Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1990/91:106

om kontobaserat penningmarknadssystem


Prop. 1990/91:106


Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 februari 1991 för de åtgärder och de ända­mål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en lag om penningmarknadskonton. Lagförslaget innebär att systemet med skuldebrev avskaffas i fråga om ensidiga skuldförbindelser som är avsedda för allmän omsättning och omfattas av läneemissioner som enligt avtal förvaltas av Penningmark-nadsCentralen PmC Aktiebolag (penningmarknadscentralen). De rätts­verkningar som för närvarande är förbundna med skuldebreven knyts i stället till registrering på konto hos penningmarknadscentralen.

Vid förvärv av en skuldförbindelse inom ramen för det nya systemet skall penningmarknadscentralen under vissa förutsättningar svara gent­emot överlätaren för betalning av utfast likvid.

Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den dag regeringen bestäm­mer.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi­tionen innehåller därför tre delar som behandlar lagförslagen: lag-rädsremissen (s. 28), lagrådets yttrande (s. 82) och föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s.).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

1    Riksdagen 1990/91. I .saml. Nr 106

Rättelse: S. 4 rad 14 Står: serna         stycket, Rättat till: serna,


Propositionens lagförslag                       Prop. 1990/91:106

1 Förslag till

Lag om penningmarknadskonton

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1§

Denna lag gäller i fråga om ensidiga skuldförbindelser som är avsedda för allmän omsättning och omfattas av låneemissioner som förvaltas av Penningmarknadscentralen PmC Aktiebolag (penningmarknadscentra­len).

2§

Skuldförbindelser som omfattas av denna lag och borgenärer som har rätt till betalning på grund av sådana förbindelser skall registreras hos penningmarknadscentralen med hjälp av automatisk databehandling i ett sådant register som avses i 4 kap. 1 §.

För skuldförbindelser som omfattas av denna lag får inte skuldebrev utfärdas.

3§ Bankinspektionen skall övervaka att denna lag följs.

4§

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om förandet av register och förteckningar enligt den­na lag.

2 kap. Medlemmar i penningmarknadscentralen

Endast riksbanken, riksgäldskontoret och den som har bankinspektio­nens tillstånd att delta i penningmarknadscentralens verksamhet får öppna konton (penningmarknadskonton) och göra anmälningar för registrering hos centralen. Deltagarna i verksamheten benämns i denna lag medlem­mar.

Vid bankinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd enligt för­sta stycket skall beaktas om sökanden med hänsyn till sin organisation, ekonomiska ställning och verksamhet på penningmarknaden är lämplig som medlem

Bankinspektionen skall återkalla ett tillstånd om tillståndshavaren ge­nom att överträda denna lag eller på annat sätt visat sig olämplig att delta i penningmarknadscentalens verksamhet. Återkallelsebeslut gäller omedel­bart, om ej annat förordnas.


 


                                                                             Prop. 1990/91:106

Bankinspektionens beslut enligt I § överklagas hos kammarrätten.

Ett beslut varigenom bankinspektionen meddelat tillstånd eller avslagit en framställning av penningmarknadscentralen om återkallelse av till­stånd, får överklagas av denna.

3 kap. Ombud och förvaltare

1§

En medlem i penningmarknadscentralen kan av bankinspektionen auk­toriseras att såsom ombud öppna penningmarknadskonton och göra an­mälan för registreringsåtgärder för borgenärers och andtra rättighetshava-res räkning hos penningmarknadscentralen (placerarombud) och att på motsvarande sätt företräda utfärdare av skuldförbindelser hos centralen (emittentombud). Riksbanken har rätt att utan auktorisation uppträda som placerarombud och emittentombud inom ramen för riksbankens upp­gifter som centralbank.

En bank eller en fondkommissionär kan av bankinspektionen auktorise­ras att såsom förvaltare i stället för borgenären registreras på penning­marknadskonto i fråga om skuldförbindelser som omfattas av ett förvalt­ningsuppdrag (förvaltarregistrering). Riksbanken har rätt att utan auktori­sation uppträda som en sådan förvaltare inom ramen för sina uppgifter som centralbank. Är skuldförbindelser föremål för handel utomlands kan, efter tillstånd av bankinspektionen, i stället för borgenär som är bosatt utomlands, den som i utlandet fått uppdrag att förvalta hans förbindelser registreras som förvaltare på penningmarknadskonto.

En auktorisation eller ett tillstånd enligt första eller andra stycket får förenas med särskilda villkor för att allmänna och enskilda intressen skall tillgodoses. Auktorisationen eller tillståndet kan återkallas av bankinspek­tionen, om ett villkor har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om det annars inte längre finns förutsättningar för auktorisation eller tillstånd.

Beslut av bankinspektionen i frågor om auktorisation eller tillstånd får överklagas hos kammarrätten. Beslutet skall verkställas även om det har överklagats, om inte kammarrätten beslutar annat.

2§

Upphör den som har auktoriserats enligt 1 § första stycket att vara medlem i penningmarknadscentralen, är auktorisationen utan verkan.

Om någon har auktoriserats som placerarombud men auktorisationen
återkallas eller förlorar sin verkan enligt 2 §, skall de uppdrag som lämnats
ombudet med stöd av I § första stycket på begäran av den berättigade ,
       

övertas av annan medlem av penningmarknadscentralen som har auktori­serats som sådant ombud.

4 kap. Register

För varje utfärdare av sådana skuldförbindelser söm förvaltas av pen­
ningmarknadscentralen skall hos centralen finnas ett register. Registret
skall bestå av en förteckning över skuldförbindelserna, en löpande journal,
  3


 


en förteckning Över förhandsregistreringar samt de penningmarknadskon-    Prop. 1990/91:106 ton som har öppnats för borgenärerna.

2§

I penningmarknadskonto för skuldförbindelser som inte är förvaltarre-gistrerade skall anges

1.    skuldbelopp och lånevillkor samt, i förekommande fall, antalet skuldförbindelser och dessas nominella belopp,

2.    verkställd utbetalning av kapitalbelopp eller ränta,

3.    borgenärens namn, identifieringsnummer och postadress, om borge­nären är medlem i penningmarknadscentralen,

4.    pantsättningar utom i fall som avses i 7 kap. 7 § andra stycket,

5.    i förekommande fall att borgenären har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av skuldförbindel­serna,

6.    konkurs avseende borgenären samt utmätning, kvarstad eller betal­ningssäkring avseende en skuldförbindelse eller panträtt i skuldförbindel­sen utom i sådana fall av utmätning som avses i 7 kap. 7 § tredje stycket,

7.    förbehåll enligt 15 kap. 8 § föräldrabalken,

8.    andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i övrigt göra skuldförbindelsen gällande,

9.    namn, identifieringsnummer och postadress för panthavare och den som har en rättighet pä grund av inskränkning enligt 8 eller, om rättighets-havaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, uppgift om vem som i egenskap av placerarombud är behörig att företräda honom.

I penningmarknadskonto för annan än medlem skall i stället för de uppgifter som avses i första stycket 3 antecknas en särskiljbar beteckning för borgenären samt en uppgift om vem som i egenskap av placerarombud är behörig att göra anmälan om registreringsåtgärder. Vad som föreskrivs i denna lag om den som är antecknad på penningmarknadskonto som borgenär gäller även borgenär för vilken särskiljbar beteckning har anteck­nats enligt vad nu har sagts.

Penningmarknadscentralen skall med hjälp av automatisk databehand­ling föra en särskild förteckning över de borgenärer som avses i andra stycket. I förteckningen skall anges de uppgifter som avses i första stycket 3 samt den särskiljbara beteckning som avses i andra stycket.

3§

Ett penningmarknadskonto för skuldförbindelser som är förvaltarregist-rerade skall innehålla

1. de uppgifter som avses i 2 § första stycket I och 2,

2.    förvaltarens namn, identifieringsnummer samt postadress, om för­valtaren är medlem i penningmarknadscentralen,

3.    anmärkning att skuldförbindelserna förvaltas för annans räkning,

4.    om förvaltaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, uppgift om vem som i egenskap av placerarombud är behörig att göra anmälan om registreringsåtgärder.

Om förvaltaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, skall be­stämmelserna i 2 § andra och tredje styckena tillämpas på förvaltaren. Vad som där föreskrivs om borgenär skall i stället avse förvaltare.


 


                                                                              Prop. 1990/91:106

För varje anteckning i en löpande joumal, i en förteckning över för­handsregistreringar eller i ett penningmarknadskonto skall det framgå av registret vilken dag och vid vilken tidpunkt på dagen som anteckningen gjordes.

Genom penningmarknadscentralens försorg skall en skuldförbindelse på ett penningmarknadskonto förses med ett nummer eller annat kännetec­ken, om det finns behov av att särskilja skuldförbindelsen från andra förbindelser på samma konto.

6§                                               ■

Penningmarknadscentralen skall ansvara för att registren och förteck­ningarna enligt 2 § tredje stycket förs på sådant sätt som föreskrivs i denna lag eller annan författning.

Penningmarknadscentralen är registeransvarig enligt datalagen (1973: 289) för registren och förteckningarna.

5          kap. Registreringsåtgärder

1§

På grandval av anmälningar från medlemmarna skall penningmark­nadscentralen i fråga om skuldförbindelser registrera förvärv, pantsätt­ningar och andra ändringar i förhållanden som enligt 4 kap. 2 eller 3 § skall vara angivna i registret. Medlemmama är skyldiga att göra anmälan till centralen om sådana ändringar.

2§

Penningmarknadscentralen skall vidta registreringsåtgärder med anled­ning av sådana anmälningar från statliga myndigheter som avser medlem­mars förhållanden.

Panträtt som följer av 9 kap. 3 § första stycket skall utan anmälan från medlem registreras av penningmarknadscentralen. Medlem kan bemyndi­ga centralen att utan anmälan registrera panträtt även i andra fall.

3§

Om ett förhållande som skall registreras anmäls till penningmarknads­centralen, skall den registreringsåtgärd som anmälan avser genast vidtas.

4§

En registreringsåtgärd vidtas genom anteckning i den löpande jouraalen, genom förhandsregistrering i de fall då detta skall ske enligt 9 kap. 2 eller

6 § samt, sedan samtliga villkor för registrering har uppfyllts, genom
anteckning på ett penningmarknadskonto.

1 annat fall än som avses i 2 § sker anteckning i den löpande journalen genom medlemmarnas försorg. En anteckning i den löpande joumalen som berör penningmarknadskonton för vilka olika medlemmar svarar


 


skall anses ha skett när sammanstämmande anmälningar av dessa har    Prop. 1990/91: 106 gjorts.

I fråga om registreringsåtgärd som avses i 2 § sker anteckning i den löpande journalen genom penningmarknadscentralens försorg.

Om en anmälan till penningmarknadscentralen är ofullständig men bristen går att avhjälpa, skall anmälaren föreläggas att inom viss tid komplettera underrättelsen.

En begäran om registreringsåtgärd skall avslås av penningmarknads­centralen, om förutsättningar för registrering saknas och det inte är fråga om fall som avses i 5 §.

7§

Innan anteckning på penningmarknadskonto skett får en anmälan rät­tas. Detta gäller dock inte, om anmälan har lett till förhandsregistrering enligt 9 kap. 2 eller 6 §.

En anteckning på penningmarknadskonto skall rättas av penningmark­nadscentralen, om anteckningen innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av penningmarknadscentralens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende eller till följd av något tekniskt fd. Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs.

9§

Penningmarknadscentralen får ur register avföra anteckningar som up­penbarligen saknar betydelse. De avförda uppgifterna skall bevaras i minst tio år.

6 kap. Insyn och sekretess

Varje medlem i penningmarknadscentralen skall beredas möjlighet att med hjälp av egna terminaler fortlöpande ta del av uppgifter om de penningmarknadskonton som medlemmen förfogar över för egen del eller som placerarombud.

Var och en som i övrigt är registrerad på ett penningmarknadskonto har rätt att på begäran fä besked från penningmarknadscentralen om kontots innehåll i den mån innehållet berör hans rätt. Den som barett placerarom­bud skall rikta sin begäran rill ombudet.

2§

Om betalning av kapitalbelopp eller ränta pä grand av skuldförbindelse skall göras utan förmedling av penningmarknadscentralen, har utfardaren av skuldförbindelsen rätt att i den mån det behövs för detta ändamål få


 


uppgifter beträffande de penningmarknadskonton som ingår i registret    Prop. 1990/91:106 samt, beträffande penningmarknadskonto som avses i 3 kap. 1 § första stycket, uppgift om borgenärens namn, personnummer eller annat identi­fieringsnummer samt postadress.

Första stycket tillämpas också, om penningmarknadscentralens förvalt­ning av låneemissionen upphör.

Den som är eller har varit anställd vid penningmarknadscentralen får inte obehörigen röja uppgifter som har antecknats i ett sådant register som avses i 4 kap.

4§

Föreligger misstanke om brott mot insiderlagen (1990:1342) skall pen­ningmarknadscentralen på begäran lämna bankinspektionen eller åklagare besked om innehållet i register och förteckningar som avses i 4 kap. Besked skall lämnas utan kostnad.

7 kap. Rättsverkan av registrering

Den som är antecknad på ett penningmarknadskoiito som borgenär är med de begränsningar som framgår av kontot behörig att förfoga över den skuldförbindelse till vilken anteckningen hänför sig.

Behörig att ta emot betalning med anledning av en skuldförbindelse är den som på förfallodagen eller på fastställd avstämningsdag är antecknad som borgenär på ett penningmarknadskonto i registret eller som är berätti­gad att i andra fall ta emot betalningen. Detta gäller dock inte om gäldenä-ren eller, då betalningen erläggs av penningmarknadscentralen för gälde-närens räkning, centralen insåg eller borde ha insett att betalningsmottaga­ren inte var berättigad att ta emot betalning för skuldförbindelsen.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om en skuldförbindelse för vilken förvärvet är förhandsregistrerat enligt 9 kap. 2 § första stycket. Så länge förhandsregistreringen består får inte borgenären förfoga över för­bindelsen. Under samma tid är penningmarknadscentralen behörig att ta emot betalning som avses i andra stycket.

Den som är antecknad på ett penningmarknadskonto som placerarom­bud för en borgenär är behörig att på borgenärens vägnar ta emot betalning som avses i andra stycket eller betalning som erläggs med anledning av förfogande över skuldförbindelsen.

2§

För skuldförbindelser som avses i denna lag tillämpas 15 -18 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev. Med besittning av eller anteckning på skulde­brev jämställs därvid motsvarande registrering på penningmarknadskon­to.

3§

Om en skuldförbindelse har överlåtits och anmälan om förvärvet har registrerats, får skuldförbindelsen därefter inte tas i anspråk av överlåta­rens borgenärer för andra rättigheter än sådana som var registrerade vid överlåtelsen.


 


                                                                              Prop. 1990/91:106

Har samma skuldförbindelse överlåtits till flera var för sig, har det förvärv företräde som registrerades först.

Registreringen ger dock inte en överlåtelse företräde framför en tidigare överiåtelse, om förvärvaren vid förvärvet kände till eller borde ha känt till den tidigare överlåtelsen. Detta gäller ej, om förvärvaren i sin tur har överlåtit skuldförbindelsen till någon annan och denne vid sitt förvärv varken kände till eller borde ha känt till den första överlåtelsen.

Bestämmelserna i denna paragraf skall även tillämpas på förvärv genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärvssätt när fråga uppkommer om företräde mellan ett sådant förvärv och en senare överlåtelse.

5§

Har en skuldförbindelse i annat fall än som avses i 4 § förvärvats genom överlåtelse från någon som inte var borgenär, blir förvärvet giltigt om överlåtaren vid tidpunkten för förvärvet var antecknad på penningmark­nadskonto som borgenär samt förvärvet har registrerats och förvärvaren vid sitt förvärv varken kände till eller borde ha känt till att överlåtaren inte var borgenär. Vad nu sagts tillämpas även vid förvärv från den som var borgenär men som på grand av ett förvärvsvillkor eller bestämmelser i lag saknade rätt att förfoga över förbindelsen genom överlåtelse.

6§

Rättsverkan av en registrering enligt 3 —5 §§ inträder då förvärvet för-handsregistreras, under föratsättning att förvärvet därefter även registre­ras genom anteckning på penningmarknadskonto. Om förhandsregistre­ring inte äger ram, inträder rättsverkan när förvärvet registreras genom anteckning pä penningmarknadskonto.

Bestämmelserna i 1—6 §§ tillämpas även vid pantsättning och vid fri­släppande av pant.

Om den som är registrerad som borgenär i fråga om en skuldförbindelse som inte är förvaltarregistrerad upplåter panträtt i denna till förmän för någon annan än den hos vilken förbindelsen redan är pantsatt, inträder dock genom underrättelse till den sistnämnde eller, om denne har placerar­ombud, till ombudet de rättsverkningar som i andra fall uppkommer genom registrering av en pantsättning på penningmarknadskonto för upp-lätaren.

Vad som sägs i andra stycket om pantsättning genom underrättelse skall även tillämpas vid utmätning.

I fråga om förvaltarregistrerade skuldförbindelser skall vad som i T och 5 §§ sägs om den som är antecknad på ett penningmarknadskonto som borgenär i stället avse den auktoriserade förvaltaren eller den som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § andra stycket.

Underrättas den auktoriserade förvaltaren eller tillståndshavaren om att
en förvaltarregistrerad skuldförbindelse har överiåtits eller pantsatts, in-     :
träder samma rättsverkningar som om överlåtelsen eller pantsättningen
hade registrerats i register hos penningmarknadscentralen.
                        8


 


8 kap. Rätt till ersättning                                                Prop. 1990/91:106

1§

Om till följd av 7 kap. 4 —6 §§ ett förvärv av skuldförbindelser gäller mot den som var borgenär eller mot någon till vars förmån en rådighets-inskränkning gäller, har denne rätt till ersättning av penningmarknads­centralen för sin skada till följd av förvärvet.

Första stycket tillämpas också, om till följd av 7 kap. 7 § en pantsättning av skuldförbindelser gäller mot den som äger förbindelserna eller mot någon till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller.

2§

Tillfogas någon skada till följd av oriktig eller missvisande uppgift i ett register eller i annat fall genom fel i samband med uppläggning eller förande av ett sådant register, har han rätt till ersättning av penningmark­nadscentralen, om inte centralen visar att felaktigheten beror på en om­ständighet utanför dess kontroll vars följder den inte skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Beror felaktigheten på en medlem i penningmarknadscentralen, är cen­tralen fri från skadeståndsskyldighet om också medlemmen skulle vara fri enligt första stycket. Motsvarande gäller om felaktigheten beror på någon som har anlitats av penningmarknadscentralen eller av en medlem.

3§

Tillfogas någon skada genom beslut om rättelse, har han rätt till ersätt­ning av penningmarknadscentralen, om han inte insåg eller med hänsyn till arten av felet eller andra omständigheter borde ha insett att fel före­kommit.

4§

Beror skada som avses i 1-3 §§ på en medlem eller någon som har anlitats av en medlem, är penningmarknadscentralen fri från skadestånds-skyldighet, om centralen visar att medlemmen eller den som medlemmen har anlitat uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat skadan.

Ersättning enligt 1-3 §§ kan efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.

Om en medlem eller någon annan genom vållande har medverkat till en skada som avses i I — 3 §§, har penningmarknadscentralen rätt att från den vållande kräva tillbaka utbetald ersättning i den mån det är skäligt med hänsyn till skadans orsak och omständigheterna i övrigt.

7§

Vad som föreskrivs i 1-6 §§ gäller ej i förhållandet mellan penning­marknadscentralen och medlem i centralen i den mån annat har avtalats.


 


9 kap. Likvidansvar m.m.                                                 Prop. 1990/91:106

1§

Penningmarknadscentralen svarar jämte förvärvaren gentemot överlä­taren för betalningen ,av utfast likvid för en skuldförbindelse (likvid­ansvar), om

1.  riksbanken har åtagit sig att medverka vid betalningsutjämning (riks-banksdearing) av likvider för förvärv av skuldförbindelser som omfattas av lagen,

2.  riksbanken har åtagit sig att lämna penningmarknadscentralen kredit i den mån det behövs för att centralen skall kunna fullgöra sitt likvidansvar för skuldförbindelsen, och

3.  penningmarknadscentralen har godkänt förvärvet av skuldförbindel­sen för riksbanksdearing.

2§

Senast dagen före den då betalning skall göras skall penningmarknads­centralen pröva om förvärvet av en skuldförbindelse kan godkännas för riksbanksdearing. Godkännande får ske endast under föratsättning att överlåtaren, sedan penningmarknadscentralen på parternas vägnar verk­ställt utjämning av de överlåtelser och förvärv som skett under samma dag, finnes ha rätt att förfoga över skuldförbindelsen samt att säkerhet som svarar mot utfast likvid kan tas i anspråk enligt 3 §.

Godkännandet sker genom förhandsregistrering. Sådan registrering får endast ske om även de i I § 1 och 2 angivna föratsättningarna för likvid­ansvar föreligger.

Anteckning på penningmarknadskonto görs sedan likvid har erlagts. Om inte anteckning på penningmarknadskonto har gjorts före utgången av den dag då betalningen skulle ha erlagts, är förhandsregistreringen utan ver­kan.

3§

Som säkerhet för återgångsfordran gentemot förvärvaren i fall som avses i 1 § får penningmarknadscentralen tillförsäkra sig panträtt i den skuldför­bindelse som är föremål för förvärv. I den män det erfordras får centralen tillförsäkra sig panträtt i andra skuldförbindelser för vilka förvärvaren är antecknad som borgenär utan inskränkning i rätten att förfoga över förbin­delserna.

Penningmarknadscentralen kan genom avtal förbehålla sig annan säker­het än som avses i första stycket.

Första stycket andra meningen gäller inte i fråga om förvaltarregistrera­de skuldförbindelser.

4§

Om ett placerarombud erlägger likvid för förvärvarens räkning, gäller panträtt som avses i 3 § till säkerhet för ombudets fordran mot förvärva­ren.

5§

I den mån riksbanken lämnar penningmarknadscentralen kredit för
fullgörande av likvidansvar enligt I § gäller säkerhet som avses i 3 § för
riksbankens fordran gentemot centralen.
                                              10


 


                                                                              Prop. 1990/91:106

Föreskrifterna i 1 — 5 §§ gäller i tillämpliga delar vid pantsättning och frisläppande av pant samt vid erläggande av i skuldförbindelsen utfast kapitalbelopp och ränta. Vid erläggande av kapitalbelopp och ränta skall därvid vad som sägs i 4 § om placerarombud och förvärvare i stället gälla emittentombud och utfärdare av skuldförbindelse.

7§

En skuldförbindelse i vilken panträtt har stiftats enligt denna lag får av panthavaren försäljas eller åter pantsättas utan tillämpning av 10 kap. 2 § handelsbalken eller lagen (1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhö­riga fondpapper.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.    Bestämmelser i annan lag eller författning om rättigheter som repre­senteras av skuldebrev skall tillämpas även i fråga om rättigheter som registreras enligt denna lag.

3.    Om denna lag skall tillämpas på en skuldförbindelse för vilken skul­debrev dessförinnan har utfärdats, skall följande iakttas.

Behörighet att första gången antecknas som borgenär eller som förvalta­re av förbindelsen på ett penningmarknadskonto hos penningmarknads­centralen tillkommer den som enligt reglema i lagen (1936:81) om skul­debrev är behörig att som borgenär förfoga över skuldebrevet. Skulde­brevet skall makuleras på betryggande sätt och förvaras av utfardaren i minst tio år. En panthavare är behörig att påkalla att bestämmelserna i detta stycke tillämpas, om han visar upp skuldebrevet.

Innehavaren av ett skuldebrev som har utfärdats innan denna lag blev tillämplig på skuldförbindelsen har inte rätt till därefter förfallen betalning förrän innehavet har registrerats på penningmarknadskonto.

I samband med att skuldförbindelsen första gången registreras på pen­ningmarknadskonto får penningmarknadscentralen fastställa avstäm­ningsdag för ränta och kapitalbelopp.

4.   Frågor om auktorisation och tillstånd enligt 3 kap. I § får prövas före
ikraftträdandet. Ett beslut i en sådan fråga skall gälla tidigast från och med
ikraftträdandet.

11


 


2 Förslag till                                                  Prop. 1990/91:106
Lag om Penningmarknadscentralen PmC Aktiebolag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Penningmarknadscentralen PmC Aktiebolag (penningmarknads­centralen) skall fullgöra de uppgifter som anges i lagen (1991:000) om penningmarknadskonton.

2§ Aktiebolagslagen (1975:1385) är tillämplig på penningmarknads­centralen, om något annat inte följer av 3 eller_4.§.

3 § Bolagsordningen för penningmarknadscentralen skall fastställas av
regeringen och får inte ändras utan regeringens godkännande.

4      §   Penningmarknadscentralen står under tillsyn av bankinspektionen.
Bankinspektionen får förelägga vite vid meddelande av villkor eller

förbud i samband med tillsynen.

Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Beslut i frågor som rör tillsynen skall verkställas även om beslutet har överklagats, såvida inte regeringen beslutar något annat.

Ytterligare föreskrifter om tillsynsverksamheten meddelas av regering­en.

5 § Penningmarknadscentralen skall med en årlig avgift bekosta bankin­
spektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen
meddelar.

Penningmarknadscentralen skall med belopp som bankinspektionen be­stämmer betaia ersättning till en revisor som bankinspektionen förordnat enligt bolagsordningen.

6 § Styrelseledamot, verkställande direktör eller någon annan tjänste­
man hos penningmarknadscentralen som uppsåtligen eller av grov oakt­
samhet till bankinspektionen lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter
om centralen eller dess verksamhet döms till böter eller fängelse i högst sex
månader, om gärningen inte är belagd med straff" i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

12


 


3 Förslag till                                                  Prop. 1990/91:106

Lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande'

Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1914:45) om kommission, handels­agentur och handelsresande skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

31 r

Försäljningskommissionär, som givit kommittenten förskott ä köpeskil­lingen eller som eljest i anledning av uppdraget har fordringsrätt hos kommittenten, äge i det gods, som lämnats honom till försäljning, panträtt till säkerhet för sådan fordran, såvida han själv eller genom annan är i besittning av godset eller av konossement eller sådan fraktsedel därå, att avsändaren icke utan företeende av densamma äger förfoga över godset.

Bestämmelserna om panträtt i Bestämmelserna om panträtt i
första stycket tillämpas även på rät- första stycket tillämpas även på rät­
tigheter som registreras enligt aktie- tigheter som registreras enligt aktie-
kontolagen (1989:827). I sädana kontolagen (1989:827) eller lagen
fall krävs i stället för besittning att (1991:000) om penningmarknads-
panträtten registreras enligt sist- konton. I sådana fall krävs i stället
nämnda lag.
                         för besittning att panträtten regi-

streras enligt de sistnämnda lagar­na.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Jfr prop. 1990/91:63 lagförslag 2.

'Senaste lydelse 1989:835.                                                                               ,    13


 


4 Förslag till                                                   Prop. 1990/91:106

Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom föreskrivs att 13 a § lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

13a f

Får en förmyndare i fråga om en Fär en förmyndare i fråga om en
rättighet som registreras enligt ak-
rättighet som registreras enligt
tiekontolagen (1989:827) endast
aktiekontolagen (1989:827) eller
med överförmyndarens tillstånd
lagen (1991:000) om penningmark-
överlåta eller pantsätta rättigheten
nadskonton endast med överför-
dier uppbära på denna belöpande
myndarens tillstånd överlåta eller
kapitalbelopp, gäller 9-l2§§ i
pantsätta rättigheten eller uppbära
tillämpliga delar.
            på denna belöpande kapitalbelopp,

gäller 9—12 §§ i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt 1976:616.

- Senaste lydelse 1989:836.                                                                                 14


 


5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling

Härigenom föreskrivs att I och 9 §§ lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling' skall ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:106


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


ir

Löpande skuldebrev, växlar, ko­nossement eller andra handlingar vilkas företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning, att påkalla fullgörande av någon annan för­pliktelse eller att antecknas som in­nehavare av en rättighet på ett kon­to som avses i aktiekontolagen (1989:827) får, om det kan antas att handlingen har förstörts eller kommit bort, dödas på begäran av den som har förlorat handlingen. Detsamma gäller i fråga om aktie­brev, pantbrev och företagshypo­teksbrev, liksom beträffande in­tecknade fordringshandlingar som är ställda till viss man.

Löpande skuldebrev, växlar, ko­nossement eller andra handlingar vilkas företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning, att påkalla fullgörande av någon annan för­pliktelse eller att antecknas som in­nehavare av en rättighet på ett kon­to som avses i aktiekontolagen (1989:827) eller lagen (1991:000) om penningmarknadskonton får, om det kan antas att handlingen har förstörts eller kommit bort, dö­das på begäran av den som har för­lorat handlingen. Detsamma gäller i fråga om aktiebrev, pantbrev och företagshypoteksbrev, liksom be­träffande intecknade fordrings­handlingar som är ställda till viss man.

Denna lag tillämpas inte på banksedlar. Den tillämpas inte heller på obligationer eller förlagsbevis utom i fråga om

1.  obligationer och föriagsbevis som har ställts till viss man eller till viss
man eller order och som har utfärdats genom Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolags försorg, eller

2.  obligationer med en löptid på högst ett år som har ställts till innehava­
ren och som utges av bankinstitut.

9 §3


Varder handlingen dödad, må den omständigheten att den ej kan företes icke utgöra hinder för sö­kanden att göra gällande den rätt, som på handlingen kunnat grundas; och har den, som är förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit ut­fast, eller, i fråga om intecknad fordringshandling, den intecknade egendomens ägare att utfärda ny handling, som mot den dödade sva-


Varder handlingen dödad, må den omständigheten att den ej kan företes icke utgöra hinder för sö­kanden att göra gällande den rätt, som på handlingen kunnat grundas; och har den, som är förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit ut­fast, eller, i fråga om intecknad fordringshandling, den intecknade egendomens ägare att utfärda ny handling, som mot den dödade sva-


 


' Lagen omtryckt 1981:770. - Senaste lydelse 1989:837. ' Senaste lydelse 1989:837.


15


 


Nuvarande lydelse rar. Ny handling skall inte utfärdas, om dödandet gällde en handling vars företeende endast utgjorde ett villkor för att någon skall antecknas som innehavare av en rättighet på ett konto som avses i aktiekonto­lagen (1989:827).

Föreslagen lydelse

rar. Ny handling skall inte utfärdas, om dödandet gällde en handling vars företeende endast utgjorde ett villkor för att någon skall antecknas som innehavare av en rättighet pä ett konto som avses i aktiekonto­lagen (1989:827) eller lagen (1991:000) om penningmarknads­konton.

Ny handling, som enligt första stycket utfärdats i stället för dödad inteckningshandling, gälle ej såsom inteckningshandling förrän anteckning skett jämlikt 10 § tredje stycket.

1 fråga om växel och konossement gälle tillika vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.


Prop. 1990/91:106


16


 


6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva skall ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:106


 


Nuvarande lyddse


Föreslagen lydelse


2§'


Är genom skuldebrev eller annor-ledes gåva utfast i penningar eller lösören, gälle den ej såsom fullbor­dad, med mindre det som utfast är kommit i gåvotagarens besittning. I fråga om skepp eller skeppsbygge gäller i stället att gåva ej är att anse såsom fullbordad, med mindre in­skrivning för förvärvet sökts enligt vad som stadgas därom i sjölagen (1891:35s.l). Har genom ett skul­debrev eller på annat sätt en gåva utfästs i en rättighet som registreras enligt aktiekontolagen (1989:827), fullbordas gåvan genom att rättig­heten registreras för gåvotagaren enligt bestämmelserna i den lagen eller, om rättigheten förvaltas en­ligt 8 kap. i sistnämnda lag, genom att förvaltaren underrättas om ut­fästelsen.


Är genom skuldebrev eller annor-ledes gåva utfast i penningar eller lösören, gälle den ej såsom fullbor­dad, med mindre det som utfast är kommit i gåvotagarens besittning. 1 fråga om skepp eller skeppsbygge gäller i stället att gåva ej är att anse såsom fullbordad, med mindre in­skrivning för förvärvet sökts enligt vad som stadgas därom i sjölagen (I891:35s.l). Har genom ett skul­debrev eller på annat sätt en gåva utlästs i en rättighet som registreras enligt aktiekontolagen (1989:827) eller lagen (1991:000) om penning­marknadskonton, fullbordas gåvan genom att rättigheten registreras för gåvotagaren enligt bestämmel­serna i de lagarna eller, om rättig­heten förvaltas enligt 8 kap. aktie­kontolagen eller 3 kap. 1 § andra stycket lagen om penningmarknads­konton, genom att förvaltaren underrättas om utfästelsen.


3§ Bortgiver någon aktiebrev eller löpande skuldebrev eller annan handling vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller för utövande av annan rättighet, gälle gåvan såsom fullbordad då gåvotagaren fått handlingen i sin besittning. Efterskänkes fordran enligt sådan handling, vare gåvan för fullbordad hållen först då handlingen återställts eller gjorts obrukbar.


Om någon ger bort en rättighet som registreras enligt aktiekonto­lagen (1989:827), fullbordas gåvan genom att rättigheten registreras för gåvotagaren enligt bestämmel­serna i den lagen eller, om rättighe­ten förvaltas enligt 8 kap. / sist­nämnda lag, genom att förvaltaren


Om någon ger bort en rättighet som registreras enligt aktiekonto­lagen (1989:827) eller lagen (1991:000) om penningmarknads­konton, fullbordas gåvan genom att rättigheten registreras för gåvotaga­ren enligt bestämmelserna / de la­garna eller, om rättigheten förval-


 


' Senaste lydelse 1989:838. ■ Senaste lydelse 1989:838.


17


2    Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 106


Nuvarande lydelse underrättas om gåvan. Om en ford­ran som registreras enligt sistnämn­da lag efterskänks, fullbordas gåvan genom registrering eller un­derrättelse i enlighet med vad nu sagts.

Föreslagen lydelse

tas enligt 8 kap. aktiekontolagen el­ler 3 kap. 1 § andra stycket lagen om penningmarknadskonton, genom att förvaltaren underrättas om gåvan. Om en fordran som registre­ras enligt de sistnämnda lagarna efterskänks, fullbordas gåvan ge­nom registrering eller underrättelse i enlighet med vad nu sagts.

Bortgives annan fordran än i första eller andra stycket sägs, vare överlå­telsen för fullbordad ansedd då gäldenären underrättats av givaren. Har gåvan tillkommit genom skriftlig utfästelse varom sägs i 1 § första stycket, eller under sådana särskilda ornständigheter som där avses, och sker un­derrättelse genom gåvotagaren, gälle överlåtelsen ock såsom fullbordad. Efterskänkes fordran varom här är fråga, gälle gåvan strax såsom fullbor­dad.


Prop. 1990/91:106


Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.


 


7 Förslag till                                                  Prop. 1990/91:106

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. I och 8 §§ föräldrabalken' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

15 kap.

Förmyndaren vare pliktig att tillse, att den omyndiges tillgångar äro anbragta sålunda att erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och skälig avkastning erhålles.

Bestämmelserna i detta kapitel Bestämmelserna i detta kapitel
om rättigheter som representeras
om rättigheter som representeras
av värdepapper och värdehandling-
av värdepapper och värdehandling­
ar tillämpas, om inte annat anges,
ar tillämpas, om inte annat anges,
även i fråga om rättigheter som re-
även i fråga om rättigheter som re­
gistreras enligt aktiekontolagen
gistreras enligt aktiekontolagen
(1989:827).
                  (1989:827) eller lagen (1991:000)

om penningmarknadskonton.

