I stor utsträckning har anställda rätt till semesterlön även
när de inte är närvarande i arbetet. Detta gäller vid
sjukfrånvaro, föräldraledighet och ledigheter för
närståendevård. I dessa fall erhåller den anställde
sjukpenning, föräldrapenning respektive
närståendevårdarersättning genom försäkringskassan.
Dessa ersättningar beräknas efter den anställdes hela
årsinkomst, inklusive semesterlön. Detta innebär att
ersättningarna från försäkringskassan inkluderar
semesterlön.
Genom att arbetsgivaren, enligt 17
§ semesterlagen därutöver skall betala semesterlön vid
dessa typer av frånvaro blir den anställde dubbelt
kompenserad. Detta är inte rimligt och kan naturligtvis inte
ha varit avsikten. Följden är ju att de som är frånvarande
favoriseras i förhållande till dem som arbetar. Detta
missförhållande bör rättas till. Detta sker bäst genom att de
typer av frånvaro som nu nämns tas bort från uppräkningen
i 17 § semesterlagen. Därigenom uppnås den stora fördelen
att reglerna i semesterlagen stramas upp och förenklas.
En förändring bör därför ske i semesterlagens § 17 så att
punkten 1 om sjukdom och arbetsskada, punkten 2 om
föräldraledighet och punkten 8 om ledighet för
närståendevård utgår ur bestämmelsen. En ren följdändring
skall då göras i andra stycket semesterlagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ändring i semesterlagen så att
dubbel semesterlön inte utges.
Stockholm den 25 januari 1991
Karin Israelsson (c)
Gullan Lindblad (m)