Utskottet behandlar i detta betänkande 35 motioner om
arbetsmiljöfrågor från den allmänna motionstiden 1990. Med
anledning av motioner från folkpartiet och vänsterpartiet samt
en kommittémotion från moderata samlingspartiet yttrar sig
utskottet i fråga om principerna för arbetsmiljöarbetet.
Utskottet behandlar därefter olika frågor om regeländringar,
arbetarskyddsverket, skyddsombuden, företagshälsovården,
arbetsmiljöfonden, psykosociala frågor, yrkesrelaterade problem
och kvinnors arbetsmiljöproblem. Samtliga motioner avstyrks av
utskottet, främst med hänvisning till den pågående beredningen
inom regeringskansliet av en proposition om arbetslivspolitiken
på grundval av bl.a. arbetsmiljökommissionens förslag.
Till betänkandet har fogats 25 reservationer och 3 särskilda
yttranden.
Motionerna
1989/90:A201 av Elving Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpta regler och bättre övervakning av
ljudnivåerna på diskotek och motsvarande lokaler,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en informationskampanj i skolan om
bullerskador.
1989/90:A203 av Stina Eliasson och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om angelägenheten av bra och riktig belysning
på arbetsplatser samt om forskning om och försöksverksamhet med
ljusterapi.
1989/90:A205 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot mobbning i arbetslivet.
Motiveringen återfinns i motion Ju607.
1989/90:A209 av Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
arbetarskyddsstyrelsen uppdras att utfärda föreskrifter i
enlighet med motionens förslag.
1989/90:A213 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändring av 1 § arbetsmiljöförordningen
enligt de intentioner som anges i motionen.
1989/90:A216 av Maja Bäckström och Johnny Ahlqvist (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om djupare utbildning för samtliga
tillsynsinnehavare avseende innehållet i samtliga
arbetsmiljöavtal.
1989/90:A217 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionens avsnitt 1 och 2 anförts om arbetsmiljöpolitikens
allmänna inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsmiljökommissionens arbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om informativa styrmedel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen (avsnitt 8) anförts om lokal expertis,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om gravida kvinnors rätt till omplacering,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsmiljöfrågor inom den offentliga
sektorn.
1989/90:A218 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder mot mobbning i arbetslivet.
1989/90:A220 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvicksilverdrabbade patienter och
tandvårdspersonal samt amalgamfria kliniker.
1989/90:A234 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta direktiv för att
arbetsplatser blir rökfria.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So434.
1989/90:A236 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts vad gäller en förändrad lagstiftning på
arbetsmiljöns och arbetsrättens område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en kvalificerad majoritet i styrelserna för
arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna samt
ordföranden skall utses av fackförbunden i enlighet med vad som
i motionen anförs,
3. att riksdagen begär att regeringen skall verka för en
utbyggnad av de yrkesmedicinska klinikerna och
företagshälsovården i enlighet med vad i motionen anförts.
1989/90:A238 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av skyndsamma åtgärder för att
förebygga och avhjälpa akuta skador i de tyngsta arbetena inom
sjukvården.
1989/90:A241 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
vid fördelning av pengar ur arbetsmiljöfonden minst 100 milj.
kr. skall avsättas för förebyggande av psykiska arbetsskador,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en åtgärdsplan
utarbetas och verkställs.
1989/90:A243 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående principerna för arbetet med
arbetsmiljöfrågorna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående arbetsmiljöproblemens orsaker och
sociala samband,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av de
sociala orsakssambanden i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående yrkesinspektionens uppgifter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående ansvaret för psykosociala problem på
arbetsplatserna,
6. att riksdagen begär förslag till nya regler för
företagshälsovården i enlighet med vad som i motionen anförts,
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
systemet med skyddsombud och regionala skyddsombud,
8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av
arbetsmiljöfondens verksamhet i enlighet med vad som i motionen
anförts,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till överföring
av medel från Arbetsmiljöfonden till rehabiliteringsinsatser i
enlighet med vad som i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående konsekvensbeskrivningar av de
bestämmelser som utfärdas i enlighet med arbetsmiljölagen.
1989/90:A251 av Ingegerd Sahlström och Lars Svensson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts gällande inrättandet av ett
yrkesinspektionsdistrikt i Hallands län.
1989/90:A256 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen förbjuder ackordslön för förare av transporter på väg
med farligt gods.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T221.
1989/90:A257 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en analys av
ensamarbetets problem och behov av stimulans.
1989/90:A259 av Erik Holmkvist m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om missbruksproblemen på våra arbetsplatser.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So259.
1989/90:A261 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för en bättre uppföljning av
arbetsmiljöbrott.
1989/90:A266 av Gunnar Nilsson och Jan Andersson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av reducering av
handläggningstiderna vid arbetarskyddsstyrelsen vad avser
besvärsprövningen i arbetsmiljöärenden.
1989/90:A269 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att SU-projektet uppföljes genom
att samtliga arbetsplatser med sten- och asbestdamm kontrolleras
vad beträffar utsug, skyddsutrustning och andra riskminimerande
åtgärder,
2. att riksdagen hos regeringen begär att berörda myndigheter
ges i uppdrag att granska om tidigare information om risker och
om möjliga motåtgärder på arbetsplatser med sten- och asbestdamm
är till fyllest och når samtliga ansvariga och anställda,
3. att riksdagen beslutar att ansvariga myndigheter och
ansvariga inom industrier skall se till att alla nödvändiga
motåtgärder mot asbestos och silikos vidtas inom bestämd tid --
bl.a. genom substitutionsprincipen,
4. att riksdagen hos regeringen begär att
"urkundsförfalskningen" i slutrapporten gällande omformulering
och försvagning av den ursprungliga målsättningen (se s.
163--164 i Göran Palms dikt) granskas och, om det visar sig vara
urkundsförfalskning eller annat från allmänhetens intresse
otillbörligt förfarande, leder till vidare åtgärder.
1989/90:A274 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om
behovet och betydelsen av ergonomiska åtgärder på
arbetsplatserna.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So516.
1989/90:A278 av Kersti Johansson och Rosa Östh (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av insatser för stöd till och
finansiering av arbetsmiljöåtgärder i hemtjänsten.
1989/90:A279 av Birger Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbildning i miljökunskap,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kampanj i miljökunskap.
1989/90:A280 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om delning av det nuvarande
yrkesinspektionsdistriktet för Blekinge och Kronobergs län, så
att Blekinge i framtiden kommer att utgöra ett eget distrikt.
1989/90:A289 av Marianne Andersson i Vårgårda och Jan Hyttring
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tandvårdspersonalens
arbetsmiljö.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:So537.
1989/90:A292 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jordbrukarnas psykosociala situation.
1989/90:A296 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar att gränsvärde för buller skall införas
senast före 1993 års utgång med 35 dB(A) på arbetsplatser vilka
i sig inte klassats som särskilt bullriga.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo878.
1989/90:A453 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen och omfattningen av
yrkesinspektionens arbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av internationella initiativ på
arbetsmiljöområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsmiljöfondens roll i skapandet av
framtidens arbetsmiljöer i ett regionalt perspektiv och i
småföretag.
1989/90:A725 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts rörande företagshälsovårdens roll för att
förebygga arbetsskador.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Sf262.
1989/90:A735 av Lars Svensson och Ingegerd Sahlström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vidta åtgärder för att underlätta för
skyddskommittéer och regionala skyddsombud att fullgöra sina
uppdrag.
1989/90:A802 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö.
1989/90:A805 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av forskning kring specifikt kvinnliga
arbetsmiljöproblem,
2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förändrad arbetsorganisation som utgår från
kvinnors sätt att organisera arbetet,
3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behoven av forskning om skiftarbetets effekter på
kvinnor samt arbetsmiljöns effekter på kvinnan och barnet under
graviditeten.
1989/90:A815 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsmiljön och arbetsorganisationen inom
kvinnodominerade yrkesområden.
1989/90:A817 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär att
arbetarskyddsstyrelsen får i uppdrag att sätta in särskilda
resurser för att förebygga skador som enligt tillgänglig
statistik drabbar kvinnor mest.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlade allmänna arbetsmiljöfrågor i sitt
betänkande 1989/90:AU8 med anledning dels av två propositioner,
dels motioner från den allmänna motionstiden 1989. I det nämnda
betänkandet presenterades också andra aktuella arbetsmiljöfrågor
som kunde väntas bli förelagda riksdagens prövning i senare
sammanhang. Utskottet kommer nedan att redovisa arbetsläget
beträffande olika arbetsmiljöfrågor.
Utskottet kan konstatera att riksdagen i enlighet med
förslagen i proposition 1989/90:62 preciserat vissa riktlinjer
för arbetslivsfondens medelsanvändning och medelsförvaltning
m.m. Bidragsgivningens ändamål är fastlagda i lagen (1989:484)
om arbetsmiljöavgift. Bidrag kan ges till
rehabiliteringsåtgärder för anställda med långvarigt nedsatt
hälsa, åtgärder för att nedbringa anställdas sjukfrånvaro samt
sådana arbetsmiljöinvesteringar som inte åligger arbetsgivaren
enligt lag eller författning. I augusti 1990 har
arbetslivsfondens centrala styrelse beslutat om riktlinjer för
organisation, uppgift och arbetsformer för verksamheten. För
bidragsgivningen har nu byggts upp en regional organisation med
styrelser och kanslier i varje län. Ansökningar om bidrag har
börjat komma in från olika arbetsgivare.
Arbetsmiljökommissionen presenterade i juni 1990 sitt
betänkande (SOU 1990:49) Arbete och hälsa. I enlighet med
direktiven har kommissionen låtit kartlägga arbeten som är
utsatta för särskilda hälsorisker. Kommissionen tar i sitt
betänkande upp frågan om ekonomiska styrmedel, individen i
centrum och arbetsgivaransvaret, resurser och aktörer,
partssamarbete, kunskaper om arbetsmiljö m.m. Kommissionens
förslag inbegriper förslag till lagändringar i arbetsmiljölagen,
bl.a. vad gäller arbetsorganisatoriska frågor, internkontroll,
skyddskommitténs deltagande och arbetstagarrollen. Kommissionen
föreslår även en reglering i lagen om allmän försäkring med
syfte att fastslå ramarna för arbetsgivaransvaret samt att
förtydliga den enskilda arbetstagarens rättigheter i
rehabiliteringssammanhang. Som frågor för vidare beredning anger
kommissionen ett system med differentierade avgifter inom
socialförsäkringssystemets ram, bättre samordning mellan
arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen, sanktionssystemet m.m.
Regeringskansliets beredningsarbete med anledning av
arbetsmiljökommissionens arbete och andra utredningar med
anknytning till arbetsmiljöområdet innebär att regeringen avser
att förelägga riksdagen en proposition i februari 1991.
Utskottet har inhämtat att propositionen kommer att omfatta
överväganden på grundval av utredningsbetänkandena
Arbete och hälsa (SOU 1990:49)
Arbetsolycka -- "olycka" eller arbetsmiljöbrott? (SOU 1988:3)
Produktkontroll enligt arbetsmiljölagen, m.m. (Ds 1989:48)
Arbetsmiljöansvar vid projektering, m.m. (Ds 1990:6)
Företagshälsovård i omvandling (Ds 1990:42).
Slutligen skall erinras om att regeringskansliets
beredningsarbete även omfattar arbetslivsforskningen, vilken har
utretts av en särskild utredare. I betänkandet (SOU 1990:54)
Arbetslivsforskning föreslås bl.a. att arbetsmiljöfonden skall
satsa 25 % av sina medel på infrastrukturen vid högskolorna, att
verksamheten vid arbetslivscentrum ombildas från grunden, att
arbetsmiljöinstitutets forskning omorienteras mot
socialpsykologisk och arbetsorgansatorisk forskning m.m. I fråga
om arbetslivsforskningen planeras en proposition till december
1990.
Principer för arbetsmiljöarbetet
I folkpartimotionen A217 och kommittémotionen A243 av Sonja
Rembo m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall ansluta sig till de
principer för arbetsmiljöarbetet som anges i motionerna. Även
yrkandet i partimotionen A236 (vpk) om förändrad lagstiftning på
arbetsmiljöns och arbetsrättens område har en principiell
innebörd.
De huvudlinjer för arbetsmiljöpolitiken som förespråkas i
motion A217 (fp) är en decentralisering som förlägger
tyngdpunkten i arbetet för en bätte arbetsmiljö på det lokala
planet, vilket bl.a. bör gälla om rehabiliteringsverksamheten.
Vidare förordas ett system med ekonomiska styrmedel som skall
avspegla de samhällsekonomiska kostnaderna för brister för
företagets/myndighetens kalkyler och ekonomiska redovisning. För
det tredje framhålls arbetsgivarens ansvar för att initiera
rehabilitering samt undersöka arbetsmiljöns beskaffenhet och
årligen planera, genomföra och redovisa arbetsmiljöåtgärder --
informativa styrmedel. Arbetsmiljökommissionen bör få i uppdrag
att utreda ett system med sådana styrmedel. I sammanhanget
förordas att en försöksverksamhet inleds med personalekonomiska
redovisningar eller bokslut.
Den moderata kommittémotionen A243 påtalar att
ansvarsfördelningen för arbetsmiljöfrågorna är oklar. Som en
viktig princip bör därför framhållas att det primära ansvaret
för arbetsmiljön åvilar arbetsgivaren. Inte minst gäller det om
konflikter uppstår omkring den psykiska arbetsmiljön. Konflikter
av det slaget är yrkesinspektionen mindre lämpad att lösa i den
i övrigt viktiga inspektionsverksamheten för att tillse att
gällande skyddsbestämmelser uppfylls. Motionärerna kritiserar
att läkarna inom företagshälsovården inte får ge sjukvård och
anser att dessa läkare bör kunna behandla företagens anställda
även vid vanliga sjukdomsfall. I fråga om rehabilitering
poängteras försäkringskassornas övergripande ansvar, som
kassorna dock inte haft praktiska förutsättningar att leva upp
till. Resurser för ökade insatser bör kunna säkras genom
ändringar i sjukförsäkringssystemet och arbetsmiljöfondens
uppgifter. Härutöver berör motionärerna arbetsmiljöproblemens
orsaker och samband, och de framhåller därvid behovet av ett
socialt helhetsperspektiv. En utredning bör göras om de sociala
orsakssambanden.
