Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifoga-
de utdrag ur regeringsprotokollet den 21 mars 1991 för de åtgärder och
de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Odd Engström
Göran Persson
I propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr.
76) har principerna för en mål- och resultatorienterad styrning av sko-
lan lagts fast. Det innebär att staten anger nationella mål och riktlinjer
för arbetet i skolan och att kommunerna ansvarar för genomförandet av
verksamheten. Dessa grundläggande principer för ansvarsfördelningen
har angivits i de två inledande kapitlen i skollagen.
I propositionen 1990/91:85 Växa med kunskaper - om gymnasiesko-
lan och vuxenutbildningen har förslag till reglering i lag av dessa skol-
former lagts fram.
I denna proposition presenteras slutsteget i den samlade reform av
skollagen som syftar till att genomföra mål- och resultatstyrning på sko-
lans område. I detta steg behandlas bl.a. grundskolan och motsvarande
skolformer men också fristående skolor och skolhälsovården. I proposi-
tionen föreslås också vissa följdändringar i andra lagar.
För överprövning av vissa beslut inom skolan tillskapas en särskild
nämnd, skolväsendets överklagandenämnd. Den skall pröva överklagan-
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 115
den, vilka tidigare främst har överprövats av skolöverstyrelsen oeh läns-
skolnämnderna.
Förslag till ändringar i skollagen med anledning av den flexibla skol-
starten framläggs. Bl.a. föreslås en 6-årig övergångstid.
Regleringen av skolhälsovården bibehålls i allt väsentligt, dock före-
slås att de nuvarande obligatoriska hälsoundersökningarna i fortsätt-
ningen skall vara en rätt för eleverna. Skolverket skall vara tillsynsmyn-
dighet.
Ytterligare vissa sakliga förändringar föreslås i skollagen, bl.a. vad
gäller elevinflytandet, grundskoleelevers placering på olika skolor samt
förläggningen av icke-obligatoriska inslag i utbildningen.
Förslag läggs om att tidigare riksdagsbindningar bakom olika bestäm-
melser i de skilda skolformsförordningarna och andra förordningar rö-
rande skolans verksamhet hävs och att det får ankomma på regeringen
att meddela de förordningsföreskrifter som behövs under den nu refor-
merade skollagen.
Den nuvarande objektivitetsgranskningen av läromedel i samhälls-
orienterande ämnen liksom fastställande av basläromedel föreslås upp-
höra.
Prop. 1990/91:115
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen1 (1985:1100)2
dels att 3 kap. 7, 9, 17, 19, 20 och 21 §§, 4 och 6-9 kap., 15 kap., 7 §
samt punkten 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1990:1477) om
ändring i skollagen skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 17 § skall utgå,
dels att nuvarande 1 kap. 14 § och 3 kap. 6 § skall betecknas 1 kap.
16 § resp. 3 kap. 7 §,
dels att 3 kap. 1, 4, 5, 8, 10-14 och 16 §§, 5 kap. 11 och 30 §§, 10
kap. 1, 3 och 5 §§, 11 kap. 15 och 23 §§, 12 kap. 14 §, 13 kap. 13 §, 14
kap. 1, 3, 4 och 8 §§, 15 kap. 6 §, punkten 8 i övergångsbestämmelser-
na3, rubriken till 3 kap. samt rubriken närmast före 3 kap. 1 § skall ha
följande lydelse,
dels att rubriken närmast före nuvarande 3 kap. 6 § skall sättas när-
mast före 3 kap. 7 §,
dels att det i lagen skall införas fem nya kapitel, 4 och 6-9 kap., samt
fyra nya paragrafer, 1 kap. 14 §, 3 kap. 6 §, 10 kap. 6 §, 15 kap. 13 och
14 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. Allmänna föreskrifter
14 §
Skolväsendels överklagande-
nämnd har till uppgift att pröva
överklaganden av vissa beslut på
skolväsendets område.
Nämndens ordförande skall vara
jurist och ha erfarenhet som doma-
re.
Nämndens beslut med anledning
av ett överklagande dit får inte
överklagas.
Prop. 1990/91:115
1 I dess lydelse enligt prop. 1990/91:85.
2 Senaste lydelse av
3 kap. 17 5 1988:631
3 kap. 19 § 1988:631
6 kap. 2 § 1990:495
7 kap. 5 § 1986:341
8 kap. 1 § 1988:631
9 kap. I § 1988:631
9 kap. 7 § 1988:631
9 kap. 11 § 1988:631.
1 Till ändringarna enligt prop. 1990/91:85.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
3 kap. Skolplikt och rätt till utbild-
ning
3 kap. Skolplikt och motsvarande
rätt till utbildning
Skolplikt och motsvarande rätt till Inledande bestämmelser
utbildning
Barn som är bosatta i riket har
skolplikt enligt föreskrifterna i
detta kapitel. Skolplikt gäller dock
inte i fråga om barn, som varaktigt
vistas utom riket eller vars förhål-
landen är sådana att det uppen-
barligen inte kan begäras att bar-
net skall gå i skola.
Skolplikten motsvaras av en rätt
att få utbildning inom det offentli-
ga skolväsendet.
Barn som är bosatta i landet har
skolplikt enligt föreskrifterna i
detta kapitel. Skolplikt gäller dock
inte i fråga om barn, som varaktigt
vistas utomlands eller vars förhål-
landen är sådana att det uppenbar-
ligen inte kan begäras att barnet
skall gå i skola.
Skolplikten motsvaras av en rätt
att få utbildning inom det offentli-
ga skolväsendet för barn och ung-
dom.
Den lokala styrelsen för särskolan
skall på framställning av barnets
vårdnadshavare eller skolstyrelsen i
barnets hemkommun pröva om bar-
net skall tas emot i särskolan under
sin skolpliktstid.
Den lokala styrelsen för special-
skolan skall på framställning av
barnets vårdnadshavare, skolstyrel-
sen i barnets hemkommun eller den
lokala styrelsen för särskolan pröva
om barnet skall las emot i special-
skolan under sin skolpliktstid.
Om ett barn, som har tagits
emot i särskolan, bedöms kunna
gå över till grundskolan, skall den
lokala styrelsen för särskolan beslu-
ta att barnet inte längre skall vara
elev i den skolan. Motsvarande gäl-
ler för den lokala styrelsen för spe-
cialskolan, om ett barn, som har
tagits emot i den skolan, bedöms
kunna gå över till grundskolan el-
ler särskolan.
Huvudmannen för särskolan prö-
var om ett barn skall las emot i sär-
skolan under sin skolpliktstid. Fråga
om mottagande får väckas av bar-
nets vårdnadshavare eller av barnets
hemkommun.
Huvudmannen för specialskolan
prövar om ett barn skall las emot i
specialskolan under sin skolplikts-
tid. Fråga om mottagande får
väckas av barnets vårdnadshavare,
barnets hemkommun eller huvud-
mannen för särskola där barnet har
tagits emot.
Om ett barn, som har tagits
emot i särskolan, bedöms kunna
gå över till grundskolan, skall hu-
vudmannen för särskolan besluta
att barnet inte längre skall vara
elev där. Motsvarande gäller för
huvudmannen för specialskolan,
om den som tagits emot i special-
skolan, bedöms kunna gå över till
grundskolan eller särskolan.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
Beslut av den lokala styrelsen för
särskolan eller specialskolan i ären-
de enligt 4 § får överklagas hos
skolöverstyrelsen genom besvär.
Skolöverstyrelsens beslut får över-
klagas hos regeringen genom besvär.
Beslut enligt 4 § om mottagande i
särskolan eller specialskolan får
överklagas hos skolväsendets över-
klagandenämnd.
Besluten får överklagas endast av barnets vårdnadshavare.
6 §
Den som är elev i grundskolan el-
ler motsvarande del av särskolan el-
ler specialskolan kan pä försök un-
der högst sex månader tas emot
som elev i en annan av dessa skol-
former, om de skolhuvudmän som
berörs är överens om detta och
barnets vårdnadshavare lämnar sitt
medgivande.
På begäran av ett barns vårdnads-
havare får skolstyrelsen i barnets
hemkommun tillåta att barnet redan
höstterminen det kalenderår då bar-
net fyller sex år börjar i grundsko-
lan eller i en motsvarande skola för
barn med vanlig skolplikt. Till-
stånd får lämnas endast om barnet
är moget för skolgång.
Under samma förutsättningar får
den lokala styrelsen för särskolan
eller specialskolan tillåta att ett
barn börjar skolgång där eller i en
motsvarande skola ett är tidigare än
normalt.
Om ett barns vårdnadshavare be-
gär del, skall barnet redan höstter-
minen del kalenderår det fyller sex
år jämställas med skolpliktiga barn i
fråga om rätten att börja skolan.
10 §
Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då
barnet fyller 16 år eller, om barnet har särskild skolplikt, 17 år.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
Om barnet dessförinnan till-
fredsställande slutför högsta års-
kursen i grundskolan eller motsva-
rande i någon annan skola där
barnet får fullgöra sin skolplikt,
upphör därmed denna. Skolplik-
ten upphör också, om barnet vid
särskild prövning visar att det har
motsvarande kunskaper. Sådan
prövning anordnas av skolstyrelsen
eller, för barn med särskild skol-
plikt, av den lokala styrelsen för sär-
skolan eller specialskolan.
Beslut av den lokala styrelsen i
ärende om skolpliktens upphöran-
de får överklagas hos skolöversty-
relsen genom besvär. Skolöverstyrel-
sens beslut får inte överklagas.
Om barnet dessförinnan till-
fredsställande slutför högsta års-
kursen i grundskolan eller motsva-
rande i någon annan skola där
barnet får fullgöra sin skolplikt,
upphör därmed denna. Skolplik-
ten upphör också, om barnet vid
särskild prövning visar att det har
motsvarande kunskaper. Sådan
prövning anordnas av styrelsen för
utbildningen.
Beslut av styrelsen för utbild-
ningen i ärende om skolpliktens
upphörande får överklagas hos
skolväsendets överklagandenämnd.
Varje barn som fullgör skolplikt
inom det offentliga skolväsendet
eller på något annat sätt skall delta
i den verksamhet som anordnas
för att ge den avsedda utbildning-
en, om barnet inte är sjukt eller
har annat giltigt skäl att utebli.
Varje barn, som fullgör skol-
plikt inom det offentliga skolvä-
sendet för barn och ungdom eller
på något annat sätt, skall delta i
den verksamhet som anordnas för
att ge den avsedda utbildningen,
om barnet inte är sjukt eller har
annat giltigt skäl att utebli.
En skolpliktig elev får beviljas kortare ledighet för enskilda angelä-
genheter. Disciplinär åtgärd mot en skolpliktig elev får avse elevens när-
varo i skolan, dock endast i ringa omfattning.
Ingen är på grund av skolplikt,
som fullgörs inom det offentliga
skolväsendet, skyldig att gå i sko-
lan mer än 190 dagar per läsår el-
ler att någon dag delta mer än åtta
timmar eller, i de två lägsta års-
kurserna, sex timmar.
Ingen är på grund av skolplikt,
som fullgörs inom det offentliga
skolväsendet för barn och ungdom,
skyldig att gå i skolan för att delta i
obligatoriska inslag i utbildningen
mer än 190 dagar per läsår eller att
någon dag delta i sådana inslag
mer än åtta timmar eller, i de två
lägsta årskurserna, mer än sex tim-
mar.
12 §
På begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare skall eleven befrias
från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i verksamheten,
om det med hänsyn till särskilda omständigheter inte är rimligt att krä-
va att eleven deltar.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
Befrielse skall alltid medges fran undervisning i religionskunskap, om
eleven tillhör ett trossamfund, som har regeringens tillstånd att i sko-
lans ställe ombesörja sådan undervisning, och eleven visar att han del-
tar i denna.
Om elevens vårdnadshavare krä-
ver det, skall begäran om befrielse
prövas av den lokala styrelsen för
skolan eller, för elever utanför det
offentliga skolväsendet, av länsskol-
nämnden. Avslås begäran vid sådan
prövning, får beslutet överklagas
hos skolöverstyrelsen genom besvär.
Skolöverstyrelsens beslut får över-
klagas hos regeringen genom besvär.
13
Skolstyrelsen skall se till att skol-
pliktiga elever i kommunens
grundskola fullgör sin skolgång.
Skolstyrelsen skall också se till att
skolpliktiga barn, som är kyrko-
bokförda i kommunen men inte
går i dess grundskola, på något
annat sätt får föreskriven utbild-
ning.
Den lokala styrelsen för särsko-
lan eller specialskolan skall se till
att skolpliktiga elever i skolenhe-
ter under dess ledning fullgör sin
skolgång.
Om elevens vårdnadshavare krä-
ver det, skall begäran om befrielse
prövas av styrelsen för utbildning-
en eller, för elever utanför det of-
fentliga skolväsendet, av den styrel-
se som ansvarar för grundskolan i
elevens hemkommun. Avslås begä-
ran vid sådan prövning, får beslu-
tet överklagas hos kammarrätten.
§
Kommunen skall se till att skol-
pliktiga elever i dess grundskola
fullgör sin skolgång. Kommunen
skall också se till att skolpliktiga
barn, som är bosatta i kommunen
men inte går i dess grundskola, på
något annat sätt får föreskriven
utbildning.
Huvudmannen för särskolan el-
ler specialskolan skall se till att
skolpliktiga elever i skolor under
dess ledning fullgör sin skolgång.
Nuvarande lydelse
Om en skolpliktig elev i en sko-
la utanför det offentliga skolväsen-
det är frånvarande i stor utsträck-
ning utan giltig orsak, skall hu-
vudmannen för skolan anmäla för-
hållandet till skolstyrelsen i barnets
hemkommun. Skolstyrelsen skall
pröva om barnet skall åläggas skol-
gång i grundskolan eller, om skäl
föreligger, överlämna anmälan till
den lokala styrelsen för särskolan
eller specialskolan, som skall prö-
va om barnet skall åläggas skol-
gång där.
Beslut om att ålägga barnet skol-
gång får överklagas hos kammar-
rätten genom besvär.
Föreslagen lydelse
14 §
Prop. 1990/91:115
Om en skolpliktig elev i en sko-
la utanför det offentliga skolväsen-
det för barn och ungdom är frånva-
rande i stor utsträckning utan gil-
tig orsak, skall huvudmannen för
skolan anmäla förhållandet till
barnets hemkommun. Kommunen
skall pröva om barnet skall åläggas
skolgång i grundskolan eller, om
skäl föreligger, överlämna anmä-
lan till huvudmannen för särskolan
eller specialskolan, som skall prö-
va om barnet skall åläggas skol-
gång där.
Beslut om att ålägga barnet skol-
gång får överklagas hos kammar-
rätten.
16 §
Om en skolpliktig elev i det of-
fentliga skolväsendet inte fullgör
sin skolgång och detta beror på att
elevens vårdnadshavare inte har
gjort vad på dem ankommer för
att så skall ske, får länsskolnämn-
den vid vite förelägga elevens vård-
nadshavare att iaktta sina skyldig-
heter. Motsvarande gäller om vård-
nadshavare för ett skolpliktigt barn,
vars skolgång uppskjutits, inte ser
till all barnet går i förskola, när
skyldighet till detta föreligger. Ett
föreläggande gäller omedelbart,
även om beslutet överklagas.
Om en skolpliktig elev i det of-
fentliga skolväsendet för barn och
ungdom inte fullgör sin skolgång
och detta beror på att elevens
vårdnadshavare inte har gjort vad
på dem ankommer för att så skall
ske, får styrelsen för utbildningen
vid vite förelägga elevens vård-
nadshavare att iaktta sina skyldig-
heter. Ett föreläggande gäller ome-
delbart, även om beslutet överkla-
gas.
Vitet får inte förvandlas till fängelse.
Beslut av länsskolnämnden i Beslut av styrelsen för utbildning-
ärenden enligt denna paragraf får en i ärenden enligt denna paragraf
överklagas hos kammarrätten ge- får överklagas hos kammarrätten.
nom besvär.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
4 kap. Grundskolan
1 §
Utbildningen i grundskolan skall
syfta till all ge eleverna de kunska-
per och färdigheter och den skol-
ning i övrigt som de behöver för att
delta i samhällslivet. Den skall kun-
na ligga till grund för fortsatt ut-
bildning i gymnasieskolan.
Särskilt stöd skall ges till elever
som har svårigheter i skolarbetet.
2 §
Eleverna skall ha inflytande över
hur deras utbildning utformas. Om-
fattningen och utformningen av ele-
vernas inflytande skall anpassas ef-
ter deras ålder och mognad.
3 §
Grundskolan skall ha nio årskur-
ser. Av dessa utgör 1-3 lågstadium,
4-6 mellanstadium och 7-9 högsta-
dium.
Utbildningen i varje årskurs skall
bedrivas under ett läsår. Varje läsår
skall delas upp på en hösttermin
och en vårtermin.
Eleverna i grundskolan skall ha
en i huvudsak gemensam studie-
gång, om inte annat följer av före-
skrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
4 §
Utbildningen i grundskolan skall
vara avgiftsfri för eleverna. De skall
utan kostnad ha tillgång till böcker,
skrivmateriel, verktyg och andra
hjälpmedel som behövs för en tids-
enlig utbildning. I verksamheten får
dock förekomma enstaka inslag som
kan föranleda en obetydlig kostnad
för eleverna.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
5 §
För var och en som enligt denna
lag har rätt att gå i grundskolan
skall hemkommunen sörja för alt
sådan utbildning kommer till stånd.
Denna skyldighet skall normalt
fullgöras genom att hemkommunen
anordnar grundskola i den omfatt-
ning som krävs för all bereda ut-
bildning ål samtliga i kommunen
som har rätt till sådan.
Om det finns särskilda skäl får
hemkommunen komma överens
med någon annan kommun att den-
na i sin grundskola skall ta emot
elever vars grundskoleutbildning
hemkommunen har alt sörja för.
6§
Varje kommun år skyldig all vid
utformningen av sin grundskole-
verksamhet beakta vad som för ele-
verna är ändamålsenligt ur kommu-
nikationssynpunkt.
Ingen kommun får organisera sin
grundskola så alt någon elev på
grund av skolgången behöver bo
utanför det egna hemmet. Avsteg
härifrån får dock göras om förhål-
landena är så speciella att det fram-
står som orimligt att kommunen an-
ordnar skolgång på sådant sätt att
eleven kan bo kvar i hemmet under
skolgången. Vid denna bedömning
skall särskild vikt fästas vid elevens
ålder.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
Vid fördelningen av elever pä oli-
ka skolor skall kommunen eftersträ-
va att placera eleverna sä att de får
sä kort skolväg som möjligt. Värd-
nadshavares önskemål om att deras
barn skall tas emot vid en viss skola
inom kommunen skall beaktas så
långt det är möjligt utan all andra
elevers berättigade krav på placering
i en skola nära hemmel åsidosätts.
7§
Hemkommunen är skyldig att sör-
ja för alt det för eleverna i grund-
skolan anordnas kostnadsfri skol-
skjuts, om sådan behövs med hän-
syn till färdvägens längd, trafikför-
hållandena, fysiskt handikapp hos
en elev eller någon annan särskild
omständighet.
När en elev till följd av skolgång-
en måste bo utanför det egna hem-
met, skall hemkommunen svara för
alt eleven ulan extra koslnader får
tillfredsställande förhållanden.
Hemkommunens skyldighet enligt
första och andra styckena omfattar
inte sådana elever som avses i 8 §.
Aven för dessa elever skall dock
den mottagande kommunen under
de förutsättningar som anges i första
stycket sörja för kostnadsfri skol-
skjuts inom den kommunen. Kost-
naden härför ingår i de utbildnings-
kostnader som avses i 8 §.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
8 §
En kommun skall i sin grundsko-
la även la emot en elev för vars
grundskoleutbildning kommunen
inte är skyldig att sörja, om eleven
med hänsyn till sina personliga för-
hållanden har särskilda skäl att få
gä i den kommunens grundskola.
En kommun som på grund av sådan
skyldighet tar emot en elev har rätt
till ersättning för sina kostnader för
elevens utbildning från elevens hem-
kommun.
Innan kommunen fattar beslut
om alt för visst läsår ta emot en så-
dan elev skall den inhämta yttrande
från elevens hemkomun, om sådant
yttrande inte bedöms som onödigt.
9 §
Den som har tagits emot i en
kommuns grundskola ett visst läsår
har rätt all gå kvar hela läsåret,
även om de förhållanden som låg
till grund för beslutet ändras under
läsårets gång.
10 §
Om en elev i grundskolan inte
tillfredsställande har slutfört sista
årskursen når skolplikten upphör
men bedöms ha förmåga att fullföl-
ja utbildningen, skall eleven beredas
tillfälle att göra detta under högst
två år efter det att skolplikten upp-
hörde.
14
Nuvarande lydelse*
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
11 §
Beslut som en kommun fattar i
frågor som avses i 7 § andra stycket
om åtgärder för elever som inte bor
hemma, i 8 § första stycket om mot-
tagande av en elev från en annan
kommun samt i 10 § om rätt att
fullfölja utbildningen får överklagas
hos skolväsendets överklagande-
nämnd av eleven eller företrädare
för denne.
5 kap. Gymnasieskolan
11 §
Styrelsen för utbildningen i den anordnande kommunen eller lands-
tingskommunen beslutar om någon sökande inte skall tas emot därför
att han inte är behörig.
Styrelsen för utbildningen beslutar också om mottagande av en sökan-
de som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet
för utbildningen.
Styrelsens beslut enligt första
och andra styckena får överklagas
hos länsrätten av sökanden. Läns-
rättens beslut får inte överklagas.
Styrelsens beslut enligt första
och andra styckena får överklagas
hos skolväsendets överklagande-
nämnd av sökanden.
30 §
Frågor om intagning till Rh-anpassad utbildning vid vissa
gymnasieskolor och andra frågor om rätt till sådan utbildning enligt 7 §
prövas av en särskild nämnd, gemensam för sådana gymnasieskolor.
Nämnden skall ha minst sju och
högst elva ledamöter. 1 nämnden
skall finnas bl.a. företrädare för
gymnasieskolan och grundskolan
samt för de rörelsehindrade. Leda-
möterna utses av regeringen.
Nämndens beslut i fråga om in-
tagning eller i övrigt om rätt till
utbildning får överklagas endast av
den som begärt utbildningen. Be-
slutet överklagas hos länsrätten. Ett
beslut får dock inte överklagas så-
vitt det gäller placering vid en viss
gymnasieskola.
Nämnden skall ha minst sju och
högst elva ledamöter. I nämnden
skall finnas bl.a. företrädare för
gymnasieskolan och grundskolan
samt för de rörelsehindrade. Leda-
möterna utses av statens institut för
handikappfrågor i skolan.
