Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1989/90:78

om reformerat presstöd


Prop. 1989/90:78


Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 22 mars 1990.


På regeringens vägnar Ingvar Carlsson


Bengt Göransson


Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås vissa förändringar av det direkta presstödet. Syste­met renodlas till att omfatta tre stödformer: driftsstöd, utvecklingsstöd och distributionsstöd. Stödreglerna förenklas och antalet avsteg från hu-vudreglema blir färre. Kostnadema för presstödet beräknas för budgetåret 1990/91 uppgå till ca 550 milj. kr., vilket är ca 50 milj. kr. mer än vad som anvisats för innevarande budgetår.

Nuvarande dagstidningsdefinition bibehålls oförändrad. Vidare bör en tidning som skall vara berättigad till driftsstöd ha en andel eget redaktio­nellt material som överstiger 55% av det totala redaktionella materialet.

Driftsstödet bör för hög- och medelfrekvenla dagstidningar (3 — 7 num­mer per vecka) vara upplagebaserat. För lågfrekventa tidningar (1—2 nummer per vecka) lämnas schablonbelopp. 1 förhållande till dagslid-ningskommitténs förslag höjs bidragssatser och maximibelopp inom driftsstödet med ca 10% för såväl högfrekventa storstadstidningar som för lågfrekventa tidningar. För övriga högfrekventa och för samtliga medelfrek­venla tidningar höjs nivåerna med ca 16%. Kostnaderna för driftsstödet beräknas för nästkommande budgetår sammanlagt uppgå till ca 435 milj. kr., vilket är ca 25 milj. kr. eller drygt 6% mer än vad som anvisats för motsvarande anslag i innevarande års budget.

Ett nytt utvecklingsstöd införs för att stimulera stmkturralionalisering-ar. 1 stödformen ingår stöd till förpressinvesteringar, stöd till och kreditga­rantier avseende investeringar i gemensamma tryckerianläggningar, stöd till samverkan genom legotryckning samt stöd till övriga investeringar. En

1    Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 78


 


engångsinsats görs för utbildning i tidningsledning. Kostnaderna för bud-     Prop. 1989/90:78 getåret 1990/91 beräknas till sammanlagt ca 35 milj.kr.

Dislributionsstödet fördelas efter en fyrgradig skala och höjs med ca 20 milj.kr. i förhållande till innevarande budgetårs anslag. Kostnaderna för budgetåret 1990/91 beräknas uppgå till sammanlagt ca 80 milj. kr.

Förslagen överensstämmer i huvudsak med vad dagstidningskommiltén förordat. De bör träda i krafl den 1 juli 1990.


 


Utbildningsdepartementet                       Prop. 1989/90:78

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng­ström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lind­qvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om reformerat presstöd 1 Inledning

Dagstidningskommiltén (U 1985:11) har genomfört en översyn av det statliga stödet till dagspressen. Kommittén har haft en parlamentarisk sammansättning. Direktiven för utredningsarbetet (dir. 1985:52) fastställ­des den 7 november 1985 och kommittén lämnade den 9 december 1988 sitt belänkande (SOU 1988:48) Reformerat presstöd. Kommitténs sam­manfattning av betänkandet återfinns som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissin­stansernas synpunkter görs i bilaga 2.

Skrivelser har även inkommit från Svenska Tidningsulgivareföreningen (TU) och Dalarnas Tidningar AB.

Kommittén har i sitt belänkande utförligt behandlat framväxten av indirekta och direkta statliga stödformer för dagspressen. Vidare finns en redogörelse för det nuvarande systemets utformning och de bakomliggan­de motiven varför jag inte här går in på detta.

En redovisning av grunderna för presstödet återfinns i betänkandet på s. 21—26. En genomgång av de nuvarande stödformema görs på s. 26 — 31.

I det följande kommer jag främst att behandla de punkter inom del direkta stödet till dagspressen där jag avser alt föreslå förändringar. Dessa förslag gäller främst de nuvarande stödformerna Produktionsbidrag, Ut­vecklingsbidrag, Stöd lill samverkan inom produktion, annonsförsäljning och större branschprojekt (samverkansbidrag) och möjligheten till lån ur Pressens lånefond. För stödformen Samdislributionsrabatt innebär än­dringsförslagen främst en ändring av namnet till Distributionsstöd och en höjning av stödet.

Mina förslag ansluter i huvudsak till vad kommittén förordat.

Sammantaget innebär förslagen att stödet till dagspressen för budgetåret 1990/91 totalt beräknas uppgå till nära 550 milj. kr., vilket aren ökning med ca 50 milj. kr. i förhållande lill vad som anvisats för innevarande budgetår.


 


2 Presspolitikens förutsättningar              Prop. 1989/90:78

2.1 Mångfald och konkurrens

Vi har en lång tryckfrihetstradition i Sverige alt vara stolla över. Dagslid-ningama har där spelat — och spelar alltjämt — en betydelsefull roll. Tidningama är viktiga för den fiia och obundna nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen. Genom att tidningama informerar om och kommen­terar vad som sker i samhället, genom att de granskar makthavare både inom den oflFentliga och den privata sektom saml genom all de främjar kommunikation inom och mellan politiska, fackliga och andra ideella gmpper, förstärks och fördjupas demokratin. Dagstidningsutgivning och joumalistisk verksamhet har fomiat en fmktbar stmktur där bl. a. traditio­ner, publicistiska värden och demokratisk gmndsyn är några av många kännetecken. Dagspressen spelar också en viktig roll i kulturlivet.

Ell tecken på att medborgama värderar dagslidningama högt är den — i ell intemationellt perspektiv — stora andelen hushåll i Sverige som prenu­mererar på dagstidningar.

Dagspressen fyller även andra syften än dem jag nämnt nu, men det är pressens roll i fråga om information, kommentarer, granskning saml kom­munikation mellan olika gmpper - kort sagt dagstidningarnas roll för demokratin - som motiverar ett statligt stöd.

Även om andra medier än dagspressen fyller viktiga funktioner för rapportering, kommentarer och debatt kan de knappast ersätta dagspres­sen när det gäller dess roll och betydelse för samhällsdebatten på såväl riks-som lokalplanet. Utvecklingen av nya medieformer torde under överskåd­lig framtid inte förändra dessa fömtsättningar. Dagstidningen kommer därför sannolikt att behöva vara ett oförändrat starkt massmedium. Mot denna bakgmnd bör statens ambitioner vad gäller presstmkturen och mångfalden upprätthållas även i fortsättningen.

De tidningar som befinner sig i ett konkurrensmässigt underläge behö­ver även i fortsättningen presstöd, eftersom de annars skulle sakna tillräck­lig ekonomisk kraft att kunna fortsätta sin utgivning. Om inte stödet funnes skulle mångfalden minska, vilket skulle få negativa konsekvenser för läsamas valfrihet och för opirnonsbildningen.

Staten har i mer än fyrtio års tid markerat att dagspressen bör ges en särställning i förhållande till andra varor och tjänster. Exempelvis har dagstidningar undantagils från olika former av indirekt beskattning. Sedan tjugo år finns även ett direkt stöd till dagspressen med syftet all behålla mångfalden i nyhetsförmedling och opinionsbildning.

Allmänna nyhetstidningar fömtsätts i den remiss lill lagrådet om refor­merad mervärdeskatt m. m. som regeringen överlämnade för yttrande den 25 januari 1990 även i fortsättningen vara befriade från mervärdeskatt. Tidningsutgivning i allmänhet bör alltså ha en gynnad ställning i jämförel­se med andra näringar. Den lokala tidningskonkurrensen i fråga om nyhe­ter, debatt m. m. bör stimuleras. Del direkta statliga stödet bör därför, liksom nu, till sin huvuddel fördelas selektivt eftersom det endast är de konkurrensmässigt utsatta tidningarna som är i behov av ekonomisk hjälp.


 


Inom det selektiva systemets ram bör generdh verkande regler gälla. Det     Prop. 1989/90:78 är viktigt att reglerna är sådana att utrymmet för inte avsett utnyttjande och missbmk minimeras.

Del finns ingen anledning att föreslå förändringar av dessa förutsätt­ningar. Gmnderna för presspolitiken står således fast.

3 Tidningsbranschens utveckling

3.1    Marknadsutveckling, annonskonjunktur m. m.

Dagstidningarna i Sverige är generellt sett i hög grad beroende av annons­intäkter. För morgontidningama svarar annonsförsäljningen för mellan 60 och 75% av de samlade tidningsintäklerna. Försäljningen av tidningar genom abonnemang och lösnummer svarar således för mellan 25 och 40% av de totala intäkterna.

Annonsinläktema för tidningsbranschen i sin helhet har ökat på ett markant sätt under hela 1980-lalet. Störst har ökningen varit för högtäck-ningstidningarna, men även lågtäckningstidningar med presstöd har under den goda annonskonjunkturen kunnat förbättra sina intäkter.

Upplageutvecklingen under denna period har också varit positiv och har i del närmaste hållit jämna steg med befolkningsutvecklingen. Den inter­nationellt sett höga hushållsläckningen i Sverige gör alt marknaden får anses vara nära nog mättad.

Även lönsamheten för tidningsbranschen har förbättrats. Om värdet av det utbetalade presstödet räknas bort skulle dock de stödmollagande tid­ningarna visa betydande underskott.

Under sommaren och hösten 1989 har man kunnat iaktta en tendens lill avmattning i den sedan länge goda annonskonjunkluren. Denna märks tydligast för lågtäckningstidningarna vars ekonomiska situation också har försvagats. Del är för ögonblicket omöjligt atl avgöra om avmattningen också är inledningen till en nedåtgående utveckling. Läget kännetecknas således av osäkerhet. Detsamma gäller vilka konsekvenser medieulveck-lingen i övrigt kan komma att få för dagspressen. En försämrad annons­konjunktur med hårdare priskonkurrens på annonsförsäljningsmarknaden ställer de stödmottagande dagstidningarna inför stora ulmaningar när det gäller att rationalisera produktionen m. m. för att rätta ambitionema efter de möjliga intäkterna.

3.2    Teknisk utveckling

Den rent tekniska delen av tidningsproduktionen kan jämföras med den som försiggår i en processindustri. Från journalister, annonstjänstemän och fotografer går ett flöde av texter och bilder genom olika bearbetnings-stationer för layout, sättning, bildhantering m.m. Efler framlagning av sidoriginal och bearbetning till tryckplål följer bl. a. tryckning, packning och utbärning. För atl klara del snabba produklionsförioppet har dessa moment infogats i en strikt uppdelad organisation som i gmnden varit


 


oförändrad under lång tid. Förbättrad teknik har lett till kvalitets- och     Prop. 1989/90:78 rationaliseringsvinster inom olika delmoment. Blysättmaskiner har t.ex. ersatts av datorstyrda fotosättare. Dagstidningskommittén bedömer emel­lertid all användningen av ny teknik hos flertalet svenska tidningar inte har nått lika långt som hos en del utländska tidningar.

Sedan kommittén lämnade sitt betänkande har omdaningen inom lan­dels dagstidningar fortsatt med bl.a. investeringar i del s. k. förpressledel, dvs. de moment som föregår tryckningen. Några mindre tidningar och nystartade publikationer synes ha nått längre än övrig press i detta rationa­liseringsarbete genom all konsekvent utnyttja persondalorbaserad teknik med främst standardprogramvaror. De vinster som kunnat göras vid såda­na rationaliseringar utnyttjas i form av kortare produktionstider, ökad kvalitet eller kostnadsreduceringar. Trösklama för att etablera nya dags­tidningar har således blivit lägre.

Utvecklingen inom persondatorområdet på såväl teknik- som program-vamsidorna förväntas av initierade exempelvis kunna resultera i utmst­ning som förenklar framstäUning av tidningssidor innehållande färgbilder. Vidare blir det möjligt att överiöra redigerade tidningssidor direkt till tryckplåt utan något traditionellt reproarbete. På sikt närmar man sig vad som bmkar kallas hdintegrerad elektronisk tidningsframställning. Prisut­vecklingen på persondatomtmstning har ur lidningamas synvinkel hillills varit positiv. Kostnaderna för nya system har sänkts väsentligt i jämförelse med de minidalorbaserade utmstningar som tidigare dominerat markna­den. 1 takt med atl tekniken förbiittras och förbilligas ökar möjlighetema att göra rationaliseringsvinster.

Utvecklingen när det gäfier trycknings- och packningsleden i tidnings­framställningen fortgår i något långsammare takt. Investeringar i nya tryck-pressar är också väsentligt dyrbarare och långsiktigare än investeringar i datorer och program för inskrivning, redigering och sättning. Den aktuella utvecklingen på tryckpressidan innebär bl. a. förbättrad arbetsmiljö, större möjligheter till färgtryck, ökad flexibilitet vad gäller ibladning av bilagor, buntning och packning m. m. Möjlighetema att trycka flera olika tidningar på en och samma press underlättas också av den nya tekniken. Förbättrade fömtsättningar för datakommunikation med hög kapacitet gynnar även utvecklingen inom Qärrtryckningsområdel. Tidningar med riksspridning kan samtidigt trycka delar av upplagan på olika orter i landet.

När det exempelvis gäller produklionsstyming, annonsbokning, fakture­ring, registerhållning, arkivhantering, övrig administration etc. skiljer sig möjligheterna lill leknikförbättrir\gar inte från vad som gäller för annan produktion. Även inom dessa områden utvecklas datorstödet fortlöpande.

Hittills gjorda erfarenheter vid teknikinvesleringar pekar på vikten av att anpassa tidningens organisation efter de nya produklionsfömtsältning-ama om några rationaliseringsvinster skall kunna tillgodogöras.

Den tekniska utvecklingen får givelvis inte ses isolerad i förhållande till tidningsekonomin i övrigl. Exempelvis kan en investering i ny tryckpress uppgå lill mer än hundra miljoner kronor, vilket ställer höga krav på lönsamhet. Reserver kan behöva byggas upp under lång tid. 1 en försämrad


 


ekonomisk situation med lägre intäkter ökar kraven på att prioritera kostnadseflFekliva teknikförbättringar.


Prop. 1989/90:78


4 Definitioner

4.1 Dagstidningsbegreppet

Mitt förslag: Med dagstidning skall avses allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsförmedling eller allmän politisk opinionsbildning.

En dagstidning skall normalt komma ul med minsl ett nummer varje vecka. Den skall också ha etl innehåll som i huvudsak är skrivet på svenska och den skall i huvudsak distribueras inom landet.

Presstöd skall dock inte lämnas lill publikationer som utges i statlig eller kommunal regi.

Kommitténs förslag: Kommittén anser att dagslidningsbegreppel bör ändras. Benämningen admän nyhetstidning bör enligt kommittén använ­das för att avgränsa det tidningskollektiv som kan komma i fråga för presstöd. Definitionen av detta begrepp bör utgå från hittillsvarande prax­is. En tidning är en allmän nyhetstidning om den uppfyller minsl två av följande tre kriterier, nämligen att tidningen haren bred nyhetsbevakning, att tidningen fortlöpande deltar i den politiska opinionsbildningen och/el­ler att tidningen kritiskt granskar den verksamhet som utövas av de infly­telserika i samhället.

När det gäller den redaktionella inriktningen bör en avgränsning göras mot sådana publikationer som till övervägande del behandlar ell enstaka eller några få intresseområden eller delar av samhällslivet medan övriga lämnas obeaktade. Om den redaktionella bevakningen i stort sett är be­gränsad, till exempelvis förhållanden inom näringsliv och aflfarsverksam-het eller till konsumentpolitik eller miljöfrågor eller idrott och friluftsliv eller frågor med anknytning till kyrkoliv och religion, faller tidningen enligt kommittéförslagel utanför kategorin allmänna nyhetstidningar. Vi­dare bör en allmän nyhetstidning vända sig till allmänheten utan inskränk­ningar inom det geografiska område där den har sin spridning. En tidning som uteslutande riktar sig lill vissa sociah eller intressemässigt avgränsade gmpper av befolkningen faller inte in under den av kommittén föreslagna definitionen. Denna omfattar inte heller publikationer som utges i statlig regi.

Remissinstanserna: Kritik riktas från flera håll mot kommitténs defini­tionsförslag eftersom tidningar som behandlar näringslivet — exempelvis Dagens Industri — inte inbegrips i del föreslagna begreppet allmän nyhets­tidning. Särskilt pekas på svårigheterna för sådana tidningar all även fortsättningsvis kunna delta i den statligt rabalterade samdistributionen av dagstidningar på de villkor som gäller för dessa. Presslödsnämnden


 


anser det vara olämpligt att förändra definitionen om någon ändring i sak     Prop. 1989/90:78

inte avses. Det är bättre att även i fortsättningen tillämpa nuvarande

praxis.

Bakgrunden och skälen Vöt mitt fcirslag: Frågan om hur begreppet dags­tidning skall definieras har berörts i tidigare utredningar, propositioner och utskottsbetänkanden angående såväl direkt presstöd som skattelag­stiftning.

Den definition som numera används i presstödssammanhang föreslogs av presstödsnämnden i dess remissvar på Qärde pressutredningens betän­kande (SOU 1980:32) Stödet till dagspressen och godkändes av riksdagen våren 1981 (prop. 1980/81:137, KU 19, rskr. 289). Med dagstidning menas en allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär med reguljär nyhetsförmedling och/eller allmän politisk opinionsbildning. Ut­över denna karaktärsbestämning giiller för att en tidning skall vara en dagstidning att den normalt skall komma ut med minst ell nummer varje vecka. Den skall också ha ett innehåll som i huvudsak är skrivet på svenska och den skall i huvudsak distribueras inom landet.

1 skattelagstiftningen förekommer en dagstidningsdefinilion som något skiljer sig från denna. Enligt 8§ i lagen (1968:430) om mervärdeskatt är allmän nyhetstidning undantagen från skatteplikt. Likartade definitioner av begreppet gäller både i mervärdeskattesammanhang och i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam. Med allmän nyhetstidning förslås enligt 1 § första stycket punkten 5 i reklamskattelagen en periodisk publikation av dagspresskaraktär som normalt kommer ut med minsl ett nummer varje vecka och som inte är ett annonsblad.

Presstödsnämnden har enligt dagstidningskommiltén i sin praxis hittills tillämpat dagslidningsdefinitionen på följande vis (betänkandet s. 127).

En allmän nyhetstidning är en dagstidning som vänder sig till allmän­heten och innehåller allmänna nyheter. Något antingen/eller är det inte frågan om.

Nyhetsförmedlingen måste vara fortlöpande och aktuell ("reguljär dagsaktuell nyhetsförmedling"). Detta gäller oavsett periodiciteten. För t. ex. endagstidningar gäller aktualiteten liden mellan två nummer.

Opinionsbildningen måste vara allmänpolitisk, dvs. riktas till med­borgare i allmänhet och avse hela samhällsspeklret.

Avgränsningar i begreppet "allmän" kan vara geografiska (t.ex. ny­heter och opinionsbildning kring aktualiteter i en kommun) men aldrig ämnesmässiga.

Bestämning av definitionens tillämplighet på en tidning får inte bygga på tryckmetod, format, typografiskt utseende eller redaktionella ståndpunkter. Den genomgående redigeringen är helt avgörande.

I likhet med flera remissinstanser anser jag att det vore olyckligt om
ambitionen att anpassa dagslidningsdefinitionen till gällande praxis får
som konsekvens atl begreppet slödberätligad tidning snävas in utan att det
egentligen blir fråga om en ändring av den sakliga grundvalen för stödet.
Den praxis presstödsnämnden har utvecklat finner jag väl tjäna stödets
syfte. Huvudprinciperna i den nuvarande definitionen bör därför bibehål­
las. En redaktionell ändring bör dock göras för tydlighetens skull genom att
"och/eller" ändras till "eller". Vidare bör det särskilt anges atl de press-
        g


 


stödjande insatserna inte avser publikationer som utges i statlig eller kommunal regi.

För att en tidning skall vara berättigad till driftsstöd, dvs. den stödform som föreslås ersätta produktionsbidrag, bör den också uppfylla vissa vill­kor. Reduceringsregler kan dock tillämpas i särskilda fall. Mina förslag medför exempelvis att det i princip inte bör beviljas driftsstöd till en vinstgivande tidning. Jag återkommer till dessa villkor i avsnitten 5.3.1, 5.4.1, 5.5 och 5.7.

De dagstidningsdefinitioner som förekommer i skatlelagstiftningen har delvis andra syften än presstödsdefinitionen. Mot denna bakgmnd bedö­mer jag det inte vara möjligt att uppnå en bestämning som fyller båda ändamålen. Vid tolkningsproblem har, som kommittén noterar, riksskat­teverket möjlighet att samråda med presstödsnämnden.


Prop. 1989/90:78


4.2 Hur stödberättigade dagstidningar kan särskiljas (editionsregler)

Mitt förslag: En tidnings namn skall i presstödssammanhang avgöra dess identitet.

För att en tidning skall vara berättigad lill driftsstöd skall den ha en andel eget redaktionellt material som överstiger 55% av det totala redaktionella materialet. Två editioner av samma tidning kan betraktas som två separata tidningar om innehållet i tillräcklig om­fattning skiljer dem åt.

Kommitténs förslag skiljer sig delvis från mitt. Kommittén föreslår att identiteten hos en tidning knyts till det namn vederbörande utgivare valt att redovisa inför allmänheten i tidningens vinjett och inför myndigheter­na i den anmälan som avser alt klargöra det tryckfrihetsrättsliga ansvaret. Huruvida tidningens innehåll i större eUer mindre utsträckning också kan återfinnas i någon annan publikation är i detta sammanhang av underord­nad betydelse.

Nuvarande regel som innebär att en andel av en tidnings upplaga — en edition — anses som en särskild dagstidning om den har ett redaktionellt innehåll som till övervägande del är ett annat än i en annan edition, föreslås upphöra. Härigenom undviks omfattande och till viss dd osäkra mätningar av andelen redaktionellt material.

För atl förebygga utpräglade skenkonstmktioner bör presstödsnämnden vid sin prövning av stödärenden åläggas att särskilt beakta om det i något visst fall genomförts en uppsplittring på flera titlar av en tidning som fömt utgivits under en enhetlig beteckning och där utgåvoma alltjämt har ett klart administrativt, produktionstekniskt och redaktionellt samband. Om detta är fallet och det inte kan påvisas andra motiv för den formella konstmktionen än möjligheten att bidragstilldelningen skulle kunna öka, skall bidrag inte beviljas i vidare mån än som skulle ha skett med det gemensamma tidningsnamnet bevarat.


 


En särskild regel bör emellertid finnas som i praktiken endast tar sikte     Prop. 1989/90:78 på alt göra del möjligt för tidningama Arbelet, Bergslagsposten och Fol­ket' att fortsätta med den editionering som hittills bedrivits.

Remissinstanserna: Flertalet är positiva till huvudregeln att en tidnings namn bör ange dess identitet. FLritik mot detta framförs bl.a. av A-pressen.

Presstödsnämnden, riksrevisionsverket (RRV) och statskontoret är ne­gativa till förslaget om all nämnden skall bedöma när en editionering, dvs. uppdelning av en tidnings upplaga i två eller flera versioner, är att betrakta som en skenkonstmktion. En sådan prövning kan dels bli svår, dels inne­bära att nämnden åläggs göra känsliga diskretionära bedömningar. Flera remissinstanser förordar en mer lolkningsfri spärr än vad kommittén föreslagit. Presstödsnämnden föreslår att principen för nuvarande edi-lionsbeslämning bibehålls. Den stadgar atl andelen eget redaktionellt ma­terial måste vara lägst 65 % för att en edition skall gälla som en självständig tidning. Avtrappning av stödet sker med en femtondedel för varje procent­enhet som andelen eget material understiger 65%. Nämnden föreslår att kravet på eget redaktionellt material sänks från 65 till 60% eftersom det för många tidningsföretag är svårt atl klara 65%-nivån då en betydande mängd material som måste finnas med i olika editioner definitionsmässigt betraktas som gemensamt redaktionellt innehåll. Avtrappning bör enligt nämnden ske med en tiondel för varje procentenhet som andelen egel material understiger 60% och heli: upphöra vid 50%. Presslödsnämnden och TU anser alt del bör finnas en preciserad regel för de befintliga edilionstidningama Arbetet och Bergslagsposten. A-pressen är dock kritisk till att en specialregel skall gälla för de befintliga editionema. Tidningar med olika namn bör emellertid förhindras att ha identiskt innehåll. A-pressen anser att den nuvarande gränsen för unikt innehåll vid 65% är olämplig, eftersom förekomsten av radio- och TV-program, nyhelsbyråle-legram, börstabeller, lotteridragningar, sporttabeller, föreningsnotiser in­formation om skolmåltider etc. leder till alt tidningars eget redaktionella innehåll kommer i närheten av denna gräns. Ell omfattande arbete måste läggas ned på kontroll. Gränsen för när en edition är en självständig tidning bör därför sältas vid 50%.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening är en tidnings namn del som bäst identifierar en tidning. I presslödssammanhang bör man därför utgå från tidningens namn såsom del presenteras för allmänheten i vinjetten.

Vidare bör regelsystemet vara så entydigt all det motverkar uppkomsten av utpräglade skenarrangemang utan atl för den skull förhindra förenk­lingar och rationaliseringar. Jag anser alt dessa krav uppfylls bäst om man som komplement till huvudregeln behåller det nuvarande systemet med en väl definierad gräns för andelen egel redaktionellt material i förhållande lill totalt redaktionellt material.

Med hänvisning till att en betydande mängd redaktionellt material

' Tidningen Folket har sedan betänkandet lämnades valt att upphöra med editione­
ringen.
                                                                                           10


 


naturligen måste tillålas ingå i olika editioner bör dock kravet på egel Prop. 1989/90:78 redaktionellt material sänkas från den nuvarande 65%-gränsen. Ett gränsvärde på 55 % blir enligt min bedömning lämpligt för att undvika att tidningsföretagen i samma utsträckning som tidigare måste lägga ned arbete på att mäta varje utgåva och beakta del aktuella gränsvärdet. Samtidigt lorde en sådan gräns verka avhållande på eventuella planer atl etablera editioner som inte har tillräckligt underlag på marknaden. De mät­ningar som skall ligga till gmnd för presstödsnämndens beslut bör liksom hittills avse förhållandena under föregående år.

Däremot anser jag del inte vara nödvändigt all förena 55%-gränsen med någon form av successiv avtrappning. En avtrappning som sker i täta steg medför ett stort behov av kontinuerliga innehållsmätningar och kan även, som kommittén påvisar, leda till att grannlaga ställningstaganden i olika tolkningsfrågor fortlöpande aktualiseras. Mitt förslag innebär att mätning­ar endast blir aktuella för tidningar som väljer att befinna sig nära det föreslagna gränsvärdet.

Erfarenheten får visa om 55%-gränsen är väl avvägd eller om nivån behöver justeras. Jag fömtsätter alt presstödsnämnden följer utvecklingen och rapporterar eventuella negativa konsekvenser. För riksdagens infor­mation vill jag nämna alt kontrollen av regeln om andelen eget redaktio­nellt material för en tidning av mättekniska skäl främst genomförs i förhållande till innehållet i tidningar inom samma företag, koncem, kedje­bildning eller annan association med uppenbar affärsmässig bindning lill den aktuella publikationen.

Två editioner av samma tidning kan alltså, liksom hittills, i presstöds­sammanhang betraktas som två separata tidningar om innehållet i tillräck­lig omfattning skiljer dem åt. Med ett bibehållande av denna regel förelig­ger inget behov av särskilda lösningar för nu existerande editionstidningar.

11


 


5 Driftsstöd

5.1 Stödformens allmänna inriktning


Prop. 1989/90:78


Mitt förslag: Driftsstöd får lämnas till sådana dagstidningar som har ell konkurrensmässigl underläge till följd av låg spridning bland hushållen på utgivningsorten och därmed är mindre attraktiva på annonsmarknaden.

Dagslidningama indelas i tre gmpper efter ulgivningsfrekvens, nämligen högfrekventa (6-7 nummer per vecka), medelfrekvenla (3 — 5 nummer per vecka) och lågfrekventa (1—2 nummer per vec­ka). Bland de högfrekventa behandlas storstadstidningama för sig och bland de lågfrekventa görs åtskillnad mellan tidningar med riksspridning och övriga tidningar.

För att en dagstidning skall räknas in i gmppen högfrekventa storstadstidningar bör även gälla att tidningen under två år före det kalenderår stödet avser utgivits med ett redaktionellt textomfång motsvarande mer än 30000 spaltmeter per år.


Kommitténs förslag överensstämmer lill stor del med mitt förslag.

Remissinstanserpa: Presstödsnänmden, TU, Joumalistförbundet, LO, A-pressen, Föreningen Cenlerpress m. fl. stöder förslaget. RRV efterlyser ytteriigare analyser av vilken effekt torslagen får för statskassan. Argument för att reducera driftsstödet framförs av statens pris- och konkurrensverk. Svenska Högerpressens Förening och Förenade Landsortstidningar (FLT).

Centerpress anser atl del föreslagna stödet lill lågfrekventa tidningar är otillräckligt.

Skälen för mitt förslag: Även om ett mål för det statliga presstödet är att tidningsföretagen i växande utsträckning skall kunna finansiera sin verk­samhet genom egna intäkter, ter det sig ofrånkomligt att vissa företag även i fortsättningen behöver ett direkt bidrag till produktionen för att kunna fortsätta med tidningsutgivningen. En väsentlig del av de resurser staten ställer till förfogande för stödinsatser på pressområdet bör därför även fortsättningsvis användas för ett driftsstöd. Detta bör i huvudsak motsvara del hittillsvarande produktionsbidraget. Milt förslag innebär således att driftsstödet blir en selektiv stödform med i huvudsak automatiskt verkande regler.

Den föreslagna indelningen i högfrekventa, medelfrekvenla och lågfrek­venta dagstidningar visar att gmppen driflsslödsberättigade tidningar inte är enhetlig. Det är mot denna bakgnmd inte möjligt atl utforma villkor och beräkningsgmnder för driftsstödet som blir tillämpliga för samtliga kate­gorier. Regelverket bör dock innehålla så få separata beräkningsklasser och särbestämmelser som möjligt. Mitt förslag innebär att tredagarstidningar inte behandlas i samma gmpp som en- och Ivådagarstidningar. Skälet för detta är att tredagarstidningar, som kommittén påpekat, i många avseen­den är jämförbara med andra flerdagarstidningar. Det gäller exempelvis i fråga om dagsaktuell nyhetsrapportering. Tredagarstidningar har inte hel-


12


 


ler, till skillnad från en- och ivådagarstidningar, i samma utsträckning    Prop. 1989/90:78 karaktär av komplementtidningar.

Vid den nuvarande beräkningen av produktionsbidrag gäller förmånli­gare regler för dagstidningar utgivna i Stockholm, Göteborg och Malmö än för tidningar med annan utgivningsort. Anledningen till de gynnsammare villkoren för storstadstidningarna har inte varit all huvudredaktionens geografiska belägenhet i sig skulle ge dessa tidningar en särställning. I stället är motivet att de dagligen utkommande tidningama i dessa städer, när presstödet infördes, allmänt sett hade en påtagligt annan uppläggning i fråga om format, omfång och redaktionell bredd än tidningar utgivna på andra orter. Kostnaderna för att ge ut en sådan storstadstidning översteg också väsentligt kostnaderna för en sex- eller sjudagarstidning i någon annan del av landet. Del står klart att denna olikhet alltjämt föreligger när det gäller de nuvarande högfrekventa storstadstidningarna. Därför innebär mitt förslag — till vilket jag strax återkommer — att beräkningsgmndema för driftsstöd föreslås bli något annorlunda för tidningar utgivna i de tre storstäderna än för övriga tidningar.

