Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1989/90:74

om ny taxeringslag m.m.


 

Prop. 1989/90:74


Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 januari 1990.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås genomgripande förändringar av skatteorganisa­tionen och de olika förfarandena på skatteområdet. Taxeringslagen (1956:623) föreslås upphävd och ersatt av två lagar; en ny taxeringslag och en lag om självdeklaration och kontrolluppgifter.

De nuvarande länsskattemyndighetema och lokala skattemyndigheterna ersätts med en skattemyndighet i varje län. På varje ort där det nu finns en lokal skattemyndighet skall det inrättas ett lokalt skattekontor.

Taxeringsnämnderna ersätts av förtroendeorgan, skattenämnder, i skat­temyndigheterna. Det skall finnas en nämnd vid varje skattekontor. Myn­digheten skall fatta beslut med nämnd i de fall ett lekmannainflytande är värdefullt, främst när fråga är om tvistiga omprövningar. Övriga beslut skall fattas av tjänstemän.

Skattemyndigheterna får en vidare beslutsbehörighet än dagens tax­eringsnämnder. De föreslås kunna fatta vissa beslut som i dag fattas av länsrätten som första instans, bl.a. beslut om eftertaxering.

Ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande införs. De skattskyldiga föreslås kunna begära omprövning inom fem år efter utgången av tax­eringsåret. Skattemyndigheten kan fatta omprövningsbeslut till den skatt­skyldiges nackdel inom ett år från utgången av taxeringsåret. Därefter får beslut om eftertaxering fattas inom fem år efter utgången av taxeringsåret. Har den skattskyldige inte lämnat självdeklaration i rätt tid gäller särskilda regler.


 


överklagandefristerna föreslås i princip överensstämma med ompröv-     Prop. 1989/90:74 ningsperioderna.

Den skattskyldige får liksom i dag överklaga beslut även om det inte gått honom emot. Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet har kom­mit in i rätt tid och snarast ompröva beslutet. Ett överklagande får över­lämnas till länsrätten utan föregående omprövning endast om det finns särskilda skäl. Ändrar skattemyndigheten beslutet på sätt som den skatt­skyldige begär förfaller överklagandet. I annat fall skall handlingarna över­lämnas till länsrätten för vidare handläggning.

Överklagas ett taxeringsbeslut av skattskyldig förs det allmännas talan av skattemyndigheten i länsrätt och kammarrätt. RSV för det allmännas talan i regeringsrätten.

RSV får överklaga skattemyndighetens beslut. RSV får också ta över skattemyndighetens talan i länsrätt och kammarrätt.

De allmänna ombuden på mervärdeskatte- och uppbördsområdena slo­pas. Det allmännas processföring på dessa områden ordnas som på tax­eringsområdet.

Förfarandet för särskilda avgifter föreslås i princip överensstämma med taxeringsförfarandet.

Beskattningsförfarandet för mervärdeskatt, punktskatter och prisregle­ringsavgifter samordnas med taxeringsförfarandet, vilket bl. a. innebär att de slutliga besluten och den extraordinära besvärsrätten slopas. Förfaran­det för att fastställa pensionsgmndande inkomst samordnas också med taxeringsförfarandet.

För mål om taxering, mervärdeskatt, punktskatter och prisregleringsav­gifter föreslås en övergång från beloppsprocess till sakprocess. Generösa taleändringsregler införs.

Domstolama skall i sina domar endast uttala sig i den fråga som är föremål för prövning. Domslutets konsekvenser på taxerad och beskatt­ningsbar inkomst m. m. skall räknas ut av beskattningsmyndigheten ge­nom ett beslut om taxeringsåtgärder eller — på området för indirekt skatt — ett beslut om skatteberäkning.

På uppbördsområdet läggs ett flertal förslag fram. Anståndsreglerna och kraven på säkerhet vid anstånd mjukas upp. Anståndsränta föreslås tas ut oavsett på vilken grund anstånd medgetts. En möjlighet införs att efterge anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

Uppbörd av tillkommande skatt föreslås ske vid ett tillfälle. En möjlig­het till eftergift av respitränta införs. Den nuvarande tvåårsbegränsningen för respitränta slopas.

Tiden för att överklaga beslut enligt uppbördsförfattningarna förlängs från nuvarande tre veckor till två månader. Vad gäller debiteringsbeslut till följd av taxeringsbeslut föreslås de skattskyldiga kunna begära ompröv­ning och överklaga inom fem år från utgången av taxeringsåret.

Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 januari 1991. Den nya taxeringslagen skall tillämpas fr. o. m. 1991 års taxering. Vad gäller de indirekta skatterna föreslås att reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1991.


 


1  Förslag till                                                  Prop. 1989/90:74

Taxeringslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1       § Denna lag gäller vid fastställelse av underiaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt

1.  kommunalskattelagen (1928:370),

2.  lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3.  lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4.  lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

5.  lagen (1927:321) om utskiftningsskatt,

6.  lagen (1933:395) om ersättningsskatt,

7.  lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

8.  lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

9.  lagen (1989:346) om särskild vinstskatt.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

2  § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även avgift och avgiftsskyldig enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift.

3  § Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kom­munalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomst­skatt.

4§ I lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxering.

1  fråga om debitering och uppbörd av skatt gäller bestämmelsema i upp­bördslagen (1953:272).

2 kap. Taxeringsorganisationen

Skatteförvaltningen

1 §   Riksskatteverket leder och ansvarar för taxeringsarbetet i landet.

1 varje län finns en skattemyndighet som ansvarar för taxeringsarbetet i länet. Varje skattemyndighet har ett eller flera skattekontor. Vid varje skattekontor finns en skattenämnd.

Riksskatteverket har samma befogenheter som skattemyndigheten har enligt 3 kap. I förekommande fall tar verket därmed över den befogenhet som annars tillkommer skattemyndigheten.

Beslutande myndigheter

2 § Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län där den
skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen.

Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet
av skattemyndigheten i Stockholms län.
En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta
        5


 


beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant     Prop. 1989/90:74 uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige.

Skattenämnden

3  § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får beslu­ta att en skattenämnd skall bestå av flera avdelningar. Bestämmelserna om skattenämnd gäller även avdelning.

4  §   Taxeringsärende avgörs i skattenämnd, om ärendet

 

1.  avser omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis den skattskyldige åberopar,

2.  avser en skälighets- eller bedömningsfråga av väsentlig ekonomisk betydelse för den skattskyldige,

3.  av någon annan särskild anledning bör prövas i nämnden.

 

5  § I skattenämnd finns ordförande, vice ordförande och övriga ledamö­ter. Om nämnden består av flera avdelningar, skall det finnas en ordföran­de för varje avdelning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer antalet vice ordförande vid varje skattekontor.

6  § Ordföranden och vice ordföranden i skattenämnden skall vara tjäns­temän vid skattemyndighet. De förordnas av riksskatteverket för högst tre år i taget.

Chefen för skattemyndigheten får träda in som ordförande i skatte­nämnden vid behandling av ärende som med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet kräver hans medverkan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal övriga ledamöter i skattenämnden som skall finnas vid varje skattekontor. Sådana ledamöter väljs för högst tre år. För val av dessa ledamöter gäller bestämmelsema i 7 kap. 5 — 7 §§ .

7 § Skattenämnden är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden
och fyra övriga ledamöter är närvarande. Fler än ordföranden eller vice
ordföranden och fem övriga ledamöter får inte delta i behandlingen av ett
ärende.

3 kap. Utredning i taxeringsärenden

Skattemyndighetens utredningsskyldighet

1  §   Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda.

2  § Den skattskyldige skall ges tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är onödigt.

I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och att få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelsema i 17 § förvaltningslagen (1986:223).

3 § Beslut om taxering får fattas på gmndval av en förenklad självdekla­
ration utan att den som avgett deklarationen underrättats om och fått
tillfälle att yttra sig över

1. vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga om


 


fömtsättningama för sådan skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbörds-     Prop. 1989/90:74 lagen (1953:272) som får ges en ogift skattskyldig, eller

2. kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som avser in­komst av tjänst eller kapital eller avser räntetillägg.

4 § Vill den skattskyldige lämna upplysningar muntligt inför skatte­nämnden i ett taxeringsärende som angår honom och skall avgöras i nämnden, skall han få tillfälle till det om inte särskilda skäl talar emot det.

Föreläggande att lämna upplysningar eller visa upp handling

5 § Skattemyndigheten får förelägga den skattskyldige att i den omfatt­
ning som anges i föreläggandet lämna de upplysningar som behövs för
kontroll av att uppgifterna i hans självdeklaration är riktiga eller annars för
hans taxering.

Skattemyndigheten får vidare förelägga den skattskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för kontroll av deklarationen.

Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att den skattskyldige annars inte följer föreläggandet.

6 § Länsrätten får, om det finns synnerliga skäl, på framställning av en
skattskyldig som enligt 5 § förelagts att lämna upplysningar eller visa upp
handling befria honom från denna skyldighet, när upplysningama eller
handlingen avser förhållande om vilket den skattskyldige skall iaktta tyst­
nad eller särskilda omständigheter i annat fall gör att upplysningarna eller
handlingens innehåll inte bör komma till någon annans kännedom.

Taxeringsbesök

7 § Om några uppgifter i en självdeklaration behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med den skattskyldige om att sådan avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat personligt sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av fastighet, inventarier eller annat som är av betydelse för taxeringskontrol­len.

Taxeringsrevision

8 § Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision för att kontrolle­ra att skyldighet enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll­uppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt. Taxeringsrevision får göras hos den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyl­dig att föra räkenskaper enligt jordbmksbokföringslagen (1979:141) och hos juridisk person som inte är dödsbo. Hos andra deklarations- eller uppgiftsskyldiga får taxeringsrevision göras när särskilda skal föranleder det. Taxeringsrevision får inte göras hos myndigheter.

Taxeringsrevision får även göras för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av att andra till namnet kända personer eller någon person, som ingått viss bestämd rättshandling med den som skall revideras, fullgjort sin deklarations- och uppgiftsskyldighet.


 


Hos den som avses i första stycket andra meningen får taxeringsrevision Prop. 1989/90:74 dessutom göras för att samla in uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll av andra än den som revideras. Sådan revision beslutas, om den som revideras inte är skyldig att efter föreläggande lämna uppgifter rörande personerna i fråga, av riksskatteverket eller efter verkets bestämmande av en skattemyndighet.

9 § 1 ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förord­
nas att verkställa revisionen (revisor).

10      § En taxeringsrevision skall om möjligt göras på sådant sätt och på
sådan tid att den inte hindrar verksamheten för den som revideras. Den får
inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan kl. 19.00 och kl. 8.00.

Skattemyndigheten får, när det behövs, bestämma tid och plats för revisionen. Revisionen får verkställas hos den som skall revideras eller på annan plats. Om denne medger det får revisionen göras också i annat ut­rymme hos honom än sådant som huvudsakligen används för verksamhe­ten. Om revisionen skall göras på någon annan plats än hos den som skall revideras, skall räkenskaper och andra handlingar på begäran av revisom överlämnas mot kvitto till denne.

11      § Vid taxeringsrevision får granskning ske av räkenskaper, anteck­
ningar och verifikationer samt av korrespondens, protokoll och andra
handlingar som rör verksamheten.

Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det löpande be­skattningsårets räkenskaper och handlingar.

Vid taxeringsrevision hos den som är bokföringsskyldig enligt bokfö­ringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbmks­bokföringslagen (1979:141) får revisom även inventera kassan samt grans­ka vamlager, maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigva­rande bmk.

12      § Vid taxeringsrevision är den som revideras skyldig att genast tillhan­
dahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för
revisionen. Han skall också lämna tillträde till sådana utrymmen som hu­
vudsakligen används i hans verksamhet, samt ge den hjälp som behövs för
granskning av handlingar och vamlager samt maskiner och andra för sta­
digvarande bmk avsedda inventarier och för kassainventering.

Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda terminal eller annat tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant hjälpmedel.

Om den som skall revideras inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller andra stycket, får skattemyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra dem.

13      § Revisom har rätt att ta del av handlingar som är av betydelse för
revisionen även om den som revideras skall iaktta tystnad om deras inne­
håll. När det finns synnerliga skäl får länsrätten dock på framställning av den
som revideras besluta att sådana handlingar eller handlingar, som med hän­
syn till deras innehåll på gmnd av särskilda omständigheter inte bör komma
till någon annans kännedom, skall undantas från revisionen.

Om handlingen utgörs av sådan upptagning som avses i 11 § andra          g


 


stycket, får domstolen besluta om sådana begränsningar i revisorns rätt att     Prop. 1989/90:74 själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att handlingar, som enligt första stycket bör undantas från granskning, inte skall bli tillgängliga för revisom.

14 §   Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den som reviderats i de delar som rör honom.

Uppgifter om utdelning på aktier m. m.

15 § Skattemyndigheten får hos den som tagit emot uppgifter enligt 3 kap. 28 eller 29 § lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgif­ter för taxeringskontroll ta del av dessa uppgifter. Den hos vilken uppgif­terna förvaras är skyldig att lämna den hjälp som behövs för att genomföra kontrollen.

Utlämnande av uppgifter

16      § Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för taxering
skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. I § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekre­tesslagen och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något enskilt eller allmänt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om rege­ringen på ansökan av skattemyndigheten beslutar att uppgiften skall läm­nas ut.

17      § Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut till de
myndigheter som utövar taxerings- eller skattekontroll om det behövs för
kontrollverksamheten. Detsamma gäller beträffande uppgifter i andra
handlingar som har upprättats eller för granskning omhändertagits av en
myndighet vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning för taxering
enligt bestämmelserna i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll­
uppgifter.

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndighet i främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i skatteärenden.

18      § Uppgifter som avses i 3 kap. 28 och 29 §§ lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter (1990:00) får utan hinder av bestämmelserna om
sekretess lämnas till dem som betalat ut ränta eller utdelning och till deras
medhjälpare.

4 kap. Taxeringsbeslut

1 §   Taxeringsbeslut är gmndläggande beslut om årlig taxering, ompröv­ningsbeslut och beslut om taxeringsåtgärder efter domstols beslut.

Den skattskyldige skall utan dröjsmål underrättas om innehållet i ett taxeringsbeslut, om det inte är uppenbart obehövligt. Om beslutet är till


 


den skattskyldiges nackdel skall han underrättas om hur han kan begära     Prop. 1989/90:74 omprövning av eller överklaga beslutet.

Ärlig taxering

2 § Skattemyndigheten skall varje taxeringsår fatta taxeringsbeslut före
utgången av november på gmndval av de uppgifter som lämnats enligt lagen
(1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt vad som i övrigt
framkommit vid utredning enligt 3 kap.

Under november taxeringsåret får skattemyndigheten dock inte till den skattskyldiges nackdel fatta gmndläggande beslut om årlig taxering, om­prövningsbeslut eller beslut om skattetillägg.

3  § Har den skattskyldige inte lämnat självdeklaration eller kan, på gmnd av brister i eller bristfälligt underlag för deklarationen, inkomsten av en viss förvärvskälla eller den skattepliktiga förmögenheten inte beräk­nas tillförlitligt, skall inkomsten eller förmögenheten uppskattas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som framkommit i ärendet (skönstaxering).

4  § Har den skattskyldige lämnat en förenklad självdeklaration, får tax­ eringsbeslut fattas på gmndval av den, även om fömtsättningama enligt 2 kap. 10 och 11 §§ lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgif­ter för en sådan självdeklaration inte föreligger i alla delar. Detta gäller dock inte om uppgift skall lämnas om rörelse eller jordbmksfastighei eller om annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

5  § Skattemyndigheten skall inte ta upp en inkomst till beskattning hos en skattskyldig, om han gör sannolikt att det efter utgången av november taxeringsåret kommer att finnas fömtsättningar för att han skall frikallas från skattskyldighet för inkomsten på gmnd av bestämmelserna i 54 § första stycket f kommunalskattelagen (1928:370).

6  § Skattemyndigheten får avstå från att vid taxeringen avvika från en självdeklaration, om avvikelsen skulle avse endast ett mindre belopp.

Omprövning

1 § Skattemyndigheten skall ompröva ett taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna, om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett tax­eringsbeslut framgår av 6 kap. 6 §.

Om något gmndläggande beslut om årlig taxering inte har fattats får taxering ske genom omprövning.

Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett be­slut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

8 § Om en fråga som avses i 7 § har avgjorts av allmän förvaltningsdom­
stol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.
                                   10


 


Omprövning på begäran av den skattskyldige                       Prop. 1989/90:74

9 § Vill den skattskyldige begära omprövning av ett beslut, skall han göra
detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före
utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett taxeringsbeslut som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan hand­ling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyn­dighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.

10  § Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs.

11  § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut om skattetillägg på begäran av den skattskyldige omprövas, så länge beslu­tet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

12  § Trots bestämmelsen i 8 § får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslu­tet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter.

Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

13 § Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut, får om­prövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas före utgång­en av det femte året efter taxeringsåret.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av

1.  skattemyndighets taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skattskyl­dig,

2.  allmän förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i fastighetstaxering,

3.  skattemyndighets beslut om åtgärd enligt 28 kap. 12 § fastighetstax­eringslagen (1979:1152) eller om rättelse enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap. 10 § samma lag,

4.  beslut av riksskatteverket, kammarrätt eller regeringsrätten angående sjömansskatt,

5.  beslut om utländsk skatt eller om obligatoriska avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen (1928:370).

Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får
skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett
      11


 


beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett     Prop. 1989/90:74 skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

14 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får, utom i fall som avses i andra stycket samt i 16 och 17 §§ , inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret.

Har den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag självdeklarationen kom in till skatte­myndigheten, dock senast före utgången av det femte året efter taxerings­året.

Eftertaxering

15 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 14 § första stycket under de fömtsättningar och på det sätt som anges i 16 — 22 §§ (eftertaxering).

16  §   Eftertaxering får ske om den skattskyldige

1.   i självdeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning
för taxeringen,

2.  lämnat oriktig uppgift i mål om taxering eller

3.  underiåtit att lämna självdeklaration, uppgift eller infordrad upplys­ning trots att han är uppgiftspliktig enligt lagen (1990:00) om självdeklara­tion och kontrolluppgifter

och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett tax­eringsbeslut avseende den skattskyldige eller hans make, eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom bli­vit felaktigt eller inte fattats.

17      §   Eftertaxering får också ske

1.   vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise­
ende,

2.  när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter saknats eller varit felaktig,

3.  när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i 13 § andra stycket 1—5.

Eftertaxering enligt första stycket 3 med anledning av beslut som anges i 13 § andra stycket 1 avseende annan skattskyldig får inte ske om beslutet skulle framstå som uppenbart oskäligt.

18      § Eftertaxering enligt 16 § samt 17 § första stycket stycket 1 och 2 får
ske endast om den avser belopp av någon betydelse.

Eftertaxering får inte ske om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om eftertaxering avseende samma fråga.

19  § Skattemyndighetens beslut om eftertaxering skall meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret om inte annat anges i 20- 22 §§ .

20  § Beslut om eftertaxering enligt 17 § första stycket 3 får meddelas även efter den tid som anges i 19 § men senast sex månader efter det beslut

som föranleder ändringen.                                                                  12


 


Beslut om eftertaxering på gmnd av oriktig uppgift i omprövningsären-     Prop. 1989/90:74 de eller mål om taxering får meddelas efter den tid som anges i 19 § men senast inom ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet vunnit laga kraft.

Om den skattskyldige har avlidit, får beslut om eftertaxering inte med­delas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteck­ningen efter honom gavs in för registrering.

21      § Har den skattskyldige på sätt som anges i 14 § andra stycket skatte­
brottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott som
avser hans beskattning eller har åtal väckts mot honom för sådant brott,
får beslut om eftertaxering för det år som brottet avser meddelas av
skattemyndigheten även efter utgången av den tid som anges i 19 §. Det­
samma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant
brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Beslut om eftertaxering får i fall som avses i 12 § skattebrottslagen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 19 §.

Beslut enligt första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna åtgärdema först vidtogs. Beslut enligt andra stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyl­dige avlidit skall dock beslut om eftertaxering meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslut enligt första stycket skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrotts­lagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på gmndval av den fömndersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.

22      § Vad som sägs i 21 § tillämpas också beträffande en juridisk persons
beskattning, om åtgärd som avses i 21 § första stycket har vidtagits mot
den som har företrätt den juridiska personen eller om fall som avses i 12 §
skattebrottslagen (1971:69) föreligger beträffande honom.

Beslut om taxeringsåtgärder

23 § Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om taxering fastställa den skattskyldiges beskattningsbara inkomst och vidta de taxeringsåtgärder i övrigt som föranleds av domstolens beslut.

Förteckning av beslut

24 §   Taxeringsbeslut skall förtecknas på sätt som regeringen bestämmer.

5 kap. Särskilda avgifter

Skattetillägg

1 § Har en skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelan­
de, som han avgett till ledning för taxeringen, lämnat uppgift som befinns
oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) påföras honom. Detsamma
gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om taxering
och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats.
13


 


Skattetillägg enligt första stycket tas ut med fyrtio procent av den skatt     Prop. 1989/90:74 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt vid taxering. Sådant kontroll­material kan vara taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller uppgifter som det enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter åligger arbetsgivare eller andra, att utan föreläggande lämna till ledning för taxering avseende någon annan. För annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklara­tion för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för skattemyndigheten före utgången av november taxeringsåret. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial anses inte meddelande från en annan skattemyndighet.

2 § Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering,
påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som
till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som
annars skulle ha påförts honom. Vid beräkningen skall dessutom bestäm­
melsema i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del skönstaxeringen inne­
fattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg tas
ut enligt bestämmelsema i 1 §.

Första stycket tillämpas också om skönstaxering har skett på gmnd av utebliven självdeklaration och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter som den skattskyldige kan ha lämnat till ledning för taxeringen.

3 § Beslut om skattetillägg enligt 2 § andra stycket skall undanröjas om
en självdeklaration har kommit in till skattemyndighet eller allmän
förvaltningsdomstol före utgången av året efter det då beslutet fattades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut om skattetillägg eller skattsedeln eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek, skall skattetillägget undanröjas om en självde­klaration har kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

4 § Skattetillägg tas inte ut i samband med rättelse av en felräkning eller
misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av ett
annat skriftligt meddelande från den skattskyldige. Detsamma gäller vid
rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, om
rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift
som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:00) om självdekla­
ration och kontrolluppgifter och som var tillgänglig för skattemyndigheten
före november månads utgång taxeringsåret.

Skattetillägg tas inte heller ut i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av natura­förmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, skall skattetillägg inte tas ut.

14


 


Förseningsavgift                                                            Prop. 1989/90:74

5 § Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom. Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga med 500 kronor.

Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration, inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp som anges i första stycket.

Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte följt ett föreläggande att avge en allmän självdeklaration inom den tid som föreskrivs i föreläggandet.

Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshand­ling, som inte är behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläg­gande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket.

Eftergift av särskild avgift

6 § Särskild avgift skall efterges heh, om felaktigheten eller underlåten­
heten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår
som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet eller annan
särskild omständighet.

Skattetillägg får efterges helt när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är ringa.