Nämndens beslut i fråga om in-
tagning eller i övrigt om rätt till
utbildning får överklagas endast av
den som begärt utbildningen. Be-
slutet överklagas hos skolväsendets
överklagandenämnd. Ett beslut får
dock inte överklagas såvitt det gäl-
ler placering vid en viss gymnasie-
skola.
4 Enligt prop. 1990/91:85.
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
6 kap. Särskolan
1 §
Utbildningen i särskolan syftar till
att ge psykiskt utvecklingsstörda
barn och ungdomar en till varje
elevs förutsättningar anpassad ut-
bildning som sä långt det är möjligt
motsvarar den som ges i grundsko-
lan och gymnasieskolan.
2§
Eleverna skall ha inflytande över
hur deras utbildning utformas. Om-
fattningen och utformningen av ele-
vernas inflytande skall anpassas ef-
ter deras ålder, mognad och förut-
sättningar i övrigt.
3 §
Särskolan omfattar grundsärskola,
träningsskola och yrkessärskola.
Grundsärskolan och träningssko-
lan skall ha tio årskurser. Av dessa
utgör 1-3 lågstadium, 4-6 mellansta-
dium och 7-10 högstadium. Trä-
ningsskolan är avsedd för elever
som inte kan gå i grundsärskolan.
Styrelsen för utbildningen avgör om
en elev som las emot i särskolan
skall gå i grundsärskolan eller trä-
ningsskolan.
Yrkessärskolan bygger på grund-
särskolan och träningsskolan. Styrel-
sen för utbildningen avgör om en
elev i yrkessärskolan skall få yrkes-
utbildning, yrkesträning eller verk-
samhetsträning.
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
4 §
Utbildningen i särskolan skall va-
ra avgiftsfri för eleverna. De skall
utan kostnad ha tillgång till böcker,
skrivmateriel, verktyg och andra
hjälpmedel som behövs för en tids-
enlig utbildning. / verksamheten får
dock förekomma enstaka inslag som
kan föranleda en obetydlig kostnad
för eleven.
5 §
För var och en som enligt denna
lag har rätt att gå i särskolan skall
hemlandstingskommunen sörja för
att sådan utbildning kommer till
stånd. Motsvarande gäller för kom-
muner som inte ingår i någon
landstingskommun.
En landstingskommun får komma
överens med en kommun som ingår
i landstingskommunen om att kom-
munen skall överta skyldigheten att
sörja för särskoleulbildning såvitt
avser barn och ungdomar i kommu-
nen. Kommunen får därvid i sin sär-
skola ta emot barn från andra kom-
muner om den som har att sörja för
barnens särskoleulbildning medger
del. Om en överlåtelse av huvud-
mannaskapet har skett får lands-
tingskommunen lämna ekonomiskt
bidrag till kommunen. Har överlå-
telse skett till samtliga kommuner i
landstingskommunen får kommu-
nerna samverka med varandra för
all anordna utbildningen och lämna
ekonomiska bidrag till varandra,
om det behövs för kostnadsutjäm-
ning mellan kommunerna.
17
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
En landstingskommun får med
bibehållande av huvudmannaskapet
överlåta ledningen av en enhet av
särskolan till den kommun där en-
heten är belägen, om kommunen
samtycker till detta.
6 §
Landstingskommun och kommun
som anordnar särskola är skyldiga
att så långt del är möjligt organisera
särskolan så att ingen elev blir
tvungen att bo utanför det egna
hemmet på grund av skolgången.
Även i övrigt skall huvudmannen
vid utformningen av sin särskole-
verksamhet beakta vad som ur kom-
munikationssynpunkt är ändamåls-
enligt för eleverna.
Varje huvudman är skyldig all för
eleverna i sin särskola anordna
kostnadsfri skolskjuts, om sådan be-
hövs med hänsyn till färdvägens
längd, trafikförhållandena, elevens
handikapp eller någon annan sär-
skild omständighet.
I lagen (1985:568) om särskilda
omsorger om psykiskt utvecklings-
störda m.fl. finns föreskrifter om
särskilda omsorger i form av boen-
de i familjehem eller elevhem för
barn och ungdomar som behöver
bo utanför föräldrahemmet.
7 §
Ungdomar som inte kan gå i
gymnasieskolan därför all de är psy-
kiskt utvecklingsstörda har rätt att
efter skolpliktens upphörande tas
emot i särskolan intill utgången av
vårterminen det kalenderår då de
fyller 21 år om de inte bereds ut-
bildning i specialskolan.
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
En elev som har påbörjat yrkesut-
bildning eller motsvarande i särsko-
lan före utgången av vårterminen
det kalenderår då eleven fyller 21
år, skall beredas möjlighet att fort-
sätta i särskolan till utgången av
vårterminen del kalenderår då ele-
ven fyller 23 år, om det behövs för
att slutföra utbildningen.
8 §
Beslut som styrelsen för utbild-
ningen fattar enligt 7 § om att en
elev inte skall tas emot i särskolan
därför att denne bedöms kunna gä i
gymnasieskolan trots att eleven är
utvecklingsstörd får överklagas av
eleven eller företrädare för denne
hos skolväsendets överklagande-
nämnd.
7 kap. Specialskolan
1 §
Utbildningen i specialskolan skall
syfta till att ge barn och ungdomar
med synskada, dövhet, hörselskada
eller talskada en till varje elevs för-
utsättningar anpassad utbildning
som så långt det är möjligt motsva-
rar den utbildning som ges i grund-
skolan.
Därutöver kan specialskolan till-
handahålla sådan utbildning som
avses i 6 § andra stycket.
2 §
Eleverna skall ha inflytande över
hur deras utbildning utformas. Om-
fattningen och utformningen av ele-
vernas inflytande skall anpassas ef-
ter deras ålder, mognad och förut-
sättningar i övrigt.
19
2 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 115
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
3 §
Specialskolan skall för utbildning
pä grundskolenivå ha tio årskurser,
som fördelas på lågstadium, mellan-
stadium och högstadium enligt före-
skrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
4 §
Utbildningen i specialskolan skall
vara avgiftsfri för eleverna. De skall
ulan kostnad ha tillgång till böcker,
skrivmateriel, verktyg och andra
hjälpmedel som behövs för en tids-
enlig utbildning. I verksamheten får
dock förekomma enstaka inslag som
kan föranleda en obetydlig kostnad
för eleven.
Staten skall svara för all eleverna
i specialskolan kostnadsfritt erhåller
för utbildningen erforderliga resor.
För elever i specialskolan som till
följd av skolgången måste bo utan-
för det egna hemmet skall staten
svara för alt eleverna utan extra
kostnader får tillfredsställande för-
hållanden.
5 §
Utbildningen i specialskolan skall
bedrivas vid flera särskilda enheter.
För varje sådan enhet skall del fin-
nas en styrelse. Regeringen medde-
lar föreskrifter om enheterna och
deras upptagningsområden.
Utbildning i specialskolan kan
också anordnas i särskilda klasser
som är förlagda ull grundskolan
men leds av en styrelse för special-
skolan.
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
6 §
Om en elev i specialskolan inte
tillfredsställande har slutfört sista
årskursen när skolplikten upphör
men bedöms ha förmåga att fullföl-
ja utbildningen, skall eleven beredas
tillfälle att göra detta under högst
två år efter del att skolplikten upp-
hörde. Vad nu sagts gäller dock inte
om eleven är psykiskt utvecklings-
störd.
Ungdomar som inte kan gå i
gymnasieskolan därför alt de är psy-
kiskt utvecklingsstörda får efter
skolpliktens upphörande i mån av
plats genomgå annan utbildning i
specialskolan intill utgången av vår-
terminen det kalenderår då de fyller
21 år.
7 §
Hemkommunen skall betala er-
sättning till staten för vissa kostna-
der för den som är elev i special-
skolan. Detta gäller dock inte om
eleven går i en sådan särskild klass
av specialskolan som är förlagd till
hemkommunens grundskola.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om ytterligare un-
danlag samt om ersättningens stor-
lek.
8 §
Beslut av styrelsen för utbildning-
en enligt 4 § tredje stycket om åtgär-
der för elever som inte bor hemma
samt enligt 6 § första stycket om rät-
ten att fullfölja utbildningen får
överklagas av eleven eller företräda-
re för denne hos skolväsendets över-
klagandenämnd.
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
S kap. Sameskolan
1 §
Utbildningen i sameskolan skall
syfta till alt ge samers barn en ut-
bildning med samisk inriktning som
1 övrigt motsvarar utbildningen till
och med årskurs 6 i grundskolan.
Särskilt stöd skall ges till elever
som har svårigheter i skolarbetet.
2 §
Eleverna skall ha inflytande över
hur deras utbildning utformas. Om-
fattningen och utformningen av ele-
vernas inflytande skall anpassas ef-
ter deras ålder och mognad.
3 §
Samers barn får fullgöra sin skol-
plikt i sameskolan i stället för i
grundskolan. Detsamma gäller and-
ra barn, om del finns särskilda skäl.
4§
Utbildningen i sameskolan skall
vara avgiftsfri för eleverna. l)e skall
utan kostnad ha tillgång till böcker,
skrivmateriel, verktyg och andra
hjälpmedel som behövs för en tids-
enlig utbildning. I verksamheten får
dock förekomma enstaka inslag som
kan föranleda en obetydlig kostnad
för eleven.
5 §
För elever i sameskolan som till
följd av skolgången måste bo utan-
för det egna hemmet skall staten
svara för att eleverna ulan extra
kostnader får tillfredsställande för-
hållanden.
Staten skall svara för att eleverna
i sameskolan kostnadsfritt erhåller
för utbildningen erforderliga resor.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
6 §
För sameskolan skall finnas en
styrelse.
Styrelsen beslutar om intagning
av elever i sameskolan. Styrelsens
beslut i sådana frågor får överklagas
av eleven eller företrädare för denne
hos skolväsendets överklagande-
nämnd.
9 kap. Fristående skolor
Godkännande
I §
Skolplikt får fullgöras i en fri-
stående skola, om skolan är god-
känd för ändamålet.
Ärenden om godkännande för
vanlig skolplikt prövas av statens
skolverk.
Såvitt gäller särskild skolplikt prö-
vas
1. sådant godkännande som avser
en skola som motsvarar särskolan
av styrelsen för särskolan där skolan
är belägen och
2. sådant godkännande som avser
en skola som motsvarar specialsko-
lan av styrelsen för den specialskola
som ansvarar för utbildning av sam-
ma handikappgrupp där skolan är
belägen.
2§
Godkännande för vanlig skolplikt
skall meddelas, om skolans utbild-
ning ger kunskaper och färdigheter
som till an och nivå väsentligen
svarar mot de kunskaper och färdig-
heter som grundskolan förmedlar
och skolan även i övrigt väsentligen
svarar mot grundskolans allmänna
mål.
23
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
Godkännande för särskild skol-
plikt skall meddelas, om skolan ger
eleverna en utbildning som väsentli-
gen svarar mot den som de skulle
fä i särskolan eller specialskolan. En
ytterligare förutsättning är att elever-
na i samband med utbildningen be-
reds erforderliga omsorger.
I godkännandet för särskild skol-
plikt skall anges om del avser sär-
skoleulbildning eller specialskoleut-
bildning eller båda dessa skolformer
samt för vilka handikappgrupper ut-
bildningen godkänns.
3§
Om ett barn har handikapp som
enligt 3 kap. 3 § kan vara grund för
särskild skolplikt, får barnet fullgöra
sin skolplikt i en godkänd fristående
skola endast om
1. skolan är godkänd för elever
som har särskild skolplikt på grund
av samma handikapp som barnet
eller
2. huvudmannen för särskolan
respektive specialskolan bedömer all
barnet ändå kan tillgodogöra sig ut-
bildningen vid skolan.
4 §
Den som har vanlig skolplikt men
som endast för kortare tid är bosatt
i landet eller som har andra skäl att
få en utbildning med internationell
inriktning får fullgöra sin skolplikt i
en fristående skola med sådan in-
riktning (internationell skola), om
skolan av statens skolverk har god-
känts för ändamålet.
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
För godkännande krävs all sko-
lans utbildning som helhet betrak-
tad är likvärdig med grundskolans.
Skolan skall förmedla kunskaper
och färdigheter som underlättar fort-
satt skolgång utomlands. Undervis-
ning i svenska språket och om
svenska förhållanden skall meddelas
i den omfattning som de i landet för
kortare tid bosatta eleverna behö-
ver.
Tillsyn m.m.
5 §
Fristående skolor som avses i 1
och 4 §§ skall i fråga om sin utbild-
ning för skolpliktiga elever stå un-
der tillsyn av statens skolverk.
Den omedelbara tillsynen över så-
dan utbildning ankommer på den
styrelse som finns för grundskolan
respektive särskolan eller specialsko-
lan för den kommun där skolan är
belägen.
6 $
Om en fristående skola inte läng-
re uppfyller kraven för godkännan-
de och bristerna inte avhjälps efter
påpekande för huvudmannen, skall
godkännandet återkallas.
Återkallande beslutas av den
myndighet som beslutar om godkän-
nande.
Övriga föreskrifter
7 §
Ett delegationsuppdrag enligt 3
kap. 12 § andra stycket kommunal-
lagen (1977:179) får inte omfatta
befogenhet att meddela eller återkal-
la godkännande för en fristående
skola enligt denna lag.
25
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
8§
När en skolpliktig elev börjar el-
ler slutar vid en fristående skola,
skall huvudmannen för skolan sna-
rast lämna uppgift om detta till sty-
relsen för utbildningen i elevens
hemkommun.
I 3 kap. 14 § finns föreskrifter om
uppgiftsskyldighet vid vissa fall av
frånvaro.
9 §
Beslut av statens skolverk i ären-
den om godkännande eller återkal-
lande av godkännande för en fri-
stående skola enligt I, 4 eller 6 § får
överklagas hos kammarrätten.
Beslut av styrelsen för utbildning-
en i ärenden om godkännande eller
återkallande av godkännande för en
fristående skola för särskild skol-
plikt enligt 1 eller 6 § får överklagas
hos kammarrätten.
Beslut av styrelsen för utbildning-
en i ärenden som avses i 3 § får
överklagas hos skolväsendets över-
klagandenämnd.
10 kap. Särskilda utbildningsformer
1 §
En internatskola kan på fram-
ställning från huvudmannen ges
ställning av riksinternatskola ge-
nom beslut av regeringen. Kommu-
ner och enskilda kan vara huvud-
män för riksinternatskolor.
En internatskola kan på fram-
ställning från huvudmannen ges
ställning av riksinternatskola ge-
nom beslut av statens skolverk.
Kommuner och enskilda kan vara
huvudmän för riksinternatskolor.
En riksinternatskola skall ha till uppgift att anordna utbildning, som
motsvarar grundskolan och gymnasieskolan eller endera av dessa
skolformer, för i första hand barn och ungdomar som har
utlandssvenska föräldrar eller har behov av miljöombyte eller som är
från glesbygd och inte kan beredas tillfredsställande inackordering.
26
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
I den del en riksinternatskola
motsvarar grundskolan skall den i
fråga om rätten att fullgöra skol-
plikt där anses vara en enligt 9
kap. 1 § godkänd fristående skola.
1 fråga om riksinternatskolornas
organisation och tillsynen över
dem meddelas föreskrifter av rege-
ringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
I den del en riksinternatskola
motsvarar grundskolan skall den i
fråga om rätten att fullgöra skol-
plikt där anses vara en enligt 9
kap. 1 § första och andra styckena
godkänd fristående skola. 1 fråga
om riksinternatskolornas organisa-
tion och tillsynen över dem med-
delas föreskrifter av regeringen el-
ler den myndighet som regering-
en bestämmer.
3 §
För sådana elever i grundskolan, särskolan, specialskolan och same-
skolan som på grund av sjukdom eller av liknande skäl under längre
tid inte kan delta i vanligt skolarbete skall särskild undervisning anord-
nas på sjukhus eller motsvarande, i elevens hem eller på annan lämplig
plats.
Särskild undervisning anordnas av skolhuvudmannen. Denne får
överlåta åt sjukvårdshuvudman eller någon annan att anordna sådan
undervisning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Särskild undervisning skall stå
öppen även för dem som fullgör
skolplikt utanför det offentliga
skolväsendet.
Frågor enligt 4 § prövas av skol-
styrelsen i barnets hemkommun.
Om barnet har sådant handikapp
som enligt 3 kap. 3 § kan vara
grund för särskild skolplikt, an-
kommer dock prövningen på skol-
överstyrelsen, som skall höra so-
cialstyrelsen innan ett medgivande
lämnas eller återkallas.
Beslut i sådana ärenden får över-
klagas hos kammarrätten genom be-
svär.
Särskild undervisning skall stå
öppen även för dem som fullgör
skolplikt utanför det offentliga
skolväsendet för barn och ungdom.
§
Frågor enligt 4 § prövas av sty-
relsen för den skola där barnet an-
nars skulle ha fullgjort sin skolplikt.
Om barnet har sådant handikapp
som enligt 3 kap. 3 § kan vara
grund för särskild skolplikt, skall
styrelsen höra socialstyrelsen innan
ett medgivande lämnas eller åter-
kallas.
27
Nuvarande lydelse*
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
6 §
Beslut i ärenden enligt 1 § om att
ge en skola ställning av riksinternat-
skola och om återkallande av så-
dant beslut samt enligt 4 § om att
fullgöra skolplikten pä annat sätt än
som anges i denna lag får överkla-
gas hos kammarrätten.
11 kap. Kommunal vuxenutbildning (komvux)
15 §
Styrelsens beslut enligt 14 § får
överklagas hos länsrätten av eleven.
Länsrättens beslut får inte överkla-
gas.
Styrelsens beslut enligt 14 § får
överklagas hos skolväsendets över-
klagandenämnd av eleven.
23 §
Styrelsens beslut om mottagande
får överklagas hos länsrätten av ele-
ven. Länsrättens beslut får inte
överklagas.
Styrelsens beslut om mottagande
får överklagas hos skolväsendets
överklagandenämnd av eleven.
Beslut om intagning får inte överklagas.
12 kap. Vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux)
14 §
Styrelsens beslut om mottagan-
de, om att utbildningen för en elev
skall upphöra och beslut om att
inte på nytt bereda en elev utbild-
ning får överklagas hos länsrätten
av eleven. Länsrättens beslut får in-
te överklagas.
Styrelsens beslut om mottagan-
de, om att utbildningen för en elev
skall upphöra och beslut om att
inte på nytt bereda en elev utbild-
ning får överklagas hos skolväsen-
dets överklagandenämnd av eleven.
Beslut om intagning får inte överklagas.
13 kap. Svenskundervisning för invandrare (sfi)
13 §
Styrelsens beslut enligt 12 § får
överklagas till länsrätten av eleven.
Länsrättens beslut får inte överkla-
gas.
Styrelsens beslut enligt 12 § får
överklagas hos skolväsendets över-
klagandenämnd av eleven.
5 Enligt prop. 1990/91:85.
28
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
14 kap. Skolhälsovård
1 §
Skolhälsovård skall anordnas för
eleverna i grundskolan, särskolan,
specialskolan och sameskolan.
/ gymnasieskolan skall skolhälso-
vård anordnas för eleverna pä stu-
dievägar, som är minst ett läsår
långa, och för eleverna i gymnasial
lärlingsutbildning.
För elever på kortare studievägar
i gymnasieskolan bör skolhälsovård
anordnas.
Skolhälsovård skall anordnas för
eleverna i grundskolan, gymnasie-
skolan, särskolan, specialskolan
och sameskolan.
Varje elev i grundskolan eller
sameskolan skall genomgå allmän
hälsokontroll en gång på varje sta-
dium. Den första kontrollen skall
äga rum första läsåret. Eleven
skall också genomgå kontroll av
syn och hörsel och andra begrän-
sade hälsokontroller, som anordnas
för alla mellan de allmänna hälso-
kontrollerna.
Om skolläkaren på förekommen
anledning anser att en viss elev i
grundskolan eller sameskolan be-
höver undersökas utöver vad som
följer av första stycket, skall eleven
genomgå sådan undersökning.
Eleverna i de delar av särskolan
och specialskolan som motsvarar
grundskolan skall när det behövs
genomgå särskilda undersökningar
som föranleds av deras handi-
kapp. I övrigt gäller bestämmelser-
na i första och andra styckena
även för dessa elever.
Varje elev i grundskolan eller
sameskolan skall erbjudas alt ge-
nomgå allmän hälsokontroll en
gång på varje stadium. Den första
kontrollen skall äga rum första läs-
året. Eleven skall dessutom, mellan
de allmänna hälsokontrollerna, er-
bjudas att genomgå kontroll av syn
och hörsel och andra begränsade
hälsokontroller.
Om skolläkaren på förekommen
anledning anser att en viss elev i
grundskolan eller sameskolan be-
höver undersökas särskilt, skall
eleven genomgå sådan undersök-
ning.
Eleverna i de delar av särskolan
och specialskolan som motsvarar
grundskolan skall när det behövs
erbjudas att genomgå särskilda un-
dersökningar som föranleds av de-
ras handikapp. I övrigt gäller be-
stämmelserna i första och andra
styckena även för dessa elever.
29
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
Eleverna på sådana studievägar i
gymnasieskolan, som är minst ett
läsår långa, och eleverna i yrkessär-
skolan skall beredas tillfälle att
genomgå minst en allmän hälso-
kontroll. Eleverna i yrkessärskolan
skall också erbjudas särskilda un-
dersökningar som föranleds av de-
ras handikapp.
Eleverna i gymnasieskolan och
i yrkessärskolan skall beredas till-
fälle att genomgå minst en allmän
hälsokontroll. Eleverna i yrkessär-
skolan skall också erbjudas sär-
skilda undersökningar som föran-
leds av deras handikapp.
Skolöverstyrelsen och länsskol- Statens skolverk skall ha tillsyn
nämnden skall ha tillsyn över över skol hälsovården,
skolhälsovården.
15 kap. Övriga föreskrifter
6 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får utan
hinder av föreskrifterna i 4 kap.
15 § och 5 kap. 14 § meddela fö-
reskrifter om skyldighet för den
som vill genomgå särskilt anord-
nad prövning i grundskolan eller
gymnasieskolan att betala avgift
som tillfaller staten.
Regeringen får utan hinder av
föreskrifterna i 4 kap. 4 §, 5 kap.
21 § och 11 kap. 5 § meddela före-
skrifter om skyldighet för den som
vill genomgå särskilt anordnad
prövning i grundskolan, gymnasie-
skolan eller kommunal vuxenut-
bildning att betala en avgift som
tillfaller huvudmannen för utbild-
ningen.
