med anledning av prop. 1990/91:113 En ny jämställdhetslag, m.m.
Sammanfattning
I ett läge när jämställdhetsarbetet har avstannat och
kvinnornas villkor försämras behövs mer än någonsin en
jämställdhetslag som lyfter fram kvinnornas rättigheter.
Det behövs en lag, som med sina krav och
sanktionsmöjligheter visar att samhället tycker att
jämställdhetsfrågorna är viktiga. Regeringens proposition
fyller inte de kraven. Den är både otillräcklig och tandlös.
Vänsterpartiet lägger i denna motion fram följande
krav:Jämställdhetslagen bör omfatta hela samhällslivet.
Särskilt viktigt är det att lagen gäller utbildningsområdet.
Arbetsdomstolen måste få en jämn könsfördelning i mål
enligt jämställdhetslagen.Lönediskriminering måste
förbjudas -- både individuell och kollektiv
lönediskriminering. Vi bör åtminstone nå EGs nivå.Lika
lön för likvärdigt arbete. Vi anser att JämO bör få i uppgift
att ta fram underlag för ett nytt arbetsvärderingssystem.
Jämställdhetslagens regler om jämställdhetsplaner skall
vara tvingande och kollektivavtal om jämställdhetsåtgärder
får inte ha lägre ambitionsnivå än jämställdhetslagen.
Rätt till anställning för den som har diskriminerats om
arbetsgivaren gett jobbet till ''fel'' person och fällts för brott
mot jämställdhetslagen.Skärpta krav på arbetsgivarna
och deras ansvar för det psykiska och fysiska
välbefinnandet, när det gäller människor som arbetar inom
områden eller arbeten som domineras av det motsatta
könet.Skärpt lagstiftning mot sexuella trakasserier.
Kraftigt höjda skadestånd vid brott mot jämställdhetslagen.
Med dessa skärpningar kan jämställdhetslagen bli ett
viktigt redskap för kvinnornas kamp för likaberättigande
och jämlikhet.
Inledning
En rad politiska beslut under de senaste åren har
konsekvent missgynnat kvinnor och försvagat kvinnans
ställning på arbetsmarknaden. Det gäller t.ex.
skatteomläggningen, försämringarna i sjukpenningen och
försämrad ersättning för vård av sjuka barn. Det gäller den
ekonomiska politiken som snart är helt anpassad till en
kapitalistisk marknadsekonomi. De ekonomiska besluten
fattas alltmer i slutna styrelserum dit få kvinnor har
tillträde.
Klasskillnaderna ökar liksom löneskillnaderna mellan
män och kvinnor. Många kvinnor arbetar i dåliga och
nedslitande arbetsmiljöer -- den vanligaste arbetsskadan
bland kvinnor är en belastningsskada. Det sexualiserade
våldet mot kvinnor liksom pornografin blir allt råare och
många kvinnor far illa av trakasserier på arbetet.
Mot den bakgrunden är regeringens förslag en dyster
läsning och inger inget hopp om stora förbättringar för
kvinnorna och jämställdheten.
Jämställdhetsutredningen, som tillsattes för att
utvärdera den nuvarande lagen, kunde konstatera stora
brister i jämställdhetsarbetet och man lämnade flera förslag
till skärpningar av lagen.
Tyvärr har regeringen inte lyssnat på den kritiken.
Endast på ett par områden innebär förslaget en skärpning.
Det är bra att det klart framgår av lagtexten att lagen syftar
till att förbättra kvinnors villkor, men en brist att den
begränsas till arbetslivet. Det är också bra att indirekt
könsdiskriminering skall omfattas av lagen och att vad som
vid ifrågasatt lönediskriminering skall anses som lika eller
likvärdigt arbete skall kunna prövas i fler fall än nu.
Huvudintrycket är dock att den föreslagna nya
jämställdhetslagen är både otillräcklig och tandlös.
