I vårt moderna samhälle är ett av hälsoproblemen att vi rör oss för litet. Det är allmänt omvittnat att dagens unga -- inte minst våra värnpliktiga -- har dålig kondition. Vi vet också att många sjukdomar beror på fysisk inaktivitet, t.ex. belastningssjukdomar och fetma.
Människokroppen är egentligen skapad för rörelse och aktivitet.
Det moderna samhället där bilen är var mans egendom och där många arbeten är stillasittande -- t.ex. motionsskrivande! -- är fysisk aktivitet inte längre en naturlig del av den dagliga livsföringen. Vi sitter helt enkelt för mycket. Detta gäller långt ner i åldrarna. Arbetet i skolan gör att eleverna sitter i sina bänkar och fritidsintressena är inte sällan dataspel och liknande. Som vuxna sitter vi kanske framför TV-apparaten i stället för att ta en promenad. Till jobbet åker vi bil eller med tunnelbana, tåg eller buss.
Alla industriländer i västvärlden har idag obligatorisk idrottsundervisning i skolan p.g.a. att man har insett betydelsen av denna undervisning för folkhälsan. Idrottsämnets uppgift är att ge eleverna fysisk aktivitet i skolan men en ännu större uppgift är det att få eleverna intresserade av att sköta sin kropp och sin hälsa samt skapa ett livslångt intresse för fysisk aktivitet. Detta är inte minst viktigt med tanke på den rådande debatten om sjukvårdens kostnader.
Det är med denna bakgrund med viss bestörtning man noterar att utbildningsdepartementet tycks vara i färd med att ''ta bort'' idrottsämnet som obligatoriskt ämne i gymnasieskolan. Om idrottsämnet görs om till ett frivilligt ämne så finns det en uppenbar risk för att människors grundkondition blir för dålig och att antalet arbets- och förslitningsskador kommer att öka. Detta är anmärkningsvärt eftersom inte minst regeringen talar mycket om vikten av att förbättra arbetsmiljöerna och förhindra uppkomsten av arbetsskador. En sådan åtgärd står inte heller i samklang med de strävanden man har på arbetsplatserna att erbjuda t.ex. pausgymnastik och fysisk träning av olika slag. Idrott och rörelseaktiviteter betraktas allmänt som en viktig faktor för att förbättra folkhälsan.
Jag anser att idrottsämnet har en alltför stor betydelse för folkhälsan för att ämnet skulle göras frivilligt i gymnasieskolan. Ämnet bör även fortsättningsvis vara obligatoriskt med minst 120 minuter per vecka för samtliga elever.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att idrottsämnet även i fortsättningen bör vara ett obligatoriskt ämne i gymnasieskolan.
Stockholm den 21 januari 1991 Gullan Lindblad (m)