Prop.
1990/91:106
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 14 februari 1991 för de åtgärder och de ända-
mål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
I propositionen läggs fram förslag till en lag om penningmarknadskonton.
Lagförslaget innebär att systemet med skuldebrev avskaffas i fråga om
ensidiga skuldförbindelser som är avsedda för allmän omsättning och
omfattas av låneemissioner som enligt avtal förvaltas av Penningmark-
nadsCentralen PmC Aktiebolag (penningmarknadscentralen). De rätts-
verkningar som för närvarande är förbundna med skuldebreven knyts i
stället till registrering på konto hos penningmarknadscentralen.
Vid förvärv av en skuldförbindelse inom ramen för det nya systemet
skall penningmarknadscentralen under vissa förutsättningar svara gent-
emot överlåtaren för betalning av utfäst likvid.
Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den dag regeringen bestäm-
mer.
Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi-
tionen innehåller därför tre delar som behandlar lagförslagen: lag-
rådsremissen (s. 28), lagrådets yttrande (s. 82) och föredragande
statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s.).
Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför
läsa alla tre delarna.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 106
Rättelse: S. 4 rad 14 Står: serna---stycket, Rättat till: serna,
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1§
Denna lag gäller i fråga om ensidiga skuldförbindelser som är avsedda
för allmän omsättning och omfattas av låneemissioner som förvaltas av
Penningmarknadscentralen PmC Aktiebolag (penningmarknadscentra-
len).
2§
Skuldförbindelser som omfattas av denna lag och borgenärer som har
rätt till betalning på grund av sådana förbindelser skall registreras hos
penningmarknadscentralen med hjälp av automatisk databehandling i ett
sådant register som avses i 4 kap. 1 §.
För skuldförbindelser som omfattas av denna lag får inte skuldebrev
utfärdas.
3§
Bankinspektionen skall övervaka att denna lag följs.
4§
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om förandet av register och förteckningar enligt den-
na lag.
Prop. 1990/91: 106
2 kap. Medlemmar i penningmarknadscentralen
1 §
Endast riksbanken, riksgäldskontoret och den som har bankinspektio-
nens tillstånd att delta i penningmarknadscentralens verksamhet får öppna
konton (penningmarknadskonton) och göra anmälningar för registrering
hos centralen. Deltagarna i verksamheten benämns i denna lag medlem-
mar.
Vid bankinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd enligt för-
sta stycket skall beaktas om sökanden med hänsyn till sin organisation,
ekonomiska ställning och verksamhet på penningmarknaden är lämplig
som medlem
Bankinspektionen skall återkalla ett tillstånd om tillståndshavaren ge-
nom att överträda denna lag eller på annat sätt visat sig olämplig att delta i
penningmarknadscentalens verksamhet. Återkallelsebeslut gäller omedel-
bart, om ej annat förordnas.
2§
Bankinspektionens beslut enligt 1 § överklagas hos kammarrätten.
Ett beslut varigenom bankinspektionen meddelat tillstånd eller avslagit
en framställning av penningmarknadscentralen om återkallelse av till-
stånd, får överklagas av denna.
3 kap. Ombud och förvaltare
1 §
En medlem i penningmarknadscentralen kan av bankinspektionen auk-
toriseras att såsom ombud öppna penningmarknadskonton och göra an-
mälan för registreringsåtgärder för borgenärers och andra rättighetshava-
res räkning hos penningmarknadscentralen (placerarombud) och att på
motsvarande sätt företräda utfärdare av skuldförbindelser hos centralen
(emittentombud). Riksbanken har rätt att utan auktorisation uppträda
som placerarombud och emittentombud inom ramen för riksbankens upp-
gifter som centralbank.
En bank eller en fondkommissionär kan av bankinspektionen auktorise-
ras att såsom förvaltare i stället for borgenären registreras på penning-
marknadskonto i fråga om skuldförbindelser som omfattas av ett förvalt-
ningsuppdrag (förvaltarregistrering). Riksbanken har rätt att utan auktori-
sation uppträda som en sådan förvaltare inom ramen for sina uppgifter
som centralbank. Är skuldförbindelser föremål för handel utomlands kan,
efter tillstånd av bankinspektionen, i stället for borgenär som är bosatt
utomlands, den som i utlandet fått uppdrag att förvalta hans förbindelser
registreras som förvaltare på penningmarknadskonto.
En auktorisation eller ett tillstånd enligt första eller andra stycket får
förenas med särskilda villkor for att allmänna och enskilda intressen skall
tillgodoses. Auktorisationen eller tillståndet kan återkallas av bankinspek-
tionen, om ett villkor har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om
det annars inte längre finns förutsättningar for auktorisation eller tillstånd.
Beslut av bankinspektionen i frågor om auktorisation eller tillstånd får
överklagas hos kammarrätten. Beslutet skall verkställas även om det har
överklagats, om inte kammarrätten beslutar annat.
2§
Upphör den som har auktoriserats enligt 1 § första stycket att vara
medlem i penningmarknadscentralen, är auktorisationen utan verkan.
3§
Om någon har auktoriserats som placerarombud men auktorisationen
återkallas eller förlorar sin verkan enligt 2 §, skall de uppdrag som lämnats
ombudet med stöd av 1 § första stycket på begäran av den berättigade
övertas av annan medlem av penningmarknadscentralen som har auktori-
serats som sådant ombud.
4 kap. Register
1 §
För varje utfärdare av sådana skuldförbindelser som förvaltas av pen-
ningmarknadscentralen skall hos centralen finnas ett register. Registret
skall bestå av en förteckning över skuldförbindelserna, en löpande journal,
Prop. 1990/91: 106
en förteckning över förhandsregistreringar samt de penningmarknadskon- Prop. 1990/91: 106
ton som har öppnats för borgenärerna.
2§
I penningmarknadskonto för skuldförbindelser som inte är förvaltarre-
gistrerade skall anges
1. skuldbelopp och lånevillkor samt, i förekommande fall, antalet
skuldförbindelser och dessas nominella belopp,
2. verkställd utbetalning av kapitalbelopp eller ränta,
3. borgenärens namn, identifieringsnummer och postadress, om borge-
nären är medlem i penningmarknadscentralen,
4. pantsättningar utom i fall som avses i 7 kap. 7 § andra stycket,
5. i förekommande fall att borgenären har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av skuldförbindel-
serna,
6. konkurs avseende borgenären samt utmätning, kvarstad eller betal-
ningssäkring avseende en skuldförbindelse eller panträtt i skuldförbindel-
sen utom i sådana fall av utmätning som avses i 7 kap. 7 § tredje stycket,
7. förbehåll enligt 15 kap. 8 § föräldrabalken,
8. andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i
övrigt göra skuldförbindelsen gällande,
9. namn, identifieringsnummer och postadress för panthavare och den
som har en rättighet på grund av inskränkning eniigt 8 eller, om rättighets-
havaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, uppgift om vem
som i egenskap av placerarombud är behörig att företräda honom.
I penningmarknadskonto för annan än medlem skall i stället för de
uppgifter som avses i första stycket 3 antecknas en särskiljbar beteckning
för borgenären samt en uppgift om vem som i egenskap av placerarombud
är behörig att göra anmälan om registreringsåtgärder. Vad som föreskrivs i
denna lag om den som är antecknad på penningmarknadskonto som
borgenär gäller även borgenär för vilken särskiljbar beteckning har anteck-
nats enligt vad nu har sagts.
Penningmarknadscentralen skall med hjälp av automatisk databehand-
ling föra en särskild förteckning över de borgenärer som avses i andra
stycket. I förteckningen skall anges de uppgifter som avses i första stycket 3
samt den särskiljbara beteckning som avses i andra stycket.
3§
Ett penningmarknadskonto för skuldförbindelser som är förvaltarregist-
rerade skall innehålla
1. de uppgifter som avses i 2 § första stycket 1 och 2,
2. förvaltarens namn, identifieringsnummer samt postadress, om för-
valtaren är medlem i penningmarknadscentralen,
3. anmärkning att skuldförbindelserna förvaltas för annans räkning,
4. om förvaltaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, uppgift
om vem som i egenskap av placerarombud är behörig att göra anmälan om
registreringsåtgärder.
Om förvaltaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, skall be-
stämmelserna i 2 § andra och tredje styckena tillämpas på förvaltaren. Vad
som där föreskrivs om borgenär skall i stället avse förvaltare.
4§
För varje anteckning i en löpande journal, i en förteckning över för-
handsregistreringar eller i ett penningmarknadskonto skall det framgå av
registret vilken dag och vid vilken tidpunkt på dagen som anteckningen
gjordes.
5§
Genom penningmarknadscentralens försorg skall en skuldförbindelse på
ett penningmarknadskonto förses med ett nummer eller annat kännetec-
ken, om det finns behov av att särskilja skuldförbindelsen från andra
förbindelser på samma konto.
6§
Penningmarknadscentralen skall ansvara för att registren och förteck-
ningarna enligt 2 § tredje stycket förs på sådant sätt som föreskrivs i denna
lag eller annan författning.
Penningmarknadscentralen är registeransvarig enligt datalagen (1973:
289) för registren och förteckningarna.
5 kap. Registreringsåtgärder
1 §
På grundval av anmälningar från medlemmarna skall penningmark-
nadscentralen i fråga om skuldförbindelser registrera förvärv, pantsätt-
ningar och andra ändringar i förhållanden som enligt 4 kap. 2 eller 3 § skall
vara angivna i registret. Medlemmarna är skyldiga att göra anmälan till
centralen om sådana ändringar.
2§
Penningmarknadscentralen skall vidta registreringsåtgärder med anled-
ning av sådana anmälningar från statliga myndigheter som avser medlem-
mars förhållanden.
Panträtt som följer av 9 kap. 3 § första stycket skall utan anmälan från
medlem registreras av penningmarknadscentralen. Medlem kan bemyndi-
ga centralen att utan anmälan registrera panträtt även i andra fall.
3§
Om ett förhållande som skall registreras anmäls till penningmarknads-
centralen, skall den registreringsåtgärd som anmälan avser genast vidtas.
4§
En registreringsåtgärd vidtas genom anteckning i den löpande journalen,
genom förhandsregistrering i de fall då detta skall ske enligt 9 kap. 2 eller
6 § samt, sedan samtliga villkor för registrering har uppfyllts, genom
anteckning på ett penningmarknadskonto.
I annat fall än som avses i 2 § sker anteckning i den löpande journalen
genom medlemmarnas försorg. En anteckning i den löpande journalen
som berör penningmarknadskonton för vilka olika medlemmar svarar
Prop. 1990/91: 106
skall anses ha skett när sammanstämmande anmälningar av dessa har Prop. 1990/91: 106
gjorts.
I fråga om registreringsåtgärd som avses i 2 § sker anteckning i den
löpande journalen genom penningmarknadscentralens försorg.
5§
Om en anmälan till penningmarknadscentralen är ofullständig men
bristen går att avhjälpa, skall anmälaren föreläggas att inom viss tid
komplettera underrättelsen.
6§
En begäran om registreringsåtgärd skall avslås av penningmarknads-
centralen, om förutsättningar för registrering saknas och det inte är fråga
om fall som avses i 5 §.
7§
Innan anteckning på penningmarknadskonto skett får en anmälan rät-
tas. Detta gäller dock inte, om anmälan har lett till förhandsregistrering
enligt 9 kap. 2 eller 6 §.
8§
En anteckning på penningmarknadskonto skall rättas av penningmark-
nadscentralen, om anteckningen innehåller någon uppenbar oriktighet till
följd av penningmarknadscentralens eller någon annans skrivfel, räknefel
eller liknande förbiseende eller till följd av något tekniskt fel. Tillfälle att
yttra sig skall lämnas den vars rätt berörs.
9§
Penningmarknadscentralen får ur register avföra anteckningar som up-
penbarligen saknar betydelse. De avförda uppgifterna skall bevaras i minst
tio år.
6 kap. Insyn och sekretess
1§
Varje medlem i penningmarknadscentralen skall beredas möjlighet att
med hjälp av egna terminaler fortlöpande ta del av uppgifter om de
penningmarknadskonton som medlemmen förfogar över för egen del eller
som placerarombud.
Var och en som i övrigt är registrerad på ett penningmarknadskonto har
rätt att på begäran få besked från penningmarknadscentralen om kontots
innehåll i den mån innehållet berör hans rätt. Den som har ett placerarom-
bud skall rikta sin begäran till ombudet.
2§
Om betalning av kapitalbelopp eller ränta på grund av skuldförbindelse
skall göras utan förmedling av penningmarknadscentralen, har utfärdaren
av skuldförbindelsen rätt att i den mån det behövs för detta ändamål få
uppgifter beträffande de penningmarknadskonton som ingår i registret Prop. 1990/91: 106
samt, beträffande penningmarknadskonto som avses i 3 kap. 1 § första
stycket, uppgift om borgenärens namn, personnummer eller annat identi-
fieringsnummer samt postadress.
Första stycket tillämpas också, om penningmarknadscentralens förvalt-
ning av låneemissionen upphör.
3§
Den som är eller har varit anställd vid penningmarknadscentralen får
inte obehörigen röja uppgifter som har antecknats i ett sådant register som
avses i 4 kap.
4§
Föreligger misstanke om brott mot insiderlagen (1990:1342) skall pen-
ningmarknadscentralen på begäran lämna bankinspektionen eller åklagare
besked om innehållet i register och förteckningar som avses i 4 kap. Besked
skall lämnas utan kostnad.
7 kap. Rättsverkan av registrering
1 §
Den som är antecknad på ett penningmarknadskonto som borgenär är
med de begränsningar som framgår av kontot behörig att förfoga över den
skuldförbindelse till vilken anteckningen hänför sig.
Behörig att ta emot betalning med anledning av en skuldförbindelse är
den som på förfallodagen eller på fastställd avstämningsdag är antecknad
som borgenär på ett penningmarknadskonto i registret eller som är berätti-
gad att i andra fall ta emot betalningen. Detta gäller dock inte om gäldenä-
ren eller, då betalningen erläggs av penningmarknadscentralen för gälde-
närens räkning, centralen insåg eller borde ha insett att betalningsmottaga-
ren inte var berättigad att ta emot betalning för skuldförbindelsen.
Första och andra styckena gäller inte i fråga om en skuldförbindelse för
vilken förvärvet är förhandsregistrerat enligt 9 kap. 2 § första stycket. Så
länge förhandsregistreringen består får inte borgenären förfoga över för-
bindelsen. Under samma tid är penningmarknadscentralen behörig att ta
emot betalning som avses i andra stycket.
Den som är antecknad på ett penningmarknadskonto som placerarom-
bud för en borgenär är behörig att på borgenärens vägnar ta emot betalning
som avses i andra stycket eller betalning som erläggs med anledning av
förfogande över skuldförbindelsen.
2§
För skuldförbindelser som avses i denna lag tillämpas 15 —18 §§ lagen
(1936:81) om skuldebrev. Med besittning av eller anteckning på skulde-
brev jämställs därvid motsvarande registrering på penningmarknadskon-
to.
3§
Om en skuldförbindelse har överlåtits och anmälan om förvärvet har
registrerats, får skuldförbindelsen därefter inte tas i anspråk av överlåta-
rens borgenärer för andra rättigheter än sådana som var registrerade vid
överlåtelsen. 7
4§
Har samma skuldförbindelse överlåtits till flera var för sig, har det
förvärv företräde som registrerades först.
Registreringen ger dock inte en överlåtelse företräde framför en tidigare
överlåtelse, om förvärvaren vid förvärvet kände till eller borde ha känt till
den tidigare överlåtelsen. Detta gäller ej, om förvärvaren i sin tur har
överlåtit skuldförbindelsen till någon annan och denne vid sitt förvärv
varken kände till eller borde ha känt till den första överlåtelsen.
Bestämmelserna i denna paragraf skall även tillämpas på förvärv genom
bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärvssätt när
fråga uppkommer om företräde mellan ett sådant förvärv och en senare
överlåtelse.
5§
Har en skuldförbindelse i annat fall än som avses i 4 § förvärvats genom
överlåtelse från någon som inte var borgenär, blir förvärvet giltigt om
överlåtaren vid tidpunkten för förvärvet var antecknad på penningmark-
nadskonto som borgenär samt förvärvet har registrerats och förvärvaren
vid sitt förvärv varken kände till eller borde ha känt till att överlåtaren inte
var borgenär. Vad nu sagts tillämpas även vid förvärv från den som var
borgenär men som på grund av ett förvärvsvillkor eller bestämmelser i lag
saknade rätt att förfoga över förbindelsen genom överlåtelse.
6§
Rättsverkan av en registrering enligt 3 — 5 §§ inträder då förvärvet för-
handsregistreras, under förutsättning att förvärvet därefter även registre-
ras genom anteckning på penningmarknadskonto. Om förhandsregistre-
ring inte äger rum, inträder rättsverkan när förvärvet registreras genom
anteckning på penningmarknadskonto.
7§
Bestämmelserna i 1 — 6 §§ tillämpas även vid pantsättning och vid fri-
släppande av pant.
Om den som är registrerad som borgenär i fråga om en skuldförbindelse
som inte är förvaltarregistrerad upplåter panträtt i denna till förmån för
någon annan än den hos vilken förbindelsen redan är pantsatt, inträder
dock genom underrättelse till den sistnämnde eller, om denne har placerar-
ombud, till ombudet de rättsverkningar som i andra fall uppkommer
genom registrering av en pantsättning på penningmarknadskonto för upp-
låtaren.
Vad som sägs i andra stycket om pantsättning genom underrättelse skall
även tillämpas vid utmätning.
8§
I fråga om förvaltarregistrerade skuldförbindelser skall vad som i 1 och
5 §§ sägs om den som är antecknad på ett penningmarknadskonto som
borgenär i stället avse den auktoriserade förvaltaren eller den som har
tillstånd enligt 3 kap. 1 § andra stycket.
Underrättas den auktoriserade förvaltaren eller tillståndshavaren om att
en förvaltarregistrerad skuldförbindelse har överlåtits eller pantsatts, in-
träder samma rättsverkningar som om överlåtelsen eller pantsättningen
hade registrerats i register hos penningmarknadscentralen.
Prop. 1990/91:106
8 kap. Rätt till ersättning
1 §
Om till följd av 7 kap. 4 — 6 §§ ett förvärv av skuldförbindelser gäller
mot den som var borgenär eller mot någon till vars förmån en rådighets-
inskränkning gäller, har denne rätt till ersättning av penningmarknads-
centralen för sin skada till följd av förvärvet.
Första stycket tillämpas också, om till följd av 7 kap. 7 § en pantsättning
av skuldförbindelser gäller mot den som äger förbindelserna eller mot
någon till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller.
2§
Tillfogas någon skada till följd av oriktig eller missvisande uppgift i ett
register eller i annat fall genom fel i samband med uppläggning eller
förande av ett sådant register, har han rätt till ersättning av penningmark-
nadscentralen, om inte centralen visar att felaktigheten beror på en om-
ständighet utanför dess kontroll vars följder den inte skäligen kunde ha
undvikit eller övervunnit.
Beror felaktigheten på en medlem i penningmarknadscentralen, är cen-
tralen fri från skadeståndsskyldighet om också medlemmen skulle vara fri
enligt första stycket. Motsvarande gäller om felaktigheten beror på någon
som har anlitats av penningmarknadscentralen eller av en medlem.
3§
Tillfogas någon skada genom beslut om rättelse, har han rätt till ersätt-
ning av penningmarknadscentralen, om han inte insåg eller med hänsyn
till arten av felet eller andra omständigheter borde ha insett att fel före-
kommit.
4§
Beror skada som avses i 1 — 3 §§ på en medlem eller någon som har
anlitats av en medlem, är penningmarknadscentralen fri från skadestånds-
skyldighet, om centralen visar att medlemmen eller den som medlemmen
har anlitat uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat skadan.
5§
Ersättning enligt 1—3 §§ kan efter skälighet sättas ned eller helt falla
bort, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.
Prop. 1990/91: 106
6§
Om en medlem eller någon annan genom vållande har medverkat till en
skada som avses i 1 — 3 §§, har penningmarknadscentralen rätt att från den
vållande kräva tillbaka utbetald ersättning i den mån det är skäligt med
hänsyn till skadans orsak och omständigheterna i övrigt.
7§
Vad som föreskrivs i 1-6 §§ gäller ej i förhållandet mellan penning-
marknadscentralen och medlem i centralen i den mån annat har avtalats.
9 kap. Likvidansvar m. m.
1 §
Penningmarknadscentralen svarar jämte förvärvaren gentemot överlå-
taren för betalningen ,av utfäst likvid för en skuldförbindelse (likvid-
ansvar), om
1. riksbanken har åtagit sig att medverka vid betalningsutjämning (riks-
banksclearing) av likvider för förvärv av skuldförbindelser som omfattas
av lagen,
2. riksbanken har åtagit sig att lämna penningmarknadscentralen kredit
i den mån det behövs för att centralen skall kunna fullgöra sitt likvidansvar
för skuldförbindelsen, och
3. penningmarknadscentralen har godkänt förvärvet av skuldförbindel-
sen för riksbanksclearing.
2§
Senast dagen före den då betalning skall göras skall penningmarknads-
centralen pröva om förvärvet av en skuldförbindelse kan godkännas för
riksbanksclearing. Godkännande får ske endast under förutsättning att
överlåtaren, sedan penningmarknadscentralen på parternas vägnar verk-
ställt utjämning av de överlåtelser och förvärv som skett under samma
dag, finnes ha rätt att förfoga över skuldförbindelsen samt att säkerhet som
svarar mot utfäst likvid kan tas i anspråk enligt 3 §.
Godkännandet sker genom förhandsregistrering. Sådan registrering får
endast ske om även de i 1 § 1 och 2 angivna förutsättningarna för likvid-
ansvar föreligger.
Anteckning på penningmarknadskonto görs sedan likvid har erlagts. Om
inte anteckning på penningmarknadskonto har gjorts före utgången av den
dag då betalningen skulle ha erlagts, är förhandsregistreringen utan ver-
kan.
3§
Som säkerhet för återgångsfordran gentemot förvärvaren i fall som avses
i 1 § får penningmarknadscentralen tillförsäkra sig panträtt i den skuldför-
bindelse som är föremål för förvärv. I den mån det erfordras får centralen
tillförsäkra sig panträtt i andra skuldförbindelser för vilka förvärvaren är
antecknad som borgenär utan inskränkning i rätten att förfoga över förbin-
delserna.
Penningmarknadscentralen kan genom avtal förbehålla sig annan säker-
het än som avses i första stycket.
Första stycket andra meningen gäller inte i fråga om förvaltarregistrera-
de skuldförbindelser.
4§
Om ett placerarombud erlägger likvid för förvärvarens räkning, gäller
panträtt som avses i 3 § till säkerhet för ombudets fordran mot förvärva-
ren.
5§
I den mån riksbanken lämnar penningmarknadscentralen kredit för
fullgörande av likvidansvar enligt 1 § gäller säkerhet som avses i 3 § för
riksbankens fordran gentemot centralen.
Prop. 1990/91:106
10
6§
Föreskrifterna i 1 — 5 §§ gäller i tillämpliga delar vid pantsättning och
frisläppande av pant samt vid erläggande av i skuldförbindelsen utfäst
kapitalbelopp och ränta. Vid erläggande av kapitalbelopp och ränta skall
därvid vad som sägs i 4 § om placerarombud och förvärvare i stället gälla
emittentombud och utfärdare av skuldförbindelse.
7§
En skuldförbindelse i vilken panträtt har stiftats enligt denna lag får av
panthavaren försäljas eller åter pantsättas utan tillämpning av 10 kap. 2 §
handelsbalken eller lagen (1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhö-
riga fondpapper.
Prop. 1990/91:106
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Bestämmelser i annan lag eller författning om rättigheter som repre-
senteras av skuldebrev skall tillämpas även i fråga om rättigheter som
registreras enligt denna lag.
3. Om denna lag skall tillämpas på en skuldförbindelse för vilken skul-
debrev dessförinnan har utfärdats, skall följande iakttas.
Behörighet att första gången antecknas som borgenär eller som förvalta-
re av förbindelsen på ett penningmarknadskonto hos penningmarknads-
centralen tillkommer den som enligt reglerna i lagen (1936:81) om skul-
debrev är behörig att som borgenär förfoga över skuldebrevet. Skulde-
brevet skall makuleras på betryggande sätt och förvaras av utfärdaren i
minst tio år. En panthavare är behörig att påkalla att bestämmelserna i
detta stycke tillämpas, om han visar upp skuldebrevet.
Innehavaren av ett skuldebrev som har utfärdats innan denna lag blev
tillämplig på skuldförbindelsen har inte rätt till därefter förfallen betalning
förrän innehavet har registrerats på penningmarknadskonto.
I samband med att skuldförbindelsen första gången registreras på pen-
ningmarknadskonto får penningmarknadscentralen fastställa avstäm-
ningsdag för ränta och kapitalbelopp.
4. Frågor om auktorisation och tillstånd enligt 3 kap. 1 § får prövas före
ikraftträdandet. Ett beslut i en sådan fråga skall gälla tidigast från och med
ikraftträdandet.
11
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Penningmarknadscentralen PmC Aktiebolag (penningmarknads-
centralen) skall fullgöra de uppgifter som anges i lagen (1991:000) om
penningmarknadskonton.
2§ Aktiebolagslagen (1975:1385) är tillämplig på penningmarknads-
centralen, om något annat inte följer av 3 eller 4 §.
3 § Bolagsordningen för penningmarknadscentralen skall fastställas av
regeringen och får inte ändras utan regeringens godkännande.
4 § Penningmarknadscentralen står under tillsyn av bankinspektionen.
Bankinspektionen får förelägga vite vid meddelande av villkor eller
förbud i samband med tillsynen.
Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen.
Beslut i frågor som rör tillsynen skall verkställas även om beslutet har
överklagats, såvida inte regeringen beslutar något annat.
Ytterligare föreskrifter om tillsynsverksamheten meddelas av regering-
en.
5 § Penningmarknadscentralen skall med en årlig avgift bekosta bankin-
spektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen
meddelar.
Penningmarknadscentralen skall med belopp som bankinspektionen be-
stämmer betaia ersättning till en revisor som bankinspektionen förordnat
enligt bolagsordningen.
6 § Styrelseledamot, verkställande direktör eller någon annan tjänste-
man hos penningmarknadscentralen som uppsåtligen eller av grov oakt-
samhet till bankinspektionen lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter
om centralen eller dess verksamhet döms till böter eller fängelse i högst sex
månader, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
12
Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1914:45) om kommission, handels-
agentur och handelsresande skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91: 106
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
31 §2
Försäljningskommissionär, som givit kommittenten förskott å köpeskil-
lingen eller som eljest i anledning av uppdraget har fordringsrätt hos
kommittenten, äge i det gods, som lämnats honom till försäljning, panträtt
till säkerhet för sådan fordran, såvida han själv eller genom annan är i
besittning av godset eller av konossement eller sådan fraktsedel därå, att
avsändaren icke utan företeende av densamma äger förfoga över godset.
Bestämmelserna om panträtt i
första stycket tillämpas även på rät-
tigheter som registreras enligt aktie-
kontolagen (1989:827). I sådana
fall krävs i stället för besittning att
panträtten registreras enligt sist-
nämnda lag.
Bestämmelserna om panträtt i
första stycket tillämpas även på rät-
tigheter som registreras enligt aktie-
kontolagen (1989:827) eller lagen
(1991:000) om penningmarknads-
konton. 1 sådana fall krävs i stället
för besittning att panträtten regi-
streras enligt de sistnämnda lagar-
na.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
' Jfr prop. 1990/91:63 lagförslag 2.
2 Senaste lydelse 1989:835.
13
Härigenom föreskrivs att 13a § lagen (1924: 322) om vård av omyndigs
värdehandlingar1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91: 106
Nuvarande lydelse
13
Får en förmyndare i fråga om en
rättighet som registreras enligt ak-
tiekontolagen (1989:827) endast
med överförmyndarens tillstånd
överlåta eller pantsätta rättigheten
eller uppbära på denna belöpande
kapitalbelopp, gäller 9—12 §§ i
tillämpliga delar.
Föreslagen lydelse
§2
Får en förmyndare i fråga om en
rättighet som registreras enligt
aktiekontolagen (1989:827) eller
lagen (1991:000) om penningmark-
nadskonton endast med överför-
myndarens tillstånd överlåta eller
pantsätta rättigheten eller uppbära
på denna belöpande kapitalbelopp,
gäller 9 —12 §§ i tillämpliga delar.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Lagen omtryckt 1976:616.
2 Senaste lydelse 1989:836.
14
Härigenom föreskrivs att 1 och 9 §§ lagen (1927:85) om dödande av
förkommen handling' skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91: 106
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§2
Löpande skuldebrev, växlar, ko-
nossement eller andra handlingar
vilkas företeende utgör villkor för
rätt att kräva betalning, att påkalla
fullgörande av någon annan för-
pliktelse eller att antecknas som in-
nehavare av en rättighet på ett kon-
to som avses i aktiekontolagen
(1989:827) får, om det kan antas
att handlingen har förstörts eller
kommit bort, dödas på begäran av
den som har förlorat handlingen.
Detsamma gäller i fråga om aktie-
brev, pantbrev och företagshypo-
teksbrev, liksom beträffande in-
tecknade fordringshandlingar som
är ställda till viss man.
Löpande skuldebrev, växlar, ko-
nossement eller andra handlingar
vilkas företeende utgör villkor för
rätt att kräva betalning, att påkalla
fullgörande av någon annan för-
pliktelse eller att antecknas som in-
nehavare av en rättighet på ett kon-
to som avses i aktiekontolagen
(1989:827) eller lagen (1991:000)
om penningmarknadskonton får,
om det kan antas att handlingen
har förstörts eller kommit bort, dö-
das på begäran av den som har för-
lorat handlingen. Detsamma gäller
i fråga om aktiebrev, pantbrev och
företagshypoteksbrev, liksom be-
träffande intecknade fordrings-
handlingar som är ställda till viss
man.
Denna lag tillämpas inte på banksedlar. Den tillämpas inte heller på
obligationer eller förlagsbevis utom i fråga om
1. obligationer och förlagsbevis som har ställts till viss man eller till viss
man eller order och som har utfärdats genom Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolags försorg, eller
2. obligationer med en löptid på högst ett år som har ställts till innehava-
ren och som utges av bankinstitut.
Varder handlingen dödad, må
den omständigheten att den ej kan
företes icke utgöra hinder för sö-
kanden att göra gällande den rätt,
som på handlingen kunnat grundas;
och har den. som är förpliktad att
fullgöra vad i handlingen blivit ut-
fäst, eller, i fråga om intecknad
fordringshandling, den intecknade
egendomens ägare att utfärda ny
handling, som mot den dödade sva-
9§3
Varder handlingen dödad, må
den omständigheten att den ej kan
företes icke utgöra hinder för sö-
kanden att göra gällande den rätt,
som på handlingen kunnat grundas;
och har den, som är förpliktad att
fullgöra vad i handlingen blivit ut-
fäst, eller, i fråga om intecknad
fordringshandling, den intecknade
egendomens ägare att utfärda ny
handling, som mot den dödade sva-
' Lagen omtryckt 1981:770.
2 Senaste lydelse 1989:837.
3 Senaste lydelse 1989:837.
15
Nuvarande lydelse
rar. Ny handling skall inte utfärdas,
om dödandet gällde en handling
vars företeende endast utgjorde ett
villkor för att någon skall antecknas
som innehavare av en rättighet på
ett konto som avses i aktiekonto-
lagen (1989:827).
Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:106
rar. Ny handling skall inte utfärdas,
om dödandet gällde en handling
vars företeende endast utgjorde ett
villkor for att någon skall antecknas
som innehavare av en rättighet på
ett konto som avses i aktiekonto-
lagen (1989:827) eller lagen
(1991:000) om penningmarknads-
konton.
Ny handling, som enligt första stycket utfärdats i stället för dödad
inteckningshandling, gälle ej såsom inteckningshandling förrän anteckning
skett jämlikt 10 § tredje stycket.
I fråga om växel och konossement gälle tillika vad därom är särskilt
stadgat.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
16
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1936:83) angående vissa
utfästelser om gåva skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91: 106
Är genom skuldebrev eller annor-
ledes gåva utfäst i penningar eller
lösören, gälle den ej såsom fullbor-
dad, med mindre det som utfäst är
kommit i gåvotagarens besittning. I
fråga om skepp eller skeppsbygge
gäller i stället att gåva ej är att anse
såsom fullbordad, med mindre in-
skrivning för förvärvet sökts enligt
vad som stadgas därom i sjölagen
(1891:35s. 1). Har genom ett skul-
debrev eller på annat sätt en gåva
utfasts i en rättighet som registreras
enligt aktiekontolagen (1989:827),
fullbordas gåvan genom att rättig-
heten registreras för gåvotagaren
enligt bestämmelserna i den lagen
eller, om rättigheten förvaltas en-
ligt 8 kap. i sistnämnda lag, genom
att förvaltaren underrättas om ut-
fästelsen.
Är genom skuldebrev eller annor-
ledes gåva utfäst i penningar eller
lösören, gälle den ej såsom fullbor-
dad, med mindre det som utfäst är
kommit i gåvotagarens besittning. I
fråga om skepp eller skeppsbygge
gäller i stället att gåva ej är att anse
såsom fullbordad, med mindre in-
skrivning för förvärvet sökts enligt
vad som stadgas därom i sjölagen
(1891:35s. 1). Har genom ett skul-
debrev eller på annat sätt en gåva
utfästs i en rättighet som registreras
enligt aktiekontolagen (1989:827)
eller lagen (1991:000) om penning-
marknadskonton, fullbordas gåvan
genom att rättigheten registreras
för gåvotagaren enligt bestämmel-
serna i de lagarna eller, om rättig-
heten förvaltas enligt 8 kap. aktie-
kontolagen eller 3 kap. 1§ andra
stycket lagen om penningmarknads-
konton, genom att förvaltaren
underrättas om utfästelsen.
3§2
Bortgiver någon aktiebrev eller löpande skuldebrev eller annan handling
vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller för utövande
av annan rättighet, gälle gåvan såsom fullbordad då gåvotagaren fått
handlingen i sin besittning. Efterskänkes fordran enligt sådan handling,
vare gåvan för fullbordad hållen först då handlingen återställts eller gjorts
obrukbar.
Om någon ger bort en rättighet
som registreras enligt aktiekonto-
lagen (1989:827), fullbordas gåvan
genom att rättigheten registreras
för gåvotagaren enligt bestämmel-
serna i den lagen eller, om rättighe-
ten förvaltas enligt 8 kap. i sist-
nämnda lag, genom att förvaltaren
Om någon ger bort en rättighet
som registreras enligt aktiekonto-
lagen (1989:827) eller lagen
(1991:000) om penningmarknads-
konton, fullbordas gåvan genom att
rättigheten registreras för gåvotaga-
ren enligt bestämmelserna i de la-
garna eller, om rättigheten förval-
1 Senaste lydelse 1989:838.
2 Senaste lydelse 1989:838.
17
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 106
Nuvarande lydelse
underrättas om gåvan. Om en ford-
ran som registreras enligt sistnämn-
da lag efterskänks, fullbordas
gåvan genom registrering eller un-
derrättelse i enlighet med vad nu
sagts.
Föreslagen lydelse
tas enligt 8 kap. aktiekontolagen el-
ler 3 kap. 1 § andra stycket lagen om
penningmarknadskonton, genom
att förvaltaren underrättas om
gåvan. Om en fordran som registre-
ras enligt de sistnämnda lagarna
efterskänks, fullbordas gåvan ge-
nom registrering eller underrättelse
i enlighet med vad nu sagts.
Prop. 1990/91:106
Bortgives annan fordran än i första eller andra stycket sägs, vare överlå-
telsen for fullbordad ansedd då gäldenären underrättats av givaren. Har
gåvan tillkommit genom skriftlig utfästelse varom sägs i 1 § första stycket,
eller under sådana särskilda omständigheter som där avses, och sker un-
derrättelse genom gåvotagaren, gälle överlåtelsen ock såsom fullbordad.
Efterskänkes fordran varom här är fråga, gälle gåvan strax såsom fullbor-
dad.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
18
Prop. 1990/91: 106
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 1 och 8 §§ föräldrabalken1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap.
1 §2
Förmyndaren vare pliktig att tillse, att den omyndiges tillgångar äro
anbragta sålunda att erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och
skälig avkastning erhålles.