Den ändrade lagstiftning vänsterpartiet förespråkar i motion
A236 innefattar en vidgad stoppningsrätt för skyddsombuden, rätt
till lokala miljöstrejker, förbud mot individuella ackordslöner,
ekonomiska sanktioner mot bristfällig arbetsmiljö genom en
differentierad arbetsgivaravgift, högre företagsbot vid
miljöbrott m.m. Vidare förordar motionärerna möjlighet för alla
anställda till miljöutbildning på betald arbetstid, att
företagen åläggs budgetera ekonomiska resurser för
arbetsmiljöförbättringar och redovisa kostnaderna för
arbetsskador. Slutligen berörs formerna för att genomföra
skyddsronder.
Vid bedömningen av förevarande mera principiellt övergripande
yrkanden såväl som av de konkreta förslagen till
arbetsmiljöförbättrande åtgärder som behandlas i det följande
har utskottet att beakta regeringens deklaration att riksdagen
kommande vinter skall presenteras en ny arbetslivsproposition
grundad på förslagen från arbetsmiljökommissionen och andra
utredningar. Från denna allmänna utgångspunkt gör utskottet
följande överväganden med anledning av de aktuella yrkandena i
partimotionerna från folkpartiet och vänsterpartiet och i den
moderata kommittémotionen.
De tre motionerna representerar skilda synsätt, men i ett
avseende föreligger en enig uppfattning: det starka betonandet
av arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön i vid mening.
Utskottet som har samma mening anser att det är värdefullt att
man på detta sätt har en fast grund att stå på i den kommande
reformeringen av arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena. Om
enighet således synes råda om denna grundläggande princip anser
utskottet dock att man inte i detta sammanhang bör gå närmare in
på hur principen skall utvecklas i bl.a. de avseenden som berörs
i motionerna. De betydelsefulla frågor som har tagits upp i dem
om rehabiliteringsansvar, styrmedel, differentierade avgifter,
skyddsombudens stoppningsrätt, företagshälsovårdens inriktning
m.m. har närmare behandlats i arbetsmiljökommissionens rapporter
och annat utredningsmaterial som har blivit tillgängligt efter
det att motionerna väcktes. Detta material jämte remissopinionen
och regeringens ställningstaganden bör ge riksdagen ett brett
underlag för de fortsatta ställningstagandena till
arbetslivspolitikens inriktning och innehåll. Av detta skäl
föreslår utskottet sammanfattningsvis att de tre motionerna i nu
redovisade delar inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
I folkpartimotionen (A217) ställs härutöver ett yrkande om att
riksdagen skall uttala att arbetsmiljökommissionens förslag
bör remitteras i vanlig ordning och att förslagen bör läggas
fram för bedömning i ett sammanhang. Kommissionens rapporter har
remissbehandlats och kommer att presenteras i den aviserade
propositionen. Motionen påkallar således inte heller i denna del
någon åtgärd från riksdagens sida.
Från centerpartiets sida yrkas i kommittémotion A453 av Börje
Hörnlund m.fl. att riksdagen skall uttala sig för behovet av
internationella initiativ på arbetsmiljöområdet.
Motionärerna anför att Sverige i förhandlingar med EG och genom
EFTA-samarbetet och i andra organ bör finna former som innebär
att arbetsmiljösatsningar inte belastar företagens relativa
konkurrenskraft. Man bör undvika att olika branscher hamnar i
den situationen att brister i arbetsmiljö blir ett
konkurrensmedel.
Även frågor av detta slag har belysts i
arbetsmiljökommissionens arbete, och de kan därför väntas bli
aktualiserade på nytt i det större sammanhang som ovan nämnts.
Med hänvisning härtill och till att det är given utgångspunkt
för svenskt vidkommande att i det internationella samarbetet på
arbetsmiljöområdet hävda en hög ambitionsnivå anser utskottet
att det inte är påkallat för riksdagen att i förevarande
sammanhang för regeringen göra en markering med det i motionen
begärda innehållet. Motionen bör således på denna punkt lämnas
utan åtgärd.
Förslag om regeländringar m.m.
Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i kommittémotion A243 ett
tillkännagivande till regeringen av vad som i motionen anförs om
konsekvensbeskrivning av de tillämpningsbestämmelser som
utfärdas med stöd av arbetsmiljölagen. Motionärerna anser att
myndigheternas normgivning tenderat att bli alltför rikhaltig.
Ett liknande yrkande behandlades av utskottet i betänkandet
1989/90:AU8 (s. 18--19). Utskottet hänvisade i det sammanhanget
till att arbetarskyddsstyrelsen i likhet med andra myndigheter
är skyldig enligt den s.k. begränsningsförordningen (1987:1347)
att utreda tänkbara kostnadsmässiga konsekvenser av planerade
föreskrifter. Därmed ansågs önskemålet om
konsekvensbeskrivningar vara i rimlig mån tillgodosett.
Utskottet vidhåller denna uppfattning. Med anledning av
motionens kritik av arbetarskyddsstyrelsens normgivning vill
utskottet tillägga att arbetsmiljölagen är en s.k. ramlag och
att statsmakterna har förutsatt att lagen skall kompletteras med
styrelsens föreskrifter om de närmare krav som skall uppfyllas i
arbetsmiljöhänseende. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion A243 i nu redovisad del.
Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) föreslår i
motion A213 en begränsning av anmälningsskyldigheten i fråga
om arbetslokaler. Enligt 1 § arbetsmiljöförordningen
(1977:1166) skall arbetsgivaren anmäla till yrkesinspektionen
när lokaler tas i bruk som arbetslokaler. Det gäller både nya
lokaler och lokaler som tidigare använts för annan verksamhet.
Motionärerna anser att anmälan inte skall behöva ske när det,
som ofta är fallet, gäller mindre lokalförändringar och
lokalerna godkänns av skyddsombudet och den berörda
arbetstagarorganisationen.
Den kritiserade bestämmelsen har sin grund i den stora
betydelse det har för en god arbetsmiljö att skyddsfrågorna
beaktas redan vid arbetsplatsernas planering. Yrkesinspektionen
har därvid en viktig uppgift att fylla. Betydelsen av denna
planering understryks av de nya bestämmelser om
arbetsmiljöansvar vid projektering av byggnadsarbete som har
lagts fram i betänkandet Ds 1990:6 i detta ämne. Beredningen av
dessa förslag bör avvaktas innan man överväger lämpligheten av
de förenklingsåtgärder motionärerna förordar. Motion A213
avstyrks därmed.
En bättre uppföljning av arbetsmiljöbrott förordas i
motion A261 av Ove Karlsson m.fl. (s) mot bakgrund av att enligt
motionärerna en anmärkningsvärt låg andel polisanmälda
arbetsolyckor leder till åtal. Som åtgärder föreslås bl.a. att
arbetsmiljöbrotten ägnas mer tid i polisutbildningen och att
rikspolisstyrelsens handledning för att utreda sådana brott
också följs.
Utökad undervisning om arbetsmiljöbrott i polisutbildningen
föreslås av arbetsolycksutredningen (betänkande SOU 1988:3),
varvid utredningen förutsätter att information om den ovannämnda
handledningen från rikspolisstyrelsen skall ingå i
undervisningen. De i motionen berörda frågorna är således redan
aktualiserade i regeringens kansli. Med hänsyn härtill och då
utskottet utgår från att regeringens ställningstagande till
utredningsförslaget redovisas i den kommande
arbetslivspropositionen är det inte påkallat med någon åtgärd
med anledning av motionen, som på grund härav avstyrks.
Maja Bäckström och Johnny Ahlqvist (båda s) förordar i motion
A216 utbildning om arbetsmiljöavtalen för
arbetarskyddsverkets tillsynspersonal på grund av bristande
kunskaper om avtalen hos de lokala parterna. Detta leder i sin
tur till att man kan befara "att det lokala skyddsarbetet
fungerar dåligt ute i arbetslivet. Detta gäller såväl stora som
små arbetsplatser."
Utbildningsbehovet på arbetsmiljöområdet har granskats av
arbetsmiljökommissionen, som dock inte berört den av
motionärerna anlagda aspekten. Utskottet anser att det i första
hand måste vara de avtalsslutande parternas sak att se till att
träffade avtal kommer i praktisk tillämpning. Utskottet utgår
vidare från att den ökade uppmärksamhet som nu och framdeles
kommer att ägnas arbetslivsfrågorna kommer att medföra en
aktivering av det lokala skyddsarbetet. Av de nu nämnda skälen
avstyrker utskottet att riksdagen vidtar någon åtgärd med
anledning av motionen.
Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp) yrkar i motion A274 på
ett tillkännagivande till regeringen om behovet av ergonomiska
åtgärder på arbetsplatserna med hänsyn till att redan en
måttlig belastning kan leda till tecken på muskelfiberskada.
Belastningsskadorna och behovet att komma till rätta med dem
genom bl.a. ergonomiska åtgärder av olika slag tillhör de
senaste årens mest debatterade arbetsmiljöfrågor. Det kan därför
inte anses påkallat med ett allmänt uttalande till regeringen i
enlighet med förslaget i motionen, som därmed avstyrks av
utskottet.
Slutligen i detta avsnitt tar utskottet upp yrkandena i motion
A279 av Birger Andersson (c) om utbildning i miljökunskap
och en kampanj i samma ämne. Motionären vill att i
grundutbildningen för all lärarpersonal (förskollärare,
grundskollärare m.fl.) skall ingå utbildning i vad han kan
kallar vardagsnära miljökunskap.
Förslag till fortbildning för lärare i miljökunskap och om
naturresursområdet behandlades i våras av utbildningsutskottet
(1989/90:UbU12 s. 6) med anledning av två motioner (s resp.
vpk). Motionerna ledde inte till någon riksdagens åtgärd. En
begäran i vpk-motionen 1989/90:Jo879 att regeringen skall
redovisa hur ämnet miljökunskap tillgodoses i dagens utbildning
behandlas i höst av jordbruksutskottet i betänkandet
1990/91:JoU7. Vad gäller yrkandet om miljökampanj hänvisar
utskottet till vad miljö- och energiministern anfört i 1990 års
budgetproposition (bilaga 16 s. 95) om att naturvårdsverket
arbetar med en bred miljöinformation i syfte att genom större
kunskaper om miljöproblemen och betydelsen av att lösa dem
åstadkomma en miljöanpassad utveckling i samhället. Med
hänvisning till denna redovisning för de aktuella
frågornas behandling i andra sammanhang är utskottet för sin del
inte berett att föreslå något initiativ med anledning av motion
A279 utan avstyrker den i de nu behandlade delarna.
Arbetarskyddsverket
De båda kommittémotionerna A243 (m) och A453 (c) för fram
synpunkter på inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet.
I den moderata kommittémotionen framhålls
inspektionsverksamheten som särskilt viktig och att den därför
bör prioriteras. Med nuvarande ordning, fortsätter motionärerna,
måste yrkesinspektionen vid sina besök ta ställning till interna
konflikter som anses skapa en skadlig psykisk miljö.
Lagstiftning och ingrepp från yrkesinspektionen är dock
olämpliga medel för att skapa bättre psykiska miljöer.
Uppkommande problem bör i första hand lösas av företagsledning
och de anställda med hjälp av företagshälsovården. Motionärerna
anser att det bör utredas om arbetsmiljölagen bör ändras på
denna punkt.
I centerns kommittémotion uttalas att yrkesinspektionen bör
flytta fram positionerna i sitt arbete med spetsen riktad mot de
nya, svåra arbetsmiljöerna. Som exempel på sådana anges vård-
och omsorgsarbete, bildskärmsarbete och arbete i jord och skog.
Inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet har tagits upp
till ingående diskussion i 1989 och 1990 års budgetpropositioner
vid behandlingen av anslagsframställningarna till
arbetarskyddsverket. De föredragande statsråden har gjort
bestämda uttalanden om en målmedveten planering och prioritering
och om att yrkesinspektionens besöksverksamhet skall leda till
uppföljbara krav på arbetsmiljöförbättringar. Dessa
effektivitetskrav har godtagits av utskottet (senast
1989/90:AU12 s. 7).
Arbetsmiljökommissionen anser att den rådgivande verksamhet
inspektionen hittills bedrivit gentemot företagen bör stå
tillbaka för en renodlad inspektionsverksamhet. Nya och ändrade
krav kommer att ställas på inspektionen vid genomförande av
kommissionens förslag beträffande ekonomiska styrmedel m.m.
När det gäller uppslaget i den moderata kommittémotionen att
eventuellt lagfästa arbetsgivarnas ansvar för den psykiska
arbetsmiljön kan påpekas att arbetsmiljökommissionen har
föreslagit en ny paragraf i arbetsmiljölagen som skall fastslå
arbetsgivarnas ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete i
företagen. I anslutning till det förslaget understryker
kommissionen kraftigt att "arbetsmiljöarbetet måste utgå från en
helhetssyn som vidgas till att också i praktiken omfatta
psykiska och organisatoriska frågor".
Inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet under
innevarande budgetår är, som framgår av det ovan anförda,
fastlagd genom de i budgetpropositionen uppdragna, av riksdagen
godtagna riktlinjerna. I fråga om de förslag till den mer
långsiktiga inriktningen av verksamheten som skisseras i de båda
kommittémotionerna noterar utskottet den överensstämmelse som
finns i synsättet, att det är inspektionsverksamheten som bör
skjutas fram, dvs. yrkesinspektionens myndighetspräglade
uppgifter. Mer generella överväganden från riksdagens sida om
verksamhetsinriktningen bör dock anstå till ställningstagandena
till regeringens förslag i den kommande propositionen om
arbetslivspolitiken. Utskottet föreslår därför inte någon åtgärd
med anledning av motionerna A243 (m) och A453 (c).
Gunnar Nilsson och Jan Andersson (båda s) vill i motion A266
att riksdagen skall uttala sig för en snabbare handläggning av
besvärsärenden i arbetarskyddsstyrelsen. I de fall
arbetsgivarna överklagar förelägganden eller förbud som meddelas
av yrkesinspektionen, anför motionärerna, tar handläggningen hos
styrelsen enligt arbetstagarparten alltför lång tid.
