I detta betänkande behandlas 18 motioner från den allmänna
motionstiden vid föregående riksmöte om jämställdhet mellan
kvinnor och män. Motionerna gäller bl.a. allmän inriktning och
förutsättningar för jämställdhet, kvinnor och ekonomi, kvinnors
ställning på arbetsmarknaden, övergrepp och våld mot kvinnor,
inflytande i offentliga organ och det framtida
jämställdhetsarbetet.
Samtliga motioner avstyrks främst med hänvisning till pågående
utredningsarbete och projektverksamhet.
Reservationer har anmälts av m, fp, c, v och mp bl.a. i fråga
om förutsättningar och riktlinjer för jämställdhet, skärpning av
jämställdhetslagen samt de offentliga monopolen och kvinnors
företagande. Till betänkandet har också fogats ett särskilt
yttrande.
Motionerna
1989/90:A291 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett kvinnopolitiskt perspektiv på
ekonomin.
Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi212.
1989/90:A724 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
31. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet så
att arbete enligt 4 § p.1 skall betraktas som lika eller
likvärdigt efter en fri bevisprövning i enlighet med vad i
motionen anförts under avsnitt 5.8.1,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet
för tillförande av regler riktade mot kollektiv
könsdiskriminering i enlighet med vad i motionen anförts under
avsnitt 5.8.2,
33. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet
för införande av ett förbud mot alla sexuella trakasserier i
lagen i enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt 5.8.3,
34. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet så
att en bestämmelse tillförs som skyddar den som utnyttjat sina
rättigheter enligt lagen i enlighet med vad i motionen anförts
under avsnitt 5.8.4,
35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet så
att rätt till ekonomiskt skadestånd vid brott mot 3 § införs i
enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt 5.8.5,
36. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet så
att arbetsledningen enligt 4 § inte skall behöva vara uppenbart
oförmånlig för att grunda ett skadeståndsansvar i enlighet med
vad i motionen anförts under avsnitt 5.8.6,
1989/90:A801 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att riktlinjerna för
jämställdheten skall gälla även rådgivande arbetsgrupper.
1989/90:A802 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktlinjerna för jämställdhetsarbetet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att arbetsgivarverket
får i uppdrag att ta erforderliga initiativ i syfte att stödja
och uppmuntra jämställdhet bland män i enlighet med vad i
motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts beträffande valfrihet och flexibilitet i
fråga om arbetstider,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den ofrivilliga deltidsarbetslösheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppmuntran för män att utnyttja
föräldraledighet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsvärdering,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
6 § jämställdhetslagen på sätt som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jämställdhetslagen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhetsarbetets utveckling.
1989/90:A803 av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att bryta de offentliga
monopolen för att ge kvinnorna möjligheter till egenföretagande,
entreprenadverksamhet och en vidgad arbetsmarknad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att bryta de offentliga
monopolen för att ge kvinnor möjlighet att välja arbetsgivare,
arbetsmiljö och inriktning och att få verkligt inflytande och
utveckling i sitt arbete.
1989/90:A804 av Birthe Sörestedt och Maja Bäckström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förhindra sexuella trakasserier i
arbetslivet.
1989/90:A806 av Kristina Svensson och Ingegerd Sahlström (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behov av statistik och forskning
om mäns och kvinnors löner.
1989/90:A807 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att arbetsgivarna ges förnyad
information om vikten av att motverka könssegregation vid
nyanställningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en skärpning av
jämställdhetslagen.
1989/90:A808 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en samlad utredning om kvinnors arbets- och
livssituation i storstad.
1989/90:A809 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts om de
samhällsekonomiska konsekvenserna av bristen på jämställdhet i
samhället.
1989/90:A810 av Gunilla André (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär redogörelse och analys av kvinnolönernas
utveckling inom den statliga sektorn.
1989/90:A811 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en kartläggning av kvinnornas situation
och önskemål i arbetslivet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att stärka kvinnors
ställning.
1989/90:A812 av Görel Bohlin och Ann-Cathrine Haglund (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts angående parlamentarikernas direkta
inflytande på jämställdhetsarbetet.
1989/90:A813 av Maggi Mikaelsson (vpk) vari yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen framförts om
behovet av en översyn av JÄMO:s roll och uppgifter.
1989/90:A814 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av lagstiftning gentemot sexuella trakasserier på
arbetsplatser.
1989/90:A815 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ideologiska utgångspunkter och vikten av
att bryta koncentrationspolitiken för möjligheterna att uppnå
jämställdhet mellan kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jämställdhetspolitikens fortsatta
inriktning avseende kvinnornas roll i ekonomin, jämställdhet
mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden, i utbildningen och i
familjen samt kvinnors inflytande i samhället,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om satsningar på ökat företagande och
regional balans för att främja kvinnligt företagande och ökade
möjligheter till sysselsättning för kvinnor i landets alla
delar,
4. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt
sammansatt kommitté skall tillkallas med direktiv att genomföra
en arbetsvärdering av olika yrkessektorer i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om insatser för att skydda kvinnor som
utsätts för misshandel, trakasserier och förföljelse,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om formerna för nomineringar till statliga
styrelser m.m.,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökat kvinnligt företagande som en del av
den offentliga sektorns förnyelse.
1989/90:A816 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förutsättningarna för
jämställdhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen för jämställdheten av
förändringar inom och av den offentliga sektorn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rättstrygghetens betydelse för
jämställdhetssträvanden.
1989/90:A817 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning med uppgift att kartlägga
kvinnodominerade yrkens löneläge och lämna förslag om
arbetsvärdering,
5. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsorganisation,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en kampanj med inriktning att förbättra
förtroendevalda kvinnors arbetssituation.
Utskottet
Bakgrund
Våren 1988 antogs en femårig handlingsplan för jämställdhet
(prop. 1987/88:105, AU17, rskr. 364). Ett flertal aktiviteter
pågår på såväl central som lokal nivå. Enligt årets
budgetproposition har i stort sett samtliga de åtgärder som
föreslogs i handlingsplanen vidtagits. Jämställdhetsministern
anför att även om det ännu är för tidigt att göra en samlad
bedömning av resultaten av det pågående arbetet så kan man redan
nu konstatera att handlingsplanen haft en medvetandehöjande och
opinionsbildande verkan i samhället. Diskussionen om
jämställdhetsfrågornas roll i förhållande till andra
politikområden har konkretiserats, och insikten om betydelsen av
att på skilda sakområden belysa både kvinnors och mäns villkor
har ökat. Jämställdhetsministern anför att erfarenheten visar
att synlighet är viktig i arbetet för jämställdhet. Att
förverkliga de mål för jämställdhet som bör vara uppfyllda år
1993 kommer även i det fortsatta arbetet att ges högsta
prioritet.
Under den allmänna motionstiden våren 1990 framställdes ett
drygt fyrtiotal motionsyrkanden som rör jämställdhet mellan
kvinnor och män i samhället. De avser bl.a. den allmänna
inriktningen av jämställdhetspolitiken, kvinnor och ekonomi,
jämställdhet i arbetslivet, kvinnors egenföretagande och den
offentliga sektorn, deras inflytande i offentliga organ samt
våld och övergrepp mot kvinnor. I viss utsträckning har liknande
motionsyrkanden behandlats av utskottet under föregående
riksmöte i betänkandet 1989/90:AU1.
Allmän inriktning -- förutsättningar för jämställdhet
I motion A816 av Sonja Rembo m.fl. (m) framförs att kampen för
jämställdhet också är kampen för att erkänna individuella
skillnader. Alla kvinnor och män måste utvecklas efter sina egna
förutsättningar. Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt
eftersom det tar tid att förändra attityder. Det kräver insatser
inom många delar av samhället och av många individer. Den
sortens påverkan uppnås inte genom politiska beslut och lagar
utan enbart genom att enskilda känner ett personligt, praktiskt
och moraliskt ansvar. Det politiska arbetet med jämställdhet
måste nu inriktas på att göra förändringar inom olika politiska
områden som främjar förutsättningarna för jämställdhet.
Som framhållits med anledning av liknande motioner vid flera
tidigare tillfällen har utskottet ingen annan uppfattning än
motionärerna i fråga om behovet av ett långsiktigt
jämställdhetsarbete som griper in i en rad skilda
samhällsområden och som också kräver insatser av enskilda
människor. Förutsättningarna för jämställdhet skapas, såsom
motionärerna framhåller, genom de politiska besluten i fråga om
ekonomi, arbetsmarknad, utbildning, familj etc. Det är därför
glädjande att insikten ökat om betydelsen av att på skilda
sakområden belysa både kvinnors och mäns villkor. Detta är
emellertid inte tillräckligt. Det krävs nämligen också
opinionsbildande insatser från samhällets sida som mera direkt
syftar till attitydförändringar och andra förändringar.
Utskottet ser därför positivt på det arbete som bedrivs inom
regeringskansliets ram i form av projektverksamhet och liknande.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att motion
A816 i denna del bör föranleda något initiativ från riksdagens
sida.
I motion A802 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) anförs om
riktlinjerna för jämställdhetsarbetet att det avgörande i en
ny offensiv för jämställdhet måste vara att göra jämställdheten
till en mansfråga lika mycket som en kvinnofråga. En nyckel för
att engagera männen är deras roll som pappor. Männen måste
uppmuntras att utnyttja de olika formerna av föräldraledighet.
Det krävs arbetsgivare som inser att det är utvecklande för alla
att ta hand om barn, en erfarenhet som i många sammanhang kan
vara en merit också i arbetslivet.
Utskottet anser att ett jämställt samhälle förutsätter att
männen tar större del i ansvaret för hem och barn. Det handlar
inte bara om det som folkpartiet tar upp i sin motion -- att det
är utvecklande för mannen och kan vara av värde i arbetslivet.
Ett ökat engagemang från männens sida kan också bidra till en
ökad förståelse mellan kvinnor och män och ett närmande mellan
kvinnovärld och mansvärld. I samverkan mellan social- och
civildepartementen görs för närvarande informationssatsningar
för att öka männens uttag av föräldraledighet. På sikt bör denna
satsning, "Pappa kom hem", kunna bidra till att andelen män som
utnyttjar möjligheterna till sammanhängande ledighet ökar. Den
senaste statistiken visar också att andelen fäder som till någon
del utnyttjar föräldraförsäkringen ökat klart sedan mitten av
1980-talet. Nämnas bör också idégruppen för mansrollsfrågor som
genom sin opinionsbildande verksamhet har en viktig roll att
spela. Med hänvisning till det anförda bör motion A802 inte
föranleda något initiativ från riksdagens sida i denna del.
