad utbildning och lagstiftning som möjligt för
dessa personer
som anser att införandet av fri rörlighet mellan de nordiska länderna förut-
sätter ömsesidigt godkännande av all för ett visst yrke kompetensgivande ut-
bildning
har enats om följande:
Tillämpningsområde
Artikel 1
Denna överenskommelse skall tillämpas för personer som är medborgare i
ett av de avtalsslutande länderna och som har genomgått en för deras yrkes-
utövning eller anställning kompetensgivande högre utbildning omfattande
minst tre års heltidsstudier. Överenskommelsen omfattar även personer som
har genomgått en av överenskommelsen omfattande utbildning på motsva-
rande tid på deltid.
Med högre utbildning avses i denna överenskommelse utbildningar till
vilka de normala antagningsvillkoren utgörs av en allmän eller yrkesinriktad
gymnasial utbildning.
Med utbildningens längd avses i överenskommelsen den omfattning som
är fastställd i bestämmelser för respektive utbildning.
Överenskommelsen gäller inte personer som redan omfattas av
- avtalet av den 25 augusti 1981 om godkännande av vissa yrkesgrupper
för verksamhet inom hälso- och sjukvården och veterinärväsendet
- avtalet av den 3 mars 1982 om gemensam nordisk arbetsmarknad för
klasslärare i grundskolan
- avtalet av den 29 september 1986 om gemensam arbetsmarknad för äm-
neslärare, lärare i praktisk-estetiska ämnen och speciallärare i grundskolan
eller
- avtalet av den 29 september 1986 om gemensam arbetsmarknad för ärn-
neslärare och lärare i praktisk-estetiska ämnen i gymnasieskolan (gymnasiet
och yrkesläroanstalterna).
Prop.
1990/91:116
Bilaga 1
22
Artikel 2
Den som från en av parterna har erhållit legitimation, auktorisation eller an-
nan form av rättsligt godkännande som yrkesutövare på grund av en utbild-
ning som omfattas av överenskommelsen skall ha rätt att, på i denna över-
enskommelse fastställda villkor, få sin legitimation eller annan form av god-
kännande godkänd av de andra parter som har bestämmelser om sådant god-
kännande.
Med godkännandet följer rätten att använda den med yrkesutövningen
förenade titeln.
Med godkännande myndighet avses i överenskommelsen också yrkesför-
bund som enligt nationell lagstiftning har rätt att uppta medlemmar som där-
igenom dels får rätt att utöva yrkesmässig verksamhet och använda den titel
som är förbehållen förbundets medlemmar, dels underställs förbundets disci-
plinnämnd.
Yrkesutövare, som har utbildats hos en part som inte har särskilda bestäm-
melser om godkännande för det aktuella yrket, skall ha rätt att få sin utbild-
ning godkänd av de parter som kräver sådant godkännande på de villkor som
framgår av artikel 5.
Om en part genom lagstiftning eller andra regler har bestämt att anställ-
ning på vissa tjänster kräver en inhemsk utbildning som omfattas av denna
överenskommelse kan tjänsterna också sökas av den som har genomgått en
utbildning som i stort sett motsvarar den föreskrivna och som till övervä-
gande del har ägt rum hos en annan part. Sådan sökande skall bedömas som
jämbördig med sökande som har genomgått den utbildning som den aktuella
parten har anordnat under förutsättning att de i artikel 4 angivna villkoren
på språkkunskaper är uppfyllda.
Prop.
1990/91:116
Bilaga 1
Allmänna villkor
Artikel 3
En part kan som villkor för godkännande kräva att den sökande har tillfreds-
ställande kunskap om lagstiftning och administrativa föreskrifter av särskild
betydelse för vederbörandes yrkesutövning hos parten. Sådana krav skall
ligga inom gränserna för vad som är nödvändigt och tillräckligt för att på ett
försvarligt sätt kunna utföra det konkreta yrkesarbetet.
Artikel 4
Danmark, Norge och Sverige kan som villkor för godkännande kräva att den
sökande har tillfredsställande kunskaper i danska, norska eller svenska.