8 §3

Aktier, obligationer, pantbrev, företagshypoteksbrev, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar skall, om sammanlagda värdet överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, i den omyndiges namn nedsättas i öppet förvar hos bank. Vill förmyndaren ta ut nedsatt värdehandling, skall han söka överförmyndarens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras ej, där värde­handlingen endast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för att där nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skall under överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighet med vad som föreskrivs om vård av omyndigs värdehandlingar.

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits skall ej äga tillämpning med avseende å bevis eller motbok rörande tillgo­dohavande å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som utfärdats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypo-teksbanks skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som regeringen bestämmer, såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med förbehåll att kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd obligation eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbelopp ej må lyftas utan överförmyndarens tillstånd.

Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola, såframt ej obligatio­nerna äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller överförmyndaren med­giver undantag, inskrivas i statsskuldboken med förbehåll, varom i andra stycket sägs.

Utöver en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga, skola vid tillämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas värde­handlingar sammanräknas.


' Balken omtryckt 1990: 1526. - Senaste lydelse 1989:839. ' Senaste lydelse 1989:839.


19


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren, i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse i detta kapitel, skall å dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta värdehandlingar.


Prop. 1990/91:106


 


I fråga om rättigheter som regi­streras enligt aktiekontolagen (1989:827) gäller i fall som avses i denna paragraf, i stället för nedsätt­ning i öppet förvar eller anteckning om förbehåll på bevis, att förmyn­daren på konto i avstämningsregis-ter skall låta registrera eller, om rät­tigheten förvaltas av en auktorise­rad förvaltare, till denne skall an­mäla att förmyndaren endast med överförmyndarens tillstånd får överlåta eller pantsätta rättigheten eller uppbära på rättigheten belö­pande kapitalbelopp.


I fråga om rättigheter som regi­streras enligt aktiekontolagen (1989:827) eller lagen (1991:000) om penningmarknadskonton gäller i fall som avses i denna paragraf, i stället för nedsättning i öppet förvar eller anteckning om förbe­håll på bevis, att förmyndaren på konto i avstämningsregister respek­tive register enligt lagen om pen­ningmarknadskonton skall låta re­gistrera eller, om rättigheten förval­tas av en auktoriserad förvaltare, till denne skall anmäla att förmyn­daren endast med överförmynda­rens tillstånd får överlåta eller pant­sätta rättigheten eller uppbära på rättigheten belöpande kapitalbe­lopp.


 


Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.


20


 


8 Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 4§ förmånsrättslagen (1970:979)' skall ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:106


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


H'

Förmånsrätt följer med

1.  sjöpanträtt och luftpanträtt,

2.  handpanträtt och rätt att kvar-hålla lös egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt) samt pant­rätt på grund av registrering eller underrättelse enligt aktiekonto­lagen (1989:827),

 

3.    panträtt på grund av inteck­ning i skepp eller skeppsbygge eller i luftfartyg och reservdelar till luft­fartyg,

4.    registrering av båtbyggnads-förskott enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsför-skott.


Förmånsrätt följer med

1.  sjöpanträtt och luftpanträtt,

2.  handpanträtt och rätt att kvar-hålla lös egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt) samt pant­rätt på grund av registrering eller underrättelse enligt aktiekonto­lagen (1989:827) eller lagen (1991:000) om penningmarknads­konton,

3.  panträtt på grund av inteck­ning i skepp eller skeppsbygge eller i luftfartyg och reservdelar till luft­fartyg,

4.   registrering av båtbyggnads-
förskott enligt lagen (1975:605) om
registrering av båtbyggnadsför-
skott.


Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt 1975; 1248. ' Senaste lydelse 1989:840.


 


9 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 30 § och 6 kap. 2 § utsökningsbalken skall ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:106


 


Nuvarande lyddse


Föreslagen lyddse


4 kap. 30 §'

Utmätning medför förmånsrätt i och med beslutet, om ej annat följer av andra eller fjärde stycket eller 7 kap. 13 §.

Utmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till sådant luftfartyg eller fast egendom medför ej förmånsrätt förrän ärende angående anteckning om utmätningen tas upp på inskriv­ningsdag. Upptas på samma inskrivningsdag mer än ett sådant ärende, skall den utmätning som skedde först ha företräde. Om här i riket regi­strerat skepp eller luftfartyg som har utmätts här blir utmätt i främmande stat innan det har tagits om hand av kronofogdemyndigheten, skall den rätt som har vunnits genom den förra utmätningen gälla som panträtt.

Utmätning av fast egendom medför företräde framför rättighet i egendo­men, om ärende angående anteckning om utmätningen tas upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning av rättigheten söks.


Utmätning av en rättighet som är registrerad enligt aktiekontolagen (1989:827) medför förmånsrätt ge­nom registrering av utmätningen enligt den lagen. Utmäts en rättig­het som förvaltas enligt 8 kap. i sist­nämnda lag inträder förmånsrätten i stället genom underrättelse till förvaltaren om utmätningen. Det­samma gäller om utmätningen av­ser en panträtt i en rättighet som förvaltas enligt sistnämnda kap.


Utmätning av en rättighet som är registrerad enligt aktiekontolagen (1989:827) eller lagen (1991:000) om penningmarknadskonton med­för förmånsrätt genom registrering av utmätningen enligt de lagarna. En utmätning som avses i 7 kap. 7 § tredje stycket lagen om penning­marknadskonton medför dock för­månsrätt genom underrättelse till panthavaren eller, om denne har placerarombud, till ombudet. Ut­mäts en rättighet som förvaltas en­ligt 8 kap. aktiekontolagen eller 3 kap. 1 § andra stycket lagen om penningmarknadskonton inträder förmånsrätten i stället genom un­derrättelse till förvaltaren om ut­mätningen. Detsamma gäller om utmätningen avser en panträtt i en rättighet som förvaltas enligt nämnda kap. i aktiekontolagen eller sistnämnda lagrum i lagen om pen­ningmarknadskonton.


 


Senaste lydelse 1989:842.


22


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1990/91:106


 


6 kap.


Pengar samt löpande skuldebrev och annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall tagas i förvar.

Utmäts pantbrev i skepp eller fastighet eller skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg hos den intecknade egendomens ägare, skall pantbrevet eller inteckningshandlingen tagas i förvar.

Kan det antagas att handling som avses i första eller andra stycket undanhålls eller har förkommit, skall i stället sekundogäldenären eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar.

Utmätning av en rättighet som är Utmätning av en rättighet som är registrerad enligt aktiekontolagen     registrerad enligt aktiekontolagen

(1989:827) skall säkerställas genom registrering av utmätningen enligt den lagen. Utmäts en rättighet som förvaltas enligt 8 kap. / sistnämnda lag skall säkerställandet i stället ske genom underrättelse till förvaltaren om utmätningen. Detsamma gäller om utmätningen avser en panträtt i en rättighet som förvaltas enligt sistnämnda kap.


(1989:827) eller lagen (1991:000) om penningmarknadskonton skall säkerställas genom registrering av utmätningen enligt de lagarna. En utmätning som avses i 7 kap. 7 § tredje stycket lagen om penning­marknadskonton skall dock säker­ställas genom underrättelse till panthavaren eller, om denne har placerarombud, till ombudet. Ut­mäts en rättighet som förvaltas en­ligt 8 kap. aktiekontolagen eller 3 kap. I § andra stycket lagen om penningmarknadskonton skall sä­kerställandet i stället ske genom un­derrättelse till förvaltaren om ut­mätningen. Detsamma gäller om utmätningen avser en panträtt i en rättighet som förvaltas enligt nämnda kap. i aktiekontolagen eller sistnämnda lagrum i lagen om penningmarknadskonton.


Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.


' Senaste lydelse 1989:842.


23


 


1 o Förslag till                                               Prop. 1990/91:106

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 10 §§ försäkringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande lyddse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

7 kap. 9§'

Ett belopp motsvarande försäkringstekniska skulder för livförsäkringar skall alltid redovisas i följande slag av tillgångar:

1.  obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garante­
rats av staten,

2.  obligationer, som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Ko­nungariket Sveriges hypotekskassa. Svenska bostadskreditkassan. Svenska skeppshypotekskassan. Skeppsfartens sekundärlånekassa. Nordiska inves­teringsbanken eller av ett kreditaktiebolag, eller andra av nu angivna kreditinstitut utfärdade skuldförbindelser, med undantag av sådana för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som medför rätt till betal­ning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),

3.  obligationer, utfärdade eller garanterade av ett svenskt bankaktiebo­lag, en svensk sparbank eller en central föreningsbank, eller av ett sådant bankinstitut eller av riksbanken utfärdade andra fordringsbevis, med un­dantag av förlagsbevis,

4.  obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av en svensk kommun,

5.  av ett svenskt näringsföretag utfärdade obligationer som offentligen utbjudits av ett svenskt bankaktiebolag, Sveriges investeringsbank aktie­bolag eller Nordiska investeringsbanken,

6.  skuldförbindelser för vika bolaget äger säkerhet genom

panträtt i en jordbruks-, bostads-, kontors- eller affarsfastighet inom 70 procent av fastighetens uppskattade värde eller, om pantvärde har fast­ställts för fastigheten enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, inom 75 procent av pantvärdet,

panträtt i tomträtt, till vilken hör en byggnad som är avsedd för bo­stads-, kontors- eller affarsändamål, inom 70 procent av det uppskattade värdet av byggnaden eller någon annan egendom som hör till tomträtten eller, om pantvärde har fastställts för egendomen enligt nämnda bestäm­melser, inom 75 procent av pantvärdet, allt med den ytterligare begräns­ning som försäkringsinspektionen föreskriver med hänsyn till tomträttsav­talets innehåll eller någon annan omständighet eller

panträtt i en fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet, eller i en tomträtt till vilken hör byggnad som helt eller delvis är inrättad för sådan verksamhet, inom 60 procent av det uppskattade värdet av egendomen, såvitt avser tomträtt med den ytterligare begräns­ning försäkringsinspektionen föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller någon annan omständighet,

varvid dock en förutsättning för att panträtt i fastigheten eller tomträt­ten skall godkännas — utom i fråga om sådant lån till en svensk kommun för vilket försäkringsinspektionen har medgett undantag — är att tillhö­rande byggnader skall vara brandförsäkrade i försäkringsbolag som avses i

' Senaste lydelse 1989: 1081.                                                             24


 


Nuvarande lyddse                  Föreslagen lydelse                Prop. 1990/91:106

denna lag eller i utländskt försäkringsföretag med rätt att driva försäk­ringsrörelse här i landet,

7.  inhemska eller utländska värdehandlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med några av de under 1—6 nämnda, varvid dock värdehandlingar, som enligt sin lydelse skall inlösas i främmande valuta, får användas för redovisning endast i den mån de motsvarar försäkringstekniska skulder för egen räkning för försäkringar i samma valuta,

8.  lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet,

9.  värdet av återförsäkringsgivarnas ansvarighet på grand av de livför­säkringar som har övertagits i form av återförsäkring, i den mån ansvarig­heten överstiger värdet av reservdeposition som har ställts av återförsäk-ringsgivare hos det avgivande bolaget, varvid dock värdet av utländskt försäkringsföretags ansvarighet inte får användas till redovisning av för­säkringstekniska skulder i större omfattning än vad försäkringsinspek­tionen medger med hänsyn till försäkringstagarnas säkerhet,

 

10.  försäkringsbolagets egna fastigheter och tomträtter,

11.  aktier i dotterbolag, som har till ändamål att äga fastigheter eller tomträtter (fastighetsbolag),

12.  medel på konto i bank.       12. medel på konto i bank,

13. likvidansvar för Penning-marknadsCentralen PmC AB enligt 9 kap. 1 § lagen (1991:000) om pen­ningmarknadskonton.

Om ett försäkringsbolag har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven livåterförsäkring, får återförsäkringsgivåren använda sin fordran hos det avgivande bolaget för redovisning av försäkringstekniska skulder för den mottagna livåterförsäkringen.

Med det uppskattade värdet avses det värde som försäkringsbolaget bestämt på grundval av en särskild värdering.

Utan hinder av första stycket får ett belopp motsvarande högst 20 procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning redovisas i andra tillgångar än som avses i första stycket dock inte i aktier.

Med försäkringstekniska skulder för egen räkning förstås den del av dessa skulder som överstiger värdet av återförsäkringsgivarnas ansvarig­het.

10 §

Om ett försäkringsbolag för läng- Om ett försäkringsbolag för läng­
re tid än tio år meddelar försäkring-
re tid än tio år meddelar försäkring­
ar av annat slag än personförsäk-
   ar av annat slag än personförsäk­
ringar, skall i fråga om redovisning
   ringar, skall i fråga om redovisning
av premiereserv för sådana försäk-
  av premiereserv för sådana försäk­
ringar bestämmelserna i 9 § första
   ringar bestämmelserna i 9 § första
stycket 1—7 och 9—12, andra och
  stycket 1—7 och 9—13, andra och
fjärde styckena samt 9a § tilläm-
    fjärde styckena samt 9a § tilläm­
pas,
                                   pas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

■Senaste lydelse 1989: 1081.                                                                            25


 


11 Förslag till

Lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 §, 4 kap. 11 § och 9 kap. 7 § aktiekon­tolagen (1989:827) skall ha följande lydelse.


Prop. 1990/91:106


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3 kap. 1§

Tillstånd att vara kontoförande institut meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Av de kontoförande instituten skall minst ett vara helägt dotteraktiebo­lag till värdepapperscentralen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ge kontoförande institut tillstånd att sätta annan i sitt ställe.


I kap. 11§


En anteckning på ett aktiekonto skall rättas av den som har vidtagit registreringsåtgärden, om anteck­ningen innehåller en uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räk­nefel, något annat förbiseende eller något tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt be­rörs.


En anteckning på ett aktiekonto skall rättas av den som har vidtagit registreringsätgärden, om anteck­ningen innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av att den som vidtagit registreringsåtgärden eller någon annan har gjort sig skyldig till skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende eller till följd av något tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs.


9 kap.


Behörig att ta emot betalning med anledning av en skuldförbin­delse är den som på förfallodagen är antecknad på ett konto i avstäm-ningsregistret som borgenär eller som berättigad att i andra fall ta emot betalningen.

Behörig att ta emot betalning med anledning av en skuldförbin­delse är den som på förfallodagen eller på fastställd avstämningsdag är antecknad på ett konto i avstäm-ningsregistret som borgenär eller som berättigad att i andra fall ta emot betalningen.

Första stycket gäller inte, om gäldenären insåg eller borde ha insett att betalningsmottagaren inte var berättigad att ta emot betalning för skuld­förbindelsen.


Denna lag träder ikraft den 1 juli 1991.


26


 


12 Förslag till                                                 Prop. 1990/91:106

Lag om ändring i lagen (1989:828) om införande av aktiekontolagen (1989:827)

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1989:828) om införande av aktie­kontolagen (1989:827) skall ha följande lyddse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

8§'
Innehavaren av ett skuldebrev Innehavaren av ett skuldebrev
som har utfärdats innan aktiekon- som har utfärdats innan aktiekon­
tolagen (1989:827) blev tillämplig tolagen (1989:827) blev tillämplig
på skuldförbindelsen har inte, när på skuldförbindelsen har inte, när
det gäller därefter förfallen betal- det gäller därefter förfallen betal­
ning, rätt till betalning förrän inne- ning, rätt till betalning förrän inne­
havet har registrerats på konto för havet har registrerats på konto för
skuldförbindelser. Med betalning skuldförbindelser. Med betalning
jämställs andra ekonomiska rättig- jämställs andra ekonomiska rättig­
heter gentemot utfardaren som heter gentemot utfardaren som
följer med skuldebrevet.
        följer med skuldebrevet. / samband

med att skuldförbindelsen första gången registreras på kontot får vär­depapperscentralen fastställa av­stämningsdag för ränta och kapital­belopp.

Bestämmelserna om skuldebrev i första stycket gäller även då det är fråga om ett bevis om aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktier i ett utländskt bolag (depåbevis). Med betalning jämställs därvid utdelning och andra ekonomiska rättigheter som följer med de utländska aktierna.

Innehavaren av en inköpsrätt som avses i 9 kap. I § andra stycket 4 aktiekontolagen och som har utfärdats innan aktiekontolagen blev tillämp­lig på denna, har inte rätt att därefter göra inköpsrätten gällande mot utfärdaren förrän inköpsrätten har registrerats på konto för skuldeförbin­delser.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

Senaste lydelse 1990:971.                                                               27


 


Justitiedepartementet                             Prop. i990/9i:i06

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1991

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Larsson, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Jo­hansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Persson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Frei valds

Lagrådsremiss om kontobaserat penningmarknads­system

1 Inledning

Penningmarknadscentralen PmC AB (penningmarknadscentralen) över­lämnade i mars 1989 till regeringen en promemoria daterad 1989-03-13 med förslag till lagstiftning om ett kontobaserat systern vid penningmark­nadscentralen för hantering av vissa skuldförbindelser. Promemorian, som hade utarbetats av en av penningsmarknadscentralen tillsatt arbets­grupp, remissbehandlades därefter. Efter remissbehandlingen har de mate­riella förutsättningarna för en lagstiftning på området i viss mån ändrats.

Mot bakgrand av det nu anförda uppdrog chefen för finansdepartemen­tet åt juslitierådet Johan Munck att ytterligare överväga frågan om en rättslig reglering av den planerade verksamheten vid penningmarknads­centralen. Munck redovisade resultatet av sitt arbete i departementspro­memorian (Ds 1990:26) Lagreglering angående penningmarknadscentra­len .

Med anledning av departementspromemorian har i finansdepartemen­tet den 19 april 1990 hållits en hearing med företrädare för Sveriges riksbank, riksgäldskontoret, datainspektionen, bankinspektionen, försäk­ringsinspektionen, allmänna pensionsfonden, penningmarknadscentralen, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska Fondhandlareförening­en, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Bankföreningen, Industrins Fi­nansförening, Sparbankernas Bank och Sveriges Föreningsbankers För­bund.

Vid hearingen bereddes de närvarande tillfälle att även komma in med
skriftliga synpunkter i lagstiftningsärendet. Med anledning härav har ytt­
randen getts in till finansdepartementet av Sveriges riksbank, riksgälds­
kontoret, datainspektionen, bankinspektionen, försäkringsinspektionen.
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska För­
säkringsbolags Riksförbund, Sveriges Industriförbund och Industrins Fi­
nansförening. Yttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 1.
                                                                                         28


 


I bl.a. ett brev den 5 oktober 1990 till justitiedepartementet (Dnr 90-     Prop. 1990/91: 106 2543) har penningmarknadscentralen framfört vissa ytterligare synpunk­ter på utformningen av en lagstiftning om den planerade verksamheten vid centralen. Det nämnda brevet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

1 detta ärende kommer jag också att ta upp en fråga angående kontofö­rande institut enligt aktiekontolagen (1989:827).

Under ärendets fortsatta beredning i justitiedepartementet har kontakt hållits med företrädare för de danska, finländska, isländska och norska justitiedepartementen samt det danska industridepartementet.

I det följande redovisas i avsnitt 2 behovet av att reformera hanteringen på penning- och obligationsmarknaden samt i avsnitt 3 huvuddragen i det av penningmarknadscentralen planerade systemet.

Därefter behandlas frågorna om

lagstiftningsbehovet i avsnitt 4.1,

vilka låneemissioner som det nya systemet skall omfatta i avsnitt 4.2,

registren hos penningmarknadscentralen och rättsverkningar av regist­reringar i avsnitt 4.3,

andrahandspantsättning i avsnitt 4.4,

öppnande av konton m. m. i avsnitt 4.5,

likvidansvar m. m. i avsnitt 4.6,

försäkringsrörelselagen och penningmarknadscentralens likvidansvar m.m. i avsnitt 4.7,

borgenärernas anonymitetsskydd gentemot emittenten i avsnitt 4.8,

rätten till ersättning i avsnitt 4.9,

överprövning av beslut i avsnitt 4.10,

kontoförande instituts delegationsrätt enligt aktiekontolagen i avsnitt 4.11,

följdändringar i annan lagstiftning i avsnitt 4.12,

ikraftträdande i avsnitt 4.13, och

övergångsbestämmelser i avsnitt 4.14.

De enskilda lagbestämmelserna kommenteras i avsnitt 6.

2 Behovet av att reformera hanteringen på penning- och obligationsmarknaden

Penning- och obligationsmarknaden har under 1980-talet vuxit mycket snabbt. Den har samtidigt effektiviserats genom tillkomsten av nya instru­ment och en successiv utveckling av marknadens organisation. Det är dock en nackdel att de värdepapper som omsätts på marknaden är utfärdade i fysisk form. Detta medför att hanteringen blir långsam och dyrbar med risk för stölder och bedrägerier (jfr prop. 1987/88:109s.l8 O- Aktiekonto­lagen (1989:827) erbjuder visserligen ett papperslöst, kontobaserat sy­stem, men detta är i första hand avsett för aktier.

Handeln på penning- och obligationsmarknaden kännetecknas av en hög
omsättningshastighet. Ett och samma värdepapper kan byta ägare flera
    29


 


gånger under en och samma dag. Handeln ger upphov till ett stort antal    Prop. 1990/91: 106

fordringar och motfordringar i stora belopp som skall regleras samtidigt. I

dag genomförs utväxlingen av likvider och värdepapper i stor utsträckning

direkt mellan parterna i varje affärsuppgörelse. Det innebär att varje aktör

måste genomföra ett stort antal transaktioner, vilket ställer stora krav på

aktörernas likviditet, leveranskapacitet och transaktionsrutiner.

Om man i stället tillämpar ett system som innebär att alla parters krav utjämnas mot varandra samtidigt (s.k. multilateral nettning) reduceras antalet transaktioner. Varje aktörs samtliga fordringar och skulder under en dag reduceras till en enda nettofordran eller nettoskuld och varje aktör behöver därmed bara genomföra en enda transaktion. En sådan ordning tillämpas bl. a. mellan bankerna för betalningar inom ramen för bankgirot och riksbankens clearing. Därigenom minskar de direkta transaktionskost­naderna och kostnaderna för att hålla stora likviditetsreserver. Om man skulle tillämpa ett liknande system på penning- och obligationsmarkna­den, skulle det vidare vara möjligt för aktörerna att minska sina handelsla­ger av värdepapper och därmed reducera de kostnader och risker som är förbundna med lagerhållningen.

För att handeln skall kunna bedrivas effektivt och riskfritt är det nöd­vändigt att utväxlingen av parternas avtalsprestationer sker samtidigt. Så är inte fallet idag. Betalningarna görs i allmänhet av köparna först efter det att värdepapperen har överlämnats till dem. Detta innebär att säljarna bär en kreditrisk. 1 fall då utväxlingen sker i omvänd ordning löper i stället köparna en risk för att värdepapperen inte överlämnas. Existensen av sådana s.k. motpartsrisker hämmar i dag effektiviteten i handeln.

Ett sätt att få till stånd en samtidighet i utväxlingen i ett system med multilateral nettning är att låta en dearingorganisation överta motpartsris­kerna. Clearingorganisationen kan antingen inträda som part mellan köpa­re och säljare efter avtalets ingående eller ställa garantier till både köpare och säljare. Clearingorganisationer av detta slag förekommer redan i dag såväl i Sverige som utomlands. Det vanligaste är att clearingorganisa­tionen inträder som part, som t. ex. i den svenska handeln med standardi­serade optioner. Det är dock inte någon principiell skillnad mellan en sådan lösning och en lösning som bygger på garantier.

Genom att clearingorganisationen i ett system av det angivna slaget tar på sig motpartsriskerna koncentreras dessa till en enda part. Det ställs därför stora krav på dearingorganisationens tillgång till likvida medel och finansiella styrka. Man undviker då att hela marknaden slås ut till följd av att några enskilda aktörer drabbas av betalningssvårigheter (s. k. domino-effekter). En dearingorganisation bidrar därigenom även till att öka stabi­liteten på och tilltron till marknaden. Det är också viktigt att clearingorga­nisationen försöker begränsa aktörernas risktagande. Clearingorganisatio-nerna brukar därför ställa krav på s. k. marginella säkerheter. Dessa krav kan dock inte vara alltför långtgående eftersom det skulle kunna leda till att omsättningen och effektiviteten i handeln blir för låg.

Mot den nu angivna bakgrunden framstår det som angeläget att skapa
ett system som med högt ställda säkerhetskrav
— undanröjer de problem som följer med värdepapper i fysisk form,
            30


 


tillförsäkrar likvid mot leverans, och                               Prop. 1990/91:106

förhindrar att s. k. dominoeffekter slår ut marknaden.

3 Huvuddragen i det av penningmarknads­centralen planerade systemet

Penningmarknadscentralen är ett aktiebolag som är avsett att ägas av huvudaktörerna på den svenska kreditmarknaden. Centralen skall admini­strera ett kontobaserat system för hantering av vissa skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning.

Det nya systemet avses i främsta rummet omfatta sådana kreditmark-nadsinstrument som ges ut av riksbanken, riksgäldskontoret, bostadsfi-nansierande kreditaktiebolag och Stadshypotekskassan samt därutöver så­dana kreditmarknadsinstrument som bedöms vara utan kreditrisk och som ges ut av annan utfärdare (emittent), om de är avsedda för allmän omsättning.

En huvuduppgift för penningmarknadscentralen avses vara att förvalta de emissioner som hanteras i systemet samt att i förening härmed tillhan­dahålla ett system för kontoföring av rättighetshavare. I princip skall däremot inte några värdepapper i fysisk form förekomma inom systemet. I centralens förvaltningsuppdrag skall ingå att på emittentens vägnar ombe­sörja registrering av skuldförbindelser samt räntebetalning och inlösen. Systemet omfattar främst s. k. avistaaflarer, men även s. k. forward- och terminsaffärer i anslutna kreditmarknadsinstrument och till kreditmark-nadsinstrumenten anknutna derivatprodukter skall kunna hanteras inom systemet.

Av bl. a. säkerhetsskäl skall konton hos penningmarknadscentralen kun­na öppnas och anmälningar för registreringsåtgärder kunna göras endast av de institutioner som är medlemmar av centralen. Medlemmarna avses vara riksbanken, riksgäldskontoret och andra större emittenter, AP-fon-derna, större försäkringsbolag samt banker och fondkommissionsbolag. Övriga aktörer på marknaden blir hänvisade till att anlita en medlem som auktoriserats såsom ombud för att kunna öppna konton och göra anmälan för registreringsåtgärder hos penningmarknadscentralen. På motsvarande sätt är avsikten att emittenten gentemot penningmarknadscentralen måste låta sig företrädas av medlem som är auktoriserat ombud om penning­marknadscentralen skall förvalta en emission från någon som inte är medlem.

Medlemsskap i penningmarknadscentralen innebär ett åtagande av pri­märt och subsidiärt ekonomiskt delansvar efter huvudtalet (pro rata parte) för centralens verksamhet.

Riksbankens medverkan är en grandläggande förutsättning för att pen­
ningmarknadscentralen skall kunna fungera på det sätt som är avsett.
Riksbanken skall dels svara för betalningsutjämning (clearing) när netto-
likvider mellan medlemmarna skall utväxlas, dels ikläda sig ett kreditlöfte
för fall då brister i likvider för någon medlem uppstår. Detta sker på det
     31


 


sättet att penningmarknadscentralen, sedan ett förvärv godkänts för clear­ing, garanterar likvid mot leverans och tillförsäkras en s. k. dragningsrätt i riksbanken för eventuellt uppkommande kreditbehov.


Prop. 1990/91:106


4 Allmän motivering 4.1 Lagstiftningsbehovet

Mitt förslag: Det planerade systemet (penningkontosystemet) skall stödjas av en särskild lag. Denna skall i åtskilliga avseenden anpas­sas till vad som gäller beträffande det kontobaserade aktiesystemet enligt aktiekontolagen (1989:827).


Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se pro­memorian s. 12).

Yttrandena över departementspromemorian: I de flesta yttrandena har departementspromemorians förslag tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Sveriges Industriförbund och Industrins Finansförening har emellertid, med hänvisning till vissa angivna brister i det planerade systemet, förordat att projektarbetet åtminstone för tillfället avbryts.

Skälen för mitt förslag: De fördelar med det nya systemet som redovisats i föregående avsnitt gör enligt min mening systemet väl ägnat att vinna marknadsaktörernas förtroende och att bidra till att skapa förutsättningar för en långsiktig stabilitet pä penningmarknaden. Jag ser därför positivt på att det nya systemet nu införs.

Penningmarknadscentralens planerade verksamhet kommer att röra utomordentligt stora värden och får betydelse såväl för statens och bo­stadssektorns finansiering som för penningpolitiken. Även om det kanske skulle vara teoretiskt möjligt att låta verksamheten vid penningmarknad­scentralen i sin helhet bygga på en avtalsreglering, talar därför enligt min uppfattning övervägande skäl för att det planerade systemet bör stödjas av en lagstiftning.

När det gäller utformningen av denna lagstiftning vill jag erinra om den nyligen antagna aktiekontolagen (1989:827). Denna lag innebär att syste­met med aktiebrev avskaffas i alla avstämningsbolag, dvs. sådana aktiebo­lag för vilka Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (värdepapperscentra­len) för aktieboken. De rättsverkningar som tidigare varit förbundna med aktiebreven knyts i stället till registrering på konto hos värdepapperscen­tralen. Särskilda kontoförande institut skall vidta registreringsåtgärderna.

På begäran av den som utfärdar ensidiga skuldförbindelser avsedda för allmän omsättning får aktiekontolagen tillämpas även på sådana förbin­delser. Aktiekontolagen kan alltså i och för sig tillämpas även på sådana skuldförbindelser som är avsedda att ingå i det nya aktuella systemet. Jag anser emellertid att det är ändamålsenligt med en särskild lagreglering i fråga om sistnämnda system. Som närmare utvecklats i departementspro­memorian (s. 13) skiljer sig nämligen penningmarknaden i åtskilliga av-


32


 


seenden från aktiemarknaden, som aktiekontolagen i första hand är av-   Prop. 1990/91:106 sedd för. Bl. a. ställer penningmarknaden mycket höga krav på riskelimi-neringoch likviditet. Dessa krav skulle inte få något rättsligt stöd i lagstift­ningen, om verksamheten skulle bedrivas enbart enligt aktiekontolagens regler.

Å andra sidan har vid regleringen av det kontobaserade aktiesystemet åtskilliga spörsmål behandlats, t. ex. frågor om skadestånd och om rätts­verkningar av registreringar, som får aktualitet även när det gäller det nya aktuella systemet. I många avseenden bör därför enligt min mening de lösningar som valts i den nyligen antagna aktiekontolagen tjäna som förebilder vid utformningen av lagstiftningen om det nya aktuella syste­met.

Med det nu sagda vill jag inte utesluta att det längre fram, när praktiska erfarenheter har vunnits av den kontobaserade hanteringen, kan vara skäl att överväga en enhetlig lagstiftning för det kontobaserade aktiesystemet och det nya aktuella systemet.

När det gäller namnet på den nya lag som skall reglera penningmark­nadssystemet har jag stannat för att föreslå "penningkontolagen". Den beteckningen är kortfattad men enligt min mening ändå tillräckligt sär­skiljande. Den bildar dessutom en lämplig parallell till beteckningen "ak­tiekontolagen".

4.2 Vilka låneemissioner skall det nya systemet omfatta?

Mitt fiirslag: Det nya systemet skall gälla i fråga om ensidiga skuld­förbindelser vilka är avsedda för allmän omsättning och omfattas av låneemissioner som enligt avtal mellan emittenten och penning­marknadscentralen skall förvaltas av centralen.


Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se pro­memorian s. 16).

Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till­styrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Som framhållits i departementspromemorian (s. 16) bör den nya lagstiftningen begränsas till att avse skuldförbindelser som ingår i låneemissioner som skall förvaltas av penningmarknadscentra­len. När det gäller vilka låneemissioner som här kan komma i fråga vill jag erinra om att det nya systemet i första hand är avsett för kreditmarknads­instrument som ges ut av riksbanken, riksgäldskontoret, bostadsfmansie-rande kreditaktiebolag och Stadshypotekskassan, dvs. sådana instrument som traditionellt anses vara utan kreditrisk. Efter beslut om ändring av penningmarknadscentralens bolagsordning och beslut av centralen bör systemet emellertid kunna få användas även för andra låneemissioner. Med hänsyn till denna penningmarknadscentralens prövningsrätt anser jag inte att det bör införas någon i lag föreskriven skyldighet för centralen att åta sig förvaltningen av en emission. Enligt min mening bör å andra


33


3   Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 106


sidan inte heller föreskrivas att vissa slag av emissioner får förvaltas endast av penningmarknadscentralen. Det måste rimligen stå varje emittent fritt att avstå från att överlämna hanteringen till penningmarknadscentralen och i stället vända sig till värdepapperscentralen eller anlita ett utländskt kontosystem eller låta emissionen vara dokumentbaserad.


Prop. 1990/91:106


4.3 Registren hos penningmarknadscentralen. Rättsverkningarna av registreringar.

Mitt förslag: För varje utfärdare av sådana skuldförbindelser som förvaltas av penningmarknadscentralen skall hos centralen finnas ett register. Registret skall bestå av en förteckning över skuldförbin­delserna, en löpande journal, en förteckning över förhandsregistre­ringar (dvs. registreringar av förvärv för vilka penningmarknads­centralen har åtagit sig likvidansvar) samt de konton (penningkon­ton) som har öppnats för borgenärerna.

Rättsverkan av en registrering inträder då ett förvärv förhandsre-gistreras, under förutsättning att förvärvet därefter även registreras på penningkonto. Om förhandsregistrering inte skall äga ram, inträ­der rättsverkan när förvärvet registreras genom anteckning på pen­ningkonto.


Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (se promemorian s. 18).

Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till­styrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: På motsvarande sätt som i fråga om skuldförbin­delser vilka registreras enligt aktiekontolagen bör enligt min mening rätts­ligt sett ett register föras för varje emittent.

Med hänsyn till att penningmarknadscentralen skall ombesörja bl.a. räntebetalningar och inlösen av lån anser jag att det är lämpligt att en förteckning över emittentens samtliga skuldförbindelser inom systemet ingår i registret.

En huvuduppgift för penningmarknadscentralen är att registrera förvärv av äganderätt och andra rättigheter med avseende på skuldförbindelser som ingår i systemet. Liksom enligt aktiekontolagen skall de rättsverkning­ar som hittills varit knutna till innehavet av ett skuldebrev i stället knytas till dessa registreringar. Enligt aktiekontolagen inträder de nyss angivna rättsverkningarna i huvudsak redan när förvärvet antecknas i en daglig journal, under förutsättning att förvärvet därefter även registreras på konto (se 6 kap. 5 § aktiekontolagen). Anteckningen i den dagliga journa­len utgör en dagboksanteckning som inte innefattar något slags prövning av förvärvet.

Mot denna bakgrund kan det förefalla naturligt att även enligt den nu aktuella lagstiftningen låta rättsverkningarna i princip inträda genom an­teckning i någon form av daglig journal. I motsats till aktiekontolagen innehåller emellertid den nu föreslagna lagstiftningen även bestämmelser


34


 


om likvidansvar för penningmarknadscentralen (se härom i avsnitt 3.6). Prop. 1990/91: 106 Dessa bestämmelser föranleder mig att i enlighet med departementspro­memorians förslag föreslå att även en förteckning över s. k. förhandsregi­streringar skall ingå i ett register enligt penningmarknadssystemet. Sedan penningmarknadscentralen från leverans- och säkerhetssynpunkt har be­dömt att centralen jämte förvärvaren kan åta sig betalningsansvar för utfast likvid för ett förvärv, skall centralen förhandsregistrera förvärvet i förteckningen. Detta innebär att en kontroll har gjorts av att förvärvs­objektet innehas och kan disponeras av överlåtaren och att objektet "lå­ses" så att vidare förfoganden inte kan äga rum. Förvärvaren är härmed garanterad att erhålla de ifrågavarande skuldförbindelserna. Den slutliga registreringen i form av anteckning om förvärvet på förvärvarens konto i registret (penningkonto) får därefter göras först sedan förvärvaren erlagt likviden. Med hänsyn till den betydelse som enligt det nu sagda skall tillkomma förhandsregistreringen är det enligt min mening ändamålsenligt att denna, i överensstämmelse med vad penningmarknadscentralen har föreslagit i sitt brev den 5 oktober 1990 till justitiedepartementet, i princip får bilda utgångspunkten för de rättsverkningar som hittills har varit knutna till innehavet av ett skuldebrev. Detta innebär att skyddet mot överlåtarens borgenärer och mot obehöriga förfaranden från överlåtarens sida skall inträda genom förhandsregistreringen, under föratsättning att denna följs av registrering på penningkonto.