Föreligger problem av det slag motionärerna gör gällande bör
de lösas internt genom att arbetstagarföreträdarna i styrelsen
tar upp saken med verksledningen. Utskottet avstyrker alltså ett
ingripande från riksdagens sida med anledning av motionen.
Vänsterpartiet yrkar i partimotionen A236 på kvalificerad
majoritet för fackförbunden vid sammansättningen av
arbetarsskyddsstyrelsen och yrkesinspektionsnämnderna.
Fackförbunden bör dessutom utse ordförandena i styrelsen och i
nämnderna.
Arbetarskyddsstyrelsens styrelse består av elva ledamöter med
generaldirektören som ordförande. Av ledamöterna utses fyra på
förslag av arbetstagarnas huvudorganisationer (två på förslag av
LO, en på förslag av TCO och en på förslag av SACO). I
yrkesinspektionsnämnderna, som också har elva ledamöter, är
tillsynsdirektören ordförande. Av ledamöterna utses fem av
arbetstagarsidan (tre på förslag av LO, en efter förslag av TCO
och en efter förslag av SACO).
Den i motionen föreslagna åtgärden är enligt utskottets
uppfattning inte ägnad att gagna den partssamverkan som
arbetsmiljöarbetet bygger på. Yrkandet avstyrks.
Yrkesinspektionsdistrikten sammanfaller i regel med länen. I
några fall bildar dock två län ett distrikt. Så är fallet med
Kalmar och Gotlands län, Kronobergs och Blekinge län,
Kristianstads och Malmöhus län, Hallands och Göteborgs och Bohus
län samt Västernorrlands och Jämtlands län.
Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) yrkar i motion A280 att
Blekinge län skall bilda eget yrkesinspektionsdistrikt, och
Ingegerd Sahlström och Lars Svensson (båda s) yrkar i motion
A251 att Hallands län skall utgöra eget distrikt.
Vid tidigare behandling av liknande förslag har invänts att
yrkesinspektionens distrikt bör ha en viss storlek för att kunna
skaffa och vidmakthålla erforderligt expertkunnande. Därtill
kommer att de effektivitetsvinster motionärerna anser sig vinna
med förslaget får vägas mot att arbetarskyddsverkets resurser
får omfördelas för att täcka administrationskostnaderna för att
bygga upp två nya distriktskanslier. Utskottet är tveksamt till
om detta är till nytta för tillsynsverksamheten och avstyrker
därför motionerna.
Skyddsombuden
Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i kommittémotion A243 en
utredning om systemet med skyddsombud och regionala
skyddsombud. Det nuvarande systemet sägs ha utformats utifrån
förutsättningarna i de stora industriföretagen men kan knappast
sägas fungera i många andra branscher, bl.a.
serviceverksamheten. Nya former för kontroll av arbetarskyddet
kan därför vara mer ändamålsenliga.
Arbetsmiljökommissionens förslag lägger, som tidigare sagts,
ett ökat arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar på
arbetsgivarna. Förslagen berör också ansvarsfrågor för de
enskilda arbetstagarna, för skyddsombuden och för de lokala
fackliga organisationerna. Detta är frågor som först bör
övervägas av statsmakterna innan man tar ställning i sak till
behovet av ytterligare utredningar om skyddsombuden. Utskottet
avstyrker följaktligen det utredningsinitiativ som begärs i
motionen.
Lars Svensson och Ingegerd Sahlström (båda s) hemställer i
motion A735 om ett tillkännagivande till regeringen om behovet
av åtgärder till stöd för skyddskommittéer och regionala
skyddsombud i syfte att få till stånd en bättre fungerande
arbetarskyddsfunktion.
Förslagen från arbetsmiljökommissionen får sammantagna anses
ha det av motionärerna angivna syftet. I avvaktan på prövningen
av kommissionens förslag bör någon åtgärd inte vidtas med
anledning av motionen, som alltså avstyrks.
Företagshälsovården
Folkpartiet vänder sig i motion A217 mot tanken att påskynda
utbyggnaden av företagshälsovården genom ett lagfäst
obligatorium. I stället bör uppdras åt arbetsmiljökommissionen
att alternativt pröva modeller som innebär att företag kan
anlita en partsneutral lokal expertis för sitt
arbetsmiljöarbete utan fullständig anknytning till
företagshälsovården.
Den arbetsgrupp som sett över 1986 års
företagshälsovårdsreform har i sitt betänkande bestämt avrått
från att tillgripa lagstiftning för att tvinga fram anslutning
till företagshälsovården. Utredningen föreslår i stället ändrade
bidragsregler för att stimulera till anslutning av de företag
som fortfarande står utanför företagshälsovården. Huvudsakligen
är det småföretag. Det obligatorium motionärerna befarar synes
mot denna bakgrund för dagen inte vara aktuellt. Med hänsyn
härtill och till att företagshälsovårdens verksamhetsformer och
utbud av tjänster bör prövas i samband med statsmakternas
ställningstagande till arbetsgruppens förslag avstyrks motion
A217 i denna del.
Vpk förespråkar i motion A236 att regeringen skall få i
uppdrag att verka för en utbyggnad av yrkesmedicinen och
företagshälsovården.
Den fortsatta utbyggnaden av företagshälsovården är själva
kärnfrågan för det nyssnämnda utredningsarbetet. I väntan på
regeringens ställningstagande till utredningsförslagen saknas
anledning för riksdagen att avge den meningsyttring som begärs i
motionen, som sålunda avstyrks i den aktuella delen.
Sonja Rembo m.fl. (m) kritiserar i kommittémotion A243
reglerna för förebyggande vård och sjukvård inom
företagshälsovården. Reglerna innebär, säger motionärerna att
företagshälsovården har till uppgift att förebygga arbetsskador
och att behandla och rehabilitera arbetsskadade.
Företagshälsovårdens läkare skulle dock kunna utnyttjas bättre
om de får ta emot patienter vid akuta sjukdomstillstånd.
Företagsläkaren borde få bli en husläkare för de anställda.
Motionärerna föreslår att det uppdras åt regeringen att efter
utredning lägga fram förslag till ändrade statsbidragsregler i
enlighet med det anförda.
Avvägningen av förebyggande och sjukvårdande insatser inom
företagshälsovården diskuterades utförligt av 1976 års
företagshälsovårdsutredning och i proposition 1984/85:89 med
förslag till bl.a. nu gällande statsbidragsregler. Saken har
tagits upp på nytt till överväganden i den nya
företagshälsovårdsöversynen. Motionärernas yrkande om utredning
är alltså redan tillgodosett. Ett ställningstagande i sakfrågan
bör även i detta fall anstå i avvaktan på den fortsatta
beredningen av utredningens förslag. Motionen bör således i
föreliggande del inte leda till någon åtgärd.
Karin Israelsson m.fl. (c) föreslår i motion A725 ett
tillkännagivande till regeringen om sjukanmälningar till
företagshälsovården för att underlätta för denna att snabbt
komma in med förbättringar som förebygger ytterligare
arbetsskadefall.
Utskottet ställer sig tveksamt till tanken att
försäkringskassorna skall delge företagshälsovården inkomna
sjukanmälningar. Det förefaller vara smidigare om uppgifter om
sjukfrånvaro -- i den utsträckning det anses lämpligt och
behövligt -- utväxlas direkt mellan företag och
företagshälsovård. Utskottet avstyrker därmed det i motionen
begärda tillkännagivandet.
Arbetsmiljöfonden
Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i motion A243 en utredning om
arbetsmiljöfonden. Vad motionärerna ifrågasätter är
användningen av fondmedel för utbildning och information på
medbestämmandeområdet. De anser att medlen för ändamålet i
stället bör ställas till försäkringskassornas förfogande för att
rehabilitera arbetsskadade.
Vidare föreslår Claes Roxbergh m.fl. (mp) i motion A241 att
minst 100 milj.kr. av arbetsmiljöfonden skall få tas i anspråk
till informationsinsatser för att förebygga psykiska skador i
enlighet med en av regeringen utfärdad åtgärdsplan.
I samband med 1976 års medbestämmandereform bestämdes att
staten skulle finansiera utbildning och information om reformen
riktad till arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna och
deras medlemmar. Finansieringen skedde första åren över
statsbudgeten. Sedan år 1981 bekostas utbildningen och
informationen av medel från arbetsmiljöfonden, som i sin tur
byggs upp av medel från arbetarskyddsavgiften. Av fondmedlen
avsätts sedan år 1981 30 % till utbildning och information om
MBL. Som exempel kan här nämnas att arbetsmiljöfondens kostnader
under budgetåret 1988/89 uppgick till totalt 650 milj.kr., varav
196 milj.kr. belöpte på information och utbildning om MBL.
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag åt
arbetsmiljökommissionen gjort en granskning av de s.k.
MBL-medlen samt de medel arbetsmiljöfonden betalar ut för
utbildning och information på arbetsmiljöområdet. Båda
bidragsändamålen är fastlagda i 4 kap. 8 § lagen (1981:691) om
socialavgifter.
När det gäller MBL-medlen föreslår RRV i sin rapport i maj
1990 två huvudalternativ till den nuvarande modellen för
medelsfördelning. Det ena är ett
besparings/omprioriteringsalternativ och innebär att resurserna
för utbildning och information om MBL slopas eller delvis
omprioriteras samtidigt som arbetarskyddsavgiften sänks. Det
andra är ett decentraliseringsalternativ som innebär att
MBL-utbildningarna fortsätter men besluten om resurserna läggs
på de lokala facken på arbetsplatserna.
Arbetsmiljöfondens framtida verksamhet berörs härutöver av de
i betänkandet (SOU 1990:54) Arbetslivsforskning -- inriktning,
organisation, finansiering framlagda förslagen till delvis
ändrade förutsättningar för verksamheten.
Av redogörelsen ovan framgår att yrkandet i den moderata
kommittémotionen A243 om utredning av arbetsmiljöfonden är
tillgodosett. När det gäller frågan om den fortsatta
användningen av MBL-medlen bör regeringens ställningstagande
avvaktas. Utskottet utgår från att saken övervägs i den blivande
propositionen om arbetslivspolitiken.
Uppslaget i samma motion att till rehabilitering använda medel
från arbetsmiljöfonden och från sjukförsäkringen har enligt
utskottets mening inte längre aktualitet. Efter det att motionen
väcktes har riksdagen med anledning av proposition 1989/90:62
fastställt riktlinjer för användningen av den nya
arbetslivsfonden. Därmed står nya, stora resurser till
förfogande för rehabilitering. Motionens syfte i denna del har
vidare tillgodosetts genom att möjligheter öppnats för
försäkringskassorna att köpa rehabiliteringstjänster av
sjukförsäkringsmedel intill ett årligt belopp om 500 milj.kr.
De i motion A241 (mp) avsedda insatserna för att förbättra den
psykiska arbetsmiljön ses av motionärerna som en form av
förebyggande sjukvård. Utskottet delar denna uppfattning och
anser att informationsinsatser av det aktuella slaget ligger väl
till för företagshälsovården att bedriva. Något extra ekonomiskt
stöd härför bör dock inte utgå vid sidan av det betydande årliga
statsbidrag som redan kommer företagshälsovården till del.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A241 och A243,
den sistnämnda i den här behandlade delen.
Centern berör i kommittémotion A453 frågan om användning av
medlen ur arbetsmiljöfonden. Av motionstexten framgår att det är
arbetslivsfonden som avses. Motionärerna framhåller att en
prioritering bör göras av yrkesområden med hög andel skador och
olycksfall. Stor hänsyn måste också tas till att framtida
arbetsplatser och arbetsmiljöer byggs ut över hela landet,
varvid småföretagen bör ges speciellt företräde.
För bidragsprövningen har byggts upp en regional organisation,
med styrelser och kanslier i varje län. Med denna regionala
anknytning har statsmakterna velat tillskapa ett regionalt
inflytande över bidragsgivningen och säkerställa att denna
bedrivs nära de berörda arbetsplatserna. Om man så vill kan man
se detta som en administrativ åtgärd för att åstadkomma en
fördelning av fondmedlen över hela landet.
Då det sedan gäller bidragsgivningens ändamål erinrar
utskottet om att dessa är fastlagda i lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift. Enligt lagen får bidrag ges för
1) utgifter för rehabiliteringsåtgärder för anställda med
långvarigt nedsatt hälsa,
2) utgifter för att nedbringa anställdas frånvaro,
3) utgifter för arbetsmiljöinvesteringar i den mån det inte
enligt lag eller författning åligger arbetsgivaren att göra
sådan investering.
Bidragsändamålen har -- inom de i lagen ovan angivna ramarna
-- preciserats genom de riktlinjer för användningen som
riksdagen antog i enlighet med förslagen i proposition
1989/90:62. När det gäller åtgärderna för stöd till
rehabilitering och arbetsanpassning kan uppenbarligen
åtskillnad inte göras mellan stora och små företag, eftersom det
här är fråga om individinriktade insatser. I fråga om stöd till
arbetsmiljöförbättrande insatser anser utskottet att vid en
konkurrens om medelstilldelningen bör företräde ges åt projekt
som bäst fyller syftet att leda till förbättringar av
arbetsmiljön. Utskottet ser det som positivt om
arbetslivsfondens verksamhet leder till att småföretagen
engageras aktivt i arbetet på att förbättra arbetsmiljön. Det
skulle dock strida mot lagstiftningens syfte om det är
motionärernas tanke att omgestalta arbetslivsfonden till en form
av allmänt småföretagarstöd. Utskottet vill inte föreslå ett
initiativ till lagändring av denna innebörd och avstyrker därför
det nu behandlade yrkandet i motion A453.
Psykosociala frågor
Den tidigare arbetarskyddslagen var främst inriktad på att
undanröja arbetsmiljöproblem av tekniskt, fysikaliskt eller
kemiskt slag. Med tillkomsten år 1977 av den nu gällande
arbetsmiljölagen erkändes problem av ett annat slag, de
psykosociala. Till sådana problem brukar hänföras
organisatoriska och sociala förhållanden på arbetsplatsen, t.ex.
arbetsuppgifternas innehåll och möjligheterna till kontakt,
samarbete, inflytande och personlig utveckling.
