Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1989/90:98

om avtal mellan de nordiska länderna om

handräckning i skatteärenden                  P°P-

1989/90:98

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 15 februari 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Odd Engström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all riksdagen godkänner ett nytt avtal om hand­räckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna och antar en lag om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna. En svensk text lill avtalet har tagits in i lagen som bilaga. Avtalet träder i kraft den tret­tionde dagen efter den dag då samtliga parter har meddelat det danska utrikesdepartementet att avlalel har godkänts. Bestämmelserna i avtalet tillämpas på ärenden som kommit in lill behörig myndighet efter ikraft­trädandet. Avlalel ersätter det gällande nordiska handräckningsavtalel.

1    Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 98

 

Förslag till                                                      Prop. 1989/90:98

Lag om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna

Härigenom föreskrivs följande.

Del avtal mellan de nordiska länderna om handräckning i skalleärenden som Danmarks regering tillsammans med Färöarnas landsslyre och Grön­lands landsstyre samt Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar undertecknade den 7 december 1989 skall i originaltexternas lydelse gälla som lag här i landet. Avtalet är avfattat på danska, färöiska, grönländska, finska, isländska, norska och svenska språken. På svenska språket finns två texter, en för Finland och en för Sverige. Alla originaltexterna skall ha samma giltighet.

Den för Sverige avfattade texten är intagen som en bilaga lill denna lag.'

' De övriga texterna finns tillgängliga hos utrikesdepartementet.

 

Bilaga    Prop. 1989/90:

Avtal

mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden

Danmarks regering tillsammans med Färöarnas landsstyre och Grön­lands landsslyre saml Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar

som önskar ingå ett avtal om handräckning i skatteärenden,

som konstaterar att i fråga om Färöarna och Grönland handhavandet även i förhållande till utlandet av de sakområden som omfattas av detta avtal hör till Färöarnas och Grönlands självslyrelsekompdens,

har kommit överens om följande:

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

De avtalsslutande staterna förbinder sigatt lämna varandra handräckning i skatteärenden enligt delta avtal i fråga om:

a)    delgivning av handlingar,

b)   utredning i skatteärenden, såsom införskaffande av deklarationer
eller andra uppgifter och utbyte av upplysningar utan särskild begäran eller
efler framställning i det enskilda fallet,

c)  tillhandahållande av deklarationsblanketter och andra skatteblankd-
ler,

d)   åtgärder för att undvika att preliminär skatt tas ut i mer än en
avialsslutande stal,

e)    uppbörd av skatt,

f)     överföring av skatt, och

g)   indrivning av skatt och säkerställande av betalning för fordran på
skatt.

Artikel 2

I. De för närvarande utgående skatter på vilka detta avtal tillämpas,

a)       i Danmark

1)  inkomstskatten till staten,

2)  den kommunala inkomstskatten,

3)  den amtskommunala inkomstskatten,

4)  den särskilda inkomstskatten,

5)  kyrkoskatten,

6)  utdelningsskatten,

7)  ränteskatten,

8)  royaltyskatten,

9)  skatterna enligt kolväleskattdagen,

 

10)  förmögenhetsskatten till staten, och

11)  sjömansskatten;

b)       på Färöarna

1)  skatten till landskassan,

2)  skatten till kommunerna,

3)  kyrkoskatten,

4)  utddningsskalten, och

5)  royaltyskatten;

fl    Riksdagen 1989/90. I .saml Nr 98

 

c)                                                                               på Grönland        Prop. 1989/90:98

1)    landsskatten,

2)  den särskilda landsskalten,

3)  kommunskatten,

4)  utddningsskalten,

5)  den gemensamma kommunala skatten, och

6)  skattema enligt kolväleskattdagen;

d)       i Finland

1)  den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten,

2)  kommunalskatten,

3)  kyrkoskatten, och

4)  källskatten;

e)       i Island

l)den statliga inkomstskatten,

2)  den kommunala inkomstskatten, och

3)  den statliga förmögenhetsskatten;

0 i Norge

1)  inkomst- och förmögenhetsskatten lill staten,

2)  inkomst- och förmögenhetsskatten lill kommunerna,

3)  inkomstskatten till fylkena,

4)  den gemensamma skatten tik skatteförddningfonden,

5)  skattema enligt pdroleumskattelagen,

6)  avgiften lill staten på ersättningar till utländska artister, och

7)  sjömansskallen; g) i Sverige

 

1)  den statliga inkomstskatten, däri inbegripet sjömansskallen och ku­pongskallen,

2)  bevillningsavgiften för vissa offendiga föreställningar,

3)  ersättningsskatten,

4)  utskiftningsskatten,

5)  vinstddningsskatlen,

6)  den kommunala inkomstskallen, och

7)  den statliga förmögenhetsskatten; h) i samtliga avtalsslutande stater

1)    skatt på arv och på gåva,

2)  motorfordonsskatt, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20,

3)  mervärdeskatt och annan allmän omsättningsskatt, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20,

4)  punktskatter, i den omfattning som anges i överenskommelse enligt artikel 20, och

5)  socialförsäkringsavgifter och andra offentliga avgifter, i den omfatt­ning som anges i överenskommelse enligt artikel 20.