Jämställdhetslagen bör gälla hela samhällslivet
Det är en allvarlig brist att enbart arbetslivet omfattas av
lagen. Lagen bör gälla på samhällslivets alla områden. Det
stämmer också med den allmänna rättsuppfattningen.
Många tror att lagen har ett bredare tillämpningsområde än
som faktiskt är fallet.
Särskilt viktigt är att jämställdhetslagen gäller
utbildningsområdet. Jämställdhet i utbildningen har en
strategisk betydelse när det gäller förutsättningarna för att
uppnå jämställdhet i arbetslivet. Jämställdhetslagen bör
därför omfatta missgynnande på grund av kön i samband
med antagning till utbildning eller vid examination.
Det behövs fler kvinnor i arbetsdomstolen
Vänsterpartiet kan inte godta att arbetsdomstolens
sammansättning så ofta missgynnar kvinnor. Av domstolens
ledamöter är 18 procent kvinnor och av ersättarna 31
procent. Under tiden 1981--1990 avgjordes inte mindre än
24 procent av målen enligt jämställdhetslagen av en helt
manlig sammansättning.
Kvinnors och mäns liv och arbete skiljer sig fortfarande
starkt åt. Det leder till att kvinnor och män har skilda
erfarenheter och därför får skilda referensramar för sina
värderingar. Därför är det särskilt viktigt att mål enligt
jämställdhetslagen avgörs av en domstol med jämn
könsfördelning. Detta bör regleras i jämställdhetslagen.
Målet bör självklart vara att uppnå en jämn könsfördelning
i arbetsdomstolen, vid alla mål.
Förbjud lönediskriminering -- lika lön för likvärdigt
arbete
Sedan mitten av 80-talet har löneutjämningsprocessen
avstannat. Nu ökar åter löneskillnaderna mellan kvinnor
och män. 1989 fick privatanställda LO-män en
genomsnittlig lönehöjning med 159 kr/mån mer än vad
kvinnorna fick. Därför anser vi också att propositionens
förslag till bestämmelser om lönediskriminering är helt
otillräckliga. I ett avseende innebär den till och med en
försämring jämfört med nuvarande jämställdhetslag. Det
gäller vilka arbetsuppgifter som en jämförelse skall avse i
ett lönediskrimineringsmål. Nu får jämförelse ske med
arbete som är att betrakta som lika. Regeringen föreslår att
jämförelsen skall avse arbete som är lika. Härigenom
har bestämmelsens räckvidd kraftigt inskränkts trots att
nästan total enighet råder om att inte ens nuvarande
lagstiftning uppfyller de krav EG-domstolen ställer på
jämställdhetslagstiftningen.
Vänsterpartiet kräver att arbetsgivare åläggs skyldighet
att verka för utjämnande av löneskillnader mellan män och
kvinnor, som utför arbete som är lika eller av lika värde.
En annan avgörande brist vad gäller den föreslagna
regleringen av lönediskriminering är avsaknaden av regler
som gör det möjligt att rättsligt angripa kollektiv
lönediskriminering. Nu krävs nämligen att det finns ett
annat arbete på samma arbetsplats som är lika eller av lika
värde att jämföra med.
I USA finns lagstiftning mot kollektiv
könsdiskriminering som visat sig vara av stort värde som
hjälpmedel att bekämpa könsrelaterade löneskillnader
mellan större kollektiv av manliga och kvinnliga anställda.
Eftersom den faktiska lönediskrimineringen av kvinnor
huvudsakligen sker genom att kvinnodominerade yrken
betalas sämre än motsvarande yrkesgrupper där män
dominerar, är det nödvändigt med regler som möjliggör att
hela kollektiv uppvärderas.
Jämställdhetsutredningen föreslog i sitt betänkande att
arbetsgivare skulle åläggas skyldighet att verka för att
utjämna löneskillnader mellan män och kvinnor när de
utför arbete som är lika eller av lika värde. JämO skulle
också ha rätt att vitesförelägga arbetsgivare som inte rättade
sig efter en uppmaning att vidta åtgärder mot
könsrelaterade löneskillnader. I propositionen läggs inget
sådant förslag fram med motivering att lönerna i allmänhet
bestäms genom kollektivavtal. Denna motivering är inte
hållbar. Om kollektivavtal innehåller bestämmelser som
innebär lönediskriminering av kvinnor kan
diskrimineringen inte försvaras med hänvisning till att det
rör sig om kollektivavtal. Vi stödjer
jämställdhetsutredningens förslag på denna punkt.