Arbetsorganisationen inom den offentliga sektorn behandlas
som problem i folkpartiets partimotion A217 och i den moderata
kommittémotionen A243. Arbetssituationen sägs i hög grad vara
påverkad av att besluten om verksamheten fattas långt från
arbetsplatserna utan att vara relaterade till de anställdas
insatser. Mot den bakgrunden förespråkar motionärerna en
decentralisering med ökad tilltro till personalens förmåga att
fatta egna beslut och med möjlighet till återkoppling och eget
ansvar. I folkpartimotionen tilläggs behovet att skapa ett
bättre system för belöningar och uppskattning av goda insatser
samt av att stimulera och understödja personlig utveckling.
Motionerna tar upp problem av samma slag som utskottet nyligen
har behandlat från personalpolitiska synpunkter i betänkandet
1990/91:AU7. I det betänkandet konstaterade utskottet med
anledning av den då föreliggande folkpartimotionen 1989/90:A601
-- till vilken den nu aktuella folkpartimotionen A217 hänvisar
-- att de framförda kraven ligger i linje med den pågående
utvecklingen och att med direktiven till den nu pågående
översynen av lagen om offentlig anställning ytterligare steg tas
i den riktning motionärerna efterlyser. Någon åtgärd från
riksdagens sida var därför inte påkallad.
Utskottet vill vidare hänvisa till att ett nytt
arbetsmiljöavtal på det statliga området träffades förra året. I
de partsgemensamma värderingar som inleder avtalet uttalas
följande:
När de anställda ges möjlighet att påverka sin arbetssituation
och utvecklas efter sina förutsättningar, att känna gemenskap
med arbetskamrater och ta ansvar för sina egna och andras
arbetsförhållanden bidrar detta till en god arbetsmiljö.
För egen del vill utskottet tillfoga att utskottet delar
motionärernas uppfattning att de frågor som har med
arbetsorganisationen att göra bör spela en växande roll i
arbetsmiljöarbetet. Även arbetsmiljökommissionen tillmäter
frågor av det slaget en stor vikt. I första hand är det
arbetsgivarnas sak att se till att arbetet bedrivs effektivt och
på ett sätt som arbetstagarna upplever som meningsfullt och
utvecklande. För detta arbetsgivaransvar talar i fråga om den
offentliga sektorn även att det är svårt för utomstående
tillsynsorgan att från arbetsmiljösynpunkt angripa
arbetsorganisatoriska brister, eftersom de offentliga
verksamheterna ofta är reglerade i lag eller författning som
huvudmannen inte råder över. Därtill kommer att verksamheterna
är finansierade via budgetar som beslutas i demokratisk ordning
av riksdagen eller kommunala organ.
Det är för tidigt att bedöma om behandlingen av
arbetsmiljökommissionens förslag till åtgärder för att öka
trycket på arbetsgivarna att leva upp till sitt
arbetsmiljöansvar kan leda till en vidgad medvetenhet hos de
offentliga arbetsgivarna om problem av de slag som aktualiserats
i de båda motionerna. Oavsett resultatet av kommissionens
förslag utgår utskottet från att det pågående förnyelsearbetet
inom den offentliga sektorn iakttar intentionerna i det nya
statliga arbetsmiljöavtalet. Detta bör innebära att även
arbetsmiljöfaktorer av det slag som exemplifieras i motionerna
blir uppmärksammade.
Utöver de ovan gjorda uttalandena anser sig utskottet inte
vilja föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna A217 och
A243 i de föreliggande delarna.
Med hänvisning till att mobbning på arbetsplatserna på
senare tid har blivit ett alltmer uppmärksammat problem yrkar
centerpartiet i partimotion A205 att det skall uppdras åt
arbetsmiljökommissionen att kartlägga mobbningens omfattning.
Även Martin Olsson (c) anser i motion A218 att mobbningen bör
uppmärksammas av kommissionen. Motionären föreslår vidare stöd
till forskning vid arbetsmiljöinstitutet, att utbildning ordnas
för arbetsledare och fackliga förtroendemän m.fl. Det bör vara
regeringens sak att bedöma vilka samhälleliga insatser som bör
göras i kampen mot mobbning på arbetsplatserna.
Sonja Rembo m.fl. (m) uttalar i kommittémotion A243 att det
huvudsakliga sättet att angripa problemen bör vara genom
åtgärder inom företagen.
Utskottet anser liksom motionärerna att man skall se
allvarligt på den vuxenmobbning som förekommer i arbetslivet.
Det ligger ett stort ansvar på arbetsgivare, facket och
arbetskamrater att motverka sådant psykiskt våld närhelst det
uppkommer.
Mobbning har inte behandlats närmare i
arbetsmiljökommissionens huvudbetänkande, men utskottet tar för
givet att detta angelägna arbetsmiljöproblem kommer att
aktualiseras på nytt vid den kommande behandlingen av
arbetslivspolitiken i stort. Med anledning av vad som sägs i
motion A218 om forskning m.m. vill utskottet tillägga följande.
Vid arbetsmiljöinstitutet bedrivs i samarbete med
Praktikertjänst AB ett fyraårigt forskningsprojekt om psykiskt
våld och vuxenmobbning. Projektet avslutas i december 1991. Även
vid Göteborgs universitet (psykologiska institutionen) bedrivs
forskning om mobbning. Den partssammansatta statens
arbetsmiljönämnd har i år för statsförvaltningen presenterat ett
policydokument om mobbning benämnt Social utstötning på
arbetsplatsen. Detta dokument anses vara det första i sitt slag
i ämnet. Av de fackliga huvudorganisationerna har TCO några år
tidigare gett ut en uppmärksammad skrift ("Den första stenen",
1987).
Önskemålen i motionerna A205 (c) och A218 (c) om uppdrag åt
arbetsmiljökommissionen saknar numera aktualitet eftersom
kommissionens arbete är avslutat sedan i somras. Inför den
förestående prövningen av arbetslivspolitiken anser utskottet
det inte heller meningsfullt att överväga initiativ till ett
nytt utredningsarbete. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt
anförts om vuxenmobbning bör motionerna A205, A218 och A243, den
sistnämnda i nu aktuell del, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Kersti Johansson och Stina Gustafsson (båda c) yrkar i motion
A292 att det skall göras en analys av jordbrukarnas
psykosociala situation. Motionärerna anför att lantbruket i
dag är ett utpräglat ensamarbete. Det sociala nätverket glesas
ut kraftigt. Dessutom har försämrad lönsamhet och andra
ekonomiska bekymmer tilltagit. I miljödebatten har allmänhet och
massmedia ofta intagit en negativ hållning till det svenska
lantbruket. Överproduktionen av vissa jordbruksprodukter har
varit en belastning, och ökad konkurrens från Europamarknaden
skapar stor osäkerhet inför 1990-talet.
Utskottet har förståelse för om lantbrukarna mot bakgrund av
de i motionen angivna faktorerna upplever sin situation som
pressad. Dessa faktorer anknyter dock, som utskottet ser det,
väsentligen till de allmänna ekonomiska villkoren för den
svenska jordbruksnäringen. Utskottet erinrar om att de
ekonomiska ramarna för det svenska jordbruket innefattas i de
riktlinjer för livsmedelspolitiken som riksdagen antog i våras.
Det är för tidigt att dra några slutsatser av effekterna av
detta beslut i de hänseenden motionärerna har berört.
Bedöms ändå av lantbrukarna själva en från psykosociala
utgångspunkter gjord analys av deras situation som angelägen
ifrågasätter utskottet om inte en sådan kartläggning med fördel
kan utföras inom jordbrukets föreningsrörelse och dess
expertorgan på området -- Lantbrukshälsan.
På de ovan angivna grunderna biträder utskottet inte tanken på
ett i offentlig regi utfört utredningsarbete såsom begärs i
motionen, utan denna avstyrks av utskottet.
Erik Holmkvist m.fl. (m) föreslår i motion A259 ett
tillkännagivande till regeringen av vad som anförts i motionen
om missbruksproblem på arbetsplatserna. Den dolda
alkoholismen skapar allt fler skador och olyckor. De som är
arbetskamrater måste därför oftare och snabbare än nu sker ta
upp dessa problem, framhåller motionärerna, som tillägger att
det är en falsk solidaritet att låta en missbrukande kamrat
fortsätta sitt missbruk på den gemensamma arbetsplatsen.
Som framhålls i motionen är det för arbetsgivare, facket och
arbetskamraterna en viktig uppgift att medverka till färre
missbruksproblem på våra arbetsplatser. Utskottet instämmer
också i betydelsen av en kamratstödjande verksamhet på
arbetsplatserna. Åtskilligt görs sedan länge för att stärka och
underlätta sådan verksamhet, bl.a. från de fackliga
organisationernas sida. Samtidigt får man ha klart för sig att
det här är fråga om en ömtålig, krävande och stundom också
otacksam uppgift.
Utskottet -- som alltså instämmer med motionärerna i
betydelsen av insatser från skyddsombudens, fackets och övriga
arbetskamraters sida -- vill dock samtidigt understryka att när
det gäller missbruksproblem liksom andra arbetsmiljöproblem så
är det arbetsgivarna, cheferna och arbetsledarna som primärt har
ansvaret att ta itu med uppkommande problem. Vad nu sagts är
uttryck för väl etablerade uppfattningar. Därför är det inte
motiverat att delge regeringen dessa med anledning av motion
A259 gjorda uttalanden. Utskottet anser för den skull att
motionen bör lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.
Claes Roxbergh m.fl. (mp) hemställer i motion A234 om ett
uppdrag till regeringen att utarbeta direktiv så att
arbetsplatser blir rökfria.
Förslag som leder till inskränkningar i tobaksrökning på
arbetsplatserna har lagts fram av tobaksutredningen
(betänkande SOU 1990:29). Mot den bakgrunden är det inte
aktuellt för riksdagen att överväga ett initiativ i frågan, utan
regeringens proposition med anledning av utredningsförslaget bör
avvaktas. Motionen avstyrks sålunda.
Stina Eliasson och Ingbritt Furhammar (båda c) vill i motion
A203 att riksdagen skall göra ett uttalande om angelägenheten av
bra och riktig belysning på arbetsplatserna.
Utskottet har samma uppfattning som motionärerna. Inte minst
på detta område kan yrkesinspektionen och en väl utbyggd
företagshälsovård göra viktiga insatser. Något behov av ett
riksdagens uttalande i ämnet kan dock inte anses föreligga.
Vidare vill motionärerna att riksdagen skall uttala sig om
forskning och fortsatta försök med ljusterapi. De syftar på den
intressanta forskning som pågår vid S:t Görans sjukhus i
Stockholm med ljusterapi i stället för psykofarmaka som åtgärd
mot vissa typer av depressioner. Utskottet anser att vad
motionärerna anfört inte ger tillräckligt underlag för att
bedöma i vad mån det är påkallat för staten att gå in med
särskilda ekonomiska insatser och är därför inte heller i denna
del berett att föreslå något initiativ med anledning av
motionen.
Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) kräver i motion A269 åtgärder
mot asbestos och silikos. Motiveringen utgörs av text ur
författaren Göran Palms Sverige en vintersaga (1985).
Motionärerna begär bl.a. en uppföljning av det s.k.
silikosuppföljningsprojekt som bedrevs i arbetarskyddsstyrelsens
regi under 1970-talet och början av 1980-talet.
När det gäller användning av kvarts -- som kan leda till
silikos (stendammlunga) -- har arbetarskyddsstyrelsen utfärdat
nu gällande föreskrifter år 1983. Föreskrifterna innefattar
bl.a. kontinuerlig kontroll av luftföroreningar på arbetsplatser
med kvartshaltigt damm och medicinsk kontroll av dem som
sysselsätts i sådant arbete. Det är ett allmänt krav att
kvartshaltigt material som vid hantering kan medföra risk för
ohälsa skall om möjligt bytas ut mot ofarligt eller mindre
farligt material.
I fråga om asbest och asbesthaltigt material är huvudregeln
enligt arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter från år 1986 ett
principiellt förbud mot användning. Skall sådant material ändå
användas, bearbetas eller behandlas krävs i varje särskilt fall
tillstånd av arbetarskyddsstyrelsen.
Utskottet är inte berett att med anledning av motionen ta
initiativ till hårdare skyddsföreskrifter mot användning av
asbest- och kvartsmaterial utan avstyrker med det anförda motion
A269.
Elving Andersson (c) anför i motion A201 om bullerfrågor
att allt fler ungdomar i dag har hörselskador. Bidragande
orsaker är den mycket höga ljudnivån vid rockkonserter och
diskotek etc. Ur arbetsmiljösynpunkt krävs det skärpta regler
och bättre övervakning av ljudnivån i sådana lokaler enligt
motionären. I förebyggande syfte på lång sikt behövs vidare en
informationskampanj i skolan om freestyleapparater och
bullerskador.
I motion A296 begär Roy Ottosson m.fl. (mp) att riksdagen
beslutar om nytt gränsvärde för buller -- nämligen 35 dB(A) på
arbetsplatser vilka i sig inte klassats som särskilt bullriga.
Detta gränsvärde föreslås införas före 1993 års utgång.
Utskottet har i sitt betänkande 1989/90:AU8 från föregående år
utförligt behandlat arbetsgången för att sätta hygieniska
gränsvärden. Med hänsyn till vad som därvid framkommit om kraven
på arbetsproceduren för att ta fram gränsvärden ställer sig
utskottet avvisande till det förslag till handläggning som
framförs i motion A296 (mp).
Föreskrifter om buller finns i arbetarskyddsstyrelsens
kungörelse AFS 1986:15. Om bullerexponeringen överstiger 85 dB i
ekvivalent ljudnivå under en typisk arbetsdag föreskrivs att
åtgärder skall vidtas för att minska exponeringen. För detta
ändamål skall ett tidsplanerat åtgärdsprogram utarbetas och
dokumenteras. Arbete i dansrestauranger och diskotek nämns i
kommentaren till föreskrifterna.
För arbetsmiljökommissionens räkning har
arbetarskyddsstyrelsen utarbetat en rapport Utvärdering av
åtgärder inom bullerområdet (oktober 1989). Syftet har varit att
utvärdera effekterna av olika insatser som gjorts på
bullerområdet och att redovisa erfarenheterna av
åtgärdsplanerna. Sammanfattningsvis har arbetarskyddsstyrelsen
funnit att bullerkungörelsen är ett användbart verktyg för att
skapa en bättre arbetsmiljö med avseende på buller och att
tidsplanerade åtgärdsprogram är en viktig del därav.