2.    Med skatt likställs förskott på sådan skatt och avgift som avses i punkt

1        a)-g).

3.  Avtalet tillämpas också på skatter av samma eller i huvudsak likartat
slag, som efler undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället
för de för närvarande utgående skattema.

Artikel 3

Om inte sammanhanget föranleder annal, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) uttrycket "avtalsslutande stat" åsyftar Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige; vid tillämpningen av detta avtal omfattar uttrycket också de i det danska riket självstyrande folksamfunden Färöarna och Grönland;

 

b)                                                                             "behörig myndighet" åsyftar      Prop. 1989/90:98

1)  i Danmark: skalleministeriel,

2)  på Färöarna: Färöarnas ligningsråd,

3)  på Grönland: skattedirektoratet,

4)  i Finland: finansministeriet,

5)  i Island: finansministeriet,

6)  i Norge: finans- och tulldepartementet,

7)  i Sverige: finansdepartementet,

eller den myndighet i envar av dessa stater ål vilken uppdras all i ovan­nämnda myndigheters ställe handha frågor enligt avtalet;

c)  "nordiskt dubbelbeskattningsavtal" åsyftar avtalet den 12 september
1989 mellan de nordiska länderna för all undvika dubbelbeskattning be­
träffande skatter på inkomst och på förmögenhet och avtalet den 12 sep­
tember 1989 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för alt
undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på arv och på gåva samt
motsvarande avtal mellan nordiska länder som efter undertecknandet av
förevarande avtal ingås vid sidan av eller i stället för dessa avtal.

Artikel 4

1.  En avialsslutande stat är skyldig lämna handräckning enligt artikel 1 i
alla de skatteärenden och i fråga om alla de skatteanspråk som uppkommit
i annan avialsslutande stat i enlighet med dess lagstiftning beträffande de
skatter och avgifter som omfattas av artikel 2.

2.  Handräckning får avse åtgärd inte endast mol skattskyldig utan också mol annan som enligt lagstiftningen i den avialsslutande stat till vilken ansökningen är riktad är skyldig att lämna bistånd till skattemyndigheter­na.

3.  Framställning om handräckning får göras endast om den begärda åtgärden inte kan vidtas i den egna staten ulan väsentliga svårigheter och om den avialsslutande stat som gör framställningen enligt sin egen lagstift­ning kan på begäran av den avtalsslutande stat till vilken framställningen riktats verkställa motsvarande handräckning.

4.  Framställning om handräckning och skriftväxling mellan de avtalsslu­tande staterna enligt detta avtal ombesörjs av behörig myndighet i dessa stater.

Artikel 5

1.   Framställningar och andra handlingar i ärenden angående handräck­ning skall vara avfattade på danska, norska eller svenska språket eller vara åtföljda av en översättning till något av dessa språk. Beträffande ärenden om delgivning gäller detta dock endast framställningen om delgivning.

2.   1 framställning om handräckning skall anges den myndighet som i första hand begärt handräckningen samt namn, yrke eller titel, adress, födelsedata och hemortskommun samt, om möjligt, arbetsplats och vistel­seort beträffande den person saken gäller. Framställningen bör vidare innehålla uppgift om övriga omständigheter som kan tjäna till ledning för att identifiera denna person.

Artikel 6

1. Framställning om handräckning kan avböjas, om den avialsslutande stat hos vilken handräckningen begärts, anser denna ägnad att strida mol dess allmänna intresse.

 

2. När fråga om tillämpning av bestämmelse i något av de nordiska     Prop. 1989/90:98 dubbelbeskattningsavtalen är anhängig hos den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stal hos vilken handräckningen begärts, kan denna stal efler samråd med den avtalsslutande stat som begärt handräckningen förklara framställning om handräckning för indrivning av skatt vilande.

Artikel 7

1.   Eflerkoms inte framställning om handräckning, skall den avtals­slutande stal som begärt handräckningen så snart som möjligt underrättas om beslutet och skälen för detta.

2.   Verkställs handräckning, skall den avialsslutande stat hos vilken handräckningen begärts snarast underrätta den andra avialsslutande sta­ten om resultatet av handräckningen.

3.   I underrättelse enligt denna artikel skall också anges sådana omstän­digheter som kan vara av betydelse för vidare åtgärder i skatteärendet.

Artikd 8

Handling som utfärdats eker bestyrkts av domstol eller förvaltningsmyn­dighet i en avtalsslutande stat behöver inte legaliseras för all användas i skatteärende inom annan avialsslutande stats område. Motsvarande gäller i fråga om handling som underskrivils av tjänsteman hos domstolen eller myndigheten, om sådan underskrift är tillräcklig enligt lagstiftningen i den avialsslutande stat domstolen eller myndigheten tillhör.

Delgivning av handlingar

Artikel 9

1.  Delgivning enligt detta avtal skall ske i den ordning som för liknande delgivning tillämpas enligt lagstiftning eller administrativ praxis i den avtalsslutande stat hos vilken delgivningen begärts. Begäran om delgivning av handling skall innehålla kort uppgift om handlingens innehåll.