Den beräkningsmetod som jag kommer att föreslå baseras enbart på upplaga och utgivningsfrekvens. Den skulle emellertid teoretiskt kunna medföra att nytillkommande tidningar i gmppen högfrekventa storstads­tidningar får ett oskäligt högt stödbelopp om inte en viss ytterligare preci­sering av kalegoribegreppen införs. Det jag tänker på är att en tidning som tidigare har uppburit produktionsbidrag eller driftsstöd och som visserli­gen utges från någon av de nämnda ortema men i fråga om omfång, upplaga och redaktionell bredd avviker så mycket från det som typiskt sett karaktäriserar en storstadstidning, att den i dessa hänseenden är mer likvärdig med övriga högfrekventa tidningar. Jag anser del inte vara rim­ligt att i ett sådant fall vid bestämningen av driftsstödet enbart utgå från den omständigheten att tidningens redaktion är lokaliserad till en av de tre orterna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Mot denna bakgmnd föreslår jag att man i gmppen högfrekventa stor­stadstidningar inräknar endast sådana tidningar, som under två år före det kalenderår stödet avser, har utgivits med ett redaktionellt textomfång motsvarande mer än 30000 spaltmeter per år. Om detta villkor inte är uppfyllt bör sålunda samma beräkningsnormer tillämpas som för del stora flertalet högfrekventa tidningar. För nystartade storstadstidningar bör om­fångsvillkoret avse det första utgivningsåret eller årgången.

Även om det inte nu finns någon tidning där detta villkor skulle vara
tillämpligt villjag med mitt förslag förebygga möjligheten av att det enbart
i syfte att manipulera presstödet etableras tidningar som i övrigt uppfyller
villkoren för högfrekventa storstadstidningar. Mitt förslag kan även jämfö­
ras med den i dag gällande omfångsregeln för lågfrekventa tidningar vartill
jag återkommer i avsnitt 5.4.1. 1 det senare fallet är syftet att undvika att
annonsblad med visst redaktionellt innehåll skall kunna erhålla presstöd.
På motsvarande vis är den här föreslagna regeln för högfrekventa stor­
stadstidningar en spärr mot att stora belopp betalas ut till andra slags
tidningar än vad som urspmngligen avsetts med driftstödet till denna
kategori.
                                                                                        13


 


Liksom hittills bör presstödsnämnden kunna bevilja driftsstöd även om     Prop. 1989/90:78 en veckovis utkommande tidning undantagsvis ställer in utgivningen nå­gon vecka under året, t. ex. vid en längre helg.

Av de 78 tidningar som budgetåret 1989/90 uppbär produktionsbidrag tillhör merparten, eller 46 stycken, den lågfrekventa gruppen. Denna grupps andel av samtliga bidragsmoltagande tidningar har successivt ökat. Trots den numerära övervikten för dessa tidningar går för närvarande endast en mindre del, dvs. 13 % (ca 52 milj. kr.), av statens totala kostnader för produktionsbidrag lill denna gi"upp. De lågfrekventa tidningarna har stor betydelse för mångfalden när det gäller nyhetsförmedling och opi­nionsbildning. De bör därför i fortsättningen erhålla en något större andel än för närvarande av de medel som staten ställer till förfogande för produktionsbidrag/driftsstöd.

Jag kommer nu all först beröra de allmänna ekonomiska förutsättning­arna för presstödet. Därefter övergår jag till att närmare redovisa mina förslag rörande de olika stödformerna.

5.2 Driftsstödets storlek

Vid avvägningarna i de ekonomiska frågorna har dagstidningskommiltén utgått från de då aktuella förhållandena, dvs. tidningsbranschens läge under år 1988. Enligt betänkandet beräknas del sammanlagda driftsstödet för det tänkta ikraftträdandet år 1989 uppgå till ca 402 milj.kr. Om kommitténs beräkningar uppdateras lill atl avse år 1990, blir summan ca 390 milj.kr. främst till följd av att några stödmottagande tidningar upp­hört. Kommittén anser atl eflFekterna av det nya utvecklingsstödet i ett tioårsperspektiv bör medge alt driftsstödet kan sänkas lill ca 350 milj. kr. i oförändrat prisläge.

Några remissinstanser har framfört invändningar mot möjligheterna att på sikt och med hjälp av koncentrerade utvecklingsinsatser minska drifts­stödet. LO och Centerpress menar att det måste vara möjligt att ompröva stödets ramar och inriktning en bit in på 1990-talet om mångfalden skulle äventyras. Bl.a. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), och Högerpres­sens Förening argumenterar däremot för en nedtrappning av presstödet.

Vid sidan av driftsstödet kommer jag atl i det följande föreslå inrättan­det av ett utvecklingsstöd (jfr avsnitt 6) varigenom medel avsätts för stöd lill rationaliseringar och andra effektivitetsfrämjande ålgärder hos de eko­nomiskt svaga dagstidningarna. Genom detta stöd till strukturförändring­ar, vilket syftar till kostnadsbesparingar och etl eflFeklivare resursutnytt­jande, underiättas branschens möjligheter att på några års sikt kunna förbättra lönsamheten.

För driftsstödets vidkommande ö\'erensstämmer mitt förslag till stor del
med kommitténs. Vid min bedömning av vilka bidragssatser och maximital
som är lämpliga inom driftsstödet harjag utgått från förslagen i kommitténs
betänkande. Dessa ni våer lades emel lertid fast för ett och ett halvt år sedan.
De ekonomiska förutsättningarna för tidningsutgivning har sedan dess för­
sämrats både vad gäller annonsintäkter och kostnadsutveckling. Dessa för­
sämringar är tydligast hos lågtäckningstidningarna, varför jag i det följande
14


 


kommer att förorda en generell uppräkning av bidragssatser och maximital med ca 10% i förhållande till kommittéförslaget för högfrekventa storstads­tidningar och för lågfrekventa tidningar. Situationen för övriga högfrek­venta och samtliga medelfrekvenla dagstidningar, dvs. de dagstidningar som ges ut på andra orter än i storstäder och som har tre eller fler nummer per vecka, är sådan alt jag finner det påkallat med en nivåhöjning om 16%. Det sammanlagda utfallet av driftsstödet för år 1990 kan preliminärt beräk­nas uppgå till ca 434 milj.kr. Driftsstödet ökar därmed med drygt 6% i jämförelse med innevarande budgetårs anvisade medel för produktionsbid­rag.

Till följd av övergångs- och avvecklingsregler kommer det att ta några år innan stödet har nått den stadigvarande, något lägre nivå som är en direkt konsekvens av de nya huvudreglerna. Om inga förändringar sker i fråga om antal stödberättigade tidningar, utgivningsfrekvens etc. uppnås detta totalbelopp 1992.

Mot bakgrund av svårigheterna att i ett längre perspektiv med tillräcklig säkerhet bedöma annonskonjunklurer, marknadsförutsättningar i övrigt saml effekterna av det nya utvecklingsstöd jag senare kommer all föreslå, är jag inte beredd att nu uttala mig om hur driftsstödet bör utformas under den kommande tioårsperioden. Ambitionen bör dock, i likhet med vad kommittén har redovisat, vara att utvecklingsinsatserna på sikt skall åstadkomma ett minskal behov av driftsstöd.


Prop. 1989/90:78


5.3 Allmänt driftsstöd till hög- och medelfrekvenla tidningar 5.3.1 Kvalifikationskriterier

Mitt förslag: Huvudregeln för all en hög- eller meddfrekvent dags­tidning skall vara berättigad till driftsstöd är atl den abonnerade upplagan uppgår till minst 2000 exemplar och att täckningsgraden på ulgivningsorten får vara högst 40%. Tidningens totala upplaga skall i huvudsak vara abonnerad. Tidningens abonnemangspris skall inte vara uppenbart lägre än vad som i allmänhet tas ut av tidningar i motsvarande kategori.

En dagstidning som skulle vara berättigad till driftsstöd kan ändå uteslutas från stöd, eller få stödet minskat, om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att täckningstalet ger en missvisande bild av tidningens konkurrens­förmåga på annonsmarknaden.


Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag och innebär bl. a. att det hittillsvarande villkoret om slödtagande tidningars annonsbladsul-givning slopas. Detsamma gäller den nuvarande regeln om högsta tillåtna andel annonser av en tidnings totala innehåll.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till de delar av förslaget som inte rör annonsbladsutgivning.

Förslaget att en tidning med driftsstöd samtidigt skall ha rätt att ge ut


15


 


annonsblad tillstyrks av bl.a. statskontoret, RRV, näringsfrihetsombuds- Prop. 1989/90:78 mannen (NO) och TU. Däremot anser Högerpressens Förening, Förening­en Liberal Press, Joumalistförbundet saml FLT att presstödsreglema bör utformas så att annonsbladsutgivning motverkas. Liberal Press betonar att frågan bör bevakas då det finns en risk för att presstöd kan utnyttjas för en medveten satsning på annonsbladsutgivning utan joumalistiskl informa­tionsansvar, vilket skulle hota mångfalden.

I övrigt föreslår TU att en avtrappningsmetod bör tillämpas när tidning­ar överskrider gränsen för högsta tillåtna täckningstal.

Skälen för mitt förslag: Jag anser att de allmänna kvalifikationskriterier­na för hög- och medelfrekvenla dagstidningar bör överensstämma med de principer som nu gäller. Villkoren avseende upplaga och abonnemangspris bör enligt min mening inte förändras. Däremot finns det anledning atl närmare beröra skillnadema mellan högfrekventa storstadstidningar och övriga högfrekventa tidningar.

De nuvarande möjlighetema alt under vissa omständigheter få stöd även om täckningsgraden överstiger 40% bör upphöra. Detta täckningstal har enligt kommittén visat sig vara ett väl avvägt gränsvärde uppåt. En tidning som på sin utgivningsort når mer än 40% av hushållen kan påräk­na en så stark ställning på annonsmarknaden att annonsintäkterna blir av tillräcklig storlek för att garantera produktionen.

Procentandelen bör, liksom hittills, beräknas som ett genomsnitt för de senaste tre kalenderåren så att eflFeklen av tillfälliga svängningar elimine­ras. Likaså bör täckningsgraden beräknas för tidningens utgivningsort. Denna bör som nu vara den kommun där tidningens huvudredaktion ligger.

Det bör dock även i fortsättningen finnas en spärr mot skenkonstmk­tioner i detta avseende. Det bör inte vara möjligt att en tidning enbart i bidragsmaximerande syfte förlägger huvudredaktionen till en viss ort. Presstödsnämnden bör i sådana fall ha möjlighet att göra en helhetsbe­dömning av tidningens styrka inom hela spridningsområdet. Nämnden bör, i enlighet med nuvarande ordning, ges rätt att undantagsvis beräkna täckningstalet på gmndval av spridningen inom etl annat område än den kommun där huvudredaktionen ligger. När det gäller avläggare till en huvudtidning kan det ibland vara svårt att fastställa var en avläggares huvudredaktion faktiskt är belägen. Vid beräkning av hushållsläckningen för sådana tidningar bör då väljas den kommun där täckningsgraden procentuellt sett är högst. Med avläggare avser jag när ägaren till en större tidning också ger ut en tidning under annat namn, men med en omfattan­de del identiskt innehåll.

Jag anser också att det i fortsättningen inte bör finnas något hinder för stödmottagande tidningar att ge ut annonsblad. Inte heller bör nuvarande villkor om en högsta tillåten andel annonser finnas kvar i fortsättningen. Detta bör ses som en rättvisefråga i förhållande lill högläckningstidningar vilka inte hindras av några sådana begränsningar. Jag fömtsätter dock att presstödsnämnden följer utvecklingen och rapporterar eventuella negativa konsekvenser.

Jag vill dessutom tillägga att det knappast ligger i linje med presstödels   16


 


intentioner att försvåra stödmottagande tidningars utnyttjande av kom­pletterande intäktskällor. Tvärtom kan sådana vara önskvärda om de leder till förbättrad ekonomi för tidningsföretagen och därmed på sikt minskar kraven på statligt stöd.

De kostnadsdrivande effekter som påtalats för den nu gällande regeln om högst 50% annonser för hög- och medelfrekvenla tidningar bortfaller också med mitt förslag. Stödmollagande tidningar kommer därför inte längre att tvingas utöka sitt redaktionella material om annonsingången skulle vara exceptionellt god. Därmed försvinner även de indirekta konse­kvenser detta kan få för konkurrerande tidningars redaktionella omfång.

De kvalifikationskrav som i övrigl ställs på stödberättigade hög- och medelfrekvenla dagstidningar torde utesluta möjligheten att annonsblad med viss redaktionell text kan bli driflsslödsberättigade.


Prop. 1989/90:78


5.3.2 Ny beräkningsmetod

Mitt förslag: Driftsstöd skall i fortsättningen beräknas genom en metod som bygger på en tidnings upplaga. Stödbeloppet räknas ut genom att den aktuella tidningens volym uttryckl i lusental exemplar och antal nummer per vecka multipliceras med en generellt gällande bidragssals. En maximigräns sätts för möjlig bidragsnivå.

Presslödsnämnden ges rätt alt fastställa vilka uppgifter som skall ingå i underlag för ansökan om driftsstöd.


Kommitténs förslag överensstämmer i allt väsentligt med mitt förslag.

Remissinstanserna: En enig remissopinion tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande produktionsbidrag har i debatten anklagats för att vara kostnadsdrivande eftersom den bidragsberättigade tidningens pappersförbrukning, efler frånräknande av annonsutrymmet, styr bidragets storlek. Pappersförbrukningen anses därigenom ha stimule­rats. Till följd av konkurrenssituationen har tidningar utan presstöd också dragits med i denna utveckling.

Även den föreslagna bidragskonstmktionen kan i och för sig sporra till olika åtgärder i syfte att öka en tidnings upplagetal och därmed få ett större driftsstöd. På sikt skulle dock eflFeklen av detta normalt bli att tidningens ekonomiska ställning förstärks även genom ökade försäljnings- och an­nonsintäkter. Med tiden minskar därmed beroendet av presstöd. En annan cflFekt kan bli ökad mångfald vilket är positivt från presspolilisk utgångs­punkt. Det är också rimligt all anta all övergången till en ny beräknings­grund kommer alt leda till ett mer ekonomiskt utnyttjande av tidningsut-rymmel. Sammantaget torde etl upplagebaserat bidragssystem — i jämfö­relse med nuvarande konstruktion — avsevärt minska de negativa konse­kvenserna av sådana regdanpassade beteenden. Dessutom medför den nya stödkonstruktionen atl bidragsadminislrationen, både hos tidningarna och presstödsnämnden, förenklas.

Det upplagebegrepp jag här avser innefattar i princip den fullt betalda upplagan, vilket exempelvis utesluter alt gratisulddade exemplar läggs lill grund för beräkningen av driftsstöd.


17


2   Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 78


 


För riksdagens information vill jag nämna att presslödsnämnden vid inhämtandet av upplageuppgifter — såväl rörande drifts- och utvecklings-som dislributionsstöden — torde komma atl utgå från den av Tidningssta­tistik AB fastställda dagspressupplagan. Denna avser lidningamas uppla­gor under första halvåret av del kalenderår beräkningen gäller samt ett vägt genomsnitt av söndags- och vardagsupplagoma när dessa varierar inbördes. Det detaljerade regelsystem som Tidningsstatistik AB tillämpar för att urskilja den fullt betalda upplagan för en tidning innehåller olika slags gränser för friexemplar, gratisutdelning, prenumeralionsrabalter etc. Syftet med reglerna är alt en tidning inte skall kunna manipulera fram missvisande upplagetal. För del fall att dessa regler i framtiden skulle komma att förändras bör presstödsrämnden följa utvecklingen på områ­det och - om det blir nödvändigt - infordra sådana upplageuppgifter från de berörda tidningarna som behövs. Enligt vad jag erfarit har Tid­ningsstatistik AB för avsikt atl erbjuda presstödsnämnden fortlöpande information om den översyn av regdulformningen som för närvarande pågår. Vidare fömtsätter jag all presstödsnämnden i vissa fall Ofr avsnitt 5.7.1) exempelvis kan erhålla sådana uppgifter om stödberättigade tid­ningar att tidningsrörelsen kan särskiljas från annan verksamhet. Nämn­den kan i form av tillämpningsföreskrifter ange vilka uppgifter som skall åtfölja ansökningar om driftsstöd.

Driftsstödet bör som nu avse kalenderår och beräknas på gmndval av upplaga under föregående kalenderår. För all undvika onödiga påfrest­ningar för en stödmollagande tidnings ekonomi bör utbetalningsreglema för driftsstödet inte skilja sig från dern som nu gäller för produktionsbidra­get. Utbetalning bör ske efter den 1 juli del kalenderår stödet avser. Stöd utbetalas normall med hela det belopip en tidning beviljats.

Driftsstöd bör beräknas genom att en tidnings upplaga (uttryckt i tusen­tal exemplar) och antal nummer per vecka multipliceras med aktuell bidragssats. Stöd beviljas dock högst med ett maximibelopp. Systemet blir också enklare all administrera än det hittillsvarande.


Prop. 1989/90:78


5.3.3 Bidragssats för högfrekventa storstadstidningar

Mitt förslag: För högfrekventa storstadstidningar skall bidragssal-sen vara 225000 kr. Maximibeloppet sätts till 49,5 milj. kr.


Kommitténs förslag skiljer sig från mitt förslag. Bidragssatsen för denna gmpp av tidningar föreslås vara 170000 kr. Maximibeloppet anges till 45 milj.kr.

Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser har uppmärksammat en felräkning i den bilaga lill belänkandet som redovisar del teoretiska utfal­let av det föreslagna driftsstödet. Felräkningen innebar atl tidningen Arbe­tet Västsverige med den föreslagna bidragssatsen skulle få ett avsevärt lägre bidrag än vad kommittén avsett. Viss kritik riktas även mot maximi­beloppet som anses vara alltför lågt.


18


 


Skälen för mitt förslag: Vid beräkningen av den generella bidragssatsen har jag först utgått från en något högre bidragssals än vad kommittén föreslagit för att samtliga berörda tidningar skall kunna erhålla stödbelopp som minst uppgår lill de nivåer som utredningen inriktat sig på. Därutöver har jag tagit hänsyn lill kostnadsutvecklingen och de förändrade mark­nadsvillkoren för lågtäckningstidningar.


Prop. 1989/90:78


5.3.4 Bidragssats for andra högfirekventa och samtliga medelfrekventa tidningar

Mitt förslag: För andra högfrekventa dagstidningar än storstadstid­ningar och för samtliga medelfrekventa dagstidningar skall bidrags­satsen vara 162000 kr. Maximibeloppet sätts lill 11,6 milj. kr.

Kommitténs förslag skiljer sig från mitt förslag. Kommittén föreslår en bidragssats om 140000 kr. och etl maximibelopp på 10 milj. kr.

Remissinstanserna: Viss kritik riktas mot det av kommittén föreslagna maximibeloppet som anses vara alltför lågt.

Skälen för mitt förslag: Vid min medelsberäkning harjag tagit hänsyn till att utgivningsvillkoren för övriga hög- och medelfrekventa tidningar i kon-kurrensulsatt läge har försämrats. Det nya driftsstödets ulfall i kronor blir väl avvägt i förhållande till nu gällande produktionsbidrag. Något särskilt minimibidrag behöver därför inte fastställas.

5.4 Allmänt driftsstöd till lågfrekventa tidningar 5.4.1 Kvalifikationskriterier

Mitt förslag: För att en lågfrekvent dagstidning skall vara berättigad till driftsstöd skall den abonnerade upplagan vara minst 2000 exem­plar. Täckningsgraden på utgivningsorten får vara högst 25%. Den totala upplagan bör till övervägande del vara abonnerad. Abonne­mangspriset för helår får inte understiga ett belopp som presstöds­nämnden fastställer. Det redaktionella innehållels omfång skall uppgå lill minst I 000 spahmeter per kalenderår. Det betalda an­nonsutrymmet under ett år får maximalt uppgå lill 50% av en tidnings hela omfång.


Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Enligt kom­mittén bör dock abonnemangspriset per helår för en endagstidning anges till lägst 150 kr. resp. ungefär det dubbla vid ivådagarsutgivning.

Remissinstanserna: Viss kritik framförs när det gäller kvalifikationskra­ven. RRV anser exempelvis att de i och för sig välmotiverade förändring­arna i förhållande till nuvarande ordning på sikt kan komma att leda till att färre tidningar slås ul ur driftsstödet och att det blir lättare för nya


19


 


tidningar att komma in i systemet. RRV anser även att det föreslagna     Prop. 1989/90:78 lägsta abonnemangspriset bör sättas högre, alternativt ersättas med någon form av koppling mellan bidragsbelopp och abonnemangspris.

Presstödsnämnden anser alt det nuvarande omfångskravet på 1 300 spaltmeter per årgång bör beslå. Cenlerpress anser att villkoret om att upplagan till övervägande del skall vara abonnerad bör slopas.

Skälen för mitt förslag: Utformningen av kvalifikationskraven överens­stämmer delvis med nu gällande syslem. På följande punkter föreslår jag vissa förändringar.

Den maximalt tillåtna täckningsgraden på utgivningsorten höjs från 20 till 25%. Del lägsta abonnemangspriset anges som ett fast belopp i kronor och inte som nu i form av en allmän jämförelse med tidningar i samma kategori. Kravet på en undre gräns för volymen redaktionellt material sänks från 1 300 lill 1 000 spaltmeter per år. Den högsta andelen betalt annonsutrymme höjs från 40 till 50%. Mitt förslag innebär också all del i fortsättningen inte bör finnas något hinder för stödmollagande tidningar att ge ul annonsblad av en viss omfattning samtidigt som de erhåller driftsstöd. Motiven för det sistnämnda är desamma som jag redogjort för (tidigare jfr avsnitt 5.3.1).

Jag menar, liksom kommittén, all förändringen av täckningstalet bör ses i ljuset av all motsvarande regel fiir hög- och medelfrekventa dagstidningar tillåter upp till 40% täckningsgrad innan driftsstödet upphör. På sikt kan en 25%-gräns underlätta etablerandet av nya lågfrekventa tidningar. För tidningar som exempelvis är inriktade på en utpräglat lokal nyhetsförmed­ling och vars spridning är slarict begränsad till ett mindre geografiskt område eller en glest befolkad del av landet är det också så att även ett relativt högt täckningstal endast kan motsvara en liten utgivningsvolym mätt i absoluta tal. Procentandelen bör, liksom hittills, beräknas som ett genomsnitt för de senaste tre kalenderåren så att eflFeklen av tillfälliga svängningar kan elimineras.

Det är viktigt atl det finns en spärr mot atl stödmollagande tidningar kraftigt sänker sill abonnemangspris i syfte atl öka upplagan. 1 likhet med kommittén anser jag del vara rimligt alt del lägsta tillåtna abonnemangs­priset ligger på en sådan nivå att del inte kan anses som enbart symboliskt. Härigenom får staten en bekräftelse på att en stödmottagande tidning verkligen tillgodoser ett informationsbehov hos läsarna.

Den nuvarande regeln om lägsta abonnemangspris för en stödmottagan­
de tidning innebär atl en stödtidnings pris inte uppenbart får avvika från
prisei på andra tidningar i den kategori som tidningen tillhör. Svårigheter­
na alt i fråga om de lågfrekventa tidningarna tolka denna regel talar för att
den i fortsättningen för dessa tidningars vidkommande ges en mer entydig
utformning. Till skillnad från kommittén är jag emellertid inte beredd all
ange ell visst lägsta belopp utan anser att det bör fastställas av presstöds­
nämnden. Den av kommittén angivna nivån 150 kr. för en endagstidning
resp. ungefär det dubbla för en tvådagarstidning har dessutom noterats i
1988 års penningvärde. Beräkningarna grundade sig på en undersökning av
1987 års abonnemangspriser. Enligt min mening är det med tanke på den lid
som gått rimligt att nämnden fåi" göra en ny skälighetsbedömning för all
     20


 


senare regelbundet, bl.a. mot bakgmnd av förändringar i penningvärdet,     Prop. 1989/90:78

ompröva lägstbdoppets storlek. Eftersom denna regel för närvarande har en

mer   allmän   utformning,   och   den   i   betänkandet   omtalade   150-

kronorsgränsen har varit den enda kända föreslagna förändringen, utgår jag

från att nämnden inledningsvis ulformar villkoret så all berörda tidningar

inte drabbas av retroaktivt verkande kvalifikationskrav som de inte hunnit

förbereda sig på.

Den nuvarande gränsen för andelen redaktionellt material vid lägst 1 300 spaltmeter tillkom urspmngligen i syfte att hålla undan annonsblad med viss redaktionell text. Kravet har omfattat tidningar med en utgiv­ningsfrekvens på mellan en och tre dagar i veckan. I betänkandet för kommittén en diskussion i frågan och menar bl. a. alt det vore tilltalande om denna regel kunde avskaffas. Mot delta anförs att presstödsnämnden i så fall kan komma att tvingas göra svåra diskretionära bedömningar i förhållande till annonsblad. Kommittén stannar slutligen föratt regeln bör bibehållas, men på en lägre nivå. När det gäller andelen redaktionellt innehåll anser jag all ett villkor avseende denna bör finnas även i fortsätt­ningen. För atl klart avgränsa lågfrekventa dagstidningar i förhållande till annonsblad med viss redaktionell text räcker det med en minimigräns om 1000 spaltmeter. En sådan nivå torde heller inte av tidningarna uppfattas som kostnadsdrivande vad gäller redaktionsulgifterna.

I linje med de övriga förenklingarna föreslår jag att gränsen för högsta annonsandel höjs något. Även i fortsättningen bör det dock finnas en spärr mot att de lågfrekventa tidningama till mycket stor del fylls med annonser. En höjning lill den nivå som hittills gällt för flerdagarstidningar synes kunna godtas utan påtagliga nackdelar.

21


 


5.4.2 Beräkningsmetod och stödbelopp


Prop. 1989/90:78


Mitt förslag: För lågfrekventa dagstidningar skall driftsstöd beviljas med årsvis beräknade schablonbelopp. Beloppen bör i likhet med nu gällande ordning vara högre för tidningar med riksspridning än för övriga tidningar.

För lågfrekventa rikstidningar skall utöver generella villkor för driftsstöd krävas att en tidning avsätter huvuddelen av sin upplaga i minsl hälften av blockregionema utanför ulgivningsregionen och i olika delar av landet. För att en sådan tidning skall få fullt stöd krävs en abonnerad upplaga på minst 10000 exemplar. Om uppla­gan är mellan 9999 och 7000 exemplar beviljas bidrag med stegvis minskade belopp.

För en riksspridd lågfrekvent tidning med ett nummer per vecka
bör följande bidragsskala gälla.
3050000 kr. vid minst 10000 abonnerade exemplar
2 750000
     "        9000

2400000      "        8000

2090000      "        7000

För en riksspridd lågfrekvent tidning med två nummer per vecka
bör följande bidragsskala gäUa.
3400000 kr. vid minst 10000 abonnerade exemplar
3050000
      "        9000

2750000      "        8000

2400000      "        7000

För lågfrekventa tidningar med lokal och regional spridning skall driftsstödet vara 1 540000 kr.


Kommitténs förslag skiljer sig från mitt endast i fråga om stödbeloppen. För riksspridda lågfrekventa tidningar med ett eller två nummer per vecka är i övrigt slödslmkturen densamma.

För lågfrekventa tidningar med lokal och regional spridning bör driftsstö­det exempelvis vara 1 400000 kr.

Remissinstanserna: Kommittérrs förslag godtas överlag av remissinstan­sema. Från något håll anges att beloppet lill lågfrekventa tidningar med lokal och regional spridning bör höjas.

Skälen för mitt förslag: Stödet till lågfrekventa tidningar bör liksom nu utgå med etl schablonbelopp. Jag anser det också vara rimligt all tidningar med riksspridning får etl större bidrag än övriga lågfrekventa tidningar bl.a. med tanke på de högre kostnader som i allmänhet hänger samman med produktionen av en tidning med riksspridning.

Kvalifikationsvillkoret för rikstidningar är liksom hittills kopplat lill spridningen i blockregioner. Blockregion motsvaras för närvarande av det i tidningsstatistiksammanhang använda begreppet A-region. Hur riket indelas i A-regioner framgår av kartan i bilaga 3.

Det nuvarande kvalifikationskravet för rikstidningar om minsl lOOOO exemplar i abonnerad upplaga anses, enligt vad kommittén har inhämtat.


22


 


vara alltför stelt. Även om detta gränstal underskrids med bara något eller några hundratal minskas den aktuella tidningens produklionsbidrag kraft­igt. Jag anser all denna tröskeleflfekt är onödigt kännbar. Ölägenheterna bör i betydande grad kunna elimineras genom att bidragsbeloppet avtrappas successivt för varje tusental exemplar, dock inte längre ned än till minimian­talet 7 000 exemplar. Vid lägre upplagelal beräknas driftsstöd som för tid­ningar med lokal och regional spridning.

Många lågfrekventa tidningar har enligt kommittén stora svårigheter atl säkra sin existens. Dessa tidningar spelar en betydande roll för mångfalden inom pressen. Det är viktigt att de lågfrekventa tidningama inte bara kan leva vidare utan också kan utvecklas i framtiden. Eftersom möjligheterna till kostnadssänkande rationaliseringar för många tidningar i denna gmpp redan är långt utnyttjade kan det utvecklingsstöd som jag föreslår i det följande (avsnitt 6) sannolikt ge endast små eflFekter. Som kommittén noterat finns det för vissa tidningar en möjlighet all höja abonnemangspri-sema. Det intäktstillskott som kan bli följden är dock av mindre avgöran­de omfattning.

Vid min medelsberäkning harjag — liksom för andra tidningskalegorier — tagit hänsyn till kostnadsutvecklingen och förändringen av marknads­villkoren. Fömtsättningama för utgivning av lågfrekventa dagstidningar torde därmed förbättras i förhållande till de villkor som gäller inom hittillsvarande stödordning.


Prop. 1989/90:78


5.5 Särregler

5.5.1 Begränsat driftsstöd

Mitt förslag: 1 undantagsfall får ett begränsat driftsstöd beviljas även för dagstidningar vars täckningslal överstiger 40% och ges ut i vissa glesbygdsområden som kännetecknas av en extraordinär marknadsstmktur där var och en av tidningama fyller en särskild funktion för mångfalden inom dagspressen. Dessa områden är Got­land, Öland och Laholmsområdet.

Dagstidningar i Tomedalen som till väsentlig men inte övervä­gande del är skrivna på finska bör kunna erhålla ett begränsat driftsstöd även om täckningstalel överstiger 40%. Andelen finsk text bör uppgå till minst 25%.

Presstödsnämnden bör fastställa driftsstödels storlek enligt dessa särregler mot bakgmnd av de särskilda villkor som råder på resp. utgivningsort. Bidrag får högst uppgå till den beloppsgräns (1,54 milj. kr.) som gäller för lågfrekventa tidningar med lokal och regio­nal spridning.


Kommitténs förslag överensstämmer delvis med mitt förslag. När det gäller stödets storlek förordar kommittén att de hittills tillämpade nivåer­na enligt nuvarande särregler för bidrag till dessa tidningar bör användas som utgångspunkt vid presstödsnämndens prövning. Stödet till Gollands-tidningama år 1988 (900000 kr.) bör tjäna som riktmärke. Stödet till


23


 


tidningar i Tomedalen bör motsvaras av 1988 års bidrag till Haparanda-     Prop. 1989/90:78 bladet (550000 kr.).

Remissinstanserna: Merparten av remissvaren innehåller inga invänd­ningar mot förslaget. Kritik framförs från några av de tidningar som berörs av förändringama. TU föreslår att tidningsutgivningen i Skövde och Ludvika också bör innefattas av särregeln.

Presslödsnämnden förordar alt del bör ankomma på nämnden att efter en fömtsättningslös prövning fastställa de belopp som skall utbetalas enligt särregeln.