13 §
Den som efter skolpliktens upp-
hörande genomgår utbildning inom
det offentliga skolväsendet eller an-
nars genomgår utbildning med stöd
av denna lag skall på egen eller
ställföreträdares begäran befrias från
deltagande i inslag som annars inte
kan väljas bort, om förutsättningar-
na i 3 kap. 12 § är uppfyllda. I frå-
ga om prövning och överklagande
gäller bestämmelserna i 3 kap. 12 §
tredje stycket.
30
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
14 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får i frå-
ga om utbildning enligt denna lag
efter skolpliktens upphörande med-
dela föreskrifter om disciplinära åt-
gärder och skiljande av elev från en
viss utbildning.
31
Nuvarande lydelse*1
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
8. Beslut som enligt 3 kap. 7 §,
4 kap. 5 §, 4 a kap. 6 § vuxenut-
bildningslagen och 10 § lagen
(1986:159) om grundläggande
svenskundervisning för invandrare
får överklagas till skolöverstyrel-
sen, skall i stället överklagas till
länsrätten. Länsrättens beslut får in-
te överklagas.
8. Beslut som enligt 3 kap. 7 §,
4 kap. 5 §, 4 a kap. 6 § vuxenut-
bildningslagen och 10 § lagen
(1986:159) om grundläggande
svenskundervisning för invandrare
får överklagas till skolöverstyrel-
sen, skall i stället överklagas hos
skol väsendets ö verklagandenämnd.
"Enligt prop. 1990/91:85.
32
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Prop. 1990/91:115
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
2. Utöver vad som följer av 3 kap. i dess nya lydelse skall bestämmel-
serna i 3 kap. 7 och 16 §§ i deras äldre lydelse tillämpas beträffande
barn födda före år 1985. Vad som sägs om länsskolnämnden i 3 kap.
16 § skall dock i stället avse styrelsen för utbildningen.
3. Bestämmelsen i 3 kap. 8 § skall tillämpas först från och med den
1 juli 1997. Till dess gäller att hemkommunen får medge barn att börja i
grundskolan eller i annan skola för vanlig skolplikt redan det kalender-
år de fyller sex år, om barnets vårdnadshavare begär det. Motsvarande
skall under samma tid gälla huvudmannen för särskolan respektive spe-
cialskolan såvitt gäller skola för särskild skolplikt. I fråga om samesko-
lan lämnas sådant medgivande av sameskolstyrelsen.
4. Sådana godkännanden av fristående skolor som har meddelats en-
ligt bestämmelserna i 9 kap. 1-3 §§ i deras äldre lydelse och inte återkal-
lats skall alltjämt gälla. Motsvarande skall för riksinternatskolor gälla
beträffande sådana förklaringar som avses i bestämmelsen i 10 kap. 1 § i
dess äldre lydelse.
5. Förekommer i lag eller annan författning beteckningen den lokala
styrelsen för specialskolan skall därmed avses den styrelse för special-
skolan som föreskrivs i 7 kap. 5 §.
6. Beträffande sådana ärenden som överklagats till en länsskolnämnd
eller skolöverstyrelsen enligt äldre bestämmelser och som inte avgjorts
den 1 juli 1991 skall följande gälla.
Överklaganden av beslut enligt 3 kap. 4 § om lämplig skolform, 3
kap. 7 § om uppskjuten skolstart, 3 kap. 10 § om skolpliktens upphö-
rande, 3 kap. 17 § om fullföljande av skolgången sedan skolplikten upp-
hört samt enligt 4 kap. 13 § och 5 kap. 10 § om mottagande av en elev
från en annan kommun prövas av skolväsendets överklagandenämnd.
Även överklaganden av beslut som får överklagas enligt 3 kap. 7 §, 4
kap. 5 §, 4 a kap. 6 § vuxenutbildningslagen (1984:1118) och 10 § lagen
(1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare prövas
av skolväsendets överklagandenämnd.
Beslut av skolväsendets överklagandenämnd får inte överklagas.
Överklaganden av beslut enligt 3 kap. 12 § om befrielse från under-
visning och 9 kap. 1, 3 eller 7 § om godkännande eller återkallande av
godkännande av fristående skola prövas av kammarrätten.
Övriga sådana överklaganden som anges i första stycket prövas av re-
geringen.
I fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet men för vil-
ka tiden för överklagande inte har gått ut vid den tidpunkten gäller att,
utan hinder av äldre bestämmelser om överinstans, överklagandena
skall prövas av den instans som ovan i denna punkt har föreskrivits så-
vitt gäller redan överklagade ärenden.
7. Bestämmelserna i 2 kap. 3-7 §§ skall tillämpas på sfi som anordnas
efter den 1 juli 1991. För sådan sfi som anordnas av någon annan än en
kommun skall bestämmelserna i 2 kap. 4-7 dock inte tillämpas.
3.3
Prop. 1990/91:115
Härigenom föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommu-
na Iskatte lagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12.' Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt
av tjänst om sjukpenningen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig
till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning
också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av
försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbe-
te eller på grund av militärtjänstgöring.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän för-
säkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och le-
dighet för närståendevård utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej så-
dan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Korttidsstudiestöd, vuxenstudie-
bidrag och utbildningsarvode en-
ligt studiestödslagen (1973:349),
utbildningsbidrag för doktorander,
timersättning vid grundutbildning
för vuxna (grundvux), vid vuxenut-
bildning för psykiskt utvecklings-
störda (särvux) och vid grundläg-
gande svenskundervisning för in-
vandrare räknas som skattepliktig
intäkt av tjänst.
Korttidsstud iestöd, v u xe nstud ie-
bidrag och utbildningsarvode en-
ligt studiestödslagen (1973:349),
utbildningsbidrag för doktorander,
timersättning vid kommunal vux-
enutbildning (komvux), vid vuxen-
utbildning för psykiskt utveck-
lingsstörda (särvux) och vid
svenskundervisning för invandrare
(sfi) räknas som skattepliktig in-
täkt av tjänst.
Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknads-
stöd, statsbidrag motsvarande dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd som lämnas till arbetslös som startar
egen rörelse samt ersättning enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda
inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig
intäkt av tjänst.
Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räk-
nas som skattepliktig intäkt av tjänst.
1 Senaste lydelse 1990:650.
34
Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av re- Prop. 1990/91:115
geringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till
deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana
bidrag likställda.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången
vid 1993 års taxering.
35
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 115
Prop. 1990/91:115
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100)' skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
9 §2
Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialsko-
lan och sameskolan samt i en kommunal riksinternatskola för uppgift
som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för
uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator,
om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften
rör eller någon honom närstående lider men.
Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verk-
samhet i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för
uppgift som hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om
skiljande av elev från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om
det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående
lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsä-
rende eller i annat ärende som nu har nämnts.
Sekretess gäller inom utbild-
ningsväsendet i övrigt för uppgift
som hänför sig till psykologisk un-
dersökning eller behandling och
för uppgift om enskilds personliga
förhållanden hos psykolog, kura-
tor, eller syofunktionär, om det in-
te står klart att uppgiften kan röjas
utan att den som uppgiften rör el-
ler någon honom närstående lider
men. Dessutom gäller inom arbets-
marknadsutbildningen, den kom-
munala vuxenutbildningen, grund-
utbildningen för vuxna, vuxenut-
bildningen för psykiskt utveck-
lingsstörda och folkhögskolan
sekretess i annan elevvårdande
verksamhet för uppgift om en-
skilds personliga förhållanden, om
det kan antas att den som uppgif-
ten rör eller någon honom närstå-
ende lider men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller inom utbild-
ningsväsendet i övrigt för uppgift
som hänför sig till psykologisk un-
dersökning eller behandling och
för uppgift om enskilds personliga
förhållanden hos psykolog, kura-
tor eller syofunktionär, om det in-
te står klart att uppgiften kan röjas
utan att den som uppgiften rör el-
ler någon honom närstående lider
men. Dessutom gäller inom arbets-
marknadsutbildningen, den kom-
munala vuxenutbildningen,
vuxenutbildningen för psykiskt ut-
vecklingsstörda, svenskundervis-
ningen för invandrare (sfi) och
folkhögskolan sekretess i annan
elevvårdande verksamhet för upp-
gift om enskilds personliga förhål-
landen, om det kan antas att den
som uppgiften rör eller någon ho-
nom närstående lider men om
uppgiften röjs.
1 Lagen omtryckt 1989:713.
2 Andringen innebär bl.a. att fjärde stycket upphävs.
36
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio Prop. 1990/91:115
år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller
alltjämt i fråga om uppgifter som hänför sig till ärenden om uppfölj-
ningsansvar enligt 3 kap. 18 § skollagen (1985:1100) eller motsvarande
tidigare lagstiftning.
37
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:163) om rätt till ledighet
för grundläggande svenskundervisning för invandrare
dels att rubriken skall ha följande lydelse,
dels att 1 och 3 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:115
En arbetstagare, som har anta-
gits till undervisning enligt lagen
(1986:159) om grundläggande
svenskundervisning för invandrare,
har rätt att vara ledig från sin an-
ställning för att delta i undervis-
ningen enligt bestämmelserna i
denna lag.
En arbetstagare, som har anta-
gits till svenskundervisning för in-
vandrare (sfi) enltgi 13 kap. skolla-
gen (1985:100), har rätt att vara le-
dig från sin anställning för att del-
ta i undervisningen enligt bestäm-
melserna i denna lag.
Tid under vilken en arbetstagare är ledig enligt denna lag räknas som
arbetad tid vid tillämpning av andra författningar.
Har överenskommelse träffats
om svenskundervisning på arbets-
tid vid ett sådant samråd som avses
i 7 $ lagen (1986:159) om grund-
läggande svenskundervisning för in-
vandrare, har en arbetstagare som
vill delta i undervisningen rätt till
erforderlig ledighet för att göra
detta.
3 §
Har överenskommelse träffats
om svenskundervisning på arbets-
tid vid ett sådant samråd som avses
i 13 kap. 5 § skollagen (1985:100),
har en arbetstagare som vill delta i
undervisningen rätt till erforderlig
ledighet för att göra detta.
38
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:115
Träffas inte överenskommelse
enligt första stycket, har en arbets-
tagare rätt till ledighet för att delta
i grundläggande svenskundervisning
för invandrare dels i form av hel
ledighet i samband med heltidsstu-
dier, dels i form av förkortning av
arbetstiden till hälften av den för
arbetsplatsen normala arbetstiden i
samband med deltidsstudier. En
arbetstagare vars arbetstid är mind-
re än hälften av den för arbetsplat-
sen normala arbetstiden har dock
rätt till hel ledighet i samband
med deltidsstudier.
Träffas inte överenskommelse
enligt första stycket, har en arbets-
tagare rätt till ledighet för att delta
i sfi dels i form av hel ledighet i
samband med heltidsstudier, dels i
form av förkortning av arbetstiden
till hälften av den för arbetsplatsen
normala arbetstiden i samband
med deltidsstudier. En arbetstagare
vars arbetstid är mindre än hälften
av den för arbetsplatsen normala
arbetstiden har dock rätt till hel
ledighet i samband med deltidsstu-
dier.
Rätt till ledighet i den omfattning som följer av andra stycket har
även en arbetstagare som deltar i undervisningen på tid som inte är ar-
betstagarens arbetstid. I ett sådant fall skall vid förkortning av arbetsti-
den hela ledigheten förläggas antingen till arbetsdagens början eller slut
i enlighet med arbetstagarens önskemål.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
39
Härigenom föreskrivs att 6 § arbetsrättsliga beredskapslagen
(1987:1262) skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:115
Nuvarande lydelse
När denna lag skall tillämpas,
gäller inte lagen (1974:981) om ar-
betslagares rätt till ledighet för ut-
bildning, lagen (1979:1)84) om
rätt till ledighet för vissa förenings-
uppdrag i skolan och lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
grundläggande svenskundervisning
för invandrare.
Föreslagen lydelse
När denna lag skall tillämpas,
gäller inte lagen (1974:981) om ar-
betstagares rätt till ledighet för ut-
bildning, lagen (1979:1184) om
rätt till ledighet för vissa förenings-
uppdrag i skolan och lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandra-
re.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
40
Prop. 1990/91:115
Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 §'
Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om
1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjä-
nandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbets-
skada,
2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av
barn, m.m. dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3
kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vil-
ken föräldrapenning utges i anledning av barns födelse eller adoption
enligt 4 kap. 3 och 5 samma lag, i den mån frånvaron för varje barn,
eller vid flerbarnsbörd sammanlagt, icke överstiger 120 dagar eller för
ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig för-
äldrapenning utges enligt 4 kap. 10 och 11 §§ samma lag,
3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstaga-
ren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger
180 dagar,
4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till se-
mesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd, vuxenstudiebi-
drag eller utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349) eller om
utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksam-
het sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180 dagar,
5. ledighet på grund av sådan i 27 § värnpliktslagen (1941:967) eller
med stöd därav föreskriven tjänstgöring om högst 60 dagar, som ej är
beredskapsövning och ej heller direkt ansluter sig till grundutbildning,
eller ledighet på grund av motsvarande vapenfri tjänst, i den mån från-
varon under intjänandeåret icke överstiger 60 dagar,
6. ledighet på grund av att arbetstagaren efter det kalenderår då han
fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då
civilförsvarsberedskap råder eller beredskapsövning får anordnas vid
försvarsmakten, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke översti-
ger 60 dagar,
7. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
grundläggande svenskundervisning
för invandrare, eller
7. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandra-
re, eller
1 Senaste lydelse 1 ‘XX): 638.
41
8. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för Prop. 1990/91:115
närståendevård.
Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaro under de första 90
dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Ilar
arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet
frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter
infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön.
I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
42
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991.
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hell-
ström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Frei-
valds, Wallström, Persson, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Persson
Prop. 1990/91:115
I kompletteringspropositionen våren 1989 (prop. 1988/89:150) presente-
rade jag för första gången för riksdagen det arbete med förändringen av
styrningen av skolan som då inleddes i utbildningsdepartementet (skol-
projektet). Detta projekt var ett led i arbetet med förnyelsen av den of-
fentliga sektorn och syftade till att minska den statliga detaljstyrningen,
lägga anvaret för skolan längre fram i organisationen och ge eleverna
och dem som arbetar i skolan större inflytande.
Som ett första resultat av detta arbete beslutade riksdagen att den
statliga regleringen av tjänsterna som lärare, skolledare, biträdande skol-
ledare och syofunktionärer skulle upphöra med utgången av år 1990
(prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58). Beslutet innebär att kommunerna
från den 1 januari 1991 har ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all
personal i skolan.
Genom riksdagens ställningstagande hösten 1990 till propositionen
om ansvaret för skolan lades principerna för en mål- och resultatorien-
terad styrning av skolan fast (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76). Det in-
nebär att staten anger nationella mål och riktlinjer för arbetet i skolan
och att kommunerna ansvarar för genomförandet av verksamheten.
Dessa grundläggande principer för ansvarsfördelningen har lagts fast i
två inledande kapitel i en ny skollag som omfattar alla skolformer.
Från den 1 juli 1991 kommer ett nytt statsbidragssystem för grund-
skolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen att tillämpas. Statsbi-
dragssystemet har utformats som ett finansiellt stöd till skolverksamhe-
ten som skall ge kommunerna förutsättningar att bedriva en likvärdig
skolverksamhet. Statsbidraget reglerar inte skolans organisation och det
står skolhuvudmännen fritt att använda statsbidragen för olika ändamål
inom skolan.
43
Regeringen har nyligen för riksdagen lagt fram två propositioner Prop. 1990/91:115
som utgår från och bygger vidare på de principer som riksdagen lagt fast
om skolans styrning. Det är propositionen Växa med kunskaper - om
gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85) samt propo-
sitionen om folkbildning (prop. 1990/91:82). I den förstnämnda proposi-
tionen presenteras förslag för de angivna skolformerna, som står i över-
ensstämmelse med de fastlagda principerna för styrning och inflytande.
Förslag till reglering i lag av dessa skolformer läggs fram. Förslaget på
folkbildningens område ansluter till förändringarna på skolområdet på
så sätt att statens detaljstyrning av verksamheterna föreslås upphöra och
folkbildningens företrädare föreslås få ett större ansvar och inflytande.
Riksdagens ställningstagande hösten 1990 innebar också att nya cen-
trala myndigheter inrättas på skolområdet, statens skolverk och statens
institut för handikappfrågor i skolan. Båda myndigheterna skall börja
sin verksamhet den 1 juli 1991, då tidigare centrala och regionala myn-
digheter på skolområdet upphör. Jag avser att återkomma till regeringen
med en redovisning av myndigheternas organisation och resursbehov i
samband med förslag till kompletteringsproposition i vår.
En viktig uppgift för det nya skolverket är att följa och utvärdera
skolans verksamhet. Ett arbete pågår inom utbildningsdepartementet
med att utarbeta ett uppföljningssystem som kan utvecklas vidare av
skolverket.
Den förändrade styrningen och inte minst uppföljningen och utvär-
deringen förutsätter att läroplaner och kursplaner utformas så att de
kan konkretiseras och preciseras på lokal nivå och att de är möjliga att
utvärdera. Regeringen har nyligen bemyndigat mig att tillkalla en kom-
mitté med uppgift att lämna förslag till mål och riktlinjer för det offent-
liga skolväsendet samt för barnomsorgen. Kommittén skall i sitt arbete
utgå från de riktlinjer för styrningen av skolan som riksdagen lagt fast.
Förslag skall redovisas senast den 1 september 1992. Avsikten är att det-
ta förslag skall ligga till grund för nya mål och riktlinjer samt kurspla-
ner för samtliga skolformer.
En betygsberedning har tillkallats för att ge förslag till ett nytt betygs-
system i grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Arbetet i
beredningen har nära anknytning till den nyssnämnda kommitténs ar-
bete.
De förslag som jag presenterar nu avser att för grundskolan, särsko-
lan, specialskolan och sameskolan i lag lägga fast de regler för styrning
som följer av riksdagens tidigare ställningstaganden. Vidare görs juste-
ringar av bestämmelserna om skol hälsovården och om fristående skolor.
Med de nu föreliggande förslagen har reformeringen av skollagen slut-
förts.
Skollagen och läroplanerna är de grundläggande styrdokumenten för
skolans verksamhet. Uppföljningen och utvärderingen skall ge riksda-
gen och regeringen underlag för kompletteringar och förändringar av
styrningen och kontrollera måluppfyllelsen. Grundutbildningen för lä-
rare och fortbildningen är andra statliga medel att påverka verksamhe-
44
ten i skolan och garantera en likvärdig utbildning. I nyssnämnda propo- Prop. 1990/91:115
sition om gymnasieskolan och vuxenutbildningen anmälde jag att för-
ändringarna på skolområdet motiverade en analys av vilka krav som
med anledning härav kunde ställas på lärarnas kunskaper och kompe-
tens. En sådan analys bör enligt min mening bedrivas i samverkan med
läroplanskommittén. Jag avser därför att återkomma till regeringen i
denna fråga.
45
Prop. 1990/91:115
Mitt förslag: Beslut enligt skollagen skall som regel överprövas
av en särskild nämnd, skolväsendets överklagandenämnd. Un-
dantag görs för ett antal beslut som har utpräglat judiciell ka-
raktär eller gäller sådant som utgör eller ligger nära vad som an-
ses som civila rättigheter, i den mening detta begrepp har enligt
europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläg-
gande friheter. Överklaganden av dessa beslut förs till kammar-
rätt.
Nämndens ordförande skall vara jurist och ha erfarenhet
som domare.
Nämndens beslut med anledning av överklaganden dit far in-
te överklagas.
Möjlighet öppnas att låta nämnden överpröva också beslut
enligt förordning som meddelas med stöd av skollagen.
Skälen för mitt förslag: Med utgången av juni månad 1991 upphör
skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna. På dessa myndigheter har an-
kommit att pröva åtskilliga av de överklaganden som kommit ifråga en-
ligt skollagen och till den anslutande förordningar. Även efter de samla-
de förslag till ändringar i skollagen som nu föreligger finns det kvar ett
antal beslut som bör få överklagas. Flera av dem är av det slag som nu
överprövas av skolöverstyrelsen. Fråga inställer sig då om lämplig över-
instans för överklagandena.
I propositionen (prop. 1990/91:85) Växa med kunskaper föreslog jag
som intermistisk lösning att överklagandena i samtliga fall som då var
aktuella skulle gå till länsrätten. Jag förutskickade emellertid att jag
skulle återkomma till instansfrågan sedan reformarbetet förts vidare ge-
nom förslag till återstående delar av skollagen. I dessa delar kunde det
förutses att åtskilliga nya överklagandefall skulle komma upp till be-
dömning.
En samlad genomgång av de beslut där överklagandemöjlighet bör
finnas - eller i vissa fall måste finnas - ger vid handen att överprövning-
en bör delas upp på två skilda håll.
Vissa överklaganden bör prövas av domstol. Det gäller sådana fall
där beslutet kan anses vara sådant att det angår någons civila rättigheter,
i den mening detta begrepp har enligt europakonventionen. Det gäller
också beslut som ligger nära beslut av nyss nämnt slag. Vidare gäller det
beslut som är av utpräglat judiciell karaktär.
I enlighet med detta ställningstagande bör till domstol föras överkla-
ganden av beslut som gäller
46
- godkännande av en fristående skola och återkallelse av sådant god-
kännande,
- medgivande till enskild undervisning och motsvarande,
- åläggande att en elev i en fristående skola fortsättningsvis skall full-
göra sin skolplikt inom det offentliga skolväsendet,
- vitesföreläggande mot vårdnadshavare för att de skall se till att barn
under deras vårdnad fullgör skolplikten samt
- befrielse från viss undervisning (annat än kortare ledigheter).
Beslut i sådana ärenden som enligt vad nu sagts bör föras till domstol
är förhållandevis få. I vissa fall prövas de redan enligt gällande bestäm-
melser av kammarrätt. Dessa överklaganden kan därmed lämpligen alla
föras till kammarrätt. Någon särskild sammansättning av kammarrätten
i dessa mål är inte påkallad.
Bland de beslut i övrigt som bör få överklagas finns det grundad an-
ledning tro att de som främst kommer att överklagas är de som rör mot-
tagande vid viss skola eller i viss kommun. Såväl på grundskolesidan
som på gymnasiesidan dominerar de antalsmässigt. Av årligen numera
omkring 170 överklagade ärenden hos skolöverstyrelsen hänför sig drygt
130 till mottagandebeslut. Med de lagändringar som jag föreslagit torde
antalet visserligen sjunka något genom att kommuner inte längre med-
ges klagorätt, men sannolikt kommer det ändå att röra sig om ett inte
obetydligt antal. Frågor om mottagande av en elev i en kommun eller
en skola är näppeligen av den arten att domstolsprövning är påkallad.