Inom det planerade penningkontosystemet är det avsikten att handel med skuldförbindelser skall kunna äga ram även utan att penningmark­nadscentralen har tagit på sig något likvidansvar. Någon förhandsregi­strering kommer då inte att ske. I sådana fall är det enligt min uppfattning mest praktiskt och i överensstämmelse med marknadsaktörernas intressen att de rättsverkningar, som hittills har varit knutna till innehavet av ett skuldebrev, får inträda först räknat från tidpunkten för den slutliga regis­treringen i form av anteckning på penningkonto.

I motsats till vad som är fallet med den dagliga journalen enligt aktie­kontolagen föreslår jag inte att några särskilda rättsverkningar knyts till anteckningar i den löpande journalen inom penningkontosystemet. An­teckningar i en sådan journal kan emellertid dokumentera de uppdrag som lämnas penningmarknadscentralen och kan även tjäna som bevisunderlag i fråga om parterna emellan bindande avtal som av någon anledning inte blir förhandsregistrerade. Jag anser därför att den nya lagen bör föreskriva att även en löpande journal skall ingå i varje sådant register som nu är i fråga.

35


 


4.4 Andrahandspantsättning m. m.


Prop. 1990/91:106


Mitt fiirslag: Om den som står registrerad som borgenär i fråga om en skuldförbindelse som inte är förvaltarregistrerad upplåter pant­rätt i denna till förmån för någon annan än den hos vilken förbindel­sen redan är pantsatt, inträder genom underrättelse till den sist­nämnde eller, om denne har placerarombud, till ombudet de rätts­verkningar som i andra fall uppkommer genom registrering av en pantsättning på penningkonto för upplåtaren.

Vad som sagts nu skall även tillämpas då utmätning sker av en pantsatt skuldförbindelse.


Bakgrunden till mitt förslag: Om viss egendom, t. ex. en skuldförbindel­se, inte är utnyttjad som pant till sitt fulla värde kan egendomens ägare utnyttja denna som pantsäkerhet för ytterligare lån. Upptas det nya lånet hos en annan kreditgivare, talar man om andrahandspantsättning eller pantsättning av överhypotek. Denne andre kreditgivare får då säkerhet i egendomen efter förstahandspanthavaren.

Enligt aktiekontolagen skall i fråga om icke förvaltarregistrerade aktier och skuldförbindelser registrering ske i avstämningsregister av bl.a. pant­sättningar (se 2 kap. 3 § och 9 kap. 4 § i nämnda lag). Av 6 kap. 6 § samma lag framgår vidare att panthavaren bl. a. blir skyddad mot pantsättarens borgenärer genom registreringen.

I framställningen den 5 okober 1990 till justitiedepartementet, se bilaga 2, har penningmarknadscentralen bl.a. hemställt att andrahandspantsätt-ningar av skuldförbindelser inom penningkontosystemet inte skall ske genom registreringar utan genom underrättelser till förstahandspanthavar-na. Som grund för sin framställning har penningmarknadscentralen främst anfört att den datatekniska uppbyggnaden av penningkontosystemet inte medger registrering av andrahandspantsättningar.

Penningmarknadscentralen har i den nämnda framställningen även fö­reslagit att utmätning av ett överhypotek skall föratsätta underrättelse till panthavaren.

Skälen för mitt förslag: De nyss redovisade bestämmelserna i aktiekon­tolagen om registrering av panträtt gör inte undantag för andrahandspant­sättningar. Aktiekontolagen innebär därmed att även pantsättningar i andra hand av aktier och skuldförbindelser som omfattas av den lagen måste registreras för att de rättsverkningar som avses i 6 kap. i nämnda lag skall inträda. Detsamma gäller utmätning av överhypotek. Emellertid kan det finnas skäl att välja en annan lösning i fråga om andrahandspantsätt­ningar och utmätningar av överhypotek inom ramen för penningkontosys­temet. Av penningmarknadscentralens framställning framgår att det från teknisk synpunkt skulle vara förenat med avsevärda olägenheter att knyta rättsverkningarna av en andrahandspantsättning eller en utmätning av överhypotek till en registreringsåtgärd. Det kan vidare konstateras att det inom civilrätten är en vanlig princip att knyta rättsverkningar till en underrättelse till någon annan rättsinnehavare (se t. ex. lagen, 1936:88, om


36


 


pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man). Jag anser därför att rättsverkningarna av en andrahandspantsättning eller en utmät­ning av överhypotek inom ramen för penningkontosystemet bör kunna knytas till en underrättelse till panthavaren i stället för till registrering.


Prop. 1990/91:106


 


4.5 Öppnande av penningkonton m. m.

Mitt förslag: Endast medlemmar i penningmarknadscentralen får öppna penningkonton och göra anmälan för registreringsåtgärder hos centralen.

En medlem kan av bankinspektionen auktoriseras att som ombud öppna penningkonton och göra anmälan för registreringar för borge­närers och andra rättighetshavares räkning (placerarombud). Riks­banken har rätt att utan auktorisation uppträda som placerarombud inom ramen för riksbankens uppgifter som centralbank.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se pro­memorian s. 8 och 41).

Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till­styrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt fiirslag: För att kunna ombesörja kommunikation med penningmarknadscentralen inom det nya systemet fordras förtrogenhet med detta och även andra kvalifikationer. För att systemet skall fungera på ett tillfredsställande sätt, bl.a. från säkerhetssynpunkt, är det dessutom väsentligt att direktkommunikation med penningmarknadscentralen inte sker från alltför många aktörers sida. Enligt min mening bör därför endast medlemmar kunna öppna penningkonton och göra anmälan om registre­ringsåtgärder hos penningmarknadscentralen. Andra aktörer får anlita medlemmar i centralen som ombud.


37


 


4.6 Likvidansvar m. m.


Prop. 1990/91:106


Mitt förslag: Vid förvärv av en skuldförbindelse skall penningmark­nadscentralen svara jämte förvärvaren gentemot överlåtaren för betalning av utfast likvid. Penningmarknadscentralens likvidansvar skall dock endast gälla om riksbanken har åtagit sig att medverka vid betalningsutjämning (riksbanksdearing) av likvider för förvärv av skuldförbindelser som omfattas av penningkontolagen. En ytter­ligare förutsättning för att penningmarknadscentralens likvidansvar skall inträda är att riksbanken har åtagit sig att lämna centralen kredit (s. k. nödfallskredit) för fullgörande av centralens likvid­ansvar.

Som säkerhet för sitt likvidansvar skall penningmarknadscentra­len kunna tillförsäkra sig panträtt i den skuldförbindelse som är föremål för förvärv. I den mån det behövs får centralen tillförsäkra sig panträtt också i andra skuldförbindelser för vilka förvärvaren är antecknad som borgenär. Säkerheterna skall även gälla för fordran som riksbanken har mot penningmarknadscentralen med anledning av lämnad nödfallskredit.

De nu angivna principerna skall tillämpas på motsvarande sätt då det i stället för överlåtelse är fråga om pantsättning av en skuldför­bindelse eller om erläggande av i skuldförbindelsen utfast kapitalbe­lopp och ränta.

Några lagbestämmelser om dearingförfarandet föreslås inte.


Departementspromemorians fiirslag: Överensstämmer med mitt (se pro­memorian s. 21).

Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till­styrkts eller lämnats utan erinran.

Bakgrunden till mitt förslag: Betalningsutjämning (clearing) mellan ak­törerna inom det nya systemet avses äga ram i två steg, varav det första avser själva skuldförbindelserna och det andra likviderna. Clearingen av skuldförbindelserna skall ske genom penningmarknadscentralens försorg och innebär en utjämning av de överlåtelser och förvärv som har ägt ram under samma dag. Resultatet av denna s. k. nettning blir att vad någon av aktörerna har att leverera respektive erhålla i fråga om skuldförbindelser som hör till en och samma emission begränsas till nettot av dagens affärer.

Sedan penningmarknadscentralen har verkställt denna nettning sker clearing av likvider hos riksbanken. Sistnämnda clearing innebär att riks­banken genom överföring av bankmedel verkställer en daglig likvidavräk-ning mellan aktörerna i det nya systemet.

Penningmarknadscentralen avser även att jämte förvärvaren påta sig ett likvidansvar för förvärvsobjekt som omfattas av det nyss beskrivna dear­ingförfarandet. Avsikten är också att riksbanken skall ta på sig att lämna penningmarknadscentralen kredit för fullgörande av centralens likvid­ansvar.

Som säkerhet för sitt likvidansvar avses penningmarknadscentralen till


38


 


en början kunna tillförsäkra sig panträtt i själva förvärvsobjektet. Denna säkerhet kan emellertid vara otillräcklig med hänsyn till risken för ett prisfall sammanhängande med förändring i den allmänna räntenivån. Tanken är att penningmarknadscentralen därför i de fall då det erfordras skall ha rätt till s. k. marginella säkerheter som enligt viss beräkningsgrand skall tas i anspråk från köparens innehav i övrigt av skuldförbindelser inom systemet.

I den män kredit frän riksbankens sida behöver tas i anspråk, skall säkerheten gälla till förmän för riksbanken.

Skälen för mitt förslag: Från allmän synpunkt finns det enligt min mening inget att erinra mot att ett dearingförfarande byggs upp enligt de riktlinjer som jag nyss redovisat. Själva dearingförfarandet med dess utpräglat tekniska karaktär behöver enligt min mening inte regleras av någon särskild lagstiftning utan kan lämpligen grandas på avtal mellan intressenterna. Som framgått av vad jag anfört i avsnitt 4.4 bör emellertid den nya lagstiftningen innehålla bestämmelser om registerföring av för­värv som har godkänts av penningmarknadscentralen för clearing.

Ett likvidansvar för penningmarknadscentralen i förening med panträtt i förvärvsobjektet och vissa andra tillgångar är enligt min mening en lämplig ordning för att minimera riskerna för likvid- och leveransbrister inom det nya systemet. En fråga är i vilken utsträckning systemet i dessa delar bör bygga på lagstiftning. För en avtalslösning av frågorna om likvidansvar och panträtt talar det förhållandet att man efter någon tids erfarenhet kan finna anledning att ompröva systemet i det ena eller andra hänseendet. En avtalslösning innebär å andra sidan en viss omgång för aktörerna och man kan inte bortse från risken för förbiseenden. Från intressenternas — främst riksbankens och bankernas — sida synes det föreligga en mycket stark opinion för att panträttighetema så långt möjligt bör vara lagfästa. Man kan enligt min mening ha förståelse för detta med hänsyn till de utomordentligt höga värden som det är fråga om och pantreglernas grundläggande betydelse för systemet.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört har jag kommit till den uppfatt­ningen att likvidansvaret och panträtten bör vara lagfasta.


Prop. 1990/91:106


4.7 Försäkringsrörelselagen och penningmarknadscentralens likvidansvar m.m.

Mitt förslag: Penningmarknadscentralens likvidansvar får räknas som en tillgång enligt 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713).


Bakgrunden till mitt förslag: Enligt 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713) skall ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska skulder­na för livförsäkring redovisas i vissa angivna slag av tillgångar. Dessa tillgångar utgörs främst av skuldförbindelser som har utfärdats av staten, svensk kommun, svenskt kreditinstitut eller näringsföretag och av medel på konto i bank. Tillgångarna skall enligt 7 kap. 10a § i nämnda lag tas upp i ett särskilt register. Försäkringstagarna har förmånsrätt enligt 4a § för-


39


 


månsrättslagen (1970:979) i de i registret upptagna tillgångarna. Avsikten    Prop. 1990/91:106 med dessa bestämmelser är att ge försäkringstagama trygghet på lång sikt.

Försäkringsinspektionen och Svenska Försäkringsbolags Riksförbund har under beredningen av förevarande lagstiftningsärende understrakit vikten av att penningkontosystemet inte utformas sä att det kan leda till en minskning av försäkringstagarnas trygghet.

Skälen för mitt förslag: Penningmarknadscentralens likvidansvar för ett förvärv inom penningkontosystemet inträder vid förhandsregistreringen. Samtidigt får centralen rätt att till säkerhet för detta likvidansvar tillför­säkra sig en panträtt i förvärvsobjektet och vissa andra tillgångar (se avsnitten 4.3 och 4.6). Denna panträtt, som normalt inträder i och med förhandsregistreringen, är enligt förmånsrättslagen förenad med en bättre förmånsrätt än den som tillkommer försäkringstagarna enligt samma lag. Om ett försäkringsbolag överlåter en penningkontobaserad skuldförbin­delse kommer denna skuldförbindelse att förlora sitt säkerhetsvärde för försäkringstagarna vid förhandsregistreringen, alltså innan likviden för de överlåtna skuldförbindelserna har betalats till försäkringsbolaget. Bolaget skulle då behöva i förmånsrättsregistret föra in tillgångar av annat slag till motsvarande belopp. För att underlätta den praktiska hanteringen av registret och även försäkringsinspektionens tillsyn över detta bör enligt min mening penningmarknadscentralens likvidansvar godtas som en så­dan tillgång som enligt 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen fär användas för att täcka försäkringstekniska skulder. Detta fär emellertid praktisk bety­delse endast i fall då ett försäkringsbolag förvärvar en annan skuldförbin­delse samma dag som en överlåtelse sker. Likvidansvaret överbryggar då det glapp som annars kan uppstå i förmånsrättsregistret. Om något förvärv inte görs, får normalt sett andra tillgångar föras in i registret.

En särskild fråga uppkommer beträffande penningmarknadscentralens panträtt i andra tillgångar än själva förvärvsobjektet, när ett försäkrings­bolag förvärvar en skuldförbindelse. Eftersom en sådan tilläggspant är förenad med en bättre förmånsrätt än den som tillkommer försäkringsta­garna, måste försäkringsbolaget se till att det med beaktande av värdet på tilläggspanten finns tillgångar införda i det i 7 kap. 10 a § förmånsrätts­lagen avsedda registret som täcker de försäkringstekniska skulderna.

Det får ankomma på försäkringsinspektionen att utfärda de närmare föreskrifter som kan behövas i fråga om försäkringsbolagens redovisning av tillgångar som belastas av panträtt enligt penningkontosystemet.

Uppgifter om sammansättningen och värdet av de skuldförbindelser som redovisas på konton enligt den nu föreslagna penningkontolagen kan vid varje tidpunkt på ett smidigt sätt tas fram hos penningmarknadscen­tralen. När det gäller sådana skuldförbindelser kan det därför enligt min uppfattning vara ändamålsenligt att i de register som avses i 7 kap. 10a § försäkringsrörelselagen endast ange kontona utan att redovisa själva skuld­förbindelserna. Enligt min mening utgör inte försäkringsrörelselagens be­stämmelser något hinder mot ett sådant förfarande. Vad jag nu har sagt gäller för övrigt på samma sätt i fråga redovisningen enligt försäkringsrö­relselagen av sådana skuldförbindelser som hanteras inom aktiekontosy-stemet.

40


 


4.8 Borgenärernas anonymitetsskydd gentemot emittenten       Prop. 1990/91:106

Mitt förslag: En emittent har rätt att få kännedom om borgenärer­nas identitet endast om sä föreskrivs i lånevillkoren, om betalning av kapitalbelopp och ränta skall ske utan förmedling av penning­marknadscentralen eller om centralens förvaltning av låneemis­sionen upphör.


Departementspromemorians förslag: Anonymitetsskyddet får brytas en­dast om betalning av kapitalbelopp och ränta skall ske utan förmedling av penningmarknadscentralen eller om centralens förvaltning av låneemis­sionen upphör (se promemorian s. 32).

Yttrandena över departementspromemorians förslag: Svenska Bankföre­ningen, Svenska fondhandlareföreningen. Svenska sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund anser att något anonymitetsskydd för borgenärerna gentemot emittenten inte bör införas eller att ett sådant skydd i varje fall bör kunna genombrytas genom avtal.

I de övriga yttrandena har departementspromemorians förslag godta­gits.

Skälen för mitt förslag: Enligt 9 kap. 9 och 10 §§ aktiekontolagen har en emittent av skuldförbindelser generell rätt att få kännedom om borgenä­rernas identitet. Denna rätt gäller även i fråga om förvaltarregistrerade skuldförbindelser, dvs. situationer där någon förvaltar förbindelsen för annans räkning och själv står registrerad som förvaltare av den. Det kan synas ligga nära till hands att motsvarande bestämmelser införs i den nu aktuella lagstiftningen. Denna tanke har emellertid mötts av starkt mot­stånd av företrädare för bl. a. penningmarknadscentralen. Man har menat att en sådan rätt för emittenten — som saknar motsvarighet i ett doku-mentbaserat system — inte fyller något legitimt ändamål och skulle kunna ge denne en från konkurrenssynpunkt skadlig möjlighet till insyn i andra instituts affärshemligheter, något som i sin tur skulle kunna leda till oförat-sebara effekter på marknaden.

Det nu aktuella systemet skiljer sig från aktiekontolagens system på det sättet att betalning av ränta och inlösenbelopp avses ske genom penning­marknadscentralens försorg i enlighet med de förvaltningsuppdrag som penningmarknadscentralen träffar med emittenterna. Denna betalning av­ses liksom flertalet andra utväxlingar av likvider komma att ske genom riksbanksdearing. Genom penningmarknadscentralens försorg kommer vidare emittenten att kunna kommunicera med borgenärema via s. k. elektronisk post. I normalfallen behöver alltså inte emittenterna få del av uppgifter om borgenärerna. Jag har därför ansett mig böra acceptera ståndpunkten att någon generell rätt för emittenten att få information i berört hänseende inte bör föreskrivas.

Anonymitetsskyddet bör emellertid enligt min mening kunna avtalas bort i lånevillkoren. Vidare anser jag att emittenten i följande två fall bör ha rätt att få uppgifter om borgenärema. Det ena fallet föreligger om riksbanken eller penningmarknadscentralen på grand av kreditrisken inte


41


 


godkänner att betalning av ränta eller kapital sker över clearing. Emitten­ten måste då själv verkställa betalningarna utanför systemet. Det andra fallet inträffar om penningmarknadscentralens förvaltningsuppdrag skulle upphöra, med följd att emissionen måste konverteras till ett dokumentba-serat system. Som närmare kommer att utvecklas i specialmotiveringen kan emellertid det sistnämnda fallet i princip endast förekomma om en överenskommelse om konverteringen föreligger mellan emittenten och borgenärerna.


Prop. 1990/91:106


4.9 Rätten till ersättning

Mitt förslag: Om till följd av reglerna om godtrosförvärv ett förvärv kommer att gälla mot den tidigare ägaren, har denne rätt till ersätt­ning av penningmarknadscentralen för sin skada till följd av förvär­vet.

Om någon tillfogas skada till följd av oriktig eller missvisande uppgift i ett register enligt det nya systemet eller i annat fall genom fel i samband med uppläggning eller förande av ett sådant register, har penningmarknadscentralen ett s. k. kontrollansvar. Det innebär att den skadelidande har rätt till ersättning av penningmarknads­centralen, om det inte visas att felaktigheten beror på en omständig­het utanför penningmarknadscentralens och dess medlemmars kon­troll vars följder de inte skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Motsvarande gäller om felaktigheten beror på någon som har anli­tats av penningmarknadscentralen eller av en medlem.

Den som tillfogas skada genom att penningmarknadscentralen har rättat ett felaktigt beslut är berättigad till ersättning av centra­len, om han inte borde ha insett att fel förekommit.

Beror skada på en medlem eller någon som har anlitats av en medlem är penningmarknadscentralen dock fri från skadestånds­skyldighet, om centralen visar att medlemmen eller den som med­lemmen har anlitat av oaktsamhet eller uppsåtligen har orsakat skadan.

Ersättning till den skadelidande kan efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om vållande på den skadelidandes sida har medver­kat till skadan.

Om en medlem eller någon annan genom vållande har medverkat till en skada, har penningmarknadscentralen rätt att från den vållan­de kräva tillbaka utbetald ersättning i den män det är skäligt med hänsyn till skadans orsak och omständigheterna i övrigt.

De nu angivna reglema gäller inte i förhållandet mellan penning­marknadscentralen och medlem i centralen i den mån annat har avtalats.


Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt utom såtillvida att promemorian inte innehåller någon bestämmelse om kon-


42


 


trollansvar för penningmarknadscentralen när det gäller felaktigheter i    Prop. 1990/91: 106 registren som beror på en medlem eller på någon som har anlitats av centralen eller av en medlem (se promemorian s. 29).

Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till­styrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen fijr mitt fiirslag: Övergängen till ett kontobaserat system innebär att vissa risker för skador på grund av bl.a. tekniska fel uppkommer. Risker för skador får visserligen i än högre grad anses föreligga inom ramen för det nuvarande systemet. Då beror det emellertid vanligen på oaktsamhet hos någon av aktörerna, och i den mån någon annan blir drabbad kan han kräva ersättning enligt allmänna regler. I ett kontobaserat system kan emellertid tekniska och andra fel tänkas uppstå utan att skuld kan konstateras på något häll.

Synpunkter av detta slag har legat till grund för de regler om rätt till ersättning som införts i 7 kap. aktiekontolagen och som ingående motive­rats i prop. 1988/89:152 (s. 79 ff" och 114 ff). Dessa regler innebär ett långtgående ekonomiskt ansvar för värdepapperscentralen när det gäller skador till följd av godtrosförvärv, tekniska brister inom systemet eller rättelser av felaktiga registreringsbeslut. Enligt min mening bör ett motsva­rande ersättningsansvar nu införas för penningmarknadscentralen.

Bl. a. bör således vid felaktigheter i registren ett s. k. kontrollansvar gälla för penningmarknadscentralen. Detta innebär att den skadelidande bör ha rätt till ersättning av penningmarknadscentralen, om det inte visas att felaktigheten beror på en omständighet utanför centralens och dess med­lemmars kontroll vars följder de inte skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Liksom värdepapperscentralens ansvar i motsvarande fall bör penningmarknadscentralens kontrollansvar även gälla för felaktigheter som beror på någon som har anlitats av penningmarknadscentralen eller av en medlem.

Värdepapperscentralens ansvar enligt aktiekontolagen gäller även om ett kontoförande institut eller någon som institutet anlitat bevisligen av ovarsamhet eller t.o.m. uppsåtligen har orsakat skadan. Riksbanken och övriga marknadsaktörer samt bankinspektionen har emellertid motsatt sig att penningmarknadscentralens ansvar på motsvarande sätt får omfatta skador som orsakas av ett oaktsamt eller uppsåtligt handlande av en medlem eller någon som denne anlitar. Man har därvid bl. a. framhållit att förutsättningarna för medlemmarnas solidariska ansvar för penningmark­nadscentralens förpliktelser (se avsnitt 3) skulle komma att allvarligt rub­bas, om detta solidariska ansvar även skulle omfatta de skadeståndsan­språk som kan bli aktuella på grund av en enskild medlems försumlighet. Med hänsyn till att penningkontosystemet, i motsats till aktiekontosyste-met, avser en förhållandevis begränsad krets av aktörer och knappast kommer att beröra några enskilda småsparares intressen har jag ansett mig kunna godta den ståndpunkt som riksbanken m. fl. företräder.

Något ansvar för skador till följd av godtrosförvärv, tekniska brister
m. m. inom systemet eller rättelser av felaktiga beslut bör alltså enligt min
mening inte inträda för penningmarknadscentralen, om denna kan visa att
en medlem eller någon som medlemmen har anlitat av oaktsamhet eller
      43


 


uppsåtligen har orsakat skadan. I sådana fall får den skadelidande i stället vända sig mot medlemmen eller den som medlemmen har anlitat. Som grund för anspråket mot dem får då åberopas det vållande som har före­kommit. Någon särskild lagregel om det behövs enligt min mening inte, eftersom ansvaret i dessa fall — i den mån det inte är reglerat genom avtal eller annan lag — följer redan av allmänna rättsgrundsatser om skadestånd inom avtals- eller avtalsliknande förhållanden.

Av utredningen i lagstiftningsärendet framgår att enighet råder mellan medlemmarna i penningmarknadscentralen om att medlemmarnas rätt till ersättning från centralen inte bör vara underkastad någon tvingande lag­reglering. Enligt min mening finns det inte heller från allmän synpunkt något hinder mot att medlemmama när det gäller deras rätt till ersättning från centralen fär överenskomma med denna om en ordning som avviker från den i lag föreskrivna.


Prop. 1990/91:106


4.10 Överprövning av beslut

Mitt ställningstagande: Någon särskild nämnd med uppgift att prö­va tvister med anledning av beslut som penningmarknadscentralen har fattat skall inte införas.

Departementspromemorians ställningstagande: Överensstämmer med mitt (se promemorian s. 32).

Yttrandena över departementspromemorian: Ställningstagandet har till­styrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt ställningstagande: Hos värdepapperscentralen finns en särskild nämnd, aktiekontonämnden, med uppgift att pröva tvister med anledning av beslut som värdepapperscentralen eller ett kontoförande institut har fattat med stöd av aktiekontolagen. Nämnden skall endast ge en rekommendation om hur en tvist bör lösas. Vem som helst av parterna kan föra saken till domstol utan hinder av att nämnden först har prövat tvisten. Det förhållandet att det nu aktuella systemet i många avseenden överensstämmer med det som regleras i aktiekontolagen talar för att en motsvarande nämnd bör inrättas vid penningmarknadscentralen. Emeller­tid torde man ha anledning att räkna med att de intressenter som det här är fråga om som regel skulle låta en eventuell tvist gä till skiljedom utan att avvakta proceduren hos en särskild nämnd. Jag har därför avstått från att lägga fram förslag om en nämnd av detta slag.

4.11 Kontoförande instituts delegationsrätt enligt aktiekontolagen


Mitt förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen be­stämmer får ge kontoförande institut enligt aktiekontolagen till­stånd att sätta annan i sitt ställe.


44


 


Bakgrunden till mitt forslag: Enligt aktiekontolagen vidtas registrerings- Prop. 1990/91: 106 åtgärder enligt den lagen, utöver av värdepapperscentralen, av kontofö­rande institut (se 1 kap. I § nämnda lag, jfr även 4 kap. 1 §). Av 5 kap. 2 § framgår att utöver värdepapperscentralen och kontoinnehavare endast kontoförande institut har rätt till insyn i konton som ingår i avstämnings­register enligt lagen. Enligt 3 kap. I § meddelas tillstånd att vara kontofö­rande institut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm­mer. 1 1 § aktiekontoförordningen (1989:845) har regeringen bemyndigat bankinspektionen att pröva frågor om sådana tillstånd.

1 en framställning den 8 mars 1990 till finansdepartementet (Dnr 1853/90) har Sveriges Föreningsbankers Förbund hemställt att aktiekonto­lagen ändras så att ett kontoförande institut i sitt ställe kan sätta annan affärsbank, sparbank eller central eller lokal föreningsbank. En liknande framställning, dagtecknad den 17 maj 1990, har Sparbankernas bank gjort till finansdepartementet och justitiedepartementet (finansdepartementets Dnr 3025/90). Grunden för framställningarna är följande. Föreningsban­kernas Bank och Sparbankernas Bank är kontoförande institut. De har båda behov av att kunna lägga ut vissa registreringsuppgifter som ankom­mer på kontoförande institut till lokala föreningsbanker respektive spar­banker. I motsats till vad som gäller om andra bankorganisationers lokala kontor är emellertid de lokala föreningsbankerna och sparbankerna sär­skilda juridiska personer. Bankinspektionen har gjort den bedömningen att det enligt aktiekontolagen inte är tillåtet för ett kontoförande institut att delegera befogenheter till annan juridisk person som inte är kontofö­rande institut. För att föreningsbanksrörelsen och sparbanksrörelsen skall få möjlighet att agera på marknaden under samma villkor som andra bankorganisationer, anser därför Föreningsbankernas Bank och Sparban­kernas Bank att det behövs en lagändring som möjliggör sådan delegation som nu sagts.

Skälen för mitt förslag Det är givetvis angeläget att föreningsbanksrörel­sen och sparbanksrörelsen har samma rättsliga möjligheter att agera på marknaden som övriga bankorganisationer när det gäller hanteringen av aktier och andra rättigheter enligt aktiekontolagen. En förutsättning för en sådan likställighet är att Föreningsbankernas Bank och Sparbankernas Bank kan delegera vissa av ett kontoförande instituts funktioner till de lokala föreningsbankerna respektive sparbankerna, trots att dessa är fristå­ende rättssubjekt. Aktiekontolagens lydelse ger emellertid inget klart be­sked huruvida och i så fall under vilka förutsättningar en sådan delegation är möjlig. Frågan har inte heller behandlats i förarbetena till aktiekonto­lagen. Jag anser därför att aktiekontolagen nu bör kompletteras med en uttrycklig bestämmelse som anger att sådan delegation får förekomma efter regeringens eller myndighets tillstånd. Även om det för närvarande endast är aktuellt att medge delegationsrätt i fråga om banker, kan det inte uteslutas att det i framtiden kan bli lämpligt med delegation från ett kontoförande institut som inte är bank till ett annat rättssubjekt som inte heller är bank. Enligt min mening bör därför möjligheten att delegera inte begränsas till att avse enbart banker.

45


 


4.12 Följdändringar i annan lagstiftning m.m.

Följdändringar med anledning av införandet av penningkontosystemet måste göras i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och han­delsresande, lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar, lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva, föräldrabalken, förmånsrättslagen (1970:979) och utsökningsbalken. Ändringarna, som beror på att penning­kontosystemet är dokumentlöst, motsvarar de ändringar som gjordes i de angivna lagarna i samband med aktiekontolagens tillkomst (se SFS 1989:835-840 och 842).

I överensstämmelse med vad som föreslås i fråga om penningkontosy­stemet bör vidare även aktiekontolagen och lagen (1989:828) om införan­de av aktiekontolagen kompletteras med bestämmelser om avstämnings­dag i fråga om skuldförbindelser som hanteras inom ramen för aktiekonto-systemet.


Prop. 1990/91:106


4.13 Ikraftträdande

Det tekniska system som den nya lagstiftningen kräver håller pä att byggas upp. Lagstiftningen förutsätter vidare en omfattande avtalsreglering mel­lan penningmarknadscentralen och dess medlemmar. Det behövs också en betydande utbildningsinsats från centralens sida. Med hänsyn till det anförda går det ännu inte att med säkerhet ange när det nya systemet bör tas i bruk. Jag föreslår därför att den nya lagstiftningen angående penning­kontosystemet fär träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

De föreslagna ändringarna i aktiekontolagen och i lagen om införande av aktiekontolagen bör träda i kraft den 1 juli 1991.

4.14 Övergångsbestämmelser

Mitt fiirslag: Pappersbaserade skuldförbindelser skall på begäran av en emittent kunna föras över till kontobaserad hantering, även om förbindelserna har tillkommit före ikraftträdandet.


Skuldebrev som har utfärdats för skuldförbindelser innan den nya lag­stiftningen blev tillämplig på förbindelserna blir inte ogiltiga. För att förmå en skuldebrevsinnehavare att medverka till övergången till den kontobaserade hanteringen skall dock gälla att en långivare inte har rätt till betalning förrän han har låtit registrera skuldförbindelsen på ett konto enligt den nya lagstiftningen. I samband med registreringen skall skulde­brevet makuleras.

Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se pro­memorian s. 27).

Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till­styrkts eller lämnats utan erinran.


46


 


Skälen för mitt förslag: Enligt min mening möter det inte något hinder Prop. 1990/91:106 mot att det nya systemet, om emittenten begär det, tillämpas också på skuldförbindelser som har tillkommit före ikraftträdandet eller eljest base­rar sig pä skuldebrev. Bestämmelserna härom kan lämpligen utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande regler i lagen (1989:828) om införande av aktiekontolagen.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1.    penningkontolag,

2.  lag om Penningmarknadscentralen PmC AB,

3.  lagom ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande,

4.  lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehand­lingar,

5.  lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen hand­ling,

6.  lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva,

7.  lag om ändring i föräldrabalken,

8.  lagom ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

9.  lag om ändring i utsökningsbalken,

10.  lagom ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

11.  lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

12.  lag om ändring i lagen (1989:828) om införande av aktiekontolagen
(1989:827).

Samråd har skett med chefen för finansdepartementet beträffande lag­förslag 2 och 10. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3'.

' Bilagan har uteslutits här. I den mån förslagen inte är likalydande med dem som är
fogade till propositionen kan i alit väsentligt hänvisas till den i specialmotiveringen
intagna lagtexten.
                                                                           47


 


specialmotivering                                  Prop. 1990/91:106

6.1  Förslaget till penningkontolag

Lagen överensstämmer i huvudsak både innehållsmässigt och till sin dis­position med motsvarande lagförslag i departementspromemorian.

1 kap. Inledande bestämmelser

Denna lag gäller i fråga om ensidiga skuldförbindelser som är avsedda för allmän omsättning och omfattas av låneemissioner som förvaltas av Pen-ningmarknadsCentralen PmC AB (penningmarknadscentralen).

Paragrafen bestämmer lagens tillämpningsområde genom att ange vilka skuldförbindelser som omfattas av lagen. Obligationer, statsskuldväxlar och bankcertifikat är exempel på sådana skuldförbindelser som omfattas av lagen. Lagen kan alltså tillämpas både på skuldförbindelser med kort löptid ("penningmarknaden") och på mera långfristiga låneemissioner ("obligationsmarknaden"). Penningmarknadscentralen avses vidare han­tera s. k. dagslån, dvs. upplåning mellan två bankdagar mot pantsäkerhet, samt s. k. repor, dvs. återköpsavtal som består av två mot varandra ståen­de sälj- och köptransaktioner som avser samma skuldförbindelser och sker mellan samma parter med minst en bankdag mellan transaktionernas likviddagar. Dagslån hanteras som pantsättning inom systemet och repor behandlas som två överlåtelser.

Avsikten är att penningmarknadscentralen också skall kunna hantera handel med s. k. derivatprodukter, t. ex. terminer. Denna handel regleras emellertid inte av förevarande lag utom i ett speciellt hänseende (se 5 kap. 2 § andra stycket andra meningen).

För att lagen skall bli tillämplig i fråga om en emission fordras en överenskommelse om detta mellan emittenten och penningmarknadscen­tralen. Centralen avses inte ha en sådan allmän skyldighet att åta sig hanteringen av en emission som enligt 9 kap. I § aktiekontolagen gäller för värdepapperscentralen.

Att en låneemission förvaltas av penningmarknadscentralen innebär normalt bl.a. att centralen ombesörier ränte- och kapitalbetalningar avse­ende länet.

Lagen erbjuder inte penningmarknadscentralen någon möjlighet att med anledning av sitt likvidansvar (se 9 kap.) avsäga sig ett åtagande att förval­ta en låneemission av det skälet att de skuldförbindelser som ingår i emissionen bedöms vara förenade med kreditrisk. Penningmarknadscen­tralens styrelse och riksbanken kan emellertid bestämma att förbindelser­na i fråga inte skall godtas som säkerheter vid likvidhanteringen (jfr 9 kap. 2och3§§).

