Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1990/91: 115

om vissa skollagsfrågor m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagils upp i bifoga­de utdrag ur regeringsprotokollet den 21 mars IWI för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Odd Engström

Göran Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen om ansvaret för skolan (prop. IW0/9I:I8, UbU4, rskr, 76) har principerna för en mål- och resultatorienterad styrning av sko­lan lagts fast. Det innebär att staten anger nationella mål och riktlinjer för arbetet i skolan och att kommunerna ansvarar för genomförandel av verksamheten. Dessa grundläggande principer för ansvarsfördelningen har angivits i de två inledande kapitlen i skollagen.

I propositionen 1990/91:85 Växa med kunskaper - om gymnasiesko­lan och vuxenutbildningen har förslag lill reglering i lag av dessa skol­former lagts fram.

I denna proposition presenteras slut.steget i den samlade reform av skollagen .som syftar till att genomföra mål- och resultatstyrning på sko­lans område. I detta steg behandlas bl.a. grundskolan och motsvarande skolformer men också fristående skolor och skolhälsovården. I proposi­tionen föreslås också vissa följdändringar i andra lagar.

För överprövning av vissa beslut inom skolan tillskapas en särskild nämnd, skolväsendets överklagandenämnd. Den skall pröva överklagan-

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 115


Prop. 1990/91: 115


den, vilka tidigare främst har överprövats av skolöverstyrelsen och läns-    Prop. 1990/91:115 skolnämnderna.

Förslag till ändringar I skollagen med anledning av den flexibla skol­starten framläggs. Bl.a. föreslåsen 6-årig övergångstid.

Regleringen av skolhälsovården bibehålls i allt väsentligt, dock före­slås att de nuvarande obligatoriska hälsoundersökningarna i fortsätt­ningen skall vara en rätt för eleverna. Skolverket skall vara tillsynsmyn­dighet.

Ytterligare vis.sa sakliga förändringar föreslås i skollagen, bl.a. vad gäller elevinflytandel, grundskoleelevers placering på olika skolor samt förläggningen av icke-obligatoriska inslag i utbildningen.

Förslag läggs om att tidigare riksdagshindningar bakom olika bestäm­melser i de skilda skolformsförordningarna och andra förordningar rö­rande skolans verksamhet hävs och atl det får ankomma på regeringen att meddela de förordningsföreskrifter som behövs under den nu refor­merade skollagen.

Den nuvarande ohjekliviicl.sgranskningen av läromedel i samhälls­orienterande ämnen liksom fastställande av hasläromcdcl föreslås upp­höra.


 


Propositionens lagförslag                       Prop. 1990/91:115

1 Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen' (1985:1100)

dels att 3 kap. 7, 9, 17, 19, 20 och 21 §§,4 och 6-9 kap., 15 kap., 7 § samt punkten 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (19'>0:I477) om ändring i skollagen skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 17 § skall utgå,

dels att nuvarande I kap. 14 § och 3 kap. 6 § skall betecknas I kap. 16 § resp. 3 kap. 7 §,

dels an 3 kap. I, 4, 5, 8, 10-14 och 16 §§, 5 kap. II och 30 §§, 10 kap. 1, 3 och 5 §§, II kap. 15 och 23 §§, 12 kap. 14 §, 13 kap. 13 §, 14 kap. 1, 3, 4 och 8 §§, 15 kap. 6 §, punkten 8 i övergångsbestämmelser­na, rubriken till 3 kap. samt rubriken närmast före 3 kap. I § skall ha följande lydelse,

dels alt rubriken närmast före nuvarande 3 kap. 6 § skall sältas när­mast före 3 kap. 7 §,

dels atl del i lagen skall införas fem nya kapitel, 4 och 6-9 kap., saml fyra nya paragrafer, I kap. 14 §, 3 kap. 6 §, 10 kap. 6 §, 15 kap. 13 och 14 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

1 kap. Allmänna föreskrifter

14 §

Skolväsendets överklagande-

nämnd har till uppgift au pröva överklaganden av vissa beslut på skolväsendets område.

Nämndens ordförande skall vara jurist och ha erfarenhet som doma­re.

Nämndens beslut med anledning av eu överklagande dit får inte överklagas.

' I dess Wdelse enligt prop. 19'«)/91:85.  Senaste lydelse av

3 kap. 17 5 1988:631

3 kap. 19 8 1988:631

6  kap. 2 § 1990:495

7  kap. 5§ 1986:341

8  kap. 1 § 1988:631

9  kap. I S 1988:631 9 kap. 7 5 1988:631

9 kap. n § 1988:631.  Till ändringarna enligt prop. 1990/91:85.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


3 kap. Skolplikt och rätt till utbild­ning

Skolplikt och motsvarande räii ull utbildning


3 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

IiUedande bestämmelser


t §


Uarn som är bosalla i riket har skolplikt enligt föreskrifterna i detta kapitel. Skolplikt gäller dock inte i fråga om barn, som varaktigt vistas utom riket eller vars förhål­landen är sådana alt det uppen­barligen inte kan begäras alt bar­net skall gå i skola.

Skolplikten motsvaras av en rätt alt få utbildning inom det offentli­ga  skolväsendet.


Barn som är bosatta i landet har skolplikt enligt föreskrifterna i detta kapitel. Skolplikt gäller dock inte i fråga om barn, som varaktigt vistas utomlands eller vars förhål­landen är sådana alt det uppenbar­ligen inte kan begäras all barnet skall gå i skola.

Skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom det offentli­ga skolväsendel för barn och ung­dom.


4§


Den lokala styrelsen för särskolan skall på framställning av barnets vårdnadshavare eller skolstyrelsen i barnels hemkommun pröva om bar­net skall las emot i särskolan under sin skolpUklslid.

Den lokala styrelsen för special­skolan skall på framställning av barnets vårdnadshavare, skolstyrel­sen i barnets hemkommun eller den lokala styrelsen för särskolan pröva om barnet skall las emot i special­skolan under sin skolpUklslid.

Om ett barn, som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan, skall den lokala styrelsen för särskolan beslu­ta att barnet inte längre skall vara elev / den skolan. Motsvarande gäl­ler för den lokala styrelsen för spe­cialskolan, om eu barn, som har tagits emot / den skolan, bedöms kunna gå över till grundskolan el­ler särskolan.


Huvudmannen för särskolan prö­var om eu barn skall tas emot i sär­skolan under sin skolpUklslid. Fråga om mottagande får väckas av bar­nels vårdnadshavare eller av barnets hemkommun.

Huvudmannen för specialskolan prövar om ett barn skall las emot i specialskolan under sin skolplikts-tid. Fråga om mottagande får väckas av barnets vårdnadshavare, barnets hemkommun eller huvud­mannen för särskola där barnet har tagits emot.

Om ett barn, .som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gå över till grundskolan, skall hu­vudmannen för särskolan besluta att barnet inte längre skall vara elev där. Motsvarande gäller för huvudmannen för specialskolan, om den som tagits emot * special­skolan, bedöms kunna gå över lill grundskolan eller särskolan.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


5§


Beslut av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan i ären­de enligt 4 § får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får över­klagas hos regeringen genom besvär.


Beslut enligt 4 § om mottagande i särskolan eller specialskolan får överklagas hos skolväsendets över­klagandenämnd.


Besluten får överklagas endast av barnels vårdnadshavare.

Den som är elev i grundskolan el­ler motsvarande del av särskolan el­ler specialskolan kan på försök un­der högst sex månader las emot som elev i en annan av dessa skol­former, om de skolhuvudman som berörs är överens om delta och barnets vårdnadshavare lämnar sin medgivande.


På begäran av ett barns vårdnads­havare får skolstyrelsen i barnets hemkommun tillåta atl barnet redan höstterminen det kalenderår då bar­net fyller sex år börjar i grundsko­lan eller i en motsvarande skola för barn med vanlig skolplikt. Till­stånd får lämnas endast om barnet är moget för skolgång.

Under samma föruisätiningar får den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan tillåta alt ett barn börjar skolgång där eller i en motsvarande skola eu år tidigare än normall.


Om ett barns vårdnadshavare be­gär det, skall barnet redan höstter­minen det kalenderår det fyller sex år jämställas med skolpliktiga barn i fråga om rätten att börja skolan.


10 § Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår dä barnet fyller 16 år eller, om barnet har särskild skolplikt, 17 år.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


Om barnet dessförinnan till­fredsställande slutför högsta års­kursen i grundskolan eller motsva­rande i någon annan skola där barnet får fullgöra sin skolplikt, upphör därmed denna. Skolplik­ten upphör också, om barnet vid särskild prövning visar alt del har motsvarande kunskaper. Sådan prövning anordnas av skolstyrelsen eller, för barn med särskild skol­plikt, av den lokala styrelsen för sär­skolan eller specialskolan.

Beslut av den lokala styrelsen i ärende om skolpliktens upphöran­de får överklagas hos skolöversty­relsen genom besvär. Skolöverstyrel­sens beslut får inte överklagas.


Om barnet dessförinnan lill-fredsslällande slutför högsta års­kursen i grundskolan eller motsva­rande i någon annan skola där barnet får fullgöra sin skolplikt, upphör därmed denna. Skolplik­ten upphör också, om barnet vid särskild prövning visar alt del har motsvarande kunskaper. Sådan prövning anordnas av styrelsen för utbildningen.

Beslut av styrelsen för utbild­ningen i ärende om skolpliktens upphörande får överklagas hos skolväsendets överklaganäenämnd.


11 §


Varje barn som fullgör skolplikt inom det offentliga skolväsendet eller på något annat säll skall delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildning­en, om barnet inte är sjukt eller har annat giltigt skäl att utebli.


Varje barn, som fullgör skol­plikt inom det offentliga skolvä­sendet för barn och ungdom eller på något annat sätt, skall delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om barnet inte är sjukt eller har annat giltigt skäl atl utebli.


En skolpliktig elev får beviljas kortare ledighet för enskilda angelä­genheter. Disciplinär åtgärd mot en skolpliktig elev får avse elevens när­varo i skolan, dock endast i ringa omfattning.


Ingen är på grund av skolplikt, som fullgörs inom det offentliga skolväsendet, skyldig att gå i sko­lan mer än 190 dagar per läsår el­ler alt någon dag delta mer än åtta timmar eller, i de två lägsta års­kurserna, sex timmar.


Ingen är på grund av skolplikt, som fullgörs inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom, skyldig all gå i skolan för au delta i obligatoriska inslag i utbildningen mer än 190 dagar per läsår eller atl någon dag delta i sådana inslag mer än åtta timmar eller, i de två lägsta årskurserna, mer än sex tim­mar.


I2§ På begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare skall eleven befrias från skyldighet all delta i annars obligatoriska inslag i verksamheten, om det med hänsyn lill särskilda omständigheter inte är rimligt all krä­va atl eleven deltar.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


Befrielse skall alllid medges från undervisning i religionskunskap, om eleven tillhör ett trossamfund, som har regeringens tillstånd att i sko­lans ställe ombesörja sådan undervisning, och eleven visar atl han del­tar i denna.


Om elevens vårdnadshavare krä­ver det, skall begäran om befrielse prövas av den lokala styrelsen för skolan eller, för elever utanför del offentliga skolväsendel, av länsskol-nämnden. Avslås begäran vid sådan prövning, får beslutet överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får över­klagas hos regeringen genom besvär.


Om elevens vårdnadshavare krä­ver del, skall begäran om befrielse prövas av styrelsen för utbildning­en eller, för elever utanför del of­fentliga skolväsendet, av den styrel­se som ansvarar för grundskolan i elevens hemkommun. Avslås begä­ran vid sådan prövning, får beslu­tet överklagas hos kammarrätten.


13


Skolstyrelsen skall se till atl skol­pliktiga elever i kommunens grundskola fullgör sin skolgång. Skolstyrelsen skall också se lill att skolpliktiga barn, som är kyrko­bokförda i kommunen men inte går i dess grundskola, på något annat sätt får föreskriven utbild­ning.

Den lokala styrelsen för särsko­lan eller specialskolan skall se till atl skolpliktiga elever i skolenhe­ter under dess ledning fullgör sin skolgång.


Kommunen skall se till att skol­pliktiga elever i dess grundskola fullgör sin skolgång. Kommunen skall också se till atl skolpliktiga barn, som är bosatta i kommunen men Inte går i dess grundskola, på något annat sätt får föreskriven utbildning.

Huvudmannen för särskolan el­ler specialskolan skall se lill atl skolpliktiga elever i skolor under dess ledning fullgör sin skolgång.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


14 §


Om en skolpliktig elev i en sko­la utanför det offentliga skolväsen­det är frånvarande i stor utsträck­ning utan giltig orsak, skall hu­vudmannen för skolan anmäla för­hållandet till skolstyrelsen i barnels hemkommun. Skolstyrelsen skall pröva om barnet skall åläggas skol­gång i grundskolan eller, om skäl föreligger, överlämna anmälan till den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan, som skall prö­va om barnet skall åläggas skol­gång där.

Beslut om att ålägga barnet skol­gång får överklagas hos kammar­rätten genom besvär.


Om en skolpliktig elev i en sko­la utanför del offentliga skolväsen­det för barn och ungdom är frånva­rande i stor utsträckning utan gil­tig orsak, skall huvudmannen för skolan anmäla förhållandet till barnets hemkommun. Kommunen skall pröva om barnet skall åläggas skolgång i grundskolan eller, om skäl föreligger, överlämna anmä­lan lill huvudmannen för särskolan eller specialskolan, som skall prö­va om barnet skall åläggas skol­gång där.

Beslut om att ålägga barnet skol­gång får överklagas hos kammar­rätten.


16 §


Om en skolpliktig elev i del of­fentliga skolväsendet inte fullgör sin skolgång och detta beror på alt elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för atl så skall ske, får länsskolnämn-den vid vite förelägga elevens vård­nadshavare all iaktta sina skyldig­heter. Motsvarande gäller om vård­nadshavare för eu skolpliktigt barn, vars skolgång uppskjutits, inte ser till all barnet går i förskola, när skyldighet ull deiia föreligger. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet överklagas.


Om en skolpliktig elev i det of­fentliga skolväsendet för barn och ungdom inte fullgör sin skolgång och detta beror på alt elevens vårdnadshavare inte har gjort vad pä dem ankommer för alt så skall ske, får styrelsen för utbildningen vid vite förelägga elevens vård­nadshavare atl iaktta sina skyldig­heter. Ett föreläggande gäller ome­delbart, även om beslutet överkla­gas.


Vitet får inte förvandlas lill fängelse.


Beslut av länsskolnämnden i ärenden enligt denna paragraf får överklagas hos kammarrätten ge­nom besvär.


Beslut av styrelsen för utbildning­en i ärenden enligt denna paragraf får överklagas hos kammarrätten.


10


 


Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse

4 kap. Grundskolan


Prop. 1990/91:115


 


I §

Utbildningen i grundskolan skall syfta lill att ge eleverna de kunska­per och färdigheter och den skol­ning i övrigt som de behöver för atl delia i samhällslivet. Den skaU kun­na ligga lill grund för forisau ut­bildning i gymnasieskolan.

Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.

Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Om­fattningen och utformningen av ele­vernas inflytande skall anpassas ef­ter deras ålder och mognad.

Grundskolan skall ha nio årskur­ser. Av dessa utgör 1-3 lågstadium, 4-6 mellanstadium och 7-9 högsta­dium.

Utbildningen i varje årskurs skall bedrivas under ett läsår. Varje läsår skall delas upp på en hösttermin och en vårtermin.

Eleverna i grundskolan skall ha en i huvudsak gemensam studie­gång, om inte annai följer av före­skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall ulan kostnad ha tillgång tid böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tids­enlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.


11


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


För var och en som enligt denna lag har räll aU gå i grundskolan skall hemkommunen sörja för au sådan utbildning kommer lill stånd.

Denna skyldighet skall normall fullgöras genom att hemkommunen anordnar grundskola i den omfatt­ning som krävs för atl bereda ut­bildning åt samtliga i kommunen som har rån till sådan.

Om del finns särskilda skäl får hemkommunen komma överens med någon annan kommun an den­na i sin grundskola skall la emot elever vars grundskoleutbildning hemkommunen har au sörja för.

Varje kommun är skyldig atl vid utformningen av sin grundskole­verksamhet beakta vad som för ele­verna är ändamålsenligt ur kommu­nikationssynpunkt.

Ingen kommun får organisera sin grundskola så au någon elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet. Avsteg härifrån får dock göras om förhål­landena är så speciella an det fram­står som orimligt att kommunen an­ordnar skolgång på sådant sätt au eleven kan bo kvar i hemmet under skolgången. Vid denna bedömning skall särskild vikt fästas vid elevens ålder


12


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


Vid fördelningen av elever på oli­ka skolor skall kommunen eftersträ­va au placera eleverna så att de får så kort skolväg som möjligt. Vård-nadshavares önskemål om au deras barn skall tas emot vid en vbs skola inom kommunen skaU beaktas så långt del är möjligt utan att andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts.

Hemkommunen är skyldig au sör­ja för att del för eleverna i grund­skolan anordnas kostnadsfri skol­skjuts, om sådan behövs med hän­syn till färdvägens längd, trafikför­hållandena, fysiskt handikapp hos en elev eller någon annan särskild omständighet.

När en elev tiU följd av skolgång­en måste bo utanför det egna hem­met, skall hemkommunen svara för au eleven utan extra kostnader får tillfredsställande förhållanden.

Hemkommunens skyldighet enligt första och andra styckena omfattar inte sådana elever som avses i 8 §. Även för dessa elever skall dock den mottagande kommunen under de föruisäiiningar som anges i första stycket sörja för kostnadsfri skol­skjuts inom den kommunen. Kost­naden härför ingår i de utbildnings­kostnader som avses i 8 §.


13


 


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


En kommun skall i sin grundsko­la även la emot en elev för vars grundskoleutbildning kommunen inte är skyldig atl sörja, om eleven med hänsyn tiU sina personliga för­hållanden har särskilda skäl aU få gå i den kommunens grundskola. En kommun som på grund av sådan skyldighet tar emot en elev har rätt till ersättning för sina koslnader för elevens utbildning från elevens hem­kommun.

Innan kommunen fattar beslut om au för visst läsår ta emot en så­dan elev skall den inhämta yttrande från elevens hemkomun, om sådant yttrande inte bedöms som onödigt.

Den som har tagits emot i en kommuns grundskola eu visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg lill grund för beslutet ändras under läsårets gång.

10 §

Om en elev i grundskolan inte tillfredsställande har slutfört sista årskursen när skolplikten upphör men bedöms ha förmåga au fullföl­ja utbildningen, skall eleven beredas lillfälle au göra detta under högst två år efter det aU skolplikten upp­hörde.


14


 


Nuvarande lydelse'*                     Föreslagen lydelse

11 §

Beslut som en kommun fattar i frågor som avses i 7 § andra stycket om åtgärder för elever som inte bor hemma, i 8 § första stycket om mot­tagande av en elev från en annan kommun samt i 10 § om räu au fullfölja utbildningen får överklagas hos skolväsendels överklagande­nämnd av eleven eller företrädare för denne.

5 kap. Gymnasieskolan

11 § Styrelsen för utbildningen i den anordnande kommunen eller   lands­tingskommunen beslutar om någon sökande inte skall tas emot därför att han inte är behörig.

Styrelsen för utbildningen beslutar också om mottagande av en sökan­de som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen.

Styrelsens beslut enligt första   Styrelsens beslut enligt första
och andra styckena får överklagas
och andra styckena får överklagas
hos länsrätten av sökanden. Läns-
hos skolväsendets överklagande-
rättens beslut får inte överklagas.
           nämnd av sökanden.

30 § Frågor    om     intagning    till     Rh-anpassad     utbildning    vid    vissa gymnasieskolor och andra frågor om rält lill sådan utbildning enligt 7 § prövas av en särskild nämnd, gemensam för sådana gymnasieskolor.

Nämnden skall ha minst sju och Nämnden skall ha minst sju och
högst elva ledamöter. I nämnden
högst elva ledamöter. I nämnden
skall finnas bl.a. företrädare för
    skall finnas bl.a. företrädare för
gymnasieskolan och grundskolan
gymnasieskolan och grundskolan
samt för de rörelsehindrade. L.eda-
samt för de rörelsehindrade. Leda­
möterna utses av regeringen.
mölerna utses av statens institut för

handikappfrågor i skolan.

Nämndens beslut i fråga om in- Nämndens beslut i fråga om in­
tagning eller i övrigt om rätt till
lagning eller i övrigt om rätt till
utbildning får överklagas endast av
utbildning får överklagas endast av
den som begärt utbildningen. Be-
den som begärt utbildningen. Be­
slutet överklagas hos länsrätten. Ett
slutet överklagas hos skolväsendets
beslut får dock inte överklagas så-
överklagandenämnd. Ett beslut får
vitt del gäller placering vid en viss
dock inte överklagas såvitt det gäl­
gymnasieskola,
                     ler placering vid en viss gymnasie­
skola.


Prop. 1990/91:115


 


"Enligt prop. 1W0/9I:X5.


15


 


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

6 kap. Särskolan


Prop. 1990/91:115


 


I §

Utbildningen i särskolan syftar ull atl ge psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar en lill varje elevs förutsättningar anpassad ut­bildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundsko­lan och gymnasieskolan.

Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Om­fattningen och utformningen av ele­vernas inflytande skaU anpassas ef­ter deras ålder, mognad och förut­sättningar i övrigt.

Särskolan omfattar grundsärskola, iräningsskola och yrkessärskola.

Grundsärskolan och iräningssko-lan skall ha tio årskurser. Av dessa utgör 1-3 lågstadium, 4-6 mellansta­dium och 7-10 högstadium. Trä­ningsskolan är avsedd för elever som inte kan gå i grundsärskolan. Styrelsen för utbildningen avgör om en elev som tas emoi i särskolan skall gå i grundsärskolan eller trä­ningsskolan.

