med anledning av prop. 1990/91:115 Vissa skollagsfrågor m.m.
Elevinflytande
Elevernas inflytande och ansvar i skolan måste stärkas
av flera skäl. Det är naturligt att en demokratisk skola
måste ge eleverna betydligt större möjligheter att vara med
och bestämma över sin skola. Decentraliseringen av ansvar
får inte leda till att lärare och rektorer ges större makt på
elevernas bekostnad. Tvärtom måste eleverna ses som
medarbetare på skolan och få ta sin del av det
decentraliserade ansvaret.
Åtskilliga studier visar att eleverna önskar mer
inflytande över sin situation både när det gäller trivsel,
ordning, undervisningens innehåll och arbetssätt. De
sämsta möjligheterna till inflytande har eleverna vad gäller
undervisningen. Det är samtidigt här som eleverna har
redovisat störst önskan om ett vidgat inflytande.
I klassrummet
Elevernas möjligheter att påverka undervisningen och
sin egen arbetssituation är nära förknippade med de
arbetsformer som används i gymnasieskolan. Enligt
vänsterpartiet måste elevinflytandet öka dels av
demokratiska skäl, dels därför att det krävs för att
undervisningen skall ge bra resultat. I den kreativa process
som inlärning och kunskapsutveckling är spelar eleven själv
huvudrollen och måste själv vara delaktig. Det går inte att
tvinga på någon kunskap, den kunskap som eleven själv har
efterfrågat är den kunskap som har det största värdet.
Vänsterpartiet har tidigare krävt att de kommande
läroplanerna skall betona vikten av elevaktiva och
demokratiska arbetssätt i undervisningen. Nu har
läroplanskommittén fått sina direktiv och där framgår att det
skall finnas centrala riktlinjer om sådana arbetsformer i
skolan som innebär elevinflytande och elevansvar. Detta
välkomnas av oss.
Den viktigaste enheten i skolan är klassen och därför är
det av största vikt att klassrumsdemokratin utvecklas.
Eleverna måste ges reella möjligheter att tillsammans
påverka sin gemensamma situation, att tillsammans med
lärarna planera och utforma undervisningen och ha ett
forum, där de kan diskutera gemensamma angelägenheter
och nya idéer. Klassrumsdemokratin är en förutsättning för
att lärare och elever skall kunna skapa en atmosfär av
ömsesidig respekt och förståelse. I arbetet med att utveckla
klassrumsdemokratin spelar klassråden en avgörande roll.
Vänsterpartiet har bl.a. i samband med att riksdagen
behandlade ansvarspropositionen (1990/91:18) krävt att
elevernas rätt till inflytande skall lagfästas. Nu föreslår
regeringen en portalparagraf i skollagen som tydligt
markerar elevernas rätt till inflytande över sin utbildning
och vi noterar med tillfredsställelse att vårt krav nu
tillgodoses.
Läromedel
Regeringen föreslår i propositionen att den nuvarande
objektivitetsgranskningen av läromedel i
samhällsorienterande ämnen liksom fastställandet av
basläromedel skall upphöra. I stället skall det nya
skolverket ha som en huvuduppgift att ansvara för en
nationellt sammanhållen och samordnad uppföljning och
utvärdering av skolans verksamhet.
Läroböckerna har alltjämt en central plats i
undervisningen. Studier visar att de står för det mesta av
innehållet och definierar vad som är viktigt att kunna. Flera
studier visar att eleverna sitter den mesta tiden tillsammans
i klassrummet och lyssnar på läraren eller löser likadana
uppgifter. Grupparbete liksom verkligt individuella
uppgifter är undantag. Ännu mer ovanligt är fältstudier
eller projektarbeten. Eleverna får sin kunskap
huvudsakligen genom läroboken och läraren. Det är läraren
som talar, medan eleverna sitter tysta eller svarar på frågor.
Vi vill se en utveckling i skolan där ensidig
katederundervisning och läroboksberoende ersätts med
elevaktiva och undersökande arbetssätt, en mångfald av
läromedel, en kritiskt granskande undervisning och
studiebesök. Vi accepterar regeringens förslag att
granskningen av läromedel i sin nuvarande form upphör.
Men vi kommer noga att följa den kommande
utvärderingen av skolans verksamhet och är inte
främmande för att föreslå andra centrala åtgärder om det
visar sig nödvändigt för att garantera mångsidighet i
undervisningen.
Central reglering av elevernas inflytande
Formerna för elevernas inflytande utformas bäst lokalt.
Det gäller även elevernas inflytande över de beslut av mer
övergripande karaktär som rör skolan och skolarbetet.