2.  Om den avialsslutande stat som begär delgivningen så önskar, kan delgivningen ske i särskild form, i den mån del begärda förfarandet står i överensstämmelse med lagstiftningen i den avtalsslutande stal i vilken delgivningen skall ske.

3.  Såsom bevis om delgivning skall gälla antingen ett daterat och be­styrkt erkännande av den, med vilken delgivningen skett, eller etl intyg av vederbörande myndighet i den avtalsslutande stat hos vilken delgivningen begärts, ulvisande formen och tiden för delgivningen.

Införskaffande av uppgifter m.m. Artikd 10

1.  Uppgifter skall införskaffas i enlighet med lagstiftningen i den avtalsslu­
tande stat till vilken framstäkningen riktats.

2.  Framställning om införskaffande av uppgifter kan avböjas, om affärs-,
fabrikations- eller yrkeshemlighet skulle yppas om framställningen efler­
koms.

 

Artikd 11                                                                      Prop. 1989/90:98

1.  Behörig myndighet i en avialsslutande stal skall, i den mån det kan ske
på gmndval av tillgängliga kontrolluppgifter eller motsvarande uppgifter,
snarast möjligt efter utgången av varje kalenderår, utan särskild framställ­
ning, tillställa behörig myndighet i envar av de andra avtalsslutande stater­
na upplysningar i fråga om i denna stat bosatta fysiska personer eller där
hemmahörande juridiska personer beträffande

a)  utdelningar från aktiebolag och liknande juridiska personer,

b) räntor på obligationer och liknande värdepapper,

c)  tillgodohavanden hos banker, sparbanker och liknande inrättningar saml räntor på sådana tillgodohavanden,

d)    innehav av fast egendom,

e)  royalty och annan periodisk avgift för utnyttjande av upphovsrätt,
patent, mönster, vammärke eller annan sådan rättighet eller egendom,

O löner, arvoden, pensioner och livräntor,

g) skade-, försäkrings- och annan sådan ersättning som erhållits i sam­band med näringsverksamhet, och

h) andra inkomster eller tillgångar, i den mån överenskommelse träffats därom enligt artikel 20.

2.  Behörig myndighet i en avtalsslutande stat skall verka för alt uppgif­
ter, som framkommer vid utredning i denna stat i ärende angående skatt
och som kan antas vara av intresse för annan avtalsslutande stat, snarast
överlämnas till den behöriga myndigheten i denna andra stat.

3.   Om det i den avialsslutande stal som tagit emot upplysningarna framkommer att upplysningama icke motsvarar de verkliga förhållande­na, skall den behöriga myndigheten i denna stat på lämpligt säll underrätta den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat som lämnat upplys­ningama om förhållandel.

4.   Då person bosatt i en avialsslutande stat avlidit och efterlämnat fast egendom i annan avialsslutande stat eller tillgångar nedlagda i rörelse där, skall den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten, så snart känne­dom vunnits om förhållandel, underrätta den behöriga myndigheten i den andra staten därom.

Artikd 12

1.  Efler framställning av en avialsslutande stat skall två eller flera avtals-
slutande stater samråda för all bestämma föremål och tillvägagångssätt för
samtidiga skatteutredningar. Varje avtalsslutande stal avgör själv om den
vill medverka vid viss samtidig skatleulredning.

2.  Med samtidig skatteutredning i punkt 1 förslås en överenskommelse
mekan två eller flera avialsslutande stater, enligt vilken var och en inom
sitt område föranstaltar om en samtidig undersökning av skalteförhållan-
den beträffande en person av gemensamt eller komplementärt intresse i
syfte all utbyta de upplysningar av betydelse som därvid framkommer.

Artikd 13

1. Företrädare för myndighet i en avialsslutande stat kan i skatteärende av väsentligt intresse för denna stat efter framställning av den behöriga myn­digheten i samma stal tillåtas närvara vid utredning i sådant skatteärende i annan avtalsslutande stat. Framställning härom prövas av den behöriga myndigheten i denna andra stat, som snarast underrättar den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten om sitt beslut. Bifalls framställ-

 

ningen, anges i underrättelsen lid och plats för utredningen samt de övriga     Prop. 1989/90:98

uppgifter som bedöms erforderliga för den behöriga myndighet som gjort

framställningen.

2.  Företrädare som avses i punkt 1 får inte fatta beslut i frågor som gäller utredningen men kan framföra förslag i sådana frågor till myndighet eller tjänsteman åt vilken uppdragils att verkställa utredningen. Beslut i anled­ning av sådant förslag fattas av myndigheten eller tjänstemannen.

3.  Upplysningar som kommit fram vid utredning som avses i punkt 1 skall behandlas såsom hemliga och får inte yppas för andra personer eller myndigheter, häri inbegripna personer som tjänstgör vid domstolar och andra judicidla myndigheter, än dem som handlägger taxering, uppbörd eller indrivning av skatter som avses i delta avtal eller avgör besvär eller frågor om åtal i anslutning härtill.

