med anledning av prop. 1990/91:111 Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m.
Regeringen föreslår i propositionen att sekretesslagen
ändras så att hälso- och sjukvårdssekretess eller
socialtjänstsekretess inte hindrar att uppgifter om barn och
ungdomar, ett väntat barn eller om den som är missbrukare
lämnas mellan dessa myndigheter, om det behövs för att den
enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat
stöd.
Vidare föreslås att det skall införas en särskild lag med
bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om
skyldighet för kommuner och landsting att lämna uppgifter
till socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och
statistikframställning inom sjukvårdens område. Det
föreslås också att sekretesslagen ändras så att uppgifter för
forskning, statistik och administration skall kunna lämnas
mellan kommunala och landstingskommunala myndigheter.
Någon särskild regel om att s.k. basenheter inom hälso- och
sjukvården skall jämställas med myndigheter vid
tillämpning av sekretesslagen föreslås inte införas.
Konstitutionsutskottet, KU, har begärt att en översyn
bör göras som syftar till en smidigare tillämpning av
sekretesslagstiftningen i de fall där tillämpningen i dag är till
uppenbar nackdel för den enskilde ur vård- och
behandlingssynvinkel. Denna begäran från KU blir
tillgodosedd i och med propositionen. De förslag i
propositionen som syftar till att komma åt uppgifter som är
skyddade av sekretess inom kommuner och landsting för
forskning, statistik och administration har däremot inte
begärts av utskottet.
Samhällets ansvar för att hjälpa utsatta
Förslaget om att vissa lättnader skall införas i
sekretessen mellan socialtjänst och hälso- och sjukvård ser
jag som ett bra initiativ för att berörda myndigheter bättre
skall kunna ge den enskilda erforderlig vård och
behandling.
Alla föräldrar klarar inte av att bära ansvaret för sina
barn. Orsakerna till detta kan vara flera. Ett kan vara
bristande kunskap eller att brottslighet och missbruk finns
i den nära omgivning som barnet lever i. Inte sällan leder
mammans missbruk till grava skador redan på fostret. Ett
av de viktigaste socialpolitiska målen är att bekämpa
missbruket. Den nuvarande utformningen av
sekretesslagen har ibland medfört att stöd och skydd inte
har kunnat sättas in för dessa grupper. Ibland används dock
sekretesslagen som alibi för att försvara ett uteblivet
samarbete. Det är olyckligt om nödvändiga initiativ med
hänvisning till sekretesslagen har kommit att utebli. De
föreslagna ändringarna kommer att underlätta
socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med att
stödja dessa grupper.
För att hjälpa ett barn eller en missbrukare som far illa
är det viktigt att samarbetet mellan den enskilda och
myndigheten fungerar. Ett fungerande samarbete är en
förutsättning för förtroende som utgör grunden i ett
framgångsrikt behandlingsarbete. För att inte undergräva
ett växande förtroende är det viktigt att samtycke alltid
eftersträvas då sekretessbelagda uppgifter lämnas till annan
myndighet. Myndigheten bör därför inför sin
sekretessbedömning alltid i första hand pröva om
sekretessen kan brytas av samtycke. Först när denna väg
visat sig oframkomlig bör myndigheten söka avgöra om
sekretessbelagda uppgifter kan lämnas ut trots att samtycke
inte föreligger. Denna huvudregel måste framgå av
lagtexten.
Uppgifter om en enskild skall lämnas ut i mycket
restriktiv omfattning. Dessutom bör de uppgifter som
lämnas ut vara relevanta i det enskilda fallet. Jag förordar
därför Advokatsamfundets förslag om att endast aktuella
uppgifter som är av väsentlig betydelse skall få lämnas ut.
Detta måste också framgå av lagtexten.
Det föreslås att uppgifter om en närstående till en gravid
kvinna skall kunna lämnas ut om det är påkallat för att
skydda det väntade barnet. I propositionen ges inga skäl till
varför detta någonsin skulle vara nödvändigt. Jag har svårt
att se hur närståendes levnad i någon avgörande grad kan
skada fostret. Jag avvisar därför förslaget om att en
närstående till gravida kvinnor skall omfattas av de
föreslagna undantagen i sekretessen.