 1 den till propositionen fogade lagtexten har lagens rubrik ändrats till lag om
penningmarknadskonton.
                                                                                    43


 


                                                                             Prop. 1990/91:106

Skuldförbindelser som omfattas av denna lag och borgenärer som har rätt till betalning på grund av sådana förbindelser skall registreras hos penning­marknadscentralen med hjälp av automatisk databehandling i ett sådant register som avses i 4 kap. 1 §.

För skuldförbindelser som omfattas av denna lag får inte skuldebrev utfärdas.

Första stycket

I lagförslagen från penningmarknadscentralens arbetsgrupp byggde regle­ringen på tanken att en låneemission, som är avsedd att förvaltas av penningmarknadscentralen, skall inledas med att ett s. k. enhetsbrev utfär­das av emittenten. Tanken på utfärdande av sådana enhetsbrev har emel­lertid därefter övergetts (se departementspromemorian s. 14 f och 39). 1 stället anges i förevarande stycke att skuldförbindelser som omfattas av emissionen och borgenärerna enligt sådana förbindelser skall registreras hos penningmarknadscentralen med hjälp av automatisk databehandling. Det register som här avses regleras närmare i 4 kap. I §.

Andra stycket

Avsikten är att de rättsverkningar, som i allmänhet knyts till innehavet av ett löpande skuldebrev, inom ramen för det nu aktuella systemet i stället skall knytas till själva registreringen. Med hänsyn härtill har föreskrivits att skuldebrev inte får utfärdas för sådana förbindelser som omfattas av systemet (jfr 1 kap. 3 § andra stycket aktiekontolagen).

Skulle likväl skuldebrev utfärdas, får detta i en förvärvares hand de verkningar som enligt skuldebrevslagen är knutna till innehavet av ett skuldebrev. Dokumentet påverkar emellertid inte rättsverkningarna av registreringen (jfr prop. 1988/89: 152 s. 97).

Vad som har sagts nu hindrar självfallet inte att penningmarknadscen­tralen på begäran bör kunna utfärda ett intyg om registrerade innehav för en viss borgenär eller en viss förvaltare.

En annan fråga är om emittenten efter överenskommelse med penning­
marknadscentralen kan konvertera hela emissionen till ett dokumentba-
serat system. Om emittenten och samtliga borgenärer är ense om saken
möter det inget hinder mot att en sådan konvertering äger ram. Denna
situation kan tänkas bli aktuell, om t. ex. samtliga skuldförbindelser har
samlats på en hand eller hos ett fåtal borgenärer. En konvertering utan
borgenärernas medgivande måste däremot i princip anses otillåten. En
sådan konvertering skulle vara ägnad att medföra förvirring bland de
berörda rättighetshavarna och risk för rättsföriuster. Dessutom skulle be­
hov av regler uppstå för tillgodoseende av panträttigheter och för fall då
skuldebrev av ett eller annat skäl inte kan tillställas den berättigade. I
akuta nödsituationer, föranledda exempelvis av att penningmarknadscen­
tralens drift omöjliggörs av utomordentliga förhållanden, torde man emel­
lertid kunna hämta stöd för tillfälliga konverteringsåtgärder ur allmänna
principer om nöd.
                                                                             49

4   Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 106


 


                                                                              Prop. 1990/91:106

Bankinspektionen skall övervaka att denna lag följs.

Paragrafen motsvarar I kap. 4 § aktiekontolagen.

4§

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när­mare föreskrifter om förandet av register och förteckningar enligt denna lag.

Paragrafen har viss motsvarighet i 1 kap. 5 § aktiekontolagen.

I paragrafen avses register enligt 4 kap. I § och förteckningar enligt 4 kap. 2 § tredje stycket.

Det torde vara lämpligt att regeringen bemyndigar bankinspektionen att meddela de föreskrifter som avses i förevarande paragraf och som alltså berör det område som regleras av penningkontolagen. Avsikten är däremot inte att begränsa datainspektionens befogenheter att utfärda föreskrifter enligt datalagen till skydd för den personliga integriteten (jfr 6a § data­lagen).

2 kap. Medlemmar i penningmarknadscentralen'

Endast medlemmar i penningmarknadscentralen fär öppna konton (pen­ningkonton) och göra anmälan för registreringsåtgärder hos centralen.

Riksbanken och riksgäldskontoret har rätt att vara medlemmar i pen­ningmarknadscentralen. En fråga om medlemskap för annan prövas av centralen. Vid prövning av en ansökan om medlemskap skall beaktas om sökanden med hänsyn till organisation, ekonomisk ställning samt den verksamhet han bedriver på penningmarknadsområdet och övriga om­ständigheter är lämplig att antas som medlem.

Penningmarknadscentralen kan besluta om villkor för medlemskap.

Penningmarknadscentralen får endast anta den som medlem för vilken bankinspektionen har tillstyrkt medlemskap. Beslut av bankinspektionen i en sådan fråga får överklagas hos kammarrätten.

Första stycket

Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 4.5) är det en grundläggande princip i det nya penningkontosystemet att endast medlemmar i penningmarknadscentralen skall kunna öppna penningkon­ton hos centralen och anmäla registreringsåtgärder. Övriga förvärvare av skuldförbindelser är hänvisade till att låta medlemmar som har auktorisa­tion att vara placerarombud ombesörja sådana åtgärder (se 4 kap.).

Termen medlem synes inte kräva någon närmare förklaring. Självfallet måste från "medlem" i denna mening — dvs. deltagare i systemet — skiljas styrelseledamot och aktieägare i penningmarknadscentralen.

' I den till propositionen fogade lagtexten har detta kapitel fått en annan utformning.          50


 


Andra och tredje styckena                                           Prop. 1990/91: 106

Avsikten är att riksbanken, riksgäldskontoret och andra större emitten­ter, AP-fonderna, större försäkringsbolag samt banker och andra fond-kommissionärer skall kunna vara medlemmar.

Medlemmarna skall i princip antas av penningmarknadscentralen, var­vid centralens styrelse förutsätts fatta besluten. Det har dock inte ansetts vara förenligt med riksbankens och riksgäldskontorets ställning att frågan om dessas medlemskap formellt skall vara beroende av beslut av penning­marknadscentralen. Riksbankens och riksgäldskontorets rätt till medlem­skap framgår därför direkt av lagen, medan medlemskap i övrigt förutsät­ter beslut av centralen.

Regleringen i lagen av förutsättningarna för medlemskap innebär att det vid prövningen av en ansökan om medlemskap skall beaktas om sökanden med hänsyn till organisation, ekonomisk ställning samt den verksamhet som han bedriver på penningmarknadsområdet och övriga omständighe­ter skall vara lämplig att antas som medlem. Detta har angetts i andra stycket.

Dessutom har i tredje stycket angetts att penningmarknadscentralen kan uppställa villkor för medlemskap. De krav som penningmarknadscentra­lens styrelse för närvarande har uppställt för medlemskap är att medlem­men skall ha ett aktiekapital på minst 50 milj. kr., att medlemmen skall åta sig pro rata parte ansvar för penningmarknadscentralens förpliktelser och att medlemmen skall bedriva en verksamhet likartad nuvarande medlem­mars verksamhet. I sistnämnda krav ligger att handelsfunktionärer — banker och fondkommissionärer — normalt avses kunna utan vidare erhålla medlemskap på angivna villkor, under förutsättning att de bedriver verksamhet på penningmarknadsområdet. Däremot är inte avsikten att andra emittenter än sådana som ger ut i verklig mening "guldkantade papper " skall kunna bli medlemmar och inte heller andra placerare än stora institutionella placerare. Denna ordning torde från allmän synpunkt anses godtagbar. I allmänhet torde vidare vid sidan av riksbanken och riksgäldskontoret endast sådana rättssubjekt som står under bankinspek­tionens eller försäkringsinspektionens tillsyn komma i fråga som medlem­mar. 1 vissa fall torde dock ett medlemskap kunna bli aktuellt även för rättssubjekt, t. ex. AP-fonderna, som inte står under sådan tillsyn.

Fjärde stycket

Med hänsyn till de från allmän synpunkt viktiga uppgifter som ankommer på en medlem har, vid sidan av riksbanken och riksgäldskontoret, endast den ansetts kunna komma i fråga som medlem för vilken bankinspektio­nen har tillstyrkt medlemskap.

En rätt att överklaga med anledning av bankinspektionens beslut i fråga
angående tillstyrkan har den som beslutet angår, om det har gått honom
emot (se 22 § förvaltningslagen, 1986:223). Naturligtvis har den rätt att
överklaga vars medlemskap inspektionen har avstyrkt. Om inspektionen
har tillstyrkt ett medlemskap, torde varje medlem vara besvärsberättigad.
  5)


 


Medlemmarna har nämligen med hänsyn till sitt pro rata ansvar ett ekono-    Prop. 1990/91:106 miskt intresse att bevaka när det gäller antagande av nya medlemmar.

Förutsättningarna för att den som har inträtt som medlem skall kunna fråntas medlemskapet har inte angetts i lagen utan får regleras i de avtal som penningmarknadscentralen måste träffa med medlemmarna. Av all­männa principer följer att en medlem äger utträda ur centralen i den mån medlemsavtalet inte ställer upp några begränsningar. Är fråga om en medlem som har auktorisation som ombud torde utträde förutsätta att ombudsuppdragen först avvecklats.

Skulle riksbanken eller riksgäldskontoret önska utträda, torde det inne­bära att förutsättningarna för penningmarknadscentralens verksamhet fal­ler eller i varje fall måste omprövas av statsmakterna.

2§

Om penningmarknadscentralen har beslutat att avslå en framställning om medlemskap eller att utesluta en medlem, skall beslutet på ansökan av den berörde prövas av bankinspektionen. Inspektionen får besluta att centra­len skall vara skyldig att anta den berörde som medlem på de villkor som eljest tillämpas eller att ett beslut om uteslutning skall sakna verkan. Ansökan om bankinspektionens prövning skall ha kommit in till inspek­tionen inom tre veckor från det att den berörde fått del av penningmark­nadscentralens beslut.

Beslut av bankinspektionen i en fråga som avses i första stycket får överklagas hos kammarrätten.

Beslut av penningmarknadscentralen i en fråga som avses i första stycket får tillämpas utan hinder av att bankinspektionens prövning har påkallats, om inte inspektionen beslutar annat. Bankinspektionens beslut i en sådan fråga skall verkställas även om det har överklagats, om inte kammarrätten beslutar annat.

Medlemskap i penningmarknadscentralen är en förutsättning för rätten att öppna penningkonton och göra anmälan om registreringsåtgärder hos centralen, och medlemskapet är därmed även ett villkor för auktorisation som placerarombud. En fråga om medlemskap synes därför röra en civil rättighet i den mening som avses i art. 6 i den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Det har därför ansetts nödvändigt att införa regler som ger möjlighet till domstolsprövning i fall då penningmarknadscentra­len har vägrat någon medlemskap.

1 fråga om beslut i ärenden om auktorisation av ombud föreslås nedan under 3 kap. 1 § efter mönster av vad som gäller i andra sammanhang att beslutsbefogenheten skall ankomma på bankinspektionen med möjlighet att överklaga till kammarrätt. Det har ansetts lämpligt att beslut i fråga om medlemskap och uteslutande av medlem prövas i samma ordning.

Mot bakgrund av dessa överväganden har i förevarande paragraf föresla­gits den ordningen att ett beslut, varigenom penningmarknadscentralen avslagit en framställning om medlemskap eller uteslutit en medlem, på ansökan av den berörde skall kunna omprövas av bankinspektionen och att inspektionens beslut därefter skall kunna överklagas till kammarrätten.

Som paragrafen har avfattats kan bankinspektionens beslut överklagas   52


 


även av penningmarknadscentralen i fall då inspektionen har ändrat ett    Prop. 1990/91:106 beslut som centralen har fattat.

Som framgår av 1 § fjärde stycket kan penningmarknadscentralen som medlem vid sidan av riksbanken och riksgäldskontoret endast anta den för vilken bankinspektionen har tillstyrkt medlemskap.

3 kap. Ombud och förvaltare

En medlem i penningmarknadscentralen kan av bankinspektionen aukto­riseras att såsom ombud öppna penningkonton" och göra anmälan för registreringsåtgärder för borgenärers och andra rättighetshavares räkning hos penningmarknadscentralen (placerarombud) och att på motsvarande sätt företräda utfärdare av skuldförbindelser hos centralen (emittentom­bud). Riksbanken har rätt att utan auktorisation uppträda som placerar­ombud och emittentombud inom ramen för riksbankens uppgifter som centralbank.

En bank eller en fondkommissionär kan av bankinspektionen auktorise­ras att såsom förvaltare i stället för borgenären registreras pä penningkon­to i fråga om skuldförbindelser som omfattas av ett förvaltningsuppdrag (förvaltarregistrering). Riksbanken har rätt att utan auktorisation uppträ­da som en sådan förvaltare inom ramen för sina uppgifter som central­bank. Är skuldförbindelser föremål för handel utomlands kan, efter till­stånd av bankinspektionen, i stället för borgenär som är bosatt utomlands, den som i utlandet fått uppdrag att förvalta hans förbindelser registreras som förvaltare på penningkonto.

En auktorisation eller ett tillstånd enligt första eller andra stycket får förenas med särskilda villkor för att allmänna och enskilda intressen skall tillgodoses. Auktorisationen eller tillståndet kan återkallas av bankinspek­tionen, om ett villkor har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om det annars inte längre finns fömtsättningar för auktorisation eller tillstånd.

Beslut av bankinspektionen i frågor om auktorisation eller tillstånd får överklagas hos kammarrätten. Beslutet skall verkställas även om det har överklagats, om inte kammarrätten beslutar annat.

Första stycket

Som framgår av lagtexten kan en auktorisation avse behörighet att företrä­da placerare (placerarombud) eller emittenter (emittentombud). Inte bara placerare utan även emittenter som inte är medlemmar måste alltså låta sig företrädas gentemot penningmarknadscentralen av medlemmar som erhållit auktorisation som ombud.

Självfallet kan auktorisation samtidigt meddelas för rätt att uppträda både som placerarombud och emittentombud.

Någon generell skyldighet för medlemmarna eller någon av dem att ta på sig uppdrag som ombud har inte föreskrivits i lagen. Frågan om en sådan skyldighet kan lämpligen regleras i penningmarknadscentralens avtal med medlemmarna (jfr departementspromemorian s. 43 O- Detsamma gäller i fråga om möjligheten att återkalla ett åtagande gentemot en viss kund att vara placerarombud.

■* I den till propositionen fogade lagtexten benämnda penningmarknadskonton.   53


 


Möjligheten att erhålla auktorisation som ombud har inte begränsats till Prop. 1990/91: 106 medlemmar som är banker och fondkommissionärer, låt vara att det i första hand är sådana institut som bör komma i fråga. Det torde emellertid vara ändamålsenligt att även t. ex. försäkringsbolag och Stadshypoteks­kassan i viss utsträckning kan uppträda som placerarombud. Det bör ankomma på bankinspektionen att bedöma behovet av eventuella be­gränsningar för sådana fall.

Penningmarknadscentralen bör lämpligen höras i ärenden angående auktorisation.

För att riksbanken på ett smidigt sätt skall kunna fortsätta sin nuvaran­de verksamhet att företräda bl.a. vissa utländska centralbanker på den svenska penningmarknaden har riksbanken i andra meningen tillerkänts en viss rätt att utan auktorisation uppträda som placerarombud och emit­tentombud (jfr 24 § lagen, 1988:1385, om Sveriges riksbank). Den nu angivna behörigheten innebär inte någon skyldighet för riksbanken att i likhet med övriga placerarombud överta uppdrag från placerarombud som har förlorat sin behörighet (jfr 3 § i förevarande kapitel).

Andra stycket

Från ett placerarombud skall skiljas en förvaltare som avses i förevarande stycke. Placerarombudets uppgifter är i princip begränsade till att företrä­da placerare gentemot penningmarknadscentralen. Förvaltaren däremot har att förvalta en placerares skuldförbindelser enligt vad som kan vara bestämt i ett förvaltningsavtal mellan placeraren och förvaltaren. En för­valtare som inte själv är medlem i penningmarknadscentralen måste gent­emot denna låta sig företrädas av ett placerarombud.

På samma sätt som enligt aktiekontolagen har innehav av skuldförbin­delser som avses i förevarande lag ansetts böra kunna förvaltarregistreras hos svensk auktoriserad förvaltare. En auktorisation som har meddelats enligt aktiekontolagen medför emellertid inte utan vidare behörighet att också vara förvaltare även enligt förevarande lag. I stället fordras enligt styckets första mening ett särskilt auktorisationsbeslut. Härigenom blir det möjligt att auktorisera en förvaltare enbart med avseende på penningkon­tosystemet och att därvid ställa villkor som är specifika fördetta system. I praktiken torde emellertid den som auktoriseras som förvaltare enligt aktiekontolagen ofta auktoriseras som förvaltare även enligt förevarande lag.

I samma omfattning som när det enligt första stycket är fråga om att uppträda som ombud kan riksbanken enligt andra meningen i förevarande stycke uppträda som förvaltare utan att först erhålla auktorisation.

Enligt 3 kap. 10 § andra stycket aktiebolagslagen, 1975:1385, (jfr prop.
1970:99 s. 61 f och 113) finns möjlighet för förvaltarregistrering av aktier
hos utländsk förvaltare efter särskilt tillstånd som kan meddelas på ansö­
kan av vederbörande bolag. Någon motsvarande möjlighet har inte genom
aktiekontolagen tillskapats i fråga om skuldförbindelser. Bl.a. sådana lån
som kommer i fråga inom penningmarknadssystemet placeras emellertid
ofta utomlands. Det finns därför ett påtagligt praktiskt behov av att tillåta
54


 


utländsk förvaltarregistrering i fråga om skuldförbindelser som hanteras   Prop. 1990/91: 106 enligt förevarande lag. Inte heller några principiella skäl talar emot att tillåta detta.

På grund härav föreskrivs i styckets tredje mening att utländsk förvalta­re (s. k. nominee) efter särskilt tillstånd skall kunna registreras som borge­när för sina kunders räkning, förutsatt att dessa är bosatta utomlands. Även sådana tillstånd meddelas av bankinspektionen. Frågor om tillstånd bör kunna prövas på ansökan av emittenten eller av den tillämnade förval­taren (eller ombud för denne).

En förvaltare som avses i detta stycke får själv göra anmälningar till penningmarknadscentralen för registrering endast om han är medlem i centralen. I annat fall är han hänvisad till att anlita någon medlem som ombud.

Något hinder torde inte föreligga mot att ett utländskt förvaltarinstitut, i stället för att vara nominee enligt förevarande stycke, väljer att i eget namn men för sina kunders räkning låta registrera skuldförbindelser hos en svensk auktoriserad förvaltare.

Tredje och fjärde styckena

Styckenas innehåll motsvarar i huvudsak vad som föreskrivs i 8 kap. 1 § andra och tredje styckena aktiekontolagen angående auktorisation och tillstånd som avses i sistnämnda paragraf (jfr även 1 § 3 aktiekontoförord­ningen, 1989:845).

När det gäller auktorisation som placerarombud kan det ibland komma i fråga att med stöd av bestämmelserna i tredje stycket första meningen begränsa ombudsfunktionen till att avse endast vissa placerare. Beträffan­de ett försäkringsbolag kan det t. ex. vara naturligt att begränsa dess auktorisation som placerarombud till att omfatta placeringsservice endast för egna koncernbolag.

2§

Upphör den som har auktoriserats enligt 1 § första stycket att vara medlem i penningmarknadscentralen, är auktorisationen utan verkan.

För tydlighetens skull har i denna paragraf upptagits en regel av innebörd att ett auktorisationsbeslut omedelbart förfaller om den auktoriserade medlemmen upphör att vara medlem. Någon återkallelse av auktorisa­tionen är alltså inte nödvändig i ett sådant fall.

3§

Om någon har auktoriserats som placerarombud men auktorisationen
återkallas eller förlorar sin verkan enligt 2 §, skall de uppdrag som lämnats
ombudet med stöd av I § första stycket pä begäran av den berättigade
övertas av annan medlem av penningmarknadscentralen som har auktori­
serats som sådant ombud.
                                                                 55


 


Någon skyldighet för placerarombud att alltid stå till förfogande som Prop. 1990/91: 106 ombud har inte införts. Ett undantag har dock ansetts böra gälla i fall då ett auktoriserat placerarombud föriorar sin behörighet att vara ombud. De placerare som har lämnat ombudet uppdrag måste även då kunna förfoga över sina förbindelser. Det torde visserligen kunna föratses att i sådana fall normalt beviljas en frist för avveckling av uppdragen, men detta kan inte alltid förutsättas vara möjligt. Om ett placerarombud föriorar sin behörig­het, är därför enligt förevarande paragraf varje annan medlem i penning­marknadscentralen som auktoriserats som placerarombud skyldig att överta de förvaltningsuppdrag som har utövats av ett ombud som har föriorat sin behörighet. Det kan i detta sammanhang anmärkas att funktio­nen som ombud i sig inte medför något ansvar för placerarens förpliktel­ser. Även i nu avsedda fall torde emellertid en viss möjlighet föreligga för ett placerarombud att i extremfall återkalla sitt åtagande gentemot en kund att vara placerarombud.

4 kap. Register

För varje utfärdare av sådana skuldförbindelser som förvaltas av penning­marknadscentralen skall hos centralen finnas ett register. Registret skall bestå av en förteckning över skuldförbindelserna, en löpande journal, en förteckning över förhandsregistreringar samt de penr.ingkonton som har öppnats för borgenärerna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om registren hos penningmarknads­centralen. Frågorna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.3.

Lagen innehåller inte någon särskild bestämmelse om ändamålet med ett register enligt förevarande paragraf (jfr 5 och 6 a §§ datalagen, 1973:289). Ändamålet med ett sådant register, nämligen att bilda underlag för rättsverkningar av registreringar och för likvidhanteringen, har emel­lertid ansetts framgå på ett tillräckligt tydligt sätt av lagen i övrigt (jfr prop 1988/89:152 s. 147 och 150).

1 penningkonto för skuldförbindelser som inte är förvaltarregistrerade

skall anges

1.  skuldbelopp och lånevillkor samt, i förekommande fäll, antalet skuld­
förbindelser och dessas nominella belopp,

2.  verkställd utbetalning av kapitalbelopp eller ränta,

3.  borgenärens namn, identifieringsnummer och postadress, om borge­nären är medlem i penningmarknadscentralen,

4.  pantsättningar utom i fall som avses i 7 kap. 7 § andra stycket,

5.  i förekommande fall att borgenären har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av skuldförbindel­serna,

6.  konkurs avseende borgenären samt utmätning, kvarstad eller betal­ningssäkring avseende en skuldförbindelse eller panträtt i skuldförbindel­sen utom i sädana fall av utmätning som avses i 7 kap. 7 § tredje stycket,       56


 


2.  förbehåll enligt 15 kap. 8 § föräldrabalken,                    Prop. 1990/91:106

3.  andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i övrigt göra skuldförbindelsen gällande,

4.  namn, identifieringsnummer och postadress för panthavare och den som har en rättighet pä grand av inskränkning enligt 8 eller, om rättighets-havaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, uppgift om vem som i egenskap av placerarombud är behörig att företräda honom.

I penningkonto för annan än medlem skall i stället för de uppgifter som avses i första stycket 3 antecknas en särskiljbar beteckning för borgenären samt en uppgift om vem som i egenskap av placerarombud är behörig att göra anmälan om registreringsåtgärder. Vad som föreskrivs i denna lag om den som är antecknad på penningkonto som borgenär gäller även borgenär för vilken särskiljbar beteckning har antecknats enligt vad nu har sagts.

Penningmarknadscentralen skall med hjälp av automatisk databehand­ling föra en särskild förteckning över de borgenärer som avses i andra stycket. 1 förteckningen skall anges de uppgifter som avses i första stycket 3 samt den särskiljbara beteckning som avses i andra stycket.

I paragrafen anges vad ett penningkonto för icke förvaltarregistrerade skuldförbindelser skall innehålla. Angående förvaltarregistrerade skuldför­bindelser hänvisas till 3 §.

Första stycket

Stycket har avfattats i huvudsak efter förebild av 9 kap. 4 § aktiekonto­lagen.

Av punkt 3 framgår att denna punkt endast skall tillämpas på en borge­när som är medlem av penningmarknadscentralen.

Av hänvisningen i punkt 4 till 7 kap. 7 § andra stycket i förevarande lag följer att andrahandspantsättningar inte skall anges pä penningkonto.

Av hänvisningen i punkt 6 till 7 kap. 7 § tredje stycket framgår vidare att inte heller utmätning av en pantsatt skuldförbindelse skall anges på pen­ningkonto.

Enligt punkt 9 skall en panthavare individualiseras i registret endast om panthavaren är medlem av penningmarknadscentralen. I andra fall, dvs. dä en panthavare måste låta sig företrädas av ett placerarombud (se 3 kap. 1 §), skall av praktiska skäl registret endast ange vem som är placerarom­bud för panthavaren. Placerarombudet får här en ställning som påminner om en förvaltares. Det som nu har sagts om panthavare gäller även innehavare av andra begränsade rättigheter till en skuldförbindelse. Be­stämmelserna angående panthavare i punkt 9 blir givetvis tillämpliga endast om det är fråga om en pantsättning som skall anges i penningkontot (se punkt 4).

Andra stycket

Av sekretesskäl har identiteten hos en placerare som inte är medlem av
penningmarknadscentralen inte ansetts böra framgå av penningkontot. En
sådan placerare skall därför enligt förevarande stycke anges på penning-
kontogenom en för honom unik identifikationsbeteckning jämte uppgift
       57


 


om vem som är placerarombud. Vad som föreskrivs i lagen (se exempelvis    Prop. 1990/91:106 7 kap. I §) om rättsverkningarna av att någon är antecknad som borgenär gäller även i ett sådant fall.

Tredje stycket

Enligt förevarande stycke skall penningmarknadscentralen vid sidan av penningkontona föra en förteckning som anger identiteten hos de borgenä­rer som avses i andra stycket. Förteckningen har till ändamål att ge penningmarknadscentralen möjlighet att identifiera de på konton registre­rade borgenärerna, bl.a. för att penningmarknadscentralen skall kunna utföra uppdrag att förvalta läneemissionerna. För att identifiering skall kunna ske måste även den i andra stycket avsedda, särskiljbara beteck­ningen registreras i förteckningen.

Förteckningen ingår inte i det register som anges i 1 §. Eftersom förteck­ningen skall föras med hjälp av automatisk databehandling utgör den emellertid, i den män fysiska personer är intagna i denna, ett personregis­ter enligt datalagen.

3§

Ett penningkonto för skuldförbindelser som är förvaltarregistrerade skall innehålla

1.  de uppgifter som avses i 2 § första stycket I och 2,

2.  förvaltarens namn, identifieringsnummer samt postadress, om förval­taren är medlem i penningmarknadscentralen,

3.  anmärkning att skuldförbindelserna förvaltas för annans räkning,

4.  om förvaltaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, uppgift om vem som i egenskap av placerarombud är behörig att göra anmälan om registreringsåtgärder.

Om förvaltaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, skall be­stämmelserna i 2 § andra och tredje styckena tillämpas på förvaltaren. Vad som där föreskrivs om borgenär skall i stället avse förvaltare.

Paragrafen anger vad ett penningkonto för'förvaltarregistrerade skuldför­bindelser skall innehålla. Paragrafen gäller både vid svenskt och utländskt förvaltarskap (jfr 3 kap. 1 § andra stycket).

Första stycket

Föreskrifterna i punkterna 7 —i överensstämmer i huvudsak med vad som gäller enligt 9 kap. 5 § aktiekontolagen. Av punkt 2 framgår att denna punkt endast skall tillämpas på en förvaltare som är medlem av penning­marknadscentralen.

I punkt 4 , som saknar motsvarighet i aktiekontolagen, ges en regel med
sikte på den situationen att förvaltaren inte är medlem i penningmark­
nadscentralen. I ett sådant fall måste förvaltaren låta sig företrädas av ett
placerarombud, vilkens identitet skall framgå av kontot.
                          58


 


Andra stycket                                                              Prop. 1990/91:106

Hänvisningarna i detta stycke innebär att en förvaltare som inte är med­lem i penningmarknadscentralen från sekretessynpunkt skall behandlas på samma sätt som en borgenär som innehar ett penningkonto för skuldför­bindelser men som inte är medlem i centralen.

4§

För varje anteckning i en löpande journal, i en förteckning över förhands­registreringar eller i ett penningkonto skall det framgå av registret vilken dag och vid vilken tidpunkt på dagen som anteckningen gjordes.

Med hänsyn till de rättsverkningar som är knutna till införandet av olika uppgifter i penningkonton (se t. ex. 7 kap. 3 §) har det ansetts angeläget att det för varje anteckning anges vilken dag och tidpunkt på dagen som anteckningen skedde. En motsvarande tidsangivelse har ansetts motiverad när det är fråga om anteckningar i den löpande journalen och förteckning­en över förhandsregistreringar. I förevarande paragraf har därför tagits in en uttrycklig föreskrift om tidsangivelse i enlighet med vad nu har sagts (jfr 2 kap. 4 § aktiekontolagen).

5§

Genom penningmarknadscentralens försorg skall en skuldförbindelse pä ett penningkonto förses med ett nummer eller annat kännetecken, om det finns behov av att särskilja skuldförbindelsen från andra förbindelser på samma konto.

Paragrafen som motsvarar 2 kap. 5 § aktiekontolagen innebär att en skuld­förbindelse på ett penningkonto skall individualiseras i förhållande till andra skuldförbindelser på samma konto, om det finns behov av det. Ett sådant behov kan föreligga t. ex. om en pantsättning eller annan rådighets­inskränkning som hänför sig till ett visst konto inte belastar alla skuldför­bindelserna på kontot likformigt.

6§

Penningmarknadscentralen skall ansvara för att registren och förteckning­arna enligt 2 § tredje stycket förs på sådant sätt som föreskrivs i denna lag eller annan författning.

Penningmarknadscentralen    är    registeransvarig    enligt    datalagen (1973:289) för registren och förteckningarna.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § aktiekontolagen.

Första stycket

Innebörden av penningmarknadscentralens ansvar framgår främst av reg­
lerna i 8 kap. om ersättningsskyldighet för centralen.
                              59


 


Andrastycket                                                               Prop. 1990/91:106

Pä motsvarande sätt som värdepapperscentralen i fråga om avstämnings­register enligt aktiekontolagen har penningmarknadscentralen ansetts böra betraktas som registeransvarig enligt datalagen för registren och förteck­ningarna enligt förevarande kapitel. Penningmarknadscentralen ansvarar alltså för att de uppgifter fullgörs som enligt datalagen ankommer pä den registeransvarige.

5 kap. Registreringsåtgärder

Reglerna i förevarande kapitel har i viss omfattning motsvarigheter i 4 kap. aktiekontolagen. En skillnad föreligger så tillvida att bestämmelserna i det sistnämnda kapitlet avser bl.a. anmälningar till kontoförande insti­tut. Enligt den nu aktuella lagen förekommer inte några kontoförande institut och bestämmelserna om anmälningar i förevarande kapitel avser endast sådana som sker till penningmarknadscentralen. De anmälningar som en enskild placerare gör till sitt placerarombud omfattas alltså inte av regleringen i förevarande kapitel.

1§

På grandval av anmälningar från medlemmarna skall penningmarknads­centralen i fråga om skuldförbindelser registrera förvärv, pantsättningar och andra ändringar i förhållanden som enligt 4 kap. 2 eller 3 § skall vara angivna i registret. Medlemmarna är skyldiga att göra anmälan till centra­len om sådana ändringar.

Av paragrafen framgår att det som regel endast är medlemmarna som får göra anmälan till penningmarknadscentralen för registreringsåtgärder (jfr 2 § första stycket). En sådan anmälan kan en medlem göra för egen räkning eller, i egenskap av placerarombud, för någon annans räkning. Den i andra meningen angivna skyldigheten att göra anmälan till penningmarknad­scentralen om förändringar gäller inte bara för affärstransaktioner utan också för fall då en placerare för vilken medlemmen är ombud t. ex. har försatts i konkurs.

Penningmarknadscentralen skall vidta registreringsåtgärder med anled­ning av sådana anmälningar från statliga myndigheter som avser medlem­mars förhållanden.

Panträtt som följer av 9 kap. 3 § första stycket skall utan anmälan från medlem registreras av penningmarknadscentralen. Medlem kan bemyndi­ga centralen att utan anmälan registrera panträtt även i andra fall.

Första stycket

Stycket som har viss motsvarighet i 4 kap. 3 § aktiekontolagen, innebär att

statliga myndigheter kan göra anmälningar för registreringar direkt till        60


 


penningmarknadscentralen. Detta gäller dock endast sådana anmälningar Prop. 1990/91:106 som avser medlemmars förhållanden. Om en anmälan i stället avser en placerare som företräds av ett placerarombud, skall anmälningen göras hos ombudet, som i så fall i enlighet med I § andra meningen i sin tur är skyldig att göra anmälan hos penningmarknadscentralen. När en sådan anmälan görs hos ett placerarombud, får det ankomma på ombudet att pröva behörigheten hos den som uppträder som placerare eller som ställfö­reträdare för en placerare.

En anmälan från en statlig myndighet kan innehålla exempelvis uppgift om utmätning, kvarstad eller betalningssäkring. Det är då fråga om rådig-hetsinskränkningar som skall registreras (se 4 kap. 2 § första stycket). Underrättelser om rådighetsinskränkningar i fråga om den som låtit förvaltarregistrera sina förbindelser skall i stället göras till förvaltaren.

Andra stycket

1 första meningen är det fråga om en s. k. legal panträtt, dvs. en panträtt som omedelbart följer av lag och alltså inte förutsätter något avtal om panträttsupplåtelse.

Avsikten är att penningmarknadscentralen även genom avtal skall.kun-na tillförsäkra sig panträtt i registrerade skuldförbindelser, t. ex. i samband med s.k. forward- och terminsaffärer. För tydlighetens skull har en regel med sikte på sådana avtalsbaserade panträtter tagits in i andra meningen .

3§

Om ett förhållande som skall registreras anmäls till penningmarknadscen­tralen, skall den registreringsåtgärd som anmälan avser genast vidtas.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § aktiekontolagen.

Som framgår av 7 kap. är viktiga rättsverkningar knutna till registre­ringsåtgärderna. Det är därför angeläget att en registreringsåtgärd vidtas så snart förutsättningar för åtgärden föreligger.

En underlåtenhet att genast vidta registreringsåtgärden kan medföra skadeståndsskyldighet enligt bestämmelserna i 8 kap.

4§

En registreringsåtgärd vidtas genom anteckning i den löpande journalen, genom förhandsregistrering i de fall då detta skall ske enligt 9 kap. 2 eller 6 § samt, sedan samtliga villkor för registrering har uppfyllts, genom anteckning på ett penningkonto.

1 annat fall än som avses i 2 § sker anteckning i den löpande journalen genom medlemmarnas försorg. En anteckning i den löpande journalen som berör penningkonton för vilka olika medlemmar svarar skall anses ha skett när sammanstämmande anmälningar av dessa har gjorts.

1 fråga om registreringsåtgärd som avses i 2 § sker anteckning i den löpande journalen genom penningmarknadscentralens försorg.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.3.          61


 


Första stycket                                                              Prop. 1990/91: 106

I enlighet med vad som anges i lagtexten förekommer tre olika slags registreringsåtgärder, nämligen anteckning i den löpande journalen, för­handsregistrering och anteckning på penningkonto.

Som framgår av 7 kap. 6 § inträder i betydande utsträckning rättsverk­ningarna av en registrering redan genom förhandsregistreringen, under förutsättning att anteckning därefter även sker på penningkonto.

Att anteckningarna även i den löpande journalen skall ske med hjälp av automatisk databehandling framgår av 1 kap. 2 §.