Yrkessärskolan bygger på grund­särskolan och träningsskolan. Styrel­sen för utbildningen avgör om en elev i yrkessärskolan skaU få yrkes­utbildning, yrkesträning eller verk­samhetsträning.


16


 


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


Utbildningen i särskolan skall va­ra avgiftsfri för eleverna. De skall ulan kostnad ha tillgång tid böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tids­enlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.

För var och en som enligt denna lag har räu au gå i särskolan skall hemlandsiingskommunen sörja för an sådan utbildning kommer lill stånd. Motsvarande gäller för kom­muner som inte ingår i någon landstingskommun:

En landstingskommun får komma överens med en kommun som ingår i landstingskommunen om au kom­munen skall överta skyldigheten au sörja för särskoleutbildning såvin avser barn och ungdomar i kommu­nen. Kommunen får därvid i sin sär­skola ta emot barn från andra kom­muner om den som har au sörja för barnens särskoleutbildning medger del. Om en överlåtelse av huvud­mannaskapet har skett får lands­tingskommunen lämna ekonomiskt bidrag till kommunen. Har överlå­telse skett lill samtliga kommuner i landstingskommunen får kommu­nerna samverka med varandra för all anordna utbildningen och lämna ekonomiska bidrag lill varandra, om del behövs för kostnadsutjäm­ning mellan kommunerna.


17


 


Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse                        ''

Föreslagen lydelse

En landstingskommun får med bibehållande av huvudmannaskapet överlåta ledningen av en enhet av särskolan till den kommun där en­heten är belägen, om kommunen samtycker till detta.

Landstingskommun och kommun som anordnar särskola är skyldiga atl så långt det är möjligt organisera särskolan så au ingen elev blir tvungen au bo utanför del egna hemmet på grund av skolgången. Även i övrigt skall huvudmannen vid utformningen av sin särskole­verksamhet beakta vad som ur kom­munikationssynpunkt är ändamåls­enligt för eleverna.

Varje huvudman är skyldig anför eleverna i sin särskola anordna kostnadsfri skolskjuts, om sådan be­hövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens handikapp eller någon annan sär­skild omständighet.

I lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings­störda m.fl finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boen­de i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför alt de är psy­kiskt utvecklingsstörda har rätt au efter skolpliktens upphörande tas emot i särskolan intill utgången av vårterminen del kalenderår då de fyller 21 år om de inte bereds ut­bildning i specialskolan.

18


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

En elev som har påbörjat yrkesut­bildning eller motsvarande i särsko­lan före utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år, skall beredas möjlighet att fort­sätta i särskolan tdl utgången av vårterminen det kalenderår då ele­ven fyller 23 år, om det behövs för au slutföra utbildningen.

lieslut som styrelsen för utbild­ningen fattar enligt 7 § om att en elev inte skall tas emot i särskolan därför atl denne bedöms kunna gå i gymnasieskolan trots att eleven är utvecklingsstörd får överklagas av eleven eller företrädare för denne hos skolväsendets överklagande­nämnd.


Prop. 1990/91:115


 


2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 115


7 kap. Specialskolan

I §

Utbildningen i specialskolan skall syfta ull au ge barn och ungdomar med synskada, dövhet, hörselskada eller talskada en lill varje elevs för­utsättningar anpassad utbildning som sä långt det är möjligt motsva­rar den utbildning som ges i grund­skolan.

Därutöver kan specialskolan till­handahålla sådan utbildning som avses i 6 § andra stycket.

Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Om­fattningen och utformningen av ele­vernas inflytande skall anpassas ef­ter deras ålder, mognad och förut­sättningar i övrigt.


19


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


Specialskolan skall för utbildning på grundskolenivå ha tio årskurser, som fördelas på lågstadium, mellan­stadium och högstadium enligt före­skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

Utbildningen i specialskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tids­enlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.

Staten skall svara för an eleverna i specialskolan kostnadsfritt erhåller för utbildningen erforderliga resor.

För elever i specialskolan som lill följd av skolgången måste bo utan­för del egna hemmel skaU sunen svara för au eleverna utan extra koslnader får lillfredsstäliande för­hållanden.

Utbildningen i specialskolan skall bedrivas vid flera särskilda enheter. För varje sådan enhet skaU del fin­nas en styrelse. Regeringen medde­lar föreskrifter om enheterna och deras upptagningsområden.

Utbildning i specialskolan kan också anordnas i särskilda klasser som är förlagda till grundskolan men leds av en styrelse för special­skolan.


20


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                    -°   1990/91:115

Föreslagen lydelse

Om en elev i specialskolan inte tillfredsställande har slutfört sista årskursen när skolplikten upphör men bedöms ha förmåga alt fullföl­ja utbildningen, skall eleven beredas lillfälle au göra detta under högst två år efter det au skolplikten upp­hörde. Vad nu sagts gäller dock inte om eleven är psykiskt utvecklings­störd.

Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför au de är psy­kiskt utvecklingsstörda får efter skolpliktens upphörande i mån av plats genomgå annan utbildning i specialskolan intill utgången av vår­terminen del kalenderår då de fyller 21 år

Hemkommunen skall betala er­sättning till staten för vissa koslna­der för den som är elev i special­skolan. Detta gäller dock inte om eleven går i en sådan särskild klass av specialskolan som är förlagd liU hemkommunens grundskola.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om ytterligare un­dantag saml om ersättningens stor­lek.

Beslut av styrelsen för utbildning­en enligt 4 § tredje stycket om åtgär­der för elever som inte bor hemma saml enligt 6 § första stycket om rät­ten atl fullfölja ulbildningen får överklagas av eleven eller företräda­re för denne hos skolväsendets över­klagandenämnd.

21


 


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

8 kap. Sameskolan


Prop. 1990/91:115


 


1 §

Utbildningen i sameskolan skall syfta till au ge samers barn en ut­bildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen till och med årskurs 6 i grundskolan.

Särskih stöd skall ges tid elever som har svårigheter i skolarbetet.

Eleverna skaU ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Om­fattningen och utformningen av ele­vernas inflytande skaU anpassas ef­ter deras ålder och mognad.

Samers barn får fullgöra sin skol­plikt i sameskolan i stället för i grundskolan. Detsamma gäller and­ra barn, om del finns särskilda skäl.

4§

Ulbildningen i sameskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. l)c skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verkiyg och andra hjälpmedel som behövs för en tids­enlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.

5§

För elever i santeskolan som lill följd av skolgången måste bo utan­för det egna hemmel skall sialen svara för au eleverna ulan extra koslnader får lillfredssiällande för­hållanden.

Staten skaU svara för au eleverna i sameskolan kostnadsfritt erhåller för utbildningen erforderliga resor.


22


 


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


6§

För sameskolan skall finnas en styrelse.

Styrelsen beslutar om intagning av elever i sameskolan. Styrelsens beslut i sådana frågor får överklagas av eleven eller företrädare för denne hos skolväsendets överklagande­nämnd.

9 kap. Fristående skolor Godkännande

I §

Skolplikt fär fullgöras i en fri­stående skola, om skolan är god­känd för ändamålet.

Ärenden om godkännande för vanlig skolplikt prövas av statens skolverk.

Såviu gäller särskild skolplikt prö­vas

1.  sådant godkännande som avser en skola som motsvarar särskolan av styrelsen för särskolan där skolan är belägen och

2.  sådant godkännande som avser en skola som motsvarar specialsko­lan av styrelsen för den specialskola som ansvarar för utbildning av sam­ma handikappgrupp där skolan är belägen.

Godkännande för vanlig skolplikt skad meddelas, om skolans utbild­ning ger kunskaper och färdigheter som lill an och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdig­heter som grundskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans allmänna mål.


23


 


Nuvarande lydelse                   Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


Godkännande för särskild skol­plikt skall meddelas, om skolan ger eleverna en utbildning som väsentli­gen svarar mot den som de skulle få i särskolan eller specialskolan. En ytterligare förutsättning är aU elever­na i samband med ulbildningen be­reds erforderliga omsorger.

I godkännandet för särskild skol­plikt skall anges om det avser sär­skoleutbildning eller specialskoleut­bildning eller båda dessa skolformer samt för vilka handikappgrupper ut­bildningen godkänns.

3 §

Om ett barn har handikapp som enligt 3 kap. 3 § kan vara grund för särskild skolplikt, får barnet fullgöra sin skolplikt i en godkänd fristående skola endast om

1.   skolan är godkänd för elever
som har särskild skolplikt på grund
av samma handikapp som barnet
eller

2.     huvudmannen för särskolan
respektive specialskolan bedömer atl
barnet ändå kan tillgodogöra sig ut­
bildningen vid skolan.

Den som har vanlig skolplikt men som endast för kortare tid är bosatt i landet eller som har andra skäl au få en utbildning med internationell inriktning får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola med sådan in­riktning (internationell skola), om skolan av siaiens skolverk har god­känts för ändamålet.


24


 


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


För godkännande krävs au sko­lans utbildning som helhet betrak­tad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och färdigheter som underlättar fort-sau skolgång utomlands. Undervis­ning i svenska språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den omfattning som de i landet för kortare tid bosatta eleverna behö-

Tillsyn m.m.

Fristående skolor som avses i 1 och 4 §§ skaU i fråga om sin utbild­ning för skolpliktiga elever stå un­der tillsyn av statens skolverk.

Den omedelbara tillsynen över så­dan utbildning ankommer på den styrelse som finns för grundskolan respektive särskolan eller specialsko­lan för den kommun där skolan är belägen.

Om en fristående skola inte läng­re uppfyller kraven för godkännan­de och bristerna inte avhjälps efter påpekande för huvudmannen, skall godkännandet återkallas.

Återkallande beslutas av den myndighet som beslutar om godkän­nande.

Övriga föreskrifter

Eu delegaiionsuppdrag enligt 3 kap. 12 § andra stycket kommunal­lagen (1977:179) får inte omfatta befogenhet au meddela eller återkal­la godkännande för en fristående skola enligt denna lag.


25


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

När en skolpliktig elev börjar el­ler slutar vid en fristående skola, skall huvudmannen för skolan sna­rast lämna uppgift om delta till sty­relsen för utbildningen i elevens hemkommun.

I 3 kap. 14 § finns föreskrifter om uppgiftsskyldighet vid vissa fall av frånvaro.

Beslut av statens skolverk i ären­den om godkännande eller återkal­lande av godkännande för en fri­stående skola enligt I, 4 eller 6 § får överklagas hos kammarrätten.

Beslut av styrelsen för utbildning­en i ärenden om godkännande eller återkallande av godkännande för en fristående skola för särskild skol­plikt enligt 1 eller 6 § får överklagas hos kammarrätten.

Beslut av styrelsen för utbildning­en i ärenden som avses i 3 § får överklagas hos skolväsendets över­klagandenämnd.

10 kap. Särskilda utbildningsformer

1 §

En internatskola kan på fram- En internatskola kan på fram­
ställning från huvudmannen ges
ställning från huvudmannen ges
ställning av riksinternatskola ge-
ställning av riksinternatskola ge­
nom beslut av regeringen. Kommu-
nom beslut av suuens skolverk.
ner och enskilda kan vara huvud-
Kommuner och enskilda kan vara
män för riksinternatskolor.
  huvudmän för riksinternalskolor.

En riksinlernatskola skall ha till uppgift all anordna utbildning, som motsvarar grundskolan och gymnasieskolan eller endera av dessa skolformer, för i första hand barn och ungdomar som har utlandssvenska föräldrar eller har behov av miljöombyte eller som är från glesbygd och  inte kan beredas tillfredsställande inackordering.


Prop. 1990/91:115


26


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


I den del en riksinlernatskola motsvarar grundskolan skall den i fråga om rätten atl fullgöra skol­plikt där anses vara en enligt 9 kap. 1 § godkänd fristående skola. 1 fråga om riksiniernatskolornas organisation och tillsynen över dem meddelas föreskrifter av rege­ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.


I den del en riksinternatskola motsvarar grundskolan skall den i fråga om rätlen alt fullgöra skol­plikt där anses vara en enligt 9 kap. 1 § första och andra styckena godkänd frislående skola. I fråga om riksiniernatskolornas organisa­tion och tillsynen över dem med­delas föreskrifter av regeringen el­ler den myndighet som regering­en bestämmer.


För sådana elever i grundskolan, särskolan, specialskolan och same­skolan som på grund av sjukdom eller av liknande skäl under längre lid inte kan delta i vanligt skolarbete skall särskild undervisning anord­nas på sjukhus eller motsvarande, i elevens hem eller på annan lämplig plats.

Särskild undervisning anordnas av skolhuvudmännen. Denne får överlåta åt sjukvårdshuvudman eller någon annan atl anordna sådan undervisning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som  regeringen bestämmer.

Särskild   undervisning skall  slå Särskild   undervisning skall  stå

öppen även för dem som fullgör öppen även för dem som fullgör

skolplikt     utanför  det  offentliga skolplikt     utanför  del  offentliga

skolväsendet.                        skolväsendet för barn och ungdom.

5§


Frågor enligt 4 § prövas av skol­styrelsen i barnets hemkommun. Om barnet har sådant handikapp som enligt 3 kap. 3 § kan vara grund för särskild skolplikt, an­kommer dock prövningen på skol­överstyrelsen, som skall höra so­cialstyrelsen innan ett medgivande lämnas eller återkallas.

Beslut i sådana ärenden får över­klagas hos kammarrätten genom be­svär.


Frågor enligt 4 § prövas av sty­relsen för den skola där barnet an­nars skulle ha fullgjort sin skolplikt. Om barnet har sådant handikapp som enligt 3 kap. 3 § kan vara grund för särskild skolplikt, skall styrelsen höra socialstyrelsen innan ett medgivande lämnas eller åter­kallas.


27


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


Beslut i ärenden enligt I § om aU ge en skola ställning av riksinlernat­skola och om återkallande av så­dant beslut saml enligt 4 § om au fullgöra skolplikten på annat säu än som anges i denna lag får överkla­gas hos kammarrätten.

11 kap. Kommunal vuxenutbildning (komvux)

15 §


Styrelsens beslut enligt 14 § får överklagas hos länsrätten av eleven. Länsrättens beslut får inte överkla­gas.


Styrelsens beslut enligt 14 § får överklagas hos skolväsendels över­klagandenämnd av eleven.


23 §


Styrelsens beslut om mottagande får överklagas hos länsrätten av ele­ven. Länsrättens beslut får inte överklagas.


Styrelsens beslut om mottagande får överklagas hos skolväsendels överklagandenämnd av eleven.


Beslut om intagning får inte överklagas.


12 kap. Vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux)

14 §

Styrelsens beslut om mottagan­de, om alt utbildningen för en elev skall upphöra och beslut om att Inte på nytt bereda en elev utbild­ning far överklagas hos skolväsen­dets överklagandenämnd av eleven.

Styrelsens beslut om mottagan­de, om atl ulbildningen för en elev skall upphöra och beslut om alt inte på nytt bereda en elev utbild­ning får överklagas hos länsrätten av eleven. Länsrättens beslut får in­te överklagas.

Beslut om intagning får inte överklagas.


13 kap. Svenskundervisning for invandrare (sfi) 13 §

Styrelsens beslut enligt 12 § får överklagas hos skolväsendets över­klagandenämnd av eleven.

Styrelsens beslut enligt 12 § får överklagas lill länsrätten av eleven. Länsrättens beslut får inte överkla­gas.


S Enligt prop. 1990A)1:85.


28


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


14 kap. Skolhälsovärd

1 §


Skolhälsovård skall anordnas för eleverna i grundskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan.

/ gymnasieskolan skaU skolhälso­vård anordnas för eleverna på stu­dievägar, som är minst ett läsår långa, och för eleverna i gymnasial lärlingsutbildning.

För elever på kortare studievägar i gymnasieskolan bör skolhälsovård anordnas.


Skolhälsovård skall anordnas för eleverna i grundskolan, gymnasie­skolan, särskolan, specialskolan och sameskolan.


3§


Varje elev i grundskolan eller sameskolan skall genomgå allmän hälsokontroll en gång på varje sta­dium. Den första kontrollen skall äga rum första läsåret. Eleven skall också genomgå kontroll av syn och hörsel och andra begrän­sade hälsokontroller, som anordnas för alla mellan de allmänna hälso­kontrollerna.

Om skolläkaren på förekommen anledning anser att en viss elev i grundskolan eller sameskolan be­höver undersökas utöver vad som följer av första stycket, skall eleven genomgå sådan undersökning.

Eleverna i de delar av särskolan och specialskolan som motsvarar grundskolan skall när del behövs genomgå särskilda undersökningar som föranleds av deras handi­kapp. I övrigt gäller bestämmelser­na i första och andra styckena även för dessa elever.


Varje elev i grundskolan eller sameskolan skall erbjudas au ge­nomgå allmän hälsokontroll en gång på varje stadium. Den första kontrollen skall äga rum första läs­året. Eleven skall dessutom, mellan de allmänna hälsokontrollerna, er­bjudas att genomgå kontroll av syn och hörsel och andra begränsade hälsokontroller.

Om skolläkaren på förekommen anledning anser att en viss elev i grundskolan eller sameskolan be­höver undersökas särskilt, skall eleven genomgå sådan undersök­ning.

Eleverna i de delar av särskolan och specialskolan som motsvarar' grundskolan skall när det behövs erbjudas au genomgå särskilda/un­dersökningar som föranleds av de­ras handikapp. I övrigt gäller be­stämmelserna i första och andra styckena även för dessa elever.


29


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


4§


Eleverna på sådana studievägar i gymnasieskolan, som är minst ett läsår långa, och eleverna i yrkessär­skolan skall beredas tillfälle atl genomgå minst en allmän hälso­kontroll. Eleverna i yrkessärskolan skall också erbjudas särskilda un­dersökningar som föranleds av de­ras handikapp.


Eleverna i gymnasieskolan och i yrkessärskolan skall beredas lill­fälle att genomgå minst en allmän hälsokontroll. Eleverna i yrkessär­skolan skall också erbjudas sär­skilda undersökningar som föran­leds av deras  handikapp.


88


Skolöverstyrelsen och länsskol­nämnden skall ha tillsyn över skolhälsovården.


Statens skolverk skall ha tillsyn över skolhälsovården.


15 kap. Övriga föreskrifter


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utan hinder av föreskrifterna i 4 kap. 15 § och 5 kap. 14 § meddela fö­reskrifter om skyldighet för den som vill genomgå särskilt anord­nad prövning i grundskolan eller gymnasieskolan att betala avgift som   tillfaller staten.


Regeringen får utan hinder av föreskrifterna i 4 kap. V S, 5 kap. 21 § och II kap. 5 § meddela före­skrifter om skyldighet för den som vill genomgå särskilt anordnad prövning i grundskolan, gymnasie­skolan eller kommunal vuxenut­bildning all betala en avgift som tillfaller huvudmannen för. utbild­ningen.


 


13 §

Den som efter skolpliktens upp­hörande genomgår utbildning inom del offentliga skolväsendel eller an­nars genomgår utbildning med stöd av denna lag skall på egen eller ställföreträdares begäran befrias från deltagande i inslag som annars inte kan väljas bort, om förutsättningar­na i 3 kap. 12 § är uppfyllda. I frå­ga om prövning och överklagande gäller bestämmelserna i 3 kap. 12 § tredje stycket.


30


 


,.......... , ,                         Prop. 1990/91:115

Nuvarande lydelse                 toreslagen lydelse

14 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i frå­ga om utbildning enligt denna lag efter skolpliktens upphörande med­dela föreskrifter om disciplinära ål-gärder och skiljande av elev från en viss utbildning.

31


 


...............                        Prop. 1990/91:115

Nuvarande lydelse                 Foreslagen lydelse

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

8. Beslut som enligt 3 kap. 7 §, 8. Beslut som enligt 3 kap. 7 §,
4 kap. 5 §, 4 a kap. 6 § vuxenut-
    4 kap. 5 §, 4 a kap. 6 § vuxenut­
bildningslagen och 10 § lagen
bildningslagen och 10 § lagen
(1986:159) om grundläggande
        (1986:159) om grundläggande
svenskundervisning för invandrare
  svenskundervisning för invandrare
får överklagas lill skolöverstyrel-
     får överklagas till skolöverstyrel­
sen, skall i stället överklagas till
      sen, skall i stället överklagas hos
länsrätten. Länsrättens beslut får in-
        skolväsendets överklagandenämnd,
te överklagas.

"Enligt prop. I9»X)/91:85.

32


 


Ikraftträdande-och övergångsbestämmelser                               Prop. 1990/91:115

1.    Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

2.    Utöver vad som följer av 3 kap. i dess nya lydelse skall bestämmel­serna i 3 kap. 7 och 16 §§ i deras äldre lydelse tillämpas beträffande barn födda före år 1985. Vad som sägs om länsskolnämnden i 3 kap. 16 § skall dock i stället avse styrelsen för utbildningen.

3.    Bestämmelsen i 3 kap. 8 § skall tillämpas först från och med den I juli 1997. Till dess gäller alt hemkommunen får medge barn all börja i grundskolan eller i annan skola för vanlig skolplikt redan det kalender­år de fyller sex år, om barnels vårdnadshavare begär det. Motsvarande skall under samma tid gälla huvudmannen för särskolan respektive spe­cialskolan såvitt gäller skola för särskild skolplikt. 1 fråga om samesko­lan lämnas sådant medgivande av sameskolslyrelsen.

4.    Sådana godkännanden av frislående skolor som har meddelats en­ligt bestämmelserna i 9 kap. 1-3 §§ i deras äldre lydelse och inte återkal­lats skall alltjämt gälla. Motsvarande skall för riksinternatskolor gälla beträffande sådana förklaringar som avses i bestämmelsen i 10 kap. I § i dess äldre lydelse.

5.    Förekommer i lag eller annan författning beteckningen den lokala styrelsen för specialskolan skall därmed avses den styrelse för special­skolan som föreskrivs i 7 kap. 5 §.