Genomdrivandet av kungörelsens intentioner anses dock vara
eftersatt eftersom yrkesinspektionen inte har tid att besöka
alla företag så ofta som skulle behövas. Som tidigare redovisats
bildar arbetsmiljökommissionens rapporter ett av underlagen för
den planerade propositionen på arbetsmiljöområdet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
A201 (c) och A296 (mp).
Yrkesrelaterade problem
I tre motioner behandlas amalgam som arbetsmiljöfara.
Gudrun Schyman och Karl-Erik Persson (båda v) begär i motion
A209 att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att utfärda bättre
anpassade föreskrifter för tandvårdspersonal vad gäller
användning av amalgam. Enligt forskningen löper
tandvårdspersonal en potentiell förgiftningsrisk. Forskare som
har slagit larm om miljöriskerna har dock ofta mötts av
likgiltighet.
Även Siw Persson m.fl. (fp) tar i motion A220 upp riskerna för
tandvårdspersonalen och pekar bl.a. på vikten av information om
skyddsföreskrifter och användande av skyddsutrustning. Vidare
begärs generösare saneringsregler för kvicksilverdrabbade
patienter samt generösare arbetsskadeersättning för drabbad
personal.
Marianne Andersson i Vårgårda och Jan Hyttring (båda c) anför
i motion A289 att tandvårdspersonal bör genomgå årliga
hälsoundersökningar och att en regelbunden kontroll av
arbetsmiljön bör göras i de laboratorier där kvicksilveranalysen
sker.
Utskottet har utförligt behandlat frågan om amalgam som
arbetsmiljöfara i sitt betänkande 1989/90:AU8 från föregående
år. Utskottet vill hänvisa till detta betänkande beträffande
tidigare riksdagsbehandling av denna fråga m.m.
Sedan något år tillbaka föreligger arbetarskyddsstyrelsens
allmänna råd om arbete med kvicksilver och amalgam inom
tandvården (AFS 1989:7). I de allmänna råden informeras om
hälsoeffekter av kvicksilver och om arbetsmiljölagens
bestämmelser att arbetsgivare skall se till att arbetstagare får
god kännedom om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs samt
upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet m.m.
Därefter följer råd i olika avseenden vad gäller
tandvårdsarbetets olika moment samt hantering av
kvicksilverhaltigt avfall.
Mot bakgrund av att tandvårdspersonal har en högre andel
belastningssjukdomar än andra grupper har arbetarskyddsstyrelsen
år 1989 påbörjat ett projekt med en inventering av
tandvårdspersonalens totala arbetsmiljösituation. Projektet
skall resultera i en ergonomihandbok med åtgärdsförslag för
tandvården. Enligt tidsplanen beräknas projektet vara klart i
juni 1991.
Utskottet gör samma bedömning som tidigare att olämplig
hantering av amalgam kan medföra hälsorisker. I avvaktan på att
de nya material som skall ersätta amalgam blir utredda
förutsätter utskottet liksom föregående år att en
tillfredsställande arbetsmiljö kan uppnås genom att
arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med kvicksilver
och amalgam inom tandvården följs. Med hänvisning till
arbetarskyddsstyrelsens tillsynsansvar och de allmänna råden
samt till vad som i övrigt anförts avstyrker utskottet
motionerna A209 (v), A220 (fp) och A289 (c).
I motion A256 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) begärs att
riksdagen förbjuder ackordslön för förare av transporter
på väg med farligt gods. Motionens motivering återfinns i
motion 1989/90:T221 och lyder: "Det förekommer t.o.m. att förare
av miljöfarligt gods har ackordslön. Det bör förbjudas."
Utskottet hade föregående år att ta ställning till ett yrkande
från miljöpartiet angående behovet att genom lag införa förbud
mot ackordslöner. I utskottets betänkande 1989/90:AU8 hänvisade
utskottet bl.a. till arbetsmiljökommissionens uppdrag att lägga
fram förslag till åtgärder för att ändra sådana
arbetsförhållanden som skapar skador och ohälsa. Enligt
arbetsmiljökommissionens betänkande har löneformen betydelse som
arbetsmiljöfaktor. Därför bör en regel tas in i arbetsmiljölagen
om att löneformer som innebär en påtaglig risk för ohälsa eller
olycksfall inte skall användas. Utskottet har inhämtat att den
planerade propositionen om arbetsmiljö även kan beröra
löneformerna. Utskottet förutsätter i övrigt att parterna tar
upp olämpliga arbetsförhållanden till förhandling. Därmed
avstyrker utskottet motion A256.
I motion A257 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) föreslås att det
uppdras åt regeringen att göra en analys av ensamarbetets
problem och behov av stimulans. Det anförs att ensamarbete kan
vara ett stort problem särskilt inom hemtjänst, jordbruk och
viss administration.
Som utskottet konstaterat föregående år har
arbetarskyddsstyrelsen utfärdat en kungörelse (AFS 1982:3) om
ensamarbete. Enligt föreskrifterna skall åtgärder vidtas för att
så långt som möjligt ordna ensamarbete så att den som utför
arbetet ensam inte löper större risk för skada än om flera
personer gemensamt utför arbetet. Till kungörelsen har fogats
kommentarer om bl.a. regler om ensamarbete vid speciella arbeten
samt praktiska råd.
När det gäller den i motionen nämnda hemtjänsten vill
utskottet erinra om att det pågår en undersökning inom
Stockholms socialförvaltning angående arbetsskador inom
hemtjänsten, bl.a. arbetsskador på grund av våld. Den framtagna
statistiken innebär att under år 1989 gjordes 967
arbetsskadeanmälningar inom hemservice, varav 53 fall avsåg våld
och 48 hot om våld. Vid nästan hälften av samtliga anmälningar
(442 fall) hade arbetet utförts i form av ensamarbete.
Utskottet har inhämtat att arbetarskyddsstyrelsen inom kort
kommer att ta ställning till ett förslag om nya föreskrifter om
omvårdnadsarbete i enskilt hem. Bl.a. föreslås en föreskrift att
arbete som innebär påtaglig risk för att arbetstagare utsätts
för våld, hot eller andra psykiskt påfrestande förhållanden inte
får utföras som ensamarbete.
Arbetsmiljökommissionen som kartlagt yrken med specifika
hälsoproblem konstaterar att lant-, skogs- och trädgårdsbrukare
har en förhöjd risk av arbetsolyckor med dödlig utgång. För
kvinnliga lantarbetare redovisas en förhöjd förekomst av svåra
olyckor och för manliga lantarbetare olyckor med dödlig utgång.
Med denna redovisning vill utskottet säga att det problem som
motionärerna har pekat på är föremål för såväl analys som
överväganden om åtgärder. Med hänvisning till det anförda anser
utskottet att motion A257 i denna del inte påkallar någon
riksdagens åtgärd.
Kvinnors arbetsmiljöproblem
Specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem tas upp i sex
motioner.
Folkpartiet anser i motionerna A217 och A802 att det är
viktigt att kvinnors arbetsmiljöer särskilt uppmärksammas i
samband med att arbetsmiljön nu ses över. Kvinnors sjukfrånvaro
har ökat under 1980-talet med nästan 50%, medan männens
frånvaro har ökat med 15 %. En viktig orsak till detta är
kvinnornas arbetsmiljö. Bl.a. pekar motionärerna på
belastningsskadorna, särskilt bland kvinnor under 25 år. Lyft är
orsak till mer än hälften av olyckorna för kvinnor.
Många kvinnors arbetsdag tar inte slut när de lämnar sin
arbetsplats, vilket i många fall skapar speciella problem vad
gäller rehabilitering. De monotona jobben måste förändras.
Vidare är det nödvändigt att arbetsgivarna medverkar till att de
unga kvinnorna -- av vilka många har dålig utbildning -- får
möjlighet till vidareutveckling i sitt arbete.
I fråga om gravida kvinnor finns behov av ett bättre skydd i
arbetsmiljöer som är eller kan vara skadliga för fostret. Det är
därför viktigt enligt folkpartiet att gravida kvinnor får rätt
till omplacering under graviditeten. Kan omplacering inte ske
bör rätt till utbyggd havandeskapspenning omedelbart inträda.
Vänsterpartiet begär i motion A805 ökad forskning kring
specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem. Bakgrunden är bl.a.
kvinnornas högre sjuktal. Kännetecknande för kvinnornas
arbetsplatser är att de har låg status, låga löner och dålig
arbetsmiljö -- inom industrin oftast med de monotonaste och
ensidigaste arbetsuppgifterna. Det har visat sig att medan de
traditionellt manliga tunga jobben har underlättats med ny
teknologi, så är kvinnors tunga jobb fortfarande manuella. Det
är kvinnor inom vården som har de allra tyngsta jobben både när
det gäller fysisk och psykisk belastning. Förutom lagstiftning
krävs det enligt vänsterpartiet forskning kring specifikt
kvinnliga arbetsmiljöproblem. Därutöver behövs det en förändrad
arbetsorganisation -- framför allt inom den offentliga sektorn.
Inom t.ex. vården är det effektivitetskrav och en hierarkisk
beslutsordning som begränsar kvinnors möjligheter att utföra
arbetet på sina egna och vårdtagarnas villkor. Vidare behövs det
forskning om skiftarbetets effekter på kvinnor samt forskning om
arbetsmiljöns effekter på kvinnan och barnet under graviditeten.
I centerns kommittémotion A815 av Kersti Johansson m.fl. pekas
på att vissa kvinnliga yrkesområden har en både fysiskt och
psykiskt tung arbetsmiljö. Detta gäller t.ex. för vårdbiträden
-- en personalgrupp där arbetsskadorna är många och
personalomsättningen stor. Även den tekniska utvecklingen skapar
arbetsmiljöproblem, t.ex. bildskärmsarbete. Det är nödvändigt
med insatser i fråga om arbetsmiljöproblem och arbetsskador som
främst drabbar kvinnor, anför motionärerna.
I motion A238 av Anita Johansson m.fl. (s) anförs att
belastningsskador är den vanligaste orsaken till de anmälda
arbetssjukdomarna inom sjukvården. Vad som är alarmerande enligt
motionärerna är att även de mycket unga kvinnorna numera tillhör
de belastningsskadade. Det finns därför behov av skyndsamma
åtgärder för att förebygga och avhjälpa akuta skador i de
tyngsta arbetena inom sjukvården.
Gunilla André och Karin Starrin (båda c) begär i motion A817
att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att sätta in särskilda
resurser för att förebygga skador som enligt tillgänglig
statistik drabbar kvinnor mest. Även i denna motion pekas på
kvinnornas högre sjukfrånvaro, belastningsskador, tunga lyft och
monotona jobb. Verktyg är tillverkade för manshänder. Kvinnorna
har enligt motionärerna gått ut i ett arbetsliv som inte är
anpassat för kvinnor.
Utskottet vill först erinra om att arbetsmiljökommissionen i
sitt material har belyst skillnader i hälsa mellan män och
kvinnor kopplat till arbetsmiljön. Sammanfattningsvis har enligt
kommissionen en större andel av kvinnorna rapporterat olika
besvär och sjukdomssymptom, och denna skillnad är betydligt mer
markerad vad gäller psykiska besvär. Däremot är dödligheten
högre för män i alla åldrar. Om kvinnornas eget yrke tas som
grund för klassindelningen framstår kvinnor i kategorierna
yrkesarbetare och egna företagare som de mest utsatta för
fysiska besvär. Beträffande psykiska besvär påvisas samband även
med makens arbete. Enligt kommissionen tyder detta på att det är
förhållanden utanför arbetet som är psykiskt påfrestande för
vissa kvinnor. Kommissionen drar slutsatsen att kvinnors större
utsatthet för sjuklighet inte enbart kan förstås som en effekt
av skillnader i arbetsmiljöförhållanden mellan könen. Tvärtom
tycks en stor del av kvinnors sjuklighet vara rotad i
traditionell könsrollsfördelning av arbetet i hemmet. De kvinnor
som har både dålig arbetsmiljö och en traditionell könsroll är
utsatta i särskilt hög grad.
Utskottet anser det vara betydelsefullt att
arbetsmiljökommissionen på detta sätt klarlagt olika faktorer av
betydelse vid bedömning av kvinnors arbetsmiljöproblem. De
framkomna resultaten tyder på behov av en helhetssyn vid
bedömning av problem och övervägande av åtgärder. Enligt
utskottets sätt att se är det viktigt att kvinnornas problem
synliggörs i det förestående arbetsmiljöarbetet.
Bestämmelser om rätt för gravida kvinnor till omplacering
finns i 12 § föräldraledighetslagen. Dessa bestämmelser innebär
att om en kvinna inte kan sysselsättas i sitt arbete på grund av
att detta enligt föreskrift är förbjudet under havandeskap har
hon rätt att bli omplacerad till ett annat arbete med bibehållna
anställningsförmåner. Förbudet skall vara meddelat genom en
föreskrift som har utfärdats med stöd av bestämmelserna i 3 kap.
16 § arbetsmiljölagen. Vidare finns bestämmelsen att om en
kvinna har fysiskt påfrestande arbete har hon rätt att bli
omplacerad till ett mindre ansträngande arbete fr.o.m. den
sextionde dagen före den beräknade nedkomsten med bibehållna
anställningsförmåner. En förutsättning för rätt till omplacering
är att det skäligen kan krävas att arbetsgivaren ordnar annat
arbete till kvinnan. Kan omplacering inte ske i de nämnda fallen
har hon rätt till havandeskapspenning enligt 3 kap. 9 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Utskottet behandlade frågan om rätt till omplacering för
gravida kvinnor i sitt betänkande 1989/90:AU8. I detta
betänkande konstaterade utskottet att förbud enligt
arbetsmiljölagen hittills endast har meddelats för dykeri- och
blyarbeten. Därefter anförde utskottet följande.
Det är enligt utskottets uppfattning angeläget med ytterligare
forskning som underlag för att bedöma behovet av ytterligare
åtgärder till skydd för kvinnor vid graviditet. - - De nya rön
som görs bör självfallet utan omgång få genomslag i
regelsystemet. Utskottet är dock inte berett att nu tillstyrka
en generell rätt till omplacering och havandeskapspenning - -.