Finland och Island kan som villkor för godkännande kräva att den sö-
kande har tillfredsställande kunskaper i finska respektive isländska.
Finland kan i stället för kunskaper i finska kräva att den sökande har till-
fredsställande kunskaper i svenska när detta krävs i enlighet med finsk lag-
stiftning. Under samma förutsättningar kan Finland kräva att en sökande
har tillfredsställande kunskaper i både finska och svenska.
23
Särskilda villkor
Artikel 5
En part kan, när särskilt godkännande för yrkesutövning inte krävs av den
part där den sökande genomgått sin utbildning, ställa som villkor för erkän-
nande att den sökande har utövat yrket i upp till tre år inom loppet av de
senaste tio åren hos den sistnämnda parten.
Har den i första stycket nämnda yrkesutövningen inte ägt rum kan det krä-
vas att den sökande skall ha utövat yrket i upp till tre år på en av den aktuella
parten godkänd yrkesutövares ansvar innan godkännande kan meddelas.
Har den sökande blivit godkänd av en tredje part behandlas ansökningen
som om den sökande fått godkännande av den part där utbildningen genom-
gicks.
Artikel 6
En part kan, när godkännande av yrkesutövning förutsätter att den kompe-
tensgivande utbildningen kompletteras med en period av praktiskt yrkesar-
bete på en godkänd yrkesutövares ansvar, kräva en praktikperiod av motsva-
rande längd hos den andra parten.
Har den sökande inte genomgått en praktikperiod i enlighet med före-
skriften i första stycket eller är praktikperioden kortare än den som krävs
av den part där godkännande söks, kan denna part kräva att den bristande
praktikperioden fullgörs på en av den aktuella parten godkänd yrkesutöva-
res ansvar.
En part kan dock alltid, när ansökan gäller godkännande för utövande av
yrke som advokat eller revisor, kräva att den sökande tidigare har utövat
yrket i upp till tre år på en av den aktuella parten godkänd advokats eller
revisors ansvar eller har genomgått ett av parten anordnat lämplighetsprov.
Vidare kan Danmark ställa motsvarande krav på den som söker tjänst som
”landinspektor”. Parten avgör själv om praktikperiod eller lämplighetsprov
skall tillämpas.
Artikel 7
En part kan, för den händelse den sökandes behörighetsgivande utbildning
är mer äri ett år kortare än den som krävs av denna part, som villkor för
godkännande kräva
att den sökande utöver en eventuell praktikperiod, jfr artikel 6, antingen
har utövat yrket hos en annan part under en period som kan vara högst dub-
belt så lång som skillnaden i utbildningstidens längd hos den part där god-
kännande sökes och längden på den utbildning sökanden har genomgått el-
ler utövar yrket på en av parten godkänd yrkesutövares ansvar under mot-
svarande period
eller
att den sökande genomgår en av parten anordnad kompletteringsutbildning,
som eventuellt kan avslutas med kunskapsprov.
Prop.
1990/91:116
Bilaga 1
24
Ansökning om godkännande och beslutsprocedur
Artikel 8
Den som söker godkännande under åberopande av denna överenskommelse
skall inför den godkännande myndigheten styrka att han uppfyller villkoren
i överenskommelsen.
Godkännande skall meddelas sökande som uppfyller ovan nämnda vill-
kor, om det inte föreligger omständigheter som kan medföra återkallande av
godkännandet, jämför artikel 9.
Den godkännande myndigheten skall senast 4 månader efter att de för an-
sökans behandling nödvändiga dokumenten och upplysningarna inlämnats
fatta ett motiverat beslut. Avslag kan av den sökande överklagas hos högre
myndighet i enlighet med partens allmänna regler om överklagande.
Parternas godkännande myndigheter skall lämna varandra alla de upplys-
ningar som behövs i anledning av gjorda ansökningar om godkännande. De
skall även underrätta varandra om godkännande som meddelas med stöd av
denna överenskommelse.
Återkallande av godkännande m.m.