6.    Beträffande sådana ärenden som överklagats till en länsskolnämnd eller skolöverstyrelsen enligt äldre bestämmelser och som inte avgjorts den I juli 1991 skall följande gälla.

Överklaganden av beslut enligt 3 kap. 4 § om lämplig skolform, 3 kap. 7 § om uppskjuten skolstart, 3 kap. 10 § om skolpliktens upphö­rande, 3 kap. 17 § om fullföljande av skolgången sedan skolplikten upp­hört samt enligt 4 kap. 13 § och 5 kap. 10 § om mottagande av en elev från en annan kommun prövas av skolväsendels överklagandenämnd.

Även överklaganden av beslut som får överklagas enligt 3 kap. 7 §, 4 kap. 5 §, 4 a kap. 6 § vuxenutbildningslagen (1984:1118) och 10 § lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare prövas av skolväsendets överklagandenämnd.

Beslut av skolväsendets överklagandenämnd får inte överklagas.

Överklaganden av beslut enligt 3 kap. 12 § um befrielse från under­visning och 9 kap. I, 3 eller 7 § om godkännande eller återkallande av godkännande av frislående skola prövas av kammarrätten.

Övriga sådana överklaganden som anges i första stycket prövas av re­geringen.

I fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet men för vil­ka liden för överklagande inte har gått ut vid den tidpunkten gäller all, utan hinder av äldre bestämmelser om överinstans, överklagandena skall prövas av den instans som ovan i denna punkt har föreskrivits så­vitt gäller redan överklagade ärenden.

7.    Bestämmelserna i 2 kap. 3-7 §§ skall tillämpas på sfi som anordnas
efter den I juli 1991. För sådan sfi som anordnas av någon annan än en
kommun skall bestämmelserna i 2 kap. 4-7 §§ dock inte tillämpas.

33


 


2    Förslag till                                                              Prop. 1990/91:115

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommu­nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

12.' Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskade­försäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersätlning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om sjukpenningen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, lill någon vid sjukdom eller olycksfall i arbe­te eller på grund av militärtjänstgöring.

Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän för­säkring samt ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och le­dighet för närståendevård utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej så­dan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.

Koriiidsstudieslöd, vuxensludie- Kortlidsstudiestöd, vuxenstudie­
bidrag och utbildningsarvode en-
bidrag och utbildningsarvode en­
ligt sludiesiödslagen (1973:349),
ligt studiestödslagen (1973:349),
utbildningsbidrag för doktorander,
utbildningsbidrag för doktorander,
timersättning vid grundutbildning
limersättning vid kommunal vux-
för vuxna (grundvux), vid vuxenut-
enutbildning (komvux), vid vuxen­
bildning för psykiskt utvecklings-
utbildning för psykiskt utveck-
slörda (särvux) och vid grundlag-
   lingsstörda (särvux) och vid
gande svenskundervisning för in-
svenskundervisning för invandrare
vandrare räknas som skattepliktig
(sfi) räknas som skattepliktig in-
inläkt av tjänst.
                                                    takt av tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknads­stöd, statsbidrag motsvarande dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd som lämnas lill arbetslös som startar egen rörelse samt ersättning enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räk­nas som skattepliktig intäkt av tjänst.


Sena.ste lydelse l'>«):650.


34


 


Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av re-    Prop. 1990/91:115 geringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå lill deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering.

35

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 115


3   Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs alt 7 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:115


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1 kap. 9§

Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialsko­lan och sameskolan samt i en kommunal riksinlernatskola för uppgift som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart alt uppgiften kan röjas ulan atl den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.

Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verk­samhet i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift som hänför sig till ärende om lillrättaförande av elev eller om skiljande av elev från vidare studier. Sekreles.sen gäller dock endast, om det kan antas atl den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut I elevvårdsä­rende eller i annat ärende som nu har nämnts.


Sekretess gäller inom utbild­ningsväsendet i övrigt för uppgift som hänför sig lill psykologisk un­dersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog, kura­tor, eller syofunktionär, om del in­te står klart att uppgiften kan röjas utan alt den som uppgiften rör el­ler någon honom närstående lider men. Dessutom gäller inom arbets­marknadsutbildningen, den kom­munala vuxenutbildningen, grund­utbildningen för vuxna, vuxenut­bildningen för psykiskt utveck­lingsstörda och folkhögskolan sekretess i annan elevvårdande verksamhet för uppgift om en­skilds personliga förhållanden, om del kan antas atl den som uppgif­ten rör eller någon honom närstå­ende lider men om uppgiften röjs.


Sekretess gäller inom utbild­
ningsväsendet i övrigt för uppgift
som hänför sig till psykologisk un­
dersökning eller behandling och
för uppgift um enskilds personliga
förhållanden hos psykolog, kura­
tor eller syofunktionär, om del in­
te står klart att uppgiften kan röjas
utan att den som uppgiften rör el-.
ler någun honom närstående lider
men. Dessutom gäller inom arbets­
marknadsutbildningen, den kom­
munala
          vuxenutbildningen,
vuxenutbildningen för psykiskt ut­
vecklingsstörda, svenskundervis­
ningen för invandrare (sfi) och
folkhögskolan sekretess i annan
elevvårdande verksamhet för upp­
gift om enskilds personliga förhål­
landen, om del kan antas atl den
som uppgiften rör eller någon ho­
nom närslående lider men om
uppgiften röjs.


 


I (,auen omtryckt 1989:713.

Ändringen innebär bl.a. alt fjärde stycket upphävs.


36


 


I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio    Prop. 1990/91:115 år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om uppgifter som hänför sig till ärenden om uppfölj­ningsansvar enligt 3 kap. 18 § skollagen (1985:1100) eller motsvarande tidigare lagstiftning.

37


 


4   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:163) om rätt till ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare


Prop. 1990/91:115


Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:163) om rätt till ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare dels all rubriken skall ha följande lydelse, dels all 1 och 3 §§ skall ha följande lydelse.

Lag om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare

1 §


En arbetstagare, som har anta­gits lill undervisning enligt lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare, har rätt all vara ledig från sin an­ställning för all delta i undervis­ningen enligt bestämmelserna i denna lag.


En arbetstagare, som har anta­gils lill svenskundervisning för in­vandrare (sfi} enligi 13 kap. skolla­gen (1985:100), har rätt atl vara le­dig från sin anställning för alt del­ta i undervisningen enligt bestäm­melserna i denna htg.


Tid under vilken en arbetstagare är ledig enligt denna lag räknas som arbetad tid vid tillämpning av andra författningar.

38


Har överenskommelse träffats om svenskundervisning på arbets­tid vid ett sådant samråd som avses i 7 § lagen (1986:159) om grund­läggande svenskundervisning för in­vandrare, har en arbetstagare som vill delta i undervisningen rält lill erforderlig ledighet för alt göra detta.


Har överenskommelse träffats om svenskundervisning på arbets­tid vid ett sådant samråd som avses i 13 kap. 5 § skollagen (1985:100), har en arbetstagare som vill delta i undervisningen rätt till erforderlig ledighet för att göra detta.


38


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:115


 


Träffas inte överenskommelse enligt första stycket, har en arbets­tagare rätt till ledighet för atl delta i grundläggande svenskundervisning för invandrare dels i form av hel ledighet i samband med heltidsstu­dier, dels i form av förkortning av arbetstiden till hälften av den för arbetsplatsen normala arbetstiden i samband med deltidsstudier. En arbetstagare vars arbetstid är mind­re än hälften av den för arbetsplat­sen normala arbetstiden har dock räll lill hel ledighet i samband med deltidsstudier.


Träffas inte överenskommelse enligt första stycket, har en arbets­tagare rätt lill ledighet för atl delta i sfi dels i form av hel ledighet i samband med heltidsstudier, dels i form av förkortning av arbetstiden till hälften av den för arbetsplatsen normala arbetstiden i samband med deltidsstudier. En arbetstagare vars arbetstid är mindre än hälften av den för arbetsplatsen normala arbetstiden har dock rält lill hel ledighet i samband med dellidsstu-dier.


 


Rätt lill ledighet i den omfattning som följer av andra stycket har även en arbetstagare som deltar i undervisningen på tid som inte är ar­betstagarens arbetstid. I ett sådant fall skall vid förkortning av arbetsti­den hela ledigheten förläggas antingen lill arbetsdagens början eller slut i enlighet med arbetslagarens önskemål.

Denna lag träder i kraft den I juli 1992.


39


 


5   Förslag till

Lag   om   ändring (1987:1262)


arbetsrättsliga   beredskapslagen


Prop. 1990/91:115


Härigenom    föreskrivs    atl    6    §    arhctsrättsliga    beredska|>slagen (1987:1262) skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



När denna lag skall tillämpas, gäller inte lagen (1974:981) om ar­betstagares rätt till ledighet för ut­bildning, lagen (1979:1184) om rätt lill ledighet för vissa förening.s-uppdrag i skolan och lagen (1986:163) om räll till ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare.


När denna lag skall tilläm|)as, gäller inte lagen (1974:981) om ar­betstagares rätt lill ledighet för ut­bildning, lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa förenings­uppdrag i skolan och lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandra­re.


 


Denna lag träder i kraft den I juli 1992.


40


 


6    Förslag till                                                             Prop. 1990/91:115

Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

17 §' Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1.   ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under Intjä-nandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbets­skada,

2.   ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för värd av barn, m.m. dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vil­ken föräldrapenning utges i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §8 samma lag, i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd sammanlagt, icke överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig för­äldrapenning utges enligt 4 kap. lU och 11 §§ samma lag,

3.   ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstaga­ren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandcårel icke överstiger 180 dagar,

4.   ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till se­mesterlön, om arbetslagaren erhåller kortlidsstudiestöd, vuxenstudiebi­drag eller utbildningsarvode enligt sludiesiödslagen (1973:349) eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksam­het sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under inljänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5.   ledighet på grund av sådan i 27 § värnpliktslagen (1941:967) eller med stöd därav föreskriven tjänstgöring om hög.st 60 dagar, som ej är beredskapsövning och ej heller direkt ansluter sig lill grundutbildning, eller ledighet på grund av motsvarande vapenfri tjänst, i den mån från­varon under intjänandcårel icke överstiger 60 dagar,

6.   ledighet på grund av att arbetstagaren efter det kalenderår då han fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då civilförsvarsberedskap råder eller beredskapsövning får anordnas vid försvarsmakten, i den mån frånvaron under intjänandcårel icke översti­ger 60 dagar,

7.         ledighet enligt lagen                  7. ledighet enligt lagen
(1986:163) om rätt till ledighet för
(1986:163) om rätt till ledighet för
grundläggande svenskundervisning
svenskundervisning för invandra-
för invandrare, eller
                                                       re, eller


'Senaste lydelse l')'H):63K.


41


 


8. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för    Prop. 1990/91:115 närståendevård.

Vid tillämpning av första stycket I skall frånvaro under de första 90 dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Ilar arbetstagare av anledning som anges i första stycket I varit oavbrutet frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden icke rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha ulfört arbete.

Denna lag träder i kraft den I juli 1992.

42


 


Utbildningsdepartementet                    pp. i990/9i:ii5

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991.

Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hell­ström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Frei­valds, Wallström, Persson, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Persson

Proposition om vissa skollagsfrågor m.m. 1  Inledning

I kompletteringspropositionen våren 1989 (prop. 1988/89:150) presente­rade jag för första gången för riksdagen det arbete med förändringen av styrningen av skolan som då inleddes i utbildningsdepartementet (skol­projektet). Detta projekt var ett led i arbetet med förnyelsen av den of­fentliga sektorn och syftade till all minska den statliga detaljstyrningen, lägga anvarel för skolan längre fram i organisationen och ge eleverna och dem som arbetar i skolan större inflytande.

Som ett första resultat av detta arbete beslutade riksdagen alt den statliga regleringen av tjänsterna som lärare, skolledare, biträdande skol­ledare och syofunktionärer skulle upphöra med utgången av år 1990 (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58). Beslutet innebär atl kommunerna från den I januari 1991 har ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal i skolan.

Genom riksdagens ställningslagande hösten 1990 till propositionen om ansvaret för skolan lades principerna för en mål- och resultatorien­terad styrning av skolan fast (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76). Det in­nebär alt staten anger nationella mål och riktlinjer för arbetet i skolan och all kommunerna ansvarar för genomförandet av verksamheten. Dessa grundläggande principer för ansvarsfördelningen har lagts fast i två inledande kapitel i en ny skollag som omfattar alla skolformer.

Från den I juli 1991 kommer ett nytt statsbidragssystem för grund­skolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen att tillämpas. Statsbi­dragssystemet har utformats som ett finansiellt stöd till skolverksamhe­ten som skall ge kommunerna förutsättningar all bedriva en likvärdig skolverksamhet. Statsbidraget reglerar inte skolans organisation och det står skolhuvudmännen fritt att använda statsbidragen för olika ändamål inom skolan.

43


 


Regeringen har nyligen för riksdagen lagt fram två propositioner Prop. 1990/91:115 som utgår från och bygger vidare på de principer som riksdagen lagt fast om skolans styrning. Del är propositionen Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85) samt propo­sitionen om folkbildning (prop. 1990/91:82). I den förstnämnda proposi­tionen presenteras förslag för de angivna skolformerna, som står i över­ensstämmelse med de fastlagda principerna för styrning och inflytande. Förslag till reglering i lag av dessa skolformer läggs fram. Förslaget på folkbildningens område ansluter lill förändringarna på skolområdet på så sätt att statens detaljstyrning av verksamheterna föreslås upphöra och folkbildningens företrädare föreslås få ett större ansvar och inflytande.

Riksdagens ställningslagande hösten 1990 innebar också alt nya cen­trala myndigheter inrättas på skolområdet, statens skolverk och statens institut för handikappfrågor i skolan. Båda myndigheterna skall börja sin verksamhet den I juli 1991, då tidigare centrala och regionala myn­digheter på skolområdet upphör. Jag avser atl återkomma lill regeringen med en redovisning av myndigheternas organisation och resursbehov i samband med förslag till kompletteringsproposilion i vår.

En viktig uppgift för det nya skolverket är att följa och utvärdera skolans verksamhet. Ett arbete pågår inom utbildning.stlepartementet med atl utarbeta ett uppföljningssystem som kan utvecklas vidare av skolverket.

Den förändrade styrningen och inte minst uppföljningen och utvär­deringen förutsätter atl läroplaner och kursplaner utformas så all de kan konkretiseras och preciseras på lokal nivå och att de är möjliga att utvärdera. Regeringen har nyligen bemyndigat mig atl tillkalla en kom­mitté med uppgift all lämna förslag till mål och riktlinjer för det offent­liga skolväsendet samt för barnomsorgen. Kumminen skall i sitt arhete utgå från de riktlinjer för styrningen av skolan som riksdagen lagt fast. Förslag skall redovisas senast den 1 september 1992. Avsikten är att det­ta förslag skall ligga till grund för nya mål och riktlinjer saml kurspla­ner för samtliga skolformer.

Kn hetygsberedning har tillkallats för att ge förslag lill ett nytt betygs­system i grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Arbetet i beredningen har nära anknytning till den nyssnämnda kommitténs ar­bete.

De förslag som jag presenterar nu avser alt för grundskolan, särsko­lan, specialskolan och sameskolan i lag lägga fast de regler för styrning som följer av riksdagens tidigare ställningstaganden. Vidare görs juste­ringar av bestämmelserna om skolhälsovården och om frislående skolor. Med de nu föreliggande förslagen har reformeringen av skollagen slut­förts.

Skollagen och läroplanerna är de grundläggande styrdokumenten för skolans verksamhet. Uppföljningen och utvärderingen skall ge riksda­gen och regeringen underlag för kompletteringar och förändringar av styrningen och kontrollera måluppfyllelsen. Grundutbildningen för lä­rare och fortbildningen är andra statliga medel att påverka verksamhe-

44


 


ten i skolan och garantera en likvärdig utbildning. I nyssnämnda propo- Prop. 1990/91:115 sition om gymnasieskolan och vuxenutbildningen anmälde jag att för­ändringarna på skolområdet motiverade en analys av vilka krav som med anledning härav kunde ställas på lärarnas kunskaper och kompe­lens. En sådan analys bör enligt min mening bedrivas i samverkan med läroplanskommiltén. Jag avser därför att återkomma lill regeringen i denna fråga.

45


 


2 Allmän motivering till lagförslagen


Prop. 1990/91:115


 


2.1   Överprövning av beslut enligt skollagen m.m.

Mitt förslag: Beslut enligt skollagen skall som regel överprövas av en särskild nämnd, skolväsendets överklagandenämnd. Un­dantag görs för ett antal beslut som har utpräglat judiciell ka­raktär eller gäller sådant som utgör eller ligger nära vad som an­ses som civila rättigheter, i den mening delta begrepp har enligt europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläg­gande friheter. Överklaganden av dessa beslut förs till kammar­rätt.

Nämndens ordförande skall vara jurist och ha erfarenhet som domare.

Nämndens beslut med anledning av överklaganden dit får in­te överklagas.

Möjlighet öppnas atl låta nämnden överpröva också beslut enligt förordning som meddelas med stöd av skollagen.

Skälen för mitt förslag: Med utgången av juni månad 1991 upphör skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna. På dessa myndigheter har an­kommit att pröva åtskilliga av de överklaganden som kommit ifråga en­ligt skollagen och till den anslutande förordningar. Även efter de samla­de förslag till ändringar i skollagen som nu föreligger finns det kvar ett antal beslut som bör fä överklagas. Flera av dem är av det slag som nu överprövas av skolöverstyrelsen. Fråga inställer sig då om lämplig över­instans för överklagandena.

I propositionen (prop. 1990/91:85) Växa med kunskaper föreslog jag som intermislisk lösning alt överklagandena i samtliga fall som då var aktuella skulle gå lill länsrätten. Jag förulskickade emellertid att jag skulle återkomma till inslansfrågan sedan reformarbetet förts vidare ge­nom förslag lill återstående delar av skollagen. I dessa delar kunde del förutses atl åtskilliga nya överklagandefall skulle komma upp till be­dömning.

En samlad genomgång av de beslut där överklagandemöjlighet bör Finnas - eller i vissa fall måste finnas - ger vid handen atl överprövning­en bör delas upp på två skilda håll.

Vissa överklaganden bör prövas av domstol. Del gäller sådana fall där beslutet kan anses vara sådant att del angår någons civila rättigheter, i den mening detta begrepp har enligt europakonventionen. Del gäller också beslut som ligger nära beslut av nyss nämnt slag. Vidare gäller det beslut som är av utpräglat judiciell karaktär.

I enlighet med detta ställningstagande bör till domstol föras överkla­ganden av beslut som gäller


46


 


-   godkännande av en fristående skola och återkallelse av sådant god-    Prop. 1990/91:115 kännande,

-   medgivande till enskild undervisning och motsvarande,

-   åläggande atl en elev i en fristående skola fortsättningsvis skall full­göra sin skolplikt inom det offentliga skolväsendel,

-   vitesföreläggande mot vårdnadshavare för att de skall se till all barn under deras vårdnad fullgör skolplikten samt

- befrielse från viss undervisning (annat än kortare ledigheler).
Beslut i sådana ärenden som enligt vad nu sagts bör föras till domstol

är förhållandevis få. I vissa fall prövas de redan enligt gällande bestäm­melser av kammarrätt. Dessa överklaganden kan därmed lämpligen alla föras lill kammarrätt. Någon särskild sammansättning av kammarrätten i dessa mål är inte påkallad.

Bland de beslut i övrigt som bör få överklagas finns det grundad an­ledning tro atl de som främst kommer atl överklagas är de som rör mot­tagande vid viss skola eller i viss kommun. Såväl på grundskolesidan som på gymnasiesidan dominerar de antalsmässigt. Av årligen numera omkring 170 överklagade ärenden hos skolöverstyrelsen hänför sig drygt 130 till moltagandebeslul. Med de lagändringar som jag föreslagit torde antalet visserligen sjunka något genom att kommuner inte längre med­ges klagoräll, men sannolikt kommer det ändå att röra sig om ett inte obetydligt antal. Frågor om mottagande av en elev i en kommun eller en skola är näppeligen av den arten att domstolsprövning är påkallad. Ärendetypen kan t.o.m. anses något främmande även för förvaltnings­domstolarna. Hade det rört sig om några få ärenden kunde man ha övervägt alt ändå, för enhetlighetens skull föra även dem och de fåtal andra överklagandefall, som för närvarande hanteras i administrativa or­gan, lill domstolarna. Nu anser jag emellertid inte det vara rimligt.

Enligt min mening kan de överklaganden, som inte bör gå lill kam­marrätt, med fördel hanteras av en för ändamålet inrättad nämd. En så­dan nämnd kommer uppenbart inte atl få underlag för någol konlinuer-ligl arbete och ledamöterna kan därför ha nämnduppdraget som bisyss­la. Kanslifunktionerna torde inte bli mer omfattande än alt en annan myndighet kan ulföra dem för nämnden. En förebild i detta hänseende kan sökas i högskolans avskiljandenämnd. En grundläggande bestäm­melse om en nämnd av det slag som jag här har förordat bör tas in i skollagen.

E>et är lämpligt atl nämndens ordförande är en lagfaren domare. Det bör därför finnas såväl en ordförande som en ersättare för denne med dessa kvalifikationer. Antalet ledamöter utöver dessa två torde kunna begränsas till två personer. De kan lämpligen ha anknytning lill skol­verksamhet. Kravet på nämndens ordförande bör anges i lag, men i öv­rigt bör regeringen få bestämma nämndens sammansättning.

Del nya skolverket bör kunna sörja för kanslifunktioner åt nämnden och även för den föredragning som kan behövas. Delta är dock en fråga som bör hanteras i myndigheternas instruktioner.

