med anledning av prop. 1990/91:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. (kompletteringsproposition)
Innehållsförteckning
Inledning 2
Sverige -- möjligheternas land 2
Naturen tål inte vår livsstil. Resursslöseri oroar forskare
2
Tillväxt och miljö 2
Tre utgångspunkter och krav 3
Tillväxttrojkan klarar inte kraven 5
Den gröna strategin -- huvudlinjerna i miljöpartiets
ekonomiska politik 6
Något måste göras 6
Minskad materiell förbrukning 6
Antiinflationspolitik 7
Ekonomiska styrmedel för fungerande marknader 7
Effektivare resursuttnyttjande och ökad produktivitet
8
Sänk lönearbetstiden -- rädda 50 000 jobb9
Konkurrensen i Sverige måste bli bättre 10
Kraftig satsning på ''gröna'' investeringar 12
Den offentliga sektorn 12
Gröna ''dynamiska effekter'' 14
En bättre miljöredovisning 18
Ekologiskt balanserad ekonomisk utveckling 18
Investeringar och sparande 18
Miljöinriktade investeringar 19
Sparandet 20
Utförsäljning av statlig verksamhet 20
Sammanfattning -- ett nytt tänkande 21
Europeiskt samarbete 22
Vissa anslagsfrågor 23
Hemställan 23
p:Fi39
p
Inledning
Sverige -- möjligheternas land
Sverige är ett modernt utvecklat land med goda
mänskliga och naturliga resurser. Vi har ett väl utvecklat
socialt system för att solidariskt kunna hjälpa dem som har
det svårt. Skolsystemet är internationellt känt för den höga
kvaliteten i utbildningen. Den måste nu kompletteras med
utbildning i alla de frågor som rör ekologi och överlevnad.
Svensk industri är mycket modern och står sig väl i
internationell jämförelse när det gäller kvalitet och
produktivitet. Vi som bor i Sverige är väl utbildade och
rustade att ta oss an de viktiga framtidsfrågorna. Vi har en
månghundraårig parlamentarisk tradition, som har
utvecklats till en väl fungerande demokrati under de senaste
100 åren. Sverige har gjort sig känt som ett land, som villigt
engagerar sig i internationella sammanhang på de sociala,
kulturella och ekonomiska områdena samt för att förbättra
miljön. Vi har kunskaper, teknik och ekonomiska resurser
att hjälpa till.
Miljöpartiet de gröna har utarbetat politiska program,
inom samhällslivets alla områden, som bland annat baseras
på vår starka tro på Sverige som möjligheternas land. Vi är
övertygade om att vi, inom landet och i ett vidgat
internationellt samarbete på för länderna lika villkor, kan
bidra till att lösa de stora problem som vi alla står inför med
bland annat omställningen till en ekonomisk utveckling,
som håller sig väl innanför naturens ramar så att de samlade
resurserna räcker till alla som lever nu och i framtiden. Vi
kan på så sätt ta såväl nationellt som internationellt ansvar
för utvecklingen.
Naturen tål inte vår livsstil. Resursslöseri oroar forskare
Denna rubrik inleder ett referat i DN av Institutets för
vatten- och luftvårdsforsknings, IVL, konferens om
''hållbar utveckling''. Konferensen ägde rum den 23 april
1991.
Vid konferensen gavs åtskilliga vittnesbörd om kraftiga
skador på naturen både i Sverige och utomlands. Professor
Arne Jernelöv sammanfattade, enligt referatet:
Om vi skall ha en hållbar utveckling kanske fem hundra
miljoner människor kan leva på vår standard. Idag lever
omkring en miljard på vår nivå och det finns redan några
miljarder till på vår jord. En bit in på 2000-talet får vi räkna
med tio miljarder människor. Detta är ingen hållbar
utveckling.
Tillväxt och miljö
I Gröna Luntan 91, som var miljöpartiets svar på
regeringens statsverksproposition i januari 1991, redovisas
ett omfattande faktamaterial rörande de ekologiska
tillstånden i världen och nationen. Där visades material från
Worldwatch Institute och Statens Naturvårdsverk och andra
källor, som pekar på de dramatiska negativa förändringar,
som sker i våra livsvillkor som följd av framförallt livsstilen i
de utvecklade industriländerna i västvärlden och i de gamla
statskapitalistiska länderna. Förändringar som många
gånger är smygande och därför inte alltid är direkt synliga
för oss alla. Här hjälper oss vetenskapsmännen att öppna
våra ögon för det som sker. Vi har analysinstrument, vi har
kunskaper om allvarliga skeenden långt borta och ändå så
nära, vi har kunskaper om ömsesidiga beroenden och om
miljöförstöringens gränsöveskridande karaktär. Kunskaper
som känns mycket levande i dessa dagar i slutet av april
1991, och aktuella i minnet av Tjernobylkatastrofen för fem
år sedan, som i så hög grad har påverkat våra liv; fysiskt och
känslomässigt.
Utifrån dessa kunskaper och från en
överlevnadsideologi på demokratisk grund formade
miljöpartiet sitt motförslag till regeringens budget.
Miljöpartiet visade den politiska handlingsviljan att ta tag
i våra grundläggande överlevnadsproblem baserad på vårt
samlade kunnande och med viljan att de nödvändiga
förändringarna i vår livsstil måste vara demokratiskt
förankrade och solidariska samt med beaktande av
nuvarande trögheter i samhället.
Tre utgångspunkter och krav
Debatten om sambanden mellan ekonomisk aktivitet
och miljö förs många gånger i mycket förenklade ordalag.
Några utgångspunkter borde det dock kunna gå att nå
politisk enighet omkring:
Miljöförstöringen måste minska
Det räcker inte att stoppa ökningen av
naturresursförbrukning och miljöfarliga utsläpp, som de tre
stora partierna tror. Förbrukning och utsläpp måste minska,
i många fall på ett drastiskt sätt. Det gäller t ex utsläppen av
kväveoxider, som måste minska med 80% för att nå den
nivå, som naturen tål. Sverige har på detta område gjort
internationellt förpliktigande avtal i syfte att minska
utsläpp. Avtal som inte fullföljs därför att ett fullföljande
innebär inskränkningar i möjligheternaka den ekonomiska
tillväxten mätt på traditionellt sätt.
Utsläppen av koldioxid måste minska med 85% i Sverige
inom ramen för en global begränsning för att hejda den
globala uppvärmningen. Länder med höga
koldioxidutsläpp måste ålägga sig stora restriktioner av
solidaritet med länder med låga utsläpp, vilka måste tillåtas
att öka sina utsläpp. Worldwatch Institute har gjort en
beräkning för hela världen som visar hur förändringarna bör
fördelas globalt. Vi ser ännu inte någon medveten positiv
ansvarstagande reaktion från regeringens och de stora
partiernas sida. Den reaktion som vi har sett är den
motsatta när socialdemokrater och folkpartister tvingar
fram en momsbeläggning av kollektivtrafiken trots att de
visste att det skulle leda till kraftig ökning av
koldioxidutsläppande vägtrafik.
För att klara dessa mål och samtidigt avveckla
kärnkraften måste energiförbrukningen i Sverige minska
med 2% årligen, vilket ger en halvering på 35 år.
Miljöpartiet vill minska användningen av fossila bränslen
med 85% på 25 år. Sverige har större möjligheter till en
snabb avveckling av fossila bränslen än de flesta andra
länder på grund av god tillgång till inhemska förnybara
energislag och mycket stort kunnande.
Olika ekonomiska aktiviteters inverkan
Den ekonomiska tillväxten och dess komponenter måste
anlyseras. Vi måste på goda grunder kunna fastställa vilken
ekonomisk utveckling, som främjar överlevnad och vilken
som motverkar. Vi har ett spektrum alltifrån produktion
och aktiviteter som är starkt naturresurskrävande och
miljöförstörande till ''ren'' varuproduktion och de flesta
tjänster som inte förbrukar knappa råvaror eller förstör
miljön. ''Ren'' varuproduktion är sådan, som medger
återanvändning och återbruk och som i första hand och i
största utsträckning använder förnybara och biologiskt
nedbrytbara råvaror.
