På många håll och olika nivåer har under en följd av år
diskuterats hur det stora antalet vägmärken skall kunna
minskas.
Undersökningar i Västtyskland visar att mängden
vägmärken kan göra en redan komplicerad trafikmiljö än
mer komplicerad för trafikanterna.
För många och för oklara skyltar avtrubbar
medvetandet, och skylten får inte den effekt den är avsedd
att ge, nämligen förbättrad trafiksäkerhet och en klar
vägledning om hur trafiken skall kanaliseras.
Det finns två stora väghållare i landet. Staten svarar
genom vägverket för 98 000
km väg och kommunerna för ungefär 47 000
km. väg. De flesta av kommunernas vägar är belägna
i tätorter. Det är också där som de flesta trafikskyltarna
finns.
Skyltfloran har blivit stor, och det borde finnas
möjligheter att genomföra rationaliseringar.
Större delen av trafikanterna har tagit körkort under en
tid när vägskyltarna var färre. Många nya skyltar och
symboler har tillkommit. Det kan ifrågasättas om många
bilförare verkligen vet innebörden av alla skyltar som de är
skyldiga att tillämpa.
Kommunerna har mycket varierande lokala
regleringsföreskrifter. Det är angeläget att få så enhetliga
bestämmelser som möjligt. Dessutom bör det utrönas om
vissa skyltar verkligen är nödvändiga. En förenkling av
skyltfloran skulle kunna gagna trafiksäkerheten och
förbättra framkomligheten i trafiken.
Lagstiftningen och trafikskyltarna bör i högre grad vara
inriktade på att i rättstvister skydda trafikanter och
olycksfallsdrabbade. Trafikskyltarna har istället många
gånger fått bli ett skydd som befriar samhället från det
ansvar det rimligen borde ta när riktlinjerna är oklara.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av gällande ordning
med trafikskyltar i avsikt att uppnå färre skyltar,
förenklingar och klarare riktlinjer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mer enhetliga och förenklade
bestämmelser för den lokala trafikregleringen.