med anledning av prop. 1990/91:115 Vissa skollagsfrågor m.m.
1. Sammanfattning
Bakom propositionens rubrik döljer sig förslaget att
tidigarelägga skolstarten i Sverige.
Moderata Samlingspartiet har länge krävt en tidigare
skolstart, dock med helt andra motiv än de som nu är grund
för regeringens handlande.
Motiven för en tidigare skolstart är, enligt vår mening,
att ge fler elever möjligheter att lära mer. Barn är i
sexårsåldern vetgiriga, nyfikna och villiga att lära. Det är
därför naturligt att ta till vara dessa möjligheter genom att
de får börja skolan ett år tidigare.
Regeringen har tidigare envist motsatt sig våra förslag
om att tidigarelägga skolstarten. Vi finner det cyniskt att i
ett sparpaket lansera denna fråga. Barns utveckling och
utbildning är inte en budgetfråga. Det är i stället fråga om
att noga analysera vilka åtgärder som sammantaget kan leda
till att varje människas förutsättningar utvecklas så väl som
möjligt.
Vi förordar en tidigare skolstart och en ökad valfrihet för
elever och föräldrar. Enligt vår mening skall skolplikten
gälla från det år barnen fyller sex år. För att en generell
tidigareläggning av skolstarten skall fylla sitt syfte måste
emellertid en rad förutsättningar vara uppfyllda.
Regeringens förslag uppfyller inte de krav som måste
ställas, bl.a. vad gäller lågstadiets organisation,
lärarutbildningen, fortbildning av nu verksamma lärare och
uppläggningen av förskolans skolförberedande
verksamhet.
Det kan dock vara så att man lokalt finner att man kan
erbjuda en verksamhet som har ett innehåll och en
utformning som gör det möjligt att redan nu erbjuda en bra
skolgång även för sexåringar.
I propositionen föreslås vidare bl.a. inrättande av ett
nytt besvärsinstitut -- skolväsendets överklagandenämnd.
Vi kan inte finna behov av ytterligare en juridisk instans för
ett fåtal ärenden och avvisar därför förslaget.
2. En tidigare skolstart
Barn i Sverige börjar sin skolgång sent internationellt
sett, vilket kommer att framstå allt klarare ju längre arbetet
med den europeiska integrationen fortsätter. Det finns inga
skäl att tro att barn i Sverige skulle ha svårare än barn i
andra länder att klara en lika tidig skolstart.
Därtill har man i många andra länder dessutom en
förskola vars huvuduppgift är att förbereda barnen för
skolstarten. Denna förskola är också basen i skolsystemet.
I dag deltar så gott som samtliga sexåringar i Sverige i
den allmänna förskolan. En mycket stor del av
femåringarna deltar också i någon form av
förskoleverksamhet.
Ett argument mot en tidigare skolstart är att man
därigenom tar ifrån barnen ett år av lek och mognad utan
skolmässig styrning. Man utgår då helt felaktigt från att en
tidigare skolstart innebär att barnen skall tvingas utföra
uppgifter som de inte är mogna för.
Vi anser att det är viktigt att ta till vara den tid i barnens
utveckling då de är särskilt receptiva och motiverade för att
med en lämpligt strukturerad pedagogik lära sig läsa, skriva
och räkna. Barnen skall få de utvecklingsmöjligheter som
skapas i en individuellt strukturerad inlärnings- eller
träningssituation. En tidigare skolstart ger därmed fler
elever bättre färdigheter och mera kunskaper.
Barns mognad är inte ett entydigt begrepp relaterat till
en viss ålder. Barn mognar olika fort. En del barn är verbalt
utvecklade eller har tidig läsmognad. Andra har tidigt
förmåga att förstå rumsliga begrepp eller matematik. En
elev kan utvecklas snabbt när det gäller förståelse av
matematiska begrepp men behöver kanske mer tid för att
utveckla den verbala förmågan. Utvecklingen av motoriken
sker olika snabbt för olika barn, etc.
Mot denna bakgrund bör skollagens 4 kap 2 §
kompletteras med en formulering innebärande att varje
elev skall ges möjlighet att optimalt utvecklas efter sina
förutsättningar.
Vi föreslår att skolplikten för barn i Sverige sänks till att
gälla från det år då barnen fyller sex år. Praktiskt bör en
sådan förändring förberedas väl så att ett antal
förutsättningar kan uppfyllas. Vårt förslag innebär att en
tidigare skolstart införs över en längre period med början
hösten 1993 och att reformen är fullt genomförd 1999.
En tidigarelagd skolstart bör förenas med möjlighet till
flexibilitet. Föräldrarna bör ha rätt att uppskjuta
skolstarten för sitt barn ett år, om detta bedöms vara bättre.
I de fall det är möjligt att erbjuda en fullgod skolgång
för sexåringar tidigare än vad här angivits bör möjligheter
finnas härtill, om föräldrarna så önskar.
2.1 Årskurslöst lågstadium
Många skolproblem grundläggs redan i lågstadieåldern.
