Under 1989 gavs polisen möjlighet att vid hastighetsöverträdelser omedelbart omhänderta körkort.
Sedan de skärpta bestämmelserna infördes har ett stort antal körkort dragits in. Ofta med personliga tragedier som konsekvens. Särskilt hårt drabbas just de yrkesgrupper som är beroende av bil och körkort. Redan efter några månader hade åkeribranschen problem med att ''landsatta'' lastbilschaufförer, säljare och representanter inte kunde ge sig ut på vägarna för att besöka kunder. Förhandlingar i landets tingsrätter var tvungna att ställas in då advokater hade fått problem med att inställa sig.
Körkortsindragningen upplevs som den allvarliga och hårda delen av straffet -- betydligt värre än de böter som samtidigt döms ut.
Principen att körkortet dras in omedelbart vid vägkanten hotar rättssäkerheten. Det innebär att det hårdaste straffet verkställs omedelbart, oavsett om den drabbade senare skulle frikännas i en rättegång. Detta strider mot de mest grundläggande principerna i svensk rättspraxis -- att man är oskyldig tills man bevisats oskyldig.
Naturligtvis kan man hävda att polisen är objektiv och endast drar in körkort där innehavaren verkligen har kört för fort. Men det kommer alltid att finnas tveksamma fall.
Idag har t.ex. personer åtalade för bl.a. våld och ekonomisk brottslighet större möjligheter att klara sig undan straff än en fortkörare.
Samtidigt som polisen fick ökade befogenheter sänktes hastighetsbegränsningarna på vägar i storstadsområdena till 90 km/tim av miljöskäl. Trots detta sker dagligen körkortsindragningar enligt lagar som bygger på trafiksäkerhetsfrågor och ej miljöfrågor (körtkortslagen 16
§
4 p.)
Att nya sänkta hastighetsbegränsningar ej känns motiverade visar det stora antalet överträdelser. Det finns idag ingen förståelse och acceptans för de nya miljöhastigheterna.
En farlig väg har valts för att uppnå en minskad trafikintensitet. Polisens roll att i praktiken omedelbart åtala, döma, fastställa och verkställa straff leder till rättsosäkerhet. Resultatet bland svenska medborgare blir på sikt en oförståelse inte bara för körkortsingripanden utan för hela det svenska rättsväsendet.
Polisens rätt till omedelbara körkortsindragningar måste därför hävas till förmån för rättssäkerheten. Varje svensk har rätt att bli betraktad som oskyldig tills han i en opartisk rättegång motbevisats och förklarats skyldig. Först då skall ett straff utdömas.
Det är av största vikt att körkortsindragningar kan ske endast av trafiksäkerhetsskäl.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av körkortsindragning.
Stockholm den 18 januari 1991 Kjell-Arne Welin (fp)