Utskottet har inhämtat att forskning på detta område pågår
såväl inom Sverige som inom andra länder. Forskningsresultat har
bl.a. samlats och sammanställts av socialstyrelsen på uppdrag av
arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupp samt inom
arbetsmiljöinstitutet.
Sammantaget menar utskottet att mer samlad kunskap behövs på
detta område -- också mot den bakgrunden att arbetsplatserna
skall vara säkra för alla. Utskottet vidhåller därför sin
uppfattning, dvs. utskottet är inte berett att nu tillstyrka en
generell rätt till omplacering och havandeskapspenning.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet att de
aktuella yrkandena i motionerna A217 (fp), A238 (s), A802 (fp),
A805 (v), A815 (c) och A817 (c) inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Kersti Johansson och Rosa Östh (båda c) framhåller i motion
A278 behovet av arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten.
Arbetsskadorna är många och personalomsättningen stor. Därför
måste konkreta insatser sättas in vad gäller utbildning och
fortbildning samt också i fråga om tekniska hjälpmedel för att
förbättra arbetsmiljön. Medel från arbetslivsfonden bör användas
för att systematiskt skapa bättre arbetsmiljö inom hemtjänst och
hemsjukvård.
Utskottet anförde i sitt betänkande 1989/90:AU8 att det finns
behov av att särskilt uppmärksamma arbetsmiljöfrågorna inom
hemtjänsten. Såväl utfärdande av föreskrifter som rikstäckande
utbildningsprojekt är viktiga led i detta arbete, ansåg
utskottet.
Det rikstäckande utbildningsprojektet "Utbildning inom
arbetsmiljö inom hemtjänst och hemsjukvård", som utskottet
informerade om föregående år, är nu under genomförande. I
projektledningsgruppen ingår arbetarskyddsstyrelsen
(projektansvar), socialstyrelsen, arbetsmarknadsparterna,
pensionärs- och handikapporganisationer. Utbildningen, som
genomförs i form av en tredagars internatkurs, anordnas i varje
län och riktar sig till såväl kommunanställda som
landstingsanställda. Erfarenheterna hittills har varit positiva,
inte minst därigenom att kommunanställda och landstingsanställda
fått möjlighet att diskutera gemensamma problem och lösningar i
arbetsmiljöarbetet.
Därutöver kan utskottet informera om att
arbetarskyddsstyrelsen inom kort kommer att ta ställning till
förslag om kungörelse med "föreskrifter om omvårdnadsarbete i
enskilt hem samt allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna". Syftet med föreskrifterna är att skapa ett
instrument för att minska arbetsmiljöriskerna i
hemtjänstarbetet. Bl.a. har inhämtats att föreskrifterna
planeras omfatta regler om att hemtjänstarbetet inte får utföras
som ensamarbete, när arbetet innebär påtaglig risk för våld, hot
om våld etc.
Som utskottet tidigare redovisat har inom arbetslivsfonden en
regional organisation byggts upp. Riktlinjer för fondens
uppgifter, organisation och arbetsformer har fastlagts.
Ansökningar om bidrag lämnas nu in till de regionala fonderna,
även inom äldreomsorgens område.
Utskottet vidhåller sin ovan redovisade uppfattning att det
finns behov av att särskilt uppmärksamma arbetsmiljöfrågorna
inom hemtjänsten. Med hänvisning till det anförda anser
utskottet att någon riksdagens åtgärd inte är påkallad med
anledning av motion A278.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande principer för arbetsmiljöarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A217 yrkandena 1 och
3,
1989/90:A236 yrkande 1 och 1989/90:A243 yrkandena 1--3,
res. 1 (fp)
res. 2 (v)
2. beträffande behandlingen av arbetsmiljökommissionens
förslag
att riksdagen avslår motion 1989/90:A217 yrkande 2,
3. beträffande internationella initiativ på
arbetsmiljöområdet
att riksdagen avslår motion 1989/90:A453 yrkande 2,
res. 3 (c, mp)
4. beträffande konsekvensbeskrivningar av
tillämpningsbestämmelser
att riksdagen avslår motion 1989/90:A243 yrkande 10,
res. 4 (m, mp)
5. beträffande anmälningsskyldighet i fråga om
arbetslokaler
att riksdagen avslår motion 1989/90:A213,
6. beträffande bättre uppföljning av arbetsmiljöbrott
att riksdagen avslår motion 1989/90:A261,
7. beträffande utbildning om arbetsmiljöavtalen
att riksdagen avslår motion 1989/90:A216,
8. beträffande behovet av ergonomiska åtgärder
att riksdagen avslår motion 1989/90:A274,
9. beträffande miljökunskap
att riksdagen avslår motion 1989/90:A279 yrkandena 1 och 2,
res. 5 (c, mp)
10. beträffande inriktningen av yrkesinspektionens
verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A243 yrkande 4 och
1989/90:A453 yrkande 1,
res. 6 (m)
res. 7 (c)
11. beträffande arbetarskyddsstyrelsens handläggning av
besvärsärenden
att riksdagen avslår motion 1989/90:A266,
12. beträffande arbetarskyddsstyrelsens och
yrkesinspektionsnämndernas sammansättning
att riksdagen avslår motion 1989/90:A236 yrkande 2,
res. 8 (v)
13. beträffande Blekinge län som eget
yrkesinspektionsdistrikt
att riksdagen avslår motion 1989/90:A280,
14. beträffande Hallands län som eget
yrkesinspektionsdistrikt
att riksdagen avslår motion 1989/90:A251,
15. beträffande utredning om systemet med skyddsombud
att riksdagen avslår motion 1989/90:A243 yrkande 7,
res. 9 (m, mp)
16. beträffande åtgärder till stöd för skyddskommittéer och
regionala skyddsombud
att riksdagen avslår motion 1989/90:A735,
17. beträffande lokal expertis som alternativ till
företagshälsovård
att riksdagen avslår motion 1989/90:A217 yrkande 5,
18. beträffande utbyggnad av yrkesmedicinska kliniker och
företagshälsovård
att riksdagen avslår motion 1989/90:A236 yrkande 3,
res. 10 (v)
19. beträffande reglerna för förebyggande vård och sjukvård
inom företagshälsovården
att riksdagen avslår motion 1989/90:A243 yrkande 6,
20. beträffande sjukanmälningar till företagshälsovården
att riksdagen avslår motion 1989/90:A725 yrkande 2,
21. beträffande utredning om arbetsmiljöfonden
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A241 och 1989/90:A243
yrkandena 8 och 9,
res. 11 (m)
res. 12 (mp)
23. beträffande arbetsorganisationen inom den offentliga
sektorn
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A217 yrkande 7 och
1989/90:A243 yrkande 5 i motsvarande del,
res. 14 (fp)
24. beträffande mobbning på arbetsplatserna
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A205, 1989/90:A218 och
1989/90:A243 yrkande 5 i motsvarande del,
35. beträffande arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten
att riksdagen avslår motion 1989/90:A278.
res. 25 (c)
Stockholm den 6 november 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander
Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell
Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Börje
Hörnlund (c), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Sten
Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte
Branting (fp), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna
Horn af Rantzien (mp), Monica Öhman (s) och Eivor Husing (s).
Reservationer
1. Principer för arbetsmiljöarbetet (mom.1)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Vid bedömningen" och på s. 9 slutar med "riksdagens åtgärd"
bort ha följande lydelse:
En genomgående princip bakom 1977 års arbetsmiljöreform var
att arbetsgivare och arbetstagare skulle jämställas vad gäller
inflytande. Den lokala partssamverkan i företagen, samverkan i
yrkesinspektionsnämnderna och i arbetarskyddsstyrelsens styrelse
skulle präglas av ett konstruktivt samarbete mellan jämställda
parter.
Denna grundprincip om jämställd samverkan måste gälla även
framöver. Samtidigt är det klart att arbetsmiljöpolitiken under
1990-talet måste få en ny inriktning. Principerna för detta
förändringsarbete kan i anslutning till vad som anförs i motion
A217 (fp) sammanfattas i följande huvudpunkter:
Decentralisering. Tyngdpunkten i arbetet för en bättre
arbetsmiljö måste ligga lokalt. Det är på det lokala planet som
kunskaperna om de konkreta förhållandena finns, och det är där
som steget är kortast från identifiering av risker och behov
till åtgärder. Det innebär vidare att rehabiliteringsarbetet bör
organiseras så, att det i ökad grad kan initieras lokalt. En
följd av detta synsätt är dessutom att medlen från den nya
arbetslivsfonden främst bör användas för att understödja det
lokala skydds- och arbetsmiljöarbetet.
Ekonomiska styrmedel. Genom ett system av ekonomiska
styrmedel avspeglas de samhällsekonomiska kostnaderna för
brister i arbetsmiljön i det enskilda företagets och den
enskilda myndighetens kalkyler och redovisning.
Preciserat arbetsgivaransvar. Arbetsgivarens ansvar för
att initiera rehabilitering, att undersöka arbetsmiljöns
beskaffenhet, planera och genomföra åtgärder samt redovisa dessa
bör preciseras.
Frågor av nu angivna slag har också aktualiserats i
arbetsmiljökommissionens betänkande (SOU 1990:49) Arbete och
hälsa. Utskottet anser att riksdagen genom en anslutning till
ovan redovisade principer bör markera angelägenheten av att
principerna blir vägledande vid regeringens beredning av
kommissionens förslag och den aviserade propositionen om
arbetslivspolitiken.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion A217 i den nu
behandlade delen. De båda andra i sammanhanget aktualiserade
motionerna, A236 (vpk) och A243 (m), bör av riksdagen lämnas
utan åtgärd i den mån de inte kan anses besvarade med vad
utskottet uttalat i det föregående.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande principer för arbetsmiljöarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A217 yrkandena 1
och 3 samt med avslag på motionerna 1989/90:A236 yrkande 1 och
1989/90:A243 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Principer för arbetsmiljöarbetet (mom.1)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Vid bedömningen" och på s. 9 slutar med "riksdagens åtgärd"
bort ha följande lydelse:
Internationellt sett har Sverige en förhållandevis omfattande
arbetsmiljölagstiftning och ett utvecklat skyddsarbete på
arbetsplatserna. Det finns dock brister i både lagstiftning och
det praktiska skyddsarbetet som behöver åtgärdas. Vid den
reformering av arbetslivspolitiken som regeringen har aviserat
bör enligt utskottets uppfattning arbetsmiljölagstiftningen
skärpas på det sätt som föreslås i vpk-motion A236.
De förändringar som här avses är en vidgad stoppningsrätt för
skyddsombuden, rätt till lokala miljöstrejker, förbud mot
individuella ackordslöner, ekonomiska sanktioner mot bristfällig
arbetsmiljö genom en differentierad arbetsgivaravgift, högre
företagsbot vid miljöbrott m.m. Vidare bör en reformerad
lagstiftning ge möjlighet för alla anställda till
miljöutbildning på betald arbetstid samt ålägga företagen att
budgetera ekonomiska resurser för arbetsmiljöförbättringar och
redovisa kostnaderna för arbetsskador. Slutligen bör
skyddsronderna ge den anställda personalen möjlighet till mer
aktivt deltagande än i dag är fallet.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A236 i
den nu behandlade delen. De båda övriga i sammanhanget aktuella
motionerna, A217 (fp) och A243 (m), avstyrks i den mån de inte
kan anses besvarade med vad utskottet ovan uttalat.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande principer för arbetsmiljöarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A236 yrkande 1
samt med avslag på motionerna 1989/90:A217 yrkandena 1 och 3 och
1989/90:A243 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Internationella initiativ på arbetsmiljöområdet (mom.3)
Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och Anna Horn af
Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Även frågor" och slutar med "utan åtgärd" bort ha följande
lydelse:
Arbetsmiljöfrågorna måste inta en central roll i det
internationella ekonomiska samarbetet. Utan en stabil grund i
överenskommelser om arbetsmiljön riskerar man att i bransch
efter bransch hamna i en situation där brister i arbetsmiljön
kan bli ett konkurrensmedel. Såsom sägs i motion A453 (c) kan en
kortsiktig politik av detta slag aldrig accepteras. Sverige bör
i förhandlingarna med EG och i EFTA-samarbetet och i andra organ
finna former som innebär att arbetsmiljösatsningar inte belastar
företagens relativa konkurrenskraft. I ett nationalekonomiskt
perspektiv är investeringar i arbetsmiljö klart positiva.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Detta innebär
samtidigt att motion A453 tillstyrks på denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande internationella initiativ på
arbetsmiljöområdet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A453 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Konsekvensbeskrivningar av tillämpningsbestämmelser
(mom.4)
Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m) och
Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Ett liknande" och slutar med "redovisad del" bort ha
följande lydelse:
Arbetsmiljölagen är en utpräglad ramlag. I motsats till annan
arbetsrättslig lagstiftning kompletteras den inte bara med
kollektivavtal utan även med tillämpningsföreskrifter som
utfärdas på såväl regerings- som myndighetsnivå. Fördelen med en
ramlag på detta område är att det är möjligt att förhållandevis
snabbt ta hänsyn till ny teknik eller nya forskningsrön.
Samtidigt har emellertid myndigheternas normgivning tenderat att
bli alltför rikhaltig med risk att det övergripande målet
undanskyms.
För att motverka en sådan utveckling bör krävas att alla
myndighetsbeslut som syftar till att utöka regleringen på
arbetsmiljöområdet skall följas upp. Konsekvensbeskrivningar som
redovisar de uppnådda målen, kostnader och eventuella
följdverkningar bör göras. Det mer begränsade åläggandet för
myndigheterna att företa kostnadsberäkningar enligt
föreskrifterna i den s.k. begränsningsförordningen (1987:1347)
bör således vidgas i enlighet med vad nu anförts.
Utskottets ställningstagande innebär att det aktuella yrkandet
i motion A243 (m) tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande konsekvensbeskrivningar av
tillämpningsbestämmelser
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A243 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Miljökunskap (mom.9)
Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och Anna Horn af
Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11
börjar med "Förslag till" och slutar med "behandlade delarna"
bort ha följande lydelse:
Såsom sägs i motion A279 (c) får det mesta vi gör i det
dagliga livet återverkningar på miljön. En viktig del av den
vardagsnära miljövården är att utveckla ett handlingsmönster som
hejdar miljöförstöringen och helst förbättrar miljön. Många
svenskar vill leva miljövänligare, men det är ofta svårt för den
enskilde att finna rätt handlingsmönster. Vår kunskapsnivå måste
höjas och miljömedvetenheten öka hos de enskilda människorna.