7 § Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande
om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekom­
mit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Beslut om särskild avgift

8  § Beslut om eftertaxering får inte avse enbart särskild avgift, utom i fall som avses i 4 kap. 17 § 1.

9  § Utöver vad som följer av bestämmelserna i 4 kap. får beslut om skattetillägg fattas på sätt som anges i 10 och 11 §§ .

10      § Beslut efter utgången av året efter taxeringsåret om påförande av
skattetillägg på gmnd av oriktig uppgift i omprövningsärende skall medde­
las samtidigt med beslutet i omprövningsärendet.

Beslut om påförande av skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om taxering får meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut vann laga kraft.

11                                                                                                 § Ändras ett taxeringsbeslut skall skattemyndigheten vidta den änd­
ring av beslut om skattetillägg som föranleds av taxeringsbeslutet.
            15


 


övriga bestämmelser om särskild avgift                               Prop. 1989/90:74

12    §   Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige har avlidit.
Vid tillämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 20 §

2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från särskild avgift.

13      § Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt
uppbördslagen (1953:272). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor,
påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten.

Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt påföras skattetillägg, som skall beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.

Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon i annat fall än som avses där skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser.

6 kap. överklagande

Överklagande av skattemyndighetens beslut

1 § En skattemyndighets taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse
för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmän­
na får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, riksskatteverket och,
i fråga om beslut om taxering till kommunal inkomstskatt, kommunen.

Den skattskyldige får också överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning av taxeringsbeslut.

2 § Föreläggande vid vite och beslut om taxeringsrevision får inte över­
klagas.

Den skattskyldiges överklagande

3 § Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av
det femte året efter taxeringsåret. Om taxeringsbeslutet har meddelats
efter den 30 juni femte året efter det taxeringsår som beslutet avser och den
skattskyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år,
får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den
skattskyldige fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett taxeringsbeslut även om det inte gått honom emot.

4  § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om skatte­tillägg överklagas så länge beslutet i den taxeringsfråga som föranlett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

5  § Skattemyndigheten skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att skatte­
myndigheten har lämnat den skattskyldige en felaktig underrättelse om
hur man överklagar.
                                                                          16


 


överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden     Prop. 1989/90:74 kommit in till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.

6       § Skattemyndigheten skall snarast ompröva det överklagade beslutet.
Detta gäller dock inte om överklagandet skall avvisas enligt 5 § eller hinder
mot omprövning föreligger enligt 4 kap. 8 §.

Ett överklagande förfaller, om skattemyndigheten ändrar beslutet så som den skattskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får myndigheten lämna den skattskyldige tillfälle att återkalla överkla­gandet.

7       § Om överklagandet inte avvisas enligt 5 § eller förfaller enligt 6 §, skall
skattemyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och
övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Om det finns särskilda skäl får
överklagandet överlämnas till länsrätten utan föregående omprövning.

Riksskatteverkets eller kommuns överklagande

8 § Överklagandet skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist
som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av skatte­
myndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det
överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningsbeslut som avser eftertaxering och yrkas ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

9 § Om riksskatteverket har överklagat ett taxeringsbeslut, skall därav
föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt.

Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

10      §   Överklagande får inte ske av länsrättens beslut avseende

1.  befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller visa upp hand­
ling som behövs för utredning,

2.  undantagande av handling från taxeringsrevision,

3.  en skattemyndighets beslut att avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen.

 

11  § Har den skattskyldige hos länsrätten överklagat skattemyndighe­tens taxeringsbeslut, får myndigheten överklaga länsrättens beslut, om det innebär att den skattskyldige har fått helt eller delvis bifall till sin talan.

12  § Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammar­rätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

13  § Om den skattskyldige överklagar länsrättens eller kammarrättens beslut, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet.

Om länsrättens beslut överklagas av skattemyndigheten, riksskattever-   17

2   Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74


ket eller kommunen, skall överklagandet ha kommit in inom två månader     Prop. 1989/90:74 från den dag beslutet meddelades. Detsamma gäller om riksskatteverket överklagar kammarrättens beslut.

14 § Om någon har överklagat ett beslut av länsrätt eller kammarrätt, får även någon annan som haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, trots att den för honom gällande tiden för överklagande gått ut. Ett sådant överklagande skall ges in inom en månad från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet av någon annan anled­ning, förfaller också det senare.

Företrädare för det allmänna m. m.

15      § Om en skattskyldig överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i
länsrätten och kammarrätten av skattemyndigheten. Överklagar riksskat­
teverket, skall det allmännas talan föras av verket.

Riksskatteverket för det allmännas talan i regeringsrätten.

16      § En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att i
allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller
en viss gmpp av ärenden. Ett sådant uppdrag får ges endast om den andra
myndigheten medger det.

Riksskatteverket får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss gmpp av ärenden.

Riksskatteverket får uppdra åt en tjänsteman vid en skattemyndighet att företräda verket i allmän förvaltningsdomstol.

17      § Riksskatteverket får inom den för verket gällande tiden för överkla­
gande föra talan till den skattskyldiges förmån. Verket har då samma
behörighet som den skattskyldige.

Handläggning vid domstol

18    §   En talan får inte ändras i andra fall än som anges i 19 och 20 §§ .
Som ändring av talan anses inte när klaganden inskränker sin talan eller,

utan att frågan som är föremål för prövning ändras, åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan.

19      § Klaganden får framställa ett nytt yrkande om inte en ny fråga
därigenom förs in i målet.

I mål i länsrätten får klaganden dessutom, inom den tid som gäller för överklagande, föra in en ny fråga som har samband med den fråga som skall prövas, om länsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

20  § 1 ett mål om taxering får klaganden föra in en fråga om skattetillägg som har föranletts av den taxeringsfråga som är föremål för prövning, om domstolen finner att skattetilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i må­let.

21  § Om domstolen i fall som avses i 19 § andra stycket och 20 § inte tar upp den nya frågan till prövning, får rätten överlämna den till skattemyn­digheten för omprövning.


 


20  §   Om det finns fler frågor i samma mål, får särskilt beslut meddelas i     Prop. 1989/90: 74 någon av dem trots att handläggningen i övrigt inte har avslutats.

21  § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskilt beslut ges över en av flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydel­se för utgången i målet eller över hur en viss uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörandet av saken.

När särskilt beslut meddelas bestämmer rätten med hänsyn till omstän­digheterna om talan mot beslutet skall föras särskilt eller endast i samband med talan mot rättens slutliga avgörande i målet. Om rätten bestämmer att talan skall föras särskilt, får den förordna att målet i övrigt skall vila till dess det särskilda beslutet har vunnit laga kraft.

24      § Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om särskild
avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det.
Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning att anta
att avgift kommer att tas ut.

7 kap. övriga bestämmelser

Vite

1  §   Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

2  § Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Ställföreträdare

3 § Vid bedömningen av vem som är behörig ställföreträdare för skatt­
skyldig enligt denna lag skall 4 kap. 2 § lagen (1990:00) om självdeklara­
tion och kontrolluppgifter tillämpas.

Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är juridisk person, anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgifts­lämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

Åndring i ta.xeringsbeslut tillföljd av dubbelbeskattningsavtal

4§ Om en bestämmelse i avtal för att undvika eller lindra dubbelbeskatt­ning som Sverige har träffat med någon annan stat leder till att ändring skall vidtas i fråga om taxering som rör statlig eller kommunal skatt eller i fråga om någon annan åtgärd varigenom sådan skatt har påförts, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer vidta sådan ändring.

Val till skattenämnd

5 § Val av ledamot i skattenämnd förrättas av landstinget. Om det i länet
finns en kommun som inte ingår i landstingskommunen förrättas valet av
landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som
skattemyndigheten bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län för­
rättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många leda-
      19


 


möter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närvarande ledamö-     Prop. 1989/90:74 ter delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avmndas till närmast högre hela tal. I lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. finns särskilda föreskrifter om förfarandet.

Vid val av ledamöter skall eftersträvas att lekmannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ledamöternas ålder, kön och yrke.

6  § Valbar till ledamot i skattenämnd är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige och är kyrkobokförd i en kommun som ingår i skatte­myndighetens verksamhetsområde och inte har förvaltare enligt 11 kap.

7  § föräldrabalken.

Tjänsteman inom skatteförvaUningen eller vid allmän förvaltnings­domstol eller nämndeman i allmän förvaltningsdomstol får inte väljas till ledamot i skattenämnd.

Den som har fyllt sextio år eller uppger giltigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som ledamot.

Skattemyndigheten prövar självmant den valdes behörighet.

7 § Den som fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara leda­
mot. Skattemyndigheten får entlediga en ledamot som visar giltigt hinder.
Om en ledamot inte längre är valbar, upphör uppdraget.

När ett uppdrag blir ledigt, utses en ny ledamot för den tid som återstår. Om antalet valda ledamöter ändras, får en nytilllrädande ledamot utses för kortare tid än tre år.

8 § Landstinget får besluta att av landstingskommunens medel skall till de
landstingsvalda ledamöterna i skattenämnd betalas arvoden, reseersätt­
ningar, traktamenten och andra ekonomiska förmåner enligt de grunder
som enligt kommunallagen (1977:179) gäller för ersättning till ledamöter i
landstingskommunala nämnder. Kommunfullmäktige har motsvarande
rätt i fråga om de kommunvalda ledamötema.

1.   Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 då taxeringslagen (1956:623) skall upphöra att gälla. Den nya lagen tillämpas första gången på ärenden och mål som avser 1991 års taxering.

2.   Den gamla lagen skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i den gamla lagen sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet.

3.   Bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3 kap. 8 § i den nya lagen om vem som får besluta om taxeringsrevision tillämpas i fråga om beslut om taxeringsrevision som fattas från och med den 1 januari 1991.

4.1 mål som anhängiggörs hos regeringsrätten från och med den 1 januari 1991 skall riksskatteverket föra det allmännas talan. Bestämmelserna i 6 kap. 16 § tredje stycket och 17 § i den nya lagen gäller därvid.

20


 


2 Förslag till                                                   Prop. 1989/90:74

Lag (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1  § I denna lag ges bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering enligt taxeringslagen (1990:00) m.m.

2  § Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kom­munalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, uppbördslagen (1953:272) och taxeringslagen (1990:00).

3  § Riksskatteverket har samma befogenhet som skattemyndigheterna att meddela förelägganden.

2 kap. Självdeklaration m. m.

Allmänna bestämmelser

1  § Uppgifter till ledning för egen taxering lämnas i form av självdeklara­tion.

2  § Självdeklaration skall avges på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär för förenklad självdeklaration eller allmän självdeklara­tion.

3  § Var och en bör, utöver vad som framgår av deklarationsformuläret eller av någon annan blankett enligt fastställt formulär, meddela de ytterli­gare upplysningar som kan vara av betydelse för egen taxering.

Deklarationsskyldighet för fysiska personer

4 §   Fysisk person skall, om inte annat följer av 6 §, lämna självdeklara­tion

1.  när hans bmttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskatt­ningsåret uppgått till sammanlagt minst 10000 kronor,

2.  om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret eller om han under denna tid betalat sjömansskatt, när bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3.  när hans tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft ett värde som överstiger 800000 kronor, eller

4.  när underiag för skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall fastställas för honom.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken skattskyl­dighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhets­skatt.

Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller
      21


 


förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med     Prop. 1989/90:74 hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall någon enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmö­genhet som tillhör barn eller någon annan, skall hänsyn tas därtill när deklarationsskyldigheten bedöms.

5 § Vid tillämpning av 4 § första stycket, skall svensk medborgare, som
under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt,
svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat
svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets be­
tjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses ha
varit bosatt i Sverige. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn
under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom.

En person som under beskattningsåret har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat i Sverige eller beskickningens eller kon­sulatets betjäning, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 4 § första stycket inte anses ha varit bosatt i Sverige under fömtsättning att han inte har varit svensk medborgare och inte var bosatt i Sverige när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet. Detsamma skall gälla sådan per­sons make, barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare.

6 § Den som uppburit folkpension skall, med de undantag som anges i
fjärde stycket, lämna självdeklaration endast om hans bmttointäkt av en
eller flera förvärvskällor under året varit större än belopp motsvarande
intäkten för en person, som under beskattningsåret inte haft annan intäkt
än ålderspension enligt 6 kap. 2§ första stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2§ lagen (1969:205) om
pensionstillskott.

För gift person, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension på 78,5 procent av basbeloppet. För övriga personer beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension på 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgmnd gäller också för gift person som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension, förtidspen­sion, änkepension, omställningspension, särskild efterlevandepension och hustrutillägg. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte för en person vars make är skyldig att lämna självdeklaration eller för person som har varit bosatt i Sverige endast en clel av beskattningsåret och inte heller för en ogift person om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 100000 kronor och för en gift person om makarnas gemensamma skattepliktiga förmögenhets­tillgångar överstiger 200000 kronor, vilket innebär att dessa personer skall lämna självdeklaration.

7 § Om en person avlider under beskattningsåret skall dödsboet efter
honom fullgöra den deklarationsskyldighet som skulle ha gällt för den
avlidne.

22


 


Deklarationsskyldighet för juridiska personer                        Prop. 1989/90:74

8 §   Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

1.  aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt skadeförsäk­ringsföretag och aktiefond samt sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2.  ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bmttointäker av en eller flera förvärvs­källor under beskattningsåret överstigit gmndavdraget enligt 8 § nämnda lag,

3.  annan juridisk person, om dess bmttointäkter av en eller flera för­värvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kro­nor,

4.  juridisk person, vars tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets ut­gång haft ett värde som överstiger 800000 kronor eller, i fråga om sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag, 25000 kronor,

5.  juridisk person för vilken underlag för skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall fastställas.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2 — 4 skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Deklarationsskyldighet efterfördäggande

9 §   Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är deklarationsskyldig enligt 4 —8 §§ lämna självdeklaration.

Förenklad självdeklaration

10      § Fysisk person får, om inte annat följer av 11 §, lämna förenklad
självdeklaration om vad som skall redovisas i fråga om intäkter och avdrag
avser endast

1.   inkomst av annan fastighet beträffande högst två fastigheter vilka den
skattskyldige innehaft hela beskattningsåret och för vilka dels intäkten
skall beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), dels
taxeringsvärde har bestämts för beskattningsåret,

2.   inkomst av tjänst och annat avdrag än som avses i 33 § 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten,

3.   inkomst av kapital samt avdrag för kostnader yrkas endast för ränta och intäkten utgörs av

 

a)  ränta eller

b) utdelning på svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar,

 

4.   allmänt avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn eller för avgift för pensionsförsäkring,

5.   sådant avdrag för nedsatt skatteförmåga som avses i 50 § 2 mom. andra eller fjärde stycket kommunalskattelagen.

11      §   Förenklad självdeklaration får inte lämnas, om

1. den skattskyldige eller den med vilken den skattskyldige skall sam­
taxeras inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret,
                23


 


2.    denskattskyldigeunderbeskattningsåret haft inkomst av anställning i     Prop. 1989/90:74 utlandet eller annars från utlandet haft inkomst eller vid utgången av beskattningsåret ägt skattepliktig förmögenhet i utlandet,

3.    den skattskyldige under beskattningsåret varit skyldig att betala sjö­mansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt,

4.    den skattskyldige är företagsledare i fåmansföretag, närstående till sådan person eller delägare i fåmansföretag, eller

5.    den skattskyldige skall samtaxeras med person som är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om inkomst av rörelse eller jordbmksfas­tighei eller av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370).

12      §   En förenklad självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1.    den skattskyldiges namn, personnummer, postadress och hemorts­kommun,

2.    vad som behövs för att bestämma om den skattskyldige skall samtax­eras eller inte,

3.    de intäkter och avdrag som skall hänföras till inkomst av annan fastighet, varvid särskilt skall anges fastighetens taxeringsvärde för be­skattningsåret,

4.    de intäkter som skall hänföras till inkomst av tjänst och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3 kap. 59 §,

5.    de intäkter som skall hänföras till inkomst av kapital och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3 kap. 59 § samt de avdrag för ränta som den skattskyldige yrkar,

6.    sådant räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tilläggsbelopp och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 3 kap. 59 §,

7.    de avdrag som den skattskyldige yrkar för underhåll av icke hemma­varande bam, för avgift för pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteför­måga enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370),

8.    den skattskyldiges skattepliktiga tillgångar och hans skulder vid ut­gången av beskattningsåret, om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar uppgick till minst 90000 kronor eller, om beskattningsbar förmögenhet skall beräknas gemensamt för den skattskyldige och hans make eller barn enligt 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, de sammanlagda skattepliktiga förmögenhetstillgångama uppgick till minst 180000 kronor,

9.    vad som behövs för beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller av fastighetsskatt enligt lagen (1984:1051) om statlig fastighetsskatt.

Skall den skattskyldige taxeras för barns eller någon annans förmögen­het, skall uppgifter lämnas också om sådan förmögenhet som om den tillhörde den skattskyldige. Härvid tillämpas första stycket 8.

Allmän självdeklaration

13      §   En allmän självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1.   den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,
postadress och hemortskommun, beträffande utlänning nationalitet, be­
träffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte,
samt beträffande skattskyldig som bara under någon del av beskattnings­
året varit bosatt i Sverige, uppgift om den tid som han haft bostad här,

2.   alla skattepliktiga förvärvskällor; därvid skall i fråga om förvärvskäl­
la, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt anges
                            24


 


a)  beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten,        Prop. 1989/90:74

b) fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om något sådant inte varit fastställt det året, dess antagliga värde vid taxeringsårets ingång, samt

c) om fastigheten inte ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, hur lång tid eller till vilken del fastigheten ingått i förvärvskällan,

 

3.    de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje förvärvskälla,

4.    de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,

5.    den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings­året, även om förmögenheten inte uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån han är skattskyldig för förmögenhet,

6.    belopp av den preliminära skatt som genom skatteavdrag betalats för året näst före taxeringsåret,

7.    om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstå­ende persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter inte lämnas för när­stående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med eller haft annat liknande förhållande med företaget,

8.    räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för till-läggsbelopp,

9.    om den skattskyldige är delägare i ett handelsbolag, de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens urspmngliga ingångsvärde, tillskott och uttag.

En allmän självdeklaration skall dessutom innehålla de uppgifter som för särskilda fall föreskrivs i 16-24 § § eller som behövs för beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift eller fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Om en skattskyldig skall taxeras för bams eller någon annans förmögen­het, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Gemensamma bestämmelser om självdeklaration

14      §   I självdeklarationen behöver uppgift inte lämnas om

1.   avyttring i fall som avses i 35 § 3 mom. första stycket kommunalskal-
telagen (1928:370), om det sammanlagda försäljningsbeloppet under be­
skattningsåret uppgått till högst 1000 kronor,

2.    avyttring i fall som avses i 35 § 3 mom. andra stycket kommunalskat­telagen, om det sammanlagda försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 5 300 kronor, eller

3.    ersättning som, enligt bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket 9, först efter föreläggande av skattemyndigheten behöver tas upp i kontrolluppgift.

15                                                                                                § Om en skattskyldig yrkar avdrag för en skuldränta vid beräkning av
inkomst av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 §
2 mom, kommunalskattelagen (1928:370), eller vid beräkning av inkomst
av kapital, skall han lämna uppgifter om skuldbeloppets storiek vid be­
skattningsårets utgång och om långivarens namn. Om långivaren är en
fysisk person skall uppgift också lämnas om dennes personnummer eller
adress. Uppgiftema skall lämnas i självdeklarationen eller på annan blan­
kett enligt fastställt formulär.
                                                            25


 


Ytterligare uppgiflsskyldighet avseende allmän självdeklaration   Prop. 1989/90:74

16      § Har vid inkomstberäkningen avdrag gjorts för kostnader för repre­
sentation och liknande ändamål, skall vid självdeklarationen fogas uppgif­
ter enligt fastställt formulär som visar hur kostnaderna fördelar sig på
följande huvudgmpper:

1.    kostnader för mat, dryck, betjäning, hotellmm, teaterbiljetter och dylikt i samband med affärsförhandlingar och liknande, med angivande av hur mycket av kostnadema, som avser representation i den skattskyldiges eller någon av hans anställdas hem,

2.    kostnader som avses i 1 i samband med jubileum för företaget, invigning av anläggning för verksamheten, stapelavlöpning och jämförliga händelser, med angivande av hur mycket av kostnaderna som avser repre­sentation i den skattskyldiges eller någon av hans anställdas hem,

3.    kostnader i form av underhåll, hyra, löner och dylikt avseende fastig­het, våning och inventarier, som helt eller huvudsakligen nyttjas för repre­sentationsändamål och liknande,

4.    kostnader för representation gentemot anställda i samband med per­sonalfester, informationsmöten och dylikt och för annan till personalvård hänförlig representation,

5.    kostnader för gåvor som inte är att hänföra till reklam och som inte tagits upp såsom löneförmån på kontrolluppgift,

6.    utgivna representationsersättningar och representationsbidrag, med angivande av hur mycket av detta som tagits upp på kontrolluppgift, samt

7.    övriga representationskostnader.

Kostnader för spritdrycker och vin skall — även om kostnadema inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen — anges särskilt.

17      § Om den skattskyldige under beskattningsåret har avyttrat fast eller
lös egendom, skall han vid självdeklarationen foga nödvändiga uppgifter
enligt fastställt formulär för beräkning av skattepliktig realisationsvinst.
Detsamma gäller, om den skattskyldige under beskattningsåret överfört
eller upplåtit egendom under sådana förhållanden att överföringen eller
upplåtelsen enligt 35 § 2 mom. sista stycket eller punkt 4 av anvisningama
till 35 § kommunalskattelagen (1928:370) skall jämställas med avyttring
av fastighet. Om det vid avyttring av egendom har bestämts att ytterligare
ersättning under vissa fömtsättningar skall lämnas på gmnd av avyttring­
en, skall uppgift om detta lämnas i självdeklarationen.

Har avyttring som avses i första stycket skett under beskattningsåret men skall realisationsvinst som uppkommit vid avyttringen inte tas upp till beskattning vid taxeringen för det året på gmnd av att inte någon del av köpeskillingen blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, skall i självdeklarationen ändå lämnas uppgift om den avyttrade egendomen, avyttringspriset och tidpunkten då köpeskillingen till någon del blir till­gänglig fbr lyftning.

18      § Har en överenskommelse enligt 3 kap. 2§ andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring träffats om att en viss ersättning skall
anses som inkomst av anställning, skall den som uppbär ersättningen ange
detta i sin självdeklaration. Detsamma skall gälla om ersättning från
arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person
enligt överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a § nämnda lag skall hänföras
till inkomst av annat förvärvsarbete.

