med anledning av prop. 1990/91:130 Ändringar i vapenlagen (1973:1176) m.m.

När kriminologen Leif G W Persson våren 1990
framträdde i en debatt i Göteborg, anordnad av jägare i
Västsverige, förklarade han att han inte trodde att
det skulle bli någon proposition om en ny vapenlag 1991.

Persson insåg att hans långtgående förslag hade väckt en
landsomfattande storm av förbittring bland jägare och
landsortsbefolkning.

--- Det är ju valår, och då är det kanske inte så klokt att
lägga fram sådana här förslag till ändringar i vapenlagen, sa
Leif G W Persson i Göteborgsdebatten.

Han har själv utrett och föreslagit alla de kontroversiella
och av jägare synnerligen skarpt kritiserade förslagen om
ändringar -- alla syftande till skärpningar.

Ändå har regeringen i år, 1991, lagt en proposition i
ärendet. Det är beklagligt. Att det är valår bekymrar inte
oss motionärer. Kan förslagen i propositionen, som
kritiseras skarpt av landets jägarorganisationer, bidra till att
fälla regeringen Carlsson, är det bara bra. Men risken finns
att en riksdagsmajoritet bifaller propositionen. Och då kan
det dröja ett par år innan en ny regering hinner ändra på
nytt till nuvarande helt tillfredsställande vapenlag.

Galenskap, restriktioner och krångel

I propositionen saknas en del av de stolligheter som
utredaren Persson föreslog i sitt betänkande. Exempelvis
har det helt rättsvidriga lagförslaget om husrannsakan när
som helst hos vapeninnehavare, spolats. Det är naturligtvis
bra.

Mer än nog av galenskap och utmanande restriktioner
från Leif G W Perssons utredning har emellertid kommit
med i propositionen. Dit hör förslaget att det skall krävas
tillstånd och medhavd vapenlicens eller fullmakt för att få
inhandla ammunition.

En stor del av landets jägare, sannolikt största delen, bor
på landsbygd. Avstånden är långa. Man köper ammunition
åt varandra. Regeringen vill nu göra detta riktigt krångligt --
och en restriktion helt i onödan.

Hindrar ej brottslingar

Vi motionärer instämmer helt med bl.a. Jägarförbundet
som bemöter motivet att hindra brottslingar att komma
över ammunition:

Det är befängt att tro att den föreslagna ändringen på
något sätt skulle försvåra för den som har ett vapen utan
licens, t.ex. ett stulet vapen, att skaffa ammunition till
detsamma. Den som skaffar sig ett vapen för illegal
användning kan naturligtvis lika lätt skaffa sig ammunition.

Jägarna, Västerbottens läns jaktvårdsförening,
protesterar främst emot det allmänna synsättet att kampen
mot väpnad brottslighet i samhället ska ske i form av riktade
åtgärder mot den del av befolkningen, som bevisligen
förekommer minst i brottsstatistiken.

Slår hårt mot glesbygd

Vi motionärer förkastar också propositionens krav på
yrkesmässighet för att få bedriva vapenhandel. I främst
inlands- och fjällkommuner i vårt land finns på nästan inget
håll tillräckligt kundunderlag för yrkesmässig vapenhandel.
Däremot kan vapenhandel bedrivas som
kombinationsnäring med annan småskalig
företagsverksamhet.

Förslaget drabbar glesbygdsbefolkningen och riskerar
dessutom bli konkurrenshämmande till de stora
vapenhandlarnas förmån. Det innebär på sikt dyrare vapen
för alla.

I paragrafen 29 i vapenlagen stadgas i vilka fall
återkallelse av tillstånd ska ske. Paragrafen är helt tillfyllest
i det skick den har alltsedan 1973. Men utredaren Perssons
och justitieministerns klåfingrighet och starka böjelse för
s.k. generalklausuler, har lett till en total omskrivning av
paragrafen.

Öppet för godtycke

Den föreslagna lydelsen är till sin innebörd ett
häpnadsväckande nutida exempel på s.k. Lidbommeri. Vi
motionärer instämmer helt med Jägarförbundet och
Västerbottens läns jaktvårdsförening som anser att föreslagen 
lydelse av paragraf 29 i vapenlagen lämnar
utrymme för polisiärt godtycke av en omfattning som inte
är värdigt en rättsstat. Först uppräknas fyra omständigheter
som ger polisen möjligheter att återkalla ett vapentillstånd.
Om inget av dessa fyra skäl föreligger har förslagsställaren
kastat in en ''generalklausul'' enligt vilket ett vapen får
återkallas även av andra skäl. ''Generalklausulen'' gör
uppräkningen av de fyra tidigare förutsättningarna till en
helt meningslös omgång. Om det är justitieministerns
mening att polisen på eget bevåg och när som helst ska
kunna återkalla ett vapentillstånd bör det skrivas rent ut och
inte smygas in i lagtexten. Vår bestämda mening är att
föreslagna ändringar skall avvisas.

Så långt citatet från Jägarförbundet. Vi instämmer. Och
vi finner att propositionen i sin helhet måste förkastas. Det
lilla som jägarorganisationerna och vi motionärer kan
acceptera är ingenting som kräver omedelbara åtgärder.
Följaktligen finns ingen anledning att nu skriva en lag om
ändringar i vapenlagen. Propositionen bör i sin helhet
förkastas och avslås. En ny utredning bör kunna tillsättas
efter höstens val. Vi utgår ifrån att sådant som behöver
ändras då kan bli föremål för prövning och vettiga förslag
till en ny regering.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1990/91:130 om
ändringar i vapenlagen.

Stockholm den 9 april 1991

Göthe Knutson (m)

Gullan Lindblad (m)