För att öka kunskaperna om miljön och förbättra vårt beteende
bör man i enlighet med förslagen i motionen gå fram på två
vägar. För det första bör all undervisande personal --
förskollärare, grundskollärare m.fl. -- i sin grundutbildning
utbildas i vardagsnära miljökunskap. Utbildning i ämnet bör
också ingå i fortbildning och vidareutbildning av nu verksamma
lärare.
För det andra bör genomföras en riksomfattande studiekampanj i
vardagsnära miljökunskap i samarbete mellan statliga organ och
studieförbund, frivilligorganisationer m.fl.
Vad utskottet med tillstyrkan av motion A279 i dessa delar
anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande miljökunskap
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A279 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet (mom.10)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Inriktningen av" och slutar med "A453 (c)" bort ha
följande lydelse:
För yrkesinspektionen har utarbetats en ny metodik som innebär
att tillsynen inriktas på arbetsgivarens eget arbetsmiljöarbete.
Det är företagens organisation, planering och rutiner som
granskas närmare. För att systemtillsynen skall lyckas
förutsätts att yrkesinspektörerna har erforderlig kunskap och
utbildning men också att det görs en gränsdragning mellan
myndighetskontrollen och företagens egenkontroll. Den utbyggda
företagshälsovården erbjuder företagen en kompetens som ger
möjligheter till ökad egenkontroll.
Även med ökad egenkontroll förblir dock
inspektionsverksamheten viktig. Den sätter press på
arbetsgivarna att uppfylla arbetsmiljölagstiftningens
bestämmelser. Därför bör inspektionsverksamheten prioriteras och
sättas in där den gör bäst nytta. Med nuvarande ordning måste
yrkesinspektionen vid sina besök ta ställning till interna
konflikter som anses skapa en skadlig psykisk miljö.
Lagstiftning och ingrepp från yrkesinspektionen är dock
olämpliga medel för att skapa bättre psykiska miljöer.
Uppkommande problem bör i första hand lösas av företagsledning
och de anställda med hjälp av företagshälsovården. Det kan
ifrågasättas om inte detta bör uttryckligen fastslås i
arbetsmiljölagen.
Utskottet föreslår att riksdagen ger sin anslutning till vad
som ovan anförts med anledning av motion A243 (m) och ger
regeringen detta till känna. Med hänsyn till det anförda är
någon särskild åtgärd med anledning av motion A453 (c) i
föreliggande del inte påkallad.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande inriktningen av yrkesinspektionens
verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A243 yrkande 4
samt med avslag på motion 1989/90:453 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet (mom.10)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Inriktningen av" och slutar med "A453 (c)" bort ha
följande lydelse:
När det gäller arbetsmiljötillsynen pågår ett
utvecklingsarbete inom arbetarskyddsverket med syfte att
förändra arbetsformerna och förbättra kvaliteten och
effektiviteten. Utskottet anser att yrkesinspektionen i detta
utvecklingsarbete skall sträva efter att flytta fram
positionerna i sin verksamhet med spetsen riktad mot de nya
svåra arbetsmiljöerna, exempelvis vård- och omsorgsarbete,
bildskärmsarbete, arbete i jord och skog. Det är genom en samlad
kunskap och erfarenhet i kombination med förstärkta resurser som
man kan nå väsentliga framsteg i det förebyggande arbetet mot
ohälsa.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motion A453
(c) om ett tillkännagivande till regeringen på denna punkt. Med
hänsyn till detta ställningstagande är någon särskild åtgärd med
anledning av motion A243 (m) i föreliggande del inte påkallad.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande inriktningen av yrkesinspektionens
verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A453 yrkande 1
samt med avslag på motion 1989/90:243 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionsnämndernas
sammansättning (mom.12)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Den i" och slutar med "Yrkandet avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utvecklingen inom arbetsmiljöområdet visar att arbetstagarnas
rätt till en god arbetsmiljö inte tillgodoses tillräckligt med
nuvarande sammansättning av arbetarskyddsstyrelsens styrelse och
yrkesinspektionsnämnderna. Regeringen bör därför föranstalta om
erforderliga ändringar i arbetarskyddsverkets instruktion så att
de fackliga organisationernas företrädare tillförsäkras
kvalificerad majoritet i dessa organ inkl. rätt att föreslå
ordförande.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande arbetarskyddsstyrelsens och
yrkesinspektionsnämndernas sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A236 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Utredning om systemet med skyddsombud (mom.15)
Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m) och
Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Arbetsmiljökommissionens förslag" och slutar med "i
motionen" bort ha följande lydelse:
Uppbyggnaden av systemet med skyddsombud är ett exempel på hur
svensk arbetsmarknadslagstiftning utformas utifrån de
förutsättningar som gäller för de kollektivanställda i de stora
industriföretagen. Detta medför problem när en allt större andel
av de sysselsatta finns inom andra sektorer än industrin, bl.a.
serviceverksamheten. Inom en del företag kan nya former för
kontroll av arbetarskyddet vara mer ändamålsenliga. Det bör
utredas om inte lagstiftningen behöver anpassas till nya
förhållanden. Målsättningen bör vara att skapa förutsättningar
för en god arbetsmiljö vid alla slags arbetsplatser samtidigt
som det bör öppnas möjlighet för olika organisatoriska modeller.
I samband med den nu förordade utredningen bör man även låta
utvärdera systemet med regionala skyddsombud, som delvis har
till uppgift att ersätta skyddskommittéerna på mindre
arbetsplatser.
Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A243 i den
förevarande delen bör regeringen underrättas om.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande utredning om systemet med skyddsombud
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A243 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Utbyggnad av yrkesmedicinska kliniker och
företagshälsovård (mom.18)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Den fortsatta" och slutar med "aktuella delen" bort
ha följande lydelse:
En särskild arbetsgrupp har på arbetsmarknadsdepartementets
uppdrag gjort en översyn av 1986 års företagshälsovårdsreform
och dess effekter på utbyggnaden av företagshälsovården.
Utskottet anser att riksdagen inför beredningen av
arbetsgruppens förslag genom ett uttalande till regeringen i
enlighet med yrkandet i motion A236 (v) bör understryka
angelägenheten att de yrkesmedicinska klinikerna byggs ut och
att de arbetsplatsanknutna företagshälsovårdscentralerna
utvecklas till självständiga och oberoende enheter.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande utbyggnad av yrkesmedicinska kliniker och
företagshälsovård
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A236 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom.21)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Av redogörelsen" och på s. 16 slutar med "behandlade
delen" bort ha följande lydelse:
Av RRVs granskning av användningen av de s.k. MBL-medlen som
utbetalas från arbetsmiljöfonden till främst
arbetstagarorganisationerna och till en del också till
arbetgivarnas organisationer visar att bidragsgivningen inte
längre tillgodoser det avsedda ändamålet. Detta var att ge
utbildning och information om medbestämmandereformen.
Det kan inte längre vara försvarligt att avsätta så betydande
belopp som det är fråga om, 200--250 milj.kr., till att
fortsätta att informera om en reform som genomfördes för snart
15 år sedan. Enligt utskottets mening bör detta i praktiken
allmänna utbildningsstöd till arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationerna upphöra och arbetarskyddsavgiften --
som finansierar de från arbetsmiljöfonden utgående bidragen --
nedsättas i motsvarande mån. Förslag av denna innebörd bör
föreläggas riksdagen, exempelvis i den av regeringen aviserade
propositionen om arbetslivspolitiken.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A243 (m) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. De i motion
A241 (mp) avsedda informationsinsatserna för att förbättra den
psykiska miljön på arbetsplatserna bör kunna genomföras utan
särskilt ekonomiskt stöd från arbetsmiljöfonden. Motionens
yrkande härom avstyrks alltså.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande utredning om arbetsmiljöfonden
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A243 yrkandena 8
och 9 samt med avslag på motion 1989/90:A241 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom.21)
Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "De i" och slutar med "behandlade delen" bort ha
följande lydelse:
Genom att förbättra den psykiska miljön på arbetsplatser med
påfrestande förhållanden gör både samhälle och anställda stora
vinster, för samhället i form av minskade kostnader för
sjukförsäkring och förtidspensioner, uteblivna arbetsinsatser
m.m. och för arbetstagarna och deras anhöriga i form av
ovärderliga olägenheter och bekymmer. Mot den bakgrunden är det
motiverat att, såsom föreslås i motion A241 (mp), ett belopp om
minst 100 milj.kr. ur arbetsmiljöfonden avsätts för information
på arbetsplatserna om vikten av förebyggande psykisk omsorg och
till bidrag till företag som vidtar särskilda åtgärder för att
komma till rätta med de psykiskt mest besvärliga
arbetsmiljöerna.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion A241 medan den i
sammanhanget aktuella motionen A243 (m) inte bör leda till någon
riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande
lydelse:
21. beträffande utredning om arbetsmiljöfonden
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A241 samt med
avslag på motion 1989/90:A243 yrkandena 8 och 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Arbetslivsfonden (mom.22)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "Bidragsändamålen har" och på s. 17 slutar med
"motion A453" bort ha följande lydelse:
Arbetslivsfondens bidragsändamål har -- inom de av lagen om
arbetsmiljöavgift angivna ramarna -- preciserats genom de
riktlinjer för användningen som riksdagen antog i enlighet med
förslagen i proposition 1989/90:62. I fråga om stödet till
arbetsmiljöförbättrande insatser ser utskottet det som positivt
om arbetslivsfondens verksamhet leder till att småföretagen
engageras aktivt i arbetet på att förbättra arbetsmiljön.
Utskottet vill därför understryka vikten av att de regionala
fondstyrelserna och deras kanslier ägnar särskild uppmärksamhet
åt de mindre företagen och tar erforderliga initiativ, så att
fondmedlen i önskvärd utsträckning kommer också dessa företag
till del.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A453 i aktuell
del bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande arbetslivsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A453 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Arbetsorganisationen inom den offentliga sektorn
(mom.23)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Motionerna tar" och på s. 18 slutar med
"föreliggande delarna" bort ha följande lydelse:
Den offentliga sektorn måste i dag på ett helt annat sätt än
tidigare lyftas fram i arbetsmiljödebatten. Så visar t.ex.
arbetsskadestatistiken att det huvudsakligen är i den offentliga
sektorn som de anmälda arbetsskadorna ökat. När det gäller
kvinnors högriskyrken i fråga om belastningsskador kommer
sjukvårdsbiträden och hemvårdare i topp. Mycket av den
offentliga sektorns problem är arbetsmiljöproblem. Inte minst
förefaller det som om den psykosociala miljön har blivit sämre
under senare år.
När det gäller åtgärder för att komma till rätta med dessa
problem vill utskottet liksom folkpartiet i motion A217
framhålla, att det i hög grad handlar om att öka personalens
frihet att själv fatta beslut. Det gäller också att skapa bättre
system för belöningar och uppskattningar av goda insatser samt
stimulera och understödja personlig utveckling. Ett ökat ansvar
och mer allsidiga arbetsuppgifter förbättrar den psykosociala
arbetsmiljön. En decentralisering av beslutsfunktioner och ökad
tilltro till de enskilda arbetstagarnas förmåga att lösa sina
arbetsuppgifter är sålunda viktiga bidrag för att lösa den
offentliga sektorns arbetsmiljöproblem.
Vad utskottet anfört i anslutning till folkpartimotion A217
får anses tillgodose syftet med den samtidigt aktuella motionen
A243 (m).
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande arbetsorganisationen inom den offentliga
sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A217 yrkande 7
samt med anledning av motion 1989/90:A243 yrkande 5 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
15. Jordbrukarnas psykosociala situation (mom.25)
Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och Anna Horn af
Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Utskottet har" och slutar med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:
De starka förändringarna på den svenska landsbygden har lett
till att lantbruket i dag är ett utpräglat ensamarbete. Det
sociala nätverket glesas ut kraftigt. Dessutom har försämrad
lönsamhet och andra ekonomiska bekymmer tilltagit. I
miljödebatten har allmänhet och massmedia ofta intagit en
negativ hållning till det svenska lantbruket. Överproduktionen
av vissa jordbruksprodukter har varit en belastning, och ökad
konkurrens från Europamarknaden skapar stor osäkerhet inför
1990-talet.
Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening angeläget
att inför framtiden närmare analysera de svenska lantbrukarnas
situation när det gäller levnadsförhållanden, psykosocial
belastning och hälsa.
Med tillstyrkan av yrkandet i motion A292 (c) föreslår
utskottet således att vad ovan anförts av riksdagen delges
regeringen.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande
lydelse:
25. beträffande jordbrukarnas psykosociala situation
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A292 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Åtgärder mot asbestos och silikos (mom.29)
Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "När det" och på s. 21 slutar med "motion A269" bort
ha följande lydelse:
I fråga om asbest och asbesthaltigt material är huvudregeln
enligt arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter från år 1986 ett
principiellt förbud mot användning. Skall sådant material ändå
användas, bearbetas eller behandlas krävs i varje särskilt fall
tillstånd av arbetarskyddsstyrelsen. När det gäller användning
av kvarts -- som kan leda till silikos (stendammlunga) -- har
arbetarskyddsstyrelsen utfärdat nu gällande föreskrifter år
1983. Föreskrifterna innefattar bl.a. kontinuerlig kontroll av
luftföroreningar på arbetsplatser med kvartshaltigt damm och
medicinsk kontroll av dem som sysselsätts i sådant arbete.
Eftersom reglerna synbarligen inte efterlevs, bör enligt
utskottets uppfattning dessa föreskrifter åtföljas av en
handläggning som innebär att samtliga arbetsplatser med sten-
och asbestdamm kontrolleras beträffande utsug, skyddsutrustning
och andra riskminimerande åtgärder. Utskottet instämmer med
motion A269 (mp) att berörda myndigheter bör ges i uppdrag att
granska huruvida informationen om risker och möjliga
motåtgärder på arbetsplatserna varit tillräcklig. Vidare bör man
nu ta krafttag för att byta ut asbest och kvartshaltiga material
mot ofarliga eller mindre farliga material.
