Ett svenskt fältsjukhus till de kurdiska flyktingarna i Turkiet
I Irak utspelas nu fruktansvärda scener. Miljontals
kurder är på flykt undan Saddam Husseins arméer som
skoningslöst slaktar alla kurder som inte lyckas fly.
I Turkiet och i Iran har hundratusentals kurder sökt sin
tillflykt. De lever under förhållanden som är outhärdliga
och som varje dag leder till tusentals människors död,
särskilt barnen är svårt utsatta.
I detta sammanhang räcker det inte med solidariska
uttalanden, inte heller räcker det med att avvakta olika
internationella organisationers hjälpaktioner -- det krävs att
Sverige omedelbart självt handlar.
Många av de kurdiska flyktingarna lider av skador från
olika typer av bomber, andra har köldskador och de flesta
lider svår nöd på mediciner. Ett betydelsefullt stöd vore
därför att sända ett svenskt fältsjukhus till området.
Exempelvis skulle det nyss från Saudiarabien hemkomna
fältsjukhuset kunna användas.
Det har hävdats att det vore fel att sända militär personal
till området. För de kurder som just nu lider av sina skador
är den frågan relativt akademisk. Det torde också vara en
synnerligen enkel åtgärd att ändra sjukhusets status från
militär till civil. Byråkratiska hinder får inte ställas i vägen
för detta nödvändiga projekt.
Det är också nödvändigt att ansvaret för
flyktingmottagandet delas upp på hela det internationella
samfundet. Sverige har en solidarisk och internationell
skyldighet att ta sin del av ansvaret -- och detta oavsett hur
lång tid det tar innan FN fattar beslut i frågan.
Ett viktigt initiativ i dag vore därför att Sverige beslutar
om en särskild flyktingkvot för de kurdiska flyktingarna
från Irak. En rimlig kvot är att Sverige mottar 5 000
kurdiska barn och deras föräldrar, det vill säga totalt ca
15 000 människor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar sända ett svenskt fältsjukhus, eller
motsvarande, till de kurdiska flyktingarna i Turkiet,
[att riksdagen beslutar om en särskild flyktingkvot för de
kurdiska flyktingarna från Irak om 5 000 kurdiska barn och
deras föräldrar, enligt vad som anförts i motionen.1]
Stockholm den 11 april 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Bertil Måbrink (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)
Annika Åhnberg (v)
Bengt Hurtig (v)
Margó Ingvardsson (v)
Gudrun Schyman (v)
Jan Strömdahl (v)