I centerns kommittémotion A815 understryks vikten av att det
politiska arbetet och den offentliga verksamheten inte bedrivs
på ett sådant sätt att endast ett fåtal har möjligheter att
delta. Koncentrationspolitiken måste brytas för att
jämställdhet skall uppnås. Regional balans och samhällsplanering
har stor betydelse för jämställdhet och ökad
kvinnosysselsättning. Jämställdhetsarbetets fortsatta inriktning
måste enligt motionärerna vara att både kvinnors och mäns
värderingar och erfarenheter får komma till uttryck i arbetet på
skilda samhällsområden. Det ger ett breddat och bättre underlag
för ställningstaganden och beslutsfattande, och det kan ge det
politiska och fackliga arbetet nya infallsvinklar och
dimensioner och även på andra sätt bidra till ett mänskligare
samhälle. Strävandena att skapa likvärdiga ekonomiska och
sociala villkor för alla ställer krav på att var och en är
beredd och ser som sin skyldighet att ta sin del av
föräldraansvar, personlig service och ett fungerande familjeliv.
Parallellt med politiska, ekonomiska och sociala reformer måste
ett långsiktigt arbete bedrivas genom opinionsbildning,
information och ökad kunskapsspridning.
Utskottet kan konstatera att steg har tagits i de av
regeringen framlagda och av riksdagen under våren godkända
förslagen rörande regionalpolitik för 90-talet (prop.1989/90:76,
AU13) för att främja kvinnors villkor på landsbygden. Det har
understrukits att de regionalpolitiska målen uttrycker en
jämlikhetsuppfattning som också innefattar jämställdhet. Därtill
har glesbygdsdelegationen under våren antagit ett särskilt
handlingsprogram för kvinnor på landsbygd. Vidare har
jämställdhetsministern beslutat om en glesbygdssatsning inom
ramen för de medel ur allmänna arvsfonden till fostran av
ungdom som Barn- och ungdomsdelegationen skall fördela. 2 milj.
kr. kommer att anslås främst till projekt inriktade på flickors
situation i glesbygd. Flickors egna aktiviteter, behov och ideér
skall vara utgångspunkten för sådana projekt. Insatser görs
således på bred front på det område som centerns kommittémotion
vill fästa uppmärksamheten på. Utskottet återkommer senare i
detta betänkande till den särskilda frågan om kvinnligt
företagande. När det mer generellt gäller den fortsatta
inriktningen på jämställdhetsarbetet konstaterar utskottet --
liksom tidigare när dessa frågor behandlats -- att det råder en
bred politisk enighet om jämställdhetsmålen men, på vissa
områden, delade meningar om medlen. Utskottet instämmer i stora
delar med motionen hur det fortsatta arbetet skall bedrivas. Det
är förutom direkt opinionsbildning fråga om kontinuerliga
insatser på en rad skilda politikområden. Motionen i nu berörda
delar bör därför inte föranleda några ytterligare initiativ från
riksdagens sida.
I motion A811 av Margareta Winberg m.fl. (s) efterlyses en rad
åtgärder för att stärka kvinnors ställning. Vad som krävs är
enligt motionärerna bl.a. att rätten till barnomsorg läggs fast
i lag, att fadern vid fullt utbyggd föräldraförsäkring
garanteras tre månaders försäkring, sex- och
samlevnadsutbildning för värnpliktiga, insatser mot prostitution
samt utbildning inom området kvinnoförtryck för personal inom
sjukvården, polisen, domstolarna, socialtjänsten, kriminalvården
m.m. Motionärerna yrkar ett tillkännagivande om detta.
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att en väl
fungerande barnomsorg är en viktig förutsättning för kvinnors
yrkesarbete liksom att föräldraförsäkringen är nödvändig för
föräldrarnas förvärvsarbete. Frågor om barnomsorg och
föräldraförsäkring ligger emellertid utanför
arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. När det gäller sex-
och samlevnadsutbildning för värnpliktiga noterar utskottet att
försvarsutskottet under våren i sitt betänkande 1989/90:FöU7
behandlat motionsyrkanden om detta. Försvarsutskottet
konstaterade att könsrollsfrågor och därmed sammanhängande
attitydpåverkan ingår i den militära ledarskapsutbildningen. När
det gäller dessa frågor som ämne under grundutbildningen för
värnpliktiga hänvisade försvarsutskottet bl.a. till uttalanden
av försvarsministern i budgetpropositionen om angelägenheten av
utbildning i jämställdhet och samlevnad. Försvarsutskottet
förutsatte att dessa uttalanden tillsammans med vissa
utbildningsinitiativ som förekommit skulle leda till de effekter
som motionären efterlyste. Beträffande motionen i övrigt kan
noteras att frågor om våld mot kvinnor -- till vilket utskottet
återkommer senare i detta betänkande -- för närvarande övervägs
inom en av regeringen tillsatt arbetsgrupp med företrädare för
civil-, justitie- och socialdepartementen. Med hänsyn till det
anförda bör motionen A811 i nu berörd del inte föranleda någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Kvinnor och ekonomi
Två vpk-motioner, A291 och A809, gäller kvinnor och
ekonomi. Kvinnorna har praktiskt taget ingen politisk makt om
man jämför med män, säger motionärerna. Trots att de genom sin
ökade förvärvsfrekvens räddat hushållens standard under 80-talet
har kvinnorna de lägsta lönerna, de tyngsta jobben och de sämsta
arbetstiderna. Därför kommer främst kvinnorna att drabbas av den
ökande utslagningen i arbetslivet. Den nuvarande ekonomiska
utvecklingen är ett direkt hot mot kvinnorna. Merparten av dem
kommer att förlora på skatteomläggningen, eftersom de flesta har
låga löner även vid heltidsarbete. Det är inte marginalskatterna
som avgör om kvinnor kan arbeta mer utan sådant som möjligheten
att få barnomsorg, tillgången på arbetstillfällen, möjligheten
att åka kollektivt och inte minst männens beredskap att ta
större del av ansvaret för barnen och hushållet. Vad kvinnor
kräver är i stället sex timmars arbetsdag med full
lönekompensation. Det behövs ett kvinnopolitiskt perspektiv på
ekonomin. I motion A809 begär partiet en utredning om de
samhällsekonomiska konsekvenserna av bristen på jämställdhet i
samhället.
Med anledning av motionsyrkandena vill utskottet anföra
följande. Kvinnor och ekonomi har under senare år ägnats ökad
uppmärksamhet från statsmakternas sida. Området utgör ett av de
fem huvudområdena i den förut nämnda handlingsplanen för
jämställdhet. Enligt vad utskottet inhämtat skall arbetet på
detta område förstärkas under den femårsperiod som
handlingsplanen gäller. Det kan vidare nämnas att det numera
görs en årlig redovisning i budgetpropositionen av hur vissa
ekonomiska resurser fördelas mellan kvinnor och män.
Långtidsutredningen 1990 har ägnat en särskild bilaga åt
kvinnors roll i ekonomin. Till detta kommer att en särskild
grupp skall följa upp och analysera skattereformen och dess
effekter för kvinnor resp. män. På anförda grunder bör de nu
behandlade motionerna A291 och A809 avslås i berörda delar.
Arbetsmarknad
Arbetsmarknaden fortsätter att vara könsuppdelad. Kvinnor och
män arbetar fortfarande i stor utsträckning inom olika branscher
och yrkesområden och de har olika villkor. Flera motionsyrkanden
tar sikte på olika förhållanden i arbetslivet från
jämställdhetssynpunkt. Det gäller bl.a. krav på ändringar i
jämställdhetslagen, lönefrågor, föräldraledighet, arbetstid och
arbetsorganisation.
Jämställdhetslagen
Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet har
varit i tillämpning i tio år. I juni 1988 tillsatte regeringen
en särskild utredare med uppdrag att göra en utvärdering av
lagen och föreslå de förändringar som utvärderingen påkallade
för att göra lagen mer verksam och ändamålsenlig. Utredningen,
som kallat sig jämställdhetsutredningen, har i juni i år till
jämställdhetsministern överlämnat sitt betänkande (SOU 1990:41)
Tio år med jämställdhetslagen -- utvärdering och förslag. Efter
remissbehandling bereds ärendet för närvarande i
regeringskansliet. En proposition i ämnet skall enligt vad
utskottet under hand har inhämtat avlämnas i början av 1991.
Folkpartiet framför i motion A802 synpunkter på
utvärderingen av jämställdhetslagen. Partiet ser lagen som
ett viktigt instrument i arbetet med att motverka diskriminering
och främja jämställdhet på arbetsplatserna. I motionen erinras
om de frågor som bör beaktas; möjligheten för den diskriminerade
att få den tjänst som hon eller han gått miste om, skyddet mot
sexuella trakasserier och mot trakasserier av den som gjort
anmälan om diskriminering, definitionen av vad som skall anses
som könsdiskriminering, beviskravet, sanktionsregler i fråga om
rätten att ta del av uppgifter från arbetsgivaren samt
domstolens sammansättning i jämställdhetstvister. När det gäller
regeln i 6 § om arbetsgivarens aktiva åtgärder för jämställdhet
anser folkpartiet att lagens bestämmelser har förfuskats. På
många avtalsområden har nämligen kollektivavtal träffats, vilket
innebär att JämO inte kan kräva några aktiva åtgärder av
arbetsgivaren. Möjligheten för de centrala parterna att avtala
bort 6 § bör upphävas, enligt motionärerna.
I motion A724 av Lars Werner m.fl. (vpk) ställs bl.a. följande
krav på förändringar i jämställdhetslagen. Skydd bör införas
för den som utnyttjat sina lagliga rättigheter. Annars finns
risk att den som diskriminerats inte vågar använda sig av lagen.
