Riksdagens protokoll 1989/90:18

Fredagen den 27 oktober

Kl. 9.00-14.16

Förhandlingarna leddes till en början av andre vice talmannen.

1§ Ledigheter

Följande ledighetsansökningar hade inkommit:

Till riksdagen

Undertecknad anhåller om ledighet under perioden den 11 november -den 12 december 1989 för FN-uppdrag, Stockholm den 24 oktober 1989 Berit Löfstedt

Till riksdagen

Undertecknad anhåller om ledighet under perioden den 11 november— den 12 december 1989 för FN-uppdrag, Stockholm den 25 oktober 1989 Ulla-Britt Åbark

Framställningarna bifölls av kammaren.

Andre vice talmannen anmälde att Christer Häll (s) och Alf Eriksson (s) skulle tjänstgöra som ersättare för resp, Berit Löfstedt och Ulla-Britt Åbark,

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 18 och 19 oktober,

3 § Utökning av antalet suppleanter i näringsutskottet

Från valberedningen förelåg förslag om alt antalet suppleanter i näringsul-skottet skulle utökas från 24 till 25.

Kammaren biföll denna framställning. 1 Riksdagens protokoll 1989/90:18

5 § Svar på interpellation 1989/90:9 om Europapolitiken

Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr talman! Margaretha af Ugglas har i en interpellation frågat mig varför jag i ett anförande den 1 september skulle ha lämnat riksdagskompromissen i EG-frågan,

Frågan bygger på ett missförstånd. Jag har inte gett uttryck för någon annan uppfattning i EG-frågan än den som en bred riksdagsmajoritet ställde sig bakom våren 1988,

Riksdagsbeslutet 1988 byggde på ett utlåtande från utrikesutskottet (1987/88;UU24), Där behandlades bl,a, frågan om ett eventuellt svenskt medlemskap i EG, Efter alt ha refererat regeringens proposition skrev utskottet självt alt Sveriges neutralitetspolitik bygger på att "omvärlden kan hysa förtroende och respekt för vår vilja och förmåga att orubbligt hålla fast vid den valda säkerhetspolitiska linjen. Detta förtroende grundläggs genom vårt handlande i fredstid,"

Utskottet beskrev därefter vilket åtagande det skulle innebära för Sveriges del om vi skulle delta i EG;s utrikespolitiska samarbete - nämligen "att samråda med en grupp av andra länder inför viktiga utrikespolitiska ställningstaganden i syfte alt uppnå gemensamma ståndpunkter".

Utskottet skrev alt enligt nuvarande regler kan inga bindande beslut fattas inom ramen för EG-ländernas utrikespolitiska samråd, men tillade sedan att "icke desto mindre skulle ett svenskt dellagande i delta samråd kunna påverka förtroendet för vår neutralitetspolitik".

Omedelbart därefter konstaterade utskottet, som avslutning på detta avsnitt, alt "svenskt medlemskap inte är ett mål för de diskussioner med EG som nu föreslår".

Riksdagsbeslutet från 1988 ger alltså två myckel klara besked.

För del första; Vi skall inte nu, alltså under de diskussioner och förhandlingar med EG som nu föreslår fram till 1992, ansöka om medlemskap i EG,

För det andra: Ett motiv för detta ställningstagande är den svenska neutralitetspolitiken och vår strävan alt bevara dess trovärdighet. Riksdagen har tydligt markerat att om Sverige dellog i EG;s utrikespolitiska samråd skulle det kunna påverka förtroendet för neutralitetspolitiken.

Dessa båda besked har jag noggrant hållit mig till, både i kontakter med andra länders regeringar och i offentliga uttalanden. Mitt anförande den 1 september är inget undanlag.

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Först skall jag be att få lacka statsministern för svaret på min interpellation denna höstliga fredagsmorgon.

Jag konstaterar att statsministern ger ett likartat svar till mig som han givit till ett antal personer som riktat samma fråga till honom, nämligen om hans vid det här laget tämligen beryktade första september-anförande innebär en kursändring från regeringens sida i EG-frågan,

Statsministern siiger att min fråga - varför han i detta anförande lämnat riksdagskompromissen i EG-frågan - bygger på ett missförstånd. Nu går det ju all läsa innantill i talet, och det kan både statsministern och jag,

1 anförandet står bl,a, denna mening; "Vi har uteslutit medlemskap i de förhandlingar med EG som nu förestår, eftersom vi menar att ett sådant är oförenligt med neutralitetspolitiken,"

Så har inte utrikesutskottet och riksdagen uttryckt sig, vilket också klart framgår av de citat ur utskollstexten som återfinns i statsministerns svar,

Ulrikesulskotlel säger att medlemskap inte är ett mål för de förhandlingar som nu förestår, men utskottet stänger inte dörrarna för framtiden. Del är ju detta att möjligheterna hålls öppna för framliden som är själva kärnan i riksdagskompromissen.

Det är allvarligt att statsministern väljer all inför ett utvalt socialdemokratiskt auditorium uttrycka sig på ett sätt som inte överenstämmer med riksdagens beslut. Det är allvarligt därför att det är inkorrekt alt göra så. Men del är allvarligt också därför att del skapar osäkerhet om inriktningen av och hållfastheten i svensk Europapolitik både här hemma och utomlands, och detta i en lid när utomordentligt vikliga överläggningar pågår mellan EG och EFTA,

Jag är övertygad om att statsministern har fått mottaga många frågor vid sidan om min om innebörden av första september-talet. Jag är inte säker på om statsministern är medveten om alt den misstro som första september-talet givit upphov till om regeringens avsikter i Europapolitiken fortfarande finns kvar.

Till de många osäkerheter som i dag präglar svenskt politiskt liv, skattepolitiken, energipolitiken, adderar första september-talet EG-frågan,

Del vore därför välgörande om statsministern här i dag ville klart deklarera att det är riksdagens ambitiösa målsättning för svensk Europapolitik, nämligen att i förhandlingar med EG söka uppnå lika behandling för svenska medborgare och svenska företag på den framväxande gemensamma marknaden, som gäller också för regeringens Europapolitik.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

passning. Är inan beredd att förhandla bort allt utom neutraliteten? Finns det andra förbehåll? Vilket pris är regeringen beredd all betala för EG-anpassningen i form av försämrat skydd för miljö, hälsa, arbetsmiljö, social trygghet osv.

I mars i år sade Ingvar Carlsson mycket kategoriskt i riksdagen att social nedrustning, försämrad yttre miljö, arbetsmiljö, konsumentskydd osv. är pris som vi inte är beredda all betala. Men i regeringsförklaringen hävdade man att regeringen kommer i detta arbete all lägga stor vikt vid de höga krav som vi har i Sverige när det gäller miljö, full sysselsättning och social trygghet.

Vad är det som har hänt däremellan? Jo, svenska myndigheter har gjort omfattande kartläggningar av EG-anpassningens konkreta effekter, delvis hemlighållna av regeringen.

I en skrift från energi- och miljödepartementet erkänner man att miljökraven på de allra flesta områden är strängare i Sverige än i EG, bl.a. när det gäller kemikaliekontroll, miljömotiverad gränskontroll, kontroll av avgasrening och svavelutsläpp. Jag vill fråga statsministern om han är beredd alt betala för EG-anpassningen med t,ex, sämre kemikaliekontroll eller genom all avskaffa någon av de miljömoiiverade gränskontrollerna, i så fall vilken,

1 en promemoria från naturvårdsverket konstateras alt det för närvarande inte är möjligt att harmonisera de svenska reglerna med EG;s bestämmelser om freoner. Är stalminislern beredd att ansluta sig till naturvårdsverkets synpunkter? Har statsministern i så fall talat om för EG all han har ett kategoriskt förbehåll?

Enligt pensionsberedningen blir del aktuellt med ett principskifte för det svenska folkpensionssystemel vid en EG-anpassning, Vilka svenska folkpensionsprinciper skall offras på EG-altarel? Har statsministern talat om för PRO och andra pensionärsorganisationer vilka principer ni är beredda alt förhandla bort vid en anpassning till EG?

Energiverkets generaldirektör Hans Rode har skriftligen varnat för att den pågående EG-anpassningen tvingar Sverige att ge upp vissa normer för barnsäkerhel, t,ex, bestämmelser om all centrifugluckor inte skall kunna öppnas när trumman roterar och att högsta temperatur på ugnsluckor skall vara 90 grader i stället för EG;s 115 grader. Är Ingvar Carlsson beredd att offra barnsäkerheten på någon av dessa punkter? Om han inte är det, har han då talat om del för EG? Har Ulf Dinkelspiel i klartext talat om för EG-kommissionen att del här finns två punkter där Sverige har andra krav? En del tycker kanske att de här punkterna är små, och skolministern verkar skratta åt dem. Föräldrarna tycker däremot att det är myckel viktigt hur varmt det är utanpå ugnsluckan och om barnen kommer att kunna behålla sina händer eller ej när de leker med tvättmaskinen. Har Ingvar Carlsson gett klara besked till dem det berör och dem vi förhandlar med?

Arbetarskyddsstyrelsen anser all EG-anpassningen skulle leda till sämre arbetarskydd beträffande bl,a. asbest och lösningsmedel. Är Ingvar Carlsson beredd alt låta asbest komma tillbaka på de svenska arbetsplatserna? Är han beredd att återinföra cancerframkallande lösningsmedel? Om han inte är det, har Ulf Dinkelspiel och EG-förhandlarna fått besked att de skall tala

om för EG att Sverige har förbehåll och att vi inte kommer att ge efter? Vilket gäller?

Livsmedelsverket har konstaterat att EG godkänner högre resthalter av bekämpningsmedel i frukt och grönsaker. Tycker Ingvar Carlsson att vi skall la de risker det medför alt tillåta import av frukt och grönsaker med högre haller av bekämpningsmedel? Om han inte vill del, har han då talat om för EG att Sverige vill behålla importskyddel? Imporlskyddel strider helt mot EG;s grundläggande principer i den s,k, obegränsade inre marknad som regeringen vill ansluta oss till.

Kemikalieinspektionen har slagit fast att EG;s principer för kemikaliekontroll skiljer sig radikalt från Sveriges, bl,a. på ett sätt som allergikerna är oroliga för. Allergikerförbundet motsätter sig detta. Vad har Ingvar Carlsson att säga för att lugna allergikerna, eftersom EG godkänner helt andra halter av för allergiker skadliga ämnen i diverse kemikaliska produkter?

Jag vädjar nu till statsministern att ge svar i klartext. Vad håller Sverige benhårt fast vid? Vad är regeringen beredd att förhandla bort? Lät oss slippa sådant som Sven Lindqvist häromveckan kallade för snorhala formuleringar. Låt oss slippa formuleringar av typen: Vi utgår ifrån att del inte skall bli till-lämpligt, vi antar att det också i EG finns människor som slår vakt om människors hälsa och EG-människorna är inga miljöförslörare.

Del handlar inte om detta. Del handlar om all EG har vissa regler. Frågan är om Sverige vill anpassa sig till dessa regler eller ej. Det påverkar EG-för-handlingarna. och det påverkar den svenska politiken. Låt oss få ett besked om vilket pris Sverige är berett alt betala för EG-anpassningen.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag skall anknyta till de synpunkter som Per Gahrton avslutade med. För statsministern kan det inte vara obekant alt miljöpartiet och vpk har en myckel likartad uppfattning i den här frågan, nämligen all regeringen bedriver integrationspolitiken på ett ohederligt sätt.

När man har lyssnat till debatten - den debatt vi har försökt föra här i kammaren vid ett flertal tillfällen - har man fått lugnande försäkringar om alt vi skall sträva efter alt allt bra skall bibehållas, del är vår förhoppning alt ingei dåligt skall drabba oss, vi skall inte offra allt del goda osv. Jag har också tagit del av 90-talsgruppens rapport. Det påstås - i alla fall på DN:s kultursida - alt rapporten diskuteras livligt ute i de socialdemokratiska parliför-eningarna. Aktstycket är på totalt 285 sidor, och ett par rader ägnas åt EG-frågan, Del är inte särskilt myckel, men del sägs just all man skall sträva, man skall ha förhoppningar och man skall inte offra. Raderna avslutas med att om det skulle lyckas kommer omvandlingstrycket på de svenska företagen all öka, produktiviteten kommer alt öka och allt kommer all bli mycket bra.

Man frågar sig då naturligtvis vad som händer om del inte lyckas. Den frågan får vi aldrig något svar på. Vad händer om det inte går så som socialdemokraterna har tänkt sig? Jag instämmer i Margaretha af Ugglas och moderaternas kritik om att detta är mycket luddigt formulerat.

Utrikesutskottet har kompromissat ihop sig om ett "nu". Vpk var del enda parti som hade möjlighet att stå emot detta. Dagens debatt och en hel del

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

andra debatter visar att det var en myckel olycklig kompromiss. Införandet av ordet "nu" innebär alt man har tillfredsställt moderaternas önskan all vi i princip skall bli medlem i EG, Moderaterna tycker-och det säger de också öppet och ärligt - att vi skall integrera oss, vi skall sikta pä ett medlemskap, vi skall låta 80 % av de ekonomiska besluten fattas i Bryssel, vi skall underordna oss överstatliga organ, vi skall integrera vår skattelagstiftning, vår kapitallagstiftning osv. De anser också all vi så småningom skall gå in i ett monetärt samarbete som innebär all vi skall underställa vår statsbudget Bryssel, Sedan kan vi möjligen få vara med och besluta om fördelningen inom de ramar som har fastställts i Bryssel. Så ser framtidsvisionerna ut.

Moderaterna tycker att dessa visioner är bra, och del kan jag förslå. Denna utveckling tillfredsställer deras väljar- och intressegrupper. Visionerna kan dock omöjligen tillfredsställa de grupper som socialdemokraterna har att slå vakt om. Del är väl därför man inte vill säga rakt ut vad man vill. Man säger i stället att del inte är aktuellt nu.

Integrationsprocessen pågår emellertid hela liden i praktiken. Även om del inte är aktuellt att nu diskutera medlemskap, ulan först efter 1992, kommer det således att ske en viss integration fram till dess. Såvitt jag förstår kan vi inte la tillbaka del som i praktiken redan har gjorts. Förhandlingarna leder fram till beslut som vi i slutändan måste stå för.

Jag skulle vilja upprepa de frågor som Sven Lindqvist har tagit upp i sina artiklar. Eftersom han uttrycker sig litet provocerande och talar om avlopp och snorhala formuleringar, har man tydligen slagit bakul i kanslihuset. Man har inte haft lust att svara, och i den mån man har svarat har man inte gett några konkreta besked.

Eftersom statsministern är ytterst ansvarig, förmodar jag att han kan svara pade frågor som Sven Lindqvist ställde. Vad gör vi när miljöhänsyn kommer i konflikt med handelshinder? Hur skall vi lösa del? Vad är del som skall överväga? Hur skall vi göra med den offentliga servicen när vi har anpassat vår skattepolitik så att vi inte längre har något kvar all fördela? Vad kommer alt hända med den offentliga sektorn? Vad skall vi göra om krav på miljö, full sysselsättning och solidarisk lönepolitik visar sig inte gå alt förena med en EG-inlegrering? Hur skall vi bära oss ål för att stoppa processen? Det är de aktuella frågorna. Jag skulle vilja ha en ärlig redovisning av regeringen om vilka fördelar och nackdelar del finns och vad vi har all vinna och förlora.

Anledningen till att vi å det bestämdaste säger nej till den här processen är att den säljer ut vår nationella bestäininanderätl. Detta parlament kommer alt få mycket litet all säga till om vid ett fullt medlemskap. Moderaterna accepterar detta.

Jag hoppas all socialdemokraterna inte accepterar den framlidsvisionen, men jag kan inte förslå hur den skall kunna undvikas. Jag är allvarligt rädd för att man efter 1992 kommer all få en annan inställning och säga all del nu är förenligt med vår neutralitetspolitik all ansöka om medlemskap i EG, eftersom vi i praktiken redan är där. Jag skulle vilja ha en försäkran från statsministern om att den framtidsvisionen över huvud taget inte är att räkna med. Jag skulle också vilja ha konkreta svar på frågorna om hur de olika konflikterna skall lösas och om vilka hänsyn som skall väga tyngst i de ställningstagandena.

PER-OLA ERIKSSON (c):

Herr talman! Vi har ju i de senaste anförandena fått höra var flyglarna i svensk politik finns i EG-frågan. Låt mig nu dra debatten litet mera mot mitten.

Jag tänker inte vid detta tillfälle vidga debatten till alt avse hela del stora fältet av frågor om Sverige och EG, ulan skall eftersom interpellalionen endast berör en del av frågorna begränsa mig till några av dessa. Jag tycker att beslutet från våren 1988, där vi sade att Sverige i största möjliga utsträckning skall delta i den västeuropeiska integrationen, så långt det är förenligt med vär neutralitetspolitik, var bra, och vi står från centerns sida fast vid denna förhandlingsuppläggning. Det är viktigt all också de andra partier som stod bakom denna kompromiss, som bekräftades våren 1989, gör del också i fortsättningen.

Vi har på svensk sida inom många områden gemensamma värderingar med det övriga Västeuropa, och vi måste ha möjlighet all samarbeta med länderna i Västeuropa i så många avseenden som möjligt. Det är viktigt inte minst för näringslivet, för våra ungdomar och för forskning och utveckling. Men det är också nödvändigt att vi har möjlighet att hävda vår egen utrikes-och säkerhetspolitik. Det är i det läge där förhandlingarna nu befinner sig mellan EFTA och EG oerhört viktigt att ordentligt slå fast alt vi skall driva en egen utrikes- och säkerhetspolitik. Det är allvarligt när landets näst största parti ofta pläderar för något annat. Det skapar osäkerhet här hemma om huruvida de partier som slöt uppgörelsen 1988 verkligen står fast vidden. Jag har vid upprepade tillfällen reagerat inför uttalanden från moderata företrädare som ifrågasatt om uppgörelsen 1988 var riktig. Jag får ofta det intrycket att moderaterna inte riktigt står fast vid den kompromissen beträffande förhandlingsuppläggningen. Detta skapar osäkerhet inte bara här hemma ulan också utomlands,

Sverige valde EFTA-spåret, och det är den väg som vi skall pröva för all nå de fyra friheterna. Jag tycker att de oförbindliga samtal som nu förs mellan EFTA och EG inför de reella förhandlingarna har gett en bred bild av de faktiska förutsättningarna för att nå dessa friheter. Det är därför viktigt att regeringen inför de slutförhandlingar som skall inledas ger klara besked till riksdagens EFTA-delegation om vilka områden som regeringen avser att prioritera.

Del är viktigt all understryka att vårt arbete med de västeuropeiska integrationsfrågorna inte får stanna vid relationerna mellan Sverige och EG och mellan EFTA och EG, Vi måste i detta sammanhang vidga blicken till ett mera alleuropeiskt perspektiv. Del är viktigt för näringslivet och för utbildningsfrågorna liksom över huvud taget för enigheten och samhörigheten mellan alla europeiska stater,

Allför mycket i den EG-debatl som har pågått i Sverige under de senaste åren har varit på gränsen till hysteri och har varit för ensidigt inriktat pä vad som händer i Bryssel, Jag undervärderar inte EG:s betydelse i Europa och vikten av Sveriges närmande till EG i olika avseenden, men det finns faktiskt också en värld utanför EG, Vi i Sverige har också anledning alt observera utvecklingen utanför Europa, bl,a. den roll som u-länderna spelar i ett ökat närmande mellan olika europeiska stater.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Statsminister INGVAR CARLSSON;

Herr talman! Jag har nu enligt riksdagens debattregler sex minuter på mig för all besvara den mängd av frågor som framför allt Per Gahrton och Gudrun Schyman ställde. Jag måste trots allt använda huvuddelen härav för alt besvara interpellantens frågor.

Jag vill först säga till Per Gahrton att jag förra tisdagen besvarade en fråga från Claes Roxbergh. Per Gahrtons påslående att jag inte besvarar miljöpartiels frågor är alltså inte riktigt. Men vem som svarar kan möjligen också bero något på hur man formulerar sina frågor.

Huvuddelen av Per Gahrtons frågor går ut på all jag skall redovisa hela vår förhandlingsslrategi. Om jag här i Sveriges riksdag talade om att Sverige på den ena punkten efter den andra är berett alt vika sig, skulle vi bli utskrattade i Bryssel. Hur skulle vi kunna tillgodose våra väsentliga intressen, om vi för motparten på punkt efter punkt talade om alt vi kommer att vika oss, om man sätter hårt mot hårt? Vi har våra samråd i utrikesnämnden och i EFTA-delegationen för alt samtala med de inblandade partierna om hur vi skall gå fram. Ännu så länge rör det sig om diskussioner, inte om förhandlingar. Vi skall förhoppningsvis komma fram till förhandlingar efter årsskiftet.

Gudrun Schyman ställde frågan, och låt mig säga delta som ett svar också till Per Gahrton; Vad händer om det inte går? Ja, vi fär då en gräns mellan EG- och EFTA-stater som för vår del kommer all ligga i Öresund. Del kommer alt innebära ett hot om ett allvarligt försvårande av det nordiska samarbetet. Det kommer vidare alt innebära att våra företag inte får konkurrera på lika villkor, med de långsikliga risker för svensk sysselsättning som delta medför. Det kommer också alt innebära att våra ungdomar inte kommer all få så goda möjligheter att studera ute i Europa på universitet och andra skolor, och del kommer alt försvåra samarbetet när det gäller forskning och utveckling. Självfallet kommer ett misslyckande i förhandlingarna att få mycket stora konsekvenser.

När jag lyssnar på Gudrun Schyman och Per Gahrton - framför allt Per Gahrton - drar jag slutsatsen alt Sverige nu framstår som ett under när del gäller att på bästa sätt sköta miljöpolitiken. Allt som vi gör är upp på gränsen till del perfekta, och delta skulle hotas av ett samarbete med Europa, Men i andra sammanhang kritiserar Per Gahrton vår miljöpolitik oerhört starkt. Jag skall nästa gång vi möts i en allmänpolitisk debatt komma ihåg hur oerhört välskött Sverige är på miljöpolitikens område. Del var intressant att Per Gahrton läste in detta i protokollet, och det kommer att bli till stor glädje för oss socialdemokrater i valdeballen.

Så över till Margaretha af Ugglas, Jag skulle vilja börja med att hänvisa

till vad Carl Bildt skrev i Svenska Dagbladet i ett ögonblick av klarsyn i juli i år. Han skrev då;

Jag har svårt att se all någon med insikt i dels svensk neutralitetspolitik, dels del västeuropeiska utrikespolitiska samarbetets dynamik ärligt skulle kunna förneka att det föreligger en spänning mellan de bägge.

Just det. Det är också detta som jag har påpekat. Hur skulle jag kunna motivera inom eller utom Sverige all vi inte har ansökt om medlemskap, om jag inte fick nämna ordet neutralitet? Det är en omöjlighet. Man skulle då i omvärlden fråga sig vad som gör att Sverige nu inte ansöker om medlemskap, och det skulle de statsministrar som jag för samtal med också fråga sig. En av de vikliga uppgifterna när jag har besökt nio av tolv EG-slaler har varit alt för deras regeringar redovisa Sveriges situation och den svenska säkerhetspolitiken, men samtidigt vår uppriktiga strävan alt ändå så långt det är förenligt med denna medverka i det europeiska samarbetet. Jag måste ställa en fråga. Är del egentligen den socialdemokratiska partiordföranden som har skapat oklarhet eller är del andra? År del jag som har övergett riks-dagskomproinissen? Jag måste konstatera alt Margaretha af Ugglas partiledare Carl Bildt, vilket Per-Ola Eriksson också påpekade, samtidigt som vi har denna kompromiss om all Sverige inte nu skall aktualisera ett medlemskap, har gått ut och sagt alt han tycker att vi i Sverige klart skall deklarera att vi är intresserade av att frågan om medlemskap prövas. Tala om dubbla budskap! Jag undrar om ens Margaretha af Ugglas står bakom denna formulering.

Som svensk statsminister har jag naturligtvis uppgiften all innan jag reser någonstans, vare sig jag reser till EFTA-möten, t.ex, i Oslo, till EG:s huvudstäder eller till Bryssel, lyssna på oppositionen för alt på bästa sätt företräda Sverige, Inte minst lyssnar jag på företrädarna från de partier som undertecknat överenskommelsen i ulrikesulskotlel. Det är sannerligen inte så lätt när jag får så skilda uttolkningar som jag får från å ena sidan moderata samlingspartiet och å andra sidan centerpartiet. Problemet i denna fråga är inte splittring eller oklarhet inom socialdemokratin lika litet som det faktiskt är del när det gäller de övriga frågor som Margaretha af Ugglas nämnde, nämligen skattepolitiken och energipolitiken. Problemet är faktiskt alla frågor där del är oerhörd spännvidd mellan de borgerliga partierna.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Jag tycker inte alt det är så svårt för oss om vi slår fast vid riksdagskompromissen. Och del finns naturligtvis ett element för oss moderater i denna riksdagskompromiss som är kolossalt viktigt, nämligen all dörrarna inte stängs för framliden, alt Sveriges framtid i Europa inte devalveras. Vi moderater kommer, herr talman och statsministern, all vara mycket tjatiga om att vi skall stå fast vid denna riksdagskompromiss.

Till Per-Ola Eriksson vill jag säga alt vi moderater slår fast vid denna riksdagskompromiss. Om det var något som del rådde en viss osäkerhet om i våras så var det på vilket ben centern stod. Jag är glad att höra att centern nu står fast vid riksdagskompromissen.

Jag vill också göra en reflexion i fråga om Per Gahrtons anförande. Tänk vad upplyftande det vore all någon gång i denna kammare få höra en miljö-parlist säga: På dessa områden skall vi anpassa oss till EG;s regler; på just dessa områden har EG faktiskt kommit längre och är bättre än Sverige, Låt oss nu använda oss av detta, låt oss göra något åt förhållandena i Sverige,

Detta vore väl en konstruktiv roll för en miljöpartist. Jag skall ge ett exempel, nämligen EG;s bestämmelser på dricksvatlensområdet. Det vore inte alls så dumt om vi kunde ha något liknande i Sverige.

GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Jag är myckel besviken på statsministerns svar. När vi begär klara besked i frågor, t.ex, vad man skall förhandla om och vad man skall gå ifrån - vi litar inte längre på de fromma förhoppningarna om att ingenting bra kommer att bli dåligt och att allt dåligt kommer alt bli bra - säger Ingvar Carlsson att om han redovisar förhandlingslägel och talar om var vi i Sverige skall vika oss och var vi inte skall vika oss, dä skrattar de ål Sverige i Bryssel, Del innebär alltså alt del är viktigare vilka i Bryssel som skrattar ål regeringen än att informera det svenska folkel om vilken politik den svenska regeringen håller på att driva in Sverige i. Jaglycker att delären oförskämdhet mot de svenska väljarna och mot riksdagens ledamöter att skratten i Bryssel väger tyngre än den demokratiska processen i Sverige, Del trodde jag faktiskt inte alt jag skulle behöva höra. Men så långt kan alltså harmoniseringen och integrationen gå. Så långt kan intressena faktiskt förändras på den politiska arenan.

Vad händer om det inte går, frågade jag. Del ville statsministern inte heller svara på. Statsministern målar upp en hotbild om att det blir stängda gränser mot Sverige och mot övriga Europa, att sysselsättningen är i fara, att ungdomen inte får resa och studera var den vill, osv. Vi har hört dessa skräckscenarion tidigare. De har ingen substans. Del finns ingenting som säger att det blir på del sättet, Samma argument framfördes när vi diskuterade en EEC-anslutning i början av 70-talel, Sverige skulle hamna i stenåldern ulan en anslutning. Vi kan knappast påstå att Sverige har gjort del, Sverige har faktiskt hävdat sig ganska bra, om vi jämför med den internationella utvecklingen.

Det finns ingenting som säger att de skräckvisioner som statsministern och andra EG-anhängare målar upp skulle infrias. Del finns ingen substans i del. Vi som arbetar mot denna integration och vill ha en kritisk granskning bemödar oss faktiskt om att använda fakta när vi för denna debatt. Jag tycker att

del vore klädsamt om även regeringens företrädare gjorde det någon gång och inte bara uttalade fromma förhoppningar.

Man kan se vad som har hänt i vårt grannland Danmark, Från 1972 till 1989 har utlandsskulden fyrdubblats, räntebetalningarna till utlandet fyrtiodubblats, arbetslösheten tiodubblats, och dessutom har inflationen under lång tid varit dubbelt så hög som 1972, Den inhemska statsskulden har ökat dramatiskt, tillväxten har pressals i botlen och andelen av dansk industriexport som går till EG har minskat. Det är priset som Danmark har fått betala för sin EG-anslulning, De danska socialdemokraterna är djupt oroade och ställer sig frågan; Hur kommer det sig att våra partikamrater i Sverige inte ens diskuterar problemen? Vadan denna tystnad och detta dubbelspel, frågar jag igen.

Prot, 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

PER GAHRTON (mp);

Herr talman! Liksom Margaretha af Ugglas tycker jag all vi skall dra lärdom av goda miljöexempel överallt i världen, i Australien, Nya Zeeland, USA och EG, Men därav följer inte att vi skall ansluta oss vare sig till Nya Zeeland, Australien, USA eller EG,

Herr talman! Vi har problem med vår statsminister. Han har svårt för nyanser och exakthet. Claes Roxberghs fråga gällde inte EG. Min mängd av frågor kunde ha besvarats med ett svar; Vi ger inte upp något av det som svenska myndigheter anser skulle innebära försämringar vid en EG-anpassning.

Jag har inte sagt att Sverige är ett under av välskölthel när del gäller miljöpolitik. Jag har refererat ett antal svenska myndigheter som konkret och faktiskt konstaterar att Sverige är bättre än EG i många avseenden. Därav följer inte att jag anser att Sverige är ett under av välskölthel, långt därifrån.

Ingvar Carlsson antyder att jag vill all Sverige skall tala om var Sverige tänker vika sig vid förhandlingarna. Men sanningen är ju den omvända. Jag vill att Sverige skall tala om var Sverige inte tänker vika sig vid förhandlingarna, var Sverige har förbehåll utöver neutraliteten när del gäller miljöskydd, social trygghet och annat som är viktigt.

Problemet är att regeringen har talat om alt den är beredd att vika sig i allt utom just neutraliteten. Kjell-Olof Feldt och Ingvar Carlsson har rest runt i Europa och talat om detta för EG-företrädare. Problemet är - jag förstår all det är ett problem för regeringen-det löfte som Ingvar Carlsson, kategoriskt och utan några som helst nyanser, gav den 22 mars men som han nu inte kan upprepa, nämligen alt social nedrustning, försämrad yttre miljö, osv. är ett pris som vi inte är beredda att betala. Vi från miljöpartiets sida har i artiklar och på annat sätt påtalat all del löftet, om det hålls, innebär alt EG-anpassningen inte kan fullföljas så som del är tänkt. Det finns inga möjligheter i världen. 1 vår analys har vi fått medhåll från många olika håll. inkl. Svenska Dagbladet, Som analys betraktad är den oomkullrunkeligl korrekt. Annars vill jag gärna att statsministern förklarar för mig varför den inte är, EG har ju krav på all Sverige skall acceptera allt som EG hittills har kommit överens om, enligt Dagens Nyheter tusentals sidor lagtext.