Skälen för mitt förslag: Jag anser all det finns starka skäl för att bevilja dagstidningar som ges ut i Gollands, Borgholms, Mörbylånga och Laholms kommuner driftsstöd trots att täckningsgraden kan överstiga de föreskriv­na gränsema för resp. stödkalegori. 1 dessa utgivningsområden råder, som kommittén framhåller, sådana geografiska eller befolkningsmässiga förhål­landen att den till en viss procentandel beräknade hushållstäckningen inte ger en rättvisande bild av vederbörande tidnings faktiska konkurrenssitua­tion. Även ett högt täckningslal re]3resenlerar en tämligen liten upplaga mätt i absoluta tal.

1 enlighet med nuvarande stödordning erhåller tidningen Haparandabla­det ett visst produktionsbidrag trots en förhållandevis hög hushållsläck­ning. Jag anser alt det finns starka skäl för att en tidning som ges ut under sådana betingelser även fortsättningsvis bör kunna beviljas driftsstöd. Motiven för delta är främst att tidningen till inte obetydlig del är skriven på finska och därmed fyller en funktion för den finskspråkiga befolkningen i Tornedalen samtidigt som den ingår i gmppen av svenskspråkiga dagstid­ningar.

När det gäller tidningar i Tomedalen, dvs. Haparanda, Kalix, Överkalix och Övertorneå kommuner, med högre täckningsgrad än gällande gränsvärde bör det liksom hillills krävas en minsta andel finsk text för att kunna erhålla begränsat driftsstöd. Jag anser att den nuvarande regeln som innebär att stödet ökar med ett visst belopp för varje procentenhet finsk text inom intervallet 20—30% är onödigt krånglig och föreslår att kvalifi­kationskravet skall vara uppfyllt orn den finska texten uppgår till minst 25% av innehållet. Några altemativa bidragsnivåer knutna till vissa pro­centtal bör inte förekomma.

Förslaget innebär på dessa punkter såväl regelförenklingar som en be­gränsning av del antal tidningar vilka ges en särbehandling i jämförelse med nu gällande system.

I likhet med presstödsnämnden anser jag all nämnden bör få besluta om vilka belopp som skall utbetalas med stöd av denna särregel. Bidrag bör högst kunna beviljas med det belopp som jag i det föregående har föreslagit för lågfrekventa tidningar med lokal och regional spridning, dvs. 1 540000 kr. per år.

Mitt motiv för förändringen av maximibeloppen är atl presslödsnämn­
den när det gäller begränsat driftsstijd och driftsstöd i särskilda fall, såväl
för hög- och medelfrekventa som för lågfrekventa dagstidningar, fritt bör
kunna pröva bidragsbehovet i förhållande till de särskilda villkor som
gäller för resp. tidning på ulgivningsorten. Denna princip tillämpas även
      24


 


nu men med olika maximibelopp för de skilda särreglerna och tidningska­tegorierna. Ytterligare argument för en förenkling är atl utgivningsvillkor och andra fömtsättningar fortlöpande ändras för de tidningar som är berörda. Ett och samma maximibelopp bör fortsättningsvis gälla för nämndens prövning enligt dessa särregler. För tidningar på andra språk än svenska gäller däremot särskilda villkor för bestämningen av stödbelopp, vilket jag strax återkommer till.

Förslaget innebär all några utpräglade högläckningstidningar nu förs bort från den krets av tidningar som har rätt till driftsstöd. Stödet lill dessa motiverades ursprungligen med hänvisning till all förstatidningen på en ort skulle ges en särbehandling när upplagedifferensen lill andratidningen var relativt liten. Denna särregel förlorade sitt berättigande när hushålls­täckning blev den fördelningsgrundande faktorn. Genom ell riksdagsbe­slut år 1984 fick de tidningar som uppburit sådant stöd rätt att övergångs­vis — i avvaktan på kommande utredning — behålla sina då utgående produktionsbidrag på 1983 års oförändrade nominella nivå. Eftersom dessa tidningar har en täckningsgrad som överstiger 40%, uppfyller de inte föreslagna kvalifikationer för driftsstöd. Kommittén bedömer all de berör­da tidningsföretagen är ekonomiskt stabila företag vilkas materiella behov av subventionering för den löpande driften måste anses obefintligt. Enligt min mening behövs inte längre några särskilda övergångsregler.


Prop. 1989/90:78


5.5.2 Driftsstöd i särskilda fall

Mitt förslag: Driftsstöd får också beviljas två andra tidningskatego­rier även om de inte uppfyller samtliga villkor för alt vara dagstid­ning.

1.    En tidning som huvudsakligen är skriven på annal språk än svenska och som vänder sig till en språklig minoritetsgmpp i landet får uppbära driftsstöd, om den till övervägande del innehåller nyhe­ter, annan information och debatt, som rör förhållanden i Sverige och om tidningen har sin huvudredaktion här i landet. Kvalifika­tions- och beräkningsnormer i övrigt skall vara desamma som för dagstidningar med allmänt driftsstöd och motsvarande utgivnings­täthet.

2.    En tidning som i huvudsak distribueras till svenska medborgare utomlands får uppbära driftsstöd om den behöver detta för alt kunna fortsätta med sin utgivning. Kvalifikationskraven i övrigt skall vara desamma som för andra dagstidningar med motsvarande utgivningstäthet. Stödbeloppet skall fastställas av presslödsnämn­den och får högst uppgå till den beloppsgräns som gäller för lågfre­kventa tidningar med lokal och regional spridning.


Kommitténs förslag överensstämmer i stort med mitt förslag. När det gäller den förstnämnda kategorin tidningar föreligger en skillnad i förhål­lande till mitt förslag. Kommittén föreslår att tidningar på annat språk än


25


 


svenska, med ett innehåll som "till övervägande del innehåller nyheter,     Prop. 1989/90:78 annan information och debatt, som rör förhållanden i Sverige eller är av allmänt intresse", skall kunna uppbära presstöd.

Vad gäller den andra kategorin skiljer sig kommitténs förslag från mitt endast när del gäller preciseringen av stödbeloppets storlek. Enligt kom­mittén bör presslödsnämnden besluta om stöd inom en ram för högsta tillåtna bidrag efter i stort samma principer som hittills tillämpats.

Remissinstanserna: Presstödsnämnden förespråkar när det gäller tid­ningar på andra språk än svenska att en sådan tidning för att vara bidrags-berättigad till övervägande del skall avhandla förhållanden i Sverige. Nämnden har konstaterat all åtminstone någon av tidningarna i denna kategori endast till obetydlig del handlar om förhållanden i Sverige. Den formulering som föreslogs i den senaste propositionen om invandrarpoliti­ken bör därför införas.

Tidningen Sverige-Nytt vill jämställas med övriga lågfrekventa tidning­ar eftersom tidningens distributionskostnader är avsevärt högre än för annan press.

Skälen för mitt förslag: I likhet med vad som nu gäller bör driftsstöd i särskilda fall kunna beviljas tidningar som hör till de två här nämnda kategorierna även om de inte uppfyller samtliga övriga kvalifikationskrav.

I prop. 1985/86:98 om invandrarpolitiken anförde jag (s. 108) följande när det gällde särreglerna för tidningar på andra språk än svenska i förhål­lande till presstödet.

Motivet för dessa regler är all garantera atl stöd endast utgår till sådana tidningar som riktar sig till invandrare i Sverige. Reglema tjänar stö­dets huvudsyfte, nämligen alt skapa bättre fömtsättningar för informa­tion, debatt och opinionsbildning bland invandrare i Sverige. — — — Slutligen bör tidningen till övervägande del innehålla nyheter och an­nan information samt debatt om förhållanden i Sverige.

Med anledning därav uttalade konstitutionsutskoltet (KU 1985/86:23,
s. 3) att kravet på all invandrartidningama för att få statsbidrag tifi
övervägande dd skall innehålla nyheter och information saml debatt om
förhållandena i Sverige främst motiveras med att stöd inte skall kunna
utgå till tidningar som ensidigt är inriktade på ett eller flera andra länders
förhållanden. Utskottet ansåg att detta var ett bärande skäl och att man
därför liksom hittills måste godta ett stödvillkor som i någon mån lar sikte
på innehållet i tidningen. Vidare anförde utskottet att invandrartidningar­
na självfallet också borde kunna innehålla intemationella nyheter och
debatter i stora intemationella frågor och ansåg därför att den i propositio­
nen föreslagna formuleringen av villkoret var väl snäv. Syftet med bestäm­
melsen borde klarare tillgodoses med en formulering som innebär att en
sådan tidning till övervägande del bör innehålla nyheter, annan informa­
tion och debatt, som rör förhållanden i Sverige eller är av allmänt intresse.
Förslaget från kommittén överensstämmer med vad ulskollel framförde
vid 1985/86 års riksmöte och innebär inte några förändringar. Presstöds­
nämnden har emellertid påtalat alt villkoret "...eller är av allmänt intres­
se" i praktiken har tolkals så att tidningar på andra språk än svenska ändå
till endast obetydlig del har kunnat handla om svenska förhållanden utan
    26


 


att bryta mot särregeln. Jag delar presstödsnämndens uppfattning om att Prop. 1989/90:78 villkoret bör skärpas för att bättre tillgodose del urspmngliga syftet, nämli­gen att främja nyhetsförmedling och opinionsbildning i den svenska demo­kratiska processen. Jag föreslår därför att denna del av villkorsbestämning­en fortsättningsvis utgår. En tidning på annat språk än svenska bör kunna uppbära driftsstöd om den till övervägande del innehåller nyheter, annan information och debatt, som rör förhållanden i Sverige. Formuleringen "lill övervägande dd" medger ett betydande utrymme för material som rör förhållanden i andra länder.

Trots vad jag i övrigt anför om förenklade och enhetliga regler för fastställandet av stödbelopp när det gäller begränsat driftsstöd och drifts­stöd i särskilda fall finner jag inga skäl att ändra villkoren för beräkningen av stödbelopp till tidningar på annat språk än svenska. Sådana tidningar fyller en viktig funktion för invandrare i Sverige och bör även i framtiden kunna erhålla driftsstöd fastän de inte hell uppfyller villkoren enligt hu­vudreglerna. Dessa tidningar skall därför när det gäller driftsstöd likställas med dagstidningar. För de tidningar som hittills uppburit bidrag betyder detta — med nuvarande utgivningstäthel — att stöd bör beviljas enligt reglerna för lågfrekventa tidningar, dvs. 1 540000 kr. per år.

När det gäller tidningar som i huvudsak distribueras till svenska med­borgare utomlands bör etl villkor för stödet liksom nu vara all tidningen är beroende av stöd för all kunna upprätthålla utgivningen. Dämtöver gäller övriga villkor för allmänt driftsstöd, med undantag för villkoret att en tidning i huvudsak skall distribueras inom landet. Ett motiv för stöd till denna kategori tidningar är att de fyller en viktig funktion för svenskar som tillfälligt eller mer permanent är bosalla i utlandet.

1 avsnitt 5.5.1 föreslog jag beträflFande begränsat driftsstöd atl presstöds­nämnden mot bakgmnd av utgivningsvillkoren för sådana tidningar bör kunna bevilja bidrag med högst det belopp jag har föreslagit för lågfrekven­ta tidningar med lokal och regional spridning, dvs. 1 540000 kr. per år. Jag anser att samma motiv rörande behovet av förenkling och flexibilitet gör sig gällande även här, varför motsvarande villkor bör gälla för presstöds­nämndens beslut om stödbelopp för denna lidningskategori.

27


 


5.6 Avveckling av driftsstöd


Prop. 1989/90:78


Mitt fiirslag: En dagstidning som uppburit oreducerat driftsstöd enligt den nya stödordningen men som inte längre uppfyller kvalifi­kationskraven skall, under det första året efter det atl tidningen upphört att vara slödberätligad enligt huvudreglerna, få stöd mot­svarande två tredjedelar av senast erhållna oreducerade belopp och under del därpå följande året en tredjedel av detta belopp. Skulle förhållandena ändras så att tidningen enligt huvudreglema åter blir kvalificerad för oreducerat stöd skall denna avtrappningsregd inte längre tillämpas.

Om en hög- eller meddfrekvent dagstidning övergår till atl bli en lågfrekvent tidning bör driftsstöd övergångsvis kunna beviljas med en motsvarande avtrappning.

Kommitténs förslag överensstämmer i stort med mitt förslag.

Remissinstanserna: Inga invändningar riktas mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: Om en tidning som varit berättigad till driftsstöd enligt den nu föreslagna slödordningen utvecklas så att den inte längre uppfyller kvalifikalionema och därför inte längre skall ha stöd, bör detta avvecklas successivt. Genom den föreslagna avvecklingsregeln slår huvud­reglema igenom fullt ul först det tredje året efler beslutet att tidningen inte längre skall uppbära stöd. Härigencim ges tidningsföretagen rimliga plane-ringsfömlsältningar.

Den föreslagna stegvisa bidragsnedtrappningen gör all någon glidande reduceringsskala i vissa täckningstalsinlervall inte heller blir nödvändig. Därigenom förenklas regelsystemet och tidningsföretagen kan lättare be­räkna omfattningen av framtida presstöd.

I likhet med vad som nu gäller anser jag att en tidning som drar ned utgivningstätheten och därigenom byter kategori från hög- eller meddfre­kvent till lågfrekvent, också bör kunna erhålla ett successivt avtrappat stöd ned till den nya stödnivån. Det nedtrappade stödbeloppet bör fastställas efter samma modell som i den generella avtrappningsregeln.

Avvecklingsregeln bör inte vara tillämplig för sådana tidningar som hit­tills uppburit produktionsbidrag men som inte blir berättigade till allmänt driftsstöd i det nya systemet. För flertalet sådana tidningar föreslår jag särskilda övergångsbestämmelser (jfr avsnitt 8.1).

Vad jag nu har föreslagit om avveckling av driftsstöd bör däremot inte gälla när vissa särskilda omständigheter föreligger. Jag kommer nu all redogöra för dessa fall.


5.7 Reduktion av stödbelopp i särskilda fall m. m.

I vissa undantagsfall bedömer jag att presstödsnämnden bör ges befogen­het att reducera eller helt dra in ett stödbelopp som enligt huvudnormema annars skulle ha beviljats. Detta bör givetvis ske endast efler noggrann prövning och gmndas på särskilda omständigheter.


28


 


Jag övergår nu till att närmare redovisa när jag anser del kan vara berättigat med reduktion av driftsstöd eller nedsättning av andra slags stödbelopp eller när det skall vara möjligt alt hålla inne beviljat stöd.


Prop. 1989/90:78


5.7.1 Företag med särskilt goda resultat

Mitt förslag: En tidnings driftsstöd skall under tre års tid reduceras successivt om tidningens resultat — sedan det belopp som uppburits i driftsstöd frånräknats — under föregående räkenskapsår varit po­sitivt och uppgått till mer än hälften av stödbeloppet. Stödet skall helt upphöra efler tre år. Vidare bör vissa villkor rörande ekono­misk styrka vara uppfyllda innan en sådan tidning åter kan erhålla driftsstöd enligt huvudreglerna.


Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna invänder endast undantagsvis mot förslaget. TU fö­reslår alt man bör utgå från genomsnillet av de tre senaste årens rörelsere­sultat.

Skälen för mitt förslag: Avsikten med presstödet är enligt min mening inte atl bevilja bidrag lill tidningar som på egen hand lyckas uppnå en vinst av viss storiek i förhållande till driftsstödet. Om ett tidningsföretags ekonomi utvecklas så gynnsamt att en fortsatt tilldelning av driftsstöd måste betraktas som helt överflödig bör stödet därför reduceras trots alt tidningen i övrigt uppfyller kvalifikalionema enligt huvudreglerna.

Enligt min mening bör driftsstödet till en tidning under sådana omstän­digheter minskas successivt och helt upphöra efler tre år. Regeringen bör få besluta närmare om hur nedlrappningen bör ske. För riksdagens infor­mation vill jag nämna att jag vid bifall lill förslaget senare avser atl föreslå regeringen bestämmelser som innebär atl driftsstödet minskas med en tredjedel av vad publikationen skulle ha fått om tidningsföretagets resul­tat, med avseende på tidningsrörelsen under det räkenskapsår som föregår det kalenderår presstödet avser, varit positivt och uppgått till mer än hälften av det oreducerade stödbelopp som annars skulle ha utbetalats. Vid denna jämförelse skall först det belopp tidningen uppburit i driftsstöd räknas bort. Gäller motsvarande förhållande mellan resultat och del ore­ducerade stödbelopp som teoretiskt kan beräknas även under nästkom­mande kalenderår bör det driftsstöd som då skall betalas ut reduceras med två tredjedelar i förhållande lill vad publikationen annars skulle ha fåll. Det tredje året bör vid motsvarande förhållande stödet hell dras in. Med resultat avser jag i delta sammanhang resultatet före bokslutsdisposilioner och skatt. Fördelen med en sådan bestämning är att man får ett i presstöds­sammanhang entydigt begrepp för justerad vinst, vilket är viktigt för atl kunna göra jämförbara bedömningar. Vad jag nu har anfört gäller del normalfall där ell tidningsföretag enbart ägnar sig ål tidningsutgivning. Del bör ankomma på presstödsnämnden atl meddela föreskrifter i detta avseende vid avvikelser från normalfallet. För att jämförelser av detta slag


29


 


skall kunna göras fömtsätter jag alv. del i ansökan om driftsstöd klart går att skilja lidningsutgivningsverksamhet från annan verksamhet.

Föreligger inte längre den nämnda gmnden för reduktion bör i princip driftsstöd åter kunna beräknas enligt huvudreglema. Som en spärt mot extraordinära bokslutsdispositioner bör dock gälla att rätten att åter erhål­la driftsstöd kan senareläggas ett år beroende på förelagels ekonomiska styrka. För riksdagens information vill jag nämna att jag senare avser atl föreslå regeringen alt presstödsnämnden får besluta om den närmare till­lämpningen av denna regel. Jag anser dock att en tidning i del nyssnämnda normalfallet åter skall få driftsstöd om företagets ekonomiska styrka, eller soliditet, understiger en viss nivå. Denna gräns kan för närvarande sättas till ca 20%. Om det inte längre finns några skäl till reduktion lämnas alkså åter driftsstöd under det andra budgetåret.

Jag är däremot inte beredd att föreslå att rörelseresultatet för en tidning skall beräknas som ett genomsnitt över flera år. Den föreslagna avveck­lingsformen som sträcker sig över tre år ger en rimlig tid för anpassning. Modellen överensstämmer också med vad jag i övrigt föreslår vid överskri­dandet av de flesta andra slags kvalifikationsgränser.


Prop. 1989/90:78


5.7.2 Vinstutdelning

Mitt förslag: Ett tidningsföretag som beslutar om vinstutdelning lill aktieägama skall med omedelbar verkan mista sin rätt att uppbära driftsstöd.

Huvudreglema skall åter tillämpas om aktieutdelning ett senare år inte är aktuell. Vissa villkor rijrande ekonomisk styrka bör dock vara uppfyfida innan en tidning åter kan erhålla driftsstöd enligt huvudreglema.


Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Viss kritik riktas mot förslaget. A-pressen anser att stödmottagande tidningar blir missgynnade när det gäller möjlighetema att anskaffa riskvilligt kapital. TU föreslår atl regeln endast bör gälla vid en aktieutdelning som överskrider diskontot med 1 %.

Skälen för mitt förslag: Det är inte rimligt all en dagstidning som uppbär presstöd skall kunna använda härigenom frigjorda ekonomiska resurser så att de istället för den egentliga tidningsutgivningen kommer utomstående parter till godo. Någon aktieutdelning bör därför inte tillåtas om tidningen fortfarande skall vara driftsstödsberättigad.

Som en spärr mot extraordinära bokslutsdispositioner bör även här gälla all rätten till driftsstöd blir beroende av tidningsföretagets ekonomiska styrka eller soliditet. Regeringen bör få besluta i denna fråga.

Jag fömtsätter att presstödsnämnden följer utvecklingen och underrät­tar regeringen om exempelvis koncembidrag eller liknande åtgärder före­faller utnyttjas på ett sätt som strider mot presstödels syfte.


30


 


5.7.3 Pantförskrivning


Prop. 1989/90:78


Mitt förslag: Om en tidning sätter etl framtida, ännu inte beviljat driftsstöd i pant får stödbeloppet inte bestämmas lill högre belopp än till hälften av vad som annars skulle ha beviljats.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Inga invändningar riktas mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: Del har undantagsvis förekommit att en stöd­mollagande tidning pantsatt ett ännu inte beviljat eller tilldelat produk­tionsbidrag, vilket förorsakat presstödsnämnden ett inte obetydligt admi­nistrativt merarbete. Nämnden har ifrågasatt om panlsättning är försvarlig från presspolilisk och företagsekonomisk synpunkt eftersom vederbörande tidningsföretags ekonomi urholkas genom att stödet används till äldre skul­der i stället för att möjliggöra framtida produktion.

Jag anser det vara mindre lämpligt att ett tidningsföretag i förväg avhän-der sig rätten att ta emot ett för verksamheten behövligt tillskott, som presslödsnämnden ännu inte har beviljat. En regel bör därför införas som fungerar kraftigt återhållande när det gäller en tidnings intresse för ett sådant förfarande. Pantföreskrivningen som sådan kan inte förhindras men stödbeloppet bör därvid få uppgå endast lill hälften av vad som annars skulle ha beviljats. Det bör ankomma på presstödsnämnden att med den begränsningen närmare bestämma om stödet i det konkreta fallet.

Underrättas presstödsnämnden om att en stöd mottagande tidning trots detta har pantsall kommande driftsstöd bör en sådan handling enligt min mening uppfattas som en tydlig vamingssignal om att tidningens fortsatta existens även i ett mycket kort perspektiv kan vara hotad. Jag fömtsätter därför atl sådana panlförskrivningar leder till all nämnden gör en särskilt noggrann undersökning av de närmare förhållandena innan beslut i press-stödsärendet fattas.

Jag kommer strax atl föreslå en motsvarande regel för utvecklingsstöd (avsnitt 6.1).

Vid en enventudl pantsättning av driftsstöd anser jag även all del kan vara lämpligt att aktualisera det undantagsförfarande somjag kommer att ta upp i nästa avsnitt.

5.7.4 Möjligheten att hålla inne beviljat driftsstöd

Mitt förslag: Om det finns anledning att anta att utgivningen av en slödberätligad tidning kommer att upphöra under året kan en viss del av ett beviljat stöd hållas inne av presstödsnämnden till slutet av det kalenderår bidraget avser och utbetalas först då, om fömtsätt­ningama för stöd alltjämt beslår.


Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Inga invändningar riktas mot förslaget.


31


 


Skälen för mitt förslag: Om presstödsnämnden vid sin prövning finner att det finns risk för alt utgivningen av en tidning kommer att upphöra under året får nämnden liksom nu kunna besluta om att hålla inne upp till så många tolftedelar av ett beviljat driftsstöd för kalenderåret som antalet återstående hela kalendermånader av samma år.

Om stödförutsättningarna inte har ändrats kan det innehållna beloppet betalas ut senast före utgången av det kalenderår stödet avser. Nämnden ges därmed tid att klargöra om tidningen uppfyller de villkor som gäller för all vara berättigad till driftsstöd.

Denna undantagsbestämmelse bör fortfarande finnas eftersom del enligt min mening vore olämpligt all betala ul presslödsmedd om en tidning löper risk att gå i konkurs eller av andra skäl avser att lägga ned utgivning­en.


Prop. 1989/90:78


6 Utvecklingsstöd

6.1 Inledning och allmänna grunder

Mitt förslag: Ett nytt utvecklingsstöd för tidningar med svag ekono­mi skaU inrättas för all stimulera investeringar i förpressledel och Iryckeriledel.

Stöd till lågfrekventa tidningar skall även kunna utgå på grundval av en gmpp tidningars gemensamt redovisade projektplaner. Rätt till beviljat utvecklingsstöd u]Dphör om stödförutsällningama inte längre föreligger. Om en tidning sätter etl ännu ej utbetalat utveck­lingsstöd i pant får stödbeloppet inte bestämmas till högre belopp än till hälften av vad som annars skulle beviljas.

Det bör ankomma på presstödsnämnden att fastställa vilka upp­gifter som skall bifogas ansökan om utvecklingsstöd.


Kommitténs förslag överensstämmer delvis med mitt förslag. Enligt kommittén bör vidare det föreslagna utvecklingsstödet uppgå till 60 milj.kr. Härav bör 5 milj.kr. avsättas för utbildningsinsatser avseende lidningsledning. I avvaktan på en permanent utbildning bör bidrag om högst 3 milj. kr. lämnas till ej permanenta projekt av generell betydelse för branschutvecklingen.

I ell lioårsperspektiv bör stödet successivt ökas till 100 milj.kr. Under de sista åren i perioden minskas beloppet åter gradvis ned lill 60 milj. kr.

Remissinstanserna: Kommittéförslagel tillstyrks bl. a. av NO, TU, Jour­nalistförbundet och A-pressen. Kritik framförs bl.a. av presslödsnämn­den, statskontoret, RRV, Cenlerpress, Liberal Press och Högerpressens Förening. Några av kritikerna förordar ell bibehållande av pressens låne­fond.

Skälen for mitt förslag: Jag anser att det allmänna driftsstödet bör kombineras med möjligheter till stöd för mer långsiktiga åtgärder, främst rationaliseringar och omstmktureringar som syftar lill kostnadsreduk-


32


 


tioner. Enligt min mening bör tidningar i konkurrensulsatt läge härigenom Prop. 1989/90:78 på sikt kunna minska sitt behov av externt stöd och kanske också visa lönsamhet, även om de inte kan bli dominerande på i'esp. marknader. En allmän förbättring av utgivningsvillkoren underlättar också nyetablering­ar. I ett vidare perspektiv är målet att minska det rådande kostnadstrycket och öka förutsättningarna för lönsamhet inom branschen i stort.

En ny stödform — etl utvecklingsstöd — bör inrättas med syftet atl stimulera till och underlätta större, nödvändiga investeringar i såväl för­pressledel som tryckeriledet. Jag anser att utvecklingsstödet bör utformas så att det skapar ekonomiska motiv för rationaliseringar, både systemmäs­sigt och ekonomiskt. Stödet bör därför inriktas på åtgärder som ger positi­va långsikliga eflFekter och är ekonomiskt attraktiva för tidningsföretagen. På båda dessa punkter kan det nuvarande stödsystemet sägas vara otill­räckligt. Rådande förhållanden inom tidningsbranschen har medfört att l.ex. samverkansålgärder, som sett i etl vidare perspektiv, är gynnsamma både för den ekonomiskt svagare och den starkare parten, ändå inte kommer till stånd, eftersom den förstnämnda slår vakt om sin självstän­dighet och den sistnämnda ser lill att bibehålla en konkurrensfördel.

Utvecklingsstödet bör inriktas på dagstidningar som har svag ekonomi och därmed har svårt att finansiera nödvändiga investeringar. När del gäller samverkansprojekl i iryckeriledel bör dock stöd även kunna ges lill ekonomiskt starka tidningar. Projekt som innebär samverkan mellan en­bart starka tidningsföretag bör inte vara stödberättigade.

Enligt min mening har det föreslagna utvecklingsstödet fömtsättningar atl fungera mer flexibelt och anpassat till de konkurrensutsalla tidningar­nas behov än vad motsvarande stödformer kan göra i dag. Exempelvis har del under flera år förekommit all anvisade medel för de hittillsvarande stödformema inte har kunnat utnyttjats fullt ut.

Jag anser, i motsats till kommittén, all det i dagsläget inte är befogat med nära nog en fördubbling av de ekonomiska resurserna på delta områ­de. Medelsanvisningen för utvecklingsstödet bör tills vidare vara oföränd­rad i förhållande till vad som nu anvisas för motsvarande stödformer, dvs. ca 35 milj.kr. Inom denna ram bör presstödsnämnden kunna fördela medlen till de olika stödformer somjag strax skall redogöra för.

Jag är inte heller beredd alt tillstyrka de utbildningsinsatser som kom­mittén föreslår. Jag återkommer närmare om detta i avsnitt 6.6.

Till skillnad från det generdh verkande driftsstödet kräver utvecklings-
slödel en ingående prövning av fömtsättningarna för stöd. Eftersom ut­
vecklingsstödet består av flera skilda delar behövs olika slags uppgifter för
bedömningen av om stöd skall beviljas eUer inte. Det kan exempelvis röra
sig om en fullständig beskrivning av den planerade investeringen inkl. så
utförliga kostnadskalkyler för projektels olika delmoment och redogörelser
för tänkta kreditvillkor i den planerade upplåningen på marknaden etc. att
bidragstilldelningen kan anpassas till projektet i dess helhet. Vidare kan
bidragsgivningen också innefatta krav på efterkalkyler, där en stödmolla­
gande tidning redovisar eventuellt uppkomna skifinader mot kalkylen. Jag
utgår från att ansökningar från tidningar utan driftsstöd dessutom relate­
ras till en fullständig redovisning av företagets ekonomiska ställning så att       -
         33

3   Riksdagen 1989/90. I saml Nr 78

Rättelse: s. 46 rad 8 nedifrån och s. 47 rad 23 står: enligt         nivå, rättat till enligt

---- förordning.


presstödsnämnden kan pröva om del behövs ell statligt tillskott utöver Prop. 1989/90:78 tidningens egna resurser för alt genomföra del akluefia projektet. 1 vissa fall kan det vara befogat att inhämta sådana uppgifter att tidningsrörelsen kan särskiljas från annan verksamhet. Det bör ankomma på presstödsnämn­den att i form av tillämpningsföieskrifter ange vilka uppgifter som skall åtfölja ansökningar om utvecklingsstöd.

För atl undvika en onödig administrativ belastning bör lågfrekventa tidningar som planerar ett gemensamt projekt kunna komma in med en gemensam ansökan.

För att säkerställa att tillgängliga medel används på ett ändamålsenligt sätt bör det fastslås att rätt till beviljat utvecklingsstöd upphör om stödför-utsällningar inte längre föreligger. Vid panlförskrivning av utvecklings­stöd bör slödel reduceras på samma sätt somjag förordat vid pantförskriv­ning av driftsstöd (avsnitt 5.7.3).

Mitt förslag om all inrätta etl utvecklingsstöd innebär alt de nuvarande
möjligheterna till utvecklingsbidrag, samverkansbidrag och lån ur pressens
lånefond bör upphöra.
                                          ,/"

Dagstidningskommittén har utföriigt redovisat hur frågor om ny teknik och teknisk samverkan tidigare har behandlats i presstödssammanhang varför jag inte här går närmare in på området. Genomgången, som även innefattar internationella förhållanden, återfinns i betänkandet (s. 181 — 193).

Några aktuella ställningstaganden inom tidningsbranschen ger exempel på fmktbara samverkansformer. Sålunda planerar tidningen Folket atl inleda ett långsiktigt samarbete med köp av tryckeriljänsler från Vestman-lands Läns Tidning. Härigenom kan Folket få tillgång till ökad tryckerika­pacitet ulan att behöva investera i den egna pressen. Dessa planer ligger helt i linje med mina förslag och bekräftar kommitténs bedömning om att samtryckning kan ge fördelar för båda de medverkande parterna förutsatt att vissa traditionsbetingade hinder kan övervinnas.

Jag övergår nu till att närmare redovisa mina förslag om utvecklingsstö­dels olika delformer, nämligen Sföd till förpressinvesteringar. Stöd till samverkan vid gemensamma investeringar i tryckerianläggningar. Stöd till samverkan genom legolryck och Stöd lill övriga investeringar saml, som en engångsinsats. Stöd till utbildning i tidningsledning.

34


 


6.2 Stöd till förpressinvesteringar


Prop. 1989/90:78


Mitt förslag: Presslödsnämnden skall kunna bevilja utvecklingsstöd till sådana förpressinvesteringar som är presspolitiskl och förelags-ekonomiskt befogade, dvs. bidrar till fortlevnad och förbättrat kost­nadsläge för en tidning i konkurrensmässigt underläge.

Berättigade atl söka stöd skall vara tidningar som uppbär allmänt driftsstöd eller sådana tidningar vars marknads- och konkurrenssi­tuation gör det presspolitiskl motiverat med en särskild insats.