Bestämmelserna i detta kapitel
om rättigheter som representeras
av värdepapper och värdehandling-
ar tillämpas, om inte annat anges,
även i fråga om rättigheter som re-
gistreras enligt aktiekontolagen
(1989:827).
Bestämmelserna i detta kapitel
om rättigheter som representeras
av värdepapper och värdehandling-
ar tillämpas, om inte annat anges,
även i fråga om rättigheter som re-
gistreras enligt aktiekontolagen
(1989:827) eller lagen (1991:000)
om penningmarknadskonton.
8§5
Aktier, obligationer, pantbrev, foretagshypoteksbrev, skuldebrev och
andra sådana värdehandlingar skall, om sammanlagda värdet överstiger
ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i den omyndiges namn nedsättas i öppet
förvar hos bank. Vill förmyndaren ta ut nedsatt värdehandling, skall han
söka överförmyndarens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras ej, där värde-
handlingen endast skall genom bankens försorg överföras till annan bank
för att där nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skall
under överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighet med vad som föreskrivs
om vård av omyndigs värdehandlingar.
Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits
skall ej äga tillämpning med avseende å bevis eller motbok rörande tillgo-
dohavande å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som
utfärdats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypo-
teksbanks skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som regeringen
bestämmer, såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett
med förbehåll att kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd
obligation eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpande
kapitalbelopp ej må lyftas utan överförmyndarens tillstånd.
Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola, såframt ej obligatio-
nerna äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller överförmyndaren med-
giver undantag, inskrivas i statsskuldboken med förbehåll, varom i andra
stycket sägs.
Utöver en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga, skola vid
tillämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas värde-
handlingar sammanräknas.
1 Balken omtryckt 1990: 1526.
2 Senaste lydelse 1989:839.
3 Senaste lydelse 1989:839.
19
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:106
Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren,
i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse i detta
kapitel, skall å dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta
värdehandlingar.
1 fråga om rättigheter som regi-
streras enligt aktiekontolagen
(1989:827) gäller i fall som avses i
denna paragraf, i stället för nedsätt-
ning i öppet förvar eller anteckning
om förbehåll på bevis, att förmyn-
daren på konto i avstämningsregis-
ter skall låta registrera eller, om rät-
tigheten förvaltas av en auktorise-
rad förvaltare, till denne skall an-
mäla att förmyndaren endast med
överförmyndarens tillstånd får
överlåta eller pantsätta rättigheten
eller uppbära på rättigheten belö-
pande kapitalbelopp.
I fråga om rättigheter som regi-
streras enligt aktiekontolagen
(1989:827) eller lagen (1991:000)
om penningmarknadskonton gäller
i fall som avses i denna paragraf, i
stället för nedsättning i öppet
förvar eller anteckning om förbe-
håll på bevis, att förmyndaren på
konto i avstämningsregister respek-
tive register enligt lagen om pen-
ningmarknadskonton skall låta re-
gistrera eller, om rättigheten förval-
tas av en auktoriserad förvaltare,
till denne skall anmäla att förmyn-
daren endast med överförmynda-
rens tillstånd får överlåta eller pant-
sätta rättigheten eller uppbära på
rättigheten belöpande kapitalbe-
lopp.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
20
Prop. 1990/91: 106
Härigenom föreskrivs att 4§ förmånsrättslagen (1970:979)’ skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förmånsrätt följer med
1. sjöpanträtt och luftpanträtt,
2. handpanträtt och rätt att kvar-
hålla lös egendom till säkerhet för
fordran (retentionsrätt) samt pant-
rätt på grund av registrering eller
underrättelse enligt aktiekonto-
lagen (1989: 827),
3. panträtt på grund av inteck-
ning i skepp eller skeppsbygge eller
i luftfartyg och reservdelar till luft-
fartyg,
4. registrering av båtbyggnads-
forskott enligt lagen (1975:605) om
registrering av båtbyggnadsför-
skott.
Förmånsrätt följer med
1. sjöpanträtt och luftpanträtt,
2. handpanträtt och rätt att kvar-
hålla lös egendom till säkerhet för
fordran (retentionsrätt) samt pant-
rätt på grund av registrering eller
underrättelse enligt aktiekonto-
lagen (1989:827) eller lagen
(1991:000) om penningmarknads-
konton,
3. panträtt på grund av inteck-
ning i skepp eller skeppsbygge eller
i luftfartyg och reservdelar till luft-
fartyg,
4. registrering av båtbyggnads-
förskott enligt lagen (1975:605) om
registrering av båtbyggnadsfor-
skott.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Lagen omtryckt 1975:1248.
2 Senaste lydelse 1989:840.
21
Prop. 1990/91: 106
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 30 § och 6 kap. 2 § utsökningsbalken
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
30 §'
Utmätning medför förmånsrätt i och med beslutet, om ej annat följer av
andra eller fjärde stycket eller 7 kap. 13 §.
Utmätning av här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade
reservdelar till sådant luftfartyg eller fast egendom medför ej förmånsrätt
förrän ärende angående anteckning om utmätningen tas upp på inskriv-
ningsdag. Upptas på samma inskrivningsdag mer än ett sådant ärende,
skall den utmätning som skedde först ha företräde. Om här i riket regi-
strerat skepp eller luftfartyg som har utmätts här blir utmätt i främmande
stat innan det har tagits om hand av kronofogdemyndigheten, skall den
rätt som har vunnits genom den förra utmätningen gälla som panträtt.
Utmätning av fast egendom medför företräde framför rättighet i egendo-
men, om ärende angående anteckning om utmätningen tas upp senast på
den inskrivningsdag då inskrivning av rättigheten söks.
Utmätning av en rättighet som är
registrerad enligt aktiekontolagen
(1989:827) medför förmånsrätt ge-
nom registrering av utmätningen
enligt den lagen. Utmäts en rättig-
het som förvaltas enligt 8 kap. i sist-
nämnda lag inträder förmånsrätten
i stället genom underrättelse till
förvaltaren om utmätningen. Det-
samma gäller om utmätningen av-
ser en panträtt i en rättighet som
förvaltas enligt sistnämnda kap.
Utmätning av en rättighet som är
registrerad enligt aktiekontolagen
(1989:827) eller lagen (1991:000)
om penningmarknadskonton med-
för förmånsrätt genom registrering
av utmätningen enligt de lagarna.
En utmätning som avses i 7 kap. 7 §
tredje stycket lagen om penning-
marknadskonton medför dock för-
månsrätt genom underrättelse till
panthavaren eller, om denne har
placerarombud, till ombudet. Ut-
mäts en rättighet som förvaltas en-
ligt 8 kap. aktiekontolagen eller
3 kap. 1 § andra stycket lagen om
penningmarknadskonton inträder
förmånsrätten i stället genom un-
derrättelse till förvaltaren om ut-
mätningen. Detsamma gäller om
utmätningen avser en panträtt i en
rättighet som förvaltas enligt
nämnda kap. i aktiekontolagen eller
sistnämnda lagrum i lagen om pen-
ningmarknadskonton.
Senaste lydelse 1989:842.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
2§2
Pengar samt löpande skuldebrev och annan handling, vars företeende
utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan
förpliktelse, skall tagas i förvar.
Utmäts pantbrev i skepp eller fastighet eller skuldebrev som är intecknat
i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg hos den intecknade egendomens
ägare, skall pantbrevet eller inteckningshandlingen tagas i förvar.
Kan det antagas att handling som avses i första eller andra stycket
undanhålls eller har förkommit, skall i stället sekundogäldenären eller
annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än
kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar.
Prop. 1990/91: 106
Utmätning av en rättighet som är
registrerad enligt aktiekontolagen
(1989:827) skall säkerställas genom
registrering av utmätningen enligt
den lagen. Utmäts en rättighet som
förvaltas enligt 8 kap. i sistnämnda
lag skall säkerställandet i stället ske
genom underrättelse till förvaltaren
om utmätningen. Detsamma gäller
om utmätningen avser en panträtt i
en rättighet som förvaltas enligt
sistnämnda kap.
Utmätning av en rättighet som är
registrerad enligt aktiekontolagen
(1989:827) eller lagen (1991:000)
om penningmarknadskonton skall
säkerställas genom registrering av
utmätningen enligt de lagarna. En
utmätning som avses i 7 kap. 7 §
tredje stycket lagen om penning-
marknadskonton skall dock säker-
ställas genom underrättelse till
panthavaren eller, om denne har
placerarombud, till ombudet. Ut-
mäts en rättighet som förvaltas en-
ligt 8 kap. aktiekontolagen eller
3 kap. 1 § andra stycket lagen om
penningmarknadskonton skall sä-
kerställandet i stället ske genom un-
derrättelse till förvaltaren om ut-
mätningen. Detsamma gäller om
utmätningen avser en panträtt i en
rättighet som förvaltas enligt
nämnda kap. i aktiekontolagen eller
sistnämnda lagrum i lagen om
penningmarknadskonton.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2 Senaste lydelse 1989:842.
23
Prop. 1990/91: 106
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 10 §§ försäkringsrörelselagen
(1982:713) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
9 §‘
Ett belopp motsvarande forsäkringstekniska skulder för livförsäkringar
skall alltid redovisas i följande slag av tillgångar:
1. obligationer eller andra skuldförbindelser som utfärdats eller garante-
rats av staten,
2. obligationer, som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Ko-
nungariket Sveriges hypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska
skeppshypotekskassan, Skeppsfartens sekundärlånekassa, Nordiska inves-
teringsbanken eller av ett kreditaktiebolag, eller andra av nu angivna
kreditinstitut utfärdade skuldförbindelser, med undantag av sådana for
den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som medför rätt till betal-
ning först efter utfärdarens övriga fordringsägare (förlagsbevis),
3. obligationer, utfärdade eller garanterade av ett svenskt bankaktiebo-
lag, en svensk sparbank eller en central föreningsbank, eller av ett sådant
bankinstitut eller av riksbanken utfärdade andra fordringsbevis, med un-
dantag av förlagsbevis,
4. obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av en svensk kommun,
5. av ett svenskt näringsföretag utfärdade obligationer som offentligen
utbjudits av ett svenskt bankaktiebolag, Sveriges investeringsbank aktie-
bolag eller Nordiska investeringsbanken,
6. skuldförbindelser för vika bolaget äger säkerhet genom
panträtt i en jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom 70
procent av fastighetens uppskattade värde eller, om pantvärde har fast-
ställts för fastigheten enligt gällande bestämmelser om lån av statsmedel
till främjande av bostadsbyggandet, inom 75 procent av pant värdet,
panträtt i tomträtt, till vilken hör en byggnad som är avsedd för bo-
stads-, kontors- eller affärsändamål, inom 70 procent av det uppskattade
värdet av byggnaden eller någon annan egendom som hör till tomträtten
eller, om pantvärde har fastställts för egendomen enligt nämnda bestäm-
melser, inom 75 procent av pantvärdet, allt med den ytterligare begräns-
ning som försäkringsinspektionen föreskriver med hänsyn till tomträttsav-
talets innehåll eller någon annan omständighet eller
panträtt i en fastighet, som helt eller delvis är inrättad för industriell
verksamhet, eller i en tomträtt till vilken hör byggnad som helt eller delvis
är inrättad för sådan verksamhet, inom 60 procent av det uppskattade
värdet av egendomen, såvitt avser tomträtt med den ytterligare begräns-
ning försäkringsinspektionen föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets
innehåll eller någon annan omständighet,
varvid dock en förutsättning för att panträtt i fastigheten eller tomträt-
ten skall godkännas — utom i fråga om sådant lån till en svensk kommun
för vilket försäkringsinspektionen har medgett undantag — är att tillhö-
rande byggnader skall vara brandförsäkrade i försäkringsbolag som avses i
Senaste lydelse 1989:1081.
24
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
denna lag eller i utländskt försäkringsföretag med rätt att driva försäk-
ringsrörelse här i landet,
7. inhemska eller utländska värdehandlingar, som till sin art och till den
säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med några av de under 1 —6
nämnda, varvid dock värdehandlingar, som enligt sin lydelse skall inlösas i
främmande valuta, får användas för redovisning endast i den mån de
motsvarar försäkringstekniska skulder för egen räkning för försäkringar i
samma valuta,
8. lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet,
9. värdet av återförsäkringsgivarnas ansvarighet på grund av de livför-
säkringar som har övertagits i form av återförsäkring, i den mån ansvarig-
heten överstiger värdet av reservdeposition som har ställts av återförsäk-
ringsgivare hos det avgivande bolaget, varvid dock värdet av utländskt
försäkringsföretags ansvarighet inte får användas till redovisning av för-
säkringstekniska skulder i större omfattning än vad försäkringsinspek-
tionen medger med hänsyn till försäkringstagarnas säkerhet,
10. försäkringsbolagets egna fastigheter och tomträtter,
11. aktier i dotterbolag, som har till ändamål att äga fastigheter eller
tomträtter (fastighetsbolag),
12. medel på konto i bank. 12. medel på konto i bank,
13. likvidansvar för Penning-
marknadscentralen PmC AB enligt
9 kap. 1 § lagen (1991:000) om pen-
ningmarknadskonton.
Om ett försäkringsbolag har hållit kvar tillgångar som motsvarar en
avgiven livåterförsäkring, får återförsäkringsgivaren använda sin fordran
hos det avgivande bolaget för redovisning av försäkringstekniska skulder
för den mottagna livåterförsäkringen.
Med det uppskattade värdet avses det värde som försäkringsbolaget
bestämt på grundval av en särskild värdering.
Utan hinder av första stycket får ett belopp motsvarande högst 20
procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning redovisas i
andra tillgångar än som avses i första stycket dock inte i aktier.
Med försäkringstekniska skulder för egen räkning förstås den del av
dessa skulder som överstiger värdet av återförsäkringsgivarnas ansvarig-
het.
Prop. 1990/91:106
10 §2
Om ett försäkringsbolag för läng-
re tid än tio år meddelar försäkring-
ar av annat slag än personförsäk-
ringar, skall i fråga om redovisning
av premiereserv för sådana försäk-
ringar bestämmelserna i 9 § första
stycket 1—7 och 9—12, andra och
fjärde styckena samt 9a § tilläm-
pas.
Om ett försäkringsbolag för läng-
re tid än tio år meddelar försäkring-
ar av annat slag än personförsäk-
ringar, skall i fråga om redovisning
av premiereserv för sådana försäk-
ringar bestämmelserna i 9 § första
stycket 1—7 och 9—13, andra och
fjärde styckena samt 9a § tilläm-
pas.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2 Senaste lydelse 1989: 1081.
25
Prop. 1990/91: 106
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 §, 4 kap. 11 § och 9 kap. 7 § aktiekon-
tolagen (1989:827) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
1 §
Tillstånd att vara kontoförande institut meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Av de kontoförande instituten skall minst ett vara helägt dotteraktiebo-
lag till värdepapperscentralen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får ge
kontoförande institut tillstånd att
sätta annan i sitt ställe.
4 kap.
11
En anteckning på ett aktiekonto
skall rättas av den som har vidtagit
registreringsåtgärden, om anteck-
ningen innehåller en uppenbar
oriktighet till följd av skrivfel, räk-
nefel, något annat förbiseende eller
något tekniskt fel. Tillfälle att yttra
sig skall lämnas den vars rätt be-
rörs.
§
En anteckning på ett aktiekonto
skall rättas av den som har vidtagit
registreringsåtgärden, om anteck-
ningen innehåller någon uppenbar
oriktighet till följd av att den som
vidtagit registreringsåtgärden eller
någon annan har gjort sig skyldig
till skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende eller till följd av något
tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig
skall lämnas den vars rätt berörs.
9 kap.
7§
Behörig att ta emot betalning
med anledning av en skuldförbin-
delse är den som på förfallodagen
är antecknad på ett konto i avstäm-
ningsregistret som borgenär eller
som berättigad att i andra fall ta
emot betalningen.
Behörig att ta emot betalning
med anledning av en skuldförbin-
delse är den som på förfallodagen
eller på fastställd avstämningsdag
är antecknad på ett konto i avstäm-
ningsregistret som borgenär eller
som berättigad att i andra fall ta
emot betalningen.
Första stycket gäller inte, om gäldenären insåg eller borde ha insett att
betalningsmottagaren inte var berättigad att ta emot betalning för skuld-
förbindelsen.
Denna lag träder ikraft den 1 juli 1991.
26
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1989:828) om införande av aktie-
kontolagen (1989:827) skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91: 106
Nuvarande lydelse
8§
Innehavaren av ett skuldebrev
som har utfärdats innan aktiekon-
tolagen (1989:827) blev tillämplig
på skuldförbindelsen har inte, när
det gäller därefter förfallen betal-
ning, rätt till betalning förrän inne-
havet har registrerats på konto för
skuldförbindelser. Med betalning
jämställs andra ekonomiska rättig-
heter gentemot utfärdaren som
följer med skuldebrevet.
Föreslagen lydelse
i
Innehavaren av ett skuldebrev
som har utfärdats innan aktiekon-
tolagen (1989:827) blev tillämplig
på skuldförbindelsen har inte, när
det gäller därefter förfallen betal-
ning, rätt till betalning förrän inne-
havet har registrerats på konto för
skuldförbindelser. Med betalning
jämställs andra ekonomiska rättig-
heter gentemot utfärdaren som
följer med skuldebrevet. Isamband
med att skuldförbindelsen första
gängen registreras på kontot får vär-
depapperscentralen fastställa av-
stämningsdagför ränta och kapital-
belopp.
Bestämmelserna om skuldebrev i första stycket gäller även då det är
fråga om ett bevis om aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning
förvarar aktier i ett utländskt bolag (depåbevis). Med betalning jämställs
därvid utdelning och andra ekonomiska rättigheter som följer med de
utländska aktierna.
Innehavaren av en inköpsrätt som avses i 9 kap. 1 § andra stycket 4
aktiekontolagen och som har utfärdats innan aktiekontolagen blev tillämp-
lig på denna, har inte rätt att därefter göra inköpsrätten gällande mot
utfardaren förrän inköpsrätten har registrerats på konto för skuldeförbin-
delser.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse 1990:971.
27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1991
Prop. 1990/91:106
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Larsson,
Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Jo-
hansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Persson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Freivalds
Penningmarknadscentralen PmC AB (penningmarknadscentralen) över-
lämnade i mars 1989 till regeringen en promemoria daterad 1989-03-13
med förslag till lagstiftning om ett kontobaserat systern vid penningmark-
nadscentralen för hantering av vissa skuldförbindelser. Promemorian,
som hade utarbetats av en av penningsmarknadscentralen tillsatt arbets-
grupp, remissbehandlades därefter. Efter remissbehandlingen har de mate-
riella förutsättningarna för en lagstiftning på området i viss mån ändrats.
Mot bakgrund av det nu anförda uppdrog chefen för finansdepartemen-
tet åt justitierådet Johan Munck att ytterligare överväga frågan om en
rättslig reglering av den planerade verksamheten vid penningmarknads-
centralen. Munck redovisade resultatet av sitt arbete i departementspro-
memorian (Ds 1990:26) Lagreglering angående penningmarknadscentra-
len .
Med anledning av departementspromemorian har i finansdepartemen-
tet den 19 april 1990 hållits en hearing med företrädare för Sveriges
riksbank, riksgäldskontoret, datainspektionen, bankinspektionen, försäk-
ringsinspektionen, allmänna pensionsfonden, penningmarknadscentralen,
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska Fondhandlareförening-
en, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Bankföreningen, Industrins Fi-
nansförening, Sparbankernas Bank och Sveriges Föreningsbankers För-
bund.
Vid hearingen bereddes de närvarande tillfälle att även komma in med
skriftliga synpunkter i lagstiftningsärendet. Med anledning härav har ytt-
randen getts in till finansdepartementet av Sveriges riksbank, riksgälds-
kontoret, datainspektionen, bankinspektionen, försäkringsinspektionen,
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska
sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska För-
säkringsbolags Riksförbund, Sveriges Industriförbund och Industrins Fi-
nansförening. Yttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 1.
28
I bl. a. ett brev den 5 oktober 1990 till justitiedepartementet (Dnr 90 —
2543) har penningmarknadscentralen framfört vissa ytterligare synpunk-
ter på utformningen av en lagstiftning om den planerade verksamheten vid
centralen. Det nämnda brevet bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2.
I detta ärende kommer jag också att ta upp en fråga angående kontofö-
rande institut enligt aktiekontolagen (1989:827).
Under ärendets fortsatta beredning i justitiedepartementet har kontakt
hållits med företrädare för de danska, finländska, isländska och norska
justitiedepartementen samt det danska industridepartementet.
I det följande redovisas i avsnitt 2 behovet av att reformera hanteringen
på penning- och obligationsmarknaden samt i avsnitt 3 huvuddragen i det
av penningmarknadscentralen planerade systemet.
Därefter behandlas frågorna om
lagstiftningsbehovet i avsnitt 4.1,
vilka låneemissioner som det nya systemet skall omfatta i avsnitt 4.2,
registren hos penningmarknadscentralen och rättsverkningar av regist-
reringar i avsnitt 4.3,
andrahandspantsättning i avsnitt 4.4,
öppnande av konton m. m. i avsnitt 4.5,
likvidansvar m.m. i avsnitt 4.6,
försäkringsrörelselagen och penningmarknadscentralens likvidansvar
m. m. i avsnitt 4.7,
borgenärernas anonymitetsskydd gentemot emittenten i avsnitt 4.8,
rätten till ersättning i avsnitt 4.9,
överprövning av beslut i avsnitt 4.10,
kontoförande instituts delegationsrätt enligt aktiekontolagen i avsnitt
4.11,
följdändringar i annan lagstiftning i avsnitt 4.12,
ikraftträdande i avsnitt 4.13, och
övergångsbestämmelser i avsnitt 4.14.
De enskilda lagbestämmelserna kommenteras i avsnitt 6.
Penning- och obligationsmarknaden har under 1980-talet vuxit mycket
snabbt. Den har samtidigt effektiviserats genom tillkomsten av nya instru-
ment och en successiv utveckling av marknadens organisation. Det är dock
en nackdel att de värdepapper som omsätts på marknaden är utfärdade i
fysisk form. Detta medför att hanteringen blir långsam och dyrbar med
risk för stölder och bedrägerier (jfr prop. 1987/88:109 s. 18 f). Aktiekonto-
lagen (1989:827) erbjuder visserligen ett papperslöst, kontobaserat sy-
stem, men detta är i första hand avsett för aktier.
Handeln på penning- och obligationsmarknaden kännetecknas av en hög
omsättningshastighet. Ett och samma värdepapper kan byta ägare flera
Prop. 1990/91: 106
29
gånger under en och samma dag. Handeln ger upphov till ett stort antal Prop. 1990/91: 106
fordringar och motfordringar i stora belopp som skall regleras samtidigt. I
dag genomförs utväxlingen av likvider och värdepapper i stor utsträckning
direkt mellan parterna i varje affärsuppgörelse. Det innebär att varje aktör
måste genomföra ett stort antal transaktioner, vilket ställer stora krav på
aktörernas likviditet, leveranskapacitet och transaktionsrutiner.
Om man i stället tillämpar ett system som innebär att alla parters krav
utjämnas mot varandra samtidigt (s. k. multilateral nettning) reduceras
antalet transaktioner. Varje aktörs samtliga fordringar och skulder under
en dag reduceras till en enda nettofordran eller nettoskuld och varje aktör
behöver därmed bara genomföra en enda transaktion. En sådan ordning
tillämpas bl. a. mellan bankerna för betalningar inom ramen for bankgirot
och riksbankens clearing. Därigenom minskar de direkta transaktionskost-
naderna och kostnaderna for att hålla stora likviditetsreserver. Om man
skulle tillämpa ett liknande system på penning- och obligationsmarkna-
den, skulle det vidare vara möjligt för aktörerna att minska sina handelsla-
ger av värdepapper och därmed reducera de kostnader och risker som är
förbundna med lagerhållningen.
För att handeln skall kunna bedrivas effektivt och riskfritt är det nöd-
vändigt att utväxlingen av parternas avtalsprestationer sker samtidigt. Så
är inte fallet idag. Betalningarna görs i allmänhet av köparna först efter det
att värdepapperen har överlämnats till dem. Detta innebär att säljarna bär
en kreditrisk. I fall då utväxlingen sker i omvänd ordning löper i stället
köparna en risk för att värdepapperen inte överlämnas. Existensen av
sådana s. k. motpartsrisker hämmar i dag effektiviteten i handeln.
Ett sätt att få till stånd en samtidighet i utväxlingen i ett system med
multilateral nettning är att låta en clearingorganisation överta motpartsris-
kerna. Clearingorganisationen kan antingen inträda som part mellan köpa-
re och säljare efter avtalets ingående eller ställa garantier till både köpare
och säljare. Clearingorganisationer av detta slag förekommer redan i dag
såväl i Sverige som utomlands. Det vanligaste är att clearingorganisa-
tionen inträder som part, som t. ex. i den svenska handeln med standardi-
serade optioner. Det är dock inte någon principiell skillnad mellan en
sådan lösning och en lösning som bygger på garantier.
Genom att clearingorganisationen i ett system av det angivna slaget tar
på sig motpartsriskerna koncentreras dessa till en enda part. Det ställs
därför stora krav på clearingorganisationens tillgång till likvida medel och
finansiella styrka. Man undviker då att hela marknaden slås ut till följd av
att några enskilda aktörer drabbas av betalningssvårigheter (s. k. domino-
effekter). En clearingorganisation bidrar därigenom även till att öka stabi-
liteten på och tilltron till marknaden. Det är också viktigt att clearingorga-
nisationen försöker begränsa aktörernas risktagande. Clearingorganisatio-
nerna brukar därför ställa krav på s. k. marginella säkerheter. Dessa krav
kan dock inte vara alltför långtgående eftersom det skulle kunna leda till
att omsättningen och effektiviteten i handeln blir for låg.
Mot den nu angivna bakgrunden framstår det som angeläget att skapa
ett system som med högt ställda säkerhetskrav
— undanröjer de problem som följer med värdepapper i fysisk form,
30
— tillförsäkrar likvid mot leverans, och
— förhindrar att s. k. dominoeffekter slår ut marknaden.
Penningmarknadscentralen är ett aktiebolag som är avsett att ägas av
huvudaktörerna på den svenska kreditmarknaden. Centralen skall admini-
strera ett kontobaserat system för hantering av vissa skuldförbindelser
avsedda for allmän omsättning.
Det nya systemet avses i främsta rummet omfatta sådana kreditmark-
nadsinstrument som ges ut av riksbanken, riksgäldskontoret, bostadsfi-
nansierande kreditaktiebolag och Stadshypotekskassan samt därutöver så-
dana kreditmarknadsinstrument som bedöms vara utan kreditrisk och
som ges ut av annan utfärdare (emittent), om de är avsedda for allmän
omsättning.
En huvuduppgift for penningmarknadscentralen avses vara att förvalta
de emissioner som hanteras i systemet samt att i förening härmed tillhan-
dahålla ett system för kontoföring av rättighetshavare. I princip skall
däremot inte några värdepapper i fysisk form förekomma inom systemet. I
centralens förvaltningsuppdrag skall ingå att på emittentens vägnar ombe-
sörja registrering av skuldförbindelser samt räntebetalning och inlösen.
Systemet omfattar främst s. k. avistaaffärer, men även s. k. forward- och
terminsaffärer i anslutna kreditmarknadsinstrument och till kreditmark-
nadsinstrumenten anknutna derivatprodukter skall kunna hanteras inom
systemet.
Av bl. a. säkerhetsskäl skall konton hos penningmarknadscentralen kun-
na öppnas och anmälningar för registreringsåtgärder kunna göras endast
av de institutioner som är medlemmar av centralen. Medlemmarna avses
vara riksbanken, riksgäldskontoret och andra större emittenter, AP-fon-
derna, större försäkringsbolag samt banker och fondkommissionsbolag.
Övriga aktörer på marknaden blir hänvisade till att anlita en medlem som
auktoriserats såsom ombud för att kunna öppna konton och göra anmälan
för registreringsåtgärder hos penningmarknadscentralen. På motsvarande
sätt är avsikten att emittenten gentemot penningmarknadscentralen måste
låta sig företrädas av medlem som är auktoriserat ombud om penning-
marknadscentralen skall förvalta en emission från någon som inte är
medlem.
Medlemsskap i penningmarknadscentralen innebär ett åtagande av pri-
märt och subsidiärt ekonomiskt delansvar efter huvudtalet (pro rata parte)
för centralens verksamhet.
Riksbankens medverkan är en grundläggande förutsättning för att pen-
ningmarknadscentralen skall kunna fungera på det sätt som är avsett.
Riksbanken skall dels svara för betalningsutjämning (clearing) när netto-
likvider mellan medlemmarna skall utväxlas, dels ikläda sig ett kreditlöfte
för fall då brister i likvider för någon medlem uppstår. Detta sker på det
Prop. 1990/91:106
31
sättet att penningmarknadscentralen, sedan ett förvärv godkänts för clear- Prop. 1990/91: 106
ing, garanterar likvid mot leverans och tillförsäkras en s. k. dragningsrätt i
riksbanken för eventuellt uppkommande kreditbehov.
Mitt förslag: Det planerade systemet (penningkontosystemet) skall
stödjas av en särskild lag. Denna skall i åtskilliga avseenden anpas-
sas till vad som gäller beträffande det kontobaserade aktiesystemet
enligt aktiekontolagen (1989:827).
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se pro-
memorian s. 12).
Yttrandena över departementspromemorian: I de flesta yttrandena har
departementspromemorians förslag tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Sveriges Industriförbund och Industrins Finansförening har emellertid,
med hänvisning till vissa angivna brister i det planerade systemet, förordat
att projektarbetet åtminstone för tillfället avbryts.
Skälen för mitt förslag: De fördelar med det nya systemet som redovisats
i föregående avsnitt gör enligt min mening systemet väl ägnat att vinna
marknadsaktörernas förtroende och att bidra till att skapa förutsättningar
för en långsiktig stabilitet på penningmarknaden. Jag ser därför positivt på
att det nya systemet nu införs.
Penningmarknadscentralens planerade verksamhet kommer att röra
utomordentligt stora värden och får betydelse såväl för statens och bo-
stadssektorns finansiering som för penningpolitiken. Även om det kanske
skulle vara teoretiskt möjligt att låta verksamheten vid penningmarknad-
scentralen i sin helhet bygga på en avtalsreglering, talar därför enligt min
uppfattning övervägande skäl för att det planerade systemet bör stödjas av
en lagstiftning.
När det gäller utformningen av denna lagstiftning vill jag erinra om den
nyligen antagna aktiekontolagen (1989:827). Denna lag innebär att syste-
met med aktiebrev avskaffas i alla avstämningsbolag, dvs. sådana aktiebo-
lag för vilka Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (värdepapperscentra-
len) för aktieboken. De rättsverkningar som tidigare varit förbundna med
aktiebreven knyts i stället till registrering på konto hos värdepapperscen-
tralen. Särskilda kontoförande institut skall vidta registreringsåtgärderna.
På begäran av den som utfärdar ensidiga skuldförbindelser avsedda för
allmän omsättning får aktiekontolagen tillämpas även på sådana förbin-
delser. Aktiekontolagen kan alltså i och för sig tillämpas även på sådana
skuldförbindelser som är avsedda att ingå i det nya aktuella systemet. Jag
anser emellertid att det är ändamålsenligt med en särskild lagreglering i
fråga om sistnämnda system. Som närmare utvecklats i departementspro-
memorian (s. 13) skiljer sig nämligen penningmarknaden i åtskilliga av-
32
seenden från aktiemarknaden, som aktiekontolagen i första hand är av-
sedd för. Bl. a. ställer penningmarknaden mycket höga krav på riskelimi-
nering och likviditet. Dessa krav skulle inte få något rättsligt stöd i lagstift-
ningen, om verksamheten skulle bedrivas enbart enligt aktiekontolagens
regler.
Å andra sidan har vid regleringen av det kontobaserade aktiesystemet
åtskilliga spörsmål behandlats, t. ex. frågor om skadestånd och om rätts-
verkningar av registreringar, som får aktualitet även när det gäller det nya
aktuella systemet. I många avseenden bör därför enligt min mening de
lösningar som valts i den nyligen antagna aktiekontolagen tjäna som
förebilder vid utformningen av lagstiftningen om det nya aktuella syste-
met.
Med det nu sagda vill jag inte utesluta att det längre fram, när praktiska
erfarenheter har vunnits av den kontobaserade hanteringen, kan vara skäl
att överväga en enhetlig lagstiftning för det kontobaserade aktiesystemet
och det nya aktuella systemet.
När det gäller namnet på den nya lag som skall reglera penningmark-
nadssystemet har jag stannat för att föreslå ”penningkontolagen”. Den
beteckningen är kortfattad men enligt min mening ändå tillräckligt sär-
skiljande. Den bildar dessutom en lämplig parallell till beteckningen ”ak-
tiekontolagen”.
Prop. 1990/91: 106
Mitt förslag: Det nya systemet skall gälla i fråga om ensidiga skuld-
förbindelser vilka är avsedda för allmän omsättning och omfattas av
låneemissioner som enligt avtal mellan emittenten och penning-
marknadscentralen skall förvaltas av centralen.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se pro-
memorian s. 16).
Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till-
styrkts eller lämnats utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Som framhållits i departementspromemorian
(s. 16) bör den nya lagstiftningen begränsas till att avse skuldförbindelser
som ingår i låneemissioner som skall förvaltas av penningmarknadscentra-
len. När det gäller vilka låneemissioner som här kan komma i fråga vill jag
erinra om att det nya systemet i första hand är avsett för kreditmarknads-
instrument som ges ut av riksbanken, riksgäldskontoret, bostadsfinansie-
rande kreditaktiebolag och Stadshypotekskassan, dvs. sådana instrument
som traditionellt anses vara utan kreditrisk. Efter beslut om ändring av
penningmarknadscentralens bolagsordning och beslut av centralen bör
systemet emellertid kunna få användas även för andra låneemissioner.
Med hänsyn till denna penningmarknadscentralens prövningsrätt anser
jag inte att det bör införas någon i lag föreskriven skyldighet för centralen
att åta sig förvaltningen av en emission. Enligt min mening bör å andra 33
3 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 106
sidan inte heller föreskrivas att vissa slag av emissioner får förvaltas endast Prop. 1990/91: 106
av penningmarknadscentralen. Det måste rimligen stå varje emittent fritt
att avstå från att överlämna hanteringen till penningmarknadscentralen
och i stället vända sig till värdepapperscentralen eller anlita ett utländskt
kontosystem eller låta emissionen vara dokumentbaserad.
Mitt forslag: För varje utfärdare av sådana skuldförbindelser som
förvaltas av penningmarknadscentralen skall hos centralen finnas
ett register. Registret skall bestå av en förteckning över skuldförbin-
delserna, en löpande journal, en förteckning över förhandsregistre-
ringar (dvs. registreringar av förvärv för vilka penningmarknads-
centralen har åtagit sig likvidansvar) samt de konton (penningkon-
ton) som har öppnats för borgenärerna.
Rättsverkan av en registrering inträder då ett förvärv förhandsre-
gistreras, under förutsättning att förvärvet därefter även registreras
på penningkonto. Om förhandsregistrering inte skall äga rum, inträ-
der rättsverkan när förvärvet registreras genom anteckning på pen-
ningkonto.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
mitt (se promemorian s. 18).
Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till-
styrkts eller lämnats utan erinran.
Skälen för mitt förslag: På motsvarande sätt som i fråga om skuldförbin-
delser vilka registreras enligt aktiekontolagen bör enligt min mening rätts-
ligt sett ett register föras för varje emittent.
Med hänsyn till att penningmarknadscentralen skall ombesörja bl. a.
räntebetalningar och inlösen av lån anser jag att det är lämpligt att en
förteckning över emittentens samtliga skuldförbindelser inom systemet
ingår i registret.
En huvuduppgift för penningmarknadscentralen är att registrera förvärv
av äganderätt och andra rättigheter med avseende på skuldförbindelser
som ingår i systemet. Liksom enligt aktiekontolagen skall de rättsverkning-
ar som hittills varit knutna till innehavet av ett skuldebrev i stället knytas
till dessa registreringar. Enligt aktiekontolagen inträder de nyss angivna
rättsverkningarna i huvudsak redan när förvärvet antecknas i en daglig
journal, under förutsättning att förvärvet därefter även registreras på
konto (se 6 kap. 5 § aktiekontolagen). Anteckningen i den dagliga journa-
len utgör en dagboksanteckning som inte innefattar något slags prövning
av förvärvet.