Jag är ute nästan varje dag och talar EG, Del är mängder av människor som ständigt blir upprörda. Det går inte längre med dessa snorhala formule-

Prot, 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

ringar. Svenska folkel har rätt att få besked om vilket pris regeringen är beredd att betala,

PER-OLA ERIKSSON (c);

Herr talman! Eftersom jag inte anmälde mig till debatten i gär har jag bara denna replik kvar.

Jag tycker alt del är bra all Margaretha af Ugglas nu deklarerat att hon slår bakom kompromissen om förhandlingsuppläggningen från 1988, Jag vill uttrycka en förhoppning om att hon därmed innefattar alla de andra moderaterna, ingen nämnd och ingen glömd.

Jag tycker all debatten om EG och Sveriges relation till EG i alltför stor utsträckning går i svart eller vitt, antingen eller. Om vi inte är med i EG, om vi inte närmar oss EG, dä blir del - höll jag på att säga - nödår här hemma i Sverige. Ibland hör man också all vi måste stå utanför EG. för om vi går med i EG eller om vi närmar oss EG blir del bara problem här hemma. Måste vi inte i större utsträckning ställa oss frågan; Vad kan vi som ett litet neutralt land långt uppe i Europa göra för den europeiska framliden? Vad kan vi tillföra den europeiska processen? Vad kan vi göra för att bygga del nya Europa och vidga perspektiven betydligt mer än vad som görs i dag? Jag tycker att vi i Europadebatlen här hemma undervärderar våra egna möjligheter att bidra till alt bygga ett gemensamt Europa i ett alleuropeiskt större perspektiv.

När näringsutskoltel i september besökte Spanien besökte vi ett antal svenska företag verksamma i Spanien. En av företagsledarna, Jan Nordström från ABB, sade så här: Kan vi inte se det vara en fördel om Sverige som neutralt land, när vi ändå finns, slår utanför EG och använder det som en resurs för näringslivet och för Sverige? Jag tycker att detta uttalande från en av storindustrins företrädare vittnar om att det finns nyanser i debatten och alt det faktiskt finns hopp om alt också näringslivet kan nyansera sin debatt. Jan Nordström uttryckte vidare; Vad skulle hända med vårt grannland Finland om vi skulle välja en annan väg en den som vi hittills slagit in på? Har vi inte ett ansvar också för ett nordiskt perspektiv?

Statsminister INGVAR CARLSSON;

Herr talman! När jag lyssnar på Gudrun Schyman och Per Gahrton får jag intrycket att de inte har tagit del av vare sig den debatt som har förts om EG tidigare eller den information som vi har gett från regeringens sida både till offentligheten och till partierna i utrikesnämnden, här i riksdagen och i EFTA-delegationen. Där har vi slagit fast precis del som ni efterlyser, nämligen att vi kommer all arbeta för mycket höga miljökrav i samarbetet. Vi har myckel bestämda krav på både den yttre och den inre miljön i framtiden. Vi har gett besked om all den sociala tryggheten är viktig för oss, att vi vill ha medel för all klara den fulla sysselsättningen. Men framför allt Per Gahrton har begärt någonting helt annat, nämligen detaljerade ställningstaganden om vad som är förhandlingsbart eller inte. Om man talar om vad som inte är förhandlingsbart säger ju logiken all allt annat är förhandlingsbart. Så kan man inte lägga upp en förhandling om man vill nå framgång. Däremot förs redan nu mycket detaljerade diskussioner i de organ som jag åberopade. Om

vi kominer in i ett förhandlingsskede kominer vi naturligtvis att ställas inför mycket vikliga och avgörande beslut.

Det andra som förvånar mig är Gudrun Schymans inlägg. Hon tycks utgå från all vi inte för någon debatt ute i landet. Inom socialdemokratin och fackföreningsrörelsen förs en mycket intensiv debatt, del kan jag försäkra. Den ger den vägledning som vi behöver för våra ställningstaganden.

Del är riktigt som ni konstaterar att Sverige har hävdat sig utomordentligt väl i den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Del beror väl på att vi har fört en socialdemokratisk politik. Del har inte Danmark gjort, och därför har man hög arbetslöshet. Det har inte heller förts en socialdemokratisk politik i de kommunistiska länderna, som nu bryter samman. Jag konstaterar all man i ett land som Ungern tycks vara mera intresserad av samarbetet med Europa än vad del svenska kommunistpartiet är, åtminstone att döma av Gudrun Schymans inlägg. Men det beror väl på att man i Ungern i praktiken har fått pröva av den avskildhet, den stagnation och den hopplös-hel som kommunistiska idéer omsatta i praktisk politik innebär. Jag tycker att Gudrun Schyman litet skall stämma ner tonen, Å ena sidan beskriver hon hur oerhört väl Sverige har utvecklats under socialdemokratin hittills och å andra sidan vilka risker det skulle finnas med fortsatt socialdemokratisk politik. Litet självkritik och självrannsakan med tanke på vad kommunistiska idéer har ställt till i Europa borde vara på sin plats.

Sedan några ord till Margaretha af Ugglas, Det var intressant alt Margaretha af Ugglas använde det citat av Carl Bildt som också jag tyckte var bra. Men det var ett annat uttalande som jag citerade där Carl Bildt sade så här; Jag tycker att vi klart skall deklarera att vi i Sverige är intresserade av att pröva medlemskap. Det säger han samtidigt som vi har varit överens om alt nu inte aktualisera detta. Då måste jag i likhet med Per-Ola Eriksson ställa frågan; Vem är det som skapar oklarhet? Vem är del som använder dubbla budskap? Jag måste ändå säga att jag faktiskt lagt ner mycket lid och stort engagemang för att ute i Europa få förståelse för de svenska synpunkterna. Jag har ett mycket nära samarbete med dem som för diskussioner i Bryssel, Jag tror inte att de upplever att de från min sida har fåll dubbla budskap, utan de har allt stöd för alt lyckas vid de svåra diskussioner som de för. Jag tycker faktiskt all det vore bra om vi kom bort från den debatt som vi har haft med moderaterna på denna punkt, därför alt det möjligen är denna debatt som kan skapa oklarhet, inte de uttalanden som jag har gjort.

Jag upprepar att det inte går all föra en diskussion om den svenska säkerhetspolitiken ulan alt tala om vad som är problemet, nämligen all vi skulle behöva koordinera vår utrikespolitik med andra länder, varav dessutom nästan samtliga är medlemmar i en militärpakt.

Det finns de som säger; Ja, men EG kommer inte att utvecklas i politisk riktning, alltså med ett ökat inslag av utrikespolitisk samordning, och därför skall vi nog ändå kunna vara medlemmar.

Men samtidigt finns det en rad uttalanden av t.ex. Jacques Delors och utrikesminister Genscher i Västtyskland som hävdar motsatsen - alt det inte blir mindre utan mer av utrikespolitisk samordning. När denna debatt om en starkare betoning av en försvars- och utrikespolitisk samordning förs inom EG måste vi från svensk sida säga: Det är just där som problemet ligger för

Prot, 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

oss. Det är detta som jag har gjort, och det måste vi rimligen göra för all vi skall få någon realism i debatten och för alt vi, förhoppningsvis, skall komma fram till - som jag säger - ett bra, ett strukturerat, avtal om samarbete mellan EFTA och EG,

GUDRUN SCHYMAN (vpk);

Herr talman! Del är beklämmande att höra statsministern komma dragande med detta kommunistspöke så fort man vill ha konkreta svar. Jag tror att del är ganska klart för en majoritet av svenska folkel alt vpk är ett svenskt parti som slår för en svensk politik, att vi åtminstone de senaste tjugo åren har tagit avstånd från och kritiserat utvecklingen i Östeuropa, alt vi har krävt den typ av reformer som nu börjar genomföras, att vi ställer oss mycket positiva till den utveckling som pågår och att vi, till skillnad från svenska regeringen, är beredda att möta den utvecklingen med ett positivt gensvar-bl,a, i form av nedruslningsförslag i vad gäller del nordiska området.

Däremot är jag glad alt höra att försvarsministern, nej, utrikesministern, nej - förlåt mig - statsministern nu erkänner delta med ett långtgående försvars- och utrikespolitiskt samarbete som en följd av EG-integrationen. Det har tagit minst ett år alt få någon ansvarig minister att erkänna detta. Men jag återkommer till den frågan i en annan interpellationsdebatt.

Sedan säger statsministern all vi inte har tagit del av den debatt som har försiggått. Det har vi visst gjort! Vi har bara inte fått några svar, och det är ju del som är problemet. Vi har tagit del av all ni har sagt att vi vill ha medel för full sysselsättning, alt vi tycker att det är viktigt med välfärden osv. Men vi frågar oss; Hur skall detta gå till när vi har integrerat vår skattepolitik med EG:s politik? Vi håller ju redan på med det, för det är väl inte en ren händelse alt det nu är så bråttom med en skattereform. Men sedan när vi inlreg-rerar fastighetsbeskattningen, kapitalbeskattningen och aktiebolagsbeskattningen, hur skall det då gå med den välfärdspolitik som är skattefinansierad i Sverige? Vi kommer inte all ha möjligheter att behålla vårt synsätt vid en integration. Hur skall det gå om alla dessa fromma förhoppningar inte införlivas? Hur skall vi stoppa processen? Detta är viktiga saker. Kan vi på något sätt få de svenska företag som i dag flyttar utomlands att flytta tillbaka, eller hur skall vi bära oss åt? Den frågan hänger fortfarande i luften, och jag anser att statsministern nonchalerar den.

Jag är säker på alt mänga här talar om dessa saker ute i olika föreningar ute i landet. Vi är ju mänga som åker runt och diskuterar i andra typer av föreningar, där det nu börjar höjas kritiska röster. Det gäller vpk-are, miljöpartister, centerpartister och oppositionella socialdemokrater i fredsrörelsen, kvinnorörelsen m.m, som nu i olika grupper har börjat kritiskt granska vad som pågår och som börjar förstå att del, när del slår klart för resten av befolkningen vilka lagar som kommer att gälla, kommer att bli ett förfärligt liv i det här landet. Vi säljer ut vår nationella självbestämmanderätt, och del är det som är huvudfrågan. Skall besluten fallas i vårt parlament eller skall de fallas i Bryssel i djupt odemokratiska former? De positiva delar som finns i EG kan vi ta till oss ändå.

MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag noterar att Gudrun Schyman vill plocka russinen ur kakan.

Till statsministern vill jag säga; Att hålla dörrar öppna inför framliden överensstämmer faktiskt med riksdagskoinpromissen. Men att slänga dem, som statsministern gjorde i sitt tal den 1 september, överensstämmer inte med riksdagskompromissen.

Vidare noterar jag all statsministern säger att vi har en sä fantastisk ekonomisk utveckling i Sverige, Men vi lär hamna sist i tillväxtligan i år eller nästa år. En stor fråga just när det gäller vår framlid är väl om vi skall få del av den europeiska tillväxten och den tillväxt som nu accelererar nere på kontinenten,

Per-Ola Eriksson nämnde ett svenskt storbolag. Jag tror att det var ABB. De svenska storbolagen gör sig faktiskt själva till EG-medlemmar. Därför vet jag inte rikligt vad Per-Ola Eriksson ville illustrera med den hänvisningen. Del är ju snarast ett bekymmer ur den svenska nationens synpunkt om vi inte får den myckel nära anknytning som vi eftersträvar. Per-Ola Eriksson tyckte att Europadebatten går i svart eller vitt. Jag vill då framhålla att jag tycker all det är väldigt viktigt att vi har en bred Europadebail i Sverige, att vår Europamedvetenhel ökar, att vi diskuterar Europafrågan och att olika åsikter framförs. Men apropå detta med svart eller vitt vill jag påpeka all EG;s flagga är blå och gul.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

PER GAHRTON (mp);

Herr talman! På en punkt var statsministern exakt; vi i miljöpartiet de gröna har inte tagit del av den information som har lämnats i utrikesnämnden. Det beror ju på att vi inte är med i utrikesnämnden, eftersom vi har förvägrats detta. Det var för övrigt del som den debatt som statsministern hade med Claes Roxbergh handlade om. Debatten handlade alltså inte om EG.

Statsministern säger alt han har svarat på våra grundläggande frågor -men då glider det återigen för lätt. Sedan säger statsministern: Vi kommer att arbeta för mycket höga krav. Ja, del tror jag säkert. Men det måste ligga något bakom det faktum alt det kategoriska besked med en alldeles speciell formulering som gavs den 22 mars och som Anita Gradin ordagrant har återgett några gånger före den 22 mars men aldrig efter detta datum inte längre kan ges. Man kan alltså inte upprepa att vi inte är beredda all betala i form av social nedrustning, försämrad yttre miljö och arbetsmiljö, sämre konsumentskydd, urholkad arbetsrätt eller eftergifter på jämställdhetsomrädel.

Det kan väl inte vara en tillfällighet all man inte längre kan ge detta kategoriska besked och ha med dessa kategoriska förbehåll, ulan det måste bero på all man är beredd att sälja ut en hel del av del som är grundläggande för det goda i det svenska välfärdssamhället - ett samhälle som alltså inte är något under när det gäller välskölthel, nej, fjärran därifrån, men som faktiskt har vissa fördelar. Del är märkligt att man skall behöva vara miljöpartist för alt kunna se att del finns vissa fördelar med Sverige jämfört med en rad andra länder. Det gäller då fördelar som vi skall behålla - inte bara för vår egen skull utan också för att miljörörelsen i Västeuropa kräver av oss att vi

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

bibehåller ett självbestämmande, så att vi kan vara en förebild när det gäller miljöpolitiken. Ingvar Carlsson vill ju vara ledare för ett miljöparti. Visa del då någon gång! Ett bra tillfälle erbjuds i del här sammanhanget,

Per-Ola Eriksson frågar vad vi skall göra i stället. Ja, det är klart alt vi kan göra mycket i stället för att bli lydstal till EG, Vi kan slå vakt om EFTA;s egenvärde. Vi kan inbjuda östeuropeiska stater till EFTA, Vi kan t.o.m, inbjuda Danmark till EFTA - kanske som observatör. Vi kan mycket mer än vi nu gör stärka Europarådet, som omfattar 23 stater plus observatörer från Östeuropa, Vi kan salsa pä all utveckla FN;s Europaavdelning som ju stod fadder för 30-procentsklubben, vilken verkat för en minskning av svavelutsläppen, och som ägnar sig ät miljösamarbete i hela Europa, Europaavdelningen har 34 medlemmar. Vi kan ta initiativ till ett freds- och miljösamarbete som kan omfatta ett bälte av länder mellan militärblocken i Centraleuropa, Vi kan la avstånd från EG:s unionsplaner, men vi kan la många goda initiativ till ett funktionellt samarbete - inte minst när det gäller miljön i hela Europa, Sist men inte minst kan vi föregå med gott exempel, bl,a, genom att ganska snabbt avveckla kärnkraften och vapenexporten.

Statsminister INGVAR CARLSSON;

Herr talman! Jag ber att få lacka Gudrun Schyman för alt hon vill göra mig till både finans-, utrikes- och försvarsminister, men jag trivs så bra på min nuvarande post att jag gärna avstår från de övriga.

Del är inte korrekt, som Gudrun Schyman säger, all vi inte har visat på problemen med en ökad utrikespolitisk samordning inom EG för svensk neutralitetspolitik. Det har vi gjort under många år. Det fanns med i Tage Erlanders Metalltal, och det har funnits med när vi har startat de nuvarande diskussionerna med EG.

Ett av problemen är hur vi skall få förelagen alt arbeta i Sverige, stanna i Sverige och utvecklas i Sverige, Det är ett av de viktiga skälen till att vi vill ha ett ordnat förhållande till EG, Om vi inte får det, finns del risk både för utflyttning och för att vi inte får de investeringar i vårt land som vi önskar. Ni tar alldeles för lätt på del.

Det går inte all få allt gott och inte några problem. Om man går in i en förhandling mellan EFTA och EG, måste EFTA ge en del och EG ge sitt för att vi skall komma fram till en kompromiss. Har vi inte den grundinställningen kommer vi aldrig fram. Poängen är att vi ullalar att del finns vissa saker som vi kommer att hålla mycket hårt på i förhandlingarna. Ni har fått besked i dag och tidigare, och del är tråkigt om ni inte litar på oss som förhandlare. Vi måste ändå komma hit till riksdagen och redovisa förhandlingsresultatet och få det godkänt.

Per Gahrton får information i EFTA-delegationen, och han är en myckel aktiv medlem där, efter vad jag har hört. Per Gahrton använde orden "lydstat till EG", Skall vi verkligen behöva höra de argumenten, när vi förhandlar eller diskuterar för att värna om viktiga svenska intressen? Vårt syfte är all se till att få ett bra förhandlingsresultat, som värnar om sysselsättning, miljö och ekonomisk utveckling i vårt eget land, men också att Europa skall utvecklas.

Om Per Gahrton har några kontakter ute i Europa vet han all vänstern

Statsrådet GÖRAN PERSSON:

Herr talman! Lars Leijonborg har frågat mig om regeringen dels är beredd att arbeta för s.k. självstyrande skolor, dels tänker vidta åtgärder för att stimulera ökat föräldraengageinang och ökad möjlighet för föräldrar att påverka skolan.

Låt mig börja med att konstatera alt min och Lars Leijonborgs grundläggande analys av situationen i skolan i stor utsträckning överensstämmer. Vi är överens om all det är ett problem att uppfattningen av situationen i skolan skiljer sig mellan dem som arbetar där och dem som deltar i debatten utifrån. Vi är också överens om att systemet måste göras överblickbarl för dem som arbetar i skolan och att det främst är lokalt man kan hitta lösningar på skolans problem.

Det arbete som pågår inom utbildningsdepartementet, och som jag redovisade i kompietleringspropositionen (prop, 1988/89:150 bil, 7, UbU 32, rskr, 330), bygger på detta synsätt i fråga om det lokala ansvaret för skolan. Utgångspunkten är ett lokalt driftansvar för skolan som innefattar också arbetsgivaransvaret. Men arbetet omfattar också vilka instrument som behövs för att garantera en fortsatt nationell likvärdighet.

Lars Leijonborg och jag har likaså ett gemensamt synsätt när det gäller vikten av ökat föräldraengagemang i skolan.

På en punkt skiljer sig dock våra åsikter, Lars Leijonborg förefaller vilja ge föräldrarna ett avgörande inflytande över beslutsfattandet i skolan, t,ex, genom inrättande av vad han kallar skolråd. För min del delar jag majoritets-uppfattningen vid riksdagsbeslutet i februari i år i anledning av propositionen (1988/89:4) om skolans utveckling och styrning, alt föräldramedverkan i skolan inte i första hand bör ske genom att ytterligare beslutsorgan inrättas.

När det gäller de konkreta åtgärder som kan och bör vidtas vill jag hänvisa till samma proposition, I den fanns redovisat ett klart ställningstagande för ökade möjligheter till föräldraengagemang och föräldramedverkan i skolan. Också i det avseendet är min grundsyn, liksom riksdagsmajoriletens i våras, all formerna för hur detta skall ske måste avgöras lokall.

De som är anställda i skolan skall enligt min mening tillsammans med ele-

LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Göran Persson för svaret på min interpellation. Jag beklagar alt han inte alls har utnyttjat detta tillfälle till att signalera ett omtänkande inom regeringen på skolpolitikens område. Del behövs verkligen några positiva signaler från regeringen just nu.

Även om vi bortser från de akuta problem i skolan som regeringens inblandning i avtalsförhandlingarna har skapat är situationen i de avseenden som jag har tagit upp långt ifrån bra. Jag saknar tecken på den insikten i svaret.

Tycker statsrådet alt föräldraengagemanget i skolan är tillräckligt? Andra länder har ju lyckats mycket bättre än vad Sverige har gjort.

Vet inte statsrådet att systemet med skolkonferenser fungerar mycket illa på många håll?

Vet inte statsrådet att många föräldrar känner stor maktlöshet inför skolan? Jag träffar då och då människor som berättar om situationer där problem av något slag har uppstått. Då känns plötsligt del vackra talet om för-äldrasamråd. elevvårdsteam och specialresurser myckel avlägset. I det läget känner föräldrarna ofta att de inte har någon möjlighet att komma tills tals med skolan eller att kunna påverka situationen.

Är inte statsrådet bekymrad över alt dél saknas en kontinuerlig och till vardags fungerande utvärdering av skolan?

Mycket av svaret bygger på att Göran Persson säger att han är överens med mig, men jag tror inte all han är det. Jag tror att vi står inför ett vägval i skolpolitiken, där folkpartiet och socialdemokraterna tenderar att gå åt olika håll. Regeringens politik stämmer väl överens med det som den socialdemokratiska 90-lalsgruppen skrev i sin rapport. Jag kan citera en mening: "Det är skolstyrelsen som skall vara barnens och föräldrarnas företrädare."

Mot del står en annan syn, där lärarna släpps loss och föräldrarna släpps in, och betoningen läggs på att del är i skolan, den lokala skolan, som det avgörande inflytandet skall utövas och beslut kunna fattas som är av sådan räckvidd alt det också är intressant all delta i arbetet. Del är naturligtvis det som är orsaken till att skolkonferenserna i Sverige har blivit en halvmesyr, om ens det, medan de lokala skolstyrelser som finns för varje skola i Danmark ofta fungerar mycket bra. Där har man verkligen rätt att fatta beslut i viktiga frågor. Fattar inte den lokala skolstyrelsen besluten är det ingen annan som gör del heller. Skolkonferenserna i Sverige är någonting som har hängts på ett befintligt system, utan alt ges någon verklig beslutanderätt.

I vår modell för den framtida skolan utövar föräldrarna inflytande på framför allt två sätt. För det första genom att de tillsammans med sina barn har rätt att, där del är praktiskt möjligt, välja skola. Jag tror att bara den möjligheten har en väldig betydelse för hela situationen i skolan. För del andra har föräldrarna när man väl har vall en skola och barnen har börjat där, rätt alt vara med och fatta beslut genom valda representanter. Jag menar inte, som man kan utläsa ur statsrådets svar, att föräldrarna skall ha någon majoritet. Jag nämner ett utländskt exempel där föräldrarna har fått majoritet, men del är inte milt förslag. Däremot tycker jag att föräldragruppen skall vara en av de grupper som är representerade i skolans styrelse, eller som vi kallar det skolrådet.

Det är alltid beslickande, och för en liberal litet svårhanterligt, när en mot-debattör säger att delta måste bestämmas lokall. För hela vårt synsätt går ut på alt mycket skall bestämmas lokalt. Då menar statsrådet alt hur de här frågorna skall lösas inte är så mycket att resonera om här i riksdagen. Det skall naturligtvis bestämmas lokalt. Men för det första är kommunalise-ringen inte genomförd ännu. Del är en sak man kan konstatera. Det är i riksdagen man har beslutat om skolkonferenser. Det är i riksdagen man säger nej till system som skulle ge föräldrarna ett mer automatiskt inflytande över skolan.

För det andra menar jag att föräldrarnas och elevernas möjligheter att påverka systemet även i framtiden verkligen skall ingå i det nationella skolprogrammet, som jag vill kalla del. Jag menar att de grundläggande principerna, alt vi skall göra skolan mer konsumenttillvänd, släppa in föräldrar och elever mer i beslutsorganen och släppa loss lärarna i olika avseenden, är sä viktiga att vi skall besluta om dem i riksdagen även i framtiden.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar pä interpellationer och frågor

YLVA JOHANSSON (vpk);

Herr talman! Jag vill ta fasta på det som skolministern säger i sitt svar om all eleverna tillsammans med de anställda i skolan skall ha ett avgörande inflytande över den dagliga verksamheten. Jag vet inte vilken skolministerns erfarenhet är, men min egen erfarenhet är att detta är en from förhoppning som uttrycks i centrala dokument, men som sällan är den verklighet som Sveriges elever upplever. Lars Leijonborg talade också om hur de vackra orden sällan återfinns i verkligheten. På den punkten håller jag med Lars Leijonborg. Detta är ett problem.

Många elever mår tyvärr dåligt i skolan i dag. Alltför många elever lämnar skolan med knäckt självförtroende och känner att de har mycket små möjligheter att påverka den dagliga verksamheten i skolan. Delta menar jag är allvarligt. Elever måste ges möjlighet all ta ansvar för den kunskapsprocess som de själva spelar huvudrollen i.

Jag är personligen förvånad över att så många elever faktiskt är intresserade av att besluta om huruvida skolans väggar skall vara solgula eller senapsgula, när de inte har fått vara med och besluta ifall skolan alls skall målas om. Jag är förvånad över att så många elever glatt deltar i valet av aktivitet på friluftsdagen, när de inte har fått vara med och besluta om ifall man alls skall ha någon friluftsdag. Jag är förvånad över all så pass många elever lägger ner energi på att välja om historieprovet skall vara på tisdagen eller tors-

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

dagen, när de inte fått vara med och besluta ifall man alls skall ha något historieprov.

Jag önskar att det avgörande inflytande som Göran Persson talar om i svaret vore verklighet. Del tror jag skulle vara bra för både skolan och utbildningen. Men tyvärr tror jag att del endast är i undantagsfall som eleverna har ett reellt inflytande i skolan. Jag skulle vilja fråga skolministern om vilka hans erfarenheter är av hur elevernas avgörande inflytande över den dagliga verksamheten verkligen fungerar i skolorna i dag. Om Göran Persson delar min erfarenhet, alt det alltför sällan fungerar så, skulle jag vilja fråga hur han tänker sig att delta avgörande inflytande skulle kunna förverkligas.

Sedan några ord om Lars Leijonborgs interpellation. Jag känner mig litet frågande när Lars Leijonborg i interpellalionen säger att del är lokall man vet var besparingsmöjligheterna finns, samtidigt som han oroar sig över svårigheterna att rekrytera lärare. Även om vi inte skall överdriva problemet med lärarrekryteringen, är det något som även vi i vpk oroar oss över. Men, Lars Leijonborg, på vilket sätt skulle ökade möjligheter till lokala besparingar och en ny beslutsnivå, dominerad av föräldrar, underlätta rekryteringen av lärare?

Jag välkomnar självförvaltning och decentralisering, men framför allt demokratisering. Jag är inte lika övertygad som Lars Leijonborg om att man lokalt vet var man skall spara. I stället ser nog många skolor behovet av en ordentlig upprustning som del primära. Den attityd jag möter ute på skolorna är att del nu är dags all salsa på skolan. Jag tror att man riskerar att förfela sina goda intentioner med denna självförvaltning och decentralisering om de inte kombineras med alt åtminstone en del av de pengar som statsmakterna berövat skolorna och kommunerna betalas tillbaka.

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Först vill jag vända mig till inlerpellanten Lars Leijonborg. Jag tror att del vi bevittnar, inte bara i skolan ulan i hela den gemensamma sektorn, är en decenlraliseringsprocess som faktiskt bygger på att människor kräver rätt att vara med och besluta om sin vardag. Detta beror inte i första hand på att man tycker att andra sköter delta dåligt, utan del beror på att man tycker sig själv ha idéer om hur del kan göras ännu bättre. Delta baserar sig i sin tur faktiskt pä att vi har en kompelens och kunskapsuppbyggnad i vårt land som är jämnt spridd över alla delar av landet.

Den processen kommer att fortsätta. Vi blir alltmer upplysta, alltmer kunniga och alltmer aktiva. Detta gäller inte bara föräldrarna, Lars Leijonborg, det gäller naturligtvis eleverna, som i dag på ett helt annat sätt än tidigare har erfarenheter och idéer om hur skolans verksamhet kan göras bättre, I takt med all de växer och mognar skall eleverna naturligtvis, om vi skall ha en skola som är legitim i deras ögon, få rätt att vara med och påverka och ha sitt ord med i laget.

Även den tredje gruppen som är viktig i sammanhanget, personalen, måste tilltros ett större utrymme för egna beslut och egna bedömningar. Del är inte alltid så alt de idéer, de riktlinjer som vi drar upp från central nivå, och som i dag är oerhört detaljerade, stämmer med den vardag som läraren möter ute i klassrummet eller att de stämmer med den situation som skolie-

dåren har när han eller hon skall samverka med föräldragrupper om skolans verksamhet. Den tid är förbi, enligt min mening, då vi kunde styra och ställa från Stockholms horisont i alla landets 284 kommuner med hjälp av regler som ned till tjugominutersnivån talade om hur man skulle bära sig ål i den enskilda skolan.

Del är den processen vi bevittnar. Ett inslag i den processen är naturligtvis alt föräldrarna kommer all kräva mer inflytande än de har i dag. Exakt hur del inflytandet skall se ut, hur det skall regleras, är naturligtvis någonting som är lika omöjligt för mig att svara på söm för Lars Leijonborg att försöka beskriva. Det inflytandet kommer alt se mycket olika ut i olika delar av landet. Jag är mycket skeptisk till att nu låsa fast mig vid någon ny typ av styrorgan, som Lars Leijonborg drar fram och som folkpartiet har gjort till ett huvudnummer, ett skolråd eller något slags beslyrelse. Vi vet genom den demokratiberedning som arbetade före skolproposilionen, som var parlamentariskt sammansatt och leddes, om jag inte missminner mig, av en erfaren centerparlislisk skolpolitiker, alt det faktiskt inte är i beslutsorgan som föräldrarna vill vara med och ta ansvar för skolan. De ville ha mer av direkt kontakt med läraren i klassrummet, mer av direkt kontakt med dem som arbetar med deras barn. Och vi som föräldrar har väl just den erfarenheten, när vi tänker på vår egen situation. Det är nog en klok synpunkt.

Men då är del också angelägel alt man ger läraren, den professionelle i skolans verksamhet, fria ramar att röra sig inom, så all han eller hon utifrån sin kompelens kan hantera den typen av samråd.

Jag tror inte - och har heller aldrig trott - på en situation där vi så att säga skall låta detta löpa fritt, kors och tvärs, utan någon som helst statlig reglering eller styrning. Det finns vissa statliga styrinstrument, som måste hanteras klokt om vi skall ha en nationellt likvärdig skola. Jag har sagt många gånger, och är beredd att upprepa, vilka dessa styrinstrument är. Del är läroplanen, naturligtvis, det är en bra lärarutbildning, det är en betydligt bättre fortbildning än i dag av personalen, del är ett statsbidragssystem som utjämnar skillnaderna mellan kommunerna när det gäller att hantera skolverksamheten, det är en utvärdering och en uppföljning av skolverksamheten, vilket vi i dag faktiskt i stor utsträckning saknar, och det är givelvis också behörig-helsvillkor för dem som skall inneha tjänst i skolans verksamhet. Dessa styrinstrument försöker vi nu utveckla och precisera. Vår ambition är faktiskt all låta den lokala nivån få större svängrum när det gäller den vardagliga verksamheten.

