Måndagen den 19 mars
Kl. 15.00-15.03
1 § Ny riksdagsledamot
Upplästes och lades lill handlingarna följande från valprövningsnämnden inkomna
Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot och ersättare för riksdagsledamöter
Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis om att Marianne Carlström (s), Göteborg, utsetts till ny ledamot av riksdagen fro.m. den 17 mars 1990 sedan Sven Hulterström (s) avsagt sig sitt uppdrag som riksdagsledamot. Till ersättare för riksdagsledamöter har utsetts Anneli Hullhén, Göteborg, Claes-Göran Brandin, Göteborg, Arne Claesson, An-gered, Juoko Karttunen, Göteborg, Marianne Lagberg, Angered, och Rolf Frostholm, Viskafors (alla s).
Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen och därvid funnit att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen. Stockholm den 19 mars 1990 Stig Nordlund
/Sven-Georg Grahn
2 § Anmälan om kompletteringsval till lagutskottet och näringsutskottet
Talmannen meddelade atl moderata samlingspartiets riksdagsgrupp som suppleant i lag- och näringsutskollen under Nic Grönvalls ledighet anmält hans ersättare Carl Fredrik Graf.
Talmannen förklarade utsedd lill
suppleant i lagutskottet Carl Fredrik Graf (m)
suppleant i näringsutskottel Carl Fredrik Graf (m)
1 Riksdagens protokoll 1989190:8
Prot. 1989/90:88 3§ Justering av protokoll
19 mars 1990
Justerades protokollen för den 12 och 13 mars.
4 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades Motionerna
1989/90:Krl3-Kr20 till kulturutskottet 1989/90;Sf46-Sf52 lill socialförsäkringsutskoltet 1989/90;So24-So29 till socialutskottet 1989/90;Sf53-Sf60 till socialförsäkringsutskoltet 1989/90:Sk49 och Sk50 till skatleutskoltel
5 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlades åter Skatleutskottets belänkande 1989/90:SkU26 Justifieulskottets betänkanden 1989/90:JuU20 och JuU21 Lagutskottets betänkanden 1989/90:LU18-LU20 Socialförsäkringsutskollels betänkande 1989/90;SfU9 Näringsutskoitels betänkanden 1989/90:NU19 och NU23
6§ Bordläggning
Anmäldes och bordlades Kulturutskollets betänkande 1989/90;KrU22 Lokalförsörjning m.m. för kullurändamål
Näringsutskoitels betänkande 1989/90;NU27 Tekoindustri och tekohandel
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden
1989/90:AU10 Den sjätte semesterveckan
1989/90:AU20 Särskilda regionalpolitiska insatser i Blekinge län m.m.
1989/90:AU21 Semesteriön m.m.
7§ Meddelande om interpellationer Prot. 1989/90:
19 mars 1990 Meddelades atl följande interpellationer framställts
den 16 mars
1989/90:145 av Ulla Tilländer (c) till statsrådet Lena Hjelm-Wallén om respekten för mänskliga fri- och rättigheter i Vietnam;
I Vietnam pågåren långsam politisk förnyelseprocess som inneburit frigivning av tusentals fångar Ännu hålls emellerlid många s. k. samvetsfångar under strängt regemente i fångenskap.
Trots atl religionsfrihet råder på papperet har den i praktiken varit kraftigt beskuren. Elt yttrande av ministern för religionsfrågor Dang Thanh Chon belyser den syn de makthavande haft och alltjämt har på religionen; "Staten skall arbeta på alt avslöja och eliminera ränker som imperialister och reaktionärer smider under religionens täckmantel för alt söndra och undergräva det vietnamesiska folkets revolution."
Sedan 1986 har en motsvarighet till perestrojkan och glasnost börjat till-lämpas i Vietnam, "doi-moi-poliliken". Som en följd av tövädret har politiska fångar frisläppts och nya lagar stiftats som skall garantera mänskliga rättigheter vilka tidigare inte ens funnits på papperet.
Enligt en nyss utgiven Amneslyrappori återfinns dock bland dem som alltjämt hålls i fångenskap buddislmunkar, jesuitpräster och protestantiska präster, Amnestyrapporlen riktar skarp krifik mot Vietnam för atl bara halvhjärtat efterfölja de nya lagarna. Fortfarande hålls många i fångenskap i de otaliga lägren utan all veta på vilka grunder De rättegångar som hållits har ofta varit godtyckliga. Tortyr förekommer fortfarande i omskolningslägren. Myndigheterna vägrar att omtala hur många som alltjämt dväljs i dessa omskolningsläger, än mindre all bereda möjlighet för besök av internationella organisationer,
Sverige har som stor biståndsgivare ett ansvar när det gäller alt påverka ulvecklingen i Vietnam, Biståndet är redan försett med villkor av grundläggande art, och dessa bör kunna förtydligas.