47


 


En ärendegrupp, som enligt gällande bestämmelser går lill kammar­rätt, bör kunna föras över till nämnden. Del gäller rätten all las emot till Rh-anpassad gymnasieutbildning.

Det bör finnas möjlighet all lill nämnden föra inte bara överklagan­den av beslut enligt själva skollagen ulan även överklaganden av beslut enligt sådana förordningar som meddelas med stöd av skollagen. Grund-bestämmelsen i lagen om nämnden bör utformas med hänsyn härtill.

En särskild fråga är om nämndens beslut med anledning av överkla­ganden dit bör få överklagas. Jag anser inte alt del finns skäl alt medge någol sådant överklagande. Antingen skulle dessa då gå till domstolarna, vilka enligt vad förut sagts knappast bör belastas med de ärenden som torde komma all dominera, eller lill regeringen. Att föra ärendena lill regeringen skulle strida mot den konsekventa strävan som funnits sedan flera år alt föra bort förvaltningsärenden av del här slaget från regering­en. En föreskrift all beslut, som nämnden har fallat med anledning av överklagande dit, inte får överklagas bör innebära, alt inte heller beslut på formell grund i ett överklagat ärende - t.ex. avvisningsbeslut - får överklagas. Även ett sådant beslut fattas ju med anledning av överkla­gandet.

Jag har i frågan om inslansordningen samråll med chefen för juslitie-departemenlel.

Jag avser att senare lägga fram förslag beträffande de anslag som be­hövs för den nu föreslagna nämnden.


Prop. 1990/91:115


 


2.2  Flexibel skolstart

Mitt förslag: Skolplikten skall som hittills inträda höstterminen del år barnet fyller sju år men barnets vårdnadshavare får be­stämma alt barnet skall börja i skolan del år barnet fyller sex år. Kommunerna får dock under en övergångstid om sex år be­stämma i vilken mån sexåringar skall tas in i skolan.

Skälen för mitt forslag: En internationell jämförelse visar att de nor­diska länderna över huvud laget har en sen skolstart jämfört med övriga länder. Utvecklingen går mot alt de länder som traditionellt har haft en sen skolstart nu sänker skolstartsåldern.

I årets budgetproposition pekade jag på all vi med en fullt utbyggd barnomsorg har en av samhället driven social och pedagogisk verksam­het som når alla barn och ungdomar i åldrarna 1,5 till 16 år. Hur denna verksamhet utformas är av stor betydelse. Forskningen visar att barnens språkliga utveckling grundläggs mycket tidigt och att den är avgörande för barnens möjligheter att tillägna sig kunskaper och färdigheter i sko­lan. Barnens intellektuella utveckling är beroende av stöd och stimulans kreativt, socialt och känslomässigt. Det går inte alt dela upp barnets ut­veckling i en del som hör till dess fritid och en annan del som utgörs av


48


 


teoretisk inlärning. Alla som arbetar med barn måste således göra del    Prop. 1990/91:115 utifrån en helhetssyn på barnets utveckling.

Att nästan alla barn deltar i någon form av samhällelig barnomsorg leder mot denna bakgrund till alt principerna för hur mål skall utfor­mas och hur innehållet skall systematiseras behöver samordnas. Försko­lan och skolan är på varandra följande led i samhällets insatser för barns utveckling. Del är således fullt naturligt alt barnomsorgen och grundskolan nu bör få ett gemensamt måldokument, något som fram­står som än mer berättigat om en flexibel skolstart införs.

Den kraftiga utbyggnaden av förskolan gör att allt fler barn har erfa­renhet av pedagogisk verksamhet och organiserad social samvaro när de börjar skolan. Skolans arbetssätt förändras också genom ökade inslag av kreativa ullryckssätl och större utrymme för barnens sociala och kultu­rella behov. Utvecklingen går alltså mot att skillnaderna mellan barn­omsorgen och skolan minskar och all de två verksamhetsformerna växer samman. Detta gör att skolan numera har bättre förutsättningar att la sig an yngre barn.

Inte bara de verksamhetsmässiga utan även de organisatoriska hind­ren mot en samordnad eller gemensam verksamhet för barnomsorgen och skolan undanröjs. Kommunerna har numera det samlade arbetsgi­varansvaret för både skolans och barnomsorgens personal. Möjligheten alt ha en gemensam kommunal nämnd för skolan och barnomsorgen införs den 1 januari 1992.

Den utveckling som jag nu beskrivit leder till att skolstarten avdra­matiseras. Del blir innehållet i verksamheten, inte organisationsformen, som med utgångspunkt i barnets behov blir det vikliga. Med en elevan-passad undervisning kan skolstarten göras mera flexibel. Utifrån barnets utvecklingsnivå kan det ofta vara positivt alt få börja skolan redan vid sex års ålder.

Skolan har en skyldighet att anpassa sin verksamhet lill barnens mognadsgrad. Som jag nyss antytt anser jag också att skolan har goda möjligheter till detta. Den nuvarande möjligheten att skjuta upp barns skolstart till det år de fyller åtta bör därför tas bort. Inför de förändring­ar som kommer alt genomföras inom skolan och barnomsorgen är det viktigt atl slå fast skolans grundprincip atl i sin undervisning utgå från varje elevs särskilda förutsättningar och behov.

Med hänsyn lill såväl kommunernas som föräldrarnas planering an­ser jag emellertid alt möjligheten att skjuta upp skolstarten bör finnas kvar under nästa läsår.

Mitt förslag innebär alt föräldrarna får rätten att avgöra om ett barn skall börja i skolan vid sex eller sju års ålder. Det betyder atl vi erkän­ner alt föräldrarna har de bästa förutsättningarna att bedöma barnels mognadsnivå och vilka förutsättningar det har att delta i skolans verk­samhet. Både skolan och forskolan kommer naturligtvis all stödja för­äldrarna när de skall avgöra den saken. Detta förutsätter alt förskolans personal, som ju känner barnet, är väl förtrogen med innehållet i den verksamhet barnet kommer alt delta i. Lika viktigt är del att läraren får

49


 


vela från förskolan var den blivande eleven befinner sig ulvecklingsmäs-    Prop. 1990/91:115 sigt så alt undervisningen kan anpassas därefter. En smidig övergång från förskola till grundskola för varje elev förutsätter således samverkan mellan olika personalgrupper och med elevens vårdnadshavare.

Den flexibla skolstarten och den gradvisa sammansmältningen av skola och barnomsorg får naturligtvis också personalpolitiska konse­kvenser. De metodiska och pedagogiska förutsättningarna ändras för bå­de förskolans och skolans personal, vilket får följder för personalutbild­ningen. Därvid kan gemensamma studiedagar och annan gemensam fortbildning för förskolan och skolan vara ett sätt alt stimulera erfaren­hetsutbyte rnellan verksamhetsgrenarna.

Minst lika viktigt som utbildning i formell mening är det all de be­rörda personalgrupperna får praktiska erfarenheter av varandras verk­samhetsområden. Det förekommer redan atl lärare tjänstgör i förskolan, liksom all förskollärare tjänstgör på lågstadiet. Att organisera tjänstgö­ringen på det sättet kommer självklart att bli vanligare framöver. Atl t.ex. en förskollärare ingår i arbetsenheten på lågstadiet finner jag natur­ligt.

Många kommuner bedriver försök och projekt som gäller samverkan mellan förskolan och skolan. Därmed finns också på många håll perso­nal som är insatt i verksamheten från både skolans och förskolans ut­gångspunkter. Sådan personal utgör naturligtvis en värdefull resurs både i fortbildning och som handledare.

Föräldrarnas val kan komma atl grundas på andra faktorer än barn­ets förutsättningar. En sådan faktor skulle kunna vara rent ekonomisk. På många håll är del billigare atl ha barnen i skola och fritidshem än i daghem, eftersom avgifterna är högre i daghemmen.

I och för sig tror jag att dessa farhågor är överdrivna. För mig är det självklart all föräldrarna har barnens bästa för ögonen när de fäller av-görandel om tidpunkten för skolstarten. Jag ser del ändå som positivt alt man på kommunalt håll har börjat se över sin avgiflspolitik med anled­ning av den flexibla skolstarten.

Jag bedömer all de praktiska förutsättningarna att genomföra en flex­ibel skolstart just nu är goda. Antalet elever på lågstadiet är för närva­rande ganska lågt, ungefär 290 000, medan del kommer atl öka succes­sivt framöver för atl, enligt preliminära beräkningar av statistiska cen­tralbyrån från februari 1991 kulminera strax före år 2 000 med ca 375 000 elever. Också del totala antalet elever i grundskolan är för när­varande och de närmaste åren lågt. I början på 1980-talel var det stadigt över en miljon, för att nu och de närmaste åren ligga strax under 900000. I slutet av det här decenniet kommer det totala elevantalet åter atl översliga en miljon. 1 planeringen måste man alltså sett över riket under alla förhållanden kalkylera med ökande elevantal. Den flexibla skolstarten kan sägas innebära all denna elevexpansion läggs tidigare. Självfallet är jag medveten om alt de lokala variationerna är stora. Totalt sett skulle ändå ett uppskjutande av reformen medföra väsentligt för­sämrade planeringsförutsättningar.

50


 


Det nya styrsystemet för skolan innebär I allt väsentligt ett kommu- Prop. 1990/91:115 nalt genomförandeansvar. Staten skall inte längre detaljstyra och detalj­planera verksamheten. Däremot skall statens styrning naturligtvis utfor­mas så att den kommunala planeringen inte försvåras onödigtvis. Jag an­ser atl redan elevutvecklingen visar all förutsättningarna för kommuner­na att genomföra reformen inte gärna kan vara bättre än nu. Jag vill också hänvisa lill de satsningar på lärarutbildningen som föreslås i årets budgetproposition. Del som ändå enligt min mening utgör det största bidraget lill atl underlätta den kommunala planeringen är att kommu­nerna själva under en väl tilltagen tidsperiod om sex år kan avgöra i vil­ket tempo de vill genomföra reformen. Därmed bör del föreligga förut­sättningar för en mjuk och odramatisk övergång lill den ordning där föräldrarna ensamma avgör om skolstarten skall ske vid sju eller sex år. Om inte alla sexåringar vilkas föräldrar så önskar kan få plats i skolan, anser jag alt barnels biologiska ålder bör utgöra den främsta urvalsgrun­den för skolstarten.

Regeringen har som jag nyss nämnt nyligen beslutat om direktiv för en översyn av skolans läroplaner och barnomsorgens måldokument. Di­rektiven innebär alt grundskolan och motsvarande skolformer och barnomsorgen får ett gemensamt måldokument. En sådan förändring är naturlig med hänsyn lill utvecklingen i skola och barnomsorg, egentli­gen oavsett tidpunkten för skolstarten. Läroplanen uttrycker samhällets mål för verksamheten. Det återstår sedan för dem som verkar i skolan att omsätta målen i del konkreta arbetet. Vad beträffar kunskaper och färdigheter skall eleverna lära sig det samma oavsett vid vilken ålder de börjar i skolan. De allmänna riktlinjerna för hur arbetet skall bedrivas, exempelvis i samverkan med hemmen, med demokratiska arbetsformer, med respekt för individen m.m., är också desamma oavsett elevernas ål­der. Sedan är del en annan sak att ulbildningen under alla förhållanden måste anpassas till elevernas individuella förutsättningar, men också det gäller naturligtvis oavsett elevernas ålder.

Kommunerna har framfört önskemål om atl den flexibla skolstarten skulle hanteras på särskilt sätt i fråga om statsbidragen. Jag vill här erin­ra om hur statsbidragssystemet är konstruerat. Det bygger på atl kom­munerna får ersättningen baserad på antalet elever året före bidragsåret. Delta medför att bidraget inte ger kostnadsläckning för elevökningar under ett verksamhetsår. Denna fördröjning i beräkningen av statsbidra­get innebär å andra sidan att när elevantalet sjunker från ett år till ett annat utgår bidrag för en organisation som motsvarar det högre elevan­talet året före verksamhetsåret.

På lång sikt bör de kommunala kostnaderna minska om en flexibel skolstart införs. På kort sikt är de ekonomiska konsekvenserna mer svårbedömbara. Föräldrarnas intresse, önskemålen om skolbarnsomsorg och behovstäckningen inom förskolebarnomsorgen är några faktorer som inverkar. Alla dessa förhållanden varierar från kommun till kom­mun. 1 och med den långa genomförandetiden och den slopade statliga detaljstyrningen skapas dock möjligheter för kommunerna att genomfö-

51

4 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 115


ra förändringen så att några negativa effekter inte uppslår för den kom-    Prop. 1990/91:115 munala ekonomin. Förslaget avviker därmed inte från vad regeringen sagt om den kommunala ekonomin i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100, bil. 9).

Ett flertal undersökningar, liksom den nationella utvärderingen av skolan, visar all del för elever som uppvisar svårigheter i skolan är vik­tigt all relevanta åtgärder sätts in tidigt. Delta pekar mot alt del är sär­skilt viktigt för dessa barn alt tidigt komma in i en pedagogiskt medve­ten miljö. Jag vill här peka på atl det finns särskilda bestämmelser i so­cialtjänstlagen som ger barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling en ovillkorlig rält lill plats i förskolan, socialnämnden måste också ge­nom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn del gäller. Genom att dessa barn tidigt får stöd och stimulans i begreppsbildning och språk­förståelse underlättas deras inträde i skolan.

Jag har stor förståelse för atl del kan la viss lid för kommunerna alt förbereda möjligheter lill flexibel skolstart. Det är för mig angeläget atl markera att de förändringar jag nu föreslår måste bli av pedagogiskt hög kvalitet. Genom atl föräldrarna får möjlighet all välja blir del de som kommer alt avgöra om de anser all verksamheten har hög kvalitet.

Förslaget om den flexibla skolstarten får konsekvenser också för skolbarnsomsorgen genom att antalet barn som skall omfattas av denna omsorg ökar. Del kan medföra svårigheter för kommunerna all på kort sikt tillgodose behovet av ökad skolbarnsomsorg. Jag är väl medveten om delta. Skolbarnsomsorgen är ett viktigt stöd för skolan. Jag ser det därför som angelägel att de olika verksamheterna i större utsträckning också lokalmässigt integreras. Jag menar också alt man därigenom kan möta en ökad tillströmning till skolbarnsomsorgen. Genom atl de orga­nisatoriska hindren för samverkan barnomsorg, skola och skolbarnsom­sorg nu undanröjts öppnas möjligheterna till ökad samverkan mellan de olika verksamheterna. Samverkan mellan skola och skolbarnsomsorg utreds för närvarande av skolbarnsomsorgskommittén som väntas avge sittetänkande före sommaren 1991.

En av de viktigaste uppgifterna för skolverket är utvärderingen och uppföljningen. Över huvud taget finner jag det naturligt att det arbetet bl.a. inriktas på all följa upp större reformer inom skolan. Ett skäl lill delta är givelvis alt studera om förändringarna fått åsyftad verkan. Om så Inte är fallet kommer också utvärderingen att utgöra underlag för de insatser som behövs för all korrigera utvecklingen. Precis .som beträffan­de utvärderingen i allmänhet bör denna avse bl.a. resursanvändningen och verksamhetsresultaten. Det ligger också ett särskilt värde i, särskilt för den här reformen, att studera hur personalresurserna används.

Det är också en uppgift för skolverket alt pröva vilka insatser som föranleds av reformen, dels i fråga om centralt anordnad fortbildning dels inom ramen för dess utvecklingsansvar.

52


 


2.3  Elevinflytande m.m.


Prop. 1990/91:115


 


Mitt förslag: Elevernas rätt till inflytande markeras i lag.

Skälen för mitt förslag: I alla utbildningsformer är ett inflytande för eleverna på utbildningens innehåll och organisation, liksom på del inre arbetet i skolan, väsentligt.

Enligt min uppfattning är frågan om elevinflytande så väsentlig att jag förordar all den binds i lag. Jag föreslår därför alt det i skollagen las in bestämmelser om att eleverna i grundskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan skall ha inflytande över hur deras undervisning utfor­mas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall an­passas till elevernas ålder och mognad. Jag har i propositionen (prop. 1990/91:85) Växa med kunskaper föreslagit att motsvarande bör gälla för elever i gymnasieskolan och kommunala utbildningen för vuxna.

Utgångspunkten för elevernas inflytande i skolan är skollagens stad­gande om att verksamheten inom det offentliga skolväsendet skall utfor­mas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar.

Men skolan måste även i praktiken kunna visa vad demokrati inne­bär. Ett sätt all lill eleverna förmedla demokratiska värderingar är givet­vis all i undervisningen använda ett demokratiskt arbetssätt. Demokrati i del praktiska arbetet är enligt min åsikt den i särklass bästa vägen för skolan all få eleverna alt omfatta demokratiska värderingar.

Skolan skall också förbereda för ett arbetsliv där decentralisering och ökat personligt ansvar för arbetet blivit allt vanligare. Del kan inte ske om skolan själv visar upp en auktoritär undervisning.

Härtill kommer atl elevinflytandel över skolarbetet är av avgörande betydelse för en framgångsrik undervisning och en effektiv inlärning.

Jag har också i direktiven lill läroplankommittén framfört att elever­nas inflytande över och ansvarslagande för sin egen utbildning måste va­ra en central utgångspunkt i uppbyggnaden av läroplan och kursplaner.

Sammanfattningsvis anser jag att elevinflytandel har ett värde i sig; skall skolan kunna fostra till fria och självständiga människor måste skolan själv fungera demokratiskt.

Föräldrars rätt till inflytande i skolan bör ske från delvis andra ut­gångspunkter. Det är endast tillsammans med föräldrarna som en bra skola för alla elever kan skapas. Skolan skall stödja hemmen men kan aldrig ersätta eller ta ifrån föräldrarna huvudansvaret för barns och ung­domars fostran. Föräldrarna kan också ses som slällföreträdrare, särskilt för de yngre eleverna.

Under de senaste 15-20 åren har frågan om elevers och föräldrars möjligheter till inflytande i skolan utretts vid flera tillfällen. De gemen­samma dragen i dessa utredningar har varit kraven på formellt inflytan­de i olika typer av parissammansatta organ. Så t.ex. föreslog SIA-utredningen (SOU 1974:53) all varje rektorsområde inom grundskolan


53


 


och varje skolenhet inom gymnasieskolan skulle ledas av en bestyrelse,    Prop. 1990/91:115 sammansatt av representanter för skolans personal, elever och föräldrar.

Tre år senare föreslog en arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet i promemorian (DsU 1977:20) Medinflytande i skolan alt en skolnämnd skulle inrättas med I stort sett samma sammansättning som beslyrelsen.

I betänkandet (DsU 1982:5) Konferenser i skolan lämnade skolför-fattningsutredningen förslag på vilka obligatoriska konferenser som bor­de finnas i skolan, deras uppgifter saml vilka grupper som borde vara representerade.

Är 1985 lämnade en arbetsgrupp inom demokratiberedningen ett be­tänkande (SOU 1985:30) Skola för delaktighet med en delvis ny inrikt­ning. Arbetsgruppen föreslog att rätten till inflytande skulle slås fast centralt men att formerna för elevernas inflytande skulle beslutas lokall.

Resultatet av bl.a. de ovan nämnda utredningarna har blivit en om-fallande reglering av skolans samverkansformer. Sålunda flnns i grund­skoleförordningen föreskrifter om alt arbelsenhelskonferens, klasskonfe­rens, elevvårdskonferens och klassråd skall finnas i grundskolan. Dess­utom finns föreskrifter bl.a. i arbelsmiljölagen om elevmedverkan i ar-belsmiljöarbelel.

ledamöter i arbetsenhelskonferensen är rektor och den personal som stadigvarande tjänstgör inom arbetsenheten. Arbetsenhelskonferen­sen skall handlägga frågor om planering och uppföljning av verksamhe­ten inom arbetsenheten, pedagogiska frågor av allmän karaktär och så­dana frågor om skolmiljön som särskilt berör arbetsenheten. I dessa frå­gor skall ordföranden kalla företrädare för eleverna atl delta i konferen­sens överläggningar och beslut. Vidare handlägger arbetsenhelskonferen­sen frågor om elevernas skolgång, studiesituation, utveckling, uppföran­de och ordning, i den mån handläggningen inte är en uppgift för elev­vårdskonferensen saml andra frågor som enligt författning skall handhas av  konferensen.

Om en fråga endast berör en klass i en arbetsenhet skall frågan be­handlas av en klasskonferens i stället för en arbetsenhetskonferens.

Elevvårdskonferensen skall handlägga elevvårdsfrågor som rör en en­skild elev och som med hänsyn till elevens bästa inte kan lösas på annat säll samt andra frågor som enligt författning ankommer på konferensen. Så t.ex. skall enligt Läroplan för grundskolan (Lgr 80) elevvårdskunfe-rensen höras innan beslut fattas om anpassad studiegång.

Klassrådet behandlar frågor som är av gemensamt intresse för klas­sens elever.

För egen del är jag övertygad om att utvecklingen av elevinflytandet måste ske på lokal nivå för att kunna bli framgångsrik. Själva utveck­lingsprocessen som sådan är väsentlig för att eleverna skall bli delaktiga i ett demokratiskt synsätt. En central reglering av elevinflytandet med centralt givna institutioner kan ge en bild av att demokratins former är givna en gång för alla. Ett elevengagemang också i utvecklingen av for­merna för demokratin i skolan kommer att bidra till att elevinflytande­frågorna hålls levande i skolan, samtidigt som del bidrar till ett praktiskt

54


 


lärande i hur ett demokratiskt samhällsliv formas och utvecklas. 1 någon     Prop. 1990/91:115 mening skulle man kunna säga alt varje elevgeneration på så säll själv får erövra demokratin.