Samtidigt är det så - och därvid tycker jag att Lars Leijonborg gör det lätt för sig - att skolan aldrig kan överlåtas till några marknadskrafter. Skolan är en samhällelig angelägenhet med klara nationella drag, som måste hävdas. En sådan verksamhet bör - och skall - ha en tydlig politisk nivå. Om vi då flyttar besluten långt ut i organisationen, så växer naturligtvis den lokala skolstyrelsens betydelse. Det är bra för dem som arbetar i skolan - och för föräldrar och elever - alt faktiskt möta en tydlig kommunal och en tydlig politisk nivå i det här resonemanget, I en del kommuner ser det i dag inte ut som om man alltid har tagit sitt ansvar för skolans verksamhet. Därvidlag kan vi vara kritiska. Jag tror att delta är en effekt av all vi har en situation där ansvaret är otydligt och där det är svårt alt rikta kraven till rätt nivå.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på Interpellationer och frågor

Föräldrainflytandet är alltså viktigt, och vi skall öka del. Men vi måste naturligtvis göra det i en verksamhet där vi låter de andra intressenterna, som skall arbeta tillsammans med föräldrarna, fä sill kompetensområde vidgat.

Herr talman! Jag ber alt i nästa replik fä återkomma till Ylva Johanssons inlägg.

LARS LEIJONBORG (fp);

Herr talman! Göran Persson började med att beskriva en process som pågår i samhället och som innebär alt medborgarna kräver större möjligheter att påverka den gemensamma sektorn. Jag tror alt det är en helt riklig beskrivning, och den utvecklas pä ett myckel stilfullt sätt i det socialdemokratiska 90-talsprogrammet. Men i del programmet tycker man att del finns ett område där del synsätt man landar på i övrigt inte kan tillämpas, och det är skolan. Man menar all i skolan är jämlikhetssträvandena överordnade, så där kan man inte som på andra områden ge medborgarna större möjligheter att välja.

Jag tycker att delta är utomordentligt beklagligt, för jag tror att när man har den inställningen, avskärmar man sig från det effektivaste sättet att åstadkomma ett levande och kontinuerligt föräldrainflytande över skolan.

Del här kanske låter egendomligt. Någon tror alt man väljer i mars, och så har man ju vall. Men så är del inte alls. Även om i en skola inte en enda elev utnyttjar möjligheten alt gå någon annanstans, så är man hela tiden medveten om att den möjligheten finns, och det påverkar verksamheten.

Statsrådet talar mycket om de tre grupperna - elever, föräldrar och lärare. Men först i slutet av sitt inlägg kommer han in på de två andra grupper som helt slår i centrum för hans nuvarande reformaktivileter, nämligen tjänstemännen - byråkraterna, om jag för kalla dem så - och politikerna. Detta som i den nuvarande debatten kallas för kommunalisering, det innebär att flytta om beslutsbefogenheter inom ett byråkrat- och politikerkollektiv. Men det som jag och Ylva Johansson talar om - att verkligen ge möjligheter att i den dagliga verksamheten bestämma för elever och föräldrar - ligger helt utanför del som nu pågår.

Om det kan verka förvirrat i debatten, så beror det väl helt enkelt på att när jag och Göran Persson använder begreppet den lokala nivån, så menar vi egentligen olika saker, Göran Perssons länkande är i allt väsentligt inriktat pä nivån kommunen, skolstyrelsen, skolkontoret, medan jag framför allt intresserar mig för den enskilda skolan.

gare kunna ställa ytterligare krav pä sin egen vardag, och även kunna ta ansvar för sina beslut. Jag håller därför också med Göran Persson när han säger att i en skola som är legitim i elevernas ögon krävs att eleverna har ett aktivt inflytande.

Del är möjligt all del är otympligt att i detalj reglera del avgörande inflytande som eleverna skall ha över den dagliga verksamheten. Men jag frågar: Vilka idéer och tankar har skolministern om hur detta skall gå till? Jag är inte helt övertygad om all del inte skulle behövas ytterligare centrala regleringar för alt stärka elevernas inflytande.

Till Lars Leijonborg vill jag säga att jag inte är i princip negativt inställd till omflyttningar mellan olika politiska nivåer, I det avseendet är vi inte helt överens.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Lars Leijonborg gör ett stort nummer av vissa skrivningar i 90-talsprogramniet. Det är en diskussionsprodukt som just nu är utskickad för omfattande samtal i arbetarrörelsen. Vad kongressen så småningom beslutar vet vi inte. Men Lars Leijonborg skall, om han vill delta i den debatten, ändå beskriva 90-talsprogrammel på ett korrekt sätt.

Vad man faktiskt säger i det här programmet när del gäller skolan är att man skall släppa loss de lokala krafterna, alt man skall låta lärare, elever och föräldrar få mer alt säga till om. Man skall öppna för pedagogiska alternativ och olika typer av lokal anpassning av skolans verksamhet. Men vi vill inte, säger man, öppna för en möjlighet alt fritt släppa fram den kraft som det innebär all låta människor välja skolenhet. Då hamnar man nämligen snabbt i en situation som kännetecknas av segregering, uppdelning, där vissa väljer skolenheter som de anser vara bättre - om de har ekonomiska och fysiska resurser att flytta sina barn dit. När väl A- och B-lagen är etablerade, går ganska snabbi en stark kraft in i skolsystemet, en kraft som fördärvar den typ av kitl som skolsystemet faktiskt i dag utgör i samhället genom att vi har allsidigt socialt sammansatta klasser och en strävan efter att låta alla barn möta varandra, oavsett vilken social bakgrund de nu råkar ha.

Där ligger sprängpunkten, och man menar i 90-tals programmet alt skolan i del sammanhanget är särskilt viktig och har en särskilt angelägen uppgift, som skiljer ut den från gemensam sektor i övrigt. Jag tycker att del är ett helt korrekt resonemang, och jag ansluter mig till del. I en interpellationsdebatt här i våras har jag gett Lars Leijonborg exakt det svaret - och redovisat den synen på den s.k. frågan om rätlen att välja skola.

Jag är inte alls ute efter att stärka något slags byråkratnivå inom skolans verksamhet, tvärtom. Vad jag arbetar med just nu, Lars Leijonborg, är faktiskt att renodla nivåerna, att se till all regelverket radikalt skall kunna förenklas - det tunga regelverk vi har tvingats bygga upp både för statsbidragssystem och personalreglering till följd av all vi har dubbla nivåer och dubbla signalsystem. Det är det jag arbetar med. Det kommer att innebära att skolledare faktiskt inte behöver ha en hyllmeter av författningar för att styra också ganska små och medelstora enheter, utan de kan friare möta den vardagliga situation de har att hanlera, I stället för att bindas vid administration skall naturligtvis skolledningen vara i direkt kontakt med de pedagoger som

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

har att utföra skolans kärnuppgift, lektionerna. Det är strävan i verksamheten, och den skall inte misstänkliggöras och baktalas.

Jag är ganska övertygad om all om vi får till stånd den typ av förändringar som vi nu resonerar och diskuterar omkring, kommer vi att få en situation med betydligt mindre arbete vad gäller byråkratin och mer av utrymme för det pedagogiska ledarskapet. Del är målsättningen.

Herr talman! Ylva Johansson tar upp en frågeställning som naturligtvis på många sätt är den centrala, nämligen hur man skall ge utrymme för eleverna all vara med och la större ansvar och vilka konkreta insatser vi skall göra på det området. Det finns en lång rad insatser som kan och skall göras. Min bedömning är emellertid att detta är en process som pågår hela tiden och att den går i rätt riktning. Om man har varit med några år, som många av oss har varit, kan man se tillbaka 10 år resp, 20 år i tiden och jämföra situationen. Man kommer då att se att skolorna i dag arbetar på ett sådant sätt att eleverna har mer att säga till om, även om del inte direkt är tillräckligt.

Här finns två instrument som är mycket vikliga. Del ena är grundutbildningen av lärarna. Den lärarutbildning vi har måste naturligtvis bygga på alt lärarna i sitt arbete skall ha eleverna med i både planering och beslutsfattande för den vardagliga situationen i takt med elevernas mognad. Delta är inte särskilt kontroversiellt. Jag tror att del är väl förankrat hos dem som satsar på läraryrket i dag. Man har den inriktningen och den viljan. Detta kan dock naturligtvis ytterligare poängleras. Vi har också den grupp lärare som arbetar i skolan som har äldre utbildning bakom sig. Där måste naturligtvis detta lyftas in i fortbildningen. Vi måste betona, vikten av elevernas medverkan med hjälp av del instrumentet. Fortbildningen är inte tillräckligt bra utvecklad i skolsystemet i dag. Den behöver förbättras. Det är oerhört viktigt om vi skall hävda yrkets status inför 90-talel, att vi får en fortbildning i skolsystemet som gör att lärarna åtminstone har samma nivå på sin fortbildning som andra yrkesgrupper med motsvarande längd pä grundutbildningen har.

Grundutbildningen och fortbildningen av skolans personal är sådant som ytterligare förstärker den process mot mer av elevinflytande som hela tiden pågår.

Herr talman! Jag tvingas också konstatera att Lars Leijonborg tydligen hellre söker strid omkring skolpolitiken än ser det som förenar. Del beklagar jag. Del stämmer inte med traditionen i denna fråga. Om vi nu skall försöka beskriva varandras ambitioner och avsikter på ett korrekt sätt tror jag att det är en första och nödvändig utgångspunkt för att få till stånd ett samtal. Jag skulle vilja vädja till Lars Leijonborg att inte använda den typen av försåtliga formuleringar som "ökad byråkratisering" och "ökat vaktslående om skolkontorens ställning i de lokala kommunerna". Det är inte detta del handlar om, Lars Leijonborg, Del handlar om all inse att lärare, föräldrar och elever kommer att kräva mer av inflytande, och det måste de få. Då måste systemen anpassas därefter. Det är den processen vi just nu för framåt.

om skolpolitiken. Jag är en varm anhängare av omflyttning mellan beslutsnivåerna. Jag tror inte att det finns någon i denna kammare som är mer entusiastisk för en kommunalisering i betydelsen att man flyttar beslut frän riksdagen, regeringen, skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna till den kommunala nivån. Men det har vi inte fått något förslag om, i varje fall inte från den nuvarande skolministern. Viktigare än den omflyttningen, som jag som sagt är en varm anhängare av, är alt flytta makt från systemet till användarna, I den kategorin vill jag faktiskt, förutom elever och föräldrar, också räkna in lärare. Ett grundläggande fel som vi har gjort hittills är att räkna alldeles för litet med lärarnas professionalism och yrkesskicklighet.

Apropå försåtliga formuleringar, som Göran Persson talade om, tycker jag att del är en oerhört egendomlig formulering att kalla elever och föräldrar för marknadskrafter. Det sägs all man släpper loss marknadskrafterna om man ger elever och föräldrar rätt alt välja, I dag kan den som är rik och inflytelserik fiytta någon annanstans, till ett ställe där man vet att del finns bättre skolor eller ringa till beslutsfattare och se till att ens barn byter skola. För stora grupper i samhället slår de möjligheterna inte öppna. Det är de grupperna jag vill ge samma rätt. Del är deras ställning i systemet jag vill stärka. Detta är ett sätt att öka integrationen i skolan och definitivt inte ett sätt att skapa segregation.

Det går ål rätt håll, säger Göran Persson om elevinflytandel. Möjligen har vi gått ett tuppfjät framåt när del gäller elevinflytandel under den tidsperiod Göran Persson åberopar. När det gäller föräldrainflytande vill jag dock påslå att vi i stort sett står och stampar. Det inflytandet är inte större. Det vi i alla år har sagt att vi skall sträva efter har i praktiken inte blivit någonting av.

Ylva Johansson frågar vad jag menar med alt man har lättare att spara lokalt än centralt. Även i Ylva Johanssons samhälle kommer resurserna alt vara begränsade. Man kommer alt tvingas välja t.ex. mellan att skaffa bättre läromedel eller köpa nya videoapparater. Då tror jag alt man, psykologiskt, lättare accepterar att avslå från någonting om man själv har varit med och fattat beslut. Jag tror därför alt en decentralisering på sikt också spar resurser.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

YLVA JOHANSSON (vpk);

Herr talman! Jag hoppas alt jag inte är diskvalificerad i debatten om elevernas inflytande bara därför att jag av naturliga skäl har svårt att relatera till situationen för 20 år sedan. Jag kan hålla med om att mycket har blivit bättre, men del är oerhört långt kvar all gå.

Jag lackar skolministern för beskeden om lärarutbildningen och fortbildningens viktiga roll när det gäller elevinflytandel. Jag kan tänka mig flera centrala initiativ för att stärka elevinflytandel, men del kan vi kanske återkomma till i ett annat sammanhang.

Till Lars Leijonborg vill jag säga följande; Varje samhälle har naturligtvis begränsade resurser. Men det handlar också om vad man skall satsa resurserna på. Det jag vänder mig emot är alt man är ute efter en decentralisering för alt del då skulle vara lättare att genomföra besparingar. Jag tror inte att skolan behöver mer av besparingar. Jag tror all skolan tvärtom behöver mera pengar, även om man aldrig kan få obegränsat med resurser, I dessa

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

tider av skatiediskussioner talas det ju mycket om dynamiska effekter. Jag tror för min del att utbildningen och skolan skulle kunna vara en sådan dynamisk effekt i ett samhälle.

Statsrådet GÖRAN PERSSON;

Herr talman! Först till Ylva Johansson: Jag tar gärna emot idéer och förslag till hur vi ytterligare skall förslärka elevernas ställning i skolans verksamhet. Jag är öppen för ett sådant resonemang. Jag inser alt man där naturligtvis har anledning all lyssna, inte minst på eleverna själva och deras organisation. Jag ser fram emot ett fortsall samtal med Ylva Johansson på denna punkt. Vi har all anledning att försöka utveckla detta gemensamt. Ju längre debatten framskrider, desto klarare blir Lars Leijonborg över vad den tycks handla om. Det är bra. Då slipper vi på den punkten misstänkliggöra varandra. Han är numera en varm anhängare av kommunalisering, påslår han, om det är på del viset att den syftar till att flytta besluten från central nivå till lokal nivå. Ja, det är exakt del vi arbetar med.

Jag hoppas att Lars Leijonborg får tillfälle att tränga in i det resonemang som ligger bakom det nuvarande samtalet kring hur vi skall förändra arbetsgivaransvaret i skolan, så att kommunerna får ett tydligt sådant ansvar. Del syftar faktiskt i sin förlängning till att åstadkomma ett enklare statsbidragssystem med ökat lokalt inflytande. Del syftar till alt lägga grunden till en utvärdering och en uppföljningsverksamhel som vi i dag saknar. Men det syftar också till att precisera de mål som samhället har vad gäller skolans verksamhet. Det syftar också till att stimulera en debatt kring lärarutbildningen som styrinstrument för en nationellt likvärdig skola. Det är ju så resonemanget ser ut, och det är bra om Lars Leijonborg välkomnar den typen av förändring i skolsystemet. Då bör vi nämligen också kunna föra ett fruktbart samtal kring dessa frågor framöver.

Jag tycker också all det är en framgång att Lars Leijonborg i sitt sista inlägg kom fram till alt vi också måste räkna in lärarna i denna process. Jag är tydlig på den punkten, Lars Leijonborg; de professionella i skolans verksamhet - lärare och skolledare - måste få ett vidgat utrymme för sin kompetens. De har att hantera relationen både med eleverna och med deras föräldrar. Föräldrainflytandet är beroende av hur lärarna uppträder.

Vi kommer att vara oerhört angelägna om att i såväl grundutbildning som fortbildning av lärare poängtera föräldrakonlakterna och föräldrainflytandet. Jag tror att del är det som är lösningen. Den är inte all åstadkomma ytterligare ett beslutsorgan inom skolans verksamhet. Vi har redan styrelser, konferenser, samrådsorgan och arbetsgrupper. Vi har förhandlingsrältigheter och förhandlingsskyldigheter; man kan räkna upp hur mycket som helst. Det är inte på den punkten del brister i skolans verksamhet. Bristerna ligger snarare i del regelverk som tynger och som förhindrar en vettig dialog mellan dem som är professionella och dem som är deras uppdragsgivare, eleverna och föräldrarna. Det problemet skall vi arbeta med.

7 § Svar på interpellation 1989/90:11 samt frågorna 1989/90:5 och 38 om ändrade regler för arbetssrättsliga skadestånd

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Herr talman! Knut Wachtmeister, Gullan Lindblad och Bertil Fiskesjö har ställt frågor till mig med anledning av en dom som arbetsdomstolen meddelade tidigare i år. Del gällde ett fall dä en kommun hade avskedat ett vårdbiträde som gjort sig skyldig till stöld på arbetsplatsen. Arbetsdomstolen förklarade avskedandet ogiltigt och tillerkände arbetstagaren skadestånd, Frågeställarna kräver nu att lagstiftningen ändras så, att liknande fall inte kan inträffa i framliden.

Att brottslighet av en arbetstagare inte kan accepteras är alla överens om. Del finns också många fall i praxis som visar att brottslighet godtas som grund för avskedande. Samtidigt måste det också finnas vissa formella regler som en arbetsgivare måste länka pä om han vill säga upp eller avskeda en arbetstagare. Dit hör den s,k, månadsregeln. Denna regel, som finns i an-slällningsskyddslagen (1980:82), innebär att en arbetsgivare inte får skilja någon från anställningen på grund av omständigheter som han känt till mer än en månad, innan arbetslagaren underrättas om uppsägning eller avskedande. Syftet med månadsregeln är alt få ett snabbi beslut i avskedande-och uppsägningsfrågor. Del bör ligga i båda parters intresse alt arbetsgivaren reagerar skyndsamt när han anser att det finns skäl all skilja någon från anställningen. Lagregleringen bygger pä tanken alt det inte är skäligt att avskeda eller säga upp en arbetstagare efter månadsfristens utgång, oavsett vilka förhållanden som inträffat dessförinnan. Ett avskedande som grundar sig på sådana omständigheter är alltså ogiltigt.

Anställningsskyddslagen innehåller regler som går ut på att uppsägning eller avskedande skall ha saklig grund. I det aktuella fallet prövade domstolen inte frågan om huruvida brottsligheten var tillräcklig grund för avskedande. Prövningen gällde i stället om arbetsgivaren iakttagit mänadsregeln. Domstolen koin fram till att arbetsgivaren inte följt denna regel. Avskedandet ogiltigförklarades. Arbetslagaren fick ett förhållandevis lågt skadestånd om 10 000 kronor.

Jag kan givetvis inte uttala mig om huruvida arbetsdomstolen i delta fall tillämpat mänadsregeln på ett riktigt sätt. Jag vill emellertid nämna att arbetsdomstolen i ett flertal domar redogjort för hur mänadsregeln skall till-lämpas, bl,a, i sådana fall då arbetstagaren begått brott som varit föremål för straffrältslig prövning, I normalfallet skall det inte behöva uppstå några problem för arbetsgivaren all korrekt tillämpa månadsregeln. Jag anser därför att domen inte ger anledning alt överväga ändringar i den arbetsrätlsliga lagstiftningen.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot, 1989/90:18 än 400 föremål - och även för de anställda måste de många åren av ovisshet

27 oktober 1989 varit synnerligen påfrestande ända till dess tjuven avslöjades.

[~ Socialnämnden fattade då ett enhälligt, och för mig ganska självklart, be-

P P slut att varsla tjuven om uppsägning sä fort han erkänt stölderna. Till mångas

■' ° förvåning bestred Kommunalarbetareförbundet, SKAF, påståendet att sak-

lig grund förelåg för uppsägning. Därmed motsägs också arbetsmarknadsministerns påstående i interpellationssvaret: "Att brottslighet av en arbetstagare inte kan accepteras är alla överens om". I del här fallet var det heller inte fråga om vilken liten stöld som helst. Mer än 400 föremål till ett värde av mer än 150000 kr. stals under sex år.

SKAF stämde alltså kommunen till arbetsdomstolen för alt få avskedandel ogiliigförklaral. Genom olika tolkningar av 18 och 30 §§ anställningsskyddslagen - jag har ingen anledning att här fördjupa mig i den juridiska problemaliken - kom arbetsdomstolen fram till alt kommunen hade överskridit den månadsregel som föreskrivs och som arbetsmarknadsministern just redogjort för.

Uppenbarligen fann arbetsdomstolen att det formella fel som kommunen begått vid uppsägningen inte var särskilt allvarligt, eftersom man prutade det begärda skadeståndet 50000 till 10000 kr.

Kommunen förpliktades alltså att återanslälla tjuven - något som naturligtvis skulle medföra stora problem särskilt för de vårdade, men även för de anställda - trots att tjuven givelvis skulle ha omplacerats till en annan avdelning. Kommunen föredrog i det lägel att "köpa ut" mannen för en kostnad av två årslöner. Del motsvarar det skadestånd som arbetsgivaren enligt lagens praxis varit skyldig att betala, om man vägrat att rätta sig efter AD;s dom. Dessutom får vederbörande ytterligare en årslön för den tid som han enligt domen varit anställd, plus det tidigare nämnda skadeståndet om 10000 kr., som enligt uppgift går till facket.

Fallet har väckt mycket oro bland pensionärer och deras anhöriga. Kan de äldre känna sig säkra på kommunens ålderdomshem?

För att dämpa denna oro gjorde samtliga partier i socialnämnden ett gemensamt uttalande om sitt ansvar för de äldres trygghet:

"Vi kan aldrig acceptera när anställd begår brottsliga gärningar,

vi lar bestämt avstånd från den som för egen vinnings skull utnyttjar vård-lagares beroendeställning,

vi har inte förtroende för en person som stjäl från pensionärer,

därför anser vi all sådan person inte skall vara anställd i kommunen,

därför avstängde vi omedelbart vårdbiträdet från arbetet,

därför avskedade vi vårdbiträdet,

därför kunde vi inte låta vårdbiträdet erhålla annan tjänst i kommunen, trots att arbetsdomstolen ogiltigförklarade avskedet,"

Socialnämnden konstaterar vidare i uttalandet att 200000 kronor är en stor summa pengar, men alt pensionärernas trygghet alltid måste komma först.

Det här av mig relaterade fallet och inte minst socialnämndens enhälliga uttalande borde stämma arbetsmarknadsministern till eftertanke. Interpellationssvaret ger vid handen alt statsrådet inte tänker la något initiativ till en 28

GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Även jag ber att få lacka arbetsmarknadsministern för svaret, men inte heller jag är nöjd med svaret. Jag kan givelvis instämma i allt vad Knut Wachtmeister har sagt. Han är ju också väl initierad från hemmaplan, så all säga.

Jag har särskilt engagerat mig i del här ärendet, därför alt jag kommer frän vårdområdet, och under den gångna sommaren har jag arbetat några veckor i tung långvård, där de åldriga patienterna ju är helt utlämnade till vad personalen gör och inte gör. Jag blev väldigt ledsen och förtvivlad när jag fick höra om del som hade hänt. Jag trodde faktiskt inte vare sig mina ögon eller mina öron - alt kommunen skulle tvingas köpa ut ett vårdbiträde som hade bestulit åldringar på 150000 kr, för ett ännu högre belopp, nämligen 180000 kr,

Jag minns att jag tog upp den här frågan pä ett torgmöte i Jönköping och förklarade min indignation över del skedda, och då fick jag en myckel spontan applåd från åhörarna.

Det må vara all vissa formella krav skall vara uppfyllda för att en uppsägning skall kunna ske ulan efterräkningar för arbetsgivaren, vilket har framgått av svaret. Dessa tycks ha frångåtts i detta fall, men vanlig, sund rättskänsla säger faktiskt att så här får del helt enkelt inte gå till ute i vården och omsorgen!

Jag måste säga att jag blir beklämd över att arbetsmarknadsministern inte ens tycks vilja överväga en översyn och ändring av en lagstiftning som så illa stämmer överens med människors rätlstänkande.

Jag minns alt Värmlands Folkblad (s) uttryckte precis samma mening som jag nu har framfört i det aktuella fallet och alt man önskade en ändring. Jag ansåg - och anser - det anmärkningsvärt att fackorganisationen i fråga ville driva denna fråga till en sådan lösning. Den skyldiges arbetskamrater var djupt upprörda och i stark opposition mot sin egen fackorganisation. Kommunalarbetareförbundet, för dess agerande. Del såg jag som en sund mänsklig reaktion. Däremot måste jag säga all jag skäms över att vi som politiker nödgas stå för en lagstiftning som går tvärtemot sunt rätlstänkande ute i samhället. Undra på alt del blir politikerförakl, när fackels makt får gå före den enskildes rätt!

Jag vill i likhet med Knut Wachtmeister be arbetsmarknadsministern; Tänk över denna fråga en gång till, och återkom till oss med förslag till ny lagstiftning, där inte den skyldige premieras!

Prot, 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

"En absurd historia", var rubriken på tidningen Arbetets redovisning av detta ärende som varit utgångspunkten för våra frågor, "Plundrade våra gamla, belönas med 300 000", var en annan rubrik i tidningen Arbetet, De här rubrikerna och innehållet i artiklarna speglar myckel väl vad allmänheten kände i del ärende det här gäller. Som de tidigare talarna har sagt, reagerade naturligtvis andra anställda inom vården myckel starkt inför del slutresultat som denna beklagliga affär så småningom fick.

Dess värre är detta inte någon enstaka historia. Det förekommer stölder på arbetsplatser inom den offentliga sektorn, och del förekommer inom den privata. Del är naturligtvis inte bra om det råder någon tveksamhet från samhällets sida när det gäller betraktelsesättet härvidlag. Det måste ju vara så att relationerna mellan anställda och arbetsgivare bygger på ärlighet, på att man kan lila på varandra. Men det har sagts mig att det finns företag som räknar med ett svinn på upp till 10 % som en naturlig del i de kalkyler man får göra. Detta är naturligtvis en oerhört beklaglig utveckling, och det leder ju till en uppluckring av rättskänslan.

1 del här fallet är del naturligtvis särskilt allvarligt, eftersom del rör sig om människor som är beroende och i många fall hjälplösa och som i allra högsta grad måste kunna lita på de personer som är anställda för all sköta dem. Den starka reaktion som har förekommit i det här fallet är alltså väl förståelig.

För min del tycker jag del är myckel viktigt, som jag tangerade i del jag har sagt tidigare, alt signalerna från vad vi kan kalla rättsstaten på sådana här saker är väldigt klara och tydliga. Arbetsmarknadsministern säger i sitt interpellationssvar att brottslighet av en arbetstagare inte kan accepteras -det är alla överens om. Ja, men hur är del i praxis? Vidare säger arbetsmarknadsministern: "Det finns också många fall i praxis som visar all brottslighet godtas som grund för avskedande," Ja, del är riktigt att del finns ett antal sådana fall, men del finns också exempel på motsatsen.

Jag har förståelse för att arbetsmarknadsministern inte kan gå in och dis-kulera del enskilda fallet - det är ju helt i enlighet med de bestämmelser vi har för ett statsråds rätt att agera. Men jag tycker för min del att händelser av del här slaget borde leda till eftertanke, och jag kan inte se att del skulle kunna finnas några hinder för att arbetsmarknadsministern lar initiativ till en kartläggning av de erfarenheter man nu har och då naturligtvis inte nöjer sig med arbetsdomstolens domar utan också försöker fä en bild av hur del förhåller sig i verkligheten. Jag hoppas att hon låter ett sådant initiativ och en sådan översyn leda till en förändring av lagstiftningen som innebär en skärpning och ett klart avståndslagande från stölder på arbetsplatserna och som också medför all stölder är en giltig anledning till uppsägning. Del tror jag vore bra ur många synpunkter - naturligtvis ur de berördas synpunkt, men också för den allmänna rättskänslan och för moralen i samhället som helhet på det här området.

att man tänkte avskeda honom. Men, herr Wachtmeister, kommunen beslöt senare att vänta med att la ställning till om arbetstagaren skulle sägas upp. Skälet till delta var alt man ville avvakta den undersökning av arbetslagarens psykiska hälsotillstånd som skulle göras. När denna undersökning var klar och arbetstagaren dömts för sin brottslighet, vilket skedde, tog kommunen inte på nytt upp frågan.

Det är här som kommunen inte har handskals rätt med själva sakfrågan. Del är alltså fråga om två skilda saker. Vi är helt överens om att vi inte kan acceptera brottslighet. Brott är en saklig grund för uppsägning. Del finns flera domar som i praxis visar detta. Jag tycker inte alt den ena avvikelsen från det lagliga är annorlunda än den andra. Kommunen har inte följt den lagstifining som finns, och man har inte följt det regelverk som finns.

Del jag tycker är viktigt när det gäller det Knut Wachtmeister sade i sitt inlägg är att vi måste se till att det finns ordentlig information och kunskap om hur man över huvud tagel skall handskas med anslällningsskyddslagslift-ningen. Man skall kunna sådana frågor, och inte minst de stora arbetsgivarna bör ha den här typen av kunskap.

Jag reagerade spontant - vi reagerade alla mycket instinktivt, jag själv också - med ett fördömande av själva handlingen. Del tycker jag alla gör rätt i. Man skall göra del. Men det verkar inte som om någon har reagerat över alt arbetsgivaren inte agerade korrekt. Om den saken har del inte kommit fram någon information.

Jag vill till Bertil Fiskesjö säga alt jag visst kan göra en kartläggning av de tingsrältsdomar som har fallit när del gäller själva det brottsliga förfarandet och de AD-domar som finns i den här typen av fall för att visa hur sakläget är. Men jag vill hävda att departementet inför den här interpellationsdebat-ten mycket noga har gått igenom sakfrågorna.

Vi kan konstatera följande. Del har begåtts ett brott. Personen i fråga döms till skyddstillsyn och psykiatrisk behandling. Kommunen, arbetsgivaren, följde inte de regler den hade att följa. Därmed prövade inte arbetsdomstolen själva brottet som saklig grund för uppsägning, ulan den prövade huruvida kommunen hade handlat rätt eller inte. Det hade den inte gjort.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

KNUT WACHTMEISTER (m):

Fru talman! Ja, arbetsmarknadsministern, kommunen gjorde ett formellt fel. Man bröt mot den s.k. månadsregeln. Detta berodde på att del bara var en päls det rörde sig om när stölden först uppdagades. Senare misstänkte man att det var betydligt mer. Del var den allmänna åklagaren som hade hand om fallet, och därmed var kommunen inte part i målet från början. Kommunen fick därför inte den information som behövdes, och därmed bröt man mot månadsregeln. Kommunen ville sedan vänta på rättegång för att få stöldens omfattning klarlagd och del psykiska tillståndet hos tjuven i fråga bedömt.

Jag föreställer mig att arbetsdomstolen i det här fallet måste ha faltal sitt beslut under stor vånda. Men med tanke på del ovillkorliga i månadsregeln hade man tydligen inte något annat val än all fälla kommunen. Skadeståndet prutades också från 50 000 kr. till 10 000 kr,, vilket ger stöd för mitt påslående.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

I mitt förra inlägg sade jag att jag gärna kunde tillhandahålla några idéer om hur man skulle kunna ändra den här lagstiftningen för alt rätta till missförhållandena. Bertil Fiskesjö har redan tillhandahållit ett förslag, nämligen att stöld alltid skall utgöra saklig grund för uppsägning. Jag har två andra förslag.

Månadsregeln borde ändras. Om man ändrat månadsregeln, hade kommunen inte i del här fallet blivit dömd i arbetsdomstolen. Del behöver inte slå "en månad", där kan slå "så snart som möjligt" eller "ulan onödigt dröjsmål". Här har arbetsmarknadsministern två tips.

Storleken på det påtvingade avgångsvederlaget, två årslöner, är något som har upprört människor alldeles kolossall, och med full rätt. Lagstiftningen borde innehålla en skälighelsklausul som gör att beloppet i sådana här fall kunde bli betydligt lägre.

