med anledning av prop 1990/91:113 En ny jämställdhetslag, m.m.
Propositionens förslag innebär bl.a. att
jämställdhetslagstiftningen även i fortsättningen gäller
endast arbetslivet och inte gäller inom t.ex. skolan. Vi
menar att denna inskränkning är negativ för
jämställhetsarbetets trovärdighet. Vi tänker t.ex. på
utbildningens område i stort, dvs. jämställdheten inom
förskolan, skolan och högskolan.
Självklart borde lagen gälla också undervisningsområdet
eftersom barn och ungdomars normsystem och värderingar
till största del formas under de tidiga åren. I förskolan och
skolan möter så barn ett ojämlikt samhälle, manifesterat i
att de som undervisar, lagar maten och städar skolan till
största delen är kvinnor och att skolcheferna är män. Senare
i livet utgår barnen omedvetet ifrån att det är så ett samhälle
ska se ut, dvs. att män leder verksamheter och bestämmer
och att kvinnor utför och lyder order. Det är viktigt hur
jämställdheten praktiskt hanteras inom skolans väggar. Det
finns också forskningsrapporter som visar att flickor och
pojkar behandlas olika av lärarna. Kunskapen om detta bör
alla lärare få om och om igen för att kunna förändra sina
egna beteenden.
Inom högskolans område finns många rapporter om hur
kvinnor diskrimineras t.ex. vid fördelning av
forskningsanslag. Detta kan bero på att det finns
övervägande män i forskningsråden som fördelar
forskningspengarna. Folkpartiet liberalernas partimotion
stöder att jämställdhetslagen ska omfatta även skolans
område, vilken vi självfallet stöder.
Utöver skolan borde jämställdhetsarbetet omfatta även
sammansättningen av de organ som utses indirekt. Det
gäller den könsmässiga fördelningen i styrelser och
nämnder som är mindra synliga än de direkt politiskt valda
t.ex. statliga organ och styrelser. De senaste uppgifterna
säger att av 123 ordförande i centrala lekmannastyrelser är
endast 14 kvinnor eller att av 334 ordförande i regionala
myndigheters styrelser är 41 kvinnor.
Målet för regeringens jämställdhetsarbete är att det ska
vara minst 30 % kvinnor i statliga styrelser m.m. till 1992.
För att det målet ska nås inom ett år bör intensifierade
insatser genomföras. Detta för att de som har att föreslå
kandidater ska inse att målet inte bara är retoriskt.
Nås inte målet 1992, menar vi att alternativet är att
regeringen bör föreslå tvingande lagstiftning. För oss är
jämställdhet inte en retorisk fråga utan en praktisk. Vi tror
på att både analys och förslag i en styrelse eller nämnd blir
bättre för samhället när både män och kvinnor deltar i det
arbete som leder fram till förslag och beslut.
Jämställdheten bör också omfatta de rådgivande
arbetsgrupper som tillsätts av regeringen. Ett tydligt
exempel på vad vi menar är Folkhälsogruppen som tillsatts
inom socialdepartementet. Gruppen tillsattes med nio
ledamöter och tio experter. Av ledamöterna var två
kvinnor. Av experterna var ingen kvinna. Med andra ord av
landets samlade mänskliga resurser för att ''behandla
tvärsektoriella hälsopolitiska frågor och vara rådgivare till
Hälso- och sjukvårdsberedningen'' fanns det i landet 1990
två kvinnor och 17 män!!! Samma ojämlika sammansättning
gällde för Hälso- och sjukvårdsberedningen med
statsministern som ordförande, åtminstone när den
tillsattes. Frågan om Folkhälsogruppens sammansättning
togs upp i Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1990/91:AU1 sid 19 med anledning av en enskild motion.
Utskottet ansåg i full enighet att det var ''självfallet önskvärt
med en god balans mellan kvinnor och män även i en grupp
av detta slag''. Men ändra på reglerna ville man inte.
Kontentan är att riksdagens målsättning för
jämställdhetsarbetet gäller inte för offentliga, rådgivande
arbetsgrupper. Detta är mycket olyckligt och gör att
riksdagens engagemang för jämställdhetsarbete brister i
trovärdighet. Vi anser att även arbetsgrupper med
rådgivande funktion till myndigheter, regering och riksdag
ska omfattas av riksdagens riktlinjer för
jämställdhetsarbetet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att riktlinjerna för
jämställdhetsarbetet bör gälla även rådgivande
arbetsgrupper och liknande,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
intensifierade insatser för jämställdhet så att målet om
minst 30 % kvinnor i indirekt valda styrelser och nämnder
nås 1992.
Stockholm den 13 mars 1991
Margitta Edgren (fp)
Kjell-Arne Welin (fp)