De nuvarande sekretessreglerna hindrar samarbetet
mellan apoteken och sjukvården när det gäller möjligheten
att ingripa mot missbruk av beroendeframkallande
läkemedel. Regeringen föreslår inte någon förbättring inom
detta område. Det finns vittnesmål från personalen på
apotek där de misstänker att en patient konsulterar olika
läkare och själv använder olika identiteter för att kunna
underhålla sitt läkemedelsmissbruk. Men p.g.a. hinder i
sekretesslagstiftningen har de ingen möjlighet att ingripa
genom att kontakta den eller de läkare som utfärdat
recepten och delge sina misstankar om
läkemedelsmissbruk. Jag vill därför föreslå en lättnad i
sekretesslagstiftningen så att det blir möjligt för personalen
på apoteken att kontakta läkaren/läkarna i dessa fall.
Behovet av en sådan ändring är påkallat av att
missbrukaren skall få en möjlighet till vård för att komma ur
sitt beroende. Syftet är således inte att kontrollera läkarnas
verksamhet beträffande ordination av läkemedel.
Skydda medborgarnas integritet
Jag har vid ett flertal tillfällen krävt att centrala
offentliga register med integritetskänsliga uppgifter måste
regleras i särskilda lagar, s.k. registerlagar. Detta skulle
skapa bättre kunskap och kännedom om det enskilda
registret. Integritetsskyddet och tillämpningen av
sekretessen kan granskas bättre på detta sätt. Genom
lagreglering av centrala register får medborgarna en bättre
överblick när det gäller var uppgifter om dem finns och för
vilket ändamål som de insamlats.
Jag har också krävt att sekretesskänsliga
personuppgifter inom kommuner och landsting hanteras på
ett betryggande sätt. För att inrätta och föra särskilt
integritetskänsliga ADB-register, d.v.s. personregister som
innehåller ömtåliga uppgifter om enskilda personer krävs i
dag normalt tillstånd av datainspektionen. Ett antal register
är dock undantagna från tillståndsplikten. Detta gäller bl.a
personregister som förs av myndigheter inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten om de är är upprättade för
vård- och behandlingsändamål. Inom den kommunala
sektorn har dessa register ökat kraftigt i antal. Dessa
register, som ofta innehåller mycket integritetskänsliga
uppgifter, är vanligen lätt tillgängliga för dem som arbetar
inom de olika verksamheterna. Detta kan aldrig anses
försvarbart. Jag anser därför att dessa register måste
specialregleras.
Om regeringens nu föreliggande förslag om friare
uppgiftslämning mellan olika myndigheter inom t.ex. en
kommun genomförs utan att de registertyper som jag nämnt
ovan regleras via registerlagar, kommer ytterst känsliga
uppgifter om enskilda personer att under icke betryggande
former kunna flyta omkring i stora datasystem. Detta får
inte ske.
Samtidigt med en reglering i s.k. registerlagar borde
regeringen ha försökt lösa frågan om vilka enheter inom
hälsooch sjukvården som skall jämställas med myndigheter
vid tillämpning av sekretesslagen. Regeringens
argumentation för sitt ställningstagande, att en sådan
lagreglering inte behövs, är inte övertygande. Det är för oss
klart att utgångspunkten för en sådan lagreglering måste
vara den enskildes integritetsintresse.
Regeringens förslag i denna del inrymmer också ett
konstitutionellt problem. Nuvarande lagstiftning på
området har lett till olika tolkningar av begreppet
''myndighet''. Datainspektionen har velat tolka begreppet
snävt, medan socialstyrelsen har velat ge det en vid
tolkning. Med datainspektionens tolkning blir alltså
integritetsskyddet starkare, medan socialstyrelsens tolkning
underlättar för myndigheterna att utbyta information.
Förarbetena till nuvarande lagtext ger inte tillräcklig
ledning för att slutgiltigt avgöra vilken tolkning som är mest
rimlig.
Data- och offentlighetskommittén (DOK) uttalade redan
1986 skarp kritik mot att det i viss mån osäkra rättsläget
utnyttjades av vissa myndigheter. DOK skrev att den nya
sekretesslagen 1981 hade gjort en alltför vidlyftig tolkning
olaglig, men att detta förhållande hade förbisetts och att ett
sålunda olagligt utlämnande av uppgifter hade fortsatt.
