Vi inleder med ett utdrag ur boken ''En betraktelse på
domedagsafton'' av Lars Norberg. LT:s förlag 1976.
Beskattningen är ett utomordentligt viktigt medel att
styra förbrukningen av knappa naturresurser, först mot en
konstant förbrukning och sedan mot en minskad
förbrukning, och jag har ingen som helst förståelse för
argumentet: Det kan ju inte lilla Sverige börja med på egen
hand; det kan endast komma till stånd genom
internationella överenskommelser. Svenskarna är ett folk
som består av intelligenta människor, som dessutom har en
stor administrativ talang. Vi kan säkert vara pionjärer på
materialbesparingens område -- om bara viljan finns.
Men det räcker inte med enbart beskattning av
råvarorna. Eller för att anknyta till moraliska principer: för
att behandla naturens resurser som kapital behöver vi
dessutom tänka igenom hela den process vi startar då vi
använder mineralresurserna för ett visst ändamål. Vi borde
för varje produkt vi tillverkar skriva en
''livscykelspecifikation''. Den skall tala om för alla
intresserade att konstruktören och tillverkaren verkligen
vet vad han gör, att han har tänkt igenom den process han
startat genom att tillverka produkten. En
livscykelspecifikation skall, som namnet antyder, tala om
hur man väntar sig att den process man startat genom att
tillverka varan skall utveckla sig ända tills varan är uttjänt.
En livscykelspecifikation skall därför ge följande
information:
a) Vad tjänar produkten för syfte? Vad är försvaret för
att man beslutat att ta mänsklighetens oskattbara kapital av
råvaror i anspråk för dess tillverkning? (För det är ju ett
mycket allvarligt beslut.)
b) Vilka naturtillgångar tas i anspråk för tillverkning av
ett exemplar av produkten: mineral, energi etc., och vilka
biprodukter alstrar tillverkningen, d.v.s. hur mycket
material recirkuleras och hur mycket föroreningar går ut till
luft, vatten och soptipp? Vilka vådor föreligger för dem som
arbetar med tillverkningen?
c) Om produkten omsätter energi, vilken är
verkningsgraden, och ger den någon miljöpåverkan vid sin
användning?
d) Varudeklaration på traditionellt vis, teknisk
beskrivning, bruksanvisning.
e) Tekniska garantier och garantitid uppges.
f) Förväntad teknisk livslängd uppges och motiveras.
g) Serviceanvisningar anges. Behöver vissa slitagedelar
utbytas med vissa regelbundna intervaller anges det också,
liksom skrotningsspecifikationer för dessa slitagedelar.
h) Tillverkaren anger sina avsikter beträffande service:
Hur länge avser han att hålla reservdelar? Han bör
samtidigt avge en förklaring, att han vid en eventuell
överlåtelse av sin rörelse skall kräva att efterföljaren skall
överta dessa serviceförpliktelser.
i) Slutligen avslutas livscykelspecifikationen med en
skrotningsspecifikation, vilken i detalj anger hur
konstruktören utfört produkten för att den skall kunna
skrotas på ett enkelt sätt och så att allt väsentligt material
enkelt skall kunna återanvändas utan att blandas ihop. I
skrotningsspecifikationen anges vidare hur man skall
förhålla sig med eventuella giftiga eller på annat sätt vådliga
ämnen som ingår i produkten (t.ex. kvicksilver, freon och
syror).
En lagstiftning om livscykelspecifikation bör snarast
införas för kapitalvaror -- även s.k. hushållskapitalvaror.
Jag är övertygad om att en lagstiftning som föreskriver att
en livscykelspecifikation skall levereras med varje
kapitalvara som säljs i landet kommer att få en oerhörd
pedagogisk betydelse. Den kommer att tvinga både
tillverkare och brukare att tänka på att de handskas med
varor av kapitalkaraktär -- oersättliga råvaror -- och att
dessa varor inte bara kan åsättas ett ekonomiskt värde utan
är unika och oersättliga och därför måste handhas i
medvetande om detta.
I dag tappar leverantören alltför ofta intresset för sin
produkt i och med att garantitiden gått ut. Och användaren
tappar likaledes intresset när produkten tjänat ut.
Det är märkligt att kraftföretagen inte begär någon
livscykelspecifikation för ett kärnkraftverk, som trots allt är
en av de mest materialkrävande verksamheter som finns
och som dessutom säkerligen kommer att bjuda på ganska
intrikata problem vid skrotningen. Livscykeln är ju inte
avslutad förrän materialet är återanvänt -- eller är det köp-
slit-släng-reaktorer man sysslar med?
Fast vi vet ju redan hur man gör. När man inte använder
kärnkraftverket mera låser man det och går därifrån. Så har
man gjort med Ågesta--reaktorn. Så har man gjort med
Marviken-reaktorn.
Så långt utdraget ur ''En betraktelse på domedagsafton''.
Hela texten ovan publicerades ursprungligen 1976.
Förslaget har framförts i motioner 1977, 1989 och 1990.
Fortfarande finns inga livscykelspecifikationer eller ens
skrotningsspecifikationer vare sig på kärnkraftverk eller på
kylskåp och bilar. Kylskåpen kastas fortfarande på
soptippen, och freonet läcker ut. Sverige har varit en
pionjär på varudeklarationernas område, men i dag har
andra länder mycket bättre deklarationer på sina produkter.
De energideklarationer som exempelvis krävs i många
stater i USA, exempelvis Kalifornien, visar att Sverige
kommit på efterkälken. Det är hög tid att tillverkare och
brukare av kapitalvaror tvingas ta sitt ansvar. En
lagstiftning om livscykelspecifikation borde ha funnits för
länge sedan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ett lagförslag om livscykelspecifikation skall utarbetas enligt
de principer som anförts i motionen.
Stockholm den 23 januari 1991
Lars Norberg (mp)
Carl Frick (mp)