En långsiktigt hållbar utveckling måste rimligtvis
koncentreras till den senare kategorin medan de
miljövidriga aktiviteterna måste minska drastiskt. Vi
kritiserar det traditionella sättet att betrakta ekonomisk
tillväxt.
Ny struktur och teknik kan förbättra miljön.
Dagens industriella system är i huvudsak linjärt: ''från
gruvan till avfallshögen''. Det måste ersättas av ett cirkulärt
system ''kretsloppstänkande'' där nyuttaget av icke
förnyelsebara råvaror starkt begränsas och material från
förbrukade varor återanvänds. Kretsloppstänkande
minskar energianvändning och miljöfarliga utsläpp.
Ny teknik måste användas för att göra såväl
produktionsprocesserna som produkternas användning
miljövänliga.
Ett typexempel på kretsloppstänkande är att industrier
skall återföra sina avlopp till sina vattenintag. De kan då
själva bestämma den vattenkvalitet, som tillverkningen
kräver. De skall ha rätt att kompenser för avdunstning och
det vatten, som binds i produkterna.
Tillväxttrojkan klarar inte kraven
Den 23 april presenterade regeringen sin
kompletteringsproposition. Två dagar tidigare hade
moderaterna och folkpartiet liberalerna presenterat sin
gemensamma valplattform Ny start för Sverige.
I båda dokumenten är huvudinriktningen helt klar: mer
av samma sort. En snabb ekonomisk tillväxt är det enda
som kan rädda Sveriges ekonomi enligt,
tillväxttrojkan, m-fp-s, som är överens om allt
väsentligt i den ekonomiska politiken. Vad som skall rädda
Sveriges och världens ekologiska situation nämns knappast
i de båda dokumenten.
I såväl kompletteringspropositionen som m-fp-
programmet berörs sambandet mellan ekonomisk aktivitet
och miljö fåordigt. I båda dokumenten sägs att den
ekonomiska tillväxten måste vara långsiktigt hållbar. Det
finns dock nästan ingen beskrivning av hur detta skall gå till.
Och det finns ingen diskussion eller belysning av om den
tillväxtpolitik man själv föreslår verkligen är långsiktigt
hållbar.
Detta är den stora bristen i såväl socialdemokraternas
som folkpartiets/moderaternas ekonomiska politik. De har
ingen aning om huruvida den politik de föreslår är
långsiktigt ekologiskt hållbar. De vill att vi skall rusa in i
framtiden i blindo.
En politik för en långsiktigt hållbar tillväxt måste bygga
på de ovannämnda utgångspunkterna och kraven. Varken i
propositionen eller i m-fp-programmet framgår på något
sätt om deras alternativ klarar dessa krav. Det mesta talar
dock för att de inte klarar kraven:
De skiljer inte på olika slags tillväxt
Ekonomisk tillväxt mäts i en enda klump som ökning av
BNP utan att skilja mellan ur ekologisk synpunkt god och
dålig tillväxt. Inom ramen för en eftersträvad BNP-ökning i
den reviderade nationalbudgeten åren 1993--1995 på i
genomsnitt 2,4% per år växer den privata konsumtionen
med i genomsnitt 1,7% per år. Den privata konsumtionen
innehåller ofta till en betydande del förbrukning av varor
som är gjorda av icke förnyelsebara råvaror och är skadliga
för miljön vid produktion och/eller användning. Detta torde
i synnerhet gälla konsumtionsökningar på marginalen. När
den privata konsumtionen steg som snabbast åren 1985--88
med 3,8 %
om året steg t ex försäljningen av bilar med 19,5
procent årligen, av utlandsresor med 11,8 %
och av sällanköpsvaror med 6,4 %.
Det
är stor risk att detta konsumtionmönster upprepas
igen vid en snabb privat konsumtionsökning. I kontrast till
detta förutses den offentliga konsumtionen, som i huvudsak
består av miljövänliga tjänster, öka med endast 0,4 %
per år. Detta tyder på att m-fp-s:s tillväxt har en profil
som ytterligare kommer att accentuera de ekologiska
problemen.
De anvisar inte styrmedel för ekologisk struktur och
teknik
I de tre partiernas dokument finns bara några vaga och
till intet förpliktigande ord om ekonomiska styrmedel.
Därmed talar också det mesta för att kretsloppstänkandet
och den nödvändiga övergången till miljövänlig teknik inte
kommer till stånd i behövlig omfattning.
Miljöproblemen kommer att öka
Det mesta talar därför för att den nödvändiga kraftiga
minskningen av miljöutsläpp och resursförbrukning inte
kommer till stånd. Tvärtom är risken stor att
miljöförbättringarna till följd av ny teknik helt kommer att
ätas upp av eller överträffas av de miljöskador som
samtidigt blir en följd av en ökad produktions- och
konsumtionsvolym inom de miljöskadliga och särskilt
resursförbrukande sektorerna av ekonomin.
Den gröna strategin -- huvudlinjerna i miljöpartiets
ekonomiska politik
En politik med grön inriktning bidrar till att lösa såväl de
mänskliga som de ekologiska och ekonomiska problemen i
vårt land och i världen. Minskad materiell förbrukning
minskar stressen för människor, miljö och natur och inom
ekonomin.
Något måste göras 1.
Minskad materiell förbrukning 2.
Antiinflationspolitik 3.
Den offentliga sektorn -- omstrukturering nödvändig 4.
Sänkt lönearbetstid -- rädda 50 000 jobb 5.
Ökad effektivitet i resursanvändningen -- förbättra
produktiviteten 6.
Ökad konkurrens på lika villkor 7.
Effektivisera marknadsekonomin med gröna skatter
och avgifter 8.
Gröna investeringar inom trafikområdet 9.
En bättre miljöredovisning och riktigare
nationalräkenskaper 10.
Ekologiskt balanserad ekonomisk utveckling 11.
Utförsäljning av statlig verksamhet 12.
Sammanfattning -- ett nytt tänkande
Minskad materiell förbrukning
Minskad användning av fossila bränslen genom:
Miljöanpassade drivmedelsskatter också för flyget
Sänkta fordonshastigheterSlopad mervärdesskatt på
kollektivresande på land och havStyrande
miljöavgifter -- inför koldioxidskattpå all användning av
fossila bränslenEnergibeskattning genom råvaruskatt
Utbyggnad och förbättring av den kollektiva spårburna
trafikenÖverföring av person- och godstrafik till
järnvägenLösning av storstädernas trafikproblemInga
nya motorvägsbyggenBromsad utveckling för
inrikesflygetUtöka användningen av biobränslen,
vindkraft, olika former av solenergiSlopa skattemässig
bilsubvention via företagsbilarEffektivisera befintliga
energiproduktionsanläggningar
Effektivisera energianvändningenStarta speciella
effektiviseringsprogram för samhällets alla sektorer
Bygga upp en fungerande konsumentupplysning med bl
a medvetet genomförda informationskampanjer
Motverka konsumtionsstimulerande reklam
Stödja utvecklingen av ett avfallssnålt samhälle
Motverka engångsförpackningarStimulera till förlängd
användningstid för varorInför livscykelspecifikationer
Minska transportarbetet genom att stimulera till mera
lokal tillverkningAvveckla löntagarfonderna och
omvandla dem till kommunala närfonderUtveckla
stadsplaneringen så att det blir närmare mellan bostad,
arbete och service
Minska skatterna på arbete och ersätta dem med skatt på
energiråvarorSänk arbetsgivaravgifterna i Norrland,
norra Svealand och på Gotland med 10 procentenheter
med 4 procentenheter
i övriga landet utom i storstäderna där
sänkningen på 4 procentenheter
gäller vård och omsorg
Omläggning av jordbruket, bort från
kemikalieberoendet
Antiinflationspolitik
Ett bestående problem i svensk ekonomi är de höga
kostnaderna som följd av den inflationsdrivande politik som
regeringen har fört under ett stort antal år. Lägre kostnader
och sänkt inflation kan uppnås genom en genomtänkta
ekonomiska politik med ekologiska förtecken.