Mot denna bakgrund kan det förefalla naturligt att även enligt den nu
aktuella lagstiftningen låta rättsverkningarna i princip inträda genom an-
teckning i någon form av daglig journal. I motsats till aktiekontolagen
innehåller emellertid den nu föreslagna lagstiftningen även bestämmelser
34
om likvidansvar för penningmarknadscentralen (se härom i avsnitt 3.6). Prop. 1990/91:106
Dessa bestämmelser föranleder mig att i enlighet med departementspro-
memorians förslag föreslå att även en förteckning över s. k. förhandsregi-
streringar skall ingå i ett register enligt penningmarknadssystemet. Sedan
penningmarknadscentralen från leverans- och säkerhetssynpunkt har be-
dömt att centralen jämte förvärvaren kan åta sig betalningsansvar för
utfäst likvid för ett förvärv, skall centralen förhandsregistrera förvärvet i
förteckningen. Detta innebär att en kontroll har gjorts av att förvärvs-
objektet innehas och kan disponeras av överlåtaren och att objektet ”lå-
ses” så att vidare förfoganden inte kan äga rum. Förvärvaren är härmed
garanterad att erhålla de ifrågavarande skuldförbindelserna. Den slutliga
registreringen i form av anteckning om förvärvet på förvärvarens konto i
registret (penningkonto) får därefter göras först sedan förvärvaren erlagt
likviden. Med hänsyn till den betydelse som enligt det nu sagda skall
tillkomma förhandsregistreringen är det enligt min mening ändamålsenligt
att denna, i överensstämmelse med vad penningmarknadscentralen har
föreslagit i sitt brev den 5 oktober 1990 till justitiedepartementet, i princip
får bilda utgångspunkten för de rättsverkningar som hittills har varit
knutna till innehavet av ett skuldebrev. Detta innebär att skyddet mot
överlåtarens borgenärer och mot obehöriga förfaranden från överlåtarens
sida skall inträda genom förhandsregistreringen, under förutsättning att
denna följs av registrering på penningkonto.
Inom det planerade penningkontosystemet är det avsikten att handel
med skuldförbindelser skall kunna äga rum även utan att penningmark-
nadscentralen har tagit på sig något likvidansvar. Någon förhandsregi-
strering kommer då inte att ske. I sådana fall är det enligt min uppfattning
mest praktiskt och i överensstämmelse med marknadsaktörernas intressen
att de rättsverkningar, som hittills har varit knutna till innehavet av ett
skuldebrev, får inträda först räknat från tidpunkten för den slutliga regis-
treringen i form av anteckning på penningkonto.
I motsats till vad som är fallet med den dagliga journalen enligt aktie-
kontolagen föreslår jag inte att några särskilda rättsverkningar knyts till
anteckningar i den löpande journalen inom penningkontosystemet. An-
teckningar i en sådan journal kan emellertid dokumentera de uppdrag som
lämnas penningmarknadscentralen och kan även tjäna som bevisunderlag
i fråga om parterna emellan bindande avtal som av någon anledning inte
blir förhandsregistrerade. Jag anser därför att den nya lagen bör föreskriva
att även en löpande journal skall ingå i varje sådant register som nu är i
fråga.
35
Mitt forslag: Om den som står registrerad som borgenär i fråga om
en skuldförbindelse som inte är förvaltarregistrerad upplåter pant-
rätt i denna till förmån för någon annan än den hos vilken förbindel-
sen redan är pantsatt, inträder genom underrättelse till den sist-
nämnde eller, om denne har placerarombud, till ombudet de rätts-
verkningar som i andra fall uppkommer genom registrering av en
pantsättning på penningkonto för upplåtaren.
Vad som sagts nu skall även tillämpas då utmätning sker av en
pantsatt skuldförbindelse.
Bakgrunden till mitt förslag: Om viss egendom, t. ex. en skuldförbindel-
se, inte är utnyttjad som pant till sitt fulla värde kan egendomens ägare
utnyttja denna som pantsäkerhet for ytterligare lån. Upptas det nya lånet
hos en annan kreditgivare, talar man om andrahandspantsättning eller
pantsättning av överhypotek. Denne andre kreditgivare får då säkerhet i
egendomen efter förstahandspanthavaren.
Enligt aktiekontolagen skall i fråga om icke forvaltarregistrerade aktier
och skuldförbindelser registrering ske i avstämningsregister av bl. a. pant-
sättningar (se 2 kap. 3 § och 9 kap. 4 § i nämnda lag). Av 6 kap. 6 § samma
lag framgår vidare att panthavaren bl. a. blir skyddad mot pantsättarens
borgenärer genom registreringen.
I framställningen den 5 okober 1990 till justitiedepartementet, se bilaga
2, har penningmarknadscentralen bl. a. hemställt att andrahandspantsätt-
ningar av skuldförbindelser inom penningkontosystemet inte skall ske
genom registreringar utan genom underrättelser till förstahandspanthavar-
na. Som grund för sin framställning har penningmarknadscentralen främst
anfört att den datatekniska uppbyggnaden av penningkontosystemet inte
medger registrering av andrahandspantsättningar.
Penningmarknadscentralen har i den nämnda framställningen även fö-
reslagit att utmätning av ett överhypotek skall förutsätta underrättelse till
panthavaren.
Skälen for mitt förslag: De nyss redovisade bestämmelserna i aktiekon-
tolagen om registrering av panträtt gör inte undantag för andrahandspant-
sättningar. Aktiekontolagen innebär därmed att även pantsättningar i
andra hand av aktier och skuldförbindelser som omfattas av den lagen
måste registreras för att de rättsverkningar som avses i 6 kap. i nämnda lag
skall inträda. Detsamma gäller utmätning av överhypotek. Emellertid kan
det finnas skäl att välja en annan lösning i fråga om andrahandspantsätt-
ningar och utmätningar av överhypotek inom ramen for penningkontosys-
temet. Av penningmarknadscentralens framställning framgår att det från
teknisk synpunkt skulle vara förenat med avsevärda olägenheter att knyta
rättsverkningarna av en andrahandspantsättning eller en utmätning av
överhypotek till en registreringsåtgärd. Det kan vidare konstateras att det
inom civilrätten är en vanlig princip att knyta rättsverkningar till en
underrättelse till någon annan rättsinnehavare (se t. ex. lagen, 1936:88, om
Prop. 1990/91:106
36
pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man). Jag anser Prop. 1990/91: 106
därför att rättsverkningarna av en andrahandspantsättning eller en utmät-
ning av överhypotek inom ramen för penningkontosystemet bör kunna
knytas till en underrättelse till panthavaren i stället för till registrering.
Mitt förslag: Endast medlemmar i penningmarknadscentralen får
öppna penningkonton och göra anmälan för registreringsåtgärder
hos centralen.
En medlem kan av bankinspektionen auktoriseras att som ombud
öppna penningkonton och göra anmälan för registreringar för borge-
närers och andra rättighetshavares räkning (placerarombud). Riks-
banken har rätt att utan auktorisation uppträda som placerarombud
inom ramen för riksbankens uppgifter som centralbank.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se pro-
memorian s. 8 och 41).
Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till-
styrkts eller lämnats utan erinran.
Skälen för mitt förslag: För att kunna ombesörja kommunikation med
penningmarknadscentralen inom det nya systemet fordras förtrogenhet
med detta och även andra kvalifikationer. För att systemet skall fungera på
ett tillfredsställande sätt, bl. a. från säkerhetssynpunkt, är det dessutom
väsentligt att direktkommunikation med penningmarknadscentralen inte
sker från alltför många aktörers sida. Enligt min mening bör därför endast
medlemmar kunna öppna penningkonton och göra anmälan om registre-
ringsåtgärder hos penningmarknadscentralen. Andra aktörer får anlita
medlemmar i centralen som ombud.
37
Prop. 1990/91: 106
Mitt förslag: Vid förvärv av en skuldförbindelse skall penningmark-
nadscentralen svara jämte förvärvaren gentemot överlåtaren för
betalning av utfäst likvid. Penningmarknadscentralens likvidansvar
skall dock endast gälla om riksbanken har åtagit sig att medverka
vid betalningsutjämning (riksbanksclearing) av likvider för förvärv
av skuldförbindelser som omfattas av penningkontolagen. En ytter-
ligare förutsättning för att penningmarknadscentralens likvidansvar
skall inträda är att riksbanken har åtagit sig att lämna centralen
kredit (s. k. nödfallskredit) för fullgörande av centralens likvid-
ansvar.
Som säkerhet för sitt likvidansvar skall penningmarknadscentra-
len kunna tillförsäkra sig panträtt i den skuldförbindelse som är
föremål for förvärv. I den mån det behövs får centralen tillförsäkra
sig panträtt också i andra skuldförbindelser for vilka förvärvaren är
antecknad som borgenär. Säkerheterna skall även gälla för fordran
som riksbanken har mot penningmarknadscentralen med anledning
av lämnad nödfallskredit.
De nu angivna principerna skall tillämpas på motsvarande sätt då
det i stället for överlåtelse är fråga om pantsättning av en skuldför-
bindelse eller om erläggande av i skuldförbindelsen utfäst kapitalbe-
lopp och ränta.
Några lagbestämmelser om clearingförfarandet föreslås inte.
Departementspromemorians forslag: Överensstämmer med mitt (se pro-
memorian s. 21).
Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till-
styrkts eller lämnats utan erinran.
Bakgrunden till mitt förslag: Betalningsutjämning (clearing) mellan ak-
törerna inom det nya systemet avses äga rum i två steg, varav det första
avser själva skuldförbindelserna och det andra likviderna. Clearingen av
skuldförbindelserna skall ske genom penningmarknadscentralens försorg
och innebär en utjämning av de överlåtelser och förvärv som har ägt rum
under samma dag. Resultatet av denna s. k. nettning blir att vad någon av
aktörerna har att leverera respektive erhålla i fråga om skuldförbindelser
som hör till en och samma emission begränsas till nettot av dagens affärer.
Sedan penningmarknadscentralen har verkställt denna nettning sker
clearing av likvider hos riksbanken. Sistnämnda clearing innebär att riks-
banken genom överföring av bankmedel verkställer en daglig likvidavräk-
ning mellan aktörerna i det nya systemet.
Penningmarknadscentralen avser även att jämte förvärvaren påta sig ett
likvidansvar för förvärvsobjekt som omfattas av det nyss beskrivna clear-
ingförfarandet. Avsikten är också att riksbanken skall ta på sig att lämna
penningmarknadscentralen kredit för fullgörande av centralens likvid-
ansvar.
Som säkerhet för sitt likvidansvar avses penningmarknadscentralen till
38
en början kunna tillförsäkra sig panträtt i själva förvärvsobjektet. Denna Prop. 1990/91: 106
säkerhet kan emellertid vara otillräcklig med hänsyn till risken för ett
prisfall sammanhängande med förändring i den allmänna räntenivån.
Tanken är att penningmarknadscentralen därför i de fall då det erfordras
skall ha rätt till s. k. marginella säkerheter som enligt viss beräkningsgrund
skall tas i anspråk från köparens innehav i övrigt av skuldförbindelser
inom systemet.
I den mån kredit från riksbankens sida behöver tas i anspråk, skall
säkerheten gälla till förmån för riksbanken.
Skälen för mitt förslag: Från allmän synpunkt finns det enligt min
mening inget att erinra mot att ett clearingförfarande byggs upp enligt de
riktlinjer som jag nyss redovisat. Själva clearingförfarandet med dess
utpräglat tekniska karaktär behöver enligt min mening inte regleras av
någon särskild lagstiftning utan kan lämpligen grundas på avtal mellan
intressenterna. Som framgått av vad jag anfört i avsnitt 4.4 bör emellertid
den nya lagstiftningen innehålla bestämmelser om registerföring av för-
värv som har godkänts av penningmarknadscentralen för clearing.
Ett likvidansvar för penningmarknadscentralen i förening med panträtt
i förvärvsobjektet och vissa andra tillgångar är enligt min mening en
lämplig ordning för att minimera riskerna för likvid- och leveransbrister
inom det nya systemet. En fråga är i vilken utsträckning systemet i dessa
delar bör bygga på lagstiftning. För en avtalslösning av frågorna om
likvidansvar och panträtt talar det förhållandet att man efter någon tids
erfarenhet kan finna anledning att ompröva systemet i det ena eller andra
hänseendet. En avtalslösning innebär å andra sidan en viss omgång för
aktörerna och man kan inte bortse från risken för förbiseenden. Från
intressenternas — främst riksbankens och bankernas — sida synes det
föreligga en mycket stark opinion för att panträttighetema så långt möjligt
bör vara lagfästa. Man kan enligt min mening ha förståelse för detta med
hänsyn till de utomordentligt höga värden som det är fråga om och
pantreglernas grundläggande betydelse för systemet.
Med hänsyn till vad jag nu har anfört har jag kommit till den uppfatt-
ningen att likvidansvaret och panträtten bör vara lagfasta.
Mitt förslag: Penningmarknadscentralens likvidansvar får räknas
som en tillgång enligt 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713).
Bakgrunden till mitt förslag: Enligt 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) skall ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska skulder-
na för livförsäkring redovisas i vissa angivna slag av tillgångar. Dessa
tillgångar utgörs främst av skuldförbindelser som har utfärdats av staten,
svensk kommun, svenskt kreditinstitut eller näringsföretag och av medel
på konto i bank. Tillgångarna skall enligt 7 kap. 10a § i nämnda lag tas upp
i ett särskilt register. Försäkringstagarna har förmånsrätt enligt 4a § för-
39
månsrättslagen (1970: 979) i de i registret upptagna tillgångarna. Avsikten Prop. 1990/91: 106
med dessa bestämmelser är att ge försäkringstagarna trygghet på lång sikt.
Försäkringsinspektionen och Svenska Försäkringsbolags Riksförbund
har under beredningen av förevarande lagstiftningsärende understrukit
vikten av att penningkontosystemet inte utformas så att det kan leda till en
minskning av försäkringstagarnas trygghet.
Skälen for mitt förslag: Penningmarknadscentralens likvidansvar för ett
förvärv inom penningkontosystemet inträder vid förhandsregistreringen.
Samtidigt får centralen rätt att till säkerhet för detta likvidansvar tillför-
säkra sig en panträtt i förvärvsobjektet och vissa andra tillgångar (se
avsnitten 4.3 och 4.6). Denna panträtt, som normalt inträder i och med
förhandsregistreringen, är enligt förmånsrättslagen förenad med en bättre
förmånsrätt än den som tillkommer försäkringstagarna enligt samma lag.
Om ett försäkringsbolag överlåter en penningkontobaserad skuldförbin-
delse kommer denna skuldförbindelse att förlora sitt säkerhetsvärde för
försäkringstagarna vid förhandsregistreringen, alltså innan likviden för de
överlåtna skuldförbindelserna har betalats till försäkringsbolaget. Bolaget
skulle då behöva i förmånsrättsregistret föra in tillgångar av annat slag till
motsvarande belopp. För att underlätta den praktiska hanteringen av
registret och även försäkringsinspektionens tillsyn över detta bör enligt
min mening penningmarknadscentralens likvidansvar godtas som en så-
dan tillgång som enligt 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen får användas för
att täcka försäkringstekniska skulder. Detta får emellertid praktisk bety-
delse endast i fall då ett försäkringsbolag förvärvar en annan skuldförbin-
delse samma dag som en överlåtelse sker. Likvidansvaret överbryggar då
det glapp som annars kan uppstå i förmånsrättsregistret. Om något förvärv
inte görs, får normalt sett andra tillgångar föras in i registret.
En särskild fråga uppkommer beträffande penningmarknadscentralens
panträtt i andra tillgångar än själva förvärvsobjektet, när ett försäkrings-
bolag förvärvar en skuldförbindelse. Eftersom en sådan tilläggspant är
förenad med en bättre förmånsrätt än den som tillkommer försäkringsta-
garna, måste försäkringsbolaget se till att det med beaktande av värdet på
tilläggspanten finns tillgångar införda i det i 7 kap. 10 a § förmånsrätts-
lagen avsedda registret som täcker de försäkringstekniska skulderna.
Det får ankomma på försäkringsinspektionen att utfärda de närmare
föreskrifter som kan behövas i fråga om försäkringsbolagens redovisning
av tillgångar som belastas av panträtt enligt penningkontosystemet.
Uppgifter om sammansättningen och värdet av de skuldförbindelser
som redovisas på konton enligt den nu föreslagna penningkontolagen kan
vid varje tidpunkt på ett smidigt sätt tas fram hos penningmarknadscen-
tralen. När det gäller sådana skuldförbindelser kan det därför enligt min
uppfattning vara ändamålsenligt att i de register som avses i 7 kap. 10 a §
försäkringsrörelselagen endast ange kontona utan att redovisa själva skuld-
förbindelserna. Enligt min mening utgör inte försäkringsrörelselagens be-
stämmelser något hinder mot ett sådant förfarande. Vad jag nu har sagt
gäller för övrigt på samma sätt i fråga redovisningen enligt försäkringsrö-
relselagen av sådana skuldförbindelser som hanteras inom aktiekontosy-
40
stemet.
Mitt förslag: En emittent har rätt att få kännedom om borgenärer-
nas identitet endast om så föreskrivs i lånevillkoren, om betalning
av kapitalbelopp och ränta skall ske utan förmedling av penning-
marknadscentralen eller om centralens förvaltning av låneemis-
sionen upphör.
Departementspromemorians förslag: Anonymitetsskyddet får brytas en-
dast om betalning av kapitalbelopp och ränta skall ske utan förmedling av
penningmarknadscentralen eller om centralens förvaltning av låneemis-
sionen upphör (se promemorian s. 32).
Yttrandena över departementspromemorians förslag: Svenska Bankföre-
ningen, Svenska fondhandlareföreningen, Svenska sparbanksföreningen
och Sveriges Föreningsbankers Förbund anser att något anonymitetsskydd
för borgenärerna gentemot emittenten inte bör införas eller att ett sådant
skydd i varje fall bör kunna genombrytas genom avtal.
1 de övriga yttrandena har departementspromemorians forslag godta-
gits.
Skälen för mitt förslag: Enligt 9 kap. 9 och 10 §§ aktiekontolagen har en
emittent av skuldförbindelser generell rätt att få kännedom om borgenä-
rernas identitet. Denna rätt gäller även i fråga om forvaltarregistrerade
skuldförbindelser, dvs. situationer där någon förvaltar förbindelsen for
annans räkning och själv står registrerad som förvaltare av den. Det kan
synas ligga nära till hands att motsvarande bestämmelser införs i den nu
aktuella lagstiftningen. Denna tanke har emellertid mötts av starkt mot-
stånd av företrädare för bl. a. penningmarknadscentralen. Man har menat
att en sådan rätt for emittenten — som saknar motsvarighet i ett doku-
mentbaserat system — inte fyller något legitimt ändamål och skulle kunna
ge denne en från konkurrenssynpunkt skadlig möjlighet till insyn i andra
instituts affärshemligheter, något som i sin tur skulle kunna leda till oforut-
sebara effekter på marknaden.
Det nu aktuella systemet skiljer sig från aktiekontolagens system på det
sättet att betalning av ränta och inlösenbelopp avses ske genom penning-
marknadscentralens försorg i enlighet med de förvaltningsuppdrag som
penningmarknadscentralen träffar med emittenterna. Denna betalning av-
ses liksom flertalet andra utväxlingar av likvider komma att ske genom
riksbanksclearing. Genom penningmarknadscentralens försorg kommer
vidare emittenten att kunna kommunicera med borgenärerna via s. k.
elektronisk post. I normalfallen behöver alltså inte emittenterna få del av
uppgifter om borgenärerna. Jag har därför ansett mig böra acceptera
ståndpunkten att någon generell rätt för emittenten att få information i
berört hänseende inte bör föreskrivas.
Anonymitetsskyddet bör emellertid enligt min mening kunna avtalas
bort i lånevillkoren. Vidare anser jag att emittenten i följande två fall bör
ha rätt att få uppgifter om borgenärerna. Det ena fallet föreligger om
riksbanken eller penningmarknadscentralen på grund av kreditrisken inte
41
godkänner att betalning av ränta eller kapital sker över clearing. Emitten- Prop. 1990/91: 106
ten måste då själv verkställa betalningarna utanför systemet. Det andra
fallet inträffar om penningmarknadscentralens förvaltningsuppdrag skulle
upphöra, med följd att emissionen måste konverteras till ett dokumentba-
serat system. Som närmare kommer att utvecklas i specialmotiveringen
kan emellertid det sistnämnda fallet i princip endast förekomma om en
överenskommelse om konverteringen föreligger mellan emittenten och
borgenärerna.
Mitt forslag: Om till följd av reglerna om godtrosförvärv ett förvärv
kommer att gälla mot den tidigare ägaren, har denne rätt till ersätt-
ning av penningmarknadscentralen for sin skada till följ d av förvär-
vet.
Om någon tillfogas skada till följd av oriktig eller missvisande
uppgift i ett register enligt det nya systemet eller i annat fall genom
fel i samband med uppläggning eller förande av ett sådant register,
har penningmarknadscentralen ett s. k. kontrollansvar. Det innebär
att den skadelidande har rätt till ersättning av penningmarknads-
centralen, om det inte visas att felaktigheten beror på en omständig-
het utanför penningmarknadscentralens och dess medlemmars kon-
troll vars följder de inte skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.
Motsvarande gäller om felaktigheten beror på någon som har anli-
tats av penningmarknadscentralen eller av en medlem.
Den som tillfogas skada genom att penningmarknadscentralen
har rättat ett felaktigt beslut är berättigad till ersättning av centra-
len, om han inte borde ha insett att fel förekommit.
Beror skada på en medlem eller någon som har anlitats av en
medlem är penningmarknadscentralen dock fri från skadestånds-
skyldighet, om centralen visar att medlemmen eller den som med-
lemmen har anlitat av oaktsamhet eller uppsåtligen har orsakat
skadan.
Ersättning till den skadelidande kan efter skälighet sättas ned eller
helt falla bort, om vållande på den skadelidandes sida har medver-
kat till skadan.
Om en medlem eller någon annan genom vållande har medverkat
till en skada, har penningmarknadscentralen rätt att från den vållan-
de kräva tillbaka utbetald ersättning i den mån det är skäligt med
hänsyn till skadans orsak och omständigheterna i övrigt.
De nu angivna reglerna gäller inte i förhållandet mellan penning-
marknadscentralen och medlem i centralen i den mån annat har
avtalats.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt utom
såtillvida att promemorian inte innehåller någon bestämmelse om kon-
42
trollansvar för penningmarknadscentralen när det gäller felaktigheter i
registren som beror på en medlem eller på någon som har anlitats av
centralen eller av en medlem (se promemorian s. 29).
Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till-
styrkts eller lämnats utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Övergången till ett kontobaserat system innebär
att vissa risker för skador på grund av bl. a. tekniska fel uppkommer.
Risker för skador får visserligen i än högre grad anses föreligga inom
ramen för det nuvarande systemet. Då beror det emellertid vanligen på
oaktsamhet hos någon av aktörerna, och i den mån någon annan blir
drabbad kan han kräva ersättning enligt allmänna regler. I ett kontobaserat
system kan emellertid tekniska och andra fel tänkas uppstå utan att skuld
kan konstateras på något håll.
Synpunkter av detta slag har legat till grund för de regler om rätt till
ersättning som införts i 7 kap. aktiekontolagen och som ingående motive-
rats i prop. 1988/89:152 (s. 79 ff och 114 fl). Dessa regler innebär ett
långtgående ekonomiskt ansvar för värdepapperscentralen när det gäller
skador till följd av godtrosförvärv, tekniska brister inom systemet eller
rättelser av felaktiga registreringsbeslut. Enligt min mening bör ett motsva-
rande ersättningsansvar nu införas för penningmarknadscentralen.
Bl. a. bör således vid felaktigheter i registren ett s. k. kontrollansvar gälla
för penningmarknadscentralen. Detta innebär att den skadelidande bör ha
rätt till ersättning av penningmarknadscentralen, om det inte visas att
felaktigheten beror på en omständighet utanför centralens och dess med-
lemmars kontroll vars följder de inte skäligen kunde ha undvikit eller
övervunnit. Liksom värdepapperscentralens ansvar i motsvarande fall bör
penningmarknadscentralens kontrollansvar även gälla för felaktigheter
som beror på någon som har anlitats av penningmarknadscentralen eller
av en medlem.
Värdepapperscentralens ansvar enligt aktiekontolagen gäller även om
ett kontoförande institut eller någon som institutet anlitat bevisligen av
ovarsamhet eller t.o. m. uppsåtligen har orsakat skadan. Riksbanken och
övriga marknadsaktörer samt bankinspektionen har emellertid motsatt sig
att penningmarknadscentralens ansvar på motsvarande sätt får omfatta
skador som orsakas av ett oaktsamt eller uppsåtligt handlande av en
medlem eller någon som denne anlitar. Man har därvid bl. a. framhållit att
förutsättningarna för medlemmarnas solidariska ansvar för penningmark-
nadscentralens förpliktelser (se avsnitt 3) skulle komma att allvarligt rub-
bas, om detta solidariska ansvar även skulle omfatta de skadeståndsan-
språk som kan bli aktuella på grund av en enskild medlems försumlighet.
Med hänsyn till att penningkontosystemet, i motsats till aktiekontosyste-
met, avser en förhållandevis begränsad krets av aktörer och knappast
kommer att beröra några enskilda småsparares intressen har jag ansett mig
kunna godta den ståndpunkt som riksbanken m. fl. företräder.
Något ansvar för skador till följd av godtrosförvärv, tekniska brister
m. m. inom systemet eller rättelser av felaktiga beslut bör alltså enligt min
mening inte inträda för penningmarknadscentralen, om denna kan visa att
en medlem eller någon som medlemmen har anlitat av oaktsamhet eller
Prop. 1990/91:106
43
uppsåtligen har orsakat skadan. I sådana fall får den skadelidande i stället Prop. 1990/91: 106
vända sig mot medlemmen eller den som medlemmen har anlitat. Som
grund för anspråket mot dem får då åberopas det vållande som har före-
kommit. Någon särskild lagregel om det behövs enligt min mening inte,
eftersom ansvaret i dessa fall — i den mån det inte är reglerat genom avtal
eller annan lag — följer redan av allmänna rättsgrundsatser om skadestånd
inom avtals- eller avtalsliknande förhållanden.
Av utredningen i lagstiftningsärendet framgår att enighet råder mellan
medlemmarna i penningmarknadscentralen om att medlemmarnas rätt till
ersättning från centralen inte bör vara underkastad någon tvingande lag-
reglering. Enligt min mening finns det inte heller från allmän synpunkt
något hinder mot att medlemmarna när det gäller deras rätt till ersättning
från centralen får överenskomma med denna om en ordning som avviker
från den i lag föreskrivna.
Mitt ställningstagande: Någon särskild nämnd med uppgift att prö-
va tvister med anledning av beslut som penningmarknadscentralen
har fattat skall inte införas.
Departementspromemorians ställningstagande: Överensstämmer med
mitt (se promemorian s. 32).
Yttrandena över departementspromemorian: Ställningstagandet har till-
styrkts eller lämnats utan erinran.
Skälen for mitt ställningstagande: Hos värdepapperscentralen finns en
särskild nämnd, aktiekontonämnden, med uppgift att pröva tvister med
anledning av beslut som värdepapperscentralen eller ett kontoförande
institut har fattat med stöd av aktiekontolagen. Nämnden skall endast ge
en rekommendation om hur en tvist bör lösas. Vem som helst av parterna
kan föra saken till domstol utan hinder av att nämnden först har prövat
tvisten. Det förhållandet att det nu aktuella systemet i många avseenden
överensstämmer med det som regleras i aktiekontolagen talar för att en
motsvarande nämnd bör inrättas vid penningmarknadscentralen. Emeller-
tid torde man ha anledning att räkna med att de intressenter som det här är
fråga om som regel skulle låta en eventuell tvist gå till skiljedom utan att
avvakta proceduren hos en särskild nämnd. Jag har därför avstått från att
lägga fram förslag om en nämnd av detta slag.
Mitt forslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer får ge kontoförande institut enligt aktiekontolagen till-
stånd att sätta annan i sitt ställe.
44
Bakgrunden till mitt förslag: Enligt aktiekontolagen vidtas registrerings- Prop. 1990/91: 106
åtgärder enligt den lagen, utöver av värdepapperscentralen, av kontofö-
rande institut (se 1 kap. 1 § nämnda lag, jfr även 4 kap. 1 §). Av 5 kap. 2 §
framgår att utöver värdepapperscentralen och kontoinnehavare endast
kontoförande institut har rätt till insyn i konton som ingår i avstämnings-
register enligt lagen. Enligt 3 kap. 1 § meddelas tillstånd att vara kontofö-
rande institut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer. I 1 § aktiekontoförordningen (1989:845) har regeringen bemyndigat
bankinspektionen att pröva frågor om sådana tillstånd.
I en framställning den 8 mars 1990 till finansdepartementet (Dnr
1853/90) har Sveriges Föreningsbankers Förbund hemställt att aktiekonto-
lagen ändras så att ett kontoförande institut i sitt ställe kan sätta annan
affärsbank, sparbank eller central eller lokal föreningsbank. En liknande
framställning, dagtecknad den 17 maj 1990, har Sparbankernas bank gjort
till finansdepartementet och justitiedepartementet (finansdepartementets
Dnr 3025/90). Grunden för framställningarna är följande. Föreningsban-
kernas Bank och Sparbankernas Bank är kontoförande institut. De har
båda behov av att kunna lägga ut vissa registreringsuppgifter som ankom-
mer på kontoförande institut till lokala föreningsbanker respektive spar-
banker. I motsats till vad som gäller om andra bankorganisationers lokala
kontor är emellertid de lokala föreningsbankerna och sparbankerna sär-
skilda juridiska personer. Bankinspektionen har gjort den bedömningen
att det enligt aktiekontolagen inte är tillåtet för ett kontoförande institut
att delegera befogenheter till annan juridisk person som inte är kontofö-
rande institut. För att föreningsbanksrörelsen och sparbanksrörelsen skall
få möjlighet att agera på marknaden under samma villkor som andra
bankorganisationer, anser därför Föreningsbankernas Bank och Sparban-
kernas Bank att det behövs en lagändring som möjliggör sådan delegation
som nu sagts.
Skälen för mitt förslag Det är givetvis angeläget att föreningsbanksrörel-
sen och sparbanksrörelsen har samma rättsliga möjligheter att agera på
marknaden som övriga bankorganisationer när det gäller hanteringen av
aktier och andra rättigheter enligt aktiekontolagen. En förutsättning för en
sådan likställighet är att Föreningsbankernas Bank och Sparbankernas
Bank kan delegera vissa av ett kontoförande instituts funktioner till de
lokala föreningsbankerna respektive sparbankerna, trots att dessa är fristå-
ende rättssubjekt. Aktiekontolagens lydelse ger emellertid inget klart be-
sked huruvida och i så fall under vilka förutsättningar en sådan delegation
är möjlig. Frågan har inte heller behandlats i förarbetena till aktiekonto-
lagen. Jag anser därför att aktiekontolagen nu bör kompletteras med en
uttrycklig bestämmelse som anger att sådan delegation får förekomma
efter regeringens eller myndighets tillstånd. Även om det för närvarande
endast är aktuellt att medge delegationsrätt i fråga om banker, kan det inte
uteslutas att det i framtiden kan bli lämpligt med delegation från ett
kontoförande institut som inte är bank till ett annat rättssubjekt som inte
heller är bank. Enligt min mening bör därför möjligheten att delegera inte
begränsas till att avse enbart banker.
45
Följdändringar med anledning av införandet av penningkontosystemet
måste göras i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och han-
delsresande, lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,
lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, lagen (1936:83)
angående vissa utfästelser om gåva, föräldrabalken, förmånsrättslagen
(1970:979) och utsökningsbalken. Ändringarna, som beror på att penning-
kontosystemet är dokumentlöst, motsvarar de ändringar som gjordes i de
angivna lagarna i samband med aktiekontolagens tillkomst (se SFS
1989:835-840 och 842).
I överensstämmelse med vad som föreslås i fråga om penningkontosy-
stemet bör vidare även aktiekontolagen och lagen (1989:828) om införan-
de av aktiekontolagen kompletteras med bestämmelser om avstämnings-
dag i fråga om skuldförbindelser som hanteras inom ramen för aktiekonto-
systemet.
Det tekniska system som den nya lagstiftningen kräver håller på att byggas
upp. Lagstiftningen förutsätter vidare en omfattande avtalsreglering mel-
lan penningmarknadscentralen och dess medlemmar. Det behövs också en
betydande utbildningsinsats från centralens sida. Med hänsyn till det
anförda går det ännu inte att med säkerhet ange när det nya systemet bör
tas i bruk. Jag föreslår därför att den nya lagstiftningen angående penning-
kontosystemet får träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
De föreslagna ändringarna i aktiekontolagen och i lagen om införande
av aktiekontolagen bör träda i kraft den 1 juli 1991.
Mitt förslag: Pappersbaserade skuldförbindelser skall på begäran av
en emittent kunna föras över till kontobaserad hantering, även om
förbindelserna har tillkommit före ikraftträdandet.
Skuldebrev som har utfärdats för skuldförbindelser innan den nya lag-
stiftningen blev tillämplig på förbindelserna blir inte ogiltiga. För att
förmå en skuldebrevsinnehavare att medverka till övergången till den
kontobaserade hanteringen skall dock gälla att en långivare inte har rätt till
betalning förrän han har låtit registrera skuldförbindelsen på ett konto
enligt den nya lagstiftningen. 1 samband med registreringen skall skulde-
brevet makuleras.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se pro-
memorian s. 27).
Yttrandena över departementspromemorians förslag: Förslaget har till-
styrkts eller lämnats utan erinran.
Prop. 1990/91:106
46
Skälen för mitt förslag: Enligt min mening möter det inte något hinder Prop. 1990/91: 106
mot att det nya systemet, om emittenten begär det, tillämpas också på
skuldförbindelser som har tillkommit före ikraftträdandet eller eljest base-
rar sig på skuldebrev. Bestämmelserna härom kan lämpligen utformas i
huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande regler i lagen (1989: 828)
om införande av aktiekontolagen.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1. penningkontolag,
2. lag om Penningmarknadscentralen PmC AB,
3. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och
handelsresande,
4. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehand-
lingar,
5. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen hand-
ling,
6. lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva,
7. lag om ändring i föräldrabalken,
8. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
9. lag om ändring i utsökningsbalken,
10. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
11. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
12. lag om ändring i lagen (1989:828) om införande av aktiekontolagen
(1989:827).
Samråd har skett med chefen for finansdepartementet beträffande lag-
förslag 2 och 10.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3'.
1 Bilagan har uteslutits här. I den mån förslagen inte är likalydande med dem som är
fogade till propositionen kan i allt väsentligt hänvisas till den i specialmotiveringen
intagna lagtexten.
47
Lagen överensstämmer i huvudsak både innehållsmässigt och till sin dis-
position med motsvarande lagförslag i departementspromemorian.
1 kap. Inledande bestämmelser
1§
Denna lag gäller i fråga om ensidiga skuldförbindelser som är avsedda för
allmän omsättning och omfattas av låneemissioner som förvaltas av Pen-
ningmarknadscentralen PmC AB (penningmarknadscentralen).
Paragrafen bestämmer lagens tillämpningsområde genom att ange vilka
skuldförbindelser som omfattas av lagen. Obligationer, statsskuldväxlar
och bankcertifikat är exempel på sådana skuldförbindelser som omfattas
av lagen. Lagen kan alltså tillämpas både på skuldförbindelser med kort
löptid (”penningmarknaden”) och på mera långfristiga låneemissioner
(”obligationsmarknaden”). Penningmarknadscentralen avses vidare han-
tera s. k. dagslån, dvs. upplåning mellan två bankdagar mot pantsäkerhet,
samt s. k. repor, dvs. återköpsavtal som består av två mot varandra ståen-
de sälj- och köptransaktioner som avser samma skuldförbindelser och sker
mellan samma parter med minst en bankdag mellan transaktionernas
likviddagar. Dagslån hanteras som pantsättning inom systemet och repor
behandlas som två överlåtelser.
Avsikten är att penningmarknadscentralen också skall kunna hantera
handel med s. k. derivatprodukter, t. ex. terminer. Denna handel regleras
emellertid inte av förevarande lag utom i ett speciellt hänseende (se
5 kap. 2 § andra stycket andra meningen).