Arendetypen kan t.o.m. anses något främmande även för förvaltnings-
domstolarna. Hade det rört sig om några få ärenden kunde man ha
övervägt att ändå, för enhetlighetens skull föra även dem och de fåtal
andra överklagandefall, som för närvarande hanteras i administrativa or-
gan, till domstolarna. Nu anser jag emellertid inte det vara rimligt.
Enligt min mening kan de överklaganden, som inte bör gå till kam-
marrätt, med fördel hanteras av en för ändamålet inrättad nämd. En så-
dan nämnd kommer uppenbart inte att få underlag för något kontinuer-
ligt arbete och ledamöterna kan därför ha nämnduppdraget som bisyss-
la. Kanslifunktionerna torde inte bli mer omfattande än att en annan
myndighet kan utföra dem för nämnden. En förebild i detta hänseende
kan sökas i högskolans avskiljandenämnd. En grundläggande bestäm-
melse om en nämnd av det slag som jag här har förordat bör tas in i
skollagen.
Det är lämpligt att nämndens ordförande är en lagfaren domare. Det
bör därför Finnas såväl en ordförande som en ersättare för denne med
dessa kvalifikationer. Antalet ledamöter utöver dessa två torde kunna
begränsas till två personer. De kan lämpligen ha anknytning till skol-
verksamhet. Kravet på nämndens ordförande bör anges i lag, men i öv-
rigt bör regeringen få bestämma nämndens sammansättning.
Det nya skolverket bör kunna sörja för kanslifunktioner åt nämnden
och även för den föredragning som kan behövas. Detta är dock en fråga
som bör hanteras i myndigheternas instruktioner.
Prop. 1990/91:115
47
En ärendegrupp, som enligt gällande bestämmelser går till kammar-
rätt, bör kunna föras över till nämnden. Det gäller rätten att tas emot
till Rh-anpassad gymnasieutbildning.
Det bör finnas möjlighet att till nämnden föra inte bara överklagan-
den av beslut enligt själva skollagen utan även överklaganden av beslut
enligt sådana förordningar som meddelas med stöd av skollagen. Grund-
bestämmelsen i lagen om nämnden bör utformas med hänsyn härtill.
En särskild fråga är om nämndens beslut med anledning av överkla-
ganden dit bör få överklagas. Jag anser inte att det finns skäl att medge
något sådant överklagande. Antingen skulle dessa då gå till domstolarna,
vilka enligt vad förut sagts knappast bör belastas med de ärenden som
torde komma att dominera, eller till regeringen. Att föra ärendena till
regeringen skulle strida mot den konsekventa strävan som funnits sedan
flera år att föra bort förvaltningsärenden av det här slaget från regering-
en. En föreskrift att beslut, som nämnden har fattat med anledning av
överklagande dit, inte får överklagas bör innebära, att inte heller beslut
på formell grund i ett överklagat ärende - t.ex. avvisningsbeslut - får
överklagas. Även ett sådant beslut fattas ju med anledning av överkla-
gandet.
Jag har i frågan om instansordningen samrått med chefen för justitie-
departementet.
Jag avser att senare lägga fram förslag beträffande de anslag som be-
hövs för den nu föreslagna nämnden.
Prop. 1990/91:115
Mitt förslag: Skolplikten skall som hittills inträda höstterminen
det år barnet fyller sju år men barnets vårdnadshavare får be-
stämma att barnet skall börja i skolan det år barnet fyller sex år.
Kommunerna får dock under en övergångstid om sex år be-
stämma i vilken mån sexåringar skall tas in i skolan.
Skälen för mitt förslag: En internationell jämförelse visar att de nor-
diska länderna över huvud taget har en sen skolstart jämfört med övriga
länder. Utvecklingen går mot att de länder som traditionellt har haft en
sen skolstart nu sänker skolstartsåldern.
1 årets budgetproposition pekade jag på att vi med en fullt utbyggd
barnomsorg har en av samhället driven social och pedagogisk verksam-
het som når alla barn och ungdomar i åldrarna 1,5 till 16 år. Hur denna
verksamhet utformas är av stor betydelse. Forskningen visar att barnens
språkliga utveckling grundläggs mycket tidigt och att den är avgörande
för barnens möjligheter att tillägna sig kunskaper och färdigheter i sko-
lan. Barnens intellektuella utveckling är beroende av stöd och stimulans
kreativt, socialt och känslomässigt. Det går inte att dela upp barnets ut-
veckling i en del som hör till dess fritid och en annan del som utgörs av
48
teoretisk inlärning. Alla som arbetar med barn måste således göra det
utifrån en helhetssyn på barnets utveckling.
Att nästan alla barn deltar i någon form av samhällelig barnomsorg
leder mot denna bakgrund till att principerna för hur mål skall utfor-
mas och hur innehållet skall systematiseras behöver samordnas. Försko-
lan och skolan är på varandra följande led i samhällets insatser för
barns utveckling. Det är således fullt naturligt att barnomsorgen och
grundskolan nu bör få ett gemensamt måldokument, något som fram-
står som än mer berättigat om en flexibel skolstart införs.
Den kraftiga utbyggnaden av förskolan gör att allt fler barn har erfa-
renhet av pedagogisk verksamhet och organiserad social samvaro när de
börjar skolan. Skolans arbetssätt förändras också genom ökade inslag av
kreativa uttryckssätt och större utrymme för barnens sociala och kultu-
rella behov. Utvecklingen går alltså mot att skillnaderna mellan barn-
omsorgen och skolan minskar och att de två verksamhetsformerna växer
samman. Detta gör att skolan numera har bättre förutsättningar att ta
sig an yngre barn.
Inte bara de verksamhetsmässiga utan även de organisatoriska hind-
ren mot en samordnad eller gemensam verksamhet för barnomsorgen
och skolan undanröjs. Kommunerna har numera det samlade arbetsgi-
varansvaret för både skolans och barnomsorgens personal. Möjligheten
att ha en gemensam kommunal nämnd för skolan och barnomsorgen
införs den 1 januari 1992.
Den utveckling som jag nu beskrivit leder till att skolstarten avdra-
matiseras. Det blir innehållet i verksamheten, inte organisationsformen,
som med utgångspunkt i barnets behov blir det viktiga. Med en elevan-
passad undervisning kan skolstarten göras mera flexibel. Utifrån barnets
utvecklingsnivå kan det ofta vara positivt att få börja skolan redan vid
sex års ålder.
Skolan har en skyldighet att anpassa sin verksamhet till barnens
mognadsgrad. Som jag nyss antytt anser jag också att skolan har goda
möjligheter till detta. Den nuvarande möjligheten att skjuta upp barns
skolstart till det år de fyller åtta bör därför tas bort. Inför de förändring-
ar som kommer att genomföras inom skolan och barnomsorgen är det
viktigt att slå fast skolans grundprincip att i sin undervisning utgå från
varje elevs särskilda förutsättningar och behov.
Med hänsyn till såväl kommunernas som föräldrarnas planering an-
ser jag emellertid att möjligheten att skjuta upp skolstarten bör Finnas
kvar under nästa läsår.
Mitt förslag innebär att föräldrarna får rätten att avgöra om ett barn
skall börja i skolan vid sex eller sju års ålder. Det betyder att vi erkän-
ner att föräldrarna har de bästa förutsättningarna att bedöma barnets
mognadsnivå och vilka förutsättningar det har att delta i skolans verk-
samhet. Både skolan och förskolan kommer naturligtvis att stödja för-
äldrarna när de skall avgöra den saken. Detta förutsätter att förskolans
personal, som ju känner barnet, är väl förtrogen med innehållet i den
verksamhet barnet kommer att delta i. Lika viktigt är det att läraren får
Prop. 1990/91:115
49
veta från förskolan var den blivande eleven befinner sig utvecklingsmäs- Prop. 1990/91:115
sigt så att undervisningen kan anpassas därefter. En smidig övergång
från förskola till grundskola för varje elev förutsätter således samverkan
mellan olika personalgrupper och med elevens vårdnadshavare.
Den flexibla skolstarten och den gradvisa sammansmältningen av
skola och barnomsorg får naturligtvis också personalpolitiska konse-
kvenser. De metodiska och pedagogiska förutsättningarna ändras för bå-
de förskolans och skolans personal, vilket får följder för personalutbild-
ningen. Därvid kan gemensamma studiedagar och annan gemensam
fortbildning för förskolan och skolan vara ett sätt att stimulera erfaren-
hetsutbyte mellan verksamhetsgrenarna.
Minst lika viktigt som utbildning i formell mening är det att de be-
rörda personalgrupperna får praktiska erfarenheter av varandras verk-
samhetsområden. Det förekommer redan att lärare tjänstgör i förskolan,
liksom att förskollärare tjänstgör på lågstadiet. Att organisera tjänstgö-
ringen på det sättet kommer självklart att bli vanligare framöver. Att
t.ex. en förskollärare ingår i arbetsenheten på lågstadiet finner jag natur-
ligt.
Många kommuner bedriver försök och projekt som gäller samverkan
mellan förskolan och skolan. Därmed finns också på många håll perso-
nal som är insatt i verksamheten från både skolans och förskolans ut-
gångspunkter. Sådan personal utgör naturligtvis en värdefull resurs både
i fortbildning och som handledare.
Föräldrarnas val kan komma att grundas på andra faktorer än barn-
ets förutsättningar. En sådan faktor skulle kunna vara rent ekonomisk.
På många håll är det billigare att ha barnen i skola och fritidshem än i
daghem, eftersom avgifterna är högre i daghemmen.
I och för sig tror jag att dessa farhågor är överdrivna. För mig är det
självklart att föräldrarna har barnens bästa för ögonen när de fäller av-
görandet om tidpunkten för skolstarten. Jag ser det ändå som positivt att
man på kommunalt håll har börjat se över sin avgiftspolitik med anled-
ning av den flexibla skolstarten.
Jag bedömer att de praktiska förutsättningarna att genomföra en flex-
ibel skolstart just nu är goda. Antalet elever på lågstadiet är för närva-
rande ganska lågt, ungefär 290 000, medan det kommer att öka succes-
sivt framöver för att, enligt preliminära beräkningar av statistiska cen-
tralbyrån från februari 1991 kulminera strax före år 2 000 med ca
375 000 elever. Också det totala antalet elever i grundskolan är för när-
varande och de närmaste åren lågt. I början på 1980-talet var det stadigt
över en miljon, för att nu och de närmaste åren ligga strax under
900 000. I slutet av det här decenniet kommer det totala elevantalet åter
att överstiga en miljon. 1 planeringen måste man alltså sett över riket
under alla förhållanden kalkylera med ökande elevantal. Den flexibla
skolstarten kan sägas innebära att denna elevexpansion läggs tidigare.
Självfallet är jag medveten om att de lokala variationerna är stora. Totalt
sett skulle ändå ett uppskjutande av reformen medföra väsentligt för-
sämrade planeringsförutsättningar.
50
Det nya styrsystemet för skolan innebär i allt väsentligt ett kommu-
nalt genomförandeansvar. Staten skall inte längre detaljstyra och detalj-
planera verksamheten. Däremot skall statens styrning naturligtvis utfor-
mas sä att den kommunala planeringen inte försväras onödigtvis. Jag an-
ser att redan elevutvecklingen visar att förutsättningarna för kommuner-
na att genomföra reformen inte gärna kan vara bättre än nu. Jag vill
också hänvisa till de satsningar på lärarutbildningen som föreslås i årets
budgetproposition. Det som ändå enligt min mening utgör det största
bidraget till att underlätta den kommunala planeringen är att kommu-
nerna själva under en väl tilltagen tidsperiod om sex år kan avgöra i vil-
ket tempo de vill genomföra reformen. Därmed bör det föreligga förut-
sättningar för en mjuk och odramatisk övergång till den ordning där
föräldrarna ensamma avgör om skolstarten skall ske vid sju eller sex år.
Om inte alla sexåringar vilkas föräldrar så önskar kan få plats i skolan,
anser jag att barnets biologiska ålder bör utgöra den främsta urvalsgrun-
den för skolstarten.
Regeringen har som jag nyss nämnt nyligen beslutat om direktiv för
en översyn av skolans läroplaner och barnomsorgens måldokument. Di-
rektiven innebär att grundskolan och motsvarande skolformer och
barnomsorgen får ett gemensamt måldokument. En sådan förändring är
naturlig med hänsyn till utvecklingen i skola och barnomsorg, egentli-
gen oavsett tidpunkten för skolstarten. Läroplanen uttrycker samhällets
mål för verksamheten. Det återstår sedan för dem som verkar i skolan
att omsätta målen i det konkreta arbetet. Vad beträffar kunskaper och
färdigheter skall eleverna lära sig det samma oavsett vid vilken ålder de
börjar i skolan. De allmänna riktlinjerna för hur arbetet skall bedrivas,
exempelvis i samverkan med hemmen, med demokratiska arbetsformer,
med respekt för individen m.m., är också desamma oavsett elevernas ål-
der. Sedan är det en annan sak att utbildningen under alla förhållanden
måste anpassas till elevernas individuella förutsättningar, men också det
gäller naturligtvis oavsett elevernas ålder.
Kommunerna har framfört önskemål om att den flexibla skolstarten
skulle hanteras på särskilt sätt i fråga om statsbidragen. Jag vill här erin-
ra om hur statsbidragssystemet är konstruerat. Det bygger på att kom-
munerna får ersättningen baserad på antalet elever året före bidragsåret.
Detta medför att bidraget inte ger kostnadstäckning för elevökningar
under ett verksamhetsår. Denna fördröjning i beräkningen av statsbidra-
get innebär å andra sidan att när elevantalet sjunker från ett år till ett
annat utgår bidrag för en organisation som motsvarar det högre elevan-
talet året före verksamhetsåret.
På lång sikt bör de kommunala kostnaderna minska om en flexibel
skolstart införs. På kort sikt är de ekonomiska konsekvenserna mer
svårbedömbara. Föräldrarnas intresse, önskemålen om skolbarnsomsorg
och behovstäckningen inom förskolebarnomsorgen är några faktorer
som inverkar. Alla dessa förhållanden varierar från kommun till kom-
mun. I och med den långa genomförandetiden och den slopade statliga
detaljstyrningen skapas dock möjligheter för kommunerna att genomfö-
Prop. 1990/91:115
51
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 115
ra förändringen så att några negativa effekter inte uppstår för den kom-
munala ekonomin. Förslaget avviker därmed inte från vad regeringen
sagt om den kommunala ekonomin i årets budgetproposition (prop.
1990/91:100, bil. 9).
Ett flertal undersökningar, liksom den nationella utvärderingen av
skolan, visar att det för elever som uppvisar svårigheter i skolan är vik-
tigt att relevanta åtgärder sätts in tidigt. Detta pekar mot att det är sär-
skilt viktigt för dessa barn att tidigt komma in i en pedagogiskt medve-
ten miljö. Jag vill här peka på att det finns särskilda bestämmelser i so-
cialtjänstlagen som ger barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling
en ovillkorlig rätt till plats i förskolan, socialnämnden måste också ge-
nom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn det gäller. Genom
att dessa barn tidigt får stöd och stimulans i begreppsbildning och språk-
förståelse underlättas deras inträde i skolan.
Jag har stor förståelse för att det kan ta viss tid för kommunerna att
förbereda möjligheter till flexibel skolstart. Det är för mig angeläget att
markera att de förändringar jag nu föreslår måste bli av pedagogiskt hög
kvalitet. Genom att föräldrarna får möjlighet att välja blir det de som
kommer att avgöra om de anser att verksamheten har hög kvalitet.
Förslaget om den flexibla skolstarten får konsekvenser också för
skolbarnsomsorgen genom att antalet barn som skall omfattas av denna
omsorg ökar. Det kan medföra svårigheter för kommunerna att på kort
sikt tillgodose behovet av ökad skolbarnsomsorg. Jag är väl medveten
om detta. Skolbarnsomsorgen är ett viktigt stöd för skolan. Jag ser det
därför som angeläget att de olika verksamheterna i större utsträckning
också lokalmässigt integreras. Jag menar också att man därigenom kan
möta en ökad tillströmning till skolbarnsomsorgen. Genom att de orga-
nisatoriska hindren för samverkan barnomsorg, skola och skolbarnsom-
sorg nu undanröjts öppnas möjligheterna till ökad samverkan mellan de
olika verksamheterna. Samverkan mellan skola och skolbarnsomsorg
utreds för närvarande av skolbarnsomsorgskommittén som väntas avge
sitt betänkande före sommaren 1991.
En av de viktigaste uppgifterna för skolverket är utvärderingen och
uppföljningen. Över huvud taget finner jag det naturligt att det arbetet
bl.a. inriktas på att följa upp större reformer inom skolan. Ett skäl till
detta är givetvis att studera om förändringarna fått åsyftad verkan. Om
så inte är fallet kommer också utvärderingen att utgöra underlag för de
insatser som behövs för att korrigera utvecklingen. Precis som beträffan-
de utvärderingen i allmänhet bör denna avse bl.a. resursanvändningen
och verksamhetsresultaten. Det ligger också ett särskilt värde i, särskilt
för den här reformen, att studera hur personalresurserna används.
Det är också en uppgift för skolverket att pröva vilka insatser som
föranleds av reformen, dels i fråga om centralt anordnad fortbildning
dels inom ramen för dess utvecklingsansvar.
Prop. 1990/91:115
52
Prop. 1990/91:115
Mitt forslag: Elevernas rätt till inflytande markeras i lag.
Skälen för mitt förslag: I alla utbildningsformer är ett inflytande för
eleverna på utbildningens innehåll och organisation, liksom på det inre
arbetet i skolan, väsentligt.
Enligt min uppfattning är frågan om elevinflytande så väsentlig att
jag förordar att den binds i lag. Jag föreslår därför att det i skollagen tas
in bestämmelser om att eleverna i grundskolan, särskolan, specialskolan
och sameskolan skall ha inflytande över hur deras undervisning utfor-
mas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall an-
passas till elevernas ålder och mognad. Jag har i propositionen (prop.
1990/91:85) Växa med kunskaper föreslagit att motsvarande bör gälla för
elever i gymnasieskolan och kommunala utbildningen för vuxna.
Utgångspunkten för elevernas inflytande i skolan är skollagens stad-
gande om att verksamheten inom det offentliga skolväsendet skall utfor-
mas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar.
Men skolan måste även i praktiken kunna visa vad demokrati inne-
bär. Ett sätt att till eleverna förmedla demokratiska värderingar är givet-
vis att i undervisningen använda ett demokratiskt arbetssätt. Demokrati
i det praktiska arbetet är enligt min åsikt den i särklass bästa vägen för
skolan att få eleverna att omfatta demokratiska värderingar.
Skolan skall också förbereda för ett arbetsliv där decentralisering och
ökat personligt ansvar för arbetet blivit allt vanligare. Det kan inte ske
om skolan själv visar upp en auktoritär undervisning.
Härtill kommer att elevinflytandet över skolarbetet är av avgörande
betydelse för en framgångsrik undervisning och en effektiv inlärning.
Jag har också i direktiven till läroplankommittén framfört att elever-
nas inflytande över och ansvarstagande för sin egen utbildning måste va-
ra en central utgångspunkt i uppbyggnaden av läroplan och kursplaner.
Sammanfattningsvis anser jag att elevinflytandet har ett värde i sig;
skall skolan kunna fostra till fria och självständiga människor måste
skolan själv fungera demokratiskt.
Föräldrars rätt till inflytande i skolan bör ske från delvis andra ut-
gångspunkter. Det är endast tillsammans med föräldrarna som en bra
skola för alla elever kan skapas. Skolan skall stödja hemmen men kan
aldrig ersätta eller ta ifrån föräldrarna huvudansvaret för barns och ung-
domars fostran. Föräldrarna kan också ses som ställföreträdrare, särskilt
för de yngre eleverna.
Under de senaste 15-20 åren har frågan om elevers och föräldrars
möjligheter till inflytande i skolan utretts vid flera tillfällen. De gemen-
samma dragen i dessa utredningar har varit kraven på formellt inflytan-
de i olika typer av partssammansatta organ. Så t.ex. föreslog SIA-
utredningen (SOU 1974:53) att varje rektorsområde inom grundskolan
53
och varje skolenhet inom gymnasieskolan skulle ledas av en bestyrelse, Prop. 1990/91:115
sammansatt av representanter för skolans personal, elever och föräldrar.
Tre år senare föreslogen arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet
i promemorian (DsU 1977:20) Medinflytande i skolan att en skolnämnd
skulle inrättas med ■ stort sett samma sammansättning som bestyrelsen.
1 betänkandet (DsU 1982:5) Konferenser i skolan lämnade skolför-
fattningsutredningen förslag på vilka obligatoriska konferenser som bor-
de finnas i skolan, deras uppgifter samt vilka grupper som borde vara
representerade.
År 1985 lämnade en arbetsgrupp inom demokratiberedningen ett be-
tänkande (SOU 1985:30) Skola för delaktighet med en delvis ny inrikt-
ning. Arbetsgruppen föreslog att rätten till inflytande skulle slås fast
centralt men att formerna för elevernas inflytande skulle beslutas lokalt.
Resultatet av bl.a. de ovan nämnda utredningarna har blivit en om-
fattande reglering av skolans samverkansformer. Sålunda finns i grund-
skoleförordningen föreskrifter om att arbetsenhetskonferens, klasskonfe-
rens, elevvårdskonferens och klassråd skall finnas i grundskolan. Dess-
utom finns föreskrifter bl.a. i arbetsmiljölagen om elevmedverkan i ar-
betsmiljöarbetet.
Ledamöter i arbetsenhetskonferensen är rektor och den personal
som stadigvarande tjänstgör inom arbetsenheten. Arbetsenhetskonferen-
sen skall handlägga frågor om planering och uppföljning av verksamhe-
ten inom arbetsenheten, pedagogiska frågor av allmän karaktär och så-
dana frågor om skolmiljön som särskilt berör arbetsenheten. I dessa frå-
gor skall ordföranden kalla företrädare för eleverna att delta i konferen-
sens överläggningar och beslut. Vidare handlägger arbetsenhetskonferen-
sen frågor om elevernas skolgång, studiesituation, utveckling, uppföran-
de och ordning, i den mån handläggningen inte är en uppgift för elev-
vårdskonferensen samt andra frågor som enligt författning skall handhas
av konferensen.
Om en fråga endast berör en klass i en arbetsenhet skall frågan be-
handlas av en klasskonferens i stället för en arbetsenhetskonferens.
Elevvårdskonferensen skall handlägga elevvårdsfrågor som rör en en-
skild elev och som med hänsyn till elevens bästa inte kan lösas på annat
sätt samt andra frågor som enligt författning ankommer på konferensen.