Med regeringens förslag försvinner flera centralt
reglerade konferenser, utom skolkonferensen i
gymnasieskolan, som hittills funnits i skolan. Det kan
innebära antingen att elevinflytande och samarbete mellan
lärarna i nya och mer aktiva former får chans att blomma
upp. Men det kan också innebära att de möjligheter som
idag finns försvinner utan att ersättas av andra.
Vänsterpartiet accepterar den föreslagna avregleringen
och förutsätter att man lokalt finner än bättre former. Men
vi vill inte utesluta att centralt reglerade konferenser kan
komma att krävas om det vid den kontinuerliga
utvärderingen och uppföljningen visar sig att de nuvarande
konferenserna inte ersätts av andra former för samarbete
och diskussion.
Samverkan skola -- barnomsorg
Samverkan mellan förskola och skola och mellan skola
och skolbarnomsorg har successivt utvecklats. Det har på en
del håll inneburit vissa konflikter mellan de skilda
traditionerna, men verksamheten har utvecklats och
kvalitén har höjts. Denna samverkan måste ytterligare
utvecklas utifrån en gemensam helhetssyn på barnen.
Barnens behov måste komma i första hand när formerna för
denna samverkan utvecklas. Barnets utveckling är en helhet
som inte utan vidare kan separeras i skilda
organisationsformer eller hänvisas till skilda
personalkategorier.
Regeringen skriver i propositionen att
verksamhetsformerna i skolan och barnomsorgen växer
samman. Detta gör, menar man, att skolan nu har bättre
förutsättningar att ta sig an yngre barn. Även om
utvecklingen går mot att skillnaderna mellan skola och
barnomsorg minskar så är skolan, enligt vår mening, ännu
inte mogen att ta emot hela årskullar med sexåringar.
Det är angeläget att påskynda en fortsatt utveckling av
samverkan mellan barnomsorg och skola. Diskussionen om
sänkt skolpliktsålder måste utgå från barnens behov och
inte urarta till ett gräl om fördelar och nackdelar med skola
respektive förskola. Att, som regeringen gjorde i höstas,
låta sexåringarna få en framträdande plats i ett krispaket för
att hejda valutautflödet ur landet är direkt förkastligt.
Gemensam organisation
Vänsterpartiet anser att barnomsorg och skola bör
omfattas av ett gemensamt måldokument. Vi tror att en
gemensam lokal organisation för barnomsorg och skola,
som nu är möjlig genom tidigare beslut om frihet i den
kommunala nämndorganisationen för skola och
socialtjänst, kommer att underlätta samverkan mellan
barnomsorg och skola. Men det krävs också en samordning
på central nivå. Vänsterpartiet har i en partimotion i januari
föreslagit att barnomsorgen överförs från socialtjänstlagen
till skollagen och tillsynen av barnomsorgen flyttas från
socialstyrelsen till det nya skolverket.
Det är viktigt att ansvaret för barnomsorgen så snabbt
som möjligt överförs till det nya skolverket för att kunna bli
en naturlig del av den struktur och kompetens som nu
kommer att byggas upp i det nya verket. När vi har ett
gemensamt måldokument för barnomsorgen och skolan blir
det naturligt att skolverkets uppföljning, utvärdering och
fältorganisation även omfattar barnomsorgen. Men det
finns betydande nackdelar med att vänta tills detta
dokument finns färdigt och antaget. För att undvika att
barnomsorgen i framtiden blir en ''bisyssla'' i det nya
skolverket bör barnomsorgen finnas med som en naturlig
del av det nya verkets ansvarsområde redan från början.
Inte minst viktigt är att den fältorganisation som skall
byggas upp även tar hänsyn till de behov av
kvalitetskontroll och uppföljning av centralt fastställda mål
som finns inom barnomsorgen.
Flexibel skolstart
Vi menar att det är möjligt att skapa en obligatorisk
verksamhet för sexåringarna, eventuellt även för ytterligare
åldersgrupper, som tar till vara och för samman det bästa
från förskolans praktik och pedagogik med lågstadiets
arbetssätt. Det är enligt vår uppfattning en dålig lösning att
låta sexåringarna pressas in i den befintliga årskurs 1 utan
att först genomföra förändringar av skolan.
En förändrad första årskurs i skolan bör utgöras av en
integrering av förskola och skola där förskollärare och
lågstadie-/grundskollärare arbetar tillsammans. Viktiga
erfarenheter från den verksamhet som redan idag finns för
sexåringarna bör utgöra grund för en sådan första årskurs.
För att det skall bli möjligt måste både lågstadie-
/grundskollärare och förskollärare erbjudas relevant
fortbildning.