I denna politik ingår följande miljörelaterade åtgärder:
Sänkta arbetsgivaravgifter, som leder till
betydande sänkningar av de totala lönekostnaderna i
företag och offentlig sektor. Lönekostnadssänkningarna
kommer att variera mellan 4 och 10% berende på var
verksamheten finns i landet. Betalas med skatt på energi
och miljöfarliga utsläpp.
Slopad moms på kollektivtrafik till lands och
sjöss, som minskar kostnaderna för anställdas resor i
arbetet och därmed företagens och den offentliga sektorns
transportkostnader.
Sänkt moms på restauranger och turism m m, som
bidrar till att sänka kostnaderna för yrkesverksammas
lunch- och middagsätande.
Slopad moms på basmaten, som leder till att
medborgarna prioriterar de billigare matalternativen och
därför inte leder till krav på ökade löner på grund av
stigande levnadsomkostnader. Se separat motion.
Ekonomiska styrmedel för fungerande marknader
Miljöpartiet vill utveckla det marknadsekonomiska
systemet -- få det att fungera bättre genom att få in
samhällskostnader i företagens och köparnas kalkyler.
Vinsterna av en mer miljövänlig teknik får inte ätas upp av
att miljöstörande produktion och konsumtion samtidigt
ökar snabbt som i m-fp-s-alternativet. Detta problem kan
till en del lösas med ekonomiska styrmedel, som bidrar till
att göra tillverkning miljörimlig och att få fram varor som i
sin användning inte förstör miljön. Produkter som är
hållbara, kan repareras och som kan återanvändas eller är
biologiskt nedbrytbara.
För att få till stånd bättre fungerande marknader måste
ett huvudinslag vara att i marknadspriserna för varorna
inkludera s k externa effekter, dvs kostnaderna för
miljöförstöring och naturresursuttag. När dessa kostnader
avspeglas i varupriserna kan vi tala om väl fungerande
marknader med konkurrens på lika villkor. Då man kan få
fram sannare produktivitetsmått, som även inkluderar den
''ekologiska produktiviteten''. Dagens tillstånd innebär att
samhället subventionerar miljöbusarna.
Vår bedömning är dock att detta inte kommer att räcka.
En ökning av miljöstörande produktion och konsumtion
måste också förhindras genom en begränsning av det
ekonomiska utrymmet för en ökad privat varukonsumtion.
Det betyder en skärpt miljölagstiftning och ett grönt
skattesystem med betydligt högre skatter och avgifter på
icke förnyelsebara råvaror och på utsläpp och avfall.
Samtidigt sänks skatterna på arbete, baslivsmedel och
kollektivtrafik. Vi vill motverka att bilism gynnas
skattevägen.
Miljöpartiets förslag, framlagt i tidigare
riksdagsmotioner, innebär höjda råvaru- och miljöskatter,
främst inom energiområdet, på ca 25 miljarder kronor.
Samtidigt sänks arbetsgivaravgifterna med drygt 20
miljarder kronor.
En lägre ekonomisk tillväxt i konventionella termer är
inte ett mål i sig för grön politik. Däremot är den ett mycket
sannolikt resultat av och förutsättning för en politik där
miljöförstöring och naturresurser snabbt skall minska.
Målet är att minska utsläpp till nivåer, som ligger väl under
de för tillfället kända skadlighetsgränserna. En bättre
fungerande marknadsekonomi leder till tillväxt inom
industrier som tillverkar varor som fungerar ekologiskt
rimligare och inom energiområdet med omställning till
inhemska förnybara energislag. Det blir en minskning inom
områden som tillverkning av konventionella bilar. Industrin
kommer att genomgå en förvandling och det kommer under
en övergångstid att betyda att den ekonomiska aktiviteten
kommer att vara hög.
Effektivare resursutnyttjande och ökad produktivitet
Produktivitet är ett uttryck för hur bra vi utnyttjar givna
resurser. Effektivare energianvändning är att öka energins
produktivitet. Att öka utbyten i tillverkningen eller göra
rätt från början är att öka produktiviteten. Att t ex tänka
igenom hela tillverkningskedjan från ax till limpa och göra
den energianvändningsminimal är att öka den totala
produktiviteten i samhället. Produktivitetsökningar beror i
de flesta fall på att vi utför arbeten på ett resurssnålare sätt.
Produktivitetsökningar får inte leda till ökad miljöstörning
och förslitning av människor. Produktivitetsökningar
främjas av en fungerande konkurrens på lika villkor, som
förutsätter väl fungerande marknader.
Normalt talar man bara om ökad
produktionseffektivitet. Det räcker inte i dagens läge. Vi
måste också arbeta för ökad produktivitet i
energianvändning och av förnybara resurser. I en
huvudkalkyl i nationalbudgeten förutses en ökning från
under 1 % produktivitetsökning 1990--1991 till i genomsnitt
1,7 % 1992--1995. I en mer optimistisk kalkyl anges den
senare siffran till 2,6% dvs i närheten av vad som gällde
mellan 1979 och 1987. Förutsägelserna om en ökad
produktivitet baseras bl a på vidtagna och planerade
åtgärder för avreglering och ökad konkurrens och på
satsningar i forskning och utbildning och i infrastruktur.
Produktiviteten kommer att öka när företagens
vinstsituation försämras i en lågkonjunktur.
Ett huvudmål i såväl kompletteringspropositionen som
m-fp-förslaget är en kraftig konventionell
produktivitetsökning i samhället. Avsikten är att den skall
leda till ökad varutillverkning och ökad materiell
förbrukning. Någon diskussion av vad produktivitetsökning
är förs inte. Inte heller görs därför någon distinktion mellan
ekologiskt acceptabel och icke acceptabel
produktivitetsökning.
Med en medveten resursbevarande politik kommer det
att bli möjligt att effektivisera resursanvändningen och höja
produktiviteten på ekologiskt godtagbara sätt. Det betyder
att också arbetsproduktiviteten i traditionella termer
kommer att öka. Det kommer att ske i en takt som inte
väsentligen avviker från den av regeringen förutsedda.
Sänk lönearbetstiden -- rädda 50 000 jobb
Vårt alternativ att nyttiggöra en produktivitetsökning är
då i stället en förkortad lönearbetstid. Många
undersökningar visar att detta också är det sätt på vilket en
majoritet av svenska folket vill ta ut en standardökning. En
inriktning på en kortare lönearbetstid innebär också på sikt
minskade kostnader i form av stress, utslagning, sjukvård,
mm. En arbetstidsförkortning bör i första hand avse
veckoarbetstiden.
En lönearbetstidsförkortning från 40 till 38 timmar per
vecka ligger väl inom ramen för produktivitetsökningen i
näringslivet. Finansieringen kan då ske genom att
löntagarna tar ut den reallönehöjning, som
produktivitetsökningen medger i form av förkortad
arbetstid i stället för genom höjd lön. Genom att i en första
omgång sänka veckoarbetstiden i arbetstidslagen från 40 till
38 timmar skapas en ny norm för vad som anses vara
''lagstadgad arbetstid''. Det troliga är att denna nya norm
snabbt kommer att etableras på arbetsmarknaden.
Resultatet av en förbättrad produktivitet -- en
effektivare resursanvändning -- kan nyttiggöras på olika
sätt. Det sätt som m-fp-s anvisar är ekonomisk tillväxt i
form av en snabb produktionsökning framför allt för en
ökad privat konsumtion. Miljöpartiet anser att denna väg är
helt oförenlig med målet att kraftigt minska
naturresursförbrukning och miljöpåverkan. Minskad
lönearbetstid leder till minskad resursförbrukning.
