Trafiksäkerheten är något som alla människor kan påverka. Många människor har trots detta inte uppmärksammat möjligheten att själv förbättra den personliga säkerheten som satts på undantag.
Bilar, motorcyklar och cyklar skall enligt lagstiftningen ha ljus och reflexer i mörker. Den oskyddade gående behöver däremot ej bära några hjälpmedel. Resultatet är mycket nedslående. Över 100 oskyddade gående dödas varje år i Sverige. Många av dessa tragiska olycksfall sker därför att den oskyddade trafikanten ej upptäcks av bilföraren.
Sverige har under de senaste decennierna framstått som ett föregångsland på trafiksäkerhetsområdet. Under de senaste åren har dock de trafiksäkerhetsmålen inte uppnåtts. Stora satsningar på forskning inom området i andra länder har bidragit till goda kunskaper och möjligheter att tillämpa dem för att uppnå positiva resultat när det gäller skadade och dödade oskyddade gångtrafikanter.
Under mer än 30 år har information och upplysning prövats som ett medel att öka användningen av personlig utrustning i form av reflexer eller ficklampa under vandring, rullskidåkning, etc. på allmän väg. Resultatet har varit nedslående. Alltför många reflexbrickor ligger kvar i byrålådan. Vårt grannland Finland har idag en reflexanvändning bland fotgängare på över 80 %. I Finland föreskrivs bärande av sådan utrustning i lagen.
Under december månad 1990 utkom svensk standard SIS 882510 för personreflexer med kravspecifikation och dessutom en provningsnorm SIS 882511 för personreflexer. Kunskaper om skyddsmöjligheter finns.
För att spara liv och minska antalet olyckor i Sverige är det viktigt att rullskidåkare och fotgängartrafikanter tar på reflexen vid vistelse på allmän väg i mörker.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur användningen av reflexer och annan personlig skyddsutrustning för rullskidåkare, m.fl. vid vistelse på allmän väg i mörker kan öka.
Stockholm den 25 januari 1991 Anders Castberger (fp) Kenth Skårvik (fp)