Våren 1988, några månader innan miljöpartiet de gröna
kom in i riksdagen, antog riksdagen ett omfattande
trafikpolitiskt beslut som ska vara vägledande för hela 90-
talet.
Redan sommaren 1988 stod det klart att det
trafikpolitiska beslutet inte hade rätt inriktning. Det var
naturen själv som sade ifrån!
Haven drabbades av övergödning med åtföljande
syrebrist, bottendöd och fiskdöd. Övergödningen kom
främst av kvävenedfallet från luften, även om jordbrukets
bidrag också är betydande. Skogarna i stora delar av landet
mådde allt sämre, och forskarna visade att det beror bl.a.
på höga halter av kväveoxider i luften. Markförsurningen
tilltog och näringsämnen läckte allt snabbare ut ur marken
och på sina håll började giftiga metaller lösas ut -- och
forskarna visade att kväveoxidutsläppen till luften till stor
del bidrog till den utvecklingen. Sjöförsurningen tilltog
också. Av de totala kväveoxidutsläppen till luften i Sverige
står trafiken ensamt för hela 70 %.
Forskarna förklarade att utsläppen måste minskas
radikalt, uppemot 75 %, om naturen ska kunna återhämta
sig och inte drabbas av nya katastrofer.
Sedan dess har samma tragiska utveckling fortsatt och
fördjupats. Dessutom har vi fått veta att trafiken också är
största enskilda utsläppskälla av koldioxid genom att stå för
ca 35 % av totalen i vårt land. Då avses nettotillförseln av
koldioxid till atmosfären genom eldning av fossila bränslen.
Koldioxiden bidrar till växthuseffekten, och den kommer
sannolikt förändra klimatet på stora delar av vår planet.
Forskarna varnar även för detta, och betonar att det
kommer att medföra mycket långtgående miljöförändringar
som inte kan stoppas när de väl har börjat.
Vi har också fått allergiutredningens papper på bordet,
och de visar att allergierna bara ökar -- och då främst i
städerna. En hel del av dessa allergier visas sammanhänga
med trafikens luftutsläpp, kanske främst kolväteutsläppen.
Trafiken står för drygt hälften av alla kolväteutsläpp i vårt
land. Många av dessa kolväten är kända som starkt giftiga
ämnen.
Göteborgs problem
Luften i Göteborg är eländig. Man räknar med en 5-
procentig tillväxt av biltrafiken per år och då kommer
utsläppen att öka trots införande av katalysatorer. Detta
skulle innebära att vi 2010 skulle ha 25 %
större kväveoxidutsläpp än idag.
Luften i Göteborg måste bli bättre, inte sämre. För att
uppnå detta i Göteborg krävs mycket stora insatser både för
spårvägen och den regionala tågtrafiken. Därför måste alla
tillgängliga medel satsas på kollektivtrafiken. Tyvärr har
kollektivtrafiken systematiskt missgynnats när statens
anslag har fördelats. Staten måste ta ett större ansvar än
hittills.
Biltrafiktillväxten är störst mellan Göteborg och
kranskommunerna. Därför är det oerhört viktigt att
kollektivtrafiken förstärks in till Göteborg. Till Göteborg
leder jänvägar från Uddevalla, Vänersborg, Alingsås,
Borås och Kungsbacka men endast en är idag utnyttjad för
pendeltågstrafik. För att få till stånd effektiv
pendeltågstrafik krävs att Bohusbanan och Boråsbanan
rustas upp samt att utbyggnaden till dubbelspår fortsätter
utan avbrott på Västkustbanan. Dessutom krävs ökade
anslag till länstrafiken. Västpendeln måste förverkligas i full
omfattning snarast.
Statsbidrag bör utgå för en större del av investeringen
vad gäller spårväg än vad som är fallet i dag och även för
trådbussinvesteringar bör investeringsbidrag kunna utgå.
Aktiv samhällsplanering
Genom förbättrad samhällsplanering kan vägtrafiken
såväl minskas som göras säkrare och mindre
miljöpåverkande.
I dag upplever vi tyvärr i hög grad en samhällsplanering
som verkar i motsatt riktning. Några exempel på detta är
anläggande av externa köpcentra, s.k. truck-stops längs
större vägar, anläggande av bostads- och arbetsområden
utan tillfredsställande kollektivtrafik, prioritering av
vägleder framför järnvägar, samt prioritering av bekväma
parkeringsanläggningar i ofta känslig stadsmiljö.
Trafikplaneringen måste på ett mer markant sätt ingå i
bl.a. den kommunala planeringen än hittills. Målsättningen
måste vara att minska onödig biltrafik och se till att den
miljövänliga kollektivtrafiken blir effektiv och
kundanpassad. När nya arbetsplatser eller bostadsområden
m.m. anläggs måste trafikförsörjningen lösas med minsta
möjliga vägtrafik.
Genom en bra planering kan också fenomen som
söktrafik i stadskärnor efter lediga parkeringsplatser, och
många stopp och accelerationer vid trafikljus undvikas.
Därmed minskar utsläppen från vägtrafiken.