Stödet skall kunna uppgå lill högst 75% av de vid ansökningstill­fället beräknade totala kostnaderna för ett projekt, dock högst 7,5 milj. kr. per tidningsföretag. Nytt stöd får tidigast beviljas ett tid­ningsföretag som uppnått maximalt stödbelopp när tre år har förflu­tit sedan stöd senast lämnades. Utbetalning av bidrag bör ske i takt med investeringarnas genomförande och i den ordning presstöds­nämnden finner lämplig i det enskilda fallet.


Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med milt förslag.

Remissinstanserna: De flesta som accepterar principen om utvecklings­stöd godtar kommitténs förslag. RRV och statskontoret anser dock all endast en begränsad statlig subvention i form av kreditgarantier och låne­möjligheter bör tifiåtas.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör en del av utvecklingsstö­det avsättas för investeringar i förpressledel. Det kan exempelvis röra sig om insatser för atl möjliggöra datorstödd annonsbokning, produktions­styrning, ekonomiadministration, layout och sättning. Stödet bör kunna avse såväl totala systembylen som kompletteringar av redan modernisera­de delsystem. Allmänt bör åtgärderna sikta på största möjliga integrering av de olika momenten i förpressproduktionen. Ell initialt stöd som stimu­lerar tidningar till teknisk förnyelse kan leda lill en mer rationell produk­tion vilken på sikt bör kunna resultera i sänkta kostnader.

Kommitténs undersökningar, inkl. internationella jämförelser, har visat all det är fulh möjligt all framställa dagstidningar med oförändrat hög kvalitet i enklare tekniska former än vad som nu ofta förekommer,, t. ex. genom introduktion och fullt utnyttjande av datoriserade framställnings­system. Vid fullt genomslag kan sådana åtgärder föra med sig lägre kostna­der för ledningsfunktioner, minskade personal- och lokalbehov m. m. och i övrigt förbättra kopplingen mellan produktionsapparaten och den mark­nadsförda tidningen. De undersökningar kommittén låtit utföra vid ell antal svenska flerdagarstidningar har också visat på att betydande rationa­liseringsmöjligheter skulle kunna uppnäs genom införande av bl. a. dator-baserad teknik inom produktion och administration.

Enligt kommitténs bedömning kan också projekteringar av systembylen i förpressledel underlättas och eflFektiviseras om utomstående experter konsulleras. Därigenom kan erfarenheter från kända modeller och redan genomförda investeringar hos andra jämförbara förelag utnyttjas.

Enligt min mening bör en tidning med allmänt driftsstöd vara berättigad


35


 


att söka utvecklingsstöd för föirpressinvesteringar. Vid sidan av denna Prop. 1989/90:78 huvudregel bör stöd även kunna lämnas till en tidning som inte har driftsstöd, men vars marknads- och konkurrenssituation gör del presspoli­tiskl motiverat med en särskild insats. Det kan t. ex. gälla små och medel­stora tidningar som opererar på lokalt begränsade marknader och är träng­da av större tidningar. Härigenom medverkar stödet till atl förbättra produktiviteten hos ekonomiskt svaga tidningar. Möjlighetema för dessa tidningar att i framtiden överleva som självständiga redaktionella produk­ter blir större.

För att de rationaliseringsvinster som stödet syftar till skall uppnås anser jag att den statliga insatsen bör ske i bidragsform. Härigenom kan ekono­miskt svaga tidningar finansiera investeringar på ell sätt som annars inte skulle vara möjligt alt klara med de villkor sådana tidningar kan erhålla på den allmänna kredilmarknaden. lag föreslår därför alt bidrag inkl. eventu­ella tilläggsbidrag till ett projekt bör kunna ges med upp till 75 % av de vid ansökningstillfället beräknade totala kostnadema, dock högst 7,5 milj.kr. per tidningsföretag. Som en spärr mot all enstaka tidningar söker erhålla en alltför hög andel av de samlade ulvecklingsslödsmedlen, bör ett företag som erhållit maximalt stöd till förpressinvesteringar inte kunna beviljas stöd på nytt förrän tidigast tre år efter del att stöd senast beviljades.

36


 


6.3 Stöd till samverkan vid gemensamma investeringar i tryckerianläggningar


Prop. 1989/90:78


Mitt förslag: Presslödsnämnden skall kunna bevilja utvecklingsstöd till gemensamma tryckeriinvesteringar i form av räntebidrag till lån som tas på den allmänna kreditmarknaden. Nämnden bör också inom en bestämd ekonomisk ram kunna besluta om statlig kreditga­ranti för tagna lån.

För alt sådant utvecklingsstöd skall kunna beviljas skall minst en av de deltagande tidningama i projektet ha allmänt driftsstöd. Vida­re bör del normalt inom etl slödberältigal projekt råda balans mellan tidningar med driftsstöd och övriga i projektet ingående tidningar.

Bidraget får högst avse den totala räntekostnaden under låneti­dens första fem år för tidningsförelag som söker utvecklingsstöd för en gemensam tryckeriinveslering. Om samverkande tidningar, eller någon enskild tidning som är part i ett samverkansprojekt, med hänvisning till resp. tidnings ekonomiska ställning, kan påvisa att ett räntebidrag under en tid av fem år inte utgör tillräcklig ekono­misk trygghet för medverkan i projektet, bör presstödsnämnden kunna pröva humvida bidraget bör beviljas under ytterligare något eller några år, dock högst tre utöver vad som medgivits vid huvud-prövningen. Utbetalning av bidrag bör ske i takt med investeringar­nas genomförande och i den ordning presstödsnämnden finner lämplig i det enskilda fallet.

Stöd bör inte beviljas för samverkansprojekl där medverkande tidningar har samma ägare eller ingår i samma koncem.

Om tidningar med allmänt driftsstöd ansöker om utvecklingsstöd lill gemensamma tryckeriinvesteringar och projektet framstår som särskilt värdefullt i presspolitiskl avseende får presslödsnämnden lämna stöd även om villkoren inte är uppfyllda på samtliga punkter.


Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med milt förslag.

Remissinstanserna: De flesta som accepterar principen om utvecklings­stöd godtar kommitténs förslag. Vissa anser att lånemöjlighetema i pres­sens lånefond bör bibehållas då nuvarande möjligheter alt få lån på den allmänna kredilmarknaden kan försvåras. Presslödsnämnden och A-pres­sen menar att en tidning bör ha räll lill utvecklingsstöd även om del inte är möjligt att uppbringa någon samverkanspartner.

Skälen för mitt förslag: Jag bedömer, i likhet med kommittén, atl det finns en stor potential för samarbete inom tryckeriledet i tidningsbran­schen. Hillills har möjlighetema liU teknisk samverkan liUdragil sig ell begränsat intresse i Sverige, medan utvecklingen i andra länder kommit betydligt längre. 1 realiteten har flertalet hög- och medelfrekventa dagstid­ningar i riket byggt upp en egen komplett teknisk produktion varav ett stort antal har skaffat sig överkapacitet. Kommittén bedömer att tidningar med svag ekonomi har fåll göra investeringar som i många fall både är för


37


 


dyra och för omfattande för behovet. Samproduktion skulle kunna medfö-     Prop. 1989/90:78 ra ett väsentligt förbättrat kostnadsläge för samarbetande tidningar, utan all den redaktionella självständigheten eller konkurrensen på läsarmark-naden behöver äventyras.

De hinder som anförts mot eU utbyggt samarbete gäller främst problem med pressläggningstider och svårigheter beroende på all länkbara samar­betspartner har investeringsbehov som infaller vid skilda tillfällen. Kom­mittén anser dock inte dessa hinder vara oöverstigliga.

Med tanke på mångfalden i nyhetsförmedling och opinionsbildning vill jag betona att jag anser den redaktionella utformningen av en dagstidning vara mer väsentlig än de former under vilka den produceras. Tidningens kvalitet och redaktioneUa hah avgör dess betydelse för allmänheten och läsama. Den tekniska produktionen kan från såväl presspolitiskl som företagsekonomiskt perspektiv betraktas som ett medel och inte ell mål i sig.

Mitt förslag innebär därför ati: tidningsföretag bör kunna få utvecklings­stöd för gemensamma tryckeriinvesteringar i form av räntebidrag för lån som fömtsätts tas på den allmänna kreditmarknaden. De initiala kapital­kostnaderna vid en sådan investering är höga. Ell räntebidrag under de fem första åren kan hjälpa till att överbrygga även andra tröskelsvårighe-ter. I särskilda fall bör presslödsnämnden kunna förlänga etl sådant bidrag med högst tre år.

Utöver detta bör presstödsnämnden kunna besluta om en statlig kredit­garanti för en del av del tagna lånet. En statlig garanti kan underlätta för banker och kreditinstitut atl gå in i investeringsprojekt avseende ekono­miskt svaga tidningsföretag. En statlig garanti kan även leda lill att lägre räntesatser kan förhandlas fram.

Vägledande vid bedömningen av ansökningar bör vara hur väl ell pro­jekt är presspolitiskl och företagsekonomiskt motiverat, dvs. om det kan bidra till mångfalden inom dagspressen genom atl medföra tryggad fort­levnad eller förbättrat kostnadsläge för i första hand deltagande förelag med svag ekonomi.

I likhet med andra delar av utvecklingsstödet bör slödel till gemensam­ma tryckeri investeringar främst avse tidningar som har allmänt driftsstöd. Vid samarbelsprojekl som innefattar minst en driftsstödsberättigad tid­ning bör stöd kunna utgå även om övriga parter är ekonomiskt starka tidningar.

Ekonomiskt starka tidningar som planerar samtryckning bör dock inte
kunna lägga över investeringskostnader på staten genom att exempelvis
knyta en enstaka lågfrekvent tidning med allmänt driftsstöd lill projektet
eftersom en sådan tidning enbart representerar en obetydlig del av de
volymer som skall tryckas. För all motverka detta bör den tidning som
erhåller driftsstöd normalt ges ut under likartade former i fråga om redak­
tionella ambitioner, periodicitet eller upplaga som övriga i projektet med­
verkande tidningar. Om däremot ett samverkansprojekl t. ex. omfattar en
högtäckningslidning och flera lågtäckningstidningar med driftsstöd bör
projektet likväl kunna anses slödberältigal eftersom den samlade samver­
kansfördelen för stödtagande tidningar från presspolitiska utgångspunkter
  38


 


i ett sådant fall kan sägas uppväga den obalans det förstnämnda villkoret     Prop. 1989/90:78 avser all förhindra.

För atl förhindra all lönsamma tidningsföretag för över kostnader på staten bör även följande omständigheter utesluta stöd. Om såväl en tid­ning med allmänt driftsstöd som en eller flera tidningar utan driftsstöd i etl anmält samverkansprojekt har samma ägare, eller direkt eller indirekt kontrolleras av samma aflSrsintressen, bör projektet inte vara slödberälti­gal. Denna bedömning bör avse exempelvis kedjor och koncemer eller andra associationer med uppbenbara affärsmässiga bindningar. Motivet är att ägare av tidningar och andra förelag där flera enheter är lönsamma bör kunna klara angelägna investeringar inom sin totala verksamhet ulan statlig hjälp.

Möjlighetema atl bevilja kreditgarantier bör ske inom en s. k. engage­mangsram, dvs. en flerårig totalram med möjlighet att inom ramen fömya kredilanvändningen. Summan av beviljade och löpande krediter får alltså högst uppgå till maximibeloppet för ramen. Förluster lill följd av infriade garantier minskar rambeloppel i motsvarande mån. Återbetalningar lill följd av infriade garantier såsom utdelningar i konkurser ökar det tillåtna rambeloppet, dock högst lill den urspmngliga garantiramens nivå.

Med tanke på att investeringar i tryckeriulmslning har en relativt lång livslängd blir garantigivningen också av långsiktig natur. Presslödsnämn­den bör disponera en engagemangsram som uppgår lill 300 milj.kr. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt 13.

Eftersom möjligheten lill statlig kreditgaranti bör ses som en stödform inom utvecklingsstödet och de medel som bör få användas för detta avser jag all, som kommittén föreslår, väga in de under ett år eventuellt upp­komna förlustema inom garantisyslemet vid min beräkning av anslaget lill utvecklingsstöd för det därpå följande budgetåret. På denna punkt är kommitténs bedömning all garanliålagandel, särskilt under etl inledande skede, endast kommer alt få begränsade ekonomiska konsekvenser för del samlade utvecklingsstödet.

Kreditgarantin bör utformas i enlighet med vad som generellt gäller för statliga kreditgarantier. Under fömtsättning av alt riksdagen bifaller mitt förslag kommer presslödsnämnden således all administrera garanlidden enligt förordningen (1988:764) om statligt stöd lill näringslivet. Bestäm­melsema innebär exempelvis att garantier endast bör kunna lämnas om verksamheten bedöms vara eller kunna bli lönsam från företagsekonomisk synpunkt. En garanti får högst omfatta hela krediten varvid statens andel av risken normall utgör 75 %. Statens andel av risken får översliga 75 % om sysselsättnings- eller regionalpolitiska skäl föreligger. Långivaren skall vi­dare i förskott betala en avgift om en procent årligen av den uteslående garanterade kapitalskulden.

Eftersom det nu föreslagna utvecklingsstödet för gemensamma tryckeri­
investeringar syftar till atl främja samverkan, bör de riktlinjer jag nu
angivit tillämpas flexibelt. Vid bedömningen bör hänsyn även tas liU om
stödmollagaren uppbär allmänt driftsstöd och därmed hör till den gmpp
av tidningar som medverkar till alt säkra konkurrens och mångfald. Hänsyn
bör också las till om en föreslagen samverkan på en ort inte kan komma till
39


 


stånd till följd av att exempelvis en av tidningarna är negativt inställd till sådan samverkan. Om tidningar med allmänt driftsstöd ansöker om utveck­lingsstöd och projektet framstår som särskilt värdefullt i presspolitiskl av­seende bör stöd kunna beviljas även om villkoren inte är uppfyllda på samt­liga punkter.


Prop. 1989/90:78


6.4 Stöd till samverkan genom legotryck

Mitt fiirslag: Presstödsnämnden skall kunna bevilja stöd lill samver­kan genom legoproduktion av dagstidningar. Stödet bör bidra till minskade tryckkostnader för både den säljande och den köpande parten och därför normalt utbetalas till båda parter. Samtrycknings­bidrag skall beviljas endast då en tidning upphör med egen tryck­ning, dvs. bidrag får inte utgå om en tidning enbart byter externt tryckeri.

För att vara berättigade till sådant samtryckningsbidrag skall i normalfallet båda parter vara tidningsförelag som ger ul en dagstid­ning varav minst den ena har allmänt driftsstöd. Samtryckningsbi­drag skall även kunna beviljas företag som ägs gemensamt av två eller flera tidningsföretag och som producerar dagstidningar genom samverkan. Minsl ett av ägarföretagen skall i sådana fall vara en tidning som uppbär allmänt driftsstöd. Om säljaren av tryckljänslen är ett rent tryckeri företag, vars verksamhet inte omfattar dagstid­ningsutgivning, skall samtryckningsbidrag i princip endast lämnas till den tidning som köper tjänsten. Samtryckningsbidrag skall inte lämnas för legotryckning mellan parter som har samma ägare eller som direkt eller indirekt kontrolleras av samma aflTärsintressen, t. ex. i form av kedjor och koncerner.

Bidrag beviljas med 12 öre per tryckt och betalat tidningsex­emplar och utbetalas i normalfallet till var och en av de samverkan­de partema. Bidrag bör lämnas för högst tio miljoner tryckta och betalade exemplar per år och företag och till samma företag under en tid av högst sju år. Utbetalning av bidrag bör ske en gång om året och med ett belopp som motsvarar den stödberättigade verksamhe­ten under hela detta år.


Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta som accepterar principen om utvecklings­stöd godtar kommitténs förslag. Presstödsnämnden anmärker att sam­tryckningsbidrag bör kunna beviljas endast då en tidning upphör med egen tryckning och inte då den bara byter från ell utomstående tryckeri lill ett annal.

Skälen för mitt förslag: För atl främja ell eflFeklivare och mer rationellt kapacitetsutnyttjande på tryckerisidan anser jag att utvecklingsstödet ock­så bör innefatta en möjlighet atl stimulera mindre tidningar att köpa Irycktjänster av andra dagstidningar (s. k. legotryckning). Härigenom kan båda parter uppnå ekonomiska fördelar genom all den säljande tidningen höjer avkastningen på investerat kapital och den köpande tidningen slip­per driva ett eget tryckeri.


40


 


Bakgmnden till mina överväganden om vilka som bör vara berättigade Prop. 1989/90:78 alt söka samtryckningsbidrag är att stödet främst skall syfta till ett eflFektivl utnyttjande av den samlade tryckerikapaciteten inom dagspressen. Stödet är vidare selektivt i så måtto att endast projekt som innefattar ekonomiskt svaga tidningar är stödberättigade. Däremoi bör stöd inte beviljas i sådana fall där samtryckningen kan betraktas som en intern rationalisering där vinsten stannar hos ägaren eller företagsgmppen. Om säljaren av tryck-tjänsten är ell rent tryckeriföretag, vars hela verksamhet omfattar tryck­ning av olika publikationer, bör samlryckningsbidrag i princip endast lämnas lill den dagstidning som köper tjänsten. Bedömningssvårigheler kan, som kommittén redovisar, uppkomma om t. ex. etl civiltryckeri ut­vecklats inom ramen fören tidningsutgivning, men sedan av olika skäl fått en självständig status. Jag utgår från atl samtryckningsbidrag i sådana fall — i enlighet med stödformens huvudsyfte att främja ökad samtryckning mellan tidningsföretag — kommer alt lämnas för tryckning vid tryckerier som har ställning av kompletterande verksamhet till tidningsutgivning. Jag ansluter mig vidare till presstödsnämndens förslag till förtydligande innebärande all samtryckningsbidrag endast bör kunna beviljas då en tidning upphör med egen tryckning. Ekonomiskt stöd bör inte ges till tidningar som endast byter etl exlemt tryckeri mot ett annat.

Mindre tidningars farhågor om minskad självständighet lorde motver­kas av om samlrVckning exempelvis sker i etl separat bolag med egen administration och med stöd av ett statligt bidrag som medför ekonomiska incitament för båda parter. Del här föreslagna samlryckningsbidragel bygger därför på principerna för den samdistributionsmoddl som visat sig vara framgångsrik och till vilken jag återkommer i avsnitt 7.

Samtryckningsbidraget bör relateras lill kostnaden för att trycka en dagstidning. Kommitténs bedömning är alt ett schablonmässigt bestämt bidrag om 12 öre per tryckt och betalat exemplar moisvarar en minskning av tryckkostnaderna med ca 10% för köparen och medför en i kronor räknat lika stor intäktsökning för säljaren. Mitt förslag om en gräns vid högst tio miljoner tidningsexemplar per år hänger samman med att model­len är inriktad på mindre och medelstora tidningars behov. För tidningar med större volymer kan den nyss nämnda möjligheten till gemensamma investeringar i lidningstryckerier ligga närmare lill hands.

Bidrag bör kunna lämnas under en tid av högst sju år. Denna lidsrymd bör ge berörda förelag goda möjligheter att utvärdera samarbetet och överväga fortsatta åtgärder.

41


 


6.5 Stöd till övriga investeringar


Prop. 1989/90:78


Mitt förslag: Utvecklingsstöd skall även kunna lämnas för särskilda ralionaliseringsprojekt som är avsedda att på längre sikt förbättra ett tidningsföretags ekonomi.

Sådant stöd skall kunna lämnas till en tidning som har allmänt driftsstöd men däremot inte några andra former av utvecklingsstöd. Stöd skall även kunna lämnas till en tidning som varken har drifts­stöd eller utvecklingsstöd, men vars marknads- och konkurrenssi­tuation gör det befogat med en särskild insats.

Stödet skall avse ralionaliseringsåtgärder som inte faller under huvudreglerna för utvecklingsstöd och stöd får uppgå högst till 75 % av de totala kostnaderna. Slödel får vara högst 1 milj. kr. för lågfrekventa tidningar och högst 2 milj.kr. för hög- och medelfre­kventa tidningar. Nytt stöd får beviljas ett tidningsförelag tidigast när fem år har förflutit sedan beslut senast fattades om sådant stöd. Utbetalning av stöd bör ske i takt med investeringarnas genomfö­rande och i den ordning presslödsnämnden finner lämplig i det enskilda fallet.


Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Enligt kommittén bör dock ell tidningsföretag kunna få utvecklingsstöd av detta slag endast en gång.

Remissinstanserna: De flesta sorn accepterar principen om utvecklings­stöd godtar kommitténs förslag. RRV anser atl kommittén är oklar i frågan om tidningama själva skall bidra till finansieringen. Centerpress anser att en tidning bör kunna få stöd enligt denna regel mer än en gång.

Skälen för mitt förslag: De tidigare föreslagna delama av utvecklingsslö-del avser några väl definierade områden där statliga insatser kan få bety­dande stmkturella och ekonomiska eflFekter som kan bidra till etl förbätt­rat kostnadsläge för tidningsföretag med svag ekonomi. Inte desto mindre kan det vara möjligt att vissa tidningar med delvis andra ålgärder kan uppnå rationaliseringar och produktionsförbättringar. Därför föreslårjag att det inom utvecklingsstödet också bör finnas en möjlighet att ge stöd till särskilda rationaliseringsprojekt som är avsedda all på längre sikt förbättra etl tidningsförelags ekonomi.

Det övergripande syftet är — liksom för övriga delar av utvecklingsstö­det - att stimulera till långsiktiga eflfektivilels- och produktivilelsförbäll-ringar för ekonomiskt svaga tidningar. Stödberättigade bör därför dels vara tidningar som har allmänt driftsstöd, dels tidningar utan sådant stöd men vars marknads- och konkurrenssituation gör det presspolitiskl moti­verat med en särskild insats. Det kan exempelvis gälla små och medelstora tidningar som opererar på lokall begränsade marknader där de är trängda av större region- eller överspridda tidningar. Om en tidning uppbär ut­vecklingsstöd i andra former bör den dock inte vara berättigad att söka stöd för särskilda ralionaliseringsprojekt.

Denna del av utvecklingsstödet bör ges en kompletterande roll i förhål-


42


 


lande tiU övriga delar av stödformen. Följaktligen föreslårjag relativt låga maximibelopp för de olika tidningskalegoriema. Stödets undanlagska-raklär framgår också av atl det endast bör kunna beviljas ett tidningsföre­lag när det förflutit minst fem år sedan stöd senast beviljades. Vidare innebär mitt förslag atl stöd bara bör kunna lämnas till sådana investe­ringsprojekt som också innebär ekonomiska insatser från stödmottagarens sida. Villkoret för delta bör lämpligen vara detsamma som för stöd lill förpressinvesteringar, dvs. stöd bör kunna beviljas med högst 75% av de totala kostnadema.


Prop. 1989/90:78


6.6 Stöd till utbildning i tidningsledning

Mitt förslag: Som en engångsinsats bör medel inom ramen för utvecklingsstödet avsällas för utveckling av utbildning i lidningsled­ning vid universitetet i Göteborg. Efter introduklionsskedel tillförs inte några ytterligare medel ur presstödet. Tidningsbranschen fömt­sätts liksom hittills bekosta eventuella utbildningsinsatser.


Kommitténs förslag skiljer sig från mitt förslag. Utbildning i tidningsled­ning bör enligt kommittén ingå i utvecklingsstödet. För att statliga sats­ningar på utveckling och stmkturomvandling inom branschen skall få ett verkligt genomslag, krävs det enligt kommitténs bedömning all företag som strävar i denna riktning kan inhämta den kompetens och de kunska­per som behövs för all länkbara rationaliseringsmoddler skall kunna omsättas i praktiken inom den löpande verksamheten.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) bör ges i uppdrag all tillsam­mans med företrädare för branschen på såväl arbetsgivar- som arbetsta­garsidorna utforma en lämplig ulbildningsmoddl. För denna undersök­ning bör 2 milj. kr. avsällas. Beroende på vilket resultat som redovisas bör en permanent verksamhet antingen finansieras av branschen eller över statsbudgetens ordinarie utbildningsanslag. Kombinationer däremellan kan också bli aktuella.

I avvaktan på att verksamheten kommer i gång anser kommittén all presstödsnämnden bör kunna lämna bidrag för särskilda utbildningsinsat­ser. För budgetåret 1989/90 föreslår kommittén alt sammanlagt 5 milj. kr. anvisas för utbildningsinsatser inom ramen för utvecklingsstödet.

Remissinstanserna: Meningama om detta förslag är delade. Det till­styrks av SPK, TU, Joumalistförbundet m. fl. Även UHÄ ansluter sig till förslaget och framhåller de goda fömtsättningar som finns för en sådan utbildning inom högskolan. Universiteten i Stockholm och Göteborg re­dovisar den utveckling som nu sker vid resp. högskola och framhåller bl. a. vikten av all utbildningen ges forskningsanknytning och all den bfir av tvärvetenskaplig karaktär. Det sistnämnda universitetet framhåller den breda erfarenhet som finns inom området vid joumalisthögskolan, avdel­ningen för masskommunikation samt förelagsekonomiska institutionen vid universitetet i Göteborg.

Andra anser att utbildning i tidningsledning inte bör ingå som en sär­skild bidragsform i del statliga presstödet. Utbildning bör skötas i högsko-


43


 


lan och inom tidningsbranschen. Denna ståndpunkt företräds av RRV, A-pressen. Liberal Press, Högerpressens Förening och FLT.

Skälen för mitt förslag: För egen del anser jag att kunskaper i tidnings­ledning och tidningsekonomi har stor betydelse för att utvecklingsinsatser skaU kunna ge största möjliga utdelning. Jag anser emellertid inte alt en reguljär utbildning skall bekostas av del statliga presstödet eller all ell särskilt ulbildningsslöd skall hanteras av presstödsnämnden. Sådana in­satser kan i stället, liksom nu, göras inom ramen för högskolomas upp­dragsverksamhet eller genomföras i form av branschinlema kurser och seminarier. Någon särskild stödform inom utvecklingsstödet bör därför inte etableras. Del bör emellertid noteras all tidningar som tar emot presstöd härigenom disponerar ell ekonomiskt tillskoll som bl.a. kan användas för vidareutbildning av personal, exempelvis genom alt köpa kursplatser från högskolan eller andra utbildningsanordnare.

Detta hindrar inte att jag finner utbildningsfrågan viktig. Jag har erfarit all del vid universitetet i Göteborg finns planer som lill stor del överens­stämmer med vad kommittén föreslagit. För att stimulera denna utveck­ling föreslårjag en engångsinsats om högst 500000 kr., ell förslag somjag återkommer till i avsnitt 13. Därigenom kan vissa utvecklingsinsatser avseende utbildning i tidningsledning saml en försöksverksamhet genom­föras. Dessutom ges tillfälle atl pejla branschens betalningsvilja för det kursutbud som kan erbjudas.


Prop. 1989/90:78


7 Distributionsstöd

Mitt förslag: Ett distributionsslöd motsvarande nu gällande sam-dislribulionsrabatt skall även fortsättningsvis ingå i presstödet. En fyrgradig bidragsskala skall införas. I övrigt anser jag att stödvillko­ren skall vara oförändrade.

För vart och ell av de första 7000000 bidragsberättigade lid-ningsexemplaren skaU distributionsslöd beviljas med 10 öre per exemplar. För volymer mellan 7000000 och 14000000 exemplar skall 8 öre per tidningsexemplar beviljas. MeUan 14000000 och 21000000 exemplar skaU 6 öre per lidningsexemplar beviljas. För volymer över 21000000 exemplar skall 5 öre per exemplar beviljas.


Kommitténs förslag överensstämmer i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet remissinstanser. TU, Liberal Press, PS Distributions AB och Tidningstjänst AB förordar en betydligt större höjning för att motverka avhopp från systemet. Stödet bör enligt de sistnämnda organisationema återställas lill 1980 års reella nivå. Vidare bör höjningen ske proportionerligt och inte missgynna de större tidningama. A-pressen anser däremot att en höjning av dislributionsstödet inte får gå ut över driftsstödet. Orn totalramen för presstödet inte kan


44


 


höjas bör istället en regel införas som leder till att tidningar som ställer sig     Prop. 1989/90:78 utanför samdistributionen mister förmånen av reducerad reklamskatt. Dämtöver bör enligt A-pressen anges atl del största tidningsföretaget på en ort inte bör användas som underentreprenör av samdistributionsföretaget.

Flera framhåller all systemet bör utformas så alt Dagens Industri inte förhindras att delta i samdistributionen. Fackpressens Tidningsutgivare­förening yrkar på att del blir tillåtet med fysisk samdislribulion även för titlar som inte tillerkänns distributionsslöd.

Skälen för mitt förslag: Den nuvarande samdistributionsrabalten bör i fortsättningen benämnas distributionsslöd eftersom det inte finns något normalpris som en rabatt kan relatera till. Dislributionsstödets syfte är, i likhet med nu gällande syslems, atl gynna ekonomiskt mindre konkurrens­kraftiga dagstidningar. Dessa har den största nyttan av att det praktiska distributionsarbetet samordnas med en eller flera andra tidningar. För att syftet skafi kunna uppnås bör ekonomiska incitament för alt deha i sam-dislribulionen erbjudas för alla berörda tidningar - även dem med vid spridning. Stödformen får därmed även fortsättningsvis genereU karaktär.

Jag bedömer i likhet med kommittén all den hittillsvarande samdistri­butionsrabalten har haft positiva effekter på flera plan. Dess gmndläggan­de betydelse ligger i atl den över hela landet har stimulerat tifi införandet av en organiserad, samordnad utbäming av alla inom ett visst område spridda, abonnerade dagstidningar. Härigenom har ulbämingen kunnat avföras som konkurrensmedel tidningar emellan och medborgama i större utsträckning kunnat välja tidning med utgångspunkt från de enskilda tidningamas framtoning och redaktionella innehåll. Stödformen har med­verkat till atl upprätthålla en eftersträvansvärd mångfald inom dagspres­sen ulan all inkräkta på den redaktionella integriteten.

Jag anser det vara betydelsefullt all det även i fortsättningen upprätt­hålls en samordnad lidningsdistribution. För alt säkra modellens fortbe­stånd bör stödbeloppen - som i fråga om öreslalen varit nominellt oför­ändrade sedan budgetåret 1981/82 - totalt höjas med omkring en tredje­del. Denna prioritering av dislributionsstödet innebär att jag fäster bety­dande vikt vid att samdistribulionen även i fortsättningen skafi fungera på avsett sätt.

Den föreslagna fyrgradiga bidragsskalan tillsammans med de föreslagna öresbeloppen vid olika volymer, ger totalt sett en jämnare profil ål slödel än vad som skulle ha varit möjligt med hittillsvarande tregradiga skala och endast en justering av öresnivåema. Dämtöver innebär milt förslag att de mindre tidningama inom stödformen ges en viss prioritering. Stödbelop­pet till de aUra största tidningama ökar exempelvis mindre procentuehl sett än beloppet till övriga tidningar.

Jag bedömer att den föreslagna bidragsskalan och den volymutveckling som kan fömtses under nästa budgetår kommer att leda till en anslagsbe­lastning om knappt 80 milj. kr., vilket innebär en höjning av totalbeloppet med ca 20 milj. kr. eller omkring 35 %.

Villkoren för distributionsstödel i övrigt bör även fortsättningsvis över­
ensstämma med vad som nu gäller för samdistributionsrabalten. Dessa
villkor framgår av den hittillsvarande stödförordningens 37-45§§ och
         45


 


utvecklas närmare av kommittén i belänkandet (s. 217 f.). Jag ser inte nu någon anledning att frångå de av kommittén redovisade och på mångåriga erfarenheter gmndade reglema. Av detta följer också alt tidningar som inte är dagstidningar inte bör tillåtas ingå i samdistribulionen. Det är olämpligt att utsätta utbämingssystemet för de påfrestningar i form av ökat antal exemplar och högre vikter som detta skulle kunna medföra.