26


 


Särskilda bestämmelser för verksamhet som redovisas enligt   Prop. 1989/90:74

bokföringsmässiga grunder

19      § Om inkomst av jordbmksfastighei, annan fastighet för vilken intäk­
terna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller
rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med räkenskapsavslut­
ning med användande av vinst- och förlustkonto, skall självdeklarationen
utöver vad annars är föreskrivet innehålla uppgifter om

1.    storleken av omsättningen,

2.    hur värdesättningen på lager samt fordringar skett,

3.    hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att överens­stämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade gmn­derna,

4.    avdrag i räkenskaperna för värdeminskning,

5.    avdrag för avsättningar till pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,

6.    vad den skattskyldige tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter, som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra förmåner som den skattskyldige fått av fastigheten eller rörelsen,

7.    belopp, som vid inkomstberäkningen dragits av såsom resekostnader, i den mån sådant belopp inte betalts ut till anställda och tagits upp på kontrolluppgifter för dem, dock att, om lämnandet är förenat med synner­liga svårigheter, uppgiften efter medgivande av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt, får lämnas först efter föreläggande,

8.    kostnader för reklam, som riktar sig till bestämda personer och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,

9.    kontraktsnedskrivning och kontraktsavskrivning,

 

10.   avsättningar i räkenskaperna för framtida garantiutgifter, samt

11.   sådana avsättningar i räkenskaperna till internvinstkonto för vilka avdrag yrkats och den del av internvinsten enligt koncernredovisningen som belöper på avsättningarna i fråga.

Redovisas inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen eller rörelse enligt bokföringsmässiga gmnder men utan räkenskapsavslutning med an­vändande av vinst- och förlustkonto, skall beträffande innehållet i själv­deklaration i tillämpliga delar gälla även vad som sägs ovan.

Vid redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet skall en gift skattskyldig uppge arten och omfattningen av sitt och makens arbete i förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som behövs för tillämp­ningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.

Livförsäkringsföretag skall i fråga om försäkringsrörelsen iaktta bestäm­melserna i denna paragraf endast när det gäller uppgifter om hur värdesätt­ningen på lager och fordringar skett. Dämtöver skall iakttas vad som föreskrivs i 21 § om skyldighet att lämna vissa uppgifter.

20      § Om ett fåmansföretag eller en näringsidkare som är fysisk person
gjort avdrag vid inkomstbeskattningen för något av följande slag av ersätt­
ningar vilka har tillgodoförts mottagare i utlandet, skall i självdeklaration­
en lämnas uppgift om ersättningarnas sammanlagda belopp för varje land.
Skyldigheten gäller ersättningar som avser

1. ränta, utom sådan som utgår därför att betalning inte erlagts i rätt tid,

2. royalty eller annan ersättning för upphovsrätt eller någon annan         27


 


liknande rättighet såsom rätt till patent, vammärke, mönster samt litterärt     Prop. 1989/90:74 och konstnärligt verk.

21      § Inländskt försäkringsföretag, som är skatlskyldigt för inkomst av
försäkringsrörelse, skall i självdeklarationen också lämna uppgift i de
avseenden som anges i 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst­
skatt. Detsamma gäller beträffande utländskt livförsäkringsföretag som
drivit försäkringsrörelse i Sverige.

Understödsförening som enligt sina stadgar får meddela annan kapital­försäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst I 000 kronor för medlem, anses i denna lag som livförsäkringsföretag i fråga om verk­samhet som är hänföriig till livförsäkring.

Utländskt skadeförsäkringsföretag som drivit försäkringsrörelse i Sveri­ge, skall i självdeklarationen lämna uppgift om premieinkomsten i Sverige, fördelad på dels sjöförsäkring samt land- och lufttransportförsäkring, dels annan försäkring. Vidare skall uppgift lämnas om den eller de kommuner där sysslomannen (generalagenten) haft kontor samt, då flera kontor fun­nits, uppgift om de vid varje kontor influtna premiekostnadema, fördela­de på nämnda olika slag av försäkring.

22      § Har en deklarationsskyldig under beskattningsåret fört räkenskaper
i jordbmk eller skogsbruk som bedrivits av honom, annan fastighet för
vilken intäktema beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller rörelse, skall vid hans självdeklaration fogas en bestyrkt
kopia av balansräkningen för beskattningsåret och balansräkningen fördel
närmast föregående räkenskapsåret samt av resultaträkningen för beskatt­
ningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen tagits
in ett särskilt balanskonto eller vinst- och förlustkonto och avviker detta
konto från räkning som nyss sagts, skall vid deklarationen också fogas en
bestyrkt kopia av kontot. Om ett fåmansföretag i sin bokföring har använt
något annat samlingskonto för intäkter och kostnader, skall en bestyrkt
kopia av sådant konto bifogas. Om ett fåmansföretag redovisar likvida
medel i sammansatt post i balansräkningen, skall i självdeklarationen
belopp som visar kassabehållningen uppges särskilt.

Vid självdeklarationen skall vidare fogas uppställningar enligt fastställt formulär med de uppgifter som behövs för att tillämpa gällande bestäm­melser om avdrag för värdeminskning samt utdrag ur räkenskaperna för att styrka dessa uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag skall lämnas en bestyrkt kopia eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revi­sionsberättelser, som avgetts för beskattningsåret. För fåmansföretag skall också lämnas förteckning som avses i 12 kap. 9§ aktiebolagslagen (1975:1385) samt förteckning över utbetald rörlig ränta till personer som avses i 2 § 9 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

För inländskt skadeförsäkringsföretag skall lämnas en bestyrkt kopia av protokoll eller annan handling, som visar hur resultaträkningen och ba­lansräkningen för beskattningsåret slutligt fastställts samt hur vinsten för samma år disponerats.

23                                                                                                 § Deklarationsskyldig, som avses i 22 § och som för beskattningsåret
enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. i sin
balansräkning redovisar pensionsskuld under mbriken Avsatt till pen­
sioner, skall i självdeklarationen under den särskilda undermbriken Av­
dragsgilla pensionsåtaganden redovisa vad som avser sådana pensionsåta­
ganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 2 d jämfört
28


 


med   punkt   2   e   av   anvisningarna   till   29 §   kommunalskattelagen     Prop. 1989/90:74 (1928:370). Sådan redovisning skall avse förhållandena vid såväl beskatt­ningsårets ingång som dess utgång.

Särskilda bestämmelser JÖr företagsledare m:fl. i fåmansföretag

24 § Företagsledare i fåmansföretag och närstående till sådan person samt delägare i företaget skall vid självdeklaration foga uppställning enligt fastställt formulär med de uppgifter som behövs för tillämpningen av gällande bestämmelser rörande beräkningen av hans inkomst från företa­get. Därvid skall uppgifter lämnas bland annat om hans arbetsuppgifter i företaget, om vad han tillskjutit till eller uppburit från företaget i form av pengar, varor eller annat, om utgifter för hans privata kostnader som företaget betalat samt om avtal eller andra liknande förhållanden mellan honom och företaget.

Särskild uppgiftsskyldighet för handelsbolag m.fl.

25 § Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registrerings-pliktigt fartyg skall vaije år till ledning för delägares taxering lämna sär­skild uppgift för varje delägare om hans andel av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet.

Särskild uppgift skall avfattas enligt bestämmelsema för allmän självde­klaration. Till uppgiften skall fogas de i 22 § första och andra styckena nämnda handlingama.

Uppgiften skall lämnas på det sätt som anges i 28 och 29 § § i fråga om självdeklaration.

Bestämmelsema i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även sådant dödsbo som vid inkomst- och förmögenhetstaxering skall anses som handelsbolag.

Särskild uppgiftsskyldighet för vissa stiftelser och föreningar

26 §     Stiftelser eller föreningar, som är helt eller delvis frikallade från skattskyldighet, skall i fall som anges nedan lämna särskild uppgift om inkomst och förmögenhet, som inte uppgetts till beskattning i självdeklara­tion. Uppgiftsskyldighet har

1.    pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.,

2.    personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästel­se m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,

3.    stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,

4.    stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till en viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av bam eller lämna understöd till undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning,

5.    föreningar som avses i 7§ 5 mom. lagen (1947:576) om statlig in­komstskatt, samt    29


 


6. föreningar och stiftelser som avses i 7 § 5 mom. nionde stycket och     Prop. 1989/90:74 6 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

Särskild uppgift lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Blanketten eller bilaga till denna skall ta upp inkomster och utgifter under räkenskaps­år som gått till ända närmast före taxeringsåret, samt tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut. Vidare skall upplysning lämnas om de omständigheter som anses motivera frikallelse från skattskyldighet.

Särskild uppgift lämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som anges i 29 § i fråga om självdeklaration, om inte skattemyndigheten efter framställning medgett befrielse för viss tid från nämnda skyldighet. Sådant medgivande får återkallas.

Stiftelsen eller föreningen skall efter föreläggande av skattemyndigheten meddela de ytteriigare upplysningar som kan behövas för att bedöma stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

Anmälningsskyldighet om nedsättning av utländsk skatt

27 § Har den skattskyldige fått avräkning av utländsk skatt från sin inkomstskatt eller förmögenhetsskatt enligt bestämmelser i dubbelbeskatt­ningsavtal eller enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt och nedsätts härefter den utländska skatten, är han skyldig att anmäla delta till skattemyndigheten. Anmälan skall göras inom tre månader från det att den skattskyldige fick del av det beslut genom vilket den utländska skatten nedsatts och skall avfattas på fastställt formulär. Till anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av detta.

Tidpunkt och sätt för att lämna självdeklaration m. m.

28      § Självdeklaration, som skall lämnas utan föreläggande, skall, om inte
annat följer av andra stycket, lämnas senast den 15 febmari under tax­
eringsåret.

Följande deklarationsskyldiga får lämna självdeklaration senast den 31 mars under taxeringsåret, nämligen

1. staten, landstingskommun, kommun och annan dylik menighet,

2.    den som året före taxeringsåret varit bokföringsskyldig enligt bokfö­ringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbmks­bokföringslagen (1979:141), om räkenskapsåret slutat senare än den 31 au­gusti året före taxeringsåret,

3.    delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi om vid 2 angivna fömtsättningar föreligger beträffande bolaget eller rederiet,

4.    person, som skall beskattas tillsammans med person som avses vid 2 eller 3 enligt bestämmelser som gäller för gift skaltskyldig,

5.    hemmavarande barn under 18 år till deklarationsskyldig som avses vid 2, 3 eller 4.

 

29  § Självdeklaration som skall lämnas utan föreläggande och de hand­lingar som hör till den skall lämnas till skattemyndigheten eller till ett mottagningsställe som godkänts av skattemyndigheten.

30  § De handlingar som anges i 22 § tredje och Qärde styckena skall lämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer som den skattskyldige lämnar. Om detta möter något hinder skall handlingarna

lämnas inom två veckor efter det de upprättats.                                    30


 


31 §   Självdeklaration och andra uppgifter eller upplysningar till ledning    Prop. 1989/90:74

för egen taxering som skall lämnas först efter föreläggande, skall lämnas på

det sätt och inom den tid som anges i föreläggandet, dock inte tidigare än

vad som gäller för självdeklaration eller uppgift som skall lämnas utan

föreläggande.

Anstånd med atl lämna självdeklaration

32      § Om någon visar att han är förhindrad på gmnd av särskilda omstän­
digheter att lämna självdeklaration inom föreskriven tid, får han efter
ansökan beviljas anstånd med att lämna självdeklarationen. Anstånd får
inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till utgången av maj
månad under taxeringsåret.

En sådan ansökan görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län där sökandens hemortskommun för beskattningsåret är belägen eller, om sökanden saknar hemortskommun i Sverige, skattemyndigheten i Stock­holms län. Har ansökan gjorts hos en annan skattemyndighet, skall denna pröva ansökan om tiden inte medger att ansökan överlämnas till rätt myndighet.

33      § Den som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga
med att upprätta självdeklaration, kan för sådana deklarationsskyldiga
som avses i 28 § andra stycket efter ansökan få tillstånd att enligt tidsplan
lämna deklarationer under tiden den 1 april — den 31 maj under taxerings­
året. Vid ansökningshandlingen skall fogas förteckning över de deklara­
tionsskyldiga. Om tillståndet medges, skall den som är upptagen i förteck­
ningen anses ha fått anstånd med att lämna deklarationen till den dag då
deklaration senast får lämnas enligt tidsplanen.

Ansökan enligt första stycket görs hos och prövas av skattemyndigheten i det län inom vilket sökanden utövar sin rörelse.

Föreläggande att fullgöra deklarationsskyldighet

34 § Den som inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet i rätt tid får föreläggas av skattemyndigheten att lämna självdeklaration.

Om självdeklaration inte är upprättad så som föreskrivs i detta kapitel, får skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att komma in med de uppgifter som saknas eller, om deklarationen är bristfällig i väsent­liga avseenden, med ny deklaration som är upprättad på riktigt sätt.

Ett sådant föreläggande får också avse de övriga uppgifter som anges i detta kapitel och lämnas till ledning för taxering.

3 kap. Kontrolluppgifter m. m.

Allmänna bestämm.dser

1 § Uppgifter till ledning för taxering av andra än uppgiftslämnaren själv och för registrering av preliminär skatt som har innehållits genom skatte­avdrag, lämnas i form av kontrolluppgift.

2§ Den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i detta kapitel
skall, om inte annat föreskrivs, varje år lämna kontrolluppgift för det
föregående kalenderåret.
                                                                  31


 


1 55-62 §§ finns gemensamma bestämmelser om hur kontrolluppgifter     Prop. 1989/90:74 skall utformas och hur de skall lämnas.

3 § Länsrätten får, om det finns synnerliga skäl, på framställning av en
uppgiftsskyldig som förelagts att lämna kontrolluppgift som enligt bestäm­
melsema i detta kapitel skall lämnas först efter föreläggande, befria honom
från denna skyldighet, när uppgiften omfattas av den uppgiftsskyldiges tyst­
nadsplikt eller särskilda omständigheter i annat fall gör att uppgiften inte bör
komma till någon annans kännedom.

Kontrolluppgifter om lön m. m.

4 § Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner
skall lämnas av

1.    myndighet,

2.    aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

3.    fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbmk eller som innehaft annan fastighet, i fråga om förmåner som utgått från sådan förvärvskälla.

Kontrolluppgifter skall lämnas för

a)    den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete,

b)   den som av den uppgiftsskyldige har fått pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning eller annan förmån.

Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i tillämpliga delar för följande personer:

1.   Fysisk person som varit skyldig att göra skatteavdrag enligt uppbörds­
lagen (1953:272). Uppgifterna skall avse den på vilkens inkomst skatte­
avdrag skall ha gjorts.

2.   Den som har gjort avdrag för preliminär A-skatt eller avdrag enligt
lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa
uppdragsersättningar. Uppgifterna skall avse den för vilken avdrag har
gjorts.

Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt av­dragen preliminär skatt. 1 6—12§§ lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas.

5 § Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av
skattemyndigheten beträffande

1.   ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete, om det som
mottagaren sammanlagt fått, haft ett lägre värde än 100 kronor för hela
året,

2.    ersättning och förmån till någon med anledning av tillfälligt arbete på annan fastighet än jordbmksfastighei, om vad som sammanlagt getts ut har lägre värde än 300 kronor för hela året och det inte utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,

3.    utbetalning till rörelseidkare av ersättning för tillfälligt arbete, om ersättningen utgör intäkt av rörelse för mottagaren och arbetsgivaravgifter inte skall beräknas på gmndval av ersättningen,

4.    förmån som inte utgör skattepliktig intäkt för mottagaren och som är utgiven i tjänst som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370),

5.    förmåner i annat än pengar som enligt 32 § 3f mom. första stycket kommunalskattelagen inte skall tas upp som intäkt,                                                                                     32


 


2.  förmån från stiftelse, om vad som utgetts uppenbariigen inte utgör     Prop. 1989/90:74 skattepliktig intäkt för mottagaren,

3.  ersättning eller förmån, för vilken mottagaren betalat sjömansskatt,

4.  ersättning för uppdrag enligt 4 § 1 -3 lagen (1982:1006) om avdrags-och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar i fråga om fastighet eller bostadslägenhet som avses i 8 § första stycket nämnda lag, om avdrag för skatt inte har gjorts,

5.  följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften att sådan ersättning har lämnats

 

a)  kostnadsersättning för resa i tjänsten inom Sverige med allmänt kommunikationsmedel eller taxi, motsvarande gjorda utlägg,

b)  annan kostnadsersättning för resa i tjänsten som inte överstiger sammanlagt 1 000 kronor,

c)  representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt inte överstigande 500 kronor, samt

d)   traktamentsersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten,
som varit förenad med övernattning och som sammanlagt inte överstiger
500 kronor eller inte avser mer än 24 dagar för år räknat.

Är den uppgiftsskyldige ett fåmansföretag, eller en personalstiftelse som hör till ett sådant företag, skall dock uppgifter avseende företagsledaren eller honom närstående person eller delägare i företaget lämnas utan föreläggande av skattemyndigheten.

6§ 1 kontrolluppgiften skall utgiven förmån tas upp oavsett om den utgått kontant eller som naturaförmån eller utgjort ersättning för kostna­der som mottagaren betalat.

Om mottagaren har betalat ersättning fören naturaförmån, skall uppgift om förmånen och ersättningen lämnas.

Om någon förmån endast avser en del av året, skall uppgift lämnas om den tid för vilken förmånen utgått.

7  § Värdet av naturaförmåner skall anges och beräknas i enlighet med bestämmelserna i 42 § kommunalskattelagen (1928:370) samt anvisning­arna utom punkt 2 tredje stycket andra meningen och punkt 4 andra stycket av anvisningarna. I fråga om annan bostadsförmån än förmån av semesterbostad skall värdet av förmånen anges och beräknas i enlighet med bestämmelserna i 8 § tredje stycket uppbördslagen (1953:272).

8  § Om det när lön betalats ut gjorts avdrag för löntagares eller hans efterievandes pensionering, skall i kontrolluppgiften anges bruttolönen och vad som dragits av.

Avser livränta skadestånd till följd av personskada, skall anges om livräntan utgör skattepliktig intäkt.

9 § 1 kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren
skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

1 kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp representationsersätt­ning och särskilt för sig andra kostnadsersättningar än resekostnads- och traktamentsersättningar.

I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdrags-och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

10      §   I kontrolluppgiften skall lämnas uppgift om lån som har lämnats till

arbets- eller uppdragstagare räntefritt eller mot ränta som understiger      33

3   Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74


sedvanlig ränta, om det sammanlagda värdet av förmåner av detta slag     Prop. 1989/90:74 uppgår till mer än 2000 kronor. Uppgiften skall avse förmånens värde.

11      § 1 en kontrolluppgift som tar upp särskild resekostnads- och trakta­
mentsersättning, skall anges beloppet av dels resekostnadsersättning, dels
traktamentsersättning vid resa i tjänsten som varit förenad med övernatt­
ning samt den tid för vilken sådan traktamentsersättning utgått. Därvid
skall uppgifter lämnas om sådan traktamentsersättning dels för förrätt­
ningar i Sverige i enlighet med vad nedan sägs, dels för förrättningar
utomlands.

1 fråga om förrättningar i Sverige skall uppgifter lämnas särskilt för för­rättningar som varit förenade med övernattning men inte medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar), samt övriga resor som varit förenade med övernattning (långtidsförrätt­ningar).

För korttids- och långtidsförrättningar uppges utgiven traktamentser­sättning och antal nätter övemattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppges såsom korttidsförrättning.

I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas att arbets­givaren haft utgifter utöver traktamentsersättningen för den anställdes bo­stad eller uppehälle under förrättningen. Traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övemattning skall i kontrolluppgift anges som lön, arvode eller motsvarande.

12      § Om skattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskom­
mun är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna
uppgift enligt 11 § om traktamentsersättning vid förrättning i Sverige,
endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Fömtsätt­
ning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana gmnder att den
kan antas inte komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnader­
na.

Medgivande enligt första stycket lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda som mera regelbundet företar tjänsteresor, och med­givandet bedöms vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får inte lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgi­vande gäller tills vidare. Det kan begränsas till en viss gmpp av anställda.

Ansökan om medgivande enligt första stycket görs hos skattemyndighe­ten senast den 31 oktober året före taxeringsåret.

Kontrolluppgifter om sjukpenning m. m. samt vissa bidrag, stöd och ersättningar

13 § Kontrolluppgifter om sjukpenning, föräldrapenning, vårdbidrag, kontant arbetsmarknadsstöd samt andra förmåner i form av bidrag, stöd eller ersättning som är skattepliktiga intäkter för mottagaren skall lämnas av

1.     riksförsäkringsverket,

2.  allmän försäkringskassa,

3.  arbetslöshetskassa,

4.  universitet och högskola,

5.  vuxenutbildningsnämnd,

6.  länsarbetsnämnd,                                                                        34


 


7. den som utgett ersättning enligt 16 § lagen (1989:425) om särskilda     Prop. 1989/90:74 inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått förmånen om det utbetal­da beloppet uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året. Kon­trolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

Riksförsäkringsverket skall, i fråga om sjukpenning, i kontrolluppgiften ange om utbetalt belopp avser anställning eller annat förvärvsarbete.

Kontrolluppgifterom viss pension och livränta samt vissa försäkringar

14      § Kontrolluppgifter om pension och livränta skall lämnas av försäk­
ringsföretag och understödsförening avseende

a)  belopp som betalats ut på gmnd av försäkring av den art att skatte­plikt för beloppet föreligger och

b) livränta som getts ut till följd av personskada eller ersättning på gmnd av sådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3amom., punkt 16 av anvisningama till 21 § eller punkt 11 av anvisningama till 28 § kommunal­skattelagen (1928:370) även om utgett belopp inte är av skattepliktig natur.

Kontrolluppgift skall lämnas för den till vilken beloppet har betalts ut om det utbetalade beloppet uppgår till sammanlagt minst 200 kronor för hela året. Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

Har skattepliktigt engångsbelopp getts ut till följd av personskada skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp getts ut tidigare på gmnd av samma skada. Om så är fallet skall beloppets storlek och utbetal­ningsåret anges.

15      § Kontrolluppgift om försäkrings värde skall lämnas av försäkringsfö­
retag och understödsförening avseende sådan livförsäkring som avses i
punkt 6 av anvisningama till 3 och 4§§ lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som är ägare till försäkringen eller är förmånstagare med förfoganderätt till sådan försäkring, om värdet av en eller flera försäkringar uppgår till minst 1 000 kronor. Kontrolluppgiften skall uppta försäkringarnas värde vid årets utgång.

16      § Kontrolluppgift enligt 14 eller 15 §, som avser pensionsförsäkring
tagen på annat sätt än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om
tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt, på vilket
sätt äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som fått förfo­
ganderätten till försäkringen.

Kontrolluppgift enligt 14 eller 15 § , som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den som enligt tjänsteav­talet skall åtnjuta pensionsförmånen.

17      § Kontrolluppgift om ändring av pensionsförsäkring skall lämnas av
försäkringsföretag om en försäkring som meddelats med tillämpning av
äldre bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskatte­
lagen (1928:370), har ändrats eller om en förmånstagare under beskatt­
ningsåret satts in till försäkringen, i strid mot de nya bestämmelserna i
nämnda punkt.

Kontrolluppgift skall lämnas för försäkringstagaren. Kontrolluppgiften       35


 


skall ta upp vidtagen ändring samt den mot försäkringen svarande premie-     Prop. 1989/90:74 reserven och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen.

