En diabetiker, som önskar få behörighet CE för körkort, får detta, om sjukdomen kan balanseras utan insulinbehandling. En person, som redan förvärvat CE- behörigheten, och drabbas av diabetes, får behålla sitt körkort, även om insulinbehandling krävs under förutsättning att sjukdomen är väl balanserad och att några påtagliga trafikrisker inte föreligger.
En insulinberoende diabetiker, som innehade behörighet C före de nya föreskrifterna 1985, förlorar dock sitt körkort, om allmänna ombudet anmäler fallet i länsrätten, eftersom insulinbehandling utgör hinder för innehav av körkort med C-behörighet eller högre behörighetsklass. Anmälan har inte föranletts av en försämrad sjukdomsbild eller inträffad trafikförseelse.
Slutsatsen måste bli, att två individer med samma förutsättningar, får en diametralt olika behandling. Uppenbarligen måste felet sökas i körkortslagens 16 § 7 p.
Mänskligt att döma borde endast trängande trafiksäkerhetsskäl få utgöra grund för indragning av ifrågavarande behörighet. Man riskerar eljest att utan reella skäl göra drastiska ingrepp i vissa yrkesförares liv, då man berövar dem deras försörjningsmöjligheter. Detta har förekommit utan att de på något vis gjort sig skyldiga till anmärkningar.
Dylika diskriminerande inslag bör inte få förekomma i vår lagstiftning. Individer, som kommer i kläm i övergången mellan regelsystem, som ändras, måste skyddas medelst övergångsbestämmelser, som tillvaratar deras rätt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet att likabehandling sker av alla insulinberoende diabetiker med balanserad diabetes, då CE-behörighet prövas.
Stockholm den 22 januari 1991 Mona Saint Cyr (m)