Den 28 oktober 1987 beslöt riksdagen med 153 röster
mot 116 att folkbokföringen skulle föras över från
pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna.
Huvudmotivet var att folkbokföringen borde handhas av en
borgerlig myndighet. Mot förslaget röstade moderata
samlingspartiet och centerpartiet. Våra motiveringar till
avslagsyrkandet var dels formella, dels rent sakliga. Varken
kyrkomötet, kyrkans högsta beslutande organ eller lagrådet
hade fått tillfälle att yttra sig och inte heller hade 1983 års
folkbokföringskommittés ställningstagande avvaktats.
Ur saklig synpunkt anfördes att reformen skulle bli
orimligt dyr -- i propositionen angavs en årlig merkostnad
för statsbudgeten på ca 250 milj. kr. Kyrkans kvarstående
kostnad på ca 130 milj. kr. per år ansågs från kyrkligt håll
inte ens på lång sikt kunna avvecklas bl.a. därför att kyrkan
även i framtiden måste föra register över sina medlemmar.
En annan avsevärd nackdel innebar att 1 483
pastorsexpeditioner ersattes med 120 lokala
skattemyndigheter. Trots att även 400--500
försäkringskassor och i viss mån landstingen skulle kopplas
till det nya systemet blir tillgängligheten och servicen för
allmänheten naturligtvis sämre. Till detta kommer icke
lösta personalfrågor för ca 2 000
arbetstagare.
Under de mer än tre år som gått sedan riksdagsbeslutet
har upprepade försök gjorts från bl.a. moderata
samlingspartiets sida att återge kyrkan huvudmannaskapet
för folkbokföringen. Sådana försök gjordes exempelvis
både våren 1988 och 1990, dock utan att erforderlig
riksdagsmajoritet uppnåddes.
I december 1990 kom så ärendet åter upp till behandling
i samband med ett regeringsförslag om hur
folkbokföringsregister skulle föras. Även vid detta tillfälle
yrkades på ett upprivande av 1987 års beslut. Vi kunde
emellertid inte stödja detta eftersom reformen nu var så
långt framskriden både ekonomiskt och organisatoriskt.
Erforderliga förbättringar
Nu liksom då finns det emellertid anledning att vidta
ågärder för att så långt som möjligt göra organisationen
smidigare och servicen för allmänheten bättre. Det
viktigaste härvidlag vore enligt vår uppfattning att åter
engagera pastorsexpeditionerna i stället för som tänkt de
allmänna försäkringskassorna. Kompetensen, närheten till
och tillgängligheten för allmänheten skulle då i betydligt
högre grad garanteras.
Det är också angeläget, som tidigare framförts av
datainspektionen, att den framtida folkbokföringen hålls
klart åtskild från de lokala skattemyndigheternas övriga
verksamhet. Därigenom skulle man minska risken för en
oacceptabelt stor koncentration av uppgifter om den
enskilde hos skattemyndigheten.
Av samma skäl bör riksdagen upphäva höstens beslut att
införa ett nytt centralt folkbokföringsregister, något som
också avstyrktes av en del remissinstanser.
Förslag
Vi föreslår att regeringen återkommer med förslag till
riksdagen innebärande att pastorsexpeditionerna i stället
för försäkringskassorna skall medverka i
folkbokföringsarbetet.
Vidare föreslår vi att riksdagen beslutar att något
centralt folkbokföringsregister inte skall upprättas samt ett
tillkännagivande att folkbokföringsverksamheten klart
avskiljs från skattemyndighetens övriga arbetsuppgifter.
Det torde ankomma på vederbörande utskott att
utarbeta erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande
att pastorsexpeditionerna ersätter försäkringskassorna vid
medverkan i det framtida folkbokföringsarbetet i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att något centralt
folkbokföringsregister inte skall införas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet att skilja
folkbokföringsverksamheten från skattemyndigheternas
övriga verksamhet.
Stockholm den 23 januari 1991
Knut Wachtmeister (m)
Bo Lundgren (m)
Hugo Hegeland (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Margit Gennser (m)