En orsak är att en del elever aldrig hinner befästa sina
kunskaper i ett moment innan det blir dags för nästa.
Elevernas olika utvecklingstakt medför att inlärning av
olika moment tar olika lång tid. Följden blir att många
elever misslyckas, eftersom de inte får arbeta i sin egen takt.
I dag är receptet att hjälpa eleverna genom olika former av
stödinsatser. Nära hälften av alla elever anses i dag vara i
behov av någon form av särskilt stöd.
Skolan bör, enligt vår mening, ha en annan organisation
som ger möjlighet till en individuellt avpassad studietakt.
Detta gälla hela grundskolan. Lågstadiet bör vara
årskurslöst och flexibelt. Liksom i dag kommer flertalet
elever att behöva tre år i lågstadiet. Andra kan emellertid
behöva fyra år för att inhämta motsvarande färdigheter. Ett
mindre antal elever kan passera genom lågstadiet på kortare
tid än tre år. I en åldersblandad grupp blir det naturligt att
anpassa undervisningen till varje barns utveckling.
Att barn får utvecklas i egen takt och får tillräckligt med
tid att öva och befästa färdigheter och kunskaper ger --
förutom en bättre inlärning -- också en större trygghet och
självkänsla. Detta är viktigt för barnens utveckling till
harmoniska och trygga vuxna.
2.2 Målen för skolan
En tidigare skolstart kräver en översyn av lågstadiets
kursplaner och metoder. Enligt vår mening har
förväntningarna på vad skolan skall engageras i nu blivit så
omfattande att huvuduppgiften -- att ge alla elever goda
kunskaper och färdigheter -- inte längre står i förgrunden.
Vi anser att målen för skolan behöver en ny precisering
så att uppgiften blir tydlig och möjlig att genomföra. En
översyn av speciellt lågstadiets organisation och
arbetsformer skall ha detta som utgångspunkt.
2.3 Tillgången på kunniga lärare skall säkras
Ett nytt innehåll i och en ny organisation av arbetet på
lågstadiet kräver fortbildning av både förskollärare och
grundskollärare. Det är viktigt att ta tillvara förskollärarnas
kompetens för att göra övergången från förskolan till
lågstadiet smidig.
Vi har i vår motion 1990/91:Ub560, Läraren skall vara
bäst i klassen, föreslagit förstärkningar av
lärarutbildningen. Vi har vidare föreslagit omfattande
omdisponeringar av anslagen i syfte att skapa ökade
förutsättningar för en ämnesinriktad fortbildning av lärare.
Vi har i annat sammanhang föreslagit att möjligheterna
till vidareutbildning bör öka för alla berörda
lärarkategorier. Därmed skapas en karriärmöjlighet som
positivt kan påverka rekryteringen av lärare.
2.4 Förskolan skall förbereda skolstarten
Genom att hittills ha använt beteckningen förskola för
såväl barnomsorg som de skolförberedande
deltidsgrupperna uppstår oklarhet om uppgifter och
innehåll.
Vi har i annat sammanhang föreslagit att ordet
förskola skall avse den skolförberedande
verksamheten, d.v.s. den verksamhet som erbjuds året före
skolstarten.
Barn behöver en pedagogisk, välstrukturerad och
systematisk träning som förberedelse för skolan. Deras
nyfikenhet och intresse av att lära måste tas till vara och
stimuleras på ett helt annat sätt än som kan ske i
barnomsorgen -- hur bra den än är.
De s.k. deltidsgrupperna för sexåringar har till viss del
fyllt uppgiften att vara skolförberedande, men
verksamheten behöver utvecklas. Även den
skolförberedande träning som i dag ges på daghemmen
fungerar olika väl. Det är viktigt för barnen att de får en klar
skolförberedelse året före skolstarten. Denna
förskola, i ordets verkliga mening, skall vara basen
för skolan och den bör också organisatoriskt ingå i skolan
och ha samma huvudman.
Alla barn skall, enligt vår mening, få ett erbjudande om
att delta i denna form av förskola året innan de börjar
skolan. Samtidigt bör alternativa förskolor uppmuntras. De
ger föräldrarna valfrihet och kan bidra till att vitalisera den
pedagogiska debatten om förskola och barnomsorg.
3. Val av skola
Regeringen föreslår att när eleverna skall fördelas på
olika skolor skall utgångspunkten vara att de placeras så att
de får så kort skolväg som möjligt.
I förslaget ligger en öppen redovisning av
socialdemokraternas syn i skolfrågorna. Elever skall
''fördelas'' och ''placeras''.
Vi har en annan syn i dessa frågor. Vi vill ge familjerna --
föräldrarna och deras barn -- rätten att välja. Denna rätt
skall gälla både fristående skolor och skolor inom det
offentliga skolsystemet. Därigenom uppstår ett incitament
till att skapa en bättre utbildning för våra barn och
ungdomar och för en utveckling av våra skolor. Bra skolor
blir efterfrågade. För de skolor som inte blir lika populära
ges en tydlig signal om att åtgärder bör vidtas.
