Vapenregister förs enligt vapenlagen i de polisdistrikt
där ansökan handläggs. Detta innebär att det i Sverige finns
118 vapenregister, det vill säga lika många som det finns
polisdistrikt. Denna situation utgör ett komplicerande och
besvärligt inslag i olika hänseenden.
En av bakgrunderna till införandet av exempelvis
båtregister var att man skulle kunna identifiera ägarna till
stulna båtar. När det gäller vapenregistren kan samma
argument med än större tyngd anföras. Polismyndigheterna
i landet som utreder brott och då särskilt grova brott där
vapen kommit till användning eller förberedelse till sådana
brott konfronteras i det närmaste varje gång med vapen. I
de flesta fall är dessa tillgripna och vanligen är de ej
anmälda som stulna eftersom de vanligen härrör från
vapentillgrepp i sommarstugor.
När vapnen anträffas återstår, om de inte anmälts som
stulna, att söka igenom 118 vapenregister för att erhålla
upplysning om vem som äger respektive vapen. Detta
arbete är närmast en omöjlighet och kan enbart tillgripas
vid något enstaka exceptionellt fall. För att
brottsutredningar och utredningar där herrelösa vapen
anträffas skall kunna genomföras rationellt och snabbt är
det viktigt att vapenlagen ändras så att en regel om ett
centralt dataassisterat vapenregister införs.
Det får ankomma på regeringen att utforma denna regel
och återkomma till riksdagen med förslag. Det må även
ankomma på regeringen att inom nuvarande offentlig
förvaltning placera detta vapenregister så att inga nya
kostnader drabbar staten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av ett centralt
vapenregister.