Så t.ex. skall enligt Läroplan för grundskolan (Lgr 80) elevvårdskonfe-
rensen höras innan beslut fattas om anpassad studiegång.
Klassrådet behandlar frågor som är av gemensamt intresse för klas-
sens elever.
För egen del är jag övertygad om att utvecklingen av elevinflytandet
måste ske på lokal nivå för att kunna bli framgångsrik. Själva utveck-
lingsprocessen som sådan är väsentlig för att eleverna skall bli delaktiga
i ett demokratiskt synsätt. En central reglering av elevinflytandet med
centralt givna institutioner kan ge en bild av att demokratins former är
givna en gång för alla. Ett elevengagemang också i utvecklingen av for-
merna för demokratin i skolan kommer att bidra till att elevinflytande-
frågorna hålls levande i skolan, samtidigt som det bidrar till ett praktiskt
54
lärande i hur ett demokratiskt samhällsliv formas och utvecklas. I någon
mening skulle man kunna säga att varje elevgeneration på så sätt själv
får erövra demokratin.
Enligt min mening skall man därför lokalt avgöra vilka former elev-
och föräldrainflytandet skall ha. Den nuvarande detaljregleringen av
skolans samverkansformer bör upphöra. Jag vill för riksdagens informa-
tion meddela att jag anser att föreskrifterna om arbetsenhetskonferens
och klasskonferens som obligatoriska samverkansformer i grundskolan
skall upphöra. Detsamma gäller reglerna om klasskonferens i gymnasie-
skolan och vuxenutbildningskonferens i den kommunala vuxenutbild-
ningen. Till elevvårdskonferensen återkommer jag under avsnitt 2.4
Skol hälsovården.
Jag vill dock understryka att mitt förslag inte får uppfattas som om
samarbetsformer av detta slag inte får förekomma. Jag vet t.ex. att ar-
betsenhetskonferensen har haft stor betydelse för att främja arbetet i ar-
betslag och för att stimulera den pedagogiska debatten. Mitt förslag skall
i stället ses som en anpassning till det nya styrsystemet för skolan; i en
skola med ett decentraliserat verksamhetsansvar kan inte elev- och för-
äldrainflytande garanteras av centrala bestämmelser.
Enligt min mening bör man emellertid behålla klassrådet som obli-
gatorisk samverkansform. Klassen är ett naturligt forum för planering
av undervisningen. Klassrådet är därför basen i skolans demokratiska
system där eleverna får möjlighet att delta i en demokratisk process och
utöva ett reellt inflytande över sin arbetssituation. Därmed läggs grun-
den för elevernas delaktighet i skolans beslutsprocesser. Ungdomskom-
mittén anser i ett nyligen framlagt betänkande Ungdom och makt (SOU
1991:12) att klassrådet är en viktig arena för att utöva inflytande över
gemensamma angelägenheter.
Så sent som den 1 juli 1989 gavs skolkonferensen i gymnasieskolan
en ny utformning med angivna beslutsbefogenheter. Denna förändring
bör ges möjligheter att fungera under några år. Skolkonferensen bör så-
ledes tills vidare finnas kvar.
Prop. 1990/91:115
55
Prop. 1990/91:115
Mitt förslag: Skolhälsovården skall liksom hittills främst vara fö-
rebyggande. Den skall omfatta hälsokontroller och enkla sjuk-
vårdsinsatser.
Skolhuvudmännen skall vara skyldiga att anordna skolhälso-
vård för eleverna i grundskolan, särskolan, specialskolan, same-
skolan och gymnasieskolan.
Eleverna skall ha rätt att anlita skolhälsovården men, till
skillnad från vad som gäller i dag för skolpliktiga elever, ingen
skyldighet att genomgå hälsokontroller.
Statens skolverk skall vara tillsynsmyndighet för skolhälso-
vården.
Skälen för mitt förslag: Samhällets insatser under barnets uppväxttid
syftar till att bidra till en så gynnsam och positiv uppväxt, vård och fost-
ran som möjligt. Skolhälsovården är en del av samhällets insatser för
barn, ungdom och familjer och ingår som en integrerad del i samhällets
hälsovårdsprogram. Skolhälsovården är ett led i en kontinuerlig hälso-
övervakning, som påbörjas i samband med mödra- och barnhälsovård
och som sedan följs upp i form av företagshälsovård och andra former
av hälsokontroll. Hälsovården för barn är av avgörande betydelse för
barns hälsa och utveckling.
Skolhälsovården är den medicinska delen av skolans elevvård. I den
direkta elevvårdspersonalen ingår dels skolläkare och skolsköterska, dels
skolpsykolog och skolkurator. För en väl fungerande elevvård i vid me-
ning krävs att all personal i skolan, skolledare, lärare, skolhälsovårds-
personal, psykologer, kuratorer, syofunktionärer m.fl., samarbetar för
elevens bästa. Detta samarbete sker bl.a. inom ramen för elevvårdskon-
ferensen.
Elevvårdspersonalen har kunskaper som är nödvändiga i arbetet med
elever med svårigheter. Elevvårdspersonalen kan bidra med kunskaper
om barns behov och uppväxtvillkor, sociala förhållanden, arbetsmiljöns
och samhällets betydelse. Kunskaper som i det dagliga arbetet ökar för-
ståelsen för varför elever kan få svårigheter i skolan. När man drar in
på resurser till elevvårdspersonal minskar möjligheterna att tillgodose
elevernas behov utifrån en helhetssyn.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att jag i propositionen (prop.
1990/91:18) om ansvaret för skolan behandlat de grundläggande målen
och riktlinjerna för skolan. Jag föreslog bl.a. en särskild markering i
skollagen av att i utbildningen ta hänsyn till elever med särskilda behov.
Riksdagen hade inget att erinra (UbU4, rskr. 76). En sådan skyldighet
finns nu i 1 kap. 2 § skollagen (1985:1100).
När elever på grund av olika orsaker får svårigheter i skolarbetet sö-
ker man i så stor utsträckning som möjligt lösa uppkomna problem
inom klassens eller arbetsenhetens ram. De problem som inte kan lösas
56
på detta sätt tas som regel upp i elevvårdskonferensen, som i egenskap Prop. 1990/91:115
av samverkansorgan inom elevvårdens område, har att diskutera och fö-
reslå lämpliga åtgärder. Elevvårdskonferensen är således ett samverkans-
organ för att behandla frågor som rör enskild elev, men också ett forum
för att ta upp allmänna insatser som rör eleverna och deras skolmiljö.
Den samverkan som på detta sätt sker mellan olika personalgrupper i
skolan är av stort värde för en väl fungerande elevvård.
Jag har under avsnittet 2.3 Elevinflytande m.m. behandlat skolans
samverkansorgan. Vad gäller elevvårdskonferensen som formellt organ
anser jag att reglerna bör finnas kvar.
Skolhälsovårdens organisation har i princip varit oförändrad sedan
1940-talet. Huvudmannaskapet är knutet till skolhuvudmännen. Under
1970-80-talen har frågan om huvudmannaskapet diskuterats i olika sam-
manhang. Skolhälsovården bör enligt min uppfattning ses som elevernas
företagshälsovård och ges i nära anslutning till deras arbetsplats och av
personal med kännedom om den aktuella arbetsmiljön, dvs. såväl sko-
lans innehåll och verksamhet som den aktuella skolans miljö och inre
arbete. Som jag nyss framhållit fyller skolhälsovårdspersonalen också en
viktig funktion för elevvården i en vidare bemärkelse. Enligt min me-
ning bör de regler som gäller i dag om skyldighet att anordna skolhälso-
vård gälla även fortsättningsvis. Jag har därför inte föreslagit någon änd-
ring i lagregleringen på denna punkt.
Skolhälsovården är alltså en integrerad del av skolans elevvård. Sko-
lan har ett samlat ansvar för elevvården. Tillsynsmyndighet är i dag
skolöverstyrelsen. Denna uppgift överförs till skolverket.
Skolhälsovården är emellertid inte bara en del av skolans elevvår-
dande verksamhet utan också en rent medicinsk del, som i sin tur är en
del av samhällets allmänna medicinska insatser, framför allt med ton-
vikt på förebyggande åtgärder. Skolhälsovården berör därmed både skol-
verket och socialstyrelsen. Det är självfallet viktigt att de båda myndig-
heterna samverkar på detta område. Det bör ankomma på myndigheter-
na själva att avgöra i vilken form det bäst kan ske.
Skolhälsovården är i dag obligatorisk för eleverna i grundskolan och
motsvarande skolformer. Eleverna i gymnasieskolan har rätt att anlita
skolhälsovården, men den innebär inte någon skyldighet för eleverna.
Eram till år 1986 var skolhälsovården obligatorisk även för eleverna i
gymnasieskolan.
Som jag inledningsvis framhållit är skolhälsovården en del av sam-
hällets insatser för barn, ungdom och familjer och ingår som en integre-
rad del i samhällets hälsovårdsprogram. När det gäller barns hälsa och
utveckling är hemmen de primärt ansvariga. Skolhälsovården bygger på
att samråd sker med elever, föräldrar, lärare och annan elevvårdsperso-
nal. Ett förtroendefullt samarbete med hemmen är en viktig grund för
skolhälsovården. Enligt min mening bör skolhälsovården - liksom barn-
hälsovård i övrigt - ses som en rättighet och ett erbjudande som samhäl-
let ger till barn och deras föräldrar.
57
Samhället har de senaste decennierna genomgått en snabb utveck-
ling. De materiella levnadsvillkoren har förbättrats avsevärt. Sjukdoms-
bilden har förändrats radikalt så att elevernas hälsotillstånd inte längre
hotas av smitta från sjuka kamrater utan av psykosociala förhållanden
och miljöfaktorer. Också detta förhållande innebär att det i dagens sam-
hälle inte finns skäl att behålla en för eleverna obligatorisk hälsovård.
De allra flesta kommer med all sannolikhet att delta i hälsokontrol-
lerna även om dessa inte är obligatoriska. Det kan dock även fortsätt-
ningsvis finnas skäl att ha en möjlighet för skolan att genomföra en me-
dicinsk undersökning av barn i grundskolan i sådana sällsynta fall där
en sådan undersökning bedöms som nödvändig och inte kan komma till
stånd på annat sätt. Jag vill betona att det här rör sig om mycket sällsyn-
ta fall. Orsaken till att jag anser att en sådan möjlighet bör finnas kvar
är att grundskolan är obligatorisk och att det därför av hänsyn till andra
elever måste finnas en möjlighet att t.ex. hindra spridning av smittsam-
ma sjukdomar.
Prop. 1990/91:115
2.S.1 Val av skola
Mitt förslag: När grundskoleeleverna skall fördelas på olika sko-
lor i hemkommunen, skall utgångspunkten vara att de placeras
så att de får så kort skolväg som möjligt. Vårdnadshavares ön-
skemål om placering vid viss skola skall beaktas så långt det är
möjligt utan att man åsidosätter andra elevers berättigade krav
på placering i en skola nära hemmet.
Skälen för mitt förslag: En fråga i samband med barn- och ungdoms-
skolan som har väckt mycket debatt gäller reglerna för hur de skolplik-
tiga barnen skall placeras på olika skolor inom grundskolan, framför
allt i vilken utsträckning föräldrarnas och barnens önskemål om att bar-
nen skall få gå i en viss skola skall beaktas.
Frågan kräver ställningstaganden av såväl principiell som praktisk
natur.
Att alla barn och ungdomar i Sverige skall ha samma rätt till utbild-
ning av hög kvalitet råder det numera stor enighet om. Ett medel att sö-
ka uppnå detta mål är skollagens krav på att utbildningen inom varje
skolform skall vara likvärdig varhelst den anordnas i landet. Jag har i
propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18) närmare ut-
vecklat vad jag avser med likvärdig utbildning.
Det är således en grundläggande skyldighet för samtliga kommuner -
i egenskap av huvudmän för grundskolan - att se till att utbildningen i
var och en av landets skolor håller en hög och jämn kvalitet. Att detta
58
mål uppnås skall kontrolleras genom uppföljning och utvärdering från Prop. 1990/91:115
både kommunens och statsmakternas sida. Det saknas därför skäl att an-
ta att det kommer att uppstå bestående kvalitetsskillnader av någon be-
tydelse mellan olika skolor.
Denna jämna utbildningskvalitet kommer säkert att innebära att en-
dast få elever vill gå i en särskild skola på grund av att utbildningen där
skulle vara bättre än i andra skolor. Jag gör i stället den bedömningen
att i de allra flesta fall andra faktorer kommer att vara avgörande för
elevernas önskemål. För en överväldigande andel av barnen kommer,
efter vad jag har förstått, önskan om en så kort skolväg som möjligt att
vara den viktigaste faktorn.
Huvudregeln för placeringen bör därför vara att platserna i en
grundskola skall förbehållas de elever för vilka skolan är den skola som
ligger närmast deras hem. Skulle skolan inte räcka till för alla dem som
har den som sin närmaste skola, måste man finna den därefter bästa
samlade lösningen med hänsyn till berörda elevers skolväg.
Även om de flesta önskar gå i den skola som ger dem den kortaste
skolvägen kommer det med ali sannolikhet att finnas elever som vill gå
i någon annan skola. Skälen för dessa önskemål kommer säkert att vara
mycket varierande. Det kan t.ex. röra sig om att syskon eller kamrater
går i en annan skola, att den ena eller båda föräldrarnas arbetsplats är
så belägen att skolresorna kan ordnas bättre om barnet går i en viss sko-
la, att möjligheterna att ordna en tillfredsställande omsorg efter skolda-
gens slut kan vara större, att en skola tillämpar alternativa pedagogiska
arbetsformer, osv. Självfallet kan också elevers särskilda intressen, t.ex.
för vissa ämnen eller fritidssysselsättningar, motivera önskemål om att
få gå i en särskild skola i hemkommunen.
Jag anser att sådana enskilda önskemål som jag nu har gett exempel
på i princip skall beaktas av kommunerna när de fördelar barnen mel-
lan sina olika skolor. Efterkommande av ett sådant önskemål får dock
inte medföra att någon annan elev som annars, enligt den huvudprincip
som jag nyss har redogjort för, skulle ha tagits emot i den önskade sko-
lan drabbas av en allvarlig försämring beträffande sin skolväg. Det skul-
le strida mot den grundläggande uppfattning om allas lika tillgång till
utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom som ligger
bakom huvudprincipen.
En kommun måste vidare kunna bortse från sådana önskemål som
är förenade med väsentliga praktiska eller ekonomiska svårigheter att
tillgodose. Jag anser inte att statsmakterna med detaljreglering bör försö-
ka att närmare precisera hur dessa svårigheter skall vara beskaffade för
att få beaktas. 1 stället måste det ankomma på den berörda kommunen
att pröva detta från situation till situation. Detsamma gäller för de fall
då en kommun blir tvungen att rangordna enskilda elevers önskemål
därför att alla inte kan beaktas.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att det i skolla-
gens grundskolekapitel föreskrivs att kommunerna vid fördelningen av
eleverna på olika skolor skall eftersträva att placera eleverna så att de får
59
så kort skolväg som möjligt samt att vårdnadshavares önskemål om att Prop. 1990/91:115
deras barn skall tas emot i en viss skola inom kommunen skall beaktas
så långt det är möjligt utan att andra elevers berättigade krav på place-
ring i en skola nära hemmet åsidosätts.
Den lagreglering som jag nu föreslår ligger, enligt min bedömning,
helt i linje med de uttalanden som riksdagen gjorde i samband med be-
handlingen av ansvarspropositionen (1990/91 :UbU4 s. 21).
Innan jag lämnar detta avsnitt vill jag med några ord beröra de fall
då enskilda elever behöver särskilt stöd av något slag. I de flesta fall skall
sådant stöd naturligtvis lämnas i den skola som de har närmast till.
Skulle detta dock inte vara möjligt måste den reglering som jag har före-
slagit tolkas så att de skall placeras på den skola i kommunen som har
sådana resurser och ligger närmast deras bostad. Självfallet är det
mycket viktigt att sådana beslut fattas i samförstånd med elevens vård-
nadshavare. Eftersom det är kommunens oavvisliga skyldighet att ge sär-
skilt stöd till alla elever som behöver det, måste kommunen ytterst ha
möjlighet att även mot vårdnadshavarens vilja placera eleven i en skola
där sådant stöd kan lämnas.
De regler som gäller för fördelning av barnen på skolor vid skol-
gångens början gäller också vid eventuella omplaceringar under skol-
gången. Jag vill än en gång betona den vikt jag lägger vid att omplace-
ringar av enstaka elever sker i samförstånd med vårdnadshavarna. En så-
dan omplacering som sker mot elevens och dennes vårdnadhavares vilja
kan nämligen mycket lätt komma att uppfattas som ett disciplinärt in-
gripande mot eleven trots att detta inte är reglernas syfte. Det är således
inte tillåtet att som ren bestraffning flytta en elev som uppfattas som be-
svärlig till en annan skola. Däremot kan kommunen dels för att uppfyl-
la sin skyldighet att ge särskilt stöd, dels för att kunna upprätthålla un-
dervisningens kvalitet för andra elever bli tvungen att, ytterst även mot
elevens vilja, flytta denne till en skola där det Finns möjligheter att ge
det behövliga stödet och att ge det utan att undervisningen för andra ele-
ver blir lidande därav.
2.5.2 Förläggningen av icke obligatoriska inslag i utbildningen
Mitt förslag: I skollagens regler om skolpliktens omfattning görs
ett förtydligande så att det blir klart att det finns möjlighet att
förlägga undervisning i hemspråk och andra icke obligatoriska
inslag i utbildningen till lördagar utan att dessa räknas in i de
dagar som skolplikten gäller.
Skälen för mitt förslag: Jag har i årets budgetproposition (prop.
1990/91:100 bil. 10 s. 46-48) lämnat förslag som syftar till att effektivise-
ra de former i vilka hemspråksundervisningen organiseras för att på ett
bättre sätt än i dag hushålla med de resurser som ställs till undervisning-
60
ens förfogande. Jag har där även närmare redogjort för bakgrunden till
förslagen.
Hemspråksundervisningen har i mycket hög grad styrts av de statsbi-
dragsregler som har funnits. Genom det nya statsbidragssystem för det
offentliga skolväsendet som träder i kraft den 1 juli 1991 kommer dessa
regler att försvinna. Den övriga författningsreglering som i dag styr
hemspråksundervisningen finns i förordningarna för de olika skolfor-
merna, grundskoleförordningen, gymnasieförordningen osv. De föränd-
ringar som jag har föreslagit i budgetpropositionen torde därför, med ett
undantag till vilket jag strax återkommer, kunna genomföras genom
ändringar i dessa förordningar. Som jag närmare utvecklar i avsnitt 4
bör det ankomma på regeringen att utforma förordningsbestämmelser-
na. Jag vill emellertid redan i detta sammanhang kortfattat redogöra för
hur jag i dag bedömer att hemspråksundervisningen bör regleras.
De principer för elevers rätt till hemspråksundervisning som riksda-
gen tidigare beslutat om ligger fast. Samma grupper av elever som tidi-
gare skall alltså ha rätt till undervisning. Liksom i dag gäller det rätt till
undervisning i den omfattning som fordras för att täcka elevens behov.
Det är emellertid aldrig fråga om någon skyldighet för eleven att delta i
hemspråksundervisningen.
Vidare skall kommunerna få avgöra om villkoren för rätt till hem-
språksundervisning föreligger eller inte. Är villkoren uppfyllda skall
kommunen normalt vara skyldig att tillhandahålla undervisning. Skyl-
dighet skall dock inte föreligga om anordnandet medför sådana svårig-
heter eller kostnader för kommunen att det inte rimligen kan begäras
av kommunen att den anordnar undervisningen. Med svårigheter avser
jag främst praktiska hinder som t.ex. bristande tillgång på lämpliga lära-
re. 1 fråga om kostnader tänker jag främst på situationer då det visar sig
omöjligt att anordna undervisningen i rationella grupper. Som jag fram-
höll i den ovannämnda budgetpropositionen bedömer jag att en rimlig
minsta gruppstorlek är fem elever. Denna minsta gruppstorlek som för-
utsättning för att det skall föreligga skyldighet att anordna hemspråksun-
dervisning får dock inte tillämpas för samiska, tornedalsfinska och zi-
genska elever.
Jag har i budgetpropositionen framhållit att det nya statsbidragssyste-
met för det offentliga skolväsendet med all säkerhet kommer att medfö-
ra att undervisningen bedrivs i mer rationella former än som ofta sker i
dag. Jag förutsätter att kommunerna tillsammans med berörda elever,
vårdnadshavare och lärare i samband härmed gör allt för att skapa såda-
na lösningar att så många elever som möjligt far den undervisning som
de önskar och behöver.
Ett sätt att göra detta är att i större utsträckning än i dag utnyttja
möjligheten att förlägga hemspråksundervisningen vid sidan om timpla-
nelagd undervisningstid. Jag menar att det även bör stå kommunerna
fritt att t.ex. lägga denna undervisning på lördagar för att därigenom
kunna åstadkomma rationella undervisningsgrupper och att så många
elever som möjligt får önskad undervisning.
Prop. 1990/91:115
61
För att en kommun skall kunna förlägga hemspråksundervisningen Prop. 1990/91:115
till lördagar krävs, förutom förordningsändringar, ett förtydligande i
skollagens regler om skolplikten. Det bör nämligen uttryckligen anges
att de 190 dagar per läsår som en skolpliktig elev är skyldig att gå i sko-
lan avser de obligatoriska inslagen i utbildningen. För en elev som på
lördagar deltar i hemspråksundervisning eller annan icke obligatorisk
verksamhet skall inte skyldigheten att delta i obligatoriska inslag mins-
ka. Motsvarande förtydligande skall göras beträffande föreskriften om
hur många timmar per dag en elev på grund av skolplikten är skyldig
att gå i skolan.
2.5.3 Fristående skolor for skolpliktiga elever
Mitt forslag: Statens skolverk skall svara för ärenden om god-
kännande av samtliga fristående skolor för fullgörande av vanlig
skolplikt. Frågan om statsbidrag till fristående skolor bör liksom
hittills prövas av regeringen.
Skälen för mitt förslag: Enligt 9 kap. skollagen får vanlig skolplikt
fullgöras i en fristående skola, om skolan är godkänd för ändamålet.
Godkännande skall meddelas, om skolans utbildning ger kunskaper och
färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper
och färdigheter som grundskolan förmedlar, och skolan även i övrigt
svarar mot grundskolans allmänna mål.
Ärenden om godkännande av fristående skolor vad gäller vanlig
skolplikt har hittills prövats av länsskolnämnden med undantag av in-
ternationella skolor. Dessa prövas av regeringen.