För att lagen skall bli tillämplig i fråga om en emission fordras en
överenskommelse om detta mellan emittenten och penningmarknadscen-
tralen. Centralen avses inte ha en sådan allmän skyldighet att åta sig
hanteringen av en emission som enligt 9 kap. 1 § aktiekontolagen gäller för
värdepapperscentralen.
Att en låneemission förvaltas av penningmarknadscentralen innebär
normalt bl. a. att centralen ombesörjer ränte- och kapitalbetalningar avse-
ende lånet.
Lagen erbjuder inte penningmarknadscentralen någon möjlighet att med
anledning av sitt likvidansvar (se 9 kap.) avsäga sig ett åtagande att förval-
ta en låneemission av det skälet att de skuldförbindelser som ingår i
emissionen bedöms vara förenade med kreditrisk. Penningmarknadscen-
tralens styrelse och riksbanken kan emellertid bestämma att förbindelser-
na i fråga inte skall godtas som säkerheter vid likvidhanteringen (jfr 9 kap.
2och3§§).
21 den till propositionen fogade lagtexten har lagens rubrik ändrats till lag om
penningmarknadskonton.
Prop. 1990/91: 106
48
Prop. 1990/91: 106
2§
Skuldförbindelser som omfattas av denna lag och borgenärer som har rätt
till betalning på grund av sådana förbindelser skall registreras hos penning-
marknadscentralen med hjälp av automatisk databehandling i ett sådant
register som avses i 4 kap. 1 §.
För skuldförbindelser som omfattas av denna lag får inte skuldebrev
utfärdas.
Första stycket
I lagförslagen från penningmarknadscentralens arbetsgrupp byggde regle-
ringen på tanken att en låneemission, som är avsedd att förvaltas av
penningmarknadscentralen, skall inledas med att ett s. k. enhetsbrev utfär-
das av emittenten. Tanken på utfärdande av sådana enhetsbrev har emel-
lertid därefter övergetts (se departementspromemorian s. 14 f och 39). I
stället anges i förevarande stycke att skuldförbindelser som omfattas av
emissionen och borgenärerna enligt sådana förbindelser skall registreras
hos penningmarknadscentralen med hjälp av automatisk databehandling.
Det register som här avses regleras närmare i 4 kap. 1 §.
Andra stycket
Avsikten är att de rättsverkningar, som i allmänhet knyts till innehavet av
ett löpande skuldebrev, inom ramen för det nu aktuella systemet i stället
skall knytas till själva registreringen. Med hänsyn härtill har föreskrivits
att skuldebrev inte får utfärdas för sådana förbindelser som omfattas av
systemet (jfr 1 kap. 3 § andra stycket aktiekontolagen).
Skulle likväl skuldebrev utfärdas, får detta i en förvärvares hand de
verkningar som enligt skuldebrevslagen är knutna till innehavet av ett
skuldebrev. Dokumentet påverkar emellertid inte rättsverkningarna av
registreringen (jfr prop. 1988/89:152 s. 97).
Vad som har sagts nu hindrar självfallet inte att penningmarknadscen-
tralen på begäran bör kunna utfärda ett intyg om registrerade innehav för
en viss borgenär eller en viss förvaltare.
En annan fråga är om emittenten efter överenskommelse med penning-
marknadscentralen kan konvertera hela emissionen till ett dokumentba-
serat system. Om emittenten och samtliga borgenärer är ense om saken
möter det inget hinder mot att en sådan konvertering äger rum. Denna
situation kan tänkas bli aktuell, om t. ex. samtliga skuldförbindelser har
samlats på en hand eller hos ett fåtal borgenärer. En konvertering utan
borgenärernas medgivande måste däremot i princip anses otillåten. En
sådan konvertering skulle vara ägnad att medföra förvirring bland de
berörda rättighetshavarna och risk för rättsförluster. Dessutom skulle be-
hov av regler uppstå för tillgodoseende av panträttigheter och för fall då
skuldebrev av ett eller annat skäl inte kan tillställas den berättigade. I
akuta nödsituationer, föranledda exempelvis av att penningmarknadscen-
tralens drift omöjliggörs av utomordentliga förhållanden, torde man emel-
lertid kunna hämta stöd för tillfälliga konverteringsåtgärder ur allmänna
principer om nöd. 49
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 106
3§
Bankinspektionen skall övervaka att denna lag följs.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 4 § aktiekontolagen.
4§
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-
mare föreskrifter om förandet av register och förteckningar enligt denna
lag.
Paragrafen har viss motsvarighet i 1 kap. 5 § aktiekontolagen.
1 paragrafen avses register enligt 4 kap. 1 § och förteckningar enligt 4
kap. 2 § tredje stycket.
Det torde vara lämpligt att regeringen bemyndigar bankinspektionen att
meddela de föreskrifter som avses i förevarande paragraf och som alltså
berör det område som regleras av penningkontolagen. Avsikten är däremot
inte att begränsa datainspektionens befogenheter att utförda föreskrifter
enligt datalagen till skydd för den personliga integriteten (jfr 6a § data-
lagen).
2 kap. Medlemmar i penningmarknadscentralen3
1 §
Endast medlemmar i penningmarknadscentralen får öppna konton (pen-
ningkonton) och göra anmälan för registreringsåtgärder hos centralen.
Riksbanken och riksgäldskontoret har rätt att vara medlemmar i pen-
ningmarknadscentralen. En fråga om medlemskap för annan prövas av
centralen. Vid prövning av en ansökan om medlemskap skall beaktas om
sökanden med hänsyn till organisation, ekonomisk ställning samt den
verksamhet han bedriver på penningmarknadsområdet och övriga om-
ständigheter är lämplig att antas som medlem.
Penningmarknadscentralen kan besluta om villkor för medlemskap.
Penningmarknadscentralen får endast anta den som medlem för vilken
bankinspektionen har tillstyrkt medlemskap. Beslut av bankinspektionen i
en sådan fråga får överklagas hos kammarrätten.
Första stycket
Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 4.5) är
det en grundläggande princip i det nya penningkontosystemet att endast
medlemmar i penningmarknadscentralen skall kunna öppna penningkon-
ton hos centralen och anmäla registreringsåtgärder. Övriga förvärvare av
skuldförbindelser är hänvisade till att låta medlemmar som har auktorisa-
tion att vara placerarombud ombesörja sådana åtgärder (se 4 kap.).
Termen medlem synes inte kräva någon närmare förklaring. Självfallet
måste från ”medlem” i denna mening — dvs. deltagare i systemet —
skiljas styrelseledamot och aktieägare i penningmarknadscentralen.
’ I den till propositionen fogade lagtexten har detta kapitel fått en annan utformning.
Prop. 1990/91:106
50
Andra och tredje styckena Prop. 1990/91:106
Avsikten är att riksbanken, riksgäldskontoret och andra större emitten-
ter, AP-fonderna, större försäkringsbolag samt banker och andra fond-
kommissionärer skall kunna vara medlemmar.
Medlemmarna skall i princip antas av penningmarknadscentralen, var-
vid centralens styrelse förutsätts fatta besluten. Det har dock inte ansetts
vara förenligt med riksbankens och riksgäldskontorets ställning att frågan
om dessas medlemskap formellt skall vara beroende av beslut av penning-
marknadscentralen. Riksbankens och riksgäldskontorets rätt till medlem-
skap framgår därför direkt av lagen, medan medlemskap i övrigt förutsät-
ter beslut av centralen.
Regleringen i lagen av förutsättningarna för medlemskap innebär att det
vid prövningen av en ansökan om medlemskap skall beaktas om sökanden
med hänsyn till organisation, ekonomisk ställning samt den verksamhet
som han bedriver på penningmarknadsområdet och övriga omständighe-
ter skall vara lämplig att antas som medlem. Detta har angetts i andra
stycket.
Dessutom har i tredje stycket angetts att penningmarknadscentralen kan
uppställa villkor för medlemskap. De krav som penningmarknadscentra-
lens styrelse för närvarande har uppställt för medlemskap är att medlem-
men skall ha ett aktiekapital på minst 50 milj, kr., att medlemmen skall åta
sig pro rata parte ansvar för penningmarknadscentralens förpliktelser och
att medlemmen skall bedriva en verksamhet likartad nuvarande medlem-
mars verksamhet. I sistnämnda krav ligger att handelsfunktionärer —
banker och fondkommissionärer — normalt avses kunna utan vidare
erhålla medlemskap på angivna villkor, under förutsättning att de bedriver
verksamhet på penningmarknadsområdet. Däremot är inte avsikten att
andra emittenter än sådana som ger ut i verklig mening ”guldkantade
papper ” skall kunna bli medlemmar och inte heller andra placerare än
stora institutionella placerare. Denna ordning torde från allmän synpunkt
anses godtagbar. I allmänhet torde vidare vid sidan av riksbanken och
riksgäldskontoret endast sådana rättssubjekt som står under bankinspek-
tionens eller försäkringsinspektionens tillsyn komma i fråga som medlem-
mar. I vissa fall torde dock ett medlemskap kunna bli aktuellt även för
rättssubjekt, t. ex. AP-fonderna, som inte står under sådan tillsyn.
Fjärde stycket
Med hänsyn till de från allmän synpunkt viktiga uppgifter som ankommer
på en medlem har, vid sidan av riksbanken och riksgäldskontoret, endast
den ansetts kunna komma i fråga som medlem för vilken bankinspektio-
nen har tillstyrkt medlemskap.
En rätt att överklaga med anledning av bankinspektionens beslut i fråga
angående tillstyrkan har den som beslutet angår, om det har gått honom
emot (se 22 § förvaltningslagen, 1986:223). Naturligtvis har den rätt att
överklaga vars medlemskap inspektionen har avstyrkt. Om inspektionen
har tillstyrkt ett medlemskap, torde varje medlem vara besvärsberättigad.
51
Medlemmarna har nämligen med hänsyn till sitt pro rata ansvar ett ekono- Prop. 1990/91:106
miskt intresse att bevaka när det gäller antagande av nya medlemmar.
Förutsättningarna för att den som har inträtt som medlem skall kunna
fråntas medlemskapet har inte angetts i lagen utan får regleras i de avtal
som penningmarknadscentralen måste träffa med medlemmarna. Av all-
männa principer följer att en medlem äger utträda ur centralen i den mån
medlemsavtalet inte ställer upp några begränsningar. Är fråga om en
medlem som har auktorisation som ombud torde utträde förutsätta att
ombudsuppdragen först avvecklats.
Skulle riksbanken eller riksgäldskontoret önska utträda, torde det inne-
bära att förutsättningarna för penningmarknadscentralens verksamhet fal-
ler eller i varje fall måste omprövas av statsmakterna.
2§
Om penningmarknadscentralen har beslutat att avslå en framställning om
medlemskap eller att utesluta en medlem, skall beslutet på ansökan av den
berörde prövas av bankinspektionen. Inspektionen får besluta att centra-
len skall vara skyldig att anta den berörde som medlem på de villkor som
eljest tillämpas eller att ett beslut om uteslutning skall sakna verkan.
Ansökan om bankinspektionens prövning skall ha kommit in till inspek-
tionen inom tre veckor från det att den berörde fått del av penningmark-
nadscentralens beslut.
Beslut av bankinspektionen i en fråga som avses i första stycket får
överklagas hos kammarrätten.
Beslut av penningmarknadscentralen i en fråga som avses i första stycket
får tillämpas utan hinder av att bankinspektionens prövning har påkallats,
om inte inspektionen beslutar annat. Bankinspektionens beslut i en sådan
fråga skall verkställas även om det har överklagats, om inte kammarrätten
beslutar annat.
Medlemskap i penningmarknadscentralen är en förutsättning för rätten att
öppna penningkonton och göra anmälan om registreringsåtgärder hos
centralen, och medlemskapet är därmed även ett villkor för auktorisation
som placerarombud. En fråga om medlemskap synes därför röra en civil
rättighet i den mening som avses i art. 6 i den europeiska konventionen om
mänskliga rättigheter. Det har därför ansetts nödvändigt att införa regler
som ger möjlighet till domstolsprövning i fall då penningmarknadscentra-
len har vägrat någon medlemskap.
I fråga om beslut i ärenden om auktorisation av ombud föreslås nedan
under 3 kap. 1 § efter mönster av vad som gäller i andra sammanhang att
beslutsbefogenheten skall ankomma på bankinspektionen med möjlighet
att överklaga till kammarrätt. Det har ansetts lämpligt att beslut i fråga om
medlemskap och uteslutande av medlem prövas i samma ordning.
Mot bakgrund av dessa överväganden har i förevarande paragraf föresla-
gits den ordningen att ett beslut, varigenom penningmarknadscentralen
avslagit en framställning om medlemskap eller uteslutit en medlem, på
ansökan av den berörde skall kunna omprövas av bankinspektionen och
att inspektionens beslut därefter skall kunna överklagas till kammarrätten.
Som paragrafen har avfattats kan bankinspektionens beslut överklagas
52
även av penningmarknadscentralen i fall då inspektionen har ändrat ett Prop. 1990/91: 106
beslut som centralen har fattat.
Som framgår av 1 § fjärde stycket kan penningmarknadscentralen som
medlem vid sidan av riksbanken och riksgäldskontoret endast anta den för
vilken bankinspektionen har tillstyrkt medlemskap.
3 kap. Ombud och förvaltare
1 §
En medlem i penningmarknadscentralen kan av bankinspektionen aukto-
riseras att såsom ombud öppna penningkonton4 och göra anmälan för
registreringsåtgärder för borgenärers och andra rättighetshavares räkning
hos penningmarknadscentralen (placerarombud) och att på motsvarande
sätt företräda utfärdare av skuldförbindelser hos centralen (emittentom-
bud). Riksbanken har rätt att utan auktorisation uppträda som placerar-
ombud och emittentombud inom ramen för riksbankens uppgifter som
centralbank.
En bank eller en fondkommissionär kan av bankinspektionen auktorise-
ras att såsom förvaltare i stället för borgenären registreras på penningkon-
to i fråga om skuldförbindelser som omfattas av ett förvaltningsuppdrag
(förvaltarregistrering). Riksbanken har rätt att utan auktorisation uppträ-
da som en sådan förvaltare inom ramen för sina uppgifter som central-
bank. Är skuldförbindelser föremål för handel utomlands kan, efter till-
stånd av bankinspektionen, i stället för borgenär som är bosatt utomlands,
den som i utlandet fått uppdrag att förvalta hans förbindelser registreras
som förvaltare på penningkonto.
En auktorisation eller ett tillstånd enligt första eller andra stycket får
förenas med särskilda villkor för att allmänna och enskilda intressen skall
tillgodoses. Auktorisationen eller tillståndet kan återkallas av bankinspek-
tionen, om ett villkor har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om
det annars inte längre finns förutsättningar för auktorisation eller tillstånd.
Beslut av bankinspektionen i frågor om auktorisation eller tillstånd får
överklagas hos kammarrätten. Beslutet skall verkställas även om det har
överklagats, om inte kammarrätten beslutar annat.
Första stycket
Som framgår av lagtexten kan en auktorisation avse behörighet att företrä-
da placerare (placerarombud) eller emittenter (emittentombud). Inte bara
placerare utan även emittenter som inte är medlemmar måste alltså låta
sig företrädas gentemot penningmarknadscentralen av medlemmar som
erhållit auktorisation som ombud.
Självfallet kan auktorisation samtidigt meddelas för rätt att uppträda
både som placerarombud och emittentombud.
Någon generell skyldighet för medlemmarna eller någon av dem att ta på
sig uppdrag som ombud har inte föreskrivits i lagen. Frågan om en sådan
skyldighet kan lämpligen regleras i penningmarknadscentralens avtal med
medlemmarna (jfr departementspromemorian s. 43 f). Detsamma gäller i
fråga om möjligheten att återkalla ett åtagande gentemot en viss kund att
vara placerarombud.
41 den till propositionen fogade lagtexten benämnda penningmarknadskonton.
53
Möjligheten att erhålla auktorisation som ombud har inte begränsats till Prop. 1990/91: 106
medlemmar som är banker och fondkommissionärer, låt vara att det i
första hand är sådana institut som bör komma i fråga. Det torde emellertid
vara ändamålsenligt att även t. ex. försäkringsbolag och Stadshypoteks-
kassan i viss utsträckning kan uppträda som placerarombud. Det bör
ankomma på bankinspektionen att bedöma behovet av eventuella be-
gränsningar for sådana fall.
Penningmarknadscentralen bör lämpligen höras i ärenden angående
auktorisation.
För att riksbanken på ett smidigt sätt skall kunna fortsätta sin nuvaran-
de verksamhet att företräda bl. a. vissa utländska centralbanker på den
svenska penningmarknaden har riksbanken i andra meningen tillerkänts
en viss rätt att utan auktorisation uppträda som placerarombud och emit-
tentombud (jfr 24 § lagen, 1988:1385, om Sveriges riksbank). Den nu
angivna behörigheten innebär inte någon skyldighet för riksbanken att i
likhet med övriga placerarombud överta uppdrag från placerarombud som
har förlorat sin behörighet (jfr 3 § i förevarande kapitel).
Andra stycket
Från ett placerarombud skall skiljas en förvaltare som avses i förevarande
stycke. Placerarombudets uppgifter är i princip begränsade till att företrä-
da placerare gentemot penningmarknadscentralen. Förvaltaren däremot
har att förvalta en placerares skuldförbindelser enligt vad som kan vara
bestämt i ett forvaltningsavtal mellan placeraren och förvaltaren. En för-
valtare som inte själv är medlem i penningmarknadscentralen måste gent-
emot denna låta sig företrädas av ett placerarombud.
På samma sätt som enligt aktiekontolagen har innehav av skuldförbin-
delser som avses i förevarande lag ansetts böra kunna förvaltarregistreras
hos svensk auktoriserad förvaltare. En auktorisation som har meddelats
enligt aktiekontolagen medför emellertid inte utan vidare behörighet att
också vara förvaltare även enligt förevarande lag. I stället fordras enligt
styckets första mening ett särskilt auktorisationsbeslut. Härigenom blir det
möjligt att auktorisera en förvaltare enbart med avseende på penningkon-
tosystemet och att därvid ställa villkor som är specifika for detta system. I
praktiken torde emellertid den som auktoriseras som förvaltare enligt
aktiekontolagen ofta auktoriseras som förvaltare även enligt förevarande
lag.
I samma omfattning som när det enligt första stycket är fråga om att
uppträda som ombud kan riksbanken enligt andra meningen i förevarande
stycke uppträda som förvaltare utan att först erhålla auktorisation.
Enligt 3 kap. 10 § andra stycket aktiebolagslagen, 1975:1385, (jfr prop.
1970:99 s. 61 f och 113) finns möjlighet for forvaltarregistrering av aktier
hos utländsk förvaltare efter särskilt tillstånd som kan meddelas på ansö-
kan av vederbörande bolag. Någon motsvarande möjlighet har inte genom
aktiekontolagen tillskapats i fråga om skuldförbindelser. Bl. a. sådana lån
som kommer i fråga inom penningmarknadssystemet placeras emellertid
ofta utomlands. Det finns därför ett påtagligt praktiskt behov av att tillåta
54
utländsk forvaltarregistrering i fråga om skuldförbindelser som hanteras Prop. 1990/91: 106
enligt förevarande lag. Inte heller några principiella skäl talar emot att
tillåta detta.
På grund härav föreskrivs i styckets tredje mening att utländsk förvalta-
re (s. k. nominee) efter särskilt tillstånd skall kunna registreras som borge-
när för sina kunders räkning, förutsatt att dessa är bosatta utomlands.
Även sådana tillstånd meddelas av bankinspektionen. Frågor om tillstånd
bör kunna prövas på ansökan av emittenten eller av den tillämnade förval-
taren (eller ombud för denne).
En förvaltare som avses i detta stycke får själv göra anmälningar till
penningmarknadscentralen för registrering endast om han är medlem i
centralen. I annat fall är han hänvisad till att anlita någon medlem som
ombud.
Något hinder torde inte föreligga mot att ett utländskt förvaltarinstitut, i
stället för att vara nominee enligt förevarande stycke, väljer att i eget namn
men för sina kunders räkning låta registrera skuldförbindelser hos en
svensk auktoriserad förvaltare.
Tredje och fjärde styckena
Styckenas innehåll motsvarar i huvudsak vad som föreskrivs i 8 kap. 1 §
andra och tredje styckena aktiekontolagen angående auktorisation och
tillstånd som avses i sistnämnda paragraf (jfr även 1 § 3 aktiekontoförord-
ningen, 1989:845).
När det gäller auktorisation som placerarombud kan det ibland komma i
fråga att med stöd av bestämmelserna i tredje stycket första meningen
begränsa ombudsfunktionen till att avse endast vissa placerare. Beträffan-
de ett försäkringsbolag kan det t. ex. vara naturligt att begränsa dess
auktorisation som placerarombud till att omfatta placeringsservice endast
för egna koncernbolag.
2§
Upphör den som har auktoriserats enligt 1 § första stycket att vara medlem
i penningmarknadscentralen, är auktorisationen utan verkan.
För tydlighetens skull har i denna paragraf upptagits en regel av innebörd
att ett auktorisationsbeslut omedelbart förfaller om den auktoriserade
medlemmen upphör att vara medlem. Någon återkallelse av auktorisa-
tionen är alltså inte nödvändig i ett sådant fall.
3§
Om någon har auktoriserats som placerarombud men auktorisationen
återkallas eller förlorar sin verkan enligt 2 §, skall de uppdrag som lämnats
ombudet med stöd av 1 § första stycket på begäran av den berättigade
övertas av annan medlem av penningmarknadscentralen som har auktori-
serats som sådant ombud.
55
Någon skyldighet för placerarombud att alltid stå till förfogande som Prop. 1990/91:106
ombud har inte införts. Ett undantag har dock ansetts böra gälla i fall då
ett auktoriserat placerarombud förlorar sin behörighet att vara ombud. De
placerare som har lämnat ombudet uppdrag måste även då kunna förfoga
över sina förbindelser. Det torde visserligen kunna förutses att i sådana fall
normalt beviljas en frist för avveckling av uppdragen, men detta kan inte
alltid förutsättas vara möjligt. Om ett placerarombud förlorar sin behörig-
het, är därför enligt förevarande paragraf varje annan medlem i penning-
marknadscentralen som auktoriserats som placerarombud skyldig att
överta de förvaltningsuppdrag som har utövats av ett ombud som har
förlorat sin behörighet. Det kan i detta sammanhang anmärkas att funktio-
nen som ombud i sig inte medför något ansvar för placerarens förpliktel-
ser. Även i nu avsedda fall torde emellertid en viss möjlighet föreligga för
ett placerarombud att i extremfall återkalla sitt åtagande gentemot en kund
att vara placerarombud.
4 kap. Register
1§
För varje utfärdare av sådana skuldförbindelser som förvaltas av penning-
marknadscentralen skall hos centralen finnas ett register. Registret skall
bestå av en förteckning över skuldförbindelserna, en löpande journal, en
förteckning över förhandsregistreringar samt de penningkonton som har
öppnats för borgenärerna.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registren hos penningmarknads-
centralen. Frågorna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt
4.3.
Lagen innehåller inte någon särskild bestämmelse om ändamålet med
ett register enligt förevarande paragraf (jfr 5 och 6 a §§ datalagen,
1973:289). Ändamålet med ett sådant register, nämligen att bilda underlag
för rättsverkningar av registreringar och för likvidhanteringen, har emel-
lertid ansetts framgå på ett tillräckligt tydligt sätt av lagen i övrigt (jfr prop
1988/89:152 s. 147 och 150).
2§
I penningkonto för skuldförbindelser som inte är förvaltarregistrerade
skall anges
1. skuldbelopp och lånevillkor samt, i förekommande fall, antalet skuld-
förbindelser och dessas nominella belopp,
2. verkställd utbetalning av kapitalbelopp eller ränta,
3. borgenärens namn, identifieringsnummer och postadress, om borge-
nären är medlem i penningmarknadscentralen,
4. pantsättningar utom i fall som avses i 7 kap. 7 § andra stycket,
5. i förekommande fall att borgenären har förvaltare enligt 11 kap. 7 §
föräldrabalken med uppdrag som omfattar förvaltning av skuldförbindel-
serna,
6. konkurs avseende borgenären samt utmätning, kvarstad eller betal-
ningssäkring avseende en skuldförbindelse eller panträtt i skuldförbindel-
sen utom i sådana fall av utmätning som avses i 7 kap. 7 § tredje stycket,
56
7. förbehåll enligt 15 kap. 8 § föräldrabalken, Prop. 1990/91: 106
8. andra inskränkningar för borgenären att ta emot betalning eller att i
övrigt göra skuldförbindelsen gällande,
9. namn, identifieringsnummer och postadress för panthavare och den
som har en rättighet på grund av inskränkning enligt 8 eller, om rättighets-
havaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, uppgift om vem
som i egenskap av placerarombud är behörig att företräda honom.
I penningkonto för annan än medlem skall i stället för de uppgifter som
avses i första stycket 3 antecknas en särskiljbar beteckning för borgenären
samt en uppgift om vem som i egenskap av placerarombud är behörig att
göra anmälan om registreringsåtgärder. Vad som föreskrivs i denna lag om
den som är antecknad på penningkonto som borgenär gäller även borgenär
för vilken särskiljbar beteckning har antecknats enligt vad nu har sagts.
Penningmarknadscentralen skall med hjälp av automatisk databehand-
ling föra en särskild förteckning över de borgenärer som avses i andra
stycket. I förteckningen skall anges de uppgifter som avses i första stycket 3
samt den särskiljbara beteckning som avses i andra stycket.
I paragrafen anges vad ett penningkonto för icke förvaltarregistrerade
skuldförbindelser skall innehålla. Angående förvaltarregistrerade skuldför-
bindelser hänvisas till 3 §.
Första stycket
Stycket har avfattats i huvudsak efter förebild av 9 kap. 4 § aktiekonto-
lagen.
Av punkt 3 framgår att denna punkt endast skall tillämpas på en borge-
när som är medlem av penningmarknadscentralen.
Av hänvisningen i punkt 4 till 7 kap. 7 § andra stycket i förevarande lag
följer att andrahandspantsättningar inte skall anges på penningkonto.
Av hänvisningen i punkt 6 till 7 kap. 7 § tredje stycket framgår vidare att
inte heller utmätning av en pantsatt skuldförbindelse skall anges på pen-
ningkonto.
Enligt punkt 9 skall en panthavare individualiseras i registret endast om
panthavaren är medlem av penningmarknadscentralen. I andra fall, dvs.
då en panthavare måste låta sig företrädas av ett placerarombud (se 3 kap.
1 §), skall av praktiska skäl registret endast ange vem som är placerarom-
bud för panthavaren. Placerarombudet får här en ställning som påminner
om en förvaltares. Det som nu har sagts om panthavare gäller även
innehavare av andra begränsade rättigheter till en skuldförbindelse. Be-
stämmelserna angående panthavare i punkt 9 blir givetvis tillämpliga
endast om det är fråga om en pantsättning som skall anges i penningkontot
(se punkt 4).
Andra stycket
Av sekretesskäl har identiteten hos en placerare som inte är medlem av
penningmarknadscentralen inte ansetts böra framgå av penningkontot. En
sådan placerare skall därför enligt förevarande stycke anges på penning-
konto genom en för honom unik identifikationsbeteckning jämte uppgift
57
om vem som är placerarombud. Vad som föreskrivs i lagen (se exempelvis Prop. 1990/91: 106
7 kap. 1 §) om rättsverkningarna av att någon är antecknad som borgenär
gäller även i ett sådant fall.
Tredje stycket
Enligt förevarande stycke skall penningmarknadscentralen vid sidan av
penningkontona föra en förteckning som anger identiteten hos de borgenä-
rer som avses i andra stycket. Förteckningen har till ändamål att ge
penningmarknadscentralen möjlighet att identifiera de på konton registre-
rade borgenärerna, bl. a. för att penningmarknadscentralen skall kunna
utföra uppdrag att förvalta låneemissionerna. För att identifiering skall
kunna ske måste även den i andra stycket avsedda, särskiljbara beteck-
ningen registreras i förteckningen.
Förteckningen ingår inte i det register som anges i 1 §. Eftersom förteck-
ningen skall föras med hjälp av automatisk databehandling utgör den
emellertid, i den mån fysiska personer är intagna i denna, ett personregis-
ter enligt datalagen.
3§
Ett penningkonto för skuldförbindelser som är förvaltarregistrerade skall
innehålla
1. de uppgifter som avses i 2 § första stycket 1 och 2,
2. förvaltarens namn, identifieringsnummer samt postadress, om förval-
taren är medlem i penningmarknadscentralen,
3. anmärkning att skuldförbindelserna förvaltas för annans räkning,
4. om förvaltaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, uppgift
om vem som i egenskap av placerarombud är behörig att göra anmälan om
registreringsåtgärder.
Om förvaltaren inte är medlem i penningmarknadscentralen, skall be-
stämmelserna i 2 § andra och tredje styckena tillämpas på förvaltaren. Vad
som där föreskrivs om borgenär skall i stället avse förvaltare.
Paragrafen anger vad ett penningkonto för förvaltarregistrerade skuldför-
bindelser skall innehålla. Paragrafen gäller både vid svenskt och utländskt
förvaltarskap (jfr 3 kap. 1 § andra stycket).
Första stycket
Föreskrifterna i punkterna 1 — 3 överensstämmer i huvudsak med vad som
gäller enligt 9 kap. 5 § aktiekontolagen. Av punkt 2 framgår att denna
punkt endast skall tillämpas på en förvaltare som är medlem av penning-
marknadscentralen.
I punkt 4 , som saknar motsvarighet i aktiekontolagen, ges en regel med
sikte på den situationen att förvaltaren inte är medlem i penningmark-
nadscentralen. I ett sådant fall måste förvaltaren låta sig företrädas av ett
placerarombud, vilkens identitet skall framgå av kontot.
58
Andrastycket Prop. 1990/91:106
Hänvisningarna i detta stycke innebär att en förvaltare som inte är med-
lem i penningmarknadscentralen från sekretessynpunkt skall behandlas på
samma sätt som en borgenär som innehar ett penningkonto för skuldför-
bindelser men som inte är medlem i centralen.
4§
För vaije anteckning i en löpande journal, i en förteckning över förhands-
registreringar eller i ett penningkonto skall det framgå av registret vilken
dag och vid vilken tidpunkt på dagen som anteckningen gjordes.
Med hänsyn till de rättsverkningar som är knutna till införandet av olika
uppgifter i penningkonton (se t. ex. 7 kap. 3 §) har det ansetts angeläget att
det för varje anteckning anges vilken dag och tidpunkt på dagen som
anteckningen skedde. En motsvarande tidsangivelse har ansetts motiverad
när det är fråga om anteckningar i den löpande journalen och förteckning-
en över förhandsregistreringar. 1 förevarande paragraf har därför tagits in
en uttrycklig föreskrift om tidsangivelse i enlighet med vad nu har sagts (jfr
2 kap. 4 § aktiekontolagen).
5§
Genom penningmarknadscentralens försorg skall en skuldförbindelse på
ett penningkonto förses med ett nummer eller annat kännetecken, om det
finns behov av att särskilja skuldförbindelsen från andra förbindelser på
samma konto.
Paragrafen som motsvarar 2 kap. 5 § aktiekontolagen innebär att en skuld-
förbindelse på ett penningkonto skall individualiseras i förhållande till
andra skuldförbindelser på samma konto, om det finns behov av det. Ett
sådant behov kan föreligga t. ex. om en pantsättning eller annan rådighets-
inskränkning som hänför sig till ett visst konto inte belastar alla skuldför-
bindelserna på kontot likformigt.
6§
Penningmarknadscentralen skall ansvara för att registren och förteckning-
arna enligt 2 § tredje stycket förs på sådant sätt som föreskrivs i denna lag
eller annan författning.
Penningmarknadscentralen är registeransvarig enligt datalagen
(1973:289) för registren och förteckningarna.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § aktiekontolagen.
Första stycket
Innebörden av penningmarknadscentralens ansvar framgår främst av reg-
lerna i 8 kap. om ersättningsskyldighet för centralen. 59
Andrastycket Prop. 1990/91: 106
På motsvarande sätt som värdepapperscentralen i fråga om avstämnings-
register enligt aktiekontolagen har penningmarknadscentralen ansetts böra
betraktas som registeransvarig enligt datalagen för registren och förteck-
ningarna enligt förevarande kapitel. Penningmarknadscentralen ansvarar
alltså för att de uppgifter fullgörs som enligt datalagen ankommer på den
registeransvarige.
5 kap. Registreringsåtgärder
Reglerna i förevarande kapitel har i viss omfattning motsvarigheter i 4
kap. aktiekontolagen. En skillnad föreligger så tillvida att bestämmelserna
1 det sistnämnda kapitlet avser bl. a. anmälningar till kontoförande insti-
tut. Enligt den nu aktuella lagen förekommer inte några kontoförande
institut och bestämmelserna om anmälningar i förevarande kapitel avser
endast sådana som sker till penningmarknadscentralen. De anmälningar
som en enskild placerare gör till sitt placerarombud omfattas alltså inte av
regleringen i förevarande kapitel.
1 §
På grundval av anmälningar från medlemmarna skall penningmarknads-
centralen i fråga om skuldförbindelser registrera förvärv, pantsättningar
och andra ändringar i förhållanden som enligt 4 kap. 2 eller 3 § skall vara
angivna i registret. Medlemmarna är skyldiga att göra anmälan till centra-
len om sådana ändringar.
Av paragrafen framgår att det som regel endast är medlemmarna som får
göra anmälan till penningmarknadscentralen för registreringsåtgärder (jfr
2 § första stycket). En sådan anmälan kan en medlem göra för egen räkning
eller, i egenskap av placerarombud, för någon annans räkning. Den i andra
meningen angivna skyldigheten att göra anmälan till penningmarknad-
scentralen om förändringar gäller inte bara för affärstransaktioner utan
också för fall då en placerare för vilken medlemmen är ombud t. ex. har
försatts i konkurs.
2§
Penningmarknadscentralen skall vidta registreringsåtgärder med anled-
ning av sådana anmälningar från statliga myndigheter som avser medlem-
mars förhållanden.
Panträtt som följer av 9 kap. 3 § första stycket skall utan anmälan från
medlem registreras av penningmarknadscentralen. Medlem kan bemyndi-
ga centralen att utan anmälan registrera panträtt även i andra fall.
Första stycket
Stycket som har viss motsvarighet i 4 kap. 3 § aktiekontolagen, innebär att
statliga myndigheter kan göra anmälningar för registreringar direkt till
60
penningmarknadscentralen. Detta gäller dock endast sådana anmälningar Prop. 1990/91: 106
som avser medlemmars förhållanden. Om en anmälan i stället avser en
placerare som företräds av ett placerarombud, skall anmälningen göras hos
ombudet, som i så fall i enlighet med 1 § andra meningen i sin tur är
skyldig att göra anmälan hos penningmarknadscentralen. När en sådan
anmälan görs hos ett placerarombud, får det ankomma på ombudet att
pröva behörigheten hos den som uppträder som placerare eller som ställfö-
reträdare för en placerare.
En anmälan från en statlig myndighet kan innehålla exempelvis uppgift
om utmätning, kvarstad eller betalningssäkring. Det är då fråga om rådig-
hetsinskränkningar som skall registreras (se 4 kap. 2 § första stycket).
Underrättelser om rådighetsinskränkningar i fråga om den som låtit
förvaltarregistrera sina förbindelser skall i stället göras till förvaltaren.
Andra stycket
I första meningen är det fråga om en s. k. legal panträtt, dvs. en panträtt
som omedelbart följer av lag och alltså inte förutsätter något avtal om
panträttsupplåtelse.
Avsikten är att penningmarknadscentralen även genom avtal skall kun-
na tillförsäkra sig panträtt i registrerade skuldförbindelser, t. ex. i samband
med s. k. forward- och terminsaffärer. För tydlighetens skull har en regel
med sikte på sådana avtalsbaserade panträtter tagits in i andra meningen .
3§
Om ett förhållande som skall registreras anmäls till penningmarknadscen-
tralen, skall den registreringsåtgärd som anmälan avser genast vidtas.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § aktiekontolagen.
Som framgår av 7 kap. är viktiga rättsverkningar knutna till registre-
ringsåtgärderna. Det är därför angeläget att en registreringsåtgärd vidtas så
snart förutsättningar för åtgärden föreligger.