4.  Avslås framställning som avses i punkt 1, äger bestämmelserna i artikel 7 punkt 1 motsvarande tillämpning.

Indrivning av skatt

Artikel 14

1.  Beslut i skatteärende som enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat är
exigibdl i denna stat skall erkännas som exigibdl i annan avtalsslutande
stat.

2.  1 frågor som gäller lidsfrist efter vilken skattefordran inte kan verk­ställas skall lagstiftningen i den ansökande staten tillämpas.

3.  Indrivningsåtgärder som vidtas av den anmodade staten efler fram­ställning om handräckning och som enligt lagstiftningen i denna stat uppskjuter eller avbryter lidsfrist som avses i punkt 2 skall också ha denna verkan vid tillämpningen av lagstiftningen i den ansökande staten. Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten i de fall all sådana åtgärder vidtas.

4.  Den myndighet som i första hand begär handräckning för indrivning skall i framställningen intyga att beslutet är exigibdl samt ange den lid­punkt då rätten att ta ut skatten helt eller delvis upphör på gmnd av preskription. Denna myndighets behörighet skall bestyrkas av myndighet som avses i artikel 3.

Artikd 15

Har skattskyldig eller annan som avses i artikel 4 punkt 2 avlidit, får indrivning inte ske med belopp överstigande värdet av tillgångarna i dödsboet. Är boet skiftat, får av arvinge eller annan som förvärvat egen­dom på gmnd av dödsfallet icke drivas in mer än som motsvarar värdet av egendomen vid tiden för förvärvet.

Artikel 16

I. För skatt som skall drivas in enligt detta avtal åtnjuts inte i den avtalsslutande stat hos vilken handräckning begärts sådan särskild för­månsrätt som där kan gälla för dess egna skaller.

2.1 ärende angående indrivning av skatt enligt delta avtal får åtgärd för att inleda rättegångsförfarande vid annan domstol än förvaltningsdomstol eller konkursförfarande inte vidtas i den avialsslutande stal hos vilken indrivningen begärts, med mindre den behöriga myndigheten i denna stat

 

efler framställning av den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat     Prop. 1989/90:98 som gjort framställningen, uttryckligen samtycker till sådan åtgärd.

Artikd 17

1.  Upphör, innan ärende angående indrivning av skatt enligt detta avtal avslutats, rätten att ta ut skatten helt eller delvis enligt lagstiftningen i den avialsslutande stal som begärt handräckningen på gmnd av betalning, nedsättning eller undanröjande av taxering, avkortning eller annan anled­ning, skall den behöriga myndigheten i denna stat snarast möjligt anmäla det inträffade lik den behöriga myndigheten i den andra avialsslutande staten.

2.  Bestämmelsema i punkt 1 skall äga motsvarande tillämpning i fak då anstånd med betalning av skallen medgivits.

Artikd 18

När indrivning enligt detta avtal skett i en avialsslutande stat och indrivet belopp kommit indrivningsmyndighet i denna stat lill hända, är denna stat ansvarig gentemot den avialsslutande stat som begärt indrivningen för det indrivna beloppet.

Säkerställande av betalning för fordran på skatt

Artikd 19

1.   Säkerställande av betalning för fordran på skall enligt delta avtal skall
ske enligt lagstiftning eller administrativ praxis i den avtalsslutande stat
hos vilken säkerställande begärts. Sådant säkerställande kan ske också om
fordran inte är fastställd.

2.  Bortfaller fordran på skatt hell eller delvis sedan åtgärd för säkerstäl­lande enligt detta avtal vidtagits, skall den behöriga myndigheten i den avialsslutande stat som gjort framställningen snarast möjligt anmäla del inträffade till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten.

3.  Bestämmelsema i artiklarna 14—18 skak i tillämpliga delar gälla även beträffande säkerställande av betalning för fordran på skatt enligt detta avtal.

Särskilda bestämmelser

Artikel 20

1.   De behöriga myndighetema i de avialsslutande staterna kan träffa
överenskommelse för att genomföra bestämmelsema i delta avtal. De kan
särskik komma överens om utbyte av upplysningar enligt artikel 11 punkt

1 h), om minsta belopp som framställning om indrivning får avse, om
handräckning beträffande skatter och avgifter enligt artikel 2 punkt 1 h)

2        — 5, om ålgärder för atl undvika all preliminär skall las ul i mer än en
avtalsslutande stal, om uppbörd av skall eller om överföring av skatt saml
beträffande räntor, rättegångskostnader, viten och andra liknande belopp
som utgår i samband med beskattning eller indrivning, om fastställande av
kurs för omräkning av belopp som skall drivas in, samt om redovisning av
indrivna belopp.

2.   Om svårigheter eker tvivelsmål uppkommer mellan två eker flera
avialsslutande stater beträffande tolkningen eller tillämpningen av avlalel,
skall de behöriga myndighetema i dessa stater överlägga för all söka lösa

 

frågan genom särskild överenskommelse. Resultatet av sådana överlägg-     Prop. 1989/90:98 ningar skall snarast delges de behöriga myndighetema i övriga avialsslu­tande stater.