Vidare kan det finnas skäl att granska arbetarskyddsstyrelsens
s.k. silikosuppföljningsprojekt (SU), som lades ner år 1980.
Enligt motionärerna i motion A269 har målsättningen för SU --
totalsanering av kvartsdammsindustrin -- inte medtagits i
slutrapportens text utan "reviderats nedåt" vad gäller
ambitionsnivå. Därmed har projektresultatet kunnat framställas
på ett positivt sätt. Enligt utskottets uppfattning finns det
anledning att uppdra åt regeringen att låta utreda
handläggningen av detta projekt och, om "urkundsförfalskning"
föreligger, se till att detta leder till vidare åtgärder.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion A269, vilket bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande åtgärder mot asbestos och silikos
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A269 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Bullerfrågor (mom.30)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21
börjar med "Utskottet har" och slutar med "A296 (mp)" bort ha
följande lydelse:
Som konstateras i motion A201 (c) är det allt fler ungdomar
som får hörselskador. Denna utveckling anser utskottet vara
allvarlig, och den bör leda till att olika åtgärder
aktualiseras. Ett område där åtgärder omedelbart kan vidtas
gäller den mycket höga ljudnivån vid rockkonserter och på
diskotek. Inte minst ur arbetsmiljösynpunkt för dem som arbetar
på diskotek och motsvarande anläggningar behövs en skärpt
lagstiftning och en förbättrad övervakning.
Beträffande ungdomarna är det nödvändigt att de får bättre
kunskaper om hur känsliga hörselorganen är och hur lätt man kan
få obotliga skador. En informationskampanj t.ex. genom
skolhälsovårdens försorg bör därför anordnas. Med hänsyn till
utskottets ställningstagande tillstyrks motion A201. Motion A296
bör lämnas utan åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande
lydelse:
30. beträffande bullerfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A201 samt med
avslag på motion 1989/90:A296 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
18. Amalgam som arbetsmiljöfara (mom.31)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Utskottet gör" och slutar med "och A289 (c)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A220 (fp)
att bedömningen av risk för kvicksilverförgiftning måste gälla
både för kvicksilverdrabbade patienter och för
tandvårdspersonal. Det är därför viktigt att socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket och arbetarskyddsstyrelsen har samma
uppfattning om vilka åtgärder som behöver vidtas och att det
inte ges utrymme till olika tolkningar. Tandvårdspersonalens
arbetsmiljörisker bör ytterligare uppmärksammas genom att
personalen ges information om vilka skyddsföreskrifter som
gäller, bl.a. att skyddsutrustning skall användas. Vidare bör
ersättningsfrågorna -- såväl för patienter som för
tandvårdspersonal -- lösas på ett mer generöst sätt.
Motion A220 tillstyrks därmed, vilket bör ges regeringen till
känna. Motionerna A209 och A289 tillgodoses i viss mån genom
utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande amalgam som arbetsmiljöfara
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A220 samt med
anledning av motionerna 1989/90:A209 och 1989/90:A289 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Amalgam som arbetsmiljöfara (mom.31)
Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Utskottet gör" och slutar med "och A289 (c)" bort ha
följande lydelse:
I likhet med motion A209 (v) anser utskottet att
arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om arbete med kvicksilver
och amalgam inom tandvården inte är en tillräcklig åtgärd för
att skydda tandvårdspersonal från kvicksilverförgiftning. Det är
uppseendeväckande att forskare som slagit larm om miljöriskerna
på detta område ofta mötts av likgiltighet. I väntan på att
amalgam helt avvecklas bör frågan om arbetsmiljörisker
uppmärksammas ytterligare och arbetarskyddsstyrelsens
föreskrifter skärpas i syfte att skydda personalen. Motion A209
tillstyrks sålunda av utskottet. Med utskottets
ställningstagande tillgodoses i viss mån även motionerna A220
och A289.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande amalgam som arbetsmiljöfara
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A209 samt med
anledning av motionerna 1989/90:A220 och 1989/90:A289 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Förbud för ackordslön vid vissa transporter (mom.32)
Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Utskottet hade" och på s. 23 slutar med "motion
A256" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A256 (mp)
att ackordslön för förare av miljöfarligt gods vid transport på
väg innebär stora risker. Såväl ur miljösynpunkt som ur
arbetsmiljösynpunkt och med hänsyn till trafiksäkerheten bör
ackordslön och liknande löneformer förbjudas. Utskottet
förutsätter att den planerade propositionen om arbetsmiljö
lägger fram förslag i linje med utskottets ställningstagande.
Motion A256 tillstyrks sålunda.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande
lydelse:
32. beträffande förbud för ackordslön vid vissa
transporter
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A256 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Ensamarbete (mom.33)
Anna Horn af Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Som utskottet" och slutar med "riksdagens åtgärd"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motionärerna i motion A257 (mp) att
arbetsplatserna behöver "människoanpassas" både fysiskt och
psykiskt. Ensamarbete är ett stort problem för många människor,
kanske särskilt inom hemtjänst, jordbruk och viss
administration. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen
biträda det i motionen framförda kravet på en analys av
ensamarbetets problem och människans behov av stimulans.
Motion A257 tillstyrks därför av utskottet i denna del.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande
lydelse:
33. beträffande ensamarbete
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A257 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp) och Anna Horn af
Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Sammantaget menar" och slutar med "riksdagens
åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A217 (fp)
att gravida kvinnor måste få ett bättre skydd i arbetsmiljöer
som är eller kan vara skadliga för fostret. Bestämmelserna i
föräldraledighetslagen och lagen om allmän försäkring är alltför
restriktiva när det gäller kvinnors rätt till omplacering resp.
ledighet med havandeskapspenning under graviditet. Det är
otillfredsställande att kvinnor som inte kan eller inte orkar
arbeta under sista delen av graviditeten skall behöva tillgripa
sjukskrivning. Kvinnorna bör själva ha möjlighet att bedöma
behovet av omplacering. Med hänsyn till vad nu sagts tillstyrker
utskottet motion A217 i aktuell del. Motionsyrkanden med annan
inriktning avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets
ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande
lydelse:
34. beträffande specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A217 yrkande 6,
med anledning av motion 1989/90:A802 yrkande 8 samt med avslag
på motionerna 1989/90:A238, 1989/90:A805, 1989/90:A815 yrkande 5
och 1989/90:A817 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Utskottet anser" och på s. 26 slutar med "riksdagens
åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med motionärerna i motion A815 (c)
framhålla betydelsen av att arbetsmiljön inom många
kvinnodominerade områden förbättras. Inom vården där
arbetsskadorna är många och personalomsättningen stor är det
t.ex. nödvändigt att tekniska hjälpmedel tas fram som minskar de
fysiskt tunga momenten. Arbetsmiljöproblemen vid ensidigt arbete
och vid bildskärmsarbete bör också uppmärksammas mera.
Arbetarskyddsstyrelsen bör avsätta särskilda resurser för att
förebygga de skador som enligt tillgänglig statistik främst
drabbar kvinnor. Utskottet förutsätter att dessa frågor
analyseras vid regeringskansliets förestående beredning av
arbetslivsområdet.
Utskottet tillstyrker därför motionerna A815 och A817. Övriga
motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses med
utskottets ovan gjorda ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande
lydelse:
34. beträffande specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A815 yrkande
5 och 1989/90:A817 yrkande 6 samt med avslag på motionerna
1989/90:A217 yrkande 6, 1989/90:A238, 1989/90:A802 yrkande 8 och
1989/90:A805 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Utskottet anser" och på s. 26 slutar med "riksdagens
åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i vänsterpartiets
motion A805 att kvinnornas arbetsmiljö måste uppmärksammas mera.
Kvinnorna står längst ner på klasstrappan, statusstegen och
löneskalan i dag. Däremot ligger kvinnorna högst i
sjukstatistiken. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt
att komma åt sådana mekanismer som gör att det inom industrin
ofta sker en "anpassning" av industrijobben -- t.ex. borttagande
av underhålls- och reparationsarbete -- när kvinnorna kommer in
på området. Därmed försvinner omväxlande och kvalificerade delar
av arbetet. Det har också visat sig att manliga tunga jobb
rationaliseras och underlättas medan kvinnliga tunga jobb
fortfarande till största delen finns kvar.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det behövs mer
forskning kring specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem. Eftersom
det finns studier som pekar på ökad missfallrisk för kvinnor som
arbetar skift behövs det forskning om skiftarbetets effekter på
kvinnor. Över huvud taget behövs det mer forskning kring
arbetsmiljöns effekter på kvinnan och barnet under graviditeten.
Slutligen anser utskottet att en förändrad arbetsorganisation
-- framför allt inom den offentliga sektorn -- är av vikt. Flera
arbetsplatsstudier pekar nämligen på att den största orsaken
till kvinnors underordning är att arbetsplatsen på olika sätt är
anpassad till en manlig arbetare och utifrån manliga normer.
Utskottet tillstyrker således yrkandena i motion A805. Övriga
motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte blivit tillgodosedda
med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande
lydelse:
34. beträffande specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A805 samt med
avslag på motionerna 1989/90:A217 yrkande 6, 1989/90:A238,
1989/90:A802 yrkande 8, 1989/90:A815 yrkande 5 och 1989/90:A817
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
25. Arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten (mom.35)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Utskottet anförde" och slutar med "motion A278" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion A278 (c)
att det finns ett särskilt behov av insatser för stöd till och
finansiering av arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten.
Arbetsmiljön för hemtjänstpersonalen är ofta tung, både fysiskt
och psykiskt. I och med att en stor del av den tunga vården
flyttas ut från institutionerna har arbetet inom hemtjänsten
blivit ännu tyngre. Vissa insatser görs men ytterligare insatser
är nödvändiga i fråga om utbildning av personalen och i fråga om
utvecklande av tekniska hjälpmedel. Med hjälp av medel från
arbetslivsfonden bör ett systematiskt arbete påbörjas för att
förbättra arbetsmiljön inom hemtjänsten.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande
lydelse:
35. beträffande arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A278 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom.21)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:
Med anledning av förslagen i motionerna A241 (mp) och A243 (m)
om att omdisponera medel från arbetsmiljöfonden för
rehabiliteringsändamål vill vi erinra om våra förslag i
folkpartimotion A217 att på andra vägar intensifiera
rehabiliteringsverksamheten. Vi har bl.a. förespråkat ett
decentraliserat beslutsfattande i dessa ärenden med ökat ansvar
för arbetsgivarna att ta initiativ i rehabiliteringsfallen.
Vidare kan här påpekas att folkpartiet sedan länge förordat en
friare användning av sjukförsäkringsmedel för att uppnå en
effektivare rehabilitering. Denna idé har i år omsatts i
praktiken genom att försäkringskassorna på försök tillåts köpa
rehabiliteringstjänster inom en årlig kostnadsram på 500
milj.kr.
2. Mobbning på arbetsplatserna (mom.24)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anför:
Liksom utskottet ser vi vuxenmobbningen på arbetsplatserna som
ett bekymmersamt problem. Vi vill med detta yttrande markera det
angelägna i att regeringen vid beredningen av den kommande
propositionen om arbetslivspolitiken ägnar problemet den
uppmärksamhet det förtjänar med hänsyn till dess allvarliga
innebörd.
3. Förbud mot rökning på arbetsplatserna (mom.27)
Anna Horn af Rantzien (mp) anför:
Efter det att motion A234 (mp) om rökfria arbetsplatser väckts
lade tobaksutredningen i betänkande SOU 1990:29 fram förslag om
bl.a. principiellt förbud mot tobaksrökning på arbetsplatserna.
I det läget kan jag nöja mig med att uttala att jag förutsätter
att en proposition på grundval av utredningens förslag av
regeringen kommer att föreläggas riksdagen utan onödigt
dröjsmål.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motionerna 1
Utskottet 6
Inledning 6
Principer för arbetsmiljöarbetet 7
Förslag om regeländringar m.m. 9
Arbetarskyddsverket 11
Skyddsombuden 13
Företagshälsovården 14
Arbetsmiljöfonden 15
Psykosociala frågor 17
Yrkesrelaterade problem 21
Kvinnors arbetsmiljöproblem 23
Hemställan 27
Reservationer 29
1. Principer för arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (fp) 29
2. Principer för arbetsmiljöarbetet (mom. 1) (v) 30
3. Internationella initiativ på arbetsmiljöområdet (mom. 3)
(c, mp) 31
4. Konsekvensbeskrivningar av tillämpningsbestämmelser (mom.
4) (m, mp) 32
5. Miljökunskap (mom. 9) (c, mp) 32
6. Inriktningen av yrkesinspektionens verksamhet (mom. 10)
(m) 33
7. Inriktningen av yrkerinspektionens verksamhet (mom. 10)
(c) 34
8. Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionsnämndernas
sammansättning (mom. 12) ((v) 34
9. Utredning om systemet med skyddsombud (mom. 15) (m,
mp) 35
10. Utbyggnad av yrkesmedicinska kliniker och
företagshälosvård (mom. 18) (v) 35
11. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom. 21) (m) 36
12. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom. 21) (mp) 36
13. Arbetslivsfonden (mom. 22) (c) 37
14. Arbetsorganisationen inom den offentliga sektorn (mom. 23)
(fp) 37
15. Jordbrukarnas psykosociala situation (mom. 25) (c,
mp) 38
16. Åtgärder mot asbestos och silikos (mom. 29) (mp) 39
17. Bullerfrågor (mom. 30) (c) 40
18. Amalgam som arbetsmiljöfara (mom. 31) (fp) 40
19. Amalgam som arbetsmiljöfara (mom. 31) (v, mp) 41
20. Förbud mot ackordslön vid vissa transporter (mom. 32) (v,
mp) 41
21. Ensamarbete (mom. 33) (mp) 42
22. Specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem (mom. 34) (fp,
mp) 42
23. Specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem (mom. 34) (c) 43
24. Specifikt kvinnliga arbetsmiljöproblem (mom. 34) (v) 43
25. Arbetsmiljöåtgärder inom hemtjänsten (mom. 35) (c) 44
Särskilda yttranden 45
1. Utredning om arbetsmiljöfonden (mom. 21) (fp) 45
2. Mobbning på arbetsplatserna (mom. 24) (c) 45
3. Förbud mot tobaksrökning på arbetsplatserna (mom. 27)
(mp) 45