Eftersom frågan om tidningen Dagens Industris möjligheter att även fortsättningsvis kunna ingå i samdistribulionen har debatterats med an­ledning av kommitténs betänkande, villjag framhålla all milt förslag inte innebär några hinder för all denna tidning även i fortsättningen skall kunna delas ut på samma villkor som andra tidningar i samdistributionen.

Jag utgår från att presstödsnämnden noga följer utvecklingen på samdi-slributionsområdel och snarast inkommer lill regeringen med förslag lill ålgärder om förändringar ger anledning till det.


Prop. 1989/90:78


8 Övergångsbestämmelser

8.1 Övergångsbestämmelser inom driftsstödet

Mitt förslag: Det nya driftsstödet bör träda i krafl den 1 juli 1990 och tillämpas för hela kalenderåret 1990.

Dagstidningar, vilkas allmänna driftsstöd lill följd av den ändra­de beräkningsmetoden skulle bli mer än 5 % lägre än produktions­bidraget året före omläggningen, skall under det första året med del nya systemet få sitt stödbelopp minskat endast med 5%. Under de två följande åren genomförs resterande del av reduktionen med hälften av återstående belopp under vartdera året.

Dagstidningar som tidigare uppburit produklionsbidrag men som vid övergången till det nya syst(;mel inte längre uppfyller viUkoren för att vara stödberättigade lill allmänt driftsstöd, skall få reducerat driftsstöd under en övergångsperiod. Under det första året enligt den nya ordningen skall en sådan tidning få uppbära två tredjedelar av det senast beviljade produkt ionsbidragel. Under del därpå föl­jande året lämnas en tredjedel av sistnämnda belopp i stöd.

Dessa successiva avtrappningsregler skall dock inte gälla tidning­ar som nyligen har upphört. De skall hdler inte gälla för dels de utpräglade högläckningstidningar som haft särskilt produklionsbi­drag enligt 13§ hittillsvarande förordning, dels de tidningar som ti­digare erhållit produktionsbidrag eftersom de haft ell täckningstal som överstigit 41% och som i fortsättningen bör erhålla begränsat driftsstöd. Reglema skall heller inte avse de tidningar som har fått driftsstödet nedsatt på gmnd av reglema om reduktion av driftsstöd.


Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Inga invändningar riktas mot förslaget.


46


 


Skälen för mitt förslag: Eftersom beräkningsgmnden för driftsstödet som en konsekvens av mitt förslag lorde komma att utgöras av upplageta­len under året före det kalenderår som stödet avser, möter det inga hinder att låta den nya ordningen träda i krafl i och med kommande budgetårs början.

Mitt förslag är så avvägt att flertalet tidningar fortsättningsvis kommer att få stödbelopp som motsvarar eller är högre än vad som under förra året utgick i produktionsbidrag. För vissa enstaka dagstidningar kan den nya beräkningsmetoden — under i övrigt oförändrade villkor — dock leda till något lägre belopp. För all ge de berörda tidningarna rimliga planerings­förutsättningar bör förändringen slå igenom successivt under loppet av tre år. Vid större reduktioner blir avtrappningen lägst underdel första året efter omläggningen, vilket ytterligare underlättar anpassningen.

Det är även rimligt all tidningar som tidigare uppburit produktionsbi­drag men som inte längre uppfyller stödvillkoren ges en rimlig lid för anpassning till de nya ekonomiska förutsättningarna. Reduktionen av stödbelopp bör ske efter samma principer som för det tidigare redovisade förslaget till avvecklingsregel rörande driftsstödet (jfr avsnitt 5.6), dvs. med en tredjedel per år under en treårsperiod.

Dessa övergångsregler bör enligt min mening inte tillämpas för sådana tidningar som nyligen har upphört. De bör heller inte gälla för dels de utpräglade högläckningstidningar som haft särskilt produklionsbidrag en­ligt 13 § hittillsvarande förordning, (jfr avsnitt 5.5.1), dels de tidningar som tidigare erhållit produklionsbidrag eftersom de haft etl täckningslal som överstigit 41% och som i fortsättningen bör erhålla begränsat driftsstöd. Reglerna bör heller inte avse de tidningar som har fått driftsstödet nedsatt på grund av reglerna om reduktion av driftsstöd Ofr avsnitt 5.7).


Prop. 1989/90:78


8.2 Övergångsbestämmelser inom utvecklingsstödet

Mitt förslag: Del nya utvecklingsstödet bör träda i kraft den 1 juli 1990.

För tidningsföretag som beviljats samverkansbidrag eller lån ur pressens lånefond enligt hittillsvarande ordning gäller de tidigare reglerna oförändrade lill dess ärendet har slutförts i enlighet med presstödsnämndens bidragsbeslul. Om tidningsföretag så begär får tidigare beviljade lån ur pressens lånefond eller samverkansbidrag överföras till den nya stödformen.


Kommitténs förslag överensstämmer i princip med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta som accepterar principen om utvecklings­stöd godtar kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag: I likhet med det föreslagna driftsstödet bör även utvecklingsstödet träda i kraft i och med nästa budgetårs början.

Införandel av den nya slödordningen bör inte påverka tidigare bevilja-


47


 


de, men ännu inte slutförda åtaganden när det gäller samverkansbidrag och lån ur pressens lånefond. Förvaltningen av återstående medel i den sist­nämnda stödformen bör tills vidare ligga under kammarkollegiet. Eventu­ellt resterande kostnader och intäkter bokförs under utvecklingsstödet. Detta gäller dock inte i fråga om lånet lill Aftonbladet och Svenska Dagbla­det som bör redovisas separat i enlighet med riksdagens särskilda medels­anvisning för ändamålet.

Om ell tidningsföretag med samverkansbidrag eller lån ur pressens lånefond önskar överföra bidraget eller lånet till ett utvecklingsstöd enligt de av mig föreslagna, nya formema bör presstödsnämnden kunna pröva frågan som ell nytt ansökningsärende.


Prop. 1989/90:78


8.3 Övergångsbestämmelser inom distributionsstödet

Mitt förslag: Det nya distributionsstödel bör träda i krafl den I juli 1990.

Kommitténs förslag överensstämmer i princip med mitt förslag. Remissinstanserna har i de flesta fall inte berört denna fråga. Skälen fbr mitt förslag: Övergången lill del nya systemet bör ske samti­digt som övriga stödformer träder i kraft.

9 Indirekta förmåner

9.1 Befrielse från mervärdeiskatt

Dagstidningskommittén utgår i sitt belänkande från alt dagspressen även fortsättningsvis skall vara befriad från mervärdeskatt. Flertalet remissin­stanser avstyrker också från någon beläggning av dagspressen med mervär­deskatt. Jag konstaterar alt dagspressen sedan länge har haft en förmånlig skattebehandling jämfört med andra varor och tjänster. De argument som tidigare har anförts när det gäller denna skattebefrielse av dagspressen äger alltjämt giltighet.

I en lagrådsremiss den 25 januari 1990 om reformerad mervärdeskatt m. m. har chefen för finansdepartementet fömtsatt atl allmänna nyhetstid­ningar även fortsättningsvis skall vara s. k. kvalificerat undantagna från mervärdeskall, dvs. tidningama behöver inte påföra någon mervärdeskatt på sitt försäljningspris. Samtidigt kan tidningarna återfå den mervärde­skall som erlagts vid inköp av varor och tjänster.


9.2 Reducerad reklamskatt

Dagstidningskommiltén föreslår atl gmndavdraget i beräkningsunderlaget för reklamskallen för dagstidningar bör höjas från 12 lill 15 milj.kr.


48


 


Grundavdraget innebär att dagstidningar av riksskatteverket återfår den     Prop. 1989/90:78 skatt som utgått på de första 12 milj.kr. i annonsomsättning, dvs. maxi­malt 480000kr.

Flertalet remissinstanser godtar förslaget. A-pressen vill höja grundav­draget lill 25 milj.kr. Däremot avstyrker riksskatteverket förslaget om avdragshöjning innan en analys gjorts av avdragets eflFekter och kostnads­konsekvenser. RRV diskuterar möjligheten av att öka gmndavdraget sam­tidigt som reklamskallesatsen för dagspressen höjs.

SAF och Grafiska arbetsgivare- och industriorganisationerna menar atl reklamskatten helt kan avskaflFas. Fack- och veckopressens arbetsgivaror­ganisationer anser att samma skatteregler bör gälla för dagspress och annan press.

Reklamskalleulredningens belänkande (SOU 1988:17) Reklamskatt be­reds för närvarande inom regeringskansliet. Jag finner därför ingen anled­ning alt nu gå in på frågan om reducerad reklamskatt.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för finansdepartementet.

10 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

Kommittén anser att hela tidningstaxefrågan bör tas upp till förnyad prövning. Kostnadsbilden i postens tidningsrörelse behöver klarläggas och postens samhällsansvar preciseras.

Flertalet remissinstanser instämmer i kommitténs slutsatser eller anför liknande problem i relationerna till postverket. Posten och TU ser inget behov av all utreda dessa frågor utan har enats om former och principer för taxekonstmktion och förhandlingsordning.

Avvecklingen av den hittillsvarande modellen där postverket varje år har erhållit ett bidrag över statsbudgeten för att täcka underskottet i postens tidningsrörelse är nu inne i sitt slutskede. Regeringen har tidigare givit verket i uppdrag atl, efter förhandlingar med tidningsutgivarna, föreslå nya principer för fastställande av taxorna i postverkets tidningsrö­relse. Mot bakgmnd av all kommittén (K 1988:2) för utredning av statens regionalpolitiska och sociala ansvar på tele- och postområdena delvis behandlar de punkter dagstidningskommiltén tar upp i avsnittet om lid-ningslaxan och postens lidningsrördse samt att — efter det att dagstid­ningskommittén lämnat sitt betänkande — posten och TU under hösten 1989 kommit överens i frågan, finns del ingen anledning all nu lägga fram några förändringsförslag.

Från presspolilisk synpunkt är det väsentligt all bevaka villkoren i postens tidningsrörelse. Jag utgår från all presslödsnämnden kommer att följa utvecklingen inom området.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdeparte­mentet.

49

4   Riksdagen 1989/90. I saml Nr 78


 


11 Samhällsannonsering


Prop. 1989/90:78


Dagslidningskommitténs direktiv innebar bl.a. atl de ekonomiska konse­kvenserna för dagspressen av eventuella ändringar i samhällsannonsering-en borde utredas närmare innan informalionsddegationens (B 1982:01) förslag läggs till grund för ytterligare ålgärder. De av informationsdelega­tionen föreslagna förändringar som berör dagspressen innebär atl den s. k. lotalitelsprincipen modifieras lill en rekommendation och att reglerna för den statliga kungörandeannonseringen mjukas upp.

Dagstidningskommiltén har funnit all sådana förändringar knappast synes kunna få någon större direkt betydelse för de allra flesta flerdagars-lidningars ekonomi. 1 enstaka fall kan konsekvensema för tidningar med låg hushållstäckning på en ort bli allvarligare. För endagstidningar kan intäkterna och läsvärdet av samhällsannonseringen betyda mer.

Totalitetsprincipen innebär enligt informationsdelegationens betänkan­de (SOU 1984:68) Samordnad samhällsinformation. Slal-landsting-kom-mun, alt

statliga myndigheter eller annat statligt organ som använder dagspress­annonsering för sådan informaiion rörande rättigheter och skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare skall annonsera i samtliga dags­tidningar. Avser sådan information medborgarna i ett visst område skall annonseringen ske i samtliga dagstidningar som har spridning av någon betydelse inom området.

Flertalet remissinstanser berör inte frågan. Cenlerpress menar alt totali­tetsprincipen bör förstärkas. TU och FLT motsätter sig att samhällsannon­seringen betraktas som en del av presstödet.

Frågan om samhällsannonsering hör samman med de förslag informa-lionsddegationen lämnat i sill betänkande. Eftersom beredning inom regeringskansliet pågår i ärendet är jag inte nu beredd att ta upp några förslag lill förändringar.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

12 Faktaunderlag, uppföljning m.m

Min bedömning: Presstödsnämndens insamling och tillhandahållan­de av uppgifter om tidningsföretagens ekonomiska och stmkturella förhållanden bör i ännu högre grad inriktas på en utveckling av eflFektivitets- och produktivitetsanalyser.


Kommitténs förslag skiljer sig delvis från mitt. På sikt bör presstöds­nämnden även på konsultbasis kunna anlitas av enskilda tidningsföretag och mot ersättning medverka till en fördjupad analys av ekonomiska och strukturella förhåltanden hos förelagen. En databas med uppgifter om tidningsföretagens ekonomi m. m. bör byggas upp.


50


 


Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om en     Prop. 1989/90:78 databas. Några framför kritik mot atl presstödsnämnden både skall upp­träda som rådgivare och bidragsförddare.

Skälen för min bedömning: Presslödsnämnden skall enligt sin instruk­tion (SFS 1988:673) följa och analysera den ekonomiska utvecklingen för olika lidningsgmpper och övriga väsentliga förändringar inom dagspres­sen. Detta uppdrag fullgörs bl. a. genom att nämnden ger ul serien Dags­pressrapport. I sammanhanget kan nämnas att jag erfarit atl nämnden har för avsikt atl ge ut en mer omfattande översikt över hela 1980-lalels dagspressekonomiska utveckling.

Förbättrade och aktuella uppgifter om ekonomiska och stmkturella förhållanden inom tidningsbranschen är värdefulla för bl.a. statens möj­ligheter att värdera presstödets funktion. Sådana uppgifter kan också vara av intresse inom branschen i den fortlöpande utvärderingen av en tidnings ekonomiska läge. Uppgifterna ger exempelvis möjligheter att jämföra nyc­keltal för produktivitets- och eflfektivitetsmål mellan olika gmpper av tidningar. Jag bedömer att en utökad företagsekonomisk analys av del slag som diskuteras i betänkandet (s. 235 f.) väl lorde kunna inrymmas i nämndens uppdrag. De uppgifter som aktualiseras vid bedömningen av ansökningar om såväl drifts- som utvecklingsstöd kan exempelvis ge un­deriag för fördjupade studier om stödmollagande tidningar. Sådana analy­ser torde kunna komplettera den bredare redovisning som kan göras för hela dagspresskollektivet på gmndval av bokslutsmaterial m. m. Jag utgår från att nämnden inom ramen för detta arbete och med kommitténs ekonomiska undersökning som förebild även bör kunna utveckla former för ekonomisk redovisning som kan användas i samband med ansökningar om presstöd. Vid denna typ av studier är del av eflFektivitelsskäl viktigt atl begränsa sig till sådana värden och jämförelsetal som är de mest relevanta för användarna av rapporteringen, dvs. riksdag och regering saml tidnings­branschen.

När del gäller presslödsnämndens föreslagna konsultroll instämmer jag emellertid med de kritiska remissinstanserna. Nämnden bör således inte mot ersättning erbjuda konsulttjänster. Vad jag nu sagt hindrar inte att nämnden fortsättningsvis utformar de ekonomiska och stmkturella upp­gifterna i sin rapportering på sådant sätt att informationsvärdet för tid­ningsbranschen blir så stort som möjligt.

Mina förslag i övrigt innebär för presslödsnämndens vidkommande alt prövningar i vissa fall kan behöva göras tämligen ingående och bl.a. innefatta bankmässiga bedömningar. Jag finner all nämnden både har kompetens för och erfarenheter av sådana bedömningar.

När del gäller presstödsnämndens kansli innebär mina förslag inga behov av organisatoriska förändringar.

51


 


13 Anslagsberäkningar för budgetåret 1990/91   Prop. 1989/90:78

I prop. 1989/90:100 (bil. 10 s. 425) upptogs i avvaktan på förevarande särskilda proposition anslagen H 4. Presstödsnämnden och taltidnings-nämnden och H 5. Stöd till dagspressen med oförändrade belopp. Anslaget H 6. Lån till dagspressen logs upp med oförändrat belopp reducerat med den engångsanvisning om 62,5 milj.kr. som lånet lill KB Aftonbladets AB och HB Svenska Dagbladet AB &. Co för uppförande av en gemensam tryckerianläggning moisvarar under innevarande budgetår (jfr prop. 1988/89:100 bil. 10 s. 436). Slutliga förslag till anslagsanvisningar kan nu föreläggas riksdagen.

För att underlätta en jämförelse mellan de två stödsystemen följer här en översikt av de olika stödformerna. Beloppen anges i milj. kr.

 

Anvisat för 1989/90

 

Förslag för 1990/91

 

Produktionsbidrag

407,0

Driftsstöd till dagspressen

433,7

Utvecklingsbidrag Samverkansbidrag Lån till dagspressen

5,8 \ 5,0 |35,8

25,0 1

Utvecklingsstöd till dagspressen

35,8

 

 

Täckande av förluster vid ditgaranti till dagspressen stödform)

statlig kre-(ny

0,001

Samdistributionsrabatt

58,5

Distributionsstöd till dagspressen

79,5

Jag övergår nu lill de enskilda anslagen.

Åttonde huvudtiteln

Massmedier m.m.

H 4. Presstödsnämnden och taltidningsnämnden

 

1988/89 Utgift

2460000

1989/90 Anslag

3 960000

1990/91  Förslag

4170000

Presstödsnämnden har till uppgift att fördela del statliga stödet lill dagspressen i enlighet med förordningen (1981:409) om statligt stöd till dagstidningar och förordningen (1988:673) med instruktion för presstöds­nämnden. Därutöver har nämnden enligt sin instruktion till uppgift all följa och analysera den ekonomiska utvecklingen för olika tidningsgrupper och övriga väsentliga förändringar inom pressen samt atl rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna och om förändringar inom tid-ningsägandet.

Taltidningsnämnden har lill uppgift all fördela del statliga stödet till
radio- och kassettidningar i enlighet med förordningen (1988:582) om
statligt stöd till radio- och kassettidningar och förordningen (1988:674)
med instruktion för taltidningsnämnden.
                                                52


 


 

De två nämndernas förvaltningsuppgifter fullgörs av presslödsnämn­dens kansli.

Prop. 1989/90:78

 

1989/90

Beräknad ändring 1990/91

 

 

Föredraganden

 

1.    Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)

2. Lokalkostnader

3 793000 (2231000) 167000

3960000

-H 204000

(+ 131000)

+     6000

+ 210000

 

Presstödsnämnden

 

 

 

Nämndens anslagsframställning har utarbetats mot bakgmnd av atl en särskild proposition om stödet lill dagspressen förväntas under våren 1990 och innehåller inga förslag om förändringar. Nämnden anser alt, om huvudförslaget skall tillämpas, en besparing om 2% eller 25000 kr. bör beräknas för budgetåret 1990/91. För budgetåren 1991/92 och 1992/93 föreslås en neddragning med 1% resp. 2%. Besparingen bör tas ut på övriga förvaltningskostnader.

Dagstidningskommittén

Dagslidningskommitténs förslag fömtsätter inte några organisatoriska för­ändringar inom presstödsnämnden.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående redovisat mina överväganden med anledning av dagstidningskommitténs förslag om reformerat presstöd. Inte heller mina förslag föranleder några förändringar av presslödsnämndens organisation.

Ett begränsat ettårigt huvudförslag bör tillämpas för presstödsnämnden och taltidningsnämnden under budgetåret 1990/91.

Budgetförslaget beträflFande statens löne- och pensionsverk innebär att kostnadema för pensionsadministralionen skall täckas av avgifter fr. o. m. budgetåret 1990/91. Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till dessa avgifter.

Anslaget för nästa budgetår bör föras upp med 4 170000 kr.


H. Driftsstöd till dagspressen Nytt anslag (förslag) 433 700000 Presstödsnämnden

För år 1989 har t. o. m. augusti månad 77 dagstidningar beviljats samman­lagt 401096800 kr. i produklionsbidrag. Ytteriigare bidrag för år 1989 beräknas uppgå till ca 1,9 milj. kr., dvs. totalt för året ca 403 milj. kr. För år 1990 beräknas behovet av produktionsbidrag minska med cå 2


53


 


milj. kr. Nämnden har i sina bedömningar utgått från gällande regler. För     Prop. 1989/90: 78 budgetåret 1990/91 begär nämnden 401 milj.kr. (-6 milj.kr.).

Dagstidningskommittén

Inför ett tänkt ikraftträdande av sma förslag budgetåret 1989/90 beräknar dagstidningskommittén meddsbehovel för driftsstöd till 402,4 milj. kr. för kalenderåret 1989.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående redovisat mina överväganden med anledning av dagstidningskommitténs förslag orn reformerat presstöd.

Ett nytt förslagsanslag, benämnt Driftsstöd till dagspressen, bör föras upp i statsbudgeten för nästa budgetår. I nuvarande system motsvaras anslaget närmast av den under anslaget Stöd lill dagspressen uppförda anslagsposten Produktionsbidrag.

Mina beräkningar av medel under del nya anslaget påverkas av aktuella upplagesiffror och de förändringar i övrigt inom presslrukluren som in­träflFat sedan kommittén lämnade sitt betänkande. Med hänsyn tagen till den föreslagna beräkningsmetoden samt till avvecklings- och övergångs­regler beräknarjag medelsbehovet för nästa budgetår till 433,7 milj. kr.

H. Utvecklingsstöd till dagspressen Nytt anslag (förslag)  35 800000 Presstödsnämnden

1. Under budgetåret 1988/89 har utvecklingsbidrag beviljats och betalats ut till elva tidningar med sammanlagt 5 800000 kr. Nämnden begär för budgetåret 1990/91 oförändrat 5,8 milj.kr. för utvecklingsbidrag (of).

2.    Under budgetåret 1988/89 beviljades samverkansbidrag till två branschprojekt. För närvarande är sammanlagt 5,1 milj. kr. intecknade för ännu ej utbetalda samverkansbidrag. För budgetåret 1990/91 begär nämn­den oförändrat 5 milj.kr., varav högst 500000 kr. för samverkansulred-ningar och högst 500000 kr. för större branschprojekt, (of.)

3.    Under budgetåret 1989/90 har 2 775000 kr. betalats ut för lån som beviljats under tidigare budgetår. Hillills har under budgetåret två nya lån beviljats med ett sammanlagt lånebelopp på 22 480000 kr.

Genom riksdagsbeslut under åren 1987—1989 har totalt 175 milj.kr. anvisats i syfte att möjliggöra lån till KB Aftonbladet AB och HB Svenska Dagbladet AB & Co för uppförande av en gemensam tryckerianläggning. Lånet beräknas bli utbetalat under våren 1990.

För budgetåret 1989/90 begär nämnden oförändrat 25 milj. kr. för ordi­
narie långivning (—62,5 milj.kr.).
                                                         54


 


Dagstidningskommittén                                                   Prop. 1989/90:78

Inför ett tänkt ikraftträdande av sina förslag budgetåret 1989/90 beräknar dagstidningskommiltén m.eddsbehovel för utvecklingsstöd under kalen­deråret 1989 till 60 milj.kr.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående redovisat mina överväganden med anledning av dagstidningskommitténs förslag om reformerat presstöd. Mitt förslag skiljer sig något från kommitténs och innebär att stöd skall kunna utgå för förpressinvesteringar, samverkan vid gemensamma investeringar i trycke­rianläggningar, samverkan genom legolryck och för övriga investeringar saml, som en engångsinsats, 500000 kr., för utbildning i tidningsledning.

För ändamålet bör etl nytt reservationsanslag, benämnt Utvecklingsstöd till dagspressen, föras upp i statsbudgeten för nästa budgetår. 1 nuvarande system motsvaras anslaget närmast av de under anslaget Stöd lill dagspres­sen uppförda anslagsposterna Utvecklingsbidrag och Samverkansbidrag samt av anslaget Lån till dagspressen.

Det nya anslaget bör föras upp med 35,8 milj. kr.

Den behållning som vid utgången av budgetåret 1989/90 kan finnas kvar på anslaget G 6. Lån till dagspressen, bör föras över lill del nya anslaget.

H. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen

Nytt anslag (förslag) 1000

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående redovisat mina överväganden med anledning av dagslidningskommitténs förslagom reformerat presstöd.

Som en del av utvecklingsstödet föreslår jag all presstödsnämnden, inom tillgänglig ekonomisk ram, även bör kunna besluta om en statlig kreditgaranti för tidningsföretags lån. Summan av beviljade och löpande krediter får uppgå till högst 300 milj.kr. En engagemangsram om delta belopp bör således fastställas. Föriuster till följd av infriade garantier minskar rambeloppet i motsvarande mån. Återbetalningar ökar rambelop­pet, dock högst till den ursprungliga nivån.

Ett nytt förslagsanslag, benämnt Täckande av föriuster vid statlig kredit­garanti lill dagspressen, bör föras upp i statsbudgeten för nästa budgetår. Från anslaget betalas utgifter för att läcka föriuster på gmnd av infriade garantier.

Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med 1 000 kr.

55


 


H. Distributionsstöd till dagspressen                  Prop. 1989/90:78

Nytt anslag (förslag)  79 500 000

Presstödsnämnden

Under budgetåret 1988/89 betalade nämnden ul sammanlagt 58 885 175 kr. i samdistributionsrabatt för dr/gt 992 miljoner samdistribuerade tid­ningsexemplar. För budgetåret 1990/91 begär nämnden 59,5 milj.kr. (-Hl milj.kr.)

Dagstidningskommittén

Inför ett tänkt ikraftträdande av sina förslag budgetåret 1989/90 beräknar dagstidningskommiltén meddsbehovel för samdislibulronsraball till 78,9 milj.kr. för kalenderåret 1989.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående redovisat mina överväganden med anledning av dagslidningskommitténs förslag om reformerat presstöd. Jag har bl.a. föreslagit att etl distributionsslöd motsvarande nu gällande stöd lill tid­ningarnas samdislribulion även fortsättningsvis bör ingå i presstödet. Den av mig föreslagna realförstärkningen av stödet moisvarar 20 milj. kr.

För ändamålet bör etl nytt förslagsanslag, benämnt Distributionsslöd lill dagspressen föras upp i statsbudgeten för nästa budgetår. 1 nuvarande system motsvaras anslaget närmast av den under anslaget Stöd till dags­pressen uppförda anslagsposten Samdistributionsrabatt.

Med hjälp av uppgifter som jag har inhämtat från presstödsnämnden harjag beräknat att det nya anslaget bör föras upp med 79,5 milj. kr.

14 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat om

1. definitionen av en dagstidning (avsnitt 4.1),

2.    principerna för hur stödberättigade dagstidningar skall särskiljas (avsnitt 4.2),

3.    principerna för driftsstöd (avsnitten 5 och 8.1),

4.    principerna för utvecklingsstöd m. m. (avsnitten 6 och 8.2),

5.     principerna för distributionsslöd (avsnitten 7.1 och 8.3),
dds föreslår riksdagen att

6.    lill Presslödsnämnden och taltidningsnämnden för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 4 170000 kr.,

7.    till Drijisslöd lill dagspressen för budgetåret 1990/91 anvisa etl förslagsanslag på 433 700000 kr.,

8.    lillUlvecklingsstöd till dagspressen för budgelärel 1990/91 anvisa     56


 


dt reservationsanslag på 35 800000 kr.,                      Prop. 1989/90:78

9. fastställa en engagemangsram för statlig kreditgaranti för lån till
tidningsföretags investeringar i gemensamma Iryckerianläggningar
på 300000000 kr. (avsnitt 6.3),

10.    till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti tid dagspres­sen för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.,

11.    till Distributionsstöd tid dagspressen för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 79 500000 kr.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

15 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

57


 


Dagstidningskommitténs sammanfattning av Prop. 1989/90:78

betänkandet (SOU 1988:48) Reformerat presstöd       ' '

I kapitel 1 presenterar kommittén sitt uppdrag och beskriver vissa förhål­landen i samband med arbetets genomförande.

I kapitel 2 tecknas den allmänna bakgmnden till alt staten för etl par årtionden sedan började utveckla ett syslem för direkt ekonomiskt stöd åt dagspressen. De gmndläggande och Iryckfrihelsrättsliga principema skis­seras, och stmkturförändringarna i tidningsbranschen decennierna när­mast efter andra världskriget beskrivs kortfattat. Tillkomsten i olika om­gångar av ett antal direkta stödåtgärder redovisas. De övergripande rikt­linjer för den statliga presspolitiken som lades fast av riksdagen år 1976 och som alltjämt är vägledande för denna politik återges. En översikt ges av de stödformer som regleras genom nu gällande pressstödsförordning, och uppgifter lämnas om statens årliga kostnader för var och en av dessa sedan 1980-talets början.

1 kapitel 3 beskrivs översiktligt den svenska tidningsbranschens stmktur och marknadssituation. Uppgifter ges bl. a. om ägarförhållanden, den poli­tiska tillhörigheten och tidningsföretagens soliditet. Olika aflfärsidéer och strategier kommenteras, och en bild ges av läsår- och annonsmarknademas betydelse och av tidningarnas prispolilik och prisutvecklingen i bran­schen.

1 kapitel 4 skildras den tekniska utvecklingen inom tidningsproduk­tionen. Bl.a. påvisas atl avtal som 1986 träffats mellan tidningsföretagen och de anställdas organisationer viisenlligl kan underlätta utformningen av företagens policy på teknikområdet och deras planering av kommande tekniska investeringar.

I fca/)(7e/5 konstaterar kommittén att dagspressens befrielse från mervär­deskatt på upplageintäkter har motiverats politiskt med dagspressens stora betydelse i den demokratiska processen. I diskussionen understryks all värdet av förmånen i första hand liiger pä konkurrensplanet, dvs. i förhål­lande till andra medier som i sin prissättning måste väga in mervärdebe­skattning på försäljningen.

Kommittén gör bedömningen att såväl samhällspolitiska som ekonomis­ka skäl talar för en fortsatt befrielse från mervärdeskatt på upplageintäkter för dagspressen. Om så inte sker skapas så stora svårigheter för dagspres­sen att presstödet i övrigt måste omprövas helt.

I kapitel 6 framhåller kommittén atl riksdagen vid upprepade tillfällen klargjort att ordningen med reducerad reklamskall på dagspressens an­nonsintäkter har utvecklats som ett led i statens samlade stödåtgärder på dagspressområdel. De förmånliga villkoren för dagspressen bidrar väsent­ligt till tidningarnas konkurrenskraft på reklammarknaden.

Kommittén understryker all den förmånliga behandlingen av dagspres­
sen har en rent presspolilisk bakgmnd och är väl motiverad. Del i systemet
inbyggda gmndavdraget föreslås höjt från nuvarande 12 milj.kr. lill exem­
pelvis 15 milj.kr. Om förändringar' i reklamskaltevillkoren skulle le sig
befogade från andra än presspoliliska utgångspunkter fömtsätter kommit­
tén att dagstidningarna kompenseras på lämpligt sätt.
                            58


 


I kapitel 7 diskuteras taxesystemel i poslens lidningsrördse. Systemet    Prop. 1989/90:78 innefattar direkta statsanslag lill poslen och har i övrigt avvägts från bl. a.     Bilaga 1 presspolitiska utgångspunkter. Kommittén konstaterar atl utvecklingen under senare år inneburit all den konstmktion som riksdagen beslutade år 1976 nu i praktiken har frångåtts av berörda parter.

Kommittén anser att hda laxefrågan bör las upp lill fömyad prövning. Det bör ske med utgångspunkt i resultaten av nu pågående utredningar om poslens sociala roll resp. kostnadema för verksamheten. Kommittén anser all en fömtsättning för en konslmktiv behandling av laxefrågan är all poslens samhällsansvar närmare preciseras och atl kostnadsbilden i tid­ningsrörelsen klarläggs.

1 kapitel 8 söker kommittén beräkna de ekonomiska konsekvensema för dagspressen för del fall reglema om samhällsinformations- och kungöran-deannonsering skulle ändras på det sätt som föreslagits av informalionsde-legalionen. Kommittén uttalar att normema för den av samhället bedrivna lidningsannonseringen i största möjliga utsträckning bör harmoniera med de övergripande mål stalsmaktema angett för presspolitiken.

