Varje år skadas i storleksordningen 30 000 människor i
trafiken. Statistiken är osäker eftersom många olyckor
aldrig rapporteras eller registeras som trafikolyckor.
Antalet polisrapporterade skador i trafikolyckor ligger
kring 16 000.
Siffran för antalet dödade i trafiken ligger kring 800 per
år, och är naturligtvis en statistiskt säker siffra. Vad som
möjligen komplicerar denna siffra är att en del dödsolyckor
kan vara självmord. Andelen sådana dödsolyckor är svår att
bedömma.
Antalet olyckor, antalet skadade och antalet dödade i
trafiken ökar dessvärre. Detta sammanhänger främst med
den ökande vägtrafiken. Olyckorna sker ju till den helt
dominerande delen på landets vägar och gator. Det är
olyckor med bilar eller gående inblandade som dominerar
statistiken.
Olyckor med gående, utan bil inblandad, rapporteras
vanligen inte till polis. Dessa olyckor drabbar ofta äldre och
de orsakas av dåligt underhållna gångbanor och slarviga
medtrafikanter. Skadorna är i regel inte särskilt allvarliga.
Bilolyckorna leder till betydligt värre skador, både
mänskligt och materiellt. Särskilt allvarliga är olyckor med
tunga fordon. Tunga lastbilar är kraftigt överrepresenterade
i statistiken över dödsolyckor.
1. Skärp målsättningen
Miljöpartiet de gröna anser att målsättningen skall vara
att halvera såväl antalet vägtrafikolyckor som antalet
dödade och skadade under 90-talet.
2. Öka säkerheten!
Trafiksäkerheten på vägarna kan förbättras på främst sex
sätt (i ograderad uppräkning):minskad vägtrafiksänkt
hastighet på vägarnaminskad rattonykterhet
förbättrad information och utbildningförbättrat
underhåll av gångbanorbättre laglydnad
Av främst trafiksäkerhetsskäl, men även av miljö- och
energibesparingsskäl, anser vi att vägtrafiken skall minskas
med 25 % till 1995 (räknat i fordonskilometer). Detta krav
återfinns i vår partimotion om vägtrafiken m.m., och
beskrivs därför inte närmare här.
3. Sänk hastigheten
Vi har sedan flera år tillbaka krävt en generell
hastighetssänkning på våra vägar. Det är samtidigt viktigt
att få mer enhetliga hastigheter för olika fordon. Idag är den
normala högsta hastigheten för lätta fordon 90 km/h och för
lastbilar 70 km/h. Detta framkallar farliga
omkörningssituationer. Enligt flera samstämmiga
undersökningar kör de tunga fordonen redan idag i snitt
över 80 km/h.
Vi föreslår därför att en normalhastighet utanför tätort
på 80 km/h införs för såväl bilar som lastbilar. I tätorter bör
50 km/h bibehållas som normalhastighet.
På motorvägar och vissa bättre motortrafikleder kan en
högre hastighet tillåtas för bilar. Denna bör sättas till 100
km/h. Lastbilarna bör dock hastighetsbegränsas till 80 km/h
generellt.
Hastighetsnedsättningar bör dessutom göras i ökad
utsträckning av såväl trafiksäkerhets- som miljöskäl i
särskilt drabbade områden.
Idag är det enbart trafiksäkerhetsverket som får sänka
hastigheten på vägar utanför tätorterna. Vi anser att såväl
länsstyrelse som kommun skall ges rätt att sänka
hastigheterna av såväl säkerhets- som miljöskäl på alla
vägar inom deras respektive geografiska
verksamhetsområden. De skall däremot inte ha rätt att höja
hastigheten -- den rätten skall enbart trafiksäkerhetsverket
ha. För övrigt bör trafiksäkerhetsverkets rätt att sänka
hastigheterna av miljöskäl förstärkas och förtydligas i
lagstiftning och förordning. Vidare bör man överväga att ge
naturvårdsverket större inflytande över
hastighetsnedsättningar av miljöskäl.
Hastighetsövervakningen måste skärpas, liksom även
bötesbeloppen och övriga straffsanktioner vid
hastighetsöverträdelser. Automatisk övervakning bör
införas över hela landet, så snart den beslutade
försöksverksamheten är tillfredsställande prövad och
acceptabel ur rättssäkerhetssynpunkt.
4. Sänk promillen!
Straffbarhetsgränsen för rattonykterhet skall vara så låg
som möjligt. Vår bedömning är att 0,1 % alkoholhalt i
blodet skall vara gräns för straffbarhet.
Därmed är det möjligt att dricka lättöl (dock knappast
något starkare) till maten utan att riskera klassas som
rattonykter. Därmed torde man också, med betryggande
marginal, komma under gränsen för varje
förgiftningssymptom av alkoholen.
