med anledning av prop. 1990/91:76 Socialavgifter för vissa idrottsutövare
Ideella föreningar som har allmännyttiga ändamål
behandlas ganska förmånligt i skattehänseende. Till
allmännyttiga föreningar räknas de vars huvudsakliga
ändamål är religiöst, välgörande, socialt, politiskt,
konstnärligt, idrottsligt, kulturellt eller därmed jämförbart.
Med ''huvudsakliga'' menas att 75 -- 80 procent av
verksamheten är inriktad på det allmännyttiga ändamålet.
I RRV:s anvisningar jämställs helt idrottsföreningar
med andra föreningar. Emellertid har idrottsföreningar,
enligt tidigare gällande regler, särbehandlats när det har
gällt arbetsgivaravgifter, eftersom ersättningar upp till ett
halvt basbelopp för idrottsutövning varit befriade från
erläggande av socialavgifter.
I samband med ändringar i skattelagstiftningen fr.o.m.
den 1 januari 1991 fattades också beslut om uttag av
socialavgifter.
Alla förvärvsinkomster har belagts med socialavgift eller
motsvarande skatt. Fulla avgifter i form av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter tas i princip ut då
inkomsten är förmånsgrundande. Detta innebär i princip att
alla inkomster som skall tas upp till beskattning såsom
inkomst av tjänst också blir föremål för uttag av
socialavgifter.
Enligt de gamla reglerna var idrottsföreningarna
befriade från att erlägga socialavgifter om ersättningen
endast motsvarade ett halvt basbelopp. Idrottsrörelsen har
hävdat att det är av stor vikt både administrativt och
ekonomiskt att dessa regler skulle bibehållas.
Regeringen föreslår nu i propositionen att ersättning
från en ideell förening till en idrottsutövare, som inte är att
betrakta som näringsidkare, skall -- om den understiger ett
halvt basbelopp -- inte räknas med vid beräkning av
sjukpenning- och pensionsgrundande inkomst och inte
utgöra underlag för arbetsgivaravgifter. Med idrottsutövare
menas också tränare, innefattande gymnastikinstruktörer,
domare eller därmed jämställda slag av funktionärer. Med
funktionärer avses i detta sammanhang också sådana ledare
i föreningar som regelmässigt medverkar vid träningar,
matcher och dylikt och vars medverkan är en direkt
förutsättning för den idrottsliga verksamheten i föreningen.
Det förslaget tycker vi är bra eftersom idrottsrörelsen
och föreningslivet är stora förlorare i skatteomläggningen.
Även om idrottsrörelsen är vår största folkrörelse,
fångar den inte upp alla ungdomar. Det fordras en mångfald
av föreningar som tar hand om de ungdomar som inte har
ett idrottsintresse. En rad undersökningar visar att flickorna
är mindre aktiverade i föreningslivet, inte minst i
idrottsrörelsen. Ur samhällets synpunkt bör, enligt vår
mening, musikutövande, jazzdans eller teater vara lika
angeläget som fotboll och ishockey.
Det är vår uppfattning att även det övriga föreningslivet,
som uppfyller RRV:s krav på allmännyttig förening, också
borde vara befriat från att betala socialavgifter upp till ett
halvt basbelopp, för sina funktionärer.
Det är nu dags att särbehandlingen av föreningslivet
upphör och därför bör det vara likvärdig behandling av
föreningslivet även när det gäller arbetsgivaravgifter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reglerna för allmännyttiga
föreningar som uppfyller RRVs krav jämställs med de
regler som i propositionen föreslås gälla för
idrottsföreningars skyldighet att erlägga socialavgifter.
Stockholm den 23 januari 1991
Ulf Melin (m)
Birgit Henriksson (m)