Del är självfallet synd om en ljuv som är psykiskt störd, även om det i det här fallet inte rörde sig om någon sinnessjukdom. Men vi har ett socialt skyddsnät som tar hand om sådana fall,

Sverige har skämt ut sig genom del här fallet. Jag har en god vän som kom tillbaka från Amerika, och han hade i New York i CNN;s nyheter fått del här fallet relaterat. Det är inte bra för Sverige alt vi har en sådan lagstiftning som så uppenbart strider mot människors rättsmedvetande.

Jag vädjar än en gång till arbetsmarknadsministern att här och nu tala om alt hon tänker göra en översyn, gärna med ledning av de upplysningar och de tips som jag har gett henne.

Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c);

Fru talman! Jag vill tillägga några få saker. Det är att märka att det utslag som arbetsdomstolen kom med grundade sig pä en formfråga. Det ter sig naturligtvis, som rubriken löd i tidningen Arbetet, helt absurt alt ett bristfälligt beteende i en formfråga, vilket i och för sig kan diskuteras, skall kunna få sådana stora konsekvenser som det här fick. Såvitt jag kan förstå blev effekten av arbetsdomstolens beslut i realiteten all vederbörande egentligen skulle återanslällas.

Det förefaller helt orimligt all kommunen skulle vara tvungen att återanslälla den person som hade misskött sin verksamhet på del sätt som han hade gjort. Jag skall inte gå in på orsakerna till detta. Det kan finnas personliga problem, men det skall vi inte diskutera här. Del vikliga är naturligtvis hänsynen till de människor som vederbörande skulle komma i kontakt med.

Jag vill helt allmänt säga all detta är ett fall. Del finns faktiskt många andra. Del är detta som gör det angeläget att se till att föreställningen all man kan ta litet här och var på en arbetsplats inte sprider sig och blir allmän. Det vore till skada för alla anställda som är hederliga, och flertalet är naturligtvis hederliga och sköter sina uppgifter pä ett oantastligt sätt.

Jag menar alt det måste komma klara signaler från samhällets sida i sådana här frågor. Jag tycker för den skull alt del var något förhoppningsfullt när arbetsmarknadsministern i sitt inlägg sade alt hon myckel väl kunde tänka sig alt göra en sammanställning av del slag som jag efterlyste.

Jag hoppas att en sådan sammanställning också kan leda till förändring av gällande lagstiftning så all fall av det slag som vi nu har diskuterat inte behö-

ver inträffa, men också så att del kommer en allmän signal med den innebörden att stölder inte är tillåtna på arbetsplatsen,

GULLAN LINDBLAD (m);

Fru talman! Vi har alla förstått, fru arbetsmarknadsminister, att det här har begåtts ett fel när del gäller själva formalia. Men om den här lagstiftningen får kvarstå godkänner vi de facto att det är viktigare med formalia, i det här fallet från kommunens sida och från arbetsgivarens sida över huvud taget, än att vi i riksdagen tar ställning för lagar som överensstämmer med vanligt folks rättsmedvetande.

Det är uppseendeväckande om vi har lagar som inte stämmer överens med vad en majoritet av människorna i del här landet anser. Jag vet att människor har den uppfattningen. Vi känner alla indignation, och den enskilda lilla människans rätt borde här gå före.

Del är också myckel viktigt med information, och jag understryker att det naturligtvis är viktigt alt gå ut med en sådan.

Jag ställde frågan huruvida arbetsmarknadsministern ämnade föreslå en ändring av lagen pä den här punkten sä att något liknande inte skulle få upprepas. Tyvärr blev svaret pä den frågan nej i det svar som gavs på interpellalionen och frågorna. Men det kanske finns en liten chans att man nu åtminstone gör en närmare undersökning. Förhoppningsvis kommer det så småningom också ett förslag.

Jag hoppas att del inte är sä alt den sedvanliga socialdemokratiska rädslan för facket fär gå före den enskildes rättssäkerhet.

Jag vill faktiskt ställa frågan; Hur skall svenska medborgare kunna känna förtroende för svensk lagstiftning när rättsskipningen ger favörer till den skyldige, när en stackars oskyldig åldring blir rånad och bestulen? Där lar Staten sannerligen inte sitt ansvar.

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Fru talman! Det sista indignerade inlägget vill jag faktiskt bortse ifrån. Jag tycker det innehöll övertoner som inte stämmer överens med en debatt i Sveriges riksdag.

Om lagarna följs, Gullan Lindblad, inträffar inte sådana här saker. Brott är saklig grund för uppsägning om arbetsgivaren följer lagstiftningen, vilket arbetsgivaren borde ha gjort. Dä hade denna historia inte inträffat. Det är inte försvarbart att någon stjäl vare sig pä sin arbetsplats eller i sill arbete. Det är inte försvarbart all någon stjäl över huvud taget, enligt min uppfattning, oavsett var man stjäl.

Det finns rättsfall där det klart framgår all arbetsgivaren kan vänta tills dom har fallit med att varsla om uppsägning eller avskedande. I detta fall hade arbetsgivaren kunnat ta upp frågan om varsel, därefter vid överläggningar med facket - vilket gjordes - tona ned del hela tills själva processen var klar, avvakta domslutet och sedan varsla om uppsägning eller avskedande efter det all dom hade fallit.

Jag är litet förvånad över att indignationen så litet riktar sig mot det brott mot lagstiftningen som arbetsgivaren i det här fallet har gjort sig skyldig till. Låt mig än en gång säga att jag aldrig kan länka mig all godta all man begår

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

brott på sin arbetsplats. Jag kan heller aldrig länka mig att godta att man på grund av sådana saker skall stödja den som begår brottet och inte den som drabbas. Men vi har lagstiftning när det gäller anställningsfrågor. Följer man den lagstiftningen behöver sådana här situationer inte inträffa.

Det här har ingenting att göra med den socialdemokratiska regeringens förhållande till de fackliga organisationerna. Huruvida facket fullgjorde sin uppgift eller inte lämnar jag därhän. Men facket hade ansvar för en medlem, som inte hade blivit tillräckligt sakligt behandlad av sin arbetsgivare. Vi skall skilja på de här båda sakerna när del gäller lagfrågor.

Vidare tror jag - uppenbarligen visar denna debatt delta - att del krävs åtskilligt med information om månadsregeln, om domstolsutslag, om arbetsdomstolens praxisläggning i den här frågan, inte bara till allmänheten.

KNUT WACHTMEISTER (m):

Fru talman! Låt mig först kortfattat redogöra för hur den här saken behandlades initiativl.

Den 25 februari 1987 anhölls vårdbiträdet och erkände stöld av en päls. Den 3 mars frisläpptes vederbörande och avstängdes av kommunen från sin tjänst. Den 4 maj varslades SKAF av kommunen. Den 12 maj började överläggningarna, varvid enligt protokollets § 2: "SKAF bestrider att saklig grund finns alt avskeda ...".

Man ansåg alltså inte från fackets sida alt det var saklig grund alt vårdbiträdet hade stulit.

Det förvånar mig när arbetsmarknadsministern gör jämförelser mellan det brott mot lagstiftningen som kommunen har gjort genom alt formellt överskrida månadsregeln och det stora brott som vårdbiträdet har gjort genom att under sex år stjäla värdeföremål från stackars pensionärer som han är satt att ta hand om. Hans egna kolleger i facket var också upprörda. Jag citerar tidningen Arbetet; "Hur kunde du låta tjuven få 300000 kr.? Upprörda kommunalmedlemmar ringer ned sin fackordförande i Stockholm."

Tänk om arbelsmarknadsmnistern hade stått upp här i talarstolen och sagt; Jag är lika upprörd som Knut Wachtmeister och frågeställarna här över det som skett. Självfallet är det min önskan, min vilja och min plikt att se över lagstiftningen så att vi inte har sådana regler beträffande uppsägning alt sådana här missförstånd kan uppstå och inte heller att skadestånd av denna typ skall behöva betalas ut.

Låt mig bara göra en jämförelse. En som deltar i en olovlig strejk kan få betala max. 200 kronor i skadestånd. Här är det fråga om tusen gånger detta belopp. År del rimligt?

Arbetsmarknadsministern hade här chansen att vinna sympati och respekt genom att säga sig vilja föreslå en översyn av lagstiftningen så all den blir till bättre gagn för vårt rättssamhälle.

marknadsministern har dåligt grepp om hur det ser ut i den svenska verkligheten.

GULLAN LINDBLAD (m):

Fru talman! Vi är överens om att formalia inte har följts. Ingen av oss har bestridit delta. Men di.-t är ju resultatet av ett strikt ridande på dessa formalia som har gjort alt vi över huvud tagel har ställt våra frågor. Önskemålet från vår sida är ändring av lagstiftningen så alt den i fortsättningen inte skulle innebära alt det de facto blir den skyldige som premieras till följd av en lagstiftning.

Om arbetsmarknadsministern tror att hon behöver uppfostra mig när del gäller facklig lagstiftning så är det verkligen inte nödvändigt. Jag har under många Herrans år varit aktiv inom olika fackorganisationer. Jag tillhör för närvarande ett LO-förbund. Men i Sveriges riksdag företräder jag den lilla människan, och jag anser all del är vår skyldighet alt sätta den enskildes rätt före fackels makt. Det är detta det handlar om i det här fallet.

Prot, 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN;

Fru talman! Knut Wachtmeister, jag är lika upprörd som Knut Wachtmeister över del brott som har begåtts. Jag reagerar precis lika instinktivt negativt till att enskilda människor begår brott, oavsett var brottet begås. Men när vi har en lagstiftning som är enkel och entydig inom anställningsomrädet och man inte följer denna lagstiftnings regler, kan man inte glida undan det ansvaret genom alt säga att man i det här fallet inte skall använda sig av lagstiftningen ulan då skall man, som Gullan Lindblad här säger, inte hänga upp sig på formalia. Men all lagstiftning handlar om formellt riklig handläggning. Man har inte handskats formellt riktigt med denna sak.

Skall vi gä in på själva brottet, domslutet osv. skulle jag också vilja säga alt ett brott som är begånget av en sjuk person inte alltid betraktas på samma sätt som ett brott som är begånget av en frisk person.

Herr Fiskesjö, jag har inte dåligt grepp om vad som händer i de här frågorna. Jag har gått igenom detta utomordentligt noga. Jag har funnit alt del finns skäl för alt gå ut med ordentlig information. Och jag har funnit att det finns skäl för att ta upp en diskussion av dessa frågor. Men jag har inte funnit skäl för alt ändra den s,k, månadsregeln. Jag tycker all det är viktigt alt arbetstagare och arbetsgivare inte svävar i okunnighet om vad det är som gäller. Månadsregeln är utomordentligt entydig och viktig för båda parter.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Meddelande om svar på interpellationerna 1989/90:25 och 38

Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Fru talman! Hans Göran Franck har ställt följande frågor till mig;

1, Hur bedömer regeringen situationen i Kambodja samt möjligheterna att uppnå en fredlig utveckling i landet?

2, Är regeringen beredd att ompröva sin hållning till Demokratiska Kam-puchea resp. Folkrepubliken Kambodja?

3, Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för all åstadkomma ett ställningslagande i FN till Pol Pot-regimens folkmordspolilik?

4, På vilket sätt är regeringen beredd att förstärka biståndsinsatserna till Kambodja?

5, Vilka åtgärder anser regeringen är möjliga alt vidta för de kambodjanska flyktingarna och krigsfångarna?

Inledningsvis vill jag betona alt situationen i Kambodja för närvarande är svåröverskådlig. Man kan ännu inte vara säker på vart utvecklingen kommer att leda. Detta beror på flera faktorer. Det pågår nu strider i nordvästra Kambodja mellan exilkoalitionens och Phnom Penh-regimens trupper. De militära styrkeförhållandena är svårbedömda eftersom regnperioden ännu inte är avslutad.

Till detta kommer att ansträngningar nu pågår, framför allt från Frankrikes, Indonesiens och Thailands sida, för alt åter få i gång fredsprocessen. Behandlingen i FN av Kambodjafrågan i månadsskiftet oktober/november är en annan faktor som måste vägas in i en loialbedömning av var parterna slår.

Av allt alt döma har Vietnam dragit tillbaka sina styrkor från Kambodja, men detta har inte kunnat verifieras.

Thailands premiärminister har tagit ett initiativ till att försöka få till stånd ett möte på regional basis med deltagande av närmast berörda parter. Vi välkomnar detta initiativ. Ambitionen är att detta möte skall kunna nå enighet så att en internationell kontrollmekanism (ICM) kan sändas till Kambodja. Denna mekanism, som enligt svensk mening i någon form bör knytas till FN, kan få flera vikliga uppgifter: verifiera del vietnamesiska irupptillbakadra-gandel, övervaka att en föreslagen vapenvila respekteras och fungera som en kontroll som verkar hämmande pä de röda khmerernas ambitioner att återta makten i Kambodja, En annan möjlig upgift för ICM är alt övervaka att den utländska inblandningen och vapenlillförseln till landet upphör.

Om parterna lyckas enas om ICM, blir förhandlingsklimatet förhoppningsvis mer gynnsamt så att även andra utestående frågor kan få en lösning.

En konstruktiv skrivning av årets Kambodjaresolulion i FN skulle också inverka positivt på förhandlingsklimalel.

Sverige har för närvarande inte förbindelser med exilkoalilionen Demokratiska Kampuchea eller med Phnom Penh-regimen Folkrepubliken Kam-

bodja. Delta förklaras av de kriterier som vi tillämpar vad gäller våra relationer med andra länders regeringar. Regeringen i fråga bör ha rimlig kontroll över sitt lands territorium för att man skall kunna ha förbindelser med den. Ingendera av de två regeringarna uppfyller för närvarande detta kriterium. Vi gör dock i dag bedömningen all läget härvidlag kan te sig klarare inom en inte alltför avlägsen framtid, kanske runt årsskiftet.

Av vad jag sagt följer också all vi anser alt ingen av de två regeringarna i dag kan representera Kambodja i FN.

Beträffande fullmaktsfrågan anser Sverige i enlighet med universalitetsprincipen alt Kambodja bör vara representerat i FN. Så länge vi inte har några förbindelser med någon av de båda parterna, som gör anspråk på att företräda Kambodjas folk, kan vi inte vid en eventuell omröstning rösta för eller emot någon av dessa. Under årets generalförsamling har som under tidigare år fullmakisfrågan behandlats ulan att ett formellt förslag all underkänna Demokratiska Kampucheas fullmakter lagts fram.

Under förra höstens generalförsamling var Sverige för första gången med-förslagsställare till resolutionen om Kambodja. Ett av skälen till detta var alt i resolutionen ingick som nytt element alt en återgång till "the universally condemned policies and practices of a receni past", dvs. de avskyvärda förhållandena i det nyligen förflutna, inte fick ske.

Inom ramen för FN;s kommission för de mänskliga rättigheterna finns en ordning som inte är knuten till konventioner på området för de mänskliga rättigheterna. Den består dels av en konfidentiell procedur och dels av ett öppet rapporteringssystem. I konfidentiell ordning behandlas situationen i enskilda länder mot bakgrund av anmälningar från enskilda och frivilligorganisationer. Ordningen brukar kallas 1503-proceduren, Det offentliga rapporteringssystemet består för närvarande av särskilda rapportörer dels för vissa länder och dels för förekomsten i världen av tortyr, summariska avrättningar, religiös ofördragsamhet och ivångsförsvinnanden.

Delta sagt för alt sälla in MR-kommissionen i sill rätta sammanhang. Som svar på den tredje frågan tvingas man således konstatera alt del är orealistiskt att länka sig alt MR-kommissionen skulle kunna fatta beslut om all granska en situation som tillhör det förgångna,

Sverige är, som medlem av MR-kommissionen, berett att uppmärksamma Kambodja under de dagordningspunkter där så är möjligt. Under MR-kom-missionens senaste möte i våras logs en resolution med samma innebörd som den som antogs av generalförsamlingen hösten 1988, I samband med all Kambodjaresoluiionen antogs i MR-kommissionen gjorde Sverige en röst-förklaring i vilken vi uttalade stöd för behovet all finna en politisk lösning på Kambodjas problem. Samtidigt efterlystes från svensk sida en klarare hänvisning till nödvändigheten av all hindra ett återupprepande av Pol Pot-regimens politik och metoder.

Jag vill betona all Sverige tagit varje tillfälle i akt all i olika internationella fora fördöma de avskyvärda brott som begicks av Pol Pot-regimen,

Behoven av humanitärt stöd såväl till befolkningen inne i Kambodja som till kambodjanska flyktingar är myckel stora. Regeringen beslutade nyligen att bevilja 27 milj, kr. i stöd till humanitära insatser för alt i någon mån bidra till all möta dessa behov. Dessa insatser kanaliseras, liksom tidigare, via ett

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

flertal FN-organ, framför allt UNICEF, men också via enskilda organisationer såsom Internationella Röda Korset och den svenska hjälporganisationen Diakonia. Som exempel på viktiga svenska insatser vill jag nämna stöd till en förbandslinnefabrik och stöd till personer som blivit handikappade som en följd av kriget. Såsom biståndsministern meddelade vid informationsstunden i riksdagen den 5 oktober, är regeringen beredd alt senare pröva ytterligare återuppbyggnadsinsatser, bl,a, inom ramen för utökade FN-pro-grain. Sådana insatser förutsätter emellertid fred och nationell försoning i Kambodja,

Del svenska humanitära biståndet inkluderar också de kambodjanska flyktingarna, FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) bedriver ett repatrie-ringsprograin och FN;s speciellt inrättade organ, UNBRO, sörjer för hjälp-programmet vid den ihai-kambodjanska gränsen. Sverige är en av de större bidragsgivarna till båda dessa program. Självfallet kommer vårt stöd också i detta avseende all fortsätta.

HANS GÖRAN FRANCK (s);

Fru talman! Jag lackar för svaret,

Sveriges Kainbodjapolilik är inte helt klar. Den brister delvis i konsekvens, Å ena sidan fördömer svenska regeringen de avskyvärda brott, som Pol Pot-regimen begick, Å andra sidan har Sverige medverkat, om än passivt, så alt Pol Pol-stödda Kampuchea kan behålla sin plats i FN. Del borde vara en given sak att aktivt verka för alt ingen Pol Pol-representant får företräda Kambodja i FN. Det Pol Pot-stödda Demokratiska Kampuchea måste snarast berövas säte och stämma i FN, om man menar allvar med att "en återgång till de avskyvärda förhållandena i del nyligen förflutna inte får ske".

Det avgörande hindret för alt uppnå en fredlig lösning i Kambodja är att Pol Pol-styrkorna erhåller militärt och annat materiellt stöd utifrån. Utan Thailands aktiva eller passiva medverkan skulle Pol Pol-styrkorna inte kunna erhålla nödvändiga utländska leveranser, främst frän Kina. Det vore av intresse om utrikesministern kunde komplettera sill svar med vilka besked han fick av den thailändske premiärministern om detta under hans besök i Sverige. Jag utgår ifrån att utrikesministern uttalade den oro som finns inför den dubbelroll Thailand faktiskt spelar i Kambodjakonflikten.

Sverige har, som utrikesministern anger, varit förslagslällare till FN:s Kambodjaresolulion. Däri angavs även all alla kambodjaner - ulan undantag - skulle ha rätt all återvända till Kambodja. Anser utrikesministern alt Pol Pol och hans närmaste ledande kombattanter skall ha denna räll? De borde inte få fristad vare sig i Thailand eller Kina utan ställas inför rätta för sin folkmordspolilik. Detta är frågor som man måste ta ställning till om man vill följa de folkrällsliga reglerna.

Del är uppenbart att Pol Pot-stödda Demokratiska Kampuchea inte uppfyller de svenska kriterierna för ett erkännande. Det skulle emellertid vara av intresse för oss och för omvärlden att veta - inte minst för Phnom Penh-regeringen - i vilket eller vilka avseenden den inte uppfyller kriterierna. Utrikesministern bör här i dag något närmare ange sin ståndpunkt.

Vad Sten Andersson säger i sitt svar, nämligen alt bedömningen kan te sig

klarare inom kort, synes vara ett tecken på att en omprövning är på väg, om jag tolkar honom rätt.

För den händelse fullmakisfrågan skulle aktualiseras på nytt i FN, kommer Sverige då alt rösta för ett förslag som underkänner Pol Pol-stödda Demokratiska Kampucheas fullmakter?

Sten Andersson säger att del är orealistiskt att länka sig all FN;s MR-kom-mission skulle fatta beslut om att granska en situation som tillhör det förgångna. Varför är delta orealistiskt med hänsyn till Pol Pol-styrkornas aktivitet i dag och till "nödvändigheten av alt hindra ett återupprepande av Pol Pol-regimens politik och metoder", för alt citera en passus i svaret.

För övrigt har Sverige tidigare framlagt ett sådant eller liknande förslag i FN;s MR-kommission. Varför skall Sverige ge upp när man i FN;s MR-kommission har en bättre ställning? Det är hög tid att FN entydigt fördömer Pol Pol-regimens folkmord och uppmanar FN-medlemmarna att ge upprättelse och bistånd till offren för detta folkmord.

Jag delar helt utrikesministerns uppfattning alt Kambodjas behov av humanitärt stöd är myckel stort. Med hänsyn härtill och till andra svenska hjälpinsatser är 27 milj, kr, ganska blygsamt. Hur stor ökning av nivån är regeringen beredd alt föreslå riksdagen?

En fråga som utrikesministern förbigår är krigsfångarnas situation. De finns på båda sidor. Skulle inte Sverige kunna ta ett initiativ för att medverka till fånginspektioner av Internationella Röda korset och därefter fängutväx-ling? Jag tror alt detta skulle vara en konkret åtgärd, som skulle kunna verksamt befordra fredsprocessen.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Fru talman! För det första vill jag än en gång understryka all jag och regeringen självfallet delar den avsky som Hans Göran Franck har givit uttryck ät då del gäller Pol Pol-regimens folkmordspolilik. Pä den punkten finns del ingen tveksamhet.

För del andra vill jag också understryka alt vi gör allt vad vi kan - del är kanske inte så mycket, men vi gör vad vi kan - för att ge ett positivt bidrag i den fredsprocess som har börjat. Jag har fört många samtal med många politiker från området - jag skall inte gå in på ens vilka jag har talat med. Del är inte lämpligt, om vi fortfarande skall ha någon effekt på fredsprocessen, att återge innebörden i de samtalen. Jag vill bara säga all vi gör allt vad vi rimligtvis kan för att ge ett positivt bidrag.

HANS GÖRAN FRANCK (s);

Fru talman! Vi är helt överens om fördömandet av Pol Pol-regimens folkmordspolilik. Men del räcker ju inte med detta fördömande, utan det måste också komma till ullryck. Det kan ske genom FN eller på domstolsvägen. Det uttalande som FN har gjort och som Sten Andersson hänvisar till tycker jag är otillräckligt. Sä uppfattas det av praktiskt taget hela del kambodjanska folket med undanlag för dem som är ansvariga för denna folkmordspolitik.

Jag besökte Kambodja i somras. Jag kan säga att oberoende av politisk åsikt råder det en stor upprördhet över alt FN inte mer kraftfullt har fördömt

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

delta folkmord. Eftersom vi har en folkmordskonvenlion och de FN-med-lemmar som undertecknat denna konvention har mycket bestämda förpliktelser i det avseendet, är delta inte tillfredsställande. Jag vill erinra om all den svenska delegaten vid ett tillfälle i ett FN-organ också medgav att detta var myckel otillfredsställande. Han sade också att FN inte levde upp till sina förpliktelser mot del kambodjanska folkel. Del är därför som det är sä allvarligt att del finns länder som beskyddar dem som begått delta folkmord genom att ge dem en fristad. Del är också allvarligt att man inte agerar på denna punkt.

När del sedan gäller frågan om medling vill jag gärna säga att del i Sverige finns ett stort förtroende för det sätt på vilket Sten Andersson bedriver med-lingsarbelet. Han har även här uppgifter all la itu med för att föra denna fredsprocess vidare.

Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Fru talman! Jag hoppas all jag inte skall uppfatta vad Hans Göran Franck sade om att det finns länder som beskyddar Pol Pol-regimen så, all Sverige skulle vara inblandat i delta beskydd. Vi kommer naturligtvis på nytt att la upp Pol Pot-regimen i MR-kommissionen, i vilken Sverige numera är medlem. Vi tänker alltså fortsätta all agera. Jag tycker också all man gjort för litet, och därför fortsätter arbetet.

HANS GÖRAN FRANCK (s);

Fru talman! Det vore mig fjärran att påstå all Sverige skulle beskydda dem som är ansvariga för folkmordet i Kambodja. Däremot kan man inte säga att Sverige har varit tillräckligt aktivt, vare sig i FN;s generalförsamling eller i andra sammanhang för att motverka och beivra detta folkmord och för att ge del kambodjanska folket upprättelse och även ett bistånd. Jag anser alt det för Sverige gäller att lägga fram förslag som går i den här riktningen och inte bara avvakta att andra lar initiativ.

Jag tror alt del växer fram en insikt om att del internationella samfundet har begått myckel stora underlåtenhetssynder mot Kambodja. Det folkmord som där ägt rum kan jämföras bara med nazisternas förbrytelser. Jag tror inte all det går att få till stånd en lösning av dessa frågor utan att man, förutom att man bekämpar och beivrar vad som försiggår, mer aktivt ser till alt Pol Pol-regimen isoleras. Det finns annars risk för all den kan återkomma. I del lägel kan man inte bara avvakta och se, ulan man måste sätta press på de länder som medverkar till att Pol Pot-regimen kan agera på del sätt som den i dag gör i Kambodja.

Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Fru talman! Jag vill bara säga att vi följt upp denna fråga i alla sammanhang där del varit möjligt för Sverige att la upp frågan om ett fördömande av Pol Pot-regimen. Bekymret har varit att vi inte kunnat samla någon majoritet för alt åstadkomma en resolution. Vi tänker fortsätta alt verka genom att la upp frågan i MR-kommissionen,

10 § Svar på interpellation 1989/90:17 och fråga 1989/90:65 om den politiska utvecklingen i Chile

Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Fru talman! Hans Göran Franck har i sin interpellation frågat hur jag bedömer utvecklingen i Chile samt vilka åtgärder regeringen vill vidta för att stödja och säkra en demokratisk utveckling i Chile.

Rolf L Nilsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd alt vidta för all underlätta demokratiseringsprocessen i Chile samt för att bidra till att de politiska fångarna inte behöver befara alt användas som ulpressningsme-del av mililärregimen.

Jag besvarar Francks interpellation och Nilssons fråga i ett sammanhang.

Utvecklingen i Chile är i många stycken hoppingivande. För litet mer än ett år sedan manifesterade del chilenska folkel med all önskvärd tydlighet sin okuvliga längtan alt få slut på 15 års militärdiktatur. Oppositionens triumf i folkomröstningen den 5 oktober 1988 innebar ett rungande nej till ytterligare åtta år med Pinochet och ett ja till återgång mot demokrati och frihet.

Den samlade oppositionen har på ett konstruktivt sätt lagt sina menings-skiljaktigheter åt sidan för alt driva på den demokratiska processen. Efter segervalet för ett år sedan krävde man att förändringar skulle genomföras i den på många vis odemokratiska konstitutionen från år 1980, I diskussioner mellan oppositionen och del största av högerpartierna kunde enighet nås om ett förslag till författningsändringar. Vissa begränsade reformer antogs sedan med överväldigande majoritet i en folkomröstning i slutet av juli i år.

Allmänna val i Chile, till president och till parlamentet, äger rum den 14 december, om knappt sju veckor. Valkampanjen är i full gång. Det är ytterst glädjande att de 17 oppositionspartierna i samlingsblockel "Concertacion por la Democracia" kunnat enas om en gemensam presidentkandidat. Oppositionens arbete på ett regeringsprogram är också väl framskridet. De flesta bedömare räknar med att oppositionen kommer alt vinna valen i december. Den första demokratiskt valda regeringen i Chile sedan 1973 kommer då att kunna tillträda den 14 mars 1990.

Även om del nu går att se slutet på nästan två årtionden av militärdiktatur i Chile, finns det inslag i det politiska lägel som ger anledning till oro. Den sillande regimen är sedan folkomröstningen i fjol i färd med alt genomföra en rad åtgärder som allvarligt kommer att begränsa en kommande demokratiskt vald regerings handlingsmöjligheter.

Till detta kommer att konstitutionen, trots ändringarna i somras, fortfarande innehåller odeinokaliska inslag. Sammantaget finns således ett antal bestämmelser och åtgärder som kringskär och hotar den pågående demokra-tiseringsprocessen. Bland dessa kan särskilt nämnas den autonomi förfall-

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

ningen ger åt krigsmaklen samt bestämmelsen om försvarsgrenchefernas, inkl. arméchefen Pinochels, oavsältlighel under åtta år.

Mer påtagliga, fysiska hot mot återgången till demokrati kan dess värre också urskiljas.

Del politiska våldet har bl.a. tagit sig uttryck i ett ökat antal dödshot, polismord och i attentatet på MIR-ledaren Jecar Neghme. Det finns en fruklan för all våldet skall trappas upp ytterligare under perioden fram till valen i december och till regeringsskiftet i mars nästa är.

Samtidigt fortgår i många stycken Pinochetadministralionens kränkningar av de mänskliga rättigheterna. De två ledarna för den största chilenska fackliga organisationen benådades först i måndags efter att ha varit förvisade i intern exil i över 400 dagar. Det militära rättsväsendet, som kritiserats hårt av FN;s rapportör för mänskliga rättigheter, har vidare under pågående valkampanj fortsatt all kalla framstående vänsterpolitiker till förhör och t.o.m. alt beröva dem friheten för händelser som inträffade för flera år sedan.

Just hanteringen av frågor som rör de mänskliga rättigheterna är ett av de ömtåligaste ämnena under övergången till demokrati i Chile. En kommission av specialister från MR-grupperna har tillsammans arbetat fram kapitlet om de mänskliga rättigheterna i oppositionens regeringsprogram. Delta arbete har skett med en hög grad av enighet.

En av de viktiga frågorna i kommissionens arbete har gällt de ca 450 politiska fångarna. Enligt uppgifter som kunnat inhämtas från välinformerade källor förefaller det inte finnas någon anledning att befara att situationen för denna grupp skulle vara mer utsatt i dag än tidigare. Diskussionen om de politiska fångarna gäller snarast om alla, eller hur många, som skall släppas fria omedelbart efter ett maktskifte.

Oppositionens specialistkommission för frågor om mänskliga rättigheter har utarbetat en modell för hur de politiska fångarnas situation skall handhas. Denna har i princip godkänts av Concertacion, kommunistpartiet, MIR samt av de politiska fångarna själva. Flertalet bedömare anser all den här modellen kommer all borga för en tillfredsställande lösning av de politiska fångarnas situation.

Alltsedan militärkuppen är 1973 har Sverige stött de krafter som arbetat för alt återupprätta demokratin i Chile. Den svenska regeringen har vid upprepade tillfällen under årens lopp med kraft påtalat och fördömt Pinochelre-gimens brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi har i FN och andra multilaterala fora verkat för att det internationella samfundet skall uppmärksamma och la avstånd från diktaturens folkrättsvidriga agerande.