Alt liga om förhållandena, av försiktighet, för gammal vänskaps skull, för all inte störa en ömtålig process - det är atl ta ställning. Demokratimålet i biståndet bör medföra en självklarhet för regeringen all påtala missförhållanden.
Med hånvisning till ovanstående vill jag lill biståndsministern ställa följande frågor;
På vilket sätt har regeringen verkat för alt mänskliga fri- och rättigheter skall respekteras i Vietnam?
På vilkel sätt avser regeringen alt framöver verka för att demokrati förverkligas i Vietnam och mänskliga fri- och rältigheter respekteras?
Prot, 1989/90:88 den 19 mars
19 mars 1990
1989/90:146 av Hans Lindblad (fp) till försvarsministern om mobbning inom försvaret:
I Ystad förbereder åklagarmyndigheten åtal i ett mobbningfall vid Lv 4 i staden. En värnpliktig har utsatts för myckel kränkande behandling, får fortfarande läkarvård och kan få bestående psykiska men. Flera värnpliktiga har varit vittnen lill övergreppen ulan all ingripa. De händelser åklagaren lar upp inträffade i februari och maj förra året, men även vid fler tillfällen har den aktuelle värnpliktige kränkts.
Vid ett tillfälle hade två värnpliktiga på natten slängt elt tiotal påsar med totalt 50 liter vatten i sängen där den mobbade låg. Övriga värnpliktiga tycktes förinformerade om vad som skulle hända - de hade nämligen lagt sig i sängar på motsatta sidan av logementet. Den mobbade har tvingats dricka öl, trots atl han är nykterist. Han har tvingats dansa. Enligt uppgift har plågoanden hotat den mobbade om denne vågade anmäla vad som hänt. Eventuellt har också hot om atl döda den mobbade förekommit..
Mobbning förekommer också i skolan och i arbetslivet. Del är självklart all samhället måste skydda de värnpliktiga mot mobbning. Den enskilde åläggs med tvång all fullgöra värnpliklsutbildning på plats som staten bestämmer. Då måsle staten se till att fysiskt och psykiskt våld mol den enskilde inte utövas på dessa platser Den enskilde tillåts inte avvika från platsen för atl på så sålt komma ifrån gärningsmännen.
Gärningsmännen kan säkert vara av olika slag. En del mobbar i berusat tillstånd. Andra gör det systematiskt. En del mobbar kanske til! följd av psykiska defekter - den som mobbar vill känna makt eller bara känna den perversa njutning i alt pläga och förnedra andra. Det är i grunden samma ondska och perversion som ligger bakom mobbning i alla sammanhang. Det kan inte uteslutas atl värnpliklsmiljön, där kollektivet formats med tvång, kan leda till alt där spärrarna mot omognad och dåligt omdöme är mindre än normalt.
Det grundläggande bör vara atl den som utsätts för mobbning alltid skall kunna anmäla detta och all den som mottar anmälan då har skyldighet att ingripa. Lika självklart måste del vara alt den värnpliktige som blir vittne lill mobbning på samma sätt måste känna all han bör anmäla del inträffade.
I fallet i Ystad har den drabbade enligt tidningsuppgift tidigt anmält vad som pågick, men "ingen viUe lyssna på mig".
Inför utbildningen får de värnpliktiga information av generell karaktär, om ekonomiska villkor, resor, skyldigheter och rättigheter av olika slag. Redan där bör de - både skriftligt och muntligt - upplysas om all mobbning inte får förekomma. Den enskilde skall uppmanas all omedelbart anmäla sådan, om den förekommer mot honom själv eller om han blir vittne till mobbning mol annan.
Grundregeln bör vara alt den enskilde skall vända sig lill sin chef, t.ex. kompanichefen. Naturligtvis kan man anmäla även till annan, som förbandsläkare och personalvårdsassislenl.