Som framgår av förevarande stycke måste samtliga villkor för en trans­aktion vara uppfyllda för att den slutliga registreringsåtgärden skall få vidtas, nämligen att ett penningkonto påverkas av transaktionen. I vissa fall, t. ex. vid en pantsättning, kan alla förutsättningarna för transaktionen vara uppfyllda redan från början. Anteckning sker då i princip samtidigt i den löpande journalen och på penningkonto.

Andra stycket

Som har framgått av 1 § är det som regel penningmarknadscentralen som vidtar de registreringsåtgärder som avses i lagen. Ett undantag från detta gäller emellertid enligt bestämmelserna i första meningen i förevarande stycke. Bestämmelserna innebär att anteckningar i den löpande journalen i stället vidtas av medlemmarna. Den eventuella skada som kan uppkomma genom att en medlem därvid handlar oaktsamt ligger således i princip utanför penningmarknadscentralens kontrollansvar (jfr bestämmelserna i 8 kap. nedan).

Anteckningarna i den löpande journalen utgör underlag för den leve­rans- och säkerhetskontroll som penningmarknadscentralen i förekom­mande fall gör inför förhandsregistreringen, vilken resulterar i en tillfällig "låsning" av förvärvsobjeket {jfr avsnitt 4.3). En anteckning i den löpande journalen som berör penningkonton för vilka olika medlemmar svarar kan därför enligt andra meningen äga rum endast om det föreligger samman­stämmande anmälningar från dessa medlemmar.

5§

Om en anmälan till penningmarknadscentralen är ofullständig men bris­ten går att avhjälpa, skall anmälaren föreläggas att inom viss tid komplet­tera underrättelsen.

Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 6 § aktiekontolagen, är avsedd för sådana fall där ett registreringsärende är ofullständigt i formellt hänseende men där bristen kan antas bli snabbt avhjälpt. Det kan t. ex. vara fråga om behörighetshandlingar som behöver kompletteras.

En begäran om registreringsåtgärd skall avslås av penningmarknadscentra­
len, om föratsättningar för registrering saknas och det inte är fråga om fall
som avses i 5 §.
                                                                              62


 


Paragrafen motsvarar 4 kap. 8 § aktiekontolagen.               Prop. 1990/91: 106

Efter ett avslag på en begäran om registreringsåtgärd torde det vara möjligt att väcka talan vid allmän domstol i registreringsfrågan. Denna lag innehåller inte några motsvarigheter till bestämmelsema i aktiekontolagen om omprövning av beslut hos värdepapperscentralen eller om prövning av beslut hos aktiekontonämnden.

7§

Innan anteckning pä penningkonto skett fär en anmälan rättas. Detta gäller dock inte, om anmälan har lett till förhandsregistrering enligt 9 kap. 2 dier 6 §.

Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 9 § aktiekontolagen.

Huvudregeln xjörsta meningen avser att ge penningmarknadscentralens medlemmar en möjlighet att på ett smidigt sätt rätta olika typer av fel.

En förhandsregistrering innebär en "låsning" av förvärvsobjektet så att vidare förfoganden över detta inte kan äga rum under en viss tid. Som framgår av andra meningen har därför en anmälan som lett till förhandsre­gistrering inte ansetts böra kunna rättas enligt huvudregeln i första me­ningen.

8§

En anteckning på penningkonto skall rättas av penningmarknadscentralen, om anteckningen innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av pen­ningmarknadscentralens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknan­de förbiseende eller till följd av något tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs.

Paragrafen har motsvarighet i bl. a. 4 kap. 11 § aktiekontolagen i dess hittillsvarande lydelse men har närmast utformats efter mönster av bl.a. 4 kap. 22 § lagen (1984:649) om företagshypotek i dess lydelse enligt SFS 1990:455.

Det är i förevarande paragraf fråga om sädana fall då en anteckning på ett penningkonto av någon anledning har kommit att avvika från vad penningmarknadscentralen har avsett. Om oriktigheten däremot beror pä något annat förhällande, t. ex. att en föreskrift i förevarande lag har åsido­satts, kan rättelse vinnas endast genom prövning i rättegång.

Rättelse skall ske även i fall då felet har orsakats av någon annan än penningmarknadscentralen själv (jfr prop. 1989/90:71 s. 50 O-

En fråga om rättelse enligt förevarande paragraf kan penningmarknads­centralen ta upp självmant eller efter påpekande.

Rättelsebestämmelserna i förevarande paragraf innefattar en särregle­
ring i förhållande till reglerna i 8 § datalagen om rättelse, ändring eller
uteslutning av en oriktig eller missvisande uppgift i ett personregister. De
sistnämnda reglerna blir alltså inte tillämpliga i fråga om anteckningar på
penningkonton.
                                                                               63


 


                                                                              Prop. 1990/91:106

Penningmarknadscentralen får ur register avföra anteckningar som uppen­barligen saknar betydelse. De avförda uppgifterna skall bevaras i minst tio år.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 13 § aktiekontolagen.

Arkiveringsregeln i andra meningen gör det möjligt att ta reda på tidiga­re händelser och förhållanden när det gäller ett register. Detta kan t. ex. vara av betydelse för en rättsägare i händelse av en tvist.

Den angivna arkiveringstiden utgör en minimitid. Inget hindrar alltså att uppgifterna bevaras under längre tid än tio år.

6 kap. Insyn och sekretess

1§

Varje medlem i penningmarknadscentralen skall beredas möjlighet att

med hjälp av egna terminaler fortlöpande ta del av uppgifter om de

penningkonton som medlemmen förfogar över för egen del eller som

placerarombud.

Var och en som i övrigt är registrerad pä ett penningkonto har rätt att på begäran få besked från penningmarknadscentralen om kontots innehåll i den mån innehållet berör hans rätt. Den som har ett placerarombud skall rikta sin begäran till ombudet.

Jfr 5 kap. 1 — 3 §§ aktiekontolagen.

Avsikten är att medlemmarna i penningmarknadscentralen på egna terminaler fortlöpande genom on line-förbinddse skall kunna följa utveck­lingen på penningkonton som de förfogar över för egen räkning eller som placerarombud. Dessutom har var och en som i övrigt är registrerad på ett penningkonto ansetts böra ha möjlighet att fä besked om kontots innehåll i den mån det berör hans rätt.

2§

Om betalning av kapitalbelopp eller ränta på grund av skuldförbindelse skall göras utan förmedling av penningmarknadscentralen, har utfärdaren av skuldförbindelsen rätt att i den mån det behövs för detta ändamål få uppgifter beträffande de penningkonton som ingår i registret samt, beträf­fande penningkonto som avses i 3 kap. 1 § första stycket, uppgift om borgenärens namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress.

Första stycket tillämpas också, om penningmarknadscentralens förvalt­ning av låneemissionen upphör.

Paragrafen innehåller undantag från principen om borgenärernas anony­mitetsskydd mot emittenten. Frågorna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.8.

Paragrafen innebär att en emittent har rätt att få kännedom om borgenä­
rernas identitet endast om betalning av kapitalbelopp eller ränta skall ske
   64


 


utan förmedling av penningmarknadscentralen eller om centralens förvalt-    Prop. 1990/91: 106 ning av låneemissionen upphör.

Som framhållits i den allmänna motiveringen bör borgenärernas anony­mitetsskydd även kunna avtalas bort i lånevillkoren. Någon särskild lag­bestämmelse om det har inte ansetts erforderlig.

Med hänsyn till huvudprincipen om borgenärernas anonymitetsskydd har det inte införts några bestämmelser som motsvarar reglerna i 9 kap. 10 § aktiekontolagen om auktoriserad förvaltares uppgiftsskyldighet.

3§

Den som är eller har varit anställd vid penningmarknadscentralen får inte obehörigen röja uppgifter som har antecknats i ett sådant register som avses i 4 kap.

Paragrafen motsvarar 5 kap. 4 § aktiekontolagen.

Ett obehörigt röjande av en uppgift föreligger givetvis inte, om skyldig­het att lämna uppgiften följer av lag eller förordning. En sådan uppgifts­skyldighet föreligger enligt I § i förevarande kapitel.

Ett uppgiftslämnande kan vara behörigt även pä annan grund. Som exempel kan nämnas att de rättighetshavare som berörs av en viss konto­uppgift har samtyckt till att uppgiften lämnas ut.

Om tystnadsplikten åsidosätts kan straffansvar inträda enligt 20 kap. 3 § brottsbalken för brott mot tystnadsplikt. Även skadeståndsansvar kan komma i fråga.

4§

Föreligger misstanke om brott mot insiderlagen (1990:1342) skall pen­ningmarknadscentralen på begäran lämna bankinspektionen eller åklagare besked om innehållet i register och förteckningar som avses i 4 kap. Besked skall lämnas utan kostnad.

Paragrafen, som motsvarar 5 kap. 5 § första stycket aktiekontolagen i dess lydelse enligt SFS 1990:1348, innebär att de myndigheter som utreder överträdelser mot reglerna i insiderlagen (1990:1342) har rätt till upplys­ningar ur register och förteckningar som skall föras enligt förevarande lag.

7 kap. Rättsverkan av registrering

I likhet med aktiekontolagen innebär förevarande lag att de rättsverkning­
ar som eljest knyts till innehavet av ett värdepapper i stället följer av
registreringen. Dessa rättsverkningar inträder emellertid enligt den nya
lagen under vissa förutsättningar vid en förhandsregistrering och inte, som
enligt aktiekontolagen, vid en anteckning i en daglig journal (se härom
närmare i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.3). I övrigt beskrivs rätts­
verkningarna i den nya lagen på samma sätt som enligt aktiekontolagen.
Förevarande kapitel motsvarar därför praktiskt taget helt och hållet 6 kap.
och 9 kap. 7 och 8 §§ aktiekontolagen. Beträffande den närmare innebör­
den av reglerna hänvisas till prop. 1988/89:152.
                                    65

5    Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 106


 


                                                                             Prop. 1990/91:106

Den som är antecknad på ett penningkonto som borgenär är med de begränsningar som framgår av kontot behörig att förfoga över den skuld­förbindelse till vilken anteckningen hänför sig.

Behörig att ta emot betalning med anledning av en skuldförbindelse är den som på förfallodagen eller på fastställd avstämningsdag är antecknad som borgenär på ett penningkonto i registret eller som är berättigad att i andra fall ta emot betalningen. Detta gäller dock inte om gäldenären eller, då betalningen erläggs av penningmarknadscentralen för gäldenärens räk­ning, centralen insåg eller borde ha insett att betalningsmottagaren inte var berättigad att ta emot betalning för skuldförbindelsen.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om en skuldförbindelse för vilken förvärvet är förhandsregistrerat enligt 9 kap. 2 § första stycket. Så länge förhandsregistreringen består får inte borgenären förfoga över för­bindelsen. Under samma tid är penningmarknadscentralen behörig att ta emot betalning som avses i andra stycket.

Den som är antecknad på ett penningkonto som placerarombud för en borgenär är behörig att på borgenärens vägnar ta emot betalning som avses i andra stycket eller betalning som erläggs med anledning av förfogande över skuldförbindelsen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörighet att förfoga över skuld­förbindelser och att ta emot betalning.

Första och andra styckena

Styckena motsvarar 6 kap. I § respektive 9 kap. 7 § aktiekontolagen.

Tredje stycket

Stycket som avser förhandsregistrerade skuldförbindelser saknar motsva­righet i aktiekontolagen. Regleringen innebär att skuldförbindelsen "låses" och alltså inte kan disponeras av den som står antecknad som borgenär så länge förhandsregistreringen gäller. Den kan alltså under denna tid inte utmätas för borgenärens skuld (se 5 kap. 5 § utsökningsbalken). En för­handsregistrering kan i normalfallet bestå i högst ett dygn (se 9 kap. 2 §).

Fjärde stycket

Stycket som saknar motsvarighet i aktiekontolagen innehåller en bestäm­melse om behörighet för ett placerarombud att uppbära betalning pä borgenärens vägnar.

Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att placerarombudet är behörigt att göra anmälan för registrering av borgenärens förfogande över en skuldför­bindelse.

2§

För skuldförbindelser som avses i denna lag tillämpas 15-18§§ lagen
(1936:81) om skuldebrev. Med besittning av eller anteckning på skulde­
brev jämställs därvid motsvarande registrering på penningkonto.
               66


 


Paragrafen som motsvarar 9 kap. 8 § aktiekontolagen innehåller hänvis-    Prop. 1990/91:106 ningar till bestämmelserna i lagen (1936:81) om skuldebrev angående en emittents invändningsrätt mot ny borgenär.

3§

Om en skuldförbindelse har överlåtits och anmälan om förvärvet har registrerats, får skuldförbindelsen därefter inte tas i anspråk av överlåta­rens borgenärer för andra rättigheter än sådana som var registrerade vid överlåtelsen.

Paragrafen som motsvarar 6 kap. 2 § aktiekontolagen innehåller bestäm­melser som innebär att skydd mot en överlätares borgenärer inträder genom registrering av förvärvet. Enligt aktiekontolagen inträder rättsver­kan av en registrering i princip redan genom anteckning i en daglig journal. Som närmare framgår av 6 § i förevarande kap. är emellertid huvudregeln enligt penningkontolagen att rättsverkan av en registrering inträder först då förvärvet förhandsregistreras (se även avsnitt 4.3 i den allmänna moti­veringen). 1 fråga om förvaltarregistrerade skuldförbindelser inträder det angivna skyddet i stället genom underrättelse till förvaltaren (se 8 § andra stycket i förevarande kapitel).

4§

Har samma skuldförbindelse överlåtits till flera var för sig, har det förvärv företräde som registrerades först.

Registreringen ger dock inte en överlåtelse företräde framför en tidigare överlåtelse, om förvärvaren vid förvärvet kände till eller borde ha känt till den tidigare överlåtelsen. Detta gäller ej, om förvärvaren i sin tur har överlåtit skuldförbindelsen till någon annan och denne vid sitt förvärv varken kände till eller borde ha känt till den första överlåtelsen.

Bestämmelserna i denna paragraf skall även tillämpas på förvärv genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärvssätt när fråga uppkommer om företräde mellan ett sådant förvärv och en senare överlåtelse.

Paragrafen, som behandlar dubbelöverlåtelser och liknande fall av konkur­rens mellan flera förvärv, motsvarar 6 kap. 3 § aktiekontolagen.

Har en skuldförbindelse i annat fall än som avses i 4 § förvärvats genom överlåtelse från någon som inte var borgenär, blir förvärvet giltigt om överlåtaren vid tidpunkten för förvärvet var antecknad på penningkonto som borgenär samt förvärvet har registrerats och förvärvaren vid sitt förvärv varken kände till eller borde ha känt till att överlåtaren inte var borgenär. Vad nu sagts tillämpas även vid förvärv frän den som var borgenär men som på grund av ett förvärvsvillkor eller bestämmelser i lag saknade rätt att förfoga över förbindelsen genom överlåtelse.

Paragrafen, som behandlar godtrosförvärv i andra fall än då fråga är om

dubbelöverlåtelse och liknande, motsvarar 6 kap. 4 § aktiekontolagen.       67


 


                                                                              Prop. 1990/91:106

Rättsverkan av en registrering enligt 3 —5§§ inträder då'förvärvet för­handsregistreras, under förutsättning att förvärvet därefter även registre­ras genom anteckning på penningkonto. Om förhandsregistrering inte äger rum, inträder rättsverkan när förvärvet registreras genom anteckning på penningkonto.

Paragrafen anger när rättsverkan av en registrering inträder. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.3. 1 aktiekontolagen motsvaras paragrafen närmast av 6 kap. 5 §.

I 9 kap. i förevarande lag finns bestämmelser om föratsättningarna för förhandsregistreri ng.

Bestämmelserna i 1 — 6 §§ tillämpas även vid pantsättning och vid frisläp­pande av pant.

Om den som är registrerad som borgenär i fråga om en skuldförbindelse som inte är förvaltarregistrerad upplåter panträtt i denna till förmån för någon annan än den hos vilken förbindelsen redan är pantsatt, inträder dock genom underrättelse till den sistnämnde eller, om denne har placerar­ombud, till ombudet de rättsverkningar som i andra fall uppkommer genom registrering av en pantsättning på penningkonto för upplätaren.

Vad som sägs i andra stycket om pantsättning genom underrättelse skall även tillämpas vid utmätning.

Första stycket

Stycket motsvarar 6 kap. 6 § aktiekontolagen.

Andra stycket

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4), stiftas andrahandspanträtt i en icke förvaltarregistrerad skuldförbin­delse genom underrättelse till förstahandspanthavaren.

Underrättelsen till förstahandspanthavaren kan lämnas av pantupplåta-ren eller andrahandspanthavaren. Några särskilda formkrav för underrät­telsen uppställs inte i lagtexten, men det är naturligtvis önskvärt att under­rättelsen sker skriftligt eller på något annat från bevissynpunkt lämpligt sätt (jfr lagen, 1936:88, om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man).

Tredje stycket

Av stycket framgår att vid utmätning av överhypotek de rättsverkningar som enligt penningkontolagens huvudprincip uppkommer genom registre­ring, i stället och på samma sätt som vid andrahandspantsättning inträder genom underrättelse till förstahandspanthavaren.

Av samtidigt föreslagna ändringar i 4 kap. 30 § och 6 kap. 2 § utsöknings­
balken framgår att utmätning i sådana fall som här avses även skall
           68


 


medföra förmånsrätt och säkerställas genom underrättelse till panthavaren    Prop. 1990/91: 106 eller, i förekommande fall, till dennes placerarombud.

I 8 § av förevarande kapitel finns bestämmelser om pantsättning av förvaltarregistrerade förbindelser. Dessa bestämmelser bör kunna tilläm­pas även vid utmätning av sådana förbindelser.

I fråga om förvaltarregistrerade skuldförbindelser skall vad som i 1 och 5 §§ sägs om den som är antecknad på ett penningkonto som borgenär i stället avse den auktoriserade förvaltaren eller den som har tillstånd enligt 3 kap. I § andra stycket.

Underrättas den auktoriserade förvaltaren eller tillståndshavaren om att en förvaltarregistrerad skuldförbindelse har överlåtits eller pantsatts, in­träder samma rättsverkningar som om överlåtelsen eller pantsättningen hade registrerats i register hos penningmarknadscentralen.

Paragrafen som motsvarar 8 kap. 5 § aktiekontolagen behandlar rättsverk­ningar vid hanteringen av förvaltarregistrerade skuldförbindelser.

8 kap. Rätt till ersättning

Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.9) har penningmarknadscentralen ansetts böra vara underkastad samma ersätt­ningsansvar som enligt 7 kap. aktiekontolagen gäller i fråga om värdepap­perscentralen, dock med den avvikelsen att penningmarknadscentralens ansvar inte skall omfatta skador som av oaktsamhet eller uppsåtligen orsakas av en medlem eller av någon som medlemmen har anlitat. Regler­nas innebörd har ingående kommenterats i prop. 1988/89:. 152 sid. 78 f och ll4f

I motsats till aktiekontolagen innehåller förevarande lag vissa bestäm­melser angående likvidhantering (se 9 kap.). Reglerna i förevarande kapi­tel är emellertid begränsade till att avse ansvaret till följd av registrerings­systemet. Reglerna gäller alltså inte i fråga om likvidhanteringen i annat fall än då någon skada i samband med denna hantering kan hänföras till en vidtagen eller underlåten registreringsåtgärd.

Om till följd av 7 kap. 4 —6 §§ ett förvärv av skuldförbindelser gäller mot den som var borgenär eller mot någon till vars förmån en rådighetsin­skränkning gäller, har denne rätt till ersättning av penningmarknadscent­ralen för sin skada till följd av förvärvet.

Första stycket tillämpas också, om till följd av 7 kap. 7 § en pantsättning av skuldförbindelser gäller mot den som äger förbindelserna eller mot någon till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller.

Paragrafen, som motsvarar 7 kap. 1 § aktiekontolagen, innehåller regler
om strikt ansvar för penningmarknadscentralen vid skada på grand av
godtrosförvärv.
                                                                               69


 


                                                                              Prop. 1990/91:106

Tillfogas någon skada till följd av oriktig eller missvisande uppgift i ett register eller i annat fall genom fel i samband med uppläggning eller förande av ett sådant register, har han rätt till ersättning av penningmark­nadscentralen, om inte centralen visar att felaktigheten beror på en om­ständighet utanför dess kontroll vars följder den inte skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Beror felaktigheten på en medlem i penningmarknadscentralen, är cen­tralen fri från skadeståndsskyldighet om också medlemmen skulle vara fri enligt första stycket. Motsvarande gäller om felaktigheten beror på någon som har anlitats av penningmarknadscentralen eller av en medlem.

Paragrafen som närmast motsvarar 7 kap. 2 § aktiekontolagen har behand­lats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.9). Den föreskriver ett s. k. kontrollansvar för penningmarknadscentralen på grund av felaktigheter i ett register eller annars vid uppläggning eller förande av registret.

Skadeståndsbestämmelsema i förevarande paragraf innefattar en särreg­lering på detta område i förhållande till bestämmelsen i 23 § datalagen om skadestånd för oriktiga och missvisande uppgifter i personregister. Den sistnämnda bestämmelsen blir alltså inte tillämplig, vilket innebär att något ideellt skadestånd inte kan utgå för skada på grand av fel i ett register Gfr prop. 1988/89:152 s. 115 och 1989/90: LU 5 s. 16).

3§

Tillfogas någon skada genom beslut om rättelse, har han rätt till ersättning av penningmarknadscentralen, om han inte insåg eller med hänsyn till arten av felet eller andra omständigheter borde ha insett att fel förekom­mit.

Paragrafen, som motsvarar 7 kap. 3 § aktiekontolagen, innehåller en sär­skild regel om strikt ansvar för penningmarknadscentralen när ett registre­ringsbeslut ändras genom rättelse. Rättelse kan ske enligt bestämmelserna i 5 kap 7 och 8 §§ i förevarande lag.

4§

Beror skada som avses i 1 —3 §§ pä en medlem eller någon som har anlitats av en medlem, är penningmarknadscentralen fri frän skadeståndsskyldig­het, om centralen visar att medlemmen eller den som medlemmen har anlitat uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat skadan.

Paragrafen har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.9).

För att penningmarknadscentralen skall undgå ansvar med stöd av
förevarande paragraf föratsätts det att skadan i sin helhet härrör från ett
oaktsamt eller uppsåtligt handlande från medlemmens eller den anlitades
sida. I andra fall kan i stället en regressrätt enligt bestämmelsema i 6 §
komma ifråga för penningmarknadscentralen.
                                         70


 


                                                                             Prop. 1990/91:106

Ersättning enligt I -3 §§ kan efter skälighet sättas ned eller helt falla bort, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.

Paragrafen som motsvarar 7 kap. 4 § aktiekontolagen innehåller bestäm­melser om jämkning av skadestånd.

Om en medlem eller någon annan genom vållande har medverkat till en skada som avses i I — 3 §§, har penningmarknadscentralen rätt att från den vållande kräva tillbaka utbetald ersättning i den mån det är skäligt med hänsyn till skadans orsak och omständigheterna i övrigt.

I paragrafen, som motsvarar 7 kap. 5 § aktiekontolagen, regleras den slutliga fördelningen av ansvaret mellan penningmarknadscentralen och den som genom vållande medverkat till en skada.

När det gäller de närmare förutsättningarna för penningmarknadscen­tralens regressrätt bör tillämpas samma principer som enligt förarbetena till aktiekontolagen (se prop. 1988/89:152 s. 84 f.) gäller i förhållandet mellan värdepapperscentralen å den ena sidan samt kontoförande institut och övriga företag ä den andra sidan. Därvid får en medlem i penning­marknadscentralen jämställas med ett kontoförande institut.

Under de förutsättningar som anges i 4 § i förevarande kapitel inträder inget skadeståndsansvar över huvud taget för penningmarknadscentralen. I sådant fall blir naturligtvis inte heller förevarande lagrum tillämpligt.

På motsvarande sätt som enligt aktiekontolagen omfattar inte bestäm­melsen i förevarande paragraf återkrav mot anställda som vållat skadan. I den mån de är medansvariga för skadan, vilket får bestämmas enligt allmänna skadeståndsregler, blir 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) tillämplig vid bedömningen av deras ansvarighet. Ersättning som penning­marknadscentralen utgett kan då alltså återkrävas av dem bara i den mån synnerliga skäl föreligger för detta.

7§

Vad som föreskrivs i I — 6 §§ gäller ej i förhållandet mellan penningmark­nadscentralen och medlem i centralen i den mån annat har avtalats.

Paragrafen som saknar motsvarighet i aktiekontolagen innebär att regle­ringen i förevarande kapitel såvitt gäller rättsförhållandet mellan penning­marknadscentralen och dess medlemmar inte är av tvingande natur utan kan frångås genom avtal.

9 kap. Likvidansvar m. m.

I motsats till aktiekontolagen innehåller förevarande lag bestämmelser om
likvidansvar och om panträtt till säkerhet för detta ansvar. Frågorna har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.5).
                             7]


 


                                                                             Prop. 1990/91:106

Penningmarknadscentralen svarar jämte förvärvaren gentemot överlåta­ren för betalningen av utfast likvid för en skuldförbindelse (likvidansvar), om

1.   riksbanken har åtagit sig att medverka vid betalningsutjämning (riks­
banksdearing) av likvider för förvärv av skuldförbindelser som omfattas
av lagen,

2.  riksbanken har åtagit sig att lämna penningmarknadscentralen kredit i den mån det behövs för att centralen skall kunna fullgöra sitt likvidansvar för skuldförbindelsen, och

3.  penningmarknadscentralen har godkänt förvärvet av skuldförbindel­sen för riksbanksdearing.

Paragrafen innehåller bestämmelser om penningmarknadscentralens lik­vidansvar.

Som framgår av punkterna 1 och 2 förutsätter likvidansvaret att riksban­ken dels står till förfogande för clearing av likvider och dels är beredd att lämna centralen kredit (s. k. nödfallskredit). Som också framgår av lagtex­ten föreligger inte någon ovillkorlig skyldighet för riksbanken att medver­ka i de nu angivna hänseendena. Riksbanken kan således finna att den helt eller delvis bör upphöra med sin medverkan, t. ex. om penningmarknads­centralen underlåter att betinga sig säkerhet på sådant sätt som riksbanken kräver eller extrema förhållanden av andra slag föranleder att riksbanken inte anser sig kunna vidhålla sina åtaganden i fortsättningen.

Om riksbanken återkallar sådana åtaganden som avses i punkterna 1 och 2, hindrar inte detta att handeln med de berörda skuldförbindelserna fortsätter och att registreringar av förvärven sker på penningkonton enligt förevarande lag. Något likvidansvar i fråga om dessa skuldförbindelser inträder dock inte i fortsättningen för penningmarknadscentralen.

En återkallelse av ett åtagande som avses i punkt I eller 2 fär inte någon retroaktiv verkan.

1 punkt 3 anges som en ytterligare förutsättning för penningmarknads­centralens likvidansvar att centralen har godkänt förvärvet för riksbanks­dearing. 1 2 § finns bestämmelser om hur detta godkännande skall gå till.

2§

Senast dagen före den då betalning skall göras skall penningmarknadscen­tralen pröva om förvärvet av en skuldförbindelse kan godkännas för riks­banksdearing. Godkännande får ske endast under förutsättning att överiå-taren, sedan penningmarknadscentralen på parternas vägnar verkställt utjämning av de överiåtelser och förvärv som skett under samma dag, finnes ha rätt att förfoga över skuldförbindelsen samt att säkerhet som svarar mot utfast likvid kan tas i anspråk enligt

3§.

Godkännandet sker genom förhandsregistrering. Sådan registrering får
endast ske om även de i I § I och 2 angivna förutsättningarna för likvid­
ansvar föreligger.
                                                                             72


 


Anteckning på penningkonto görs sedan likvid har erlagts. Om inte    Prop. 1990/91: 106 anteckning på penningkonto har gjorts före utgången av den dag då betal­ningen skulle ha erlagts, är förhandsregistreringen utan verkan.

Första stycket

Som framgår av stycket skall penningmarknadscentralens prövning av om ett förvärv kan godkännas för riksbanksdearing innefatta en kontroll i två hänseenden: dels att överlåtaren äger och är berättigad att förfoga över den skuldförbindelse som förvärvet avser, dels att förvärvaren kan förfoga över skuldförbindelser för vilka säkerhet enligt 3 § kan registreras. Pen­ningmarknadscentralen avses som framhållits i den allmänna motivering­en (se avsnitt 4.6) ha befogenhet att verkställa en s. k. nettningprocess, dvs. att på samtliga parters vägnar kvitta överlåtelser och förvärv som skett samma dag mot varandra.

Andra stycket

Som framgår av första meningen manifesterar sig ett godkännande från penningmarknadscentralens sida i en förhandsregistrering, vilket som framgår av 7 kap. bl. a. innebär att ägaren (borgenären) inte fär förfoga över förbindelsen och att den inte heller kan utmätas för hans skuld. I och med att förhandsregistrering har ägt rum, inträder också penningmark­nadscentralen som jämte förvärvaren ansvarig för likviden. Detta framgår av andra meningen jämförd med I §.

Tredje stycket

Bl. a. med hänsyn till det utmätningsförbud som följer av förhandsregistre­ringen (se specialmotiveringen till 7 kap. I § tredje stycket) har det ansetts lämpligt att en förhandsregistrering förlorar sin verkan, om den inte leder till anteckning på penningkonto senast den dag då betalning skolat erläg­gas. En regel av denna innebörd finns i förevarande stycke.

Av 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid följer att, om dag som avses i första eller tredje stycket infaller på helgdag eller s. k. bank holiday, åtgärden får företas nästa vardag.

3§

Som säkerhet för återgångsfordran gentemot förvärvaren i fall som avses i 1 § får penningmarknadscentralen tillförsäkra sig panträtt i den skuldför­bindelse som är föremål för förvärv. I den mån det erfordras får centralen tillförsäkra sig panträtt i andra skuldförbindelser för vilka förvärvaren är antecknad som borgenär utan inskränkning i rätten att förfoga över förbin­delserna.

Penningmarknadscentralen kan genom avtal förbehålla sig annan säker­het än som avses i första stycket.

Första stycket andra meningen gäller inte i fråga om förvaltarregistrera­
de skuldförbindelser.
                                                                        73


 


Paragrafen behandlar panträttigheter till säkerhet för penningmarknads-      Prop. 1990/91:106 centralens likvidansvar.

Första stycket

Rätten för penningmarknadscentralen att tillförsäkra sig de panträttighe­ter som avses i stycket följer direkt av lagen och föratsätter alltså inte anmälan av part. Det ankommer i enlighet med 5 kap. 2 § andra stycket på penningmarknadscentralen att sörja för registrering av panträttigheterna. Dessa gäller mot tredje man först sedan registrering ägt ram. Denna ordning motsvarar vad som gäller i fråga om andra jämförbara legala panträtter, se t. ex. 31 § lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande.

Beräkningen av tilläggssäkerhet enligt andra meningen avses ske enligt av riksbanken godkända grander. Dessa innebär att en skuldförbindelses pantvärde sättes till marknadsvärdet reducerat med belopp motsvarande dels den värdeförändring som marknadsvärdet skulle undergå vid en rän­tehöjning om en procentenhet dels det kapitalkrav som enligt 2 kap. 10 § bankrörelselagen (1987:617) gäller för ifrågavarande kategori av skuldför­bindelser. Tilläggssäkerheten skall täcka skillnaden mellan marknadsvärde och pantvärde. Utöver hänsynstagande till kreditrisker, bedömda efter sädana generella grunder, måste emellertid penningmarknadscentralen och riksbanken uppenbarligen fortlöpande bedöma den enskilde emitten­tens kreditvärde. I förhållande till riksbanken är det med hänsyn till rättsförhållandets natur inte bara en rättighet utan en skyldighet för pen­ningmarknadscentralen att ta i anspåk skuldförbindelser som pant enligt den beräkningsgrand som är aktuell. Beräkningsgranden är inte fastlagd i lagen utan kan ändras genom överenskommelse mellan penningmarknads­centralen och riksbanken.

Det skulle kunna hävdas att en teoretisk risk för missbrak av det sålunda förutsatta systemet existerar genom att penningmarknadscentralens styrel­se i otillbörligt konkurrenssyfte skulle kunna särbehandla en viss medlem, exempelvis genom att bestämma kreditvärdet hos en viss förbindelse lägre än vad som på objektiva grunder är motiverat. Risken torde visserligen inte utgöra någon praktisk realitet men det bör ändå påpekas att bankin­spektionens tillsyn måste inbegripa att se till att något sådant missbrak inte förekommer. Skulle misstankar i denna riktning uppkomma, kan det vara lämpligt att en utomstående värderingsman anlitas.

Systemet bygger på att det är penningmarknadscentralen som väljer ut
de skuldförbindelser som skall tas i anspråk som pant. Så till vida avses
också systemet vara flexibelt att penningmarknadscentralen, bl.a. av om­
sättningsskäl, kan frisläppa en tagen pant under föratsättning att ny pant
till motsvarande belopp kan registreras i andra skuldförbindelser för vilka
pantens ägare är antecknad som borgenär. Om exempelvis förvärvsobjek­
tet vidaresäljs, är avsikten att penningmarknadscentralen normalt skall
frisläppa detta, såvida centralen kan tillförsäkra sig säkerhet i andra för­
bindelser. Den nya säkerheten kommer att gälla mot tredje man först
sedan registrering av denna säkerhet har ägt ram. (Angående frisläppande
av pant, se även departementspromemorian s. 62).
                                74


 


Enligt förevarande stycke kan bara sådana skuldförbindelser för vilka Prop. 1990/91:106 förvärvaren är antecknad som borgenär tas i anspråk såsom pant. Är en medlem av penningmarknadscentralen förvärvare för egen del kan alltså endast sådana förbindelser för vilka han är antecknad som borgenär tas i anspråk. Är åter förvärvaren en placerare som företräds av placerarom­bud, gäller panträtten enligt förevarande stycke inte i ombudets egna utan endast i placerarens förbindelser. Vilka förbindelser som det här blir fråga om framgår genom den för placeraren fastställda identifikationsbeteck­ningen. Som nedan framhålls kan emellertid penningmarknadscentralen genom avtal tillförsäkra sig rätt att inregistrera pant även i placerarombu­dets förbindelser.

Andra stycket

Som framgår av lagtexten kan penningmarknadscentralen förbehålla sig annan säkerhet än som avses i första stycket. Exempelvis kan penning­marknadscentralen med ett placerarombud avtala att panträtt i dennes skuldförbindelser får inregistreras för betalningsförpliktelser som åvilar en placerare. Ett sådant avtal kan vara generellt till förmån för en viss place­rare, men det kan också träffas i särskilt fall.

Avsikten är vidare att penningmarknadscentralen med medlemmarna skall avtala om rätt att innehålla likvid för en medlem tillkommande redovisningsfordran gentemot penningmarknadscentralen till säkerhet för de betalningsförpliktelser som kommer att åvila medlemmen i anslutning till nästa avräkning. Under den tid då likviden innehålls — normalt en dag — uppkommer alltså en säkerhet för penningmarknadscentralen enligt principen om "panträtt i egen skuld " (se Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985, s. 540 ff). Förevarande stycke — och därmed även 5 § — blir tillämpligt även på en sådan säkerhet, som alltså övergår till riksbanken för den händelse nödfallskredit blir erforderlig. Säkerheten kan då tas i anspråk genom kvittning.

Även rätten till ränta och inlösen är en sådan redovisningsfordran gentemot penningmarknadscentralen som efter förhandsregistrering till­kommer medlemmen. Penningmarknadscentralen bör därför kunna ta också sådan fordran såsom säkerhet. Den blir då på samma sätt "panträtt i egen skuld" och tas i anspråk genom kvittning. Under föratsättning att både riksbanken och styrelsen för penningmarknadscentralen godkänner det kan säkerheten vidare bestå i medel som spärrats i bank eller av skuldförbindelser som inte konverterats till kontoform hos penningmark­nadscentralen.