Lönestatistik bör redovisas uppdelad på kön
En bestämmelse bör införas i lagen att arbetsgivarens
jämställdhetsplan skall innehålla könsbaserad lönestatistik
för grupper av anställda med likvärdigt arbete. Såsom
rektorsämbetet vid Uppsala universitet anför i sitt
remissyttrande skulle en sådan statistik vara ett viktigt
instrument för att kunna vidareutveckla diskussionen om
hur kvinno- och mansdominerade arbetsuppgifter värderas.
Det behövs ett nytt arbetsvärderingssystem
Arbetets värde bestäms idag med en manlig norm som
utgångspunkt. Kvinnors arbetsuppgifter värderas
konsekvent lägre än likvärdiga arbetsuppgifter som
traditionellt utförts av män. Tunga lyft och smutsigt arbete
ger högre lön när de förekommer inom verkstadsindustrin
än inom sjukvården. Det är därför nödvändigt att utarbeta
arbetsvärderingssystem som gör det möjligt att jämföra
olika slags arbeten med varandra.
JämO bör få till särskild uppgift att föra ut frågan om
arbetsvärdering till en bred samhällelig diskussion. Den
könsbaserade lönestatistiken kommer att vara värdefull
som underlag för detta. Mot bakgrund av detta bör JämOs
instruktion ses över. I den nya instruktionen bör bl.a.
framgå JämOs ansvar för att aktivt övervaka
lönediskriminering på hela arbetsmarknaden inklusive den
kollektivavtalsreglerade delen och JämOs uppgift att
vidareutveckla diskussionen om ett nytt
arbetsvärderingssystem.
Stärk rättigheterna för kvinnor i mansdominerade
miljöer
I likhet med jämställdhetsutredningen föreslår vi också
att arbetsgivare skall åläggas att särskilt värna om det
fysiska och psykiska välbefinnandet hos arbetstagare inom
ett yrkesområde eller i ett arbete som domineras av det
motsatta könet. I propositionen sägs att detta är onödigt
och att behövliga regler redan finns i arbetsmiljölagen. Men
det finns många rapporter om att kvinnor som brutit in i en
mansdominerad värld har utsatts för en så trakasserande
behandling att de känt sig tvingade att sluta sin anställning.
När sådant inträffar är det inte bara fråga om personal- eller
arbetsmiljöproblem utan också tecken på att arbetsgivaren
brustit i sina ansträngningar att främja jämställdheten.
Även här bör utredningens förslag genomföras.
Arbetsgivarens skyldighet
Jämställdhetsutredningen föreslog att arbetsgivaren vid
likvärdiga meriter skall vara skyldig att som aktiv åtgärd
anställa den som tillhör underrepresenterat kön. En
arbetsgivare som bröt mot regeln skulle kunna föreläggas
vid vite att i framtiden rätta sig efter bestämmelsen. I dag
räcker det om arbetsgivaren anstränger sig att jämna ut
könsfördelningen. Regeringen anser att den nuvarande
regeln är tillräcklig. Den bestämmelsen är dock så vag att
den inte går att använda rättsligt. Därför stödjer vi
utredningens förslag.
Arbetsgivaren ska också vara skyldig att anställa den
person, som ej fått ett jobb som hon eller han sökt, om
arbetsgivaren fällts för brott mot jämställdhetslagen.
Kollektivavtal måste ha minst lagens krav
När det gäller aktiva åtgärder för att främja
jämställdheten konstaterade utredningen att det hos
kommuner och landsting i stor omfattning saknas
målsättningar, planer och konkreta åtgärder.