För särskild skolplikt gäller andra regler. Mitt förslag vad gäller fri-
stående skolor avser enbart vanlig skolplikt.
Frågan om statsbidrag till godkända fristående skolor prövas av rege-
ringen enligt riktlinjer som godkänts av riksdagen.
Enligt min mening bör den statliga skoladministrationen även fort-
sättningsvis svara för godkännandet av fristående skolor. Skolverket blir
därmed den myndighet som efter hörande av kommunen beslutar i des-
sa frågor fr.o.m. den 1 juli 1991.
Beslut om statsbidrag bör liksom hittills prövas av regeringen.
Bland de fristående skolorna finns för närvarande sju statsbidragsbe-
rättigade internationella skolor.
Deras uppgift är att bereda undervisning åt barn till utländska med-
borgare, som vistas i Sverige för studier eller uppdrag under kortare tid.
I dessa skolor går även barn till kortvarigt hemmavarande utlandssvens-
kar, som i vistelselandet haft sina barn i skola med undervisning på an-
nat språk än svenska.
Undervisningen vid dessa skolor bedrivs inte efter svensk läroplan
utan efter förebilder från bl.a. England, USA, Frankrike och Tyskland.
62
Som jag påpekat ovan har regeringen hittills prövat ärenden om god- Prop. 1990/91:115
kännande av internationella skolor. Skälet har bl.a. varit att en pröv-
ning av delvis annan och mer komplicerad natur skulle krävas för dessa
skolor. Erfarenheterna visar emellertid att så inte varit fallet. Jag före-
slår därför att skolverket fortsättningsvis skall godkänna även de inter-
nationella skolorna. Mitt förslag innebär att skolverket kommer att sva-
ra för godkännande av samtliga fristående skolor på grundskolenivå.
I propositionen (prop. 1990/91:85) Växa med kunskaper har föreslagits
att den kommunala vuxenutbildningen får en annan omfattning och att
svenskundervisning för invandrare infogas i det offentliga skolväsendet.
Svenskundervisning för invandrare blir beteckningen på hela den sam-
manslagna utbildningen som införts från och med den 1 januari 1991
(prop. 1989/90:102, UbU27, rskr. 279). Det anförda föranleder ändring-
ar i p. 12 anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och i
7 kap. 9 § tredje stycket sekretesslagen (1980:100). Vidare bör lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för grundläggande svenskundervisning
för invandrare få en annan rubrik och 1 och 3 §§ samma lag ändras.
Detta medför i sin tur ändringar i 6 § arbetsrättsliga beredskapslagen
(1987:1262) och 17 § semesterlagen (1977:480).
Även 7 kap. 5 § studiestödslagen (1973:349) bör så småningom än-
dras på motsvarande sätt. Då emellertid utredningen om vuxnas studie-
finansiering (FINVUX, U 1990:1) nu håller på att avsluta ett arbete som
kan förväntas leda till ändringar i studiestödslagen bör denna ändring
kunna anstå tills vidare. De ändrade beteckningarna leder också till att
3 kap. 5 § tredje stycket, 8 kap. 12 § f) och 11 kap. 2 § k) lagen
(1962:318) om allmän försäkring bör ändras. Jag har emellertid erfarit
att chefen för socialdepartementet har för avsikt att föreslå ändringar i
denna lagstiftning och då ta upp dessa konsekvensändringar, varför jag
inte nu framlägger något förslag om ändring i lagen om allmän försäk-
ring.
I den nämnda propositionen 1990/91:85 föreslås också att kommu-
nerna skall vara skyldiga att erbjuda alla ungdomar en gymnasieutbild-
ning, antingen i form av ett nationellt eller ett individuellt program.
Det nuvarande s.k. uppföljningsansvaret, som regleras i 3 kap. 18 §
skollagen, kan efter ändringarna i skollagen ingå som en del i ett indi-
viduellt program. Härav följer att någon särreglering avseende sekretess
inte längre behövs för uppföljningsansvaret. Således bör 7 kap. 9 § fjär-
de stycket sekretesslagen upphävas.
Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1992.
Jag vill i sammanhanget nämna att chefen för socialdepartementet ti-
digare i dag föreslagit en ändring i p. 12 anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen.
63
I enlighet med vad jag har anfört har inom utbildningsdepartementet
upprättats förslag till
1. lagom ändring i skollagen (1985:1100),
2. lagom ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i lagen om rätt till ledighet för grundläggande
svenskundervisning för invandrare (1986:163),
5. lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262),
6. lagom ändring i semesterlagen (1977:480).
Jag har beträffande utformningen av lagförslaget under 2 samrått
med chefen för finansdepartementet, beträffande förslaget under 1 och 3
med chefen för justitiedepartementet och beträffande lagförslagen under
4-6 med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.
På grund av frågans beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skul-
le sakna betydelse i fråga om ändringarna i kommunalskattelagen och
sekretesslagen samt i skollagen om förändrad instans för överklagande
av vissa beslut. Övriga ändringar är inte sådana att de fordrar lagrådets
hörande.
Prop. 1990/91:115
64
Prop. 1990/91:115
Mitt förslag: Tidigare riksdagsbindningar bakom olika bestäm-
melser i de skilda skolformsförordningarna och andra förord-
ningar rörande skolans verksamhet hävs och det får ankomma
på regeringen att meddela de förordningsföreskrifter som be-
hövs under den nu reformerade skollagen.
Skälen för mitt förslag: Jag har inledningsvis redogjort för reforme-
ringen av den svenska skolan och hur förslagen i denna proposition pas-
sar in i denna. Närmast skall reformeringen fortsätta genom att de för-
ordningar som närmare reglerar skolverksamheten görs om och anpas-
sas till de förändringar i lagstiftningen som riksdagen beslutat.
Under årens lopp har en mängd olika frågor som regleras i de olika
skolformsförordningarna och som formellt framstår som regeringens fö-
reskrifter blivit föremål för olika uttalanden från riksdagens sida. Bero-
ende på hur dessa uttalanden har utformats har de blivit mer eller
mindre bindande för utformningen av förordningsregleringen. Sam-
mantaget har dessa med tiden bildat ett synnerligen svåröverskådligt sys-
tem av s.k. riksdagsbindningar.
Riksdagen har redan beslutat om grundläggande principiella änd-
ringar när det gäller styrningen av skolverksamheten. Om riksdagen an-
tar de olika, nu föreliggande förslagen har även lagregleringen för samt-
liga skolformer väsentligen förändrats. Till bilden hör att en del bestäm-
melser som funnits i förordning, men som bedömts som principiellt
viktiga, har lyfts upp till lagen. Jag utgår från att det nu, i linje med
principerna för riksdagens och regeringens styrning av verksamheten,
skall få ankomma på regeringen att under lagen ge de ytterligare förord-
ningsföreskrifter som kan anses behövliga. Dessa föreskrifter måste utgå
från den av riksdagen reformerade skollagen. Det skulle då bli vanskligt,
om regeringen samtidigt skulle ha att beakta riksdagsbindningar sam-
manhängande med den äldre lagstiftningen. Visserligen skulle i en del
fall kunna anses klart att de äldre ställningstagandena fallit på grund av
senare riksdagsbeslut, men i åtskilliga fall skulle regeringen tvingas till
en inte särskilt önskvärd värdering i vad mån riksdagsuttalandena ännu
kunde anses giltiga.
65
Prop. 1990/91:115
Mitt förslag: Objektivitetsgranskning av läromedel i samhällsori-
enterande ämnen liksom fastställande av basläromedel skall
upphöra.
Skälen för mitt förslag: Statens institut för läromedel (SIL) svarar i
dag för de statliga insatser som görs vad gäller granskning av läromedel.
SIL fastställer basläromedel, granskar läromedel i samhällsorienterande
ämnen genom den till myndigheten knutna läromedelsnämnden samt
genomför s.k. temagranskningar och ämnesgranskningar. SIL:s uppgift
är också att informera om läromedel. I syfte att stimulera nytänkande
och pedagogisk utveckling har SIL sedan budgetåret 1989/90 också haft i
uppgift att utdela två årliga arbetsstipendier till läromedelsförfattare.
I enlighet med riksdagens beslut med anledning av propositionen om
ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76) avvecklas med ut-
gången av juni 1991 skolöverstyrelsen (SÖ) och SIL. I propositionen
har jag bl.a. förordat att de uppgifter SIL har i dag när det gäller faststäl-
lande av läromedel, granskning och information om läromedel skall fö-
ras till det nya skolverket, som inrättas fr.o.m. den 1 juli 1991.
Det nya skolverket kommer att ha som en huvuduppgift att ansvara
för en nationellt sammanhållen och samordnad uppföljning och utvär-
dering av skolans verksamhet med sikte på de grundläggande målen för
skolan. En annan huvuduppgift kommer att vara att medverka i skolans
utveckling, där en viktig del kommer att vara läroplansutveckling. Läro-
medelsfrågorna har naturliga samband med läroplansutveckling och
kommer också självklart in som en viktig del i samband med utvärde-
ring av skolans verksamhet. Läromedelsfrågorna kommer således på ett
naturligt sätt att ingå i skolverkets arbetsuppgifter.
Mot denna bakgrund är det enligt min mening naturligt att i sam-
band med t.ex. en utvärdering av undervisningen i samhällsorienterande
ämnen också granska de läromedel som används i undervisningen. Jag
anser att granskningen i dess nuvarande form kan upphöra.
Enligt nu gällande bestämmelser skall ett läromedel fastställas som
basläromedel, om det är ett material som täcker väsentliga delar av äm-
ne, ämnesgrupp eller kursmoment enligt gällande läroplan och är ägnat
att ge fasthet och sammanhang i studierna. Något behov av att från cen-
tralt håll bestämma vilka läromedel som uppfyller kraven på att vara ett
sådant läromedel finns inte enligt min mening. Också fastställandet av
basläromedel bör således enligt min uppfattning upphöra.
66
Prop. 1990/91:115
Inledning
Skollagen omfattar numera även den kommunala utbildningen för
vuxna. Detta har medfört att det i vissa fall särskilt markerats att en be-
stämmelse bara avser det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.
Ändringar av denna art, liksom förändringar av enbart språklig natur, i
förhållande till nuvarande lydelse av motsvarande bestämmelse kom-
menteras inte särskilt under resp, lagrum.
3 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning
Allmänt
Kapitlet innehåller regler om skolplikten, dvs. den enskildes skyldighet
att genomgå viss utbildning samt om den rätt till utbildning som svarar
mot denna skyldighet. Den enskildes rätt i övrigt när det gäller utbild-
ning, såväl inom de frivilliga som inom de obligatoriska skolformerna,
regleras däremot i de kapitel i lagen som handlar om resp, skolform.
Bestämmelserna i detta och följande kapitel är till sin utformning
anpassade till de nya reglerna i 2 kap. 1 § om den kommunala organisa-
tionen. Eftersom kommunerna enligt de reglerna har frihet att lägga
uppgiften att vara styrelse för kommunens offentliga skolväsende på den
eller de nämnder kommunen vill, används i lagen som beteckning på
denna styrelse normalt det neutrala uttrycket "styrelsen för utbildning-
en". I förevarande kapitel skulle emellertid texten bli något svårförståe-
lig, om det uttrycket användes genomgående. Sålunda behöver i vissa
paragrafer markeras att de avser den som svarar för särskolan resp, spe-
cialskolan. Därför används här i stället uttrycken huvudmannen för sär-
skolan resp, huvudmannen för specialskolan.
5§
Beslut enligt 4 § om mottagande i särskolan eller specialskolan får över-
klagas hos skolväsendets överklagandenämnd.
Besluten får överklagas endast av barnets vårdnadshavare.
Frågor om överklagande har behandlats utförligt i den allmänna moti-
veringen (avsnitt 2.1).
Av 1 kap. 14 § följer att beslut av skolväsendets överklagandenämnd
inte får överklagas vidare.
67
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 115
6§ Prop. 1990/91:115
Den som är elev i grundskolan eller motsvarande del av särskolan eller
specialskolan kan på försök under högst sex månader tas emot som elev
i en annan av dessa skolformer, om de skolhuvudmän som berörs är
överens om detta och barnets vårdnadshavare lämnar sitt medgivande.
Bestämmelsen öppnar möjligheten att på ett smidigt sätt pröva utbild-
ning i en annan skolform utan de formella beslut som föreskrivs i 4 §.
En förutsättning är dock att de berörda skolhuvudmännen och barnets
vårdnadshavare är överens.
Bestämmelsen ersätter en likalydande reglering i 3 kap. 3 § förord-
ningen (1986:572) med vissa tillämpningsföreskrifter till skollagen. Ef-
tersom den öppnar möjligheter att fullgöra skolplikten på ett annat sätt
än som sägs i skollagen bör regleringen finnas i lag.
8§
Om ett barns vårdnadshavare begär det, skall barnet redan höstterminen
det kalenderår det fyller sex år jämställas med skolpliktiga barn i fråga
om rätten att börja skolan.
Den flexibla skolstarten har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2). Som framhållits där innehåller lagregleringen inga före-
skrifter om skolmognad. Det rör sig således om en ovillkorlig rätt för
barnet att börja vid den lägre åldern, om dess vårdnadshavare begär det.
Det får anses ligga i sakens natur att, om båda föräldrarna har vårdna-
den om barnet, de måste vara ense om den tidiga skolstarten.
Det är bara i fråga om rätten att börja skolan som sexåringarna skall
jämställas med de ett år äldre barnen. Någon skolplikt föreligger inte
förrän påföljande år. Detta medför bl.a. att tvångsåtgärder för att få ett
barn till skolan givetvis är uteslutna.
Möjligheterna till tidigare skolstart gäller alla de skolformer inom
vilka skolplikt kan fullgöras.
Införandet av den flexibla skolstarten är särskilt reglerat i övergångs-
bestämmelserna.
10 §
Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då bar-
net fyller 16 år eller, om barnet har särskild skolplikt, 17 år.
Om barnet dessförinnan tillfredsställande slutför högsta årskursen i
grundskolan eller motsvarande i någon annan skola där barnet får full-
göra sin skolplikt, upphör därmed denna. Skolplikten upphör också, om
barnet vid särskild prövning visar att det har motsvarande kunskaper.
Sådan prövning anordnas av styrelsen för utbildningen.
Beslut av styrelsen för utbildningen i ärende om skolpliktens upphö-
rande får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd.
68
Frågor i samband med överklagande har behandlats i den allmänna mo- Prop. 1990/91:115
tiveringen (avsnitt 2.1).
Av 1 kap. 14 § följer att beslut av skolväsendets överklagandenämnd
inte får överklagas vidare.
11 §
Varje barn, som fullgör skolplikt inom det offentliga skolväsendet for
barn och ungdom eller på något annat sätt, skall delta i den verksamhet
som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om barnet inte är
sjukt eller har annat giltigt skäl att utebli.
En skolpliktig elev får beviljas kortare ledighet för enskilda angelä-
genheter. Disciplinär åtgärd mot en skolpliktig elev får avse elevens när-
varo i skolan, dock endast i ringa omfattning
Ingen är på grund av skolplikt, som fullgörs inom det offentliga skol-
väsendet för barn och ungdom, skyldig att gå i skolan för att delta i obli-
gatoriska inslag i utbildningen mer än 190 dagar per läsår eller att nå-
gon dag delta i sådana inslag mer än åtta timmar eller, i de två lägsta
årskurserna, mer än sex timmar.
I tredje stycket anges skolpliktens omfattning. Där anges hur många da-
gar per läsår resp, hur många timmar per dag som eleverna som mest är
skyldiga att gå i skolan. I den angivna tiden skall dock inte räknas in så-
dana inslag i utbildningen som inte är obligatoriska. Bakgrunden till
detta har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2).
12 S
På begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare skall eleven befrias
från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i verksamheten, om
det med hänsyn till särskilda omständigheter inte är rimligt att kräva att
eleven deltar.
Befrielse skall alltid medges från undervisning i religionskunskap, om
eleven tillhör ett trossamfund, som har regeringens tillstånd att i skolans
ställe ombesörja sådan undervisning, och eleven visar att han deltar i
denna.
Om elevens vårdnadshavare kräver det, skall begäran om befrielse
prövas av styrelsen för utbildningen eller, för elever utanför det offentli-
ga skolväsendet, av den styrelse som ansvarar för grundskolan i elevens
hemkommun. Avslås begäran vid sådan prövning, får beslutet överklagas
hos kammarrätten.
Det är skolhuvudmannens sak att avgöra vem som skall besluta om hu-
ruvida en elev skall befrias från obligatoriska inslag i utbildningen. En
vårdnadshavare som inte är nöjd med ett sådant beslut som fattats av nå-
gon annan än det organ som anges i tredje stycket har dock alltid rätt
att hänskjuta frågan till detta organ. För elever inom det offentliga skol-
väsendet är det styrelsen för utbildningen och för elever utanför det of-
fentliga skolväsendet är det styrelsen för grundskolan i elevens hem-
69
kommun som är dessa organ. För sistnämnda grupp elever låg denna Prop. 1990/91:115
uppgift tidigare på länsskolnämnden. Om vårdnadshavaren inte heller
är nöjd med styrelsens beslut finns möjlighet att överklaga detta hos
kammarrätten.
Frågor om överklagande har behandlats utförligt i den allmänna mo-
tiveringen (avsnitt 2.1). Inskränkningar i möjligheten att föra talan mot
kammarrättens beslut finns i 35 och 36 §§ förvaltningsprocesslagen
(1971:291).
13 §
Kommunen skall se till att skolpliktiga elever i dess grundskola fullgör
sin skolgång. Kommunen skall också se till att skolpliktiga barn, som är
bosatta i kommunen men inte går i dess grundskola, på något annat sätt
får föreskriven utbildning.
Huvudmannen för särskolan eller specialskolan skall se till att skol-
pliktiga elever i skolor under dess ledning fullgör sin skolgång.
Med uttrycket bosatt i en viss kommun i första stycket avses den som
rätteligen skulle ha varit kyrkobokförd i kommunen. Se vidare prop.
1985/86:10 om ny skollag m.m. s. 81 f.
16 §
Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom
inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare
inte har gjort vad på dem ankommer för att så skall ske, får styrelsen
för utbildningen vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta si-
na skyldigheter. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet
överklagas.
Vitet får inte förvandlas till fängelse.
Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden enligt denna paragraf
får överklagas hos kammarrätten.
Om vårdnadshavaren till en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet
inte fullgör sina skyldigheter enligt 15 § får styrelsen för utbildningen
vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter.
Vissa allmänna bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om
viten. Av dessa framgår bl.a. att fråga om utdömande av vite prövas av
länsrätt.
Vitet kan alltså inte tillgripas om eleven har valt en fristående skola.
Då gäller i stället att hemkommunen enligt 14 § får ålägga barnet att gå
över till det offentliga skolväsendet.
70
4 kap. Grundskolan
Prop. 1990/91:115
Allmänt
Kapitlet om grundskolan, liksom kapitlen om särskolan, specialskolan
och sameskolan har strukturerats på ett nytt och, så långt möjligt, enhet-
ligt sätt. Principen om målstyrning av skolan har gjort det naturligt att
inleda dessa skolformskapitel med att ange de grundläggande målen för
utbildningen i fråga. Därefter upptas ett antal bestämmelser som anger
de ramar inom vilka huvudmännen skall hedriva utbildningen. En del
bestämmelser konstituerar också rättigheter för eleverna. Någon föränd-
ring i sak har dock inte åsyftats och därför har i åtskilliga fall ordalydel-
ser från gällande bestämmelser kunnat användas.
1 §
Utbildningen i grundskolan skall syfta till att ge eleverna de kunskaper
och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för att delta i
samhällslivet. Den skall kunna ligga till grund för fortsatt utbildning i
gymnasieskolan.
Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.
Första stycket om syftet med utbildningen i grundskolan motsvarar nu-
varande 2 §.
Andra stycket om skyldigheten att ge särskilt stöd motsvarar nuva-
rande 3 § andra stycket.
2 §
Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfatt-
ningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter de-
ras ålder och mognad.
Frågor om elevinflytande har utförligt behandlats i den allmänna moti-
veringen (avsnitt 2.3).
3§
Grundskolan skall ha nio årskurser. Av dessa utgör 1-3 lågstadium, 4-6
mellanstadium och 7-9 högstadium.
Utbildningen i varje årskurs skall bedrivas under ett läsår. Varje läs-
år skall delas upp på en hösttermin och en vårtermin.
Eleverna i grundskolan skall ha en i huvudsak gemensam studiegång,
om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
Första stycket om att grundskolan skall ha nio årskurser och om hur
dessa skall delas in i stadier motsvarar nuvarande 1 §.
71
Bestämmelsen i andra stycket om läsåret och dess uppdelning i ter- Prop. 1990/91:115
miner fanns fram till och med år 1990 i de allmänna föreskrifterna i 1
kap. skollagen.
Tredje stycket om den gemensamma studiegången motsvarar nuva-
rande 3 § första stycket.
4 8
Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall
utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra
hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får
dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad
för eleverna.
Bestämmelsen motsvarar med ett par ändringar nuvarande 15 §. Den
första ändringen avser att det inledningsvis siås fast att utbildningen
skall vara avgiftsfri för eleverna. Därmed avses att skolhuvudmännen in-
te får ta ut några avgifter av eleverna eller deras vårdnadshavare för ut-
bildningen. Elevernas kostnader i övrigt för utbildningen regleras däref-
ter. Den andra ändringen gäller att de hjälpmedel som skolhuvudman-
nen är skyldig att tillhandahålla kostnadsfritt skall möjliggöra en tidsen-
lig utbildning.
58
För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i grundskolan skall
hemkommunen sörja för att sådan utbildning kommer till stånd.
Denna skyldighet skall normalt fullgöras genom att hemkommunen
anordnar grundskola i den omfattning som krävs för att bereda utbild-
ning åt samtliga i kommunen som har rätt till sådan.
Om det finns särskilda skäl får hemkommunen komma överens med
någon annan kommun att denna i sin grundskola skall ta emot elever
vars grundskoleutbildning hemkommunen har att sörja för.
Bestämmelserna i denna paragraf reglerar kommunernas skyldighet att
anordna grundskoleutbildning och vilka barn och ungdomar de är skyl-
diga att ta emot i denna.
Första stycket slår fast den grundläggande skyldigheten att sörja för
grundskoleutbildning för alla som enligt reglerna i 3 kap. har rätt till så-
dan. Denna skyldighet åvilar hemkommunen. Begreppet hemkommun
definieras i 1 kap. 15 8-
Av andra och tredje styckena framgår att kommunerna normalt är
skyldiga att själva anordna denna grundskoleutbildning, men att en
kommun om det föreligger särskilda skäl får besluta att någon eller någ-
ra elever i stället skall tas emot i en annan kommuns grundskola. Själv-
fallet förutsätter ett sådant beslut att kommunerna träffat ett samarbets-
avtal om saken. Så kan t.ex. det förhållandet att eleven i fråga får korta-
re skolresor utgöra ett sådant särskilt skäl som fordras för att undantag
72
skall få göras från huvudregeln. Bestämmelsen måste också tolkas mot Prop. 1990/91:115
bakgrund av vad som föreskrivs i nästa paragraf.