3.  Finner den behöriga myndigheten i en avialsslutande stat all över­läggningar i fråga som avses i punkt 2 bör ske mellan de behöriga myndig­heterna i samtliga avialsslutande stater, skall sådana överläggningar äga mm på begäran av denna stat.

4.  Om ansökan om handräckning för indrivning av etl skattekrav avser inkomst som har beskattats i annan avtalsslutande stat än den som begär handräckningen, och sådan dubbelbeskattning inte har reglerats i avtal för atl undvika dubbelbeskattning, kan den behöriga myndigheten i den an­modade staten ta upp ärendet med den behöriga myndigheten i den ansökande staten i syfte all genom ömsesidig överenskommelse söka und­vika alt inkomsten dubbdbeskaltas. Indrivningen av skattekravet kan inställas lik dess sådan överenskommelse har träffats.

Artikd 21

Beträffande förfrågningar, upplysningar, uppgifter och andra meddelan­den, som enligt detta avtal inkommer till en avtalsslutande stat, tillämpas de sekretessbestämmelser som gäller enligt lagstiftningen i denna stat.

Artikd 22

För handräckning enligt detta avtal är den avialsslutande stal som begärt handräckningen skyldig ersätta kostnad endast för sådant rättegångsförfa­rande vid annan domstol än förvaltningsdomstol eller konkursförfarande i den andra avtalsslutande staten som föranleds av handräckningen.

Artikd 23

Detta avtal tillämpas inte på Svalbard och Jan Mayen samt de norska besittningarna utanför Europa.

Artikd 24

1.  Detta avtal träder i krafl trettionde dagen efter den då samtliga avtals­
slutande stater har meddelat det danska utrikesministeriet, att avtalet har
godkänts. Det danska utrikesministeriet underrättar de övriga avtalsslu­
tande staterna om mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten
för avtalets ikraftträdande.

2.  Sedan detta avtal har trätt i krafl, tillämpas dess bestämmelser på ärenden som efter ikrafllrädandet har inkommit till den behöriga myndig­heten i den avialsslutande stat till vilken framställningen har riktats.

3.  Avtalet den 9 november 1972 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skalleärenden, med senare ändringar, upphör all gälla och tillämpas sista gången i fråga om ärenden som före ikraftträdandet av detta avtal har inkommit till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stal till vilken framställningen har riktats.

 

4.   Detta avtal begränsar inte och begränsas inte av avlalel den 18 oktober 1979 mdlan den danska regeringen och Grönlands landsslyre för all undvika dubbelbeskattning m. m. samt överenskommelsen enligt punkt 20 i bilagan lill det sistnämnda avtalet.

5.   Detta avtal begränsar inte och begränsas inte av bestämmelserna om

 

handräckning i avtalet den 12 augusti 1986 mellan den danska regeringen     Prop. 1989/90:98 och Färöarnas landsslyre för att undvika dubbelbeskattning m. m.

Artikd 25

En avtalsslutande stat kan senast den 30 juni under ett kalenderår säga upp avtalet genom skriftligt meddelande härom lill det danska utrikesmi­nisteriet, som underrättar de övriga avtalsslutande statema om mottagandet av sådant meddelande och om dess innehåll. Har uppsägningstiden iaktta­gits, upphör avtalet att gälla i förhållandet mellan den stat som verkställt uppsägningen och övriga avialsslutande stater vid kalenderårets utgång.

Originalexemplaret lill delta avtal deponeras hos det danska utrikesmi­nisteriet, som tillställer de övriga avialsslutande statema bestyrkta kopior därav.

Till bekräftelse härav har de vederböriigen befullmäktigade ombuden undertecknat detta avtal.

Som skedde i Köpenhamn den 7 december 1989 i ell exemplar på danska, färöiska, grönländska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas på ärenden som efler ikraftträdandet av det den 7 december 1989 underteck­nade avtalet inkommit lill den behöriga myndigheten i den avialsslutande stal lill vilken framställningen riklats.

11

 

Finansdepartementet                              Prop. 1989/90:98

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 febmari 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin

Föredragande: statsrådet Engström

Proposition om avtal mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden

Inledning

Den 9 november 1972 undertecknades avlalel mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden. Avlalel ersatte de bilaterala handräckningsavtal som gällt i förhållande lill Dan­mark, Finland och Norge. Avlalel godkändes av riksdagen (prop. 1972:142, SkU 63, rskr. 297) och trädde i kraft den 1 januari 1973 (SFS 1973:88). Avtalet medförde väsentligt ökade möjligheter all driva in skal­ler och avgifter och all utbyta upplysningar i skalleärenden. Genom ett tilläggsavtal 1976 (prop. 1976/77:9, SkU I, rskr. 1) skapades bl.a. möjlig­heter för taxeringsljänslemän och andra representanter för myndigheter i de nordiska statema atl delta i utredningar i skalleärenden i andra nordis­ka stater. Genom ytteriigare ert tilläggsavtal 1981 (prop. 1981/82:73, SkU 21, rskr. 121) infördes regler om säkerställande av betalning för fordran på skall saml tillskapades möjlighet all ingå en överenskommelse om upp­börd av skatt (SFS 1982:909). Överenskommelsen tillkom för att förhind­ra att preliminär skall logs ut i mer än en stat. I överenskommelsen intogs också regler om atl preliminär skall i vissa fak skulle överföras lill annan stat. Del visade sig emellertid alt behov förelåg av mer detaljerade regler för atl bestämma när och hur sådan överföring skulle ske. För att ge de behöriga myndighetema i de avialsslutande statema möjlighet att ingå överenskommelse med sådana mer detaljerade beslämmelser ingicks yt­terligare ell likäggsavtal den 18 febmari 1987 (prop. 1986/87:94, SkU 43, rskr. 241, SFS 1987:1041).