Vi avvisar regeringens förslag att redan till hösten låta
åtskilliga sexåringar börja i en skolorganisation som inte är
avpassad för deras behov. Det innebär att vi nu avslår
regeringens förslag till ändring av skollagen när det gäller
alla barns rätt att börja skolan ett år före skolpliktsåldern.
Vi är också skeptiska till resonemanget om flexibel skolstart
eftersom vi ser en risk att när skolan inte klarar av att
tillgodose de ett år yngre barnens behov så kan man
avhända sig ansvaret och hänvisa dem tillbaka till
barnomsorgen.
Avskaffa stadieindelningen
Uppdelningen av grundskolan har alltmer spelat ut sin
roll. När vi nu äntligen har en grundskollärarutbildning som
är avpassad för grundskolan har en omfattande
kompletteringsfortbildning kommit igång för att ge de
befintliga lärarna en breddad kompetens. Begrepp som
lågstadie-, mellanstadie- eller högstadielärare kommer
successivt att försvinna.
Samtidigt har en läroplanskommitté nyligen tillsatts för
att arbeta fram ett gemensamt måldokument för skola och
barnomsorg utifrån en helhetssyn på barnen. I det läget
framstår det som otidsenligt att behålla den gamla
stadieindelningen i grundskolan. Vi föreslår att
stadieindelningen avskaffas.
Ett mångkulturellt land
Det framtida Sverige är ett mångkulturellt land. Våra
invandrare och flyktingar, och i än större utsträckning deras
barn, är i det perspektivet en stor tillgång. Tvåspråkighet
och kulturell kompetens kommer att efterfrågas både i
näringslivet och i samhället i övrigt. Inom många yrken är
tvåspråkighet en viktig merit och än viktigare blir den i
framtiden. En fungerande hemspråksundervisning är en
framtidsinvestering.
Hemspråksundervisning
Totalt i grundskolan finns 120 olika språk representerade
varav undervisning bedrivs i 82. De största språken är
finska, spanska, arabiska och persiska. Det finns ca 100 000
elever i grundskolan som har ett annat hemspråk än
svenska hösten 1990. Av dessa deltog 65 procent i
hemspråksundervisning. I gymnasiet var det 48 procent som
deltog i hemspråksundervisningen.
Hemspråksundervisningen består av två delar; dels
undervisning i hemspråket som ämne, dels
studiehandledning på hemspråket i andra ämnen. När man
talar om invandrarundervisningen i skolan så avses både
hemspråksundervisningen och undervisningen i svenska
som andra språk (Sv2). Undervisningen i Sv2 är obligatorisk
medan eleven frivilligt väljer hemspråksundervisning.
Hemspråksundervisning på lördagar?
Regeringen föreslår i propositionen att skollagens regler
om skolpliktens omfattning ändras så att det blir möjligt att
förlägga undervisning i hemspråk och andra icke-
obligatoriska inslag i utbildningen till lördagar.
För att hemspråksundervisningen skall kunna ske på ett
bra sätt krävs att elevens hemspråkslärare och ordinarie
lärare samarbetar, det är bara på så vis eleverna kan få en
relevant studiehandledning av sin hemspråkslärare. Det är
därför viktigt att samarbetet mellan lärarna underlättas.
Om hemspråksundervisningen i stället förläggs till lördagar
så kommer det nödvändiga samarbetet att försvåras.
Undervisning i hemspråk är inte obligatoriskt. Vi menar
att det inte får tas som intäkt för att särbehandla
hemspråksundervisningen och ge den undervisningen
sämre villkor än annan undervisning i skolan. Riksdagens
utbildningsutskott har nyligen, i betänkandet
1990/91:UbU7, enhälligt sagt följande:
Avslutningsvis vill utskottet stryka under att
hemspråksundervisningen självfallet bör ha samma
ställning som undervisningen i andra ämnen i skolan och
därvid ges likvärdiga arbetsmöjligheter.
Vi delar den uppfattning som ett enhälligt
utbildningsutskott nyligen ställt sig bakom. Vi föreslår
därför att riksdagen avslår regeringens förslag om sådan
ändring av skollagen att undervisning i hemspråk och andra
icke-obligatoriska inslag i utbildningen kan förläggas till
lördagar.
Elevernas rätt till undervisning
Rätten till hemspråksundervisning skall grundas på den
enskilde elevens behov av språkstöd. Barnet skall för att få
rätt till hemspråksundervisning ha grundläggande
kunskaper i hemspråket. Vidare skall minst en
vårdnadshavare använda hemspråket som ett dagligt
umgängesspråk med barnet. Rätten till
hemspråksundervisning motsvaras av en skyldighet för
kommunerna att anordna undervisning för de elever som
behöver och önskar det. Den skall ges i den omfattning som
fordras för att täcka elevens behov.