Vidare har ett omfattande humanitärt bistånd givits till militärregimens offer och till de chilenare som engagerat sig i processen för återgång till demokrati och frihet. Tusentals chilenska medborgare har också erbjudits en fristad i vårt land. De har bidragit till all stimulera del svenska folkets engagemang för Chile. De har även berikat vår kultur och på många sätt medverkat i del svenska samhällsbygget. För detta känner vi tacksamhet. Det är glädjande alt i dag kunna stödja en rad insatser för chilenare som återvänt till sill hemland.

En dialog förs i dag med den chilenska oppositionen om Sveriges framlida kontakter och samarbete med Chile. Vi har i samband härmed kunnat kon-

statera att det omsorgsfulla förberedelsearbetet som utförts inom ramen för Conserlacion bådar gott för det kommande utvecklingssamarbetet mellan våra båda länder. Även på svensk sida pågår ett intensivt beredningsarbete under ledning av biståndsministern. Del kan vidare nämnas alt vi i samråd med näringslivels organisationer undersöker möjligheterna för ett vidgat ekonomiskt samarbete med Chile efter övergången till demokrati.

Internationell vaksamhet vad gäller utveckling i Chile och internationellt stöd för de demokratiska krafterna är av utomordentlig betydelse för att vägen mot folkstyre och frihet inte skall rubbas. Frän svensk sida fortsätter vi all med stor uppmärksamhet följa utvecklingen i Chile. Detta gäller inte minst perioden fram till valet i december och regimskiftet i mars. Vi kommer alt fortsätta alt påtala och reagera mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna från den sittande regimens sida. Vi kommer alt noga följa utvecklingen av de politiska fångarnas situation. Som jag nyss nämnt pågår också en aktiv planering för svenskt bistånd till en framtida demokratisk regering i Chile. Demokratin i Chile kan räkna med Sveriges stöd liksom frihetskampen kunde göra det!

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

HANS GÖRAN FRANCK (s);

Fru talman! Jag tackar för del utförliga svaret, som enligt min mening är ett värdefullt stöd åt det chilenska folket, som nu befinner sig i en avgörande fas för att återställa de demokratiska fri- och rättigheterna. Det första stegel logs den 15 oktober förra året, då en stor majoritet av del chilenska folket sade nej till Pinochet, Nu står man inför del andra steget, president- och parlamentsvalen den 14 december.

Den chilenska oppositionen behöver allt tänkbart politiskt och moraliskt stöd från det internationella samfundet.

En konkret åtgärd som kan vidtas är att sända sä många internationella observatörer som möjligt i samband med valet. Jag reser därför själv till Chile under den vecka som valet äger rum. Det finns risk för att de Pinochel-sympaliserande krafterna i Chile genom olika repressiva och odemokratiska manövrer söker all omintetgöra en väntad demokratisk seger.

Men svårigheterna är långt ifrån övervunna i och med en demokratisk valseger. Efter valet kommer kanske den svåraste och mest komplicerade fasen - det tredje steget - nämligen att omvandla Chile till en säkert förankrad demokrati,

I sill svar berör utrikesministern detta problem när han bl,a, talar om de odemokratiska inslagen i konstitutionen och om krigsmaktens maktpositioner. Men i själva verket är hela den chilenska administrationen styrd och indoktrinerad av antidemokratiska dekret, organ och myndigheisulövare.

Det är angeläget att alla brott mot de mänskliga rättigheterna under de gångna 16 år, särskilt mord. försvinnanden och tortyr, undersöks och alt rättvisa skipas i ett oberoende rättsväsende. 1978 års amneslilag om dem som utfört brott mod de mänskliga rättigheterna måste upphävas.

Del är då en demokratisk regering förhoppningsvis har installerats som det internationella samfundet måste göra sina stora uppoffrande insatser. Det är välgörande att svenska regeringen nu förbereder ett bistånd ål ett demokratiskt Chile. Del finns i vårt land en myckel stark och bred opinion som

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

vill att dessa biståndsinsatser skall bli verkligt generösa och effektiva. Jag hoppas all utrikesministern, som jag uppfattade antyddes i svaret, kan bekräfta att så blir fallet och även kan något närmare ange inriktningen och omfattningen av biståndet.

Del är också bra alt ett ekonomiskt samarbete förbereds. Del är viktigt att detta samarbete och utbyte omfattar också andra områden, bl,a, kultur, vetenskap och teknologi.

Efter kuppen flydde många chilenare och blev politiska flyktingar utomlands. Den lag som förhindrade dem att återvända logs bort 1988, Med något undanlag lever chilenarna inte längre i påtvingad exil, men den nuvarande konstitutionen tillåter presidenten att upphäva deras rätt att leva i sitt eget land.

Återvändandet innebär för många chilenare alt man lämnar en trygghet och social välfärd för all försöka anpassa sig till ett samhälle som ofta har genomgått stora förändringar. Då del gäller förberedelse och stöd inför återvändandet görs otillräckliga insatser, vilket i hög grad försvårar det frivilliga återvändandet till hemlandet. Regeringen bör utarbeta ett återvändande-program, inte bara för chilenare ulan även för andra invandrare, som frivilligt vill återvända till sina hemländer.

Nu gäller del för Sverige all i FN och andra internationella organ övertyga om massivt stöd till det chilenska folket. Del bästa sättet är att föregå med gott exempel. En framgång för ett demokratiskt Chile har ett stort politiskt och symboliskt värde som exempel på att nationell och internationell kamp kan ge resultat.

ROLF L NILSON (vpk);

Fru talman! Jag vill instämma i Hans Göran Francks bedömning av svaret, och jag vill tacka utrikesminister Sten Andersson för svaret. Det är ett bra och utförligt svar. Jag kan även konstatera något som vi egentligen redan vet, nämligen all regeringen genom utrikesministern, mitt parti och jag har i stort sett samma uppfattning om situationen i Chile. Vi är också i stort sett överens om vad som bör göras från svensk sida.

Utvecklingen i Chile är verkligen hoppfull. Del finns en bred politisk enighet inom den demokratiska oppositionen. Man sluter upp bakom en gemensam presidentkandidat, Patricio Aylwin, och del finns en politisk mognad, en analys av situationen i landet, som gör all oppositionen är väl rustad att ta över regeringsmakten i landet våren 1990.

Men det finns också mörka moln på den ljusa himlen. Sten Andersson nämner flera av dem. Jag var i Chile, huvudsakligen i Santiago, första veckan i september i år och upplevde på mycket nära håll en hel del av del som utrikesministern tar upp, t,ex, del politiska våldet. Attentatet mot MIR-ledaren Jecar Neghme skedde i min omedelbara närhet. Jag deltog i sorgehögtiderna över honom, och del är upplevelser som etsat sig fast och är myckel svåra all glömma.

Del finns en fruktan all våldet skall trappas upp ytterligare, och det finns en övertygelse inom oppositionen att våldet är intimt förknippat med regimen, Chile har Latinamerikas bäst organiserade militär och polis. Denna mi-

litar och polis kan styra de mördarhand på högerkanten som genomför politiska attentat. De kan hindra dem, stoppa dem eller släppa dem fria.

Exemplet med de två fackliga ledarna som släpptes i måndags visar betydelsen av internationella opinionsyttringar,

Hans Göran Franck bedömde de politiska fångarnas situation. Jag delar inte riktigt uppfattningen att de politiska fångarna, de ca 450 personer som sitter i fängelse i dag, inte har någon anledning alt befara alt situationen för dem är farlig. De är utsatta på så sätt alt de är fängslade och de är i regimens våld. Vad som händer med dessa fångar måste bevakas kontinuerligt. Del finns anledning till oro, och del finns anledning alt följa situationen för de politiska fångarna även efter ett demokratiskt maktövertagande. Det finns dåliga exempel på hiir dessa frågor har lösts i grannländerna Argentina och Uruguay.

De överenskommelser och de förslag till lösningar som finns inom Concer-lacionen och som har accepterats av i stort sett alla politiska partier är väl de rimliga lösningarna. Tyvärr kan man konstatera att detta är förslag till lösningar som inte kommer alt tillfredsställa alla. Del är tragiskt, men det är troligen ofrånkomligt.

Jag kan från mitt besök vittna om den respekt som den svenska regeringen, det svenska folkel och svenska politiker har i den chilenska oppositionen. Man får stöd och hjälp när man säger att man kommer från Sverige, och man möts av tacksamhet. Man träffar pä chilenare som har varit i Sverige, återkommit och nu deltar i den demokratiska kampen.

Utrikesministerns försäkran all vi från svensk sida skall fortsätta all med stor uppmärksamhet följa utvecklingen i Chile under perioden fram till valet och regimskiftet i mars känns betryggande. Jag vill än en gång tacka för svaret.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

HANS GÖRAN FRANCK (s);

Fru talman! Rolf Nilson hänvisade till att jag skulle ha yttrat mig om de politiska fångarna i Chile. Det gjorde jag inte. Men jag tycker att det är mycket viktigt att de politiska fångarnas situation bevakas med all den noggrannhet och vaksamhet som är möjlig. Min uppfattning är att alla politiska fångar i Chile - de kan beräknas till ca 450 - bör friges. När den chilenska oppositionen väl kommer till makten hoppas jag att den skall kunna genomföra frigivningen på ett sätt som tillfredsställer kraven.

Det finns politiska fångar i Chile som har suttit mycket länge. Del finns de som har suttit i dödscell i många år. Deras lidande har varit mycket stort. Frågan om frigivning av alla politiska fångar måste lösas i humanitär anda.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på interpellation 1989/90:6 om lägre bostadsbyggnadskostnader

Prot, 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Inledningsvis vill jag erinra om att nyproduktionen av bostäder har ökat kraftigt under senare år. År 1985 skedde igångsättning av ca 28 000 nya lägenheter, I år beräknas igångsättning ske av mellan 55 000 och 60 000 nya lägenheter. Del är den högsta produktionsnivån sedan mitten av 1970-talet,

Jag bedömer att det behövs ett fortsatt högt bostadsbyggande de närmaste åren för att tillgodose den stora efterfrågan. Denna produktion måste prioriteras.

Samtidigt har den snabba ökningen av bostadsbyggandet tillsammans med en ökning av annat byggande medfört kraftigt stigande produktionskostnader. År 1988 steg produktionskostnaderna för nya bostäder två och en halv gång snabbare än priserna i allmänhet. Den främsta orsaken till delta är den överhettade byggkonjunklur som alltjämt råder. Om kostnadsutvecklingen skall dämpas måste därför del totala byggandet minskas.

Om nyproduktionen av bostäder skall kunna prioriteras måste då annat byggande begränsas.

Ett antal åtgärder med denna inriktning har också vidtagits under senare tid genom beslut av riksdag och regering, I Stockholmsområdet har annat byggande än bosläder begränsats till 70 % av 1986 års volym. Där har också införts en investeringsavgift för annat byggande än bosläder. För hela landet har annat byggande än bostäder begränsats för 1989 till 95 % av 1988 års volym. Ombyggnader av bostäder har hållits tillbaka med ramar för lånebe-slulen, I samma syfte har den garanterade räntan höjts för ombyggnader.

Även bristen på byggnadsmaterial är en viktig orsak till kostnadsökningarna. Därför har beslut fattats om att byggprodukler som godkänts av vissa organ i annat nordiskt land skall få användas också i Sverige ulan förnyat godkännande här.

Vidare har jag överenskommit med byggentreprenörerna och de stora byggherrarna om riktlinjer för att underlätta nyproduktion av bostäder.

Riktlinjerna innebär bl.a. alt entreprenörerna ställer upp med den bygg-kapacitet som erfordras för att genomföra kommunernas planerade bostadsbyggande. Det skall ske till priser som man kan enas med länsbostadsnämnderna om. Målet är att byggnadskostnaderna inte skall stiga snabbare än inflationen i övrigt. En arbetsgrupp har bildals med representanter från bl.a. myndigheter och byggbranschen med uppgift att följa upp överläggningarna och lämna förslag till ytterligare åtgärder. Dessutom har jag efter beslut av regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift att snabbi ta fram förslag till en förenklad hantering vid beslut om statliga lån. Utredaren lämnade sina förslag under gårdagen.

De vidtagna åtgärderna får nu successivt fullt genomslag.

Enligt plan- och bostadsverkels redovisning ökade produktionskostnaderna för flerfamiljshus under perioden januari t,o,m. augusti i år i ungefär samma takt som priserna i allmänhet. Om denna utveckling håller i sig året ut har prisutvecklingen dämpats kraftigt.

Regeringen följer den fortsatta utvecklingen uppmärksamt och är givetvis beredd att vidta ytterligare åtgärder om situationen så kräver.

kraftigt ökat bostadsbyggande. Nu säger också bosladsministern att bostadsproduktionen måste prioriteras, dvs, att allt annat byggande måste hållas tillbaka så att vi får bukt med de allt högre produktionskostnaderna.

Bostadsbyggandet måste få stor omfattning under de närmaste åren om vi skall klara efterfrågan. Det är bra alt de åtgärder som har vidtagits har visat alt kritikerna i riksdagen hade fel när de gick emot de olika uppslag som fanns för all komma till rätta med bostadsfrågan på en överhettad bostadsmarknad. Det gäller nu alt inte släppa taget. Bostadsproduktionen måste få en sådan uppläggning alt vi kan garantera en hög och jämn bostadsproduktion, till gagn för priserna och till gagn för sysselsättningen. Del fordrar naturligtvis mera långsiklighei, även om del också är nödvändigt med en viss flexibilitet för att man skall komma till rätta med de viktiga uppgifterna.

Betydligt svårare än all klara uppgiften alt öka bostadsbyggandet är helt riktigt, som bosladsministern anförde i svaret, att klara kostnadsutvecklingen. Del konstateras nu att kostnaderna för bostadsproduktionen har anpassats till mera normala proportioner. Boverkels statistik bildar underlag för den bekräftelsen. Det framgår därav all utvecklingen av produktionskostnaden för flerfamiljshus nu är i takt med inflationen. Det konstateras emellertid som bekant också att kostnaderna för småhusbyggandet som grupp alltjämt är klart större än kostnaderna för byggande av flerfamiljshus.

Del är väldigt farligt alt nöja sig med de hittills uppnådda resultaten. Vi måste därför fortsätta ansträngningarna all få ned produktionskostnaderna för bosläder. Jag vet - det vet säkert också bosladsministern, kanske bättre än någon annan - all räntan är pä väg uppåt, och att varje gång den siiger uppåt drabbar det boendekostnaderna. Vi känner också till att flera bosladssökande har tvingats tacka nej till nyproducerade bosläder eftersom de inte klarar boendekostnaden. Det har t.o.m. inträffat, och inträffar alltjämt nästan dagligen, all nyligen hitkomna invandrare har fått flytta in i nyproducerade lägenheter, medan folk i förvärvsarbete måste lacka nej på grund av att kostnaderna är orimliga och oacceptabla. De har inte kapacitet att betala hyrorna i nyproduktionen.

Många bra åtgärder har satts in, det medger jag. Problemet är alt boendekostnaderna alltjämt ligger i en klar ledning.

Jag har, fru talman, inga andra synpunkter på dessa frågor än vad bostads-ministern har anfört i sitt svar. Däremot hade jag kanske trott att bosladsministern skulle ha varit så vänlig att han velat ge någon signal om hur bostadsmarknaden kan komma att beröras av den föreslående omläggningen av våra skatter. Även om vi inte känner till alla komponenter i den skatteomläggningen, vet vi en sak med mycket stor bestämdhet, nämligen att långt ifrån alla kommer alt få sänkt skall. Samtidigt är det lika säkert att alla kommer att få högre boendekostnader. Härtill kommer ökade el- och miljökostnader samt höjd moms, och allt det här kommer att påverka boendekostnaderna.

Jag utgår från att bostadsministern är klar över att det i ett sådant läge kommer att ställas krav på högre boendesubventioner för att berörda grupper skall kunna hållas skadeslösa. Del vore därför bra om bosladsministern i en replik kunde ge någon signal om hur han funderar på dessa problem.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

AGNE HANSSON (c):

Fru talman! Jag välkomnar att socialdemokraterna har tagit upp debatten om byggkostnaderna. Vi har länge försökt få dem att göra del, men vi har inte fått något gehör.

Vi har från centerns sida krävt en rad åtgärder för alt komma till rätta med utvecklingen på delta område. Vi har begärt politiska åtgärder för regional balans, åtgärder som motverkar trycket i storstäderna, vilket driver upp kostnaderna. Vi har också begärt att resurser skall styras bort från kontorsbyggandet och bostadsbyggandet. Centern har föreslagit en 25-procentig investeringsavgift. Så småningom har en 10-procentig sådan genomförts.

Vi har krävt stimulanser för alt snabbi få i gång bostadsbyggandet när delta varit aktuellt. Jag vill gärna ge en eloge till bosladsministern för alt vi just nu har en hög byggnadsproduklion, men den borde vi ha haft för två år sedan för all vi skulle ha kunnat undvika all hamna i det kostnadsläge som vi nu har. Det är just på grund av alt vi har fått i gång nyproduktionen för sent som vi har fått en kostnadsexplosion.

Vi har krävt ett lånesyslem som är mera kostnadskänsligt än del nuvarande, och vi har för alt hålla kostnaderna nere krävt åtgärder för en stabilare bostadspolitik, som motverkar svängningarna mellan ombyggnad och nyproduktion. Vi har begärt en översyn av konkurrenslagstiftningen för att främja konkurrens och flexibilitet och för alt hålla byggkostnaderna på en låg nivå. Vi har krävt en reformerad bostadsbeskattning syftande till bättre effektivitet i den bosladsstock som vi i dag har.

På alla dessa punkter har socialdemokraterna dock, både i bostadsutskottet och i bostadsdepartementet, i stort sett sagt nej och inte velat lyssna. Jag vill nu fråga; Varför har ni gått emot alla de här åtgärderna? Varför vaknar ni först nu, efter att ha försuttit två till tre år när det gällt alt angripa dessa problem?

Bosladsministern har nu lämnat ett svar som är mycket tunt. Han redovisar de åtgärder som har vidtagits. En del av dessa har föreslagits av centerpartiet, och vi har inte ställt oss avvisande i dessa sammanhang, men åtgärderna har varit långt ifrån tillräckliga. Vi har inte fått några besked om hur bosladsministern fortsättningsvis vill angripa dessa problem. Ett besked om att man skall följa utvecklingen med uppmärksamhet säger inte mycket. Del har regeringen redan gjort i två år, och det är denna attityd som är det mest oroande just nu.

Det är viktigt att vi nu kan hålla bostadsproduktionen uppe på en hög nivå, men vad tänker regeringen eller vissa delar av regeringen göra just nu? Jo, man tänker på nybyggnationen lägga en momshöjning som på ett bräde skulle öka byggkostnaderna med 10 %, vilket skulle höja hyresnivån med 250-300 kr. i månaden för en nybyggd normallägenhel. Del är fruktansvärt. Hur kan man vara så förhåll oförsiktig med kostnaderna inom byggandet att man föreslår en åtgärd med sådana konsekvenser?

Jag noterade i Oskar Lindkvists inlägg att han var orolig på den här punkten. I skaltedebaiterna går skiljelinjerna inte alltid mellan politiska partier utan följer ibland andra vägar. Jag har bl,a. i debattartiklar efterlyst bostadspolitikernas synpunkter i skatledebatten. Jag välkomnar den oro som Oskar Lindkvist gav uttryck för från denna talarstol. Jag vill fråga bosladsministern

Bosladsminister ULF LÖNNQVIST;

Fru talman! Jag delar Oskar Lindkvists uppfattning om värdet och behovet av en långsiktig planering på byggandels område. En särskild arbetsgrupp jobbar med dessa frågor för att undersöka vilka förutsättningar som finns för en långsiktig planering. Jag kallade i början av sommaren till en överläggning med alla berörda intressenter i just denna fråga. Från kommunall håll och bland byggmarknadens kontrahenter, både entreprenörer och byggherrar, var man rörande överens om viklen och värdet av detta. Men från näringslivet i övrigt var man inte särskilt benägen alt delta i en sådan mera långsiktig planering. För alt man skall kunna åstadkomma en sådan är det ju nödvändigt all man kan lägga ut byggandet också i tider ined lågkonjunktur, och då räcker det inte enbart med ett bostadsbyggande för att upprätthålla sysselsättning och långsiklighei. Del krävs under sådana tider också ett byggande inom näringslivet. Dessa diskussioner kommer att gå vidare, och vi väntar på förslag från arbetsgruppen förhoppningsvis under delta år eller i början av nästa år.

Skatteförslagen och boendekoslnadsuiredningens förslag är under beredning, Boendekostnadsuiredningens förslag är fortfarande pä remisstadiet. Remissvaren skall vara inlämnade vid utgången av denna månad. Sedan vidtar arbetet med att väga samman de olika förslagen med utgångspunkten att försöka åstadkomma en bra bostadspolitisk lösning av detta. Det innebär naturligtvis all påverkan på boendekostnaderna måste studeras detaljerat och noggrant. Det är möjligt alt göra detta eftersom båda utredningarna är framlagda och eftersom även remissynpunkterna dä har kompletterat utredningsmaterialet. Detta arbete kommer alt bedrivas i regeringskansliet, och regeringen räknar med att kunna presentera förslagen i början av nästa år, i samband med att den stora skattereformen skall presenteras.

När det gäller Agne Hanssons resonemang om byggmomsen vill jag bara erinra honom om alt boendekoslnadsutredningen har lagt fram förslag som innebär att den momshöjning på bostadsbyggandet som skatleutredningen har lagt fram förslag om elimineras. Vi får se vad de olika remissinstanserna säger. Därefter blir del en gemensam uppgift alt väga samman detta. Men jag vill understryka att boendekoslnadsutredningen har lagt fram förslag som tillgodoser det som Agne Hansson var ute efter, nämligen att man inte skulle höja momsen på bostadsbyggandet.

Beträffande Agne Hanssons uppräkning av övriga förslag, som han påstod att socialdemokratin skulle ha sagt nej till, kan jag inte dra någon annan slut-

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

sals än att det är precis delta som vi har arbetat med och som vi nu presenterat förslag om.

Länesystemet borde ses över, sade Agne Hansson. Ja, del är precis del som har skett. Det är del som boendekoslnadsutredningen har gjort, och detta förslag får riksdagen ta ställning till i vår.

Beträffande en översyn av konkurrenslagstiftningen vill jag säga att en sådan utredning är tillsatt.

När det gäller en reformerad beskattning är det vad skatleutredningen har sysslat med och som även boendekostnadsutredningen haft synpunkter på. Regeringen skall nu få möjligheter alt betrakta och analysera del materialet i ett sammanhang och därefter återkomma till riksdagen med förslag.

Ett annat krav från Agne Hansson gällde långsikligheien, och den har jag nyss berört i mitt svar till Oskar Lindkvist.

Jag tycker all Agne Hansson gör det litet för enkelt för sig när han påstår att det här är fråga om cenlerpartistiska initiativ som socialdemokratin sagt nej till. Socialdemokraterna arbetar för fullt inom alla dessa områden, Agne Hansson.

Agne Hansson ger inte myckel för att jag säger att regeringen följer utvecklingen. Han påslår alt regeringen har gjort del alltför länge. Alla de olika initiativ som har tagits och som Agne Hansson har berört och som han sagt all centern på olika sätt föreslagit, är ju ett resultat av att man vidtar de åtgärder som utvecklingen kräver. Och nu ger de olika förslagen och initiativen resultat. Vi har alltså, även om vi betraktar de nio första månaderna i år, en kostnadsutveckling som i stort sett överenstämmer med inflationen när del gäller byggkostnaderna pä bostadsproduktionens område.

OSKAR LINDKVIST (s);

Fru talman! Jag tror inte all Agne Hansson och jag behöver slå i kammaren och övertyga varandra om vad vi har uträttat i bostadsutskottet. Jag påstår all vi hela tiden har fört en mycket offensiv bostadspolitik, vi har tagit initiativ i utskottet som har drivit bostadsfrågorna, och vi har tagit upp dessa frågor i kammardebatlerna om bostadspolitiken. Jag medger att centerpartiet har väckt motioner som vi socialdemokrater på myckel goda grunder har avvisat, inte på grund av att vi anser att förslagen i dem inte skulle kunna användas utan helt enkelt därför att åtgärder redan har vidtagits i fråga om del som centerpartiet har föreslagit. Jag skulle i stället vilja föreslå en liten samköming om bostadsfrågorna, eftersom det som föreslår runt hörnet förutsätter att man har mycket stor kapacitet för all kunna hävda de boendes intressen när vi skall ta itu med skattefrågorna.

Jag vill säga till bosladsministern att vi oss emellan inte har några delade meningar, åtminstone inte i nuläget. Jag är oroad över en myckel viktig sak, nämligen att subventionerna nu skall förändras och att den gamla subven-tionspoliliken, enligt föreliggande förslag, skall upphöra. Dä drar jag mig till minnes hur många gånger vi har diskuterat denna fråga i den socialdemokratiska riksdagsgruppen långt innan Ulf Lönnqvist kom in i Sveriges riksdag. Vi diskuterade med statsminister Erlander, jag minns del mycket väl. Då var det fråga om all man skulle skapa större rättvisa på boendeområdet, då skulle man la bort den generella subvenlionspolitiken, och man skulle införa

mer målinriktade stöd. Och jag minns hur dåvarande partiordföranden och riksdagsgruppen sade att vi skall ha en generell välfärdspolitik. Vi skall ha en subventionspolitik. Även om det innebär att de som har bra inkomster bor i subventionerade lägenheter betalar de i alla fall skall efter bärkraft. Detta tilldrog sig alltså på den tiden då folk i allmänhet betalade skatt efter bärkraft. Jag tror alltså all del finns anledning att vara mycket uppmärksam och vaksam, och jag utgår från alt det är en av bostadsministerns viktigaste uppgifter.

Till sist vill jag säga att jag faktiskt frågade, kanske inte rent ut, hur bosladsministern ställer sig till en höjning och en breddning av bostadsbidragen vid den omläggning av bostadspolitiken som förestår.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

AGNE HANSSON (c);

Fru talman! De cenlerpartistiska initiativen håller på att genomföras, säger bostadsministern. Del är riktigt i visssa avseenden, och då med en begränsad räckvidd. Vad jag kritiserar regeringen för är all den har varit för senfärdig och har tagit till sig dessa förslag för sent, vaknat för sent. Regeringen har dessutom inte genomfört förslagen fullt ut, så att de har fått full effekt. Ett sådant exempel ärinvesleringsavgifien, där centern har krävt mer än en fördubbling av vad som nu gäller. Om regeringen hade gjort del långt tidigare, hade man uppnått en bättre effekt.

Jag medger gärna, Oskar Lindkvist, att vi har kunnat samköra i bostadsutskottet på ett sätt som har flyttat fram positionerna i vissa hänseenden, och det hoppas jag all vi har möjlighet att göra även framöver. Jag noterar då med tillfredsställelse att Oskar Lindkvist och jag har samma uppfattning i synen pä reformeringen av bostadsbeskattningen. Och jag har gett uttryck för denna uppfattning vid flera tillfällen tidigare, och vi har inom centern uppfattningen att man måste vara oerhört försiktig när det gäller att beskatta nödvändiga områden, t.ex. boendet. Det finns så mycket som tyder på all en social bostadspolitik kan raseras om delta hanteras vårdslöst, t.ex. när det gäller boendekostnadsutvecklingen och borttagandet av subventionerna. Del gäller organisationsfrågorna - just nu behandlar vi i bostadsutskottet en proposition om länsbostadsnämnderna - och många andra frågor. Där vill jag säga att det finns anledning att fundera på hur subventionerna i framtiden skall riktas och hur vi skall hantera dem så att de inte växer oss över huvudet. Det måste ske på ett sansat sätt.

Del var, herr bosladsminister, skatteförslagen som låg i botlen som motiv för boendekoslnadsutredningen, tyvärr inte centerns förslag med utgångspunkt i den sociala bostadspolitiken. Jag är rädd för att man nu börjar genomföra en skatteomläggning ulan att beakta boendekoslnadsuiredningens förslag. Jag hoppas få en signal från bosladsministern om han delar min oro.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

kvist antydde i sin fråga, när vi gör den samlade bedömningen av skatleuiredningarnas och boendekoslnadsuiredningens förslag. Men del fär vi anledning att återkomma till litet längre fram.

Låt mig vidare slå fast att boendekostnadsutredningens förslag ju innebär alt betydande subveniionsmomenl finns kvar på del bostadspolitiska området. Låt mig också notera att de stora organisationerna på bostadsområdet, i de uttalanden som de har gjort med anledning av boendekoslnadsuiredningens förslag, ställt sig positiva till dessa förslag. Vi får som sagt anledning alt återkomma till detta.

Agne Hansson var missnöjd med storleken av invesleringsavgiften. Låt mig bara erinra Agne Hansson om att det var här i Sveriges riksdag man enade sig om procentsatsen 10 %. Agne Hansson menade i sitt förra inlägg att en del åtgärder har satts in för sent. Låt mig då stillsamt erinra om det arv pa det bostadspolitiska området som socialdemokratin fick ta över 1982. Del var en situation som gjorde alt vi hade ungefär 40 000 lomma lägenheter i vårt land 1983 och 13 000 arbetslösa byggnadsarbetare, därför all byggverksamheten avtog på ett förskräckande sätt. Del gällde bostadsbyggandet men även näringslivels investeringar, som under de borgerliga regeringsåren sjunkit med 70-80%. Materialindustrin gick på knäna. Det fanns ingen efterfrågan på dess produkter. Industri efter industri fick läggas ned. Del var, Agne Hansson, del som överlämnades. Delta var utgångspunkten. Del är alldeles självklart att det då handlade om att så snabbt som det någonsin var möjligt få människor i arbete, få materialindustrin på fötter, över huvud laget få i gång byggmarknaden så all del inte skulle bli framlida men som inte gick att reparera. Så log successivt byggverksamheten fart.

Del är alldeles självklart all åtgärder sedan fortlöpande satts in för alt rätta till den besvärliga situation som hade lämnats över från den borgerliga regeringen till den då tillträdda socialdemokratiska. Byggverksamheten har sedan, i takt med all industrins investeringsbenägenhel har ökat, att människor kommit i arbete och därmed ökat sin efterfrågan på bostäder, tagit sådan fart att del har varit nödvändigt alt gä in med dämpande åtgärder. Detta har regeringen gjort. På det sättet, Agne Hansson, måste man hela liden anpassa de åtgärder som sätts in till den befintliga situationen. Det är precis så vi har arbetat, och precis så måste vi också i framtiden arbeta. Det är på del viset man kan åstadkomma en bra utveckling på både kostnadssidan och produktionssidan.

Jag vill än en gång understryka att alla ansträngningar naturligtvis måste göras för att se om del går alt åstadkomma en långsiktig planering på byggandets område. Del är vi alla betjänta av. Skall vi åstadkomma det måste alla vara beredda alt ställa upp, dvs. alla de olika samhällssektorer som är beroende av byggandet - näringslivet, samhällsinstanserna, bostadsområdet. Allt detta måste till om en långsiklighei skall kunna främjas och utvecklas.

12 § Svar på interpellation 1989/90:4 om sträckningen av väg E 4 vid Prot. 1989/90:18
Haga Norra i Stockholm 27 oktober 1989

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON; Svar på interpella-

Fru talman! Anna Horn af Rantzien har ställt tre frågor till statsministern "'"''' och frågor kring sträckningen av väg E4 vid Haga Norra i Solna kommun.