18 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall ett försäkringsföretag eller en understödsförening lämna kontrolluppgift beträffande en namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse arten av uppgiven försäk­ring, beloppet av premie eller någon annan avgift, tid då sådan mottagits, utbetalt försäkringsbelopp samt värdet och arten av andra förmåner som inte uppgetts enligt annan föreskrift.

Kontrolluppgifter om royalty, näringsbidrag och räntebidrag

19      § Kontrolluppgift om royalty eller liknande avgift skall lämnas av den
som betalt ut royalty eller periodiskt utgående avgift för rättighet av
goodwillnatur, exempelvis varumärke, firmanamn och dylikt, eller för att
utnyttja patent, mönster och dylikt.

Kontrolluppgift skall lämnas för den till vilken royaltyn eller avgiften betalats ut. Kontrolluppgiften skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.

20      § Kontrolluppgift om näringsbidrag skall lämnas av den som lämnat
stöd som avses i punkt 2 av anvisningama till 19 § kommunalskattelagen
(1928:370).

Kontrolluppgift skall lämnas för den som enligt beslut skall få stödet. Kontrolluppgiften skall ta upp näringsbidraget eller det belopp som efter-getts samt datum för utbetalningen av bidraget eller beslutet om eftergift och stödets ändamål.

21      § Kontrolluppgift om räntebidrag eller eftergift på räntelånefordran
skall lämnas av plan- och bostadsverket.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person som fått bidrag eller eftergift. Kontrolluppgiften skall ta upp debiterad ränta, räntebidrag, eftergiven ränta eller amortering samt lånenummer.

Kontrolluppgifter om räntor m. m.

22 §   Kontrolluppgift om ränta och fordran skal! lämnas av

1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

2.    den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs­sigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,

3.    den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,

4.    förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,

5.    riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,

6.    valutabank och fondkommissionär hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskil­da bestämmelser.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär) och den som har varit antecknad som
innehavareav utländskt räntebärande värdepapper oavsett om ränta utgått.
Kontrolluppgiften skall ta upp den ränta som den uppgiftsskyldige samman­
lagt gottskrivit eller betalat ut till borgenären samt dennes sammanlagda
fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om ränta som utbetalats eller gottskrivits
     36


 


under året samt om innehavet i depån eller den kontoförda fordringen vid     Prop. 1989/90:74 årets utgång.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp­giftsskyldige. 1 fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovi­sas enligt bestämmelsema i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

23      §   Uppgiftsskyldighet enligt 22 § föreligger inte

1.   då borgenären är bank, hypoteksinstitut, försäkringsanstalt, aktiebo­
lag eller förening eller stiftelse som tilldelats organisationsnummer,

2.   för ränta som i fråga om Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag inte
avser bolagets verksamhet beträffande skuldförbindelser för den allmänna
marknaden och som i fråga om övriga uppgiftsskyldiga inte hänför sig till
sådan verksamhet som avses i 22 § första stycket,

3.  för ränta som inte utgör skattepliktig inkomst enligt 3 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomssparande,

4.  för ränta och fordran på konto, för vilket inte finns person- eller organisationsnummer och som öppnats före den 1 januari 1985, om räntan för kontohavaren uppgår till mindre än 100 kronor eller - om kontot innehas av mer än en person — ränta för var och en av kontohavama understiger 100 kronor,

5.  för ränta och fordran på konto om borgenärens sammanlagda ränta på ett eller flera konton uppgår till mindre än 100 kronor varvid ränta som enligt andra bestämmelser i detta stycke är undantagen från uppgiftsskyl­dighet inte skall medräknas,

6.  för ränta och fordran på särskilt konto i bank enligt skogskontolagen (1954:142), lagen (1979:611) om upphovsmannakonto eller lagen (1982:2) om uppfinnarkonto.

 

24  § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall bankaktiebolag, spar­bank eller någon annan penninginrättning lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse gottgjord ränta för föregå­ende år, beloppet av innestående medel vid en viss angiven tidpunkt samt insättningar och uttag under viss tid.

25  § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall även andra än de penninginrättningar som avses i 24 § lämna kontrolluppgift för varje bor­genär om de betalt ut ränta eller haft skuld som inte gäUt lån mot obligatio­ner, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskriv­ningar. Kontrolluppgiften skall avse namn, hemvist, räntans belopp under föregående år och skulden vid en viss angiven tidpunkt.

26  § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall fysisk eller juridisk person som haft fordran lämna kontrolluppgift för namngiven person (gäldenär). Kontrolluppgiften skall avse ränteinkomst från gäldenären och beloppet av hans skuld vid en viss angiven tidpunkt.

37


 


Kontrolluppgifter m. m. om aktier och andra värdepapper       Prop. 1989/90: 74

27      §   Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av

1.   den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8§ aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8§ försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8§ bankaktiebolags­lagen (1987:618),

2.   bank som avses i 1 § aktiefondslagen (1974:931) och som utbetalt utdelning på andel i svensk aktiefond för vilken register förs enligt 31 § sistnämnda lag,

3.   fondbolag som avses i 1 § aktiefondslagen och som förvaltar svensk aktiefond för vilken register förs enligt 31 § sistnämnda lag,

4.   den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om utdel­ningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg,

5.   valutabank och fondkommissionär hos vilka utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskil­da bestämmelser.

Kontrolluppgift skall lämnas för

a)   fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället och

b)  fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som innehavare av aktie eller andel i aktiefond eller utländsk juridisk person eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.

Kontrolluppgift enligt andra stycket a skall ta upp utbetald utdelning och kontrolluppgift enligt andra stycket b skall ta upp innehavet vid årets utgång.

28      §   Särskild uppgift om utdelning eller ränta skall lämnas av

1.  den som har fått utdelning på aktier i svenskt aktiebolag, som inte är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3kap. 8§ bankaktiebolagslagen (1987:618), samt

2.  den som i Sverige har fått

 

a)  utdelning på andelar i svensk ekonomisk förening, svensk aktiefond, för vilken register inte förs enligt 31 § aktiefondslagen (1974:931), eller, om utdelningen inte har betalts ut genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 27 § första stycket 5, från utländsk juridisk person, eller

b)  ränta som har erlagts mot att kupong eller kvitto lämnats och inte har betalts ut genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag eller gäller fall som avses i 22 § första stycket 6, på obligation, förlagsbevis eller någon annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning.

Särskild uppgift skall lämnas när utdelningen eller räntan tas emot. Lyfts beloppet för någon annans räkning, och överlämnas inte därvid en av denne avgiven särskild uppgift, skall en sådan i stället lämnas av den som lyfter beloppet. Därvid skall uppges namn och hemvist på den för vars räkning beloppet lyfts. Om någon får utdelning eller ränta mot kupong, som han har förvärvat utan det värdepapper kupongen tillhör, skall också namn och hemvist uppges på den från vilken kupongen har förvärvats.

Särskild uppgift avfattas på blankett enligt fastställt formulär och läm­nas till den som betalar ut utdelningen eller räntan. Denne skall se till att uppgift lämnas innan betalning sker.

29      §   Den som begär registrering hos Värdepapperscentralen VPC Aktie­
bolag av värdepapper som avses berättiga till utdelning från utländsk

juridisk person eller som åsyftas i 28 § första stycket b, skall samtidigt      3g


 


lämna uppgift om namn och hemvist på den för vilkens räkning utdelning- Prop. 1989/90:74 en eller räntan skall lyftas. Om namn eller hemvist ändras, skall den som har lämnat uppgiften utan dröjsmål anmäla detta skriftligt till Värdepap­perscentralen VPC Aktiebolag. Bank eller fondkommissionär som är auk­toriserad som förvaltare av aktier enligt lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering, är skyldig att lämna sådan uppgift som rör ränta efter anmodan från Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag. Sådan anmodan får inte göras senare än fem år efter det att räntan betalts ut.

30      § Bestämmelser om hanteringen av uppgifter som har lämnats enligt
28 § och rör utdelning på svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond finns
i kupongskattelagen (1970:624).

Övriga enligt 28 § avgivna uppgifter som avser utdelning, skall av den som har tagit emot uppgifterna lämnas på det sätt som gäller för kontrolluppgif­ter. Om utdelning i något fall har betahs ut utan att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts, skall en upplysning lämnas om detta samtidigt som uppgifterna lämnas.

31  § I den omfattning och på det sätt riksskatteverket bestämmer skall, utöver vad som framgår av 28 och 29 §§, svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening lämna kontrolluppgift rörande utbetald utdelning. Detsamma gäller utgivare av obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar i fråga om utbetald ränta.

32  § Om det finns särskilda skäl, kan riksskatteverket jämka uppgifts­skyldighet enligt 28 och 29 § § .

33  § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748) lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgif­ten skall avse sådana uppgifter som enligt 19 § lagen (1985:57) om värde­pappersmarknaden skall tas in i avräkningsnota och som avser avyttring av fondpapper enligt 4 § samma lag eller av optioner som, utan att vara fondpapper, är föremål för marknadsmässig omsättning.

Efter föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggan­de får efter riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

34      § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall valutabank eller
fondkommissionär hos vilken utländsk aktie eller annat utländskt värde­
papper förvaras i depå eller kontoförs enligt särskilda bestämmelser lämna
kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse det
antal och de slag av värdepapper som avyttrats samt det erhållna beloppet.

Efter föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggan­de får efter riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

Kontrolluppgifter om ackordsöverskott och viss sjöinkomst

35 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den som uppburit
visst avlöningsbelopp som ackordsöverskott eller dylikt för att fördelas
inom ett arbetslag eller liknande gmpp av personer lämna kontrolluppgift
    39


 


för medlem av gruppen. Kontrolluppgiften skall avse det belopp som     Prop. 1989/90:74 betalats ut till medlemmen med upplysning humvida arbetsgivaren för beloppet skall betala avgift enligt 19 kap. I § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

36 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall redare lämna kon­trolluppgift för den som uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Kon­trolluppgiften skall avse åtnjutna förmåner.

Kontrolluppgifter om betalningar tid näringsidkare m. m.

yi § Kontrolluppgift om försäkringsersättning för skada skall lämnas av försäkringsföretag om

1.  ersättning på minst 1 000 kronor för varje skadefall utgetts på gmnd av skada på byggnad, inventarier och maskiner, produkter från jordbmket eller skogsbmket, växande gröda, skog, vamlager, varor under tillverk­ning, förbmkningsartiklar eller andra förnödenheter för produktionen, eller

2.  ersättning på minst 500 kronor för varje skadefall utgetts på gmnd av skada på levande djur.

Kontrolluppgift skall lämnas för

a)  den som bedrivit jordbmk, skogsbmk eller rörelse,

b) den som innehaft jordbmksfastighei eller annan fastighet. Kontrolluppgift skall ta upp utbetalt belopp.

Har delutbetalning av ersättning förekommit, behöver kontrolluppgift inte lämnas förrän året efter det år då skadan slutreglerats.

Kontrolluppgift behöver inte lämnas beträffande ersättning för person­ligt lösöre eller annan ersättning på gmnd av motorfordonsförsäkring än stilleståndsersättning.

38      § Kontrolluppgift om pristillägg skall lämnas av köttbesiktningsbyrå,
offentligt slakthus, kontrollslakteri och fristående sanitetsslakteriavdel-
ning.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått pristillägg enligt lagen (1974:1021) om utbetalning av pristillägg på kött. Kontrolluppgiften skall ta upp utgett belopp.

39      § Kontrolluppgift om vederlag för inköp skall lämnas av den som
bedrivit verksamhet, vari ingått inköp av jordbmks- eller trädgårdspro­
dukter eller husdjur eller produkter från husdjur.

Kontrolluppgift skall lämnas för den från vilken inköp skett. Kontroll­uppgiften skall uppta utgett vederlag i pengar, naturaprodukter eller annat. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas om vederlag som gottgjorts bokföringsskyldig rörelseidkare för annat än slakt- eller livdjur.

40      § Kontrolluppgift om ersättning för avverkningsrätt eller försäljning
av skogseffekter skall lämnas av den som bedrivit verksamhet, vari ingått
förvärv av avverkningsrätt eller inköp av virke eller andra skogseffekter.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som ägt eller bmkat en fastighet,
från vilken upplåtelse av avverkningsrätt eller försäljning av skogseffekter
ägt mm. Kontrolluppgiften skall ta upp ersättning som utgetts eller
gottgjorts samt uppgift om ersättning som enligt avtal skall utges under
senare år.
                                                                                      40


 


41      §   Kontrolluppgift om ersättning som förmedlats i förmedlingsverk-     Prop. 1989/90:74
samhet eller annan liknande verksamhet skall lämnas av den som bedrivit

verksamheten.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som genom verksamheten har fått anställning, uppdrag eller tillfälligt arbete eller har försålt egendom. Kon­trolluppgiften skall ta upp ersättning som förmedlats eller varom uppgift annars finns tillgänglig.

42  § Uppgiftsskyldighet enligt 39 — 41 §§ behöver fullgöras endast om och i den omfattning regeringen bestämmer. Efter föreläggande av skatte­myndigheten skall dock kontrolluppgift enligt 41 § lämnas för namngiven person.

43  § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall kontrolluppgift för namngiven näringsidkare lämnas av

 

1.  den som bedrivit jordbmk, skogsbmk eller rörelse,

2.  den som innehaft annan fastighet än jordbmksfastighei samt

3.  den som varit innehavare av lägenhet med bostadsrätt.

Kontrolluppgiften skall lämnas under fömtsättning att beloppet i motta­garens eller utgivarens hand är skattepliktig intäkt eller avdragsgill utgift och avse

a)  belopp för vilket den uppgiftsskyldige i förvärvskällan under viss angiven tid köpt eller sålt varor, eller

b)  belopp som den uppgiftsskyldige under viss angiven tid utbetalt eller fått såsom ersättning för utförda tjänster.

Om det begärs i föreläggande enligt första stycket, skall i kontrolluppgif­ten även anges vamslag och mängd, verkställda likvider med uppgift om tidpunkt och sätt för betalning samt arten och omfattningen av utförda arbeten.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall uppgiftsskyldig enligt första stycket lämna kontrolluppgift också i fråga om ej namngivna nä­ringsidkare.

Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte beträffande köp inom detaljhandeln eller försäljningar av varor över disk och liknande fall inom detaljhandeln, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen inte kan full­göras.

Kontrolluppgifter om bostadsrätter m. m.

44 § Kontrolluppgift om upplåten lägenhet skall lämnas av bostadsföre­ning, bostadsaktiebolag och av ekonomisk förening eller aktiebolag som enligt punkt 2 femte stycket av anvisningama till 38 § kommunalskatte­lagen (1928:370) likställs med bostadsförening eller bostadsaktiebolag vid inkomstbeskattningen beträffande sådan lägenhet som helt eller till över­vägande del upplåtits till annan än medlem eller delägare under hela eller större delen av beskattningsåret.

Kontrolluppgift skall lämnas för den som upplåtit en lägenhet som han har i egenskap av medlem i föreningen eller delägare i bolaget. Kontroll­uppgiften skall ta upp belopp som medlemmen eller delägaren betalt in till föreningen eller bolaget och hur mycket därav som utgör kapitaltillskott.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall den uppgiftsskyldige, i
den omfattning som anges i föreläggandet, lämna kontrolluppgift om
värdet av en medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets
behållna förmögenhet.
                                                                      41


 


45      §   Kontrolluppgift om överlåten bostadsrätt skall lämnas av en bo-     Prop. 1989/90:74
stadsrättsförening som vid ingången av det aktuella beskattningsåret var

av det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen (1928:370). Kontrolluppgiften skall avse sådan överlåtelse som har anmälts till föreningen och innehålla uppgift om

a) lägenhetens beteckning,

b)överlåtarens och förvärvarens namn samt personnummer, organisa­tionsnummer eller adress,

c) tidpunkten för överlåtelsen och köpeskillingens storlek samt tidpunk­ten för överlåtarens förvärv och köpeskillingen vid det förvärvet,

d)  storleken av sådana kapitaltillskott som överlåtaren enligt punkt 2 c av
anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) får räkna in i om­
kostnadsbeloppet,

e)  bostadsrättens andel av innestående medel på inre reparationsfond
eller liknande fond vid förvärvs- respektive avyttringstidpunkten samt

f)  bostadsrättens andel av föreningens behållna förmögenhet den 1 janu­
ari 1974 beräknad enligt punkt 2 c av anvisningama till 36 § kommunal­
skattelagen, om överlåtarens förvärv skett före år 1974.

Om överlåtelsen avser en bostadsrätt som har förvärvats före år 1974 behöver någon uppgift om innestående medel på inre reparationsfond eller liknande fond vid förvärvstidpunkten inte lämnas. Har förvärvet skett före den 1 juli 1982, behöver någon uppgift om köpeskillingen vid förvär­vet inte lämnas.

Efter föreläggande av skattemyndigheten skall föreningen lämna ytterli­gare upplysningar som är av betydelse för beräkning av realisationsvinsten vid en medlems avyttring av sin bostadsrätt.

Föreningen skall, utöver vad som följer av 4 kap. 1 §, bevara det underlag som behövs för uppgiftslämnande enligt denna paragraf

46      § Uppgiftsskyldighet enligt 45 § och skyldighet att bevara underlaget
för uppgiftslämnandet gäller även för annan ekonomisk förening än bo­
stadsrättsförening och för aktiebolag om föreningen eller aktiebolaget är av
det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 §
kommunalskattelagen (1928:370).

Avser överlåtelsen en andel eller en aktie som förvärvats före den 1 januari 1984, behöver någon uppgift om köpeskillingen vid förvärvet inte lämnas. Har förvärvet skett före år 1974, behöver någon uppgift om innestående medel på inre reparationsfond eller liknande fond vid för­värvstidpunkten inte lämnas.

47      § Kontrolluppgift som enligt 44 — 46 §§ skall lämnas utan föreläggan­
de, skall lämnas senast den 15 febmari under taxeringsåret. Uppgiften skall
lämnas till skattemyndigheten i det län där föreningens eller bolagets
fastighet är belägen och avfattas på blankett enligt fastställt formulär eller
på det sätt som skattemyndigheten bestämmer.

Riksskatteverket får på ansökan av den uppgiftsskyldige medge undan­tag från bestämmelsema i första stycket andra meningen.

Den som skall lämna uppgift utan föreläggande av skattemyndigheten skall senast den 8 febmari under taxeringsåret sända meddelande till varje medlem eller delägare med de upplysningar i kontrolluppgiften som avser medlemmen eller delägaren.

42


 


Kontrolluppgifter om utdelning m. m. tid delägare i samfällighet    Prop. 1989/90:74

48      § Kontrolluppgift för en delägare i en samfällighet skall lämnas av
juridisk person som förvaltar samfalligheten. Kontrolluppgift behöver
dock inte lämnas, om den del av samfallighetens behållna förmögenhet
som belöper på fastighet understiger 5 000 kronor. Kontrolluppgift skall ta
upp det som anges för varje uppgiftsskyldig under 1-3.

1.  Sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. första stycket b lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt: Utdelning till delägare samt upplys­
ning i det avseende som behövs för tillämpning av 2 § sista stycket skogs­
kontolagen (1954:142).

2.  Annan juridisk person än vid 1: Delägares andel av intäkter och kostnader i samfalligheten. Kontrolluppgift behöver dock inte lämnas, om delägares andel av ränteintäkt understiger 300 kronor, och inte heller om andelen av intäkt av annat slag understiger 300 kronor sedan därifrån andelen av sådana kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid taxering­en dragits av.

3.  Annan juridisk person än sådan som avses i 6 § I mom. första stycket b lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt: Delägares andel i samfal­lighetens behållna förmögenhet. Utgör samfalligheten inte särskild taxe­ringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheten värde av sådan samfälld egendom som ingår i de delägande fastighetemas taxerings­värde inte inräknas.

49      § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall juridisk person som
förvaltar samfällighet och som inte är skattskyldig för förmögenhet, lämna
kontrolluppgift till ledning för värdesättningen av delama i samfallighe­
ten. Kontrolluppgift skall avse samfallighetens tillgångar och skulder samt
andra omständigheter av betydelse för värdesättningen.

Kontrolluppgifter om betalning tid eller från utlandet

50      § Valutabank skall lämna kontrolluppgift för fysisk person för vilken
banken förmedlat betalning till eller från utlandet. Kontrolluppgiften skall
avse varje betalning som överstiger 25 000 kronor med upplysning om det
sammanlagda beloppet av dels sådana betalningar till utlandet, dels såda­
na betalningar från utlandet.

Särskild uppgiftsskyldighet för värdesättning av aktier och andelar

51      § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall aktiebolag till led­
ning vid värdesättning av aktier i bolaget lämna särskild uppgift enligt
fastställt formulär om bolagets tillgångar och skulder samt andra omstän­
digheter av betydelse för värdesättningen. En ekonomisk förening har
motsvarande skyldighet i fråga om andelar i föreningen.

Särskild upplysningsskyldighet m. m.

52  § En skattskyldig, vars make skall taxeras för inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370), skall lämna maken de uppgifter om verksamheten som behövs för beräkning av inkomsten.

53  §   Fåmansföretag skall lämna företagsledaren och delägare i företaget  43


 


samt dem närstående personer alla uppgifter som behövs för att de skall     Prop. 1989/90: 74 kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst från företaget.

54 § Försäkringsföretag som meddelat tjänstepensionsförsäkring avseen­de arbetsgivares pensionsutfästelse gentemot arbetstagare, skall på begä­ran av försäkringstagaren utfärda intyg i det hänseende som anges i punkt 2e sjunde stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370).

Gemensamma bestämmelser om kontrolluppgifter

55  § Bestämmelsema i 56 - 60 § § skall tillämpas för kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande av skattemyndigheten, om inte annat fö­reskrivs i detta kapitel.

56  § Kontrolluppgift skall lämnas för varje person på blankett enligt fastställt formulär om inte annat särskilt föreskrivs.

Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från bestämmelserna i första stycket.

57      § I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt per­
sonnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som
den uppgiften avser.

För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes person­nummer anges. Om personnummer eller organisationsnummer inte kan anges för den som uppgiften avser, skall i stället dennes födelsetid redovi­sas eller, i fråga om kontrolluppgifter enligt 22 § i de fall borgenären är en juridisk person, namn, postadress och personnummer för den som får förfoga över räntan eller fordran. Om ett konto innehas av flera än fem personer, får uppgifter lämnas om en person som förfogar över kontot i stället för om samtliga innehavare, samt i förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen som används för kontot. Om den upp­giftsskyldige har tilldelats ett särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta, i annan kontrolluppgift än sådan som avser ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnum­mer.

I en kontrolluppgift som lämnas av ett fåmansföretag skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

58      § Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under tax­
eringsåret till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är
registrerad som arbetsgivare.

Den som har tilldelats särskilda redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) och på gmnd av detta registrerats hos flera skattemyndigheter skall lämna kontrolluppgifterna till myndigheter­na i enlighet med denna registrering. Om den uppgiftsskyldige inte är registrerad eller inte vet vilken skattemyndighet kontrolluppgifterna skall lämnas till, får han lämna uppgifterna till skattemyndigheten i det län där han är bosatt.