Vid brott mot 3 § genom utebliven anställning eller befordran
bör rätt till ekonomiskt skadestånd införas. Det ideella
skadestånd som nu finns som enda sanktion har inte en
tillräcklig preventiv effekt. Vid könsdiskriminerande ledning
eller fördelning av arbetet enligt 4 § skall det inte behöva
krävas att behandlingen är "uppenbart" oförmånlig. Ett sådant
rekvisit gör det mycket svårt att praktiskt använda
bestämmelsen.
Utskottet utgår från att samtliga de frågor om förändringar i
lagen som berörs i de nu behandlade motionerna kommer att
övervägas i samband med den nyssnämnda beredningen av
jämställdhetsutredningens betänkande. Regeringens
ställningstaganden till utredningens förslag och remissyttranden
däröver bör avvaktas. Utskottet avstyrker på den grunden
motionerna A724 och A802 i de berörda delarna.
I Lars Werners motion A724 framställs även krav på
lagstiftning med förbud mot alla sexuella trakasserier.
Lagens skydd är otillräckligt, menar motionärerna. I två
enskilda motioner, A804 av Birthe Sörestedt och Maja Bäckström
(båda s) resp. A814 av Alf Wennerfors (m), framställs
motsvarande krav. S-motionärerna menar att lagstiftning krävs
förutom insatser på forsknings- och informationsområdet. Alf
Wennerfors hänvisar till ett fall ur verkligheten som
aktualiserar frågan om vilket stöd en av sexuella trakasserier
eller övergrepp drabbad anställd har i lagstiftningen. Enligt
motionären är det angeläget att riksdagen så snart som möjligt
erhåller ett regeringsförslag i ämnet.
I det nyssnämnda betänkandet av jämställdhetsutredningen
föreslås en skadeståndssanktionerad bestämmelse till skydd mot
sexuella trakasserier av en arbetstagare eller arbetssökande.
Frågan om lagstiftning övervägs alltså för närvarande i
regeringskansliet. Enligt utskottets mening finns därför inte
anledning för riksdagen att nu ta ställning till frågan.
Motionerna A724, i berörd del, samt A804 och A814 avstyrks
således.
Utskottet återkommer i det följande till ytterligare
motionsyrkanden med krav på förändringar i jämställdhetslagen.
Anställning
I motion A807 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp)
påtalas att könssegregationen vid nyanställningar fortsätter
trots att samhället på olika sätt stöder flickor som valt
teknisk utbildning. De gamla argumenten mot att anställa kvinnor
finns kvar, trots lag och avtal och trots efterfrågan på
arbetskraft. Det förestår enligt motionärerna ett intensivt
informationsarbete, både på den offentliga och enskilda sektorn.
Även jämställdhetslagen behöver skärpas till skydd för kvinnliga
arbetssökande, framför allt sådana som söker sin första
anställning efter genomgången utbildning.
Som framhålls av jämställdhetsministern i årets
budgetproposition har det visat sig att flickor med tekniskt
inriktad yrkesutbildning i gymnasieskolan möter stora
svårigheter att få anställning i de yrken som de är utbildade
för. Mot den bakgrunden är det naturligt att unga flickor, trots
starkt intresse, tvekar inför sådana studieval.
Jämställdhetsministern anför att hon i samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet kommer att ta initiativ som kan ge
dessa flickor ett mer aktivt stöd i samband med övergången från
utbildning till arbete. När det gäller eventuella ändringar i
jämställdhetslagen bereds, som utskottet nyss konstaterat, saken
för närvarande inom regeringskansliet.
Utskottet vill tillägga följande. För att bryta det motstånd
som på sina håll alltjämt finns mot att anställa kvinnor i
mansdominerade yrken krävs olika slag av insatser på flera
fronter. Med anledning av de mål som satts upp på
arbetsmarknadsområdet i den förut nämnda handlingsplanen har
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) valt ut ett antal yrkesområden där
särskilda ansträngningar skall göras i syfte att åstadkomma en
jämnare könsfördelning. Enligt vad som framgår av
budgetpropositionen har AMS även haft överläggningar med
arbetsmarknadens parter och skolöverstyrelsen (SÖ) om vilka
insatser som kan vidtas för att bredda kvinnors och mäns
yrkesval i den riktning som handlingsplanen anger. Som ett led i
denna verksamhet har styrelsen nyligen färdigställt ett antal
videofilmer som visar kvinnor och män i för dem otraditionella
yrken -- en kvinnlig tryckare, en manlig laboratorieassistent
osv. Filmerna är tänkta att användas i samband med
arbetsförmedlingarnas information till olika kategorier
arbetssökande.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A807.
Lönefrågor
Frågan om kvinnors löner och arbetsvärdering återkommer i
flera motioner.
Folkpartiet anser i motion A802 att de s.k. kvinnojobben måste
uppvärderas. Lönens storlek påverkas inte bara av tillgång och
efterfrågan utan styrs också av värderingar. Kraven för olika
befattningar jämförs, men framför allt görs bedömningar av vilka
arbetsuppgifter som anses vara de viktiga. Sådana värderingar
kan i många fall vara otydliga. Vid en systematisk
arbetsvärdering blir de tydliga. Enligt motionen bör ett krav
uppställas i jämställdhetslagen att en överenskommen
arbetsvärdering beträffande arbete av lika värde skall
finnas tillgänglig.
Centern framför i motion A815 att de kvarstående och t.o.m.
växande löneskillnaderna mellan kvinnor och män motiverar en
parlamentarisk kommitté med direktiv att genomföra en
arbetsvärdering av olika yrkessektorer för att kartlägga
skillnader och analysera bakgrunden till att kvinnodominerade
yrken oftast värderas lägre än yrken där män dominerar. Förslag
bör läggas fram om hur missförhållandena skall åtgärdas utan att
det inkräktar på det ansvar som parterna på arbetsmarknaden har.
Även Gunilla André och Karin Starrin (båda c) uppehåller sig i
motion A817 vid det förhållandet att yrken som av tradition
domineras av kvinnor är lågt betalda. Lika lön till kvinnor och
män för arbete av lika värde är enligt dem en av 90-talets
viktigaste frågor. De instämmer i det i centerns kommittémotion
framförda kravet på en utredning.
Lars Werner m.fl., vpk, begär i motion A724 att 4 § punkt 1
jämställdhetslagen ändras så att arbete skall kunna betraktas
som lika eller likvärdigt efter en fri bevisprövning. Den
nuvarande regeln är i det närmaste helt oanvändbar för att komma
till rätta med könsdiskriminerande arbetsvillkor. Lagen behöver
även regler mot kollektiv könsdiskriminering, eftersom den
faktiska lönediskrimineringen av kvinnor huvudsakligen sker
genom att kvinnodominerade yrken betalas sämre än motsvarande
yrkesgrupper där män dominerar. Efter förebild från USA bör
regler finnas som möjliggör uppvärdering av hela kollektiv.
I motion A806 av Kristina Svensson och Ingegerd Sahlström (s)
pekar motionärerna på att olika vetenskapliga undersökningar
visar tecken på att kvinnors arbete värderas lägre än mäns. För
att få svar på frågan om kvinnor efter utjämningen under 60- och
70- talen åter igen är på väg att bli diskriminerade på
arbetsmarknaden behövs mer forskning och mer exakt statistik
om kvinnors och mäns löner, enligt motionärerna.
Motion A810 av Gunilla André (c) rör kvinnolönernas
utveckling inom den statliga sektorn. Enligt henne ger den nya
anställnings- och lönepolitiken inom den statliga sektorn
anledning att mycket noggrant följa utvecklingen och att vara
medveten om faran för kvinnodiskriminering. Risken finns att
lämpligheten för en tjänst avgörs med utgångspunkt i
traditionellt manliga omdömen. Subjektiva värderingar kan bli
vägledande då individuella marknadsmässiga löner skall
tillämpas. Unga män, som enligt mångas uppfattning inte behöver
ta ansvar för barnen, blir mer eftertraktade än unga kvinnor.
Lokalt bundna redan anställda kvinnor blir förlorare i
lönematchen. Motionären anser att riksdagen därför hos
regeringen bör begära en redogörelse och analys av
kvinnolönernas utveckling inom den statliga sektorn.
Utskottet vill för egen del anföra följande. En viktig orsak
till inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män är, vilket
påpekas i flera av de nu behandlade motionerna, att
traditionellt kvinnligt arbete avlönas sämre än traditionellt
manligt arbete. Även om löneskillnaderna i Sverige är mindre i
jämförelse med många andra länder visar tillgänglig statistik
från olika avtalsområden att den tidigare successiva
löneutjämningen mellan kvinnor och män har avstannat under
1980-talet. På vissa områden kan snarast ökade löneskillnader
iakttas. Senare forskning visar t.ex. att jämförbar utbildning
genomsnittligt betalar sig bättre för män än för kvinnor. Inom
civildepartementet har påbörjats ett arbete för att öka
kunskaperna om dessa löneskillnader och deras orsaker. Bl.a.
genom ett större nordiskt projekt om likalön ökar kunskaperna om
kvinnors resp. mäns löner. Lönestatistiken är givetvis av
särskild betydelse i sammanhanget, liksom forskning på området.
Utskottet anser att en utjämning av löneskillnaderna mellan
kvinnor och män är en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna
under 90-talet. Kunskaper saknas i dag i stor utsträckning t.ex.
i fråga om lönebildning och löneskillnader ur ett könsperspektiv
samt om hur dessa skillnader kan relateras till förhållanden
såväl på arbetsmarknaden som i familjen. Frågans centrala
betydelse i den framtida politiken för jämställdhet understryks
av att riksdagen under våren godkänt ett förslag i
forskningspropositionen om inrättande av en professur avseende
ekonomisk forskning med inriktning på kvinnors och mäns
inkomster och löner (prop. 1989/90:90, UbU25). Det särskilda
spörsmålet om lönediskriminering och arbetsvärdering behandlas
för närvarande i regeringskansliet bl.a. i samband med
beredningen av jämställdhetsutredningens betänkande. Med
hänvisning till det anförda saknas enligt utskottet anledning
för riksdagen att nu ta några initiativ i frågan. Motionerna
A724, A802, A806, A815 och A817 avstyrks därför i berörda delar.
Utvecklingen av kvinnors resp. mäns löner i statsförvaltningen
följs av SAV och av den vid SCB inrättade lönestatistiknämnden.