På lite längre sikt bör en bra trafik- och
samhällsplanering kunna leda till ytterligare
biltrafikminskning utöver vår målsättning på 25 % till 1995.
Investeringar i kollektivtrafik
Som redan framhållits så måste satsningarna på
miljövänlig kollektivtrafik ökas högst väsentligt på alla
nivåer. Det gäller även det statliga engagemanget.
Vi har sedan flera år tillbaka krävt att ett nytt särskilt
anslag inrättas för statligt stöd och bidrag till utveckling och
inrättande av miljövänlig, främst eldriven, kollektivtrafik i
städerna. Vi har bedömt att det behövs ca 15 miljarder av
statliga budgetmedel för detta ändamål under 90-talet. För
kommande budgetår föreslår vi ett första anslag på 500
miljoner.
Vi föreslår att Västkustbanan byggs ut med dubbelspår
och snabbtågsstandard och att Bohusbanan byggs med
snabbtågsstandard till Oslo och dubbelspår till Uddevalla.
Om Bohusbanan redan i ett inledningsskede rustas upp och
förlängs till Oslo samt Bergslagsbanan rustas upp till
Mellerud, då åstadkommer man ett så kallat tekniskt
dubbelspår. Gods- och persontrafiken mellan Göteborg och
Oslo kan då styras över dit och på så sätt tas den trafik om
hand som motiverat en forsatt motorvägsutbyggnad i
Bohuslän.
I miljöpartiet de grönas förslag byggs Götalandsbanan
och Göteborg--Borås--Tranås ut med snabbtågsstandard.
Västgötatrafiken utvecklas på många banavsnitt, liksom
trafiken på tvärbanorna till västkustbanan, pendeltrafik
Göteborg-Borås utvecklas och Kust-till-kustbanan
utvecklas till högre standard.
Miljöpartiet de gröna preciserar dock kravet på
nyinvesteringar i järnvägar till 3 miljarder för det
kommande budgetåret. Det är en ökning med 1,5 miljarder
jämfört med vad som budgeterades för 1991/92.
Göteborg som miljöskyddsområde
Regeringen måste förklara Göteborg som
miljöskyddsområde på det sätt som delegationen föreslår.
Det uppdrag som regeringen senare ämnar ge
naturvårdsverket är inte tillräckligt. Kommunen bör få
möjlighet att på egen hand utfärda generella föreskrifter i
miljöskyddsområdet. Det bör också klargöras i
miljöskyddslagen att det inom miljöskyddsområdet ska
kunna utfärdas föreskrifter som ställer mer långtgående
krav än vad som normalt är möjligt med stöd i
miljöskyddslagens tillåtlighetsregler. En självklar åtgärd
bör vidare vara att förbjuda fordon utan effektiv rening
inom miljöskyddsområdet på grund av hälsoskäl. Exempel
på åtgärder är införande av miljözoner i centrala staden där
endast fordon med katalysator, gas- och eldrivna fordon,
tunga fordon som uppfyller 1993 års avgasnorm och fordon
med särskilt tillstånd får färdas.
Miljökvalitetsnormer
Dagens miljölagstiftning utgår huvudsakligen från att
kontrollera enskilda punktutsläpp. Miljölagstiftningen
fungerar inte när det gäller att klara av att begränsa den
totala miljöbelastningen i ett område. Den totala
belastningen består av summan av olika punktutsläpp,
utsläpp från ''rörliga källor'' (bilar) och diffusa utsläpp t.ex
från jordbruket.
Ett införande av miljökvalitetsnormer innebär att man
fastlägger den kritiska belastningsgränsen i ett område och
arbetar samlat med samtliga föroreningskällor för att få ned
utsläppen till acceptabel nivå. För att få ett system med
miljökvalitetsnormer att fungera effektivt behöver
införandet av miljökvalitetsnormer kopplas till en möjlighet
att arbeta med rättsligt bindande genomförandeplaner.
Göteborg är ett typiskt problemområde, med utsläpp
från en mängd olika källor, där problemen inte har kunnat
klaras inom dagens typ av miljölagstiftning.
Miljöskyddskommittén bör få klara direktiv om att
kvalitetsnormer i kombination med genomförandeplaner
bör införas i miljölagstiftningen.
Transport av farligt gods
Transporter av farligt gods genom Göteborgs kommun
medför betydande risker för såväl miljö som hälsa. Visst
farligt gods kan inte transporteras på annat sätt, men i
åtskilliga fall torde godset istället kunna transporteras på
den betydligt säkrare järnvägen eller på den likaledes
säkrare sjövägen. Det finns därför skäl för myndigheterna
att ta alternativa transportsätt i beaktande när tilstånd för
transport av farligt gods ges.
Alltför ofta är det miljöfarliga godset bristfälligt märkt.
Det gäller inte minst sådant som kommer från andra länder.
Kontrollen av märkningen bör skärpas, och samtal med
övriga berörda länder bör tas upp i syfte att finna effektiva
åtgärder mot fusk.
Det farliga godset passerar ofta igenom tättbebyggda
områden, nära vattentäkter, och i regel utan att det framgår
att vägen används på detta sätt eller att lokala myndigheter
har kännedom om det.