Andra kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet
vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall
vara tydligt utmärkt.
                                                                        44


 


59  §   Den som är uppgiftsskyldig skall senast den 31 januari under tax-     Prop. 1989/90:74 eringsåret översända meddelande med de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften till den uppgiften avser.

60  § Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 4, 13 eller 14 § skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). 1 sådant sammandrag skall anges namn, postadress och personnummer eller organisationsnum­mer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatteavdrag som har verkställts för prelimi­när A-skatt under året före taxeringsåret. Om den uppgiftsskyldige har tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta anges i stället för personnummer eller organisa­tionsnummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstaga­res kostnader enligt 2 kap. 4 § 6 lagen (1981:691) om socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget. 1 sammandraget skall också anges det sammanlagda beloppet av semestermedel som har betalts in till en semesterkassa och som den uppgiftsskyldige inte skall redovisa i någon kontrolluppgift.

Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.

61  § 1 fråga om inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) får riksskatteverket föreskriva hur kon­trolluppgift skall lämnas.

62  § Sådana kontrolluppgifter och andra uppgifter eller upplysningar till ledning för andras taxering som skall avges efter föreläggande, skall avges på det sätt och inom den tid som anges i föreläggandet.

Kontrolluppgifter för person med skatterättsligt hemvist i utlandet

63 § Har en person som är bosatt i Sverige eller ett företag som är verksamt här, till någon i utlandet gottgjort belopp eller förmån som skulle ha föranlett skyldighet att lämna kontrolluppgift om den utgivits till en mottagare i Sverige, skall den som utgett beloppet eller förmånen på sätt och i den omfattning riksskatteverket föreskriver lämna kontrolluppgift till led­ning vid beloppets eller förmånens beskattning utomlands.

Föreläggande att fullgöra uppgijisskyldighei

64 § Har kontrolluppgift eller sammandrag av kontrolluppgifter inte lämnats eller inte upprättats enligt föreskrifterna i detta kapitel, får skatte­myndigheten förelägga den uppgiftsskyldige att lämna eller komplettera uppgifterna.

4 kap. Övriga bestämmelser

Skyldighet atl göra anteckningar m. m.

1 § Den som enligt denna lag är skyldig att lämna självdeklaration,
kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning för taxering är också
skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på
annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för att fullgöra deklarations-
eller uppgiftsskyldigheten och för kontroll av den.
                                  45


 


Ett fåmansföretag är skyldigt att sörja för att underlag finns för kontroll Prop. 1989/90:74 av vad företagsledaren eller honom närstående person eller delägare till­skjutit till och tagit ut ur företaget av pengar, varor eller annat. Företaget skall vidare som underlag för kontroll av traktamentsersättning, som beta­lats ut till företagsledaren eller honom närstående person eller delägare, bevara verifikation av övernattningskostnader, om ersättningen varit av­sedd att täcka sådan kostnad.

Underlag skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Det finns särskilda föreskrifter om skyldigheten att föra räkenskaper.

Ställföreträdare för deklarations- och uppgiftsskyldig

2 §   Skyldighet att lämna självdeklaration, kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning för taxeringsbeslut skall fullgöras

1.  för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning,

2.  för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har förordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken, av gode mannen eller förvalta­ren beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvalt­ning,

3.  för avliden person och hans dödsbo, av dödsbodelägare eller testa­mentsexekutör som skall förvalta den dödes egendom, dock att där egen­domen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten,

4.  för dödsbo som inte längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom,

5.  för andra deklarations- eller uppgiftsskyldiga än enskild person och dödsbo, av vederbörande styrelse, förvaUning, syssloman, förvaltare eller ombud, om inte regeringen bestämmer annat beträffande staten, lands­ting, kommun eller annan sådan menighet,

6.  för aktiefond, av det fondbolag som handhar förvaltningen av fonden eller, om förvaltningen övergått till förvaringsbank, av denna, samt

7.  för annan än här ovan omtalad juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

Uppgiflsskyldighet beträffande tid före beskattningsåret

3 § Om skyldighet föreligger enligt denna lag att efter föreläggande lämna uppgifter eller upplysningar till ledning för taxering, föreligger också sådan skyldighet i fråga om förhållanden, som avser tid före beskattningsåret och som har betydelse för taxeringen.

Uppgifter eller upplysningar enligt första stycket skall lämnas efter före­läggande som utfärdats med stöd av bestämmelserna i taxeringslagen (1990:00).

Undantag från uppgiftsskyldighet för fåmansföretag

4 § Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelsema i denna
lag om uppgiftsskyldighet för fåmansföretag om det finns särskilda skäl
med hänsyn till verksamhetens art och omfattning.
                                46


 


Vite                                                                            Prop. 1989/90:74

5§   Föreläggande får förenas med vite. Vite får dock inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Överklagande

6 § Skattemyndighetens beslut enligt 3 kap. 12 § får överklagas till riks­skatteverket. Övriga beslut av skattemyndigheten enligt denna lag får inte överklagas.

Riksskatteverkets beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Länsrättens beslut enligt 3 kap. 3 § får inte överklagas.

A nsvarsbestämmelser

7 § Den som till arbetsgivare eller någon annan som är skyldig att avge
kontrolluppgift angående honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om
förhållande som har betydelse för skyldighetens fullgörande, skall dömas
till böter.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

8 § Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underiåter att fullgöra skyldighet
beträffande

1.  särskild uppgift enligt 2 kap. 25 § eller

2.  kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande av skattemyndig­het.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gämingen är belagd med straff enligt skattebrottslagen (1971:69).

9 § Till böter, högst femhundra kronor, skall den dömas som inte fullgör
skyldighet

1.     att lämna handlingar och uppgifter enligt 2 kap. 22 eller 30 § ,

2.  att utan föreläggande lämna särskild uppgift som avses i 2 kap. 26 § rörande inkomst och förmögenhet och som inte uppgetts till beskattning i självdeklarationen,

3.  att enligt 3kap. 28 och 29 §§ , 30§ andra stycket samt 31 § lämna särskilda uppgifter eller kontrolluppgifter om utdelningar och räntor,

4.  att utan föreläggande enligt 3 kap. 44 — 46 eller 48 § lämna kontroll­uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet,

5.  att enligt 3 kap. 63 § lämna kontrolluppgift till ledning vid beskattning utomlands.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gämingen är belagd med straff enligt skattebrottslagen (1971:69).

10      § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom före­
skriven tid göra anmälan om nedsättning om utländsk skatt enligt 2 kap.
27 § skall dömas till böter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.                   47


 


Formulär och blanketter, m. m.                                         Prop. 1989/90:74

11  §   Riksskatteverket fastställer formulär till blanketter enligt denna lag. Blanketter tillhandahålls kostnadsfritt på det sätt riksskatteverket före­skriver.

12  §   Belopp som skall tas upp enligt denna lag skall anges i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Förvaring och gallring

13 § Självdeklarationer och andra handlingar som enligt bestämmelser­na i denna lag eller taxeringslagen (1990:00) har avlämnats till ledning för taxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myn­dighet för taxeringskontroll, skall förvaras hos skattemyndigheten. Om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat, skall handlingarna förstöras sedan sex år har förflutit efter taxeringsårets utgång.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Taxeringslagen (1956:623) gäller fortfarande vid 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i taxeringslagen sägs om länsskatte­myndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet.

48


 


3 Förslag till                                                   Prop. 1989/90:74

Lag om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1        §   Preliminär A-skatt skall betalas för

1.    tilläggspension och vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.    delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

3.    livränta enligt

 

a)    lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

b)   lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

c)    lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och

d) lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän,

4.   folkpension som tillsammans med annan pension, livränta eller lik­
nande förmån utbetalas av

a)   riksförsäkringsverket,

b)   allmän försäkringskassa,

c)   statens löne- och pensionsverk, eller

d) kommunemas pensionsanstalt, samt

5.   folkpension i annat fall, om det är sannolikt att slutlig skatt kommer
att påföras.

Avdrag för preliminär skatt

2  § Den utbetalande myndigheten eller inrättningen får, om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt för förmånstagaren, beräkna preliminär A-skatt på pension eller förmån enligt 1 § med frångående av bestämmelsema om skatteavdrag i uppbörds­lagen (1953:272).

3  § Oavsett bestämmelserna i 2 § gäller vad skattemyndigheten med stöd av 3§ 2 mom. uppbördslagen (1953:272) särskilt beslutat beträffande preliminär skatt för förmånstagaren.

Avdrag for kvarstående skatt

4 § Kvarstående skatt får, under fömtsättning att skatten kan betalas in senast vid den tidpunkt som riksskatteverket bestämmer, dras av från sådan pension eller förmån som avses i 1 § vid utbetalningstillfallena i febmari, mars och april.

Gemensamma bestämmelser

5 § Förmånstagaren skall överlämna skattsedel på preliminär eller slutlig
skatt till den utbetalande myndigheten eller inrättningen endast när denna
särskilt begär det. Om inte förmånstagaren följer en sådan begäran, tilläm­
pas bestämmelsema i 40 § uppbördslagen (1953:272) om skatteavdrag när
skattsedel inte lämnats.
                                                                   49

4   Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 74


6 §   Har en förmånstagare med stöd av 10 § sista stycket uppbördslagen     Prop. 1989/90:74
(1953:272) anmält att avdrag för preliminär eller kvarstående skatt skall

göras från folkpension i annat fall än som avses i 1 §, skall skatteavdrag göras med anledning av denna anmälan från och med det utbetalningstill­fälle som infaller närmast efter det en månad förflutit från det anmälning­en skedde.

Bestämmelserna i första stycket gäller också när en förmånstagare anmä­ler att skatteavdrag enligt 1 § skall göras med förhöjt belopp eller att skatteavdrag som sker enligt en tidigare begäran från hans sida, skall ändras.

7 § De uppgifter som behövs för skatteavdragens beräkning och redovis­
ning skall lämnas till den utbetalande myndigheten eller inrättningen vid
den tidpunkt och på det sätt som riksskatteverket bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Genom lagen upphävs kungörelsen (1968:97) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m.

50


 


4 Förslag till                                                   Prop. 1989/90:74

Lag om skatteavdrag från sjukpenning m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § För inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommu­
nalskattelagen (1928:370) med undantag för vårdbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, skall prelimiminär A-skatt betalas enligt
bestämmelserna i denna lag oberoende av om inkomsten utgör den skatt­
skyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 3§ 2 mom. uppbördslagen
(1953:272) eller inte.

Avdrag för preliminär skatt på sjukpenning m. m.

2  § Avdrag för preliminär A-skatt skall göras från inkomst som utgör dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller korttidsstudiestöd även om mottagaren är skyldig att betala preliminär B-skatt.

3  § Avdrag för preliminär A-skatt på föräldrapenningförmån görs endast om den sjukpenninggmndande inkomsten uppgår lill lägst 6000 kronor.

Preliminär A-skatt för korttidsstudiestöd skall tas ut med 30 procent av stödet.

4 § Avdrag för preliminär A-skatt på inkomster som avses i första, andra
och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte­
lagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, skall göras med ledning av särskilda skattetabeller.
Regeringen.eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer för
varje inkomstår sådana tabeller.

De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande in­komster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange den preliminära skatt som skall tas ut på en viss ersättning uttryckt i procent av ersättning­en. I tabellerna skall det finnas särskilda kolumner med procentsatser dels för ersättningar som gmndas på hela den sjukpenninggmndande inkoms­ten, dels för ersättningar som grundas på 90 procent av den sjukpenning­gmndande inkomsten.

De procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras skall grundas på skatte­satsen för en årlig inkomst motsvarande den skattskyldiges sjukpenning­grundande inkomst eller den andel av den sjukpenninggmndande inkoms­ten som ersättningen beräknas på.

För de särskilda skattetabellerna skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om skattetabeller avseende preliminär A-skall.

Om någon sjukpenninggmndande inkomst inte har fastställts för den skattskyldige, skall det underlag som utgör gmnd för ersättningen anses som sjukpenninggmndande inkomst när skatteavdraget bestäms.

5 § Avdrag för preliminär A-skatt från dagpenning från erkänd arbetslös­
hetskassa görs med ledning av en särskild tabell. Tabellen skall gmndas på
medelutdebiteringen i landet för kommunal inkomstskatt under beskatt­
ningsåret. Medelutdebiteringen bestäms med tillämpning av avmndning
      51


 


enligt 5 § första stycket uppbördslagen. Riksskatteverket fastställer tabellen.     Prop. 1989/90:74

6  § Jämkning av skatt enligt 5 § får ske endast vid arbetslöshetstillfälle där dagpenning har betalats för längre tid än en månad och skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett avsevärt övemttag av preliminär skatt. Jämkning av skatt för sådan mottagare av dagpenning som debiterats preliminär B-skatt, skall i första hand avse den preliminära B-skatten.

7  § Bestämmelsen i 41 § I mom. uppbördslagen (1953:272) om skyldig­het för arbetsgivare att på den skattskyldiges begäran göra avdrag för preliminär A-skatt med förhöjt belopp gäller inte i fråga om skatteavdrag enligt 5 §.

Gemensamma bestämmelser

8 § Avdrag för kvarstående skatt får göras på inkomst som avses i denna lag endast om skattemyndigheten beslutat att sådant avdrag skall göras eller den skatlskyldige begär det. Om skaltemyndigheten har beslutat atl sådant skatteavdrag skall göras, skall myndigheten underrätta den skatt­skyldige om detta.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

Genom lagen upphävs kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m. m.

52


 


5 Förslag till                                                   Prop. 1989/90:74

Lag om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Preliminär A-skatt skall betalas för inkomst som utgör ersättning för
artistisk verksamhet vid tillställning eller ljudupptagning eller ersättning
för sådan verksamhet för ljudradio eller television, även om inkomsten
inte utgör den skaltskyldiges huvudsakliga inkomst av tjänst enligt 3 § 2
mom. uppbördslagen (1953:272). Detsamma gäller inkomst som utgör
royalty eller liknande ersättning för verksamhet som nyss nämnts.

Bestämmelsema om ersättning för artistisk verksamhet gäller även er­sättning till professionell idrottsman.

2 § Bestämmelsema i I § gäller inte, om bevillningsavgift tas ut enligt
lagen (1908:128 s.l) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter eller om befrielse från sådan avgift skall åtnjutas enligt bestäm­
melse i samma lag.

Utges ersättning som avses i 1 § av fysisk person eller dödsbo, skall preliminär A-skatt betalas endast om ersättningen utgör omkostnad i rörelse.

Riksskatteverket får medge att preliminär A-skatt inte skall betalas för ersättning som tillkommer viss juridisk person.

Artistisk verksamhet

3 § Vad som skall anses vara artistisk verksamhet bedöms med hänsyn
till verksamhetens karaktär och omfattning samt omständigheterna i öv­
rigt. Hit hänförs exempelvis utövande av musik, sång, skådespeleri, recita­
tion och dans.

Avdrag för preliminär skatt

4 § Avdrag för preliminär A-skatt enligt denna lag görs med 40 procent
av det utbetalade beloppet, om inte mottagaren visar att någon annan
beräkningsgmnd bestämts för avdraget. Skatteavdrag görs inte på särskilt
beräknad reseersättning, i de delar den avser kostnaden för själva resan.

Avdrag görs inte från ersättning som, sedan särskild reseersättning enligt första stycket frånräknats, understiger 200 kronor. I fråga om ersättning som skall fördelas på flera gäller gränsen var och en av dem. Öretal som. uppkommer vid beräkning av skatteavdrag bortfaller. Den som utbetalar ersättningen skall lämna kvitto på varje skatteavdrag.

Inbetalning av preliminär skatt, m. m.

5 § Den som har gjort skatteavdrag enligt 4 § skall betala in det innehåll­
na beloppet till artistskattekontot. Inbetalningen görs med särskih inbetal­
ningskort senast fjorton dagar efter det att avdraget gjorts. Inbetalning vid

samma tillfälle för flera skattskyldiga får göras i en post om en särskild       53


 


förteckning samtidigt sänds in till skattemyndigheten i Örebro län. Om det     Prop. 1989/90: 74 finns särskilda skäl, får riksskatteverket bestämma att inbetalningen skall göras tidigare eller senare eller på något annat sätt.

På inbetalningskortet eller förteckningen skall anges ersättningens stor­lek, dagen för utbetalningen och mottagarens namn samt i övrigt lämnas uppgifter enligt fastställt formulär.

6  § Om inte innehållen skatt betalas in inom föreskriven tid, skall ett skriftligt meddelande lämnas inom den föreskrivna tiden till skattemyn­digheten i Örebro län om storleken av den innehållna skatt som sålunda borde ha inbetalats. Om inte meddelandet lämnas inom föreskriven tid, påförs förseningsavgift enligt 54 § 3 mom. uppbördslagen (1953:272).

7  § Vid tillämpning av bestämmelsema i 58 § uppbördslagen (1953:272) i fall som avses i 5 § beräknas restavgift från utgången av den för inbetal­ning föreskrivna tiden och tilläggsavgift för varje påbörjad tidrymd av sex månader utöver den första efter utgången av den månad under vilken inbetalningen skulle ha skett.

8  § För den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 4 § gäller i tillämp­liga delar vad som föreskrivs om arbetsgivare i uppbördslagen (1953:272).

Jämkning av skatt enligt 45 § uppbördslagen skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, i första hand avse annan skatt än preli­minär skatt enligt 1 § denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

Genom lagen upphävs kungörelsen (1969:5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning.

54


 


6 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'

dels att 3 § 3 mom., 39 § 3 mom., 72 a och 74 §§ samt anvisningarna till 49 § skall upphöra att gälla,

dels att mbriken närmast före 74 § skall utgå,

dels att i 1 §, 2 § 1 och 4 mom., 13 § I mom. samt 27 § 3 mom. orden "taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot "taxeringslagen (1990:00)",

dels att i 2 § 2 mom. ordet "taxeringsnämnds" skall bytas ut mot "skatte­myndighets",

dels att i 27 § 4 mom., 39 § 4 mom., 52 §, 53 §, 54 § 1 och 3 mom., 55 §, 57 §, 58 § 2 mom., 62 och 67 §§, 68 § 2 och 3 mom., 70 § 2 mom., 85 § 2 mom. och 88 § samt punkt 1 av anvisningarna till 45 § ordet "länsskatte­myndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att i 8, 20 och 21 §§, 41 § 2 mom., 44a §, 45 § 2 och 3 mom., 71 §, punkterna 2 och 4 av anvisningama till 39 § samt anvisningama till 40 och 41 §§ orden "den lokala skattemyndigheten" skall bytas ut mot "skatte­myndigheten",

dels att i 4 § 1 mom., 18, 19, 34, 35, 37 och 38 §§, 40 § 1 och 2 mom., 41 § I mom., 45 § 2 mom., 46 § 4 mom., 48 § 1, 2 och 4 mom., 70 § 2 mom. samt punkt 2 av anvisningama till 3 § och punkt 1 och 2 av anvisningama till 45 § orden "lokal skattemyndighet" i olika böjningsfor­mer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att i 40 § 3 mom. samt i 54 § 1 och 2 mom. orden "länsskattemyn­digheten eller den lokala skattemyndigheten" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndigheten".


Prop. 1989/90:74


 


' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:771

1§ 1989:349

2§ 1 mom. 1986:1288

2§2mom. 1984:669

2§4mom. 1986:514

3§3mom. 1977:281

4§ 1 mom. 1985:407

8 §1987:1305

13 § Imom. 1988:1525

18 § 1986:1288

27 §3 mom. 1988:1525

27 §4 mom. 1988:1525

34 § 1979:489

35 § 1979:489

 

37 § 1979:489

38 § 1979:489

39 §3 mom. 1974:771

 

39 §4 mom. 1986:1288

40 § Imom. 1986:1288 40 §2 mom. 1979:489

 

40 §3 mom. 1986:1288

41 § 1 mom. 1974:771 41 §2 mom. 1976:89 44a §1983:977

45 §2 mom. 1979:489

45 §3 mom. 1981:839

46 §4 mom. 1979:489 48 § 1 mom. 1979:489 48 §2 mom. 1979:489


48 §4 mom. 1985:404

52 §1987:562

53 § Imom. 1986:1288

 

53 §2 mom. 1986:1288 54§ Imom. 1987:571

54 §2 mom. 1986:1288

 

54 §3 mom. 1986:1288

55 § 1 mom. 1986:1288 55 §2 mom. 1986:1288

 

57 § 1986:1288

58 §2 mom. 1986:1288 62 § 1986:1288

 

67 §1986:1288

68 §2 mom. 1986:1288 68 §3 mom. 1986:1288

 

70 §2 mom. 1986:1288

71 § Imom. 1982:189 71 §2 mom. 1982:189 72a §1974:771

74 § 1988:389

85 §2 mom. 1988:1525

88 §1986:1288

punkt 4 av anvisningama till 39 § 1986:474

anvisningama till 40 § 1979:489

anvisningama till 41 § 1985:404

punkt 1 av anvisningama till 45 § 1986:1288

punkt 1 av anvisningarna till 49 § 1986:1288

punkt 2 av anvisningama till 49 § 1979:999,

rubriken närmast före 74 § 1988:389.


55


 


rfe/att 3§2mom., 10 och 22 §§, 27 § 1 mom., 30-32 §§, 39 § 1 mom.,     prop  1989/90-74 44 §, 45 § 1 mom., 46 § 1 och 3 mom., 49 § 1, 2 och 3-5 mom., 50 §, 58 § 1 mom., 68 § 1 och 4 mom., 69,69 a, 72,73,75,75 a och 75 b, 78,83 och 84 §§, 85 § 1 mom., 86 § 1 mom. och 86 a § samt mbriken närmast före 84 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 32 a, 61 och 86 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2 mom. Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller prelimi­när B-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i detta moment öch i 10 § sägs, utgöras för sådan inkomst av tjänst, vilken helt eller delvis utgår i penningar och vilken hänför sig till den skattskyldi­ges huvudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preliminär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av arbetsgivaren bedriven rörelse.

Med tjänst likställes i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på gmnd av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annoriedes än på gmnd av försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom, ersättning, som i annan form än livränta utgår på gmnd av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsför­måner ävensom sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren enligt 22, 25 eller 29 § kommunalskatte­lagen är berättigad till avdrag.

Preliminär A-skatt skall utgå en- Preliminär A-skatt skall utgå en­
ligt skattetabell, som avses i 4 §, el-
ligt skattetabell, som avses i 4 §, el­
ler enligt de gmnder som angivas i
ler enligt de gmnder som anges i 1,
1, 12 eller 40 §. Beträffande prelimi-
12 eller 40 §. För enskilda fall får
när A-skatt för inkomst som avses
skattemyndighet    föreskriva    sär-
under 1 andra stycket eller punkt 12
skild beräkningsgmnd, exempelvis
av anvisningarna tdl 32 § kommu-
att skatten skall beräknas på viss
nalskattdagen må regeringen före-
del av inkomsten eller på inkoms-
skriva   särskild   beräkningsgrund,
ten minskad med visst belopp eller
För enskilda fall må lokal skatte-
att skatten skall utgå med särskilt
myndighet föreskriva särskild be-
angiven procent av inkomsten,
räkningsgmnd, exempelvis att skat­
ten skall beräknas å viss del av in­
komsten eller å inkomsten minskad
med visst belopp eller att skatten
skall utgå med särskilt angiven pro­
cent av inkomsten.