Regeringen föreslog i årets budgetproposition en sänkt
ambitionsnivå genom att ange ''en rimlig minsta
gruppstorlek'' i ett hemspråk till fem elever. Skolministern
har dragit parallellen till minsta gruppstorlek för
anordnande av tillval i tyska och franska i grundskolan. Vi
menar att denna jämförelse haltar betänkligt. De språkliga
tillvalen är två till antalet, hemspråksundervisning sker idag
i 82 språk.
Kommunerna föreslås inte längre vara skyldiga att
anordna hemspråksundervisning om det inte går att
åstadkomma undervisningsgrupper om minst fem elever. I
praktiken kommer det att innebära att många elever inte
har någon ''rätt'' till hemspråksundervisning, särskilt gäller
det de elever som bor i glest bebyggda kommuner eller talar
ett ''litet'' språk.
Vi föreslår att någon minsta rimliga gruppstorlek inte
skall fastställas som gräns för kommunernas skyldighet att
anordna hemspråksundervisning.
Val av skola
Regeringen föreslår i propositionen att utgångspunkten
skall vara att grundskoleelever placeras i en skola i
hemkommunen som ger eleven så kort skolväg som möjligt.
Önskemål om placering i viss skola skall beaktas så långt det
är möjligt utan att man åsidosätter andra elevers
berättigade krav på en placering nära hemmet. Detta är helt
i linje med vänsterpartiets politik.
Alla elever i landet skall ha rätt att gå i en bra skola där
utbildningen är likvärdig oberoende av elevens sociala
bakgrund, klasstillhörighet eller var i landet eleven bor.
Detta är en oavvislig målsättning för vänsterpartiet.
Önskemål om att få gå i en speciell skola skall tillgodoses så
långt det är möjligt utan att det drabbar någon annan elev.
Huvudregeln måste vara att en elev aldrig skall kunna
''knuffas bort'' från den skola som ligger närmast bara för
att många andra barn vill gå i den skolan. Den bästa
garantin för att alla elevers önskemål skall kunna tillgodoses
på bästa sätt är naturligtvis att utbildningen är likvärdig och
bra i varje skola i landet.
De förslag om att skolorna skall konkurrera om eleverna
för att de sämsta skolorna skall ''slås ut'' ur systemet, som
ibland förekommer i debatten, måste enligt vår mening
betraktas som en orealistisk nyliberal dröm som saknar
förankring i skolverkligheten.
Skolmaten
För att kunna växa, vara aktiva, hänga med och lära sig
behöver eleverna näringsriktig och aptitlig mat i
skolbespisningen. Undersökningar visar att svenska barns
matvanor är alarmerande dåliga. Många barn äter ingen
annan lagad mat under dagen än den som serveras i skolan.
Den förändrade familjestrukturen och den höga andelen
kvinnor i förvärvsarbete har förstärkt behovet av att
familjerna måste kunna lita på att barnen får bra,
näringsriktig och aptitlig mat i skolan.
Tyvärr är standarden på skolmaten ibland mycket låg.
Skolmåltiderna har i flera kommuner fått känna av kraftiga
besparingar. Det har lett till att maten blivit sämre och ofta
inte uppfyller den tredjedel av dagens näringsbehov som
eleverna på hemkunskapslektionerna får lära sig att den bör
innehålla.
Skolmåltiderna bör förbättras. Vi vill återigen föra fram
vänsterpartiets förslag om att skolmåltiderna skall ses som
en nödvändig resurs i skolan och därför regleras i skollagen.
Vi föreslår därför att det i skollagen skrivs in att eleverna
utan kostnad ska ha tillgång till skolmåltider motsvarande
minst en tredjedel av det dagliga näringsbehovet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samverkan mellan skola och
barnomsorg,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av
skollagen när det gäller sexåringars rätt att jämställas med
skolpliktiga barn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av stadieindelningen
i grundskolan,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av
skollagen så att undervisning i hemspråk och andra icke-
obligatoriska inslag i utbildningen kan förläggas till
lördagar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minsta rimliga gruppstorlek för
anordnande av hemspråksundervisning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnadsfria skolmåltider.
Stockholm den 16 april 1991
Ylva Johansson (v)
Björn Samuelson (v)
Gudrun Schyman (v)
Margó Ingvardsson (v)
Innehåll
Elevinflytande5
I klassrummet5
Läromedel6
Central reglering av elevernas inflytande6
Samverkan skola--barnomsorg7
Gemensam organisation7
Flexibel skolstart7
Avskaffa stadieindelningen8
Ett mångkulturellt land8
Hemspråksundervisning8
Hemspråksundervisning på lördagar?9
Elevernas rätt till undervisning9
Val av skola10
Skolmaten10
Hemställan11