med anledning av prop. 1990/91:14 Ansvaret för service och vård till äldre och handikappade m.m.
Efter tio års utredande har regeringen avlämnat
sin proposition om var ansvaret för de äldres och
handikappades vård ska ligga.
Propositionen föreslår att kommunerna får ett
samlat ansvar för service och vård av äldre och
handikappade. Förslaget är en halvmesyr. De
äldres vardag blir enligt förslaget inte tryggare. Nya
gränser skapas och väl fungerande lokala lösningar
på hur vården bäst ska fungera slås sönder.
Förslaget går ut på att köpa de äldre vård mellan
kommun och landsting. Det är svårt att tro att
förslagen kommer att leda till en mänskligare och
effektivare vård. Dessutom anvisas i propositionen
en miljard enbart till information om förslaget! I
tider av ekonomisk åtstramning ter sig denna
summa astronomisk.
Vi yrkar avslag på propositionen utom i den del
där man föreslår en utredning om primärvården.
Vi föreslår att denna försöksverksamhet
förläggs till Kalmar län. Samtliga tolv kommuner
och Kalmar läns landsting har gemensamt ansökt
om att en sådan försöksverksamhet ska förläggas
till länet.
Våra invändningar:
En proposition om ansvaret för service och vård
till äldre och handikappade måste ha siktet inställt
på att finna former för ett värdigt
omhändertagande. Den ska vara framåtsyftande
och analysera och formulera kraven på vårdens
innehåll som morgondagens äldre och sjuka har rätt
att ställa.
Den s k huvudmannaskapsfrågan har satts i
förgrunden. Höga företrädare för kommun- och
landstingsförbunden har debatterat och stridit.
Mycket sällan har företrädare för vården --
personalen -- trätt fram eller tillfrågats om sin åsikt.
Ändå är det de som vet hur vården fungerar.
Helhetssynen saknas. Förslagen bygger på ett
föråldrat vårdtänkande, och utvecklingen inom
hälso- och sjukvården har för länge sedan passerat
propositionens tankegångar.
Helhetssyn
Hälso- och sjukvården måste bedrivas utifrån en
helhetssyn där man sätter individen, patienten, i
centrum och där man så långt möjligt söker
respektera och förverkliga dennes behov. Med
regeringens förslag kommer en mängd gränstvister
att uppstå. Det kan gälla när det medicinska
ansvaret för äldre övergår från landstinget till
kommunal äldreomsorg. Det kan också gälla var
landstingets ansvar för rehabilitering går i
förhållande till det kommunala ansvaret för omsorg
och stadigvarande medicinska insatser.
Primärvård i samverkan
En väl fungerande primärvård är själva motorn
i hälso- och sjukvården. Vårdcentralerna kan ses
som sjukhusens förlängda arm ute i bygderna. Det
krävs samverkan mellan primärvård, hemsjukvård
och hemtjänst för att ge äldre och handikappade
bästa möjliga vård.
Regeringens förslag innebär en splittring av
primärvårdens resurser. Man slår sönder det som
redan finns och som på många håll fungerar mycket
bra. Samtidigt försenas en uppbyggnad av
primärvården mycket kraftigt. En splittring av
primärvården innebär ett hot mot vårdens kvalitet.
Sjukhemmen behövs som sjukhem
Sjukhemmen har genomgått en dynamisk
utveckling. De erbjuder i dag en varierad vård och
omsorg för de äldre: akutsjukvård, växelvård,
avlastningsplatser och rehabilitering. Patienterna
är trygga i denna sammanhållna vårdorganisation.
Utan denna inriktning på sjukhemmen skulle
nuvarande omfattning av hemsjukvård inte vara
möjlig. Den pågående utvecklingsprocessen på
sjukhemmen fordrar enligt vår mening
primärvårdens samlade lednings- och driftsansvar.
Sjukhemmen måste förbli en organisatorisk enhet.
Regeringens förslag leder endast till praktiska
gränsdragningsproblem som ytterst går ut över
patienten.
Lokala samverkanslösningar
På många håll i landet har utvecklingen den sista
tioårsperioden inneburit att man nått fram till
mycket goda samverkansformer inom vården.
Vårdplanering med sikte på patientens bästa sker
obyråkratiskt och praktiskt. Ansvaret har
delegerats till befattningshavare som arbetar nära
patienten. Behoven kan snabbt avläsas och
insatserna kan dimensioneras därefter. Dessa väl
fungerande samverkansmodeller hotas nu att slås
sönder.
Distriktssköterskorna -- en viktig resurs i
primärvården
Regeringens förslag innebär att vissa
distriktssköterskor flyttas till kommunerna medan
andra stannar kvar inom landstinget.
Distriktssköterskan riskerar att förlora sin
närmaste medhjälpare, undersköterskan, till
kommunen och kan således inte längre styra de
medicinska insatserna i patientens hem eller
fördela och delegera uppgifter i samma
utsträckning som förut.
Centern vill värna om distriktssköterskorna.
Deras breda yrkeskunnande, stora
förtroendekapital och helhetssyn behövs som en
stark länk i vårdkedjan. Att flytta över en stor del
av denna yrkeskår till kommunerna skulle innebära
en allvarlig försvagning av en väl fungerande
verksamhet inom primärvården.
Mer resurser till vården
I stället för att lägga en miljard på
informationsinsatser som inte kommer de äldre och
sjuka annat än marginellt till godo anser vi att
denna miljard ska tillföras vården. Vårdbehoven
blir allt större. Antalet 80-åringar och därutöver
kommer att öka med 30 % fram till år 2000.
Behovet av sjukvårdsinsatser är störst bland de
allra äldsta. Det kommer att krävas ökad medicinsk
kompetens på sjukhemmen, då 'utskrivningar'' från
akutklinikerna måste ske i allt snabbare takt.
Försöksverksamhet
Förslagen till förändringar i vården av äldre och
handikappade är en halvmesyr. Primärvården
måste hållas samman för att garantera en god vård
och en obruten vårdkedja. I Kalmar län har
landstinget och de tolv kommunerna ansökt att få
bedriva försöksverksamhet med kommunalt
huvudmannaskap för primärvården. Vi föreslår att
en sådan försöksverksamhet får startas i Kalmar
län.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår propositionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att en försöksverksamhet med
primärkommunalt ansvar för primärvården bör
förläggas till Kalmar län.
Stockholm den 25 oktober 1990
Marianne Jönsson (c)
Agne Hansson (c)