Är den, som åtnjuter ovan av- Är den, som åtnjuter ovan av­
sedd inkomst av tjänst, skattskyldig
sedd inkomst av tjänst, skattskyldig
jämväl för annan inkomst eller för
jämväl för annan inkomst eller för
förmögenhet må lokal skattemyn-
förmögenhet får skattemyndighet,
dighet, då särskilda skäl därtill för-
då särskilda skäl föreligger, före-
anleda, föreskriva att preliminär A-
skriva att preliminär A-skatt skall

 Senaste lydelse 1986:1288.                                                              56


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


skatt skall erläggas jämväl för sist­nämnda inkomst eller för förmö­genheten. Därvid skall den skatt­skyldiges preliminära skatt beräk­nas antingen till viss procent av den huvudsakliga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell å nämnda inkomst ökad med visst belopp el­ler ock utgå med visst belopp ut­över vad i skattetabellen angives för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående styc­ke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligga eljest särskilda om­ständigheter, må lokal skattemyn­dighet föreskriva, att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preli­minär A-skatt.

Öretal som uppkommer vid be­räkning av skatteavdrag skad jäm­nas tid närmast högre hela krontal.

betalas också för sistnämnda in­komst eller för förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges pre­liminära skatt beräknas antingen till viss procent av den huvudsakli­ga inkomsten av tjänst eller enligt skattetabell på nämnda inkomst ökad med visst belopp eller också utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen anges för den huvud­sakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående styc­ke sägs inkomsten vid sidan av den huvudsakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligger annars särskilda om­ständigheter, får skattemyndighet föreskriva, att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

Ytterligare bestämmelser om pre­liminär A-skatt finns i lagen (1990)00) om skatteavdrag i vissa fad från folkpension m.m., lagen (1990:00) om skatteavdrag från sjukpenning m. m. och lagen (1990:00) om skatteavdrag i vissa fad från artistersättning.

2. Preliminär B-skatt skall för inkomståret betalas av skattskyldig, som inte skall betala preliminär A-skatt enligt 1. Preliminär B-skatt skall beta­las för inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor och för förmögenhet. Preliminär B-skatt skall betalas enligt särskild debitering.


Den lokala skattemyndigheten får besluta att fysisk person, som har inkomst av sådan uppdrags­verksamhet som avses i 4 § lagen (1982:1006) om avdrags- och upp­giftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, skall betala preliminär A-skatt i stället för preli­minär B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas om den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan an­tas till huvudsaklig del bli betald genom avdrag för skatt.


Skattemyndigheten får besluta att fysisk person, som har inkomst av sådan uppdragsverksamhet som avses i 4§ lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet be­träffande vissa uppdragsersättning­ar, skall betala preliminär A-skatt i stället för preliminär B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas om den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan antas till huvudsaklig del bli betald genom avdrag för skatt.


57


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


10 f


Preliminär A-skatt skall inte beräknas på ersättning, som vid statlig eller kommunal tjänst lämnas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller på ersättning, som vid enskild tjänst lämnas för sådana kostnader, om inte ersättningen väsentligen överstiger vad som skäligen kan anses vara erforderligt för kostnadernas bestridande.

Preliminär skatt skall alltid beräknas på traktamentsersättning för resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning samt på ersättning för resa med egen bil i tjänsten till den del den överstiger det i punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) angiv­na beloppet.

Preliminär A-skatt skall inte utgå för:

a) folkpension och tilläggspen- a) folkpension och tilläggspen­sion enligt lagen (1962:381) om all-     sion enligt lagen (1962:381) om all-

män försäkring, där ej annat följer av förordnande enligt 3 § 3 mom. eller den skattskyldige begär att av­drag för sådan skatt skall göras;

män försäkring, om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (1990:000) om skatteavdrag i vissa fad från folkpension m. m. eller den skattskyldige begär att avdrag för sådan skatt skall göras;

c)    familjebidrag enligt familjebidragslagen (1978:520); eller

d)  sådan pension, livränta eller från försäkringsanstalt utgående annan
skattepliktig ersättning, som uppgår till högst hälften av det basbelopp som
enligt lagen om allmän försäkring gällde för året före det år under vilket
ersättningen utges. Vad nu har sagts skall dock ej tillämpas på pension och
vårdbidrag, som utgår på gmnd av lagen om allmän försäkring, delpension
enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och på yrkesskadelivrän-
la eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.

22 §"


Lokal skaltemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av prelimi­när B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Lokal skattemyndighet fastställer också avgiftsunderiag för egenavgifter.

Beslut som avses i första stycket meddelas av den lokala skattemyn­digheten i det fögderi där hemorts­kommunen är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskom­mun beslutar lokala skattemyndig­heten i Stockholms fögderi.

Länsskattemyndigheten medver­kar i debiteringsarbetet enligt före-


Skatiemyndighei beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av preliminär B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Skaltemyndig­het fastställer också avgiftsunderlag för egenavgifter. Skatt, avgift och ränta enligt denna lag utgår i heh krontal, varvid öretal bortfaller.

Beslut som avses i första stycket meddelas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hem­ortskommun är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskom­mun beslutar skattemyndigheten i Stockholms län.


 


 Senaste lydelse 1989:1025. " Senaste lydelse 1986:1288.


58


 


Nuvarande lydelse

skrifter som meddelas av regering­en.


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


27 §


1 mom .* Vid debitering av slut­lig skatt skall iakttas:

att kommunal inkomstskatt ut­räknas med ledning av den skatte­sats som för inkomståret gäller i be­skattningsorten;

att kommunal inkomstskatt ut­räknas i en post, varvid skattebelop­pet vid öretal över 50 avrundas upp­åt och vid annat öretal avrundas nedåt tid helt krontal;

att egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debi­teras på gmndval av uppgifter om försäkringsförhållanden som läm­nas av den allmänna försäkrings­kassan, varvid öretal bortfaller; samt

att i 1 § nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera an-nuiteter. summan av dessa påförs i heh antal kronor, varvid öretal bort­faller


1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:

att kommunal inkomstskatt ut­räknas / en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäl­ler i beskattningsorten; samt

att egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debi­teras på gmndval av uppgifter om försäkringsförhållanden som läm­nas av den allmänna försäkrings­kassan.


30 §*


Skall enligt 11 kap. 6§ första stycket lagen (1962:381) om all­män försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvs­arbete tillgodoräknas den skattskyl­dige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 § andra styc­ket, får länsrätten efter framställ­ning från den skattskyldige eller, om denne avlidit, dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyl­dighet att betala avgiften, om öm­mande omständigheter föreligger.


Skall enligt 11 kap. 6 § första stycket lagen (1962:381) om all­män försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvs­arbete tillgodoräknas den skattskyl­dige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 § andra styc­ket, får skattemyndigheten efter framställning från den skattskyldi­ge medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala avgiften, om ömmande omständigheter före­ligger.

Har här i landet bosatt skattskyl­dig avlidit och efterlämnat dödsbo­delägare som vid hans död varit be­roende av honom för sin försörjning och skall dödsboet efter dödsfallet betala kvarstående eller tillkom­mande skatt, får skattemyndigheten efter framställning från dödsboet medge befrielse heh eller delvis från .skyldighet att betala skatten, om


59


' Senaste lydelse 1984:361. ' Senaste lydelse 1984:669.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lyddse                  Prop. 1989/90:74

ömmande omständigheter JÖrelig­ger. Befrielse får avse skatt, som på­förts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder döds­fallet inträffade, dödsbo efter ho­nom. Befrielse får inte avse skatt som påförts på grund av eftertaxe­ring och som rätteligen skulle ha be­talats före dödsfallet.

Skattemyndigheten skad vidta den ändring av beslut om skattebe­frielse som skattemyndighets eller domstols beslut om taxering föran­leder

31        §'

Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma gmnder, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

Tillkommande skatt skall betalas        Tillkommande skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmå-     senast den 18 i den uppbördsmå­nad eller, om skatten överstiger 200    nad   som   skattemyndigheten   be-kronor, de två uppbördsmånader,     stämmer, dock inte tidigare än den som lokal skattemyndighet bestäm-     18 maj året efter taxeringsåret. mer,   varvid   en   uppbördsmånad skall ligga mellan betalningstidfål-lena. I sistnämnda fall skall skatten betalas med lika belopp i var och en av uppbördsmånaderna. Om öretal uppkommer skad dock det belopp som skall betalas först bestämmas till närmast lägre och det andra be­loppet till närmast högre hela antal kronor.

32          f

På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respitränta). Rän­tebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som moisvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg av tre procentenheter. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret.

Vid beräkning av respitränta gäller,

att i den tillkommande skatten att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller för- inte inräknas skattetillägg eller för­seningsavgift enligt taxeringslagen     seningsavgift enligt taxeringslagen

■'Senaste lydelse 1986:474.

* Senaste lydelse 1985:407.                                                              60


 


Föreslagen lyddse

och inte heller kvarskatteavgift och respitränta;

att ränta utgår från och med den 1 maj året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, res-titutionsränta och skatt, som åter­betalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, då beloppet utbetalts; samt

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till be­talning.

Nuvarande lydelse

och e/heller kvarskatteavgift, respit­ränta och anståndsränta;

att ränta utgår från och med den 1 aprd året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, res-titutionsränta och skatt, som åter­betalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå från utgången av den månad, då beloppet utbetalts;

att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till be­talning eller, om skatten skall beta­las under två uppbördsmånader, tdl och med den första uppbördsmåna­den, dock ej i något fad för längre tid än två år, samt

att ränta utgår i helt krontal, var­vid öretal bortfaller.

Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta. Bestämmelsema i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta.

32a§

Skattemyndigheten får befria en skaltskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta, om det finns synnerliga skäl.


Prop. 1989/90:74


39 §


1 mom.' Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottaga­ren (arbetstagaren) utgör så­dan inkomst av tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (lön), skall den som utbetalar beloppet (arbets­givaren) göra avdrag för betal­ning av preliminär A-skatt som ar­betstagaren har att betala (skat­teavdrag) om inteannat följerav bestämmelserna i lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmel­ser i uppbördslagen (1953:272) m.m. Bestämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte utgör så­dan lön finns i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersätl­ningar.


Imom. Vid utbetalning av kon­tant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren) utgör sådan in­komst av tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och andra styckena avses (lön), skall den som utbe­talar beloppet (arbetsgivaren) göra avdrag för betalning av preli­minär A-skatt som arbetstagaren har att betala (skatteavdrag) om inte annat följer av bestämmel­sema i lagen (1983:850) om undan­tag från vissa bestämmelser i upp­bördslagen (1953:272) m.m. Be­stämmelser om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbetala­de beloppet inte utgör sådan lön finns i lagen (1982:1006) om av­drags- och uppgiftsskyldighet be­träffande vissa uppdragsersättning­ar. Bestämmelser om skatteavdrag


 


■* Senaste lydelse 1986:474.


61


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

finns dessutom i lagen (1990:000)
om skalleavdrag i vissa fad från
folkpension
    m. m.,    lagen

(1990:000) om skatteavdrag från sjukpenning m. m. och lagen (1990:000) om skatteavdrag i vissa fad från artislersättning m. m.

Har arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, att erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön göra skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetal­ningstillfälle avdraga ett belopp motsvarande så stor del av skatten som belöper på utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfal­len före ingången av uppbördsmånaden april. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det första, skall dock avmndas till närmast lägre hela antal kronor och återstoden dras av vid det första utbetalnings­tillfället.

Öretal som uppkommer vid be­räkning av skatteavdrag bortfaller.


Prop. 1989/90:74


44 §'


Länsskattemyndigheten skall övervaka, att arbetsgivare behö­rigen fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 39 —43 §§.

Del åligger lokal skattemyndighet att biträda länsskaltemyndigheten vid fullgörande av ovannämnda övervakning.

På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall den lokala skatte­myndigheten lämna besked i frå­gor, som angår skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknan­det av sådant avdrag eller tillämp­ningen i övrigt av bestämmelserna i 39-43 §§. Sådana besked skall meddelas av den lokala skattemyn­dighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad, meddelas besked av den lokala skattemyndigheten i del fögderi där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utom­lands eller är utländsk juridisk per­son, fast driftställe här i riket, med-


Skatlemyndigheten skall överva­ka, att arbetsgivare behörigen full­gör sina skyldigheter enligt bestäm­melserna i 39 —43 §§.

På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall skattemyndighe­ten lämna besked i frågor, som an­går skyldigheten att verkställa skat­teavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39 — 43 §§. Så­dana besked skall meddelas av den skattemyndighet hos vilken arbets­givaren är registrerad för inbetal­ning och redovisning av arbetstaga­res skatt. Är arbetsgivaren inte re­gistrerad, meddelas besked av skat­temyndigheten i det län där arbets­givaren är bosatt. Saknar en arbets­givare, som är bosatt utomlands el­ler är utländsk juridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas be­skedet    av    skattemyndigheten    i


 


' Senaste lydelse 1986:1288.


62


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

delas beskedet av den lokala skatte-         Stockholms län.
myndigheten i Stockholms./oen.

Länsskattemyndigheten och den Skattemyndigheten får på begä-

lokala skattemyndigheten äger pä ran av arbetsgivare lämna besked

begäran av arbetsgivare lämna be- beträffande   arbetstagares   skatte-

sked beträffande arbetstagares skal-                   avdrag,
teavdrag.

45 § / wow." Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten därigenom kan antagas uppkomma, genom jämkning före­skrivas ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Jämk­ning skall göras bland annat i följande fall, nämligen

1)  då skattskyldig har att eriägga 1) då skattskyldig har att erlägga
preliminär A-skatt och e/7//iM«(er-
preliminär A-skatt och sådan änd-
rättdsefrån länsskaltemyndigheten
ring har skett i den skattskyldiges
sådan ändring har skett i den skatt-
civilstånd, vartill hänsyn skall tagas
skyldiges civilstånd, vartill hänsyn
vid taxering eller debitering under
skall tagas vid taxering eller debile-
året efter inkomståret;

ring under året efter inkomståret;

2)  då skattskyldig visar eller, såvitt gäller sambandet mellan honom tillkommande skattereduktion och makes inkomst, gör sannolikt att preli­minär A-skatt skall erläggas efter annan kolumn i skattetabellen än som tidigare har fastställts;

3)  då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten fram­står såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från motsva­rande slutliga skatt;

4)  då skattskyldig visar eller myndigheten annars får kännedom om att den skattskyldiges skatteförmåga har blivit väsentligt nedsatt av anled­ning, som anges i 50§ 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Jämk­ning av skäl, som anges i tredje stycket nämnda moment, skall dock inte ske, om den skattskyldige skall betala preliminär A-skatt och således bestämmelserna i 41 § 2 mom. är tillämpliga; eller

5)  då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad.

I fall, som avses i första stycket under 3), bör såvitt angår preliminär A-skatt jämkning vidtagas bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle uttagas med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle erläggas. Jämkning av preliminär B-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig taxerad inkomst med minst en femtedel över- eller understiger den tidigare antagna inkomsten, dock med minst 2000 kr.

Oavsett vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det är fråga om nedsatt skatteförmåga eller annan särskild omständighet.

Får/oA:a/skattemyndighet genom Får en skattemyndighet genom
'' Senaste lydelse 1986:1288.
                                                            63


 


Föreslagen lydelse

anmälan av skattskyldig eller an­nars vetskap om att preliminär skatt har blivit påförd obehörigen eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt mm vid utskriv­andet av skattsedel, skall myndig­heten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som kan behövas.

Nuvarande lydelse

anmälan av skattskyldig eller an­nars vetskap om att preliminär skatt har blivit påförd obehörigen eller med oriktigt belopp eller att felaktighet har ägt mm vid utskriv­andet av skattsedel, skall myndig­heten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som kan behövas.

Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, om detta inte uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning får inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före utgången av april månad året efter inkomst­året.


Prop. 1989/90:74


46 §


1 mom.' Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den lokala skattemyndighet, å vil­ken det ankommer att för inkomst­året utfärda skattsedel avseende så­dan skatt för den skattskyldige.

Är skattskyldig icke bosatt inom förenämnda myndighels tjänstgö­ringsområde, må ansökan om jämkning av preliminär skatt in­givas till den lokala skattemyndig­heten å bosättningsorten. Denna har atl, sedan erforderlig utredning i ärendet införskaffats, översända ansökningen till iförsta stycket om-förmäld myndighet.

3 mom.'' Beslut om jämkning, som gmndar sig på ansökan av skattskyldig, skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter tdl annat föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio dagar samt beträf­fande annan inkomst senast inom tjugu dagar efter det ansökan om jämkning inkommit tdl den lokala skattemyndigheten. Beslutet jämte, i förekommande fall, den nya skall­sedeln skall skyndsamt tillställas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkstäl­las, har att ofördröjligen till arbets-


Imom. Beslut om jämkning av preliminär skatt meddelas av den skattemyndighet, som för inkomst­året skall utfärda skallsedel avseen­de sådan skatt för den skattskyldi­ge.

Skaltskyldig får ge in ansökan om jämkning av preliminär skall till skattemyndigheten på den ort där han är bosatt, även om myndighe­ten inte är behörig att meddela be­slut enligt första stycket. Myndighe­ten skad göra den utredning som behövs i ärendet och därefter sända ansökningen till den myndighet som skall meddela beslutet.

3 mom. Beslut om jämkning, som gmndar sig på ansökan av skattskyldig, skall meddelas skynd­samt. Beslutet och, i förekomman­de fall, den nya skattsedeln skall genast tillställas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Arbetstagare som har all vidkän­nas skatteavdrag skall genast till ar­betsgivaren överlämna beslut om


 


'Senaste lydelse 1979:489. 'Senaste lydelse 1979:489.


64


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

givaren överlämna beslut om jämk-    jämkning   och,   i   förekommande ning jämte, i förekommande fall,     fall, den nya skattsedeln, den nya skattsedeln.

Arbetsgivare skall iakttaga beslut om jämkning från och med det avlö­ningstillfälle, som infaller näst efter det två veckor förflutit från det han fick del av beslutet. Innebär sådant beslut nedsättning av skatteavdrag i annat fall än som avses i 45 § 3 mom., skall beslutet tillämpas redan vid det avlöningstillfälle som inträffar sedan en vecka förflutit från det arbets­givaren fått del av beslutet eller, om det ej kan ske, det belopp som skulle lia tillkommit den skattskyldige om beslutet tillämpats tillställas denne inom fyra dagar efter sistnämnda avlöningstillfälle.


Prop. 1989/90:74


49 §


1 mom.''* Skattskyldig får av den lokala skattemyndigheten beviljas anstånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta,

1)   om länsskattemyndigheten har
anfört besvär över taxeringen med
yrkande om ändring tid den skatt­
skyldiges förmån: tid det belopp
som betingas härav,

2) om den skattskyldige har an­fört besvär över taxeringsnämndens beslut om taxering och länsskatte­myndigheten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd eller det — utan att yttran­de har inhämtats från länsskatte­myndigheten — kan med skäl antas att besvären kommer att bifallas hed eller delvis: tid det belopp som betingas härav,

3) om den skattskyldige har an­fört besvär över länsrätts eller kam­marrätts beslut om taxering och länsskattemyndigheten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd: tdl det belopp som betingas härav.

 

4) om taxeringen har blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende: tid det belopp som betingas av förbi­seendet,

5) om den skattskyldige har tax­erats på mer än en ort för samma inkomst eller förmögenhet: tid det


1 mom. Skattemyndigheten får medge skattskyldig anstånd med att betala skatt, kvarskatteavgift eller ränta,

1. om det kan antas att skatten, kvarskatteavgiften eller räntan kommer att avkortas.

2. om den skattskyldige begärt omprövning av etl taxeringsbeslut eller annat beslut om skatt, kvar­skatteavgift eller ränta eller ell så­dant beslut överklagats och utgång­en i ärendet eller målet är oviss eller

3. om den skattskyldige begärt omprövning av ell taxeringsbeslut eller annat beslut om skatt, kvar­skatteavgift eller ränta eller ett så­dant beslut överklagats och betal­ningen av påfört belopp skulle för den skattskyldige medföra betydan­de skadeverkningar eller annars framstå som obillig.


 


'" Senaste lydelse 1986:1288.

5   Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74


65


Nuvarande lydelse

belopp som svarar mot etldera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av laxering­en,

6) om avgiftsunderlag för egenav­gifter har bestämts tid JÖr högt be­lopp: tid det belopp som betingas av felaktigheten,

7) om skatt har påförts obehö­rigen eller med för högt belopp på grund av fel vid debiteringen: tid det belopp som betingas av felaktighe­ten i debiteringen,

8) om preliminär skatt, som en­ligt 27§ 2 mom. skall gottskrivas den skattskyldige, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skatt och bli avkortad enligt 65 § samt den skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 § 1 mom. sista stycket: tdl så stor del av skatten som kan antas bli avkortad.

2 mom." Skattskyldig må av länsskattemyndigheten erhålla an­stånd med inbetalning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta

1)   om den skattskyldige anfört be­
svär över taxering och erläggandet
av skatt, som påförts i anledning av
den icke lagakrafivunna taxeringen,
skulle för den skattskyldige medföra
betydande skadeverkningar eller el­
jest framstå såsom obilligt: tid be­
lopp som betingas av den skaltskyl­
diges yrkande i fråga om taxering­
en,

2)   om ansökan gjorts angående
skatteberäkning för ackumulerad
inkomst, angående uppskov med be­
skattning av intäkt av skogsbruk,
angående avräkning av utländsk
skatt eller angående befrielse från
erläggande av skatt, som påförts av­
liden person eller hans dödsbo, eller
om skaltskyldig eller dödsbo anfört
besvär över beslut med anledning av
sådan ansökan: till belopp som be­
tingas av ansökningen eller besvä­
ren.


Föreslagen lydelse

2 m o m. Anstånd får medges med högst det belopp som kan antas bli avkortat eller som betingas av yr­kandet i omprövningsärendet eller överklagandet.


Prop. 1989/90:74


 


' Senaste lydelse 1986:1288.


66


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


3)  om ansökan gjorts angående nedsättning enligt 85 § 2 mom. av kvarskatteavgift eller om besvär an­förts över beslut i anledning av så­dan ansökan: tid belopp som beting­as av ansökningen eller besvären,

4)  om kvarstående eller tillkom­mande skatt har påförts på grund av att 3 § lagen (1980:865) mot skatte­flykt har tillämpats: tid belopp som betingas av vad som sålunda på­förts.

Anstånd enligt första stycket vid 1) eller 4) får medges endast om den skattskyldige ställer nöjaktig säker­het hos länsskattemyndigheten, om inte med hänsyn tid anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges för­hållanden och omständigheterna i övrigl kan antas, att det belopp som avses med anståndet ändå kommer att behörigen erläggas.

3 mom.'* Anstånd får, utom i sådana fad som avses i 1 mom. punkt 8, meddelas att gälla längst intid dess tre månader har förflutit från dagen för beslut med anled­ning av ansökningen eller besvären. Ett meddelat anstånd får omedel­bart återkallas, när skäl föreligger.