6§
Varje kommun är skyldig att vid utformningen av sin grundskoleverk-
samhet beakta vad som for eleverna är ändamålsenligt ur kommunika-
tionssynpunkt.
Ingen kommun får organisera sin grundskola så att någon elev på
grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet. Avsteg här-
ifrån får dock göras om förhållandena är så speciella att det framstår
som orimligt att kommunen anordnar skolgång på sådant sätt att eleven
kan bo kvar i hemmet under skolgången. Vid denna bedömning skall
särskild vikt fästas vid elevens ålder.
Vid fördelningen av elever på olika skolor skall kommunen eftersträ-
va att placera eleverna så att de får så kort skolväg som möjligt. Vård-
nadshavares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola
inom kommunen skall beaktas så långt det är möjligt utan att andra ele-
vers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts.
Bestämmelserna i denna paragraf syftar till att eleverna inte skall belas-
tas med längre skolvägar och skolresor än vad som är nödvändigt.
Första stycket anger grundsatsen att elevernas intresse av att behöva
lägga ned så lite tid som möjligt på att ta sig till skolan alltid måste utgö-
ra en betydelsefull faktor vid planeringen och utformningen av skol-
verksamheten i kommunen. Självfallet måste härvid avvägningar många
gånger göras t.ex mellan olika elever eller mellan vissa elevers intresse
av en kort skolväg och vikten av att skolorna får en rationell storlek.
Det är inte möjligt att ge några detaljerade föreskrifter för hur dessa av-
vägningar skall göras, men det är kommunernas skyldighet att alltid fin-
na sådana lösningar som ger varje elev en situation som vid en samlad
bedömning av omständigheterna framstår som rimlig för eleven. Att så
sker är ett förhållande som kan bli föremål för kontroll genom uppfölj-
ning och utvärdering av kommunens skolverksamhet.
Andra stycket innehåller en skyldighet för kommunerna att organi-
sera sin grundskoleverksamhet så att alla elever kan bo i det egna hem-
met. Möjligheten till undantag från denna regel är avsedd att komma till
tillämpning enbart i sällsynta fall, vilket har markerats med att förhål-
landena skall vara så speciella att det skall framstå som orimligt med nå-
gon annan lösning. Bedömningarna måste naturligtvis göras från fall till
fall med beaktande av den berörda elevens individuella förhållanden.
Största vikt skall härvid fästas vid elevens ålder. Kommunens skyldighet
att svara för elevens kostnader följer av den föreslagna bestämmelsen i
7 § andra stycket.
Regleringen i tredje stycket om fördelningen av eleverna på olika
skolor har utförligt kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.5.1).
73
7 §
Hemkommunen är skyldig att sörja för att det för eleverna i grundsko-
lan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till
färdvägens längd, trafikförhållandena, fysiskt handikapp hos en elev el-
ler någon annan särskild omständighet.
När en elev till följd av skolgången måste bo utanför det egna hem-
met, skall hemkommunen svara för att eleven utan extra kostnader får
tillfredsställande förhållanden.
Hemkommunens skyldighet enligt första och andra styckena omfattar
inte sådana elever som avses i 8 §. Även för dessa elever skall dock den
mottagande kommunen under de förutsättningar som anges i första
stycket sörja för kostnadsfri skolskjuts inom den kommunen. Kostnaden
härför ingår i de utbildningskostnader som avses i 8 §.
Bestämmelsen i första stycket om kostnadsfri skolskjuts motsvarar i allt
väsentligt nuvarande 17 §. Utformningen har dock anpassats till att reg-
leringen inte längre bygger på begreppet elevområde.
Reglerna om när en kommun får organisera sin grundskoleverksam-
het så att en elev måste bo utanför det egna hemmet finns i 6 § andra
stycket. Att kommunen då är skyldig att svara för elevens
inackorderings- och resekostnader liksom övriga kostnader som kan va-
ra nödvändiga för att eleven skall få tillfredsställande förhållanden följer
av andra stycket av förevarande paragraf. Bestämmelser om överklagan-
de finns i 11 §.
Det ansvar som hemkommunen har enligt bestämmelserna i denna
paragraf gäller enligt tredje stycket inte de fall då kommunen har tagit
emot en elev från en annan kommun på grund av regeln i 8 §. Om en
sådan elev för skolgången bor i den kommun som anordnar utbildning-
en är denna kommun dock skyldig att inom kommunen sörja för kost-
nadsfri skolskjuts under samma förutsättningar som gäller för elever
från den kommunen. Elevens hemkommun är enligt bestämmelsen i
nästa paragraf skyldig att ersätta den anordnande kommunen för ifråga-
varande kostnader.
Prop. 1990/91:115
8 §
En kommun skall i sin grundskola även ta emot en elev för vars grund-
skoleutbildning kommunen inte är skyldig att sörja, om eleven med hän-
syn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den
kommunens grundskola. En kommun som på grund av sådan skyldighet
tar emot en elev har rätt till ersättning för sina kostnader för elevens ut-
bildning från elevens hemkommun.
Innan kommunen fattar beslut om att för visst läsår ta emot en sådan
elev skall den inhämta yttrande från elevens hemkomun, om sådant ytt-
rande inte bedöms som onödigt.
Första styckets bestämmelse om elevers rätt att i vissa fall fullgöra sin
skolplikt i en skola utanför hemkommunen överensstämmer, frånsett
74
vissa smärre avvikelser, med nuvarande 11 § första stycket. Förändring- Prop. 1990/91:115
arna sammanhänger med att begreppet elevområde inte längre förekom-
mer i regleringen och är i övrigt av språklig art.
Regeln om interkommunal ersättning har närmast sin motsvarighet i
nuvarande 18 § men har utformats efter förebild från de regler om in-
terkommunal ersättning som tidigare har föreslagits beträffande gymna-
sieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85 avsnitten 3.3.8, 4.9.1
och 8.1). Den nya regleringen innebär att den mottagande kommunen
inte får ta ut ett högre pris än vad som med tillämpning av den kommu-
nalrättsliga självkostnadsprincipen motsvarar de faktiska kostnaderna
för utbildningen. Självfallet skall vid beräkningen av kostnaderna för en
elev hänsyn tas till utgående statsbidrag. Olika kommuner kan ha olika
kostnader för sin grundskoleverksamhet. Regeln medför därför inte nå-
got enhetligt pris. Ingenting hindrar emellertid att kommunerna kom-
mer överens om schabloniserade ersättningar. Det kan nämligen knap-
past antas att en sådan schablon skulle ge någon kommun en så klar
överkompensation att den står i strid med självkostnadsprincipen.
Av föregående paragraf framgår att kostnader för skolskjuts kan vara
sådana kostnader som skall ersättas.
Möjlighet för eleven eller företrädare för denne att överklaga om en
kommun vägrar att ta emot eleven följer av 11 §.
Andra stycket motsvarar nuvarande 12 § första stycket, dock med de
ändringar som motiveras av de nyligen antagna bestämmelserna i 2 kap.
I § om den kommunala organisationen för skolan.
9 §
Den som har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läsår har rätt
att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för
beslutet ändras under läsårets gång.
Motsvarar nuvarande 14 § med en redaktionell ändring i syfte att göra
bestämmelsen tydligare.
10 §
Om en elev i grundskolan inte tillfredsställande har slutfört sista årskur-
sen när skolplikten upphör men bedöms ha förmåga att fullfölja utbild-
ningen, skall eleven beredas tillfälle att göra detta under högst två år ef-
ter det att skolplikten upphörde.
Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande 3 kap. 17 § första stycket. En
regel om möjlighet att överklaga beslut enligt denna bestämmelse finns i
II §.
H §
Beslut som en kommun fattar i frågor som avses i 7 § andra stycket om
åtgärder för elever som inte bor hemma, i 8 § första stycket om motta-
gande av en elev från en annan kommun samt i 10 § om rätt att fullfölja
75
utbildningen får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd av Prop. 1990/91:115
eleven eller företrädare för denne.
Frågor om överklagande har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.1).
Av den föreslagna bestämmelsen i 1 kap. 14 § framgår att beslut av
skolväsendets överklagandenämnd inte får överklagas vidare.
6 kap. Särskolan
1 §
Utbildningen i särskolan syftar till att ge psykiskt utvecklingsstörda barn
och ungdomar en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som
så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan och gymna-
sieskolan.
1 enlighet med den systematik som berörts inledningsvis i specialmotive-
ringen till 4 kap. har det grundläggande syftet med skolformen placerats
i början av särskolekapitlet.
1 1 kap. 16 § finns angivet vilka som skall jämställas med psykiskt ut-
vecklingsstörda vid tillämpningen av denna lag.
Bestämmelsen motsvarar i sak nuvarande 9 §.
28
Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfatt-
ningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter de-
ras ålder, mognad och förutsättningar i övrigt.
Bestämmelsen om elevinflytande har utförligt kommenterats i den all-
männa motiveringen (avsnitt 2.3).
3§
Särskolan omfattar grundsärskola, träningsskola och yrkessärskola.
Grundsärskolan och träningsskolan skall ha tio årskurser. Av dessa
utgör 1-3 lågstadium, 4-6 mellanstadium och 7-10 högstadium. Tränings-
skolan är avsedd för elever som inte kan gå i grundsärskolan. Styrelsen
för utbildningen avgör om en elev som tas emot i särskolan skall gå i
grundsärskolan eller träningsskolan.
Yrkessärskolan bygger på grundsärskolan och träningsskolan. Styrel-
sen för utbildningen avgör om en elev i yrkessärskolan skall få yrkesut-
bildning, yrkesträning eller verksamhetsträning.
Bestämmelserna om särskolans uppbyggnad motsvarar i sak de regler
som i dag finns i 6 - 9 §§.
Föreskriften om att det är styrelsen för särskolan som beslutar om
inom vilken del av särskolan en elev skall tas emot motsvarar till en del
nuvarande 10 § första stycket. När det gäller beslut om vilken inriktning
utbildningen i yrkessärskolan skall ha finns motsvarande regel i dag i
76
28 § särskoleförordningen (1986:573). Den nu föreslagna regleringen in- Prop. 1990/91:115
nebär att reglerna sammanförs i samma lagrum.
Styrelsens beslut enligt denna paragraf om placering inom särskolan
eller om utbildningens inriktning inom yrkessärskolan kan inte över-
klagas.
4 §
Utbildningen i särskolan skall vara avgiftsfri for eleverna. De skall utan
kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälp-
medel som behövs for en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock
förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för
eleven.
Bestämmelsen motsvarar helt den som föreslagits för grundskolan
(4 kap. 4 § första stycket).
58
För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i särskolan skall
hemlandstingskommunen sörja för att sådan utbildning kommer till
stånd. Motsvarande gäller för kommuner som inte ingår i någon lands-
tingskommun.
En landstingskommun får komma överens med en kommun som ingår
i landstingskommunen om att kommunen skall överta skyldigheten att
sörja för särskoleutbildning såvitt avser barn och ungdomar i kommu-
nen. Kommunen får därvid i sin särskola ta emot barn från andra kom-
muner om den som har att sörja för barnens särskoleutbildning medger
det. Om en överlåtelse av huvudmannaskapet har skett får landstings-
kommunen lämna ekonomiskt bidrag till kommunen. Har överlåtelse
skett till samtliga kommuner i landstingskommunen får kommunerna
samverka med varandra för att anordna utbildningen och lämna ekono-
miska bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan
kommunerna.
En landstingskommun får med bibehållande av huvudmannaskapet
överlåta ledningen av en enhet av särskolan till den kommun där enhe-
ten är belägen, om kommunen samtycker till detta.
Första stycket innehåller föreskrifterna om skyldighet att anordna sär-
skola. Vem som har rätt att gå i särskola följer dels av 3 kap., dels av
den föreslagna bestämmelsen i 7 § nedan. Vad som avses med hemlands-
tingskommun framgår av 1 kap. 15 § andra stycket.
Bestämmelserna i andra och tredje styckena om landstingskommu-
nens möjlighet att efter överenskommelse med kommun överlåta hu-
vudmannaskapet för särskolan resp, ledningen för viss särskola har sina
motsvarigheter i nuvarande 2 och 4 §§. De har dock dels genomgått en
språklig överarbetning, dels kompletterats med en uttrycklig föreskrift
om att kommun som övertagit huvudmannaskapet för särskolan i sin
särskola även får ta emot elever från andra kommuner inom landstings-
77
området. Trots att den hittills gällande lagtexten inte ger någon upplys- Prop. 1990/91:115
ning därom, har det enligt motiven bakom den avsetts att kommunerna
skulle ha denna möjlighet.
6§
Landstingskommun och kommun som anordnar särskola är skyldiga att
så långt det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvung-
en att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. Även i öv-
rigt skall huvudmannen vid utformningen av sin särskoleverksamhet be-
akta vad som ur kommunikationssynpunkt är ändamålsenligt för elever-
na.
Varje huvudman är skyldig att för eleverna i sin särskola anordna
kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens
längd, trafikförhållandena, elevens handikapp eller någon annan sär-
skild omständighet.
I lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings-
störda m.fl. finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boende i
familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför
föräldrahemmet.
Bestämmelsen i första stycket om skyldigheten att söka anordna särsko-
lan så att inga elever blir tvungna att bo utanför det egna hemmet mot-
svarar nuvarande 11 §. Föreskriften om skyldighet att även i övrigt be-
akta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommunikationssyn-
punkt överensstämmer med vad som har föreslagits för grundskolan och
har kommenterats i anslutning till 4 kap. 6 §.
Skyldigheten enligt andra stycket att anordna skolskjuts överens-
stämmer också med vad som i 4 kap. 7 § första stycket föreslagits för
grundskolan så när som på att beträffande särskolan en elevs handikapp
skall beaktas oberoende av dess art.
Beträffande särskolan finns i skollagen inte föreskrivet någon skyl-
dighet för skolhuvudmännen som sådan att svara för de kostnader som
kan uppstå därför att en elev på grund av skolgången tvingas bo utanför
det egna hemmet. I stället hänvisas i tredje stycket till omsorgslagen, vil-
ken garanterar eleverna erforderliga särskilda omsorger.
7 §
Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psykiskt
utvecklingsstörda har rätt att efter skolpliktens upphörande tas emot i
särskolan intill utgången av vårterminen det kalenderår då de fyller 21
år om de inte bereds utbildning i specialskolan.
En elev som har påbörjat yrkesutbildning eller motsvarande i särsko-
lan före utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år,
skall beredas möjlighet att fortsätta i särskolan till utgången av vårter-
minen det kalenderår då eleven fyller 23 år, om det behövs för att slutfö-
ra utbildningen.
78
Bestämmelsen i denna paragraf skall tillsammans med den föreslagna Prop. 1990/91:115
regleringen för specialskolan i 7 kap. 6 § andra stycket ersätta föreskrif-
terna i nuvarande 3 kap. 19 § första och andra styckena. Någon ändring
i sak är inte avsedd, utan förändringen är av redaktionell art.
Det skall observeras att särskolans skyldighet att ta emot elever enligt
första stycket omfattar alla ungdomar i angiven ålder som är psykiskt
utvecklingsstörda och därför inte kan gå i gymnasieskolan. Skyldigheten
bortfaller dock om specialskolan tar emot eleven.
Möjligheterna att överklaga beslut enligt denna bestämmelse regleras
1 följande paragraf.
8§
Beslut som styrelsen för utbildningen fattar enligt 7 § om att en elev inte
skall tas emot i särskolan därför att denne bedöms kunna gå i gymnasie-
skolan trots att eleven är utvecklingsstörd får överklagas av eleven eller
företrädare för denne hos skolväsendets överklagandenämnd.
Frågor i samband med överklagande har behandlats i den allmänna mo-
tiveringen (avsnitt 2.1).
Att överklagandenämndens beslut inte får överklagas vidare följer av
den föreslagna bestämmelsen i 1 kap. 14 §.
7 kap. Specialskolan
1 §
Utbildningen i specialskolan skall syfta till att ge barn och ungdomar
med synskada, dövhet, hörselskada eller talskada en till varje elevs för-
utsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar
den utbildning som ges i grundskolan.
Därutöver kan specialskolan tillhandahålla sådan utbildning som av-
ses i 6 § andra stycket.
Första stycket anger specialskolans grundläggande syfte. Bestämmelsen
motsvarar nuvarande 2 §.
Den utbildning som avses i andra stycket är sådan utbildning som
enligt det angivna lagrummet ges efter skolpliktens upphörande. Be-
stämmelsen motsvarar nuvarande 1 § andra stycket.
2 §
Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfatt-
ningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter de-
ras ålder, mognad och förutsättningar i övrigt.
Bestämmelsen om elevinflytande har utförligt kommenterats i den all-
männa motiveringen (avsnitt 2.3).
Begränsningen av elevernas inflytande med hänsyn till deras förut-
sättningar i övrigt motsvarar den begränsning som finns även för särsko-
lan. Den avser enbart sådana inskränkningar som kan föranledas av att
79
eleverna är psykiskt utvecklingsstörda eller har ett begåvningshandikapp Prop. 1990/91:115
som enligt 1 kap. 16 § skall jämställas därmed.
3 §
Specialskolan skall för utbildning på grundskolenivå ha tio årskurser,
som fördelas på lågstadium, mellanstadium och högstadium enligt före-
skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
Föreskrifterna om specialskolans uppbyggnad motsvarar nuvarande 1 §
första stycket.
4 5
Utbildningen i specialskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall
utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra
hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten far
dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad
för eleven.
Staten skali svara för att eleverna i specialskolan kostnadsfritt erhål-
ler för utbildningen erforderliga resor.
För elever i specialskolan som till följd av skolgången måste bo utan-
för det egna hemmet skall staten svara för att eleverna utan extra kost-
nader får tillfredsställande förhållanden.
Bestämmelsen i första stycket om den avgiftsfria utbildningen och rät-
ten till kostnadsfria hjälpmedel överensstämmer med den föreslagna
regleringen för bl.a. grundskolan i 4 kap. 4 § första stycket och har
kommenterats i anslutning till den bestämmelsen.
Skyldigheten för staten enligt andra stycket att betala elevernas resor
avser såväl dagliga resor mellan det egna hemmet eller elev-
hem/familjehem och skolan som resor mellan det egna hemmet och
elevhemmet/familjehemmet i rimlig omfattning. Omfattningen av denna
senare skyldighet måste bedömas från fall till fall. Bedömningen bör ut-
gå från vad som sägs i tredje stycket om att eleven skall få tillfredsstäl-
lande förhållanden. Särskild hänsyn måste vid denna bedömning tas till
elevens ålder.
Föreskrifterna i tredje stycket om statens skyldighet att sörja för ele-
ver som måste bo utanför det egna hemmet överensstämmer med den
reglering som i 4 kap. 7 § andra stycket har föreslagits för kommuner
beträffande grundskoleelever. I 8 § Finns bestämmelser om möjligheten
att överklaga beslut enligt detta stycke.
5 §
Utbildningen i specialskolan skall bedrivas vid flera särskilda enheter.
För varje sådan enhet skall det finnas en styrelse. Regeringen meddelar
föreskrifter om enheterna och deras upptagningsområden.
80
Utbildning i specialskolan kan också anordnas i särskilda klasser som Prop. 1990/91:115
är förlagda till grundskolan men leds av en styrelse för specialskolan.
Paragrafen motsvarar nuvarande 3 § med de justeringar som föranletts
av att det sedan skolöverstyrelsen avskaffats saknas skäl att benämna sty-
relserna för de olika specialskolorna lokala styrelser.
6 §
Om en elev i specialskolan inte tillfredsställande har slutfört sista årskur-
sen när skolplikten upphör men bedöms ha förmåga att fullfölja utbild-
ningen, skall eleven beredas tillfälle att göra detta under högst två år ef-
ter det att skolplikten upphörde. Vad nu sagts gäller dock inte om eleven
är psykiskt utvecklingsstörd.
Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psykiskt
utvecklingsstörda får efter skolpliktens upphörande i mån av plats ge-
nomgå annan utbildning i specialskolan intill utgången av vårterminen
det kalenderår då de fyller 21 år.
Bestämmelsen i första stycket motsvarar för specialskolans del nuvaran-
de 3 kap. 17 § första stycket. Någon förändring i sak är inte avsedd utan
bestämmelsen har bara för tydlighetens skull överarbetats språkligt. Reg-
ler om överklagande finns i 8 §.
På motsvarande sätt avses regleringen i andra stycket tillsammans
med föreslagna 6 kap. 7 § första stycket ersätta nuvarande 3 kap. 19 §
första stycket utan att någon ändring görs i sak. Specialskolans möjlighe-
ter att ta emot dessa ungdomar är beroende av om de kan beredas plats.
Med tanke på de specialskolor som för närvarande finns torde det bara
vara möjligt att bereda plats för vissa ungdomar med synskada. För hör-
selskadade psykiskt utvecklingsstörda har staten vidare sedan 1968 ett
avtal med Örebro läns landsting om yrkesundervisning. De ungdomar
som inte kan beredas plats på en specialskola men som i övrigt omfattas
av bestämmelsen skall tas emot i särskolan enligt föreslagna 6 kap. 7 §
första stycket.
7 §
Hemkommunen skall betala ersättning till staten för vissa kostnader för
den som är elev i specialskolan. Detta gäller dock inte om eleven går i
en sådan särskild klass av specialskolan som är förlagd till hemkommu-
nens grundskola.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-
dela föreskrifter om ytterligare undantag samt om ersättningens storlek.
Bestämmelserna i första stycket motsvarar vad som finns upptaget i 5 §
första stycket i kapitlets nu gällande lydelse samt vad som i övrigt till-
lämpats. De nu gällande föreskrifterna om beräkningen av ersättningens
storlek har däremot utgått, eftersom de anknyter till en reglering av in-
terkommunal ersättning som har föreslagits skola upphöra. I stället ges i
81
andra stycket ett bemyndigande till regeringen att direkt meddela före- Prop. 1990/91:115
skrifter om ersättningen och om ytterligare undantag från skyldigheten
att betala ersättning.
8 §
Beslut av styrelsen för utbildningen enligt 4 § tredje stycket om åtgärder
för elever som inte bor hemma samt enligt 6 § första stycket om rätten
att fullfölja utbildningen får överklagas av eleven eller företrädare för
denne hos skolväsendets överklagandenämnd.