Interpellalionen har överlämnats till mig.

Låg mig först konstalera att Anna Horn af Rantzien och jag tycks vara överens om alt en ombyggnad av väg E4 utmed Hagaparken är nödvändig för alt öka framkomligheten för trafiken genom Solna.

Olika förslag till irafiklösning har utretts av vägförvallningen i länet i samråd med kommunen och andra berörda organ. Vägverket har därefter fastställt del förslag som verket bedömt bäst tillgodose de krav som ställs i väglagen, all en väg skall byggas så "alt ändamålet med vägen vinnes med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad". Del fastställda förslaget innebär all väg E4 höjs över nuvarande nivå, vilket möjliggör en från Irafiktek-nisk synpunkt bra lösning till skälig kostnad. Förslaget medför dock vissa negativa effekter, bl,a, ökat buller i angränsande områden.

Vägverkets beslut har överklagats till regeringen. Ärendet är under beredning i regeringskansliet, och jag kan därför inte diskutera det i sak ulan kommer att belysa frågorna från principiell synpunkt,

I den första frågan undrar Anna Horn af Rantzien hur olika faktorer skall vägas mot varandra; hur kommunens och vägverkels ståndpunkt skall vägas mot naturresurslagens regler om bevarande av riksintressen,

Fr,o,m, den 1 juli 1987 skall vid prövning av ärenden enligt väglagen na-lurresurslagen tillämpas. Vägverket skall följaktligen vid faslslällelsepröv-ningen göra de avvägningar som nalurresurslagen förutsätter. Denna prövning skall göras oavsett vilka avtal som tidigare iräffals mellan kommunen och vägverket.

Den andra frågan, som jag uppfattar den, handlar om vilken hänsyn som skall tas till kostnadsskillnaderna mellan olika förslag ställda i förhållande till intresset av att bevara natur- och kulturlillgångar av riksintresse.

Enligt regeln i väglagen, som jag tidigare citerade, skall kostnaden för ett vägobjeki vara skälig ställd i relation till det intrång och de ölägenheter som uppkommer. Det innebär alt kostnaden är en av de faktorer som skall vägas samman med andra omständigheter till ett slutligt ställningstagande. All generellt ange vilken tyngd olika faktorer, exempelvis ekonomiska, skall ha i ett sådant sammanhang är inte möjligt. En prövning får ske från fall till fall med användande av tillgängliga kunskaper och gott omdöme.

Slutligen frågar Anna Horn af Rantzien om regeringen kan bidra till att en opartisk utredning av det alternativa förslagels kostnader tas fram och jämförs med vägverkets förslag.

Del är vägverkets uppgift att la fram bästa möjliga underlag för ett beslut, och vid ett överklagande skall regeringen pröva bl,a, om del underlag som föreligger är tillräckligt. Denna prövning ingår i den beredning av ärendet som pågår i regeringskansliet.

1 det aktuella ärendet har diskussioner förts mellan Solna kommun och
vägverket med anledning av de synpunkter på vägprojektet som kommit 53

Då Anna Horn af Rantzien, som framställt interpellalionen, var ledig från riksdagsarbetet medgav förste vice talmannen hennes ersättare all Karin Thomé fick delta i överläggningen i stället för inlerpellanten.

KARIN THOMÉ (mp):

Fru talman! Jag lackar kommunikationsministern å Anna Horn af Rantziens vägnar, Anna Horn af Rantzien är just nu i New York, Jag som ersättare får därför ta emot inlerpallalionssvarel,

I går när jag läste svaret och för den delen också i morse när jag läste morgontidningarna blev jag, förstås, myckel glad. Svaret är precis vad vi har önskat, nämligen all vägverket skall la fram ett allernativförslag.

Jag är alltså glad över alt del trägna motståndet från Haga-Brunnsvikens vänner och frän miljöpartiet, centerpartiet och vpk men även från olika experter-bl,a, länsantikvarien-har medverkat till att beslutande instanser nu har fåll upp ögonen för de värden som slår på spel, t.ex, i Hagaparken, Jag lyckönskar dessa instanser till ett klokt beslut när det gäller alt ta fram ett bättre förslag,

PÄR GRANSTEDT (c);

Fru talman! Jag har tidigare haft tillfälle all diskutera den här frågan med kommunikationsministern. Men jag vill gärna göra en kommentar beträffande den nya situationen. Tyvärr är vägverket inte alllid mästare på alt hitta miljövänliga lösningar för sina vägsträckningar. Den typ av problem som vi nu har upplevt i Haga känner vi igen.frän debatten om olika vägsträckningar i t,ex. Bohuslän och Östergötland, Det har alltså visat sig vara väldigt viktigt att del förs en intensiv politisk debatt om de olika vägdragningsförslag som finns.

Jag hoppas att den alternalivutredning som vägverket nu har beslutat om verkligen kommer alt leda till alt vi får en lösning som är godtagbar både ur miljösynpunkt och med hänsyn till de stora kulturvärden som står på spel i Hagaparken,

Jag vet inte om det är för optimistiskt att tro alt frågan redan är löst. Vägverket har ju tidigare varit ganska avvisande till olika alternativa lösningar. Naturligtvis är det ändå min förhoppning att man vid vägverket inte skall känna sig så bunden av tidigare ställningstaganden alt del kommer alt avspegla sig i vägverkels sätt att hanlera frågan. Framför allt hoppas jag alt regeringen slutgiltigt kommer att granska frågan med den klara målsättningen att alla möjligheter skall tas till vara när del gäller all åstadkomma en så miljövänlig lösning på den här trafikplatsen som det över huvud taget är möjligt. Slaget är kanske inte vunnet. Men jag hoppas att detta skall vara början till en process som bidrar till att vi får en godtagbar lösning vid Haga Norra.

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON;

Fru talman! Bara några korta kommentarer. Pär Granstedt talar om "slaget". Men så dramatiskt är del kanske inte. Del är väl ändå inte fråga om någon krigföring här, hoppas jag.

Pär Granstedt säger att vägverket inte alltid är mästare på att hitta de bästa lösningarna. Låt mig då säga att vägverket har god kapacitet och gör ett väldigt gott jobb. Jag tycker faktiskt all del är värt att poänglera detta. Alla erinringar mot vägverket är faktiskt inte alllid så väl grundade. All man nu på initiativ av Solna kommun är beredd alt ånyo studera frågan visar ju på en öppenhet från vägverkets sida när det gäller att gå opinioner till mötes och att ingående penetrera delta för alt se om del finns bättre lösningar. Det här är ju ett komplicerat ärende - det måste väl alla erkänna. Men det är också nödvändigt att genomföra detta projekt.

Självfallet är det bra om det förs en intensiv diskussion och om denna präglas av öppenhet. Jag vill erinra Pär Granstedt om all jag i vär förra debatt i våras hänvisade just till behovet av att i ett omfattande remissarbete få fram alla synpunkter i ärendet. I det pressmeddelande som lämnades i går efter de överläggningar som anordnats, som sagt, på initiativ av Solna kommun sägs det; Under den senaste lidens överläggningar har Solna kommun och vägverket enats om alt alternativet med en nedsänkt E4-infari bör utredas ytterligare, och utredningen skall inriktas på att göra en ny total miljö-och trafikjämförelse, medan vägverkets förslag har en nedsänkt infartslösning.

Slutligen vill jag försäkra Pär Granstedt om att regeringen, som alltid, med stort allvar kommer att granska och med gott omdöme avgöra ärendet när det slutligen kommer till prövning.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

PÄR GRANSTEDT (c);

Fru talman! Till alt börja med vill jag säga något om mitt ordval. Naturligtvis handlar det om ett bildligt uttryck. Ordvalet var inte uttryck för någon alltför omfattande krigiskhel. Men det har å andra sidan varit en mycket omfattande och betydelsefull diskussion. Det beslut som nu har fattats är nog -om jag får återgå till den krigiska terminologin - i varje fall något av en delseger för alla de krafter som har arbetat för att få en annorlunda lösning till stånd än den som vägverket tidigare hade tänkt sig.

Sedan vill jag beträffande mitt uttalande om att vägverket inte alllid är mästare på alt hitta de bästa lösningarna framhålla att jag uttryckligen sade att det var ur miljösynpunkt. Säkerligen är vägverkets lösningar nästan alltid mycket bra ur trafiksynpunkt. Men del finns en rad exempel på att vägverkets planering verkligen kommit att slå i strid med viktiga miljöintressen. Kanske skulle regeringen fundera över om man skulle ändra direktiven till vägverket så, all miljöhänsynen får en större tyngd redan från början. Då behöver man inte ta upp en fråga i flera omgångar. Dessutom skulle det inte behövas en så här omfattande kamp när det gäller många projekt innan man når fram till en ur miljösynpunkt godtagbar lösning.

Jag hoppas, som sagt, att den nya utredningen kommer all leda till all vi får en bra lösning. Självfallet välkomnar jag den vilja all pröva frågan på nytt som vägverket nu har visat.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Slutligen: Kommunikationsministern ullovar här en prövning präglad av omsorg och klokskap. Det tar jag som en garanti för all en miljövänlig lösning förr eller senare kommer att åstadkommas i Haga,

Kommunikationsminister GEORG ANDERSSON:

Fru talman! Jag vill bara erinra Pär Granstedt om alt enligt den ordning som gäller tas miljöhänsynen med i bilden redan från början. Varje sådant här ärende skall föregås av en miljökonsekvensbeskrivning. Men man måste ta hänsyn till många olika saker. Detta är dessutom ett komplicerat ärende. Naturligtvis måste också de ekonomiska hänsynen vägas in, liksom de trafik-tekniska.

Ännu en gång vill jag säga att jag har stor respekt för del arbete som vägverket gör i den här typen av ärenden. Till hundra procent utgår man i alla ärenden från alt miljökonsekvenserna också vägs in.

Förste vice talmannen anmälde att Pär Granstedt anhållit att till protokollet få antecknat alt han inte ägde räll till ytterligare inlägg.

KARIN THOMÉ (mp):

Fru talman! Även jag vill lacka kommunikationsministern för löftet att regeringen skall låta miljöaspekter och kulturaspekter väga mycket tungt när en lösning slutligen skall väljas.

4, På vilket sätt avser socialministern åstadkomma en ökad samordning mellan sjukvård och socialförsäkring?

Huvudmannaskapet och ansvaret för driften av nära nog all offentlig hälso- och sjukvård ligger numera på landstingen och de landstingsfria kommunerna. I delta ansvar ligger bl.a. alt tillhandahålla en vård som svarar mot medborgarnas rättmätiga krav på kvalitet och tillgänglighet. Självfallet måste också befintliga personella och ekonomiska resurser tillvaratas på ett rationellt och effektivt sätt,

I vissa delar av landet och särskilt i storstadsregionerna har sjukvårdshuvudmännen betydande problem med att rekrytera personal. Detta är en väsentlig förklaring till att man har otillfredsställande väntetider och köer både in till sjukvården och ut från akutsjukvården. Del senare resulterar i att, enligt uppgifter från Landstingsförbundet, omkring 15 % av samtliga vårdplatser inom akutsjukvården för närvarande är belagda med s.k. färdigbehandlade patienter. Inom inlernmedicin och orlopedisk kirurgi utgör motsvarande andel mer än 20 %.

Som ett uttryck för regeringens och sjukvårdshuvudmännens ambitioner alt genom de goda exemplen påskynda en positiv utveckling av vården i Sverige, har en överenskommelse iräffals med huvudmännen om att staten avsätter 50 milj. kr. som ett särskilt stimulansbidrag under år 1990, för att genom bl.a, erfarenhetsutbyte utveckla hälso- och sjukvården. En karlläggning av dagsläget har redan startat genom en särskild projektorganisation, beslående av företrädare för socialdepartementet, socialstyrelsen. Landstingsförbundet och Spri. Det faktiska arbetsläget är redan sådant att man kan räkna med att såväl frågan om tillgänglighet till vissa typer av kirurgiska behandlingar som problem med medicinskt färdigbehandlade patienter kommer all kunna bearbetas under år 1990. Detta skall ske i en direkt dialog med flertalet berörda kliniker och andra ansvariga lokala företrädare.

En annan åtgärd som redan beslutats är det bidrag om ca 140 milj. kr. för all lösa problemen med köer till thoraxkirurgi, gråslarroperalioner och höft-ledstransplantationer som ingår i den senaste Dagmaröverenskommelsen.

Även om landstingen har ansvar för driften av huvuddelen av sjukvården har staten givelvis även ett övergripande ansvar för hälso- och sjukvårdens utveckhng och finansiering.

Regeringens självklara målsättning är att målen i hälso- och sjukvårdslagen skall uppfyllas, så att medborgarna skall kunna få en god vård när behov föreligger. Regeringen kommer därför alt, inom ramen för statens övergripande ansvar, låta analysera alternativ till dagens organisation, uppgiftsfördelning och styrsystem m,m. Syftet skall vara alt finna lösningar som kan visa sig vara fruktbara för en fortsatt utveckling av hälso- och sjukvården så alt den bättre än för närvarande svarar mot bl,a. de krav på lillgänghghet och service som den enskilde medborgaren har rätt att ställa.

Den offentliga debatten om hälso- och sjukvården har breddats så att också socialförsäkringsfrågorna fått en framskjuten plats när olika utvecklingsstrategier har diskuterats. Regeringens ambitioner på detta område uttrycks i regeringsförklaringen till årets riksmöte. Under innevarande riksmöte kommer förslag alt presenteras om förändringar av regelsystemet på delta område. Ett sådant förslag måste föregås av en analys av konsekven-

Prot, 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

serna av en förändring. Jag är inte för dagen beredd alt svara på frågan hur en samordning mellan hälso- och sjukvården och socialförsäkringarna bäst skall genomföras.

Med hänsyn till de svårigheter som finns och som kan förutses när det gäller personalförsörjningen är det också viktigt att finna modeller för sjukvårdens organisation och struktur som är mindre personalkrävande än dagens och som bättre tar till vara den personal som finns inom området och dess kompetens ulan att avkall ges på kvalitet och säkerhet.

Från dessa utgångspunkter kommer staten genom företrädare för socialdepartementet och socialstyrelsen att aktivt delta i den utredning om vårdens framlida struktur som initierats av Landstingsförbundet,

GULLAN LINDBLAD (m);

Fru talman! Jag ber alt få tacka socialministern för ett långt svar, men jag nödgas konstatera att socialministern sannerligen inte är någon vidare bra doktor för att bota en sjuk vård.

Det enda recept som socialministern skriver ut är projektgrupper, analyser och pengar för alt om möjligt bota vissa symptom hos en sedan länge myckel sjuk patient, nämligen sjukvården. De köpengar som anslagils tycks vara helt inriktade på att de mest hela politiska problemen skall lösas, dvs, de mest uppseendeväckande köerna, inte de medicinska problemen. Medan människor dör i vårdköerna skall företrädare för organisationer och statliga verk diskutera, analysera och försöka administrera bort köerna, och regeringen gör analyser. Jag uppskattar ambitionen, men medan gräset växer dör i det här fallet inte kon, ulan patienten.

Socialministern får nog i likhet med Luther utropa; Här står jag och kan inte annat! Den socialdemokratiska politiken har hittills visat sin totala oförmåga att klara vårdkrisen, liksom andra kriser inom den offentliga sektorn. Vården lider, liksom hela den offentliga sektorn, av ett systemfel: en så gott som total monopolisering, elableringskoniroller, ja, i praktiken ett näringsförbud för vårdpersonal som vill driva eget.

Vården lider också av stelhet och oförmåga alt klara problemen vad gäller all decentralisera och föra ned besluten till människor i den direkta vården, dvs. på golvet och vid sjuksängen. Människor i vården vill i dag la ett ökat ansvar. Jag vet alt socialministern har den ambitionen, men del framkommer inte i detta svar. Det har tyvärr hänt alldeles för litet.

Jag skrev min interpellation med anledning av en artikel i Dagens Nyheter den 10 september där socialministern sade; "Alla ska ha räll till vård. Däremot finns del inget som garanterar medborgarna- bortsett från akutfallen-sjukvårdsservice inom en viss angiven tidpunkt. Så långt kan vi nog aldrig komma."

Jag blev mycket oroad av att landels socialminister inte hade högre ambitioner än så. Nu sägs del visserligen i svaret att det är regeringens målsättning att målen i hälso- och sjukvårdslagen skall uppfyllas, men vi moderater anser att den självklara rätten till vård när man behöver den skall finnas redan i dag, i ett land som har världens näst högsta sjukvårdskostnader. Om inte det egna landstinget kan ge vården skall den ges av annat landsting eller av privat vårdgivare, ja, t.o.m. utomlands. Del är innebörden av den vårdga-

ranti som vi moderater vill införa men som socialdemokraterna i landstingen tyvärr har sagt nej till.

Kan vi vara överens om den rättigheten för patienten, herr socialminister?

I min interpellation ställde jag frågan om riksdagen kan förvänta sig förslag som snabbi åstadkommer en förbättring av vårdsituationen i landet. Ett sådant förslag är t.ex. att vårdpersonal fritt får driva eget på samma villkor som den offentliga vårdgivaren, landstinget. Det har visat sig att den personal som har gått över till privatvård stannar kvar och alt det alltid är gott om sökande till dessa tjänster, medan det, så som socialministern säger i svaret, är svårt att rekrytera men framför allt - dess värre - att behålla personal inom den offentliga vården.

Ökad konkurrens inom vården, ett ökat inslag av marknadsekonomi, är nämligen lösningen på vårdkrisen. Med en sjukvårdsförsäkring som följde patienten - enligt det moderata förslaget - skulle patienten ges valfrihet och den offentliga vården avlastas, I stället konstaterar jag- man blir knappast förvånad längre - att det socialdemokratiskt styrda Stockholms läns landsting nu vill strypa City Akuten, ett av de få alternativ som verkligen finns. Delar socialministern sjukvårdslandstingsrådets i Stockholm uppfattning att City Akutens vård är orättmätig? Jag vill gärna ha ett nekande svar på den frågan.

Socialministern har inte svarat på min fråga om en ökad samordning mellan sjukvård och socialförsäkring, som det moderata förslaget skulle innebära och som faktiskt framstående socialdemokrater varit inne på, om än i en annan tappning. Del var det förslag som i somras lades fram av socialministerns partikollega i Göteborg, Göran Johansson, liksom av landstingsrådet Gunnar Hofring. Man menade då att det var möjligt att länka sig en karensdag, och att pengarna för delta skulle kunna gå till vården. Del är inte riktigt vårt förslag, men jag blev mycket besviken över all socialdemokraterna över huvud taget inte ville ta upp diskussionen, utan genast slog igen dörren, på grund av alt facket röt till, förslås. Sjukvården och socialförsäkringen är faktiskt något av kommunicerande kärl. Det skulle vara värdefullt om det verkligen kom ett förslag i den riktning som vi moderater har angivit.

Jag vill fråga om socialministern kan tänka sig lösningar i enlighet med det moderata förslaget till sjukvårdsförsäkring, en försäkring som följer patienten, och sådana lösningar som ger ökad valfrihet för såväl patienter som vårdpersonal.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Visst finns det problem på sina håll, men det finns också rader av exempel på att sjukvården fungerar väldigt bra. Del är bara det alt om de positiva exemplen får vi sällan information via tidningarna, radio och TV, Reser man runt som jag gör, och som jag förmodar all Gullan Lindblad också gör då och då, och besöker sjukhus, vårdcentraler och andra sjukvårdsinrättningar, får man inte sällan en annan bild, som innehåller nöjda och tacksamma patienter, duktig och energisk personal samt även faktiskt ganska fantasifulla och framsynta administratörer, som gör en hel del bra insatser. Jag vill gärna säga att del även inom Stockholms läns landsting, som i den offentliga debatten ofta framställs som det största problemområdet, finns en mängd väl fungerande verksamheter. Jag skall inte på den korta lid som vi har till vårt förfogande i en interpellationsdebatt ta alltför många exempel, men några exempel för alt nyansera bilden bör väl ändå finnas med.

Sedan 1982, och det är inte lång tid, har antalet läkare i Sverige ökat med 20 %, antalet höftledsoperalioner har fördubblats, antalet gråslarroperalioner - varav flertalet numera genomförs polikliniskt - har tiodubblats, och den öppna hjärtkirurgin har också genomgått en, kan man säga, smått revolutionerande utveckling. Antalet kranskärlsoperationer har under denna tidsperiod sexdubblals.

Dessa uppgifter tycker jag vittnar om alt bilden av sjukvårdsorganisationen i Sverige som något slags stel koloss, som inte är öppen för förändringar, faktiskt inte är rättvis. Det sker förändringar inom väsentliga områden av den svenska sjukvården i mycket positiv riktning. Men, som sagt, del innebär inte att den är befriad från problem. Det är de problemen vi får arbeta med all lösa.

Det handlar inte bara om all organisera och administrera, utan del handlar naturligtvis om både organisation-administration och en känsla för vad patienterna behöver. Det är självfallet på de områden där vi har brister som vården måste rättas till i den riktningen.

Är då moderata samlingspartiets förslag, som Gullan Lindblad talar för, med ökade inslag av konkurrens och marknadsekonomi, del som i ett slag skall lösa hela den svenska sjukvårdens problem? Nej, jag tror faktiskt inte det. I del parti jag representerar har vi den grundläggande inställningen alt inom ett sådant viktigt område som sjukvården kan marknadsekonomin bara ha en marginell betydelse. Den kan finnas med i de sammanhangen på vissa avsnitt, men.den kan bara ha en marginell betydelse. Samhället måste la del grundläggande ansvaret, och del är också det som i ganska stor politisk enighet har beslutals i vårt land.

När Gullan Lindblad säger all det är socialdemokratiska ledare ute i landslingen som förhindrar all man arbetar på ett annat sätt, är del också en förenklad bild. De överenskommelser som har träffats med landstingen stöds i landstingsvärlden oftast av myckel breda majoriteter. Den senaste Dagmaröverenskommelsen har helt säkert tre partier i Landstingsförbundet bakom sig. Det är socialdemokraterna, centerns representanter och vpk;s representanter, alltså en ganska stor majoritet. Men jag tror också att man kan säga all även folkpartiet i väsentliga stycken står bakom dessa överenskommelser och de grundprinciper som skall gälla för uppbyggnaden av den svenska sjukvården.

GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Del är bra all socialministern åtminstone är medveten om problemen. Jag har inte sagt alt sjukvården är i total kris, men nog är det en uppenbar krissituation i vårt land. Det kan nog ingen bestrida. Jag kan bara säga något om köerna. Det är några exempel som helt nyligen har tagits fram av Timbro informationscentrum.

För kranskärlsoperationer får patienter vänta nära älta månader i Bohuslän, drygt sju månader i Göteborg. Åtta och en halv månaders väntetid är det för starroperationer i Värmlands län - mitt eget alltså - och nära åtta månader i Jämtland. Patienter som skall operera höftleder får vänta upp till femton månader i Sörmlands län och drygt nio månader i Östergötlands län. Vid Karolinska sjukhuset har man inte kunnat utföra höflledsoperationer på grund av bristande budgetmedel för inköp av höftproteser.

Detta är saker som figurerar titt och tätt i pressen. Jag tycker att det är mycket bra att pressen är uppmärksam och faktiskt uppmärksammar både socialministern och mig på problemen. Det ger ändå en chans alt lösa dem.

En del köer uppmärksammas mer än andra, men del finns många människor som lider lika mycket av sjukdomar som inte debatteras så ofta, I Uppsala läns landsting har man t,ex, fört en livlig debatt kring sjukdomar som främst drabbar kvinnor, t,ex. livmoderframfall och inkonlinens. Här är väntetiderna närmare ett och ett halvt år.

I mitt landsting - Värmlands - har man Sveriges längsta köer till kvinnoklinik, stod det all läsa på en löpsedel helt nyligen. Det förmäldes inte om vår förvaliningsutskotisordförande, som är socialdemokrat, denna gång också tyckte alt del var bra med köer - för det gjorde han som bekant häromåret, när de borgerliga partierna i Värmland föreslog att patienter med kranskärlsjukdomar skulle sändas till Scandinavian Heart Center i Göteborg. Köer ansåg han vara bra, för de kunde driva fram fler platser inom den offentliga vården i stället. Jag tror inte ett ögonblick all socialministern resonerar på del sättet. Men nog är det viktigt all vi debatterar detta och visar alt det finns lösningar utanför den offentliga vården.

Jag vet att del är mycket som är bra i den offentliga vården. Jag har inte bara rest runt och gjort besök, jag har jobbat på golvet som undersköterska två veckor - jag hann inte jobba två månader men skulle ha gjort del annars-i tung långvård hemma i Värmland i somras, bara för all få vela hur det ser ut i vården. Personalen vill ta ett ökat ansvar - och vill att del skall bli förändringar i riktning mot ökad decentralisering, ökat ansvarstagande osv.

Men det är en stor koloss, herr socialminister, som inte är lyhörd, och för-

Prot. 1989/90:18 ändringar sker mycket långsamt. Jag är otålig, liksom hela vårdpersonalen i

27 oktober 1989 Svea rike. Och jag är ledsen över all jag inte har fått några mer positiva för-

slag från socialministern. Men han har kanske något att komma med? Svar på interpella-

tioner och frågor Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Gullan Lindblad hänvisar till kösituationen för olika typer av operationer i olika landsting. Det är ju precis den sorlens problem som man enligt den senaste Dagmaröverenskommelsen skall angripa från landstingens sida.

Gullan Lindblad ger för all del mest negativa exempel; det finns också positiva. Men vad hon räknar upp visar ju alt man kan arbeta med dessa frågor på myckel olika sätt inom olika landsting. Vad vi vill med de resurser som nu sätts in är ju alt få ett erfarenhetsutbyte, att vi drar nytta av erfarenheterna från de platser där man inte har dessa långa kötider, all vi ser vilka åtgärder man har vidtagit där för alt bemästra kösituationen, och överför de erfarenheterna till de landsting som fortfarande har problem. Ett sådant erfarenhetsbyte kan mycket väl vara ömsesidigt. I ett landsting har man kanske klarat en typ av operationer på ett bra sätt, medan man har problem med en annan typ av operationer.

Men jag tror inte all vare sig Gullan Lindblad eller jag skall gå ut och lova att vi i ett enda slag kan klara alla uppgifter som den svenska sjukvården kan komma att ställas inför. En del av de köer som vi har nu existerar ju av den anledningen att man har gått från en situation där det inte bildades några köer därför all man inte kunde göra någonting ål vissa typer av åkommor, till en situation där den medicinska utvecklingen har gett nya förutsättningar. Då efterfrågar naturligtvis människorna den sortens sjukvård. Den typen av förändringar kommer vi alllid att successivt ställas inför. Då får vi angripa problemen efter hand som de uppstår. Det är därför som jag menar att det är fel att säga att sjukvården inte har kunnat vistat upp en hög grad av flexibilitet. I den utveckling som jag hänvisade till i del tidigare svaret handlar del alltså om fördubblingar, eller mångdubblingar, av operationsinsatserna på vissa områden inom relativt kort lid.

En annan sak som jag vill hänvisa till och som jag tror kommer alt ha stor
betydelse när del gäller alt förändra bilden av den svenska sjukvården är del
förslag från äldredelegalionen som nu är ute på remiss. Ett av syftena med
att lösa problemen med äldrevården i den riktning som äldredelegalionen
har föreslagit, är att man skall kunna klara kösituationen inom akutsjukvår
den på ett bättre sätt än man kan i dag. Vi har kanske inte ännu en klar upp
fattning i alla detaljer, för vissa frågor skall ju remissomgången svara på.
Men om man kan sälta in kraft på att driva utvecklingen i den riktning som
del i äldredelegationen ändå har varit ganska stor enighet om, kommer bil
den också inom akutsjukvården och sjukvården över huvud taget att föränd
ras ganska radikalt under de närmaste åren. Jag tror alltså att del är på den
typen av områden som vi skall sätta in krafterna. Vi kommer även i framti
den att kunna ha en sjukvårdsorganisation i Sverige som vi vid internatio
nella jämförelser kan vara stolta över. Och vi kan betrakta oss som väl jäm
förbara med de flesta andra länder när det gäller sjukvårdsorganisation, och
62 framgångsrika - kanske t,o,m, myckel framgångsrika - på vissa områden.

GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Jag är naturligtvis glad över att ni inom socialdemokratin sätter er ner och diskuterar del här, och jag vill önska er alla lycka till med de diskussionerna. Jag hoppas att ni myckel snabbt skall fånga upp de goda idéerna, för visst finns det sådana ute i vårt avlånga land. Det måste emellertid gå snabbt, eftersom det inte råder något tvivel om att sjukvården i dag kan liknas vid en sjuk patient.

Socialministern sade tidigare att den grundläggande inställningen från socialdemokratins sida är att det offentliga skall bedriva vården. Däri ligger grundfelet. Om det fanns en öppenhet och en möjlighet för vårdpersonalen, t.ex. läkare, sjuksköterskor och undersköterskor, att fritt kunna bedriva vård på samma villkor som landstinget, skulle det se helt annorlunda ut. En viss konkurrens behövs. Den skulle stimulera båda parter. Den skulle också ge valfrihet, både för patienter och för personal.

Såsom situationen ser ut i dag visar den alt Dagmaröverenskommelsen totalt har kollapsat. Vi håller nu på att diskutera den frågan i utskottet. Positionerna är där lika låsta som förut. Man har inte satt in några ytterligare insatser för vården. Del är lika ont om läkare på glesbygden som det alltid har varit. Det får man lösa med andra medel, socialministern.

Jag tror inte heller att äldreomsorgens överförande till kommunerna i sig skulle lösa några problem. Kommunerna är nog bättre skickade att ta ansvaret, eftersom de är nära dem som behöver vård och omsorg. Systemet kvarstår att patienterna själv inte kan få välja. Det system vi vill åstadkomma med vår sjukvårdsförsäkring skall inte kosta patienterna mera. Vi vill ha valfrihet. Det skulle också medföra att rader av olika alternativ skulle växa fram, medförande att konkurrensen om platserna inom den offentliga vården inte skulle bli så stor.

Vi har kunnat vara stolla över den svenska sjukvården. Eftersom jag har jobbat inom området i många år är jag naturligtvis glad över det. Tyvärr halkar vi även på det området efter mer än tidigare. Snart befinner vi oss också i botlen av den ligan, vilket jag är mycket orolig för. Det är naturligtvis därför som jag försöker få socialministern alt agera här, och jag hoppas att något skall hända. Tyvärr har jag inte fått några positiva svar, inte ens om alt vi kan vara överens om alt patienten omedelbart skall kunna få den vård han behöver och vill ha. Jag har inte heller fått något svar på hur socialministern ser på City Akuten, där en kollega till mig i dag tycker att det är beklämmande med den inställning som man har från Stockholms läns landsting.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

man alt man inte känner igen sig i den situation som beskrivningarna från Stockholmsområdet målar upp.