Artikel 9
Har godkännande återkallats av den part, som ursprungligen meddelade
detsamma, kan godkännande som senare meddelats av en annan part också
återkallas. I övrigt får ett senare meddelat godkännande endast återkallas i
enlighet med bestämmelserna hos den part som meddelat detsamma, dock
att hänsyn därvid får tas till hos annan part begånget brott eller ådagalagd
oskicklighet eller uppenbar olämplighet vid utövandet av verksamheten.
Blir yrkesutövare, som vunnit godkännande hos flera av parterna, hos nå-
gon av dessa föremål för judiciell eller disciplinär åtgärd i anledning av sin
yrkesverksamhet därstädes eller återkallas för yrkesutövaren utfärdat god-
kännande, skall den godkännande myndigheten hos den eller de andra par-
terna underrättas om åtgärden eller återkallelsen samt om skälen därför. Så-
dan underrättelse skall också ske om yrkesutövaren fått vidkännas inskränk-
ning i rätten att utöva sin verksamhet.
Prop.
1990/91:116
Bilaga 1
Medborgarskap och anställning som arbetstagare m.m.
Artikel 10
Godkännande som självständig yrkesutövare under åberopande av denna
överenskommelse kan inte göras avhängigt av att den sökande har eller er-
håller medborgarskap i det land, i vilket godkännande sökes.
Anställning på en tjänst, som förutsätter att en av de utbildningar som
överenskommelsen omfattar har genomgåtts, kan som regel inte göras av-
hängigt av att den sökande har eller erhåller medborgarskap i det land, i vil-
ken tjänsten sökes.
Överordnade tjänster inom den offentliga förvaltningen och tjänster inom
rättsväsendet, åklagarväsendet, exekutionsväsendet, polisen och försvaret
samt tjänster i övrigt, som är av betydelse för den nationella säkerheten, kan
dock förbehållas egna medborgare,
25
Artikel 11
Tidigare anställning inom ett område som regleras av denna överenskom-
melse, hör vid tillsättning av tjänst hos en annan part likställas med motsva-
rande tjänstgöring utförd hos denna part.
Prop.
1990/91:116
Bilaga 1
Artikel 12
Den, som har fått anställning hos en annan part än den, hos vilken vederbö-
rande har genomgått sin utbildning, bör vara likställd med partens egna
medborgare vad angår rätten till lön och pension samt övriga med tjänsten
förbundna rättigheter.
Artikel 13
Var och en av partena skall, i största möjliga utsträckning, genomföra änd-
ringar i sin lagstiftning i överensstämmelse med de i artiklarna 2, femte
stycket, och 10-12 angivna principerna så vitt angår de statliga tjänsterna,
och medverka till att dessa principer tillämpas också för icke-statliga tjäns-
ter.
En part kan dock införa eller upprätthålla lagar och andra rättsliga regler
enligt vilka anställning som domare och åklagare samt anställning på lik-
nande tjänster inom rättsväsendet, åklagarväsendet och exekutionsväsendet
är avhängigt av en tillfredsställande prövotid, som dock inte må överstiga tre
år, eller ett godkänt lämplighetsprov. Finland kan ställa motsvarande krav
för tjänster som ”allmänt rättsbiträde”. Parten bestämmer om prövotid eller
lämplighetsprov skall tillämpas.
Övriga bestämmelser
Artikel 14
När det gäller anställning av personer, som omfattas av denna överenskom-
melse, skall man följa bestämmelserna i överenskommelsen och protokollet
den 6 mars 1982 om gemensam nordisk arbetsmarknad samt de riktlinjer för
nordisk arbetsförmedling som fastställts för dess tillämpning.
De godkännande myndigheterna bör fortlöpande lämna varandra och
Nordiska arbetsmarknadsutskottet uppgifter och upplysningar, som är av be-
tydelse för bedömningen av utvecklingen på arbetsmarknaden för berörda
yrkesgrupper.
Artikel 15
Partena skall i samverkan följa tillämpningen av överenskommelsen och
vidta de ändringar och göra de tillägg i denna vartill utvecklingen kan ge an-
ledning. Med hänsyn härtill tillsätter Nordiska Ministerrådet ett rådgivande
utskott som kan ge förslag till ändringar i och tillägg till överenskommelsen.