En underlåtenhet att genast vidta registreringsåtgärden kan medföra
skadeståndsskyldighet enligt bestämmelserna i 8 kap.
4§
En registreringsåtgärd vidtas genom anteckning i den löpande journalen,
genom förhandsregistrering i de fall då detta skall ske enligt 9 kap. 2 eller
6 § samt, sedan samtliga villkor för registrering har uppfyllts, genom
anteckning på ett penningkonto.
1 annat fall än som avses i 2 § sker anteckning i den löpande journalen
genom medlemmarnas försorg. En anteckning i den löpande journalen
som berör penningkonton för vilka olika medlemmar svarar skall anses ha
skett när sammanstämmande anmälningar av dessa har gjorts.
I fråga om registreringsåtgärd som avses i 2 § sker anteckning i den
löpande journalen genom penningmarknadscentralens försorg.
Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.3.
61
Första stycket prop. 1990/91: 106
I enlighet med vad som anges i lagtexten förekommer tre olika slags
registreringsåtgärder, nämligen anteckning i den löpande journalen, för-
handsregistrering och anteckning på penningkonto.
Som framgår av 7 kap. 6 § inträder i betydande utsträckning rättsverk-
ningarna av en registrering redan genom förhandsregistreringen, under
förutsättning att anteckning därefter även sker på penningkonto.
Att anteckningarna även i den löpande journalen skall ske med hjälp av
automatisk databehandling framgår av 1 kap. 2 §.
Som framgår av förevarande stycke måste samtliga villkor för en trans-
aktion vara uppfyllda för att den slutliga registreringsåtgärden skall få
vidtas, nämligen att ett penningkonto påverkas av transaktionen. I vissa
fall, t. ex. vid en pantsättning, kan alla förutsättningarna för transaktionen
vara uppfyllda redan från början. Anteckning sker då i princip samtidigt i
den löpande journalen och på penningkonto.
Andra stycket
Som har framgått av 1 § är det som regel penningmarknadscentralen som
vidtar de registreringsåtgärder som avses i lagen. Ett undantag från detta
gäller emellertid enligt bestämmelserna i första meningen i förevarande
stycke. Bestämmelserna innebär att anteckningar i den löpande journalen i
stället vidtas av medlemmarna. Den eventuella skada som kan uppkomma
genom att en medlem därvid handlar oaktsamt ligger således i princip
utanför penningmarknadscentralens kontrollansvar (jfr bestämmelserna i
8 kap. nedan).
Anteckningarna i den löpande journalen utgör underlag för den leve-
rans- och säkerhetskontroll som penningmarknadscentralen i förekom-
mande fall gör inför förhandsregistreringen, vilken resulterar i en tillfällig
”låsning” av förvärvsobjeket (jfr avsnitt 4.3). En anteckning i den löpande
journalen som berör penningkonton för vilka olika medlemmar svarar kan
därför enligt andra meningen äga rum endast om det föreligger samman-
stämmande anmälningar från dessa medlemmar.
5§
Om en anmälan till penningmarknadscentralen är ofullständig men bris-
ten går att avhjälpa, skall anmälaren föreläggas att inom viss tid komplet-
tera underrättelsen.
Paragrafen, som motsvarar 4 kap. 6 § aktiekontolagen, är avsedd för
sådana fall där ett registreringsärende är ofullständigt i formellt hänseende
men där bristen kan antas bli snabbt avhjälpt. Det kan t. ex. vara fråga om
behörighetshandlingar som behöver kompletteras.
6§
En begäran om registreringsåtgärd skall avslås av penningmarknadscentra-
len, om förutsättningar för registrering saknas och det inte är fråga om fall
som avses i 5 §.
62
Paragrafen motsvarar 4 kap. 8 § aktiekontolagen. Prop. 1990/91:106
Efter ett avslag på en begäran om registreringsåtgärd torde det vara
möjligt att väcka talan vid allmän domstol i registreringsfrågan. Denna lag
innehåller inte några motsvarigheter till bestämmelserna i aktiekontolagen
om omprövning av beslut hos värdepapperscentralen eller om prövning av
beslut hos aktiekontonämnden.
7§
Innan anteckning på penningkonto skett får en anmälan rättas. Detta
gäller dock inte, om anmälan har lett till förhandsregistrering enligt 9 kap.
2 eller 6 §.
Paragrafen motsvarar närmast 4 kap. 9 § aktiekontolagen.
Huvudregeln i första meningen avser att ge penningmarknadscentralens
medlemmar en möjlighet att på ett smidigt sätt rätta olika typer av fel.
En förhandsregistrering innebär en ”låsning” av förvärvsobjektet så att
vidare förfoganden över detta inte kan äga rum under en viss tid. Som
framgår av andra meningen har därför en anmälan som lett till förhandsre-
gistrering inte ansetts böra kunna rättas enligt huvudregeln i första me-
ningen.
8§
En anteckning på penningkonto skall rättas av penningmarknadscentralen,
om anteckningen innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av pen-
ningmarknadscentralens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknan-
de förbiseende eller till följd av något tekniskt fel. Tillfälle att yttra sig skall
lämnas den vars rätt berörs.
Paragrafen har motsvarighet i bl. a. 4 kap. 11 § aktiekontolagen i dess
hittillsvarande lydelse men har närmast utformats efter mönster av bl. a. 4
kap. 22 § lagen (1984:649) om företagshypotek i dess lydelse enligt SFS
1990:455.
Det är i förevarande paragraf fråga om sådana fall då en anteckning på
ett penningkonto av någon anledning har kommit att avvika från vad
penningmarknadscentralen har avsett. Om oriktigheten däremot beror på
något annat förhållande, t. ex. att en föreskrift i förevarande lag har åsido-
satts, kan rättelse vinnas endast genom prövning i rättegång.
Rättelse skall ske även i fall då felet har orsakats av någon annan än
penningmarknadscentralen själv (jfr prop. 1989/90:71 s. 50 f).
En fråga om rättelse enligt förevarande paragraf kan penningmarknads-
centralen ta upp självmant eller efter påpekande.
Rättelsebestämmelserna i förevarande paragraf innefattar en särregle-
ring i förhållande till reglerna i 8 § datalagen om rättelse, ändring eller
uteslutning av en oriktig eller missvisande uppgift i ett personregister. De
sistnämnda reglerna blir alltså inte tillämpliga i fråga om anteckningar på
penningkonton. 63
9§
Penningmarknadscentralen får ur register avföra anteckningar som uppen-
barligen saknar betydelse. De avförda uppgifterna skall bevaras i minst tio
år.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 13 § aktiekontolagen.
Arkiveringsregeln i andra meningen gör det möjligt att ta reda på tidiga-
re händelser och förhållanden när det gäller ett register. Detta kan t. ex.
vara av betydelse för en rättsägare i händelse av en tvist.
Den angivna arkiveringstiden utgör en minimitid. Inget hindrar alltså
att uppgifterna bevaras under längre tid än tio år.
6 kap. Insyn och sekretess
1§
Varje medlem i penningmarknadscentralen skall beredas möjlighet att
med hjälp av egna terminaler fortlöpande ta del av uppgifter om de
penningkonton som medlemmen förfogar över för egen del eller som
placerarombud.
Var och en som i övrigt är registrerad på ett penningkonto har rätt att på
begäran få besked från penningmarknadscentralen om kontots innehåll i
den mån innehållet berör hans rätt. Den som har ett placerarombud skall
rikta sin begäran till ombudet.
Jfr 5 kap. 1 — 3 §§ aktiekontolagen.
Avsikten är att medlemmarna i penningmarknadscentralen på egna
terminaler fortlöpande genom on line-förbindelse skall kunna följa utveck-
lingen på penningkonton som de förfogar över för egen räkning eller som
placerarombud. Dessutom har var och en som i övrigt är registrerad på ett
penningkonto ansetts böra ha möjlighet att få besked om kontots innehåll i
den mån det berör hans rätt.
2§
Om betalning av kapitalbelopp eller ränta på grund av skuldförbindelse
skall göras utan förmedling av penningmarknadscentralen, har utfardaren
av skuldförbindelsen rätt att i den mån det behövs för detta ändamål få
uppgifter beträffande de penningkonton som ingår i registret samt, beträf-
fande penningkonto som avses i 3 kap. 1 § första stycket, uppgift om
borgenärens namn, personnummer eller annat identifieringsnummer samt
postadress.
Första stycket tillämpas också, om penningmarknadscentralens förvalt-
ning av låneemissionen upphör.
Paragrafen innehåller undantag från principen om borgenärernas anony-
mitetsskydd mot emittenten. Frågorna har behandlats i den allmänna
motiveringen, avsnitt 4.8.
Paragrafen innebär att en emittent har rätt att få kännedom om borgenä-
rernas identitet endast om betalning av kapitalbelopp eller ränta skall ske
Prop. 1990/91: 106
64
utan förmedling av penningmarknadscentralen eller om centralens förvalt- Prop. 1990/91: 106
ning av låneemissionen upphör.
Som framhållits i den allmänna motiveringen bör borgenärernas anony-
mitetsskydd även kunna avtalas bort i lånevillkoren. Någon särskild lag-
bestämmelse om det har inte ansetts erforderlig.
Med hänsyn till huvudprincipen om borgenärernas anonymitetsskydd
har det inte införts några bestämmelser som motsvarar reglerna i 9 kap.
10 § aktiekontolagen om auktoriserad förvaltares uppgiftsskyldighet.
3§
Den som är eller har varit anställd vid penningmarknadscentralen får inte
obehörigen röja uppgifter som har antecknats i ett sådant register som
avses i 4 kap.
Paragrafen motsvarar 5 kap. 4 § aktiekontolagen.
Ett obehörigt röjande av en uppgift föreligger givetvis inte, om skyldig-
het att lämna uppgiften följer av lag eller förordning. En sådan uppgifts-
skyldighet föreligger enligt 1 § i förevarande kapitel.
Ett uppgiftslämnande kan vara behörigt även på annan grund. Som
exempel kan nämnas att de rättighetshavare som berörs av en viss konto-
uppgift har samtyckt till att uppgiften lämnas ut.
Om tystnadsplikten åsidosätts kan straffansvar inträda enligt 20 kap. 3 §
brottsbalken för brott mot tystnadsplikt. Även skadeståndsansvar kan
komma i fråga.
4§
Föreligger misstanke om brott mot insiderlagen (1990:1342) skall pen-
ningmarknadscentralen på begäran lämna bankinspektionen eller åklagare
besked om innehållet i register och förteckningar som avses i 4 kap. Besked
skall lämnas utan kostnad.
Paragrafen, som motsvarar 5 kap. 5 § första stycket aktiekontolagen i dess
lydelse enligt SFS 1990:1348, innebär att de myndigheter som utreder
överträdelser mot reglerna i insiderlagen (1990:1342) har rätt till upplys-
ningar ur register och förteckningar som skall föras enligt förevarande lag.
7 kap. Rättsverkan av registrering
I likhet med aktiekontolagen innebär förevarande lag att de rättsverkning-
ar som eljest knyts till innehavet av ett värdepapper i stället följer av
registreringen. Dessa rättsverkningar inträder emellertid enligt den nya
lagen under vissa förutsättningar vid en förhandsregistrering och inte, som
enligt aktiekontolagen, vid en anteckning i en daglig journal (se härom
närmare i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.3). I övrigt beskrivs rätts-
verkningarna i den nya lagen på samma sätt som enligt aktiekontolagen.
Förevarande kapitel motsvarar därför praktiskt taget helt och hållet 6 kap.
och 9 kap. 7 och 8 §§ aktiekontolagen. Beträffande den närmare innebör-
den av reglerna hänvisas till prop. 1988/89:152. 65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 106
1 §
Den som är antecknad på ett penningkonto som borgenär är med de
begränsningar som framgår av kontot behörig att förfoga över den skuld-
förbindelse till vilken anteckningen hänför sig.
Behörig att ta emot betalning med anledning av en skuldförbindelse är
den som på förfallodagen eller på fastställd avstämningsdag är antecknad
som borgenär på ett penningkonto i registret eller som är berättigad att i
andra fall ta emot betalningen. Detta gäller dock inte om gäldenären eller,
då betalningen erläggs av penningmarknadscentralen för gäldenärens räk-
ning, centralen insåg eller borde ha insett att betalningsmottagaren inte var
berättigad att ta emot betalning för skuldförbindelsen.
Första och andra styckena gäller inte i fråga om en skuldförbindelse för
vilken förvärvet är förhandsregistrerat enligt 9 kap. 2 § första stycket. Så
länge förhandsregistreringen består får inte borgenären förfoga över för-
bindelsen. Under samma tid är penningmarknadscentralen behörig att ta
emot betalning som avses i andra stycket.
Den som är antecknad på ett penningkonto som placerarombud för en
borgenär är behörig att på borgenärens vägnar ta emot betalning som avses
i andra stycket eller betalning som erläggs med anledning av förfogande
över skuldförbindelsen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om behörighet att förfoga över skuld-
förbindelser och att ta emot betalning.
Första och andra styckena
Styckena motsvarar 6 kap. 1 § respektive 9 kap. 7 § aktiekontolagen.
Tredje stycket
Stycket som avser förhandsregistrerade skuldförbindelser saknar motsva-
righet i aktiekontolagen. Regleringen innebär att skuldförbindelsen ”låses”
och alltså inte kan disponeras av den som står antecknad som borgenär så
länge förhandsregistreringen gäller. Den kan alltså under denna tid inte
utmätas för borgenärens skuld (se 5 kap. 5 § utsökningsbalken). En för-
handsregistrering kan i normalfallet bestå i högst ett dygn (se 9 kap. 2 §).
Fjärde stycket
Stycket som saknar motsvarighet i aktiekontolagen innehåller en bestäm-
melse om behörighet för ett placerarombud att uppbära betalning på
borgenärens vägnar.
Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att placerarombudet är behörigt att
göra anmälan för registrering av borgenärens förfogande över en skuldför-
bindelse.
2§
För skuldförbindelser som avses i denna lag tillämpas 15 — 18 §§ lagen
(1936:81) om skuldebrev. Med besittning av eller anteckning på skulde-
brev jämställs därvid motsvarande registrering på penningkonto.
Prop. 1990/91: 106
66
Paragrafen som motsvarar 9 kap. 8 § aktiekontolagen innehåller hänvis- Prop. 1990/91: 106
ningar till bestämmelserna i lagen (1936:81) om skuldebrev angående en
emittents invändningsrätt mot ny borgenär.
3§
Om en skuldförbindelse har överlåtits och anmälan om förvärvet har
registrerats, får skuldförbindelsen därefter inte tas i anspråk av överlåta-
rens borgenärer för andra rättigheter än sådana som var registrerade vid
överlåtelsen.
Paragrafen som motsvarar 6 kap. 2 § aktiekontolagen innehåller bestäm-
melser som innebär att skydd mot en överlåtares borgenärer inträder
genom registrering av förvärvet. Enligt aktiekontolagen inträder rättsver-
kan av en registrering i princip redan genom anteckning i en daglig journal.
Som närmare framgår av 6 § i förevarande kap. är emellertid huvudregeln
enligt penningkontolagen att rättsverkan av en registrering inträder först
då förvärvet förhandsregistreras (se även avsnitt 4.3 i den allmänna moti-
veringen). 1 fråga om förvaltarregistrerade skuldförbindelser inträder det
angivna skyddet i stället genom underrättelse till förvaltaren (se 8 § andra
stycket i förevarande kapitel).
4§
Har samma skuldförbindelse överlåtits till flera var för sig, har det förvärv
företräde som registrerades först.
Registreringen ger dock inte en överlåtelse företräde framför en tidigare
överlåtelse, om förvärvaren vid förvärvet kände till eller borde ha känt till
den tidigare överlåtelsen. Detta gäller ej, om förvärvaren i sin tur har
överlåtit skuldförbindelsen till någon annan och denne vid sitt förvärv
varken kände till eller borde ha känt till den första överlåtelsen.
Bestämmelserna i denna paragraf skall även tillämpas på förvärv genom
bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärvssätt när
fråga uppkommer om företräde mellan ett sådant förvärv och en senare
överlåtelse.
Paragrafen, som behandlar dubbelöverlåtelser och liknande fall av konkur-
rens mellan flera förvärv, motsvarar 6 kap. 3 § aktiekontolagen.
5§
Har en skuldförbindelse i annat fall än som avses i 4 § förvärvats genom
överlåtelse från någon som inte var borgenär, blir förvärvet giltigt om
överlåtaren vid tidpunkten för förvärvet var antecknad på penningkonto
som borgenär samt förvärvet har registrerats och förvärvaren vid sitt
förvärv varken kände till eller borde ha känt till att överlåtaren inte var
borgenär. Vad nu sagts tillämpas även vid förvärv från den som var
borgenär men som på grund av ett förvärvsvillkor eller bestämmelser i lag
saknade rätt att förfoga över förbindelsen genom överlåtelse.
Paragrafen, som behandlar godtrosförvärv i andra fall än då fråga är om
dubbelöverlåtelse och liknande, motsvarar 6 kap. 4 § aktiekontolagen.
67
6§
Rättsverkan av en registrering enligt 3 — 5 §§ inträder då förvärvet för-
handsregistreras, under förutsättning att förvärvet därefter även registre-
ras genom anteckning på penningkonto. Om förhandsregistrering inte äger
rum, inträder rättsverkan när förvärvet registreras genom anteckning på
penningkonto.
Paragrafen anger när rättsverkan av en registrering inträder. Frågan har
behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.3. I aktiekontolagen
motsvaras paragrafen närmast av 6 kap. 5 §.
1 9 kap. i förevarande lag finns bestämmelser om förutsättningarna för
förhandsregistrering.
7§
Bestämmelserna i 1 — 6 §§ tillämpas även vid pantsättning och vid frisläp-
pande av pant.
Om den som är registrerad som borgenär i fråga om en skuldförbindelse
som inte är förvaltarregistrerad upplåter panträtt i denna till förmån för
någon annan än den hos vilken förbindelsen redan är pantsatt, inträder
dock genom underrättelse till den sistnämnde eller, om denne har placerar-
ombud, till ombudet de rättsverkningar som i andra fall uppkommer
genom registrering av en pantsättning på penningkonto för upplåtaren.
Vad som sägs i andra stycket om pantsättning genom underrättelse skall
även tillämpas vid utmätning.
Första stycket
Stycket motsvarar 6 kap. 6 § aktiekontolagen.
Andra stycket
I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt
4.4), stiftas andrahandspanträtt i en icke förvaltarregistrerad skuldförbin-
delse genom underrättelse till förstahandspanthavaren.
Underrättelsen till förstahandspanthavaren kan lämnas av pantupplåta-
ren eller andrahandspanthavaren. Några särskilda formkrav för underrät-
telsen uppställs inte i lagtexten, men det är naturligtvis önskvärt att under-
rättelsen sker skriftligt eller på något annat från bevissynpunkt lämpligt
sätt (jfr lagen, 1936:88, om pantsättning av lös egendom som innehaves av
tredje man).
Tredje stycket
Av stycket framgår att vid utmätning av överhypotek de rättsverkningar
som enligt penningkontolagens huvudprincip uppkommer genom registre-
ring, i stället och på samma sätt som vid andrahandspantsättning inträder
genom underrättelse till förstahandspanthavaren.
Av samtidigt föreslagna ändringar i 4 kap. 30 § och 6 kap. 2 § utsöknings-
balken framgår att utmätning i sådana fall som här avses även skall
Prop. 1990/91: 106
68
medföra förmånsrätt och säkerställas genom underrättelse till panthavaren Prop. 1990/91:106
eller, i förekommande fall, till dennes placerarombud.
I 8 § av förevarande kapitel finns bestämmelser om pantsättning av
förvaltarregistrerade förbindelser. Dessa bestämmelser bör kunna tilläm-
pas även vid utmätning av sådana förbindelser.
8§
I fråga om förvaltarregistrerade skuldförbindelser skall vad som i 1 och
5 §§ sägs om den som är antecknad på ett penningkonto som borgenär i
stället avse den auktoriserade förvaltaren eller den som har tillstånd enligt
3 kap. 1 § andra stycket.
Underrättas den auktoriserade förvaltaren eller tillståndshavaren om att
en förvaltarregistrerad skuldförbindelse har överlåtits eller pantsatts, in-
träder samma rättsverkningar som om överlåtelsen eller pantsättningen
hade registrerats i register hos penningmarknadscentralen.
Paragrafen som motsvarar 8 kap. 5 § aktiekontolagen behandlar rättsverk-
ningar vid hanteringen av förvaltarregistrerade skuldförbindelser.
8 kap. Rätt till ersättning
Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.9) har
penningmarknadscentralen ansetts böra vara underkastad samma ersätt-
ningsansvar som enligt 7 kap. aktiekontolagen gäller i fråga om värdepap-
perscentralen, dock med den avvikelsen att penningmarknadscentralens
ansvar inte skall omfatta skador som av oaktsamhet eller uppsåtligen
orsakas av en medlem eller av någon som medlemmen har anlitat. Regler-
nas innebörd har ingående kommenterats i prop. i 988/89:152 sid. 78 f och
114f.
1 motsats till aktiekontolagen innehåller förevarande lag vissa bestäm-
melser angående likvidhantering (se 9 kap.). Reglerna i förevarande kapi-
tel är emellertid begränsade till att avse ansvaret till följd av registrerings-
systemet. Reglerna gäller alltså inte i fråga om likvidhanteringen i annat
fall än då någon skada i samband med denna hantering kan hänföras till en
vidtagen eller underlåten registreringsåtgärd.
1 §
Om till följd av 7 kap. 4 —6 §§ ett förvärv av skuldförbindelser gäller mot
den som var borgenär eller mot någon till vars förmån en rådighetsin-
skränkning gäller, har denne rätt till ersättning av penningmarknadscent-
ralen for sin skada till följd av förvärvet.
Första stycket tillämpas också, om till följd av 7 kap. 7 § en pantsättning
av skuldförbindelser gäller mot den som äger förbindelserna eller mot
någon till vars förmån en rådighetsinskränkning gäller.
Paragrafen, som motsvarar 7 kap. 1 § aktiekontolagen, innehåller regler
om strikt ansvar för penningmarknadscentralen vid skada på grund av
godtrosförvärv.
69
2§
Tillfogas någon skada till följd av oriktig eller missvisande uppgift i ett
register eller i annat fall genom fel i samband med uppläggning eller
forande av ett sådant register, har han rätt till ersättning av penningmark-
nadscentralen, om inte centralen visar att felaktigheten beror på en om-
ständighet utanför dess kontroll vars följder den inte skäligen kunde ha
undvikit eller övervunnit.
Beror felaktigheten på en medlem i penningmarknadscentralen, är cen-
tralen fri från skadeståndsskyldighet om också medlemmen skulle vara fri
enligt första stycket. Motsvarande gäller om felaktigheten beror på någon
som har anlitats av penningmarknadscentralen eller av en medlem.
Paragrafen som närmast motsvarar 7 kap. 2 § aktiekontolagen har behand-
lats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.9). Den föreskriver ett s. k.
kontrollansvar för penningmarknadscentralen på grund av felaktigheter i
ett register eller annars vid uppläggning eller förande av registret.
Skadeståndsbestämmelserna i förevarande paragraf innefattar en särreg-
lering på detta område i förhållande till bestämmelsen i 23 § datalagen om
skadestånd för oriktiga och missvisande uppgifter i personregister. Den
sistnämnda bestämmelsen blir alltså inte tillämplig, vilket innebär att
något ideellt skadestånd inte kan utgå för skada på grund av fel i ett
register (jfr prop. 1988/89: 152 s. 115 och 1989/90: LU 5 s. 16).
3§
Tillfogas någon skada genom beslut om rättelse, har han rätt till ersättning
av penningmarknadscentralen, om han inte insåg eller med hänsyn till
arten av felet eller andra omständigheter borde ha insett att fel förekom-
mit.
Paragrafen, som motsvarar 7 kap. 3 § aktiekontolagen, innehåller en sär-
skild regel om strikt ansvar för penningmarknadscentralen när ett registre-
ringsbeslut ändras genom rättelse. Rättelse kan ske enligt bestämmelserna
i 5 kap 7 och 8 §§ i förevarande lag.
4§
Beror skada som avses i 1 — 3 §§ på en medlem eller någon som har anlitats
av en medlem, är penningmarknadscentralen fri från skadeståndsskyldig-
het, om centralen visar att medlemmen eller den som medlemmen har
anlitat uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat skadan.
Paragrafen har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt
4.9).
För att penningmarknadscentralen skall undgå ansvar med stöd av
förevarande paragraf förutsätts det att skadan i sin helhet härrör från ett
oaktsamt eller uppsåtligt handlande från medlemmens eller den anlitades
sida. I andra fall kan i stället en regressrätt enligt bestämmelserna i 6 §
komma ifråga för penningmarknadscentralen.
Prop. 1990/91: 106
70
5§
Ersättning enligt 1 — 3 §§ kan efter skälighet sättas ned eller helt falla bort,
om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.
Paragrafen som motsvarar 7 kap. 4 § aktiekontolagen innehåller bestäm-
melser om jämkning av skadestånd.
6§
Om en medlem eller någon annan genom vållande har medverkat till en
skada som avses i 1 — 3 §§, har penningmarknadscentralen rätt att från den
vållande kräva tillbaka utbetald ersättning i den mån det är skäligt med
hänsyn till skadans orsak och omständigheterna i övrigt.
I paragrafen, som motsvarar 7 kap. 5 § aktiekontolagen, regleras den
slutliga fördelningen av ansvaret mellan penningmarknadscentralen och
den som genom vållande medverkat till en skada.
När det gäller de närmare förutsättningarna för penningmarknadscen-
tralens regressrätt bör tillämpas samma principer som enligt förarbetena
till aktiekontolagen (se prop. 1988/89:152 s. 84 f.) gäller i förhållandet
mellan värdepapperscentralen å den ena sidan samt kontoförande institut
och övriga företag å den andra sidan. Därvid får en medlem i penning-
marknadscentralen jämställas med ett kontoförande institut.
Under de förutsättningar som anges i 4 § i förevarande kapitel inträder
inget skadeståndsansvar över huvud taget för penningmarknadscentralen.
I sådant fall blir naturligtvis inte heller förevarande lagrum tillämpligt.
På motsvarande sätt som enligt aktiekontolagen omfattar inte bestäm-
melsen i förevarande paragraf återkrav mot anställda som vållat skadan. I
den mån de är medansvariga för skadan, vilket får bestämmas enligt
allmänna skadeståndsregler, blir 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
tillämplig vid bedömningen av deras ansvarighet. Ersättning som penning-
marknadscentralen utgett kan då alltså återkrävas av dem bara i den mån
synnerliga skäl föreligger för detta.
7§
Vad som föreskrivs i 1 — 6 §§ gäller ej i förhållandet mellan penningmark-
nadscentralen och medlem i centralen i den mån annat har avtalats.
Paragrafen som saknar motsvarighet i aktiekontolagen innebär att regle-
ringen i förevarande kapitel såvitt gäller rättsförhållandet mellan penning-
marknadscentralen och dess medlemmar inte är av tvingande natur utan
kan frångås genom avtal.
9 kap. Likvidansvar m. m.
I motsats till aktiekontolagen innehåller förevarande lag bestämmelser om
likvidansvar och om panträtt till säkerhet för detta ansvar. Frågorna har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.5).
Prop. 1990/91:106
71
1 §
Penningmarknadscentralen svarar jämte förvärvaren gentemot överlåta-
ren för betalningen av utfäst likvid för en skuldförbindelse (likvidansvar),
om
1. riksbanken har åtagit sig att medverka vid betalningsutjämning (riks-
banksclearing) av likvider för förvärv av skuldförbindelser som omfattas
av lagen,
2. riksbanken har åtagit sig att lämna penningmarknadscentralen kredit
i den mån det behövs för att centralen skall kunna fullgöra sitt likvidansvar
för skuldförbindelsen, och
3. penningmarknadscentralen har godkänt förvärvet av skuldförbindel-
sen för riksbanksclearing.
Paragrafen innehåller bestämmelser om penningmarknadscentralens lik-
vidansvar.
Som framgår av punkterna 1 och 2 förutsätter likvidansvaret att riksban-
ken dels står till förfogande för clearing av likvider och dels är beredd att
lämna centralen kredit (s. k. nödfallskredit). Som också framgår av lagtex-
ten föreligger inte någon ovillkorlig skyldighet för riksbanken att medver-
ka i de nu angivna hänseendena. Riksbanken kan således finna att den helt
eller delvis bör upphöra med sin medverkan, t. ex. om penningmarknads-
centralen underlåter att betinga sig säkerhet på sådant sätt som riksbanken
kräver eller extrema förhållanden av andra slag föranleder att riksbanken
inte anser sig kunna vidhålla sina åtaganden i fortsättningen.
Om riksbanken återkallar sådana åtaganden som avses i punkterna 1 och
2, hindrar inte detta att handeln med de berörda skuldförbindelserna
fortsätter och att registreringar av förvärven sker på penningkonton enligt
förevarande lag. Något likvidansvar i fråga om dessa skuldförbindelser
inträder dock inte i fortsättningen för penningmarknadscentralen.
En återkallelse av ett åtagande som avses i punkt 1 eller 2 får inte någon
retroaktiv verkan.
I punkt 3 anges som en ytterligare förutsättning för penningmarknads-
centralens likvidansvar att centralen har godkänt förvärvet för riksbanks-
clearing. I 2 § finns bestämmelser om hur detta godkännande skall gå till.
2§
Senast dagen före den då betalning skall göras skall penningmarknadscen-
tralen pröva om förvärvet av en skuldförbindelse kan godkännas för riks-
banksclearing. Godkännande får ske endast under förutsättning att överlå-
taren, sedan penningmarknadscentralen på parternas vägnar verkställt
utjämning av de överlåtelser och förvärv som skett under samma dag,
finnes ha rätt att förfoga över skuldförbindelsen samt att säkerhet som
svarar mot utfäst likvid kan tas i anspråk enligt
3§-
Godkännandet sker genom förhandsregistrering. Sådan registrering får
endast ske om även de i 1 § 1 och 2 angivna förutsättningarna för likvid-
ansvar föreligger.
Prop. 1990/91: 106
72
Anteckning på penningkonto görs sedan likvid har erlagts. Om inte Prop. 1990/91: 106
anteckning på penningkonto har gjorts före utgången av den dag då betal-
ningen skulle ha erlagts, är förhandsregistreringen utan verkan.
Första stycket
Som framgår av stycket skall penningmarknadscentralens prövning av om
ett förvärv kan godkännas för riksbanksclearing innefatta en kontroll i två
hänseenden: dels att överlåtaren äger och är berättigad att förfoga över den
skuldförbindelse som förvärvet avser, dels att förvärvaren kan förfoga
över skuldförbindelser för vilka säkerhet enligt 3 § kan registreras. Pen-
ningmarknadscentralen avses som framhållits i den allmänna motivering-
en (se avsnitt 4.6) ha befogenhet att verkställa en s. k. nettningprocess, dvs.
att på samtliga parters vägnar kvitta överlåtelser och förvärv som skett
samma dag mot varandra.
Andra stycket
Som framgår av första meningen manifesterar sig ett godkännande från
penningmarknadscentralens sida i en förhandsregistrering, vilket som
framgår av 7 kap. bl. a. innebär att ägaren (borgenären) inte får förfoga
över förbindelsen och att den inte heller kan utmätas för hans skuld. I och
med att förhandsregistrering har ägt rum, inträder också penningmark-
nadscentralen som jämte förvärvaren ansvarig för likviden. Detta framgår
av andra meningen jämförd med 1 §.
Tredje stycket
Bl. a. med hänsyn till det utmätningsförbud som följer av förhandsregistre-
ringen (se specialmotiveringen till 7 kap. 1 § tredje stycket) har det ansetts
lämpligt att en förhandsregistrering förlorar sin verkan, om den inte leder
till anteckning på penningkonto senast den dag då betalning skolat erläg-
gas. En regel av denna innebörd finns i förevarande stycke.
Av 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid följer att, om
dag som avses i första eller tredje stycket infaller på helgdag eller s. k. bank
holiday, åtgärden får företas nästa vardag.
3§
Som säkerhet för återgångsfordran gentemot förvärvaren i fall som avses i
1 § får penningmarknadscentralen tillförsäkra sig panträtt i den skuldför-
bindelse som är föremål för förvärv. I den mån det erfordras får centralen
tillförsäkra sig panträtt i andra skuldförbindelser för vilka förvärvaren är
antecknad som borgenär utan inskränkning i rätten att förfoga över förbin-
delserna.
Penningmarknadscentralen kan genom avtal förbehålla sig annan säker-
het än som avses i första stycket.
Första stycket andra meningen gäller inte i fråga om förvaltarregistrera-
de skuldförbindelser.
73
Paragrafen behandlar panträttigheter till säkerhet för penningmarknads- Prop. 1990/91: 106
centralens likvidansvar.
Första stycket
Rätten for penningmarknadscentralen att tillförsäkra sig de panträttighe-
ter som avses i stycket följer direkt av lagen och förutsätter alltså inte
anmälan av part. Det ankommer i enlighet med 5 kap. 2 § andra stycket på
penningmarknadscentralen att sörja för registrering av panträttighetema.
Dessa gäller mot tredje man först sedan registrering ägt rum. Denna
ordning motsvarar vad som gäller i fråga om andra jämförbara legala
panträtter, se t. ex. 31 § lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur
och handelsresande.
Beräkningen av tilläggssäkerhet enligt andra meningen avses ske enligt
av riksbanken godkända grunder. Dessa innebär att en skuldförbindelses
pantvärde sättes till marknadsvärdet reducerat med belopp motsvarande
dels den värdeförändring som marknadsvärdet skulle undergå vid en rän-
tehöjning om en procentenhet dels det kapitalkrav som enligt 2 kap. 10 §
bankrörelselagen (1987:617) gäller för ifrågavarande kategori av skuldför-
bindelser. Tilläggssäkerheten skall täcka skillnaden mellan marknadsvärde
och pantvärde. Utöver hänsynstagande till kreditrisker, bedömda efter
sådana generella grunder, måste emellertid penningmarknadscentralen
och riksbanken uppenbarligen fortlöpande bedöma den enskilde emitten-
tens kreditvärde. I förhållande till riksbanken är det med hänsyn till
rättsförhållandets natur inte bara en rättighet utan en skyldighet för pen-
ningmarknadscentralen att ta i anspåk skuldförbindelser som pant enligt
den beräkningsgrund som är aktuell. Beräkningsgrunden är inte fastlagd i
lagen utan kan ändras genom överenskommelse mellan penningmarknads-
centralen och riksbanken.
Det skulle kunna hävdas att en teoretisk risk för missbruk av det sålunda
förutsatta systemet existerar genom att penningmarknadscentralens styrel-
se i otillbörligt konkurrenssyfte skulle kunna särbehandla en viss medlem,
exempelvis genom att bestämma kreditvärdet hos en viss förbindelse lägre
än vad som på objektiva grunder är motiverat. Risken torde visserligen
inte utgöra någon praktisk realitet men det bör ändå påpekas att bankin-
spektionens tillsyn måste inbegripa att se till att något sådant missbruk
inte förekommer. Skulle misstankar i denna riktning uppkomma, kan det
vara lämpligt att en utomstående värderingsman anlitas.
Systemet bygger på att det är penningmarknadscentralen som väljer ut
de skuldförbindelser som skall tas i anspråk som pant. Så till vida avses
också systemet vara flexibelt att penningmarknadscentralen, bl. a. av om-
sättningsskäl, kan frisläppa en tagen pant under förutsättning att ny pant
till motsvarande belopp kan registreras i andra skuldförbindelser för vilka
pantens ägare är antecknad som borgenär. Om exempelvis förvärvsobjek-
tet vidaresäljs, är avsikten att penningmarknadscentralen normalt skall
frisläppa detta, såvida centralen kan tillförsäkra sig säkerhet i andra för-
bindelser. Den nya säkerheten kommer att gälla mot tredje man först
sedan registrering av denna säkerhet har ägt rum. (Angående frisläppande
av pant, se även departementspromemorian s. 62).