Arbetslösheten stiger nu kraftigt. Det gäller då att vidta
rader av åtgärder, som gör det möjligt att de arbetslösa kan
förkovra sig och kunna ta mera kvalificerade arbeten
framöver. Regeringens olika förslag på detta område har
hitintills varit bra.
50 000 nya jobb
Eftersom allt talar för att Sverige i början av 1992
kommer att ha en hög arbetslöshet, bör sänkningen av
arbetstiden koncentreras till början av perioden med
sänkning av veckoarbetstiden med en timme vardera 1992
och 1993. En sådan sänkning kan bidra till att mildra
arbetslösheten. Ett räkneexempel visar, att om en tredjedel
av en sådan arbetstidssänkning i timmar resulterar i
nyanställningar (eller att avskedanden kan undvikas) så
motsvarar detta en lägre arbetslöshet motsvarande ca 50 000
heltidsarbeten. Även den ökade satsningen på
miljöinriktade investeringar som tidigare har berörts
kommer att bidra till ytterligare arbeten.
Den försöksverksamhet, som har bedrivits i Kiruna med
sänkt lönarbetstid till 30 timmar per vecka inom vården med
bibehållen lön, har slagit mycket väl ut och kraftigt minskat
sjukfrånvaron och ökat kvaliteten i arbetet. Sådan
försöksverksamhet bör fortsätta i hela landet. Regeringen
bör stimulera detta arbete. Det är en viktig kvinnofråga
eftersom merparten av dem som arbetar inom vård och
omsorg är kvinnor.
Konkurrensen i Sverige måste bli bättre
Fungerande marknader förutsätter konkurrens på lika
villkor. Inom många områden är konkurrensen mycket
dålig. Så är det till exempel på livsmedelsområdet och när
det gäller byggvaror. Detta visas klart i utredningen
''Konkurrenssverige'' SOU 1991:128.
Det är uppenbart att prisstegringarna för delar av
livsmedelssortimentet stigit betydligt snabbare än för hela
livsmedelsområdet. Det är främst de varor som faller inom
bondekooperationen och som har varit inom
regleringssystemet som har stigit snabbast i pris.
Bondekooperationen har i många fall praktisk
monopolställning i viktiga delar av
livsmedelsproduktionen. Den bristande konkurrensen har
lett till en stark koncentration inom förädlingsindustrin till
ett fåtal produktionsställen. Vi har därför kommit till en
situation som leder till ett omfattande och resursslösande
transportarbete, som strider mot våra grundläggande mål
att minska resursslöseriet.
Koncentrationen inom dagligvaruhandeln är mycket
stor. Tre företagsgrupper står för 86% av försäljningen. Det
finns säkert få länder där man skulle acceptera sådan
koncentration över människors vardag som i Sverige.
Byggvarubranschen är ett område som kännetecknas av
stela konkurrensförhållanden och prisstegringar långt
utöver producentprisindex (PPI)
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att viktiga delar
av svenskars vardagsliv styrs av ett fåtal stora ägargrupper
med bristande konkurrens. Det driver kostnaderna för
medborgarna i höjden och inom näringarna finns små
incitament till att ordna tillverkningsförhållandena och
distributionen på ett resurssnålt sätt.
Det finns all anledning att regeringen snarast kommer
med förslag, som kan förändra och förbättra
konkurrensförhållandena i ovan nämnda och i andra
branscher. God konkurrens ger ökad effektivitet, lägre
priser och minskar behovet av inflationsdrivande
lönehöjningar. Ökad konkurrens ger mångfald och minskad
storskalighet och färre transporter. Ökad konkurrens kan
med andra ord vara bra för miljön.
Kraftig satsning på ''gröna'' investeringar
En stor satsning på ombyggnad av bl a energi-,
kommunikations- och produktionssystem för att klara
ekologiska krav på hushållning med råvaror och minimering
av utsläpp. Denna satsning sker såväl inom den privata
sektorn som den offentliga.
En kraftfull användning av ekonomiska styrmedel
kommer att leda till verkningsfull stimulans för
investeringar i miljövänlig teknik inom bl a energi- och
kommunikationer och i teknik för produktion och
återvinning. Samtidigt kommer konsumtionsmönstret att
förskjutas i riktning mot miljövänliga varor, som på detta
sätt blir billigare. Intresset för gröna investeringar
stimuleras markant av omläggningen av skatt i grön
riktning, vilken gör gröna investeringar företagsekonomiskt
lönsamma. Investeringarna stimuleras ytterligare genom
höjda statsanslag på, i inledningsskedet, 7 miljarder kronor
per år till bland annat järnvägsbyggande och
investeringsstöd för ny miljövänlig energiteknik. Detta
bidrar kraftfullt till att minska arbetslösheten.
Den offentliga sektorn
Aktuella beräkningar och långtidsbudgeten för perioden
fram till 1995/96, som ingår i kompletteringspropositionen,
visar att statens finanser nu återigen allvarligt har
försvagats. För budgetåret 1990/91 förutses nu ett
budgetunderskott på 18,5 miljarder kronor som växer till 46
miljarder budgetåret 1992/93. En huvudorsak till att
underskottet ökar anges vara lågkonjunkturen, som ger
mindre skatteinkomster samt betalningseffekter av
växlingen från inflationslöner till reallöner.
För budgetåren därefter fram till 1995/96 visas på två
alternativ. I huvudalternativet, som bygger på en snabb
ekonomisk tillväxt med i genomsnitt 2,3% per år, blir det
åter möjligt att nå budgetbalans 1995/96. I ett
referensalternativ med en tillväxttakt på i genomsnitt drygt
1 procent om året kvarstår under hela perioden ett årligt
budgetunderskott på drygt 30 miljarder.
Ett dilemma
Dessa siffror belyser ett grundläggande dilemma av stor
betydelse inte minst för en ekologiskt balanserad
ekonomisk politik. Den verksamhet som bedrivs inom den
offentliga sektorn består till stor del av tjänster som förutom
att ha stor social betydelse inte heller har någon nämnvärd
negativ inverkan på miljön. Det vore därför naturligt, i en
ekologiskt balanserad utveckling, att låta sådan verksamhet
öka medan naturresurskrävande och miljöstörande
varuproduktion, som till stor del ingår i den privata
konsumtionen, hölls tillbaka. Men en sådan utveckling är
tyvärr inte möjlig med nuvarande organisation och
finansiering av den offentliga sektorn. Den skulle nämligen
kräva ständigt stigande skattekvoter, vilket inte är möjligt i
ett land, som redan har världens högsta skattekvot.
Dilemmat kan förstärkas ytterligare
Kommun- och landstingsförbunden har för
långtidsutredningen gjort ''baskalkyler'' som visar på behov
av resurstillskott av 1,3% årligen bara för att klara de behov
som befolkningsutvecklingen (stark ökning av personer
över 80 år) och den medicinska utvecklingen ställer. I siffran
ingår också resursbehov för redan beslutad utbyggnad av
barnomsorgen till full behovstäckning. Till detta kommer
stora automatiska kostnadsökningar också inom
transfereringssystemet, bl.a. för pensioner och
bostadssubventioner om inte systemen läggs om.
En ytterligare negativ faktor för den offentliga
tjänsteproduktionen är att det är mycket svårare att öka
produktiviteten för personliga tjänster som omsorg om
barn, gamla, sjuka, handikappade, osv. än i
varuproduktionen där arbetskraft kan ersättas av maskiner.