Parternas godkännande myndigheter kan vidare rådgöra med utskottet om
tolkningen av överenskommelsen.
Överenskommelsen skall utvärderas senast 5 år efter dess ikraftträdande.
26
Ikraftträdande
Artikel 16
Överenskommelsen träder i kraft 30 dagar efter den dag, då samtliga parter
har meddelat det danska utrikesministeriet att avtalet har godkänts.
För Färöarnas, Grönlands och Ålands vidkommande träder överenskom-
melsen i kraft först 30 dagar efter det att Danmarks respektive Finlands rege-
ringar har meddelat det danska utrikesministeriet om, att Färöarnas Lands-
styre och Grönlands Hjemmestyre respektive Ålands Landskapsstyrelse har
meddelat, att överenskommelsen skall träda i kraft för Färöarna och Grön-
land respektive Åland.
Färöarna och Grönland kan som villkor för godkännande kräva, att en
sökande har tillfredställande kunskap i det färöiska och det grönländska
språken.
Det danska utrikesministeriet meddelar de övriga parterna om mottagan-
det av dessa meddelanden och om tidpunkten för överenskommelsens ikraft-
trädande.
Prop.
1990/91:116
Bilaga 1
Artikel 17
En part kan säga upp denna överenskommelse genom skriftligt meddelande
till det danska utrikesministeriet, som underrättar de övriga parterna om
mottagandet av meddelandet och om dess innehåll.
En uppsägning gäller endast den part, som har verkställt den, och den får
verkan sex månader efter den dag, då det danska utrikesministeriet mottagit
meddelandet om uppsägningen.
Artikel 18
Originaltexten till denna överenskommelse deponeras hos det danska utri-
kesministeriet, som tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior.
Till bekräftelse härav har befullmäktigade ombud undertecknat denna
överenskommelse.
Som skedde i Köpenhamn den 24 oktober 1990 i ett exemplar på danska,
finska, isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter har
samma giltighet.
PROTOKOLL
Samtidigt med undertecknandet av överenskommelsen om nordisk arbets-
marknad för personer, som har genomgått en behörighetsgivande högre ut-
bildning om minst tre år, har vi undertecknande befullmäktigade ombud
enats om följande protokoll, som skall anses vara en del av överenskommel-
sen:
1. Parterna anser att det är viktigt att fortsätta utbyggnaden av den gemen-
samma nordiska arbetsmarknaden så att man kan uppnå att ingen nordisk
medborgare hindras från att få anställning i ett annat nordiskt land på det
område som han är utbildad för.
Parterna vill därför sträva efter att överenskommelsen blir godkänd,
och att de ändringar i den nationella lagstiftningen, som överenskommel-
sen förutsätter, blir genomförda senast den 1 juli 1991.
27
2. Med överenskommelsen har ställning inte tagits till frågan om ömsesidigt
akademiskt erkännande av högre utbildning, varmed menas nordiska
medborgares rätt att få sin hittillsvarande högre utbildning godkänd som
en del av en grundutbildning eller som behörighet för forskarutbildning
vid en högskoleenhet eller forskningsinstitution i ett annat nordiskt land.
3. Parterna noterar, att definitionen av högre utbildning i överenskommel-
sen artikel 1, andra stycket, får av Danmark tolkas med hänsyn till EG-
reglerna på motsvarande område.
4. Parterna är eniga om att bestämmelsen i artikel 2, första stycket, också
omfattar den, som hos en av parterna har uppnått legitimation, auktorisa-
tion eller någon annan liknande form av godkännande för yrkesverksam-
het på grundval av en icke-nordisk utbildning.
5. Danmark avser att på grund av ömsesidighet att administrera bestämmel-
serna i artikel 3 liberalt.
Prop.
1990/91:116
Bilaga 1
6. Överenskommelsen av den 28 december 1973 med tilläggsprotokoll av
den 28 juni 1990 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om sam-
ordning av pensionsrättigheterna till följd av statliga pensionsregler till-
lämpas vid fastställande av pensionsrättigheterna i förhållande till artikel
12 för medborgare från de fyra nämnda länderna, som erhåller statlig
tjänst i de andra länderna.