Sedan Färöama och Grönland uttryckt önskemål om all såsom parter få
liklräda avtalet fördes förhandlingar om ett nytt avtal den 22 — 24 augusti
1988 på Grönland. Sistnämnda dag paraferades av företrädare för de
tidigare avlalspartema Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge samt
för Färöama och Grönland, ett på danska språket upprättat förslag till nytt 12

 

nordiskt handräckningsavtal. Texter på övriga språk har därefter utarbe-     Prop. 1989/90:98 lats av resp. avtalsslutande part.

Avtalsförslaget har remitterats lill riksskatteverket (RSV) som uttryckt önskemål om all vissa av de avtalsbestämmelser som tillkommit eller för­ändrats skall förklaras närmare i propositionen. Vidare har verket anfört alt viss lagändring måste göras i lagen (1982:188) om preskription av skatte­fordringar m. m. för att avtalets bestämmelser om beslut i annan stat skak få den verkan beträffande svenska skaller som avses i art. 14 punkt 3. Slutligen har verket påpekat alt en av avtalels bestämmelser om indrivning av skall efter det alt den skatlskyldige har avlidit, art. 15, inte fär någon betydelse i Sverige då svensk myndighet inte kan väcka talan om indrivning hos dödsbodelägare med anledning av handräckningsbegäran från annan stal. I övrigt har RSV inte haft något all invända mot förslaget.

Avtalet undertecknades i Köpenhamn den 7 december 1989. Ett förslag lill lag om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska staterna har upprättats inom finansdepartementet.

Regeringen har tidigare föreslagit riksdagen atl godkänna Europaråds-och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skalleärenden m.m. (prop. 1989/90), (Europarådskonvenlionen). Det nu föreslagna nor­diska handräckningsavtalel kan i viss mån komma att reglera vissa områ­den som även behandlas i Europarådskonventionen. Den sistnämnda konventionen träder emellertid i kraft först tre månader efter det atl fem stater har uttryckt samtycke lill att vara bundna av konventionen. Först på sikt kan man räkna med alt Europarådskonventionen blir praktiskt tillämp­bar mellan de nordiska länderna även om dessa länder efter hand kan för­väntas tillträda konventionen. Av art. 27 i Europarådskonvenlionen fram­går dessutom att handräckningsmöjligheterna enligt den konventionen inte begränsar, och inte begränsas av, handräckningsmöjligheterna enligt exist­erande eller framtida internationella överenskommelser eller andra arrang­emang mellan ifrågavarande parter eller av andra instrument som hänför sig tik samarbete i skattefrågor. Det nordiska handräckningsavtalel öppnar vidare möjligheter för ingående av överenskommelse om bl. a. uppbörd och överföring av preliminär skall mellan de avialsslutande statema vilket inte är möjligt enligt Europarådskonventionen.

Jag vik i detta sammanhang även erinra om den lag om ömsesidig handräckning i skatteärenden, som regeringen tidigare föreslagit riksdagen att anta (prop. 1989/90:14). Lagen anger de fömtsättningar vilka måste föreligga för att svensk myndighet skall få bistå utländsk myndighet i ett handräckningsärende resp. för atl svensk myndighet skall få begära hand­räckning i främmande stat.

2 Lagförslaget

Lagförslaget beslår dels av lagen om handräckning i skalleärenden mellan
de nordiska länderna och dels av en bilaga som innehåller en svensk text
av handräckningsavtalel. Samtliga texter har enligt detta avtal samma
giltighet. Erfarenheten visar att ett avtal som publiceras i Svensk förfall-   13

 

ningssamling i flera texter kan bli myckel svåröverskådligt. Endast den för     Prop. 1989/90:98 Sverige utfärdade texten har därför i detta fall bilagts lagförslaget. Övriga texter finns tillgängliga hos utrikesdepartementei.

I förslaget till lag föreskrivs att avtalet skall gäka för Sveriges del. Innehållet i avtalet, i de delar det avviker från nu gällande avtal, presente­ras i avsnitt 3.

Enligt art. 24 i avtalet träder deUa i kraft den trettionde dagen efter den då samtliga avialsslutande stater har meddelat del danska utrikesdepartemen­tet alt avtalet har godkänts. Det är således inte möjligt atl redan nu be­stämma vid vilken tidpunkt avtalet skall träda i kraft. I förslaget lill lag har därför föreskrivits att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Det nordiska handräckningsavtalets innehåll

Avtalets innehåll överensstämmer i stor utsträckning med del i gällande avtal. Jag får därför beträffande avtalets uppbyggnad och huvudsakliga innehåll hänvisa till vad som anfördes om detta i prop. 1972:142, 1976/77:9, 1981/82:73 och 1986/87:94 när gällande avtal presenterades. De flesta ändringar och tillägg till gällande avtal som gjorts i förevarande avtal är föranledda av Färöarnas och Grönlands tillträde till avtalet och av en önskan atl anpassa avtalet till bestämmelsema i Europarådskonven­tionen.