Kollektivavtalen som reglerar aktiva jämställdhetsåtgärder
är i de flesta fall så allmänt hållna att det har ifrågasatts om
de över huvud taget kan grunda rätt till skadestånd.
Det är idag tillåtet att träffa kollektivavtal som innebär
lägre krav på aktiva åtgärder för att främja jämställdhet än
vad lagen säger. Jämställdhetsutredningen ville skärpa
kraven både på arbetsgivare och fackliga organisationer och
föreslog att reglerna om jämställdhetsplan skulle göras
tvingande och att kollektivavtalen inte fick ha en lägre
ambitionsnivå än lagen. Utredningens förslag innebar
dessutom att JämO i motsats till vad som gäller idag skulle
ha tillsyn också över den kollektivavtalsreglerade delen av
arbetsmarknaden. Tyvärr saknas dessa ytterst centrala
förslag i propositionen.
De skärpningar i förhållande till nuvarande lag som
utredningen förordat på detta område bör genomföras.
Skärp förbudet mot sexuella trakasserier
Sexuella trakasserier är ett dolt, men vanligt problem för
många kvinnor. Vänsterpartiet stödjer
jämställdhetsutredningens förslag att ovälkomna krav på
eller förslag om sexuellt tillmötesgående som är förenade
med hot eller löften skall förbjudas i jämställdhetslagen. I
regeringens proposition har jämställdhetsutredningens
förslag till förbud mot sexuella trakasserier kraftigt
urholkats. Regeringen anser att redan befintlig straff- och
skadeståndslagstiftning är fullt tillräcklig. Vi tror inte att de
17 procent av kvinnorna på arbetsmarknaden som enligt
JämOs stora enkät varit utsatta för sexuella trakasserier
delar den uppfattningen. Det är av utomordentlig vikt att
utredningens mer ambitiösa förslag inte försvagas.
Höj skadeståndet vid brott mot jämställdhetslagen
Regeringen avfärdar också i propositionen utredningens
förslag att skadeståndsbeloppen i jämställdhetsmål måste
höjas mycket kraftigt. Den nuvarande nivån på
skadeståndsbeloppen gör det billigt för arbetsgivaren att
köpa sig fri från att tillämpa lagen. Utredningens förslag
måste genomföras, annars kommer lagen att sakna tänder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhetslagens
tillämpningsområde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagreglering av domstolarnas
könssammansättning i mål enligt jämställdhetslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skyldighet för arbetsgivare att
aktivt verka för utjämnande av löneskillnader mellan män
och kvinnor som utför arbete som är lika eller av lika värde,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder mot
lönediskriminering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av anpassning till EG-
domstolens krav på effektivt skydd i jämställdhetslagen mot
lönediskriminering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler i jämställdhetslagen mot
kollektiv lönediskriminering,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler i jämställdhetslagen om
skyldighet för arbetsgivare att upprätta könsbaserad
lönestatistik,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nya instruktioner för JämO,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett nytt arbetsvärderingssystem,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en bestämmelse i
jämställdhetslagen om skyldighet för arbetsgivare att
särskilt värna om det fysiska och psykiska välbefinnandet
hos arbetstagare inom ett yrkesområde eller i ett arbete som
domineras av det motsatta könet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skyldighet för arbetsgivare att
vid likvärdiga meriter anställa den som tillhör
underrepresenterat kön,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsgivares skyldighet att vid
fällande dom i arbetsdomstolen anställa person som vid
tjänstetillsättning diskriminerats på grund av kön,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kollektivavtal om
jämställdhetsåtgärder inte får ha lägre ambitionsnivå än
jämställdhetslagen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett verksammare förbud i
jämställdhetslagen mot sexuella trakasserier,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reglerna i jämställdhetslagen
om jämställdhetsplan skall vara tvingande,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av höjda
skadeståndsbelopp för brott mot jämställdhetslagen.
Stockholm den 14 mars 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Bertil Måbrink (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)
Annika Åhnberg (v)
Karl-Erik Persson (v)