1 kapitel 9 analyserar kommittén del för presspoliliken centrala begrep­pet mångfald. Det erinras om att det yttersta syftet med de pressstödjande insatserna är att främja mångfalden och åstadkomma största möjliga bredd i nyhetsförmedling och opinionsbildning. Del är sålunda fråga om den publicistiska och redaktionella mångfalden och inte primärt om mäng­den verksamma företag i juridisk eller förelagsekonomisk mening.

I kapitel 10 diskuterar kommittén innebörden av begreppen "dagstid­ning", "allmän nyhetstidning" och "publikation av dagspresskaraktär", vilka i olika sammanhang omväxlande använts föratt avgränsa det tidnings­kollektiv som över huvud tagel — och i den mån vissa kvalifikationskrilerier är uppfyllda — skall kunna komma i fråga för presstöd. Kommittén betonar del önskvärda i att med en sammanfallande term, som är tydlig och över­ensstämmer med gängse språkbmk, kunna beteckna det ifrågavarande kol­lektivet. Med tanke på att ett betydande antal a v de avsedda publikationerna utges endast en gång per vecka måste benämningen "dagstidning" anses mindre lämplig, och kommittén förordar att i stäfiet termen admän nyhets­tidning i fortsättningen används för atl beteckna del tidningskollektiv som avses. Kommittén utvecklar också, tiU ledning för framlida liUämpning i tveksamma fall, hur begreppet lämpligen bör avgränsas.

1 kapitel 11 anges en norm för hur tidningar med delvis gemensamt innehåll bör bedömas i samband med frågor om presstöd. Kommittén anser all man av rationaliseringsskäl bör överge den hittillsvarande ord­ningen, som bygger på ell omständligt klassificerings-, mätnings- och . kontrollförfarande, där ett stort antal huvudtidningar, avläggare och sepa­rata editioner får sitt redaktionella innehåll granskat och procentberäknat nummer för nummer. Regeln i nuvarande förordning om atl flera tidning­ar under vissa fömtsättningar skall anses vara en enda kan dessutom ifrågasättas från logisk synpunkt, och detsamma gäller bestämmelsen att i andra fall en viss del av en tidnings upplaga skall anses utgöra en särskild tidning.

Som huvudprincip föreslås nu all staten även i presstödssammanhang     59


 


godtar den identitet som en tidning tilldelats av utgivaren genom hans val     Prop. 1989/90:78

av publikationens namn. Ett i vederböriig ordning registrerat och i tid-     Bilaga 1

ningsvinjetten presenterat namn motsvarar därmed en tidning utan att

någon mätning av andelen "egel material" behöver genomföras. Samtidigt

framhåller kommittén att även om en tidning utges i olika editioner, med

delvis varierat innehåll, bör den betraktas som en och samma publikation

så länge den framträder under enhetligt namn.

I anslutning till dessa generella rrormer rekommenderas vissa lilläggsreg-ler som skall motverka tillkomsten av utpräglade skenarrangemang, avsed­da enbart att ge effekt i presstödshänseende.

1 de närmast följande kapitlen 12-14 redovisar kommittén sina konkre­ta förslag till reformering av de direkta presslödsinsatserna. Systemet renodlas lill all omfatta tre stödformer, — driftsstöd, utvecklingsstöd och samdislributionsrabatt — vilka föreslås ersätta de nuvarande fem stödfor­merna.

I kapitel 12 presenterar kommittén sitt förslag lill hur ell driftsstöd - i princip en motsvarighet till det nuvarande produktionsbidraget - skall utformas. Stödformen är till sin karaktär selektiv, dvs. stödmedel fördelas endast till delar av lolalkollektivei;, men inom det selektiva systemets ram bör liksom hittills automatiskt verkande, generella regler gälla i största möjliga utsträckning.

Normeringen bör dock lill viss del vara differentierad på så sätt att den särskilt anpassas för var och en av tre huvudgmpper: högfrekventa tid­ningar (med 6 eller 7 nummer i veckan), medelfrekvenla (med 3-5 nummer per vecka) resp. lågfrekventa (med 1 eller 2 nummer per vecka). Indelningen i dessa kategorier avviker i viss mån från den hittills tillämpa­de, som bygger på begreppen flerdagars- resp. fådagarslidningar.

Som allmänna kvalifikationskriterier för driftsstöd bör liksom hittills gälla vissa minimikrav i fråga om abonnerad upplaga, prissättning m.m. Kommittén anser dock inte alt man skall ha kvar regeln om atl ell stöd­mollagande tidningsföretag inte samtidigt får ge ut annonsblad av viss omfattning, I fråga om de hög- och medelfrekventa tidningarna förordas också slopande av den hittillsvarande bestämmelsen alt högst 50% av spaltutrymmet får utgöras av annonser om driftsstöd skall utgå.

För de hög- och medelfrekventa tidningarna bör enligt kommittén i fortsättningen gälla att spridningen bland hushållen i utgivningskom­munen - täckningsgraden - inte får överstiga 40% om driftsstöd skall beviljas. Denna procenlgräns föreslås få en mer generell och konsekvent tillämpning än hittills. Endast i fråga om ett fåtal geografiska områden med speciella förhållanden rekommenderar kommittén all man undan­lagsvis gör en avvikelse från huvudnormen.

Kommittén föreslår vidare atl man överger pappersförbmkningen som
huvudgmnd vid bestämningen av hur stort stödbelopp som skall utgå lill
en hög- eller meddfrekvent tidning. I stället förordas en beräkningsnorm
gmndad på vederbörande tidnings upplaga och utgivningsfrekvens. En
maximering av stödbeloppet till en enda tidning bör gälla även i fortsätt­
ningen - 45 milj. kr. lill en högfrekvent storstadstidning och 10 milj. kr.
lill andra högfrekventa och samtliga medelfrekventa tidningar.
                   60


 


För de lågfrekventa tidningarnas del förordas driftsstödet, i likhet med Prop. 1989/90:78 del hittillsvarande produktionsbidraget, utgå med fasla schablonbelopp. Bilaga 1 Dessa blir enligt förslaget något högre än motsvarande belopp enligt nuva­rande regler. Inom denna lidningskategori bör också, liksom tidigare, högre belopp kunna beviljas tidningar som dels har en upplaga över viss storlek, dels en spridning som sträcker sig över en större del av landet. Den tidigare till ett visst tusental fixerade upplagegränsen föreslås dock i dessa fall ersättas av en smidigare norm, som innebär att stödbeloppet trappas av i olika intervaller relaterade till successivt lägre upplagenivåer.

För de lågfrekventa tidningarna bör liksom tidigare gälla en lägre kvalifi­kationsgräns med avseende på hushållstäckningen än för övriga tidnings­kategorier. Kommittén föreslår dock alt gränsvärdet höjs från 20 lill 25%. Vidare föreslås för dessa tidningar en justering av kravet på minsta mängd redaktionellt innehåll från 1 300 till 1 000 spaltmeter per årgång.

Till skillnad mot vad som rekommenderas i fråga om hög- och medel­frekventa tidningar anser kommittén all en gräns alltjämt bör finnas för de lågfrekventa tidningarna när det gäller hur stor andel av innehållet som får utgöras av annonser, om driftsstöd skall kunna beviljas. Gränsvärdet föreslås dock i fortsättningen bli 50 i stället för 40%.

För samtliga tidningskategorier föreslås följande. 1 den mån de föreslag­na beräkningsnormerna ger etl utfall som för en viss tidning blir avsevärt sämre än med nuvarande regler för produktionsbidrag skall enligt förslaget i flertalet fall reduktionen fördelas under en treårig övergångsperiod. Sta­tens kostnader för driftsstöd kommer därför att det första året efter om­läggningen ligga på i stort sett samma nivå som innevarande år — ca 400 milj. kr. — för atl vid slutet av den treåriga övergångsperioden vara nere i etl ca 5 % lägre belopp räknat i fast penningvärde.

I kapitel 13 diskuterar kommittén teknisk förnyelse och samproduktion och drar slutsatsen att åtskilligt kan åstadkommas på området för all förbättra dagstidningars kostnadsläge. Kommittén föreslår ell utvecklings­stöd för alt skapa incitament för strukturrationaliseringar och andra ålgär­der som kan ge långsiktigt positiva eflFekter.

Utvecklingsstöd bör utgå dels i form av bidrag till förpressinvesteringar hos enskilda förelag, dels i form av räntesubventioner och lånegarantier för lån som fömtsätts tas på den allmänna kredilmarknaden för investe­ringar i gemensamma tryckerianläggningar, dels i form av samtrycknings­bidrag för legotryckning av dagstidningar. Formfrågor, detaljfrågor och beloppsnivåer behandlas i anslutning till resp. stödform.

Kommittén understryker att en förnyelseprocess måste innefatta lämpli­ga utbildningsprogram. Kommittén föreslår en ram på 5 milj. kr. för utbildning, som inledningsvis bör användas dels för utveckling av en permanent utbildning i lidningsledning, dels för utbildningsprojekt av generell betydelse för branschutvecklingen.

Utvecklingsstödet ersätter nuvarande utvecklingsbidrag, samverkans­bidrag och lån ur pressens lånefond. Förslagen innebär bl.a. att den statliga långivningen lill tidningsföretag upphör.

I kapitel 14 föreslår kommittén vissa förändringar i beräkningsnormerna
för samdistributionsrabatten. Denna stödform innebär att staten skjuter
    61


 


till ett visst antal öre per exemplar av en allmän nyhetstidning om denna Prop. 1989/90:78 delas ut till abonnenterna tillsammans med andra tidningar och med ett av Bilaga 1 dislributionsförelagel tillämpat enhetligt dislributionspris. Rabattskalan föreslås nu få en annan uppbyggnad med fyra i stället för tre rabattklasser, och öresnivåema, som varit nominellt oförändrade sedan 1981, höjs ge­nomgående. Båda de föreslagna förändringarna har getts en sådan profil all raballökningen blir relativt sett större i de skikt där de mindre och medelstora tidningarna har hela eller huvuddelen av sin upplaga. Statens kostnader för samdislributionsrabatt beräknas med de förordade regeljus­teringarna öka med ca 35 % till ca 79 milj. kr., vilket innebär alt man i stort sett återställer den reala nivå stödformen hade i mitten av 1980-lalet.

1 kapitel 15 presenterar kommittén sin helhetssyn på del reformerade presstödet i ett tioårsperspektiv. Stödet bör fortsättningsvis bestå av driftsstöd, utvecklingsstöd och saindistributionsrabatt. Driftsstödet sänks något och får mer uttalat än hittills, karaktären av en grundläggande garanti för fortsatt utgivning. Samdistributionsrabatten är principiellt oförändrad, men med höjda öresnivåer.

Det nya presstödet bör under perioden till stor del inriktas på angelägna utvecklingsinsatser med sikte på ett förbättrat kostnadsläge för stödtagan­de tidningar. Del bör ske genom utvecklingsstödet. Medelsanvisningen bör dimensioneras så, atl koncentrerade och omfattande stödinsatser kan göras under en begränsad lid. Kommittén föreslår all anvisningen gradvis byggs upp från högst 60 milj. kr. år 1 lill högst 100 milj. kr. åren 3-6, för att sedan stegvis trappas av och åter vara högst 60 milj. kr. år 10. Syftet är alt med relativt omfattande, samlade insatser under några år ge tidningsfö­retag möjligheter alt åstadkomma långsiktigt positiva förändringar i verk­samheten, vilket på sikt kan beräknas medföra ett totalt sett lägre behov av löpande driftsstöd.

Den föreslagna utformningen innebär att medelsbehovet för statligt presstöd enligt kommitténs modell blir något lägre än enligt det nu gällan­de systemet. Det gäller både i det korta och i det långa perspektivet. Om del reformerade presstödet ger de förväntade eflFekterna fulh ul, bör denna skillnad bli särskilt märkbar framemot tioårsperiodens slut.

I kapitel 16 påpekar kommittén att presstödsnämndens sammansättning och organisationen av arbetet hittills är väl lämpade för de uppgifter som etl delvis nytt presslödssyslem kräver. Kommittén anvisar vissa möjlighe­ter till förbättring och systematisering av insamlingen av relevanta uppgif­ter m. m. och föreslår att regeringen ger nämnden i uppdrag att starta ell planeringsarbete med sådan inriktning.

62


 


Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1989/90:78

dagstidningskommitténs betänkande (SOU   ®''

1988:48) Reformerat presstöd

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över dagstidningskommitténs betänkande av­getts av postverket, riksskatteverket (RSV), universitets- och högskoleäm­betet (UHÄ) efter hörande av bl. a. Kungliga tekniska högskolan i Stock­holm, universitetet i Göteborg samt handelshögskolorna och journalisl-högskoloma i Stockholm och Göteborg, presstödsnämnden, patent- och registreringsverket, statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), näringsfri-helsombudsmannen (NO), statens pris- och konkurrensverk (SPK), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska lidningsutgivare­föreningen (TU), Svenska joumalistförbundet. Grafiska fackförbundet, Handelstjänstemannaförbundet (HTF), Grafiska arbetsgivare- och indu-slriorganisalionema. Föreningen Svensk Fackpress (Faclu), Svenska Vec­kopressens Tidningsutgivareförening (Veclu), Tidningsstatistik AB, PS Distributions AB, Tidningstjänst AB, A-pressen, Föreningen Cenlerpress, Föreningen Liberal Press, Svenska Högerpressens Förening, Annonsörför-eningen och Swedish Direct Marketing Association (Swedma).

Hämtöver har skrivelser inkommit från Laholms tidning, Akliefrämjan-det. Dagens Industri, Aflfarsvärlden, Handdsanslälldas förbund (Han­dels), AB William Michdsens Boktryckeri, Förenade Landsortstidningar (FLT), Sverige-Nytt, Dalamas Tidningar AB, Skövde Nyheter, Föreningen Konsumentmarknadspress m. fl.

Allmänt

Dagslidningskommitténs förslag till reformerat presstöd syftar till en för­enkling och eflFektivisering av del statliga presstödet. De nuvarande fem stödformema ersätts av tre nya och tyngdpunkten förskjuts från löpande driftsstöd lill utvecklingsstöd. Flera remissinstanser kommenterar i all­männa ordalag kommitténs olika förslag och eflFekterna av dessa i ett längre perspektiv. Många ger även principiella synpunkter på presstödet.

NO, TU, TCO, Journalistförbundet och Grafiska fackförbundet stöder i huvudsak dagslidningskommitténs förslag men redovisar också avvikande uppfattningar i enskilda frågor.

Statskontoret anser att dagstidningskommittén utfört en föredömligt gmndlig utredning där regeringskraven på förenklingar och besparingar är tillgodosedda. Samtidigt saknar statskontoret den förnyade analys av dags­pressens roll i mediesamhället som enligt direktiven ingått i uppdraget. Även eflFekterna av den planerade skatteomläggningen borde ha behand­lats mer ingående.

RRV menar att dagstidningskommiltén gjort en förtjänstfull analys av
det statliga presstödet och dess tekniska och marknadsmässiga fömtsätt­
ningar. När del gäller driftsstödet presenterar kommittén, enligt RRV,
         63


 


flera välmotiverade ändringsförslag. Emellertid har inte förslagens långsik-     Prop. 1989/90:78

liga kostnadsdrivande eflFekter beaktats tillräckligt. RRV anser därför att     Bilaga 2

förslagen bara bör genomföras i kombination med ökad restriktivitet i

fråga om bidragssalserna. Verket avstyrker också delar av del föreslagna

utvecklingsstödet med motiveringen att företagsekonomiskt lönsamma

investeringar inte behöver direkta statliga subventioner, i alla fall inte i

den storieksordning som kommittén förslår.

LO, Föreningen Centerpress och A-pressen understryker viklen av att staten även i fortsättningen för en aktiv presspolitik i syfte att värna om bredd och mångfald. LO ställer sig i huvudsak bakom den inriktning som dagstidningskommiltén vill ge presstödet. Samtidigt motsätter sig LO att kostnadema för presstödet skulle låsas på en fastlagd nivå i minsl 10 år. Del måste vara möjligt att ompröva slödels ramar och inriktning om mångfalden skulle äventyras en bit in på 1990-lalet. LO ser med särskild oro på att de mer selektivt inriktade stöden föreslås minska med 60 milj. kr. Föreningen Cenlerpress anser att betänkandet i huvudsak uppfyller de krav som med rätta kan ställas på statsmaktens politik. Samtidigt finns del, menar föreningen, inga belägg för alt del föreslagna utvecklingsstödet kommer atl påverka presstmkturen i vare sig större eller mindre grad än de nuvarande stödformema. Föreningen utgår från att behovet av att slå vakt om mångfalden i alla fall inte kommer att bli mindre i framtiden. A-pressen menar atl behovet av samhälleligt stöd lill dagspressen i själ"a verket är större i dag än när press.tödet infördes. Del finns tecken som tyder på att de elektroniska mediernas och etermediernas snabba utveck­ling leder till en allmän anpassning och likriktning av nyhetsvärderingen. Ibland framställs del som att presstödet har näringspolitiska förtecken, men enligt A-pressen är stödet enbart tillkommet av presspolitiska motiv. Det föreslagna presstödet kommer, med A-pressens egna förslag lill änd­ringar, atl bättre utveckla tidningsproduktionen och förstärka mångfalden.

Presstödsnämnden är positiv till att dagstidningskommittén föreslagit en rad förenklingar när del gäller frågan hur driflsbidragel skall fastställas men har samtidigt kritiska synpunkter på den praktiska tillämpningen av reglerna. Nämnden vänder sig även mot kommitténs uppgift att "hjälp tifi självhjälp" urspmngligen skulle ha varit ett huvudmotiv för presstödet. Så har inte varit fallet, menar nämnden. Det har sedan länge stått klart atl presstödet endast kan förhindra utslagning av lågtäckningstidningar och inte förändra stmkturen i branschen. Nämnden gör heller inte samma optimistiska bedömning som kommittén av del föreslagna utvecklingsstö­dels dynamiska effekter. Troligen kommer det varken att ha större, eller mindre inverkan på presstmkturen än de nuvarande stödformerna har.

HTF och Handels stöder förslaget att renodla presstödet från fem till tre former. De båda förbunden menar samtidigt all en förelagsekonomisk gmndsyn måste finnas i dagstidningsbranschen. Först när den egna ekono­miska bärkraften inte är tillräcklig för den eftersträvade bredden och mångfalden i nyhetsförmedling och opinionsbildning, är det befogat alt från statens sida stödja verksamheten.

SPK för ell ingående resonemang om presstödet och dagslidningskom­
mitténs förslag. Verket anser all kommittén på ett förtjänstfuUt sätt gått
   64


 


igenom presstödets historia och nuvarande uppbyggnad och att förslagen Prop. 1989/90:78 ligger i linje med utredningsuppdraget. SPK menar emellertid all förslagen Bilaga 2 inte är tillräckligt långtgående. Med den syn på konkurrens och eflfektivitet i samhällsekonomin som SPK har att företräda, är ett syslem med selektivt presstöd betänkligt eftersom det missgynnar effektiva tidningsföretag. En förbättrad dynamik i syfte all minska presstödet under den kommande tioårsperioden kan bara åstadkommas om stödet förändras lill alt i större utsträckning än hittills inriktas på kostnadsrationaliseringar i de enskilda företagen, menar SPK. Kommitténs förslag torde endast marginellt påver­ka pris- och konkurrensförhållandena på tidningsmarknaden. Problemet är nämligen-inte en lågprodukliv teknisk utmstning, ulan dålig hushålls­täckning för stödmottagande tidningar inom spridningsområdet, med åt­följande svårigheter atl sälja annonsutrymme. 1 själva verket finns del en teknisk överkapacitet tack vare de statliga medel som tidningsföretagen fått under 20 år. Från eflFektiviletssynpunkt är det i stället viktigare att öka tidningsföretagens vilja lill samverkan. Enligt SPK skulle en successiv minskning av presstödet göra de stödmollagande tidningarna mer benägna att acceptera nya lösningar som l.ex. produktionssamverkan. Del hade, enligt SPK, varit värdefullt om dagstidningskommiltén analyserat de lång­siktiga effekterna av regleringen på dagstidningsområdet, vilka förändring­ar som kan inträflFa om stödet avvecklas, samt vilken publicistisk mångfald som i dag behövs för att säkerställa de presspoliliska målen.

Grafiska arbetsgivare- och induslriorganisationerna, SAF. FLT och Hö­gerpressens förening förordar en nedtrappning av presstödet. Grafiska arbetsgivarna och SAF tvivlar på att det reformerade presstödet kan bidra till att förverkliga kommitténs målsättningar. Kommittén har valt stimu­lansvägen och är frikostig med bidrag och stöd. Arbetsgivarorganisationer­na föreslår själva den rakt motsatta strategin, en nedtrappning av samtliga stöd. Del skulle "tvinga" fram eftersträvade rationaliseringar och bespa­ringar. Man förordar en successiv bantning av stödet under l.ex. en femårsperiod. Högerpressens Förening och FLT anser att presstödet på sikt helt bör avvecklas. Dessa är, i likhet med SPK, kritiska mot atl utredningen inte diskuterar de delar av direktiven som bl.a. behandlar möjligheten att se mångfaldsbegreppet i andra termer än antalet självstän­diga tidningsförelag.

Föreningen Liberal Press anser atl dagstidningarna fyller en minst lika stor uppgift i dag som tidigare och att ett statligt presstöd kan bidra till en eftersträvad mångfald. Samtidigt är det befogat att förändra presstödet så att man inriktar sig på att reducera kostnaderna i stället för att ständigt höja intäkterna genom olika stödformer. Det föreslagna utvecklingsstödet är dock diffust och utformat på ett sådant sätt atl godtycke inte kan uteslutas. Det kan heller inte vara en uppgift för staten alt bekosta en renodlad branschutveckling. Föreningen finner det anmärkningsvärt att kommittén inte fullgjort det i direktiven givna uppdraget att undersöka bl.a. alternativa utgivningsformer.

Annonsörföreningen tillstyrker alt presstödet ges en inriktning som främ­
jar en rationell produktionsapparat för främst lågtäckningstidningarna, så
alt dessa på sikt blir mindre beroende av löpande driftsstöd. Föreningen
     65

5   Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 78


framhåller all man delar de grundläggande motiven för presstödet men att     Prop. 1989/90:78 omfattning och former kan diskuteras. Den goda annonskonjunkturen     Bilaga 2 sedan år 1984 kan, enligt föreningen, motivera en reducering av presstö­det. En sådan åtgärd skulle också medföra ökad konkurrensneutralitet mellan olika massmedier.

Veclu. Faclu och Konsumentmarknadspress avvisar dagslidningskom­mitténs förslag att även fortsättningsvis särbehandla dagspressen när del gäller del indirekta presstödet. De tre föreningarna yrkar att alla tidningar och tidskrifter befrias från mervärdeskatt på sina upplageintäkter och alt en enhetlig reklamskattesats tillämpas för all press. Veclu föreslår att presstödet omprövas i sin helhet i syfte atl förenkla och skapa lika konkur­rensvillkor för den svenska pressen. Dagstidningskommiltén har bortsett från att verkligheten har förändrats. Föreningen pekar bl. a. på kvällstid­ningarnas, och i ökad omfattning morgontidningarnas, veckolidningslika bilagor. Veclu anser allmänt att statligt stöd bör utgå efter en ekonomisk behovsprövning av verksamheten, och all stödet skall vara av tillfällig karaktär. De nuvarande formerna av direkt och indirekt presstöd gynnar ofta, genom sin generefia utformning, ekonomiskt framgångsrika tidningar som till sin karaktär är varialioirer av den renodlade populärpressen. Faclu och Konsumentmarknadspress anser att det indirekta presstödet till dagspressen, främst den lägre reklamskatten, kraftigt snedvrider konkur­rensförhållandena mellan dagspress och annan press. De båda föreningar­na menar att det inte bara är dagspiessen som är viktig för den demokratis­ka processen, och man pekar särskilt på fackpressens betydelse för utbild­ning och vidareutveckling.

Swedma anser allmänt att annonser och andra reklammedier skall kun­na tillhandahållas under samma konkurrensbetingelser. Därför bör olika avsändare och medier behandlas lika vad gäller mervärdeskatt, reklam­skatt och distributionskostnader.

Indirekta förmåner Befrielse från mervärdeskatt

Dagstidningskommiltén pekar på mervärdeskattens stora betydelse för
presstödet. Om inte dagspressens upplageintäkter även i fortsättningen får
vara befriade från mervärdeskatt måste hela presstödet omprövas. Kom­
mitténs bedömning på den här punkten delas av flertalet remissinstanser,
bl.a. RSV, presstödsnämnden, statskontoret, NO. TCO, Journalistförbun­
det, TU, Grafiska fackJÖrbundel, HTF, A-pressen, Föreningen Centerpress
och Annonsörföreningen. Samtidigt framförs kritik mot atl förslagen i
betänkandet fömtsätter ett bibehållet indirekt presstöd. Statskontoret me­
nar all kommittén haft tillräcklig information för atl belysa konsekvenser­
na för presstödet av en mervärdeskatt på upplageintäkterna och en höjd
reklamskatt. RRV hänvisar lill all; det i kommitténs uppdrag ingick att
pröva alla former av presstöd, inkl. indirekta subventioner. Ändå analyse­
ras inga alternativ lill den nuvarande ordningen.
Presstödsnämnden, statskontoret, TCO, Journalistförbundet, TU, grafis-
    66


 


ka arbetsgivarna, SAF, A-pressen, Föreningen Centerpress, Föreningen Prop. 1989/90:78 Liberal Press, Högerpressens Förening och FLT delar uttryckligen dagstid- Bilaga 2 ningskommitténs uppfattning i sakfrågan, dvs. att dagstidningarnas uppla­geintäkter även fortsättningsvis bör vara befriade från mervärdeskatt. Man hänvisar i första hand till de ekonomiska svårigheter många tidningar skulle hamna i om mervärdeskatt infördes. Just lågtäckningstidningarna, som det direkta presstödet är tänkt att skydda, skulle drabbas särskilt hårt. TU, grafiska arbetsgivarna, SAF och FLT hänvisar även till att tidningar­na inom EG helt eller delvis är befriade från mervärdeskatt. FLT och Högerpressens Förening pekar på den insats för samhällsinformationen som dagspressen kostnadsfritt utför åt kommuner, landsting och riksdag.

RSV vill starkt ifrågasätta om de indirekta skattema skall användas för subventioner till pressen på del sätt som nu sker genom del kvalificerade undantaget från mervärdeskatt, den lägre skattesatsen för reklamskall och det särskilda gmndavdraget för reklamskatt på annonser i dagspressen. Verket anser allmänt alt skattesystemet kompliceras när olika subven­tionssystem kopplas till del.

NO utesluter inte att befrielsen från mervärdeskatt endast ges till de verkligt behövande dagstidningarna, trots det konkurrenspolitiska intres­set av att alla dagstidningar behandlas lika. Samtidigt finner NO det otillfredsställande att tidningar som är befriade från mervärdeskall får fördelar gentemot övriga medier. NO och SPK pekar på att presstödsberät-ligade tidningar ger ut veckotidningslika tidskrifter i konkurrens med tidskrifter som inte är befriade från mervärdeskatt. SPK konstaterar atl befrielsen från mervärdeskatt och den reducerade reklamskallen visserli­gen är konkurrensneulrala stödformer på dagslidningsområdet men inte i förhållande till organisations-, fack- och veckopress.

Veclu, Faclu och Konsumentmarknadspress motsätter sig att dagspres­sen även i fortsättningen skall särbehandlas och yrkar att alla tidningar och tidskrifter befrias från mervärdeskall. De tre föreningarna hänvisar till den likabehandling av tidningar och tidskrifter som föreslås gälla inom EG. Veclu menar att gränsen mellan dagstidningar och populärpress i vissa avseenden blivit alltför diflFus för att kunna tillämpas som underlag för att gynna endera kategorin. Faclu och Konsumentmarknadspress me­nar att om det av statsfinansiella skäl anses erforderligt med mervärde­skatt på pressen, så talar starka skäl för en reducerad uttagsprocent och framför allt att all seriös press likabehandlas.

Reducerad reklamskatt

Dagstidningskommiltén anser att dagspressen även i fortsättningen bör ha
en lägre skatt på annonser (4%) än andra medier (11%). Det särskilda
gmndavdraget bör samtidigt höjas från 12 lill 15 milj. kr. Presslödsnämn­
den, TCO, Journalistförbundet, Föreningen Centerpress, LO och A-pres.sen
är positiva till förslaget. Presstödsnämnden anser att en utökning av be­
skattningen skulle få betydande konsekvenser för dagspressen. Nämnden
instämmer i kommitténs uppfattning all dagstidningarna i skälig omfatt­
ning måste kompenseras för ett eventuellt slopande av nuvarande förmå-
  67


 


ner. TCO och Journalistförbundet menar all dagstidningarnas ansvar för Prop. 1989/90:78 nyhetsförmedling och opinionsbildning är skäl nog att ge dessa tidningar Bilaga 2 en bättre skattenivå. TCO och Journalistförbundet framhåller samtidigt det orimliga i att s. k. annonsblad, som inte lar samma informationsansvar som dagliga tidningar, har en gynnad ställning från denna beskaltningssyn-punkt. Föreningen Centerpress förutsätter att den nuvarande reklamskat­telagens definition på "slödberätligad" tidning behålls. LO tillstyrker att grundavdraget höjs från 12 till 15 milj. kr., medan A-pressen vill höja gmndavdraget till 25 milj. kr. för att förbättra lågtäckningstidningarnas situation på annonsmarknaden.

RSV avstyrker en höjning av gnrndavdraget innan en närmare analys gjorts av avdragets eflFekter, eflFekteina av en höjning samt vilka kostnads­ökningar förslaget medför. RSV påpekar att de problem som förekommer vid verkets hantering av reklamskallen, och som dagstidningskommiltén redogör för, kvarstår.

Statskontoret delar inte dagslidningskommitténs uppfattning att den gällande ordningen på reklamskatteområdet är väl avvägd i förhållande till den övergripande statliga presspolitiken. Medan huvudsyftet med dagens dominerande direkta stödform, produktionsbidraget, är all stödja utgiv­ningen av dagstidningar i marknadsmässigt underiäge, så innebär såväl befrielsen från mervärdeskatt som reklamskattereduktionen att dagstid­ningar i marknadsmässigt överläge gynnas. Ell minimikrav är, enligt stats­kontoret, all de olika stödformerna inte motverkar varandra. Statskonto­ret noterar också att det primära motivet för att införa reklamskatten var atl finansiera det direkta presstödet och all skatteintäklerna under senare år överstigit kostnaderna för stödet. När det gäller en eventuell kompensa­tion till dagspressen som en följd av förändringar i reklamskaltdagen, menar statskontoret all den bör fördelas på andra gmnder än den subven­tion som utgått genom reklamskattereduktionen.

/?/? F diskuterar möjligheten att ändra balansen mellan den generella

reduktionen av reklamskatten och den återbetalning som görs av de första

480000 kr. reklamskatt som en tidning betalar in. En minskad eller avskaf­fa

fad generell skallereduktion i kombination med höjda ålerbetalningsbe-lopp kunde vara ell koslnadsneutralt sätt för staten all förstärka stödets selektivitet. RRV anser dock inte alt den egna analysen ger lillräckligt underiag för ett konkret förslag i den riktningen. Verket är kritiskt lill all kommittén inte redovisar några alternativ till den rådande ordningen.

Grafiska arbetsgivarna och SAF menar att annons- och reklamskatten, som tillkommit för att finansiera presstödet, kan avskaflFas som en följd av den successiva bantning av stödet som de själva förordar. Under avveck­lingen bör stödet finansieras över statsbudgeten och inte via en kostsam och besväriig annons- och reklamskatt. Det är varken rationellt eller sam­hällsekonomiskt försvarbart alt hålla i gång en stor och krånglig apparat för att få in pengar till ett litet antal slödbehövande dagstidningar. Därige­nom skulle Sverige också anpassa sig tifi EG som inte har någon motsva­rande reklamskatt.