Som jag sade finns naturligtvis också positiva inslag i Stockholms läns sjukvård. Man har dock vissa speciella problem. Del gäller bl.a. personal-rekryteringen, som är ansträngd i Slorslockholmsområdet. Om vi skall diskutera i politiska termer är del emellertid så all del som Gullan Lindblad riktar in sin kritik emot inte är något nytt fenomen. Denna debatt har nu pågått ett antal år, och man har alltså inte lyckats lösa alla problem här i Stockholmsområdet. Men del är bara drygt ett år sedan Stockholms läns landsting styrdes av en borgerlig majoritet. Varför löste man inte problemen på den tiden, om det nu bara beror på något slags socialdemokratiska blockeringar att dessa problem uppslår? Antagligen beror det på att problemen är svårare än så. Man kan inte diskutera i så enkla politiska termer,

Gullan Lindblad säger att hela detta system, och i synnerhet Dagmaröverenskommelsen, har kollapsat. Som jag sade tidigare är moderaterna ganska ensamma om alt hävda den ståndpunkten. Det finns en bred majoritet bakom dessa överenskommelser. Del finns också - del vill jag säga än en gång - en bred majoritet bakom huvuddragen för hur den svenska sjukvården skall organiseras och vilka mål den skall vara inriktad på.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Gullan Lindblad har frågat mig vilka åtgärder jag nu ämnar företa för att minska kostnadsexplosionen inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Gullan Lindblad har också frågat när förslag kommer att framläggas för riksdagen.

De senaste årens utveckling inom sjukförsäkringen kännetecknas av en stark utgiftsökning. En betydande del av kostnadsökningen kan förklaras av fattade beslut i syfte alt skapa en bättre försäkring för alla, ökande löner och ett ökande antal sysselsatta. Den ökade efterfrågan på arbetskraft har haft det positiva med sig all personer som tidigare stått utanför arbetsmarknaden nu har berells arbete helt eller delvis. Detta har också fått den effekten alt sjukpenningulgifterna har ökat. Faktum kvarstår emellertid att den del av kostnadsökningen som inte kan förklaras med dessa faktorer visar på nödvändigheten av alt aktiva åtgärder vidtas i syfte att minska frånvaron och därmed också kostnaderna för försäkringen.

Arbetsskadeförsäkringen uppvisar en än snabbare utgiftsökning, Pä senare lid har takten i ärendeökningen avstannat något, men väntetiderna när del gäller beslut i arbelsskadeärenden är fortfarande alltför långa, trots de resursförstärkningar som har gjorts. De långa väntetiderna utgör i sig ett hin-

der i rehabiliteringsarbetet på så sätt att benägenheten all delta i rehabilitering är liten, innan beslut i arbelsskadeärendei har faltals.

Jag anser mot denna bakgrund att förändringsarbetei måste gå efter två huvudlinjer: insatser för en bättre arbetsmiljö och satsningar på tidiga reha-biliteringsålgärder.

Arbetsmiljökommissionen har i uppdrag all se över de 400000 mest utsatta arbetsplatserna. Förslag till åtgärder i syfte att minska utslagningen i arbetet och skapa en totalt sett bättre arbetsmiljö kommer alt läggas fram av kommissionen.

Jag vill också erinra om att riksdagen i våras beslutade om en tillfällig arbetsmiljöavgift. Avgiften förs till en fond, benämnd arbelslivsfonden, som skall betala utgifter för rehabiliteringsåtgärder, åtgärder för att nedbringa anställdas sjukfrånvaro och investeringar för bättre arbetsmiljö.

Även om vi lyckas förbättra arbetsmiljöerna, kommer vi också i framtiden att ha problem med långa sjukdomsfall, arbetsskador och förtidspensioneringar. Det är därför nödvändigt att förändringsarbetei inom socialförsäkringen inriktas på en mer effektiv handläggning av arbetsskade- och sjukdomsfall, så all människor kan rehabiliteras och återgå i arbete i stället för alt gå sjukskrivna långa perioder eller förtidspensioneras. Aktiva åtgärder måste prioriteras framför passiva kontantutbetalningar. Det är delta som är arbetslinjen i socialförsäkringen.

Del är också viktigt att dessa förändringar kompletteras med åtgärder i form av kontroller och attilydpåverkan, så att försäkringen inte utnyttjas på ett otillbörligt sätt.

Jag anser alt förutsättningarna är goda att lyckas i det här mycket kort beskrivna förändringsarbetei, så att fler människor får en chans all komma tillbaka till arbete och få en meningsfull sysselsättning. På delta sätt kan vi också få ner utgifterna för försäkringen samtidigt som dess finansiering förstärks genom att löneunderlaget ökar då fler människor stannar kvar i arbetslivet.

Rehabiliteringsberedningen har i sitt betänkande "Tidig och samordnad rehabilitering" lagt fram förslag som är ämnade att förbättra insatser för rehabilitering och samordningen mellan olika instanser i detta arbete. Remissinstanserna har över lag varit positiva till förslagen. Regeringen avser att förelägga riksdagen förslag om rehabilitering och en ökad betoning av arbetslinjen i socialförsäkringen under innevarande riksmöte.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Jag ber att få lacka socialministern även för detta svar. Jag upprepar i mycket samma frågor som jag ställde till socialministern den 21 mars i år, eftersom jag då inte fick något svar som jag kunde bli nöjd med. Jag är ledsen över all behöva säga att jag inte är nöjd med detta svar heller.

Jag ställde två konkreta frågor;

1. Vilka åtgärder ämnar socialministern nu företa för att minska kostnadsexplosionen inom sjuk- och arbelsskadeförsäkringarna? Förra gången lovade nämligen socialministern att återkomma efter en analys av frågan.

2. När kommer förslag alt framläggas för riksdagen?

På den första frågan har jag fått till svar ett allmänt resonemang om insat-

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

ser för en bättre arbetsmiljö och satsningar på rehabiliteringsåtgärder - i och för sig lovvärda åtgärder, men vilka förslag kommer?

På den andra frågan får jag till svar att regeringen avser att lägga fram förslag om rehabilitering. I uttalanden av socialministern i andra fora har jag kunnat läsa mig till all förslag skall presenteras successivt under vintern.

Jag hade naturligtvis väntat mig all landets socialminister skulle ha något besked att lämna här i riksdagen, när vi nu vet all sjukförsäkringsfonden går back för första gången på länge med inte mindre än 7,4 miljarder kronor och arbelsskadefonden med 9,3 miljarder! Vi vet också all hela ATP-systemet är mer eller mindre i gungning. Pengarna formligen rinner ur socialförsäkringssystemet. Riksförsäkringsverket uttrycker stor oro över socialförsäkringarnas utveckling i sin anslagsframställning. Det torde också vara bekant alt riksdagens revisorer i en rapport mer eller mindre dömt ut arbetsskadeförsäkringen, med andra ord gett samma kritik som jag har framfört här i riksdagen i tlera års lid. "Ompröva arbelsskadeförsäkringen" säger också Försäkringskasseförbundet enligt tidskriften Social försäkring i sitt senaste nummer. Men regeringen väntar passivt, eller?

Socialministern har varit något mer frispråkig vid några tillfällen tidigare. "Vi måste fråga oss om del går alt hitta syslem för all minska sjukfrånvaron och minska kostnaderna för sjukersättningarna genom att förbättra vården och genom en bättre samordning av sjukvård och sjukförsäkring" sade socialministern exempelvis vid Försäkringsanställdas förbunds kongress den 19 juni i år. När partikollegan Göran Johansson i Göteborg och Landstingsförbundels ordförande Gunnar Hofring några veckor senare föreslog att man skulle införa en karensdag och låta dessa pengar gå till vården i stället slogs dörren igen för vidare diskussion, LO röt nämligen till, och då hukar sig som bekant regeringen. Det må gälla sjukpenning eller marginalskaltesänkning! Har Stig Malm sagt sitt, blir del så.

Vid Försäkringskasseförbundets kongress i Östersund i början av den-na månad tog socialministern upp förslaget om en eventuell arbetsgivarperiod de första 14 dagarna av en sjukperiod, ett förslag som bl,a, vi moderater har lagt fram i riksdagen, I Social försäkring har jag också kunnat läsa mig till att ett försök med arbetsgivarinträde för privata arbetsgivare skall göras vid försäkringskassorna i Göteborg och Kopparberg, "Ett försök kan komma i gång så snart riksdagen hinner behandla en eventuell proposition från regeringen" står del i artikeln. Min fråga blir naturligtvis, eftersom jag inte har hittat någon sådan proposition i proposilionsförleckningen; Kommer det en sådan proposition och när? Varför detta hemlighetsmakeri med en bra sak? Är det Stig Malm som oroar igen?

Del gläder mig alt socialministern denna gång talar om kontroller och attilydpåverkan och att försäkringen inte skall utnyttjas pä ett otillbörligt sätt. Som bekant har kontrollen i flera ärs lid legal helt nere, men det finns alla skäl i världen för en effektiv kontroll. Vi måste låta människor ta ansvar. Alt mycket har gått så snett som del har gjort i de sociala välfärdssystemen beror faktiskt på att socialdemokratin har tagit bort den sunda ansvarskänslan hos människor. Staten har ordnat allt, t.o,m. ett sjukförsäkringssystem som man kan missbruka mycket lätt. Jag är inte ensam om all betvivla all vi svenskar skulle vara världens sjukaste folk och ha de flesta arbetsskadorna i världen.

trots att vi förmodligen också har de bästa arbetsmiljöerna i världen. Vid vär förra interpellationsdebatt ville inte socialministern vidkännas all del skulle förekomma missbruk av försäkringen. Även om del tidigare har varit som all svära i kyrkan att säga sådana saker högt, vet vi nu, efter en kontroll som försäkringskassan i Sundsvall gjorde helt nyligen all försäkringen missbrukas, 10% av de sjukanmälda arbetade!

Delta har föranlett Stig Malm att ryta till i LO-tidningen helt nyligen. Denna gång faktiskt på ett, enligt min uppfattning, myckel klokt sätt. Han säger; "Om siffran gäller för hela Sverige är del oerhört allvarligt," Han kräver krafttag av regeringen mot sjukskrivningsfuskel, "Missbruk hotar hela sjukförsäkringssystemet", säger han. Nu frågar jag; Tänker regeringen lyssna till Stig Malm den här gängen?

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM;

Herr talman! Vi vet ju alt det finns inånga olika orsaker till kostnadsökningarna i socialförsäkringssystemet. På flera punkter finns det förutsedda och fullt begripliga orsaker till kostnadsökningarna. En hel del av kostnadsökningarna beror på förbättringar som öppet har beslutats. Man har i de fallen varit medveten om all besluten skulle komma att innebära ökade kostnader för försäkringen,

I andra fall har kostnadsökningarna orsaker som är litet svårare all analysera. Men när det gäller de stora kostnadsökningarna vet vi alt de hänger samman med långtidssjukskrivningar. Därför tror jag alt del enda rikliga sättet att angripa problemet med kostnadsökningarna är, som jag sade i interpellationssvaret, en förbättrad rehabilitering.

Har då regeringen förhalat besluten om rehabiliteringsinsatser? Del tror jag inte att man kan hävda. Remisstiden för rehabiliteringsutredningens betänkande gick ut alldeles före sommaren, och vi håller nu på all bearbeta svaren. Vi vill naturligtvis ta hänsyn till många av de kloka synpunkter som har inkommit. Vi håller som sagt på all bearbeta svaren och har aviserat alt vi senare i vinter kommer att framlägga förslag.

Till detta har också kommit den uppgörelse som träffades alldeles innan riksdagen skildes i våras, nämligen uppgörelsen om arbetslivsfonden. Den innebär ett väsentligt resurstillskott på detta område. Tillkomsten av den fonden kan inte Gullan Lindblad eller hennes parti la åt sig äran av; del var ju en uppgörelse mellan centerpartiet och socialdemokraterna som tillskapade dessa nya resurser. Vi har alltså aviserat - vilket riksdagen för övrigt har beställt - förslag om hur den fonden skall användas samt en del andra förslag som följer av den s.k. arbetslinjen inom sjukförsäkringssystemet.

Jag tycker all vi har en mycket konstruktiv diskussion kring dessa frågor. Jag är också övertygad om all vi kommer att finna framgångslinjer för all komma till rätta med de både mänskligt och ekonomiskt svåraste problemen på delta område, nämligen långtidssjukskrivningen och vad som ofta följer i form av utslagning frän arbetsmarknaden. Det är de problemen som skall angripas. Klarar vi att lösa dem fär vi också ekonomiska effekter i sjukförsäkringssystemet.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

GULLAN LINDBLAD (m):

Herr talman! Till socialministern vill jag gärna säga all jag som moderat inte vill ta äran åt mig för ökade utgifter. Jag vill ta äran åt mig om vi kan åstadkomma besparingar. Inom socialförsäkringarna kan vi göra oerhört stora besparingar. Del handlar inte om miljoner ulan om miljarder kronor som skulle kunna användas till de rehabiliterande åtgärder som vi är överens om. De skulle även kunna kanaliseras till vården och eftersatta områden som t.ex. till de handikappade.

Vi har inte sett några som helst initiativ, faslän Sven Hulterström och jag har debatterat denna fråga ett par gånger. Jag har också debatterat med tidigare socialministrar i åratal, men ingenting händer. Pengarna bara rinner ut!

Jag anser att riksdagsmajoriteten bär skuld till de alltför höga sjukförsäk-ringskosinaderna, bl.a. genom en korltidssjukskrivningsersätlning som ger överkompensation, 1 Dagens Industri den 6 september kunde man t,ex, läsa; "När sjukdom blev lönsam ökade frånvaron 46 %," Ett av de värst drabbade förelagen är Storas finpappersbruk i Grycksbo utanför Falun, läste jag i samma artikel. Där har man nu planer på att frångå sjukförsäkringsreformen och själva betala ut sjukersättning till de anställda. Man har inlett diskussion med försäkringskassan om saken. Sedan tidigare vet vi ju att samma förhållande råder vid t.ex, SKF i Göteborg, där fackorganisationen ju menade alt "del är omoraliskt all det lönar sig bättre att vara sjukskriven än att arbeta".

Att det nya systemet för ersättning vid korttidssjukskrivning skulle medföra ökade kostnader visste vi. De borgerliga partierna gick också emot det förslaget. Vi lade fram ett annat förslag som skulle ha gynnat deltidsanställda och skiftarbeiande ulan att ha de horribla effekter som har föranlett synnerligen höga kostnader.

Att det är långtidssjukskrivningarna som drar med sig de största kostnaderna är en sanning med modifikation, 83 % av sjukförsäkringsfallen avslutas inom de första 14 dagarna. Det är alltså en relativt liten del som är läng-tidssjukfall.

Vi är dock överens om alt vi måste göra något åt långtidssjukskrivningarna, och jag hoppas att vi mycket snabbt kan få en proposition i det ärendet, herr socialminister. Jag hoppas givetvis också alt det kommer ett förslag om arbetsgivarinträde eller något liknande snart nog. Jag får väl ha viss förståelse för att det i dagens läge är svårt för socialministern att lämna besked, men jag ber: Kom snart med förslag, innan vi förlorar ytterligare miljarder!

med systemet innebär det all detta trygghetssystem i sin helhet kan komma all bli ifrågasatt. Det vore naturligtvis inte bra om så skulle bli fallet.

Också överkompensationsproblemen som har uppstått vid införandet av timsjukpenning tror jag att man ganska snart kan komma till rätta med. Jag har också följt de diskussioner som förts bl,a, vid SKF i Göteborg och som nu också förekommer på andra håll. Men till Gullan Lindblad vill jag säga alt det är bra att man försöker rätta till fel som kan ha uppstått. När jagemel-lertid kommer ut på arbetsplatserna och diskuterar dessa frågor, så är det inte Gullan Lindblads karensdagar människor efterfrågar. Det är inte den typen av försäkringslösningar som Gullan Lindblad och hennes parti står för som man efterfrågar. Människorna vill tvärtom slä vakt om del socialförsäkringssystem som vi har, men de vill all det skall fungera så bra som möjligt. Det är ju utgångspunkten.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

GULLAN LINDBLAD (m);

Herr talman! Jag har faktiskt inte föreslagit införande av några karensdagar. Jag vill påminna om alt det var två partibröder till socialministern som gjorde del.

Vi moderater har ett annat förslag, men del har socialministern kanske inte hunnit läsa på ännu. Del handlar om viss minskning av ersättningen de första månaderna av ett sjukfall under året.

Jag är väl glad över att socialministern är ute och förhör sig om vad människor vill ha. Även jag får många påringningar och brev från människor som säger; Gör någonting! De tycker nämligen att del är orimligt att så myckel pengar skall belalasut vid vad människor betraktar som rent fusk. Jaglycker inte att del är rimligt att vi har ökat del s.k. sjuktalet, dvs. antalet sjukskrivningsdagar per år och sjukpenningförsäkrad person från ca 18 dagar 1982 till ungefär 25 1/2 dag för närvarande.

Del är inte heller rimligt att företag skall tvingas anställa en tredjedel mer personal än vad de egentligen behöver, endast för att ha full styrka i arbete. Det här är horribelt!

Jag säger än en gång: Se sanningen i vitögat och gör någonting!

Överläggningen var härmed avslutad.

16 § Svar på interpellation 1989/90:16 om genetisk integritet

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Ulla Tilländer har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att skydda individens integritet vid karlläggningen av det mänskliga genomet och om regeringen avser att lägga fram en proposition med anledning av utredningen om genetisk integritet.

Som ledamot av socialutskottet torde Ulla Tilländer vid interpellationens tillkomst inte ha varit omedveten om att utskottet kallat till en hearing om just de frågor som las upp i interpellalionen.

Ulla Tilländer konstaterar själv att de här frågorna logs upp vid en frågestund i våras. Jag svarade då all eventuell lagstiftning eller annan reglering

Prot. 1989/90:18 av användning av genteknik och forskning på befruktade ägg var föremål

27 oktober 1989 för beredning inom kanslihuset. Jag förklarade också att innan förslag till

~, lagstiftning lämnas till riksdagen skulle ytterligare diskussioner om utform-

P P ningen av förslagen föras. Slutligen uttalade jag att det var min förhoppning

-' ° att en proposition skulle kunna lämnas till riksdagen under hösten 1989.

Socialutskottets hearing - som hölls den 16 oktober och där Ulla Tilländer var närvarande - var ett led i de ytterligare diskussioner som jag hänvisade till i våras. Utvecklingen på det här området går snabbi, och del påtalas i olika sammanhang att del är viktigt att en eventuell lagstiftning kommer till stånd. Samtidigt har jag sett det som angeläget att tillfälle ges att diskutera dessa svåra frågor i en bredare krets. Eftersom socialutskottets hearing inte hölls förrän i mitten av oktober har det varit en praktisk omöjlighet att lämna någon proposition till riksdagen i höst. Frågan om när proposition kan avlämnas blir beroende av resultatet av den fortsatta diskussionen,

ULLA TILLÄNDER (c);

Herr talman! Jag vill lacka socialministern för svaret på min interpellation.

Hur vi hanterar biotekniken handlar ytterst om vilken respekt vi har för livet. Det handlar om livets innersta byggstenar och om hur vi skall tillämpa den nya kunskapen. Del är som så många gånger förr; ökade kunskaper ger fantastiska möjligheter, men medför samtidigt oanade risker.

Ett projekt är igångsatt för att kartlägga de mänskliga generna, arvsmassan. Genom de kunskaper man når kan människan komma alt besegra sjukdomar och i någon mån bestämma framtiden och mänskligt liv.

Man kan i dag förändra arvsmassan. Med genteknik kan arvsanlag flyttas mellan olika organismer. Med s.k, genterapi hoppas man så småningom kunna bota genetiska sjukdomar genom att föra in "friska" gener i patienternas celler.

Insyn i den mänskliga arvsmassan och gentekniken kommer tveklöst all föra forskningen framåt. Flera av de möjligheterna får vi inte avhända oss. Men den kan alldeles uppenbart också användas till syften som vi av eliska skäl varken kan eller bör acceptera.

Den gamla erfarenheten att kunskap kan användas till både gott och ont är giltig också i dag,

I riksdagen har motioner om bioteknik förekommit sedan 1975, Många av dessa motioner antyder alt här föreligger problem som inte har fäll någon tillfredsställande lösning,

Gen-etik-kominillén, med uppdrag alt behandla genteknikens tillämpning på människor, tillsattes 1982 av den dåvarande center-folkpartiregeringen. Motivet var en insikt om att här fanns ett problemområde som borde genomlysas, där gränser borde upprättas och där kanske lagstiftning borde övervägas.

Utredningens förslag kom 1984. Mellan 1984 och 1986 skedde ingenting.
1987 meddelade regeringen all gen-eiik-kommitténs förslag bereddes inom
socialdepartementet. Våren 1989 skulle en proposition komma till riksda
gen. Den sköts till hösten 1989 och har nu åter skjutits på framliden.
70 ■ Del är inte för myckel sagt alt frågan tydligen inte har högsta prioritet i

regeringskansliet. Känslan för alt frågan är angelägen är inte större än att man utnyttjar varje förevändning för att skjuta på ett ställningstagande. Helhetsintrycket blir all del föreligger en handlingsförlamning.

Del intrycket förstärks också av den bristande substansen i svaret på min interpellation. Återigen skjuter man helt enkelt saken på framtiden. Tidigare lovade ju ändå regeringen att det skulle komma en proposition våren 1989 eller hösten 1989, men nu är också del löftet skjutet på en oviss framlid. Man lämnar inga förpliktande löften längre.

Det är uppenbart alt torflighelen i svaret också har varit besvärande för dem som har skrivit det. Det är väl det som förklarar de förnumstiga formuleringarna om att jag som ledamot i socialutskottet torde känna till den hearing som nu har förevarit. Den formuleringen är ovidkommande, men den torde avslöja en missnöjd grimas över att frågan om när departementet får ändan ur vagnen känns besvärande, särskilt som svarels innehåll är all regeringen inget svar kan ge. Det är i och för sig ett klargörande svar, och delta klargörande svar skall jag be att få tacka för.

Det är hög lid alt Sverige formulerar en strategi för hanteringen av de frågor som vi nu diskuterar. Det är nödvändigt att sätta eliska, sociala och miljömässiga ramar för användningen. Risken är annars stor att åtgärder kommer först när misstagen och gränsöverskridandena har skett.

Socialdepartementet torde inte vara helt omedvetet om att centern har lämnat en utförlig pariimolion om biotekniken, där vi ingående har motiverat våra ställningstaganden. Jag frågar återigen: När får vi veta om och när en proposition kommer?

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp);

Herr talman! Först vill jag understryka del Ulla Tilländer påpekar i sin interpellation, nämligen att del finns en risk att utvecklingen springer ifrån oss, när regeringen är så senfärdig på det här området. Det har ju faktiskt gått fem år sedan utredningen kom med sill slutbetänkande Genetisk integritet, och fortfarande väntar vi på regeringens proposition. Under de fyra år jag har suttit i riksdagen har del ständigt hetat: "Den kommer till våren" varje höst och; "Den kommer till hösten" varje vår. Nu har vi som bekant höst, och därför har varianten "Den kommer till våren" gällt tills i dag. Vad som gäller nu känner jag stor oro och osäkerhet om efter detta interpellationssvar.

Tre gånger har riksdagen begärt av regeringen alt få en samlad redovisning av de etiska frågorna i samband med livets början, och detta har getts regeringen till känna i allt oiåligare formuleringar, men ulan effekt.

Om del man skall besluta om redan är ett faktum och hunnit utvecklas till en praxis, är risken stor att man anpassar sig till den situation som redan råder och försöker göra det bästa möjliga av den. Del var fallet när riksdagen äntligen skulle besluta om provrörsbefruktning. Metoden tillämpades redan på ett tiotal ställen och 5000 stod i kö för behandling, när vi skulle ta ställning till om verksamheten över huvud skulle bedrivas. I det läget ansåg riksdagens majoritet sig tvingad att la ett delbeslul,som band upp de framtida ställningstagandena på ett olyckligt sätt. Man beslutade bl.a. om att forskning skulle tillåtas på livet i vardande och på djupfrysning av befruktade ägg. Jag

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

och flera med mig gick emot det beslutet, eftersom vi ansåg det vara viktigare ined en helhetssyn på de etiska frågorna i livets början, som ju som sagt hade begärts från riksdagen.

Medan vi vänlat på del stora, samlande grepp som riksdagen begärt, har delbeslut tagits som gör all det så småningom nästan ingenting återstår att besluta om, när del förväntade samlande greppet skall las.

Det finns en uppenbar risk att diagnostiken av människans arvsmassa kan få en olycklig inriktning och att forskningen kommer att tillämpas pä ett olyckligt sätt. Den personliga integriteten och människovärdet kan hotas av långtgående undersökningar av människors gener. Men kunskapen kan också användas i livets tjänst.

Det är vi människor som avgör om vi skall välja en användning som är god eller ond. Vi i folkpartiet anser att del vore fel alt stoppa den biotekniska utvecklingen. Vi tror all riskerna gär alt hanlera genom etiska normer, utbildning och lagstiftning. Vi måste som politiker la vårt ansvar när det gäller den här tekniken, Utvecklingen måste styras utifrån principen om människovärdets okränkbarhei och rätten till personlig integritet.

Delta är svåra frågor, och man kan ha förståelse för att det finns en viss beslutsångest. Men del är inte rimligt alt regeringen skall tveka år efter år medan utvecklingen springer ifrån oss.

Socialminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Eftersom Ulla Tilländer i sin interpellation i första hand frågade om när regeringen avser att lägga fram förslag i de här frågorna, skall jag inte vid detta tillfälle gå in i den i och för sig utomordentligt vikliga diskussionen om vilka normer och regler som skall gälla för genteknikens användning framöver. Jag uppehåller mig vid anledningen till alt en proposition inte har avlämnats.

Jag kan inte på samma sätt som Ulla Tilländer och Ingrid Ronne-Björkqvist överblicka den här frågans behandling under ett antal år, I våras fanns del inom socialdepartementet ett förslag till lagrådsremiss under utarbetande. Detta förslag grundade sig på, som här redan har konstaterats, ett uttalande från riksdagen med begäran om en samlad redovisning av dessa frågor. Eftersom, del fanns ett riksdagsutialande vände jag mig till socialutskottet och sade; Motsvarar del här den redovisning ni i socialutskottet åsyftade när ni fattade beslutet och framställde er begäran till regeringen? I annat fall måste vi kanske komplettera materialet i vissa avseenden. Del är möjligt att del är en smula okonventionellt att man gör på del här sättet, men jag tror inte att del är helt ovanligt.

Självfallet ställdes frågan med fullständigt bevarande av den ordning som gäller, nämligen att del är regeringens ansvar all i slutänden framlägga propositionen. Men eftersom detta var en riksdagsbeställning kunde det vara bra med en sådan kontakt under hand.

Svaret på frågan blev att man inom partigrupperna i socialutskottet hade kommit överens om att ordna några utfrågningar med experter och alt det var bra om man tog den tid i anspråk som behövdes för att göra detta. Jag blir därför förvånad när Ulla Tilländer nu kommer med sin fråga. Orsaken till fördröjningen är alt socialutskottet har bett om tid för alt anordna sina

ULLA TILLÄNDER (c):

Herr talman! Nog måste ändå socialministern nu kunna svara på frågan, när en proposition kommer. Visserligen skall den här frågan återigen diskuteras mellan partigrupperna. Men får vi något nytt material till dess, eller är det samma förslag som vi diskuterade i våras, samma lagrådsremiss och samma innehåll?

Det var flera av oss ledamöter i utskottet som framförde ganska allvarlig kritik på flera punkter mot det förslag som var framlagt. Eftersom motiveringen till varför propositionen har dröjt är att en utfrågning skulle hållas, finns det anledning alt nu ställa frågan; Får vi något ytterligare material, eller är också nästa sammankomst ännu en anledning att skjuta hela frågan på framtiden?

Statsrådet avslutar sitt interpellationssvar med att säga: "Frågan om när proposition kan avlämnas blir beroende av resultatet av den fortsatta diskussionen," Det är faktiskt litet vagt formulerat. Som jag tidigare sade är interpellationssvaret ytterst innehållslöst. Diskussionerna på delta område kommer, såvitt jag förstår, inte att upphöra.

Vi i centerpartiet vill för vår del få en lagstiftning på del här området. Vi tycker att det är bättre att på detta känsliga område ha en lagstiftning som kan jämkas och ändras efter hand. Det finns annars en risk för att del blir ett ingenmansland där risken för godtycke är uppenbar. Vi är övertygade om alt det är av allmänintresse att något sker och alt det sker snart.

Jag vet inte om socialministern har läst den omfattande partimotion som vi i centerpartiet har väckt under detta år. Den har varit efterfrågad av många. Jag kan rekommendera den till läsning. Men jag vill ändå ha ett svar på min fråga: När kan vi vänta oss en proposition? Visserligen hade vi en utfrågning i utskottet, till vilken socialministern också hänvisade, men under den framkom principiellt inget nytt.

Prot. 1989/90:18 behandling. Vi har velat, som jag tidigare sade, respektera utskottets önske-

27 oktober 1989 mål om att inhämta expertkunskaper, innan diskussionen kunde slutföras.

~ Jag tycker inte detta är så märkligt. Sedan de här frågorna tidigare diskute-

P P ratshar det bl,a. tillkommit ytterligare ett parti i riksdagen som också, såvitt

° jag förstår, är intresserat av de här frågorna. Jag tror inte att alla är lika miss-

nöjda med att man har fått det här rådrummet till att föra ytterligare diskussioner.

ULLA TILLÄNDER (c);

Herr talman! Man kan konstatera alt del interpellationssvar som jag fick inte alls skapar någon klarhet i frågan om när eller om en proposition kommer. Frågan om när en proposition kan avlämnas blir beroende av resultatet av den fortsatta diskussionen.

Det finns en växande opinion ute i landet som besviket konstaterar att regeringen har slagit in på något av en laisser-faire-politik på det här området. Det finns en risk med delta. Del är genomgående så, att lagstiftning kommer alldeles för sent på svåra områden. Utvecklingen får ofta skena i väg helt okontrollerbarl, vilket man sedan beklagar i efterhand.

Vi i utskottet har upplevt; vilket också Ingrid Ronne-Björkqvist har redogjort för här, alt fördröjningen har skett helt medvetet från regeringens sida. Jag beklagar långhalandet i denna fråga. Detta är svåra frågor, och man måste komma fram till en lösning.

Jag hade hoppats på, och jag hoppas fortfarande, all del socialdemokratiska partiet skulle kunna vara en kraft inom politiken som kunde vara med och värna om livels innersta väsen och slå vakt om del ogripbara. En humanistisk människosyn kräver att man också på det här området slår vakt om den mänskliga integriteten.