74
Enligt förevarande stycke kan bara sådana skuldförbindelser för vilka Prop. 1990/91: 106
förvärvaren är antecknad som borgenär tas i anspråk såsom pant. Är en
medlem av penningmarknadscentralen förvärvare for egen del kan alltså
endast sådana förbindelser för vilka han är antecknad som borgenär tas i
anspråk. Är åter förvärvaren en placerare som företräds av placerarom-
bud, gäller panträtten enligt förevarande stycke inte i ombudets egna utan
endast i placerarens förbindelser. Vilka förbindelser som det här blir fråga
om framgår genom den for placeraren fastställda identifikationsbeteck-
ningen. Som nedan framhålls kan emellertid penningmarknadscentralen
genom avtal tillförsäkra sig rätt att inregistrera pant även i placerarombu-
dets förbindelser.
Andra stycket
Som framgår av lagtexten kan penningmarknadscentralen förbehålla sig
annan säkerhet än som avses i första stycket. Exempelvis kan penning-
marknadscentralen med ett placerarombud avtala att panträtt i dennes
skuldförbindelser får inregistreras för betalningsförpliktelser som åvilar en
placerare. Ett sådant avtal kan vara generellt till förmån för en viss place-
rare, men det kan också träffas i särskilt fall.
Avsikten är vidare att penningmarknadscentralen med medlemmarna
skall avtala om rätt att innehålla likvid för en medlem tillkommande
redovisningsfordran gentemot penningmarknadscentralen till säkerhet för
de betalningsförpliktelser som kommer att åvila medlemmen i anslutning
till nästa avräkning. Under den tid då likviden innehålls — normalt en dag
— uppkommer alltså en säkerhet för penningmarknadscentralen enligt
principen om ”panträtt i egen skuld ” (se Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985,
s. 540 ff). Förevarande stycke — och därmed även 5 § — blir tillämpligt
även på en sådan säkerhet, som alltså övergår till riksbanken för den
händelse nödfallskredit blir erforderlig. Säkerheten kan då tas i anspråk
genom kvittning.
Även rätten till ränta och inlösen är en sådan redovisningsfordran
gentemot penningmarknadscentralen som efter förhandsregistrering till-
kommer medlemmen. Penningmarknadscentralen bör därför kunna ta
också sådan fordran såsom säkerhet. Den blir då på samma sätt ”panträtt i
egen skuld” och tas i anspråk genom kvittning. Under förutsättning att
både riksbanken och styrelsen för penningmarknadscentralen godkänner
det kan säkerheten vidare bestå i medel som spärrats i bank eller av
skuldförbindelser som inte konverterats till kontoform hos penningmark-
nadscentralen.
Stycket ger utrymme även för avtal om säkerhet i annan form. Avsikten
är emellertid att de avtal om säkerhet som avses i stycket skall ingås enligt
av riksbanken godkända grunder (jfr specialmotiveringen till första styc-
ket).
75
Tredje stycket
Penningmarknadscentralen har inte ansetts böra få tillgodoräkna sig till-
äggssäkerhet i förvaltarregistrerade förbindelser. Det får förutsättas att i
förekommande fall i stället den medlem som fungerar såsom ombud ställer
erforderlig tilläggssäkerhet eller att förvaltaren gör det ur eget lager. Där-
emot har penningmarknadscentralen rätt att tillgodoräkna sig pant i
förvärvsobjektet på vanligt sätt även när detta utgörs av en förvaltarregi-
strerad förbindelse.
4§
Om ett placerarombud erlägger likvid för förvärvarens räkning, gäller
panträtt som avses i 3 § till säkerhet för ombudets fordran mot förvärva-
ren.
Om ett placerarombud erlägger likvid för en placerares räkning, blir någon
betalningsskyldighet för penningmarknadscentralen inte aktuell. De pant-
rättigheter som avses i 3 § gäller emellertid enligt förevarande paragraf till
säkerhet för ombudets fordran gentemot placeraren. Vad nu sagts avser
inte bara säkerhet enligt 3 § första stycket utan också sådan säkerhet som
grundar sig på avtal enligt andra stycket i nämnda paragraf.
5§
I den mån riksbanken lämnar penningmarknadscentralen kredit för fullgö-
rande av likvidansvar enligt 1 § gäller säkerhet som avses i 3 § för riksban-
kens fordran gentemot centralen.
På motsvarande sätt som enligt 4 § gäller enligt förevarande paragraf till
förmån för riksbanken inte bara panträtt som avses i 3 § första stycket utan
också sådan säkerhet som grundar sig på avtal enligt andra stycket i
sistnämnda paragraf.
6§
Föreskrifterna i 1— 5 §§ gäller i tillämpliga delar vid pantsättning och
frisläppande av pant samt vid erläggande av i skuldförbindelsen utfäst
kapitalbelopp och ränta. Vid erläggande av kapitalbelopp och ränta skall
därvid vad som sägs i 4 § om placerarombud och förvärvare i stället gälla
emittentombud och utfärdare av skuldförbindelse.
Paragrafen innebär till en början att penningmarknadscentralen, sedan
förhandsregistrering av en pantsättning har skett, blir ansvarig jämte pant-
förvärvaren för att lånevalutan erläggs. I gengäld har penningmarknads-
centralen säkerhet i panten och befogenhet att tillförsäkra sig ytterligare
säkerhet enligt bestämmelserna i 3 §. Vid frisläppande av en pant ansvarar
penningmarknadscentralen på motsvarande sätt för att långivaren får be-
talt för sin fordran.
Vidare innebär paragrafen att penningmarknadscentralen, under de för-
utsättningar som närmare anges i 1 - 5 §§, skall jämte emittenten svara för
att borgenären erhåller i skuldförbindelsen utfäst kapital och ränta.
Prop. 1990/91: 106
76
7§
En skuldförbindelse i vilken panträtt har stiftats enligt denna lag får av
panthavaren försäljas eller åter pantsättas utan tillämpning av 10 kap. 2 §
handelsbalken eller lagen (1979: 750) om rätt att förfoga över annan tillhö-
riga fondpapper.
Med hänsyn till risken för prisfall kan, inte minst i ägarnas intressen,
skuldförbindelser i vilka panträtt har stiftats enligt förevarande lag behöva
realiseras omedelbart. Det förfarande som föreskrivs i lagen (1979:750)
om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper kan då inte alltid
iakttas. I förevarande paragraf föreskrivs därför att panthavaren får sälja
panten eller återpantsätta denna utan tillämpning av nämnda lag. För
tydlighetens skull har undantag även gjorts från 10 kap. 2 § handelsbalken
(det har i doktrinen yppats tvekan i vad mån de ålderdomliga reglerna i
sistnämnda lagrum skall anses obsoleta, se bl. a. Rodhe, a. a. s. 99).
Paragrafen är tillämplig inte endast när det är fråga om en panträtt enligt
3 — 6 §§ i förevarande kapitel utan även när en panträtt i andra fall har
stiftats enligt denna lag. I de senare fallen är det fråga om transaktioner
utan likvidansvar för penningmarknadscentralen.
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Bestämmelser i annan lag eller författning om rättigheter som repre-
senteras av skuldebrev skall tillämpas även i fråga om rättigheter som
registreras enligt denna lag.
3. Om denna lag skall tillämpas på en skuldförbindelse för vilken skul-
debrev dessförinnan har utfärdats, skall följande iakttas.
Behörighet att första gången antecknas som borgenär eller som förvalta-
re av förbindelsen på ett penningkonto hos penningmarknadscentralen
tillkommer den som enligt reglerna i lagen (1936:81) om skuldebrev är
behörig att som borgenär förfoga över skuldebrevet. Skuldebrevet skall
makuleras på betryggande sätt och förvaras av utfardaren i minst tio år. En
panthavare är behörig att påkalla att bestämmelserna i detta stycke tilläm-
pas, om han visar upp skuldebrevet.
Innehavaren av ett skuldebrev som har utfärdats innan denna lag blev
tillämplig på skuldförbindelsen har inte rätt till därefter förfallen betalning
förrän innehavet har registrerats på penningkonto.
1 samband med att skuldförbindelsen första gången registreras på pen-
ningkonto får penningmarknadscentralen fastställa avstämningsdag för
ränta och kapitalbelopp.
4. Frågor om auktorisation och tillstånd enligt 3 kap. 1 § får prövas före
ikraftträdandet. Ett beslut i en sådan fråga skall gälla tidigast från och med
ikraftträdandet.
Prop. 1990/91: 106
Punkt 1
Ikraftträdandebestämmelsen i denna punkt har behandlats i den allmänna
motiveringen, avsnitt 3.9.
77
Punkt 2
Prop. 1990/91:106
I åtskilliga författningar finns bestämmelser om rättigheter som innefattas
i skuldebrev. Denna punkt innebär att dessa bestämmelser skall tillämpas
även om en rättighet registreras enligt förevarande lag i stället för att
representeras av ett skuldebrev. Punkten har en motsvarighet i 2 § lagen
om införande av aktiekontolagen.
Punkt 3
Av 1 kap. 1 § i förevarande lag framgår att befintliga pappersbaserade
skuldförbindelser övergår till att bli hanterade enligt denna lag, om förbin-
delserna ingår i en låneemission för vilken penningmarknadscentralen
övertar förvaltningen. Det sagda gäller oavsett om de pappersbaserade
förbindelserna har tillkommit före eller efter ikraftträdandet av lagen. För
dessa fall finns särskilda övergångsbestämmelser i denna punkt.
Andra stycket innehåller bl. a. regler om vem som är behörig att anteck-
nas på penningkonto som innehavare av en skuldförbindelse. Bestämmel-
serna i stycket har motsvarigheter i 7 § första stycket samt 9 och 10 §§
lagen om införande av aktiekontolagen.
Om en låneemission överförs från pappersbaserad till kontobaserad
hantering, upphör inte därmed redan utfärdade skuldebrev att vara giltiga.
För att förmå skuldebrevsinnehavarna att medverka till övergången till
den kontobaserade hanteringen föreskrivs emellertid i tredje stycket att en
långivare inte har rätt till betalning förrän han har låtit registrera skuldför-
bindelsen på penningkonto. Bestämmelsen har en motsvarighet i 8 § första
stycket lagen om införande av aktiekontolagen.
Registreringen hos penningmarknadscentralen av skuldförbindelser
som innefattas i en viss serie skuldebrev kan i många fall av praktiska skäl
antas komma att ske successivt under en övergångstid som fastställs av
penningmarknadscentralen. För tiden innan möjlighet har öppnats för
registrering av en viss skuldförbindelse har givetvis borgenären rätt att få
betalning i kraft av sitt innehav av skuldebrevet.
Om ett lån redan från sin tillkomst är anslutet till penningkontosyste-
met, kommer lånevillkoren att innehålla föreskrifter om avstämningsdag
(jfr 7 kap. 1 § andra stycket). För lån som överförs från pappersbaserad till
kontobaserad hantering saknar däremot lånevillkoren ofta bestämmelser
om avstämningsdag. Även om sådana bestämmelser finns, kan dock av-
stämningsdagen av praktiska skäl behöva ändras vid övergången till det
kontobaserade systemet. För dessa fall ges i fjärde stycket penningmark-
nadscentralen befogenhet att fastställa avstämningsdag för ränta och kapi-
talbelopp. En sådan avstämningsdag får givetvis verkan endast för framti-
den. En tidigare i lånevillkoren bestämd ränteavstämningsdag som pen-
ningmarknadscentralen ändrar gäller alltså för tiden fram till dess skuld-
förbindelsen första gången registreras på konto.
Punkt 4
Av praktiska skäl medges i punkten att auktorisations- och tillståndsfrågor
får prövas redan före ikraftträdandet.
78
Den föreslagna lagen motsvarar lagen (1989:829) om Värdepapperscentra-
len VPC Aktiebolag.
I 3 § i den föreslagna lagen föreskrivs att bolagsordningen för penning-
marknadscentralen skall fastställas av regeringen och att den inte får
ändras utan regeringens godkännande. Med hänsyn till riksbankens viktiga
roll i penningmarknadssystemet torde det vara lämpligt att regeringen
inhämtar riksbankens yttrande innan bolagsordningen fastställs eller en
ändring av denna godkänns. Någon särskild föreskrift om detta i lagen har
emellertid inte ansetts erforderlig.
31 §
Ändringen i andra stycket innebär att en försäljningskommissionär tiller-
känns legal panträtt i skuldförbindelser som avses i penningkontolagen på
samma sätt som nu gäller i fråga om rättigheter enligt aktiekontolagen.
Hänvisningen i 36 § till 31 § innebär att den föreslagna bestämmelsen
får motsvarande tillämpning då det är fråga om en inköpskommissionärs
rätt mot en kommittent.
I en av regeringen den 29 november 1990 beslutad prop. 1990/91: 63 om
handelsagentur föreslås en lag om handelsagentur som skall ersätta be-
stämmelserna om sådan agentur i förevarande lag. I samband därmed
föreslås att sistnämnda lag skall byta namn till lag om kommission.
Däremot föreslås inte i nu nämnda prop. någon ändring i förevarande
paragraf.
4 kap. 30 § och 6 kap. 2 §
Ändringarna överensstämmer i huvudsak med dem som gjordes i lagrum-
men vid aktiekontolagen tillkomst. I motsats till vad som gäller enligt
aktiekontosystemet föreskrivs emellertid nu att utmätning av en pantsatt
skuldförbindelse som hanteras enligt penningkontolagen och som inte är
förvaltarregistrerad skall medföra förmånsrätt och säkerställas genom un-
derrättelse till panthavaren eller, i förekommande fall, dennes placerarom-
bud.
7 kap. 9 §
Den nya bestämmelsen i första stycket punkt 13 har behandlats i den
allmänna motiveringen, avsnitt 4.7. Bestämmelsen innebär att penning-
marknadscentralens likvidansvar får räknas in i sådana tillgångar som
skall täcka de försäkringstekniska skulderna för livförsäkringar.
79
7 kap. 10 §
Ändringen är redaktionell.
Prop. 1990/91: 106
3 kap. 1 §
Det nya tredje stycket som har behandlats i den allmänna motiveringen,
avsnitt 4.11, innebär möjlighet för ett kontoförande institut att efter sär-
skilt tillstånd sätta annan i sitt ställe.
Höga krav ställs enligt förarbetena till aktiekontolagen på den som skall
vara kontoförande institut (se prop. 1988/89:152 s. 102). Givetvis får en
delegationsrätt inte medföra att säkerhetskraven i aktiekontosystemet
sänks. Krav på betydande ekonomiska, tekniska och juridiska resurser
måste alltså även ställas på den som ett kontoförande institut sätter i sitt
ställe.
I ett tillstånd för ett kontoförande institut att sätta annan i sitt ställe bör
omfattningen av och de närmare förutsättningarna för delegationsrätten
anges. Av ett tillstånd bör t. ex. framgå i vilken omfattning rätten till insyn
i avstämningsregistret får delegeras.
Liksom i ärenden om tillstånd att vara kontoförande institut bör värde-
papperscentralen beredas tillfälle att yttra sig över en ansökan om delega-
tionsrätt.
Vid regresskrav enligt 7 kap. 5 § aktiekontolagen torde den som ett
kontoförande institut har satt i sitt ställe böra jämställas med ett sådant
institut.
4 kap. 11 §
Ändringen har skett efter förebild i bl. a. 22 § lagen (1984:649) om före-
tagshypotek i dess lydelse enligt SFS 1990:455 (se även 5 kap. 8§ i
förslaget till lag om penningkontolag).
Ändringen innebär att rättelse av en anteckning på ett aktiekonto skall
ske även i de fall felet har orsakats av någon annan än den som har vidtagit
registreringsåtgärden.
9 kap. 7 §
Ändringen innebär att det efter mönster av 7 kap. 1 § i förslaget till
penningkontolag införs en uttrycklig bestämmelse om att den är betal-
ningsberättigad som är antecknad som sådan på en fastställd avstämnings-
dag.
80
8§
Ändringen i första stycket innebär att värdepapperscentralen får fastställa
avstämningsdag for ränta och kapitalbelopp då en redan befintlig skuldför-
bindelse första gången registreras på konto enligt aktiekontolagen.
Den nya bestämmelsen motsvarar punkt 3 fjärde stycket i övergångsbe-
stämmelserna till förslaget till penningkontolag (se specialmotiveringen till
den sistnämnda föreskriften).
Dessa lagförslag utgör följdändringar med anledning av införandet av
penningkontosystemet (jfr avsnitt 4.12 i den allmänna motiveringen).
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. penningkontolag,
2. lag om Penningmarknadscentralen PmC AB,
3. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handels-
agentur och handelsresande,
4. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar,
5. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling,
6. lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser
om gåva,
7. lag om ändring i föräldrabalken,
8. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
9. lag om ändring i utsökningsbalken,
10. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713),
11. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
12. lag om ändring i lagen (1989:828) om införande av aktiekon-
tolagen (1989:827).
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
81
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 106
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-02-07
Närvarande: f. d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik
Sterzel, regeringsrådet Björn Sjöberg.
Enligt protokoll vid regeringssammanräde den 24 januari 1991 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till penningkontolag m. m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Per Pettersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Det i remissen föreslagna hanteringssystemet för vissa av penningmark-
nadens instrument, nämligen ensidiga skuldförbindelser (penningutfåstel-
ser som enligt gällande rätt i princip kan omfattas av skuldebrev, se prop.
1988/89:152 s. 124) vilka är avsedda för allmän omsättning, företer i allt
väsentligt samma uppbyggnad som hanteringssystemet enligt aktiekonto-
lagen. Det omfattar därtill — såvitt avser penningmarknaden — samma
instrument som aktiekontolagens system. Den som skall ta upp lån på den
allmänna marknaden kan följaktligen — om han av kostnadsskäl eller
eljest vill undvika att hans penningutfästelse på tradionellt sätt knyts till
skriftliga dokument som bärare av rättigheter och skyldigheter — valfritt
vända sig till antingen en inrättning som genom anslutning till värdepap-
perscentralen (VPC) fått befogenhet att sköta upplåningen (”kontoförande
institut”) eller en inrättning som genom anslutning till penningmarknads-
centralen (PMC) fått samma befogenhet (”medlem”). I båda fallen säkras
existensen av hans förpliktelse gentemot långivaren (den ursprunglige eller
en senare förvärvare) genom lagring i system för automatisk databehand-
ling. Där hänförs förpliktelsen till ett konto för den som vid varje tidpunkt
äger fordringen.
Med avseende på låntagarnas och långivarna ställning förefaller de
parallella VPC- och PMC-systemen likvärdiga. I vart fall redovisas i remis-
sen inte några förhållanden som skulle ge det ena systemet företräde
framför det andra. Skillnaden mellan systemen hänför sig såvitt kan utlä-
sas av remissprotokollet framför allt till de anslutna penningmarknadsak-
törernas förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Anlitas PMC åtföljs
marknadstransaktionerna under vissa förutsättningar, över vilka riksban-
ken råder, av en garanti av centralen som innebär att säljaren av en
fordran får betalt för denna, varvid avses inträda ett på avtal men ej på lag
grundat betalningsansvar för aktörerna i förhållande till PMC efter huvud-
talet. Motsvarighet härtill finns inte i VPC-systemet.
I vad mån de angivna och vissa andra — synbarligen smärre — skiljak-
tigheter mellan system motiverar en lagstiftning om PMC vid sidan av
VPC-lagstiftningen kan ifrågasättas. I remissen antyds att det framdeles
kan bli aktuellt att sammanföra det föreslagna systemet med aktiekontola-
gens. Skillnaden mellan systemen — i fråga om likvidansvar för centralen,
Prop. 1990/91:106
82
de anslutna aktörernas ansvar gentemot denna och riksbankens kreditut- Prop. 1990/91: 106
fästelse — rör egentligen heller inte ämnen som kräver lagreglering. I detta
sammanhang förtjänar framhållas att systemet med konton faktiskt knyter
ägaren av ett ”värdepapper” till den kontoförande inrättningen respektive
den inrättning som är hans placerarombud. Detta kan åtminstone av
allmänheten uppfattas som ett hinder vid omsättning. I den mån antalet
kontoförande institut och placerarombud hålls lågt kan systemet också få
en konkurrenshämmande elfekt.
När det gäller organisationen för handhavandet av penningmarknads-
transaktionerna i det föreslagna systemet är det tänkt att kärnan i PMC:s
struktur skall utgöras av ett aktiebolag efter i huvudsak vanliga regler i
aktiebolagslagen; avvikelserna från dessa föreslås följdriktigt få lags form.
Vid sidan av aktiebolaget skall en inte närmare beskriven, konstitutionellt
oklar krets av aktörer, i förslaget kallade ”medlemmar”, vara verksamma
och genomföra transaktionerna med varandra och med aktiebolaget. Des-
sa transaktioner görs dels för egen räkning, dels som ombud för långivare
(varvid medlemmen betecknas ”placerarombud”) och dels som ombud för
låntagare (varvid medlemmen benämns ”emittentombud”).
Medlemsstatus — i praktiken befogenhet att vara verksam i systemet —
föreslås bli beviljad av aktiebolagets styrelse. Denna skall också kunna
utesluta medlem. Bolagsstyrelsens vägran att anta sökande som medlem
liksom beslut om uteslutning skall kunna överklagas hos bankinspektionen
och därefter hos kammarrätten. Bolagsstyrelsen handhar sålunda ett slags
auktorisation, vars rättsliga grund utgörs av lagens fåtaliga bestämmelser i
ämnet. En auktorisation som meddelas efter överklagande till bankinspek-
tionen eller förvaltningsdomstol kommer att innebära att det allmänna går
i god för medlemmens vederhäftighet medan detta ansvar eljest vilar på
bolagsstyrelsen, låt vara efter bankinspektionens tillstyrkan. Konstruk-
tionen med beslut av en bolagsstyrelse och överprövning av förvaltnings-
myndighet och domstol liksom med en krets av medlemmar med i stor
utsträckning odefinierade relationer till aktiebolaget — i vilket de också
kan vara aktieägare — synes ägnad att leda till oklarheter i fråga om både
relationer och maktförhållanden. Man bör också hålla i minnet att intres-
senterna utgörs av en särskilt kvalificerad krets där anspråken på klara
spelregler torde vara höga, såväl när det gäller själva verksamheten som i
fråga om förutsättningarna att få delta i den.
Lagrådet förordar att organisationen rensas från hybrider av beskrivet
slag. Auktorisation för deltagande i verksamheten bör således meddelas
och återkallas av bankinspektionen på rättsligt bestämda grunder — med
avseende på återkallelse av auktorisationen efter förebild i 3 kap. 3 §
aktiekontolagen — och med möjlighet till överprövning av förvaltnings-
domstol.
Förslaget till penningkontolag
Termen ”penningkonto”, som är central för lagen och kärnan i dess
rubrik, har bildats efter mönster av ”aktiekonto” i aktiekontolagen
(1989:827). Medan den senare termen knappast behöver föranleda någon
83
tvekan hos läsaren om den åsyftade innebörden kan termen penningkonto Prop. 1990/91: 106
leda tanken fel. Den utsäger nämligen inte mer än att kontot avser nomi-
nella värden i någon form. För den som inte gör sig förtrogen med den
betydelse som termen ges i den föreslagna lagen kommer den att sakna
särskiljande förmåga. Lagrådet föreslår att i lagen och dess rubrik i stället
används termen ”penningmarknadskonto”, vars förled anknyter till en
vedertagen terminologi på området och i lagförslagen återfinns i benäm-
ningen på den institution som skall svara för kontoföringen, nämligen
penningmarknadscentralen.
2 kap.
Kapitlet behandlar ordningen för antagning resp, uteslutning av ”medlem-
mar” i värdepapperscentralen.
Som lagrådet har anfört i det föregående bör auktorisation för deltagan-
de i verksamheten såväl meddelas som återkallas av bankinspektionen.
Kapitlet bör därför omarbetas.
Benämningen ”medlem” införs genom kapitlet som lagens benämning
på den som skall ha rätt att öppna konton hos PMC och i övrigt delta i
verksamheten på penningmarknaden inom ramen för det föreslagna syste-
met. Såsom inledningsvis anmärkts är det inte fråga om medlemmar i en
organisation med en konstitution utan ordet ”medlem” står här för ett
annat begrepp än eljest i det juridiska språkbruket. I själva lagtexten bör
därför klargöras vad ”medlem” betyder här.
I anslutning till vad lagrådet anfört inledningsvis bör i lagen anges på
vilka grunder tillstånd att delta i PMC:s verksamhet kan återkallas av
bankinspektionen. Återkallelsebeslut bör gälla omedelbart om inte annat
förordnas.
Med hänsyn till att en medlems handlande kan göra PMC ersättnings-
skyldig gentemot den som anlitat dess tjänster bör centralen, dvs. aktiebo-
laget, kunna påkalla överprövning av bankinspektionens beslut varigenom
denna meddelat någon tillstånd att delta i verksamheten. Likaså bör cen-
tralen kunna överklaga inspektionens beslut att avslå en framställning från
centralen om återkallelse av ett tillstånd. I övrigt synes vanliga regler för
besvärsrätt böra gälla i fråga om saklegitimation, kontraritet etc.
Lagrådet föreslår att 2 kap. får lydelsen:
”1 § Endast riksbanken, riksgäldskontoret och den som har bankinspek-
tionens tillstånd att delta i penningmarknadscentralens verksamhet får
öppna konton (penningmarknadskonton) och göra anmälningar föi regist-
rering hos centralen. Deltagarna i verksamheten benämns i denna lag
medlemmar.
Vid bankinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd enligt för-
sta stycket skall beaktas om sökanden med hänsyn till sin organisation,
ekonomiska ställning och verksamhet på penningmarknaden är lämplig
som medlem.
Bankinspektionen skall återkalla ett tillstånd om tillståndshavaren ge-
nom att överträda denna lag eller på annat sätt visat sig olämplig att delta i
84
penningmarknadscentralens verksamhet. Återkallelsebeslut gäller omedel- Prop. 1990/91: 106
bart, om ej annat förordnas.
2 § Bankinspektionens beslut enligt 1 § överklagas hos kammarrätten.
Ett beslut varigenom bankinspektionen meddelat tillstånd eller avslagit
en framställning av penningmarknadscentralen om återkallelse av till-
stånd, får överklagas av denna.”
Övriga lagförslag
Lagrådet har ingen erinran mot förslagen.
85
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds,
Wallström, Lööw, Person, Molin, Sahlin, Larsson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande1 över förslag till
1. penningkontolag,
2. lag om Penningmarknadscentralen PmC Aktiebolag,
3. lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och
handelsresande,
4. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehand-
lingar,
5. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,
6. lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva,
7. lag om ändring i föräldrabalken,
8. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),
9. lag om ändring i utsökningsbalken,
10. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
11. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
12. lag om ändring i lagen (1989:828) om införande av aktiekontolagen
(1989:827).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Förslaget till penningkontolag
Jag tillstyrker lagrådets förslag att i stället för ”penningkonto” termen
”penningmarknadskonto” används i lagen och dess rubrik. Lagens rubrik
bör därför enligt min mening bestämmas till lag om penningmarknadskon-
ton.
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 januari 1991.
Prop. 1990/91: 106
86
2 kap.
Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört om att frågor om auktorisation
för att delta i penningmarknadscentalens verksamhet bör avgöras av bank-
inspektionen.
Jag biträder vidare lagrådets uttalanden om att det i lagtexten bör
klargöras vad termen ”medlem” betyder i detta sammanhang.
Jag tillstyrker vidare att paragraferna i kapitalet utformas enligt lagrå-
dets förslag.
Regleringen innebär att bankinspektionen, då den meddelar ett tillstånd
att vara medlem, kan uppställa villkor för medlemskapet. Det finns alltså
möjlighet att på denna väg uppställa som villkor för medlemskap att
sökanden tecknar avtal med penningmarknadscentralen i de hänseenden
som behövs för verksamheten.
Övriga lagförslag
Lagrådet har lämnat övriga lagförslag i remissen utan erinran.
Föredraganden anför.
I den typ av system som penningmarknadscentralen skall handha är
säkerhets- och sårbarhetsfrågorna viktiga. Vid utvecklingen av systemet
har dessa frågor ägnats stor uppmärksamhet. Under år 1988 gjordes en s. k.
huvudstudie av bl. a. säkerheten i systemet. Därefter har under hösten
1990 ytterligare en studie av säkerheten i systemet utförts, vilken omfatta-
de avstämning av rapporten från huvudstudien samt granskning av bl. a.
ett grovt systemförslag, reservanläggning, katastrofplanering och utbild-
ning för systemet.
Av en rapport från den sistnämnda studien framgår att granskningen på
vissa områden är avslutad och på återstående områden pågår eller snart
kommer att påbörjas. För att säkerställa säkerhetsnivån i systemet plane-
rar penningmarknadscentralen att, innan systemet tas i bruk, genomföra
ett s. k. acceptanstest i samverkan med ett antal medlemmar i centralen.
För egen del vill jag betona vikten av att penningmarknadssystemet
tillgodoser högt ställda krav på säkerhet. Innan systemet kan tas i bruk
måste säkerheten i systemet ha uppnått tillräcklig nivå, och det får ankom-
ma på bankinspektionen som tillsynsmyndighet att godkänna säkerheten i
systemet, såväl hos penningmarknadscentralen som hos medlemmarna.
Först sedan bankinspektionen har godkänt säkerheten i systemet bör rege-
ringen fatta beslut om att lagen skall träda i kraft.
Prop. 1990/91:106
87
Prop. 1990/91:106
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
2. ta del av vad jag anfört om säkerhets- och sårbarhetsfrågor.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för
de åtgärder och de ändamål föredraganden har hemställt om.
88
Skriftliga yttranden har avgetts av Sveriges riksbank, riksgäldskontoret,
datainspektionen, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, Svenska
Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska sparbanks-
föreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Svenska Försäkringsbo-
lags Riksförbund, Sveriges Industriförbund och Industrins Finansföre-
ning.
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska
sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund har avgivit
ett gemensamt yttrande. Även Sveriges Industriförbund och Industrins
Finansförening har avgivit ett gemensamt yttrande.
Fullmäktige i riksbanken är mycket tveksamma till att låta PmC-systemet
omfatta även andra än nollriskpapper och anser att säkerheter utanför
PmC-systemet bör accepteras såsom pant för s. k. nödfallskrediter endast
under en övergångstid.
Fullmäktige tillstyrker lagstiftning enligt de remitterade lagförslagen
med det tillägg att regeringens fastställelse av ändring i PmC:s bolagsord-
ning vad gäller av PmC förvaltade skuldförbindelser bör ske i samråd med
riksbanken.
89
Bilaga 1
Fullmäktige har vid ett flertal tillfällen under PmC-projektets utveckling
beretts tillfälle yttra sig över detta och har därvid konsekvent framhållit
det angelägna i att nuvarande administrativa rutiner på penningmarkna-
den ersättes av ett mera rationellt system. I sitt yttrande 1988-06-16 över
projektets huvudstudie framhöll fullmäktige sålunda att dagens system
inte uppfyllde tillnärmelsevis rimliga krav på säkerhet och rationell hante-
ring och att det därför måste hälsas med tillfredsställelse att marknadens
parter genom ett gemensamt initiativ utvecklade ett system som onö-
diggjorde en tvingande lagstiftning vilken annars skulle aktualiseras.
På motsvarande sätt har fullmäktige i sitt yttrande 1989-06-22 över ett
tidigare lagförslag beträffande PmC framhålit ”som synnerligen angeläget
att en rationalisering av hanteringsrutinerna på penningmarknaden kom-
mer till stånd” och därvid också tillagt att det föreslagna registreringssyste-
met vore lämpligt. Fullmäktige betecknade samtidigt riksbankens åliggan-
den i förhållande till systemet såsom förenliga med riksbankens uppgifter
som centralbank.
Fullmäktige vidhåller sin sålunda flera gånger uttryckta uppfattning att
det är ”synnerligen angeläget” att komma till rätta med de besvärande
hanteringsproblem som föreligger på penningmarknaden och understryc-
ker igen att det system som nu är under utveckling inom PmC förefaller
lösa dessa på ett lämpligt sätt. De nu remitterade lagförslagen beträffande
PmC-systemet, som är en fullständig omarbetning av tidigare lagförslag,
har också blivit enklare och klarare och synes på ett mera naturligt sätt
ansluta sig till allmänna rättsregler.
Under PmC-projektets utvecklig har emellertid tillkommit vissa nya
inslag i detta, till vilka fullmäktige ställer sig tveksamma. Samtidigt som
fullmäktige sålunda livligt tillstyrker projektets genomförande enligt de
grundprinciper som uppbär detta, utvecklar fullmäktige nedan närmare
sin tveksamhet på dessa punkter.
När fullmäktige på olika stadier av PmC-projektets utveckling yttrat sig
över de dokument som framtagits beträffande detta (principlösning, för-
studie, huvudstudie, tidigare lagförslag), har fulimäktige vid flera tillfällen
återkommit till frågan vilka skuldförbindelser som kunde accepteras i
systemet. Redan i sitt yttrande över det första principförslaget till ett
PmC-system betonade sålunda fullmäktige vikten av att endast värdepap-
per utan egentlig kreditrisk finge hanteras inom ramen för PmC-systemet
och preciserade sin inställning härvidlag sålunda: ”Endast sådana värde-
papper som emitterats av riksgäldskontoret, de bostadsfinansierande kre-
ditaktiebolagen och stadshypotekskassan bör ingå i systemet”. Fullmäkti-
ge återkom för övrigt till samma fråga i sitt yttrande över huvudstudierap-
porten och konstaterade då med gillande att enligt detta ”endast värdepap-
per som utgivits av svenska staten samt de bostadsfinansierande kredit-
aktiebolagen och stadshypotekskassan skall innefattas i PmC-systemet”.
90
Den sålunda av fullmäktige uppställda förutsättningen för riksbankens Prop. 1990/91: 106
deltagande fasthölls också vid motivskrivningen till det första lagförslaget, Bilaga 1
låt vara att där tillika angavs att också bankcertifikat av medlemsbanker
skulle kunna anslutas till systemt liksom det i ett senare skede kunde bli
aktuellt ”att överväga anslutning av även andra papper utan kreditrisk”.
När fullmäktige påtagit riksbanken uppgiften att låta clearingen för
PmC-systemet ske i riksbanken och att fungera såsom ”lender of last
resort” åt PmC, har motivet härför i första hand varit omsorgen och
vården av marknaden för statspapper och traditionella bostadspapper där
riksbanken agerar för att genomföra sina penningpolitiska intentioner och
av vars funktion riksbanken sålunda är beroende. Men även andra mera
praktiska skäl talar för den angivna begränsningen av de värdepapper som
skall få förvaltas i PmC-systemet. Förblir detta ett automatiskt system för
nollriskpapper finns, när programmen är skrivna och kontrollerade, i
princip ingen risk och riksbankens clearingsystem kan samköras med
PmC-systemet utan andra åtgärder än en löpande övervakning av att
automatiken fugerar. Medtas ”riskpapper” blir bilden en annan. Kreditris-
ken kan visserligen nedsättas eller elimineras genom nedsättning av pant-
värdet. Men i stället får riksbanken påtaga sig att övervaka och bedöma
var rimliga pantvärden skall ligga. Säkerligen måste då panter tas också
utanför systemet, vilket förutsätter nya arbetsrutiner i form av säkerhets-
bedömningar och olika kontroller. Allt detta är naturligtvis möjligt och
hanterligt men inenbär dock en annan belastning liksom, oundvikligt,
också ett annat risktagande än vad fullmäktige avsett när riksbanken åtog
sig att svara för PmC-systemets clearing och härmed sammanhängande
betalningsgarantier.
Fullmäktige är sålunda sammantaget mycket tveksamma till att använ-
da PmC-systemet även för emissioner från andra emittenter än vad som
ursprungligen angivits. Fullmäktige vill dock inte med ett bestämt av-
ståndstagande föregripa den interna utredning som PmC nu startat i denna
fråga men förbehåller sig att ta slutlig ställning när denna utredning förelig-
ger. Vad beträffar den behandlade frågans reglering i det remitterade
lagförslaget kan emellertid fullmäktige ansluta sig till att lagen ej bör
specificera skuldförbindelserna inom PmC-systemet. Fullmäktige tillstyr-
ker sålunda lagförslagets öppna formulering enligt vilken lagen omfattar de
skuldförbindelser som efter överenskommelse mellan emittent och PmC
förvaltas av PmC.