Veclu, Faclu och Konsumenlmarknadspress avvisar en fortsalt särbe­
handling av dagspressen när del gäller reklamskall och yrkar på en enhetlig
68


 


skattesats för all press. Veclu anser allmänt att reklamskatten bör avskaf- Prop. 1989/90:78 fas då den bygger på den felaktiga föreställningen att reklam skulle vara Bilaga 2 något onyttigt. Även den ökande konkurrensen från satellitsänd reklam talar för all skatten slopas. Veclu avstyrker förslaget att höja gmndavdra­get lill 15 milj. kr. eftersom det ytterligare skulle öka skillnadema mellan dagspressens och populärpressens villkor. Gmndavdraget bör helt avskaf­fas, eller utformas på ett sätt som jämställer konkurrerande medier. Faclu och Konsumenlmarknadspress anser att i den mån dagspressens gmndav­drag höjs till 15 milj. kr. måste samma höjning göras för tidskrifterna. Swedma, som anser alt annonser och andra reklammedier skall ha samma konkurrensfömtsättningar, förordar all olika avsändare och medier be­handlas lika när del bl.a. gäller mervärdeskatt och reklamskatt.

Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

Dagstidningskommiltén anser att frågan om tidningstaxan och poslens lidningsrördse bör tas upp lill förnyad prövning. Kostnadsbilden i postens tidningsrörelse behöver klarläggas och poslens samhällsansvar preciseras. På denna punkt delar statskontoret, RRV, NO, SPK, Föreningen Liberal Press, Factu och Konsumentmarknadspress kommitténs bedömning. Stats­kontoret anser att frågan lämpligen kan utredas av kommittén (K 1988:02) för utredning av statens regionalpolitiska och sociala ansvar på Ide- och postområdena. SPK framhåller all principen för postens prissättning bör vara att inte någon typ av tidningsförelag, vare sig dagspress, veckopress eller fackpress, särbehandlas från kostnadssynpunkt. Factu och Konsu­menlmarknadspress anser att postens samhällsansvar bör omfatta distri­butionen av tidningar och tidskrifter över hela landet på samma sätt som posten har skyldighet att svara för brevuldelningen. NO konstaterar att posten gör ambitiösa försök att fortlöpande förbättra sitt redovisningssy­stem, men att en redovisning av särkostnaderna för lidningsdistribulionen är dyrbar och troligen förenad med stora svårigheter. Större delen av kostnaderna kan antagligen bara fördelas via osäkra nyckeltal. Frågan är också, menar NO, om tidningsdistributionen skall bära hela självkostna­den eller bara marginalkostnaden.

RRV de\ar dagstidningskommitténs uppfattning atl posten för närvaran­de inte bör medges rätt att förmedla samdistributionsrabatt i stadsbrevbä-ring eller beviljas särskilt stöd för distribution i glesbygd.

Posten och TU ser för sin del inget behov av att på nytt utreda tidnings­
taxan och postens tidningsdistribution. Posten anser att dagstidningskom­
miltén drar slutsatser som ligger utanför uppdraget. Sedan hösten 1987 har
poslen, på kommunikationsministerns uppdrag, fört diskussioner med
lidningsutgivarorganisationerna om en ny förhandlingsordning. Poslen
har enats med TU om former och principer för taxekonstruktion och
förhandlingsordning som tillgodoser såväl kraven på marknadsanpassning
som skälig likabehandling och likvärdiga dislributionsfömtsätlningar för
all dagspress. Vidare görs en samlad bedömning av postens hela distribu­
tion i glesbygd av post- och teleutredningen. Posten är över huvud taget
kritisk mot hur dagstidningskommiltén behandlar postens lidningsrördse
      69

6   Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 78


 


i betänkandet. Där framgår t. ex. inte att posten sedan år 1986 subventio- Prop. 1989/90:78 neråt dagspressen med närmare IOO milj. kr. som en följd av regeringens Bilaga 2 beslut att reducera taxehöjningen. Kommittén gör heller ingen analys av dagspressens efterfrågan på eller betalningsvilja för postens distribulions-tjänster. Poslens begäran alt få fiirmedla samdistributionsrabatt även för tidningar i sladsbrevbäring syftar' endast till att förenkla postens admini­stration. När det gäller kostnadsbilden i lidningsrördsen är kommitténs uppgifter felaktiga eller ofullständiga. Kommittén har bl.a. inte begärt någon redovisning av sär- och samkoslnader. TU hänvisar till att posten och TU i en gemensam skrivelse till regeringen förordat en friare förhand­lingsordning om priser och villkor för postdistribution av dagspress. En sådan ordning skulle möjliggöra en fortsatt utveckling mot marknadsan-passade aflförsuppgördser utan all väsentliga presspoliliska krav åsido­sätts. TU menar också, i motsats vill dagstidningskommiltén, att eventuel­la förslag om stöd för lidningsdistribution i glesbygd kan prövas utan alt poslens taxesystem först utreds.

Samhällsinformationens betydelse för dagspressen

Dagstidningskommiltén har beräknat de ekonomiska konsekvenserna för dagspressen av en eventuell modifiering av den tolaliletsprincip som för närvarande gäller för samhällsinformations- och kungörandeannonsering­en. Statskontoret anser all del från statsförvaltningens synpunkt är önsk­värt att lotalitelsprincipen modifieras så att samhällets information lill medborgarna blir mer koslnadseflFektiv. Man delar därför kommitténs uppfattning att samhällsannonseringen bör behandlas från informations­tekniska utgångspunkter särskilt som de föreslagna förändringama enligt kommitténs beräkningar endast skulle få en marginell effekt på tidningar­nas ekonomi. FLT och Högerpressens Förening motsätter sig att samhälls­annonseringen betraktas som en del av det oflFentliga stödet till dagspres­sen. Samhälleliga organ bör utgå från vedertagna professionella övervä­ganden vid val av annonsmedier. Tf/anser all samhällsannonseringen inte bör karaktäriseras som en del av presstödet. TU menar att en annonsering om rättigheter och skyldigheter måste kännetecknas av en strävan att nå alla medborgare. Föreningen Centerpress anser alt lotalitelsprincipen be­höver förstärkas. Samhällsannonsering har störst betydelse för lågtäck­ningstidningar. Situationen är allvarlig eftersom myndigheternas annonse­ring i sådana tidningar har minskat på ett oacceptabelt sätt.

Definitioner Allmän nyhetstidning

Dagstidningskommiltén föreslår alt benämningen allmän nyhetstidning
används för att avgränsa det tidningskofiekliv som kan komma i fråga för
presstöd. Kommittén anger tre kriterier på en allmän nyhetstidning, varav
minst två måste vara uppfyllda.
A-pressen tillstyrker kommitténs definition. Föreningen Liberal Press
          70


 


anser att det enhetliga begreppet allmän nyhetstidning är välmotiverat och     Prop. 1989/90:78 tillstyrker de tre kriterier som kommittén anger. Samtidigt får inte den nya     Bilaga 2 definitionen tolkas så snävt all mångfalden hotas.

Presstödsnämnden menar alt en förändring av terminologin är olämplig då kommittén inte samtidigt föreslår någon ändring i sak av den nuvaran­de dagspressdefinilionen. Att enbart använda begreppet allmän nyhetstid­ning, i stället för den längre formulering som finns i den nuvarande förordningen, kan komma att uppfattas som en saklig förändring trots att del inte är fråga om det. Nämnden avstyrker även de tre kriterier som kommittén vill lägga till gmnd för sin dagstidningsdefinition. Kriteriema torde snarare öka än minska osäkerheten när tidningar skall klassificeras. Presstödsnämnden förordar alt den praxis som tillämpats under en följd av år används även i fortsättningen. Även Föreningen Centerpress finner del omotiverat att ändra dagspressdefinilionen när ingen förändring i sak åsyftas. Föreningen vill att den nuvarande definitionen behålls och att presslödsnämndens praxis i frågan upprätthålls.

RSV anger atl termen allmän nyhetstidning inte helt överensstämmer med begrepp som förekommer i lagen (1968:430) om mervärdeskatt och lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam. Det kan innebära problem vid uttaxeringen av reklamskatt. För atl motverka onödiga tolk­ningsproblem bör reglema korrespondera. Veclu föreslår att den nuvaran­de otydliga gränsdragningen mellan dagstidningar och veckotidningar slo­pas inom ramen för en total översyn av de allmänna stödformema.

Dagstidningskommittén föreslår vissa preciseringar för att närmare av­gränsa begreppet allmän nyhetstidning. Tidningen bör bl. a. vara av fortlö­pande karaktär. Presstödsnämnden menar att del tydligare måste framgå att en tidning skall komma ut med minst ett nummer per vecka för att kunna få presstöd. Nämnden anser därför all den nuvarande definitionens formulering bör behållas. Man utgår också från all en tidning även i fortsättningen generellt bör få inställa utgivningen på helgdagar saml i vissa fall vid helgema kring årsskiftet efter särskilt beslut av presstöds­nämnden.

Dagstidningskommiltén föreslår vidare att den redaktionella inriktning­en hos en allmän nyhetstidning inte får begränsas till ett fåtal intresseom­råden, eller uteslutande vända sig till vissa socialt eller intressemässigl avgränsade gmpper av befolkningen.

Presslödsnämnden ansluter sig till de avgränsningar som kommittén räknar upp. Nämnden vill dock betona alt man uppfattar det som ett antal exempel, och att del i framtiden kan komma all framställas tidningar med en begränsad redaktionell bevakning som inte faller in under dessa. I sin behandling av kommitténs förslag till samdistributionsrabatt, uppmärk­sammar presstödsnämnden all tidningen Dagens Industri kommer att gå miste om rätten till samdislribulion med övriga morgontidningar som en följd av den föreslagna dagspressdefinitionen.

A-pressen tillstyrker att presstödet inte skall omfatta tidningar som ute­slutande riktar sig lill vissa socialt eller intressemässigl avgränsade gmp­per.

NO tillstyrker med ett undantag kommitténs inskränkningar. NO anser      71


 


inte atl tidningar som behandlar näringslivet bör uteslutas från stöd.     Prop. 1989/90:78 Dylika tidningar har stor betydelse både ekonomiskt och politiskt i en     Bilaga 2 marknadsekonomi. Det finns också ett demokratiskt intresse av all med­borgarna får information och kunskap i samhällsekonomiska frågor.

TCO, Journalistförbundet och Grafiska fackförbundet avvisar helt kom­mitténs förslag alt utesluta tidningar som begränsar sin bevakning lill ett fåtal intresseområden, som exempelvis näringsliv, konsumentpolitik, miljöfrågor, religion eller idrott. Man hänvisar bl. a. till risken för godtyck­liga bedömningar.

TU, Föreningen Liberal Press, TCO, Journalistförbundet, Grafiska fack­förbundet m. fl. avvisar förslaget all utesluta tidningar som vänder sig lill vissa socialt eller intressemässigl avgränsade gmpper av befolkningen. TCO, Journalistförbundet och (jrafiska fackförbundet pekar på all ett sådant kriterium skulle försvåra distributionen av tidningar som l.ex. Dagens Industri, Ny Dag och Dagen genom att de inte längre skulle ha räll lill samdistribution med andra tidningar. TU anser att kommittén ger begreppet allmän nyhetstidning snävare gränser i syfte att utestänga Da-  gens Industri. Tidningen tillhör sedan år 1982 TU:s medlemskrets och betraktas således som en allmän dagstidning. TU menar även att Dagens Industri motsvarar de tre kriterier som ligger till grund för kommitténs definition av allmän nyhetstidning.

Dagens Industri pekar på att tidningens rätt tifi samdislribulion upphör, att tidningen blir belagd med mervärdeskatt och att man får betala högre reklamskatt om kommitténs förslag genomförs. De senaste tio årens enda livskraftiga tillskott till den eftersträvade mångfalden, Dagens Industri, vill kommittén nu skära av. Eftersom tidningens morgondistribulion hem lill läsama äventyras, står förslaget även i strid med tryckfrihetsförord­ningens anda och bokstav (I kap. 2§ och 6 kap. 4§), menar Dagens Industri i likhet med Akliefrämjandet. Tidningen anför vidare att man i stort sett uppfyller alla de tre kriterier som kommittén anger i sin defini­tion av allmän nyhetstidning. Efter den breddning av nyhetsmaterialet som genomfördes under första halvåret 1989 torde även avgränsningen som tar fasta på den redaktionella inriktningen sakna relevans. Det är också inkortekt, hävdar Dagens Industri, all man uteslutande riktar sig lill en viss gmpp människor. Över huvud taget är det egendomligt atl en statlig utredning låter förmodanden om tidningens läsekrets ligga till gmnd för förslag med långtgående konsekvenser för branschens nödvändiga och legitima produktutveckling. Akliefrämjandet anser att kommitténs förslag leder till ytterligare betänkligheter över del statliga medieengagemangel över huvud taget. Det går inte att frigöra sig från misstanken att del finns en ambition all stödja och skydda den partipolitiskt anslutna pressen från oberoende medier.

Affärsvärlden anser inte att välmående aflfärstidningar skall vara skalle-frälse. AflTärsvärlden betalar själv 8 milj. kr. om året i reklamskatt och mervärdeskall. Delsamma gäller för många tidningar, vilket inte är myc­ket att säga om eftersom flertalet produkter och tjänster i samhället är beskattade.

72


 


Bedömning av avläggare och editioner                               Prop. 1989/90:78

Dagstidningskommittén föreslår att man i presstödssammanhang utgår     ""äga 2. från all en tidnings titel konstituerar dess identitet, dvs. ett namn motsva­rar en tidning. För alt undvika uppenbara skenkonstmktioner införs en spärr.

TU, Föreningen Liberal Press, TCO och Journalistförbundet tillstyrker principen att en tidnings oflFrcidla namn är avgörande. TU fömtsätter i sammanhanget all presstöd endast kan utgå till tidningar med egel utgiv­ningsbevis. TU vill också påpeka att en icke avsedd presslödseflFekt kan uppslå när två tidningar integreras redaktionellt så långt atl det kan ifrågasättas om de längre utgör två självständiga tidningar. Här har press-stödsnämnden en bevakningsuppgifl av samma slag som kommittén ålagt nämnden när del gäller uppsplittringar av tidningar.

Presslödsnämnden instämmer i huvudsak i kommitténs förslag lill hu­vudregel. Regeln bör dock gälla utan undantag. Det blir svårt, menar nämnden, att leda i bevis att en uppsplittring gjorts enbart för att erhålla högre presstöd. Sådana bedömningskonfiikter bör inte byggas in i syste­met. Nämnden anser samtidigt att det även bör finnas möjligheter att reagera mot och hindra missbmk bland tidningsföretag som redan ger ut bidragsberättigade editioner. Enligt presstödsnämnden har den rådande ordningen när det gäller stöd till editioner sina brister. Bl.a. krävs omfat­tande mätningar av del redaktionella innehållet. En viktig fördel är emel­lertid att reglerna är entydiga. Det behöver inte föreligga någon osäkerhet om vilket stödbelopp som skall utgå. Nämnden föreslår som ett alternativ lill kommitténs föreslagna förändringar att nuvarande regelsystem bevaras men att kravet på egel redaktionellt innehåll sänks från 65 till 60%.

Statskontoret anser all huvudprincipen med en tidnings titel som under­lag för presstöd är enkel och tilltalande vid en första anblick men all den kan ifrågasättas mot bakgmnd av presstödets syfte all stimulera mångfal­den i nyhetsförmedling och opinionsbildning. Mångfalden får inte begrän­sas till tidningarnas vinjetter. Statskontoret befarar också att den föreslag­na spärregeln inte ger tillräckligt skydd mot utpräglade skenkonstmk­tioner.

RRV avstyrker kommitténs förslag på denna punkt. RRV finner, i motsats till kommittén, det inte osannolikt att tidningsägare kan falla för frestelsen atl dela upp sin tidning i flera utgåvor med olika namn även om de redaktionella och marknadsmässiga skälen är svaga. Det skulle likale­des bli en svår uppgift för presstödsnämnden att bedöma när de presstöds­tekniska motiven varit så dominerande atl en klyvning kan karaktäriseras som skenkonstmktion. RRV är även kritiskt mot att förslaget, i likhet med flera andra förslag i betänkandet, skulle innebära atl presstödsnämnden åläggs att göra flera känsliga och diskretionära bedömningar än hittills.

Patent- och registreringsverket ser positivt på att en tidnings oflfrcidla namn skall beaktas i presstödssammanhang. Tidningens namn kan emel­lertid inte ensamt tjäna som urvalsinstmment ulan måste kompletteras på lämpligt sätt. När verket meddelar utgivningsbevis gör man ingen bedöm­ning av innehållet.

73


 


A-pressen är kritisk till huvudprincipen all en tidnings titel skulle utgöra Prop. 1989/90:78 dess identitet. A-pressen anser atl man bör skilja mdlan å ena sidan Bilaga 2 samhällets Iryckfrihelsrältsliga intressen, där utgivningsbevisel är avgö­rande, och å andra sidan dess presslödsintressen, där innehållet och inte tidningarnas titlar eller utgivningsbevis spelar störst roll. Samtidigt är den nuvarande gränsen på 65% unikt innehåll olämplig till följd av förekoms­ten av radio- och TV-program, nyhelsbyråldegram, börstabeller, lotteri-dragningar, informaiion om skolmåltider, sporttabeller, föreningsnoliser etc. Gränsen för när en edition är en särskild tidning bör i stället sättas vid 50%.

Tidningsstatistik AB och Annonsörföreningen menar att villkoren för presstöd även i fortsättningen skall knytas lill innehållet, och inte till tidningens namn. Presstödets syfte alt främja mångfalden tillgodoses där­igenom bäst. Man pekar även på svårigheterna att avslöja skenkonstmk­tioner. Tidningsstatistik AB föreslår att det nuvarande kravet på eget redaktionellt innehåll kvarstår och att företaget får i uppdrag atl ulföra kontrollarbetet.

Dagstidningskommiltén föreslår en särregel för att skydda de nuvarande editionerna för tidningama Arbetet, Bergslagsposlen och Folket. Flera remissinstanser pekar på alt edilioneringen av Folket har upphört och att särregeln således avser två tidningar.

TU stöder kommitténs förslag om en särskild editionsregel för två tid­ningar förutsatt all tidningarnas eget redaktionella material inte understi­ger 60%.

TCO och Journalistförbundet är kritiska till särregeln i ett avseende. Det gäller kravet på att ungefär två tredjedelar av de aktuella editionerna skall vara unik text. Det finns ingen anledning att ha så högt ställda krav. En rimlig nivå kan i stället vara 40 — 45%.

Presstödsnämnden anser alt kommitténs förslag lill särregel är otillfreds­ställande. Hur skall kontrollen av innehållet gå till och hur långt under gränsen kan en tidning gå ulan alt driftsstödet helt upphör? Nämnden har dessutom svårt att se varför en särregel skall tillämpas bara för alt de två tidningama har hell eller delvis identiska namn på förlaga och edition.

RRV fmner del tveksamt alt ett par tidningar för en odefinierad framtid medges något som förvägras andia. Allvarligare är dock att kommittén inte anger något exakt procenttal för andelen eget material eller föreslår någon löpande innehållsgranskning, ulan överlämnar frågan till presslöds­nämndens prövning.

A-pressen, Högerpressens Förening och FLT avstyrker särregeln. Stats­kontoret menar all behovet av en särbestämmelse visar på hela den före­slagna konstmktionens svaghet. Verkligheten visar all ell namn inte mot­svarar en tidning.

Dalarnas Tidningar AB motsätter sig all Bergslagsposten omfattas av en
särregel samtidigt som stödet till Ludvika Tidning dras in. Företaget
hävdar att Bergslagsposten har en nästan dubbelt så stor annonsvolym som
Ludvika Tidning och att tidningens moderbolag, Nerikes Allehanda, är etl
av landets lönsammaste tidningsföretag. Antingen bör slödel till båda
tidningama slopas eller bör båda fil behålla en del av slödel.
                     74


 


Driftsstöd                                                       Prop. 1989/90:78

Allmänt                                                                        'e 2

Dagstidningskommiltén föreslår atl det nuvarande produktionsbidraget ersätts med etl driftsstöd och all regelsystemet förändras på flera punkter. Remissinstanserna diskuterar huvudsakligen de enskilda förändringsför­slagen men några tar också ställning i generella ordalag.

LO anser all förslaget till driftsstöd bör genomföras. NO finner de föreslagna förändringama välgmndade och framhåller särskilt rätten för stödmollagande tidningar atl i framliden utge annonsblad. Presstöds­nämnden och Journalistförbundet anger all man huvudsakligen stöder de föreslagna förändringama men att man reserverar sig i enskilda frågor. Föreningen Centerpress ställer sig i huvudsak bakom kommitténs förslag men anser att slödel lill lågfrekventa tidningar är otillräckligt. A-pressen ansluter sig huvudsakligen till förslagen om kvalifikationskriterier och öv­riga villkor men har invändningar mot utformningen av stödet till högfrek­venta storstadstidningar.

RR V är kritiskt mot alt dagspresskommittén inte försökt beräkna de ekonomiska konsekvenserna för statsverket av de olika, i och för sig välmotiverade, ändringsförslagen. RRV menar att kommittén bygger på orealistiska fömtsättningar då man förklarar atl kostnadema för driftsstö­det kommer all minska. Flera av förslagen kan i själva verket bli kost­nadsdrivande. Enligt RRV bör förslagen därför endast genomföras under fömtsättning av ökad restriktivitet med bidragssatsema. SPK, grafiska arbetsgivarna och SAF anser allmänt att presstödet i högre grad än hittills bör inriktas på kostnadsrationaliseringar i de enskilda tidningsföretagen. En successiv minskning av stödet skulle kunna öka företagens vilja till samarbete och andra kostnadsbesparingar. Högerpressens Förening före­slår en reducering av driftsstödet med fem procent per år i kronor räknat för att slödtidningama skall ges en reell möjlighet all anpassa ekonomin till de nya fömtsättningama. FLT, som också förordar en nedskärning av driftsstödet med fem procent per år, menar att del efler fem år bör övervägas humvida en fortsatt nedskärning kan göras.

Kvalifikationskriterier

Dagstidningskommiltén vill avskaffa det gamla hindret för tidningar att ge
ut annonsblad samtidigt som man uppbär driftsstöd. Remissopinionen är
splittrad på denna punkt. Statskontoret, NO och TU finner del befogal att
slopa regeln angående annonsblad. Statskontoret och NO anser, i likhet
med kommittén, all presstödsreglerna inte bör hindra tidningama att
förbättra sin ekonomi genom olika typer av kompletterande intäklskällor.
TU:s styrelse har tidigare gjort ell uttalande i frågan om annonsblad. Där
rekommenderas bl.a. tidningsföretagen all visa återhållsamhet när del
gäller utgivning av annonsblad eftersom det kan innebära all dagslid-
ningamas ställning som nyhets- och opinionsorgan försvagas. Samtidigt är
man medveten om all utvecklingen inom vissa områden kan bli sådan att
tidningsföretag tvingas att ge ut annonsblad för att försvara och stärka sin
     75


 


ställning. RRV anser att förslaget om annonsblad ökar tidningarnas möj-     Prop. 1989/90:78 ligheter alt förbättra sina intäkter, vilket är positivt. Samtidigt är det en av     Bilaga 2 de förändringar som på sikt kan medföra att kostnaderna för driftsstöd ökar, genom att antalet stödberättigade tidningar blir fler eller genom att färre tidningar föriorar sin bidragsrätt.

Journalistförbundet, Föreningen Liberal Press, Högerpressens Förening, FLT, AB William Michdsens Tryckeri saml den reservation som fogals till TU:s yttrande möter förslaget atl tillåta stödmollagande tidningar att ge ul annonsblad med kritik och farhågor. Journalistförbundet anser all den gamla regeln bör finnas kvar. Förbundet vill att annonsbladsutgivning motverkas och alt tidningarna ägnar sig åt sin huvuduppgift, alt ge ul allmänna nyhetstidningar. Föreningen Liberal Press menar alt det finns risk för all presstöd kan utnyttjas fiir en satsning på annonsbladsutgivning ulan journalistiskt informationsansvar, vilket skulle hota mångfalden. Hö­gerpressens Förening anser att annonsbladen innebär en fara för en fri, obunden och etiskt högtstående dagspress. FLT och TU:s reservanter argumenterar i samma anda och menar att utredningens mediefilosofi avslöjar att vägen nu går från en stark betoning av publicistiska funktioner hos tidningsföretagen till en stor förståelse för rent mediekommersiella produkter och utvecklingar. Man hänvisar också till alt motivet för det hittillsvarande produktionsbidraget varit att kompensera för uteblivna annonsintäkter. Högerpressens Förening, FLT och TU:s reservanter före­slår att de tidningar som ger ut annonsblad bör få driftsstödet krympt med samma belopp som inkomsterna från annonsbladet uppgår till.

Dagstidningskommiltén anger ett högsta täckningstal för all kunna komma i fråga för driftsstöd på 40% för hög- och medelfrekvenla tidningar och 25% för lågtäckningstidningar. Tt/anser att den nuvarande avtrapp-ningsmetoden bör behållas men att avtrappningen sker mellan 40 och 45 % respektive 25 och 30%. TU erinrar om att vissa tidningar, som enligt dessa regler skulle kunna erhålla presstöd, går miste om delta på gmnd av de nya reglerna för tidningsföretag med särskilt goda resultat. TU förordar också särskilda övergångsbestämmelser för dem som överskrider gränsvärdena så all stödet reduceras gradvis. 7?/; K menar alt förslaget atl höja gränsen för lågtäckningstidningarnas täckningslal från 20 lill 25% är ännu en åtgärd som på sikt kan medföra fördyringar för statsverket.

Dagstidningskommittén anger att täckningsgraden skall avse en tidnings ulgivningsort. 1 de fall där det är svårt all avgöra var en avläggares huvudredaktion faktiskt är belägen, skall den kommun räknas där täck­ningsgraden procentuellt sett är hög;st. Föreningen Centerpress instämmer i kommitténs huvudprincip, men anser samtidigt all presstödsnämnden måste ges möjlighet all pröva frågan från fall lill fall. Del är inte rimligt, enligt föreningen, att en avläggare tilldelas en liten kommun där hushålls­täckningen är relativt hög, om tidningen samtidigt i en annan, större kommun har en betydligt högre upplaga men lägre täckningsgrad. Även Tidningsstatistik AB påpekar att det vid bestämmande av ulgivningsort för avläggare kan få oönskade effekter om kommuner med högst hushållstäck­ning blir avgörande.

Dagstidningskommiltén föreslår en särbestämmelse för ell fåtal, icke        76


 


lågfrekventa, tidningar på Golland, Öland och i Laholmsområdet för att Prop. 1989/90:78 medge ett begränsat driftsstöd till tidningar med täckningslal över det Bilaga 2 generella gränsvärdet. Föreningen Centerpress ansluter sig i stort till kom­mitténs slutsatser. Presstödsnämnden, som i huvudsak ansluter sig till de föreslagna förändringama för hög- och medelfrekvenla tidningar, anser all det klarare måste framgå av stödförordningen vilka gmnder som skall gälla för driftsstöd till tidningar som är undantagna från huvudregeln. Det bör vidare ankomma på nämnden att år från år göra en fömtsättningslös pröv­ning av vilka belopp som kan vara rimliga. Nämnden ogillar, i likhet med Föreningen Centerpress, kommitténs uppfattning alt de belopp som utbe­talats under år 1988 till Gotlandslidningama skaU tjäna som riktmärke. Laholms Tidning uppfattar den del av dagstidningskommitténs förslag som innebär att tidningens bidrag sänks från 1,44 till 0,9 milj. kr. som etl afivar-ligt hot mot tidningens existens. Tidningen fömtsätter all en noggrann ana­lys görs av den unika konkurrenssituationen i Laholms kommun innan ell beslut fattas som avsevärt skulle förändra fömtsättningama för tidningens fortsatta utgivning.

Ett antal tidningar är kritiska mot utformningen av särbestämmelsen. Föreningen Liberal Press anser all lidningssitualionen på Golland visserli­gen motiverar en särskild lösning men att det inte finns några skäl alt också undanta Ölandsbladet och Laholms Tidning samtidigt som Skövde Nyhe­ter och Ludvika Tidning inte ges samma särbehandling. Dessa fyra tid­ningar omfattas i dag av samma regler och marknadssituationen har inte förändrats på ett sätt som motiverar olika behandling. Skövde Nyheter vill behålla sitt presstöd. Tidningen menar att man, i likhet med de fyra tidningar som betraktas som utpräglade undantagsfall, har en speciell marknadssituation. En avveckling av presstödet kan tvinga förelaget till personalinskränkningar och formatbegränsningar, vilket leder till häm­mad konkurrenskraft och risk för sjunkande upplaga. Del skulle innebära alt tidningen så småningom kvalificeras för fullt presstöd och atl kostna­den för statskassan skulle bli större än för del nuvarande slödel lill tidning­en. Dalarnas Tidningar AB hänvisar till marknadssituationen för dagslid­ningama i Ludvika och Smedjebackens kommuner, som företaget anser kan liknas vid situationen för Gotlandslidningama. Man vänder sig mot att presstödet till tidningen Bergslagsposten ökas tifi 4,4 milj. kr. samtidigt som stödet till Ludvika Tidning avvecklas. Därmed skulle en utgivning av Ludvika Tidning i den omfattning som sker i dag omöjliggöras. Företaget föreslår alt stödet till bägge tidningama slopas eller att man behåller en del av stödet till bägge tidningama. I en senare skrivelse hänvisar Dalamas Tidningar AB till att tidpunkten för genomförandet får icke avsedda efiekler när det gäller den s. k. nedlrappningen. Företaget hemställer alt reglerna anpassas så atl nedlrappningen sker med utgångspunkt från del produktionsbidrag som utbetalats för verksamhetsåret 1989. TC/föreslår alt tidningsutgivningen i Ludvika och Skövde skall behandlas enligt sam­ma riktlinjer som kommittén föreslagit beträflFande Gotland, Öland och Laholm.

Dagstidningskommiltén vill behålla kravet på de lågfrekventa tidningar­
na att till övervägande andel ha en abonnerad upplaga. Föreningen Cen-
   77

7   Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 78


 


terpress förordar däremot att regeln, i konsekvens med kommitténs övriga     Prop. 1989/90: 78 förslag om förenklingar, skall utgå. Det stämmer inte, menar föreningen.     Bilaga 2 alt regeln inte skulle ha medfört nackdelar för stödtidningarna, då många av dem som berörts regelmässigt sökt, och fåll, dispens från regeln.

Dagstidningskommittén anger 150 kr. per år som lägsta abonnemangs­pris för att endagarstidningar skall vara berättigade till presstöd och unge­fär del dubbla vid ivådagarsutgivning. .Ri?K anser alt det lägsta abonne­mangspriset på 150 kr. borde sältas högre alternativt ersättas med en koppling mellan bidragsbelopp och abonnemangspris. RRV konstaterar att många lågfrekventa tidningar har extremt höga bidrag i förhållande till abonnemangspriserna.

Dagstidningskommiltén anser atl det inte längre behövs någon gräns för högsta procentandel annonser vad gäller hög- och medelfrekventa tidning­ar, medan del för lågfrekventa tidrringar även i fortsättningen bör finnas en maximigräns och atl den skall höjas från 40 till 50%. TU har inget att erinra mot förslaget. Statskontoret anser, i likhet med kommittén, all presstödsreglema inte bör förhindra kompletterande inkomstkällor. Där­för är det befogal alt slopa restriklionen alt högst 50% av utrymmet får upptas av annonser. /?/?Kanseralt förslaget ökar tidningarnas möjligheter alt förbättra sina intäkter, vilket är positivt men att det, i likhet med flera andra, är ett för staten kostnadsdrivande förslag.