Stycket ger utrymme även för avtal om säkerhet i annan form. Avsikten är emellertid att de avtal om säkerhet som avses i stycket skall ingås enligt av riksbanken godkända grunder (jfr specialmotiveringen till första styc­ket).

75


 


Tredje styckd                                                               Prop. 1990/91: 106

Penningmarknadscentralen har inte ansetts böra få tillgodoräkna sig till­äggssäkerhet i förvaltarregistrerade förbindelser. Det får föratsättas att i förekommande fall i stället den medlem som fungerar såsom ombud ställer erforderlig tilläggssäkerhet eller att förvaltaren gör det ur eget lager. Där­emot har penningmarknadscentralen rätt att tillgodoräkna sig pant i förvärvsobjektet på vanligt sätt även när detta utgörs av en förvaltarregi­strerad förbindelse.

4§

Om ett placerarombud erlägger likvid för förvärvarens räkning, gäller panträtt som avses i 3 § till säkerhet för ombudets fordran mot förvärva­ren.

Om ett placerarombud eriägger likvid för en placerares räkning, blir någon betalningsskyldighet för penningmarknadscentralen inte aktuell. De pant­rättigheter som avses i 3 § gäller emellertid enligt förevarande paragraf till säkerhet för ombudets fordran gentemot placeraren. Vad nu sagts avser inte bara säkerhet enligt 3 § första stycket utan också sådan säkerhet som grundar sig på avtal enligt andra stycket i nämnda paragraf.

I den mån riksbanken lämnar penningmarknadscentralen kredit för fullgö­rande av likvidansvar enligt I § gäller säkerhet som avses i 3 § för riksban­kens fordran gentemot centralen.

På motsvarande sätt som enligt 4 § gäller enligt förevarande paragraf till förmån för riksbanken inte bara panträtt som avses i 3 § första stycket utan också sådan säkerhet som grandar sig på avtal enligt andra stycket i sistnämnda paragraf

Föreskriftema i 1-5 §§ gäller i tillämpliga delar vid pantsättning och frisläppande av pant samt vid erläggande av i skuldförbindelsen utfast kapitalbelopp och ränta. Vid eriäggande av kapitalbelopp och ränta skall därvid vad som sägs i 4 § om placerarombud och förvärvare i stället gälla emittentombud och utfärdare av skuldförbindelse.

Paragrafen innebär till en början att penningmarknadscentralen, sedan förhandsregistrering av en pantsättning har skett, blir ansvarig jämte pant-förvärvaren för att lånevalutan eriäggs. 1 gengäld har penningmarknads­centralen säkerhet i panten och befogenhet att tillförsäkra sig ytteriigare säkerhet enligt bestämmelserna i 3 §. Vid frisläppande av en pant ansvarar penningmarknadscentralen på motsvarande sätt för att långivaren får be­talt för sin fordran.

Vidare innebär paragrafen att penningmarknadscentralen, under de för­
utsättningar som närmare anges i 1 - 5 §§, skall jämte emittenten svara för
att borgenären erhåller i skuldförbindelsen utfast kapital och ränta.
           76


 


                                                                              Prop. 1990/91:106

En skuldförbindelse i vilken panträtt har stiftats enligt denna lag får av panthavaren försäljas eller åter pantsättas utan tillämpning av 10 kap. 2 § handelsbalken eller lagen (1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhö­riga fondpapper.

Med hänsyn till risken för prisfall kan, inte minst i ägarnas intressen, skuldförbindelser i vilka panträtt har stiftats enligt förevarande lag behöva realiseras omedelbart. Det förfarande som föreskrivs i lagen (1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper kan då inte alltid iakttas. I förevarande paragraf föreskrivs därför att panthavaren får sälja panten eller återpantsätta denna utan tillämpning av nämnda lag. För tydlighetens skull har undantag även gjorts frän 10 kap. 2 § handelsbalken (det har i doktrinen yppats tvekan i vad mån de ålderdomliga reglerna i sistnämnda lagrum skall anses obsoleta, se bl.a. Rodhe, a.a. s. 99).

Paragrafen är tillämplig inte endast när det är fråga om en panträtt enligt 3 — 6 §§ i förevarande kapitel utan även när en panträtt i andra fall har stiftats enligt denna lag. I de senare fallen är det fråga om transaktioner utan likvidansvar för penningmarknadscentralen.

1.    Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2.  Bestämmelser i annan lag eller författning om rättigheter som repre­senteras av skuldebrev skall tillämpas även i fråga om rättigheter som registreras enligt denna lag.

3.  Om denna lag skall tillämpas på en skuldförbindelse för vilken skul­debrev dessförinnan har utfärdats, skall följande iakttas.

Behörighet att första gängen antecknas som borgenär eller som förvalta­re av förbindelsen på ett penningkonto hos penningmarknadscentralen tillkommer den som enligt reglema i lagen (1936:81) om skuldebrev är behörig att som borgenär förfoga över skuldebrevet. Skuldebrevet skall makuleras på betryggande sätt och förvaras av utfärdaren i minst tio år. En panthavare är behörig att påkalla att bestämmelserna i detta stycke tilläm­pas, om han visar upp skuldebrevet.

Innehavaren av ett skuldebrev som har utfärdats innan denna lag blev tillämplig på skuldförbindelsen har inte rätt till därefter förfallen betalning förrän innehavet har registrerats på penningkonto.

I samband med att skuldförbindelsen första gången registreras på pen­ningkonto får penningmarknadscentralen fastställa avstämningsdag för ränta och kapitalbelopp.

4.  Frågor om auktorisation och tillstånd enligt 3 kap. 1 § får prövas före
ikraftträdandet. Ett beslut i en sådan fråga skall gälla tidigast från och med
ikraftträdandet.

Punkt 1

Ikraftträdandebestämmelsen i denna punkt har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.9.

77


 


Punkt 2                                                                       Prop. 1990/91:106

I åtskilliga författningar finns bestämmelser om rättigheter som innefattas i skuldebrev. Denna punkt innebär att dessa bestämmelser skall tillämpas även om en rättighet registreras enligt förevarande lag i stället för att representeras av ett skuldebrev. Punkten har en motsvarighet i 2 § lagen om införande av aktiekontolagen.

Punkt 3

Av I kap. I § i förevarande lag framgår att befintliga pappersbaserade skuldförbindelser övergår till att bli hanterade enligt denna lag, om förbin­delserna ingår i en läneemission för vilken penningmarknadscentralen övertar förvaltningen. Det sagda gäller oavsett om de pappersbaserade förbindelserna har tillkommit före eller efter ikraftträdandet av lagen. För dessa fall finns särskilda övergångsbestämmelser i denna punkt.

Andra stycket innehåller bl.a. regler om vem som är behörig att anteck­nas på penningkonto som innehavare av en skuldförbindelse. Bestämmel­serna i stycket har motsvarigheter i 7 § första stycket samt 9 och 10 §§ lagen om införande av aktiekontolagen.

Om en låneemission överförs från pappersbaserad till kontobaserad hantering, upphör inte därmed redan utfärdade skuldebrev att vara giltiga. För att förmå skuldebrevsinnehavarna att medverka till övergången till den kontobaserade hanteringen föreskrivs emellertid i tredje stycket att en långivare inte har rätt till betalning förrän han har låtit registrera skuldför­bindelsen på penningkonto. Bestämmelsen har en motsvarighet i 8 § första stycket lagen om införande av aktiekontolagen.

Registreringen hos penningmarknadscentralen av skuldförbindelser som innefattas i en viss serie skuldebrev kan i många fall av praktiska skäl antas komma att ske successivt under en övergångstid som fastställs av penningmarknadscentralen. För tiden innan möjlighet har öppnats för registrering av en viss skuldförbindelse har givetvis borgenären rätt att få betalning i kraft av sitt innehav av skuldebrevet.

Om ett lån redan från sin tillkomst är anslutet till penningkontosyste­met, kommer lånevillkoren att innehålla föreskrifter om avstämningsdag (jfr 7 kap. 1 § andra stycket). För lån som överförs från pappersbaserad till kontobaserad hantering saknar däremot lånevillkoren ofta bestämmelser om avstämningsdag. Även om sådana bestämmelser finns, kan dock av-stämningsdagen av praktiska skäl behöva ändras vid övergängen till det kontobaserade systemet. För dessa fall ges i frärde stycket penningmark­nadscentralen befogenhet att fastställa avstämningsdag för ränta och kapi­talbelopp. En sådan avstämningsdag får givetvis verkan endast för framti­den. En tidigare i länevillkoren bestämd ränteavstämningsdag som pen­ningmarknadscentralen ändrar gäller alltså för tiden fram till dess skuld­förbindelsen första gången registreras på konto.

Punkt 4

Av praktiska skäl medges i punkten att auktorisations- och tillståndsfrågor

fär prövas redan före ikraftträdandet.                                                  78


 


6.2 Förslaget till lag om Penningmarknadscentralen PmC      Prop. 1990/91:106
AB

Den föreslagna lagen motsvarar lagen (1989:829) om Värdepapperscentra­len VPC Aktiebolag.

I 3 § i den föreslagna lagen föreskrivs att bolagsordningen för penning­marknadscentralen skall fastställas av regeringen och att den inte får ändras utan regeringens godkännande. Med hänsyn till riksbankens viktiga roll i penningmarknadssystemet torde det vara lämpligt att regeringen inhämtar riksbankens yttrande innan bolagsordningen fastställs eller en ändring av denna godkänns. Någon särskild föreskrift om detta i lagen har emellertid inte ansetts erforderlig.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om kommission,
handelsagentur och handelsresande

31 §

Ändringen i andra stycket innebär att en försäljningskommissionär tiller­känns legal panträtt i skuldförbindelser som avses i penningkontolagen på samma sätt som nu gäller i fråga om rättigheter enligt aktiekontolagen.

Hänvisningen i 36 § till 31 § innebär att den föreslagna bestämmelsen får motsvarande tillämpning då det är fråga om en inköpskommissionärs rätt mot en kommittent.

I en av regeringen den 29 november 1990 beslutad prop. 1990/91:63 om handelsagentur föreslås en lag om handelsagentur som skall ersätta be­stämmelserna om sådan agentur i förevarande lag. I samband därmed föreslås att sistnämnda lag skall byta namn till lag om kommission. Däremot föreslås inte i nu nämnda prop. någon ändring i förevarande paragraf

6.4 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken
4 kap. 30 § och 6 kap. 2 §

Ändringarna överensstämmer i huvudsak med dem som gjordes i lagrum­men vid aktiekontolagen tillkomst. I motsats till vad som gäller enligt aktiekontosystemet föreskrivs emellertid nu att utmätning av en pantsatt skuldförbindelse som hanteras enligt penningkontolagen och som inte är förvaltarregistrerad skall medföra förmånsrätt och säkerställas genom un­derrättelse till panthavaren eller, i förekommande fall, dennes placerarom­bud.

6.5 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
7 kap. 9 §

Den nya bestämmelsen i första stycket punkt 13 har behandlats i den
allmänna motiveringen, avsnitt 4.7. Bestämmelsen innebär att penning­
marknadscentralens likvidansvar får räknas in i sådana tillgångar som
skall täcka de försäkringstekniska skulderna för livförsäkringar.
                 79


 


7 kap. 10 §                                                                  Prop. 1990/91:106

Ändringen är redaktionell.

6.6 Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen

3 kap. 1 §

Det nya tredje stycket som har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.11, innebär möjlighet för ett kontoförande institut att efter sär­skilt tillstånd sätta annan i sitt ställe.

Höga krav ställs enligt förarbetena till aktiekontolagen pä den som skall vara kontoförande institut (se prop. 1988/89:152 s. 102). Givetvis får en delegationsrätt inte medföra att säkerhetskraven i aktiekontosystemet sänks. Krav på betydande ekonomiska, tekniska och juridiska resurser måste alltså även ställas pä den som ett kontoförande institut sätter i sitt ställe.

I ett tillstånd för ett kontoförande institut att sätta annan i sitt ställe bör omfattningen av och de närmare förutsättningarna för delegationsrätten anges. Av ett tillstånd bör t. ex. framgå i vilken omfattning rätten till insyn i avstämningsregistret får delegeras.

Liksom i ärenden om tillstånd att vara kontoförande institut bör värde­papperscentralen beredas tillfälle att yttra sig över en ansökan om delega­tionsrätt.

Vid regresskrav enligt 7 kap. 5 § aktiekontolagen torde den som ett kontoförande institut har satt i sitt ställe böra jämställas med ett sådant institut.

4 kap. 11 §

Ändringen har skett efter förebild i bl.a. 22 § lagen (1984:649) om före­tagshypotek i dess lydelse enligt SFS 1990:455 (se även 5 kap. 8§ i förslaget till lag om penningkontolag).

Ändringen innebär att rättelse av en anteckning på ett aktiekonto skall ske även i de fall felet har orsakats av någon annan än den som har vidtagit registreringsåtgärden.

9 kap. 7 §

Ändringen innebär att det efter mönster av 7 kap. 1 § i förslaget till penningkontolag införs en uttrycklig bestämmelse om att den är betal-ningsberättigad som är antecknad som sådan på en fastställd avstämnings­dag.

80


 


6.7 Förslaget till lag om införande av aktiekontolagen       Prop. 1990/91:106

Ändringen i första stycket innebär att värdepapperscentralen får fastställa avstämningsdag för ränta och kapitalbelopp då en redan befintlig skuldför­bindelse första gången registreras på konto enligt aktiekontolagen.

Den nya bestämmelsen motsvarar punkt 3 fjärde stycket i övergångsbe­stämmelserna till förslaget till penningkontolag (se specialmotiveringen till den sistnämnda föreskriften).

6.8 övriga lagförslag

Dessa lagförslag utgör följdändringar med anledning av införandet av penningkontosystemet (jfr avsnitt 4.12 i den allmänna motiveringen).

7 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.  penningkontolag,

2.  lag om Penningmarknadscentralen PmC AB,

3.  lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handels­agentur och handelsresande,

4.  lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

5.  lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

6.  lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva,

7.  lag om ändring i föräldrabalken,

8.  lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

9.  lag om ändring i utsökningsbalken,

 

10.  lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713),

11.  lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

12.  lag om ändring i lagen (1989:828) om införande av aktiekon­tolagen (1989:827).

8 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

6   Riksdagen 1990/91. 1 .saml. Nr 106


Lagrådet                                                                     Prop. 1990/91:106

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-02-07

Närvarande: fd. regeringsrådet Eskil Hellner, juslitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrådet Bjöm Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanräde den 24 januari 1991 har rege­ringen på hemställan av statsrådet Frei valds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till penningkontolag m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Per Pettersson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Det i remissen föreslagna hanteringssystemet för vissa av penningmark­nadens instrument, nämligen ensidiga skuldförbindelser (penningutfästel­ser som enligt gällande rätt i princip kan omfattas av skuldebrev, se prop. 1988/89:152s. 124) vilka är avsedda för allmän omsättning, företer i allt väsentligt samma uppbyggnad som hanteringssystemet enligt aktiekonto­lagen. Det omfattar därtill — såvitt avser penningmarknaden — samma instrument som aktiekontolagens system. Den som skall ta upp lån på den allmänna marknaden kan följaktligen — om han av kostnadsskäl eller eljest vill undvika att hans penningutfästelse på tradionellt sätt knyts till skriftliga dokument som bärare av rättigheter och skyldigheter - valfritt vända sig till antingen en inrättning som genom anslutning till värdepap­perscentralen (VPC) fått befogenhet att sköta upplåningen ("kontoförande institut") eller en inrättning som genom anslutning till penningmarknads­centralen (PMC) fått samma befogenhet ("medlem"). I båda fallen säkras existensen av hans förpliktelse gentemot längivaren (den urspranglige eller en senare förvärvare) genom lagring i system för automatisk databehand­ling. Där hänförs förpliktelsen till ett konto för den som vid varje tidpunkt äger fordringen.

Med avseende på låntagarnas och långivarna ställning förefaller de parallella VPC- och PMC-systemen likvärdiga. I vart fall redovisas i remis­sen inte några förhållanden som skulle ge det ena systemet företräde framför det andra. Skillnaden mellan systemen hänför sig såvitt kan utlä­sas av remissprotokollet framför allt till de anslutna penningmarknadsak­törernas förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Anlitas PMC åtföljs marknadstransaktionerna under vissa förutsättningar, över vilka riksban­ken råder, av en garanti av centralen som innebär att säljaren av en fordran får betalt för denna, varvid avses inträda ett på avtal men ej på lag grundat betalningsansvar för aktörerna i förhållande till PMC efter huvud­talet. Motsvarighet härtill finns inte i VPC-systemet.

1 vad mån de angivna och vissa andra — synbarligen smärre — skiljak­
tigheter mellan system motiverar en lagstiftning om PMC vid sidan av
VPC-lagstiftningen kan ifrågasättas. I remissen antyds att det framdeles
kan bli aktuellt att sammanföra det föreslagna systemet med aktiekontola­
gens. Skillnaden mellan systemen — i fråga om likvidansvar för centralen,
   82


 


de anslutna aktörernas ansvar gentemot denna och riksbankens kreditut-    Prop. 1990/91:106

fästdse — rör egentligen heller inte ämnen som kräver lagreglering. I detta

sammanhang förtjänar framhållas att systemet med konton faktiskt knyter

ägaren av ett "värdepapper" till den kontoförande inrättningen respektive

den inrättning som är hans placerarombud. Detta kan åtminstone av

allmänheten uppfattas som ett hinder vid omsättning. I den mån antalet

kontoförande institut och placerarombud hålls lågt kan systemet också få

en konkurrenshämmande effekt.

När det gäller organisationen för handhavandet av penningmarknads­transaktionerna i det föreslagna systemet är det tänkt att kärnan i PMC:s struktur skall utgöras av ett aktiebolag efter i huvudsak vanliga regler i aktiebolagslagen; avvikelserna från dessa föreslås följdriktigt få lags form. Vid sidan av aktiebolaget skall en inte närmare beskriven, konstitutionellt oklar krets av aktörer, i förslaget kallade "medlemmar", vara verksamma och genomföra transaktionerna med varandra och med aktiebolaget. Des­sa transaktioner görs dels för egen räkning, dels som ombud för långivare (varvid medlemmen betecknas "placerarombud") och dels som ombud för låntagare (varvid medlemmen benämns "emittentombud").

Medlemsstatus — i praktiken befogenhet att vara verksam i systemet — föreslås bli beviljad av aktiebolagets styrelse. Denna skall också kunna utesluta medlem. Bolagsstyrelsens vägran att anta sökande som medlem liksom beslut om uteslutning skall kunna överklagas hos bankinspektionen och därefter hos kammarrätten. Bolagsstyrelsen handhar sålunda ett slags auktorisation, vars rättsliga grand utgörs av lagens fåtaliga bestämmelser i ämnet. En auktorisation som meddelas efter överklagande till bankinspek­tionen eller förvaltningsdomstol kommer att innebära att det allmänna går i god för medlemmens vederhäftighet medan detta ansvar eljest vilar på bolagsstyrelsen, låt vara efter bankinspektionens tillstyrkan. Konstruk­tionen med beslut av en bolagsstyrelse och överprövning av förvaltnings­myndighet och domstol liksom med en krets av medlemmar med i stor utsträckning odefinierade relationer till aktiebolaget — i vilket de också kan vara aktieägare — synes ägnad att leda till oklarheter i fråga om både relationer och maktförhållanden. Man bör också hålla i minnet att intres­senterna utgörs av en särskilt kvalificerad krets där anspråken på klara spelregler torde vara höga, såväl när det gäller själva verksamheten som i fråga om förutsättningarna att få delta i den.

Lagrådet förordar att organisationen rensas från hybrider av beskrivet slag. Auktorisation för deltagande i verksamheten bör således meddelas och återkallas av bankinspektionen pä rättsligt bestämda grander — med avseende på återkallelse av auktorisationen efter förebild i 3 kap. 3 § aktiekontolagen — och med möjlighet till överprövning av förvaltnings­domstol.

Förslaget till penningkontolag

Termen "penningkonto", som är central för lagen och käman i dess
rabrik, har bildats efter mönster av "aktiekonto" i aktiekontolagen
(1989:827). Medan den senare termen knappast behöver föranleda någon
  83


 


tvekan hos läsaren om den åsyftade innebörden kan termen penningkonto Prop. 1990/91: 106 leda tanken fel. Den utsäger nämligen inte mer än att kontot avser nomi­nella värden i någon form. För den som inte gör sig förtrogen med den betydelse som termen ges i den föreslagna lagen kommer den att sakna särskiljande förmåga. Lagrådet föreslår att i lagen och dess rubrik i stället används termen "penningmarknadskonto", vars förled anknyter till en vedertagen terminologi på området och i lagförslagen återfinns i benäm­ningen på den institution som skall svara för kontoföringen, nämligen penningmarknadscentralen.

2 kap.

Kapitlet behandlar ordningen för antagning resp. uteslutning av "medlem­mar" i värdepapperscentralen.

Som lagrådet har anfört i det föregäende bör auktorisation för deltagan­de i verksamheten såväl meddelas som återkallas av bankinspektionen. Kapitlet bör därför omarbetas.

Benämningen "medlem" införs genom kapitlet som lagens benämning på den som skall ha rätt att öppna konton hos PMC och i övrigt delta i verksamheten på penningmarknaden inom ramen för det föreslagna syste­met. Såsom inledningsvis anmärkts är det inte fråga om medlemmar i en organisation med en konstitution utan ordet "medlem" står här för ett annat begrepp än eljest i det juridiska språkbraket. I själva lagtexten bör därför klargöras vad "medlem" betyder här.

I anslutning till vad lagrådet anfört inledningsvis bör i lagen anges på vilka grunder tillstånd att delta i PMC:s verksamhet kan återkallas av bankinspektionen. Återkallelsebeslut bör gälla omedelbart om inte annat förordnas.

Med hänsyn till att en medlems handlande kan göra PMC ersättnings­skyldig gentemot den som anlitat dess tjänster bör centralen, dvs. aktiebo­laget, kunna påkalla överprövning av bankinspektionens beslut varigenom denna meddelat någon tillstånd att delta i verksamheten. Likaså bör cen­tralen kunna överklaga inspektionens beslut att avslå en framställning från centralen om återkallelse av ett tillstånd. I övrigt synes vanliga regler för besvärsrätt böra gälla i fråga om saklegitimation, kontraritet etc.

Lagrådet föreslår att 2 kap. får lydelsen:

"1 § Endast riksbanken, riksgäldskontoret och den som har bankinspek­tionens tillstånd att delta i penningmarknadscentralens verksamhet får öppna konton (penningmarknadskonton) och göra anmälningar föi regist­rering hos centralen. Deltagarna i verksamheten benämns i denna lag medlemmar.

Vid bankinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd enligt för­sta stycket skall beaktas om sökanden med hänsyn till sin organisation, ekonomiska ställning och verksamhet på penningmarknaden är lämplig som medlem.

Bankinspektionen skall återkalla ett tillstånd om tillståndshavaren ge­
nom att överträda denna lag eller på annat sätt visat sig olämplig att delta i
    g4


 


penningmarknadscentralens verksamhet. Återkallelsebeslut gäller omedel-    Prop. 1990/91: 106 bart, om ej annat förordnas.

2 § Bankinspektionens beslut enligt 1 § överklagas hos kammarrätten.

Ett beslut varigenom bankinspektionen meddelat tillstånd eller avslagit en framställning av penningmarknadscentralen om återkallelse av till­stånd, får överklagas av denna."

Övriga lagförslag

Lagrådet har ingen erinran mot förslagen.

85


 


Justitiedepartementet                            Prop. i990/9i:i06

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Person, Molin, Sahlin, Larsson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om kontobaserat penningmarknadssystem

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.  penningkontolag,

2.  lagom Penningmarknadscentralen PmC Aktiebolag,

3.  lagom ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande,

4.  lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehand­lingar,

5.  lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling,

6.  lag om ändring i lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva,

7.  lag om ändring i föräldrabalken,

8.  lag om ändring i förmånsrättslagcn (1970:979),

9.  lag om ändring i utsökningsbalken,

 

10.   lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

11.   lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

12.   lag om ändring i lagen (1989:828) om införande av aktiekontolagen (1989:827).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till penningkontolag

Jag tillstyrker lagrådets förslag att i stället för "penningkonto" termen "penningmarknadskonto" används i lagen och dess rubrik. Lagens rubrik bör därför enligt min mening bestämmas till lag om penningmarknadskon­ton.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 januari 1991.         86


 


2 kap.                                                                        Prop. 1990/91:106

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört om att frågor om auktorisation för att delta i penningmarknadscentalens verksamhet bör avgöras av bank­inspektionen.

Jag biträder vidare lagrådets uttalanden om att det i lagtexten bör klargöras vad termen "medlem" betyder i detta sammanhang.

Jag tillstyrker vidare att paragraferna i kapitalet utformas enligt lagrå­dets förslag.

Regleringen innebär att bankinspektionen, då den meddelar ett tillstånd att vara medlem, kan uppställa villkor för medlemskapet. Det finns alltså möjlighet att på denna väg uppställa som villkor för medlemskap att sökanden tecknar avtal med penningmarknadscentralen i de hänseenden som behövs för verksamheten.

Övriga lagförslag

Lagrådet har lämnat övriga lagförslag i remissen utan erinran.

2 Säkerhets- och sårbarhetsfrågor

Föredraganden anför.

I den typ av system som penningmarknadscentralen skall handha är säkerhets- och sårbarhetsfrågorna viktiga. Vid utvecklingen av systemet har dessa frågor ägnats stor uppmärksamhet. Under år 1988 gjordes en s. k. huvudstudie av bl.a. säkerheten i systemet. Därefter har under hösten 1990 ytterligare en studie av säkerheten i systemet utförts, vilken omfatta­de avstämning av rapporten från huvudstudien samt granskning av bl.a. ett grovt systemförslag, reservanläggning, katastrofplanering och utbild­ning för systemet.

Av en rapport från den sistnämnda studien framgår att granskningen på vissa områden är avslutad och på återstående områden pågår eller snart kommer att påbörjas. För att säkerställa säkerhetsnivån i systemet plane­rar penningmarknadscentralen att, innan systemet tas i brak, genomföra ett s. k. acceptanstest i samverkan med ett antal medlemmar i centralen.

För egen del vill jag betona vikten av att penningmarknadssystemet tillgodoser högt ställda krav på säkerhet. Innan systemet kan tas i brak måste säkerheten i systemet ha uppnått tillräcklig nivå, och det får ankom­ma på bankinspektionen som tillsynsmyndighet att godkänna säkerheten i systemet, såväl hos penningmarknadscentralen som hos medlemmarna. Först sedan bankinspektionen har godkänt säkerheten i systemet bör rege­ringen fatta beslut om att lagen skall träda i kraft.

87


 


3  Hemställan                                                               Prop. 1990/91:106

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att

1. anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

2. ta del av vad jag anfört om säkerhets- och särbarhetsfrågor.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål föredraganden har hemställt om.


 


Sammanställning av skriftliga yttranden med       pop- 1990/91:106

anledning av departementspromemorian (Ds ''

1990:26) Lagreglering angående penningmarknadscentralen

Skriftliga yttranden har avgetts av Sveriges riksbank, riksgäldskontoret, datainspektionen, bankinspektionen, försäkringsinspektionen. Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska sparbanks­föreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Försäkringsbo­lags Riksförbund, Sveriges Industriförbund och Industrins Finansföre­ning.

Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund har avgivit ett gemensamt yttrande. Även Sveriges Industriförbund och Industrins Finansförening har avgivit ett gemensamt yttrande.

1 Sveriges riksbank:

Sammanfattning

Fullmäktige i riksbanken är mycket tveksamma till att låta PmC-systemet omfatta även andra än nollriskpapper och anser att säkerheter utanför PmC-systemet bör accepteras såsom pant för s. k. nödfallskrediter endast under en övergångstid.

Fullmäktige tillstyrker lagstiftning enligt de remitterade lagförslagen med det tillägg att regeringens fastställelse av ändring i PmC;s bolagsord­ning vad gäller av PmC förvaltade skuldförbindelser bör ske i samråd med riksbanken.

89


 


Allmänna synpunkter                                       Prop. 1990/91:106

Bilaga 1 Fullmäktige har vid ett flertal tillfällen under PmC-projektets utveckling

beretts tillfälle yttra sig över detta och har därvid konsekvent framhållit det angelägna i att nuvarande administrativa ratiner på penningmarkna­den ersattes av ett mera rationellt system. 1 sitt yttrande 1988-06-16 över projektets huvudstudie framhöll fullmäktige sålunda att dagens system inte uppfyllde tillnärmelsevis rimliga krav på säkerhet och rationell hante­ring och att det därför måste hälsas med tillfredsställelse att marknadens parter genom ett gemensamt initiativ utvecklade ett system som onö-diggjorde en tvingande lagstiftning vilken annars skulle aktualiseras.

På motsvarande sätt har fullmäktige i sitt yttrande 1989-06-22 över ett tidigare lagförslag beträffande PmC framhålit "som synnerligen angeläget att en rationalisering av hanteringsratinerna på penningmarknaden kom­mer till stånd" och därvid också tillagt att det föreslagna registreringssyste­met vore lämpligt. Fullmäktige betecknade samtidigt riksbankens åliggan­den i förhållande till systemet såsom förenliga med riksbankens uppgifter som centralbank.

Fullmäktige vidhåller sin sålunda flera gånger uttryckta uppfattning att det är "synnerligen angeläget" att komma till rätta med de besvärande hanteringsproblem som föreligger pä penningmarknaden och understryc­ker igen att det system som nu är under utveckling inom PmC förefaller lösa dessa på ett lämpligt sätt. De nu remitterade lagförslagen beträffande PmC-systemet, som är en fullständig omarbetning av tidigare lagförslag, har också blivit enklare och klarare och synes på ett mera naturligt sätt ansluta sig till allmänna rättsregler.

Under PmC-projektets utvecklig har emellertid tillkommit vissa nya inslag i detta, till vilka fullmäktige ställer sig tveksamma. Samtidigt som fullmäktige sålunda livligt tillstyrker projektets genomförande enligt de grandprinciper som uppbär detta, utvecklar fullmäktige nedan närmare sin tveksamhet på dessa punkter.

Skuldförbindelser i PmC-systemet

När fullmäktige på olika stadier av PmC-projektets utveckling yttrat sig
över de dokument som framtagits beträfi"ande detta (principlösning, för­
studie, huvudstudie, tidigare lagförslag), har fullmäktige vid flera tillfällen
återkommit till frågan vilka skuldförbindelser som kunde accepteras i
systemet. Redan i sitt yttrande över det första principförslaget till ett
PmC-system betonade sålunda fullmäktige vikten av att endast värdepap­
per utan egenriig kreditrisk finge hanteras inom ramen för PmC-systemet
och preciserade sin inställning härvidlag sålunda: "Endast sådana värde­
papper som emitterats av riksgäldskontoret, de bostadsfinansierande kre­
ditaktiebolagen och stadshypotekskassan bör ingå i systemet". Fullmäkti­
ge återkom för övrigt till samma fråga i sitt yttrande över huvudstudierap­
porten och konstaterade då med gillande att enligt detta "endast värdepap­
per som utgivits av svenska staten samt de bostadsfinansierande kredit­
aktiebolagen och stadshypotekskassan skall innefattas i PmC-systemet".
    90


 


Den sålunda av fullmäktige uppställda föratsättningen för riksbankens    Prop. 1990/91: 106 deltagande fasthölls också vid motivskrivningen till det första lagförslaget.    Bilaga 1 låt vara att där tillika angavs att också bankcertifikat av medlemsbanker skulle kunna anslutas till systemt liksom det i ett senare skede kunde bli aktuellt "att överväga anslutning av även andra papper utan kreditrisk".

När fullmäktige påtagit riksbanken uppgiften att låta clearingen för PmC-systemet ske i riksbanken och att fungera såsom "lender of last resort" åt PmC, har motivet härför i första hand varit omsorgen och vården av marknaden för statspapper och traditionella bostadspapper där riksbanken agerar för att genomföra sina penningpolitiska intentioner och av vars funktion riksbanken sålunda är beroende. Men även andra mera praktiska skäl talar för den angivna begränsningen av de värdepapper som skall få förvaltas i PmC-systemet. Förblir detta ett automatiskt system för nollriskpapper finns, när programmen är skrivna och kontrollerade, i princip ingen risk och riksbankens dearingsystem kan samköras med PmC-systemet utan andra åtgärder än en löpande övervakning av att automatiken fugerar. Medtas "riskpapper" blir bilden en annan. Kreditris­ken kan visserligen nedsättas eller elimineras genom nedsättning av pant­värdet. Men i stället får riksbanken påtaga sig att övervaka och bedöma var rimliga pantvärden skall ligga. Säkeriigen måste då panter tas också utanför systemet, vilket förutsätter nya arbetsratiner i form av säkerhets­bedömningar och olika kontroller. Allt detta är naturligtvis möjligt och hanterligt men inenbär dock en annan belastning liksom, oundvikligt, också ett annat risktagande än vad fullmäktige avsett när riksbanken åtog sig att svara för PmC-systemets clearing och härmed sammanhängande betalningsgarantier.

Fullmäktige är sålunda sammantaget mycket tveksamma till att använ­da PmC-systemet även för emissioner från andra emittenter än vad som ursprangligen angivits. Fullmäktige vill dock inte med ett bestämt av­ståndstagande föregripa den interna utredning som PmC nu startat i denna fråga men förbehåller sig att ta slutlig ställning när denna utredning förelig­ger. Vad beträffar den behandlade frågans reglering i det remitterade lagförslaget kan emellertid fullmäktige ansluta sig till att lagen ej bör specificera skuldförbindelserna inom PmC-systemet. Fullmäktige tillstyr­ker sålunda lagförslagets öppna formulering enligt vilken lagen omfattar de skuldförbindelser som efter överenskommelse mellan emittent och PmC förvaltas av PmC.

Den eftersträvade begränsningen av de skuldförbindelser som får förval­
tas av PmC bör i stället, såsom också är förhållandet, åstadkommas genom
PmC:s bolagsordning. Genom att denna i sin tur skall fastställas av rege­
ringen och enligt förslaget till lag om PmC ej heller får ändras utan
regeringens godkännande vinnes den nödvändiga kontrollen över PmC:s
verksamhet. Till följd av riksbankens åtagande att lämna s. k. nödfallskre­
dit till PmC bör dock även riksbanken ha ett avgörande ord när det gäller
fastställelse av bolagsordningen eller sådan ändring av denna som gäller de
skuldförbindelser som får förvaltas av PmC. Det föreslås därför att beslut
om fastställelse eller ändring av bolagsordningen skall meddelas i samråd
med riksbanken.
                                                                              91


 


Säkerheter i PmC-systemet                              Prop. 1990/91:106

PmC:s och därmed riksbankens garantigivning inom PmC-systemet förut­sätter att säkerhet lämnas. Sådan säkerhet var ursprungligen avsedd att bestå av förvärvsobjektet jämte visst tilläggspant i övrig portfölj. Riksban­ken har sedan accepterat att pant får ställas även i likvid som tillkommer en nettoköpare på grund av föregående dags försäljningar (s.k. likvid­pant).

Avsikten är nu att PmC vid lämnande av nödfallskredit skall kunna avstå från den legala panträtt som PmC har i förvärvsobjektet för att i stället med stöd av avtal ta pant till motsvarande värde i köparens övriga hos PmC inregistrerade portfölj. Förslaget sammanhänger med den ovan beskrivna planen pä att PmC-systemet skulle stå till förfogande även för andra än de ursprungligen angivna emittenterna. Detta skulle leda till att systemet kommer att omfatta också emissioner som ej är föremål för mera frekvent omsättning vilket kan medföra risk för förlust vid en snabb pantrealisation.

