Det är från många synpunkter viktigt att privatbilismen
i Stockholms innerstad m.fl. tätorter kan kontrolleras och
att t.ex. kollektivtrafiken inte hindras i onödan. Det är
emellertid minst lika viktigt att rimliga krav på
rättssäkerheten för bilägaren tillgodoses. Både
lagstiftningen och de lokala trafikföreskrifterna är i många
situationer svårtolkade och svåra att efterfölja. Själva lagen
om felparkeringsavgift ger kommunerna mycket vidsträckta
befogenheter att avgiftsbelägga olika typer av beteenden
från bilisternas sida. I många fall är det omöjligt att förutse
effekterna av ett visst parkeringsbeteende.
Avgiftsbeloppen har höjts successivt, och i Stockholm
t.ex. är högsta avgiftsbeloppet f.n. 700 kr. Det är då ett
rimligt krav att bilägaren kan veta exakt i vilka situationer
han kommer att drabbas av denna kännbara påföljd och
med utgångspunkt i denna vetskap anpassa sitt
trafikbeteende. Som framgår av exemplen nedan föreligger
dock många oklarheter i detta avseende.
Enligt lagen om felparkeringsavgift får, om förseelsen
har viss varaktighet, upp till fem anmärkningar meddelas
för en och samma förseelse, d.v.s. 3 500 kr. Avgiften kan
således sägas motsvara ett tämligen kännbart bötesstraff.
Även en bilägare som visar normal aktsamhet riskerar
avgifter på tusentals kr. om året eller mera. Eftersom
sanktionerna är utformade som avgifter och ej böter saknas
emellertid den grundläggande rättstrygghet som föreligger i
brottmål, där bevisbördan ligger hos åklagaren.
Möjligheterna att erhålla rättelse när
parkeringsanmärkning utfärdas på felaktiga eller oklara
grunder är begränsade. Vid överklagande till domstol
tillämpas lagen om handläggning av domstolsärenden. Det
innebär bl.a. att bilägaren har bevisbördan för de
omständigheter som skulle kunna leda till att anmärkningen
undanröjs. Allting tyder på att kontroll- och
övervakningsfunktionerna prioriteras betydligt högre än
bilisterna och rättssäkerheten. I det följande lämnas några
exempel på lokala trafikföreskrifter m.m. som med stöd av
lagen om felparkeringsavgift är sanktionerade med höga
avgifter men som förefaller diskutabla från principiell och
praktisk synpunkt.
1. Parkering av fordon mot färdriktningen på vänster
sida av dubbelriktad gata (69 § vägtrafikkungörelsen).
På grund av hinder i trafiken, blockerade vändplatser på
återvändsgata m.m. kan det ibland vara nödvändigt att
parkera på vänster sida i färdriktningen. För denna typ av
uppställning uttas i Stockholm en förhöjd avgift på 700 kr.
Den enda motivering som gått att erhålla är att bilisten
presumeras vara trafikfarlig när han lämnar
parkeringsplatsen.
Avgift uttas även när bilen står på markerad
parkeringsplats och i förekommande fall avgift erlagts.
Detta innebär att man utkräver ett föraransvar (för
ev. vårdslöshet i trafik e.d.?) trots att det för parkeringen
som sådan endast gäller ett ägaransvar enligt lagen
om felparkeringsavgift. Det är principiellt samma sak som
om man skulle bötfälla ägaren till en stillastående bil för
vårdslöshet i trafik eller fortkörning.
Till yttermera visso är det fullt möjligt och lagenligt att
ålägga ägaren fem parkeringsanmärkningar för samma
förseelse, dvs. 3 500 kr. utan att bilen flyttas från platsen.
Här presumeras alltså ägaren vara trafikfarlig vid fem
tillfällen, oaktat han av naturliga skäl kan lämna
parkeringsplatsen vid endast ett tillfälle.
2. Bestämmelserna om eftergift av ansvar är otillräckliga
jämfört med brottsbalkens bestämmelser i 24 kap. om
straffrihet vid vissa nödsituationer.
Bilägaren får i dessa fall förlita sig på den (icke
tvingande) bestämmelsen i 5 § fjärde stycket lagen om
felparkeringsavgift. Där sägs att parkeringsvakt får
(inte skall) underlåta parkeringsanmärkning om
överträdelsen med hänsyn till omständigheterna i fallet
framstår som obetydlig. Om parkeringsvakten väljer att
utfärda anmärkning har bilägaren mycket små möjligheter
att erhålla rättelse.
Det finns givetvis också situationer som utan att vara
nödsituationer gör en parkeringsförseelse klart ursäktlig. På
avgiftsbelagd parkeringsplats gäller t.ex. att i
förekommande fall parkeringsbiljett skall placeras fullt
synlig innanför vindrutan. Om biljetten blir okontrollerbar
av skäl som bilägaren inte råder över (p.g.a. imma, frost,
snö e.d.) finns det inget juridiskt hinder mot att
parkeringsanmärkning meddelas.
Det kan vidare uppstå situationer där bilen får
motorstopp och parkeringsanmärkning utfärdas medan
bilägaren försöker ordna bärgning. Eller där bilägaren på
grund av sjukdom är förhindrad att flytta bilen eller lägga i
en parkeringsbiljett. Det skydd som lagen ger bilägaren i
dessa situationer är helt otillräckligt.
3. I bl a Stockholms innerstad finns ett stort antal
personer som är bosatta i en fastighet där stoppförbud råder
(på grund av busshållplats utanför porten eller annan
anledning).
Här får bilägaren stanna vid porten endast för s.k. på-
eller avstigning, under förutsättning att bussen inte hindras.
Bilägaren får på eget ansvar avgöra om det är fråga om på-
eller avstigning. Han kan således inte i förväg veta om ett
visst beteende kostar 0 kr. eller 700 kr. Det är t.ex. oklart
om begreppet på- eller avstigning innefattar personligt
bagage eller andra föremål som hämtas ur eller läggs i
fordonet.
Bilföraren får dock aldrig stanna enbart för på- eller
avlastning av tyngre gods, t.ex. om han hämtat hem en
tvättmaskin eller TV-apparat från affären eller verkstaden.
Om föraren släpper av en passagerare samtidigt som någon
form av gods avlastas (matkasse, möbel, barnvagn e.d.) är
oklarheten total: kostar det 0 kr. eller 700 kr.?
Trafiknämnden kan anmärkningsvärt nog inte ge ett klart
och entydigt svar på detta. Det enda säkra besked som kan
ges är att föraren inte får lämna bilen för att på- eller
avstigning skall anses föreligga. Han kan således inte
ledsaga ett minderårigt barn mellan bostaden och bilen. För
ett sådant ansvarsfullt föräldrabeteende riskerar föraren en
straffavgift av 700 kr.
Detta är några exempel av många på att en bilägare
faktiskt tvingas att ta risken att bryta mot gällande
bestämmelser om det dagliga livet skall fungera. Det beror
därvid på graden av tur eller otur om förseelsen dessutom
föranleder höga avgiftskrav. Avgifterna är givetvis en
betydande inkomstkälla för kommunen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändringar av lagen (1975:206)
om felparkeringsavgift m.m.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts vad avser 69 § vägtrafikkungörelsen
avseende bl.a. ägar- och föraransvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bestämmelser om eftergift av
ansvar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts om oklarheter i
tillämpningen av parkeringsregler.
Stockholm den 25 januari 1991
Jan Sandberg (m)
Görel Bohlin (m)