Dessutom har parterna på det statliga området redan själva tagit
initiativ till ett gemensamt arbete för att utveckla
arbetsvärderingssystem m.m. Parterna har därvid uttalat att
såväl manliga som kvinnliga värderingsgrunder skall beaktas i
samband med arbetsvärdering. På nu anförda grunder avstyrks även
motion A810.
Föräldraledighet
I sin motion A802 tar folkpartiet upp
jämställdhetsaspekterna på föräldraledigheten. För att
kvinnor inte skall bli bortkopplade från förvärvslivet under
lång tid måste föräldrarna dela på ansvaret. Partiet arbetar för
att stegvis bygga ut mäns fristående rätt till ersättning i
samband med barns födelse. Det kan förhoppningsvis vara en väg
att locka fler män att ta en större del av föräldraledigheten.
Staten måste som arbetsgivare försöka stimulera föräldrarna att
dela på ansvaret. Verksamheten måste anpassas till att både
kvinnor och män kommer att vara borta under längre och kortare
tider. För att uppmuntra männen att ta ut föräldraledighet
föreslår folkpartiet att staten under en femårsperiod skall ge
männen en extra semesterdag för varje ledig månad.
Utskottet har redan i det inledande avsnittet framhållit
föräldraförsäkringens betydelse för att nå ett jämställt
samhälle. Det är självfallet önskvärt att staten som
arbetsgivare går i spetsen både genom att ge kvinnor och män
praktiska möjligheter att kombinera förvärvsarbete med hemarbete
och föräldraskap och genom att uppmuntra männen att utnyttja sin
rätt till föräldraledighet. På vilka sätt detta lämpligen bör
ske är enligt utskottets mening i första hand en fråga för
statens arbetsgivarverk (SAV) och berörda
arbetstagarorganisationer. Utskottet vill i sammanhanget erinra
om att SAV numera har fått ett utökat ansvar för
jämställdhetsfrågorna i statsförvaltningen. Med hänvisning till
det anförda saknas anledning att bifalla nu behandlade
motionsyrkanden.
Arbetstid och arbetsorganisation m.m.
Folkpartiet framför i sin motion A802 synpunkter på
arbetstiderna. Det är enligt partiets mening bättre att arbeta
för mer flexibla arbetstider än sex timmars arbetsdag.
Arbetsdagens eller arbetstidens längd behöver inte regleras mer
genom politiska beslut. Offentliga arbetsgivare bör gå i spetsen
för en mer flexibel arbetsorganisation och arbetstider som ger
större möjlighet till individuell anpassning för alla kategorier
anställda. I motionen berörs även det ofrivilliga
dell>tidsl>arl>bel>tet. Många arbeten har av
lönsamhetsskäl organiserats som deltidsarbete, vilket lett till
deltidsarbetslöshet. Samhället måste träda in med
arbetslöshetsstöd, socialbidrag osv. Detta är olyckligt och står
i direkt strid med jämställdhetssträvandena, menar motionärerna,
särskilt som det framför allt är unga kvinnor som drabbas. Målet
borde vara att de flesta tjänster som inrättas är
heltidstjänster med möjlighet för den anställda att välja hur
mycket hon vill arbeta.
I motion A817 av Gunilla André och Karin Starrin (båda c)
framförs att en nyckel till rättvisa levnadsförhållanden mellan
kvinnor och män är förkortad arbetsdag för alla där sex timmars
arbetsdag skall vara det normala. Givetvis kommer det att finnas
människor som yrkesarbetar längre tid. Enligt motionärerna finns
det inget motsatsförhållande mellan sextimmarsdagen och flexibel
arbetstid. Det handlar i stället om arbetsorganisation.
Frågor om valfrihet och flexibilitet när det gäller
arbetstider bereds för närvarande i arbetsmarknadsdepartementet
med anledning av arbetstidskommitténs betänkande (SOU 1989:53)
Arbetstid och välfärd. Något initiativ från riksdagens sida är
därför inte påkallat enligt utskottets mening. Med anledning av
den i motion A817 framförda synpunkten att frågan om
sextimmarsdag eller flexibel arbetstid egentligen är en fråga om
arbetsorganisation har utskottet inhämtat att det under hösten
1990 på initiativ av arbetsmiljöfondens KOM-program, "Kvinnor
och män i samverkan", kommer att startas försök med bl.a. en
arbetsorganisation som mer utgår från kvinnors behov samt med
förläggning av arbetstider som underlättar förenandet av
förvärvsarbete med föräldraskap. Vidare skall den av regeringen
i maj 1990 tillsatta utredningen (Dir. 1990:25) om
kompetensförsörjnings- och personalutbildningsfrågor särskilt
belysa hithörande frågor.
Deltidsarbetslösheten och olägenheterna med den -- både för
den enskilde och för samhället -- har uppmärksammats alltmer
under senare tid. Utskottet har erfarit att diskussioner pågår
mellan AMS och de arbetsmarknadsorganisationer som framför allt
berörs om hur problemet lämpligen bör lösas. Resultatet av dessa
diskussioner bör avvaktas enligt utskottets mening. Det är
därför inte heller i denna fråga påkallat med någon åtgärd från
riksdagens sida. Nu behandlade motioner, A802 och A817, avstyrks
alltså i berörda delar.
Kartläggning av kvinnors situation på arbetsmarknaden
I motion A811 av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs en
kartläggning av kvinnors situation på arbetsmarknaden.
Motionärerna framför att kvinnornas bristande fackliga och
politiska inflytande har lett till att deras problem och behov
aldrig riktigt kommit till uttryck i uppbyggnaden av den svenska
arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsdepartementet bör undersöka
kvinnornas totala situation på arbetsmarknaden. Det bör gälla
bl.a. arbetsmiljö, arbetsorganisation, förmåga och
förutsättningar för arbete, arbetstider, ekonomi, utbildning
m.m. Kartläggningen skall läggas till grund för åtgärder som
under 1990-talet gör kvinnor och män till likaberättigade parter
på arbetsmarknaden.
Med anledning av motionsyrkandet vill utskottet anföra
följande. Liksom motionärerna anser utskottet att kvinnornas
situation på arbetsmarknaden måste ägnas stor uppmärksamhet.
Många förändringar som utgår från kvinnors behov och önskemål
måste komma till stånd. Arbetsmarknaden är en del av samhället
som i hög grad formats av män och för män. Mäns tankar,
förutsättningar och värderingar har i stor utsträckning varit
styrande. En ökad medvetenhet om detta och en strävan efter
förbättringar har lett till att insatser pågår och förslag
övervägs på en rad områden. Samlade bedömningar och analyser av
kvinnors villkor i arbetslivet görs bl.a. i de propositioner om
jämställdhet som regeringen lägger fram. I den senaste
redovisas, som nämnts tidigare, en femårig handlingsplan för
jämställdhet på arbetsmarknaden som avser flertalet av de
områden som motionärerna särskilt pekar ut. Det förekommer även
forskning med denna inriktning. Från senare tid kan nämnas en
doktorsavhandling vid Lunds universitet, "Kvinnors vardag". I
avhandlingen analyseras kvinnor i olika samhällsklasser och
deras attityder till arbetet, könsroller på arbetet,
arbetsfördelningen i hemmet m.m. Med hänvisning till det anförda
saknas enligt utskottets mening behov av en kartläggning av det
slag som motionärerna efterlyser. Motion A811 avstyrks därför i
denna del.
Kvinnors företagande och den offentliga sektorn
I moderata samlingspartiets kommittémotion A816 sägs att det
krävs en flexibel arbetsmarknad och att om detta skall vara
möjligt måste den offentliga sektorns monopolställning inom
många områden brytas. Utrymmet för individuella variationer är
mera begränsat. Kvinnors valfrihet handlar inte bara om att
tränga in på männens yrkesområden. Det gäller i lika hög grad
att utveckla de stora kvinnodominerade yrkesområdena, som
samtidigt är de hårdast reglerade på den svenska
arbetsmarknaden. Genom att möjliggöra alternativ breddas
arbetsmarknaden inom bl.a. vård- och omsorgssektorerna.
Konkurrensen mellan olika arbetsgivare skulle kunna medföra mer
marknadsanpassade löner vilket också skulle göra arbetena mer
attraktiva för män. Ökad valfrihet ökar också
utvecklingsmöjligheterna och främjar därmed jämställdheten.
Liknande synpunkter framförs i motion A803 av Ann-Cathrine
Haglund och Margareta Gard (båda m). I motionen pekas på
övervikten av kvinnor inom offentlig sektor, främst vård och
omsorg. För dem är det så gott som omöjligt att välja
arbetsgivare eftersom det i praktiken råder offentligt monopol
på dessa områden. Nyföretagande måste stimuleras och olika slag
av hinder mot enskild verksamhet tas bort, menar motionärerna.
Kersti Johansson m.fl. (c) kräver i motion 815 att det satsas
mer på kvinnligt nyföretagande för att utveckla utsatta
regioner och bredda kvinnors arbetsmarknad. Kvinnliga företagare
inom servicenäringarna bör få bättre möjligheter till stöd via
utvecklingsfonderna. Motionärerna anför vidare att centerns
förslag om vårdnadsbidrag underlättar valet av olika
driftsformer inom barnomsorgen. Möjligheter öppnas till bildande
av kooperativa och enskilda tjänsteföretag. Ett nytt fält för
kvinnligt företagande skapas, vilket enligt centerns
kommittémotion kan vara ett verksamt bidrag till förnyelsen av
den offentliga sektorn.
Vid behandlingen av likartade motionsyrkanden under senare år
har utskottet understrukit vikten av en väl utbyggd offentlig
sektor för att möjliggöra kvinnors insatser i näringslivet och
även i annat förvärvsarbete. Utskottet har framhållit att frågan
om de offentliga monopolen och frågan om kvinnors företagande
har helt olika dimensioner. De offentliga monopolen tycks
nämligen inte ha haft någon avgörande roll vad gäller framväxten
av nya företag drivna av kvinnor. I förra årets betänkande om
jämställdhet hänvisades till en rapport som visade att den
kvinnliga företagsamheten är på stark frammarsch och att de
kvinnliga företagarna ofta finns på orter där det är svårt att
få arbete.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att riksdagen under
våren behandlat propositioner om regionalpolitik (prop.