Behovet av sådant utbyte av pant blir emellertid mindre angeläget om man vidhåller att PmC-systemet i princip skall stå till förfogande blott för ursprungligen angivna nollriskpapper. Värdefullt förblir emellertid att t. ex. en skuldförbindelse med lång återstående löptid kan utbytas mot en som förfaller till betalning inom kortare tid. Utbyte av pant bör därför kunna ske. Med utgångspunkt härifrån göres då tvä observationer. För det första noteras att utbyte naturligtvis inte kan ske om köparen gått i kon­kurs under dygnet mellan förhandsregistreringen och likvidtidpunkten. Detta måste bevakas. För det andra kan finnas en viss risk med "hoppan­de" pant sä att vid senare inträffande konkurs pantsättningens giltighet bestrides. Av största vikt är alltså att det klart framgår av lagmotiven att "hoppande" pant är avsedd och av lagen sanktionerad.

Ytterligare är avsikten att pant i förvärvsobjekt eller i övrig i PmC-systemet registrerad portfölj skall kunna ersättas av medel på spärrat konto i bank eller av spärrade värdepappersdepäer. Sådan pantsättning skall bygga pä särskild avtalsreglering.

Mot denna form av säkerhetskonstraktion kan invändas att den förat­sätter sädana arbetsratiner utanför ADB-systemet i form av säkerhetsbe­dömningar och olika kontroller som helst borde undvikas. Men innan tillräckligt många emissioner lagts in i systemet måste de säkerheter som där registrerade skuldförbindelser erbjuder kompletteras med säkerhet utanför systemet.

Såsom säkerhet bör dä emellertid endast accepteras medel på bankräk­ning och deposition av sådana värdepapper som är avsedda att tas in i PmC-systemet. Men när alla sådana papper lagts in bör säkerhet utanför systemet ej vidare tas i anspråk.

92


 


Lagförslagen                                                              Prop. 1990/91:106

Bilaga 1 Fullmäktige, som tillstyrker lagstiftning enligt de remitterade förslagen,

har på två punkter kommentarer till dessa.

Såsom ovan utvecklats vill fullmäktige föreslå att bestämmelsen i 3 § förslaget till lag om PmC om fastställelse av ändring i PmC:s bolagsord­ning utformas så, att också riksbankens samtycke erfordras för sådan ändring; i vart fall såvitt avser ändring av bolagsordningens stadgade om i PmC-systemet förvaltade skuldförbindelser.

Den andra kommentaren gäller möjligheten för riksbanken att från dearingförfarandet i riksbanken och därmed sammanhängande betal­ningsgaranti utesluta skuldförbindelser som bedömes vara förenade med alltför stor kreditrisk. Enligt lagmotiven är uttryckligen avsett att en sådan möjlighet skall finnas men enligt vad som upplysts under hand under remisstiden bedömes det knappast praktiskt genomförbart att utnyttja denna möjlighet. Avsikten uppges därför numer vara att vid överarbetning av lagförslaget utesluta denna möjlighet.

Fullmäktige vill avstyrka att lagförslaget ändras i sådan riktning. Be­stämmelserna om clearing i riksbanken och därmed sammanhängande betalningsgaranti bör såsom i det remitterade förslaget vara utformade så att de "tillämpas i den mån riksbanken enligt gällande åtagande förbundit sig" medverka. Riksbanken bör sålunda alltid ha en exklusiv rätt att bestämma hur långt åtagandet om betalningsgaranti skall sträcka sig. Det kan också antas att en accepterad emission inte skall behöva uteslutas annat än i helt extrema fall. Men för att undvika att riksbanken under den mycket långa löptid som gäller för vissa skuldförbindelser skulle förbli bunden vid att tillhandahålla clearing och därmed sammanhängande be­talningsgaranti bör dock möjlighet finnas att utesluta viss emission från clearing. Förändrade förhållanden måste kunna få föranleda förändringar också härvidlag.

Förslag

Med de kommentarer som gjorts under avsnitt 3 tillstyrker fullmäktige lagstiftning i enlighet med de framlagda lagförslagen.

2 Riksgäldskontoret:

Riksgäldskontoret har tidigare beretts tillfälle att under hand framföra synpunkter på utkast till promemorian. De synpunkter kontoret därvid har anfört har väsentligen beaktats i den slutliga promemorian. Kontoret har därför inget att erinra mot promemorian utan tillstyrker att den föreslagna lagstiftningen genomförs. Emellertid vill kontoret framhålla det angelägna i att lagregleringen kan komma till stånd så snabbt som möjligt, så att lagstiftningsfrågorna inte försenar PmC-projektets genomförande.

93


 


3 Datainspektionen:                              Prop. 1990/91:106

Sammanfattning

DI konstaterar att det föreslagna registret blir ett personregister enligt datalagen (1973:289), eftersom det kan komma att innehålla uppgifter om fysiska personer, om än inte i stor omfattning.

Dl bedömer lagförslaget med utgångspunkt frän datalagens regler till skydd mot otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet och konstaterar att de föreslagna reglerna på flera punkter avviker från vad som gäller enligt datalagen. Lagföslaget har emellertid utformats med regleringen i den av riksdagen beslutade aktiekontolagen (1989:827) som förebild. Mot bakgrund härav och med hänsyn till registrets ändamål och innehåll samt dess ringa integritetskänslighet vill DI i stort inte motsätta sig att förslaget genomförs.

Dl pekar på att det är osäkert om 1 kap. 2 § (registreringen skall ske med hjälp av ADB) omfattar samtliga delregister och anser att denna oklarhet bör undanröjas.

DI anser vidare att tveksamhet skulle kunna uppstå huravida vissa av de föreslagna bestämmelserna skall anses uttömmande eller om datalagens regler skall anses gälla vid sidan av dem. Detta gäller framförallt bestäm­melserna om rättelse och insyn. Tveksamheterna bör undanröjas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Utgångspunkter

Enligt I kap. 2 § lagförslaget skall skuldförbindelser som omfattas av för­slaget och borgenärer som har rätt till betalning på grund av sådana skuldförbindelser registreras hos Penningmarknadscentralen PMC Aktie­bolag (PMC). Registreringen skall ske med hjälp av automatisk databe­handling.

Det föreslagna registret kommer — såvitt Dl kan bedöma — att innehål­la uppgifter om framförallt juridiska personer. Emellertid kan fysiska personer komma att registreras i vart fall i egenskap av borgenärer. Den särskiljbara beteckning, som enligt 4 kap. 2 § andra stycket lagförslaget skall anges beräffande en borgenär, som inte är medlem i PMC, i förening med uppgifterna i den särskilda förteckning över sådana borgenärer som PMC skall föra enligt tredje stycket gör det möjligt att hänföra uppgifterna på ett konto till den som registrerats på kontot. Registreringen hos PMC innebär således att ett personregister enligt datalagen (1973:289) kommer att inrättas och föras. Datalagens regler blir därvid tillämpliga om inte annat bestäms i lag eller annan författning. Promemorian innehåller för­slag till sådana andra bestämmelser.

Som en förutsättning för sina synpunkter på förslaget utgår DI från att avsikten med lagförslaget är att registreringen hos PMC skall utgöra ett personregister, innefattande flera delregister.

Av den remitterade promemorian framgår att lagförslaget har utarbetats
med utgångspunkt från regleringen i aktiekontolagen (1989:827), som
       94


 


antagits av riksdagen. Med hänsyn härtill och till att den föreslagna regis-   Prop. 1990/91:106 treringen hos PMC, enligt Dis uppfattning, kommer att bli mindre integri-    Bilaga 1 tetskänslig än den som sker enligt aktiekontolagen, har Dl inte något att invända mot att förslaget genomförs om de synpunkter beaktas som fram­förs av DI i detta yttrande.

Dl tar i sitt yttrande enbart upp förslaget till lag om registrering av rätt till vissa skuldförbindelser med utgångspunkt frän datalagen. Yttrandet begränsas således till sådana avsnitt som berör fysiska personer som regi­streras inom systemet.

Registeransvarighet

Registeransvarig enligt datalagen är den för vars verksamhet personregis­ter förs om han förfogar över registret. Enligt Dis uppfattning är det en fördel att det i lagförslaget slås fast att PMC ensam skall vara register­ansvarig. I annat fall skulle oklarhet kunna råda om även placerarombud och emittentombud skulle anses vara registeransvariga. Det är en fördel för den enskilde att alltid veta till vem han kan rikta sig i frågor som rör den registeransvariges skyldigheter.

Omfattar 1 kap. 2 § lagförslaget alla delregister?

Enligt 1 kap. 2 § lagförslaget skall skuldförbindelser och borgenärer regi­streras med hjälp av automatisk databehandling. Den särskilda förteck­ningen som skall föras enligt 4 kap. 2 § tredje stycket omfattas otvetydigt av denna reglering. Däremot kan tveksamhet möjligen komma att uppstå huruvida 1 kap. 2 § även omfattar vissa andra delregister, såsom löpande journal och förteckning över förhandsregistreringar, beroende på vilka uppgifter dessa delregister avses innehålla. DI har uppfattat förslaget så att även dessa delregister skall anses inrättade genom den föreslagna lagen. Den tveksamhet som kan uppstå bör undanröjas under det fortsatta lag­stiftningsarbetet.

DI konstaterar också att registrering av handel med derivatprodukter inte kommer att omfattas av den föreslagna lagregleringen i annan ut­sträckning än i fråga om panträtt i rättigheter i de registrerade skuldförbin­delserna. Annan registrering av sådan handel kommer därför —om uppgif­ter om enskilda personer registreras — att omfattas av datalagens regler fullt ut.

Registerändamål

Enligt 5 § datalagen skall Dl i samband med att tillstånd meddelas för
personregister alltid meddela föreskrift om ändamålet med registret. 1
fråga om s.k. statsmaktsregister gäller enligt 6a § datalagen motsvarande
skyldighet i den mån inte regeringen eller riksdagen har meddelat före­
skrift i detta hänseende.
                                                                   95


 


Ändamålet med ett personregister är av grundläggande betydelse för hur   Prop. 1990/91:106 ett personregister får användas. Som framgår av 7 § datalagen begränsas    Bilaga 1 såväl innehåll, inhämtande, utlämnande och annan användning av person­uppgifter av ändamålet med personregistret.

Lagförslaget innehåller — med aktiekontolagen som förebild — ingen bestämmelse om registrets ändamål, eftersom registret sägs ha samma ändamål som lagen i dess helhet.

1 sitt yttrande över förslaget till lagrädsremiss om det kontobaserade aktiesystemet framhöll DI att registerändamålet med avstämningsregi-stren borde preciseras i lag. Lagrådsremissen innehöll också en ändamåls­bestämmelse. Lagrådet ansåg emellertid att ändamålet med avstämnings-registren på ett tillräckligt tydligt sätt framgick av de följande paragraferna i lagen. Någon ändamålsbestämmelse har därför inte tagits in i aktiekonto­lagen. Med hänsyn härtill vill DI inte motsätta sig att särskild ändamåls­bestämmelse utelämnas även i den föreslagna lagen om PMCs register.

Rättelse

Enligt 5 kap. 8 § lagförslaget får PMC rätta en anteckning på konto om anteckningen innehåller uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räknefel, något annat förbiseende eller tekniskt fel. Rättelse av annat slag synes förutsätta en anmälan från ett placerarombud. I sammanhanget bör obser­veras att placerarombuden inte är registeransvariga för registret. Enligt 8 § datalagen skall den registeransvarige rätta en oriktig eller missvisande uppgift, om det inte saknas anledning att anta att otillböriigt intrång i den registrerades integritet skall uppkomma.

Rättelseskyldigheten enligt lagförslaget är således inskränkt i förhållan­de till vad som gäller enligt datalagen. Enligt Dis uppfattning är datalagens rättelseregel av stor betydelse för skyddet för den personliga integriteten. Det diskuteras inte vare sig i den allmänna motiveringen eller i specialmo­tiveringen till lagförslaget vilka motiv som ligger bakom inskränkningen. Inte heller framgår om lagförslagets rättelsebestämmelse avses vara uttöm­mande eller om datalagens regel skall gälla vid sidan om den föreslagna regeln. Di anser att dessa frågor bör utvecklas närmare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Innehållet i den särskilda förteckningen

Enligt 4 kap. 2 § andra stycket i lagförslaget skall identiteten hos en borgenär — som inte är medlem i PMC — inte framgå av konto. Sådan borgenär anges i stället med en för honom unik identifikationsbeteckning (särskiljbar beteckning) och uppgift om vem som är placerarombud.

Därutöver skall PMC föra en särskild förteckning över dessa borgenärer
med uppgift om namn, identifieringsnummer och adress. Avsikten med
denna förteckning måste vara att ge PMC möjlighet att identifiera de på
konto registrerade borgenärerna för att PMC skall kunna utföra uppdraget
att förvalta den ifrågavarande låneemissionen. DI vill peka på att en sådan
identifiering synes förutsätta att även den särskiljbara beteckningen regi­
streras i denna förteckning. Detta bör framgå av lagtexten.
                     96


 


Insyn och sekretess                                        Prop. 1990/91:106

Bilaga 1 DI utgår från att 6 kap. I § första stycket lagförslaget innebär att medlem

inte kommer att få insyn i andra konton än sådana som medlemmen

förfogar över för egen del eller såsom placerarombud.

I paragrafens andra stycke regleras den registrerades rätt till insyn. Även i detta avseende är den registrerades rätt enligt förslaget inskränkt i förhål­lande till vad som gäller enligt datalagen. Insynsrätten enligt datalagen är absolut och kostnadsfri. Lagförslagets regel har tillkommit med aktiekon­tolagen som förebild, dock med den skillnaden att motsvarande besked enlig aktiekontolagen uttrycklingen skall vara kostnadsfritt. Varken den allmänna motiveringen eller specialmotiveringen till lagförslaget innehål­ler motiv varför insynsrätten bör regleras annorlunda än i datalagen resp. i aktiekontolagen. Inte heller framgår om regeln i förslaget är avsedd att vara uttömmande eller om datalagens insynsregel skall anses gälla vid sidan om lagförslagets. Dl anser att dessa frågor bör klargöras i det fortsat­ta lagstiftningsarbetet.

I 6 kap. 2 § lagförslaget anges två situationer då borgenärens identitet kan komma att avslöjas för emittenten. Med hänsyn till syftet med röjan­det av den registrerades identitet i dessa fall godtar DI förslaget.

Av specialmotiveringen framgår att åtkomsten till uppgifterna i ovan­nämnda förteckning skall vara begränsad även för PMCs egen personal. En särskild föreskrift om behörighetskontroll för att tillgodose behovet av skydd för dessa uppgifter kan komma övervägas av DI.

Säkerhet

Enligt Dis uppfattning ställer inte renodlade integritetsskyddshänsyn sär­skilt höga krav på säkerhet för ifrågavarande registrering. Andra skäl — såsom hänsynen till de stora ekonomiska värden det här rör sig om — kan motivera en hög eller mycket hög säkerhetsnivå för registreringen.

Skadeståndsansvar

Lagförslaget innehåller särskilda regler om rätt till ersättning vid skada i tillämpliga delar motsvarande dem som gäller enligt aktiekontolagen. Det innebär att datalagens regler om strikt skadeståndsansvar för den register­ansvarige och om rätt till ersättning även för ideell skada inte skall gälla. Enligt Dis uppfattning kan en felaktig registrering av t. ex. pantsättning, konkurs eller dylikt utan tvekan komma att medföra ideell skada för en borgenär. Såsom DI framhöll beträffande förslaget till aktiekontolag inne­bär det en försämring av den enskildes integritetsskydd att rätten till ersättning för ideell skada tas bort. Med hänsyn till att riksdagen har godtagit regleringen i aktiekontolagen vill DI emellertid inte motsätta sig att förslaget genomförs även på det nu aktuella området.

97

7   Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 106


 


4 Bankinspektionen:                                      Prop. 1990/91:106

Bilaga 1 Sammanfattning

Den svenska penning- och obligationsmarknaden utvecklades starkt under 1980-talet till en framträdande position relativt jämförbara länder vad gäller omsättning, likviditet och transaktionskostnader. Utvecklingen på det administrativa området har släpat efter marknadsutvecklingen.

Den svenska penningmarknaden kännetecknas därför av såväl hante-ringsmässiga risker som motpartsrisker vilka i det närmaste skulle ha kunnat elimineras med hjälp av ändamålsenliga administrativa system. Det är därför mycket tillfredsställande att PmC-projektet nu avancerat så långt att ett lagförslag inom kort kan föreläggas riksdagen.

PmC-projektet har redovisats och varit föremål för remissbehandling i flera etapper. Projektet har därvid successivt förändrats med marknadens utveckling och som ett resultat av olika överväganden inom PmC-bolagets styrelse. Det nu föreliggande lagförslaget baseras pä ett flertal sådana förändringar jämfört med tidigare redovisning som bankinspektionen nå­got vill kommentera.

Den omarbetning av ett tidigare förslag till regelsystem för verksamhe­ten hos Penningmarknads-Centralen PmC AB som nu gjorts av juslitierå­det Johan Munck har som sägs i rubricerade PM så långt möjligt anpassats till den systematik och begreppsbildning som förekommer i aktiekonto­lagen. De önskemål i detta hänseende som bankinspektionen tidigare givit uttryck för i sitt remissyttrande 1989-06-28 (dnr 899/89) till departe­mentet rörande det tidigare lagförslaget har därmed tillgodosetts. Juslitie­rådet Johan Muncks överväganden har även lett fram till slutsatsen att konstruktionen med utfärdande av sk enhetsbrev i en emission för depo­nering hos PmC inte har ansetts nödvändig. Resultatet av omarbetningen har blivit ett lagförslag som klart och enkelt strukturerar den principiella ramen för dokumentlös penningmarknadshandel genom PmC.

Bankinspektionen har för sin del inga andra invändningar mot lagförsla­get och motiven än förslag till viss komplettering till stöd för inspektionens tillsyn över medlemmarna i PmC samt deras registreringsåtgärder. Bank­inspektionen har i det följande även utvecklat sin principiella syn på frågan om vilka låneemissioner som skall kunna omfattas av den föreslag­na lagstiftningen.

PmCs roll på marknaden

De målsättningar för PmC som fastlagts av intressenterna är lovvärda (promemorian s 9). Den långsiktiga stabilitet och förtroende hos deltagan­de aktörer som enligt promemorian därigenom bör skapas kräver emeller­tid enligt bankinspektionens mening att ytterligare föratsättningar är upp­fyllda.

Det är av vikt att PmCs verksamhet och system är utformade på ett
sådant sätt att de lätt kan anpassas till de strukturella förändringarna på
penningmarknaden. Att en sådan anpassbarhet är nödvändig har redan
demonstrerats under projektarbetet. Sålunda har den sk ombudsfunk-
       98


 


tionen förändrats inför parternas krav liksom de slag av värdepapper som   Prop. 1990/91:106
avses ingå i systemet.
                                                   Bilaga 1

Det nu sagda implicerar också att PmC-systemet i sig så långt möjligt bör vara neutralt i strukturellt hänseende. Skulle PmC genom utformning­en av sina bestämmelser t ex eftersträva en rollfördelning på marknaden som inte harmonierar med parternas preferenser kan effekten endast bli att dessa lämnar PmC-systemet och rentav den svenska marknadsplatsen. Den internationella finansiella integrationen har således reducerat den svenska autonomin även i detta hänseende.

Av samma skäl är det en förutsättnng för PmCs ställning på marknaden att samtliga aktörer, såväl medlemmar som icke medlemmar, upplever PmC som en neutral serviceorganisation som likabehandlar alla utan konkurrensbegränsande hinder. Det kan synas vara ett självklart påpekan­de att kriterier för medlemskap, urval av deltagande emittenter, faststäl­lande av pantvärden och avgifter etc skall ske på objektiva grunder. Samtidigt måste emellertid inses att nämnda variabler är starkt konkur-renspåverkande och därför kan antas bli föremål för allehanda diskussio­ner i de beslutande organen. Eftersom marknadsparterna erfarenhetsmäs­sigt sällan tvekar att utnyttja tillgängliga konkurrenspåverkande legala eller administrativa argument, är det enligt bankinspektionens mening av vikt att själva beslutsformerna inom PmC i dessa frågor blir föremål för ingående överväganden. Neutrala, externa organ bör anlitas i viss utsträck­ning.

Risker i PmC-systemet

PmC har goda föratsättningar att bli ett rationellt och säkert system som medför en kraftig reduktion av riskerna i penningmarknaden jämfört med nuvarande förhållanden. Även om sålunda PmC eliminerar en mängd olika slags risker och sänker nivån på risktagandet totalt sett, uppstår genom PmC nya risker vilka dessutom tenderar att koncentreras till en plats — själva PmC-systemet.

Det går inte att konstruera ett ADB-system som inte är förknippat med risker. De åtgärder som vidtagits inom PmC-systemet i form av säker­hetsstrategi har dokumenterats i projektets huvudstudie. Bankinspektio­nen har tidigare i yttrande över huvudstudien konstaterat att säkerhets­strategin borgar för att en mycket hög säkerhetsnivå upprätthålls i syste­met. Bankinspektionen vidhåller denna uppfattning och kommer att ingå­ende kontrollera att den åsyftade säkerhetsnivån uppnåtts innan PmC-systemet får sättas i drift.

Vid denna kontroll måste samtliga användares utbildningsnivå och kompetens beaktas så att ingen aktör tillåts medverka utan dokumenterad lämplighet.

99


 


Pantsättningssystemet                                    Prop. 1990/91:106

Det är tillfredsställande att PmC valt att likställa alla aktörer vad gäller °

kravet att ställa säkerhet i systemet. Det innebär att en praktiskt vansklig och konkurrensmässigt känslig klassificering av aktörerna undvikits och att systemets säkerhetsnivå blivit den högsta möjliga.

Likaså är det tillfredsställande att det valda nettingsystemet medför att krav endast behöver ställas på överiåtarens leveranskapacitet och på att förvärvaren ställer marginalsäkerheter utan att för den skull PmC såsom garant behöver utsättas för några risker.

Det avgörande för säkerheten blir då vilka säkerheter som godkänns och vilket återpantsättningsvärde de åsätts. Bankinspektionen har tidigare till­styrkt att återpantsättningsvärdet för alla värdepapper i systemet skall återspegla ränterisken vid en momentan räntehöjning med en procenten­het.

Vidare måste kreditrisken beaktas (se vidare nedan), varvid utgångs­punkten bör sökas i motsvarande kapitaltäckningsregler som bankinspek­tionen meddelar för placeringar i olika instrument.

Efterhand som PmC-projektet fortskridit, har emellertid nya objekt utöver värdepapper fogats till de säkerheter som skall godkännas i syste­met. Det gäller bl a likvida medel från tidigare försäljningar inom systemet som avses kunna spärras och användas som säkerhet liksom banktillgodo­havanden samt värdepapper som ännu inte kunnat införas i PmC-syste­met (t ex äldre obligationer).

Bankinspektionen tillstyrker i princip förslagen om alternativa säkerhe­ter eftersom flexibiliteten därmed ökar i systemet. Inspektionen vill emd­lertid peka på att det därvid, förutom maskinella kontroller, krävs en väl fungerande manuell kontroll hos framför allt ombuden och hos PmC självt.

Bankinspektionen kommer att lägga stor vikt vid att rutiner och kapaci­tet finns för dessa kontroller hos aktörerna. Denna prövning kommer att äga rum såväl vid auktorisationsprövningen av ombud som vid den konti­nuerliga kontrollen av dessa och av PmCs egen administration.

Urvalet av värdepapper i PmC-systemet

Från början förutsattes att endast sk nollrisk-papper skulle ingå i PmC-systemet, dvs statspapper och bostadspapper. Detta ställningstagande sy­nes ha grundats på en strävan att minimera risktagandet i själva PmC-systemet. Vidare synes urvalet ha begränsats till instrument av särskild vikt för penningpolitiken och för bostadsfinansieringen.

När nu lagförslaget utformats så, att även andra räntebärande värdepap­
per än de nämnda avses kunna ingå i systemet, har detta skett under
antagande att risktagandet inom PmC och därmed för dess medlemmar/
garanter inte skall behöva öka. Motiv för att ytterligare värdepapper skall
kunna ingå i systemet torde också vara att aktörerna på marknaden vill
kunna utnyttja sina kostnadskrävande systeminvesteringar så långt som
möjligt och inte behöva investera i ett tredje system vid sidan av PmC och
     .

VPC.


 


Bankinspektionen har förståelse för dessa synpunkter och vill anföra Prop. 1990/91:106 följande. Risknivån i PmC-systemet är primärt inte beroende av vilka Bilaga 1 slags värdepapper som får ingå i systemet utan av vilka återpantsättnings-värden de olika papperen åsätts. Om sålunda ett papper som är förenat med kreditrisk (t ex en industriobligation) förvärvas inom systemet och därvid ett statspapper ställs som säkerhet av köparen tills likvid erlagts, så har givetvis inte risktagandet i systemet ökat genom införande av industri­obligationen i systemet.

Med rätt avvägda återpantsättningsvärden för skilda papper i systemet kan alltså risktagandet i PmC-systemet hållas på en oförändrad nivå jäm­fört med att endast "nollrisk-papper" får ingå.

För en introduktion av icke-nollriskpapper i systemet åtminstone på sikt talar samtidigt att dagens systemrisker och hanteringsrisker är väl så påtagliga på marknaden för sådana papper som när det gäller stats- och bostadspapper. Risken för utslagning av fondkommisionärer via denna marknad med åtföljande dominoeffekter är således en minst lika stor systemrisk för hela penningmarknaden som de risker som är förknippade med handeln i stats- och bostadspapper. För medlemmarna i PmC blir sålunda riskreduktionen genom PmC partiell så länge medlemmar överhu­vudtaget tillåts handla i papper som inte registreras i PmC, eller i ett säkerhetsmässigt likvärdigt system. Sistnämnda alternativ framstår av kostnadsskäl som orealistiskt.

Bankinspektionen kan därför i princip ställa sig bakom att det i lagstift­ningen öppnas möjlighet för introduktion av andra räntebärande värde­papper än stats- och bostadspapper i PmC-systemet. Detta ställningstagan­de kringgärdas dock med en rad förbehåll.

Introduktionen av andra värdepapper än stats- och bostadspapper bör ske först sedan systemet varit i drift sä länge att grundliga erfarenheter av dess funktionssätt vunnits av PmCs egen personal och av marknadspar­terna. Däri bör ingå en erfarenhetsgrundad bedömning av utnyttjandet av riksbankens funktion som "lender of last resort" i systemet. De utspärr-ningsregler som föreslås för papper som hotas av fallissemang framstår som ändamålsenliga och tillstyrks av bankinspektionen.

Fastställande av värdepapperens återpantsättningsvärden måste ske i former som säkerställer objektiv bedömning. Den övre gräns som bankin­spektionen kan godta återspeglar ränterisken (1 procentenhet) och kredit­risken såsom den återspeglas i kapitaltäckningsreglerna. Eventuell ytterli­gare nedvärdering av återpantsättningsvärden bör endast ske utifrån vad som motiveras på objektiva grunder eventuellt i form av en officiell raling av värdepapperen. Under alla förhållanden bör värderingen ske i former som motverkar att återpantsättningsvärdena blir föremål för konkurrens-påverkande spel mellan parterna i PmCs egna beslutsorgan.

Bankinspektionen vill särskilt understryka vikten av att rättvisande
återpantsättningsvärden åsätts alla värdepapper i systemet. I annat fall kan
bankinspektionen inte godkänna att medlemmarnas pro rata parte-ansvar
icke blir förenat med kapitaltäckning för banker och fondkommissionsbo­
lag sä som bankinspektionen hittills har förutsatt enligt skriftligt besked till
PmC. Det innebär att frågan om kapitaltäckningskrav för medlemmarnas
    '


 


pro rata parte-ansvar bör tas upp till omprövning om andra papper än    Prop. 1990/91:106
stats- och bostadspapper tas in i PmC-systemet.
                Bilaga 1

Antagande av medlemmar

De grandläggande kraven för att medlemskap skall kunna beviljas i PmC-systemet har tidigare tillstyrkts av bankinspektionen. Inspektionen har inte funnit anledning att frångå tidigare bedömning. Stor vikt måste vid prövningen läggas vid den sökandes administrativa kapacitet och interna ratiner samt sekretessregler.

Medlemmar i PmC har exklusivt rätten att för egen del (2 kap 1 §) eller i egenskap av ombud (3 kap 1 §) för annans räkning öppna konton och vidta övriga registreringsåtgärder i PmC-systemet. Bland skyldigheterna märks att en medlem skall åta sig s k pro rata parte ansvar för PmC:s förpliktelser. Frågan om kontroll över medlemsskapet är därför cental för bankinspek­tionen i sin tillsyn över systemet. Enligt de föreslagna reglerna i 2 kap tillkommer det PmC att avgöra en ansökan om medlemsskap. Om PmC avslår ansökan och även då PmC fråntar någon medlemsskapet, kan det berörda institutet hos bankinspektionen begära en överprövning av beslu­tet.

I specialmotiven (s45) anförs att inspektionen inte kan överpröva ett positivt beslut av PmC i ett ärende om medlemsansökan annan väg än med stöd av inspektionens allmänna tillsynsbefogenheter enligt förslaget i 1 kap. 3 §. Utan särskilt stöd i författning eller motiv förefaller det som om bankinspektionen inte kan påkalla att inspektionen skall höras innan PmC:s styrelse tar ett beslut att bevilja en sökande medlemsskap i PmC. För att undanröja ett beslut som bankinspektionen anser vilar pä en felbedömning vid den lämplighetsprövning av sökanden som föratsätts i 2kap 1 § 2st skulle inspektionen därmed vara hänvisad till att, med stöd av tillsynsreglerna i lagförslaget om PmC, tillgripa ett förbud, eventuellt förenat med vite, om verkställighet av styrelsebeslutet. Med hänvisning till det anförda föreslär bankinspektionen att i den nya registreringslagen för PmC eller i regeringsförfattning med stöd av PmC-lagen, bolagsordning eller i vart fall i specialmotivering anges att ett godkännande frän inspek­tionens sida måste föreligga före bifall till en ansökan om medlemsskap.

Här kan tilläggas att medlem kan vad gäller registreringsbefogenheterna jämföras med det kontoförande institutet enligt aktiekontolagen. Tillstånd att vara kontoförande institut för såväl egna som andra placerares konton skall meddelas av bankinspektionen. Dessutom föreskrivs i lagen att kon­toförande institut står under tillsyn av inspektionen. Från utgångspunkten att full insyn skall kunna uppnäs från det allmännas sida i en medlems verksamhet, i den mån den har relevans till PmC-systemet, synes medlem­mar i PmC, i vart fall sådana som får auktoriseras som ombud enligt 3 kap

1  § i lagförslaget endast böra tillhöra kretsen av institut som omfattas av

2  § lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.

102


 


Förvaltarregistrering av värdepappersinnehav      Prop. 1990/91:106

Bilaga 1 Med hänsyn till det inledningsvis redovisade behovet av flexibilitet anser

bankinspektionen att PmCs regelsystem skall medge att samtliga institu­tionella placerare får individuella depåer i PmC-systemet dvs vara regist­rerade i eget namn, vare sig kontot förs av placeraren själv som medlem eller av icke medlem genom ombud. Med institutionell placerare avser då inspektionen såväl placerare som står under bank- eller försäkringsinspek­tionens tillsyn som andra större placerare, t ex industriföretag.

För utländska placerare har praxis utvecklats mot att godkänna ett sk nominéeförfarande. Det innebär att samtliga utländska innehav registre­ras i nominéens namn. Det förutsätts att nominéen blir godkänd av bank­inspektionen.

Bankinspektionen har pä PmCs begäran prövat frågan om ett nominée­förfarande kan införas också för svenska förvaltare av svenska placerares portföljer. Bankinspektionen har därvid ställt sig positiv till en ordning som inte riktas mot den institutionella marknaden utan mot privatperso­ner och andra mindre placerare. En praktisk gräns vid I mkr som lägsta handelspost i PmC har därvid ansetts som lämplig. Det innebär att inne­hav under denna gräns skulle registreras inom PmC i förvaltarens namn.

Förslaget i 3 kap. 1 § 2 st om förvaltare utgår från ställningstagandet i specialmotiveringen (s 47) att en bank eller fondkommissionär som aukto­riseras som förvaltare enligt aktiekontolagen därmed också skall vara behörig att fungera som förvaltare i PmC-systemet. Auktorisation av för­valtare eller återkallelse av auktorisation enbart avseende PmC-systemet för viss fondkommissionär skulle därmed inte vara möjlig. Vidare anser bankinspektionen att en särskild prövning av en i aktiekontosystemet auktoriserad förvaltares lämplighet att vara förvaltare även i PmC-syste­met bör ske med hänsyn till skiljaktigheterna i de båda systemen. Det bör vara möjligt att ställa villkor som är specifika för PmC-systemet. För översyn med hänsyn härtill är bestämmelserna i 3 kap. 1 § 2 och 3 st aktuella.

PmC och aktiekontolagen

l aktiekontolagen har intagits en bestämmelse som gör det möjligt att bemyndiga bankinspektionen att utfärda närmare föreskrifter om register­föring enligt lagen. Någon motsvarande bestämmelse har inte föreslagits i förevarande PM. Inspektionen ser ingen anledning till att i PmC-systemet inte öppna möjligheten till att ge tillsynsmyndigheten samma befogenhet som i VPC:s system för aktiekonton och konton för skuldförbindelser.

Möjligheten för emittent till insyn i de konton för skuldförbindelser som
hos PmC kontoförts avseende emittentens skuld har i 6 kap. 2 § begränsats
till skillnad mot motsvarande insynsregler i aktiekontolagen. Vad gäller
insynsförhållandet hos auktoriserade förvaltare beträffande ägarkonton
som förs hos förvaltare har det inte omnämnts i lagförslaget. För PmC:s
del har överhuvudtaget inte tillagts någon insynsrätt i förvaltarnas redovis­
ning av ägarkontona. Jämför i detta hänseende aktiekontolagen. Det är
    103


 


väsentligt att emittenten gentemot PmC och PmC gentemot förvaltarna   Prop. 1990/91: 106
får möjlighet till kontoavstämning och annan kontroll.
           Bilaga 1

I specialmotiveringen till 6 kap. 1 § 2 st har ansetts att det i lagen räcker med den allmänt formulerade föreskriften om rätt till insyn för placerare. Om specificering i likhet med aktiekontolagen inte anses böra ske, bör närmare villkor tas in i avtalen mellan å ena sidan PmC och ä andra sidan medlemmar, ombud och förvaltare.

Driftsättning

Bankinspektionen har i detta yttrande framhållit ett stort antal regler och krav som måste vara uppfyllda innan PmC tas i drift. Det är fråga om både ett omfattande auktorisationssystem och en ingående kontroll av PmCs egna system och andra förhållanden. Föratsatt att de synpunkter och förbehåll beaktas som bankinspektionen lämnat i detta yttrande tillstyrker inspektionen förslagen i promemorian och är beredd att ta på sig de uppgifter som åligger inspektionen enligt lagförslaget.

Med PmC-systemet i drift kommer den svenska penningmarknaden att ta ett avgörande steg mot att likställa den administrativa strakturen med marknadens standard i andra avseenden. Ett allvarligt eftersatt område av svensk penningmarknad kommer därmed att föras fram till god internatio­nell standard. Infrastrukturen blir då fullt jämförbar med de bästa system som erbjuds marknaderna i andra jämförbara länder.

5 Försäkringsinspektionen:

Inspektionen har under PmCs tillblivelse tre gånger tidigare (1987-11-23, 1988-06-10 och 1989-07-14) avgivit yttranden. Inspektionen har vidare i sitt yttrande över lagrådsremissen angående pantsättningsreglerna i för­säkringsrörelselagen (1989-08-25) behandlat frågan om handel inom PmC-systemet.