Bakom denna mycket hårda skrivning stod hela DOK,
alltså även socialdemokraterna i kommittén. Rättsläget
måste snarast klargöras, vilket också den
departementspromemoria som ligger bakom regeringens
proposition föreslår. För att riksdagen skall kunna klargöra
rättsläget inom ett område krävs lagändring. Regeringen
föreslår emellertid inte någon lagändring, utan framför i
stället sin tolkning i motivtexten till andra lagändringar.
Enligt regeringsformen kan riksdagen endast utfärda
regler och andra direktiv genom lag. För tolkningen av en
lag är de förarbeten som riksdagen samtidigt antar som sina
uttalanden av betydelse. Sådana uttalanden är givetvis
underordnade texten i den lag som stiftas. Denna text kan
inte i efterhand ges ny mening eller nytt innehåll.
Uttalanden av riksdagen rörande tolkning av tidigare stiftad
lag saknar stöd i regeringsformen. De uttalanden
regeringen gjort i propositionen är av denna karaktär.
Dessa uttalanden saknar alltså konstitutionellt stöd och
därmed även formell juridisk betydelse, även om de
skulle godkännas av riksdagen. Det innebär att rättsläget
fortfarande är oklart och att de av DOK påpekade
olagligheterna kan fortsätta. Ansvaret för detta är
regeringens.
Rörande uppgiftslämnande mellan kommuner och
landstingskommuner vill jag tillägga att integritetskänsliga
uppgifter under inga omständigheter skall få lämnas ut för
administrativa ändamål. Även på denna punkt har jag stöd
för vår uppfattning av DOK i dess helhet.
Slutsatser
Jag avvisar alltså regeringens förslag, både om att införa
en speciell lag om viss uppgiftsskyldighet gentemot
socialstyrelsen och läkemedelsverket och om
sekretessfrihet mellan kommuner och landsting. Jag anser
att en reglering av registren inom kommuner och landsting,
samt en reglering i s.k. registerlagar av socialstyrelsens och
läkemedelsverkets centrala register, först måste bli
genomförd i enlighet med det jag anfört ovan.
I alla dessa delar bör regeringen återkomma med förslag
till lagstiftning som tillgodoser våra krav. Ett antal
frågeställningar bör klargöras. Regeringens föreliggande
förslag är för oprecisa och inte tillräckligt analyserade.
I fall av s.k. longitudinell forskning, dvs. forskning som
bygger på att uppgifter samlas in under en längre tid, är det
ibland vetenskapligt nödvändigt att identifiera enskilda
individer. Det går numera att förena den enskildes krav på
sekretess med forskningens behov av enkelt åtkomliga data.
Ett sätt att lösa detta på är envägskryptering, där uppgifter
successivt samlas in och samkörs på individnivå men där en
identifikation av de enskilda individerna är omöjlig.
Bestämmelser om detta måste intas i de aktuella lagarna.
Frågor om kryptering av personidentifierande uppgifter
bereds inom ramen för den pågående översynen av
datalagen.
Frågan om det s.k. informerade samtycket är viktig att
belysa. Principen skall vara att informera den enskilde då
uppgifter om henne som samlas in inom hälso- och
sjukvården eller socialtjänsten används för forsknings- och
statistikändamål. Undantag från denna princip skall tillåtas
mycket restriktivt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i
regeringens lagförslag att det av lagtexten framgår att
samtycke skall ha eftersträvats för att uppgifter om enskilda
skall få lämnas mellan myndigheterna för att underlätta
vård och behandling,
2. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i
regeringens lagförslag att det ur lagtexten framgår att
undantag från sekretess endast skall gälla utlämnande av
aktuella uppgifter som är av väsentlig betydelse för att den
enskilda skall få nödvändig vård,
3. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i
regeringens lagförslag att undantaget från sekretessen inte
omfattar närstående till en gravid kvinna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sekretess mellan apotek och
vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk,
5. att riksdagen avslår förslaget om lag om viss
uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården,
6. att riksdagen avslår förslaget till ändring i 7 kap. 1 §
sekretesslagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om s.k. registerlagar, dels för
reglering av vart och ett av de centrala statliga
personregistren, dels för en allmän reglering av
personregister med känsligt innehåll inom hälso- och
sjukvården samt socialtjänsten,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagändring syftande att klargöra tolkningen av begreppen
myndighet och basenhet vid tillämpning av sekretesslagen.