Två viktiga förutsättningar för att lagar och förordningar
skall efterlevas är att lagen i fråga av allmänheten betraktas
som motiverad samt att polisen kan beivra eventuella
överträdelser.
När det gäller hastighetsbegränsningen til 90 km/tim på
motorvägar som tidigare haft 110 km är ingen av dessa båda
förutsättningar för handen. Kör man lagliga 90 km på en
motorväg blir man hela tiden omkörd vilket stör
trafikrytmen, och den polisiära övervakningen ser man inte
mycket till. Polisen har naturligtvis att prioritera sina
knappa resurser på viktigare uppgifter.
Man kan till nöds ha förståelse för
hastighetsbegränsningen till 90 km/tim om större
miljövinster stod att vinna. Av allt att döma är så inte fallet,
speciellt som utsläppen minskar successivt när antalet bilar
med katalytisk avgasrening snabbt ökar.
Alla slår naturligtvis vakt om kravet på hög
trafiksäkerhet, men det måste många gånger vara svårt att
motivera att samma högsta hastighet skall gälla på
högklassiga motorvägar som på ur trafiksäkerhetssynpunkt
betydligt sämre vanliga landsvägar.
Enligt min uppfattning bör trafiksäkerhetsverket
föranstalta om en återgång till en högsta hastighet på
motorvägar om 110 km/tim. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
hastighetsbegränsning till 90 km i timmen på motorvägar
bör slopas.
Stockholm den 11 januari 1991
Knut Wachtmeister (m)