Enligt min mening skall man därför lokalt avgöra vilka former elev-och föräldrainflytandet skall ha. Den nuvarande detaljregleringen av skolans samverkansformer bör upphöra. Jag vill för riksdagens informa­tion meddela att jag anser all föreskrifterna om arbelsenhelskonferens och klasskonferens som obligatoriska samverkansformer i grundskolan skall upphöra. Detsamma gäller reglerna om klasskonferens i gymnasie­skolan och vuxenulbildningskonferens i den kommunala vuxenutbild­ningen. Till elevvårdskonferensen återkommer jag under avsnitt 2.4 Skolhälsovården.

Jag vill dock understryka atl mitt förslag inte får uppfattas som om samarbelsformer av detta slag inte får förekomma. Jag vet t.ex. alt ar­betsenhetskonferensen har haft stor betydelse för alt främja arbetet i ar­betslag och för all stimulera den pedagogiska debatten. Mitt förslag skall i stället ses som en anpassning lill det nya styrsystemet för skolan; i en skola med ett decentraliserat verksamhetsansvar kan inte elev- och för­äldrainflytande garanteras av centrala bestämmelser.

Enligt min mening bör man emellertid behålla klassrådet som obli­gatorisk samverkansform. Klassen är ett naturligt forum för planering av undervisningen. Klassrådet är därför basen i skolans demokratiska system där eleverna får möjlighet att delta i en demokratisk process och utöva ett reellt inflytande över sin arbetssituation. Därmed läggs grun­den för elevernas delaktighet i skolans beslutsprocesser. Ungdomskom-millén anser i ett nyligen framlagt betänkande Ungdom och makt (SOU 1991:12) atl klassrådet är en viktig arena för alt utöva inflytande över gemensamma angelägenheter.

så sent som den 1 juli 1989 gavs skolkonferensen i gymnasieskolan en ny utformning med angivna beslutsbefogenheter. Denna förändring bör ges möjligheter att fungera under några år. Skolkonferensen bör så­ledes tills vidare finnas kvar.

55


 


2.4  Skolhälsovården


Prop. 1990/91:115


 


Mitt förslag: Skolhälsovården skall liksom hittills främst vara fö­rebyggande. Den skall omfatta hälsokontroller och enkla sjuk­vårds! nsalser.

Skolhuvudmännen skall vara skyldiga alt anordna skolhälso­vård för eleverna i grundskolan, särskolan, specialskolan, same­skolan och gymnasieskolan.

Eleverna skall ha rätt alt anlita skolhälsovården men, till skillnad från vad som gäller i dag för skolpliktiga elever, ingen skyldighet all genomgå hälsokontroller.

Statens skolverk skall vara tillsynsmyndighet för skolhälso­vården.

Skälen för mitt förslag: Samhällets insatser under barnets uppväxtlid syftar till att bidra till en så gynnsam och positiv uppväxt, vård och fost­ran som möjligt. Skolhälsovården är en del av samhällets insatser för barn, ungdom och familjer och ingår som en integrerad del i samhällets hälsovårdsprogram. Skolhälsovården är ett led i en kontinuerlig hälso-övervakning, som påbörjas i samband med mödra- och barnhälsovård och som sedan följs upp i form av förelagshälsovård och andra former av hälsokontroll. Hälsovården för barn är av avgörande betydelse för barns hälsa och utveckling.

Skolhälsovården är den medicinska delen av skolans elevvård. I den direkta elevvårdspersonalen ingår dels skolläkare och skolsköterska, dels skolpsykolog och skolkurator. För en väl fungerande elevvård i vid me­ning krävs att all personal i skolan, skolledare, lärare, skolhälsovårds­personal, psykologer, kuratorer, syofunktionärer m.fl., samarbetar för elevens bästa. Delta samarbete sker bl.a. inom ramen för elevvårdskon­ferensen.

Elevvårdspersonalen har kunskaper som är nödvändiga i arbetet med elever med svårigheter. Elewårdspersonalen kan bidra med kunskaper om barns behov och uppväxtvillkor, sociala förhållanden, arbetsmiljöns och samhällets betydelse. Kunskaper som i del dagliga arbetet ökar för­ståelsen för varför elever kan få svårigheter i skolan. När man drar in på resurser till elevvårdspersonal minskar möjligheterna all tillgodose elevernas behov utifrån en helhetssyn.

Jag vill i detta sammanhang framhålla alt jag i propositionen (prop. 1990/91:18) om ansvaret för skolan behandlat de grundläggande målen och riktlinjerna för skolan. Jag föreslog bl.a. en särskild markering i skollagen av att i ulbildningen ta hänsyn lill elever med särskilda behov. Riksdagen hade inget all erinra (UbU4, rskr. 76). Fn sådan skyldighet finns nu i 1 kap. 2 § skollagen (1985:1100).

När elever på grund av olika orsaker får svårigheter i skolarbetet sö­ker man i så stor utsträckning som möjligt lösa uppkomna problem inom klassens eller arbetsenhetens ram. De problem som inte kan lösas


56


 


på detta säll tas som regel upp i elevvårdskonferensen, som i egenskap Prop. 1990/91:115 av samverkansorgan inom elevvårdens område, har all diskutera och fö­reslå lämpliga åtgärder. Elevvärdskonferensen är således ett samverkans­organ för atl behandla frågor som rör enskild elev, men också ett forum för atl la upp allmänna insatser som rör eleverna och deras skolmiljö. Den samverkan som på detta säll sker mellan olika personalgrupper i skolan är av stort värde för en väl fungerande elevvård.

Jag har under avsnittet 2.3 Elevinflytande m.m. behandlat skolans samverkansorgan. Vad gäller elevvårdskonferensen som formellt organ anser jag all reglerna bör finnas kvar.

Skolhälsovårdens organisation har i princip varit oförändrad sedan 1940-lalel. Huvudmannaskapet är knutet till skolhuvudmännen. Under 1970-80-talen har frågan om huvudmannaskapet diskuterats i olika sam­manhang. Skolhälsovården bör enligt min uppfattning ses som elevernas förelagshälsovård och ges i nära anslutning lill deras arbetsplats och av personal med kännedom om den aktuella arbetsmiljön, dvs. såväl sko­lans innehåll och verksamhet som den aktuella skolans miljö och inre arbete. Som jag nyss framhållit fyller skolhälsovårdspersonalen också en viktig funktion för elevvården i en vidare bemärkelse. Enligt min me­ning bör de regler som gäller i dag om skyldighet atl anordna skolhälso­vård gälla även fortsättningsvis. Jag har därför inte föreslagit någon änd­ring i lagregleringen på denna punkt.

Skolhälsovården är alltså en integrerad del av skolans elevvård. Sko­lan har ett samlat ansvar för elevvården. Tillsynsmyndighet är i dag skolöverstyrelsen. Denna uppgift överförs till skolverket.

Skolhälsovården är emellertid inte bara en del av skolans elevvår­dande verksamhet ulan också en rent medicinsk del, som i sin lur är en del av samhällets allmänna medicinska insatser, framför allt med ton­vikt på forebyggande åtgärder. Skolhälsovården berör därmed både skol­verket och socialstyrelsen. Det är självfallet viktigt atl de båda myndig­heterna samverkar på detta område. Det bör ankomma på myndigheter­na själva att avgöra i vilken form det bäst kan ske.

Skolhälsovården är i dag obligatorisk för eleverna i grundskolan och motsvarande skolformer. Eleverna i gymnasieskolan har rält atl anlita skolhälsovården, men den innebär inte någon skyldighet för eleverna. Fram lill år 1986 var skolhälsovården obligatorisk även för eleverna i gymnasieskolan.

Som jag inledningsvis framhållit är skolhälsovården en del av sam­hällets insatser för barn, ungdom och familjer och ingår som en integre­rad del i samhällets hälsovårdsprogram. När det gäller barns hälsa och utveckling är hemmen de primärt ansvariga. Skolhälsovården bygger på atl samråd sker med elever, föräldrar, lärare och annan elevvårdsperso­nal. Ett förtroendefullt samarbete med hemmen är en viktig grund för skolhälsovården. Enligt min mening bör skolhälsovården - liksom barn­hälsovård i övrigt - ses som en rättighet och ett erbjudande som samhäl­let ger till barn och deras föräldrar.

57


 


Samhället har de senaste decennierna genomgått en snabb utveck­ling. De materiella levnadsvillkoren har förbättrats avsevärt. Sjukdoms­bilden har förändrats radikalt så all elevernas hälsotillstånd inte längre hotas av smitta från sjuka kamrater utan av psykosociala förhållanden och miljöfaktorer. Också detta förhållande innebär atl det i dagens sam­hälle inte finns skäl all behålla en för eleverna obligatorisk hälsovård.

De allra flesta kommer med all sannolikhet alt delta i hälsokontrol­lerna även om dessa inte är obligatoriska. Det kan dock även fortsätt­ningsvis finnas skäl all ha en möjlighet för skolan alt genomföra en me­dicinsk undersökning av barn i grundskolan i sådana sällsynta fall där en sådan undersökning bedöms som nödvändig och inte kan komma till stånd på annat sätt. Jag vill betona atl del här rör sig om mycket sällsyn­ta fall. Orsaken lill atl jag anser alt en sådan möjlighet bör finnas kvar är atl grundskolan är obligatorisk och atl det därför av hänsyn till andra elever måste finnas en möjlighet alt t.ex. hindra spridning av smittsam­ma sjukdomar.


Prop. 1990/91:115


 


2.5  Övriga ändringar i skollagen

2.5.1   Val av skola

Mitt förslag: När grundskoleeleverna skall fördelas på olika sko­lor i hemkommunen, skall utgångspunkten vara att de placeras så alt de får så kort skolväg som möjligt. Vårdnadshavares ön­skemål om placering vid viss skola skall beaktas så långt det är möjligt ulan alt man åsidosätter andra elevers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet.

Skälen för mitt forslag: En fråga i samband med barn- och ungdoms­skolan som har väckt myckel debatt gäller reglerna för hur de skolplik­tiga barnen skall placeras på olika skolor inom grundskolan, framför allt i vilken utsträckning föräldrarnas och barnens önskemål om alt bar­nen skall få gå i en viss skola skall beaktas.

Frågan kräver ställningstaganden av såväl principiell som praktisk natur.

Atl alla barn och ungdomar i Sverige skall ha samma rätt till utbild­ning av hög kvalitet råder det numera stor enighet om. Filt medel att sö­ka uppnå detta mål är skollagens krav på atl ulbildningen inom varje skolform skall vara likvärdig varhelst den anordnas i landet. Jag har i propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18) närmare ut­vecklat vad jag avser med likvärdig utbildning.

Det är således en grundläggande skyldighet för samtliga kommuner -i egenskap av huvudmän för grundskolan - att se till att utbildningen i var och en av landets skolor håller en hög och jämn kvalitet. Atl detta


58


 


mål uppnås skall kontrolleras genom uppföljning och utvärdering från    Prop. 1990/91:115 både kommunens och statsmakternas sida. Det saknas därför skäl alt an­ta atl del kommer all uppslå beslående kvalilet.sskillnader av någon be­tydelse mellan olika skolor.

Denna jämna utbildningskvalitet kommer säkert att innebära atl en­dast få elever vill gå i en särskild skola på grund av atl utbildningen där skulle vara bättre än i andra skolor. Jag gör i stället den bedömningen all i de allra flesta fall andra faktorer kommer atl vara avgörande för elevernas önskemål. För en överväldigande andel av barnen kommer, efter vad jag har förstått, önskan om en så kort skolväg som möjligt atl vara den viktigaste faktorn.

Huvudregeln för placeringen bör därför vara att platserna i en grundskola skall förbehållas de elever för vilka skolan är den skola som ligger närmast deras hem. Skulle skolan inte räcka till för alla dem som har den som sin närmaste skola, måste man finna den därefter bästa samlade lösningen med hänsyn till berörda elevers skolväg.

Även om de flesta önskar gå i den skola som ger dem den kortaste skolvägen kommer del med all sannolikhet att finnas elever som vill gå i någon annan skola. Skälen för dessa önskemål kommer säkert alt vara myckel varierande. Det kan t.ex. röra sig om att syskon eller kamrater går i en annan skola, att den ena eller båda föräldrarnas arbetsplats är så belägen atl skolresorna kan ordnas bättre om barnet går i en viss sko­la, all möjligheterna att ordna en tillfredsställande omsorg efter skolda­gens slut kan vara större, all en skola tillämpar alternativa pedagogiska arbetsformer, osv. Självfallet kan också elevers särskilda intressen, t.ex. för vissa ämnen eller fritidssysselsättningar, motivera önskemål om atl få gå i en särskild skola i hemkommunen.

Jag anser all sådana enskilda önskemål som jag nu har gett exempel på i princip skall beaktas av kommunerna när de fördelar barnen mel­lan sina olika skolor. Efterkommande av ett sådant önskemål får dock inie medföra atl någon annan elev som annars, enligt den huvudprincip som jag nyss har redogjort för, skulle ha tagits emot i den önskade sko­lan drabbas av en allvarlig försämring beträffande sin skolväg. Del skul­le strida mot den grundläggande uppfattning om allas lika tillgång lill utbildning i del offentliga skolväsendet för barn och ungdom som ligger bakom huvudprincipen.

En kommun måste vidare kunna bortse från sådana önskemål som är förenade med väsentliga praktiska eller ekonomiska svårigheter att tillgodose. Jag anser inte alt statsmakterna med detaljreglering bör försö­ka atl närmare precisera hur dessa svårigheter skall vara beskaffade för all få beaktas. I stället måste det ankomma på den berörda kommunen all pröva delta från situation lill situation. Detsamma gäller för de fall då en kommun blir tvungen alt rangordna enskilda elevers önskemål därför atl alla inte kan beaktas.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag all det i skolla­gens grundskolekapitel föreskrivs all kommunerna vid fördelningen av eleverna på olika skolor skall eftersträva att placera eleverna så all de får

59


 


så kort skolväg som möjligt samt att vårdnadshavares önskemål om att deras barn skall las emot i en viss skola inom kommunen skall beaktas så långt det är möjligt utan alt andra elevers berättigade krav på place­ring i en skola nära hemmet åsidosätts.

Den lagreglering som jag nu föreslår ligger, enligt min bedömning, helt i linje med de uttalanden som riksdagen gjorde i samband med be­handlingen av ansvarspropositionen (1990/91:UbU4 s. 21).

Innan jag lämnar detta avsnitt vill jag med några ord beröra de fall då enskilda elever behöver särskilt stöd av någol slag. I de flesta fall skall sådant stöd naturligtvis lämnas i den skola som de har närmast till. Skulle delta dock inte vara möjligt måste den reglering som jag har före­slagit tolkas så att de skall placeras på den skola i kommunen som har sådana resurser och ligger närmast deras bostad. Självfallet är del myckel viktigt all sådana beslut fattas i samförstånd med elevens vård­nadshavare. Eftersom del är kommunens oavvisliga skyldighet att ge sär­skilt stöd lill alla elever som behöver det, måste kommunen ytterst ha möjlighet atl även mot värdnadshavarens vilja placera eleven i en skola där sådant stöd kan lämnas.

De regler som gäller för fördelning av barnen på skolor vid skol­gångens början gäller också vid eventuella omplaceringar under skol­gången. Jag vill än en gång betona den vikt jag lägger vid alt omplace­ringar av enstaka elever sker i samförstånd med vårdnadshavarna. En så­dan omplacering som sker mot elevens och dennes vårdnadhavares vilja kan nämligen mycket lätt komma all uppfattas som ett disciplinärt in­gripande mot eleven trots atl detta inte är reglernas syfte. Det är således inte tillåtet all som ren bestraffning flytta en elev som uppfattas som be­svärlig till en annan skola. Däremot kan kommunen dels för att uppfyl­la sin skyldighet all ge särskilt stöd, dels för att kunna upprätthålla un­dervisningens kvalitet för andra elever bli tvungen att, ytterst även mot elevens vilja, flytta denne till en skola där del finns möjligheter all ge det behövliga stödet och all ge det utan att undervisningen för andra ele­ver blir lidande därav.


Prop. 1990/91:115


 


2.5.2    Förläggningen av icke obligatoriska inslag i utbildningen

Mitt förslag: I skollagens regler om skolpliktens omfattning görs ett förtydligande så all det blir klart att del finns möjlighet all förlägga undervisning i hemspråk och andra icke obligatoriska inslag i utbildningen till lördagar utan att dessa räknas in i de dagar som skolplikten gäller.

Skälen för mitt förslag: Jag har i årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 46-48) lämnat förslag som syftar till alt effektivise­ra de former i vilka hemspråksundervisningen organiseras för atl på etl bättre sätt än i dag hushålla med de resurser som ställs till undervisning-


60


 


ens förfogande. Jag har där även närmare redogjort för bakgrunden till     Prop. 1990/91:115 förslagen.

Hemspråksundervisningen har i mycket hög grad styrts av de stalsbi-dragsregler som har funnits. Genom det nya statsbidragssystem för det offentliga skolväsendel som träder i kraft den 1 juli 1991 kommer dessa regler alt försvinna. Den övriga författningsreglering som i dag styr hemspråksundervisningen finns i förordningarna för de olika skolfor­merna, grundskoleförordningen, gymnasieförordningen osv. De föränd­ringar som jag har föreslagit i budgetpropositionen torde därför, med ett undanlag till vilket jag strax återkommer, kunna genomföras genom ändringar i dessa förordningar. Som jag närmare utvecklar i avsnitt 4 bör del ankomma på regeringen alt utforma förordningsbestämmelser­na. Jag vill emellertid redan i delta sammanhang kortfattat redogöra för hur jag i dag bedömer all hemspråksundervisningen bör regleras.

De principer för elevers räll lill hemspråksundervisning som riksda­gen tidigare beslutat om ligger fast. Samma grupper av elever som tidi­gare skall alltså ha rält till undervisning. Liksom i dag gäller del räll lill undervisning i den omfattning som fordras för alt läcka elevens behov. Det är emellertid aldrig fråga om någon skyldighet för eleven all delta i hemspråksundervisningen.

Vidare skall kommunerna fä avgöra om villkoren för rält till hem­språksundervisning föreligger eller inte. Är villkoren uppfyllda skall kommunen normall vara skyldig att tillhandahålla undervisning. Skyl­dighet skall dock inte föreligga om anordnandet medför sådana svårig­heter eller koslnader för kommunen alt det inte rimligen kan begäras av kommunen atl den anordnar undervisningen. Med svårigheter avser jag främst praktiska hinder som t.ex. bristande tillgång på lämpliga lära­re. I fråga om kostnader tänker jag främst på situationer då det visar sig omöjligt att anordna undervisningen i rationella grupper. Som jag fram­höll i den ovannämnda budgetpropositionen bedömer jag all en rimlig minsta gruppstorlek är fem elever. Denna minsta gruppstorlek som för­utsättning för all det skall föreligga skyldighet att anordna hemspråksun­dervisning får dock inte tillämpas för samiska, lornedalsfinska och zi-genska elever.

Jag har i budgetpropositionen framhållit all del nya statsbidragssyste­met för det offentliga skolväsendet med all säkerhet kommer att medfö­ra atl undervisningen bedrivs i mer rationella former än som ofta sker i dag. Jag förutsätter atl kommunerna tillsammans med berörda elever, vårdnadshavare och lärare i samband härmed gör allt för alt skapa såda­na lösningar atl så många elever som möjligt får den undervisning som de önskar och behöver.

Ett säll alt göra detta är att i större utsträckning än i dag utnyttja möjligheten all förlägga hemspråksundervisningen vid sidan om timpla-nelagd undervisningslid. Jag menar atl det även bör slå kommunerna fritt atl t.ex. lägga denna undervisning på lördagar för alt därigenom kunna åstadkomma rationella undervisningsgrupper och att så många elever som möjligt får önskad undervisning.

61


 


För att en kommun skall kunna förlägga hemspråksundervisningen till lördagar krävs, förutom förordningsändringar, ett förtydligande i skollagens regler om skolplikten. Del bör nämligen uttryckligen anges att de 190 dagar per läsår som en skolpliktig elev är skyldig att gå i sko­lan avser de obligatoriska inslagen i ulbildningen. För en elev som på lördagar deltar i hemspråksundervisning eller annan icke obligatorisk verksamhet skall inte skyldigheten att delta i obligatoriska inslag mins­ka. Motsvarande förtydligande skall göras beträffande föreskriften om hur många timmar per dag en elev på grund av skolplikten är skyldig att gå i skolan.


Prop. 1990/91:115


 


2.5.3 Fristående skolor för skolpliktiga elever

Mitt förslag: Statens skolverk skall svara för ärenden om god­kännande av samtliga fristående skolor för fullgörande av vanlig skolplikt. Frågan om statsbidrag till fristående skolor bör liksom hittills prövas av regeringen.

Skälen för mitt förslag: Enligt 9 kap. skollagen får vanlig skolplikt fullgöras i en frislående skola, om skolan är godkänd för ändamålet. Godkännande skall meddelas, om skolans utbildning ger kunskaper och färdigheter som lill art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar, och skolan även i övrigt svarar mot grundskolans allmänna mål.

Ärenden om godkännande av frislående skolor vad gäller vanlig skolplikt har hittills prövats av länsskolnämnden med undantag av in­ternationella skolor. Dessa prövas av regeringen.

För särskild skolplikt gäller andra regler. Mitt förslag vad gäller fri­stående skolor avser enbart vanlig skolplikt.

Frågan om statsbidrag till godkända fristående skolor prövas av rege­ringen enligt riktlinjer som godkänts av riksdagen.

Enligt min mening bör den statliga skoladministrationen även fort­sättningsvis svara för godkännandet av frislående skolor. Skolverket blir därmed den myndighet som efter hörande av kommunen beslutar i des­sa frågor fr.o.m. den I juli 1991.

Beslut om statsbidrag bör liksom hittills prövas av regeringen.

Bland de frislående skolorna finns för närvarande sju stalsbidragsbe-rältigade internationella skolor.