En högre gräns innebär risk för såväl
förgiftningssymptom för vissa känsligare personer, som att
det inbjuder till slarv med starkare drycker än lättöl.
En sänkt promillegräns bör naturligtvis följas upp med
informationskampanj och tätare kontroller av bilförare.
5. Förbättra informationen
För att ovanstående åtgärder skall kunna lyckas krävs
också kraftigt förbättrad information. Informationen kan
gälla såväl riskerna i trafiken och hur man på olika sätt kan
undvika dem.
Särskilt viktigt är det att förbättra informationen om hur
man kan undvika olycksriskerna genom att åka kollektivt,
och då inte minst med järnväg. Ett effektivt och bra resande
med kollektivtrafik ställer förhållandevis stora krav på
kunskaper om hur man kan resa, utnyttja olika rabatter,
kombinera med hyrbil och taxi etc. En stor del av den
trafiksäkerhetsinformation som idag ges är kraftigt
bilfixerad, och ger därigenom sken av att alternativ saknas.
Därför är det viktigt att informationen som betalas med
statliga budgetmedel ses över.
NTF:s anslag bör därför till 50 % användas till att
informera om hur man bättre utnyttjar kollektivtrafik, taxi
m.m. och de trafik- och säkerhetsmässiga fördelar som
därigenom uppnås.
6. Förbättra underhållet av gångbanorna
Som tidigare nämnts sker en stor del av trafikolyckorna
på bristfälligt underhållna gångbanor. Särskilt äldre drabbas
av halkolyckor.
Under vintern måste gångbanor röjas och sandas i högre
utsträckning -- och snabbare. Detta är en prioriteringsfråga
i kommuneras verksamhet. Det är ändå väsentligt att
riksdagen faktiskt uttalar att gångtrafikanternas behov
måste tillgodoses.
7. Förbättra planeringen
Trafiksäkerheten kan förbättras på många andra sätt.
Särskilt vill vi här framhålla möjligheterna att i den
kommunala planeringen se till att trafikfällor aldrig byggs,
och att samtidigt se till att det blir lätt att åka kollektivt.
Säkerheten kan också förbättras genom att i ökande
utsträckning skilja gång- och cykelbanor åt. De moderna
snabba cyklarna har medfört ett ökande antal olyckor
mellan cyklister och gående.
Det är också angeläget att skilja cykeltrafik från biltrafik
med hänsyn till cyklisterna hälsa. Cyklisterna riskerar ju att
få i sig betydande mängder av luftföroreningar från bilarna.
Genom att samplanera de olika trafikslagen kan resande
med kollektivtrafik underlättas väsentligt. Detta bör i högre
utsträckning än nu prägla planarbetet i såväl stat, landsting
som kommun.
8. Förbättra fordonens säkerhet
Bilfordonens säkerhet kan också förbättras. Bättre
stötuppfångande zoner runt förare och passagerare, s.k.
airbags inbyggda i ratten, automatisk hastighetskontroll etc.
kan rätt använda vara bra. Kraven på bränslesnålhet av
miljöskäl och ekonomiska skäl stimulerar användningen av
mindre, lättare men dessvärre mindre trafiksäkra bilar. Det
är därför särskilt viktigt att trafiksäkerheten hos små eller
lätta bilar avsevärt förbättras. Skärpta säkerhetsnormer bör
stegvis införas.
9. Förbättra förarutbildningen och skärp körkortskraven
Förarutbildningen bör förbättras och kraven för
körkortsinnehav skärpas. Särskilt viktigt är det att
körkortsprovet upprepas. Det är orimligt att ett körkort
skall gälla hela livstiden ut utan att omprövas -- det är ju
faktiskt vad som gäller idag för personbilar!
Vi föreslår att körkortet skall omprövas vart tionde år.
Därigenom erhålls också en välbehövlig upprepad
utbildning.
Även allvarligare förseelser i trafiken skall leda till
omprövning av körtillståndet.
10. Transport av farligt gods
Transporter av farligt gods på våra vägar medför också
betydande risker för både miljö och hälsa. Visst farligt gods
kan inte transporteras på annat sätt, men i åtskilliga fall
torde godset istället kunna transporteras på den betydligt
säkrare järnvägen eller på den likaledes säkrare sjövägen.
Det finns därför skäl för myndigheterna att ta alternativa
transportsätt i beaktande när tillstånd för transport av
farligt gods ges. Lagen om transport av farligt gods bör
ändras i enlighet med detta.
Alltför ofta är det miljöfarliga godset bristfälligt märkt.
Det gäller inte minst sådant som kommer från andra länder.
Kontrollen av märkningen bör skärpas, och samtal med
övriga berörda länder bör tas upp i syfte att finna effektiva
åtgärder mot fusk.
Det farliga godset passerar ofta igenom tättbebyggda
områden, nära vattentäkter m.m., och i regel utan att det
framgår att vägen används på detta sätt eller att lokala
myndigheter har kännedom om det.