Dagstidningskommiltén föreslår att kravet på det redaktionella innehål­lels omfång i de lågfrekventa tidningarna skall sänkas från 1 300 lill 1 000 spaltmeter per årgång. Tidningsslaiislik AB vill att kontrollen av del nya gränsvärdet överlåts på bolaget på samma sätt som nu sker. Presstöds­nämnden menar att det gamla kravet på 1300 spaltmeter per år bör kvarstå. Nämnden kan inte se något skäl att sänka gränsen för de låg­frekventa tidningarnas redaktionella innehåll. Särskilt inte som kommit­tén också betonar den vikt som de lågfrekventa tidningarna spelar för nyhetsförmedling och opinionsbildning och att en större andel av driftsstö­det föreslås gå till dessa tidningar. Enligt i?/?Finnebär förslaget en fördy­ring för statsverket. Det blir lättare för nya tidningar att kvalificera sig för stöd och tidningar som nu mottar stöd löper mindre risk att gå miste om det.

Ny beräkningsmetod

Dagstidningskommiltén vill att driftsstödet i fortsättningen skall beräknas på grundval av tidningsupplagan i stället för som hillills på pappersför­brukningen. Förslaget stöds av en enig remissopinion. Flera av instanser­na, t.ex. presstödsnämnden, statskontoret och Föreningen Liberal Press hänvisar till atl den nya beräkningsgrunden innebär en förenkling av presstödets administration. Andra, t.ex. NO och A-pressen, ser en fördel i alt den föreslagna beräkningsmetoden motverkar de irrationella beteenden som det gamla systemet gav uppho\' lill.

78


 


Bidragssatser och stödbelopp                                           Prop. 1989/90:78

Flera remissinstanser pekar på en felräkning i betänkandets bilaga 3 av öiiaga z driftsstödet lill Arbetet Västsverige. Presslödsnämnden anger atl bidrags­salserna förefaller väl avvägda men att kommittén av allt att döma felak­tigt utgått från att Arbetet Västsverige är en sjudagarstidning i stället för en sexdagarstidning. Tidningen skulle därmed få ett väsentligt lägre belopp. Nämnden utgår från att detta observeras och att driflsbidragel får en sådan utformning att tidningen inte måste upphöra. A-pressen anser atl kommit­téns beräkningsmodell för stödet till högfrekventa storstadstidningar inte håller som underlag för en proposition och alt en ny modell måste utarbe­tas. Arbetet Västsverige skulle förlora 11, och inte 6 milj. kr. som kommit­tén felaktigt beräknat. Detta skulle i sin tur medföra en oundviklig ned­läggning av tidningen. A-pressen finner det heller inte rimligt med ell maximibelopp för de högfrekventa storstadstidningama på 45 milj. kr. när det finns tidningar som i dag har 47 milj. kr. A-pressen vänder sig även mot all samma beräkningstal används för tidningar med sex- och sjuda-garsutgivning trots att kostnaderna för de senare är högre. Föreningen Centerpress anser all förslaget vad gäller stöd till lågfrekventa tidningar är otillräckligt. Föreningen pekar särskilt på endagarslidningamas betydelse för mångfalden i åsiktsbildning och informationsutbud, och menar att en höjning lill 1,6 milj. kr. per tidning troligen utgör den mest kostnadseflFek­liva insats staten kan vidta för all uppnå de presspoliliska målen. RRV anser all den nya indelningen i stödklasser behöver analyseras ytterligare för att riskerna för anmärkningsvärda iröskdeflFekler skall reduceras. RRV hänvisar också till dagstidningskommitténs förslag att bidragsbeloppet för lågfrekventa tidningar successivt skall trappas av när upplagan sjunker under 10000 exemplar. Förslaget är ett av dem som RRV anser på sikt kan medföra att kostnaderna för driftsstöd ökar.

Driftsstöd av särskilt slag

Dagstidningskommittén anser att två tidningskategorier, i likhet med vad
som varit fallet hittills, skall kunna få driftsstöd även om inte alla krav i
övrigt är uppfyllda. När det gäller tidningar som huvudsakligen är skrivna
på andra språk än svenska och vänder sig till invandrare och språkliga
minoriteter i Sverige, menar presslödsnämnden all åtminstone någon av
de aktuella tidningarna bara till obetydlig del behandlar förhållanden i
Sverige, vilket knappast var avsikten när riksdagen yttrade sig i frågan år
1986. Enligt presslödsnämnden bör det övervägas atl införa den något
snävare bestämmelse som föreslogs i prop. 1985/86:98 om invandrarpoli­
tiken och enligt vilken tidningen till övervägande del skall innehålla nyhe­
ter, information och debatt om förhållandena i Sverige. När del gäller
tidningar som i huvudsak distribueras lill svenska medborgare utomlands,
hemställer Tidningen Sverige-Nytt all presstödsreglema ändras så att tid­
ningen behandlas på samma sätt som andra lågfrekventa tidningar. Den
stora geografiska spridningen av tidningens läsare gör all Sverige-Nytt har
      nn


 


betydligt högre kostnader än andra lågfrekventa tidningar. Ändå kvitterar     Prop. 1989/90:78 man nu, enligt tidningen, ut betydligt lägre presslödsbdopp än andra     Bilaga 2 tidningar med likartade fömtsättningar.

Reduktion av stödbeloppet i särskilda fall

Dagstidningskommiltén föreslår att stödbeloppet i särskilda fall skall redu­ceras. Förslaget att driftsstödet skall minskas med en tredjedel för tidning­ar med ett rörelseresultat som, efler att driftsstödet räknats ifrån, är positivt och uppgår till mer än hälften av stödbeloppet, stöds av presstöds­nämnden och A-pressen. Nämnden vill dock betona att det klart måste slås fast vad som skall avses med rör£:lseresultat. Det bör framgå all det rör sig om resultat före dispositioner och skatt. Del bör också framhållas atl en sådan regel kan förhindra att tidningar med mycket god ekonomi erhåller driftsstöd även om övriga villkor är uppfyllda. TU föreslår all man vid jämförelsen av stödbelopp och rörelseresultat utgår från genomsnittet av de senaste tre årens rörelseresullEit.

Dagstidningskommittén föreslår all rätten lill driftsstöd omedelbart upphör för tidningsföretag som, samtidigt som de ger ut en lågläcknings-tidning och är introducerade på börsen, beslutar om vinstutdelning lill aktieägama. TU vill alt regeln omformuleras så att den gäller för aktiebo­lag som ger ägarna en aktieutdelning som överstiger riksbankens diskonto plus en procent. A-pressen kritiserar förslaget, eftersom det ytterligare försvårar de stödberoende tidningarnas möjligheter att skaflFa sig riskvilligt kapital.

Dagstidningskommittén anser att en tidning som pantsätter framtida driftsstöd skall få sitt bidrag minskal till hälften. Presstödsnämnden anser att förslaget är tillfredsställande och i sak tillräckligt långtgående. Inte heller TU har något alt erinra mot en sådan föreskrift.

Utvecidingsstöd Allmänt

Dagstidningskommittén föreslår att ett särskilt utvecklingsstöd ersätter de nuvarande stödformerna utvecklingsbidrag, samverkansbidrag och lån ur pressens lånefond. Utvecklingsstödet omfattar stöd till förpressinveste­ringar, gemensamma tryckeriinvesteringar, gemensamma köp av tryckeri­tjänster, andra slags rationaliseringsprojekt samt utbildning i tidningsled­ning. Remissyttrandena avser huvudsakligen de enskilda stödformerna men ett antal instanser lar också ställning i generella ordalag.

NO och TU har inget alt inviinda mot kommitténs förslag i den här
delen. Även Journalistförbundet, LO, A-pressen och Föreningen Center­
press tillstyrker i huvudsak utvecklingsstödet. Joumalistförbundet finner
det i hög grad önskvärt med en utvidgad samproduktion. Förbundet
menar all tidningama i första hand bör konkurrera med det redaktionella
materialet och all samverkan därför bör ske i sådana former att de redak­
tionella resursema förstärks. Förbundet saknar samtidigt en diskussion i
      80


 


kommitténs betänkande om behovet av ökad mångfald, dvs. etablering av Prop. 1989/90:78 nya dagstidningar. I en reformerad presstödsordning bör det särskilda Bilaga 2 elableringsstöd som försvann år 1987 få sin motsvarighet i ett bidragssys­tem som stimulerar till nyetablering av tidningar. LO anser all förslaget lill utvecklingsstöd i stort sett är bra men känner tveksamhet när del gäller utbildningsfrågorna. A-pressen anser det vara utomordentligt angeläget att ett utvecklingsstöd konstruerat enligt kommitténs förslag inrättas. Samti­digt har A-pressen synpunkter när det gäller samverkansdelen och ulbild-ningsstödet. Föreningen Centerpress stöder i huvudsak kommitténs för­slag när det gäller ett utvecklingsstöd som ersättning för nuvarande utveck­lingsbidrag och samverkansbidrag. Däremoi anser man inte att ett syslem med kreditgarantier i alla lägen kan ersätta möjligheten atl låna ur pressens lånefond.

FLT och TU:s reservanter avvisar kommitténs förslag lill utvecklings­stöd och till särskilt stöd för samtryckning och utbildningsinsatser. För­eningen Liberal Press anser att del föreslagna utvecklingsstödet är diflfust och behäftat med betydande risker för godtycke. Det beror inte minst på alt kommittén föreslår flera nya stödformer än de tidigare tre. Det kan heller inte vara en uppgift för staten att via presstöd bekosta renodlat branschutvecklingsarbete eller utbildningsfrågor i vid bemärkelse.

Förpressinvesteringar

Dagstidningskommiltén föreslår att enskilda tidningar skall kunna ansöka om stöd i form av ett rent bidrag till rationaliseringar och investeringar i förpressledel. A-pressen ansluter sig helt till förslaget. RRV avvisar där­emot stödet till förpressinvesteringar. RRV vänder sig mot atl kommittén anger "förbättrat kostnadsläge" som ett tillräckligt skäl för statliga stödåt­gärder. Investeringar bör endast uppmuntras om strikt företagsekonomisk lönsamhet kan förväntas. Skulle del emellertid vara fråga om sådana investeringar, behövs inte några kontanta subventioner. RRV anser alt staten i stället bör stödja lönsamma investeringar genom kreditgarantier och möjligheter till lån, evenluefit med ell begränsat subvenlionsdemenl. Även statskontoret förordar kreditgarantier och lånemöjligheter framför kommitténs förslag. Statskontoret ifrågasätter om staten skall gå in med ell rent bidrag om kostnaderna för en fömyelse av förpressproduktionen, som kommittén konstaterar, inte är särskilt kännbara.

Dagstidningskommiltén anser att utvecklingsstödet i förpressledel skall innefatta krav på särskilda konsultinsatser och att presstödsnämnden skall kunna assistera ansökande företag i den delen. En rad instanser är kritiska mot förslaget. Presstödsnämnden finner del direkt olämpligt att man skulle kunna uppträda som rådgivare åt ansökande företag i fråga om konsultin­satser, eller i frågor om faktaunderlag och uppföljning som kommittén också föreslår, för alt i ett senare skede pröva ansökningar som baseras på de tidigare lämnade råden. RRV har samma invändning. Statskontoret delar den uppfattning sortr framförs av dagstidningskommitténs reservan­ter, alt sådana stödvillkor vore etl alltför stort intrång i tidningarnas interna dispositioner. Även FLT och TU:s reservanter är kritiska mot all


 


presstödsnämnden samtidigt skall fungera som rådgivare och beslutsorgan     Prop. 1989/90:78 när det gäller bidrag. Man anser att presstödsreglerna bör vara gmndade     Bilaga 2 på tydliga och förutsebara spelregler. Högerpressens Förening, FLT och TU:s reservanter hävdar att dagspresskommilténs tankar om utvecklings­stödet och presstödsnämndens nya, aktiva roll i sammanhanget innebär ett hot mot dagspressens integritet.

Gemensamma tryckeriinvesteringar

Dagslidningskommitténs förslag att presstödsnämndens lånegivning skall avvecklas och ersättas med ett utvecklingsstöd för gemensamma tryckeri­investeringar i form av räntesubventioner för lån som tas på den allmänna kredilmarknaden tillstyrks av statskontoret. FLT och TU:s reservanter anser däremoi att Pressens lånefond bör beslå. Genom förmånliga lån eller kreditgarantier bör alla tidningar, även de icke presslödsberoende, kunna få lämpligt stöd för utvecklingsprojekt. Högerpressens Förening menar att Pressens lånefond bör ges en ökad roll för att uppmuntra tidningar som vill utvecklas. Presstödsnämnden och Föreningen Centerpress vamar för följ­derna av all den nuvarande låneformen ersätts med kreditgarantier. En förändrad situation på kredilmarknaden kan innebära betydande svårig­heter för tidningsföretagen.

Presstödsnämnden och Föreningen Centerpress är positiva till atl teknisk samverkan mellan tidningsföretagen främjas. Samtidigt är de måna om all reglerna för utvecklingsstödet inte utformas så atl förelag som inte lyckas uppbringa en samarbetspartner förvägras stöd. Man föreslår atl reglema för utvecklingsstödet utformas på i princip samma sätt som de nuvarande reglema för låneverksamhelen. Även A-pressen förordar ell särskilt stöd till tidningar som trots egen vilja nekats samarbete. Presstödsnämnden bör handlägga och avgöra sådana frågor. A-pressen anser också all dagens möjlighet för tidningar att få ett tidsbegränsat annonssamverkansbidrag bör finnas kvar i det nya presstödssystemet även om bidraget utnyttjats i ringa utsträckning tidigare.

Samtryckningsbidrag

Dagstidningskommiltén föreslår ett särskilt samtryckningsbidrag för att främja tidningsföretags köp av tryckeriljänsler hos en annan tidning. Statskontoret tillstyrker förslaget., medan Högerpressens Förening avstyr­ker. Presslödsnämnden anser alt det klart måste framgå att samlrycknings­bidragel endast kan beviljas då en tidning upphör med egen tryckning och inte bara byter tryckeri. Vidare är del, enligt nämnden, inte nödvändigt all bidraget utgår med samma belop)p till de samverkande tidningama. Det förelag som får avvecklingskostnader bör kunna ges större bidrag än del förelag som ska ulföra legolryckningen.

Övriga investeringar

Dagstidningskommiltén menar att utvecklingsstöd skall kunna lämnas tiU

andra särskilda ralionaliseringsprojekt som är avsedda att förbättra tid-      82


 


ningsföretagens ekonomi på längre sikt. Föreningen Centerpress betonar Prop. 1989/90:78 behovet av stöd lill små och medelstora tidningar som opererar på lokall Bilaga 2 begränsade marknader och som är trängda av större region- eller över­spridda tidningar. Enligt föreningen vore det fel att lägga fast alt en tidning som fått detta stöd en gång aldrig mer skulle kunna erhålla stöd. Man hänvisar till den snabba tekniska och konkurrensmässiga utvecklingen. /?/? K avstyrker förslaget om stöd till "övriga investeringar" av samma skäl som man avvisar stödet till förpressinvesteringar. Beträffande den här stödformen framgår det inte heller av betänkandet om tidningarna själva skulle bidra till investeringarna eller om staten skulle stå för hela kostna­den, påpekar RRV.

Utbildningsinsatser

Dagstidningskommiltén föreslår ell stöd till utbildning i tidningsledning inom ramen för utvecklingsstödet. Högst 5 milj. kr. får avsättas. I avvak­tan på att verksamheten skall komma i gång bör särskilda utbildningsinsat­ser kunna få statligt bidrag. UHÅ, statskontoret, SPK, TU, Journalistför­bundet, TCO, HTF, Grafiska fackförbundet. Handels och Konsumentmark­nadspress ser i huvudsak positivt på kommitténs förslag på denna punkt.

UHÅ anser, i liket med sina remissinstanser, all kommitténs förslag är väl motiverat. Enligt UHÄ bör utbildningen i lidningsledning förläggas till högskolan. Man pekar på viklen av atl utbildningen ges forskningsanknyt­ning och alt den blir tvärvetenskaplig. Inom högskolan finns en god beredskap alt delta i utvecklingen av utbildningen och att anordna den. UHÄ hänvisar bl. a. tiU att man vid universiteten i Stockholm och Göte­borg genom sammanslagningar skapar nya institutioner för utbildning inom journalistik och masskommunikation.

SPK anser all en förbättrad utbildning av tidningsföretagens personal är en konkurrensneutral åtgärd i den mån den riktas lill hela branschen och inte bara lill stödmottagande tidningars personal. SPK anser därför atl det statliga stödet bör inriktas på att förslärka berörda högskoleresurser och inte utgå selektivt i branschen. Statskontoret, som tillslyrker all en del av utvecklingsstödet avsätts för utbildningsinsatser, anser däremoi all lämpli­ga personer utkristalliserar sig först efler några år i yrkeslivet. Den linje som företräds av dagslidningskommitténs reservanter är därför mer realis­tisk. Utbildningen av tidningsledare är i första hand en uppgift för bran­schen.

Journalistförbundet anser atl del finns ell stort behov av utvecklad
kompelens inom tidningsbranschens olika yrkesområden. Ell särskilt pro­
blem är att tidningsledare i alltför stor utsträckning rekryterats ulan all de
haft någon som helst kännedom om det speciella med ett tidningsförelag.
TCO, HTF och Grafiska fackförbundet förordar etl samlat grepp om alla
tidningsanslälldas utbildningsbehov. TCO och HTF anser all en övergri­
pande högskoleutbildning med den inriktning som kommittén föreslår är
viktig. Grafiska fackförbundet förordar en utbildning i högskolans regi för
samtliga tidningsanställda. Utan välutbildade yrkesarbetare i den tekniska
produktionen blir det hela en halvmesyr. Förbundet anför alt de resurser
    83


 


som dagstidningskommittén föreslår, 5 respektive 2 milj. kr., inte löser    Prop. 1989/90:78

branschens övergripande brist på utbildningsresurser. Handels menar att     Bilaga 2

en utbildning, med den inriktning som kommittén föreslår, bör komma

alla dagstidningar till del. Faclu och Konsumentmarknadspress stöder

kommitténs förslag men anser sanrlidigl att en satsning på utbildning i

tidningsledning även  bör inkludera  fackpressen.  Joumalistförbundet,

HTF, Grafiska fackförbundet. Handels och Factu anger sig vara beredda

att medverka i utformningen av utbildningen.

LO anser atl del praktiskt taget alltid är LO-gmppema som får minst resurser till personalutbildning. Visst kan del vara motiverat att ge ledande befattningshavare en specialanpassad utbildning men det är viktigt att det även satsas på LO-gmpperna. Under en övergångstid kan man möjligen använda presslödsmedd till utbildningsinsatser. På sikt bör dock delta ske över ordinarie utbildningsbudgel. .4-pressen anser att presstödet kan an­vändas bättre, även om ett utbildningsstöd fyller en viss funktion. A-pressen föreslår att beloppet för utbildning i stället tillförs driftsstödet.

RRV finner inte tillräckliga skäl för den utvidgning av det statliga presstödet som det innebär all högst 5 milj. kr. årligen skall avsättas för utbildningsinsatser. Tvärtom bör antalet stödformer inom presstödet be­gränsas, anser RRV. Föreningen Liberal Press anser alt tidningsbran­schens utbildningsbehov bör behandlas inom ramen för del allmänna utbildningsutbudet och inte i samband med det statliga presstödet. FLT och TU:s reservanter menar att eventuella utbildningsinsatser hellre bör tillföras ordinarie utbildningsinstitutioner, t.ex. Dagspresskollegiet vid Göieborgs universitet. Högerpressens Förening avvisar alt staten skulle medverka i tidningsledares utbildning.

Samdistributionsrabatt

Dagstidningskommittén föreslår att samdistributionsrabatten höjs med 35% för att säkra distributionssystemets fortbestånd. Antalet rabaltnivåer ökas från tre lill fyra och öresbelopjen på varje nivå höjs.

Presstödsnämnden, SPK, LO och Föreningen Centerpress tillstyrker för­slaget. Presstödsnämnden uppmärksammar dock all kostnaden för sam-distributionsrabatlen blir större än dagstidningskommiltén redovisar i betänkandet. Kommittén har inte tagit hänsyn till sill egel förslag att betrakta varje edition med eget namn som en självständig tidning. Del innebär atl antalet tidningar, och därmed kostnadema, ökar. SPK anför alt systemet med samdistributionsrabatt är enkelt och ulan påtagliga nack­delar i konkurrenshänseende. Verket har dock inga särskilda synpunkter när det gäller höjningen av ersättningen. LO understryker viklen av att utvecklingen på detta område följs, så atl lämpliga ålgärder kan vidtagas om tendenser lill uppluckring av samdistributionssyslemet skulle visa sig.

Föreningen Liberal Press, PS Distributions AB, Tidningstjänst AB och
TU anser att den föreslagna nivåhöjningen sannolikt är för liten för att
undanröja hotet all tidningar som är dominerande inom sitt utgivnings­
område kan få etl bättre ekonomiskt utfall genom att upphöra med sam­
distribulionen. PS Distributions AB föreslår en betydligt större höjning av
     84


 


rabatten samt att höjningen träder i kraft snarast möjligt. Tidningstjänst     Prop. 1989/90:78 AB anser att rabatten bör återges det reella värde den hade för lidningsfö-     Bilaga 2 retagen år 1980. TU hemställer att rabatten räknas upp med ytteriigare 20 milj. kr. till 100 milj. kr. TU har ingen erinran mot alt rabatlskalan delas in i fyra klasser, under fömtsättning alt nyssnämnda kostnadshöjning fördelas så att de angivna öresnivåerna höjs med samma procenttal.

A-pressen motsätter sig en höjning av samdistributionsrabatten om inte den totala ramen för presstödet höjs samtidigt. Det är inte rimligt atl det generella bidraget, vilket främst kommer de ekonomiskt starka högtäck-ningslidningama till del, ökar på bekostnad av det selekliva driflsbidragel lill de ekonomiskt utsatta lågtäckningstidningama. A-pressen anser att samdistributionen borde kunna fortsätta utan ekonomiskt tillskott. Man hänvisar till del starka verbala stöd för samdistribution som branschorga­nisationen gett uttryck för. A-pressen föreslår i stället för ökade anslag en regel om reducerad annonsskatteförmån. Den tidning som bryter sig ur samdistribulionen bör få betala den högre annonsskallen på 11 %.

Högerpressens Förening finner det omotiverat att höja samdistributions­rabatten eftersom tidningarna vinner på en sådan samverkan även ulan rabatten. Föreningen anser samtidigt alt samdistributionsrabatten är en principiellt godtagbar stödform, då den är generell och rättvis. Även TU:s reservanter motsätter sig en höjning av samdistribulionsrabalten. Man anser alt regelsystemet för rabatten bör ändras så alt fria affärsuppgörelser mellan tidningama möjliggörs.

FLT" menar att samdistributionsrabatten helt bör utgå ur presstödet. Del är inte tillflödet av mera stödpengar som avgör om samdistributionen skafi överleva eller inte, utan möjlighetema atl lokalt och regionalt kunna anpassa organisationsstmklur och aflförsvillkor. I den händelse all sam­distributionsrabatten ändå kommer atl höjas, instämmer FLT i ledamoten Per-Olof Hansons reservation till kommitténs betänkande om atl ett max­imibelopp på 4 milj. kr. bör sältas för enskilda tidningar.

Kommittén anger alt samdistribulionsföretagen får anlita en underen­treprenör, som exempelvis ell tidningsföretag eller ett företag som ingår i en koncem med ett tidningsföretag, om presstödsnämnden och alla berör­da tidningar godtar förfarandet. TU framhåller i sammanhanget vikten av att formema för samdistribulionen är sådana alt de tillgodoser alla delta­gande tidningars intressen. A-pressen förordar en regeländring. Man mot­sätter sig atl samdislributionsföretag anlitar det stora tidningsföretaget på orten som underentreprenör. All distributionspersonal bör vara anstäUd direkt av distributionsföretaget. Möjlighetema till insyn och påverkan bör vara likvärdiga för alla tidningsförelag som anlitar dislributionsförelagel.

Factu och Konsumentmarknadspress yrkar alt dagspressens distributö­
rer medges att IräflFa avtal om fysisk samdislribulion även med tidningar
som ej erhåller samdislributionsrabatt. Man finner del orimligt om press
som inte omfattas av denna stödform kategoriskt utestängs från fysisk
samdislribulion med dagstidningar även om det skulle vara av ekonomiskt
intresse för alla parter. Swedma, som anser atl annonser och andra reklam­
medier skall kunna tillhandahållas under samma konkurrensbetingelser,
förordar alt avsändare och medier bör behandlas lika vad gäller bl.a.
         85


 


distributionskostnader. Presstödsnämnden hänvisar lill förslaget om dags- Prop. 1989/90:78 tidningsdefinition som utesluter tidningen Dagens Industri. Som nuvaran- Bilaga 2 de bestämmelser för samdistributionsraballen är konstmerade skulle Da­gens Industri inte bara gå miste om samdistributionsrabatten utan också möjligheten all samdistribueras med andra morgontidningar. Syftet med den bestämmelsen är atl utesluta annonslidningar. Nämnden föreslår atl detta beaktas i den fortsatta behandlingen av kommitténs förslag, så alt inte det snävare dagstidningsbegreppet resulterar i all Dagens Industri uteslängs från samdislribulion med övriga morgontidningar.

Faktaunderlag, uppföljning m.m.

Dagstidningskommiltén föreslår all en dalabas upprättas hos presslöds­nämnden för insamling av relevanta uppgifter om tidningsföretagen. Presstödsnämnden stöder förslaget och tillägger all den av nämnden utgiv­na Dagspressrapporten bör ges ut även i fortsättningen och dessutom kompletteras med uppgifter om förändringar i tidningsägandel. Statskon­toret anser att förslaget ligger i linje med kraven på statsförvaltningen i övrigt. När nu kommitténs arbete är slutfört finns del även anledning all aktualisera presstödsnämnden i den diskussion som statskontoret tidigare fört om en samordning av de s. k. små mediemyndighetema. Föreningen Liberal Press finner det angelägel alt ett statligt organ noga följer utveck­lingen på dagspressens område.

86


 


A-REGIONER

1    Stockholm/Södertälje

2    Norrtälje

3    Enköping

4    Uppsala

5    Nyköping

6    Katrineholm

7    Eskilstuna

OB Mjölby/Motala

09 Linköping

10 Noköping

M  Jönköping

12  Tranås

13  Eksjö/Nässjö/Vetlanda

14  Värnamo

15  Ljungby

16  Växjö

17  Västervik

18  Hultsfred/Vimmerby

19  Oskarshamn

20  Kalmar/Nybro

21  Visby

22  Karlskrona

23  Karlshamn

24  Kristianstad

25  Hässleholm

26  Ängelholm

27  Helsingborg/Landskrona 26 Malmö/Lund/Trelleborg

 

29  Ystad/Simrishamn

30  Eslöv

31  Halmstad

32  Falkenberg/Varberg

33  Göteborg/Alingsås

34  Uddevalla

35  Trollhättan/Vänersborg

36  Borås

37  Lidköping/Skara

38  Falköping

39  Skövde

40  Mariestad

41  Kristinehamn/Filipstad

42  Karlstad

43  Säffle/AmAl

44  Arvika

45  Örebro

46  Karlskoga

47  Lindesberg

48  Västerås

49  Köping

50  Fagersta

51  Sala

52  Borlänge/Falun

53  Avesta/Hedemora

54  Ludvika

55  Mora

56  Gävle/Sandviken

57  Bollnäs/Söderhamn 56 Hudiksvall/Ljusdal

 

59  Sundsvall

60  Härnösand/Kramfors

61  Sollefteå

62  Örnsköldsvik

63  Östersund

64  Umeå

65  Skellefteå

66  Lycksele

67  Piteå

66 Luleå/Boden

69   Haparanda/Kalix

70   Kiruna/Gällivare


Prop. 1989/90:78 Bilaga 3

SVERIGE

Skala 1.5 500 000

100                     200 km


 


Återgiven med tillstånd av Tidningsstatistik AB


87


 


Innehåll                                                                       Prop. 1989/90:78

Propositionen

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ ... 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 1990            3

1    Inledning  ......................................................     3

2    Presspolitikens fömtsättningar............................. ... 4

2.1 Mångfald och konkurrens.............................. ... 4

3 Tidningsbranschens utveckling............................ ... 5

3.1    Marknadsutveckling, annonskonjunktur m. m..... ... 5

3.2    Teknisk utveckling....................................... ... 5

4 Definitioner..................................................... ... 7

4.1    Dagstidningsbegreppet................................. ... 7

4.2    Hur stödberättigade dagstidningar kan särskiljas (editionsreg­ler)                  9

5 Driftsstöd....................................................... .. 12

5.1    Stödformens aUmanna inriktning..................... .. 12

5.2    Driftsstödets storiek .................................... .. 14

5.3    Allmänt driftsstöd tifi hög-och medelfrekventa tidningar ... 15

 

5.3.1    Kvalifikationskrilerier...............................    15

5.3.2    Ny beräkningsmetod   ............................ .. 17

5.3.3    Bidragssals för högfrekventa storstadstidningar         18

5.3.4    Bidragssats för andra högfrekventa och samtliga medelfrekvenla tidningar                                                                 19

5.4                                                                 Allmänt driftsstöd till lågfrekventa tidningar               19

5.4.1     Kvalifikationskrilerier............................... .. 19

5.4.2     Beräkningsmetod och stödbelopp  ............    22

5.5                                                                 Särregler           23

5.5.1     Begränsat driftsstöd .............................    23

5.5.2     Driftsstöd i särskilda fafi.........................    25

 

5.6    Avveckling av driftsstöd................................ .. 28

5.7    Reduktion av stödbelopp i särskilda fall m. m..... .. 28

 

5.7.1     Företag med särskilt goda resultat............ .. 29

5.7.2     Vinstutdelning...................................... .. 30

5.7.3     Panlförskrivning..................................... .. 31

5.7.4     Möjligheten alt hålla inne beviljat driftsstöd .. 31

6 Utvecklingsstöd............................................... .. 32

6.1    Inledning och allmänna gmnder....................... .. 32

6.2    Stöd till förpressinvesteringar......................... .. 35

6.3    Stöd till samverkan vid gemensamma investeringar i tryckeri-anläggningar               37

6.4    Stöd lill samverkan genom legotryck................ .. 40

6.5    Stöd till övriga investeringar..........................    42

6.6    Stöd till utbildning i tidningsledning..................    43

 

7    Distributionsslöd   ............................................    44

8    Övergångsbestämmelser....................................    46

 

8.1    Övergångsbestämmelser inom driftsstödet........    46

8.2    Övergångsbestämmelser inom utvecklingsstödet    47

8.3    Övergångsbestämmelser inom distributionsstödel    48

9 Indirekta förmåner............................................    48

9.1    Befrielse från mervärdeskatt ..........................    48

9.2    Reducerad reklamskatt..................................    48

 

10   Tidningstaxan och postens lidningsrördse..............    49

11   Samhällsannonsering ........................................   50.


 


10   Faklaunderiag, uppföljning m. m .........................   50     Prop. 1989/90:78

11   Anslagsberäkningar för budgetåret 1990/91  ......... . 52

H 4. Presslödsnämnden och taltidningsnämnden..... . 52

H. Driftsstöd till dagspressen.............................. . 53

H. Utvecklingsstöd till dagspressen   ................... . 54

H. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen .    55

H. Distributionsstöd till dagspressen  ...................   56

14   Hemställan......................................................   56

15   Beslut   ......................................................... . 57

Bilagor

1 Dagslidningskommitténs sammanfattning av betänkandet

(SOU 1988:48) Reformerat presstöd......................   58

2    Sammanställning av remissyttranden över dagslidningskommitténs betänkande (SOU 1988:48) Reformerat presstöd ............................   63

3    Indelning av Sverige i A-regioner.......................... . 87

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989                                                                                                                      89