Dir. 1989:20
Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-11.
Statsrådet Persson anför.
Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att utreda frågan om
huvudmannaskapet för särskolan. Kommitténs huvuduppgift bör vara att
överväga frågan om ett generellt överförande av ansvaret för särskolan
från landstingskommunerna till primärkommunerna och i så fall lämna
förslag till hur ett sådant överförande skall genomföras.
Innan kommitténs betänkande föreligger, måste regeringen emellertid ta
ställning till ansökningar från vissa landstingskommuner om att få
överlåta huvudmannaskapet för särskolan till kommuner enligt
bestämmelser i 6 kap. 2 § skollagen. För dessa prövningar behöver
regeringen få de principiella konsekvenserna i ett antal avseenden
belysta. Kommittén bör därför utreda behovet av underlag inför dessa
ställningstaganden. Den senare uppgiften bör kommittén behandla med
förtur samt redovisa resultatet till regeringen senast den 1 december
1989.
Skolplikten och skolundervisningen för psykiskt utvecklingsstörda barn
och ungdomar regleras fr.o.m. den 1 juli 1986 i skollagen (1985:1100), i
förordningen (1986:572) med tillämpningsföreskrifter till skollagen
(1985:1100) samt i särskoleförordningen (1986:573). Från samma tidpunkt
gäller även nuvarande omsorgslag, lagen (1985:568) om särskilda omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Bestämmelserna baseras på riksdagens
beslut med anledning av propositionen med förslag till lag om särskilda
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (prop. 1984/85:176, SoU 27,
rskr. 386) samt propositionen om ny skollag m.m. (prop. 1985/86:10, UbU
6, rskr. 39).
I omsorgspropositionen konstaterade dåvarande socialministern att en så
gott som enig remissopinion motsatte sig omsorgskommitténs förslag att
bl.a. överföra särskolan till primärkommunalt huvudmannaskap. Däremot
var remissinstanserna positiva till ett närmande mellan särskolan och
ungdomsskolan genom att författningsmässigt reglera särskolan i
skollagen.
I omsorgspropositionen framhölls vidare att utvecklingen går mot att
kommunerna får fler uppgifter inom omsorgsverksamheten, men att
kommunernas möjligheter och förutsättningar att snabbt bygga upp en bra
verksamhet för psykiskt utvecklingsstörda är såväl begränsade som olika
i skilda delar av landet.
För att underlätta en successiv överföring av verksamheten till
kommunalt huvudmannaskap infördes i omsorgslagen en bestämmelse som gör
det möjligt för landstingskommuner att genom avtal föra över
verksamheten för de särskilda omsorgerna till primärkommuner.
Motsvarande bestämmelse infördes i 1985 års skollag för särskolan. För
ett sådant överlåtande krävs regeringens medgivande. Flera
landstingskommuner planerar för närvarande att, enligt 6 kap. 2 §
skollagen, överlåta huvudmannaskapet för särskolan till kommunerna.
Vidare har flera landstingkommuner, enligt 6 kap. 4 § samma lag, på
försök överlåtit ledningen av en enhet av särskolan till skolstyrelsen i
den kommun där enheten är belägen.
Numera är nästan all särskoleverksamhet lokalt integrerad i
primärkommunernas grundskolor och gymnasieskolor. I viss utsträckning
förekommer också individuell integrering av särskoleelever i klasser av
grundskolan och gymnasieskolan.
Efter en mångårig försöksverksamhet infördes den 1 juli 1988
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, särvux (prop.
1987/88:113, UbU 33, rskr. 323). Föreskrifter om anordnande av särvux
finns i vuxenutbildningslagen (1984:1118).
Huvudmannaskapet för särvux är landstingskommunalt enligt 1 kap. 3 a §
vuxenutbildningslagen. Lagen ger också möjlighet för en landstingskommun
att till en kommun som ingår i landstingskommunen överlåta att anordna
särvux, om kommunen medger det och regeringen lämnar sitt tillstånd.
När skolplikt infördes för utvecklingsstörda barn var det naturligt att
landstingskommunerna blev huvudmän för särskolan bl.a. mot bakgrund av
den syn som då fanns på psykisk utvecklingsstörning. Skolan sågs som en
del av den totala omsorgen.
I och med att normaliserings- och integreringsprincipen vunnit allt
större genomslag i vårt samhälle har det blivit naturligt att
ifrågasätta om det skall vara olika huvudmän för utbildning av dessa
barn och ungdomar.
Inom flera landstingskommuner pågår för närvarande förhandlingar med
kommunerna om överlåtande av huvudmannaskapet för särskolan enligt
6 kap. 2 § skollagen. Enligt min mening tyder detta på att tiden nu är
mogen att på nytt pröva frågan om ansvaret för särskolan generellt bör
föras över till primärkommunerna och hur ett sådant överförande i så
fall skall genomföras. En kommitté bör därför tillsättas för att utreda
denna fråga.
Kommittén bör inledningsvis ha till uppgift att bedöma behovet av
underlag för regeringens ställningstagande till överenskommelser som
planeras eller redan har träffats om överlåtande av huvudmannaskapet för
särskolan till kommunerna. Syftet bör vara att garantera en likvärdighet
i vissa grundläggande avseenden. Det kan gälla frågor om t.ex.
skolledarorganisationen, beslut om skolgång i särskolan, beslutsnivån i
olika frågor samt frågan om att anordna undervisning för särskoleelever
i sådana kommuner som inte har egen särskola. Om kommittén därvid
bedömer att det finns behov av sådant underlag bör kommittén utarbeta
detta.