Om de som arbetar i dessa sektorer, trots en
oduktivitetsökning, skall ha samma löneutveckling som
anställda i varuproduktionen, kommer de relativa
kostnaderna för offentliga tjänster hela tiden att stiga. Även
detta pressar skattekvoten uppåt. Sammantaget innebär
dessa faktorer, med nuvarande utformning av de offentliga
systemen, att ekonomin måste växa med storleksordningen
2% per år för att bibehålla ungefär ''oförändrad standard''
inom offentlig tjänsteproduktion och transfereringar. Inom
denna ram måste dessutom, med nuvarande
finansieringslösningar, den privata konsumtionen växa
snabbare än den offentliga om inte skattekvoten skall öka.
En sådan tillväxttakt är, som vi tidigare berört, inte
förenlig med grundläggande miljö -- och resursmål och med
en önskan att ta ut ökad välfärd i form av kortare arbetstid
i stället för ökad varukonsumtion. Med tidigare
räkneexempel med en ekologiskt balanserad
utvecklingstakt på 0,5--1% per år ''fattas det'' vid
oförändrad skatt årligen i storleksordningen 10 miljarder
kronor (ca 1,3% x BNP 1400 miljarder x skattekvoten 56%)
i skattemedel för att finansiera den offentliga sektorn. Fram
till år 1995/96 växer ''gapet'' mellan vad som skulle behövas
enligt föregående avsnitt och vad den lägre tillväxttakten
ger till mellan 40 och 50 miljarder kronor.
Om inte en medveten och aktiv strategi utvecklas för att
hantera detta problem kommer antingen statens och
kommunernas underskott att växa snabbt eller också måste
stora och oplanerade besparingar och standardsänkningar
göras.
Den gröna strategin för en omstrukturering av den
offentliga sektorn innehåller flera komponenter, som
närmare utvecklas nedan. Gemensamt för strategierna är
att värna om det sociala ansvaret för dem, som verkligen har
det svårt i samhället medan medel- och höginkomsttagare i
ökad utsträckning själva får finansiera sin konsumtion och
sin sociala trygghet.
Gröna ''dynamiska effekter''
En grön inriktning av politiken kommer på lång sikt att
ge stora positiva effekter på samhällsekonomin i form av
mindre miljöskador och förbättrad folkhälsa. En minskad
biltrafik i storleksordningen 15% och lägre hastigheter får t
ex ett omedelbart genomslag i minskade trafikolyckor.
Minskade miljöfarliga utsläpp minskar kostnaderna för att
reparera miljöskador.
En kortare arbetstid kan relativt snart medföra minskad
sjukskrivning och på längre sikt minskade arbetsskador av
förslitning, etc. En arbetstidsförkortning införd i ett läge
med hög arbetslöshet, som kommer att bli fallet de
närmaste åren, kommer också att innebära en kraftig
minskning av behovet av arbetslöshetsunderstöd och vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
De flesta dynamiska effekterna av en grön politik
inträder först med en betydande eftersläpning men redan
till 1995 bör vissa ekonomiska effekter kunna skönjas. Vi
bedömer att detta kan ge besparingar för de offentliga
systemen i storleksordningen 2--3 miljarder kronor årligen
förutom minskade kostnader på arbetsmarknaden med upp
till 5 miljarder kronor årligen.
Grundstandard i socialförsäkringarna
Dagens system av socialförsäkringar och bidrag från
staten till hushållen bygger på en blandning av flera olika
principer. ATP, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring följer inkomstbortfallsprincipen,
dvs ger i större eller mindre grad ersättning för förlorad
arbetsförtjänst. Andra bidrag ger en sorts grundskydd, lika
för alla, t ex folkpensionen och det allmänna barnbidraget.
Det finns också inkomstprövade bidrag, som trappas av och
borfaller vid högre inkomst. Miljöpartiet anser att
socialförsäkringarna i större utsträckning skall bygga på
principen om skydd för en grundstandard, lika för alla,
kompletterat med vissa inkomstprövade bidrag.
Principen att samhället står som garant för en
grundstandard som det går att leva på men inte ger något
utrymme för en mer utvecklad privat konsumtion står i
överensstämmelse med de gröna värderingarna om
återhållsamhet med materiell konsumtion. Detta leder
också till att människor med högre inkomster som vill
skydda sig mot inkomstbortfall i högre grad än i dag själva
får svara för detta försäkringsskydd. Ett sådant
arrangemang har minst två ytterligare fördelar:Det
privata hushållssparandet ökar genom att människor får
ytterligare motiv att spara.Fördelningspolitiskt uppstår
en omfördelning till förmån för lägre inkomsttagare. Detta
sker om nuvarande finansiering av grundskyddet kvarstår,
dvs arbetsgivaravgifter i proportion till inkomsten och utan
tak. Fördelen är att denna form av fördelningspolitik inte
innebär högre obligatoriska marginaleffekter. Den som vill
ha ett kompletterande försäkringsskydd har valfrihet att
göra detta om hon/han så önskar genom att låta premien
belasta hans privata konsumtionsutrymme.
Utöver inriktningen på ''grundskydd'' är det också
rimligt med en viss självrisk i vissa av
socialförsäkringssystemen, t ex sjukförsäkringen.
Ersätt ATP
Nuvarande offentliga pensionssystem har i sig starka
inslag av grundpension upp till en inkomstnivå på cirka 160 000
kronor per år. Den som förtjänat full ATP på denna
inkomstnivå får efter skatt bara 11 000
kronor mer per år i pensionsförmåner än den som
inte tjänat in några som helst pensionsförmåner. Det är först
den ''bättre bemedlade medelklassen'' som har någon större
glädje av ATP medan de, för vilka systemet skapades,
arbetarna, sällan når upp till de inkomstnivåer där ATP har
någon större betydelse.
Ett framtida hållbart pensionssystem för utformas enligt
följande riktlinjer:ATP, folkpension, pensionstillskott
och KBT ersätts successivt av en grundpension på ungefär
samma nivå som nuvarande folkpension, pensionstillskott
och KBT för en ordinär pensionärslägenhet. Samma
skatteregler för pensionärer som för aktiva.Inga nya
ATP-poäng kan intjänas sedan beslut om en omläggning
fattats. Redan intjänade ATP-rättigheter skall givetvis
betalas ut.Utöver grundpensionen hänvisas till
pensionssparande i avtalsförsäkringar eller privat
pensionssparande.
Övriga socialförsäkringar
Även i sjukförsäkring, föräldraförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring kan ett visst närmande till
grundskyddslinjen ske, i första hand genom att
försäkringarna görs regressiva. Det betyder att den andel av
lönen som försäkringarna ersätter successivt sänks vid
högre inkomstnivåer. Exempelvis föreslog miljöpartiet vid
omläggningen av sjukförsäkringen att ersättningsnivån upp
till 4 basbelopp skulle vara 95% för att sedan successivt
sjunka till 79 % vid 7,5 basbelopp. Detta var också
motiverat ur rättvisesynpunkt eftersom låginkomsttagare
på grund av sämre arbetsmiljöer, mm har nästan tre gånger
så hög sjukfrånvaro som höginkomsttagare. För att spara
pengar måste en förenkling av regelsystem och
administration ske bland annat beträffande
föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen och
arbetsskadeförsäkringen. De senare bör dessutom
samordnas till ett system, eventuellt kompletterat med
obligatoriska privata ansvarsförsäkringar, betalade av
arbetsgivaren.
Egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen bör höjas
och statsbidragen minska. Genom att
produktivitetsökningar i huvudsak tas ut i form av kortare
arbetstid i stället för höjda löner, begränsas också
kostnaderna för de försäkringssystem där ersättning utgår i
procent av lönen (bl.a. sjuk- och föräldraförsäkring).
Boende betalar bostaden
Bostadskostnaderna bör i princip betalas av de boende
själva och inte som idag till en väsentlig del via skattsedeln.