1989/90:76) och näringspolitik (prop. 1989/90:88). Riksdagen har
därvid ställt sig bakom att kravet på ökad jämställdhet skall
vara en utgångspunkt för strävandena att öka det kvinnliga
företagandet. Särskilt viktigt har ansetts vara att främja
möjligheterna till kvinnligt företagande i stödområdena.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt betänkande om regionalpolitik
för 90-talet (1989/90:AU13) biträtt industriministerns
uppfattning att det är angeläget att öka kunskapen om de
eventuella hinder som kan möta kvinnor som vill starta företag
liksom att det är önskvärt att förstärka insatserna för att
skapa nätverk för kvinnliga företagare. Utskottet har sett det
som värdefullt att regeringen på olika sätt uppmärksammat
behovet av åtgärder för att främja kvinnors möjligheter till
eget företagande och har utgått från att arbetet på att utveckla
dessa möjligheter drivs på.
När det gäller villkoren för de offentliganställda pågår ett
förändringsarbete. Inom t.ex. det kommunala området sker en
utveckling i riktning mot ökat inflytande och ansvar för
personalen, mer varierande arbets- och produktionsformer samt
alternativ organisation av verksamheter. Med hänvisning till det
anförda avstyrks de nu behandlade motionerna A803, A815 och A816
i de berörda delarna.
Övergrepp och våld mot kvinnor
I två motioner efterlyses insatser mot övergrepp och våld mot
kvinnor.
Sonja Rembo m.fl. (m) framför i motion A816 att
rättstrygghetsfrågorna i hög grad är en kvinnofråga.
Skrämmande många kvinnor utsätts för fysiska övergrepp och
misshandel. Påföljderna för misshandelsbrott är för milda enligt
motionärerna. Det krävs också stöd till misshandlade att skapa
sig en ny framtid. Motionärerna anser det otillfredsställande
att kvinnojourerna skall vara hänvisade till tillfälliga bidrag.
I centerns kommittémotion A815 anförs att rapporterna om
våld mot kvinnor har blivit allt fler. Kvinnor som
misshandlas, trakasseras och förföljs av män måste få mer stöd
och hjälp. Sekretesskyddet bör utvidgas, anser motionärerna, och
ekonomiskt stöd bör ges vid flyttning på grund av förföljelse.
Det måste vara möjligt att byta identitet utan alltför stort
byråkratiskt krångel. Lagen om besöksförbud måste skärpas, och
den som är utsatt för förföljelse måste få besked om när den
dömde avtjänat sitt straff eller får permission.
Våldet mot kvinnor är utbrett, och fortfarande utsätts kvinnor
för sexuella övergrepp. I årets budgetproposition anför
jämställdhetsministern att de samlade ansträngningarna mot och
synliggörandet av detta våld har ökat insikterna om problemen.
Fler fall av övergrepp leder numera till åtgärder inom
rättsväsendet.
Utskottet instämmer i jämställdhetsministerns uppfattning att
arbetet med att på olika sätt motverka detta våld nu måste
intensifieras och kvinnors rätt till samhällets stöd stärkas.
Åtgärder inom en rad olika samhällssektorer är nödvändiga. Som
redan nämnts har regeringen tillsatt en arbetsgrupp (C 1989:A)
inom civildepartementet i frågor som rör våld mot kvinnor.
Gruppen består av företrädare för justitie-, social- och
civildepartementen m.fl. Uppgiften är bl.a. att skaffa en samlad
bild av problemområdet, initiera försöks- och utvecklingsarbete
samt föreslå åtgärder som kan bidra till att göra arbetet med
dessa frågor mer effektivt. Arbetet skall vara avslutat före
utgången av år 1990. Gruppen skall samråda med den kommission
(Ju 1989:05) för att motverka våldet och förbättra stödet till
brottsoffren som chefen för justitiedepartementet tillsatt.
Jämställdhetsministern har särskilt betonat kvinnojourernas
viktiga arbete, och hon utgår ifrån att både kommissionen och
arbetsgruppen närmare studerar förutsättningarna under vilka
jourerna arbetar.
Vad gäller de i centerns kommittémotion mer preciserade kraven
på lagändringar -- frågor som inte hör till
arbetsmarknadsutskottets beredningsområde -- hänvisar utskottet
till justitieutskottets behandling av motsvarande frågor under
föregående riksmöte, 1989/90:JuU5. På förslag av
justitieutskottet har riksdagen bl.a. skärpt lagen om
besöksförbud. Utskottet noterar också att regeringen i
proposition 1989/90:158 om utvidgad rätt till målsägandebiträde,
m.m. föreslår att rätt till målsägandebiträde i princip alltid
skall finnas i mål om sexualbrott.
De nu behandlade frågornas prioritet i regeringens arbete
understryks av att statsministern i den nyligen avgivna
regeringsförklaringen deklarerat att särskilda åtgärder planeras
för att stärka skyddet för hotade och utsatta kvinnor. Med
hänvisning härtill och vad som anförts i övrigt anser utskottet
inte att några särskilda initiativ är påkallade från riksdagens
sida. Motionerna A815 och A816 får i berörda delar anses
tillgodosedda med det anförda.
Utredningar m.m.
I motion A808 av Eva Johansson m.fl. (s) begärs en samlad
utredning om kvinnors situation i storstaden. Man vet inte
särskilt mycket om hur kvinnors arbets- och livsvillkor i
storstad förändras och hur den snabba samhällsomvandlingen
påverkar kvinnans traditionella roll som den som har
huvudansvaret för hem och barn. Som en komplettering till
storstadsutredningen skulle en rad frågor behöva belysas: Hur
påverkar arbetsresor, arbetstider, barnomsorg, offentlig och
annan service, föreningsliv, sociala nätverk, kulturell
mångfald, omflyttning i bostadsområden etc. kvinnornas
situation?
Utskottet instämmer i att det finns ett omfattande behov av
kunskap på de områden som motionärerna nämner, inte minst för
den framtida samhällsplaneringen. Genom storstadsutredningens
arbete, som avslutats i och med betänkandet (SOU 1990:36)
"Storstadsliv. Rika möjligheter -- Hårda villkor" har villkoren
för människorna i storstaden blivit belysta. Enligt vad
utskottet inhämtat ligger i förlängningen av utredningens arbete
ett forskningsprogram i vilket frågan om kvinnornas situation
särskilt bör uppmärksammas. Någon utredning av det slag som
motionärerna efterlyser är därför enligt utskottets mening inte
påkallad. Motion A808 avstyrks således.
Inflytande i offentliga organ
Kvinnors inflytande i offentliga organ, särskilt statliga
styrelser, har behandlats av utskottet under tidigare riksmöten.
Utskottet har understrukit vikten av att kvinnorepresentationen
ökar. Målet skall vara att kvinnor och män skall vara lika
representerade i dessa organ. Staten har i den inledningsvis
berörda handlingsplanen för jämställdhet formulerat konkreta och
tidsbestämda mål: Kvinnorepresentationen i statliga organ bör ha
ökat till 30 % fram till 1992 och till minst 40 % år 1995.
Utskottet kan konstatera att kvinnorepresentationen i de
indirekt valda statliga organen fortfarande är låg. Den 1 juli
1989 var 29 % kvinnor och 71 % män av ordinarie ledamöter i de
centrala lekmannastyrelserna. 14 av 123 ordförande var kvinnor.
Det kan nämnas att på civildepartementets område -- det
departement som har ansvar för jämställdhetsfrågor -- var ingen
av de 11 ordförandena kvinna. Bland 334 styrelseordförande i
regionala myndigheters styrelser fanns 41 kvinnor, dvs. 12 %.
Kvinnorna utgjorde där 22 % av de ordinarie ledamöterna. Ett
välkänt mönster är att det finns en förhållandevis stor andel
kvinnor i styrelser som ägnar sig åt sociala frågor och
utbildningsfrågor -- i försäkringskassornas styrelser var 43 %
kvinnor och i studiemedelsnämnderna 37 %. Som jämförelse kan
nämnas länsvägnämnderna där kvinnorepresentationen var 10 % och
fiskenämnderna med 2 % kvinnor bland ledamöterna.
Att kvinnorepresentationen alltjämt är låg är dock inte
liktydigt med att arbetet med att öka den inte skulle ha varit
framgångsrikt. Som exempel kan nämnas att andelen kvinnliga
ledamöter i regionala myndigheters styrelser ökat från 15 till
22 % mellan 1988 och 1989. Jämställdhetsministern anför i årets
budgetproposition att hon har goda förhoppningar att målet om 30
% kvinnor i de statliga styrelserna skall kunna vara uppnått
till år 1992. Fortfarande återstår emellertid mycket arbete om
en jämn könsfördelning i dessa organ skall kunna uppnås inom en
tioårsperiod. Ministern utgår ifrån att myndigheter och
organisationer kommer att fortsätta sitt arbete i dessa frågor
med oförminskad intensitet.
Tre motioner tar upp frågan. Kersti Johansson m.fl. (c) menar
i motion A815 att det är en oundgänglig del i en fungerande
demokrati att kvinnors och mäns värderingar och erfarenheter får
komma till uttryck i det politiska arbetet. Mot den bakgrunden
är det viktigt att kvinnorepresentationen i beslutande organ
inom näringsliv, fackliga organisationer, politiskt liv m.m.
ökar. Men, anför motionärerna, utvecklingen bör så långt som
möjligt ske på frivillig väg och tvingande regler undvikas. De
yrkar ett tillkännagivande om detta.
Med anledning av centerns kommittémotion skall framhållas att
regeringen valt frivillighetens väg för att nå målet 30 %
kvinnor i statliga styrelser m.m. till 1992. Den bakomliggande
tanken är att politiska partier och arbetsmarknadens parter på
det sätt man finner lämpligt kan bidra till att nå målen.
Utskottet står fast vid vad som uttalats med anledning av
motsvarande motionsyrkanden under tidigare riksmöten. Den metod
som tillämpas i dag när regeringen skall utse ledamöter i
statliga styrelser -- dvs. en rekommendation om att för varje
plats begärs två namn, på en kvinna och på en man -- har klara
fördelar. Andra metoder, t.ex. lagstiftning, får prövas först om
den nuvarande ordningen inte ger resultat. Motion A815 bör med
hänvisning till det anförda avslås i nu behandlad del.