Vi anser att de vägar där farligt gods tillåts transporteras
ska märkas ut med särskilt vägskylt. Vi anser också att
kommunerna måste få betydligt bättre kännedom om dessa
transporter. Kommunernas beredskap måste också
förbättras.
Vi anser också att transport av farligt gods måste anses
vara miljöfarlig verksamhet, och att sådan verksamhet
därmed ska prövas enligt miljöskyddslagen.
Beskattning av fri parkeringsplats
Anställda som av arbetsgivaren får årskort på spårvägen
i Göteborg måste betala skatt för detta baserat på fullt
förmånsvärde (cirka 2000 kr). Kommunen får dessutom
betala sociala avgifter eftersom, det jämnställs med lön. Om
arbetsgivaren i stället håller med fri parkeringsplats utgår
däremot ingen skatt. Dessutom är kostnaden avdragsgill för
arbetsgivaren. Värdet för en fri parkeringsplats i city torde
vara minst 6000 kr per år. Att arbetsgivarna regelmässigt
erbjuder sina medarbetare fri parkering på mycket nära
gångavstånd till arbetsplatsen minskar kollektivtrafikens
möjligheter att konkurrera med den egna bilen och
motverkar kommunens ambitioner att minska biltrafiken.
Avloppsreningsverk
Vattenreningsverken renar i dag främst avloppsvattnet
från fosfor i sitt kemiska steg. De större
avloppsreningsverken är ålagda 50 %
reningsgrad av kväve 1993--95. Detta är en
byråkratisk styrform som upplevs som orättvis med tanke
på de stora kväveläckagen från t.ex. jordbruksmark.
Dessutom kan denna typ av regler leda till suboptimeringar.
Vid miljöpolitiska ledningsgruppen i Göteborgs hearing
med Ryaverkets chef Peter Balmer och länsstyrelsens
naturvårdsenhet framkom att en miljöavgift på
kväveutsläpp från avloppsreningsverk skulle ''kännas
tekniskt och företagsekonomiskt mer motiverat och
utmanande''. Göteborgs Ryaverk skulle med en sådan
konstruktion troligen optimera för en betydligt högre
reningsgrad än 50 %.
Även en avgift på fosforutsläpp skulle också
förbättra situationen.
Fosforavgiften skulle också läggas på en sådan produkt
som tvättmedel. För närvarande finns en miljöavgift på 1,20
kr/kg fosfor i handelsgödsel men däremot inte i andra
produkter som t.ex. tvättmedel. Vi anser att avgiften ska
gälla alla fosforprodukter. Avgiftens höjd bör också
löpande omprövas i syfte att uppnå tillräcklig styreffekt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en aktiv
samhällsplanering i syfte att befrämja miljövänlig
kollektivtrafik och även att minska vägtrafiken,
2. att riksdagen beslutar att i enlighet med vad som
anförts i motionen inrätta ett nytt statligt budgetanslag,
Bidrag till miljövänlig kollektivtrafik, och anslå 500 milj.kr.
till detta för budgetåret 1991/92,
3. att riksdagen hos regeringen begär ett, i enlighet med
vad som anförts i motionen, statligt stödprogram med en
total budgetram på 15 miljarder kronor till utveckling av
miljövänlig kollektivtrafik under 1990-talet,
4. att riksdagen beslutar att nyinvesteringarna på 65
miljarder kronor skall göras i järnvägar under 1990-talet,
5. att riksdagen till köp av interregional persontrafik på
järnväg för budgetåret 1991/92 anslår 850 milj.kr.,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
obligatoriska miljökonsekvensanalyser inbegripande bl.a.
en alternativ järnvägsutbyggnad vid alla större väg- och
flygplatsinvesteringar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att banverket skall bekosta såväl underhåll som
reinvesteringar på alla offentligt ägda järnvägar, och att
dessa kostnader inte skall övervältras på län, landsting och
kommuner,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att länstrafikhuvudmännen skall beredas större möjligheter
att bedriva lokal och regional järnvägstrafik även på
stomnätet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kommuner skall ges rätt att sänka den maximalt tillåtna
hastigheten på vägar av såväl hälso-, säkerhets- som
miljöskäl,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vägar där farligt gods tillåts transporteras skall märkas ut
med särskilt vägmärke,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att farligt gods i första hand skall
gå per järnväg eller till sjöss med säkra dubbelbottnade
fartyg,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig
verksamhet och därmed prövas enligt
miljöskyddslagen,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll av
farligt gods, och att sådana skall ske i samarbete med andra
berörda länder,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Göteborg bör göras till miljöskyddsområde,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att miljökvalitetsnormer och krav på genomförandeplaner
skall införas i miljölagstiftningen,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att kommunerna bör få rätt att utförda föreskrifter inom
miljöskyddsområden,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beskattning av fri
parkeringsplats,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöavgifter på kväve och
fosfor.3]
Stockholm den 24 januari 1991
Claes Roxbergh (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Hans Leghammar (mp)
Kent Lundgren (mp)