Detta ger människor en ökad frihet att själva välja om de
vill använda sina pengar till boende eller till annat. En
resurskrävande överstandard som finns på många håll skall
inte heller finansieras med statliga medel. En minimering av
bostadssubventionerna måste ske successivt i flera steg. Det
nya bostadsfinansieringssystemet med räntelån är ett bra
första steg, där en stor del av räntebidragen tas bort och
ersätts av en möjlighet att omfördela bostadskostnaderna
över tiden med hjälp av räntelån. Detta medför att det
fortfarande blir möjligt att klara kostnaden i en nybyggd
lägenhet, men att den reala bostadskostnaden i äldre hus
inte sjunker lika snabbt som idag. Det bidrar också till en
större rörlighet på bostadsmarknaden.
Kommande steg i minimeringen av
bostadssubventionerna kan vara att successivt avskaffa det
särskilda investeringsbidraget på för närvarande 5 miljarder
kronor, som har tillkommit som en kompensation för den
höjda byggmomsen, samt en begränsning av ränteavdrag, i
första hand genom ett tak för möjliga avdrag.
Bostadsbidrag måste finnas kvar i någon form för att säkra
tillgången till socialt acceptabla bostäder för
låginkomsthushåll med och utan barn.
Släpp krafterna loss
De stora offentliga systemen som skola, sjukvård, barn-
och äldreomsorg är idag mycket stela och tungrodda.
Genom att lätta på regleringar och tillåta att nya alternativ
får arbeta på lika villkor bör det vara möjligt att få ut mer
service för pengarna.
De enskilda individerna måste i ökad utsträckning få
inflytande eller disponera över ''sina'' medel för
barnomsorg, skola, etc. Finansieringen jänsterna bör skiljas
från utförandet.
För utförandet av tjänsterna bör offentliga, kooperativa
och privata lösningar finnas sida vid sida. Det kan ge en
stimulerande konkurrens med utveckling av många olika
lösningar för att tillgodose medborgarnas skiftande behov.
En utveckling med en kortare arbetstid skall också göra
det möjligt för medborgarna att i större utsträckning själva
utföra vissa tjänster som idag bekostas med skattemedel.
Det bör till exempel vara naturligt, och kunna ställas krav
på, att föräldrar deltar i arbetet i kommunala daghem och
skolor på samma sätt som de gör i föräldrakooperativa
daghem och många alternativa skolor. Ett sådant
deltagande skulle både minska behovet av
skattefinansiering och dessutom få goda sociala och
pedagogiska verkningar.
Ett exempel idag på att människor gör oavlönade
insatser för det gemensamma bästa är den allmänna
värnplikten. Miljöpartiet vill förnya och utveckla denna till
en allmän värntjänst. I värntjänsten skall både pojkar och
flickor delta och man skall kunna välja på arbetsuppgifter i
totalförsvaret, i miljö- och räddningstjänst och i vård- och
omsorgsarbete. Värntjänsten skall innehålla både
utbildning och konkreta arbetsuppgifter inom resp.
område. Värntjänsten kan härigenom bli ett värdefullt
resurstillskott till både miljövården och omsorgen. Den
bidrar också till möjligheten att rekrytera till dessa områden
i framtiden.
Nya finansieringsformer
Det är också nödvändigt att se över om all den
verksamhet som idag finansieras med skattemedel skall
göra det i samma utsträckning också i fortsättningen. Andra
tänkbara finansieringslösningar, som försäkringar och
avgifter, måste noga prövas.
I några fall bör man diskutera om hela verksamheter helt
bör utgå ur den offentliga sektorn eller drivas offentligt men
finansieras på annat sätt. Det borde t ex vara möjligt att
finansiera det kommunala brandförsvaret genom ett tillägg
till brandförsäkringen eller särskilda brandförsvarsavgifter.
Då skulle avgifterna kunna anpassas till risknivån i olika
verksamheter, och de som har höga risker, t ex vissa
industrier, får betala en större andel. Det kommunala
gatuunderhållet borde också finansieras av dem som
utnyttjar gatorna i stället för via kommunalskatten.
När det gäller offentlig service som de flesta människor
använder sig av då och då bör en högre grad av
avgiftsfinansiering kunna användas, men i kombination
med ett högkostnadsskydd för storkonsumenter. Exempel
på områden där en högre grad av avgiftsfinansiering borde
vara möjliga är t ex för bostadsförmedling, läkemedel och
viss sjukvård, föreningslokaler, serviceutbud på
fritidssidan, särskilt för vuxna, etc.
En rättvis fördelning
Varken i kompletteringspropositionen eller i Ny start för
Sverige, från moderater och folkpartister, berörs de
fördelningspolitiska effekterna av den politik man vill driva.
Bl.a. skattereformen har medfört att vissa grupper kommit
i kläm, t ex vissa pensionärer för vilka man nu föreslår
provisoriska lösningar. Flera av m-fp-förslagen går i motsatt
riktning mot vad som kan betraktas som en rättvis
fördelning. T.ex. vill partierna ta bort ATP-avgiften över
det så kallade taket, 7,5 basbelopp. Det innebär att
företagen då får råd att betala höginkomsttagare ännu
högre löner.
En grön politik för en ekologiskt balanserad utveckling
ställer stora krav på fördelningspolitiken eftersom det totala
utrymmet för privat konsumtion inte kommer att växa på
samma sätt som i de röd-blå förslagen.
Låginkomsttagarna måste med lämpliga åtgärder
skyddas för t ex de ökade utgifter för energi och boende som
kommer att bli effekten av den gröna politiken. Men
fördelningspolitiken måste drivas med sådana medel att
man inte med alltför höga skatter och marginaleffekter gör
att ekonomin fungerar sämre så att inte de nödvändiga
produktivitetsförbättringarna och miljöinvesteringarna
kommer till stånd. Vi tror inte att det är realistiskt att de
närmaste åren sänka skattetrycket, men det kan inte heller
höjas nämnvärt utan allvarliga verkningar för
samhällsekonomin.
Inom ramen för en i stort sett oförändrad skattekvot bör
det vara möjligt att göra justeringar av inkomstskatterna
med ett högre grundavdrag och en högre marginalskatt för
de har vidgat inkomstklyftorna i samhället. Miljöpartiet har
i riksdagen föreslagit ett grundavdrag på 20 000
kronor och en högsta marginalskattesats på 60% och
ett par procents högre marginalskatt i
mellaninkomstlägena.
En annan viktig omfördelningseffekt uppkommer via
det ovan nämnda förslaget om grundpension och regressiv
ersättningsnivå i vissa andra socialförsäkringar. Detta gör
att medel- och höginkomsttagare får avsätta en del av sitt
privata konsumtionsutrymme för kompletterande
försäkringspremier. Denna omfördelning har inte samma
negativa inverkan som en ytterligare höjning av
marginalskatterna skulle ha.
Omläggningen med ökade skatter på energiråvaror och
utsläpp i kombination med minskade skatter på arbete kan
i allmänhet få positiva fördelningseffekter. Högre
inkomsttagare är i allmänhet större konsumenter av t ex
energi och det blir också möjligt för den enskilde att själv
påverka sin skattebelastning genom att leva energisnålt och
miljövänligt. Ett särskilt stöd bör utgå till glesbygdsboende
som inte har samma möjlighet att utnyttja kollektiva
transportmedel.
En bättre miljöredovisning och riktigare
nationalräkenskaper
Diskussionen om ekonomisk aktivitet och miljö
försvåras av bristande redovisning av de samband som
finns. Det är mycket möjligt och många gånger högst
sannolikt att det som i nuvarade nationalräkenskaper ser ut
som ekonomisk tillväxt i själva verket är en negativ tillväxt
om hänsyn också togs till miljöskador, minskat
råvarukapital och social utslagning. Beräkningar som gjorts
i f d Västtyskland tyder på detta. Ekonomisk tillväxt mäts
idag med hjälp av det klumpiga måttet BNP, som är en
summering av alla registrerade ekonomiska transaktioner i
ett land under ett år. BNP-mätningarna omfattar inte alla
de nyttiga verksamheter som sker på informell grund och
som inte registreras. En mycket stor del av samhällsarbetet
utförs inom dessa områden. Ekonomisk tillväxt som baseras
på ekologiskt och mänskligt acceptabel
produktivitetsökning är acceptabel ekonomisk tillväxt.