Art. 1 som anger i vilka fall de avtalsslutande staterna förbinder sig all lämna varandra handräckning i skatteärenden överensstämmer med nu gällande avtal. I art. 2 punkt I a) - g) har intagits en förteckning av de för närvarande utgående skatterna på inkomst och förmögenhet i resp. avtals-slutande stat som avtalet är tillämpligt på. 1 punkt 1 h) i samma artikel uppräknas vissa andra skatter och avgifter på vilka avtalet är tillämpligt.

Art. 3 innehåller definitioner av vissa i avtalet förekommande uttryck. Att märka är att uttrycket "avtalsslutande stal" vid tillämpningen av avtalet omfattar också Färöarna och Grönland.

Bestämmelserna i art. 4 avseende i vilka fall en avtalsslutande stat är skyldig all lämna handräckning i skalleärenden överensstämmer med motsvarande bestämmelser i gällande avtal utom såvitt rör kravet i gällan­de avtal att skatten beträffande vilken indrivning begärs skall omfattas av dubbelbeskattningsavtal mellan ansökande och anmodade stal. Detta krav har utgått ur avtalet eftersom Grönland numera tillträtt avtalet men inte har för avsikt att tillträda de nordiska dubbelbeskattningsavtalen. I stället har i art. 20 punkt 4 intagits en bestämmelse enligt vilken de behöriga myndigheterna kan lösa fall av uppkommande dubbelbeskattning som inte regleras i avtal. I punkt 4 i förevarande artikel anges atl framställning om handräckning och skriftväxling ombesörjs av behörig myndighet.

Art. 5 som anger hur framställningar och andra handlingar i ärenden om handräckning skall utformas har överförts oförändrad lill del nya avlalel.

Bestämmelsen i art. 6 punkt 1 som innebär att en stat kan avböja
framställning om handräckning om denna anses strida mot dess allmänna
intresse kvarstår oförändrad. Som punkt 2 har införts en bestämmelse som 14

 

möjliggör för stat alt vilandeförklara framställning om handräckning när Prop. 1989/90:98 fråga om tillämpningen av bestämmelse i något av de nordiska dubbelbe­skattningsavtalen är anhängig hos den behöriga myndigheten i denna stat. Bestämmelsen har införts för att de behöriga myndigheterna skall ges möjlighet alt först lösa uppkomna frågor om dubbelbeskattning innan de är bundna av avtalet att biträda varandra med indrivning av skatt i samma eller relaterade skatteärenden.

Även art. 7 och 8 i del nya avtalet överensstämmer med motsvarande artiklar i det gällande avtalet. Art. 9 och 10 i det gällande avtalet som behandlar delgivning av handlingar har oförändrade sammanförts till art. 9 i del nya avtalet. Art. 10 i nya avlalel som anger all införskaffande av uppgifter skall ske enligt lagstiftningen i den stat till vilken framställningen riktats (punkt 1) saml atl framställningen om införskaffande av uppgifter kan avböjas om affärshemlighet skulle yppas (punkt 2) motsvarar art. 11 i gällande avtal.

Bestämmelserna i art. 11 avseende behörig myndighels skyldighet att ulan särskild framställning tillställa behörig myndighet i envar av de andra avialsslutande staterna upplysningar i fråga om i denna andra stat bosatta personer eller där hemmahörande juridiska personer beträffande olika slag av inkomster, häri huvudsak oförändrade överförts från art. 12 i nu gällande avtal.

En nyhet i förhållande till tidigare avtal är att det i art. 12 har införts en möjlighet för de avtalsslutande parterna atl i likhet med vad som gäller enligt Europarådskonventionen genomföra samtidiga skatleutredningar. Härmed förstås en överenskommelse mellan två eller flera avialsslutande stater en­ligt vilken var och en inom sitt område föranstallar om en samtidig under­sökning av skatteförhållanden rörande en person i syfte att utbyta de upp­lysningar av betydelse som därvid framkommer.

Art. 13 som innehåller bestämmelser som reglerar möjligheten för före­trädare för myndighet i en stat all i skatteärende av väsentlig betydelse för denna stat få tillåtelse all närvara vid utredning i sådant skatteärende i annan avialsslutande stat har överförts från art. 11 A i nu gällande avtal.

Art. 14— 18 som innehåller bestämmelser om indrivning av skatt mot­svaras helt av art. 13—17 i gällande avtal, utom såvitt gäller art. 14 punkterna 2 och 3 vilka rör bestämmelser om tidsfrist efler vilken skatte­fordran inte kan verkställas (preskription).