4 mom.''' Den som åtnjutit an­stånd med inbetalning av skatt enligt 2 mom. 1) eller 4) skall erlägga ränta (anståndsränta) för den del av skatten som skall erläggas senast vid anståndstidens utgång. Vid räntebe­räkningen gäller i tilllämpliga delar bestämmelserna i 32 § första styc­ket.


Kan det i fad som avses i 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till den skatt­skyldiges förhållanden och omstän­digheterna i övrigt antas att det be­lopp som avses med anståndet inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet or be­loppet. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs om an­ståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det annars finns särskil­da skäl. Ställd säkerhet får tas i an­språk när anståndstiden gått ut. I övrigt skad bestämmelserna i lagen (1978:882) om säkerhet för skal te-fordringar m. m. tdlämpas.

3 m o m. Anståndstiden får, utom när fråga är om debiterad, obetald preliminär skatt, bestämmas till längst tre månader efter beslut med anledning av begäran om ompröv­ning eller överklagandet.

Har den skattskyldiges ekonomis­ka förhållanden förändrats väsent­ligt sedan anståndet beviljades eller finns det annars särskilda skäl får anståndet omprövas.

4 m o m. Den som har fått ansländ enligt / eller 2a mom. skall betala ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens ut­gång. Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 32 § första stycket.


 


'* Senaste lydelse 1979:999. " Senaste lydelse 1980:868.


67


 


Nuvarande lydelse

Vid beräkning av anståndsränla gäller,

att ränta utgår från utgången av den månad, då skatten skulle ha er­lagts om anstånd icke medgivits, till och med den månad, då anståndsti­den gått till ända; samt

att ränta utgår i hell krontal, var­vid öretal bortfaller.

Bifades den skattskyldiges be­svär, skall erlagd ränta återbetalas sedan taxeringen vunnit laga kraft.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvaran­de tillämpning beträffande an­ståndsränta.

5 mom.' Bestämmelserna i 1 — 4 mom. gäller i tillämpliga delar beträffande beslut ifråga om skatte­tillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623).

Anstånd med inbetalning av skat­tetilläggfår också meddelas i avvak­tan på länsrättens beslut enligt 116d§ taxeringslagen.


Föreslagen lydelse

Anståndsränta utgår från utgång­en av den månad, då beloppet skulle ha betalats om anstånd inte med­getts, till och med den månad, då anståndstiden gått ut eller, om be­loppet betalats dessförinnan, tid och med den månad betalning skett.

Sedan skattemyndigheten ålagt den skattskyldige betalningsskyldig­het för räntebeloppet får det omedel­bart drivas in.

Bifalls den skattskyldiges yrkan­de i omprövningsärendet av skatte­myndigheten skall erlagd ränta åter­betalas. Bifaller domstol ett överkla­gande skad erlagd ränta återbetalas sedan domen vunnit laga kraft. På återbetalat belopp beräknas restitu-tionsränta. I fråga om ränteberäk­ningen gäller i tillämpliga delar be­stämmelserna i 69§ 2 mom.

5 m o m. Skaltemyndigheten får befria en skattskyldig heh eller del­vis från skyldigheten att betala an­ståndsränta, om det finns synnerli­ga skäl.


Prop. 1989/90:74


50 §'


Beslut om anstånd enligt 48 § el­ler 49 § 1 mom. meddelas av den lokala skattemyndighet, som har utfärdat skattsedel på den skatt som anståndet avser.

Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ställas till den lokala skattemyndighet, som avses i första stycket, samt inges eller insändas till familjebidragsnämnden i den kommun, som har att utge familje­bidrag   enligt   familjebidragslagen


Beslut om anstånd meddelas av den skattemyndighet, som har ut­färdat skattsedel på den skatt som anståndet avser.

Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ställas till den skatte­myndighet, som avses i första styc­ket, samt inges eller insändas till familjebidragsnämnden i den kom­mun, som har att utge familjebi­drag    enligt    familjebidragslagen


 


'* Senaste lydelse 1979:999. " Senaste lydelse 1979:489.


68


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


(1946:99). Sådan ansökan bör av den värnpliktige göras snarast möj­ligt och senast inom en månad efter utgången av först infallande upp­bördsmånad, som anståndet skall avse. Har ansökan inte inkommmit till familjebidragsnämnden inom tre månader efter militärtjänstgö­ringens slut, får ansökningen inte upptagas till prövning.


(1978:520). Sådan ansökan bör av den värnpliktige göras snarast möj­ligt och senast inom en månad efter utgången av först infallande upp­bördsmånad, som anståndet skall avse. Har ansökan inte inkommmit till familjebidragsnämnden inom tre månader efter militärtjänstgö­ringens slut, får ansökningen inte upptagas till prövning.


Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

1 fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.

58 §


1 mom.° Har skattskyldig eller arbetsgivare som gjort skatteavdrag underiåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall restavgift utgå. Denna skall beräknas efter sex öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda inte har er­lagts, dock ej mindre än femtio kro­nor. Örelal som uppkommer vid denna beräkning skall rundas av lill närmast högre hela krontal.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift er­lägga tilläggsavgift för varje på­börjad tidrymd av sex månader ut­över den första efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat erläggas, intill dess skatten inbetalas eller av den lokala skattemyndigheten fastställs till betalning. Tilläggsav­gift skall för varje sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.


1 mom. Har skattskyldig eller arbetsgivare som gjort skatteavdrag underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall restavgift utgå. Denna skall beräknas efter sex öre för varje hel krona av den del av skatten, som sålunda inte har beta­lats, dock inte mindre än 50 kronor.

Arbetsgivare, som avses i första stycket, skall utöver restavgift er­lägga tilläggsavgift för varje på­börjad tidrymd av sex månader ut­över den första efter utgången av den uppbördsmånad, under vilken skatten rätteligen skolat eriäggas, intill dess skatten inbetalas eller av skattemyndigheten fastställs till be­talning. Tilläggsavgift skall för var­je sådan tidrymd beräknas till fyra öre för varje hel krona av den del av skatten, som inte har erlagts, dock ej mer än tolv öre för hel krona. Bestämmelserna i denna lag om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift.


Vid tillämpning av bestämmelsema i detta moment jämställs med inbe­talning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgif­ter.


° Senaste lydelse 1982:1209.


69


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


61 §

För skatt som påförts avliden per­son eller, såvitt angår det beskatt­ningsår varunder dödsfallet inträffa­de, dödsbo efter honom, svarar dödsboet inte med mera än tillgång­arna i boel. År boel skiftat, svarar dödsbodelägare inte för mera än den på hans lott belöpande skatten och inte i något fad med mera än hans lott i boet utgör.

68 §


1 mom."' Överstiger erlagd pre­liminär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarståen­de skatt, skall länsskaltemyndighe­ten i det län, där skatten debiterats, skyndsamt ombesörja att det över­skjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige. Återbetalning av överskjutande preliminär skatt skall dock ske endast om skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatte­avgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Sedan beslut, som avses i 45 § 2 mom., inkommit tdl länsskatte­myndigheten, skall länsskaltemyn­digheten utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som angives i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet inbeta­lats.

Finner regeringen sådan återbe­talning av skatt som i första stycket sägs böra verkställas av annan än länsskattemyndighet, må regering­en därom förordna.

4 mom . Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom., inte betalt honom på­förd skatt inom i denna lag före-


1 mom. Överstiger erlagd preli­minär skatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än som svarar mot den skattskyldige påförd kvarståen­de skatt, skall den skattemyndighet som debiterat skatten, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den skatt­skyldige. Återbetalning av över­skjutande preliminär skatt skall dock ske endast om skatten tillsam­mans med ö-skatteränta, i före­kommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatte­avgift, uppgår till minst tjugofem kronor.

Efter beslut, som avses i 45 § 2 mom., skall skattemyndigheten ut­betala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som an­ges i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet inbetalats.

Regeringen får förordna att sådan återbetalning av skatt som avses i första stycket,/- verkställas av an­nan än skattemyndighet.

4 mom. Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom., inte betalt honom på­förd skatt inom i denna lag före-


 


'Senaste lydelse 1986:1288. "Senaste lydelse 1986:1288.


70


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


skriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda be­loppet och den restavgift som belö­per på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av den obetalda skatten och restavgif­ten samt i förekommande fall till­ställas annan länsskattemyndighet med tillämpning av bestämmelser­na i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyl­dig, vilken enligt 1 mom. är berätti­gad få tillbaka eriagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 § 1 mom., har att betala tillkommande skatt, som har debiterats på gmnd av tax­ering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den preliminära skatten hänför sig eller på gmnd av sådant beslut om skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxerings­lagen (1956:623) som avser samma taxering. Har, då återbetalning en­ligt 1 mom. skall ske, den tillkom­mande skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på gmnd av beslut av .skatterätt om höjd tax­ering eller om eftertaxering eller av­gift som nyss har sagts eller av läns­skattemyndighet eller av lokal skat­temyndighet om höjd debitering el­ler om rättelse av skattelängd, får den preliminära skatten eller rän­tan innehållas i avvaktan på att till­kommande skatt påförs.


skriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda be­loppet och den restavgift som belö­per på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av den obetalda skatten och restavgif­ten samt i förekommande fall till­ställas annan skattemyndighet med tillämpning av bestämmelsema i 3 mom.

Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyl­dig, vilken enligt I mom. är berätti­gad få tillbaka erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 § 1 mom., har att betala tillkommande skatt, som har debiterats på gmnd av tax­ering för inkomst eller förmögenhet för det år vartill den preliminära skatten hänför sig eller på gmnd av sådant beslut om skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxerings­lagen (1990:00) som avser samma taxering. Har, då återbetalning en­ligt 1 mom. skall ske, den tillkom­mande skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på gmnd av beslut av admän förvaltnings­domstol i mål om taxering eller av­gift som nyss har sagts eller av skat­temyndighet om höjd debitering el­ler om rättelse av skattelängd, får den preliminära skatten eller rän­tan innehållas i avvaktan på att till­kommande skatt påförs.


69 §

1 mom." Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har skett, skall gottskrivas skattskyldig på gmnd av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta) beräknas på det överskjutande beloppet.

Vid ränteberäkningen gäller


att i den slutliga skatten inte in­räknas skattetillägg eller försenings­avgift enligt taxeringslagen (1956:623);


att i den slutliga skatten inte in­räknas skattetillägg eller försenings­avgift enligt taxeringslagen (1990:00);


att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som


"Senaste lydelse 1988:1525.


71


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


avses i 27 § 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter inkomståret;

att det belopp som räntan skall beräknas på, avmndas till närmast lägre hundratal kronor.

Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader. Har preliminär skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 18 januari året efter inkomst­året men senast den 30 april samma år, skall dock ränta på sådan skatt utgå för en tid av sex månader.

Ränta beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20000 kronor enligt den räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av året före laxeringsåret och på övrig del enligt en räntesats som motsvarar Qärdedelen av diskontot.

Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avmndas uppåt.


Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger 50 kronor.

Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger femtio kronor. Öretal som uppkom­mer vid ränteberäkningen bortfal­ler

Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debite­ras tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den åriiga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelsema i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-skatteränta.


2 m o m. '' På skatt, kvarskatteav­gift, respitränta och anståndsränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta (restitutionsräntä). Restitu-tionsränta utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. För tid som infaller efter utgången av det år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen be­stäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avmndas uppåt. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte ut.


2 m o m. På skatt, kvarskatteav­gift och respitränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid ut­betalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 § 4mom. andra stycket, utgår ränta (restitutionsräntä). Restitutions­räntä utgår för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda dis­konto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. För tid som infaller efter utgången a v det år då beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen be­stäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avmndas uppåt. Räntebelopp som understiger 50 kronor betalas inte ut.


Vid beräkning av restitutionsräntä gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som


'Senaste lydelse 1986:474.


72


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfal­lit till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad;


att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser en­dast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket be­talda beloppet avräknas mot det el­ler de belopp som sist har betalts; samt

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas.

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser en­dast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket be­talda beloppet avräknas mot det el­ler de belopp som sist har betaUs;

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas; samt

att ränta utgår i heh krontal, var­vid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett restitutionsräntä ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslu­tet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelsema i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsrän­tä.

Om restitutionsräntä i särskilda fall föreskrivs i 69 a § tredje stycket och 75 a § fjärde stycket.

Om restitutionsräntä i särskilda fall föreskrivs i 49§ 4 mom. ftärde stycket, 69 a § tredje stycket och 75a§ fjärde stycket.

69 af


Har ett beslut enligt 44 a § med­delats, får skattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som med­delas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på gmnd av arbetet har innehållits dessförin­nan enligt denna lag, skall överfö­ras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

Meddelar den lokala skattemyn­digheten ett beslut enligt 44 a §, får länsskattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på gmnd av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskatt­ning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där, i den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögen­heten undantas från beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.

På skatt som överförs enligt andra stycket skall restitutionsräntä utgå till


' Senaste lydelse 1986:1288.


73


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


den skattskyldige. 1 fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas.

Beslut om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

12 f


Riksskatteverket leder och an­svarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Länsskattemyndigheten leder och ansvarar för verksamheten i länet.

Det åligger riksskatteverket att ef­ter framställning från länsskalle-myndighet, lokal skattemyndighet, arbetsgivare eller när anledning där­tid eljest uppkommer meddela bin­dande förklaring beträffande frå­gor om sättet för uttagande av preli­minär skatt samt om verkställande av skatteavdrag.

Ärenden endgt andra stycket skad avgöras inom riksskatteverket av den särskilda nämnd, som avses i 19 § taxeringslagen.

Talan får ej föras mot beslut som avser bindande förklaring.


Riksskatteverket leder och an­svarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Skattemyndigheten ansvarar för verksamheten i länet.


73 f


Bestämmelsema i 50§ 1 och 3 mom. taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i preliminära självdekla­rationer och andra handlingar, som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelsema i denna lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.


Bestämmelserna i i/cap. 77tax-eringslagen (1990:00) gäller i till­lämpliga delar i fråga om uppgifter i preliminära självdeklarationer och andra handlingar, som har av­lämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning om­händertagits av en myndighet vid skattekontroll.


Handlingar som avses i första stycket skall förvaras under samma tid som motsvarande självdeklarationer vid årlig taxering.

75 r Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatte­avdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit


 Senaste lydelse 1986:1288. " Senaste lydelse 1980:1088.  Senaste lydelse 1986:1288.


74


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

att avdraga. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på gmnd av underiåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att avdraga anses utgöra 40 procent av den lön på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.

Fråga   om   arbetsgivares   betal-        Fråga   om   arbetsgivares  betal­
ningsskyldighet enligt första stycket
         ningsskyldighet enligt första stycket
skall prövas av den lokala skatte-
   skall prövas av den skattemyndig-
myndighet som avses i 44 § tredje
  het som avses i 44 § andra stycket,
stycket.

Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debiterats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalnings­skyldighet för skattebeloppet åläggas oekså arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts arbetsgivaren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstaga­ren. Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillkomman­de skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats, om det med fog kan antagas att tillkommande skatt kommmer att påföras honom.

(Se vidare anvisningarna.)

75 ar

Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare och arbets­tagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet atl betala skattebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet, får det uttagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, skall också betala restavgift på beloppet.

Om arbetsgivare efter tevär över Om arbetsgivare efter ompröv-
lokal skattemyndighets beslut har
ning eller överklagande av skatte­
funnits inte vara ansvarig för ar-
myndighets beslut har funnits inte
betstagares skatt, skall länsskalte-
vara ansvarig för arbetstagares
myndigheten till arbetsgivaren åter-
skatt, skall skaltemyndigheten till
betala skatt, som han har betalat
arbetsgivaren återbetala skatt, som
för arbetstagaren, samt betald rest-
han har betalat för arbetstagaren,
avgift. På skattebeloppet beräknas
samt betald restavgift. På skattebe-
restitutionsränta. I fråga om ränte-
loppet beräknas restitutionsräntä. I
beräkningen gäller i tillämpliga de-
fråga om ränteberäkningen gäller i
lar bestämmelserna i 69 § 2 mom.
tillämpliga delar bestämmelserna i

69 § 2 mom.

Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut

" Senaste lydelse 1986:1288.                                                                              75


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och restavgift. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivnings­kvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållande anmärkas på indrivningskvittot.

75b§'


Har en arbetsgivare hos allmän förvaltningsdomstol överklagat ett beslut om betalningsskyldighet en­ligt 75 § får länsskattemyndigheten om del finns synnerliga skäl medge anstånd heh eller delvis med betal­ningen. Anstånd får beviljas att gäl­la längst intid dess tre månaderför-fiutit från dagen för förvaltnings­domstolens avgörande i saken. Länsskattemyndigheten får som villkor för anstånd föreskriva att sä­kerhet skall städas.

Den som fått anstånd skad betala ränta för den del av skattebeloppet för vilken betalningsskyldighet kvarstår vid anståndstidens utgång. Vid beräkningen av räntan gäller 49 §4 mom. i tillämpliga delar.


Har ell beslut om betalningsskyl­dighet enligt 75 § överklagats eller kan annars betalningsskyldigheten antas komma att sättas ned får skattemyndigheten medge anstånd med betalningen. Därvid gäller 49 § 1, 2 och 3-5 mom. i tillämpliga delar


78 §

1 mom. Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid och mantalsskrivningsadress samt nummer på för honom utfärdad skattsedel.

Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som har sagts nyss.


För kontroll av att bestämmelser­na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan ar­betsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket, läns­skattemyndigheten eller lokal skat­temyndighet. I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar be­stämmelserna i 56 och 58 §§ tax­eringslagen (7956.-62i).


För kontroll av att bestämmelser­na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan ar­betsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket eller skattemyndighet. 1 övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8-14§§ taxeringslagen (1990:00).


 


° Senaste lydelse 1986:1288. 3'Senaste lydelse 1986:1288.


76


 


Nuvarande lydelse

2 mom.' Det åligger envar ar­betsgivare att efter anmaning av länsskattemyndigheten eller av lo­kal skattemyndighet lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetal­da löner och beloppet av verkställ­da skatteavdrag.


Föreslagen lydelse

2 m o m. Det åligger varje arbets­givare att efter anmaning av skatte­myndigheten lämna uppgift om an­ställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av verkställda skatteavdrag.


Prop. 1989/90:74


 


83 §"

Hörsammar inte skaltskyldig anmaning att avlämna preliminär självde­klaration eller att komplettera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 eller 54 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt belopp, eller

fullgör arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 §, 55 § I mom. första stycket eller 78 §,

får skattemyndigheten förelägga den försumlige vite.

får den lokala skattemyndigheten eller länsskattemyndigheten före­lägga den försumlige vite. Vite får ej bestämmas under femhundra kro­nor.

Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjäns­ten.

Vite får icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet och ej heller l]änsleman i tjänsten.

Om uttagande av förelagt vite för­ordnar länsrätten efter anmälan av riksskatteverket, länsskattemyndig­heten eller den lokala skattemyndig­heten.

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings­lagen (1990:00) eller i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas en fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings­lagen (1956:623) prövas fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.

Har ändamålet med vitet förfallit, när fråga uppkommer om utdöman­de därav, får vite ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först ef­ter det anmälan enligt tredje stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava förfallit därige­nom.

Vid prövning av ansökan om ut­dömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket får även bedömas/rå-ga, huruvida och med vilket belopp vitet hade bortföreläggas.

" Senaste lydelse 1986:1288. " Senaste lydelse 1986:1288.


77


 


Nuvarande lydelse Besvär m. m.


Föreslagen lydelse Överklagande m. m.


Prop. 1989/90:74


84 §'


Har slutlig, kvarstående eller till­kommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller föreligger annan felaktighet till den skattskyl­diges nackdel i hans skattsedel, äger den lokala skattemyndighet som ut­färdat skattsedeln vidtaga rättelse.

Föreligger motsvarande felaktig­het i beslut om arbetsgivares ansva­righet för arbetstagares skatt, äger den lokala skattemyndighet som meddelat beslutet vidtaga rättelse.


Har slutlig, kvarstående eller till­kommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller föreligger annan felaktighet till den skattskyl­diges nackdel i hans skattsedel, äger den skattemyndighet som utfärdat skattsedeln vidtaga rättelse.

Föreligger motsvarande felaktig­het i beslut om arbetsgivares ansva­righet för arbetstagares skatt, äger den skattemyndighet som meddelat beslutet vidtaga rättelse.

I fråga om omprövning av beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller bestämmel­serna i 8a§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslut om debitering tid följd av taxeringsbeslut skad omprövas på begäran av den skattskyldige. Den skattskyldiges begäran skall ha kommit in tid skattemyndigheten inom tid som anges i 4 kap. 9§ taxeringslagen (1990:00).


85 §


1 mom.'' Den lokala skattemyn­dighetens beslut enligt denna lag överklagas hos länsrätten genom besvär, om inte annat följer av and­ra stycket. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som före­skrivs i 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatte­avdrag och anstånd med inbetal-


1 m om. Skattemyndighetens be­slut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten av skattskyldig, ar­betsgivare och riksskatteverket, om inte annat följer av andra stycket. 1 fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i II — 13§§ lagen (1959:551) om beräk­ning av pensionsgmndande in­komst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Beslut om revision enligt 78 § 1 mom. och beslut varigenom vite har förelagts får inte överklagas. Inte heller beslut endgt 55 § 1 mom. första stycket och 55 § 2 mom. and-


 


'" Senaste lydelse 1979:489. '* Senaste lydelse 1986:1288.


78


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


ning av skatt överklagas hos läns­skattemyndigheten genom besvär. Vad som sagts nu gäller dock inte lokal skattemyndighets beslut med anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldigheten att verkställa skatteavdrag.

De allmänna ombuden får över­klaga lokala skattemyndigheters be­slut endast ifråga om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Lokala skattemyndigheters beslut om revision enligt 78 § 1 mom. eller varigenom vite har förelagts får inte överklagas.


ra stycket samt beslut rörande fram­städning om försättande i konkurs, ackordsförslag och avskrivning av skatt får överklagas.

Den skattskyldiges eller arbets­givares överklagande skad vara skriftligt och ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Vid överklagan­de av beslut om debitering tdl följd av taxeringsbeslut gäller bestäm­melserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen (1990:00).

Överklagande av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

Riksskatteverket får hos länsrät­ten yrka att arbetsgivare åläggs an­svarighet för arbetstagares skatt.


86 §


I mom.'* Talan får ej föras mot länsskattemyndighets beslut enligt 55 § 1 mom. första stycket, 55 § 2 mom. andra stycket eller 85 § 1 mom. andra stycket. Ej heller får talanföras mot annat beslut av läns-skattemyndighet ifråga om anstånd med inbetalning av skatt eller mot länsskattemyndighets beslut röran­de framstädning om försättande i konkurs, ackordsförslag, avskriv­ning av skatt, revision enligt 78 § 1 mom. eller föreläggande av vite.

Mot annat beslut av länsskatte­myndighel än som avses i första stycket förs talan hos kammarrätten genom besvär.


Imom. Bestämmelserna i 6 kap. 5-7§§ taxeringslagen (1990:00) gäller när en skattskyldig eller en arbetsgivare överklagat skattemyn­dighetens beslut.