Enligt min mening bör man därutöver - skriftligt och muntligt - upplysa om att den enskilde har en överordnad instans att vända sig till. T.ex. miloin-spekiören (ett alternativ kan vara slabschefen i milostaben). Den enskilde kan dä omedelbart vånda sig till denne om han uppfattar att del egna befälet inte lar anmälan på allvar. Det kan för den enskilde också ligga en trygghet i atl alltid kunna vända sig lill någon utanför det egna förbandet. Mobbning cch pennalism är ju också någol som kan utövas av andra än andra värnpliktiga, även befäl kan utöva sådan. Upprepade händelser vid lolkskolan kan las som exempel. Även andra för den enskilde kränkande handlingar kan beordras från befäl.
Ger man de fem miloinspektörerna elt övergripande ansvar inom resp. niilo att förebygga och ingripa i fall av mobbning får man rimligen också effekten atl dessa i sina kontakter med förbandscheferna aktualiserar problemen kring mobbning. Han bör ha ett särskilt ansvar för att se lill att informationen fungerar och all man ägnar dessa frågor uppmärksamhet i befälsutbildningen. På central nivå bör ett särskilt ansvar i mobbningfrågor ligga hos t.ex. en enhet inom försvarsstaben, som i sin tur använder miloinspektörerna för atl nå ut i organisationen.
Vissa förband har av erfarenhet speciella problem genom delvis myckel dåliga traditioner, Det gäller t.ex. jägarförbanden, vilket i olika sammanhang observerats under senare år Gränsdragningen mellan mobbning och dumma traditioner vid en utbildningsmyndighet är ofta hårfin. (Grova om-dömeslösheter i fjol vid polishögskolan ger exempel på atl problemen inte är begränsade lill det militära området.)
Ansvaret för att motverka mobbning har inte minst giltighet i fråga om försvarets sätt atl la hand om de kvinnor som påbörjar utbildning i syfte alt bli officerare. Både vissa befäl och en del värnpliktiga tycks vara alltför omogna för all kunna acceplera kvinnor som likaberälligade deltagare i verksamheten. Nyligen gav en 25-årig kvinna offentligt uttryck för sina nedslående erfarenheter från marinens officershögskola i Karlskrona, där hon utsattes för psykningar Motsvarande redogörelser från andra kvinnor finner man från flera förband.
Med hänvisning till ovanstående önskar jag att försvarministern ger sin syn på följande frågor;
Vilka åtgärder för att förebygga och ingripa anser statsrådet möjliga för att förhindra att enskilda värnpliktiga utsätts för mobbning?
Vill statsrådet pröva tanken all ge t.ex. miloinspektörerna ett särskilt ansvar för frågor kring mobbning, både i förebyggande arbete och för all la emot anmälningar från värnpliktiga?
Vilka ytterligare åtgärder bör vidtas för all vid försvarets skolor och förband komma till rätta med fördomar mol kvinnor?
Prot, 1989/90:88 19 mars 1990
Prot. 1989/90:88 19 mars 1990
8 § Meddelande om fråga
Meddelades all följande fråga framställts
den 16 mars
1989/90:467 av Ingemar Eliasson (fp) till utrikesministern om avrättningen i Irak av journalisten Farzad Bazoft:
Avrättningen i Irak av den brittiske journalisten Farzad Bazoft har med rätta mötts av en våg protester från hela världen. Men enligt uppgifter i massmedia har svenska UD meddelat att man inte tänker protestera mot avrättningen i Irak.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga:
Av vilket skäl tänker UD inte protestera mot avrättningen i Irak av den brittiske journalisten Farzad Bazoft?
9§ Kammaren åtskildes kl. 15,03.
In fidem
TOM T;SON THYBLAD
/Gunborg Apelgren
Prot. 1989/90:
Innehållsförteckning 19 mars 1990
Måndagen den 19 mars
1 §.................................................. Ny riksdagsledamot 1
2§ Anmälan om kompletteringsval till lagutskottet och
näringsut
skottel ..................................................... .... 1
3 § Justering av protokoll....................................... 2
4 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... .... 2
5 § Förnyad bordläggning....................................... 2
6§ Bordläggning.................................................. .... 2
7§ Meddelande om interpellationer
1989/90:145 av Ulla Tilländer (c) om respekten för mänskliga
fri- och rättigheter i Vietnam................................ 3
1989/90:146 av Hans Lindblad (fp) om mobbning inom
försva
ret .............................................................. 4
8 § Meddelande om fråga
1989/90:467 av Ingemar Eliasson (fp) om avrättningen i Irak
av journalisten Farzad Bazoft................................ 6
gotab 96294, Stockholm 1990