Detta är miljöpartiet de grönas partimotion för att
främja cyklandets utveckling.
1. Bakgrund
Cykla är det mest energieffektiva sättet för människan
att ta sig fram. Det är dessutom nyttigt och befrämjar
folkhälsan. Det orsakar inga skadliga utsläpp.
Cykeln är egentligen det enda demokratiska
transportmedlet som alla i hela världen skulle kunna
använda utan att vi skulle kvävas. Ivan Illich har sagt ''att
alla som reser fortare än cyklisten reser på någons
bekostnad'' formuleringen är kanske något tillspetsad men
visst ligger det mycket i den. Dessutom är ju faktiskt inte
bilistens hastighet särskilt hög (se tabell).
bil i blandad trafik
15--25 km/h
cykel
10--14 km/h
buss i blandad trafik
10--15 km/h
gående
4 km/h
buss i separat bussfil
35--45 km/h källa: Worldwatchpaper 90, Worldwatch
Institute
Ivan Illich har dessutom räknat ut att den genomsnittlige
amerikanen tillbringar fyra av sina 16 vakna timmar med att
köra sin bil eller tjäna pengar till den. Därav följer att
medelhastigheten räknad på total nedlagd tid blir ganska
låg. Så egentligen så håller inte resonemanget med tidsvinst
heller.
Utrymmesmässigt är cykeln flerfalt bättre
samhällsanpassad än bilen både när det gäller trafik och när
det gäller parkering.
Olyckor som endast involverar cyklar och fotgängare har
sällan allvarliga konsekvenser, medan olyckor involverande
en bil som endera eller bägge parter vanligen orsakar
dyrbara materialskador och ofta allvarliga personskador.
Med ovanstående bakgrund borde det vara en självklar
strävan hos både stat och kommun att uppmuntra och
underlätta cyklandet. Cyklandet är ur samhällsekonomiska
synpunkter det bästa transportmedelet på kortare sträckor.
2. Cyklisternas trafiksituation
Vi har alla som cyklister upplevt hur samhället idag ofta
rutinmässigt men mycket påtagligt låter maskinens villkor
gå före människans. Biltrafiken ges prioritet före
gångtrafikanter och cyklister. Cyklisten och långtradaren
står vid samma skylt som säger ''Förbud mot infart'' trots att
cyklisten ofta vet att den skylten tillkommit för att freda de
boende från bullret av 10-tons lastbilar.
Tron på ett bilsamhälle har hunnit sätta djupa spår i
samhällsplaneringen innan oljekriser och ekonomiska
realiteter framtvingade en tillnyktring. När nu cykeln är på
väg att få en renässans som transportfordon har visserligen
en del gjorts för att råda bot på de värsta avigsidorna i den
bilbetingade trafikplaneringen. Men 20 år är en lång tid av
eftersläpning. En av de större svårigheterna är frånvaron av
seriös cykelplanering som under denna tid lämnat ett
kompetensvakuum. En annan är att redan gjorda
investeringar i trafikapparaten varit av sådan omfattning att
utrymmet för förändringar och nya initiativ blivit
begränsade. Boverkets anvisningar ''cykeln i stadens
trafiknät'' måste revideras så att den tillgodoser cykelns roll
i den framtida staden.
Vi behöver fredade stråk för dem som vill begagna
cykeln för att ta sig till jobbet, affären eller skolan. Vi
behöver en anpassning av signalsystem och
gatubeläggningar till cyklistens villkor. Vi behöver en
översyn av trafikbestämmelserna som tar hänsyn till
cyklisternas behov när det gäller parkering, förvaring och
transport av cyklar. Vissa kommuner har en utmärkt
cykelplanering men andra ingen alls. Vi vill därför göra
cykelplaner obligatoriska för alla kommuner.
Cykelplanerna skall innehålla utbyggnadsprogram av
cykelbanor och andra åtgärder som kan öka cyklandet samt
förbättra cyklistens villkor. Krav på cykelplanering bör
införas i plan- och byggnadslagen (PBL).
Miljöpartiet de gröna vill öka det statliga anslaget till
cykelbanor från 20 milj.kr. till 130 milj.kr. (se vår
trafikpolitiska motion).
3. Trafikregler
Trafikljus och signaler är anpassade i första hand för
motortrafiken. Cykeln som transportmedel blir härigenom
diskriminerad. Dess inneboende kapacitet för snabba
förflyttningar i städerna kan inte utnyttjas i den
utsträckning som skulle vara möjligt. När inte cykelns
fördelar tas tillvara får den mindre lockelse som konkurrent
till bilen även i de fall där den borde vara ett klart överlägset
transportmedel. Många cyklister upplever detta som
ologiskt och omotiverat och sätter sig följaktligen över
många av de trafikregler som i själva verket har tillkommit
på grund av motortrafikens villkor men som gäller generellt
för alla trafikanter.
Miljöpartiet de gröna anser att trafikreglerna bättre
måste anpassas till cyklisterna så att till exempel cykling
underlättas.
4. Cykeln som komplement till andra transportmedel
Cykelns egenskaper som transportmedel kommer bäst
till sin rätt på kortare sträckor; upp till någon eller ett par
mil. Vid förflyttning över längre sträckor har bil, båt, buss
ett tveklöst försteg. Men cykeln går väl att kombinera med
dessa transportmedel. Kombinationsformer bil--cykel och
kollektivtrafik--cykel måste också underlättas.
Det enda tekniska villkoret för att utnyttja bil och cykel
i kombination är ett bra cykeltransportställ. Sådana finns
men härutöver krävs bilparkeringar på lämpligt avstånd
från tätorternas centrum.
Det krävs förbättrade möjligheter att ta med cykel på
kollektiva transportmedel. På passagerarfartyg och färjor
finns inga problem. Det är inom kollektivtrafiken på land
som problemen finns. Cykeltransport på järnväg är dyrt --
väsentligt dyrare i Sverige än i jämförbara länder, speciellt
vid korta transporter. Det är viktigt att man kan ta med
cykel på samma tåg som man själv åker; däremot kan
cyklisten oftast själv lasta sitt fordon på tåget. Att som nu
enbart kunde sända cyklar som resgods är ineffektivt. På
flyg och bussar är det så gott som omöjligt att ta med cykeln.
Om cykeln skall bli ett reellt alternativ måste
samutnyttjande mellan de olika transportslagen vara
möjligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar öka anslaget till cykelbanor till
130
000
000 kr. enligt vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ändringar i vägmärkesförordningen och
vägtrafikkungörelsen i syfte att underlätta för cykling enligt
vad som anförts i motionen,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
obligatoriska cykelplaner i kommunerna och att denna
ingår i plan- och byggnadslagstiftningen (PBL) enligt vad
som anförts i motionen,1]
[att riksdagen hos regeringen begär att boverket
reviderar anvisningarna ''cykeln i stadens trafiknät'' enligt
vad som anförts i motionen,1]
3. att riksdagen hos regeringen begär att SJ skall
underlätta och förbilliga transport av cyklar enligt vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär att SJ vid samtliga
järnvägsstationer anlägger cykelparkeringar med bl.a.
låsservice.
Stockholm den 15 januari 1991
Claes Roxbergh (mp)
Inger Schörling (mp)
Roy Ottosson (mp)
Kjell Dahlström (mp)
Åsa Domeij (mp)
Gösta Lyngå (mp)
Eva Goe s (mp)