med anledning av prop. 1990/91:44 Ytterligare försöksverksamhet för förnyelse av den offentliga sektorn

Inledning

Regeringens förslag öppnar en möjlighet att
pröva den s.k. Dalamodellen. Idén med
primärvården som upphandlare är intressant och
liknande förslag har tidigare framförts av
folkpartiet.

Regeringens samlade politik vad gäller
förnyelse av den offentliga sektorn är otillräcklig
och kraftlös. En avgörande svaghet är regeringens
ideologiskt betingade oförmåga att ta till vara de
möjligheter till konkurrens och valfrihet som
enskilda alternativ erbjuder.

Våra huvudsakliga invändningar mot
regeringens politik på detta område gäller alltså
bristen på vilja och förmåga att föreslå
verkningsfulla åtgärder. Vi har emellertid också
vissa synpunkter på propositionens konkreta
förslag.

Inflytande för pensionärs- och
handikapporganisationer

Under denna rubrik förs i den allmänna
motiveringen, s. 11 i propositionen, ett resonemang
om en form av s.k. brukarinflytande inom ramen
för Dalamodellen. Om detta brukarinflytande
anför föredragande statsrådet följande.
''Dalamodellen innebär i det här avseendet att
företrädare för särintressen skall få närvaro- och
yttranderätt i organ som representerar
allmänintresset och är sammansatta på politiska
grunder. Från principiella utgångspunkter finns det
anledning att hysa betänkligheter mot en sådan
ordning.''

Detta resonemang ställer sig folkpartiet helt
bakom. Det leder, som vi ser det, till den
oundvikliga slutsatsen att vissa
organisationsföreträdare inte bör ges en
särställning i förhållande till andra
medborgargrupper. Att föredragande statsrådet --
efter att själv först ha kallat de organisationer som
skall representera brukarna för ''särintressen'' och
därefter framfört att införandet av sådant
inflytande är principiellt betänkligt -- kommer till
en annan slutsats finner vi mycket märkligt.
Riksdagen bör ta avstånd från detta inslag av
korporatism -- inte minst av det skälet att det inte
är klarlagt vad som skall innefattas i begreppet
'brukare''. Det särskilda lagrum som i
propositionen tillskapats för att bereda laglig
möjlighet till brukarinflytande bör utmönstras.

Övertagande av primärvården

I dag kan regeringen medge att en s.k.
frikommun på försök helt eller delvis får bedriva
primärvård under förutsättning att landstinget och
kommunen kommit överens om det. Därtill gäller
att regeringen får bestämma de villkor som skall
gälla för försöksverksamheten.

Propositionen utvidgar dessa möjligheter i ett
avseende. Kommuner som ingår i ett ''frilandsting''
ges samma möjlighet. Vi menar att detta är en
alldeles för begränsad förändring.

Vi menar att följande ordning i stället bör gälla.
Varje kommun skall ha möjlighet att överta
primärvården under förutsättning att landstinget
och kommunen är ense. Någon begränsning till
kretsen av frikommuner bör inte göras. Något
särskilt tillstånd från regering och riksdag skall
sålunda inte krävas, dvs. möjligheten att överta
primärvård utsträcks till hela landet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att 13 § i propositionens
lagtext, om brukarinflytande för pensionärs- och
handikapporganisationer, utgår; varvid de följande
paragraferna omnumreras i konsekvens härmed,

2. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i
berörda lagar att möjligheten att överta primärvård
utformas på de villkor som anges i motionen.

Stockholm den 26 oktober 1990

Birgit Friggebo (fp)

Ylva Annerstedt (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Lars Sundin (fp)