Gunilla André och Karin Starrin (båda c) vill enligt motion
A817 se en kampanj som en uppföljning av
kvinnorepresentationsutredningens slutbetänkande "Varannan
damernas" med inriktning på att underlätta förtroendevalda
kvinnors arbetssituation, detta mot bakgrund bl.a. av de många
avhoppen från kommunalpolitiken. Man kan enligt motionärerna
tänka sig kortare och effektivare sammanträden, fastställda
sluttider och ett mer decentraliserat beslutsfattande.
Med anledning av motionsyrkandet kan utskottet notera att den
verksamhet som pågår för att öka kvinnorepresentationen hittills
har varit inriktad på utbildningsprojekt av olika slag. Enligt
vad utskottet inhämtat riktas uppmärksamheten för närvarande
främst mot nya arbetsformer och andra strukturella
förändringar inom organisationerna. Ett flertal projekt med den
inriktningen har fått stöd. Arbete av det slag som efterlyses av
motionärerna pågår således. Motion A817 avstyrks därför i nu
berörd del.
Margitta Edgren (fp) framför i motion A801 synpunkter på
könsfördelningen i rådgivande grupper. Motionären anser att
det som riksdagen uttalat som målsättning för
jämställdhetsarbetet även bör gälla offentliga rådgivande
arbetsgrupper såsom Folkhälsogruppen inom socialdepartementet.
En viktig förutsättning för jämställdhet är att kvinnor och
män delar makt, inflytande och ansvar på samhällets alla
områden. Kvinnors och mäns erfarenheter skiljer sig från
varandra. De beslut som fattas i samhället måste vara väl
underbyggda och allsidigt belysta. Därför behövs underlag från
både kvinnors och mäns erfarenhetssfärer. Ansträngningarna har
hittills varit inriktade på att öka representationen i de organ
som är indirekt valda och därmed mindre synliga än de
direktvalda politiska församlingarna. Motionärens exempel avser
ett organ av annat slag, nämligen en grupp med rådgivande
uppgifter, sammansatt av representanter för olika berörda
myndigheter och organisationer under ordförandeskap av en
statssekreterare. Enligt utskottets mening är det, av samma skäl
som nyss angetts, självfallet önskvärt med en god balans mellan
kvinnor och män även i en grupp av detta slag. Utskottet är dock
inte berett att ställa sig bakom motionens förslag om att de
nyssnämnda riktlinjerna för nomineringar skall gälla även i
fråga om rådgivande arbetsgrupper. Utskottet förutsätter att det
pågående jämställdhetsarbetet på sikt skall få till följd en
ökande kvinnorepresentation även i grupper av det slag som
motionären åsyftar. Med hänvisning till det anförda avstyrks
motion A801.
Det framtida jämställdhetsarbetet
Folkpartiet framför i sin partimotion A802 synpunkter på det
framtida jämställdhetsarbetet. Det är partiets förhoppning att
JämOs verksamhet skall kunna breddas ytterligare och få ökat
stöd så att myndigheten kan fylla sin centrala roll i
jämställdhetsarbetet bl.a. när det gäller information till
allmänheten och till alla dem som skall driva frågorna ute på
arbetsplatserna. Den parlamentariska jämställdhetskommittén bör
återskapas. Partiet anser vidare att en kontinuerlig uppföljning
bör ske av jämställdhetens utveckling. Utredningar som kan
väntas ha direkta effekter på jämställdheten bör åläggas att
redovisa dessa. I samband med långtidsutredningarna bör
konsekvenserna av den ekonomiska utvecklingen och
ekonomisk-politiska åtgärder för jämställdheten kontinuerligt
utvärderas.
I motion A813 anser Maggi Mikaelsson (vpk) att JämO borde
ha en friare ställning och fungera mer som opinionsbildare i
jämställdhetsfrågor. Med tanke på utvecklingen under 1980-talet
med ökad lönediskriminering av kvinnor borde JämO ha rätt att
studera företagens lönestatistik. Sanktionsmöjligheterna borde
också ses över enligt motionären.
I motion A812 av Görel Bohlin och Ann-Cathrine Haglund (båda
m) efterlyses ett förstärkt parlamentariskt inflytande över
jämställdhetsarbetet. Motionärerna anser att en förutsättning
för framsteg i detta arbete är ett direkt engagemang. Med
nuvarande arbetsformer får inte riksdagen tillräckliga
möjligheter att påverka utvecklingen på idé- och
beredningsstadiet. Den politiska oppositionens kunskaper tas
inte heller till vara tillräckligt.
JämOs roll och uppgifter har behandlats i det förut nämnda
betänkandet Tio år med jämställdhetslagen. Utredningens förslag
övervägs för närvarande i regeringskansliet. Det finns därför
ingen anledning för utskottet att nu ta något initiativ i
frågan. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion A812 i
motsvarande del och A813.
När det gäller det parlamentariska inflytandet över
jämställdhetsarbetet har utskottet tidigare behandlat frågan,
senast i betänkandet 1989/90:AU1. Utskottets uppfattning har
varit att inrättandet av ännu ett organ med parlamentarisk
förankring inte skulle innebära någon förbättring av
jämställdhetsorganisationen. Utskottet har inte ändrat
ståndpunkt i detta avseende och avstyrker följaktligen motion
A802 i motsvarande del och A812.
Med anledning av folkpartiets önskemål om en bättre
uppföljning av jämställdhetens utveckling vill utskottet
framföra följande. Utredningar som har betydelse för
jämställdhetsarbetet skall i sina direktiv få i uppdrag att
analysera och redovisa effekterna av sina förslag från ett
jämställdhetsperspektiv. I övrigt följs och redovisas
jämställdhetsarbetets utveckling i lämpliga delar i
budgetpropositionen och andra propositioner. Årets
budgetproposition belyser sålunda jämställdhetsfrågorna på en
rad områden -- i ekonomin, arbetslivet, utbildningen, familjen
etc. Dessutom ger statistiska centralbyrån (SCB) löpande ut
publikationer som beskriver utvecklingen på området. I 1990 års
långtidsutredning förs en diskussion om jämställdheten och
fördelningen mellan kvinnor och män av marknads- resp.
hushållsarbete, ekonomisk ersättning för deras arbetsinsatser
m.m.
Det är enligt utskottets mening utomordentligt värdefullt med
en kontinuerlig belysning av jämställdhetsaspekterna av det slag
som efterlyses av motionärerna. Med hänvisning till den
redovisning av frågorna som faktiskt redan förekommer anser
utskottet emellertid inte att någon särskild åtgärd är påkallad
från riksdagens sida med anledning av motionen. Folkpartiets
motion A802 avstyrks således även i nu berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förutsättningarna för jämställdhet
att riksdagen avslår motion 1989/90:A816 yrkande 1,
res. 1 (m)
2. beträffande riktlinjerna för jämställdhetsarbetet
att riksdagen avslår motion 1989/90:A802 yrkande 1,
res. 2 (fp)
3. beträffande koncentrationspolitiken
att riksdagen avslår motion 1989/90:A815 yrkandena 1 och 2,
res. 3 (c, mp)
4. beträffande åtgärder för att stärka kvinnors ställning
att riksdagen avslår motion 1989/90:A811 yrkande 2,
5. beträffande kvinnor och ekonomi
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A291 yrkande 6 och
1989/90:A809,
res. 4 (v, mp)
6. beträffande utvärderingen av jämställdhetslagen
att riksdagen avslår motion 1989/90:A802 yrkandena 7 och 9,
res. 5 (fp)
7. beträffande förändringar i jämställdhetslagen
att riksdagen avslår motion 1989/90:A724 yrkandena 34--36,
res. 6 (v)
8. beträffande sexuella trakasserier
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:A724 yrkande 33,
1989/90:A804 och 1989/90:A814,
9. beträffande könssegregationen vid nyanställningar
att riksdagen avslår motion 1989/90:A807,
Närvarande: Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Anders
G Högmark (m), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson
(s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti
Johansson (c), Karl-Erik Persson (v), Anna Horn af Rantzien
(mp), Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m),
Sigrid Bolkéus (s), Gunilla Andersson (s) och Ines Uusmann (s).
Reservationer
1. Förutsättningarna för jämställdhet (mom. 1)
Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "Som framhållits" och slutar med "riksdagens sida" bort ha
följande lydelse:
Som framförs i motion A816 av Sonja Rembo m.fl. (m) måste
jämställdhetsarbetet bedrivas långsiktigt. Attitydpåverkan måste
ske i alla delar av samhället: i hemmet, i skolan och på
arbetsplatserna. Både män och kvinnor har ansvar för detta,
främst genom att vara förebilder för det uppväxande släktet.
Flickor måste stimuleras att satsa på sådana längre utbildningar
för ekonomiska och tekniska yrken som för närvarande domineras
av män. Unga kvinnor får inte överlämna beslutsfattandet i olika
sammanhang till männen.
Jämställdhet skapas knappast genom politiska beslut. Genom det
politiska arbetet skapas i stället förutsättningarna för
jämställdhet. I dag motverkar utformningen av skattesystemet och
barnomsorgen jämställdhetssträvandena. En ökad valfrihet både i
fråga om barnomsorg och äldreomsorg skulle enligt utskottets
mening främja jämställdheten. Skatteomläggningen kommer att
missgynna kvinnorna. Eftersom skattetrycket inte sänks kommer
inflationen att öka. Detta tillsammans med den breddade momsen
och sämre bilersättningsregler kan försämra privatekonomin för
kvinnor med låga inkomster. Erfarenheten visar att kvinnor
gynnas i tider med god ekonomisk tillväxt. När tillväxten
däremot är låg och inflationstakten hög drabbas kvinnor
särskilt. En god balans i ekonomin är alltså av central
betydelse för ett framgångsrikt jämställdhetsarbete.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande förutsättningarna för jämställdhet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A816 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Riktlinjerna för jämställdhetsarbetet (mom. 2.)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar
med "Utskottet anser" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs av folkpartiet i
motion A802. Det avgörande för en ny offensiv för jämställdhet
måste vara att göra jämställdheten till en mansfråga lika mycket
som en kvinnofråga. En nyckel är att engagera männen i deras
roll som pappor. Det räcker inte med att bygga ut barnomsorgen,
utan männen måste uppmuntras att utnyttja föräldraförsäkringen
mera. Här har staten som arbetsgivare ett särskilt ansvar. Den
allra mest effektiva åtgärden för att öka jämställdheten är dock
att bryta de offentliga monopolen. Därigenom skulle
löneskillnaderna mellan män och kvinnor minska. I dag sitter en
stor del av Sveriges yrkesarbetande kvinnor fast i en lönefälla.