7. Parterna är eniga om att ålägga det i artikel 15 omtalade rådgivande ut-
skottet uppgiften att följa utvecklingen av den nationella tillämpningen
och tolkningen av överenskommelsen och att uppmärksamma om varje
part bör utpeka en central myndighet, som skall följa denna utveckling.
Originaltexten till detta protokoll skall deponeras hos det danska utrikesmi-
nisteriet, som tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior härav.
Till bekräftelse härav har befullmäktigade ombuden undertecknat detta
protokoll.
Som skedde i Köpenhamn den 24 oktober 1990 i ett exemplar på danska,
finska, isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter har
samma giltighet.
28
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig
över Nordiska ministerrådets förslag till
överenskommelse om en gemensam nordisk
arbetsmarknad för personer med en högre,
behörighetsgivande utbildning på minst tre år
Arbetsmarknadstyrelsen, statens invandrarverk, justitiekanslern, kommers-
kollegium, riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, statens arbetsgivarverk,
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), sjöfartsverket, skolöverstyrel-
sen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisa-
tion (TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska kommunför-
bundet, Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Auk-
toriserade Revisorer, Centralorganisationen SACO/SR.
Kommerskollegium har bifogat yttranden från Grossistförbundet Svensk
Handel, Industriförbundet, Stockholms handelskammare och Sydsvenska
handelskammaren.
UHÄ har bifogat ett yttrande från Ingenjörs- och sjöbefälsskolan.
Prop.
1990/91:116
liilaga 2
29
Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att 8 kap. 7 § och 12 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 8 kap. 2 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:116
Bilaga 3
8 kap.
2a §
Vid tillämpningen av 2 § första
stycket skall den som är medborgare
i Danmark, Finland, Island eller
Norge jämställas med en svensk med-
borgare.
Den som har blivit auktoriserad
som advokat i Danmark, Finland,
Island eller Norge i enlighet med där
gällande bestämmelser och som där-
efter under minst tre år pä ett tillfreds-
ställande sätt har tjänstgjort som bi-
trädande jurist på en advokatbyrå i
Sverige, skall anses uppfylla kraven
enligt 2 § första stycket 3—6.
1 §'
En advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som annars
förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna
mildrande, får i stället varning tilldelas honom.
Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller
erinran meddelas honom.
Är omständigheterna synnerligen försvårande, får han uteslutas ur sam-
fundet.
Tilldelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även
åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst
femtontusen kronor.
Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prö-
vas av samfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i stadgarna, av annat
samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats till ett så-
dant organ, är en advokat skyldig att lämna detta organ de uppgifter som
behövs för prövningen.
Inträder beträffande en advokat Inträder beträffande en advokat
sådan omständighet att han enligt
2 § tredje eller fjärde stycket inte får
antas till ledamot av samfundet, är
han skyldig att genast träda ur sam-
fundet. Om han inte gör det, skall
sådan omständighet att han enligt
2 § tredje eller fjärde stycket inte får
antas till ledamot av samfundet, är
han skyldig att genast träda ur sam-
fundet. Om han inte gör det, skall
1 Senaste lydelse 1988:167.
30
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
styrelsen förordna om hans uteslut-
ning. Detsamma gäller, om en advo-
kat upphör att vara svensk medbor-
gare eller flyttar ur riket och styrel-
sen inte medger att han får stå kvar
som ledamot av samfundet.
styrelsen förordna om hans uteslut-
ning. Detsamma gäller, om en advo-
kat upphör att vara medborgare i
Sverige eller något annat nordiskt
land eller flyttar ur riket och styrel-
sen inte medger att han får stå kvar
som ledamot av samfundet.
Prop.
1990/91:116
Bilaga 3
I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet
genast skall verkställas.
Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje meningen får inte
åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal får väckas endast om det är påkallat
från allmän synpunkt.
12 kap.
2 §2
Såsom ombud må ej brukas annan än den som rätten med hänsyn till red-
barhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i må-
let.