Den eftersträvade begränsningen av de skuldförbindelser som får förval-
tas av PmC bör i stället, såsom också är förhållandet, åstadkommas genom
PmC:s bolagsordning. Genom att denna i sin tur skall fastställas av rege-
ringen och enligt förslaget till lag om PmC ej heller får ändras utan
regeringens godkännande vinnes den nödvändiga kontrollen över PmC:s
verksamhet. Till följd av riksbankens åtagande att lämna s. k. nödfallskre-
dit till PmC bör dock även riksbanken ha ett avgörande ord när det gäller
fastställelse av bolagsordningen eller sådan ändring av denna som gäller de
skuldförbindelser som får förvaltas av PmC. Det föreslås därför att beslut
om fastställelse eller ändring av bolagsordningen skall meddelas i samråd
med riksbanken.
91
PmC:s och därmed riksbankens garantigivning inom PmC-systemet förut-
sätter att säkerhet lämnas. Sådan säkerhet var ursprungligen avsedd att
bestå av förvärvsobjektet jämte visst tilläggspant i övrig portfölj. Riksban-
ken har sedan accepterat att pant får ställas även i likvid som tillkommer
en nettoköpare på grund av föregående dags försäljningar (s. k. likvid-
pant).
Avsikten är nu att PmC vid lämnande av nödfallskredit skall kunna
avstå från den legala panträtt som PmC har i förvärvsobjektet för att i
stället med stöd av avtal ta pant till motsvarande värde i köparens övriga
hos PmC inregistrerade portfölj. Förslaget sammanhänger med den ovan
beskrivna planen på att PmC-systemet skulle stå till förfogande även för
andra än de ursprungligen angivna emittenterna. Detta skulle leda till att
systemet kommer att omfatta också emissioner som ej är föremål för mera
frekvent omsättning vilket kan medföra risk för förlust vid en snabb
pantrealisation.
Behovet av sådant utbyte av pant blir emellertid mindre angeläget om
man vidhåller att PmC-systemet i princip skall stå till förfogande blott för
ursprungligen angivna nollriskpapper. Värdefullt förblir emellertid att
t. ex. en skuldförbindelse med lång återstående löptid kan utbytas mot en
som förfaller till betalning inom kortare tid. Utbyte av pant bör därför
kunna ske. Med utgångspunkt härifrån göres då två observationer. För det
första noteras att utbyte naturligtvis inte kan ske om köparen gått i kon-
kurs under dygnet mellan förhandsregistreringen och likvidtidpunkten.
Detta måste bevakas. För det andra kan finnas en viss risk med ”hoppan-
de” pant så att vid senare inträffande konkurs pantsättningens giltighet
bestrides. Av största vikt är alltså att det klart framgår av lagmotiven att
”hoppande” pant är avsedd och av lagen sanktionerad.
Ytterligare är avsikten att pant i förvärvsobjekt eller i övrig i PmC-
systemet registrerad portfölj skall kunna ersättas av medel på spärrat
konto i bank eller av spärrade värdepappersdepåer. Sådan pantsättning
skall bygga på särskild avtalsreglering.
Mot denna form av säkerhetskonstruktion kan invändas att den förut-
sätter sådana arbetsrutiner utanför ADB-systemet i form av säkerhetsbe-
dömningar och olika kontroller som helst borde undvikas. Men innan
tillräckligt många emissioner lagts in i systemet måste de säkerheter som
där registrerade skuldförbindelser erbjuder kompletteras med säkerhet
utanför systemet.
Såsom säkerhet bör då emellertid endast accepteras medel på bankräk-
ning och deposition av sådana värdepapper som är avsedda att tas in i
PmC-systemet. Men när alla sådana papper lagts in bör säkerhet utanför
systemet ej vidare tas i anspråk.
Prop. 1990/91:106
Bilaga 1
92
Bilaga 1
Fullmäktige, som tillstyrker lagstiftning enligt de remitterade förslagen,
har på två punkter kommentarer till dessa.
Såsom ovan utvecklats vill fullmäktige föreslå att bestämmelsen i 3 §
förslaget till lag om PmC om fastställelse av ändring i PmC:s bolagsord-
ning utformas så, att också riksbankens samtycke erfordras för sådan
ändring; i vart fall såvitt avser ändring av bolagsordningens stadgade om i
PmC-systemet förvaltade skuldförbindelser.
Den andra kommentaren gäller möjligheten för riksbanken att från
clearingförfarandet i riksbanken och därmed sammanhängande betal-
ningsgaranti utesluta skuldförbindelser som bedömes vara förenade med
alltför stor kreditrisk. Enligt lagmotiven är uttryckligen avsett att en sådan
möjlighet skall finnas men enligt vad som upplysts under hand under
remisstiden bedömes det knappast praktiskt genomförbart att utnyttja
denna möjlighet. Avsikten uppges därför numer vara att vid överarbetning
av lagförslaget utesluta denna möjlighet.
Fullmäktige vill avstyrka att lagförslaget ändras i sådan riktning. Be-
stämmelserna om clearing i riksbanken och därmed sammanhängande
betalningsgaranti bör såsom i det remitterade förslaget vara utformade så
att de ”tillämpas i den mån riksbanken enligt gällande åtagande förbundit
sig” medverka. Riksbanken bör sålunda alltid ha en exklusiv rätt att
bestämma hur långt åtagandet om betalningsgaranti skall sträcka sig. Det
kan också antas att en accepterad emission inte skall behöva uteslutas
annat än i helt extrema fall. Men för att undvika att riksbanken under den
mycket långa löptid som gäller för vissa skuldförbindelser skulle förbli
bunden vid att tillhandahålla clearing och därmed sammanhängande be-
talningsgaranti bör dock möjlighet finnas att utesluta viss emission från
clearing. Förändrade förhållanden måste kunna få föranleda förändringar
också härvidlag.
Med de kommentarer som gjorts under avsnitt 3 tillstyrker fullmäktige
lagstiftning i enlighet med de framlagda lagförslagen.
Riksgäldskontoret har tidigare beretts tillfälle att under hand framföra
synpunkter på utkast till promemorian. De synpunkter kontoret därvid
har anfört har väsentligen beaktats i den slutliga promemorian. Kontoret
har därför inget att erinra mot promemorian utan tillstyrker att den
föreslagna lagstiftningen genomförs. Emellertid vill kontoret framhålla det
angelägna i att lagregleringen kan komma till stånd så snabbt som möjligt,
så att lagstiftningsfrågorna inte försenar PmC-projektets genomförande.
93
DI konstaterar att det föreslagna registret blir ett personregister enligt
datalagen (1973:289), eftersom det kan komma att innehålla uppgifter om
fysiska personer, om än inte i stor omfattning.
DI bedömer lagförslaget med utgångspunkt från datalagens regler till
skydd mot otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet och
konstaterar att de föreslagna reglerna på flera punkter avviker från vad
som gäller enligt datalagen. Lagföslaget har emellertid utformats med
regleringen i den av riksdagen beslutade aktiekontolagen (1989:827) som
förebild. Mot bakgrund härav och med hänsyn till registrets ändamål och
innehåll samt dess ringa integritetskänslighet vill DI i stort inte motsätta
sig att förslaget genomförs.
DI pekar på att det är osäkert om 1 kap. 2 § (registreringen skall ske med
hjälp av ADB) omfattar samtliga delregister och anser att denna oklarhet
bör undanröjas.
DI anser vidare att tveksamhet skulle kunna uppstå huruvida vissa av de
föreslagna bestämmelserna skall anses uttömmande eller om datalagens
regler skall anses gälla vid sidan av dem. Detta gäller framförallt bestäm-
melserna om rättelse och insyn. Tveksamheterna bör undanröjas i det
fortsatta lagstiftningsarbetet.
Enligt 1 kap. 2 § lagförslaget skall skuldförbindelser som omfattas av för-
slaget och borgenärer som har rätt till betalning på grund av sådana
skuldförbindelser registreras hos Penningmarknadscentralen PMC Aktie-
bolag (PMC). Registreringen skall ske med hjälp av automatisk databe-
handling.
Det föreslagna registret kommer — såvitt DI kan bedöma — att innehål-
la uppgifter om framförallt juridiska personer. Emellertid kan fysiska
personer komma att registreras i vart fall i egenskap av borgenärer. Den
särskiljbara beteckning, som enligt 4 kap. 2 § andra stycket lagförslaget
skall anges beräffande en borgenär, som inte är medlem i PMC, i förening
med uppgifterna i den särskilda förteckning över sådana borgenärer som
PMC skall föra enligt tredje stycket gör det möjligt att hänföra uppgifterna
på ett konto till den som registrerats på kontot. Registreringen hos PMC
innebär således att ett personregister enligt datalagen (1973:289) kommer
att inrättas och föras. Datalagens regler blir därvid tillämpliga om inte
annat bestäms i lag eller annan författning. Promemorian innehåller för-
slag till sådana andra bestämmelser.
Som en förutsättning för sina synpunkter på förslaget utgår DI från att
avsikten med lagförslaget är att registreringen hos PMC skall utgöra ett
personregister, innefattande flera delregister.
Av den remitterade promemorian framgår att lagförslaget har utarbetats
med utgångspunkt från regleringen i aktiekontolagen (1989:827), som
Prop. 1990/91: 106
Bilaga 1
94
antagits av riksdagen. Med hänsyn härtill och till att den föreslagna regis- Prop. 1990/91:106
treringen hos PMC, enligt Dis uppfattning, kommer att bli mindre integri- Bilaga 1
tetskänslig än den som sker enligt aktiekontolagen, har DI inte något att
invända mot att förslaget genomförs om de synpunkter beaktas som fram-
förs av DI i detta yttrande.
DI tar i sitt yttrande enbart upp förslaget till lag om registrering av rätt
till vissa skuldförbindelser med utgångspunkt från datalagen. Yttrandet
begränsas således till sådana avsnitt som berör fysiska personer som regi-
streras inom systemet.
Registeransvarig enligt datalagen är den för vars verksamhet personregis-
ter förs om han förfogar över registret. Enligt DIs uppfattning är det en
fördel att det i lagförslaget slås fast att PMC ensam skall vara register-
ansvarig. 1 annat fall skulle oklarhet kunna råda om även placerarombud
och emittentombud skulle anses vara registeransvariga. Det är en fördel
för den enskilde att alltid veta till vem han kan rikta sig i frågor som rör
den registeransvariges skyldigheter.
Enligt 1 kap. 2 § lagförslaget skall skuldförbindelser och borgenärer regi-
streras med hjälp av automatisk databehandling. Den särskilda förteck-
ningen som skall föras enligt 4 kap. 2 § tredje stycket omfattas otvetydigt
av denna reglering. Däremot kan tveksamhet möjligen komma att uppstå
huruvida 1 kap. 2 § även omfattar vissa andra delregister, såsom löpande
journal och förteckning över förhandsregistreringar, beroende på vilka
uppgifter dessa delregister avses innehålla. DI har uppfattat förslaget så att
även dessa delregister skall anses inrättade genom den föreslagna lagen.
Den tveksamhet som kan uppstå bör undanröjas under det fortsatta lag-
stiftningsarbetet.
DI konstaterar också att registrering av handel med derivatprodukter
inte kommer att omfattas av den föreslagna lagregleringen i annan ut-
sträckning än i fråga om panträtt i rättigheter i de registrerade skuldförbin-
delserna. Annan registrering av sådan handel kommer därför —om uppgif-
ter om enskilda personer registreras — att omfattas av datalagens regler
fullt ut.
Enligt 5 § datalagen skall DI i samband med att tillstånd meddelas för
personregister alltid meddela föreskrift om ändamålet med registret. I
fråga om s. k. statsmaktsregister gäller enligt 6 a § datalagen motsvarande
skyldighet i den mån inte regeringen eller riksdagen har meddelat före-
skrift i detta hänseende.
95
Ändamålet med ett personregister är av grundläggande betydelse för hur Prop. 1990/91:106
ett personregister får användas. Som framgår av 7 § datalagen begränsas Bilaga 1
såväl innehåll, inhämtande, utlämnande och annan användning av person-
uppgifter av ändamålet med personregistret.
Lagförslaget innehåller — med aktiekontolagen som förebild — ingen
bestämmelse om registrets ändamål, eftersom registret sägs ha samma
ändamål som lagen i dess helhet.
I sitt yttrande över förslaget till lagrådsremiss om det kontobaserade
aktiesystemet framhöll DI att registerändamålet med avstämningsregi-
stren borde preciseras i lag. Lagrådsremissen innehöll också en ändamåls-
bestämmelse. Lagrådet ansåg emellertid att ändamålet med avstämnings-
registren på ett tillräckligt tydligt sätt framgick av de följande paragraferna
i lagen. Någon ändamålsbestämmelse har därför inte tagits in i aktiekonto-
lagen. Med hänsyn härtill vill DI inte motsätta sig att särskild ändamåls-
bestämmelse utelämnas även i den föreslagna lagen om PMCs register.
Enligt 5 kap. 8 § lagförslaget får PMC rätta en anteckning på konto om
anteckningen innehåller uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räknefel,
något annat förbiseende eller tekniskt fel. Rättelse av annat slag synes
förutsätta en anmälan från ett placerarombud. I sammanhanget bör obser-
veras att placerarombuden inte är registeransvariga för registret. Enligt 8 §
datalagen skall den registeransvarige rätta en oriktig eller missvisande
uppgift, om det inte saknas anledning att anta att otillbörligt intrång i den
registrerades integritet skall uppkomma.
Rättelseskyldigheten enligt lagförslaget är således inskränkt i förhållan-
de till vad som gäller enligt datalagen. Enligt DIs uppfattning är datalagens
rättelseregel av stor betydelse för skyddet för den personliga integriteten.
Det diskuteras inte vare sig i den allmänna motiveringen eller i specialmo-
tiveringen till lagförslaget vilka motiv som ligger bakom inskränkningen.
Inte heller framgår om lagförslagets rättelsebestämmelse avses vara uttöm-
mande eller om datalagens regel skall gälla vid sidan om den föreslagna
regeln. Di anser att dessa frågor bör utvecklas närmare i det fortsatta
lagstiftningsarbetet.
Enligt 4 kap. 2 § andra stycket i lagförslaget skall identiteten hos en
borgenär — som inte är medlem i PMC — inte framgå av konto. Sådan
borgenär anges i stället med en för honom unik identifikationsbeteckning
(särskiljbar beteckning) och uppgift om vem som är placerarombud.
Därutöver skall PMC föra en särskild förteckning över dessa borgenärer
med uppgift om namn, identifieringsnummer och adress. Avsikten med
denna förteckning måste vara att ge PMC möjlighet att identifiera de på
konto registrerade borgenärerna för att PMC skall kunna utföra uppdraget
att förvalta den ifrågavarande låneemissionen. DI vill peka på att en sådan
identifiering synes förutsätta att även den särskiljbara beteckningen regi-
streras i denna förteckning. Detta bör framgå av lagtexten.
96
DI utgår från att 6 kap. 1 § första stycket lagförslaget innebär att medlem
inte kommer att få insyn i andra konton än sådana som medlemmen
förfogar över för egen del eller såsom placerarombud.
I paragrafens andra stycke regleras den registrerades rätt till insyn. Även
i detta avseende är den registrerades rätt enligt förslaget inskränkt i förhål-
lande till vad som gäller enligt datalagen. Insynsrätten enligt datalagen är
absolut och kostnadsfri. Lagförslagets regel har tillkommit med aktiekon-
tolagen som förebild, dock med den skillnaden att motsvarande besked
enlig aktiekontolagen uttrycklingen skall vara kostnadsfritt. Varken den
allmänna motiveringen eller specialmotiveringen till lagförslaget innehål-
ler motiv varför insynsrätten bör regleras annorlunda än i datalagen resp, i
aktiekontolagen. Inte heller framgår om regeln i förslaget är avsedd att
vara uttömmande eller om datalagens insynsregel skall anses gälla vid
sidan om lagförslagets. DI anser att dessa frågor bör klargöras i det fortsat-
ta lagstiftningsarbetet.
I 6 kap. 2 § lagförslaget anges två situationer då borgenärens identitet
kan komma att avslöjas för emittenten. Med hänsyn till syftet med röjan-
det av den registrerades identitet i dessa fall godtar DI förslaget.
Av specialmotiveringen framgår att åtkomsten till uppgifterna i ovan-
nämnda förteckning skall vara begränsad även for PMCs egen personal.
En särskild föreskrift om behörighetskontroll för att tillgodose behovet av
skydd för dessa uppgifter kan komma övervägas av DI.
Enligt DIs uppfattning ställer inte renodlade integritetsskyddshänsyn sär-
skilt höga krav på säkerhet för ifrågavarande registrering. Andra skäl —
såsom hänsynen till de stora ekonomiska värden det här rör sig om — kan
motivera en hög eller mycket hög säkerhetsnivå for registreringen.
Lagförslaget innehåller särskilda regler om rätt till ersättning vid skada i
tillämpliga delar motsvarande dem som gäller enligt aktiekontolagen. Det
innebär att datalagens regler om strikt skadeståndsansvar for den register-
ansvarige och om rätt till ersättning även för ideell skada inte skall gälla.
Enligt DIs uppfattning kan en felaktig registrering av t. ex. pantsättning,
konkurs eller dylikt utan tvekan komma att medföra ideell skada for en
borgenär. Såsom DI framhöll beträffande förslaget till aktiekontolag inne-
bär det en försämring av den enskildes integritetsskydd att rätten till
ersättning för ideell skada tas bort. Med hänsyn till att riksdagen har
godtagit regleringen i aktiekontolagen vill DI emellertid inte motsätta sig
att förslaget genomförs även på det nu aktuella området.
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 106
Prop. 1990/91: 106
Bilaga 1
97
Den svenska penning- och obligationsmarknaden utvecklades starkt under
1980-talet till en framträdande position relativt jämförbara länder vad
gäller omsättning, likviditet och transaktionskostnader. Utvecklingen på
det administrativa området har släpat efter marknadsutvecklingen.
Den svenska penningmarknaden kännetecknas därför av såväl hante-
ringsmässiga risker som motpartsrisker vilka i det närmaste skulle ha
kunnat elimineras med hjälp av ändamålsenliga administrativa system.
Det är därför mycket tillfredsställande att PmC-projektet nu avancerat så
långt att ett lagförslag inom kort kan föreläggas riksdagen.
PmC-projektet har redovisats och varit föremål för remissbehandling i
flera etapper. Projektet har därvid successivt förändrats med marknadens
utveckling och som ett resultat av olika överväganden inom PmC-bolagets
styrelse. Det nu föreliggande lagförslaget baseras på ett flertal sådana
förändringar jämfört med tidigare redovisning som bankinspektionen nå-
got vill kommentera.
Den omarbetning av ett tidigare förslag till regelsystem för verksamhe-
ten hos Penningmarknads-Centralen PmC AB som nu gjorts av justitierå-
det Johan Munck har som sägs i rubricerade PM så långt möjligt anpassats
till den systematik och begreppsbildning som förekommer i aktiekonto-
lagen. De önskemål i detta hänseende som bankinspektionen tidigare givit
uttryck för i sitt remissyttrande 1989—06 — 28 (dnr 899/89) till departe-
mentet rörande det tidigare lagförslaget har därmed tillgodosetts. Justitie-
rådet Johan Muncks överväganden har även lett fram till slutsatsen att
konstruktionen med utfärdande av sk enhetsbrev i en emission för depo-
nering hos PmC inte har ansetts nödvändig. Resultatet av omarbetningen
har blivit ett lagförslag som klart och enkelt strukturerar den principiella
ramen för dokumentlös penningmarknadshandel genom PmC.
Bankinspektionen har för sin del inga andra invändningar mot lagförsla-
get och motiven än förslag till viss komplettering till stöd för inspektionens
tillsyn över medlemmarna i PmC samt deras registreringsåtgärder. Bank-
inspektionen har i det följande även utvecklat sin principiella syn på
frågan om vilka låneemissioner som skall kunna omfattas av den föreslag-
na lagstiftningen.
De målsättningar för PmC som fastlagts av intressenterna är lovvärda
(promemorian s 9). Den långsiktiga stabilitet och förtroende hos deltagan-
de aktörer som enligt promemorian därigenom bör skapas kräver emeller-
tid enligt bankinspektionens mening att ytterligare förutsättningar är upp-
fyllda.
Det är av vikt att PmC’s verksamhet och system är utformade på ett
sådant sätt att de lätt kan anpassas till de strukturella förändringarna på
penningmarknaden. Att en sådan anpassbarhet är nödvändig har redan
demonstrerats under projektarbetet. Sålunda har den sk ombudsfunk-
Prop. 1990/91: 106
Bilaga 1
98
tionen förändrats inför parternas krav liksom de slag av värdepapper som Prop. 1990/91: 106
avses ingå i systemet. Bilaga 1
Det nu sagda implicerar också att PmC-systemet i sig så långt möjligt
bör vara neutralt i strukturellt hänseende. Skulle PmC genom utformning-
en av sina bestämmelser t ex eftersträva en rollfördelning på marknaden
som inte harmonierar med parternas preferenser kan effekten endast bli
att dessa lämnar PmC-systemet och rentav den svenska marknadsplatsen.
Den internationella finansiella integrationen har således reducerat den
svenska autonomin även i detta hänseende.
Av samma skäl är det en förutsättnng för PmC’s ställning på marknaden
att samtliga aktörer, såväl medlemmar som icke medlemmar, upplever
PmC som en neutral serviceorganisation som likabehandlar alla utan
konkurrensbegränsande hinder. Det kan synas vara ett självklart påpekan-
de att kriterier för medlemskap, urval av deltagande emittenter, faststäl-
lande av pantvärden och avgifter etc skall ske på objektiva grunder.
Samtidigt måste emellertid inses att nämnda variabler är starkt konkur-
renspåverkande och därför kan antas bli föremål för allehanda diskussio-
ner i de beslutande organen. Eftersom marknadsparterna erfarenhetsmäs-
sigt sällan tvekar att utnyttja tillgängliga konkurrenspåverkande legala
eller administrativa argument, är det enligt bankinspektionens mening av
vikt att själva beslutsformerna inom PmC i dessa frågor blir föremål för
ingående överväganden. Neutrala, externa organ bör anlitas i viss utsträck-
ning.
PmC har goda förutsättningar att bli ett rationellt och säkert system som
medför en kraftig reduktion av riskerna i penningmarknaden jämfört med
nuvarande förhållanden. Även om sålunda PmC eliminerar en mängd
olika slags risker och sänker nivån på risktagandet totalt sett, uppstår
genom PmC nya risker vilka dessutom tenderar att koncentreras till en
plats — själva PmC-systemet.
Det går inte att konstruera ett ADB-system som inte är förknippat med
risker. De åtgärder som vidtagits inom PmC-systemet i form av säker-
hetsstrategi har dokumenterats i projektets huvudstudie. Bankinspektio-
nen har tidigare i yttrande över huvudstudien konstaterat att säkerhets-
strategin borgar för att en mycket hög säkerhetsnivå upprätthålls i syste-
met. Bankinspektionen vidhåller denna uppfattning och kommer att ingå-
ende kontrollera att den åsyftade säkerhetsnivån uppnåtts innan PmC-
systemet får sättas i drift.
Vid denna kontroll måste samtliga användares utbildningsnivå och
kompetens beaktas så att ingen aktör tillåts medverka utan dokumenterad
lämplighet.
99
Det är tillfredsställande att PmC valt att likställa alla aktörer vad gäller Bilaga 1
kravet att ställa säkerhet i systemet. Det innebär att en praktiskt vansklig
och konkurrensmässigt känslig klassificering av aktörerna undvikits och
att systemets säkerhetsnivå blivit den högsta möjliga.
Likaså är det tillfredsställande att det valda nettingsystemet medför att
krav endast behöver ställas på överlåtarens leveranskapacitet och på att
förvärvaren ställer marginalsäkerheter utan att for den skull PmC såsom
garant behöver utsättas för några risker.
Det avgörande för säkerheten blir då vilka säkerheter som godkänns och
vilket återpantsättningsvärde de åsätts. Bankinspektionen har tidigare till-
styrkt att återpantsättningsvärdet for alla värdepapper i systemet skall
återspegla ränterisken vid en momentan räntehöjning med en procenten-
het.
Vidare måste kreditrisken beaktas (se vidare nedan), varvid utgångs-
punkten bör sökas i motsvarande kapitaltäckningsregler som bankinspek-
tionen meddelar för placeringar i olika instrument.
Efterhand som PmC-projektet fortskridit, har emellertid nya objekt
utöver värdepapper fogats till de säkerheter som skall godkännas i syste-
met. Det gäller bl a likvida medel från tidigare försäljningar inom systemet
som avses kunna spärras och användas som säkerhet liksom banktillgodo-
havanden samt värdepapper som ännu inte kunnat införas i PmC-syste-
met (t ex äldre obligationer).
Bankinspektionen tillstyrker i princip förslagen om alternativa säkerhe-
ter eftersom flexibiliteten därmed ökar i systemet. Inspektionen vill emel-
lertid peka på att det därvid, förutom maskinella kontroller, krävs en väl
fungerande manuell kontroll hos framför allt ombuden och hos PmC
självt.
Bankinspektionen kommer att lägga stor vikt vid att rutiner och kapaci-
tet finns för dessa kontroller hos aktörerna. Denna prövning kommer att
äga rum såväl vid auktorisationsprövningen av ombud som vid den konti-
nuerliga kontrollen av dessa och av PmC’s egen administration.
Från början förutsattes att endast sk nollrisk-papper skulle ingå i PmC-
systemet, dvs statspapper och bostadspapper. Detta ställningstagande sy-
nes ha grundats på en strävan att minimera risktagandet i själva PmC-
systemet. Vidare synes urvalet ha begränsats till instrument av särskild
vikt för penningpolitiken och för bostadsfinansieringen.
När nu lagförslaget utformats så, att även andra räntebärande värdepap-
per än de nämnda avses kunna ingå i systemet, har detta skett under
antagande att risktagandet inom PmC och därmed för dess medlemmar/
garanter inte skall behöva öka. Motiv for att ytterligare värdepapper skall
kunna ingå i systemet torde också vara att aktörerna på marknaden vill
kunna utnyttja sina kostnadskrävande systeminvesteringar så långt som
möjligt och inte behöva investera i ett tredje system vid sidan av PmC och
VPC.
100
Bankinspektionen har förståelse för dessa synpunkter och vill anföra
följande. Risknivån i PmC-systemet är primärt inte beroende av vilka
slags värdepapper som får ingå i systemet utan av vilka återpantsättnings-
värden de olika papperen åsätts. Om sålunda ett papper som är förenat
med kreditrisk (t ex en industriobligation) förvärvas inom systemet och
därvid ett statspapper ställs som säkerhet av köparen tills likvid erlagts, så
har givetvis inte risktagandet i systemet ökat genom införande av industri-
obligationen i systemet.
Med rätt avvägda återpantsättningsvärden for skilda papper i systemet
kan alltså risktagandet i PmC-systemet hållas på en oförändrad nivå jäm-
fört med att endast ”nollrisk-papper” får ingå.
För en introduktion av icke-nollriskpapper i systemet åtminstone på sikt
talar samtidigt att dagens systemrisker och hanteringsrisker är väl så
påtagliga på marknaden för sådana papper som när det gäller stats- och
bostadspapper. Risken för utslagning av fondkommisionärer via denna
marknad med åtföljande dominoeffekter är således en minst lika stor
systemrisk for hela penningmarknaden som de risker som är förknippade
med handeln i stats- och bostadspapper. För medlemmarna i PmC blir
sålunda riskreduktionen genom PmC partiell så länge medlemmar överhu-
vudtaget tillåts handla i papper som inte registreras i PmC, eller i ett
säkerhetsmässigt likvärdigt system. Sistnämnda alternativ framstår av
kostnadsskäl som orealistiskt.
Bankinspektionen kan därför i princip ställa sig bakom att det i lagstift-
ningen öppnas möjlighet för introduktion av andra räntebärande värde-
papper än stats- och bostadspapper i PmC-systemet. Detta ställningstagan-
de kringgärdas dock med en rad förbehåll.
Introduktionen av andra värdepapper än stats- och bostadspapper bör
ske först sedan systemet varit i drift så länge att grundliga erfarenheter av
dess funktionssätt vunnits av PmC’s egen personal och av marknadspar-
terna. Däri bör ingå en erfarenhetsgrundad bedömning av utnyttjandet av
riksbankens funktion som ”lender of last resort” i systemet. De utspärr-
ningsregler som föreslås for papper som hotas av fallissemang framstår
som ändamålsenliga och tillstyrks av bankinspektionen.
Fastställande av värdepapperens återpantsättningsvärden måste ske i
former som säkerställer objektiv bedömning. Den övre gräns som bankin-
spektionen kan godta återspeglar ränterisken (1 procentenhet) och kredit-
risken såsom den återspeglas i kapitaltäckningsreglerna. Eventuell ytterli-
gare nedvärdering av återpantsättningsvärden bör endast ske utifrån vad
som motiveras på objektiva grunder eventuellt i form av en officiell rating
av värdepapperen. Under alla förhållanden bör värderingen ske i former
som motverkar att återpantsättningsvärdena blir föremål för konkurrens-
påverkande spel mellan parterna i PmC’s egna beslutsorgan.
Bankinspektionen vill särskilt understryka vikten av att rättvisande
återpantsättningsvärden åsätts alla värdepapper i systemet. I annat fall kan
bankinspektionen inte godkänna att medlemmarnas pro rata parte-ansvar
icke blir förenat med kapitaltäckning för banker och fondkommissionsbo-
lag så som bankinspektionen hittills har förutsatt enligt skriftligt besked till
PmC. Det innebär att frågan om kapitaltäckningskrav for medlemmarnas
Prop. 1990/91: 106
Bilaga 1
101
pro rata parte-ansvar bör tas upp till omprövning om andra papper än
stats- och bostadspapper tas in i PmC-systemet.
De grundläggande kraven för att medlemskap skall kunna beviljas i PmC-
systemet har tidigare tillstyrkts av bankinspektionen. Inspektionen har
inte funnit anledning att frångå tidigare bedömning. Stor vikt måste vid
prövningen läggas vid den sökandes administrativa kapacitet och interna
rutiner samt sekretessregler.
Medlemmar i PmC har exklusivt rätten att för egen del (2 kap 1 §) eller i
egenskap av ombud (3 kap 1 §) för annans räkning öppna konton och vidta
övriga registreringsåtgärder i PmC-systemet. Bland skyldigheterna märks
att en medlem skall åta sig sk pro rata parte ansvar för PmC:s förpliktelser.
Frågan om kontroll över medlemsskapet är därför cental för bankinspek-
tionen i sin tillsyn över systemet. Enligt de föreslagna reglerna i 2 kap
tillkommer det PmC att avgöra en ansökan om medlemsskap. Om PmC
avslår ansökan och även då PmC fråntar någon medlemsskapet, kan det
berörda institutet hos bankinspektionen begära en överprövning av beslu-
tet.
I specialmotiven (s45) anförs att inspektionen inte kan överpröva ett
positivt beslut av PmC i ett ärende om medlemsansökan annan väg än
med stöd av inspektionens allmänna tillsynsbefogenheter enligt förslaget i
1 kap. 3 §. Utan särskilt stöd i författning eller motiv förefaller det som om
bankinspektionen inte kan påkalla att inspektionen skall höras innan
PmC:s styrelse tar ett beslut att bevilja en sökande medlemsskap i PmC.
För att undanröja ett beslut som bankinspektionen anser vilar på en
felbedömning vid den lämplighetsprövning av sökanden som förutsätts i
2 kap 1 § 2 st skulle inspektionen därmed vara hänvisad till att, med stöd
av tillsynsreglerna i lagförslaget om PmC, tillgripa ett förbud, eventuellt
förenat med vite, om verkställighet av styrelsebeslutet. Med hänvisning till
det anförda föreslår bankinspektionen att i den nya registreringslagen för
PmC eller i regeringsförfattning med stöd av PmC-lagen, bolagsordning
eller i vart fall i specialmotivering anges att ett godkännande från inspek-
tionens sida måste föreligga före bifall till en ansökan om medlemsskap.
Här kan tilläggas att medlem kan vad gäller registreringsbefogenheterna
jämföras med det kontoförande institutet enligt aktiekontolagen. Tillstånd
att vara kontoförande institut för såväl egna som andra placerares konton
skall meddelas av bankinspektionen. Dessutom föreskrivs i lagen att kon-
toförande institut står under tillsyn av inspektionen. Från utgångspunkten
att full insyn skall kunna uppnås från det allmännas sida i en medlems
verksamhet, i den mån den har relevans till PmC-systemet, synes medlem-
mar i PmC, i vart fall sådana som får auktoriseras som ombud enligt 3 kap
1 § i lagförslaget endast böra tillhöra kretsen av institut som omfattas av
2 § lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.
Prop. 1990/91:106
Bilaga 1
102
Bilaga 1
Med hänsyn till det inledningsvis redovisade behovet av flexibilitet anser
bankinspektionen att PmC’s regelsystem skall medge att samtliga institu-
tionella placerare får individuella depåer i PmC-systemet dvs vara regist-
rerade i eget namn, vare sig kontot fors av placeraren själv som medlem
eller av icke medlem genom ombud. Med institutionell placerare avser då
inspektionen såväl placerare som står under bank- eller försäkringsinspek-
tionens tillsyn som andra större placerare, t ex industriföretag.
För utländska placerare har praxis utvecklats mot att godkänna ett sk
nominéeförfarande. Det innebär att samtliga utländska innehav registre-
ras i nominéens namn. Det förutsätts att nominéen blir godkänd av bank-
inspektionen.
Bankinspektionen har på PmC’s begäran prövat frågan om ett nominée-
förfarande kan inforas också för svenska förvaltare av svenska placerares
portföljer. Bankinspektionen har därvid ställt sig positiv till en ordning
som inte riktas mot den institutionella marknaden utan mot privatperso-
ner och andra mindre placerare. En praktisk gräns vid 1 mkr som lägsta
handelspost i PmC har därvid ansetts som lämplig. Det innebär att inne-
hav under denna gräns skulle registreras inom PmC i förvaltarens namn.
Förslaget i 3 kap. 1 § 2 st om förvaltare utgår från ställningstagandet i
specialmotiveringen (s 47) att en bank eller fondkommissionär som aukto-
riseras som förvaltare enligt aktiekontolagen därmed också skall vara
behörig att fungera som förvaltare i PmC-systemet. Auktorisation av för-
valtare eller återkallelse av auktorisation enbart avseende PmC-systemet
för viss fondkommissionär skulle därmed inte vara möjlig. Vidare anser
bankinspektionen att en särskild prövning av en i aktiekontosystemet
auktoriserad förvaltares lämplighet att vara förvaltare även i PmC-syste-
met bör ske med hänsyn till skiljaktigheterna i de båda systemen. Det bör
vara möjligt att ställa villkor som är specifika för PmC-systemet. För
översyn med hänsyn härtill är bestämmelserna i 3 kap. 1 § 2 och 3 st
aktuella.
I aktiekontolagen har intagits en bestämmelse som gör det möjligt att
bemyndiga bankinspektionen att utfärda närmare föreskrifter om register-
föring enligt lagen. Någon motsvarande bestämmelse har inte föreslagits i
förevarande PM. Inspektionen ser ingen anledning till att i PmC-systemet
inte öppna möjligheten till att ge tillsynsmyndigheten samma befogenhet
som i VPC:s system för aktiekonton och konton för skuldförbindelser.
Möjligheten för emittent till insyn i de konton för skuldförbindelser som
hos PmC kontoförts avseende emittentens skuld har i 6 kap. 2 § begränsats
till skillnad mot motsvarande insynsregler i aktiekontolagen. Vad gäller
insynsförhållandet hos auktoriserade förvaltare beträffande ägarkonton
som förs hos förvaltare har det inte omnämnts i lagförslaget. För PmC:s
del har överhuvudtaget inte tillagts någon insynsrätt i förvaltarnas redovis-
ning av ägarkontona. Jämför i detta hänseende aktiekontolagen. Det är
103
väsentligt att emittenten gentemot PmC och PmC gentemot förvaltarna Prop. 1990/91: 106
får möjlighet till kontoavstämning och annan kontroll. Bilaga 1
I specialmotiveringen till 6 kap. 1 § 2 st har ansetts att det i lagen räcker
med den allmänt formulerade föreskriften om rätt till insyn för placerare.
Om specificering i likhet med aktiekontolagen inte anses böra ske, bör
närmare villkor tas in i avtalen mellan å ena sidan PmC och å andra sidan
medlemmar, ombud och förvaltare.