Kvar från tidigare finns två olösta problemställningar som berör försäk­ringsbolagen.

Den ena avser det ansvar — pro rata parte — som ett försäkringsbolag, som avser att bli medlem i PmC, automatiskt ikläder sig. Visserligen föreisås i promemorian en förändring såtillvida att Aktiekontolagens kapi­tel om rätt till ersättning kopieras till Lagen om registrering av rätt till vissa skuldförbindelser (kap. 8). Såvitt inspektionen förstår innehåller dessa regler inte något absolut tak vad gäller det ersättningskrav en med­lem i PmC kan utsättas för. Inspektionen har tidigare (se inspektionens yttrande 89-07-14 till finansdepartementet. Dnr 1647/89) framfört att endast ett på förhand begränsat ersättningsanspråk bör accepteras för ett försäkringsbolag. Inspektionens uppfattning i denna fråga är oförändrad.

Den andra frågan berör den pantsättning respektive tilläggspantsättning
som automatiskt inträffar i olika skeden av köp- och säljsituationer. En
sådan ordning gör det omöjligt för försäkringsbolagen att registerföra
PmC-registrerade tillgångar i det register som avses i Försäkringsrörelse-
   104


 


lagen 7 kap. 10 a § och därmed få inräkna dessa i den tillgångsmassa som    Prop. 1990/91: 106 avses i samma lags 7 kap. 9 §. Inspektionen är av den uppfattningen att    Bilaga 1 frågan måste lösas för att det ska vara meningsfullt för försäkringsbolagen, främst livbolagen, att deltaga i handel via PmC.

Inspektionen har i sitt yttrande över lagrådsremissen angående pantsätt-ningsregler i försäkringsrörelselagen (1989 —08 —25, dnr 714/89) föreslagit en dellösning till pantsättningsproblemet (Yttrandet bifogas). Promemori­eförslaget om alternativa säkerheter i avsnitt 5.5.3 öppnar också möjlighe­ter att delvis lösa nämnda problem.

Inspektionen har noterat att PmC-konceptet undergått vissa förändring­ar. Dels föreslås att det s k enhetsbrevet utgår, dels öppnas möjlighet för PmC att omfatta andra värdehandlingar än rena O-riskinstrument. Inspek­tionen har inget att invända mot dessa förändringar.

Beträffande vem som skall erhålla status som placerarombud finner inspektionen det rimligt att de försäkringsbolag som kommer att bli med-lemmer också får ombudsfunktionen om de så önskar. En sådan funktion måste naturligt begränsas till att omfatta placeringsservice för egna kon­cernbolag. Att gå utanför den kretsen skulle innebära en konflikt med försäkringsrörelselagens förbud mot främmande rörelse.

6 Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund:

Allmänna synpunkter

Det förslag till lagreglering av PmC:s verksamhet som lämnas i promemo­rian klargör på ett tillfredsställande sätt den legala förutsättningen för den tänkta handeln med kreditmarknadsinstrament. Förslaget är därför väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Dock finns enligt organisationer­na anledning att ytterligare precisera och klargöra innebörden av förslaget på vissa punkter. Vilka låneemissioner skall regleras av en ny lagstiftning (avsnitt 5.3) Av promemorian framgår att medlemmarnas avsikt är att systemet skall kunna användas även för andra emissioner än s k guldkantade papper. En sådan ordning förutsätter dock att vissa — än så länge utestående frågor — får en tillfredsställande lösning. Vi syftar då närmast på att det blir klarlagt att en redovisningsmässig kvittning av nettingprocessen i PmC-systemet är möjlig liksom att bankinspektionen vidhåller sin hitintills tillkännagiv­na uppfattning att någon kapitaltäckning inte skall krävas för medlemmar­nas pro rata parte ansvar. Den sistnämnda förutsättningen blir givetvis av än större betydelse om mer riskfyllda instrument tillåtts inom systemet eftersom då också kravet på kapitaltäckning skulle komma att öka.

Såsom konstateras i promemorian medför den föreslagna lagstiftningen
att PmC får ett faktiskt monopol på det för PmC:s verksamhet utformade
likvidhanteringssystemet. Även om detta inte innebär att ett monopol i
    105

8    Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 106


egentlig mening tillskapas kan likväl konstateras att den föreslagna lagstift-   Prop. 1990/91:106 ningen ger PmC ett avsevärt försteg framför eventuella konkurrenter.    Bilaga 1 Organisationernas principiella inställning är att man bör undvika att å detta sätt i lagstiftningen låsa utvecklingen till ett bestämt subjekt. Efter­som etableringsfrihet leder till ökad kostnadseffektivitet till nytta för marknaden och därmed övriga samhället så är en sådan frihet att föredra.

Organisationerna förordar därför på sikt en generell lagstiftning med preciserade auktorisationskrav. Även andra som uppfyller de uppställda kraven fär härmed möjlighet att bedriva en verksamhet som kan konkurre-. ra med t. ex. PmC:s. Detta leder i sin tur till kostnadseffektivitet vilket är nödvändigt för en konkurrenskraftig svensk finansiell sektor. Den som får sådan auktorisation kan sedan inom auktorisationens ram skapa egna speciallösningar till nytta för konkurrensen, t. ex. den lösning med riksban­ken som yttersta garant, som förekommer i det aktuella fallet.

Vid den översyn av såväl VP- som PmC-systemet som naturligen bör ske efter en tid bör den nu angivna lagtekniska frågan ges en annan mer generell lösning.

Clearingförfarande och panträttigheter (avsnitt 5.5)

Av regleringen i 9 kap. 3 § andra stycket framgår att utrymme finns även för avtal om säkerhet i annan form än som avses i paragrafens första stycke. Som exempel på sådan annan säkerhet nämns likvida medel på Spärrat konto. I promemorian anförs även att lagtexten inte lägger hinder i vägen för att en bankgaranti skulle kunna komma till användning men att parterna för närvarande är ense om att bankgaranti ej skall godtas (sid 24 o 64). Enligt vår mening bör man i den kommande propositionen inte, såsom skett, binda upp parternas handlingsfrihet härvidlag genom dylika kategoriska uttalanden. Frågan om vilken typ av säkerhet som skall anses godtagbar inom systemet får ju bli föremål för avtalsförhandlingar parter­na emellan.

Ett annat problem som behandlas i promemorian är PmC:s rätt att — i den mån det behövs av främst omsättningsskäl — frisläppa säkerheter som PmC tillförsäkrat sig. Detta avses förekomma t. ex. för det fall att förvärvs­objektet sålts vidare och centralen har möjlighet att tillförsäkra sig säker­het i andra förbindelser. Det är inte uteslutet att detta system med utbyte av pant kan vålla problem t. ex. i en konkurssituation. Systemet som sådat bör därför bli föremål för en grandlig analys inom departementet.

Det förhållandet att en enskild panthavare, som inte är medlem i PmC
och vilken företräds av ett placerarombud, inte kommer att få någon
individuell registrering av sin pant i PmC:s register kan enligt organisatio­
nerna komma att medföra problem, t. ex. vid dubbel pantsättning. Syste­
met bör väl i och för sig inte hindra att en enskild panthavare anges med
kod i PmC:s register på samma sätt som sker beträffande en placerare.
Genom en sådan registrering skulle man vid en dubbel pantsättning lätt
kunna avgöra vilken pantsättning som har förerträde framför den andra.
Det bör vidare klarläggas om det är 1936 års lag om pantsättning eller
      106


 


skuldebrevslagens regler som skall gälla vid denuntiation till placerarom-   Prop. 1990/91:106
budet.
                                                                        Bilaga 1

Borgenärernas anonymitetsskydd gentemot emittenten (avsnitt 5.7)

Organisationerna delar inte utredarens uppfattning om behovet av anony­mitetsskydd för borgenärerna gentemot emittenten. Det nuvarande förhål­landet med en viss öppenhet såvitt avser borgenärerna har inte lett till några påtagliga problem. Så t. ex. för såväl staten som mellanhandsinstitu­ten skuldbok i det nuvarande pappersbaserade systemet. I vart fall vid avstämningsdag för räntebetalning torde skuldboken visa aktuella inne­hav. Frågan om anonymitet är knappast något som lagstiftaren bör ägna uppmärksamhet åt om inte särskilda skäl, såsom integritetsskydd eller betydande konkurrensaspekter, talar härför. Även om dylika skäl kan anföras föreligger i vart fall för emissioner med komplicerade villkor eller lång löptid ett starkt behov av att i vissa fall, såsom vid villkorsändring, förtida lösen, utlottning, ställningstagande till ackordsförslag etc, snabbt komma i direktkontakt med långivarna. VP-systemet tillhandahåller den­na facilitet även för förvaltarregistrerade obligations- och förlagslån (9 kap. 9 och 10 §§ aktiekontolagen). Det skulle innebära en olycklig begräns­ning av PmC:s möjligheter att omhänderta lån med lång löptid eller sofistikerade villkor om ifrågavarande anonymitetsskydd införes. Skulle lagstiftaren finna behov av ett dylikt anonymitetsskydd, bör detta under alla förhållanden kunna genombrytas genom avtal (t. ex. i bestämmelse i lånevillkoren). Reglerna måste i vart fall utformas på sådant sätt att en lämplig avvägning görs mellan emittentens intresse av en smidig hantering av instrumentet och borgenärernas skyddsintressen.

Skyldighet för medlem att åta sig uppdrag som ombud (se PM sid 44)

I promemorian föreslås att ett placerarombud skall vara skyldigt att — för det fall någon som auktoriserats som placerarombud mist sin auktorisa­tion — på begäran av detta ombuds kunder överta dessas uppdrag. Någon större risk bör enligt promemorian inte vara förenad med ett sådant uppdrag. Som en sista utväg skall nämligen placerarombudet kunna begära att likvidhanteringen sker utanför systemet. Enligt vad som upplysts vid den hearing som har hållits angående lagreglering av PmC i finansdeparte­mentet den 19 april 1990 skall placerarombudet ha rätt att registrera pant i förvärvsobjekten, även om likvidhanteringen sker utanför systemet. Ris­kerna med en likvidhantering utanför systemet är enligt organisationerna onekligen mindre om en dylik pantsättning är möjlig. Att så är möjligt bör dock klart framgå av lagen eller dess förarbeten.

Enligt organisationerna bör ett placerarombud i extrema fall ha möjlig­
het att säga upp ett avtal med en viss kund, t. ex. om denne uppenbarligen
missköter sina åtaganden gentemot ombudet. Det föreslagna systemet ger
      107


 


inte någon möjlighet därtill. Denna fråga bör enligt vår mening övervägas   Prop. 1990/91: 106
ytterligare inom departementet.
                                      Bilaga 1

Utländska förvaltare

Enligt organisationerna kan man ifrågasätta vilket syfte systemet med auktorisation av utländska förvaltare tjänar. I denna fråga krävs en större klarhet i fråga om den kontrollskyldighet m.m. som eventuellt kan anses åvila placerarombudet.

Placerarens innehav

Om värdet av en placerares innehav flukturerar över tiden beroende pä egna köp eller försäljningar eller rena kursändringar kan placerarombudet tvingas omregistrera placeraren från ombudets placerarfunktion till hans förvaltarfunktion och vice versa. Det synes därför mindre praktiskt att ha en fix beloppsgräns (1 milj kr) för förvaltarfunktionen. Möjligen kan man finna en smidigare lösning på problemet. Denna fråga bör alltså övervägas ytterligare inom departementet.

Medlemskap

Genom medlemskap i PmC tillförsäkras företaget ifråga en rätt att öppna konton och göra anmälningar för registreringar. Utövandet av dessa rättig­heter ställer stora krav på kompetens och kunnande för att unvika fallisse­mang inom systemet.

Organisationerna anser därför att medlemskap och därmed rätten att öppna konton och göra anmälningar för registrering endast skall ges en krets företag som uppfyller vissa klart uttryckta krav för sådan verksam­het. Idag torde denna krets kunna avgränsas till nuvarande medlemmar. Om den utvidgas måste detta ske efter noggrant övervägande och med yttersta restriktivitet. Detsamma gäller en eventuell möjlighet för ett place­rarombud att göra registreringar i systemet.

9 kap. 6 §

Organisationerna vill påpeka att det på sidan 65 i specialmotiveringen under rubricerad paragraf anges att PmC skall vid frisläppande av pant garantera att pantens ägare återfår panten mot "utfast" betalning. Vi utgår ifrån att detta är ett rent skrivfel och att avsikten är att betalningen skall vara eriagd innan ett frisläppande sker. Att så är fallet bör alltså framgå av de blivande förarbetena till lagen.

108


 


7 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund:   Prop. 1990/91:106

Bilaga 1 Endast medlemmar skall kunna öppna konton och göra anmälan om

registreringsåtgärder hos PmC. Medlemmar skall enligt förslaget av bank­inspektionen kunna erhålla auktorisation som placerarombud och ombe­sörja registreringar för andra förvärvare av skuldförbindelser som inte är medlemmar. Detta framgår av 3 kap. I § förslaget till lag om registrering av rätt till vissa skuldförbindelser.

Riksförbundet understryker med hänvisning till vad som sägs på sid 46 i promemorian nödvändigheten av att även de försäkringsbolag som är medlemmar i PmC ges möjlighet att vara placerarombud för sädana an­knutna företag för vilka de sköter kapitalförvaltningen.

Den för försäkringsbolagen viktigaste frågan och som är helt avgörande för om bolagen överhuvudtaget skall kunna använda sig av PmC:s tjänster har ej behandlats i promemorian. Som framfördes vid hearingen måste denna fråga lösas innan PmC träder i funktion. Frågan gäller om de säkerheter som PmC skall kunna tillförsäkra sig av köparen, dels i själva förvärvsobjektet och dels i köparens innehav i övrigt av skuldförbindelser inom systemet (s k tilläggssäkerhet), kommer att konkurrera med den förmånsrätt som.enl 7 kap. II § försäkringsrörelselagen gäller för vissa försäkringstagares räkning i de tillgångar som uppräknas i 7 kap. 9 §. Bland dessa tillgångar utgör sådana skuldförbindelser som avses handlas med i PmC en betydande del. Vid utgången av 1989 uppgick livförsäkringsbola­gens innehav av obligationer och penningmarknadsinstramentet till ca 200 miljarder kr.

Frågan diskuterades under sommaren 1989 vid remissbehandlingen av ett utkast till lagrådsremiss ang pantsättningsreglema i försäkringsrörelse­lagen m. m. Riksförbundet föreslog i sitt remissyttrande en väg att lösa problemet (se bifogat remissyttrande sid 2-3). I proposition 1989/90:34 som följde av lagrådsremissen (s 72) hänsköts problemet till behandlingen av lagstiftningen om PmC.

8 Sveriges Industriförbund och Industrins
Finansförening:

Det pågående arbetet att skapa en dearingcentral för penningmarknads­instrument har blivit starkt försenast och oerhört mycket dyrare än plane­rat. Det nuvarande manuella systemet fungerar dock tillfredsställande och gjorde detta även när omsättningen pä penningmarknaden var flerfaldigt större än för närvarande. Internationella datoriserade system som Euro-dear och Cedel är väl utprövade och spelar en viktig roll för svenska emittenter.

PmCs viktigaste uppgift borde vara att minimera hanteringskostnader­
na. I den internationella konkurrensen om kapitalet får emittenter från ett
litet land som Sverige inte arbeta med extra transaktionskostnader. De har
normalt ingen komparativ fördel i kapitalhänseende som kan kompensera
en sådan merkostnad. Det system som nu är under uppbyggnad förefaller
ha vissa brister i detta avseende.
                                                      109


 


—   Enbart medlemmar får öppna konton hos PmC och göra anmärk-   Prop. 1990/91: 106
ningar för registreringsåtgärder. En utländsk storbank måste alltså agera   Bilaga I

via ett svenskt placerarombud. Detta kan skapa både psykologiska hinder och transaktionskostnadströsklar för utländska inversterare att placera i svenska papper. Medlemsvillkoren är dessutom genom pro rata parte­klausulen ekonomiskt sä hårda att de utestänger relativt bankerna små men i högsta grad professionella aktörer.

—   Lagstiftningen för PmC får inte vara sä svensk att tillgängligheten till
den svenska marknaden försvåras. Dagens PmC-projekt har en sådan
skevhet i konstruktionen. Det är viktigt att en svensk dearingcentral är väl
sammankopplad med Eurodear och andra betydande internationella mot­
svarigheter.

Mot denna bakgrand vill vi inte framföra detaljsynpunkter på förelig­gande promemoria. Vi föreslår i stället att det nuvarande projektarbetet åtminstone för tillfallet avbryts och att arbetet på en nödvändig institutio­nell förändring av clearingorganisationen tar sikte pä att dels utnyttja erfarenheter från internationella system dels föra den svenska penning­marknaden närmare den internationella.

110


 


Lagstiftningen ang. Penningmarknadscentralen        Prop. 1990/91:106

Bilaga 2 Med referens till vårt sammanträffande den 12 september får Penning-

marknadsCentralen (PmC AB) utveckla sina synpunkter rörande några återstående diskussionsfrågor om utformningen av en lagstiftning beträf­fande Penningmarknadscentralen.

1 Pant i överhypotek

Som förat har framhållits medför PmC-systemets utformning att vid pant­sättning endast en panthavare registreras i systemet.

PmC-systemets hantering av en pantsättningstransaktion kan beskrivas på följande sätt.

Pantsättaren och blivande panthavare anmäler i PmC-systemet att en pantsättning skall göras. För det fall pantsättningen skall ske med likvid inom PmC-systemet, skall transaktionen förhandsregistreras. I och med att detta sker, garanterar PmC att långivaren erhåller panten och att låntagaren erhåller likviden. Panthavaren och pantsättaren har var sitt konto för innehavda panter respektive gjorda pantsättningar. Den nu beskrivna transaktionen medför således att pantsättarens disponibla skuldförbindelseinnehav minskas samt att hos pantsättaren noteras att en pantsättning gjorts och hos panthavaren att den aktuella panten innehas. Skulle pantsättaren anmäla ytterligare en pantsättning av samma förbin­delse till systemet, kommer följaktligen förhandsregistrering av denna att vagras, eftersom skuldförbindelsen inte längre ingår i pantsättarens dispo­nibla innehav av skuldförbindelser.

Den nu beskrivna systemuppbyggnaden går knappast att ändra, efter­som den är en integrerad del av ett stort system. Det är härvidlag ytterliga­re att märka att en registrering av en subsidiär pantsättning knappast skulle kunna begränsas till en uppgift om att andrahandspantsättning föreligger.

PmC-systemet är uppbyggt för att de ratiner som marknaden har störst behov av skall kunna hanteras på ett smidigt och säkert sätt. Andrahands­pantsättningar är på det område som här är i fråga förhållandevis ovanliga i dag. PmC-systemet erbjuder vidare ökade möjligheter till uppdelning av skuldförbindelsernas belopp utöver vad som är möjligt i det nuvarande dokumentbaserade systemet. Härigenom kan skuldförbindelserna bättre anpassas till det aktuella behovet av pant. Det är emellertid självklart att möjlighet till andrahandspantsättningar måste finnas även efter övergång­en till ett nytt system, eftersom de stora förmögenhetsvärden som det här är fråga om måste kunna utnyttjas rationellt.

Även om man bortser frän att andrahandspantsättningar inte med nuva­
rande systemuppbyggnad kan registreras hos PmC kan det dock starkt
ifrågasättas om det skulle vara principiellt riktigt att knyta rättsverk­
ningarna för sådana pantsättningar till en registrering. Både för att för­
ståelsen av systemet skall underiättas och för att rättsverkningarna av olika
åtgärder skall bli helt klara bör nämligen en strävan vara att systemet till
  111


 


sinaprincipersålångt möjligt skall motsvara vad som gäller för den fysiska    Prop. 1990/91:106 hanteringen av värdepapper med den grandläggande avvikelsen att regist-    Bilaga 2 rering hos PmC ersätter innehavet av ett värdepapper.

I ett dokumentbaserat system uppkommer sakrättslig verkan av en andrahandspantsättning genom denuntiation till innehavaren av den pri­mära panten. Det finns enligt PmC:s mening inte något skäl för annat synsätt i ett värdepapperslöst system. PmC har därför utgått från att en andrahandspantsättning vid behov kan ske genom denuntiation till den som är registrerad som innehavare av den primära panten.

Regleringen bör i enlighet med det anförda nu få den innebörden att en andrahandspantsättning kan verkställas genom denuntiation till den pri-märe panthavaren och att även en utmätning av överhypotek föratsätter denuntiation till denne. Någon justering av den i Ds 1990:26 föreslagna lagtexten för detta ändamål synes inte erforderlig. Då saken måhända inte är helt självklar, skulle emellertid ett klargörande uttalande i motiven vara av värde.

2 Pantsättning av medlem i Penningmarknadscentralen till placerare m. m.

Identitetsuppgifter beträffande en panthavare anges i PmC-systemet en­dast i fall då pantsättningen skett till eller från en medlem och panthavaren har konto i PmC. Att i andra fall ange identitetsuppgifter för panthavaren skulle sakna praktisk mening. 1 stället anges i dessa fall vem som i egen­skap av placerarombud äger företräda panthavaren.

I den i Ds 1990:26 intagna lagtextbilagan har vid utformningen av 4 kap. 2 § första stycket 6 förslaget till lag om registrering av rätt till vissa skuldförbindelser förbisetts det fallet att pantsättning sker från medlem till placerare. I det fallet individualiseras registreringen för panthavaren, un­der förutsättning att denne har konto hos PmC. Placerarombud anges givetvis även i detta fall. PmC får hemställa att punkten erhåller följande lydelse:

"6 namn, identifieringsnummer och postadress för panthavare och den som har en rättighet på grund av inskränkning enligt 5, om konto hos Penningmarknadscentralen har öppnats för rättighetshavaren och denne eller upplåtaren är medlem av centralen, eller otn rättighetshavaren inte har konto hos centralen, uppgift om vem som i egenskap av placerarombud äger företräda rättighetshavaren.

För att säkerställa att panthavamas anonymitetsskydd bevaras på sam­ma sätt som gäller för borgenären och för att reglerna i paragrafen skall bli kongruenta i övrigt bör andra och tredje styckena erhålla följande lydelse:

"I konto som avses i 3 kap. 1 § första stycket skall istället för de uppgifter
som avses i första stycket 3 och 6 antecknas en särskiljbar beteckning för
borgenär, panthavare och innehavare av rättighet på grund av inskränkning
enligt första stycket 5 samt uppgift om vem som i egenskap av placerarom­
bud är behörig att göra anmälan om registreringsåtgärder. Vad som före-
  112


 


skrivs i denna lag om den som är antecknad på konto som borgenär, eller   Prop. 1990/91: 106 panthavare, eller rättighetshavare enligt första stycket 5 gäller även borge-   Bilaga 2 när, panthavare, eller sådan rättighetshavare för vilken särskiljbar beteck­ning har antecknats enligt vad nu har sagts.

Penningmarknadscentralen skall föra en särskild förteckning över de borgenärer och rättighetshavare som avses i andra stycket. I förteckningen skall anges de upphgifter som avses i första stycket 3 och 6."

Ytterligare får PmC hemställa att i ett nytt andra stycke till 4 kap 3 § anges att 2 § andra och tredje styckena skall tillämpas på motsvarande sätt för de fall som avses i 4 kap 3 § första stycket 4. Vidare får PmC hemställa för att göra lagtexten tydligare att 4kap 2 § 3 erhåller följande lydelse: "3. borgenärens namn, identifieringsnummer och postadress om denne är medlem" och att 4kap 3§ 2 erhåller följande lydelse; "2. förvaltarens namn, identifieringsnummer samt postadress om denne är medlem ".

3 Rättsverkan av preliminärregistrering

Av 5 kap. 7 § i det i Ds 1990:26 intagna lagförslaget följer att en anmälan för preliminärregistrering när som helst kan återkallas innan den har lett till förhandsregistrering. Sedan förhandsregistrering skett kan däremot enligt paragrafen återkallelse inte längre ske. Vidare gäller enligt 7 kap 1 § att, sedan förhandsregistrering skett, borgenären inte får förfoga över den ifrågavarande förbindelsen, och det har i motiven föratsätts att till följd av förfogandeförbudet, utmätning inte kan ske för borgenärens (överlåtarens) skuld Gmf Ds 1990:26 s 57).

Möjligheten att återkalla en anmälan sedan preliminärregistrering skett men före förhandsregistrering är av stor praktisk betydelse inte minst för placerarombuden. Placerarombuden ansvarar gentemot PmC för de trans­aktioner med likvid inom systemet som de anmäler för sina kunders räkning. Om placerar-ombudet, efter det att preliminärregistrering skett finner att placeraren inte har möjlighet att fullfölja den tillämnade transak­tionen måste det finnas en möjlighet för placerarombudet att återkalla affären. Det kan t ex röra sig om fall då placeraren inte har möjligheter att ställa de säkerheter som ombudet fordrar eller inte kommer att kunna erlägga utfast likvid med följd att placerarombudet blir betalningsskyldig för denna.

Även av andra skäl är det nödvändigt att en överlåtare, såvitt gäller förhållandet till PmC, har fri förfoganderätt över den skuldförbindelse som är avsedd att försäljas fram till dess att förhandsregistrering sker. Självfallet är det så att parterna redan före förhandsregistreringen har träffat en obligationsrättsligt bindande överenskommelse med skade­ståndspåföljd som konsekvens för den som inte kan eller inte vill fullfölja en affär, men sådana frågor kan av naturiiga skäl inte prövas i PmC-systemet.

Vad som har sagts nu innebär att en preliminärregistrering i PmC-
systemet på ett avgörande sätt skiljer sig från en sådan anteckning i daglig
journal som sker enligt aktiekontolagen (1989:827). En anteckning av
      113


 


sistnämnda slag får visseriigen enligt 4 kap 9 § aktiekontolagen rättas av   Prop. 1990/91: 106 det kontoforande institutet, innan den förts in på ett konto, men det är inte   Bilaga 2 förutsatt att någon återkallelse i detta läge skall kunna äga ram.

Eftersom det alltså i PmC-systemet är förutsatt att en överlåtare har fri förfoganderätt över en skuldförbindelse som är avsedd att försäljas fram till dess att förhandsregistrering sker men mister förfoganderätten i och med förhandsregistreringen, måste det — oavsett hur motsvarande frågor är att bedöma enligt aktiekontolagen — vara följdriktigt att skyddet mot utmätning och mot dubbelöverlåtelse uppkommer först genom förhands­registreringen. Detta är så mycket mera naturligt som det i händelse av en prdiminärregistrerad dubbelöverlåtelse inte som PmC-systemet har kon-straerats är tidsföljden mellan preliminärregistreringarna utan andra fak­torer som avgör vilket förvärv som skall förhandsregistreras. Vad som har sagts nu har motsvarande tillämpning i fråga om pantsättnng och liknande transaktioner.

Med de utgångspunkter som här har angetts blir den utformning som 7 kap 5 § har fått enligt lagförslaget i Ds 1990:26 missvisande. Det bör vara förhandsregistreringen som skall utgöra utgångspunkten för att rätts­verkningar inträder. 1 de fall då förhandsregistrering inte skall ske kommer normalt preliminärregistrering och anteckning på konto att ske med myc­ket kort tidsintervall och det avgörande bör i dessa fall vara anteckningar­na på konto. PmC hemställler därför att vid den slutliga utformningen paragrafen erhåller följande lydelse:

"Rättsverkan av en registrering enligt 2-4 §§ inträder då förvärvet förhandsregistrerats, under föratsättning att förvärvet därefter även regi­streras genom anteckning pä konto. Skall förhandsregistrering inte äga rum, inträder rättsverkan när förvärvet registreras genom anteckning på konto."

Med hänsyn till den skillnad som föreligger i PmC-systemet jämfört med aktiekontolagens reglering av registerföringar i VPC-systemet finns myc­ket att vinna om i 7 kap 2 § efter ordet "registreras" följande tillägg görs: "(förhandsregistrerats eller i förekommande fall registrerats genom an­teckning på konto)". Det är även värdefullt om här behandlade frågor också kan beröras i motiven till 7 kap 2 §.

Bestämmelsen i 7 kap 3 § första stycket blir dock missvisande så till vida att det där talas om företräde för det förvärv som registrerades "först". Eftersom endast en förhandsregistrering resp. slutregistrering kan före­komma i den situationen som bestämmelsen tar sikte på, föreslås att ordet "först" får utgå. En konsekvens av det nu anförda blir ytteriigare att 5 kap 5 § andra meningen och 7 § tredje meningen bör utgå.

Eftersom preliminärregistrering således inte avses medföra någon sak­rättslig verkan, kan självfallet hävdas att denna registrering inte behöver lagregleras. En reglering i enlighet med promemorieförslaget är dock av värde sä till vida att den ger upplysning om förfarandet i PmC-systemet. Preliminärregistrering fyller också den funktionen att de uppdrag som lämnas i PmC dokumenteras och kan även tjäna som bevisunderlag i fråga

om sådana obligationsrättsligt bindande avtal som av något skäl inte blir

114


 


förhandsregistrerade. PmC anser därför att regleringen fyller sin plats i    Prop. 1990/91: 106
lagstiftningen.
                                                              Bilaga 2

4 Antagande av medlemmar

1 sitt remissyttrande över departementspromemorian Ds 1990:26 har bankinspektionen föreslagit att ett godkännande frän inspektionens sida måste föreligga innan PmC:s styrelse beslutar att bifalla en ansökan om medlemskap. PmC har ingen invändning mot detta förslag och föratsätter att, om det genomförs, talan mot bankinspektionens beslut kommer att kunna föras enligt vanliga förvaltningsrättsliga principer. Detta torde in­nebära inte bara att talerätt föreligger för den som ansöker om medlem­skap i den händelse bankinspektionen vägrar godkänna utan också att envar medlem kan föra talan mot ett beslut av inspektionen att godkänna den sökande för medlemskap. Varje medlem har nämligen med hänsyn till sitt pro rata parte-ansvar ett ekonomiskt intresse att bevaka när det gäller antagande av nya medlemmar.

Nu angivna förhållanden kan förtjäna att beröras i motiven till den nya lagen.

5 Övrigt

Det kan förtjäna anmärkas att PmC-systemet avses hantera s.k. dagslån, dvs upplåning mellan två bankdagar mot pantsäkerhet, samt s. k. repor, dvs återköpsavtal bestående av två mot varandra stående sälj- och köp­transaktioner avseende samma skuldförbindelse och mellan samma parter med minst en bankdag mellan transaktionernas likviddagar. Dagslån han­teras genom pant-sättning inom systemet och repor behandlas som två överlåtelser. Dessa typer av transaktioner har inte berörts i promemorian Ds 1990:26 men representerar en sådan praktisk betydelse för aktörerna på marknaden att de kan förtjäna omnämnas i motiven till en kommande proposition.

Enligt 9 kap 7 § PmC-lagstiftningen är det vid försäljning av pant som
tagits i anspråk enligt 3-6 §§ samma kapitel möjligt att bortse från 1979
års lag om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper. Denna be­
stämmelse gäller som framgår av 1 § endast då riksbanksdearing ska
förekomma. Emellertid medger medlemsavtalen överföring och pantsätt­
ning av skuldförbindelser utan lidvidutväxling inom PmC-systemet (se
bestämmelser för medlems affärer för egen räkning bil 1 pkt4). I dessa fall
kommer undantaget i 9 kap 7 § PmC-lagstiftningen inte att bli tillämpligt,
vilket innebär att man vid försäljning av i sådan ordning pantsatta skuld­
förbindelser skulle tvingas iakttaga bestämmelserna i 1979 års lag. Detta
skulle givetvis medföra problem motsvarande dem man velat undvika
       115


 


genom undantaget i 9 kap 7 §. PmC hemställer därför att detta undantag    Prop. 1990/91:106 utvidgas till att omfatta även de fall då försäljning ska ske av skuldförbin-    Bilaga 2 delser som pantsatts utan likvidutväxling inom PmC-systemet.

Med de bästa hälsningar

Penningmarknadscentralen PmC AB Lars Aspling Verkställande direktör

116


 


Innehåll                                                                       Prop. 1990/91:106

Propositionen   ...................................................      I

Propositionens huvudsakliga innehåll........................      I

Lagförslag   .......................................................     2

1. Lag om penningmarknadskonton.........................     2

2.    Lag om PenningmarknadsCentralen PmC Aktiebolag    12

3.    Lagom ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagen­tur och handelsresande   ................................................................... 13

4.    Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värde­handlingar           ................................................................... 14

5.    Lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling                15

6.    Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva               17

7.    Lag om ändring i föräldrabalken   .......................    19

8.    Lagom ändring i förmånsrättslagen (1970:979) .....    21

9.    Lag om ändring i utsökningsbalken   ...................    22

10.                                                                    Lagom ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)       24

11.                                                                    Lag om ändring i aktiekontolagen (1989; 827)               26

12................................................................ Lag om ändring i lagen (1989:828) om införande av aktiekonto­
lagen (1989:827)............................................
.. 27

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1991.        28

1    Inledning......................................................... .. 28

2    Behovet av att reformera hanteringen på penning- och obligations-

marknaden   ................................................... .. 29

3 Huvuddragen i det av penningmarknadscentralen planerade syste-

met .............................................................. .. 31

4 Allmän motivering..............................................    32

4.1    Lagstiftningsbehovet   ..................................    32

4.2    Vilka låneemissisoner skall det nya systemet omfatta?                  33

4.3    Registren hos penningmarknadscentralen. Rättsverkningarna

av registreringar   ........................................    34

4.4    Andrahandspantsättning m.m..........................    36

4.5    Öppnande av konton m.m...............................    37

4.6    Likvidansvar m. m.........................................    38

4.7    Försäkringsrörelselagen och penningmarknadscentralens likvi­dansvar m.m       ................................................................ 39

4.8    Borgenärernas anonymitetsskydd gentemot emittenten                 41

4.9    Rätten till ersättning   ..................................    42

 

4.10    Överprövning av beslut   ............................. .. 44

4.11    Kontoförande instituts delegationsrätt enligt aktiekontolagen       44

4.12    Följdändringar i annan lagstiftning m.m............ .. 46

4.13    Ikraftträdande............................................ .. 46

4.14    Övergångsbestämmelser...............................    46

 

5    Upprättade lagförslag........................................    47

6    Specialmotivering   ...........................................    48

 

6.1    Förslaget till penningkontolag   .......................    48

6.2    Förslaget till lagom PenningmarknadsCentralen PmC AB   ..   79

6.3    Förslaget till lag om ändring i lagen om kommission, handels­agentur och handelsresande  ..........................................    79

6.4    Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken      79

6.5    Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen           79

6.6    Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen   ..    80

6.7    Förslaget till lagom införande av aktiekontolagen                81                               117

6.8    Övriga lagförslag  .........................................    81


 


7    Hemställan   .................................................... 81    Prop. 1990/91:106

8    Beslut   .......................................................... .. 81

Utdrag ur lagrådets protokoll den 7 febraari 1991....... .. 82

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 febraari 1991       86

1    Anmälan av lagrädsyttrande................................ .. 86

2    Säkerhets- och sårbarhetsfrågor   ....................... .. 87

3    Hemställan   .................................................... .. 88

4    Beslut   .......................................................... .. 88

Bilaga 1 Sammanställning av skriftliga yttranden över departe­
mentspromemorian (Ds 1990:26) Lagreglering angå­
ende penningmarknadscentralen  ..............
.. 89

Bilaga 2       Brev    1990-10-05   från   PenningmarknadsCentralen

PmC AB till justitiedepartementet   ........... ... Ill

Bilaga 3       De remitterade lagförslagen (bilagan har här uteslutits)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991                                                                                                                    118