Frågor om överklagande har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.1).
Att överklagandenämndens beslut inte får överklagas vidare följer av
föreslagna 1 kap. 14 §.
8 kap. Sameskolan
1 §
Utbildningen i sameskolan skall syfta till att ge samers barn en utbild-
ning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen till och
med årskurs 6 i grundskolan.
Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.
1 första stycket anges det grundläggande syftet med sameskolan.
Andra stycket överensstämmer med vad som enligt 4 kap. 1 § andra
stycket föreslås skall komma att gälla för grundskolan.
2 §
Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfatt-
ningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter de-
ras ålder och mognad.
Bestämmelsen överensstämmer med vad som enligt 4 kap. 2 § föreslås
skall komma att gälla för grundskolan. Frågor om elevernas inflytande
har kommenterats utförligt i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).
3§
Samers barn får fullgöra sin skolplikt i sameskolan i stället för i grund-
skolan. Detsamma gäller andra barn, om det Finns särskilda skäl.
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 2 §. Här anges den krets som är be-
rättigad till undervisning i sameskolan, nämligen samers barn. Huruvida
föräldrarna skall räknas som samer får liksom hittills i första hand bero
på deras egen uppfattning. Finns särskilda skäl har även andra barn rätt
till undervisning i sameskolan.
82
4§ Prop. 1990/91:115
Utbildningen i sameskolan skall vara avgiftsfri lör eleverna. De skall
utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra
hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får
dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad
för eleven.
Bestämmelsen i paragrafen överensstämmer med den som finns för
grundskolan i 4 kap. 4 §. Den har kommenterats i anslutning till den
paragrafen.
5 S
För elever i sameskolan som till följd av skolgången måste bo utanför det
egna hemmet skall staten svara för att eleverna utan extra kostnader far
tillfredsställande förhållanden.
Staten skall svara för att eleverna i sameskolan kostnadsfritt erhåller
för utbildningen erforderliga resor.
Statens skyldigheter enligt första stycket överensstämmer i sak med vad
som i 4 kap. 7 § andra stycket föreslagits skall gälla för kommuner be-
träffande grundskoleelever.
Andra stycket överensstämmer med vad som i 7 kap. 4 § andra
stycket föreskrivs för specialskolan. Vilken typ av resor som främst avses
har kommenterats i anslutning till specialmotiveringen till det lagrum-
met. Vid bedömningen av vilka resor som skall anses vara erforderliga
för utbildningen bör skolhuvudmännen vidare kunna finna viss ledning
i bestämmelserna om skolskjutsning i grundskolan.
6§
För sameskolan skall finnas en styrelse.
Styrelsen beslutar om intagning av elever i sameskolan. Styrelsens be-
slut i sådana frågor får överklagas av eleven eller företrädare för denne
hos skolväsendets överklagandenämnd.
En bestämmelse som motsvarar första stycket finns för närvarande i
punkten 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1990:1477) om ändring
i skollagen.
Regeln i andra stycket om att styrelsen beslutar om intagning mot-
svarar första delen av nuvarande 3 §. Däremot är överklagandereglerna
nya. Frågan om till vilken instans överklagande skall riktas och om
möjligheten att överklaga vidare har utförligt kommenterats i den all-
männa motiveringen (avsnitt 2.1). Vidare föreslås den förändringen att
talerätten uttryckligen skall begränsas till eleven eller företrädare för
denne.
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 115
9 kap. Fristående skolor
Prop. 1990/91:115
Godkännande
1 §
Skolplikt får fullgöras i en fristående skola, om skolan är godkänd för
ändamålet.
Ärenden om godkännande för vanlig skolplikt prövas av statens skol-
verk.
Såvitt gäller särskild skolplikt prövas
1. sådant godkännande som avser en skola som motsvarar särskolan
av styrelsen för särskolan där skolan är belägen och
2. sådant godkännande som avser en skola som motsvarar specialsko-
lan av styrelsen för den specialskola som ansvarar för utbildning av sam-
ma handikappgrupp där skolan är belägen.
Vad som avses med en fristående skola framgår av 1 kap. 3 §.
Första stycket innehåller den grundläggande regeln om att skolplikt
får fullgöras i sådan fristående skola som är godkänd för ändamålet. I
andra stycket finns föreskrifter om vem som får godkänna fristående
skolor för fullgörande av skolplikt. Bestämmelserna innebär inga för-
ändringar i sak jämfört med regleringen i nuvarande 1 och 3 §§ annat
än att det skall ankomma på statens skolverk att godkänna fristående
skolor för fullgörande av vanlig skolplikt. Denna fråga har behandlats
närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.3).
2 §
Godkännande för vanlig skolplikt skall meddelas, om skolans utbildning
ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar
mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och sko-
lan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans allmänna mål.
Godkännande för särskild skolplikt skall meddelas, om skolan ger
eleverna en utbildning som väsentligen svarar mot den som de skulle få i
särskolan eller specialskolan. En ytterligare förutsättning är att eleverna
i samband med utbildningen bereds erforderliga omsorger.
I godkännandet för särskild skolplikt skall anges om det avser särsko-
leutbildning eller specialskoleutbildning eller båda dessa skolformer samt
för vilka handikappgrupper utbildningen godkänns.
Kraven i första stycket för att en fristående skola skall godkännas för
fullgörande av vanlig skolplikt motsvarar till fullo vad som i dag gäller
enligt nuvarande 1 § andra stycket.
Även kraven i andra stycket för att en fristående skola skall godkän-
nas för fullgörande av särskild skolplikt motsvarar till en del vad som är
föreskrivet i nuvarande 3 § andra stycket. Till denna tidigare reglering
har i tredje stycket fogats en föreskrift om att ett godkännande skall
ange om det avser särskole- eller specialskoleutbildning samt i förekom-
84
mande fall för vilka handikappgrupper utbildningen godkänts. Syftet Prop. 1990/91:115
med denna föreskrift är att möjliggöra den prövning som förutsätts i föl-
jande paragraf.
Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna paragraf finns
i 9 §.
3§
Om ett barn har handikapp som enligt 3 kap. 3 § kan vara grund för
särskild skolplikt, får barnet fullgöra sin skolplikt i en godkänd friståen-
de skola endast om
1. skolan är godkänd för elever som har särskild skolplikt på grund
av samma handikapp som barnet eller
2. huvudmannen för särskolan respektive specialskolan bedömer att
barnet ändå kan tillgodogöra sig utbildningen vid skolan.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak vad som följer av nuvarande 4 §.
Smärre förändringar har gjorts dels för att anpassa lydelsen till de nya
benämningarna på de ansvariga organen för särskolan och specialsko-
lan, dels av redaktionella skäl.
Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna paragraf finns
i 9 §.
45
Den som har vanlig skolplikt men som endast för kortare tid är bosatt i
landet eller som har andra skäl att få en utbildning med internationell
inriktning får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola med sådan in-
riktning (internationell skola), om skolan av statens skolverk har god-
känts för ändamålet.
För godkännande krävs att skolans utbildning som helhet betraktad
är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och
färdigheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i
svenska språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den om-
fattning som de i landet för kortare tid bosatta eleverna behöver.
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 2 §, dock med den förändringen att
rätten att godkänna en sådan fristående skola som här avses, en interna-
tionell skola, för fullgörande av skolplikt flyttas från regeringen till sta-
tens skolverk. Denna ändring har berörts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.5.3).
Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna paragraf finns
i 9 §.
Tillsyn m.m.
5 §
Fristående skolor som avses i 1 och 4 §§ skall i fråga om sin utbildning
för skolpliktiga elever stå under tillsyn av statens skolverk.
85
Den omedelbara tillsynen över sådan utbildning ankommer på den Prop. 1990/91:115
styrelse som finns för grundskolan respektive särskolan eller specialsko-
lan för den kommun där skolan är belägen.
Bestämmelsen motsvarar i sak den reglering som följer av nuvarande 5
och 6 §§, dock med den förändringen att alla godkända fristående sko-
lor skall stå under skolverkets tillsyn i stället för skolöverstyrelsens och
länsskolnämndernas. Vidare har bestämmelsens utformning anpassats
till de terminologiska förenklingar som möjliggjorts beträffande skolhu-
vudmännens ansvariga organ.
6 §
Om en fristående skola inte längre uppfyller kraven för godkännande
och bristerna inte avhjälps efter påpekande för huvudmannen, skall god-
kännandet återkallas.
Återkallande beslutas av den myndighet som beslutar om godkännan-
de.
Regleringen i första stycket motsvarar nuvarande 7 § första stycket.
Bestämmelsen om återkallande i andra stycket har anpassats till de
föreslagna förändringarna i fråga om vem som skall godkänna.
Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna paragraf finns
i 9 §.
Övriga föreskrifter
7 §
Ett delegationsuppdrag enligt 3 kap. 12 § andra stycket kommunallagen
(1977:179) får inte omfatta befogenhet att meddela eller återkalla god-
kännande för en fristående skola enligt denna lag.
Det föreslagna delegeringsförbudet motsvarar nuvarande 8 §.
88
När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola, skall
huvudmannen för skolan snarast lämna uppgift om detta till styrelsen för
utbildningen i elevens hemkommun.
I 3 kap. 14 § finns föreskrifter om uppgiftsskyldighet vid vissa fall av
frånvaro.
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 10 §, dock har styrelsen för utbild-
ningen i elevens hemkommun satts in som mottagare av uppgiften.
9 §
Beslut av statens skolverk i ärenden om godkännande eller återkallande
av godkännande för en fristående skola enligt 1, 4 eller 6 § far överkla-
gas hos kammarrätten.
86
Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden om godkännande eller Prop. 1990/91:115
återkallande av godkännande för en fristående skola för särskild skol-
plikt enligt 1 eller 6 § får överklagas hos kammarrätten.
Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden som avses i 3 § får
överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd.
Beslut om godkännande av en fristående skola eller återkallelse av så-
dant godkännande överklagas till kammarrätt. Skälen till denna instans-
ordning har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1). Hu-
ruvida kammarrättens avgörande skall kunna bli föremål för prövning i
regeringsrätten beror på vanliga regler om prövningstillstånd.
Beslut av styrelsen för utbildningen enligt 3 § får överklagas till skol-
väsendets överklagandenämnd. Av 1 kap. 14 § följer att nämndens be-
slut inte får överklagas vidare.
10 kap. Särskilda utbildningsformer
1 §
En internatskola kan på framställning från huvudmannen ges ställning
av riksinternatskola genom beslut av statens skolverk. Kommuner och
enskilda kan vara huvudmän för riksinternatskolor.
En riksinternatskola skall ha till uppgift att anordna utbildning, som
motsvarar grundskolan och gymnasieskolan eller endera av dessa skol-
former, för i första hand barn och ungdomar som har utlandssvenska
föräldrar eller har behov av miljöombyte eller som är från glesbygd och
inte kan beredas tillfredsställande inackordering.
I den del en riksinternatskola motsvarar grundskolan skall den i frå-
ga om rätten att fullgöra skolplikt där anses vara en enligt 9 kap. 1 §
första och andra styckena godkänd fristående skola. I fråga om riksin-
ternatskolornas organisation och tillsynen över dem meddelas föreskrif-
ter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Prövningen av om en internatskola skall ges ställning av riksinternat-
skola görs enligt första stycket av statens skolverk. Om en skola har för-
klarats som riksinternatskola innebär det, när det gäller en eventuell
grundskoledel av skolan, att skolan utgör en godkänd fristående skola i
den delen. Beslut om godkännande av fristående skolor för fullgörande
av vanlig skolplikt och om att förklara skolor för riksinternatskolor har
därför samlats hos samma myndighet.
Hur ett beslut meddelat med stöd av denna paragraf får överklagas
följer av 6 §.
6 §
Beslut i ärenden enligt 1 § om att ge en skola ställning av riksinternat-
skola och om återkallande av sådant beslut samt enligt 4 § om att fullgö-
ra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag får överklagas hos
kammarrätten.
87
Frågor i samband med regleringen av överklaganden har behandlats i Prop. 1990/91:115
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1).
Möjligheten att överklaga kammarrättens avgörande till regeringsrät-
ten beror på regler om prövningstillstånd i förvaltningsprocesslagen.
14 kap. Skolhälsovård
3§
Varje elev i grundskolan eller sameskolan skall erbjudas att genomgå
allmän hälsokontroll en gång på varje stadium. Den första kontrollen
skall äga rum första läsåret. Eleven skall dessutom, mellan de allmänna
hälsokontrollerna, erbjudas att genomgå kontroll av syn och hörsel och
andra begränsade hälsokontroller.
Om skolläkaren på förekommen anledning anser att en viss elev i
grundskolan eller sameskolan behöver undersökas särskilt, skall eleven
genomgå sådan undersökning.
Eleverna i de delar av särskolan och specialskolan som motsvarar
grundskolan skall när det behövs erbjudas att genomgå särskilda under-
sökningar som föranleds av deras handikapp. I övrigt gäller bestämmel-
serna i första och andra styckena även för dessa elever.
Skolhuvudmännen är skyldig att erbjuda eleverna hälsoundersökningar
i den omfattning som sägs i första och tredje styckena. För eleverna fö-
religger dock normalt ingen skyldighet att låta sig undersökas.
Om skolläkaren på förekommen anledning bedömer att en elev i
grundskolan eller sameskolan eller inom de delar av särskolan och spe-
cialskolan som motsvarar grundskolan behöver undersökas är eleven
emellertid enligt andra stycket skyldig att låta undersöka sig. Det har
förutsatts bara förekomma i undantagsfall att denna möjlighet till
tvångsvis undersökning utnyttjas. Bakgrunden till bestämmelsen har be-
handlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4).
8§
Statens skolverk skall ha tillsyn över skolhälsovården.
Skolverket skall vara tillsynsmyndighet för skolhälsovården. Vad detta
innebär, liksom bakgrunden till bestämmelsen har berörts i den allmän-
na motiveringen (avsnitt 2.4).
15 kap. Övriga föreskrifter
13 §
Den som efter skolpliktens upphörande genomgår utbildning inom det of-
fentliga skolväsendet eller annars genomgår utbildning med stöd av den-
na lag skall på egen eller ställföreträdares begäran befrias från delta-
gande i inslag som annars inte kan väljas bort, om förutsättningarna i 3
kap. 12 § är uppfyllda. I fråga om prövning och överklagande gäller be-
stämmelserna i 3 kap. 12 § tredje stycket.
88
Bestämmelsen motsvarar med en redaktionell förändring nuvarande 3
kap. 20 §.
14 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga
om utbildning enligt denna lag efter skolpliktens upphörande meddela fö-
reskrifter om disciplinära åtgärder och skiljande av elev från en viss ut-
bildning.
Bestämmelsen motsvarar nuvarande 3 kap. 21 §. Bemyndigandet gäller
för hela det offentliga skolväsendet, således såväl för barn- och ung-
domsskolan som för vuxenutbildningen.
Prop. 1990/91:115
89
Ikraftträdande-och övergångsbestämmelser Prop. 1990/91:115
2. Utöver vad som följer av 3 kap. i dess nya lydelse skall bestämmel-
serna i 3 kap. 7 och 16 §§ i deras äldre lydelse tillämpas beträffande
barn födda före år 1985. Vad som sägs om länsskolnämnden i 3 kap.
16 § skall dock i stället avse styrelsen för utbildningen.
Bestämmelsen innebär att den gamla möjligheten att skjuta upp skol-
starten ett år skall gälla för barn som fyller sju år under år 1991. Den
möjlighet som följer av nuvarande 3 kap. 9 § att överklaga beslut i den-
na typ av ärenden finns inte kvar efter den 1 juli 1991.
3. Bestämmelsen i 3 kap. 8 § skall tillämpas först från och med den
1 juli 1997. Till dess gäller att hemkommunen får medge barn att börja i
grundskolan eller i annan skola för vanlig skolplikt redan det kalender-
år de fyller sex år, om barnets vårdnadshavare begär det. Motsvarande
skall under samma tid gälla huvudmannen för särskolan respektive spe-
cialskolan såvitt gäller skola för särskild skolplikt. I fråga om samesko-
lan lämnas sådant medgivande av sameskolstyrelsen.
Bakgrunden till att skolhuvudmännen skall ha en sexårig övergångstid
för att fullt ut införa den flexibla skolstarten har berörts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.2).
4. Sådana godkännanden av fristående skolor som har meddelats en-
ligt bestämmelserna i 9 kap. 1-3 §§ i deras äldre lydelse och inte återkal-
lats skall alltjämt gälla. Motsvarande skall för riksinternatskolor gälla
beträffande sådana förklaringar som avses i bestämmelsen i 10 kap. 1 § i
dess äldre lydelse.
Bestämmelsen innebär att lämnade godkännanden alltjämt skall gälla
och att således statens skolverk inte särskilt behöver pröva dessa på nytt.
Frågor om återkallande av godkännande skall efter den 1 juli 1991 prö-
vas av skolverket även om godkännandet meddelats dessförinnan. På
samma sätt gäller att en skola som vid ikraftträdandet har ställning som
riksinternatskola behåller denna ställning utan någon ny förklaring från
skolverket.
5. Förekommer i lag eller annan författning beteckningen den lokala
styrelsen för specialskolan skall därmed avses den styrelse för special-
skolan som föreskrivs i 7 kap. 5 §.
I andra lagar och författningar förekommer den gamla beteckningen för
det ansvariga organet för specialskolan. I stället för att omedelbart ändra
samtliga dessa föreskrivs att dessa bestämmelser skall avse den styrelse
som skall finnas enligt den nya bestämmelsen i 7 kap. 5 §.
6. Beträffande sådana ärenden som överklagats till en länsskolnämnd
eller skolöverstyrelsen enligt äldre bestämmelser och som inte avgjorts
den 1 juli 1991 skall följande gälla.
90
Överklaganden av beslut enligt 3 kap. 4 § om lämplig skolform, 3 kap. Prop. 1990/91:115
7 § om uppskjuten skolstart, 3 kap. 10 § om skolpliktens upphörande, 3
kap. 17 § om fullföljande av skolgången sedan skolplikten upphört samt
enligt 4 kap. 13 § och 5 kap. 10 § om mottagande av en elev från en an-
nan kommun prövas av skolväsendets överklagandenämnd.
Även överklaganden av beslut som får överklagas enligt 3 kap. 7 §, 4
kap. 5 §, 4 a kap. 6 § vuxenutbildningslagen (1984:1118) och 10 § lagen
(1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare prövas
av skolväsendets överklagandenämnd.
Beslut av skolväsendets överklagandenämnd får inte överklagas.
Överklaganden av beslut enligt 3 kap. 12 § om befrielse från undervis-
ning och 9 kap. 1, 3 eller 7 § om godkännande eller återkallande av god-
kännande av fristående skola prövas av kammarrätten.
Övriga sådana överklaganden som anges i första stycket prövas av re-
geringen.
I fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet men för vil-
ka tiden för överklagande inte har gått ut vid den tidpunkten gäller att,
utan hinder av äldre bestämmelser om överinstans, överklagandena skall
prövas av den instans som ovan i denna punkt har föreskrivits såvitt gäl-
ler redan överklagade ärenden.
Länsskolnämnderna och skolöverstyrelsen upphör den 1 juli 1991.
Även om det förutsätts att dessa myndigheter till dess skall söka avsluta
alla inneliggande ärenden kan det självfallet inträffa att något överkla-
gande enligt de äldre reglerna inte kan avgöras dessförinnan. Detta kan
bero t.ex. på att beslutet fattats så sent att tiden för överklagande inte
löpt ut före den 1 juli 1991. Denna bestämmelse reglerar vart sådana
överklagandeärenden skall överlämnas för prövning. Vid prövningen av
överklagandena skall naturligtvis de äldre bestämmelserna tillämpas
även av den instans som får ärendet överlämnat till sig.
7. Bestämmelserna i 2 kap. 3-7 §§ skall tillämpas på sfi som anordnas
efter den 1 juli 1991. För sådan sfi som anordnas av någon annan än en
kommun skall bestämmelserna i 2 kap. 4-7 §§ dock inte tillämpas.
Sfi infogas i det offentliga skolväsendet den 1 juli 1992. Redan dessförin-
nan bör dock skollagens regler om lärarkompetens etc. ändras, bl.a. be-
roende på att skolöverstyrelsen som enligt äldre regler haft att meddela
kompetensförklaring för en stor del av sfi-lärarna upphör den 1 juli
1991. Kompetenskraven för sfi-lärare bör redan från den 1 juli 1991
motsvara vad som gäller för andra lärare inom det offentliga skolväsen-
det. Eftersom sådan korttidsanställning som avses i 2 kap. 5 § kräver
lagstöd bör ändringarna tas upp i detta sammanhang.
Bestämmelsen innebär således att reglerna om kompetens för lärare
att undervisa, om behörighet till anställning för lärare och för dem som
skall ha syouppgifter, om visstidsanställning och om fortbildning skall
tillämpas för sådan sfi som anordnas enligt lagen (1986:159) om grund-
läggande svenskundervisning för invandrare. För sfi som anordnas av
någon annan än en kommun är det dock av praktiska skäl inte lämpligt
91
att andra bestämmelser än de om lärarkompetens tillämpas (jfr. special- Prop. 1990/91:115
motiveringen till 11 kap. 7 § i prop. 1990/91:85, s. 196).
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att
dels anta förslagen till
1. lag om ändring i skollagen (1985:1100),
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i lagen om rätt till ledighet för grundläggan-
de svenskundervisning för invandrare (1986:163),
5. lagom ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262)
och
6. lag om ändring i semesterlagen (1977:480)
dels godkänna vad jag har anfört om
7. förordningsreglering (avsnitt 4)
8. granskning av läromedel (avsnitt 5).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört
för de åtgärder och de ändamål som föredraganden hemställt om.
92
Prop. 1990/91:115
Propositon om vissa skollagsfrågor m.m. 3
Propositionens huvudsakliga innehåll 3
Propositionens lagförslag 5
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991 43
1 Inledning 43
2 Allmän motivering till lagförslagen 46
2.1 Överprövning av beslut enligt skollagen m.m. 46
2.2 Flexibel skolstart 48
2.3 Elevinflytande m.m. 53
2.4 Skolhälsovården 56
2.5 Övriga ändringar i skollagen 58
2.5.1 Val av skola 58
2.5.2 Förläggningen av icke obligatoriska
inslag i utbildningen 60
2.5.3 Fristående skolor för skolpliktiga elever 62
2.6 Övriga lagändringar 63
3 Upprättade lagförslag 64
4 Förordningsregleringen 65
5 Granskning av läromedel 66
6 Special motivering 67
7 Hemställan 92
8 Beslut 92
93
gotab 98340, Stockholm 1991