Deras uppgift är att bereda undervisning åt barn till utländska med­borgare, som vistas i Sverige för studier eller uppdrag under kortare tid. I dessa skolor går även barn lill kortvarigt hemmavarande utlandssvens­kar, som i vistelselandet haft sina barn i skola med undervisning på an­nat språk än svenska.

Undervisningen vid dessa skolor bedrivs inte efter svensk läroplan utan efter förebilder från bl.a. England, USA, Frankrike och Tyskland.


62


 


Som jag påpekat ovan har regeringen hittills prövat ärenden om god- Prop. 1990/91:115 kännande av internationella skolor. Skälet har hl.a. varit alt en pröv­ning av delvis annan och mer komplicerad natur skulle krävas för dessa skolor. Erfarenheterna visar emellertid att så inte varit fallet. Jag före­slår därför all skolverket fortsättningsvis skall godkänna även de inter­nationella skolorna. Milt förslag innebär att skolverket kommer att sva­ra för godkännande av samtliga fristående skolor på grundskolenivå.

2.6  Övriga lagändringar

I propositionen (prop. 1990/91:85) Växa med kunskaper har föreslagits att den kommunala vuxenutbildningen får en annan omfattning och all svenskundervisning för invandrare infogas i det offentliga skolväsendel. Svenskundervisning för invandrare blir beteckningen på hela den sam­manslagna ulbildningen som införts från och med den I januari 1991 (prop. 1989/90:102, UbU27, rskr. 279). Det anförda föranleder ändring­ar i p.l2 anvisningarna lill 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och i 7 kap. 9 § tredje stycket sekretesslagen (1980:100). Vidare bör lagen (1986:163) om räll till ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare få en annan rubrik och 1 och 3 §§ samma lag ändras. Detta medför i sin tur ändringar i 6 § arbelsrättsliga beredskapslagen (1987:1262) och 17 § semesterlagen (1977:480).

Även 7 kap. 5 § studiestödslagen (1973:349) bör så småningom än­dras på motsvarande sätt. Då emellertid utredningen om vuxnas studie-finansiering (FINVUX, U 1990:1) nu håller på alt avsluta ett arbete som kan förväntas leda till ändringar i studiestödslagen bör denna ändring kunna anstå tills vidare. De ändrade beteckningarna leder också till all 3 kap. 5 § tredje stycket, 8 kap. 12 § f) och II kap. 2 § k) lagen (1962:318) om allmän försäkring bör ändras. Jag har emellertid erfarit att chefen för socialdepartementet har för avsikt att föreslå ändringar i denna lagstiftning och då la upp dessa konsekvensändringar, varför jag inte nu framlägger något förslag om ändring i lagen om allmän försäk­ring.

I den nämnda propositionen 1990/91:85 föreslås också att kommu­nerna skall vara skyldiga att erbjuda alla ungdomar en gymnasieutbild­ning, antingen i form av ett nationellt eller ett individuellt program. Det nuvarande s.k. uppföljningsansvaret, som regleras i 3 kap. 18 § skollagen, kan efter ändringarna i skollagen ingå som en del i ett indi­viduellt program. Härav följer alt någon särreglering avseende sekretess inte längre behövs för uppföljningsansvarel. Således bör 7 kap. 9 § fjär­de stycket sekretesslagen upphävas.

Ändringarna bör träda i kraft den I juli 1992.

Jag vill i sammanhanget nämna att chefen för socialdepartementet ti­digare i dag föreslagit en ändring i p. 12 anvisningarna till 32 § kommu­nalskattelagen.

63


 


3  Upprättade lagförslag                        Prop. 1990/91:115

I enlighet med vad jag har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag lill

1.   lag om ändring i skollagen (1985:1100),

2.   lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

3.   lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

4.     lag om ändring i lagen om rält lill ledighet för grundläggande
svenskundervisning för invandrare (1986:163),

5. lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262),

6. lag om ändring i semesterlagen (1977:480).

Jag har beträffande utformningen av lagförslaget under 2 samrått med chefen för finansdepartementet, beträffande förslaget under I och 3 med chefen för justitiedepartementet och beträffande lagförslagen under 4-6 med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

På grund av frågans beskaffenhet anser jag att lagrådels hörande skul­le sakna betydelse i fråga om ändringarna i kommunalskattelagen och sekretesslagen saml i skollagen om förändrad instans för överklagande av vissa beslut. Övriga ändringar är inte sådana all de fordrar lagrådets hörande.

64


 


4 Förordningsregleringen


Prop. 1990/91:115


 


Mitt förslag: Tidigare riksdagsbindningar bakom olika bestäm­melser i de skilda skolformsförordningarna och andra förord­ningar rörande skolans verksamhet hävs och det får ankomma på regeringen all meddela de förordningsföreskrifter som be­hövs under den nu reformerade skollagen.

Skälen för mitt förslag: Jag har inledningsvis redogjort för reforme­ringen av den svenska skolan och hur förslagen i denna proposition pas­sar in i denna. Närmast skall reformeringen fortsätta genom att de för­ordningar som närmare reglerar skolverksamheten görs om och anpas­sas lill de förändringar i lagstiftningen som rik.sdagen beslutat.

Under årens lopp har en mängd olika frågor som regleras i de olika skolformsförordningarna och som formellt framstår som regeringens fö­reskrifter blivit föremål för olika uttalanden från riksdagens sida. Bero­ende på hur dessa uttalanden har utformats har de blivit mer eller mindre bindande för utformningen av förordningsregleringen. Sam­mantaget har dessa med liden bildal ett synnerligen svåröverskådligt sys­lem av s.k. riksdagsbindningar.

Riksdagen har redan beslutat om grundläggande principiella änd­ringar när det gäller styrningen av skolverksamheten. Om riksdagen an­tar de olika, nu föreliggande förslagen har även lagregleringen för samt­liga skolformer väsentligen förändrats. Till bilden hör att en del bestäm­melser som funnits i förordning, men som bedömts som principiellt vikliga, har lyfts upp till lagen. Jag utgår från alt det nu, i linje med principerna för riksdagens och regeringens styrning av verksamheten, skall få ankomma på regeringen all under lagen ge de ytterligare förord­ningsföreskrifter som kan anses behövliga. Dessa föreskrifter måste utgå från den av riksdagen reformerade skollagen. Det skulle då bli vanskligt, om regeringen samtidigt skulle ha alt beakta riksdagsbindningar sam­manhängande med den äldre lagstiftningen. Visserligen skulle i en del fall kunna anses klart atl de äldre ställningstagandena fallit på grund av senare riksdagsbeslut, men i åtskilliga fall skulle regeringen tvingas till en inte särskilt önskvärd värdering i vad mån riksdagsuttalandena ännu kunde anses giltiga.


65


 


5  Granskning av läromedel


Prop. 1990/91:115


 


Mitt förslag: Objekliviletsgranskning av läromedel i samhällsori­enterande ämnen liksom fastställande av basläromedel skall upphöra.

Skälen för mitt förslag: Statens institut för läromedel (SIL) svarar i dag för de statliga insatser som görs vad gäller granskning av läromedel. SIL fastställer basläromedel, granskar läromedel i samhällsorienterande ämnen genom den till myndigheten knutna läromedelsnämnden samt genomför s.k. temagranskningar och ämnesgranskningar. SIL:s uppgift är också att informera om läromedel. I syfte att stimulera nytänkande och pedagogisk utveckling har SIL sedan budgetåret 1989/90 också haft i uppgift atl utdela två årliga arbetsstipendier till läromedelsförfattare.

I enlighet med riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansvaret för skolan (prop.1990/91:18, UbU4, rskr. 76) avvecklas med ut­gången av juni 1991 skolöverstyrelsen (SÖ) och SIL. I propositionen har jag bl.a. förordat atl de uppgifter SIL har i dag när det gäller fa.ststäl-lande av läromedel, granskning och information om läromedel skall fö­ras till del nya skolverket, som inrättas fr.o.m. den I juli 1991.

Del nya skolverket kommer alt ha som en huvuduppgift all ansvara för en nationellt sammanhållen och samordnad uppföljning och utvär­dering av skolans verksamhet med sikte på de grundläggande målen för skolan. En annan huvuduppgift kommer atl vara att medverka i skolans utveckling, där en viktig del kommer att vara läroplansutveckling. Läro­medelsfrågorna har naturliga samband med läroplansutveckling och kommer också självklart in som en viktig del i samband med utvärde­ring av skolans verksamhet. Läromedelsfrågorna kommer således på etl naturligt sätt all ingå i skolverkets arbetsuppgifter.

Mot denna bakgrund är det enligt min mening naturligt att i sam­band med t.ex. en utvärdering av undervisningen i samhällsorienterande ämnen också granska de läromedel som används i undervisningen. Jag anser all granskningen i dess nuvarande form kan upphöra.

Enligt nu gällande bestämmelser skall ett läromedel fastställas som basläromedel, om det är ett material som täcker väsentliga delar av äm­ne, ämnesgrupp eller kursmoment enligt gällande läroplan och är ägnat all ge fasthet och sammanhang i studierna. Något behov av alt från cen­tralt håll bestämma vilka läromedel som uppfyller kraven på att vara ett sådant läromedel finns inte enligt min mening. Också fastställandet av basläromedel bör således enligt min uppfattning upphöra.


66


 


6 Specialmotivering                              Prop. 1990/91 :i 15

Förslag till ändring i skollagen

Inledning

Skollagen omfattar numera även den kommunala utbildningen för vuxna. Detta har medfört atl del i vissa fall särskilt markerats alt en be­stämmelse bara avser det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Ändringar av denna art, liksom förändringar av enbart språklig natur, i förhållande till nuvarande lydelse av motsvarande bestämmelse kom­menteras inte särskilt under resp. lagrum.

3 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

Allmänt

Kapitlet innehåller regler om skolplikten, dvs. den enskildes skyldighet all genomgå viss utbildning samt om den räll lill utbildning som svarar mot denna skyldighet. Den enskildes rält i övrigt när del gäller utbild­ning, såväl inom de frivilliga som inom de obligatoriska skolformerna, regleras däremot i de kapitel i lagen som handlar om resp. skolform.

Bestämmelserna i detta och följande kapitel är lill sin utformning anpassade till de nya reglerna i 2 kap. 1 § om den kommunala organisa­tionen. Eftersom kommunerna enligt de reglerna har frihet all lägga uppgiften alt vara styrelse för kommunens offentliga skolväsende på den eller de nämnder kommunen vill, används i lagen som beteckning på denna styrelse normall del neutrala uttrycket "styrelsen för ulbildning­en". I förevarande kapitel skulle emellertid texten bli någol svårförståe­lig, om det ullrycket användes genomgående. Sålunda behöver i vissa paragrafer markeras atl de avser den som svarar för särskolan resp. spe­cialskolan. Därför används här i stället uttrycken huvudmannen för sär­skolan resp. huvudmannen för specialskolan.

Beslut enligt 4 § om mottagande i särskolan eller specialskolan far över­klagas hos skolväsendets överklagandenämnd.

Besluten får överklagas endast av barnets vårdnadshavare.

Frågor om överklagande har behandlats utförligt i den allmänna moti­veringen (avsnitt 2.1).

Av 1 kap. 14 § följer att beslut av skolväsendets överklagandenämnd inte får överklagas vidare.

67

5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 115


                                                                                                 Prop. 1990/91:115

Den som är elev i grundskolan eller motsvarande del av särskolan eller specialskolan kan på försök under högst sex månader tas emot som elev i en annan av dessa skolformer, om de skolhuvudman som berörs är överens om detta och barnets vårdnadshavare lämnar sitt medgivande.

Bestämmelsen öppnar möjligheten att på ett smidigt sätt pröva utbild­ning i en annan skolform ulan de formella beslut som föreskrivs i 4 §. En förutsättning är dock all de berörda skolhuvudmännen och barnets vårdnadshavare är överens.

Bestämmelsen ersätter en likalydande reglering i 3 kap. 3 § förord­ningen (1986:572) med vissa tillämpningsföreskrifter till skollagen. Ef­tersom den öppnar möjligheter att fullgöra skolplikten på ett annat säll än som sägs i skollagen bör regleringen finnas i lag.

Om ett barns vårdnadshavare begär det, skall barnet redan höstterminen det kalenderår det fyller sex år jämställas med skolpliktiga barn i fråga om rätten att börja skolan.

Den flexibla skolstarten har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). Som framhållits där innehåller lagregleringen inga före­skrifter om skolmognad. Del rör sig således om en ovillkorlig rätt för barnet atl börja vid den lägre åldern, om dess vårdnadshavare begär del. Del får anses ligga i sakens natur atl, om båda föräldrarna har vårdna­den om barnet, de måste vara ense om den tidiga skolstarten.

Det är bara i fråga om rätlen alt börja skolan som sexåringarna skall jämställas med de etl år äldre barnen. Någon skolplikt föreligger inte förrän påföljande år. Detta medför bl.a. all tvångsåtgärder för atl få ett barn till skolan givelvis är uteslutna.

Möjligheterna till tidigare skolstart gäller alla de skolformer inom vilka skolplikt kan fullgöras.

Införandet av den flexibla skolstarten är särskilt reglerat i övergångs­bestämmelserna.

10 §

Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då bar­net fyller 16 år eller, om barnet har särskild skolplikt, 17 år.

Om barnet dessförinnan tillfredsställande slutför högsta årskursen i grundskolan eller motsvarande i någon annan skola där barnet får full­göra sin skolplikt, upphör därmed denna. Skolplikten upphör också, om barnet vid särskild prövning visar att det har motsvarande kunskaper. Sådan provning anordnas av styrelsen för utbildningen.

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärende om skolpliktens upphö­rande får överklagas hos skolväsendels överklagandenämnd.

68


 


Frågor i samband med överklagande har behandlats i den allmänna mo-    Prop. 1990/91:115 liveringen (avsnitt 2.1).

Av 1 kap. 14 § följer att beslut av skolväsendets överklagandenämnd inte får överklagas vidare.

11       §

Varje barn, som fullgör skolplikt inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom eller på något annat sätt, skall delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om barnet inte är sjukt eller har annat giltigt skäl att utebli.

En skolpliktig elev får beviljas kortare ledighet för enskilda angelä­genheter. Disciplinär åtgärd mot en skolpliktig elev får avse elevens när­varo i skolan, dock endast i ringa omfattning

Ingen är på grund av skolplikt, som fullgörs inom det offentliga skol­väsendet för barn och ungdom, skyldig att gå i skolan för att delta i obli­gatoriska inslag i utbildningen mer än 190 dagar per läsår eller att nå­gon dag delta i sådana inslag mer än åtta timmar eller, i de två lägsta årskurserna, mer än sex timmar.

I tredje stycket anges skolpliktens omfattning. Där anges hur många da­gar per läsår resp. hur många limmar per dag st>m eleverna som mest är skyldiga all gå i skolan, I den angivna tiden skall dock inte räknas in så­dana inslag i ulbildningen som inte är obligatoriska. Bakgrunden till detta har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.2).

12      §

På begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare skall eleven befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i verksamheten, om det med hänsyn till särskilda omständigheter inte är rimligt att kräva att eleven deltar.

Befrielse skall alltid medges från undervisning i religionskunskap, om eleven tillhör ett trossamfund, som har regeringens tillstånd att i skolans ställe ombesörja sådan undervisning, och eleven visar att han deltar i denna.

Om elevens vårdnadshavare kräver det, skall begäran om befrielse prövas av styrelsen för utbildningen eller, för elever utanför det offentli­ga skolväsendet, av den styrelse som ansvarar för grundskolan i elevens hemkommun. Avslås begäran vid sådan prövning, får beslutet överklagas hos kammarrätten.

Det är skolhuvudmannens sak atl avgöra vem som skall besluta om hu­ruvida en elev skall befrias från obligatoriska inslag i utbildningen. En vårdnadshavare som inte är nöjd med ett sådant beslut som fattats av nå­gon annan än det organ som anges i tredje stycket har dock alltid rätt all hänskjuia frågan lill detta organ. För elever inom det offentliga skol­väsendet är det styrelsen för utbildningen och för elever utanför del of­fentliga skolväsendel är det styrelsen för grundskolan i elevens hem-

69


 


kommun som är dessa organ. För sistnämnda grupp elever låg denna    Prop. 1990/91:115 uppgift tidigare på länsskolnämnden. Om vårdnadshavaren inte heller är nöjd med styrelsens beslut finns möjlighet alt överklaga detta hos kammarrätten.

Frågor om överklagande har behandlats utförligt i den allmänna mo­tiveringen (avsnitt 2.1). Inskränkningar i möjligheten att föra talan mot kammarrättens beslut finns i 35 och 36 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).

13 §

Kommunen skall se till att skolpliktiga elever i dess grundskola fullgör sin skolgång. Kommunen skall också se till att skolpliktiga barn, som är bosatta i kommunen men inte går i dess grundskola, på något annat sätt får föreskriven utbildning.

Huvudmannen för särskolan eller specialskolan skall se till att skol­pliktiga elever i skolor under dess ledning fullgör sin skolgång.

Med uttrycket bosatt i en viss kommun i första stycket avses den som rätteligen skulle ha varit kyrkobokförd i kommunen. Se vidare prop. 1985/86:10 om ny skollag m.m. s. 81 f.

16 §

Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att så skall ske, får styrelsen för utbildningen vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta si­na skyldigheter. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet överklagas.

Vitet får inte förvandlas till fängelse.

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden enligt denna paragraf får överklagas hos kammarrätten.

Om vårdnadshavaren till en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendel inte fullgör sina skyldigheter enligt 15 § får styrelsen för ulbildningen vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter.

Vissa allmänna bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om viten. Av dessa framgår bl.a. alt fråga om utdömande av vite prövas av länsrätt.

Vitet kan alltså inte tillgripas om eleven har vall en frislående skola. Då gäller i stället att hemkommunen enligt 14 § får ålägga barnet alt gå över till det offentliga skolväsendet.

70


 


4 kap. Grundskolan                                                                  Prop. 1990/91:115

Allmänt

Kapitlet om grundskolan, liksom kapitlen om särskolan, specialskolan och sameskolan har strukturerats på ett nytt och, så långt möjligt, enhet­ligt sätt. Principen om målstyrning av skolan har gjort det naturligt alt inleda dessa skolformskapilel med att ange de grundläggande målen för utbildningen i fråga. Därefter upptas etl antal bestämmelser som anger de ramar inom vilka huvudmännen skall bedriva utbildningen. En del bestämmelser konstituerar också rättigheter för eleverna. Någon föränd­ring i sak har dock inte åsyftats och därför har i åtskilliga fall ordalydel­ser från gällande bestämmelser kunnat användas.

1§

Utbildningen i grundskolan skall syfta till att ge eleverna de kunskaper och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för att delta i samhällslivet. Den skall kunna ligga till grund för fortsatt utbildning i gymnasieskolan.

Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.

Första stycket om syftet med ulbildningen i grundskolan motsvarar nu­varande 2 §.

Andra stycket om skyldigheten alt ge särskilt stöd motsvarar nuva­rande 3 § andra stycket.

Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfatt­ningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter de­ras ålder och mognad.

Frågor om elevinflytande har utförligt behandlats i den allmänna moti­veringen (avsnitt 2.3).

Grundskolan skall ha nio årskurser. Av dessa utgör 1-3 lågstadium, 4-6

mellanstadium och 7-9 högstadium.

Utbildningen i varje årskurs skall bedrivas under ett läsår. Varje läs­år skall delas upp på en hösttermin och en vårtermin.

Eleverna i grundskolan skall ha en i huvudsak gemensam studiegång, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Första stycket om alt grundskolan skall ha nio årskurser och om hur dessa skall delas in i stadier motsvarar nuvarande 1 §.

71


 


Bestämmelsen i andra stycket om läsåret och dess uppdelning i ler-    Prop. 1990/91:115 miner fanns fram lill och med år 1990 i de allmänna föreskrifterna i I kap. skollagen.

Tredje stycket om den gemensamma studiegången motsvarar nuva­rande 3 § första stycket.

Utbildningen i grundskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Bestämmelsen motsvarar med etl par ändringar nuvarande 15 §. Den första ändringen avser alt del inledningsvis slås fast atl utbildningen skall vara avgiftsfri för eleverna. Därmed avses atl skolhuvudmännen in­te får ta ut några avgifter av eleverna eller deras vårdnadshavare för ul­bildningen. Elevernas kostnader i övrigt för utbildningen regleras däref­ter. Den andra ändringen gäller att de hjälpmedel som skolhuvudmän­nen är skyldig att tillhandahålla kostnadsfritt skall möjliggöra en tidsen­lig utbildning.

För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i grundskolan skall

hemkommunen sörja för att sådan utbildning kommer till stånd.

Denna skyldighet skall normalt fullgöras genom att hemkommunen anordnar grundskola i den omfattning som krävs för att bereda utbild­ning åt samtliga i kommunen som har rätt till sådan.

Om det finns särskilda skäl får hemkommunen komma överens med någon annan kommun att denna i sin grundskola skall ta emot elever vars grundskoleutbildning hemkommunen har att sörja för.

Bestämmelserna i denna paragraf reglerar kommunernas skyldighet atl anordna grundskoleutbildning och vilka barn och ungdomar de är skyl­diga atl la emot i denna.

Första stycket slår fast den grundläggande skyldigheten atl sörja för grundskoleutbildning för alla som enligt reglerna i 3 kap. har rätt lill så­dan. Denna skyldighet åvilar hemkommunen. Begreppet hemkommun definieras i 1 kap. 15 §.

Av andra och tredje styckena framgår att kommunerna normalt är skyldiga att själva anordna denna grundskoleutbildning, men all en kommun om det föreligger särskilda skäl får besluta atl någon eller någ­ra elever i stället skall las emot i en annan kommuns grundskola. Själv­fallet förutsätter ett sådant beslut att kommunerna träffat ett samarbets­avtal om saken. Så kan t.ex. det förhållandet att eleven i fråga får korta­re skolresor utgöra ett sådant särskilt skäl som fordras för all undanlag

72


 


skall få göras från huvudregeln. Bestämmelsen måste också tolkas mot    Prop. 1990/91:115 bakgrund av vad som föreskrivs i nästa paragraf

Varje kommun är skyldig att vid utformningen av sin grundskoleverk­samhet beakta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommunika­tionssynpunkt.