Ekonomisk tillväxt kan också bero på att fler människor
kommer ut i lönearbete eller att de som lönearbetar arbetar
mera. Beroende på vad vi arbetar med och hur vi arbetar
kan denna ekonomiska tillväxt ur resurssynpunkt vara
acceptabel eller oacceptabel.
Det är därför nödvändigt att det arbete för en bättre
miljöredovisning, som nu påbörjats fullföljs med kraft.
Miljöpartiet har till den pågående utredningen överlämnat
en kravspecifikation för miljörelaterade
nationalräkenskaper.
Ekologiskt balanserad ekonomisk utveckling
Allt talar för att en ekonomi i ekologisk balans har en
lägre ekonomisk tillväxt(mätt på konventionell BNP-
grund) än dagens resursslösande ekonomier. Det gör att
penningresurserna i samhället kommer att öka i lägre takt.
Samtidigt blir ett samhälle i ekologisk balans billigare i drift
än ett obalanserat samhälle. Vi bör kunna räkna med
sjunkande samhällskostnader i framtiden och därmed
spelar de minskande synliga ekonomiska resurserna en
minskande roll. Vad som sker i en övergångsfas från
ekologisk obalans till ekologisk balans är svårt att beskriva.
Vi kommer att få leva med en delvis obalanserad ekonomi
under överskådlig tid med fortsatt men minskande
miljöförstöring.
Investeringar och sparande
Miljöinvesteringar ger försprång: ''De tuffa miljökraven
på den svenska skogsindustrin har lett till att vi kunnat få
avsättning för vår teknologi och våra produkter även
utomlands'', säger Björn Åhs, VD för Kamyr. ''Svensk
skogsindustri har idag ett försprång jämfört med sina
viktigaste konkurrenter''.
Ovanstående citat är hämtade ur DN den 25 april. På
samma sida redogörs också för SCA:s planer på bland annat
ett fungerande återtagningssystem för förpackningar.
Direktör Nils Jirvall på Skogsindustrierna säger också att
''vårt mål är att uppnå den slutna fabriken''.
Citaten visar att hårda miljökrav på svensk industri långt
ifrån att vara en belastning i stället kommer att vara en stor
fördel i den framtida internationella konkurrensen. En
huvuduppgift för den framtida politiken måste därför vara
att fortsätta att ställa tuffa miljökrav och framför allt att på
ett aktivt sätt använda ekonomiska styrmedel för att göra
det ekonomiskt lönsamt för företagen att arbeta vidare på t
ex ''slutna fabriker'' och återvinning av förpackningar. Den
bistra sanningen är att många sådana ambitioner idag stupar
på att det inte är ekonomiskt lönsamt.
Miljöinriktade investeringar
En huvudambition i såväl kompletteringspropositionen
som m-fp-dokumentet är att återigen få igång
investeringarna i samhället, särskilt inom näringslivet, för
att därigenom öka den ekonomiska tillväxten. Under åren
1990--1992 beräknas bruttoinvesteringarna falla med ca
1,5% årligen för att därefter stiga med 3--5% per år.
Huvudfelet med m-fp-s-politiken är att man, precis som
när det gäller den ekonomiska tillväxten och privata
konsumtionen, behandlar allt i klump och inte skiljer
mellan ur ekologisk synpunkt goda och dåliga investeringar.
Alla investeringar blir med deras synsätt lika mycket värda,
bara de bidrar till den ekonomiska tillväxten. Man skiljer
inte heller mellan investeringar för ny produktionskapacitet
och ombyggnadsinvesteringar för t ex återvinning och
bättre miljö.
Investeringarna i samhället måste, enligt vår mening,
under kommande år i huvudsak koncentreras till sådana
områden som förbättrar den långsiktiga ekologiska
situationen. Däremot måste investeringar som leder till
ytterligare försämrad miljö och förbrukning av knappa
naturresurser hållas tillbaka. Inom energiområdet
koncentreras investeringarna till energihushållning och till
ny produktionskapacitet för förnyelsebara energikällor och
kraftvärme. Inom kommunikationsområdet till miljövänlig,
i första hand spårburen, trafik samt telekommunikationer.
Inom industrin bl a till åtgärder för återvinning och
recirkulation och för skapande av slutna system med
minimala utsläpp.
Investeringar inom dessa områden stimuleras fram dels
med ekonomiska styrmedel som gör dem
företagsekonomiskt lönsamma, dels, vid behov, med
statliga anslag (för t ex järnvägar) eller investeringsbidrag
(för t ex energisparande och miljövänlig energiteknik).
Inom industrin kommer sannolikt, trots den ökning av
miljöinvesteringarna vi eftersträvar, de totala
investeringarna inte att behöva öka eller kan till och med
minska något jämfört med dagens nivå då behovet av ny
industrikapacitet är mindre med en grön uppläggning av
den ekonomiska politiken. Det är nödvändigt att
näringslivet kan upprätta en tillfredsställande vinstnivå för
att de miljöinriktade investeringarna skall komma till
stånd.Inom bostadssektorn kommer sannolikt en
omläggning att ske med ett minskat nybyggande av
lägenheter till följd av omläggningen av
bostadsfinansieringen. I stället kan ombyggnader, bl.a. för
energisparande öka. Totalt sett sjunker sannolikt
bostadsinvesteringarna.Inom den kommunala sektorn
krävs ökade investeringar för bl.a. miljövänlig
energiproduktion (kraftvärme) och omhändertagande av
avfall (källsorteringssystem, biogasanläggningar, m m).I
den statliga sektorn krävs ökade investeringar i främst
miljövänliga transportmedel och alternativ energi (t.ex.
vindkraft) medan däremot investeringar i väg och flyg (inkl.
Öresundsbron) kan dras ned kraftigt.
Totalt bedömer vi att ungefär samma andel av BNP
behöver avsättas för investeringar i det ekologiskt
balanserade tillväxtalternativet som i m-fp-s okritiska
tillväxtalternativ. Men sammansättningen av
investeringarna blir helt annorlunda.
Sparandet
För närvarande finns ett sparandeunderskott i samhället
som yttrar sig i en negativ bytesbalans.
Sparandeunderskottet finns främst inom företagssektorn
beroende på att företagens investeringar fortfarande är
ganska höga medan deras vinstnivåer minskar. Ett stort
sparandeöverskott finns inom den offentliga sektorn medan
hushållssparandet från att tidigare ha varit negativt (på
grund av stor upplåning när kreditrestriktionerna släpptes)
nu just har blivit positivt.
Miljöpartiet anser det angeläget att hushållens
sparande kan öka ytterligare. Detta kräver dels
förstärkta motiv för hushållen att spara, dels att sparande
blir ekonomiskt mer fördelaktigt i förhållande till
konsumtion. Våra förslag om en övergång till en
grundskyddslinje i socialförsäkringarna, i första hand
pensionssystemet, gör att motiven för ett ökat
hushållssparande drastiskt ökar.
Det breda hushållssparandet bör ytterligare stimuleras
genom att ett sparavdrag återinförs i kapitalbeskattningen.
Ränteavdragen bör också ytterligare begränsas, främst
genom skärpning av ränteavdragstaket, vilket leder till att
upplåning blir mindre intressant. I m-fp-förslaget finns
också några intressanta uppslag till selektiva
sparstimulanser, bl a så kallat startsparande för ungdomar.
Det är angeläget att företagens sparande åter kan öka
genom en normalisering av vinstnivåerna. Här är det av stor
betydelse att kostnadsutvecklingen kan hållas i schack bl a
med låga löneavtal enligt Rehnberg-modellen. Höjda
energi- och miljöskatter för företagen kompenseras med
miljöpartiets förslag mer än väl av sänkta
arbetsgivaravgifter.