Mycket förenklat kan man säga att normaliseringsprincipen innebär att
utvecklingsstörda barn och ungdomar så långt möjligt skall kunna leva
som andra barn och ungdomar. Liksom andra skolbarn skall de kunna bo hos
sina föräldrar under skoltiden. En följd av normaliseringsprincipen är
principen om integrering. Den innebär att eleverna antingen undervisas i
den klass i grundskolan där de skulle ha gått om de inte varit
utvecklingsstörda (individuell integrering) eller att särskolan
åtminstone flyttar in sin verksamhet i lokaler i grundskolor och
gymnasieskolor (lokal integrering).
Enligt min mening skulle ett överförande av huvudmannaskapet för
särskolan till kommunerna kunna skapa förutsättningar för att
integreringen av de psykiskt utvecklingsstörda eleverna skall kunna
utvecklas ytterligare. Självfallet får en sådan utveckling inte leda
till att de särskilda insatserna för utvecklingsstörda elever försvåras.
Det finns inte elevunderlag för särskola i alla kommuner. Kommittén bör
därför särskilt beakta att behovet av kommunsamverkan uppmärksammas.
Detta gäller såväl den obligatoriska delen av särskolan som
yrkessärskolan.
Kommittén bör kartlägga såväl vilka vinster som vilka problem som kan
uppstå om en kommun tar över ansvaret för särskolan. I detta arbete bör
kommittén ta del av det arbete som görs inom olika landstingskommuner
för att kommunalisera särskolan. Med utgångspunkt i en sådan
kartläggning bör kommittén ta ställning till det framtida
huvudmannaskapet för särskolan.
Om kommittén föreslår ett generellt överförande av huvudmannaskapet för
särskolan, bör kommittén så långt möjligt anpassa särskolans
bestämmelser till det kommunala skolväsendet i övrigt.
Utgångspunkten för kommitténs arbete bör därvid vara att utbildningen
för särskolans elever inte skall försämras om och när primärkommunerna
övertar huvudmannaskapet för särskolan.
Statsbidrag till särskolan bör därför så långt möjligt ges på den
resursnivå som följer av nuvarande regler även vid ett eventuellt
överförande av huvudmannaskapet. Kommittén bör se över utformningen av
statsbidraget till kostnader för löner åt rektorer och studierektorer i
syfte att schablonisera bidraget och om möjligt knyta det till
statsbidraget till skolledningen i grundskolan.
Bestämmelser om individuell integrering av särskoleelever i grundskole-
eller gymnasieskolklasser finns endast i förordningen (1986:188) om
statsbidrag till driftkostnader för särskolan m.m. Enligt 12 §
förordningen får högst sju lärartimmar i veckan beräknas för
individuellt integrerade särskoleelever. Kommittén bör överväga hur
regler för resurser för sådana elever skall utformas så att å ena sidan
dessa elevers extra behov tillgodoses, å andra sidan att definitionen av
individuellt integrerade elever inte vidgas.
Enligt 2 kap. 2 § förordningen (1986:572) med vissa
tillämpningsföreskrifter till skollagen (1985:1100) skall varje
landstingskommun och kommun som är huvudman för en särskola ha en
särskolechef som närmast under den lokala styrelsen leder särskolan. I
1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 134) uttalade
dåvarande skolministern att avsikten med denna bestämmelse är att en
landstingskommun normalt skall ha en heltidstjänst som särskolechef. Vid
en kommunalisering av särskolan kan särskilda kompetenskrav för
särskolan inte ställas på skolcheferna i kommunerna. Kommittén bör
utreda hur den kompetens som de särskilda tjänsterna som särskolechef
varit avsedda att garantera skall kunna tillgodoses på annat sätt.
Kommittén bör särskilt överväga en lösning som innebär en kompetens på
regional nivå genom att personer med särskolekompetens knyts till
länsskolnämnderna.
Kommittén bör också belysa hur kunskaper om särskolan skall kunna
tillgodoses på skolledningsnivå.
Enligt 63 § särskoleförordningen (1986:573) finns möjlighet att i en
lärartjänst inräkna konsulenttjänstgöring i vissa ämnen. Kommittén bör
se över hur denna fråga skall lösas vid en kommunalisering av särskolan.
Det är angeläget att man vid ett förändrat huvudmannaskap uppmärksammar
hur behovet av konsulenter och stödinsatser med inriktning på
flerhandikappade elever skall tillgodoses. Redan när man i dag har ett
landsting som ''upptagningsområde'' finns det elever med så speciella
behov och komplicerade störningar att det är svårt att bygga upp en
kunskap om hur man ger dem en god utbildning och omvårdnad. Mycket talar
för att samverkan mellan flera kommuner inom t.ex. ett län blir
nödvändig för att kunna erbjuda kvalificerat stöd till dessa elever och
deras lärare.
Regeringen har den 27 oktober 1988 tillkallat en utredning (dir.
1988:60) om verksamhets- och kostnadsansvar m.m. för utbildning av
psykiskt utvecklingsstörda vuxna, särvux-kommittén. Enligt sina direktiv
skall denna kommitté bl.a. framlägga vissa förslag om vuxenutbildning på
träningsskolenivån och överväga behovet av vuxenutbildning motsvarande
yrkessärskolan. Särvux-kommittén beräknas slutföra sitt arbete under
hösten 1989.
Den nu tillkallade kommittén bör efter samråd med särvux-kommittén
framlägga förslag i huvudmannaskapsfrågan även beträffande särvux.
Under sitt arbete bör kommittén samråda med berörda myndigheter och
utredningar samt inhämta synpunkter från berörda personal-, intresse-
och elevorganisationer.
Utredningen bör slutföras senast den 1 december 1990.
För kommittén gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga
kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens
inriktning.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden som rör
skolan att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) -- med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda vissa
frågor om kommunalisering av särskolan,
att utse en av ledamöterna till ordförande,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
kommittén.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)