Om konkurrens om arbetskraften rådde även inom områden som vård,
omsorg och utbildning skulle löneutvecklingen bli bättre för
kvinnorna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande riktlinjerna för jämställdhetsarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A802 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Koncentrationspolitiken (mom. 3)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) samt Anna Horn af
Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar
med "Utskottet kan" och slutar med "riksdagens sida" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser liksom centern i kommittémotion A815 att både
kvinnors och mäns värderingar måste få komma till uttryck i
arbetet på skilda samhällsområden. Det politiska och fackliga
arbetet får därigenom nya infallsvinklar och dimensioner vilket
kan bidra till ett mänskligare samhälle.
Strävandena att skapa likvärdiga ekonomiska och sociala
villkor för alla ställer krav på att var och en är beredd och
ser som sin skyldighet att ta sin del av föräldraansvar,
personlig service och ett fungerande familjeliv. Parallellt med
politiska, ekonomiska och sociala reformer måste ett långsiktigt
arbete bedrivas genom opinionsbildning, information och ökad
kunskapsspridning. Jämställdhetsarbetet måste utgå ifrån att
alla människor visar en ömsesidig respekt för varandras
integritet, egenart och lika värde.
Utskottet instämmer i den i motionen framförda uppfattningen
att det politiska arbetet och den offentliga verksamheten inte
får bedrivas på sådant sätt att endast ett fåtal har möjligheter
att delta. Genom att bryta koncentrationspolitiken ökas
förutsättningarna för ett jämställt samhälle. Som centern har
framhållit i flera tidigare motioner har regional balans stor
betydelse för jämställdheten. Det gäller att skapa
förutsättningar för en ökad kvinnosysselsättning.
Utskottet anser att familjens betydelse för
jämställdhetsarbetet ofta är förbisedd. Fungerande
familjerelationer där man och kvinna visar ömsesidig respekt och
beredskap att ta gemensamt ansvar för barn och familjeekonomi
skapar de nödvändiga förutsättningarna för verklig jämställdhet.
En central del i arbetet för att öka jämställdheten är också en
fungerande barnomsorg. Regeringspolitikens ensidiga inriktning
av familjepolitiken stider mot många familjers egna val och
prioriteringar och innebär att många gör sina dispositioner utan
hänsyn till de allmänna villkor som blir följden. Det har en
avgörande betydelse från jämställdhetssynpunkt att samhällets
regler utformas så att det är möjligt för den enskilde att med
full valfrihet i barnomsorgen bibehålla sina möjligheter i
arbetslivet och inte förlora sin sociala trygghet.
Motion A815 i nu behandlade delar tillstyrks således av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande koncentrationspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A815 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Kvinnor och ekonomi (mom. 5)
Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn av Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Med anledning" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser liksom vänsterpartiet i motionerna A291 och
A809 att det behövs ett kvinnopolitiskt perspektiv på ekonomin.
I dag har kvinnorna praktiskt taget ingen politisk makt om man
jämför med män. De har de lägsta lönerna, de tyngsta jobben och
de sämsta arbetstiderna, samtidigt som de har huvudansvaret för
barnen och hemmet. Den nuvarande ekonomiska utvecklingen och
skatteomläggningen kommer dessutom att drabba kvinnorna
negativt. Det behövs enligt utskottets mening en annorlunda
inriktning av den ekonomiska politiken som gynnar kvinnorna och
skapar förutsättningar för ett deltagande i samhällsuppbyggandet
på jämlika villkor. Utskottet anser att regeringen bör tillsätta
en grupp med uppgift att studera de samhällsekonomiska
effekterna av bristen på jämställdhet och sedan redovisa detta
för riksdagen tillsammans med förslag till åtgärder. Motionerna
A291 och A809 bör således bifallas av riksdagen i nu berörda
delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande kvinnor och ekonomi
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:A291 yrkande
6 och 1989/90:A809 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Utvärderingen av jämställdhetslagen (mom. 6)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Utskottet utgår" och slutar med "berörda delarna" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar folkpartiets uppfattning i motion A802
beträffande de frågor som borde beaktas av
jämställdhetsutredningen -- en utredning som beklagligtvis
dragit ut på tiden. En förstärkning av lagen måste komma till
stånd snarast. Det är en brist att lagen inte ger en
diskriminerad arbetssökande rätt till den tjänst hon gått miste
om. Skyddet mot sexuella trakasserier måste stärkas. Det skall
inte behöva krävas att den arbetssökande har ett klart försteg i
fråga om meriter i fall då arbetsgivaren uttalat att
könstillhörighet är av betydelse. Beviskravet i
diskrimineringstvister bör sänkas, och rätten att få del av
uppgifter av arbetsgivaren måste förstärkas. Vidare bör regler
införas om att både män och kvinnor skall tjänstgöra då
jämställdhetsmål behandlas i domstol. Utskottet instämmer också
i att möjligheten att avtala bort regeln i 6 § om aktiva
åtgärder för jämställdhet bör upphävas. Folkpartiets motion A802
tillstyrks således av utskottet i nu behandlade delar.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande utvärdering av jämställdhetslagen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A802 yrkandena 7
och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Förändringar i jämställdhetslagen (mom. 7)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Utskottet utgår" och slutar med "berörda delarna" bort ha
följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom de krav på förbättringar i
jämställdhetslagen som framförts i motion A724 (vpk). Skydd bör
införas för den som utnyttjat sina rättigheter enligt lagen,
eftersom det annars finns risk att den diskriminerade inte vågar
använda sig av lagen. Vid brott mot 3 § genom utebliven
anställning eller befordran bör rätt till ekonomiskt skadestånd
införas. Det ideella skadestånd som nu finns som enda sanktion
har inte tillräckligt preventiv effekt enligt utskottets mening.
Vid könsdiskriminerande ledning eller fördelning av arbetet
enligt 4 § skall det inte behöva krävas att behandlingen är
"uppenbart" oförmånlig, eftersom detta krav gör det mycket svårt
att praktiskt använda bestämmelsen. Utskottet anser således att
riksdagen bör bifalla motion A724 i nu berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande förändringar i jämställdhetslagen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A724 yrkandena
34--36 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. Arbetsvärdering (mom. 10)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs av folkpartiet i
motion A802 rörande löneskillnaderna mellan kvinnor och män. De
s.k. kvinnojobben måste uppvärderas. Lagstiftningen lever i
fråga om skyddet mot lönediskriminering inte upp till innehållet
i de internationella konventioner som Sverige anslutit sig till.
I jämställdhetslagen bör därför införas en bestämmelse att en
överenskommen arbetsvärdering beträffande arbete av lika värde
skall finnas tillgänglig. Lönen styrs nämligen inte bara av
tillgång och efterfrågan utan även av värderingar av vilka
arbeten som skall anses vara de viktiga. Med en systematisk
arbetsvärdering blir dessa värderingar mera synliga. Motion A802
tillstyrks således i nu berörd del.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande arbetsvärdering
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A802 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Parlamentarisk kommitté (mom. 11)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att löneskillnaderna mellan kvinnor
och män är stora och t.o.m. växande. På yrkesområden, där
kvinnorna utgör huvuddelen av de anställda, har de haft en
mycket svagare löneutveckling än på områden där män dominerar.
Av tradition värderas arbeten inom vård och servicesektor lågt i
förhållande till många andra yrken. Utskottet delar den
uppfattning som framförs i motion A815 (c) att utvecklingen
under den senaste tiden visat att förhållandena inom
kvinnodominerade yrkesområden blivit alltmer ohållbara. Kraven
på en bättre löneutveckling framförs allt starkare, och många
väljer att lämna sitt arbete. Av dessa skäl instämmer utskottet
i motionens krav på en parlamentarisk kommitté med direktiv att
genomföra en arbetsvärdering av olika yrkessektorer för att
kartlägga skillnader och analysera bakgrunden till att
kvinnodominerade yrken oftast värderas lägre än andra.
Utredningen bör också lägga fram förslag om hur rådande
missförhållanden skall åtgärdas, detta utan att man från
samhällets sida inkräktar på det ansvar som parterna på
arbetsmarknaden har.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande parlamentarisk kommitté
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A815 yrkande 4
och med anledning av motion 1989/90:A817 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. 4 § punkt 1 jämställdhetslagen (mom. 12)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med det i motion A724 (vpk) framställda
kravet om ändring av bestämmelsen i 4 § punkt 1
jämställdhetslagen. För att regeln mot lönediskriminering skall
vara användbar måste frågan om vad som skall betraktas som lika
eller likvärdigt arbete kunna avgöras efter en fri
bevisprövning. Det är enligt utskottets mening också nödvändigt
med en regel mot kollektiv lönediskriminering såsom föreslås i
motionen. Med en sådan regel skulle hela kollektiv kunna
uppvärderas i lönehänseende. Utskottet tillstyrker således
motion A724 i dessa delar.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande 4 § punkt 1 jämställdhetslagen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A724 yrkandena 31
och 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Jämställdhetsaspekterna på föräldraledigheten (mom. 15)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlade
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Eftersom jämställdheten enligt utskottets mening måste vara en
mansfråga lika mycket som en kvinnofråga är männens roll som
pappor en nyckel. I det sammanhanget är föräldraförsäkringen av
största betydelse. Det finns risk för att en förlängning av
försäkringen blir en kvinnofälla. För att kvinnorna inte skall
bli bortkopplade från förvärvslivet under lång tid måste
föräldrarna dela på ansvaret. Utskottet instämmer med
folkpartiet i motion A802 att det är nödvändigt att staten som
arbetsgivare försöker stimulera det. I samband med
verksamhetsplaneringen måste ingående samtal föras mellan
arbetsgivaren och den anställde. Verksamheten måste, som påpekas
i motionen, anpassas till att både kvinnor och män kommer att
vara borta under längre och kortare tider. Arbetsgivaren måste
uppmuntra män att utnyttja rätten till ledighet. För att männen
skall känna sig extra motiverade att ta föräldraledigt kan det
enligt utskottets mening vara nödvändigt med en "morot". Detta
kan ske, såsom föreslås i motionen, genom att staten under en
femårsperiod ger männen en extra semesterdag för varje ledig
månad. Utskottet tillstyrker alltså motion A802 i de nu
behandlade delarna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande jämställdhetsaspekterna på
föräldraledigheten
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A802 yrkandena 2
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Mona Saint Cyr (m),
Charlotte Branting (fp) och Erik Holmkvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som
börjar med "Vid behandlingen" och slutar med "berörda delarna"
bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottets mening flera skäl att bryta upp de
offentliga monopolen. Många anställda på den offentliga sektorn
har en inneboende skaparkraft som inte kan utvecklas i de
traditionella arbetsorganisationerna. Om enskilda alternativ
medgavs verka på lika villkor som de offentliga skulle denna
skaparkraft kunna frigöras. Fler privata alternativ skulle
medföra en breddad arbetsmarknad inom bl.a. vård- och
omsorgssektorerna med möjlighet att välja mellan anställning i
enskild eller offentlig verksamhet utan att behöva byta yrke.