Ingen kommun får organisera sin grundskola så att någon elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet. Avsteg här­ifrån får dock göras om förhållandena är så speciella att det framstår som orimligt att kommunen anordnar skolgång på sådant sätt att eleven kan bo kvar i hemmet under skolgången. Vid denna bedömning skall särskild vikt fastas vid elevens ålder.

Vid fördelningen av elever på olika skolor skall kommunen eftersträ­va att placera eleverna sä att de får så kort skolväg som möjligt. Vård­nadshavares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola inom kommunen skall beaktas så långt det är möjligt utan att andra ele­vers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts.

Bestämmelserna i denna paragraf syftar till alt eleverna inte skall belas­tas med längre skolvägar och skolresor än vad som är nödvändigt.

Första stycket anger grundsatsen att elevernas intresse av atl behöva lägga ned så lite tid som möjligt på alt la sig lill skolan alllid måste utgö­ra en betydelsefull faktor vid planeringen och utformningen av skol­verksamheten i kommunen. Självfallet måste härvid avvägningar många gånger göras t.ex mellan olika elever eller mellan vissa elevers intresse av en kort skolväg och vikten av att skolorna får en rationell storlek. Det är inte möjligt all ge några detaljerade föreskrifter för hur dessa av­vägningar skall göras, men det är kommunernas skyldighet all alllid fin­na sådana lösningar som ger varje elev en situation som vid en samlad bedömning av omständigheterna framstår som rimlig för eleven. Alt sä sker är ett förhållande som kan bli föremål för kontroll genom uppfölj­ning och utvärdering av kommunens skolverksamhet.

Andra stycket innehåller en skyldighet för kommunerna att organi­sera sin grundskoleverksamhet så atl alla elever kan bo i del egna hem­mel. Möjligheten lill undantag från denna regel är avsedd atl komma lill tillämpning enbart i sällsynta fall, vilket har markerats med atl förhål­landena skall vara så speciella atl del skall framstå som orimligt med nå­gon annan lösning. Bedömningarna måste naturligtvis göras från fall lill fall med beaktande av den berörda elevens individuella förhållanden. Största vikt skall härvid fästas vid elevens ålder. Kommunens skyldighet atl svara för elevens koslnader följer av den föreslagna bestämmelsen i 7 § andra stycket.

Regleringen i tredje stycket om fördelningen av eleverna på olika skolor har utförligt kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.1).

73


 


                                                                             Prop. 1990/91:115

Hemkommunen är skyldig att sörja för att det för eleverna i grundsko­lan anordnas kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, fysiskt handikapp hos en elev el­ler någon annan särskild omständighet.

När en elev till följd av skolgången måste bo utanför det egna hem­met, skall hemkommunen svara för att eleven utan extra kostnader får tillfredsställande förhållanden.

Hemkommunens skyldighet enligt första och andra styckena omfattar inte sådana elever som avses i 8 §. Även för dessa elever skall dock den mottagande kommunen under de förutsättningar som anges i första stycket sörja för kostnadsfri skolskjuts inom den kommunen. Kostnaden härför ingår i de utbildningskostnader som avses i 8 §.

Bestämmelsen i första stycket om kostnadsfri skolskjuts motsvarar i allt väsentligt nuvarande 17 §. Utformningen har dock anpassats lill all reg­leringen inte längre bygger på begreppet elevområde.

Reglerna om när en kommun får organisera sin grundskoleverksam­het så atl en elev måste bo utanför det egna hemmet finns i 6 § andra stycket. Alt kommunen då är skyldig alt svara för elevens inackorderings- och resekostnader liksom övriga kostnader som kan va­ra nödvändiga för att eleven skall få tillfredsställande förhållanden följer av andra stycket av förevarande paragraf. Bestämmelser om överklagan­de finns i 11 §.

Del ansvar som hemkommunen har enligt bestämmelserna i denna paragraf gäller enligt tredje stycket inte de fall då kommunen har tagit emot en elev från en annan kommun på grund av regeln i 8 §. Om en sådan elev för skolgången bor i den kommun som anordnar ulbildning­en är denna kommun dock skyldig att inom kommunen sörja för kost­nadsfri skolskjuts under samma förutsättningar som gäller för elever från den kommunen. Elevens hemkommun är enligt bestämmelsen i nästa paragraf skyldig att ersätta den anordnande kommunen för ifråga­varande kostnader.

En kommun skall i sin grundskola även ta emot en elev för vars grund­skoleutbildning kommunen inte är skyldig att sörja, om eleven med hän­syn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens grundskola. En kommun som på grund av sådan skyldighet tar emot en elev har rätt till ersättning för sina kostnader för elevens ut­bildning från elevens hemkommun.

Innan kommunen fattar beslut om att för visst läsår ta emot en sådan elev skall den inhämta yttrande från elevens hemkomun, om sådant ytt­rande inte bedöms som onödigt.

Första styckets bestämmelse om elevers rält alt i vissa fall fullgöra sin skolplikt i en skola utanför hemkommunen överensstämmer, frånsett

74


 


vissa smärre avvikelser, med nuvarande 11 § första stycket. Förändring-    Prop. 1990/91:115 arna sammanhänger med atl begreppet elevområde inte längre förekom­mer i regleringen och är i övrigt av språklig art.

Regeln om interkommunal ersättning har närmast sin motsvarighet i nuvarande 18 § men har utformats efter förebild från de regler om in­terkommunal ersättning som tidigare har föreslagits beträffande gymna­sieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85 avsnitten 3.3.8, 4.9.1 och 8.1). Den nya regleringen innebär alt den mottagande kommunen inte får ta ut ett högre pris än vad som med tillämpning av den kommu-nalrällsliga självkostnadsprincipen motsvarar de faktiska kostnaderna för ulbildningen. Självfallet skall vid beräkningen av kostnaderna för en elev hänsyn tas till utgående statsbidrag. Olika kommuner kan ha olika kostnader för sin grundskoleverksamhet. Regeln medför därför inte nå­gol enhetligt pris. Ingenting hindrar emellertid all kommunerna kom­mer överens om schabloniserade ersättningar. Det kan nämligen knap­past antas att en sådan schablon skulle ge någon kommun en så klar överkompensation att den står i strid med självkostnadsprincipen.

Av föregående paragraf framgår att kostnader för skolskjuts kan vara sådana koslnader som skall ersättas.

Möjlighet för eleven eller företrädare för denne atl överklaga om en kommun vägrar atl la emot eleven följer av 11 §.

Andra stycket motsvarar nuvarande 12 § första stycket, dock med de ändringar som motiveras av de nyligen antagna bestämmelserna i 2 kap.

I § om den kommunala organisationen för skolan.

Den som har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras under läsårets gång.

Motsvarar nuvarande 14 § med en redaktionell ändring i syfte att göra bestämmelsen tydligare.

10       §

Om en elev i grundskolan inte tillfredsställande har slutfört sista årskur­sen när skolplikten upphör men bedöms ha förmåga att fullfölja utbild­ningen, skall eleven beredas tillfålle att göra detta under högst två år ef­ter det att skolplikten upphörde.

Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande 3 kap. 17 § första stycket. En regel om möjlighet atl överklaga beslut enligt denna bestämmelse finns i

II §.

11       §

Beslut som en kommun fattar i frågor som avses i 7 § andra stycket om åtgärder för elever som inte bor hemma, i 8 § första stycket om motta­gande av en elev från en annan kommun samt i 10 § om rätt att fullfölja

75


 


utbildningen får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd av    Prop. 1990/91:115 eleven eller företrädare för denne.

Frågor om överklagande har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1).

Av den föreslagna bestämmelsen i 1 kap. 14 i framgår all beslut av skolväsendels överklagandenämnd inte får överklagas vidare.

6 kap. Särskolan

Utbildningen i särskolan syftar till att ge psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan och gymna­sieskolan.

I enlighet med den systematik som berörts inledningsvis i specialmotive­ringen till 4 kap. har del grundläggande syftet med skolformen placerats i början av särskolekapillet.

i I kap. 16 § finns angivet vilka som skall jämställas med psykiskt ut­vecklingsstörda vid tillämpningen av denna lag.

Bestämmelsen motsvarar i sak nuvarande 9 §.

Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfatt­ningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter de­ras ålder, mognad och förutsättningar i övrigt.

Bestämmelsen om elevinflytande har utförligt kommenterats i den all­männa motiveringen (avsnitt 2.3).

Särskolan omfattar grundsärskola, träningsskola och yrkessärskola.

Grundsärskolan och träningsskolan skall ha tio årskurser. Av dessa utgör 1-3 lågstadium, 4-6 mellanstadium och 7-10 högstadium. Tränings­skolan är avsedd för elever som inte kan gå i grundsärskolan. Styrelsen för utbildningen avgör om en elev som tas emot i särskolan skall gå i grundsärskolan eller träningsskolan.

Yrkessärskolan bygger på grundsärskolan och träningsskolan. Styrel­sen för utbildningen avgör om en elev i yrkessärskolan skall få yrkesut­bildning, yrkesträning eller verksamhetsträning.

Bestämmelserna om särskolans uppbyggnad motsvarar i sak de regler som i dag finns i 6 - 9 §§.

Föreskriften om alt det är styrelsen för särskolan som beslutar om inom vilken del av särskolan en elev skall las emot motsvarar till en del nuvarande 10 § första stycket. När del gäller beslut om vilken inriktning ulbildningen i yrkessärskolan skall ha finns motsvarande regel i dag i

76


 


28 § särskoleförordningen (1986:573). Den nu föreslagna regleringen in-    Prop. 1990/91:115 nebär att reglerna sammanförs i samma lagrum.

Styrelsens beslut enligt denna paragraf om placering inom särskolan eller om utbildningens inriktning inom yrkessärskolan kan inte över­klagas.

Utbildningen i särskolan skall vara avgiftsfri för eleverna: De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälp­medel som behövs för en tidsenlig utbildning. 1 verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.

Bestämmelsen motsvarar helt den som föreslagits för grundskolan (4 kap. 4 § första stycket).

För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i särskolan skall hemlandstingskommunen sörja för att sådan utbildning kommer till stånd. Motsvarande gäller för kommuner som inte ingår i någon lands­tingskommun.

En landstingskommun får komma överens med en kommun som ingår i landstingskommunen om att kommunen skall överta skyldigheten att sörja för särskoleutbildning såvitt avser barn och ungdomar i kommu­nen. Kommunen får därvid i sin särskola ta emot barn från andra kom­muner om den som har att sörja för barnens särskoleutbildning medger det. Om en överlåtelse av huvudmannaskapet har skett får landstings­kommunen lämna ekonomiskt bidrag till kommunen. Har överlåtelse skett till samtliga kommuner i landstingskommunen får kommunerna samverka med varandra för att anordna utbildningen och lämna ekono­miska bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna.

En landstingskommun får med bibehållande av huvudmannaskapet överlåta ledningen av en enhet av särskolan till den kommun där enhe­ten är belägen, om kommunen samtycker till detta.

Första stycket innehåller föreskrifterna om skyldighet all anordna sär­skola. Vem som har rält atl gå i särskola följer dels av 3 kap., dels av den föreslagna bestämmelsen i 7 § nedan. Vad som avses med hemlands­tingskommun framgår av 1 kap. 15 § andra stycket.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena om landstingskommu­nens möjlighet all efter överenskommelse med kommun överlåta hu­vudmannaskapet för särskolan resp. ledningen för viss särskola har sina motsvarigheter i nuvarande 2 och 4 §§. De har dock dels genomgått en språklig överarbetning, dels kompletterats med en uttrycklig föreskrift om att kommun som övertagit huvudmannaskapet för särskolan i sin särskola även får ta emot elever från andra kommuner inom landstings-

77


 


området. Trots att den hittills gällande lagtexten inte ger någon upplys-    Prop. 1990/91:115 ning därom, har det enligt motiven bakom den avselts all kommunerna skulle ha denna möjlighet.

Landstingskommun och kommun som anordnar särskola är skyldiga att så långt det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvung­en att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. Även i öv­rigt skall huvudmannen vid utformningen av sin särskoleverksamhet be­akta vad som ur kommunikationssynpunkt är ändamålsenligt för elever­na.

Varje huvudman är skyldig att för eleverna i sin särskola anordna kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafikförhållandena, elevens handikapp eller någon annan sär­skild omständighet.

I lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings­störda m.n. finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Bestämmelsen i första stycket om skyldigheten atl söka anordna särsko­lan så att inga elever blir tvungna alt bo utanför det egna hemmet mot­svarar nuvarande 11 §. Föreskriften om skyldighet atl även i övrigt be­akta vad som för eleverna är ändamålsenligt ur kommunikationssyn­punkt överensstämmer med vad som har föreslagits för grundskolan och har kommenterats i anslutning lill 4 kap. 6 §.

Skyldigheten enligt andra stycket atl anordna skolskjuts överens­stämmer också med vad som i 4 kap. 7 § första stycket föreslagils för grundskolan så när som på atl beträffande särskolan en elevs handikapp skall beaktas oberoende av dess art.

Beträffande särskolan finns i skollagen inte föreskrivet någon skyl­dighet för skolhuvudmännen som sådan att svara för de koslnader som kan uppslå därför alt en elev på grund av skolgången tvingas bo utanför det egna hemmel. I stället hänvisas i tredje stycket till omsorgslagen, vil­ken garanterar eleverna erforderliga särskilda omsorger.

Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda har rätt att efter skolpliktens upphörande tas emot i särskolan intill utgången av vårterminen det kalenderår då de fyller 21 år om de inte bereds utbildning i specialskolan.

En elev som har påbörjat yrkesutbildning eller motsvarande i särsko­lan före utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år, skall beredas möjlighet att fortsätta i särskolan till utgången av vårter­minen det kalenderår då eleven fyller 23 år, om det behövs för att slutfö­ra utbildningen.

78


 


Bestämmelsen i denna paragraf skall tillsammans med den föreslagna    Prop. 1990/91:115 regleringen för specialskolan i 7 kap. 6 § andra stycket ersätta föreskrif­terna i nuvarande 3 kap. 19 § första och andra styckena. Någon ändring i sak är inte avsedd, utan förändringen är av redaktionell art.

Del skall observeras atl särskolans skyldighet att la emot elever enligt första stycket omfattar alla ungdomar i angiven ålder som är psykiskt utvecklingsstörda och därför inte kan gå i gymnasieskolan. Skyldigheten bortfaller dock om specialskolan tar emot eleven.

Möjligheterna atl överklaga beslut enligt denna bestämmelse regleras i följande paragraf.

Beslut som styrelsen för utbildningen fattar enligt 7 § om att en elev inte skall tas emot i särskolan därför att denne bedöms kunna gå i gymnasie­skolan trots att eleven är utvecklingsstörd får överklagas av eleven eller företrädare för denne hos skolväsendets överklagandenämnd.

Frågor i samband med överklagande har behandlats i den allmänna mo­tiveringen (avsnitt 2.1).

Att överklagandenämndens beslut inte får överklagas vidare följer av den föreslagna bestämmelsen i I kap. 14 §.

7 kap. Specialskolan

1§

Utbildningen i specialskolan skall syfta till att ge barn och ungdomar med synskada, dövhet, hörselskada eller talskada en till varje elevs för­utsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan.

Därutöver kan specialskolan tillhandahålla sådan utbildning som av­ses i 6 § andra stycket.

Första stycket anger specialskolans grundläggande syfte. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 2 §.

Den utbildning som avses i andra stycket är sådan utbildning som enligt det angivna lagrummet ges efter skolpliktens upphörande. Be­stämmelsen motsvarar nuvarande 1 § andra stycket.

Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfatt­ningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter de­ras ålder, mognad och förutsättningar i övrigt.

Bestämmelsen om elevinflytande har utförligt kommenterats i den all­männa motiveringen (avsnitt 2.3).

Begränsningen av elevernas inflytande med hänsyn lill deras förut­sättningar i övrigt motsvarar den begränsning som finns även för särsko­lan. Den avser enbart sådana inskränkningar som kan föranledas av alt

79


 


eleverna är psykiskt utvecklingsstörda eller har ett begåvningshandikapp    Prop. 1990/91:115 som enligt 1 kap. 16 § skall jämställas därmed.

Specialskolan skall för utbildning på grundskolenivå ha tio årskurser, som fördelas på lågstadium, mellanstadium och högstadium enligt före­skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Föreskrifterna om specialskolans uppbyggnad motsvarar nuvarande 1 § första stycket.

Utbildningen i specialskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.

Staten skall svara för att eleverna i specialskolan kostnadsfritt erhål­ler för utbildningen erforderliga resor.

För elever i specialskolan som till följd av skolgången måste bo utan­för det egna hemmet skall staten svara för att eleverna utan extra kost­nader får tillfredsställande förhållanden.

Bestämmelsen i första stycket om den avgiftsfria utbildningen och rät­ten lill kostnadsfria hjälpmedel överensstämmer med den föreslagna regleringen för bl.a. grundskolan i 4 kap. 4 § första stycket och har kommenterats i anslutning till den bestämmelsen.

Skyldigheten för staten enligt andra stycket all betala elevernas resor avser såväl dagliga resor mellan det egna hemmet eller elev­hem/familjehem och skolan som resor mellan det egna hemmet och elevhemmet/familjehemmet i rimlig omfattning. Omfattningen av denna senare skyldighet måste bedömas från fall till fall. Bedömningen bör ut­gå från vad som sägs i tredje stycket om att eleven skall få tillfredsstäl­lande förhållanden. Särskild hänsyn måste vid denna bedömning las lill elevens ålder.

Föreskrifterna i tredje stycket om statens skyldighet all sörja för ele­ver som måste bo utanför del egna hemmet överensstämmer med den reglering som i 4 kap. 7 § andra stycket har föreslagits för kommuner beträffande grundskoleelever. I 8 § finns bestämmelser om möjligheten att överklaga beslut enligt detta stycke.

Utbildningen i specialskolan skall bedrivas vid flera särskilda enheter. För varje sådan enhet skall det finnas en styrelse. Regeringen meddelar föreskrifter om enheterna och deras upptagningsområden.

80


 


Utbildning i specialskolan kan också anordnas i särskilda klasser som    Prop. 1990/91:115 är förlagda till grundskolan men leds av en styrelse för specialskolan.

Paragrafen motsvarar nuvarande 3 S med de justeringar som föranletts av atl det sedan skolöverstyrelsen avskaffats saknas skäl alt benämna sty­relserna för de olika specialskolorna lokala styrelser.

Om en elev i specialskolan inte tillfredsställande har slutfört sista årskur­sen när skolplikten upphör men bedöms ha förmåga att fullfölja utbikJ-ningen, skall eleven beredas tillfålle att göra detta under högst två år ef­ter det att skolplikten upphörde. Vad nu sagts gäller dock inte om eleven är psykiskt utvecklingsstörd.

Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda får efter skolpliktens upphörande i mån av plats ge­nomgå annan utbildning i specialskolan intill utgången av vårterminen det kalenderår då de fyller 21 år.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar för specialskolans del nuvaran­de 3 kap. 17 § första stycket. Någon förändring i sak är inte avsedd ulan bestämmelsen har bara för tydlighetens skull överarbetats språkligt. Reg­ler om överklagande finns i 8 §.

På motsvarande sätt avses regleringen i andra stycket tillsammans med föreslagna 6 kap. 7 § första stycket ersätta nuvarande 3 kap. 19 § första stycket utan all någon ändring görs i sak. Specialskolans möjlighe­ter att la emot dessa ungdomar är beroende av om de kan beredas plats. Med tanke på de specialskolor som för närvarande finns torde det bara vara möjligt all bereda plats för vissa ungdomar med synskada. För hör­selskadade psykiskt utvecklingsstörda har .staten vidare sedan 1%8 ett avtal med Örebro läns landsting om yrkesundervisning. De ungdomar som inte kan beredas plats på en specialskola men som i övrigt omfattas av bestämmelsen skall tas emot i särskolan enligt föreslagna 6 kap. 7 § första stycket.

Hemkommunen skall betala ersättning till staten för vissa kostnader för den som är elev i specialskolan. Detta gäller dock inte om eleven går i en sådan särskild klass av specialskolan som är förlagd till hemkommu­nens grundskola.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om ytterligare undantag samt om ersättningens storlek.

Bestämmelserna i första stycket motsvarar vad som finns upplaget i 5 § första stycket i kapitlets nu gällande lydelse samt vad som i övrigt till-lämpats. De nu gällande föreskrifterna om beräkningen av ersättningens storlek har däremot utgått, eftersom de anknyter till en reglering av in­terkommunal ersättning som har föreslagits skola upphöra. 1 stället ges i

81


 


andra stycket ett bemyndigande till regeringen atl direkt meddela före-    Prop. 1990/91:115 skrifter om ersättningen och om ytterligare undantag från skyldigheten atl betala ersättning.

Beslut av styrelsen för utbildningen enligt 4 § tredje stycket om åtgärder för elever som inte bor hemma samt enligt 6 § första stycket om rätten att fullfölja utbildningen får överklagas av eleven eller företrädare för denne hos skolväsendets överklagandenämnd.

Frågor om Överklagande har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1).

Att överklagandenämndens beslut inte får överklagas vidare följer av föreslagna 1 kap. 14 §.

8 kap. Sameskolan

1§

Utbildningen i sameskolan skall syfta till att ge samers barn en utbild­ning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen till och med årskurs 6 i grundskolan.

Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.

I första stycket anges det grundläggande syftet med sameskolan.

Andra stycket överensstämmer med vad som enligt 4 kap. I § andra stycket föreslås skall komma atl gälla för grundskolan.

28

Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfatt­ningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter de­ras ålder och mognad.