Överläggningen var härmed avslutad,

17 § Svar på interpellation 1989/90:3 om förekomsten av åsiktsregistrering riktad mot freds- och miljörörelsen

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON;

Herr talman! Per Gahrton har ställt några frågor till mig, grundade på föreställningar om säkerhetspolisens intresse för bl,a. miljörörelsen och miljöpartiet de gröna,

Per Gahrton hänvisar i sin interpellation till tidningsuppgifter om alt säkerhetspolisen skulle ha spionerat på freds- och miljörörelsen. Han har frågat om tidningsuppgifterna är rikliga,

I nära anslutning till all de här uppgifterna framfördes i massmedierna
hade jag ett sammanträffande med företrädare för Svenska freds- och skilje
domsföreningen, som var den organisation som påstods ha stått i centrum
för säkerhetspolisens intresse. Jag förklarade då alt säkerhetspolisen inte
ägnar - eller har ägnat - någon särskild uppmärksamhet ål Svenska freds-
och skiljedomsföreningen. Jag har därefter i annat sammanhang lämnat
74 motsvarande uppgifter till en annan fredsorganisalion och till en miljöorga-

nisation. Och jag kan här nu säga till Per Gahrton att säkerhetspolisen inte riktar, eller har riktat, någon särskild uppmärksamhet mot miljörörelsen eller mot det parti som Per Gahrton tillhör,

I varas svarade jag på en interpellation av bl,a, Per Gahrton som rörde säkerhetspolisens verksamhet. Jag redogjorde dä för vad som gäller om säkerhetspolisens informationsinhämlning och i fråga om säkerhetspolisens register. Jag vill därför nu inte pä nytt gå igenom den saken. Jag vill här bara erinra Per Gahrton om att den parlamentariskt sammansatta säpokommiltén för närvarande arbetar med frågor som rör säkerhetspolisens register. Att i det läget - som Per Gahrton önskar - tillsätta en särskild medborgarkommis-sion för alt granska säkerhetspolisens register anser jag inte vara meningsfullt. Jag kan här tillägga alt justitiekanslern (JK) inom kort kommer alt för regeringen redovisa sitt uppdrag att utreda om otillåten åsiktsregistrering förekommit hos säkerhetspolisen efter år 1969,

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

PER GAHRTON (mp):

Herr talman! Jag lackar för ett svar som vid första påseende i ett avseende kan lyckas kategoriskt välgörande och slutgiltigt. Civilministern fastslår att säkerhetspolisen inte ägnar eller har ägnat någon särskild uppmärksamhet åt Svenska freds- och skiljedomsföreningen, ej heller åt ytterligare en icke namngiven freds- och en icke namngiven miljöorganisation, ej heller ål miljörörelsen eller miljöpartiet de gröna. Något motsvarande löfte angående min person avges dock icke, vilket jag noterar. Men för freds- och miljörörelsen i allmänhet och miljöpartiet i synnerhet skulle alltså gälla alt någon sä-pouppmärksamhel aldrig har funnits. Det betyder alltså att inte bara DN:s och andra mediers reportrar har farit med osanning. Det skulle betyda att också säpos nye chef har farit med osanning, när han i Dagens Nyheter den 21 september ger en helt annan bild än vad polisministern gör. Del ställs för-Ijande fråga med anledning av DN;s egna reportage om säpogranskning av freds- och miljörörelsen: År del här ett arbete som säpo tänker fortsätta med?

Säpochefen Mals Börjesson svarar: Ja, även om del just nu inte är lika påkallat som under vissa tidigare perioder.

Jag vill fråga; Hur kan både civilministern och Mats Börjesson tala sanning samtidigt?

Säpochefen fortsätter därefter och utvecklar en sorls principiell ursäkt för kontinuerlig bevakning av miljö- och fredsrörelsen. Han säger; Både freds-och miljörörelsen borde känna tacksamhet mot säpo för alt vi ser till alt de inte utsätts för infiltration. De kanske inte själva har så lätt all upptäcka del. Han säger också; Del är ju så alt när det dyker upp en ny företeelse i samhället är det säpos uppgift all få grepp om den, är det en helt O.K. organisation?

Jag vill därför fråga:

Anser statsrådet all freds- och miljörörelsen bör känna tacksamhet mot säpo för alt säpo infiltrerar den och registrerar dess medlemmar? Anser statsrådet alt det är säpos uppgift all regelmässigt kontrollera nya ideella organisationer och kolla om de är O.K.? Borde del inte i så fall ske öppet? Borde det inte i så fall läggas fram en proposition i riksdagen om all alla nya

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

organisationer och partier skall registreras och godkännas av säpo, precis som det har varit i öststaterna, i varje fall tidigare?

Slutligen, civilministern hänvisar till den parlamentariska säpokommiltén. Men den är inte parlamentarisk. Miljöpartiet har vägrats medverka. Man undrar varför. Det har förekommit uppgifter om att man inom säpokommittén avser alt göra da capo på Carl Lidboms bravad, nämligen all granska ett antal säpoakter. I princip anser jag all ett antal människor med brett förtroende faktiskt skulle göra del. De skulle gå igenom alla personakler hos säpo och rensa ut all ovidkommande bråte. Men frågan är ju; Vem skall göra det? Vem i det svenska samhället har ett sådant förtroende att vederbörande är lämplig? Det kan inte gärna vara yrkespolitiker i alla falt. Del är just därför man har haft medborgarkommissioner när del gäller Ebbeaffären och vapenexporten. Här handlar det om register som uppenbarligen innehåller akter om aktiva riksdagsledamöter, bl.a. mig.

Häromdagen råkade jag i ett annat sammanhang prata om denna sak med några socialdemokratiska riksdagsledamöter. De skrattade då och påstod all de var avundsjuka på mig över min säporegislrering. Bara betydelsefulla personer är säporegislrerade, sade de.

Herr talman, trots partipolitisk verksamhet sedan femtonärs ålder har det faktiskt aldrig fallit mig in alt en säporegistrering skulle vara en fjäder i halten. Jag byter gärna med någon socialdemokrat som tycker sig orättvist dömd till att vara doldis i politiken. I säpos akter finns - det har ju Carl Lidbom redovisat - alla sorters uppgifter, privata och lögnaktiga rykten och fakta huller om buller. Om nu inte regeringen vill låta en opartisk och oväldig medborgarkommission gallra i säpos register, måste jag ju utgå ifrån, alt om det i framtiden kommer ut ofördelaktigt skvaller om mig eller andra miljöpartister eller miljö- och fredsvänner, är källan de av den socialdemokratiska regeringen kontrollerade säporegistren. Eller hur?

Kan polisministern ge mig någon saklig och handfast anledning att inte göra den slutledningen, om del i fortsättningen skulle läcka ut en rad hel-eller halvsnaskiga uppgifter om miljöpartister.

Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Herr talman! Det som självfallet kan ligga bakom artiklar av det slag som Per Gahrton åberopar är alt det finns individer som säkerhetspolisen kan ha intresse för av andra skäl än att de är intresserade av miljön eller freden, som vi väl alla i det svenska samhället är intresserade för. Jag tycker Per Gahrton går för långt, om han vill ta ansvar för alla individer som deltar i en demonstration eller en agitation för fred eller miljö. Del tror jag också förklarar att jag kan uttrycka mig så som jag gör och att säpochefen kan uttrycka sig som han gör i den intervjun. Det här synsättet har i varje fall representanter för den svenska fredsrörelsen. Freds- och skiljedomsföreningen, förståelse för. De menar t.o.m. att det kan vara till skydd för organisationen att inte riskera att bli infiltrerad av personer som kan ha sådant intresse. Del fick jag klart för mig när jag träffade en representant för dem.

Registrering är en fråga som ligger i säpokommiltén. Därför finns det ingen anledning för mig alt gå in och diskutera detaljer i denna fråga. De har fått den uppgiften. De skall göra en noggrann genomgång. De har alla

möjligheter att diskutera om den kontroll som finns i dag till följd av att vi har en parlamentariskt sammansatt rikspolisstyrelse är tillräcklig eller om andra former bör diskuteras, t.ex. en särskild registernämnd, som har diskuterats i sammanhanget. Det står dem fritt, och jag tycker inte alt det finns anledning att nu diskutera vilket som är bäst, I varje fall har jag ingen anledning att göra del.

Ån en gång vill jag säga till Per Gahrton angående registrering av personer; Jag har försökt att förklara delta i en debatt i riksdagen i maj, och jag har gjort det i form av ett öppet brevsvar på en artikel som Per Gahrton skrev i en tidning. Det svaret gäller fortfarande.

Man måste ha klart för sig alt den information som säkerhetspolisen får från olika källor är av mycket skiftande art. Informationen registreras inte som brottsmisstanke eller liknande. Det är inte vanhedrande att det inkommer en uppgift till säkerhetspolisen. Jag har tidigare förklarat all det kan gälla t.ex. ett hot mot en individ. Hotet blir därför registrerat på den individen. Jag tror att det ligger i allas vårt intresse all man i så fall har en bevakning av den arten hos säkerhetspolisen. Det kan gälla att man träffar representanter för främmande makt som man av andra skäl har anledning alt hålla sig orienterad om. Delta gäller med säkerhet mig, eftersom jag träffar andra ganska flitigt, och det är inget vanhedrande i detta.

De som bidrar till denna ryktesflora, Per Gahrton, är sådana som liksom ni vill sälla ett likhetstecken mellan en eventuell registrering av personer och något konstigt, skumt, misstänksamt eller något annat. Registret är ett ar-belsregister som innehåller olika typer av uppgifter och har ingenting alt göra med frågan om huruvida man är en hederlig eller oförvitlig person eller inte.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

PER GAHRTON (mp);

Herr talman! Det är inget som helst fel på mina fattningsgåvor. Jag har förstått precis alla de besked civilministern har givit. Jag har dragit samma slutsats som Göteborgsposten gjorde den 23 juni när man skrev all regeringens besked i ärendet innebär att en person i praktiken saknar möjligheter att bemöta eventuella felaktiga påståenden eller missförstånd i hemliga register. Det är precis så det är.

Om jag eller någon annan är registrerad för alt bli skyddad, varför får jag då inte besked för min egen skull? Varför skall denna välvilliga övervakning av mig och andra ske utan alt vi blir informerade? Däremot skall mina partipolitiska motståndare ha tillgång till den informationen, som kan vara sann eller falsk. Det kan vara lösa rykten och skvaller blandade med faktiska uppgifter. Vissa av mina partipolitiska motståndare har då tillgång till dessa uppgifter under skepnad av att vara säpoutredare eller medlem av en säpokom-milié. Men själv får jag inte se vad del är som så välvilligt görs för mig. Del gäller inte bara mig, utan det gäller alla dessa personer som skulle kunna vara utsatta för detsamma.

Jag begriper mycket väl vad del är för ekvation civilministern vill ställa upp, men jag accepterar icke slutsatsen och resultatet av ekvationen.

Sedan har vi frågan om motsättningen mellan vad civilministern säger och vad säpochefen säger. Här kommer alltså civilministern med kategoriska be-

Prot, 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

sked om att det aldrig har och all del inte kommer alt bli fråga om någon särskild uppmärksamhet från säpos sida när det gäller en mängd organisationer! Men då påpekar jag all säpochefen har sagt något helt annat. Då kommer dessa formuleringar - de som Sven Lindkvist i Dagens Nyheter kallade för snorhala. Man försöker att få absolut motstridiga yttranden att gå ihop. Men de går ju inte ihop! Del går inte ihop när civilministern försöker säga alt del av helt andra skäl kan gälla vissa personer i rörelsen. Men så var inte civilministerns kategoriska besked. Beskedet var all dessa organisationer över huvud tagel inte ägnas denna uppmärksamhet. Men säpochefen säger motsatsen.

Enligt Dagens Nyheter den 23 augusti sade en anonym säpokälla alt läget en dag kan skärpas, så att de uppgifter kanske behövs som säpo har samlat på sig om miljöfolkel.

Jag har också kontakter med miljörörelsen och fredsrörelsen. Om civilministern har tolkat del som att de är nöjda med sakernas tillstånd har han tolkat del hela fel.

Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1989/90:13 Fortsatt giltighet av 1952 års ivångsmedelslag

1989/90:25 Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1989/90

1989/90:34 Ändringar i försäkringsrörelselagen, m.m.

1989/90:35 Överenskommelse mellan de nordiska länderna om folkbokföring

1989/90:36 Ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, m.m, (EG-delegaiion)

1989/90:41 Kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer

1989/90:43 Kapitalkravel i banker och andra kreditinstitut

Skrivelse Prot. 1989/90:18

1989/90:45 Ett nytt avgiftssystem inom livsmedelskontrollen 27 oktober 1989

„ , „ , Svar på interpella-

Redogorelserna ' \

1989/90:3 Fullmäktiges i riksgäldskonloret förvaltningsberättelse för budget- *

året 1988/89 1989/90:5 Riksdagens förvaltningskontors berättelse för verksamhetsåret

1988/89 1989/90:12 Från svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska

(rådgivande) församling

Motionerna

med anledning av prop. 1989/90:15 om fortsall kreditpolilisk lagstifining 1989/90;Fi3 av Lars Tobisson m.fl. (m) 1989/90;Fi4 av Allan Ekström (m) 1989/90:Fi5 av Gunnar Björk m.fl. (c) 1989/90;Fi6 av Anne Wibble m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1989/90:9 om arméns utveckling och totalförsvarets

planeringssystem, m.m. 1989/90;Föl av Stina Gustavsson m.fl. (c)

1989/90:Fö2 av förste vice talman Ingegerd Troedsson m,fl. (m,fp,c) 1989/90:Fö3 av Ingrid Andersson m,fl, (s) 1989/90;Fö4 av Hakan Strömberg m.fl. (s) 1989/90:Fö5 av Kjell Nilsson m.fl. (s) 1989/90;Fö6 av Helge Hagberg (s) 1989/90:Fö7 av Jan Hyttring och Kjell Ericsson (båda c) 1989/90;Fö8 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp) 1989/90;Fö9 av Ylva Annersledl (fp) 1989/90;FölO av Cari Bildt m.fl. (m) 1989/90;Föll av Bengt Harding Olson (fp)

1989/90:Föl2 av Charlotte Branting och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp)
1989/90;Föl3 av Isa Halvarsson (fp)
1989/90;Föl4 av Sigge Godin (fp)
1989/90:Föl5 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
1989/90;Föl6 av Lennart Nilsson m.fl. (s,m,fp,c,vpk,mp)
1989/90;Föl7 av Inger Schöriing m.fl. (mp)
1989/90;Föl8 av Eva Björne och Martin Olsson (m,c)
1989/90;Föl9 av Anders Svärd och Kari-Erik Persson (c,vpk)
1989/90:Fö20 av Wiggo Komsledt och Bo Lundgren (båda m)
1989/90;Fö21 av Margareta Hemmingsson (s)
1989/90;Fö22 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m)
1989/90;Fö23 av Gunhild Bolander m.fl. (c)
1989/90;Fö24 av Ingbritt Irhammar (c) 79

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

1989/90:Fö2,5 av Anders G Högmark m.fl. (m) 1989/90;Fö26 av Torgny Larsson (s) 1989/90;Fö27 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Skatteutskottets betänkanden 1989/90;SkU4 Företagsbeskattning 1989/90;SkU7 Jordbruksbeskatlning 1989/90;SkU8 Miljöavgifter m.m.

Juslitieulskotlets betänkande 1989/90;JuUl Rätlegångsgudsljänst

Försvarsutskottets betänkanden 1989/90;FöUl Vaxholms fästning 1989/90:FöU2 Katastrofpsykiatrisk beredskap

Jordbruksutskottets betänkande 1989/90;JoU3 Kemikaliekontroll m.m.

Näringsutskottels betänkande 1989/90;NU1 Kollekliv sakförsäkring

20 § Meddelande om interpellation

Meddelades att följande interpellation framställts

den 26 oktober

1989/90:39 av Carl Frick (mp) till utrikesministern om en aktiv svensk nedrustningspolitik;

Under det senaste året, för att inte säga den senaste tiden, har förändringarna i vår omedelbara omvärld varit mycket stora. Vi ser hur glasnost och perestrojka sprider sig snabbt i snart sagt alla östeuropeiska stater. De få som nu återstår kommer säkert snart i gång som en följd av det massiva folkliga trycket.

Samtidigt pågår i Wien förhandlingar om neddragningar av de konventionella styrkorna i Centraleuropa. Dessa förhandlingar ser ut all bli utomordentligt framgångsrika. Speciellt intressant är det alt förhandlingar som är komplicerade kan bedrivas med sådan snabbhet. Det tyder på ett genuint intresse från de båda blockens sidor, Pershing 2-raketerna håller på att demonleras.

En av orsakerna till att arbetet går snabbt anses vara alt man nu kommit till insikt om att hög och ökande ruslningsnivå är förödande för ländernas ekonomier. De länder som förlorade del senaste stora kriget har nu fäll en stor ekonomisk makt och ett av skälen kan vara att de inte har förbrukat sä mycket kapital och mental förmåga på förstörelsevapen som de gamla krigs-vinnande staterna.

Till detta kommer den ökande insikten om de gemensamma problemen med den accelererande miljöförstöringen i alla industriländer och alt det kommer alt fordras mycket stora mänskliga och ekonomiska insatser för att komma till rätta med den.

Sverige står nu inför situationen att inom kort fatta avgörande försvarspolitiska beslut som kommer all låsa vårt handlande för en lång tid framöver. Det är då av största vikt alt våra beslut står i samklang med de strömningar som nu råder. Det är framfört allt viktigt att vi genom en aktiv nedrustningspolitik bidrar till att utvecklingen mot allmän nedrustning påskyndas. Att Sverige ensamt skulle vara mäktigt att göra detta är osannolikt och kanske omöjligt. Bättre vore att vi förband oss alt successivt minska våra rustningar i utbyte mot specificerade neddragningar i rustningarna från samtliga av våra grannländer; Norge, Danmark, Västtyskland (NATO) och Finland samt Sovjetunionen, Polen och Östtyskland (WP), I ett sådant arbete bör det ingå alt göra Norden till en kärnvapenfri zon, antingen direkt eller i en förlängning som inte ligger långt borta i tiden. I ett sådant arbete måste rimligen också ingå att vi inte tar emot kärnvapenbestyckade fartyg och all de som inte är villiga alt tala om fakta inte är välkomna att sända fartyg.

Jag anser att ett samlat nedrustningsarbele i vårt närområde skulle innebära ett aktivt stöd för de förändringar som vi ser hos våra grannar i öster och en möjlighet alt kunna frigöra mentala krafter och ekonomiska resurser för att komma till rätta med miljöproblemen i hela vårt närområde. Rent kortsiktigt egoistiskt skulle ett sådant arbete skapa fantastiska möjligheter för svenskt tekniskt kunnande att finna marknader i våra grannländer.

Jag vill fråga utrikesministern om han skulle kunna sammankalla en konferens med de ovan nämnda staterna och miliiärpakierna för att på allvar försöka förhandla fram en bindande överenskommelse om nedrustning i vårt närområde som en förberedelse till att vi i Sverige också skulle kunna delta i del faktiska nedrustningsarbetet.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

O 18 kvinnor i Kiruna och 10-12 personer i Enskede, varav cirka hälften är

synskadade, blir utan arbete, # synskadades eget inflytande över en verksamhet som i hög grad berör

dem minskas radikalt, O en under åtskilliga år uppbyggd kompetens blir oanvändbar.

Talboks- och punktskriftsbiblioleket hänvisar till att man följer upphandlingsförordningen genom detta förfarande. Detta är en uppfattning som i hög grad är diskutabel, dä del vid beslut i upphandlingsärenden i vissa fall kan finnas skäl att lägga bl.a. sysselsältningspolitiska bedömningar som grund för beslut. Så har uppenbarligen inte skett.

Eftersom rimlig hänsyn inte synes ha tagils till sysselsältningspolitiska skäl, gjorda statliga investeringar, möjligheten att bereda handikappade sysselsättning och de synskadades räll till inflytande över produktionen när beslut fallats om denna upphandling, vill jag fråga utbildningsministern om han avser att vidta några åtgärder.

den 26 oktober

1989/90:153 av Stina Eliasson (c) till justitieministern om gatuvåldet:

Nu vill vi inte vara med om en sådan här helg till!

Den senaste tiden har flera meningslösa våldshändelser inträffat. Några exempel kan nämnas. En 16-årig pojke har brutalt mördats genom alt få halsen avskuren. En kvinna våldtogs mitt i centrala Stockholm. En gravid kvinna har fått mottaga sparkar i magen. Ungdomsgäng har härjat med knivar och andra vapen runt om i stan, och flera misshandelsfall har rapporterats.

Det oprovocerade våldet, främst gatuvåldet, börjar få orimliga proportioner. Allt fler människor känner all nu måste något hända som gör slut på det. Rädslan får aldrig leda till att vi accepterar våldet och låter del ta överhand.

Med anledning av den senaste lidens alltmer upprörande våld vill jag ställa följande fråga till justitieministern:

Vilka snabba och konkreta förslag på åtgärder för att komma till rätta med våldet ämnar regeringen komma med?

1989/90:154 av Margitta Edgren (fp) till socialministern om ökade vårdresurser för unga kvinnor som lider av anorexia eller bulimia;

Anorexia/självsvält och bulimia/helsätning är två sjukdomar som ökar starkt i hela västvärlden. Båda drabbar i första hand yngre kvinnor. Man räknar utifrån internationella undersökningar med att 3-5 % av alla unga kvinnor i Sverige lider av en eller båda sjukdomarna. Dessa siffror innebär alt del kan röra sig om totalt 45 000, De siffror som finns frän Sverige är ur Sten Theanders undersökning. Efter 16 års uppföljning visar han på att dödligheten var 12,8 % och nu, efter minst 30 år, är dödligheten 18 %,

För närvarande bedrivs vård av dessa sjukdomar i Uppsala - 4 slulenvård-platser. Lund har 19 platser för slulenvård och 6 för dagvård. Öppenvård finns vid många psykiatriska mottagningar, men köerna är långa. Det finns

ett stort och växande behov av anorexia-/bulimiavård i landet. Jag menar alt problemet är allvarligt och inte tillräckligt uppmärksammat i vårddebatten och vill därför fråga socialministern, om han delar min oro över vad som händer så mänga av landels unga människor, till 80 % kvinnor, och vad han i så fall gör eller ämnar göra.

Vilka åtgärder är socialministern beredd att vidta med anledning av att vårdresurserna för unga kvinnor med anorexia/bulimia är helt otillräckliga?

1989/90:155 av Nic Grönvall (m) till industriministern om utländska förvärv av svenska företag;

Generaldirektör Sten Niklasson har lagt fram utredningen SOU 1989:37
"Utländska förvärv av svenska företag" vari det anförs; "Om del anses ange
lägel alt genom åtaganden skydda väsentliga allmänna intressen från nega
tiva konsekvenser av utländska förvärv, bör översynen inriktas på meto
der att individualisera och precisera åtagandena såvitt gäller omfattning och

giltighetstid,- Flera skäl talar för all åtaganden bör komma i fråga endast

i fall, där svenska allmänna intressen uppenbart påverkas av förvärvet, och där de negativa konsekvenserna för sådana intressen är klart identifierbara," Vidare angavs att tidsgränser bör övervägas för tillslåndsmyndighetens behandling.

Avser industriministern all framlägga lagförslag i överensstämmelse med utredningens förslag?

1989/90:156 av Wiggo Komstedt (m) till justitieministern om tillhandahållandet av personhga tillhörigheter vid frigivning från fängelse:

En person grips och döms till fängelse för grov misshandel. Vid gripandet bär han en stor slaktarkniv. Vid frigivandet får han tillbaka sina personliga tillhörigheter, där ingår även slaktarkniven som använts vid misshandeln.

Samma sak gäller inbrottstjuvar som får tillbaka kofölter och dyrkar som de vid gripandet bar på sig.

Våldsmän och tjuvar skickas således - enligt nu gällande lagstiftning - rakt ut i samhället fullt utrustade för nya brott.

Anser statsrådet denna lagstiftning vara tillfredsställande? Om inte, vad avser statsrådet vidta för åtgärder?

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

1989/90:158 av Sten Andersson i Malmö (m) till utrikesministern om tillämpningen av bestämmelserna om visumtvång i vissa fall:

Regeringen har beslutat alt fr,o,m. den 1 oktober 1989 kräva visum för inresa till Sverige av bulgariska medborgare. Trots detta har ett stort antal bulgarer kommit hit via Östtyskland, som tydligen medvetet struntar i vad som gäller.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta med anledning av alt Östtyskland låter bulgarer resa till Sverige via Östtyskland, trots alt visumtvång till Sverige gäller för bulgariska medborgare?

1989/90:159 av Göran Åstrand (m) till statsrådet Maj-Lis Lööw om möjligheten för sovjetiska medborgare att besöka släktingar i Sverige:

De senaste åren har fler sovjetiska medborgare erhållit möjlighet att besöka svenska släktingar och vänner. Inte minst mot bakgrund av den rörelse i riktning mot frigörelse som pågår i den baltiska delen av Sovjet är denna möjlighet till besök i demokratierna i Västeuropa av mycket stort värde. Det synes nu vara uppenbart att invandrarverket inte längre ger sådant besöksvi-sum.

Är detta riktigt? Vad är skälen till och motiven för en sådan åtgärd?

1989/90:160 av Rune Backlund (c) till socialministern om åtgärder mot missbruk av sjukförsäkringen;

En undersökning som nyligen genomfördes av försäkringskassan i Sundsvall visade alt hela 10 % av dem som var sjukskrivna i själva verket jobbade. Om denna siffra kan anses gälla hela landet innebär del alt det årligen betalas ut mycket stora summor inom sjukförsäkringen på felaktiga grunder

Vilka åtgärder tänker socialministern vidta för alt förhindra att sjukförsäkringen missbrukas på detta sätt?

den 27 oktober

1989/90:161 av Mc Grönvall (m) till statsrådet Anita Gradin om underrättelsen till GATT om svenska jordbrukssubventioner:

Den svenska regeringen skall under oktober månad nolifiera GATT om de subventioner som skall utgå till det svenska jordbruket under 1990. Mot bakgrund av det nyligen offentliggjorda förslaget från den livsmedelspolitiska arbetsgruppen och de särmeningar som redovisats från vissa riksdagspartiers representanter vill jag därför fråga statsrådet vad regeringen avser alt nolifiera GATT.

Eftersom många ideella föreningar, exempelvis handikapporganisationer, baserar sin verksamhet på anslag, så innebär miljöfondsavgifien en belastning pä den ideella föreningens ofta knappa ekonomi. Risken finns all den ekonomiska belastningen kan leda till personalnedskärningar. Detta var väl knappast meningen med miljöfondsavgiften?

Har finansministern för avsikt att föreslå en ändring när det gäller ideella organisationer vad beträffar miljöavgiften?

1989/90:163 av Mats Lindberg (s) till kommunikationsministern om reglerna för användning av dubbdäck;

Kommunikationsminister Georg Andersson har i ett uttalande i A-pressen deklarerat att han inte vill föreslå ändringar i lagstiftning när det gäller att använda dubbar i däcken före den 1 november.

Skillnaderna i klimatet i norra och södra Sverige är avsevärda. Därför bör dubbäck kunna användas i norra Sverige under en längre lid av året än i landets övriga delar.

Del är helt oacceptabelt alt en bestämmelse kan tolkas så att bilägarna skall byta däck varje dag under flera veckor.

Mot bakgrund av del anförda vill jag fråga kommunikationsministern om han är beredd att vidta åtgärder som gör alt reglerna blir mer anpassade till de verkliga förhållandena.

Prot. 1989/90:18 27 oktober 1989

Svar på interpellationer och frågor

Prot. 1989/90:18

27 oktober 1989 Innehållsförteckning

Fredagen den 27 oktober

1 § Ledigheler 1

2 § Justering av protokoll ............................................................................. 1

3 § Utökning av antalet suppleanter i näringsutskoltel ................................ ....... 1

4§ Val av ytterligare suppleant i näringsutskoltet.......................................... 2

5 § Svar på interpellation 1989/90:9 om Europapolitiken.............................. 2

Statsminister Ingvar Carlsson

Margaretha af Ugglas (m)

Per Gahrton (mp)

Gudrun Schyman (vpk)

Per-Ola Eriksson (c)
6§ Svar på interpellation 1989/90:12 om skolpolitiken.................................. 17

Statsrådet Göran Persson

Lars Leijonborg (fp)

Ylva Johansson (vpk) 7§ Svar på interpellation 1989/90:11 samt frågorna 1989/90:5 och 38

om ändrade regler för arbelsrättsliga skadestånd......................................... 27

Arbetsmarknadsminister Ingela Thalén

Knut Wachtmeister (m)

Gullan Lindblad (m)

Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) 8§ Meddelande om svar på interpellationerna 1989/90:25 och 38 .. 35

Utrikesminister Sten Andersson 9§ Svar på interpellation 1989/90:13 om den politiska situationen i

Kambodja........................................................................................................ 36

Utrikesminister Sten Andersson

Hans Göran Franck (s)

10 § Svar på interpellation 1989/90:17 och fråga 1989/90:65 om den

politiska utvecklingen i Chile........................................................................... 41

Utrikesminister Sten Andersson Hans Göran Franck (s) Rolf L Nilson (vpk)

11 § Svar på interpellation 1989/90:6 om lägre bosladsbyggnadskost-

nader.............................................................................................................. 45

Bosladsminister Ulf Lönnqvist Oskar Lindkvist (s) Agne Hansson (c)

12 § Svar på interpellation 1989/90:4 om sträckningen av väg E 4 vid

Haga Norra i Stockholm ................................................................................ 53

Kommunikationsminister Georg Andersson Karin Thomé (mp) Pär Granstedt (c)

13 § Meddelande om svar på interpellationerna 1989/90:20, 23 och 29 56 Prot. 1989/90:18

Socialminister Sven Hulterström 27 oktober 1989

14.................................................................................... § Svar på interpellation 1989/90:7 om sjukvården 56

Socialminister Sven Hulterström Gullan Lindblad (m)

15 § Svar på interpellation 1989/90:8 om kostnadsökningen inom

sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.................................. 64

Socialminister Sven Hulterström Gullan Lindblad (m)

16.................................................................................... § Svar på interpellation 1989/90:16 om genetisk integritet 69

Socialminister Sven Hulterström

Ulla Tilländer (c)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

17 § Svar på interpellation 1989/90:3 om förekomsten av åsiktsregist-

rering riktad mot freds- och miljörörelsen ...................... 74

Civilminister Bengt K Å Johansson Per Gahrton (mp)

18 § Hänvisning av ärenden till utskott .......................... 78

19 § Bordläggning............................................................. 78

20 § Meddelande om interpellation

1989/90:39 av Carl Frick (mp) om en aktiv svensk nedrustnings
politik .......................................................................... 80

21 § Meddelande om frågor

1989/90:152 av Åke Gustavsson (s) om viss upphandling av tal
boks- och punktskriftsbiblioleket................................. 81

1989/90:153 av Stina Eliasson (c) om gatuvåldet........... 82

1989/90; 154 av Margitta Edgren (fp) om ökade vårdresurser för

unga kvinnor som lider av anorexia eller bulimia............. 82

1989/90:155 av Nic Grönvall (m) om utländska förvärv av

svenska företag............................................................... 83

1989/90:156 av Wiggo Komstedt (m) om tillhandahållandet av

personliga tillhörigheter vid frigivning från fängelse........ 83

1989/90:157 av Gunnar Hökmark (m) om klassificeringen av

vissa förelag som nationella säkerhetsinlressen............. 84

1989/90:158 av Sten Andersson i Malmö (m) om tillämpningen

av bestämmelserna om visumtvång i vissa fall................ 84

1989/90:159 av Göran Åstrand (m) om möjligheten för sovje
tiska medborgare att besöka släktingar i Sverige....... 84

1989/90:160 av Rune Backlund (c) om åtgärder mot missbruk

av sjukförsäkringen......................................................... 84

1989/90:161 av Nic Grönvall (m) om underrättelsen till GATT

om svenska jordbrukssubventioner................................. 84

1989/90; 162 av Elisabeth Persson (vpk) om skyldigheten alt be
tala avgift till arbetsmiljöfonden.................................. 85

1989/90:163 av Mals Lindberg (s) om reglerna för användning

av dubbdäck.................................................................... 85