Avbrytande av folkbokföringens överflyttning till skattemyndigheten
Datainspektionen har i remissvar lämnat mycket
allvarlig kritik och invändningar mot förslaget
(SOU1990:18) att låta skattekontor och försäkringskassor
sköta folkbokföringen, en syssla som hittills har skötts
manuellt och med stor noggrannhet av församlingarnas
pastorsexpeditioner.
Vi instämmer i kritiken och föreslår, som
datainspektionen, att folkbokföringen sköts lokalt och
decentraliserat. Detta kan, som kyrkan föreslår, tills vidare
skötas ''på entreprenad'' av de pastorsexpeditioner, som
hittills klarat uppgiften väl.
Den nya organisationen är tänkt att fungera från
halvårsskiftet 1991 men varken anställningar eller
datorinköp (för 50 milj. kr.) är enligt uppgift i november
1990 klara. 2 400
anställda på 1 400
pastorsexpeditioner svävar fortfarande i ovisshet om
sin framtid. Reformen ger staten en merkostnad på 250
milj. kr. Det finns all anledning att nu än en gång tänka över
situationen och, i enlighet med denna motion, avbryta
rivningen av det mest decentraliserade nätverk som det
offentliga samhället ännu har, nämligen folkbokföringen på
pastorsexpeditionerna.
Kulturhistoriskt nidingsdåd
Vi är i detta land sedan urminnes tider skrivna i
församlingar. Landet är indelat i mer än 2 500
församlingar. Att dessa församlingar bara tycks ha
kvar sin rent statskyrkliga betydelse, vid sidan om uppgiften
med folkbokföringen, förringar inte dess värde som en av
samhällets kulturhistoriska byggbitar. När riksdagen den 28
oktober 1987, före vår närvaro, beslutade riva upp den
fungerande folkbokföringen, var det inte bara en
administrativ klåfingrighet. Det var också ett kulturellt
nidingsdåd vars konsekvenser man ännu inte har förstått
vidden av. Risken är uppenbar att vi helt förlorar de
historiska spåren av landets ofta naturgivna indelning i
socknar och församlingar.
Grubblerier kring kyrkans och religionens (historiska)
roll hör inte hemma i detta perspektiv. Vi har den
erfarenheten att pastorsexpeditionernas personal sköter
folkbokföringen med en neutralitet, värdighet och
serviceanda som kanske kan bli svår att återskapa hos
skatteindrivarna.
Datainspektionen påpekar att länsskattemyndigheten
blir registeransvarig för samtliga lokala
folkbokföringsregister i länet:
Kommitténs förslag innebär således att det kommer att
ske en enorm ansamling av personuppgifter på ADB-
medium hos 24 skattemyndigheter. Detta skall jämföras
med dagens förhållande där folkbokföringen är
decentraliserad till i huvudsak 1 400
pastorsexpeditioner (en del gemensamma för flera
små landsförsamlingar).
En sådan koncentration av uppgifter på ADB-medium
innebär betydande risker från integritetssynpunkt.
När lagen om den nya folkbokföringen togs i riksdagen
den 14 december 1990 hade varken regeringen eller
riksdagen på någon punkt bemött de allvarliga
invändningar ur integritetssynpunkt som framförts av
datainspektionen. Gentemot medborgarna kommer det för
folkbokföringsärenden att finnas ett eller några få lokala
skattekontor i varje län jämfört med uppemot ett hundratal
pastorsexepditioner som det är nu -- och alltid har varit. Inte
ens med försäkringskassornas expeditionshjälp kommer
man så nära människorna som pastorsexpeditionerna.
Datainspektionens förslag -- och vårt
Datainspektionen föreslår att folkbokföringen
decentraliseras till lokala folkbokföringsmyndigheter för att
försvåra felaktig användning av stora mängder samlade
personuppgifter, exempelvis massuttag med speciella
kriterier för kommersiell användning.
I en författningskommentar uttrycker statsrådet Åsbrink
som sin mening att risken att folkbokföringsuppgift om
postadress skulle användas för t.ex. direktreklamändamål
inte får ''överbetonas''.
Statens person- och adressregister, SPAR, som direkt
inrättats för försäljning av uppgifter till allmänheten, kan på
ett helt annat sätt förse en beställare med relevanta
uppgifter för reklamändamål (enl. 28
§ datalagen; citat prop. 1990/91:53, s. 40).
Ett motiv för centraliseringen och datoriseringen av
folkbokföringen tycks således vara försäljning av adresser
för reklamändamål, en krämaruppgift som inte är en
statsangelägenhet och som därför naturligtvis måste
stoppas.