Kvinnor skulle kunna ställa krav på högre löner. Arbetena skulle
också bli mer attraktiva för män.
En ökad mångfald i fråga om utbudet av tjänster inom vård,
omsorg och utbildning gagnar även dem som tar i anspråk dessa
tjänster.
Samtidigt som man bryter upp de offentliga monopolen måste man
satsa på en förnyelse av den offentliga sektorn genom att ge de
anställda bättre möjligheter att ta eget ansvar, att utvecklas
och göra karriär och genom att ge dem bättre erkänsla för
arbetet. Den offentliga sektorns personalpolitik kommer att bli
ett allt viktigare instrument i dessa strävanden.
Ökad valfrihet innebär ökade utvecklingsmöjligheter och
främjar därmed jämställdheten.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A816. Motion A803
får anses tillgodosedd i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande den offentliga sektorns monopolställning
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A816 yrkande 2
och med anledning av motion 1989/90:A803 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Kvinnligt nyföretagande (mom. 20)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som
börjar med "Vid behandlingen" och slutar med "berörda delarna"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med den i centerns kommittémotion A815
framförda uppfattningen att det måste satsas mer på kvinnligt
nyföretagande för att utveckla utsatta regioner och bredda
kvinnors arbetsmarknad. Erfarenheterna visar att kvinnliga
företagare väljer andra branscher än män. Kvinnorna är ofta
inriktade mot serviceområdet. De regionala utvecklingsfondernas
verksamhet har i stort inriktats på tillverkningsindustri och
turism. Utskottet anser liksom motionärerna att det är viktigt
att fondernas verksamhet breddas, inte minst med tanke på
kvinnors engagemang som företagare. Om kvinnliga företagare får
större möjlighet till hjälp via fonderna till företagande inom
tjänstesektorn skulle detta kunna bidra till den offentliga
sektorns förnyelse, vilket skulle vara särskilt betydelsefullt i
områden med dåligt utbyggd service. Kvinnornas möjligheter till
utveckling och avancemang inom kvinnodominerade yrken skulle
också förbättras. Utskottet anser därför att det är djupt
beklagligt att en riksdagsmajoritet våren 1990 beslutade om en
kraftig indragning av utvecklingsfondernas utlåningsmedel.
Med det vårdnadsbidrag som centern föreslagit uppstår bättre
möjligheter att bilda kooperativa och enskilda tjänsteföretag.
Därmed öppnas ett nytt fält för kvinnligt företagande som kan
vara ett verksamt bidrag till den offentliga sektorns förnyelse.
Även från konsumenternas synpunkt är det viktigt med ökad
mångfald i fråga om utbud av tjänster inom områden som vård,
omsorg och utbildning. Utskottet tillstyrker alltså motion A815
i nu behandlade delar.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande kvinnligt nyföretagande
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A815 yrkandena 3
och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
13. Våld mot kvinnor (mom. 22)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) samt Anna Horn af
Rantzien (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "det anförda"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är rapporterna om våld mot kvinnor
oroande. Det är, vilket framhålls i centerns kommittémotion
A815, viktigt att de kvinnor som på olika sätt misshandlas,
trakasseras och förföljs av män får stöd och hjälp. Den under
våren genomförda skärpningen av lagen om besöksförbud var
angelägen, och det är tillfredsställande att information numera
skall lämnas till målsäganden om gärningsmannen friges från ett
fängelsestraff eller t.ex. rymmer. De hittillsvarande insatserna
är emellertid inte tillräckliga enligt utskottets mening.
Utskottet anser liksom motionärerna att det personliga skyddet
måste stärkas och sekretesskyddet utvidgas så att inte mannen
via dataregister kan spåra kvinnan eller barnen vid flyttning.
Kvinnan bör få ekonomiskt stöd vid flyttning på grund av
förföljelse. Det måste också bli lättare att byta identitet.
Utskottet tillstyrker alltså motion A815 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande våld mot kvinnor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A815 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Kvinnorepresentationen (mom. 24)
Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Med anledning" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:
Som framförs i centerns kommittémotion A815 är det viktigt att
kvinnorepresentationen i beslutande organ inom näringsliv,
fackliga organisationer, politiskt liv m.m. ökar. Så långt som
möjligt bör dock denna utveckling ske på frivillig väg och
tvingande regler undvikas. Den metod som används i dag är enligt
utskottets mening inte någon bra väg att uppnå jämn
könsfördelning. Det är de berörda organisationerna själva som
bör svara för att kvinnorepresentationen ökar. Utskottet anser
liksom motionärerna att de medel som regeringen anslagit till
projektverksamhet för att öka kvinnorepresentationen skulle
komma till bättre användning om de i stället utnyttjades för att
stärka stödet till kvinnoorganisationerna. Utskottet noterar i
sammanhanget att motionärerna föreslagit att detta stöd dessutom
borde ökas med ytterligare 1 milj. kr. Med hänvisning till det
anförda tillstyrker utskottet motion A815 i nu berörd del.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande
lydelse:
24. beträffande kvinnorepresentationen
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A815 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Det framtida jämställdhetsarbetet (mom. 27)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "JämOs roll" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Det är svårt för den som driver jämställdhetsfrågor på
regional och lokal nivå i myndigheter, kommuner, företag etc.
att skaffa sig den nödvändiga överblicken av vad som händer på
området. JämO är för detta ändamål tillgänglig för alla.
Myndigheten har ett ständigt växande krav på sig att informera
allmänheten. Utskottet instämmer därför med folkpartiet i motion
A802 att det är nödvändigt att bredda verksamheten ytterligare
och ge myndigheten ökat stöd.
Utskottet anser också, liksom folkpartiet, att den
parlamentariska jämställdhetskommittén bör återskapas, bl.a. i
syfte att sprida information. Det skulle också kunna bidra till
att fler engagerades i jämställdhetsarbetet.
Vidare är det, såsom påpekas i motionen, angeläget med en
kontinuerlig uppföljning av jämställdhetsarbetets utveckling.
Jämställdheten måste kopplas samman med den ekonomiska
politiken. Utredningar som kan väntas ha direkta effekter på
jämställdheten bör enligt utskottets mening åläggas att redovisa
detta. Konsekvenserna av den ekonomiska utvecklingen och
ekonomisk-politiska åtgärder bör utvärderas kontinuerligt,
lämpligen i samband med långtidsutredningarna.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motion
A802 bör bifallas av riksdagen i den nu behandlade delen.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande det framtida jämställdhetsarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A802 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. JämO (mom. 28)
Karl-Erik Persson (v) och Anna Horn av Rantzien (mp) anser
dels att de delar av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "JämOs roll" och slutar med "och A813" bort ha
följande lydelse:
Trots olika slag av satsningar har jämställdhetsarbetet
stagnerat på sina håll. Den ökade lönediskrimineringen under
1980-talet motiverar en utvidgning av JämOs roll. Utskottet
instämmer med motion A813 att JämO borde ges en friare ställning
och fungera mer som opinionsbildare i jämställdhetsfrågor.
Myndigheten borde också ges rätt att studera företagens
lönestatistik. Man borde också se över
sankl>tionsl>regl>lerl>na.
Utskottet biträder således motion A813. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande
lydelse:
28. beträffande JämO
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A813 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Parlamentariskt inflytande (mom. 29)
Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "När det" och slutar med "och A812" bort ha följande
lydelse:
Som påpekas i motion A812 (m) är det angeläget att
parlamentarikernas kunskaper och engagemang tas till vara bättre
än vad som är möjligt med nuvarande organisation för
jämställdhetsarbetet.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att den tidigare
organisationen av jämställdhetsarbetet hade fördelar. Den
nuvarande organisationen ger inte riksdagen tillräckliga
möjligheter till initiativ och till att påverka utvecklingen på
idé- och beredningsstadiet. Den politiska oppositionens
kunskaper tas inte heller till vara tillräckligt. För att
jämställdhetsarbetet skall bli framgångsrikt måste politikerna
uppleva mer av delaktighet. Därför behövs en förändring som ökar
parlamentarikernas direkta inflytande.
Utskottet tillstyrker således motion A812.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande
lydelse:
29. beträffande parlamentariskt inflytande
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:A812 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Kvinnorepresentationen (mom. 24)
Anders G Högmark, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m)
anför:
För att åstadkomma en jämnare fördelning mellan kvinnor och
män krävs ett målmedvetet arbete inom de olika organisationerna.
Det är inte bara männen som måste ändra sina attityder.
Kvinnorna själva måste engagera sig och satsa tid och kraft för
att nå de positioner som eftersträvas. Vi vill därför stryka
under hur viktigt det är att kvinnor i högre grad än nu tar
ansvar för beslutsfattandet i olika sammanhang. För att uppnå
jämställdhet måste kvinnornas ställning grundas på egen kraft
och duglighet. Därmed är det möjligt att i valet mellan en
välmeriterad kvinna och en välmeriterad man nominera och välja
kvinnan i syfte att nå en bättre balans mellan kvinnor och män.