Utförsäljning av statlig verksamhet
Miljöpartiet vill att Vattenfall skall säljas ut till de län där
vattenfallen finns. Likaså bör Domänverkets skogar säljas
till de som bor och verkar där skogarna finns. Det finns
ingen anledning att staten skall äga Nordbanken, den kan
med fördel säljas.
Sammanfattning -- ett nytt tänkande
En politik baserad på en ekologiskt balanserad
utveckling kräver ett nytt tänkande jämfört med det
traditionella ekonomisk-politiska tänkande som ligger
bakom förslagen i kompletteringspropositionen och från
moderaterna och folkpartiet.
Tillväxt till varje pris måste ersättas av utveckling i
ekologiskt balanserade former. I en sådan utveckling är
kvalitetsbegreppet centralt -- miljökvalitet och mänsklig
kvalitet -- medan kvantitet -- mängden producerade varor
och tjänster -- kommer i andra hand.
Ekologi och ekonomi måste gå hand i hand. Den här
motionen har visat hur hänsyn till långsiktig
resurshushållning och miljö kan förenas med en ansvarsfull
ekonomisk politik. Vår strategi är att peka på både de
fördelar en sådan politik kan medföra och de problem den
är förknippad med.
Den främsta fördelen med en politik baserad på
ekologiskt balanserad utveckling är att den utgör ett
allvarligt försök att vända de kurvor på
naturresursexploatering och miljöskador, som under hela
efterkrigstiden pekat stadigt uppåt. Miljöpartiet de gröna
presenterar som enda parti i Sverige en politik med det
uttalade syftet att kraftigt minska exploatering och
miljöskador, inte bara på enstaka områden utan i samhället
i sin helhet.
Den andra fördelen är det uttalade målet att minska den
påfrestning på människan i form av stress och förslitning
som dagens högt uppdrivna takt i samhället leder till. En
klar inriktning på kortare lönearbetstid ger mer tid för
familj och vänner och för informella insatser för
närsamhälle och medmänniskor. Ett första steg tas de
närmaste åren med införande av 38-timmars
normalarbetsvecka.
Det största problemet -- sett med ett konventionellt
tänkande -- med en politik baserad på ekologiskt balanserad
utveckling är att denna ger ett mycket litet, eller inget,
utrymme för reallöneökningar i form av en ökad privat
varukonsumtion. För vissa grupper, med en
konsumtionsprofil som förbrukar mycket naturresurser och
förstör miljön, blir det en direkt konsumtionssänkning om
de inte förmår lägga om sin livsstil.
Denna inriktning stämmer överens med det gröna
mottot: ''Inte guld, men gröna skogar och ett mänskligare
samhälle''.
Mer förvånande kanske det är att det inte heller är
möjligt att upprätthålla nuvarande struktur på och tillväxt
av den offentliga sektorn i en ekologiskt balanserad
ekonomi. Det beror på att en sådan ekonomi inte förmår att
generera den ökning av skatteinkomsterna på ca 2% om
året som dagens offentliga sektor är helt beroende av.
En ekologiskt balanserad utvecklingsekonomi
förutsätter därför ett avsevärt nytänkande i den offentliga
sektorn. Ingredienserna i ett sådant nytänkande är bl.a.
ersättning för grundstandard i socialförsäkringarna,
minimering av bostadssubventionerna, nya
finansieringsformer och frisläpp av alternativa
produktionsformer i den offentliga sektorn parat med
ökade informella insatser av medborgarna.
Denna inriktning bygger på ett fortsatt solidariskt ansvar
för de svagaste grupperna i samhället medan medel- och
höginkomsttagare tar ett större eget ansvar för sin välfärd.
Tillsammans med dynamiska effekter av en grön politik kan
denna nyorientering av den offentliga sektorn göra en
ekologiskt balanserad utveckling möjlig. Miljöpartiet de
grönas ekonomiska politik bygger på att omorienteringen
mot en ekologiskt balanserad utveckling skall genomföras
inom ramen för en i flera avseenden utvecklad och
förbättrad marknadsekonomi. Den viktigaste förändringen
är att externa effekter, i form av naturresursuttag och
miljöpåverkan, byggs in i ekonomin genom miljö- och
råvaruskatter samtidigt som skatterna på arbete sänks.
Inte heller en politik baserad på ekologiskt balanserad
utveckling kan undvika den typ av problem som den
nuvarande ekonomin brottas med: prisstabilitet,
lönebildning, incitament för sparande och investeringar,
etc. Det finns dock inget som talar för att problemen är
lättare att lösa med en traditionell tillväxtpolitik. Ytterst
bygger möjligheten att lösa problemen på att det finns en
någorlunda samstämd uppfattning hos stora grupper av
befolkningen om att det finns alternativ till den hittills förda
politiken.
Miljöpartiet de gröna vill med denna motion visa att ett
sådant alternativ finns och att det är möjligt att vidare
utveckla detta.
Europeiskt samarbete
Internationellt samarbete är av allra största betydelse för
landets ekonomi. Miljöpartiet vill ha ett utvidgat all-
europeiskt ekonomiskt, socialt, ekologiskt och kulturellt
samarbete på lika villkor med respekt för de olika ländernas
särart och historia. Ett samarbete på demokratisk grund.
Miljöpartiet vill av solidaritetsskäl verka för överstatliga
beslut mot gränsöverskridande miljöförstöring med hjälp av
en demokratiskt vald all-europeisk församling. Miljöpartiet
säger nej till det hårda integrationsarbete med en begränsad
del av Europa, som regeringen nu genomför för en
anslutning till EG, den västeuropeiska ekonomiska
gemenskapen.
Motståndet har många orsaker. En orsak framstår i dag
som viktigare än alla andra. Nämligen den att EG är
odemokratiskt. Vi ser ingen anledning att Sverige nu skall
snabbavsluta en drygt fyrahundraårig tradition och
utveckling av parlamentarismen. Skall en en svensk
demokratiavveckling ske skall det ske på goda och för hela
svenska folket väl redovisade skäl och för att vi skall få ett
nytt system, som ur demokratisk synpunkt är bättre. Varför
vill regeringen avveckla demokratin och inte kärnkraften ?
En annan viktig orsak är att vi inte kan inse att Sverige
kan överge neutralitetspolitiken innan det har skapats en
fungerande all-europeisk säkerhetsordning.
Andra orsaker är diametralt olika synsätt när det gäller
socialförsäkringar, synen på alkohol och narkotika.
EG är mycket svagt i jämförelse med Sverige när det
gäller produktsäkerhet.
Vi kan inte acceptera den flyktingpolitik bakom EGs
murar som nu i all tysthet och utan insyn förbereds i en
gränskontrollskonvention som Sverige enligt uppgifter i
Dagens Nyheter den 29 april vill ansluta sig till. EG-
länderna har en negativlista som innebär att det krävs visum
från 59 länder. EGs inre kärna Tyskland, Frankrike och
Beneluxländerna, har kommit längre med en visumlista på
153 länder. EGs gränslöshet och fria rörlighet för människor
gäller därmed bara ett priviligierat fåtal boende i den
västliga delen av Europa. Vi kan inte acceptera avsteg från
FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna och
Genèvekonventionen.
Vissa anslagsfrågor
Se separat motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med anledning av proposition
1990/91:150 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer för den ekonomiska
politiken,
2. att riksdagen med anledning av proposition
1990/91:150 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om riktlinjer för budgetregleringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkning av
arbetsgivaravgifterna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att förändra och
förbättra konkurrenslagstiftningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reducerad restaurangmoms,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen har anförts om slopad moms på
kollektivtrafik till lands och sjöss,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den ekonomiska politiken och
EG,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omstrukturering av den
offentliga sektorn,
Stockholm den 8 maj 1991
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Carl Frick (mp)
Gösta Lyngå (mp)