Antalet ärenden som skall beredas har för vissa utskott
ökat dramatiskt främst genom ökat antal motioner. Alltför
vanligt är att motioner med samma yrkanden upprepas år
efter år.
Detta medför att berörda utskott i första hand med ökad
personalinsats försöker upprätthålla konventionellt krav på
beredning. I andra hand har ett par utskott under det
gångna året börjat tillämpa förenklat
beredningsförfarande, innebärande att man ''beslutat att
fristående motioner i princip skall sakbehandlas högst en
gång under varje valperiod'' (1990/91:JoU10).
Denna tillämpning av beredningstvånget har från
riksdagens sida mött förståelse i den mening att man insett
problemet med den ökande arbetsbördan och av allt att
döma tills vidare godtar förfarandet. Mera långsiktigt torde
problemet kräva en mera ingående penetrering av
bakomliggande orsaker än att berörda utskott tar saken i
egna händer. Härför krävs en konstitutionell granskning av
förfarandet.
Utöver den mer principiella syn som jag ovan anlagt, vill
jag påtala ett faktiskt fall, då jordbruksutskottet i
betänkande 1990/91:JoU10 tillämpat förenklat förfarande
beträffande en motion som inte tidigare väckts, motion
1989/90: Jo 934 av undertecknad. Detta måste vara ett klart
åsidosättande av utskottets beredningstvång.
Än mer betänksam blir man över handlingssättet då man
läser utskottets motivering till förfarandet, där man i
nämnda betänkande sid. 4 anför: ''Många av de frågor om
jakt och viltvård som tas upp i de nu aktuella motionerna
har behandlats utförligt tidigare under innevarande
mandatperiod''. Av citatet framgår att utskottet anser det
tillräckligt att ''många'' av frågorna tidigare uförligt
behandlats. Man har tydligen inte ens haft ambitionen att
alla skulle behandlas utförligt.
Det åberopade ärendet behöver självfallet inte betyda
att det i nämnda utskott annat än undantagsvis (kanske är
detta enda fallet) händer att beredning av nytt ärende
åsidosätts. Tvärtom tyder det förhållandet att det till
ärendet fogats ett särskilt yttrande (i detta fall liktydigt med
reservation) på att det vid tillfället funnits en politisk
majoritet som mer eller mindre medvetet åsidosatt
beredningsskyldigheten och därmed låtit mannamån vid
beredningsarbetet komma till utryck.
Dessa nya och inte helt förtroendeingivande inslag i
beredningsarbetet bör göras till föremål för ingående
granskning från riksdagens sida. I avvaktan på resultat av
en sådan granskning bör berörda utskott ges personella
resurser för en konventionell beredning av lämnade
motioner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att
utforma riktlinjer för behandlingen av motioner av
innebörd
a) att konstitutionsutskottet skall se över förfarandet
med förenklad motionsbehandling,
b) att konstitutionsutskottet skall särskilt
uppmärksamma förhållandet, då motion inte sakbehandlas
trots att den inte tidigare väckts,
c) att förenklat förfarande inte skall tillämpas i avvaktan
på konstitutionell granskning,
2. att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att, i
avvaktan på konstitutionell översyn, åt utskott som
tillämpar förenklat beredningsförfarande ge personella
resurser för konventionell beredning av motioner.
Stockholm den 22 januari 1991
Arne Andersson (m)
i Ljung