Ombud skall vara svensk medbor-
gare med hemvist inom riket; dock
må även annan brukas såsom om-
bud, om rätten med hänsyn till må-
lets beskaffenhet och övriga omstän-
digheter finner det lämpligen kunna
ske.
Ombud skall vara svensk medbor-
gare med hemvist inom riket; dock
må även annan brukas såsom om-
bud, om rätten med hänsyn till må-
lets beskaffenhet och övriga omstän-
digheter finner det lämpligen kunna
ske. Med svenskt medborgarskap
jämställs medborgarskap i Dan-
mark, Finland, Island eller Norge.
Ej
må den vara ombud, som är underårig eller i konkurstillstånd eller som
har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
2 Senaste lydelse 1988:1260.
31
Härigenom förskrivs att 8 och 9 §§ lagen (1989:8) om kyrkomusiken i
svenska kyrkan skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Behörig att anställas på en tjänst
som organist är den som har avlagt
högskoleexamen på kyrkomusiker-
linjen.
Behörig att anställas på en tjänst
som organist är den som har avlagt
högskoleexamen på kyrkomusiker-
linjen eller motsvarande examen i ett
annat nordiskt land.
Prop.
1990/91:116
Bilaga 3
9 §
Behörig att anställas på en tjänst som kantor är
1. den som har avlagt kantorsexamen,
2. den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkontusika-
liskt tillval samt
3. den som är behörig att anställas som organist.
Med de i första stycket l och 2 an-
givna examina jämställs motsva-
rande examina i de andra nordiska
länderna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
32
Prop.
1990/91:116
Bilaga 4
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1990-10-30
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil
Werner, justitierådet Hans-Gunnar Solerud.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1990 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann-Sofie
Broqvist.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
33
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991 Prop.
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm- 1990/91:116
Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson,
Lindqvist, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Molin, Sahlin,
Larsson, Åsbrink
Statsråden Freivalds, Göransson och Wallström anmäler frågor om en ge-
mensam nordisk arbetsmarknad för personer med högre utbildning.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om
godkännande av en nordisk överenskommelse om en gemensam nordisk ar-
betsmarknad för personer med en högre utbildning på minst tre år, m.m. i
enlighet med bilagan till detta protokoll.
De olika avsnitten i propositionen har utarbetats inom regeringskansliet
enligt följande.
Avsnitt 1
Avsnitt 2-4
Avsnitt 5
Avsnitt 6
Avsnitt 7-9
Justitiedepartementet
Utbildningsdepartementet
Justitiedepartementet
Civildepartementet
Justitiedepartementet
Ur protokollet:
Maud Melin
34
Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1 1990/91:116
1 Inledning ............................................. 3
2 Bakgrund............................................. 3
2.1 Arbetsmarknaden i Sverige och övriga Norden......... 3
2.2 EG-direktivet om högre utbildningar................. 5
3 Överenskommelsens innehåll............................ 5
3.1 Allmänt.......................................... 5
3.2 Utbildning........................................ 5
3.3 Språkkunskaper................................... 6
3.4 Medborgarskap.................................... 7
3.5 Övrigt............................................ 7
4 Sveriges godkännande av överenskommelsen .............. 8
5 Medborgarskapskrav för yrkesverksamhet i svensk lagstiftning 8
5.1 Regeringsformen och lagen om offentlig anställning .... 8
5.2 Medborgarskapskravet för advokater, m.m............ 10
6 Utbildningskravet för kyrkomusiker...................... 16
7 Ikraftträdande m.m..................................... 17
8 Upprättade lagförslag................................... 17
9 Ärendet till riksdagen .................................. 17
Propositionens lagförslag............................ 19
1. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken................ 19
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:8) om kyrkomusiken i
svenska kyrkan............................................. 21
Bilaga 1 Den nordiska överenskommelsen..................... 22
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser ..................... 29
Bilaga 3 Lagrådsrentissens lagförslag.......................... 30
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.................................. 33
Utdrag ur regeringsprotokollet den 21 februari 1991............. 34
35
gotab 98088, Stockholm 1991