Vi föreslår i likhet med datainspektionen att
folkbokföringen decentraliseras till lokala
folkbokföringsmyndigheter. Om detta av praktiska och
andra, kanske kulturhistoriska skäl även fortsättningsvis
sköts av pastorsexpeditionerna, ja det har vi ingen
invändning mot.
Skulle man av religionsfrihetliga skäl finna detta
opassande bör en lokal folkbokföringsmyndighet tillskapas.
Detta sker enklast genom en formell delning av
pastorsexpeditionerna (och nya skyltar vid entrén).
Vi föreslår även att datalagen ändras så att försäljning av
personuppgifter från folkbokföringsregister inte tillåts.
Landsbygden dräneras på ett tusental kvinnojobb
Vid pastorsexpeditionerna är i dag totalt 2 400 anställda
för folkbokföringen. Nästan samtliga är deltidsanställda
kvinnor i medelåldern med förankring i det lokala
samhället. De besitter en unik kompetens som nu hotas av
splittring. Många har underhand blivit lovade anställningar
vid de nya skattekontoren där de så småningom även kan
tvingas handlägga skatteärenden. Besked om
anställningarna har utlovats men ännu inte bekräftats. Ett
mindre antal får fortsatt anställning i svenska kyrkan som
naturligtvis fortsätter med kyrkobokföringen.
Den nya folkbokföringen ska bedrivas i huvudsak vid de
nya skattekontoren, ungefär motsvarande de nuvarande 70
fögderierna. Villkoren för att kvinnorna i denna lojala och
trogna yrkeskår ska kunna flytta med är närmast absurda ur
regionala, miljö- och arbetsmarknadsmässiga aspekter.
Pastorsexpeditionerna i exempelvis Idre och Pajala
församlingar ligger 20--25 mil från de nya skattekontoren i
Mora respektive Haparanda. När folkbokföringen flyttar
från Östhammar till Uppsala tvingas den eller de som vill
hänga med till 3 timmars pendling varje dag eller 15 timmar
per vecka när man nu kanske bara har en kvart till arbetet.
Det hela blir till en brutal indragning av de mest
decentraliserade offentliga tjänsterna i landet. Risken är
stor att de deltidsarbetande kvinnorna väljer att inte flytta
med alternativt lämnar glesbygdsboendet för
centralorterna. Väljer man att pendla så bidrar man utan
egen skuld till en systematisk ökning av biltrafiken.
Datorisering kan ske decentraliserat
Folkbokföringen bedrivs fortfarande manuellt på nästan
samtliga pastorsexpeditioner. Oavsett om detta är en
verklig nackdel eller bara en inbillad otidsenlighet så kan
datorisering genomföras även med bibehållande av en lokal
organisation; det är ju en av huvudpoängerna i
datorkommunikation.
Den nya folkbokföringen kräver datorer för 50 milj. kr.
Enligt uppgift är dessa ännu inte inköpta. Det finns således
möjlighet att fortfarande ompröva systemet. En
datorisering av folkbokföringen på pastorsexpeditionerna
skulle innebära att man kan behålla den lokala förankringen
och inte tvingar alla anställda till sociala, fysiska och
ekonomiska omställningar.
Övriga synpunkter
Ett motiv för centraliseringen från
pastorsexpeditionerna har varit att bl.a. släktforskning vid
landsarkiven, dit allt arkivmaterial ska forslas, skulle bli så
mycket enklare. Materialet ska enligt förslaget föras över
under en tioårsperiod. Landsarkiven har dessutom ingen
beredskap eller anslag för att ta emot materialet. Samtidigt
bryts de rent fysiska banden med den hembygd som är en
levande del av släktforskningen. Forskningsargumentet
synes därför vara svagt.
Folkbokföringen blir otvivelaktigt anonymare vid
skattekontoren och försäkringskassorna. Strävan att hjälpa
exempelvis förföljda kvinnor att slippa sina plågoandar och
behålla nya adresser okända kan knappast underlättas i en
sådan organisation.
Det finns som framgår av ovanstående genomgång
fortfarande övertygande motiv för att avbryta
nedbrytningen av den fungerande folkbokföringen.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förberedelserna för
folkbokföring med hjälp av automatisk databehandling vid
skattekontor och försäkringskassor bör avbrytas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att folkbokföringen bör ske i
lokala folkbokföringsmyndigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en alternativ organisation
med datorisering vid pastorsexpeditionerna bör utredas,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i datalagen att försäljning av personuppgifter från
folkbokföringsregister ej tillåts.
Stockholm den 24 januari 1991
Kjell Dahlström (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Lars Norberg (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Anita Stenberg (mp)
Inger Schörling (mp)
Paul Ciszuk (mp)
Carl Frick (mp)
Elisabet Franzén (mp)