Möjligheter skapas för personal att öppna egna
förskolor och skolor där de kan använda sina kunskaper och
erfarenheter till att förverkliga sina idéer om en annorlunda
metodik eller organisation.
Regeringen har efter hand delvis anslutit sig till våra
förslag rörande möjligheterna att välja skola. Riksdagen
har i anslutning till behandlingen av regeringens proposition
1990/91:18, om ansvaret för skolan, uttalat att regeringen
bör återkomma med förslag till lagreglering innebärande att
kommunerna, där det är praktiskt och ekonomiskt möjligt,
skall tillgodose elevers och föräldrars önskan om placering
vid viss skola.
Rätten att välja skola skall, enligt vår mening, klart
framgå av lagen. Vi föreslår därutöver att det av lagen skall
framgå att kommunerna har skyldighet att informera
föräldrar och elever om rätten att välja skola.
4. Fristående skolor för skolpliktiga elever
Fristående skola skall godkännas om utbildningen ger
kunskaper som till art och nivå väsentligen svarar mot de
kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar, och
skolan även i övrigt svarar mot grundskolans allmänna mål.
Däremot skall frågor om bidrag, enligt propositionen,
liksom hittills prövas av regeringen.
Vi finner denna ordning orimlig. Vår utgångspunkt är att
föräldrars och elevers önskemål skall vara avgörande för
beslut om godkännande av skola. När en skola godkänns för
fullgörande av skolplikt skall den rimligen också erhålla
bidrag som är i samma nivå som för övriga skolor. Vi har i
annat sammanhang föreslagit att detta löses genom att
bidragen följer eleven till den skola som eleven väljer.
5. Lagfäst elevinflytande
Regeringen föreslår att elevernas rätt till inflytande skall
markeras i lag. Vidare föreslås att man lokalt skall vara fri
att besluta om vilka samarbetsformer som skall gälla.
Vi finner regeringens ambition att lagreglera
elevinflytandet, samtidigt som den helt avstår från att
markera vilket inflytande föräldrarna skall kunna utöva,
något märklig.
Av vårt förslag att elever och föräldrar skall vara fria att
välja skola följer också ett avgörande inflytande. Vi ser det
som naturligt att man vid varje skola beslutar om vilka styr-
och samarbetsformer man skall ha. Hur detta inflytande
utformas måste kunna beslutas vid varje skola.
Medan regleringen av olika typer av konferenser
föreslås upphöra skall, enligt regeringens förslag,
skolkonferensen i gymnasieskolan bli kvar. Vi anser att inte
heller denna form av samverkan behöver vara centralt
reglerad.
6. Överprövning av beslut
Vi finner inte skäl att, som regeringen föreslår, inrätta ett
nytt prövningsorgan -- Skolväsendets överklagandenämnd.
Antalet ärenden beräknas bli cirka 150 årligen, vilket
utan svårighet bör kunna hanteras genom prövning i
kammarrätt. Detta ger även en större rättssäkerhet,
eftersom möjlighet skapas till överprövning i
regeringsrätten.
7. Läromedelsgranskning
Vi har alltsedan dess tillkomst föreslagit att statens
granskning av läromedel bör upphöra. Granskningen leder
till en fördyring och innehållsmässig utslätning av
läromedlen.
Det är bra att denna granskning nu upphör.
Det finns emellertid en betydande risk att det
nyinrättade skolverket inom ramen för sin utvärdering tar
på sig denna granskningsuppgift.
Vi vill framhålla värdet av att författare, forskare och
olika sakkunniga bereds tillfälle att medverka i produktion
och granskning av läromedel. Exempel finns på sådana
granskningar som utförts helt vid sidan av de vanliga
kanalerna inom utbildningen. Sådana, av skolor och
skolmyndigheter helt oberoende, aktörer skulle kunna
vitalisera de läromedel som produceras för skolan.
Det bör ankomma på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.
8. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att skolplikten i Sverige skall
inträda då barnen fyller sex år i enlighet med vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tidrymd och förutsättningar för
reformens genomförande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokala beslut om möjligheter till
en tidigare skolstart,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om varje elevs rätt att optimalt
utvecklas enligt sina förutsättningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lågstadiets organisation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en individuellt avpassad
studietakt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om målen för skolan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarutbildning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarfortbildning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förskolans inriktning året före
skolstarten,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
lagreglering av elevers och föräldrars rätt att välja skola i
enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas skyldighet att
informera om rätten att välja skola,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidragen till fristående skolor,
14. att riksdagen beslutar att former för elevinflytande
skall beslutas lokalt,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om granskning av läromedel,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag att inrätta en
överklagandenämnd för skolväsendet.
Stockholm den 16 april 1991
Ann-Cathrine Haglund (m)
Birgitta Rydle (m)
Birger Hagård (m)
Ulf Melin (m)
Hans Dau (m)
Birgit Henriksson (m)
Rune Rydén (m)
Göran Allmér (m)
Elisabeth Fleetwood (m)