Art. 14 punkt 2 slår fast atl till skillnad från tidigare reglering i gällande
avtal är det lidsfristerna enligt den interna lagstiftningen i den ansökande
staten som är avgörande för när skallefordran inte längre kan verkställas.
Bestämmelsen har utformats på detta sätt för att överensstämma med
motsvarande bestämmelse i .Europarådskonventionen. Så som anförts i
prop. 1989/90:14 om godkännande av Europaråds- och OECD-konventio­
nen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, m.m., s. 76, följer
härav också all om den ansökande staten vidtar åtgärder som enligt dess
lagstiftning uppskjuter eller avbryter denna tidsfrist skall åtgärderna även
äga giltighet i förhållande till den anmodade staten. Det huvudsakliga
skälet tik att denna lösning valts är alt den anmodade staten bistår med
handräckning vid indrivning av en fordran som uppkommit under en           15

 

annan stats rättssystem, vilket otvivelaktigt styr uppkomsten resp. ulsläck-     Prop. 1989/90:98 andel av denna fordran. Det har därför ansetts skäligt att bistånd med handräckning vid indrivning skall kunna ske så länge som möjligheten att kräva in fordran inte har gått förlorad genom att tidsfristen enligt lagstift­ningen i den ansökande staten har löpt ut.

I punkt 3 till art. 14 har intagits en bestämmelse om all ålgärder som enligt lagstiftningen i den anmodade staten uppskjuter eller avbryter en tidsfrist också skall ha denna verkan i den ansökande staten. Denna bestämmelse återfinns också i Europarådskonventionen. Bestämmelsen utgör en utvidgning av den i punkt 2 intagna huvudregeln. RSV har anfört atl för att denna bestämmelse skall få verkan i fråga om svenska skatter krävs all bestämmelse därom tas in i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. På samma sätt som anförts i fråga om motsvarande reglering i Europarådskonventionen bedömer jag det emellertid inte som nödvändigt att nu införa en sådan bestämmelse. Delta medför all bestäm­melsen i avtalet för närvarande inte får någon verkan beträffande svensk skattefordran.

Art. 15 som rör indrivning efter det atl den skattskyldige har avlidit motsvaras helt av art. 14 i gällande avtal. Som RSV har anfört saknar emellertid bestämmelsen i artikelns andra mening om indrivning efter det alt boet har skiftats hos arvinge eller annan som förvärvat egendom på grund av dödsfallet betydelse för svensk del.

Art. 16, 77 och 18 som innehåller regler om förmånsrätt, åtgärd för alt inleda rättegångsförfarande, anmälningsplikt vid upphörande av rätten att la ul skall, ansvarel för indrivet belopp m.m.motsvaras av art. 15,16 och 17 i gällande avtal.

Reglerna i art. 19 om säkerställande av betalning för fordran på skatt har oförändrade överförts från nu gällande avtal (art. 17 A).

Liksom i gällande avtal innehåller art. 20 särskilda regler om möjligheter för de avtalsslutande staterna att ingå överenskommelser för att genomfö­ra bestämmelserna i avtalet samt om hur svårigheter eller tvivelsmål beträffande tolkningen av avtalet skall lösas. I jämförelse med nuvarande avtal har i en fjärde punkt även införts bestämmelser som gör det möjligt att sluta ömsesidiga överenskommelser för alt undvika dubbelbeskattning av inkomst i det fallet då inkomsten har beskattats också i annan stat än den som begär handräckningen och sådan dubbelbeskattning inte har reglerats i avtal för atl undvika dubbelbeskattning. Bestämmelsen har tillkommit eftersom Grönland inte tillträtt de nordiska avtalen för undvi­kande av dubbelbeskattning. Syftet med ifrågavarande bestämmelse är att ge den anmodade staten möjlighet atl ingå en ömsesidig överenskommelse med Grönland för det fall skatteanspråk uppstått avseende samma in­komst både i den ansökande staten och på Grönland. Ulan bestämmelsen hade inga reglerade former för lösande av dubbelbeskattningsproblemel funnits. Indrivning av skattekravet kan inställas lill dess sådan överens­kommelse har träffats.

Bestämmelserna i art. 21 — 23 avseende sekretess, ersättningsskyldighet
för kostnader för rättegångsförfarande samt områden på vilka avtalet inte
skall tillämpas överensstämmer med motsvarande bestämmelser i gällande   16

 

avtal utom såvitt gäller det förhållandet atl Färöarna och Grönland nu     Prop. 1989/90:98 tillträU avtalet.

Avtalet träder enligt art. 24 i kraft trettionde dagen efter den dag då samtliga parter meddelat det danska utrikesministeriet atl avtalet har godkänts. Sedan avtalet trärt i krafl tillämpas dess bestämmelser på ären­den som efter ikraftträdandet har inkommit till den behöriga myndigheten i den avialsslutande stat lill vilken framställningen har riklats.

4 Lagrådets hörande

På gmnd av förslagets beskaffenhet anser jag alt lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.  godkänna avtalet mellan de nordiska länderna om handräckning i skal­
leärenden,

2.  anta förslaget till lag om handräckning i skatteärenden mellan de nor­
diska länderna.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredra­ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990                                                                                                               17