Bestämmelsen överensstämmer med vad som enligt 4 kap. 2 § föreslås skall komma att gälla för grundskolan. Frågor om elevernas inflytande har kommenterats utförligt i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).

Samers barn får fullgöra sin skolplikt i sameskolan i stället för i grund­skolan. Detsamma gäller andra barn, om det finns särskilda skäl.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 2 §. Här anges den krets som är be­rättigad till undervisning i sameskolan, nämligen samers barn. Huruvida föräldrarna skall räknas som samer får liksom hittills i första hand bero på deras egen uppfattning. Finns särskilda skäl har även andra barn rätt lill undervisning i sameskolan.

82


 


                                                                             Prop. 1990/91:115

Utbildningen i sameskolan skall vara avgiftsfri för eleverna. De skall

utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra

hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får

dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad

för eleven.

Bestämmelsen i paragrafen överensstämmer med den som finns för grundskolan i 4 kap. 4 §. Den har kommenterats I anslutning till den paragrafen.

För elever i sameskolan som till följd av skolgången måste bo utanför det egna hemmet skall staten svara för att eleverna utan extra kostnader får tillfredsställande förhållanden.

Staten skall svara för att eleverna i sameskolan kostnadsfritt erhåller för utbildningen erforderliga resor.

Statens skyldigheter enligt första stycket överensstämmer i sak med vad som i 4 kap. 7 § andra stycket föreslagits skall gälla för kommuner be­träffande grundskoleelever.

Andra stycket överensstämmer med vad som i 7 kap. 4 jj andra stycket föreskrivs för specialskolan. Vilken typ av resor som främst avses har kommenterats i anslutning till specialmoliveringen till del lagrum­met. Vid bedömningen av vilka resor som skall anses vara erforderliga för ulbildningen bör skolhuvudmännen vidare kunna finna viss ledning i bestämmelserna om skolskjulsning i grundskolan.

För sameskolan skall finnas en styrelse.

Styrelsen beslutar om intagning av elever i sameskolan. Styrelsens be­slut i sådana frågor får överklagas av eleven eller företrädare för denne hos skolväsendets överklagandenämnd.

En bestämmelse som motsvarar första stycket finns för närvarande i punkten 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1990:1477) om ändring i skollagen.

Regeln i andra stycket om alt styrelsen beslutar om intagning mot­svarar första delen av nuvarande 3 §. Däremot är överklagandereglerna nya. f-rågan om lill vilken instans överklagande skall riktas och om möjligheten all överklaga vidare har utförligt kommenterats i den all­männa motiveringen (avsnitt 2.1). Vidare föreslås den förändringen alt talerätlen uttryckligen skall begränsas till eleven eller företrädare för denne.

83

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 115


9 kap. Frisfående skolor                                                             Prop. 1990/91:115

Godkännande

Skolplikt får fullgöras i en frisfående skola, om skolan är godkänd för

ändamålet.

Ärenden om godkännande för vanlig skolplikt prövas av statens skol­verk.

Såvitt gäller särskild skolplikt prövas

1.   sådant godkännande som avser en skola som motsvarar särskolan av styrelsen för särskolan där skolan är belägen och

2.   sådant godkännande som avser en skola som motsvarar specialsko­lan av styrelsen för den specialskola som ansvarar för utbildning av sam­ma handikappgrupp där skolan är belägen.

Vad som avses med en frislående skola framgår av 1 kap. 3 §.

Första stycket innehåller den grundläggande regeln om atl skolplikt får fullgöras i sådan frislående skola som är godkänd för ändamålet. I andra stycket finns föreskrifter om vem som får godkänna frislående skolor för fullgörande av skolplikt. Bestämmelserna innebär inga för­ändringar i sak jämfört med regleringen i nuvarande 1 och 3 §§ annat än atl det skall ankomma på statens skolverk alt godkänna frislående skolor för fullgörande av vanlig skolplikt. Denna fråga har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.3).

Godkännande för vanlig skolplikt skall meddelas, om skolans utbildning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och fårdigheter som grundskolan förmedlar och sko­lan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans allmänna mål.

Godkännande för särskild skolplikt skall meddelas, om skolan ger eleverna en utbildning som väsentligen svarar mot den som de skulle få i särskolan eller specialskolan. En ytterligare förutsättning är att eleverna i samband med utbildningen bereds erforderliga omsorger.

I godkännandet för särskild skolplikt skall anges om det avser särsko­leutbildning eller specialskoleutbildning eller båda dessa skolformer samt för vilka handikappgrupper utbildningen godkänns.

Kraven i första stycket för alt en frislående skola skall godkännas för fullgörande av vanlig skolplikt motsvarar lill fullo vad som i dag gäller enligt nuvarande 1 § andra stycket.

Även kraven i andra stycket för att en frislående skola skall godkän­nas för fullgörande av särskild skolplikt motsvarar till en del vad som är föreskrivet i nuvarande 3 § andra stycket. Till denna tidigare reglering har i tredje stycket fogals en föreskrift om atl ett godkännande skall ange om det avser särskole- eller specialskoleulbildning samt i förekom-

84


 


mande fall för vilka handikappgrupper utbildningen godkänts. Syftet    Prop. 1990/91:115 med denna föreskrift är att möjliggöra den prövning som förutsätts i föl­jande paragraf.

Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna paragraf finns i9§.

Om ett barn har handikapp som enligt 3 kap. 3 § kan vara grund för särskild skolplikt, får barnet fullgöra sin skolplikt i en godkänd friståen­de skola endast om

1.   skolan är godkänd för elever som har särskild skolplikt på grund av samma handikapp som barnet eller

2.   huvudmannen för särskolan respektive specialskolan bedömer att barnet ändå kan tillgodogöra sig utbildningen vid skolan.

Bestämmelsen motsvarar i huvudsak vad som följer av nuvarande 4 §. Smärre förändringar har gjorts dels för att anpassa lydelsen lill de nya benämningarna på de ansvariga organen för särskolan och specialsko­lan, dels av redaktionella skäl.

Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna paragraf finns i 9 §.

Den som har vanlig skolplikt men som endast för kortare tid är bosatt i landet eller som har andra skäl att få en utbildning med internationell inriktning får fullgöra sin skolplikt i en frisfående skola med sådan in­riktning (internationell skola), om skolan av statens skolverk har god­känts för ändamålet.

För godkännande krävs att skolans utbildning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och färdigheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den om­fattning som de i landet för kortare tid bosatta eleverna behöver.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 2 §, dock med den förändringen alt rätlen atl godkänna en sådan fristående skola som här avses, en interna­tionell skola, för fullgörande av skolplikt flyttas från regeringen till sta­tens skolverk. Denna ändring har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.3).

Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna paragraf finns i9§.

Tillsyn m.m.

Frisfående skolor som avses i 1 och 4 §§ skall i fråga om sin utbildning

för skolpliktiga elever sfå under tillsyn av statens skolverk.

85


 


Den omedelbara tillsynen över sådan utbildning ankommer på den    Prop. 1990/91:115 styrelse som finns för grundskolan respektive särskolan eller specialsko­lan för den kommun där skolan är belägen.

Bestämmelsen motsvarar i sak den reglering som följer av nuvarande 5 och 6 §§, dock med den förändringen atl alla godkända fristående sko­lor skall stå under skolverkels tillsyn i stället för skolöverstyrelsens och länsskolnämndernas. Vidare har bestämmelsens utformning anpassats till de terminologiska förenklingar som möjliggjorts beträffande skolhu­vudmannens ansvariga organ.

Om en fristående skola inte längre uppfyller kraven för godkännande och bristerna inte avhjälps efter påpekande för huvudmannen, skall god­kännandet återkallas.

Återkallande beslutas av den myndighet som beslutar om godkännan­de.

Regleringen i första stycket motsvarar nuvarande 7 § första stycket.

Bestämmelsen om återkallande i andra stycket har anpassats till de föreslagna förändringarna i fråga om vem som skall godkänna.

Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna paragraf finns i9§.

Övriga föreskrifter

Ett delegationsuppdrag enligt 3 kap. 12 § andra stycket kommunallagen (1977:179) får inte omfatta befogenhet att meddela eller återkalla god­kännande för en frisfående skola enligt denna lag.

Det föreslagna delegeringsförbudet motsvarar nuvarande 8 §.

När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en frisfående skola, skall huvudmannen för skolan snarast lämna uppgift om detta till styrelsen för utbildningen i elevens hemkommun.

I 3 kap. 14 § finns föreskrifter om uppgiftsskyldighet vid vissa fall av frånvaro.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 10 §, dock har styrelsen för ulbild­ningen i elevens hemkommun salts in som mottagare av uppgiften.

Beslut av statens skolverk i ärenden om godkännande eller återkallande av godkännande för en frisfående skola enligt I, 4 eller 6 S får överkla­gas hos kammarrätten.

86


 


Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden om godkännande eller    Prop. 1990/91:115 återkallande av godkännande för en frisfående skola för särskild skol­plikt enligt 1 eller 6 § får överklagas hos kammarrätten.

Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden som avses i 3 § får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd.

Beslut om godkännande av en fristående skola eller återkallelse av så­dant godkännande överklagas till kammarrätt. Skälen till denna instans-ordning har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1). Hu­ruvida kammarrättens avgörande skall kunna bli föremål för prövning i regeringsrätten beror på vanliga regler om prövningstillstånd.

Beslut av styrelsen för utbildningen enligt 3 § får överklagas lill skol­väsendels överklagande nämnd. Av 1 kap. 14 § följer att nämndens be­slut inte får överklagas vidare.

10 kap. Särskilda utbildningsformer

En internatskola kan på framställning från huvudmannen ges ställning av riksinternatskola genom beslut av statens skolverk. Kommuner och enskilda kan vara huvudmän för riksinternatskolor.

En riksinternatskola skall ha till uppgift att anordna utbildning, som motsvarar grundskolan och gymnasieskolan eller endera av dessa skol­former, för i första hand barn och ungdomar som har utlandssvenska föräldrar eller har behov av miljöombyte eller som är från glesbygd och inte kan beredas tillfredssfållande inackordering.

I den del en riksinternatskola motsvarar grundskolan skall den i frå­ga om rätten att fullgöra skolplikt där anses vara en enligt 9 kap. 1 § första och andra styckena godkänd frisfående skola. I fråga om riksin­ternatskolornas organisation och tillsynen över dem meddelas föreskrif­ter av regeringen eller den  myndighet som regeringen bestämmer.

Prövningen av om en internatskola skall ges ställning av riksinlernat­skola görs enligt första stycket av statens skolverk. Om en skola har för­klarats som riksinternalskola innebär del, när det gäller en eventuell grundskoledel av skolan, att skolan utgör en godkänd fristående skola i den delen. Beslut om godkännande av frislående skolor för fullgörande av vanlig skolplikt och om att förklara skolor för riksinternalskolor har därför samlats hos samma myndighet.

Hur ett beslut meddelat med stöd av denna paragraf får överklagas följer av 6 §.

Beslut i ärenden enligt 1 § om att ge en skola ställning av riksinternat­skola och om återkallande av sådant beslut samt enligt 4 § om att fullgö­ra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag får överklagas hos kammarrätten.

87


 


Frågor i samband med regieringen av överklaganden har behandlats i    Prop. 1990/91:115 den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1).

Möjligheten att överklaga kammarrättens avgörande lill regeringsrät­ten beror på regler om prövningstillstånd i förvaltningsprocesslagen.

14       kap. Skolhälsovård

Varje elev i grundskolan eller sameskolan skall erbjudas att genomgå allmän hälsokontroll en gång på varje stadium. Den första kontrollen skall äga rum första läsåret. Eleven skall dessutom, mellan de allmänna hälsokontrollerna, erbjudas att genomgå kontroll av syn och hörsel och andra begränsade hälsokontroller.

Om skolläkaren pä förekommen anledning anser att en viss elev i grundskolan eller sameskolan behöver undersökas särskilt, skall eleven genomgå sådan undersökning.

Eleverna i de delar av särskolan och specialskolan som motsvarar grundskolan skall när det behövs erbjudas att genomgå särskilda under­sökningar som föranleds av deras handikapp. I övrigt gäller bestämmel­serna i första och andra styckena även för dessa elever.

Skolhuvudmännen är skyldig att erbjuda eleverna hälsoundersökningar i den omfattning som sägs i första och tredje styckena. För eleverna fö­religger dock normalt ingen skyldighet all låta sig undersökas.

Om skolläkaren på förekommen anledning bedömer atl en elev i grundskolan eller sameskolan eller inom de delar av särskolan och spe­cialskolan som motsvarar grundskolan behöver undersökas är eleven emellertid enligt andra stycket skyldig atl låta undersöka sig. Det har förutsatts bara förekomma i undantagsfall all denna möjlighet till tvångsvis undersökning utnyttjas. Bakgrunden lill bestämmelsen har be­handlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4).

Statens skolverk skall ha tillsyn över skolhälsovården.

Skolverket skall vara tillsynsmyndighet för skolhälsovården. Vad detta innebär, liksom bakgrunden lill bestämmelsen har berörts i den allmän­na motiveringen (avsnitt 2.4).

15       kap. Övriga föreskrifter

13 §

Den som efter skolpliktens upphörande genomgår utbildning inom det of­fentliga skolväsendet eller annars genomgår utbildning med stöd av den­na lag skall på egen eller sfållföreträdares begäran befrias från delta­gande i inslag som annars inte kan väljas bort, om förutsättningarna i 3 kap. 12 § är uppfyllda. I fråga om prövning och överklagande gäller be­stämmelserna i 3 kap. 12 § tredje stycket.

88


 


Prop. 1990/91:115 Bestämmelsen motsvarar med en redaktionell förändring nuvarande 3 kap. 20 §.

14 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om utbildning enligt denna lag efter skolpliktens upphörande meddela fö­reskrifter om disciplinära åtgärder och skiljande av elev från en viss ut­bildning.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 3 kap. 21 §. Bemyndigandet gäller för hela del offentliga skolväsendet, således såväl för barn- och ung­domsskolan som för vuxenutbildningen.

89


 


Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser                           Prop. 1990/91:115

2.    Utöver vad som följer av 3 kap. i dess nya lydelse skall bestämmel­
serna i 3 kap. 7 och 16 §§ i deras äldre lydelse tillämpas beträffande
barn födda före år 1985. Vad som sägs om länsskolnämnden i 3 kap.
16 § skall dock i stallet avse styrelsen för utbildningen.

Bestämmelsen innebär alt den gamla möjligheten atl skjuta upp skol­starten etl år skall gälla för barn som fyller sju år under år 1991. Den möjlighet som följer åv nuvarande 3 kap. 9 § all överklaga beslut i den­na typ av ärenden finns inte kvar efter den 1 juli 1991.

3.    Bestämmelsen i 3 kap. 8 § skall tillämpas först från och med den
1 juli 1997. Till dess gäller att hemkommunen får medge barn att börja i
grundskolan eller i annan skola för vanlig skolplikt redan det kalender­
år de fyller sex år, om barnets vårdnadshavare begär det. Motsvarande
skall under samma tid gälla huvudmannen för särskolan respektive spe­
cialskolan såvitt gäller skola för särskild skolplikt. I fråga om samesko­
lan lämnas sådant medgivande av sameskolstyrelsen.

Bakgrunden till att skolhuvudmännen skall ha en sexårig övergångstid för alt fullt ut införa den flexibla skolstarten har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2).

4.    Sådana godkännanden av frisfående skolor som har meddelats en­
ligt besfåmmelserna i 9 kap. 1-3 §§ i deras äldre lydelse och inte återkal­
lats skall alltjämt gälla. Motsvarande skall för riksinternatskolor gälla
beträffande sådana förklaringar som avses i besfåmmelsen i 10 kap. 1 § i
dess äldre lydelse.

Bestämmelsen innebär att lämnade godkännanden alltjämt skall gälla och alt således statens skolverk inte särskilt behöver pröva dessa på nytt. Frågor om återkallande av godkännande skall efter den I juli 1991 prö­vas av skolverket även om godkännandet meddelats dessförinnan. På samma säll gäller att en skola som vid ikraftträdandet har ställning som riksinlernatskola behåller denna ställning utan någon ny förklaring från skolverket.

5.     Förekommer i lag eller annan författning beteckningen den lokala
styrelsen för specialskolan skall därmed avses den styrelse för special­
skolan som föreskrivs i 7 kap. 5 §.

I andra lagar och författningar förekommer den gamla beteckningen för det ansvariga organet för specialskolan. I stället för all omedelbart ändra samtliga dessa föreskrivs att dessa bestämmelser skall avse den styrelse som skall finnas enligt den nya bestämmelsen i 7 kap. 5 §.

6.    Beträffande sådana ärenden som överklagats till en länsskolnämnd
eller skolöverstyrelsen enligt äldre bestämmelser och som inte avgjorts
den I juli 1991 skall följande gälla.

90


 


överklaganden av beslut enligt 3 kap. 4 § om lämplig skolform, 3 kap.    Prop. 1990/91:115 7 § om uppskjuten skolstart, 3 kap. 10 § om skolpliktens upphörande, 3 kap. 17 § om fullföljande av skolgången sedan skolplikten upphört samt enligt 4 kap. 13 § och 5 kap. 10 § om mottagande av en elev från en an­nan kommun prövas av skolväsendets överklagandenämnd.

Även överklaganden av beslut som får överklagas enligt 3 kap. 7 §, 4 kap. 5 §, 4 a kap. 6 § vuxenutbildningslagen (1984:1118) och 10 § lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare prövas av skolväsendets överklagandenämnd.

Beslut av skolväsendets överklagandenämnd får inte överklagas.

Överklaganden av beslut enligt 3 kap. 12 § om befrielse från undervis­ning och 9 kap. 1, 3 eller 7 § om godkännande eller återkallande av god­kännande av frisfående skola prövas av kammarrätten.

Övriga sådana överklaganden som anges i första stycket prövas av re­geringen.

I fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet men för vil­ka tiden för överklagande inte har gått ut vid den tidpunkten gäller att, utan hinder av äldre besfåmmelser om överinstans, överklagandena skall prövas av den instans som ovan i denna punkt har föreskrivits såvitt gäl­ler redan överklagade ärenden.

Länsskolnämnderna och skolöverstyrelsen upphör den I juli 1991. Även Om del förutsätts alt dessa myndigheter till de.ss skall söka avsluta alla inneliggande ärenden kan det självfallet inträffa att något överkla­gande enligt de äldre reglerna inte kan avgöras dessförinnan. Detta kan bero t.ex. på alt beslutet fattats så sent atl tiden för överklagande inte löpt ut före den 1 juli 1991. Denna bestämmelse reglerar vart sådana överklagandeärenden skall överlämnas för prövning. Vid prövningen av överklagandena skall naturligtvis de äldre bestämmelserna tillämpas även av den instans som får ärendet överlämnat lill sig.

7. Bestämmelserna i 2 kap. 3-7 §§ skall tillämpas på sfi som anordnas efter d«n 1 juli 1991. För sådan sfi som anordnas av någon annan än en kommun skall bestämmelserna i 2 kap. 4-7 §§ dock inte tillämpas.

Sfi infogas i det offentliga skolväsendet den I juli 1992. Redan dessförin­nan bör dock skollagens regler om lärarkompetens etc. ändras, bl.a. be­roende på atl skolöverstyrelsen som enligt äldre regler haft att meddela kompetensförklaring för en stor del av sfi-lärarna upphör den 1 juli 1991. Kompetenskraven för sfi-lärare bör redan från den 1 juli 1991 motsvara vad som gäller för andra lärare inom det offentliga skolväsen­del. Eftersom sådan korttidsanställning som avses i 2 kap. 5 § kräver lagstöd bör ändringarna tas upp i detta sammanhang.

Bestämmelsen innebär således att reglerna om kompetens för lärare atl undervisa, om behörighet till anställning för lärare och för dem som skall ha syouppgifler, om visslidsanställning och om fortbildning skall tillämpas för sådan sfi som anordnas enligt lagen (1986:159) om grund­läggande svenskundervisning för invandrare. För sfi som anordnas av någon annan än en kommun är det dock av praktiska skäl inte lämpligt

91


 


atl andra bestämmelser än de om lärarkompetens tillämpas (jfr. special-    Prop. 1990/91:115 motiveringen lill 11 kap. 7 § i prop. 1990/91:85, s. 196).

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen före­slår riksdagen atl

dels anta förslagen till

1.  lagom ändring i skollagen (1985:1100),

2.  lag om ändring i kommunalskallelagen (1928:370),

3.  lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

4.  lag om ändring i lagen om räll till ledighet för grundläggan­de svenskundervisning för invandrare (1986:163),

5.  lagom ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262) och

 

6.  lag om ändring i semesteriagen (1977:480) dels godkänna vad jag har anfört om

7.  förordningsreglering (avsnitt 4)

8.  granskning av läromedel (avsnitt S).

8 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden hemställt om.

92


 


Innehållsförteckning                             pp i990/91:ii5

Proposilon om vissa skollagsfrågor m.m.                   3

Propositionens huvudsakliga innehåll                         3

Propositionens lagförslag                                               5

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991      43

1         Inledning                                                                   43

2         Allmän motivering till lagförslagen                      46

 

2.1        Överprövning av beslut enligt skollagen m.m.                   46

2.2        Flexibel skolstart                                             48

2.3        Elevinflytande m.m.                                        53

2.4        Skolhälsovården                                              56

2.5        Övriga ändringar i skollagen                         58

 

2.5.1      Val av skola                                             58

2.5.2      Förläggningen av icke obligatoriska

inslag i utbildningen                              60

2.5.3 Fristående skolor för skolpliktiga elever                 62

2.6  Övriga lagändringar                                        63

3         Upprättade lagförslag                                             64

4         Förordningsregleringen                                          65

5    Granskning av läromedel                                       66

6         Specialmotivering                                                   67

7         Hemställan                                                               92

8         Beslut                                                                         92

93