Bankinspektionen har i detta yttrande framhållit ett stort antal regler och
krav som måste vara uppfyllda innan PmC tas i drift. Det är fråga om både
ett omfattande auktorisationssystem och en ingående kontroll av PmC’s
egna system och andra förhållanden. Förutsatt att de synpunkter och
förbehåll beaktas som bankinspektionen lämnat i detta yttrande tillstyrker
inspektionen förslagen i promemorian och är beredd att ta på sig de
uppgifter som åligger inspektionen enligt lagförslaget.
Med PmC-systemet i drift kommer den svenska penningmarknaden att
ta ett avgörande steg mot att likställa den administrativa strukturen med
marknadens standard i andra avseenden. Ett allvarligt eftersatt område av
svensk penningmarknad kommer därmed att föras fram till god internatio-
nell standard. Infrastrukturen blir då fullt jämförbar med de bästa system
som erbjuds marknaderna i andra jämförbara länder.
Inspektionen har under PmC’s tillblivelse tre gånger tidigare (1987-11-23,
1988-06-10 och 1989-07-14) avgivit yttranden. Inspektionen har vidare i
sitt yttrande över lagrådsremissen angående pantsättningsreglerna i för-
säkringsrörelselagen (1989-08-25) behandlat frågan om handel inom PmC-
systemet.
Kvar från tidigare finns två olösta problemställningar som berör försäk-
ringsbolagen.
Den ena avser det ansvar — pro rata parte — som ett försäkringsbolag,
som avser att bli medlem i PmC, automatiskt ikläder sig. Visserligen
förelsås i promemorian en förändring såtillvida att Aktiekontolagens kapi-
tel om rätt till ersättning kopieras till Lagen om registrering av rätt till
vissa skuldförbindelser (kap. 8). Såvitt inspektionen förstår innehåller
dessa regler inte något absolut tak vad gäller det ersättningskrav en med-
lem i PmC kan utsättas för. Inspektionen har tidigare (se inspektionens
yttrande 89—07—14 till finansdepartementet, Dnr 1647/89) framfört att
endast ett på förhand begränsat ersättningsanspråk bör accepteras för ett
försäkringsbolag. Inspektionens uppfattning i denna fråga är oförändrad.
Den andra frågan berör den pantsättning respektive tilläggspantsättning
som automatiskt inträffar i olika skeden av köp- och säljsituationer. En
sådan ordning gör det omöjligt för försäkringsbolagen att registerföra
PmC-registrerade tillgångar i det register som avses i Försäkringsrörelse-
104
lagen 7 kap. 10 a § och därmed få inräkna dessa i den tillgångsmassa som
avses i samma lags 7 kap. 9 §. Inspektionen är av den uppfattningen att
frågan måste lösas för att det ska vara meningsfullt för försäkringsbolagen,
främst livbolagen, att deltaga i handel via PmC.
Inspektionen har i sitt yttrande över lagrådsremissen angående pantsätt-
ningsregler i försäkringsrörelselagen (1989 — 08 — 25, dnr 714/89) föreslagit
en dellösning till pantsättningsproblemet (Yttrandet bifogas). Promemori-
eförslaget om alternativa säkerheter i avsnitt 5.5.3 öppnar också möjlighe-
ter att delvis lösa nämnda problem.
Inspektionen har noterat att PmC-konceptet undergått vissa förändring-
ar. Dels föreslås att det s k enhetsbrevet utgår, dels öppnas möjlighet för
PmC att omfatta andra värdehandlingar än rena O-riskinstrument. Inspek-
tionen har inget att invända mot dessa förändringar.
Beträffande vem som skall erhålla status som placerarombud finner
inspektionen det rimligt att de försäkringsbolag som kommer att bli med-
lemmer också får ombudsfunktionen om de så önskar. En sådan funktion
måste naturligt begränsas till att omfatta placeringsservice för egna kon-
cernbolag. Att gå utanför den kretsen skulle innebära en konflikt med
försäkringsrörelselagens förbud mot främmande rörelse.
6 Svenska Bankföreningen, Svenska
Fondhandlareföreningen, Svenska
sparbanksföreningen och Sveriges
Föreningsbankers Förbund:
Det förslag till lagreglering av PmC:s verksamhet som lämnas i promemo-
rian klargör på ett tillfredsställande sätt den legala förutsättningen för den
tänkta handeln med kreditmarknadsinstrument. Förslaget är därför väl
ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Dock finns enligt organisationer-
na anledning att ytterligare precisera och klargöra innebörden av förslaget
på vissa punkter.
Vilka låneemissioner skall regleras av en ny lagstiftning (avsnitt 5.3)
Av promemorian framgår att medlemmarnas avsikt är att systemet skall
kunna användas även för andra emissioner än s k guldkantade papper. En
sådan ordning förutsätter dock att vissa — än så länge utestående frågor —
får en tillfredsställande lösning. Vi syftar då närmast på att det blir klarlagt
att en redovisningsmässig kvittning av nettingprocessen i PmC-systemet
är möjlig liksom att bankinspektionen vidhåller sin hitintills tillkännagiv-
na uppfattning att någon kapitaltäckning inte skall krävas för medlemmar-
nas pro rata parte ansvar. Den sistnämnda förutsättningen blir givetvis av
än större betydelse om mer riskfyllda instrument tillåtts inom systemet
eftersom då också kravet på kapitaltäckning skulle komma att öka.
Såsom konstateras i promemorian medför den föreslagna lagstiftningen
att PmC får ett faktiskt monopol på det för PmC:s verksamhet utformade
likvidhanteringssystemet. Även om detta inte innebär att ett monopol i
Prop. 1990/91: 106
Bilaga 1
105
8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 106
egentlig mening tillskapas kan likväl konstateras att den föreslagna lagstift- Prop. 1990/91: 106
ningen ger PmC ett avsevärt försteg framför eventuella konkurrenter. Bilaga 1
Organisationernas principiella inställning är att man bör undvika att å
detta sätt i lagstiftningen låsa utvecklingen till ett bestämt subjekt. Efter-
som etableringsfrihet leder till ökad kostnadseffektivitet till nytta för
marknaden och därmed övriga samhället så är en sådan frihet att föredra.
Organisationerna förordar därför på sikt en generell lagstiftning med
preciserade auktorisationskrav. Även andra som uppfyller de uppställda
kraven får härmed möjlighet att bedriva en verksamhet som kan konkurre-
ra med t. ex. PmC:s. Detta leder i sin tur till kostnadseffektivitet vilket är
nödvändigt för en konkurrenskraftig svensk finansiell sektor. Den som får
sådan auktorisation kan sedan inom auktorisationens ram skapa egna
speciallösningar till nytta för konkurrensen, t. ex. den lösning med riksban-
ken som yttersta garant, som förekommer i det aktuella fallet.
Vid den översyn av såväl VP- som PmC-systemet som naturligen bör ske
efter en tid bör den nu angivna lagtekniska frågan ges en annan mer
generell lösning.
Av regleringen i 9 kap. 3 § andra stycket framgår att utrymme finns även
för avtal om säkerhet i annan form än som avses i paragrafens första
stycke. Som exempel på sådan annan säkerhet nämns likvida medel på
spärrat konto. 1 promemorian anförs även att lagtexten inte lägger hinder i
vägen för att en bankgaranti skulle kunna komma till användning men att
parterna för närvarande är ense om att bankgaranti ej skall godtas (sid 24 o
64). Enligt vår mening bör man i den kommande propositionen inte,
såsom skett, binda upp parternas handlingsfrihet härvidlag genom dylika
kategoriska uttalanden. Frågan om vilken typ av säkerhet som skall anses
godtagbar inom systemet får ju bli föremål för avtalsförhandlingar parter-
na emellan.
Ett annat problem som behandlas i promemorian är PmC:s rätt att — i
den mån det behövs av främst omsättningsskäl — frisläppa säkerheter som
PmC tillförsäkrat sig. Detta avses förekomma t. ex. för det fall att förvärvs-
objektet sålts vidare och centralen har möjlighet att tillförsäkra sig säker-
het i andra förbindelser. Det är inte uteslutet att detta system med utbyte
av pant kan vålla problem t. ex. i en konkurssituation. Systemet som sådat
bör därför bli föremål för en grundlig analys inom departementet.
Det förhållandet att en enskild panthavare, som inte är medlem i PmC
och vilken företräds av ett placerarombud, inte kommer att få någon
individuell registrering av sin pant i PmC:s register kan enligt organisatio-
nerna komma att medföra problem, t. ex. vid dubbel pantsättning. Syste-
met bör väl i och för sig inte hindra att en enskild panthavare anges med
kod i PmC:s register på samma sätt som sker beträffande en placerare.
Genom en sådan registrering skulle man vid en dubbel pantsättning lätt
kunna avgöra vilken pantsättning som har förerträde framför den andra.
Det bör vidare klarläggas om det är 1936 års lag om pantsättning eller
106
skuldebrevslagens regler som skall gälla vid denuntiation till placerarom- Prop. 1990/91: 106
budet. Bilaga 1
Organisationerna delar inte utredarens uppfattning om behovet av anony-
mitetsskydd för borgenärerna gentemot emittenten. Det nuvarande förhål-
landet med en viss öppenhet såvitt avser borgenärerna har inte lett till
några påtagliga problem. Så t. ex. för såväl staten som mellanhandsinstitu-
ten skuldbok i det nuvarande pappersbaserade systemet. I vart fall vid
avstämningsdag för räntebetalning torde skuldboken visa aktuella inne-
hav. Frågan om anonymitet är knappast något som lagstiftaren bör ägna
uppmärksamhet åt om inte särskilda skäl, såsom integritetsskydd eller
betydande konkurrensaspekter, talar härför. Även om dylika skäl kan
anföras föreligger i vart fall för emissioner med komplicerade villkor eller
lång löptid ett starkt behov av att i vissa fall, såsom vid villkorsändring,
förtida lösen, utlottning, ställningstagande till ackordsförslag etc, snabbt
komma i direktkontakt med långivarna. VP-systemet tillhandahåller den-
na facilitet även för förvaltarregistrerade obligations- och förlagslån (9
kap. 9 och 10 §§ aktiekontolagen). Det skulle innebära en olycklig begräns-
ning av PmC:s möjligheter att omhänderta lån med lång löptid eller
sofistikerade villkor om ifrågavarande anonymitetsskydd införes. Skulle
lagstiftaren finna behov av ett dylikt anonymitetsskydd, bör detta under
alla förhållanden kunna genombrytas genom avtal (t. ex. i bestämmelse i
lånevillkoren). Reglerna måste i vart fall utformas på sådant sätt att en
lämplig avvägning görs mellan emittentens intresse av en smidig hantering
av instrumentet och borgenärernas skyddsintressen.
I promemorian föreslås att ett placerarombud skall vara skyldigt att — för
det fall någon som auktoriserats som placerarombud mist sin auktorisa-
tion — på begäran av detta ombuds kunder överta dessas uppdrag. Någon
större risk bör enligt promemorian inte vara förenad med ett sådant
uppdrag. Som en sista utväg skall nämligen placerarombudet kunna begära
att likvidhanteringen sker utanför systemet. Enligt vad som upplysts vid
den hearing som har hållits angående lagreglering av PmC i finansdeparte-
mentet den 19 april 1990 skall placerarombudet ha rätt att registrera pant i
förvärvsobjekten, även om likvidhanteringen sker utanför systemet. Ris-
kerna med en likvidhantering utanför systemet är enligt organisationerna
onekligen mindre om en dylik pantsättning är möjlig. Att så är möjligt bör
dock klart framgå av lagen eller dess förarbeten.
Enligt organisationerna bör ett placerarombud i extrema fall ha möjlig-
het att säga upp ett avtal med en viss kund, t. ex. om denne uppenbarligen
missköter sina åtaganden gentemot ombudet. Det föreslagna systemet ger
107
inte någon möjlighet därtill. Denna fråga bör enligt vår mening övervägas Prop. 1990/91: 106
ytterligare inom departementet. Bilaga 1
Enligt organisationerna kan man ifrågasätta vilket syfte systemet med
auktorisation av utländska förvaltare tjänar. 1 denna fråga krävs en större
klarhet i fråga om den kontrollskyldighet m.m. som eventuellt kan anses
åvila placerarombudet.
Om värdet av en placerares innehav flukturerar över tiden beroende på
egna köp eller försäljningar eller rena kursändringar kan placerarombudet
tvingas omregistrera placeraren från ombudets placerarfunktion till hans
förvaltarfunktion och vice versa. Det synes därför mindre praktiskt att ha
en fix beloppsgräns (1 milj kr) för förvaltarfunktionen. Möjligen kan man
finna en smidigare lösning på problemet. Denna fråga bör alltså övervägas
ytterligare inom departementet.
Genom medlemskap i PmC tillförsäkras företaget ifråga en rätt att öppna
konton och göra anmälningar för registreringar. Utövandet av dessa rättig-
heter ställer stora krav på kompetens och kunnande för att unvika fallisse-
mang inom systemet.
Organisationerna anser därför att medlemskap och därmed rätten att
öppna konton och göra anmälningar för registrering endast skall ges en
krets företag som uppfyller vissa klart uttryckta krav för sådan verksam-
het. Idag torde denna krets kunna avgränsas till nuvarande medlemmar.
Om den utvidgas måste detta ske efter noggrant övervägande och med
yttersta restriktivitet. Detsamma gäller en eventuell möjlighet för ett place-
rarombud att göra registreringar i systemet.
9 kap. 6 §
Organisationerna vill påpeka att det på sidan 65 i specialmotiveringen
under rubricerad paragraf anges att PmC skall vid frisläppande av pant
garantera att pantens ägare återfår panten mot ”utfäst” betalning. Vi utgår
ifrån att detta är ett rent skrivfel och att avsikten är att betalningen skall
vara erlagd innan ett frisläppande sker. Att så är fallet bör alltså framgå av
de blivande förarbetena till lagen.
108
Endast medlemmar skall kunna öppna konton och göra anmälan om
registreringsåtgärder hos PmC. Medlemmar skall enligt förslaget av bank-
inspektionen kunna erhålla auktorisation som placerarombud och ombe-
sörja registreringar för andra förvärvare av skuldförbindelser som inte är
medlemmar. Detta framgår av 3 kap. 1 § förslaget till lag om registrering
av rätt till vissa skuldförbindelser.
Riksförbundet understryker med hänvisning till vad som sägs på sid 46 i
promemorian nödvändigheten av att även de försäkringsbolag som är
medlemmar i PmC ges möjlighet att vara placerarombud för sådana an-
knutna företag för vilka de sköter kapitalförvaltningen.
Den för försäkringsbolagen viktigaste frågan och som är helt avgörande
för om bolagen överhuvudtaget skall kunna använda sig av PmC:s tjänster
har ej behandlats i promemorian. Som framfördes vid hearingen måste
denna fråga lösas innan PmC träder i funktion. Frågan gäller om de
säkerheter som PmC skall kunna tillförsäkra sig av köparen, dels i själva
förvärvsobjektet och dels i köparens innehav i övrigt av skuldförbindelser
inom systemet (s k tilläggssäkerhet), kommer att konkurrera med den
förmånsrätt som enl 7 kap. 11 § försäkringsrörelselagen gäller för vissa
försäkringstagares räkning i de tillgångar som uppräknas i 7 kap. 9 §. Bland
dessa tillgångar utgör sådana skuldförbindelser som avses handlas med i
PmC en betydande del. Vid utgången av 1989 uppgick livförsäkringsbola-
gens innehav av obligationer och penningmarknadsinstrumentet till ca 200
miljarder kr.
Frågan diskuterades under sommaren 1989 vid remissbehandlingen av
ett utkast till lagrådsremiss ang pantsättningsreglerna i försäkringsrörelse-
lagen m.m. Riksförbundet föreslog i sitt remissyttrande en väg att lösa
problemet (se bifogat remissyttrande sid 2 — 3). I proposition 1989/90:34
som följde av lagrådsremissen (s 72) hänsköts problemet till behandlingen
av lagstiftningen om PmC.
Det pågående arbetet att skapa en clearingcentral för penningmarknads-
instrument har blivit starkt försenast och oerhört mycket dyrare än plane-
rat. Det nuvarande manuella systemet fungerar dock tillfredsställande och
gjorde detta även när omsättningen på penningmarknaden var flerfaldigt
större än för närvarande. Internationella datoriserade system som Euro-
clear och Cedel är väl utprövade och spelar en viktig roll för svenska
emittenter.
PmCs viktigaste uppgift borde vara att minimera hanteringskostnader-
na. I den internationella konkurrensen om kapitalet får emittenter från ett
litet land som Sverige inte arbeta med extra transaktionskostnader. De har
normalt ingen komparativ fördel i kapitalhänseende som kan kompensera
en sådan merkostnad. Det system som nu är under uppbyggnad förefaller
ha vissa brister i detta avseende.
Prop. 1990/91: 106
Bilaga 1
109
— Enbart medlemmar får öppna konton hos PmC och göra anmärk- Prop. 1990/91: 106
ningar for registreringsåtgärder. En utländsk storbank måste alltså agera Bilaga 1
via ett svenskt placerarombud. Detta kan skapa både psykologiska hinder
och transaktionskostnadströsklar för utländska inversterare att placera i
svenska papper. Medlemsvillkoren är dessutom genom pro rata parte-
klausulen ekonomiskt så hårda att de utestänger relativt bankerna små
men i högsta grad professionella aktörer.
— Lagstiftningen for PmC får inte vara så svensk att tillgängligheten till
den svenska marknaden försvåras. Dagens PmC-projekt har en sådan
skevhet i konstruktionen. Det är viktigt att en svensk clearingcentral är väl
sammankopplad med Euroclear och andra betydande internationella mot-
svarigheter.
Mot denna bakgrund vill vi inte framföra detalj synpunkter på förelig-
gande promemoria. Vi föreslår i stället att det nuvarande projektarbetet
åtminstone för tillfället avbryts och att arbetet på en nödvändig institutio-
nell förändring av clearingorganisationen tar sikte på att dels utnyttja
erfarenheter från internationella system dels föra den svenska penning-
marknaden närmare den internationella.
110
Bilaga 2
Med referens till vårt sammanträffande den 12 september får Penning-
marknadscentralen (PmC AB) utveckla sina synpunkter rörande några
återstående diskussionsfrågor om utformningen av en lagstiftning beträf-
fande Penningmarknadscentralen.
Som förut har framhållits medför PmC-systemets utformning att vid pant-
sättning endast en panthavare registreras i systemet.
PmC-systemets hantering av en pantsättningstransaktion kan beskrivas
på följande sätt.
Pantsättaren och blivande panthavare anmäler i PmC-systemet att en
pantsättning skall göras. För det fall pantsättningen skall ske med likvid
inom PmC-systemet, skall transaktionen förhandsregistreras. I och med
att detta sker, garanterar PmC att långivaren erhåller panten och att
låntagaren erhåller likviden. Panthavaren och pantsättaren har var sitt
konto för innehavda panter respektive gjorda pantsättningar. Den nu
beskrivna transaktionen medför således att pantsättarens disponibla
skuldförbindelseinnehav minskas samt att hos pantsättaren noteras att en
pantsättning gjorts och hos panthavaren att den aktuella panten innehas.
Skulle pantsättaren anmäla ytterligare en pantsättning av samma förbin-
delse till systemet, kommer följaktligen förhandsregistrering av denna att
vägras, eftersom skuldförbindelsen inte längre ingår i pantsättarens dispo-
nibla innehav av skuldförbindelser.
Den nu beskrivna systemuppbyggnaden går knappast att ändra, efter-
som den är en integrerad del av ett stort system. Det är härvidlag ytterliga-
re att märka att en registrering av en subsidiär pantsättning knappast
skulle kunna begränsas till en uppgift om att andrahandspantsättning
föreligger.
PmC-systemet är uppbyggt för att de rutiner som marknaden har störst
behov av skall kunna hanteras på ett smidigt och säkert sätt. Andrahands-
pantsättningar är på det område som här är i fråga förhållandevis ovanliga
i dag. PmC-systemet erbjuder vidare ökade möjligheter till uppdelning av
skuldförbindelsernas belopp utöver vad som är möjligt i det nuvarande
dokumentbaserade systemet. Härigenom kan skuldförbindelserna bättre
anpassas till det aktuella behovet av pant. Det är emellertid självklart att
möjlighet till andrahandspantsättningar måste finnas även efter övergång-
en till ett nytt system, eftersom de stora förmögenhetsvärden som det här
är fråga om måste kunna utnyttjas rationellt.
Även om man bortser från att andrahandspantsättningar inte med nuva-
rande systemuppbyggnad kan registreras hos PmC kan det dock starkt
ifrågasättas om det skulle vara principiellt riktigt att knyta rättsverk-
ningarna för sådana pantsättningar till en registrering. Både för att för-
ståelsen av systemet skall underlättas och för att rättsverkningarna av olika
åtgärder skall bli helt klara bör nämligen en strävan vara att systemet till
111
sina principer så långt möjligt skall motsvara vad som gäller för den fysiska
hanteringen av värdepapper med den grundläggande avvikelsen att regist-
rering hos PmC ersätter innehavet av ett värdepapper.
I ett dokumentbaserat system uppkommer sakrättslig verkan av en
andrahandspantsättning genom denuntiation till innehavaren av den pri-
mära panten. Det finns enligt PmC:s mening inte något skäl för annat
synsätt i ett värdepapperslöst system. PmC har därför utgått från att en
andrahandspantsättning vid behov kan ske genom denuntiation till den
som är registrerad som innehavare av den primära panten.
Regleringen bör i enlighet med det anförda nu få den innebörden att en
andrahandspantsättning kan verkställas genom denuntiation till den pri-
märe panthavaren och att även en utmätning av överhypotek förutsätter
denuntiation till denne. Någon justering av den i Ds 1990:26 föreslagna
lagtexten för detta ändamål synes inte erforderlig. Då saken måhända inte
är helt självklar, skulle emellertid ett klargörande uttalande i motiven vara
av värde.
Identitetsuppgifter beträffande en panthavare anges i PmC-systemet en-
dast i fall då pantsättningen skett till eller från en medlem och panthavaren
har konto i PmC. Att i andra fall ange identitetsuppgifter för panthavaren
skulle sakna praktisk mening. I stället anges i dessa fall vem som i egen-
skap av placerarombud äger företräda panthavaren.
I den i Ds 1990:26 intagna lagtextbilagan har vid utformningen av
4 kap. 2 § första stycket 6 förslaget till lag om registrering av rätt till vissa
skuldförbindelser förbisetts det fallet att pantsättning sker från medlem till
placerare. I det fallet individualiseras registreringen för panthavaren, un-
der förutsättning att denne har konto hos PmC. Placerarombud anges
givetvis även i detta fall. PmC får hemställa att punkten erhåller följande
lydelse:
”6 namn, identifieringsnummer och postadress för panthavare och den
som har en rättighet på grund av inskränkning enligt 5, om konto hos
Penningmarknadscentralen har öppnats för rättighetshavaren och denne
eller upplåtaren är medlem av centralen, eller om rättighetshavaren inte har
konto hos centralen, uppgift om vem som i egenskap av placerarombud äger
företräda rättighetshavaren.
För att säkerställa att panthavarnas anonymitetsskydd bevaras på sam-
ma sätt som gäller för borgenären och för att reglerna i paragrafen skall bli
kongruenta i övrigt bör andra och tredje styckena erhålla följande lydelse:
”1 konto som avses i 3 kap. 1 § första stycket skall istället för de uppgifter
som avses i första stycket 3 och 6 antecknas en särskiljbar beteckning för
borgenär, panthavare och innehavare av rättighet på grund av inskränkning
enligt första stycket 5 samt uppgift om vem som i egenskap av placerarom-
bud är behörig att göra anmälan om registreringsåtgärder. Vad som före-
Prop. 1990/91: 106
Bilaga 2
112
skrivs i denna lag om den som är antecknad på konto som borgenär, eller Prop. 1990/91: 106
panthavare, eller rättighetshavare enligt första stycket 5 gäller även borge- Bilaga 2
när, panthavare, eller sådan rättighetshavare för vilken särskiljbar beteck-
ning har antecknats enligt vad nu har sagts.
Penningmarknadscentralen skall föra en särskild förteckning över de
borgenärer och rättighetshavare som avses i andra stycket. I förteckningen
skall anges de upphgifter som avses i första stycket 3 och 6. ”
Ytterligare får PmC hemställa att i ett nytt andra stycke till 4 kap 3 §
anges att 2 § andra och tredje styckena skall tillämpas på motsvarande sätt
för de fall som avses i 4 kap 3 § första stycket 4. Vidare får PmC hemställa
för att göra lagtexten tydligare att 4 kap 2 § 3 erhåller följande lydelse: ”3.
borgenärens namn, identifieringsnummer och postadress om denne är
medlem ” och att 4 kap 3 § 2 erhåller följande lydelse; ”2. förvaltarens
namn, identifieringsnummer samt postadress om denne är medlem".
Av 5 kap. 7 § i det i Ds 1990:26 intagna lagförslaget följer att en anmälan
för preliminärregistrering när som helst kan återkallas innan den har lett
till förhandsregistrering. Sedan förhandsregistrering skett kan däremot
enligt paragrafen återkallelse inte längre ske. Vidare gäller enligt 7 kap 1 §
att, sedan förhandsregistrering skett, borgenären inte får förfoga över den
ifrågavarande förbindelsen, och det har i motiven förutsatts att till följd av
förfogandeförbudet, utmätning inte kan ske för borgenärens (överlåtarens)
skuld (jmf Ds 1990:26 s57).
Möjligheten att återkalla en anmälan sedan preliminärregistrering skett
men före förhandsregistrering är av stor praktisk betydelse inte minst för
placerarombuden. Placerarombuden ansvarar gentemot PmC för de trans-
aktioner med likvid inom systemet som de anmäler för sina kunders
räkning. Om placerar-ombudet, efter det att preliminärregistrering skett
finner att placeraren inte har möjlighet att fullfölja den tillämnade transak-
tionen måste det finnas en möjlighet för placerarombudet att återkalla
affären. Det kan t ex röra sig om fall då placeraren inte har möjligheter att
ställa de säkerheter som ombudet fordrar eller inte kommer att kunna
erlägga utfäst likvid med följd att placerarombudet blir betalningsskyldig
för denna.
Även av andra skäl är det nödvändigt att en överlåtare, såvitt gäller
förhållandet till PmC, har fri förfoganderätt över den skuldförbindelse
som är avsedd att försäljas fram till dess att förhandsregistrering sker.
Självfallet är det så att parterna redan före förhandsregistreringen har
träffat en obligationsrättsligt bindande överenskommelse med skade-
ståndspåföljd som konsekvens för den som inte kan eller inte vill fullfölja
en affär, men sådana frågor kan av naturliga skäl inte prövas i PmC-
systemet.
Vad som har sagts nu innebär att en preliminärregistrering i PmC-
systemet på ett avgörande sätt skiljer sig från en sådan anteckning i daglig
journal som sker enligt aktiekontolagen (1989:827). En anteckning av
113
sistnämnda slag får visserligen enligt 4 kap 9 § aktiekontolagen rättas av
det kontoforande institutet, innan den förts in på ett konto, men det är inte
förutsatt att någon återkallelse i detta läge skall kunna äga rum.
Eftersom det alltså i PmC-systemet är förutsatt att en överlåtare har fri
förfoganderätt över en skuldförbindelse som är avsedd att försäljas fram
till dess att förhandsregistrering sker men mister förfoganderätten i och
med förhandsregistreringen, måste det — oavsett hur motsvarande frågor
är att bedöma enligt aktiekontolagen — vara följdriktigt att skyddet mot
utmätning och mot dubbelöverlåtelse uppkommer först genom förhands-
registreringen. Detta är så mycket mera naturligt som det i händelse av en
preliminärregistrerad dubbelöverlåtelse inte som PmC-systemet har kon-
struerats är tidsföljden mellan preliminärregistreringarna utan andra fak-
torer som avgör vilket förvärv som skall förhandsregistreras. Vad som har
sagts nu har motsvarande tillämpning i fråga om pantsättnng och liknande
transaktioner.
Med de utgångspunkter som här har angetts blir den utformning som
7 kap 5 § har fått enligt lagförslaget i Ds 1990:26 missvisande. Det bör
vara förhandsregistreringen som skall utgöra utgångspunkten för att rätts-
verkningar inträder. I de fall då förhandsregistrering inte skall ske kommer
normalt preliminärregistrering och anteckning på konto att ske med myc-
ket kort tidsintervall och det avgörande bör i dessa fall vara anteckningar-
na på konto. PmC hemställler därför att vid den slutliga utformningen
paragrafen erhåller följande lydelse:
”Rättsverkan av en registrering enligt 2 — 4 §§ inträder då förvärvet
förhandsregistrerats, under förutsättning att förvärvet därefter även regi-
streras genom anteckning på konto. Skall förhandsregistrering inte äga
rum, inträder rättsverkan när förvärvet registreras genom anteckning på
konto. ”
Med hänsyn till den skillnad som föreligger i PmC-systemet jämfört med
aktiekontolagens reglering av registerföringar i VPC-systemet finns myc-
ket att vinna om i 7 kap 2 § efter ordet ”registreras” följande tillägg görs:
”(förhandsregistrerats eller i förekommande fall registrerats genom an-
teckning på konto)”. Det är även värdefullt om här behandlade frågor
också kan beröras i motiven till 7 kap 2 §.
Bestämmelsen i 7 kap 3 § första stycket blir dock missvisande så till vida
att det där talas om företräde för det förvärv som registrerades ”först”.
Eftersom endast en förhandsregistrering resp, slutregistrering kan före-
komma i den situationen som bestämmelsen tar sikte på, föreslås att ordet
”först” får utgå. En konsekvens av det nu anförda blir ytterligare att 5 kap
5 § andra meningen och 7 § tredje meningen bör utgå.
Eftersom preliminärregistrering således inte avses medföra någon sak-
rättslig verkan, kan självfallet hävdas att denna registrering inte behöver
lagregleras. En reglering i enlighet med promemorieförslaget är dock av
värde så till vida att den ger upplysning om förfarandet i PmC-systemet.
Preliminärregistrering fyller också den funktionen att de uppdrag som
lämnas i PmC dokumenteras och kan även tjäna som bevisunderlag i fråga
om sådana obligationsrättsligt bindande avtal som av något skäl inte blir
Prop. 1990/91: 106
Bilaga 2
114
förhandsregistrerade. PmC anser därför att regleringen fyller sin plats i Prop. 1990/91: 106
lagstiftningen. Bilaga 2
I sitt remissyttrande över departementspromemorian Ds 1990:26 har
bankinspektionen föreslagit att ett godkännande från inspektionens sida
måste föreligga innan PmC:s styrelse beslutar att bifalla en ansökan om
medlemskap. PmC har ingen invändning mot detta förslag och förutsätter
att, om det genomförs, talan mot bankinspektionens beslut kommer att
kunna föras enligt vanliga förvaltningsrättsliga principer. Detta torde in-
nebära inte bara att talerätt föreligger for den som ansöker om medlem-
skap i den händelse bankinspektionen vägrar godkänna utan också att
envar medlem kan fora talan mot ett beslut av inspektionen att godkänna
den sökande for medlemskap. Varje medlem har nämligen med hänsyn till
sitt pro rata parte-ansvar ett ekonomiskt intresse att bevaka när det gäller
antagande av nya medlemmar.
Nu angivna förhållanden kan förtjäna att beröras i motiven till den nya
lagen.
Det kan förtjäna anmärkas att PmC-systemet avses hantera s. k. dagslån,
dvs upplåning mellan två bankdagar mot pantsäkerhet, samt s. k. repor,
dvs återköpsavtal bestående av två mot varandra stående sälj- och köp-
transaktioner avseende samma skuldförbindelse och mellan samma parter
med minst en bankdag mellan transaktionernas likviddagar. Dagslån han-
teras genom pant-sättning inom systemet och repor behandlas som två
överlåtelser. Dessa typer av transaktioner har inte berörts i promemorian
Ds 1990:26 men representerar en sådan praktisk betydelse for aktörerna
på marknaden att de kan förtjäna omnämnas i motiven till en kommande
proposition.
Enligt 9 kap 7 § PmC-lagstiftningen är det vid försäljning av pant som
tagits i anspråk enligt 3 —6 §§ samma kapitel möjligt att bortse från 1979
års lag om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper. Denna be-
stämmelse gäller som framgår av 1 § endast då riksbanksclearing ska
förekomma. Emellertid medger medlemsavtalen överföring och pantsätt-
ning av skuldförbindelser utan lidvidutväxling inom PmC-systemet (se
bestämmelser för medlems affärer för egen räkning bil 1 pkt4). I dessa fall
kommer undantaget i 9 kap 7 § PmC-lagstiftningen inte att bli tillämpligt,
vilket innebär att man vid försäljning av i sådan ordning pantsatta skuld-
förbindelser skulle tvingas iakttaga bestämmelserna i 1979 års lag. Detta
skulle givetvis medföra problem motsvarande dem man velat undvika
115
genom undantaget i 9 kap 7 §. PmC hemställer därför att detta undantag Prop. 1990/91: 106
utvidgas till att omfatta även de fall då försäljning ska ske av skuldförbin- Bilaga 2
delser som pantsatts utan likvidutväxling inom PmC-systemet.
Med de bästa hälsningar
Penningmarknadscentralen PmC AB
Lars Aspling
Verkställande direktör
116
Prop. 1990/91: 106
Propositionen ........................................ 1
Propositionens huvudsakliga innehåll....................... 1
Lagförslag ........................................... 2
1. Lag om penningmarknadskonton....................... 2
2. Lag om Penningmarknadscentralen PmC Aktiebolag........ 12
3. Lag om ändring i lagen (1914:45) om kommission, handelsagen-
tur och handelsresande .............................. 13
4. Lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värde-
handlingar ....................................... 14
5. Lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling ......................................... 15
6. Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om
gåva ............................................ 17
7. Lag om ändring i föräldrabalken ....................... 19
8. Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) ............ 21
9. Lag om ändring i utsökningsbalken ..................... 22
10. Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) ........ 24
11. Lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827) ............. 26
12. Lag om ändring i lagen (1989: 828) om införande av aktiekonto-
lagen (1989:827) ................................... 27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1991. 28
1 Inledning.......................................... 28
2 Behovet av att reformera hanteringen på penning- och obligations-
marknaden ........................................ 29
3 Huvuddragen i det av penningmarknadscentralen planerade syste-
met .............................................. 31
4 Allmän motivering................................... 32
4.1 Lagstiftningsbehovet .............................. 32
4.2 Vilka låneemissisoner skall det nya systemet omfatta? ..... 33
4.3 Registren hos penningmarknadscentralen. Rättsverkningarna
av registreringar ................................. 34
4.4 Andrahandspantsättning m. m....................... 36
4.5 Öppnande av konton m.m.......................... 37
4.6 Likvidansvar m. m................................ 38
4.7 Försäkringsrörelselagen och penningmarknadscentralens likvi-
dansvar m.m.................................... 39
4.8 Borgenärernas anonymitetsskydd gentemot emittenten..... 41
4.9 Rätten till ersättning .............................. 42
4.10 Överprövning av beslut ........................... 44
4.11 Kontoförande instituts delegationsrätt enligt aktiekontolagen 44
4.12 Följdändringar i annan lagstiftning m. m............... 46
4.13 Ikraftträdande.................................. 46
4.14 Övergångsbestämmelser........................... 46
5 Upprättade lagförslag................................. 47
6 Specialmotivering ................................... 48
6.1 Förslaget till penningkontolag ....................... 48
6.2 Förslaget till lag om Penningmarknadscentralen PmC AB . . 79
6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om kommission, handels-
agentur och handelsresande ......................... 79
6.4 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken .......... 79
6.5 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen...... 79
6.6 Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen ........... 80
6.7 Förslaget till lag om införande av aktiekontolagen ........ 81
6.8 Övriga lagförslag ................................. 81
117
7 Hemställan ........................................ 81
8 Beslut ............................................ 81
Utdrag ur lagrådets protokoll den 7 februari 1991.............. 82
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991 86
1 Anmälan av lagrådsyttrande............................ 86
2 Säkerhets- och sårbarhetsfrågor ......................... 87
3 Hemställan ........................................ 88
4 Beslut ............................................ 88
Bilaga 1 Sammanställning av skriftliga yttranden över departe-
mentspromemorian (Ds 1990:26) Lagreglering angå-
ende penningmarknadscentralen ................. 89
Bilaga 2 Brev 1990-10—05 från Penningmarknadscentralen
PmC AB till justitiedepartementet ............... 111
Bilaga 3 De remitterade lagförslagen (bilagan har här uteslutits)
Prop. 1990/91:106
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991
118