Vi anser att de vägar där farligt gods tillåts transporteras
skall märkas ut med särskild vägskylt. Denna möjlighet
finns redan i vägmärkesförordningen, men utnyttjas alltför
sällan. Vi anser också att kommunerna måste få betydligt
bättre kännedom om dessa transporter. Kommunernas
beredskap måste också förbättras.
Vi anser också att transport av farligt gods måste anses
vara miljöfarlig verksamhet, och att sådan verksamhet
därmed skall prövas enligt miljöskyddslagen.
Det förekommer också att förare av miljöfarligt gods har
ackordslön. Det bör förbjudas.
11. Dubb och salt
Ståldubbar används flitigt i vinterdäck eftersom de ger
bättre grepp på hala vägar. Dessvärre sliter dubben mycket
på vägbanan och bidrar också till att göra slasket på
vintervägarna skitigt. Lättare dubbtyper finns numera som
ger god halkbekämpning utan att slita lika illa på vägbanan.
Det är därför rimligt att nu förbjuda de äldre, tyngre
ståldubben.
Saltning av vägar i syfte att sänka fryspunkten hos
vattnet och att därigenom bekämpa halka vintertid är
numera mycket spridd. Dessvärre ger saltningen upphov till
slask som lätt ''murar igen'' vindrutorna på mötande och
bakomvarande fordon. Saltet påskyndar också korrosionen
hos fordonen och kan också påverka växtlighet och vatten
kring vägarna negativt. Det finns därför skäl att minska på
saltningen. Istället bör bättre information och
hastighetsnedsättningar, i kombination med viss ökning av
sandning, kunna komma ifråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att målsättningen för trafiksäkerhetsarbetet skall vara att
halvera antalet olyckor, antalet skadade och antalet dödade
under 90-talet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vägtrafiken måste minskas med minst 25 % till 1995 som
ett led i trafiksäkerhetsarbetet,
3. att riksdagen beslutar att normalhastigheten utanför
tätorter skall vara 80 km/h,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den maximalt tillåtna
hastigheten på motorvägar eller andra särskilt säkra vägar
skall vara 100 km/h,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vägtrafikkungörelsen skall ändras så att
trafiksäkerhetsverket får helt entydig rätt att sänka den
maximalt tillåtna hastigheten på vägar även av miljöskäl,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att länsstyrelse skall ges rätt att sänka den maximalt tillåtna
hastigheten på vägar av såväl hälso-, säkerhets- som
miljöskäl,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kommuner skall ges rätt att sänka den maximalt tillåtna
hastigheten på vägar av såväl hälso-, säkerhets- som
miljöskäl,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av skärpt
hastighetsövervakning,1]
[att riksdagen beslutar att straffbarhetsgränsen för
rattonykterhet skall vara 0,1 % alkoholhalt i
blodet,1]
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad
trafiksäkerhetsinformation, och att den i högre utsträckning
skall inriktas mot att få flera att i högre grad kunna utnyttja
trafiksäkrare trafikslag,
9. att riksdagen beslutar att hälften av det statliga
bidraget till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF) skall användas till att informera om och
propagera för trafiksäker kollektivtrafik m.m. i enlighet
med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förbättrat underhåll
av gångbanor,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet att skilja gång- resp.
cykelbanor åt,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna att med god
planering förhindra att farliga transportlösningar kommer
till stånd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av samplanering av
kollektivtrafik m.m. i syfte att föra över trafik till den
trafiksäkrare kollektivtrafiken,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utveckla
trafiksäkrare småbilar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av skärpta
trafiksäkerhetsnormer för bilar,
16. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad förarutbildning och omprövning av
körtillstånd vart tionde år för privatbilister,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det ökande behovet av
omprövning av körtillstånd vid allvarligare förseelser i
trafiken,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vägar där farligt gods tillåts transporteras i högre grad än
hittills bör märkas ut med särskilt vägmärke,
[att riksdagen förbjuder ackordslön för förare av
transporter på väg med farligt gods,2]
[att riksdagen hos regeringen begär lagändring som i
enlighet med vad som anförts i motionen medför att farligt
gods i första hand skall gå per järnväg eller till sjöss med
särskilt säkra fartyg,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig
verksamhet och därmed prövas enligt
miljöskyddslagen,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll av
farligt gods, och att den skall ske i samarbete med andra
berörda länder,2]
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot vissa typer av
däcksdubb,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återhållsamhet med saltning av
vintervägar.
Stockholm den 15 januari 1991
Roy Ottosson (mp)
Kjell Dahlström (mp)
Åsa Domeij (mp)
Carl Frick (mp)
Kent Lundgren (mp)
Eva Goe s (mp)
Anita Stenberg (mp)
Lars Norberg (mp)
Hans Leghammar (mp)