86a§"

Bestämmelserna i 6 kap. 10—19 och 21 — 23§§ taxeringslagen (1990:00) gäller för mål enligt den­na lag. Vad som sägs om skattskyl­dig gäller även arbetsgivare.

1 fråga om överklagande av läns-

1 fråga om besvär över länsrättens


" Senaste lydelse 1986:1288. ' Senaste lydelse 1986:1288.


79


 


Nuvarande lydelse

eller kammarrättens beslut beträf­fande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som fö­reskrivs i 77plagen (1959:551)om beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.


Föreslagen lydelse

rättens eller kammarrättens beslut beträffande beräkning av avgiftsun­derlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 72 och 13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pen­sionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäk­ring.

86 b §

Länsrättens beslut om preliminär taxering, sättet för atl ta ut prelimi­när skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd med att betala in skatt får inte överklagas. Vad som sagts nu gäller dock inte beslut med anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldigheten att verkställa skatte­avdrag.


Prop. 1989/90:74


 


1.    Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

2.    Äldre bestämmelser i 27 § gäller fortfarande i fråga om 1990 och tidi­gare års taxeringar.

3.    Äldre bestämmelser gäller fortfarande för framställningar enligt 30 § som kommit in till länsrätten före den 1 januari 1991.

4.    Äldre bestämmelser i 32 § gäller fortfarande i fråga om respitränta på tillkommande skatt avseende 1989 och tidigare års taxeringar.

5.    De nya bestämmelserna i 32a§ tillämpas på respitränta som påförts efter utgången av år 1990.

6.    Äldre bestämmelser i 49 § 4 mom. gäller fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före den 1 januari 1991.

7.    De nya bestämmelsema i 49 § 5 mom. tillämpas på anståndsränta som påförts efter utgången av år 1990.

8.    Äldre bestämmelser i 58 § gäller fortfarande i fråga om restavgift på skatt som förfaller till betalning före den I febmari 1991.

10. Äldre bestämmelser i 84 §, 85 § 1 mom., 86 § 1 mom. och 86 a § gäller för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya bestämmel­sema om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan.


80


 


7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärdeskatt'

dels att 50, 62, 64 och 64 c §§ skall upphöra att gälla,

dels att mbrikerna närmast före 38 och 50 §§ skall utgå,

dels att i 2, 2 a, 3, 5, 5 a, 6, 10, 19, 20, 43, 45 och 49 §§ samt punkt 1 av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 16 och 22 §§ ordet "länsskatte­myndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att nuvarande 34 § skall betecknas 40 b §,

dels att 22-30, 32, 33, 35-40, nya 40b, 41, 46, 47, 51, 52, 54-57, 63, 64a, 64 e, 64 g, 64 h, 64 k, 69 och 74 §§ samt rubrikerna närmast före 30 och 51 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 22 a, 34, 34 a, 34 b, 40a och 53§§, samt närmast före 33, 34, 35, 37, 40a och 40b §§ nya mbriker av följande lydelse.


Prop. 1989/90:74


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


22 §2


Den som är redovisningsskyldig skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken sär­skild registrering skall ske enligt 19 §. Deklarationen lämnas för var­je redovisningsperiod så länge re­dovisningsskyldighet föreligger. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningspe­rioder är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober samt november och december.

Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt


Den som är redovisningsskyldig skall lämna uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för varje verk­samhet för vilken särskild registre­ring skall ske enligt 19 §. Deklara­tion lämnas för varje redovisnings­period så länge redovisningsskyl­dighet föreligger. Redovisningspe­riod omfattar två kalendermåna­der. Redovisningsperioder är janu­ari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, sep­tember och oktober samt november och december.

Kan det antas att ingående skatt för viss  skattskyldig regelmässigt


' Lagen omtryckt 1979:304.

Senaste lydelse av

lagens rubrik 1974:885

2§ 1989:1027

2a§ 1988:1152

3§ 1986:1289

5§ 1986:1289

5 a§ 1986:1289

6§ 1986:1289

1Ö§ 1986:1289

19§ 1986:1289

20§ 1986:1289

43§ 1986:1289

45§ 1986:1289

49 § 1986:1289

62§ 1986:1289

punkt 1 av anvisningarna till 2 § 1989:1027

anvisningarna till 16 § 1986:1289

anvisningarna till 22 § 1986:1289.

 Senaste lydelse 1986:1289.

6   Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 74


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


kommer att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor varje månad kan länsskaltemyndigheten besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalendermå­nad. När särskilda skäl föreligger kan länsskattemyndigheten för viss skattskyldig besluta att redovis­ningsperiod tills vidare skall vara halvt eller helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas till länsskaltemyndigheten i det län, där den skattskyldige registrerats, senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperi­od som deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningama. Sker inbetalning av skatt enligt 42 § and­ra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha lämnats till läns­skattemyndigheten den dag inbetal­ningskort eller försändelse som in­nehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestäm­mer medge att skattskyldig eller grupp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.


kommer att överstiga utgående skatt med minst 1000 kronor vaije månad kan skattemyndigheten be­sluta att redovisningsperiod tills vi­dare skall vara en kalendermånad. När särskilda skäl föreligger kan skattemyndigheten för viss skatt­skyldig besluta att redovisningspe­riod tills vidare skall vara halvt el­ler helt beskattningsår.

Deklaration skall lämnas till skattemyndigheten i det län, där den skattskyldige registrerats, se­nast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperi­od som deklarationen avser, om ej annat följer av anvisningarna. Sker inbetalning av skatt enligt 42 § and­ra stycket i behörig ordning, anses deklarationen ha lämnats till skat­temyndigheten den dag inbetal­ningskort eller försändelse som in­nehåller gireringshandling kommit in till postanstalt. Om synnerliga skäl föreligger kan regeringen eller myndighet som regeringen bestäm­mer medge att skattskyldig eller gmpp av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.


Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär.


Efter anmaning skall deklaration lämnas även av den som icke enligt första stycket är deklarationsskyl­dig.

Bestämmelserna i 47§ taxerings­lagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.

(Se vidare anvisningarna.)


Efter föreläggande skall deklara­tion lämnas även av den som inte enligt första stycket är deklarations­skyldig.

Bestämmelserna i 4 kap. 2§ lagen (1990:00) om självdeklara­tion och kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar i fråga om deklara­tion för mervärdeskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

22a§

Visar den deklarationsskyldige att hinder på grund av särskilda om­ständigheter möter att lämna dekla­ration inom föreskriven tid, får skat­temyndigheten medge honom an­stånd med att lämna deklarationen.

Ansökan om anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då deklarationen


82


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


skulle ha lämnats.

Ändras förutsättningarna för an­ståndet innan anståndsiiden har gått ut skall anståndet omprövas.

23§'


Underlåter den som är deklara­tionsskyldig enligt 22 § första styc­ket att lämna deklaration eller är deklaration ofullständig, kan läns­skattemyndigheten anmana den deklarationsskyldige att fullgöra vad som brister.

/ anmaning enligt första stycket eller enligt 22 § femte stycket kan vile föreläggas.


Underiåter den som är deklara­tionsskyldig enligt 22 § första styc­ket att lämna deklaration eller är deklaration ofullständig, kan skat­temyndigheten förelägga den dekla­rationsskyldige att fullgöra vad som brister.

Föreläggande enligt första styc­ket eller enligt 22 § femte stycket får förenas med vite.


24 §


Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, an­teckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldig­heten, för kontroll av deklaration och rör fastställelse av skatt.


Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, an­teckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldig­heten, för kontroll av deklaration och för beskattningen.


Underiaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända.

Om skyldighet i vissa fall all föra räkenskaper gäller särskilda bestäm­melser.

25 §"


Bestämmelserna i 50§ 1 och 3 mom. taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i deklarationer för mer­värdeskatt och andra handlingar som har avlämnats till ledning för fastställelse av sådan skatt eller upprättats eller för granskning om­händertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos länsskat­temyndigheten. Handlingarna skall förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt­ningsåret gått till ända, om inte re­geringen föreskriver annat.


Bestämmelserna i 3kap. 77# tax­eringslagen (1990:00) gäller i till­lämpliga delar i fråga om uppgifter i deklarationer för mervärdeskatt och andra handlingar som har av­lämnats till ledning för beskattning­en eller upprättats eller för gransk­ning omhändertagits av en myndig­het vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos skatte­myndigheten. Om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat, skad handlingama förstöras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskaftningsåret gått ut.


 


 Senaste lydelse 1986:1289. "Senaste lydelse 1986:1289.


83


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lyddse


Prop. 1989/90:74


26 §


Efter anmaning skall deklara­tionsskyldig lämna de upplysningar som behövs för kontroll av deklara­tion eller för att fastställa mervärde­skatt. I anmaning får vite föreläg­gas.

Deklarationsskyldig skall efter anmaning förete handling som be­hövs Jör fastställelse av mervärde­skatt, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.


Skattemyndigheten får förelägga den deklarationsskyldige all i den omfattning som anges i föreläggan­det lämna de upplysningar som be­hövs för kontroll av deklarationen eller annars för beskattningen.

Skattemyndigheten får vidare fö­relägga den deklarationsskyldige att visa upp kontrakt, kontoutdrag, räkningar, kvitton eller liknande handlingar som behövs för kontrod av deklarationen.

Ett föreläggande får förenas med vite, om det finns anledning atl anta atl den deklaralionsskyldige annars inte följer föreläggandet.

Bestämmelsema i 3 kap. 6 § taxe­ringslagen (1990:00) gäller i fråga om befrielse från skyldigheten att lämna upplysningar eller visa upp handling.


27 §


Efter anmaning skall näringsid­kare lämna uppgift om skattepliktig vara eller tjänst som han förvärvat av, sålt till eller tillhandahållit an­nan näringsidkare. Bestämmelser­na i 39 § 4 mom. taxeringslagen (1956:623) om befrielse från upp­giftsskyldighet gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 46 § taxerings­lagen gäller i tillämpliga delar i frå­ga om kontroll av mervärdeskatt.


Skattemyndigheten får förelägga näringsidkare att lämna uppgift om skattepliktig vara eller tjänst som han förvärvat av, sålt till eller till­handahållit annan näringsidkare. Bestämmelserna om befrielse från uppgiftsskyldighet i 3 kap. 3§ och 4 kap. 6§ tredje stycket lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 3kap. 76 # tax­eringslagen (1990:00) gäller i till­lämpliga delar i fråga om kontroll av mervärdeskatt.


28 f


För kontroll av att deklarations-eller uppgiftsskyldigheten har full­gjorts riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning Cör fastställelse av skatt, får skatterevision göras hos den som är deklarations- eller uppgifts­skyldig. Skatterevision får också göras hos den som har anmält sig för registrering för kontroll av att


För kontroll av att deklarations-eller uppgiftsskyldigheten har full­gjorts riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning lill ledning för beskattningen, får skatterevision göras hos den som är deklarations- eller uppgiftsskyldig. Skatterevision får också göras hos den som har anmält sig för registre­ring för kontroll av att lämnade


 


' Senaste lydelse 1986:1289.


84


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga.

Beslut om skatterevision medde­las av länsskattemyndigheten eller riksskatteverket.

1 övrigt gäller i fråga om skatte­revision i tillämpliga delar bestäm­melserna om taxeringsrevision i 56 och 58 §§ taxeringslagen.


uppgifter är riktiga och fullständi­ga.

Beslut om skatterevision medde­las av skattemyndigheten eller riks­skatteverket.

I övrigt gäller i fråga om skatte­revision i tillämpliga delar bestäm­melsema om taxeringsrevision i 3 kap. 8—14§§ taxeringslagen (1990:00).


29 f


Anmaning enligt 26 eller 27 § gö­res av länsskattemyndigheten eller riksskatteverket.


Riksskatteverket får meddela fö­reläggande enligt 26 eller 27 §.


 


Fastställelse av skatt


Beskattningsbeslut


30 §


Skatt fastställes för varje redovis­ningsperiod.


Beskattningsbeslut fattas för var­je redovisningsperiod med ledning av deklaration och övriga tillgängli­ga handlingar.


 


Fastställelse sker med ledning av deklaration och övriga tillgängliga handlingar.

Kan skatten icke beräknas tillför­litligt med ledning av handling som avses i andra stycket fastställes skatten efter skälig gmnd.


Kan inte skatten beräknas tillför­litligt med ledning av handling som avses i första stycket får beskatt­ningsbeslutet fattas efter skälig gmnd.


32 §


Har den skattskyldige lämnat de­klaration enligt 22 § anses skatten fastställd i enlighet med deklaratio­nen. Har deklaration icke lämnats anses skallen fastställd tid noll kro­nor

Skatt anses fastställd enligt första stycket utan att beslut meddelas.


Har den skattskyldige lämnat de­klaration inom den tid som anges i 22 § eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att läm­na deklaration anses beskattnings­beslut ha fattats i enlighet med de­klarationen.

Om deklarationen inte har kom­mit in tid skattemyndigheten inom den tid som anges i första stycket, anses skatten genom beskattnings­beslut ha bestämts tid nod kronor. Kommer deklarationen in tdl skat­temyndigheten vid en senare tid­punkt anses beslut i stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har med­delats dessförinnan.


 


• Senaste lydelse 1986:1289.


85


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


Omprövning


Föranleder framkomna omstän­digheter omprövning av fastställd skatt meddelar länsskattemyndig­heten beslut om fastställelse av skat­ten. Av beslutet skad framgå att den skattskyldige kan erhålla slutligt be­slut enligt 36 §.

33 r

Skattemyndigheten skall om­pröva ett beskatlningsbeslui i en frå­ga som kan ha betydelse för beskatt­ningen, om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skatt­skyldige överklagat ett beskattnings­beslut framgår av 54 §.

Skaltemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett be­slut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Om en fråga som avses i första stycket har avgjorts av admän förvaltningsdomstol, får skatte­myndigheten inte ompröva frågan.

Omprövning på  begäran  av den skattskyldige

34§

Vid den skattskyldige begära om­prövning, skall han göra detta skrift­ligt. Begäran skad ha kommit in till skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalender­år under vilket beskattningsåret har gått ut.

Om den skatlskyldige gör sanno­likt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som är till hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två måna­der från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begä­ran om omprövning tid en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller tid en allmän förvalt­ningsdomstol, får ärendet ändå prö­vas. Skrivelsen skad då omedelbart översändas tdl den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.


86


■'Senaste lydelse 1986:1289.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


34 a §

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skatlskyldige eller hans om­bud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknan­de skad ske med påföljd alt ompröv­ning annars inte görs.

34b§

Trots bestämmdsen i 33 § tredje stycket får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft om­prövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regerings­rättsavgörande som har meddelats därefter.

Omprövning på initiativ av skatte­myndigheten

35 f


Fråga om beslut enligt 33 § skall väckas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått tid ända.

Har slutligt beslut meddelats får fråga om beslut enligt 33 § inte prö­vas.


Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut får ompröv-ningsbeslul som är tid den skattskyl­diges fördel meddelas senast under sjätte året efter utgången av det ka­lenderår under vilket beskattnings­året har gått ul.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter den lid som an­ges iförsta stycket om det föranleds av skattemyndighets beskattnings­beslut eller allmän förvaltnings­domstols beslut i mål om skatt en­ligt denna lag avseende annan redo­visningsperiod eller annan skalt­skyldig.


36 §'


Slutligt beslut om fastställelse av skall skad meddelas, om den skatl­skyldige begär sådant beslut inom sex år från utgången av del kalen­derår under vilket beskattningsåret har gåu tid ända. Har beslut enligt 33 § meddelats skad dock slutligt beslut meddelas, om den skattskyl­dige begär ett sådant beslut inom två månader från den dag då han


Ett omprövningsbeslul som är till nackdel för den skattskyldige får, utom ifall som avses i andra stycket och i 38 §, inte meddelas senare än under andra året efter utgången av del kalenderår under vilket beskatt­ningsåret har gått ut.


 


' Senaste lydelse 1981:1276. ' Senaste lydelse 1981:1276.


87


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


fått del av det meddelade beslutet. Föreligger särskilda skäl får slutligt beslut meddelas även om den skatl­skyldige inte har begärt det.

Har slutligt beslut meddelats får fråga om nytt sådant beslut icke prö­vas.


Har den skattskyldige inte gett in deklaration i rätt tid, får ett ompröv­ningsbeslut som är tdl hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett så­dant omprövningsbeslut får medde­las inom ett år från den dag deklara­tionen kom in tid skattemyndighe­ten, dock senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår un­der vilket beskattningsåret har gått ut.


Efterbeskaltning 37§'o


Beslut om fastställelse av skatt meddelas av länsskattemyndigheten i det län, där den skattskyldige är registrerad eller, om han icke är re­gistrerad, där han bort vara regist­rerad.


Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är tdl nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 36 § första stycket under de förut­sättningar och på det sätt som anges i 38-40 §§ (efterbeskaltning).


38§


Har skattskyldig i deklaration el­ler på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för Jåstställdse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att skatt Jåststädts till Jör lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp, sker efterbeskalt­ning. Delsamma gäller när skatt­skyldig har lämnat oriktig uppgift i mål om skatt.

Efterbeskaltning får icke ske om det belopp som den skattskyldige skulle ha att erlägga är att anse som ringa eller del med hänsyn till om-


Efterbeskattning får ske om den skattskyldige

1.  i deklaration eller på annat sätt
lämnat oriktig uppgift till ledning
för beskattningen,

2.    lämnat oriktig uppgift i mål om skatt eller

3.    underlåtit att lämna deklara­tion eller infordrad uppgift

och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett be­skattningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats.

Efterbeskaltning får också ske

1.  vid rättelse av felräkning, miss­skrivning eller annat uppenbart för­biseende.

2.  när en ändring föranleds av be­slut som anges i 35 § andra stycket.

Efterbeskaltning som avser annat än omprövning enligt andra stycket 2 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse.  Efterbeskatt-


 


'" Senaste lydelse 1986:1289.


88


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lyddse


Prop. 1989/90:74


 


ständighetema framstår som up­penbart oskäligt att efterbeskalt­ning sker.

Kan uppgift som den skattskyldi­ge lämnat icke läggas tid grund för en tillförlitlig beräkning får efterbe­skaltning ske efter skälig grund.

Bestämmelserna i 34 § gäller i tillämpliga delar vid efterbeskalt­ning.


ning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt el­ler om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterbeskaltning av- seende samma fråga.


39§"


Utan hinder av bestämmelserna i 55-57§§ äger länsskattemyndig­heten från skatt som skad betalas enligt beslut om efterbeskaltning för viss redovisningsperiod avräkna skatt som den skattskyldige kan återfå för annan redovisningsperiod under samma beskattningsår.


Skattemyndighetens beslut om efterbeskaltning skall meddelas se­nast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket be­skattningsåret har gått ut, om inte annat anges i 40 §.


40§'


Efterbeskaltning får ske först se­dan slutligt beslut om fastställelse av skatt har meddelats. Fråga om efterbeskaltning skad väckas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt­ningsåret har gått tid ända. Efterbe­skaltning pä gmnd av oriktig upp­gift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft.

Har den skattskyldige avlidit, på­föres efterbeskaltning hans dödsbo. Sådan efterbeskaltning får ske en­dast om fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket boupp­teckning efter den skattskyldige lämnats in för registrering.


Beslut om efterbeskaltning enligt

38      § andra stycket 2 får meddelas
även efter den tid som anges i 39 §
men senast sex månader efter det
beslut som föranleder ändringen.

Beslut om efterbeskaltning på gmnd av oriktig uppgift i ompröv­ningsärende eller mål om skatt får meddelas efter den tid som anges i

39      § men senast inom ett år efter ut­
gången av den månad då skatte­
myndighetens eller domstolens be­
slut i ärendet eller målet har vunnit
laga kraft.

Om den skattskyldige Aar avlidit, får beslut om efterbeskaltning inte meddelas efter utgången av det and­ra året efter del kalenderår då bo­uppteckningen efter honom lämnats in för registrering.


 


"Senaste lydelse 1986:1289. 'Senaste lydelse 1986:1289.


89


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


Har den skattskyldige, på sätt an­ges i 14 § andra stycket skatte­brottslagen (1971:69), delgetts un­derrättelse om misstanke om brott som avser mervärdeskatt för ho­nom eller har åtal väckts mot ho­nom för sådant brott, får efterbe­skaltning ske för den redovisnings­period som brottet avser även efter utgången av iförsta stycket angiven lid. Detsamma gäller, om liden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har föriängts ge­nom beslut enligt 14 a § skatte­brottslagen.

Efterbeskattning får också ske ef­ter utgången av iförsta stycket angi­ven tid, om efterbeskattningen med­för att den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen är fri från ansvar för brott.

Efterbeskattning enligt tredje stycket yär ske endast om fråga där­om prövats före utgången av kalen­deråret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Efterbeskattning enligt ftärde styc­ket får ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalender­året efter det då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall dock fråga om efterbeskattning av döds­boet prövas inom sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning som har åsatts enligt tredje stycket skall undanrö­jas av länsskaltemyndigheten om åtal inte väcks på gmndval av den fömndersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsföriängning el­ler, om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte, om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Tredje-sjätte styckena skad ock­så tillämpas om brottet avser mer­värdeskatt för en juridisk person och åtgärd som avses i tredje stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om fö-


Har den skattskyldige, på sätt an­ges i 14 § andra stycket skatte­brottslagen (1971:69), delgetts un­derrättelse om misstanke om brott som avser mervärdeskatt för ho­nom eller har åtal väckts mot ho­nom för sådant brott, får beslut om efterbeskattning meddelas för den redovisningsperiod som brottet av­ser även efter utgången av i 39 § angiven lid. Delsamma gäller, om tiden för att ådöma den skattskyldi­ge påföljd för sådant brott har för­längts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Beslut om efterbeskaltning får / fad som avses i 12§ skattebrotts-lagen också meddelas efter utgång­en av den tid som anges i 39 §.

Beslut om efterbeskattning enligt ftärde stycket skad meddelas före utgången av kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgär­derna först vidtogs. Beslut om efter­beskattning enligt femte stycket skad meddelas före utgången av ka­lenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avli­dit, skall dock beslut om efterbe­skattning meddelas inom sex måna­der från dödsfallet.

Beslut om efterbeskattning enligt ftärde stycket skall, utom i fad som avses i I2§ skattebrottslagen, un­danröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på gmndval av den fömndersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning el­ler, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.

Vad som sägs i ftärde—sjunde styckena tillämpas också beträffan­de en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i ftärde stycket har vidtagits mot den som har före­trätt den juridiska personen eller


90


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


reträdaren är fri från ansvar för så­dant brott med stöd av 12 § skatte­brottslagen.

34§

Efter utgången av den tid inom vilken deklaration för den sista re­dovisningsperioden under beskatt­ningsåret skall lämnas enligt 22 § får sådan ändring av fastställd skatt som berör mer än en redovisnings­period under beskattningsåret hän­föras till den sista redovisningsperi­oden under beskattningsåret.

Vad som sägs iförsta stycket gäl­ler ej om slutligt beslut har medde­lats för någon redovisningsperiod under beskattningsåret.


om fad som avses i 12 § skatte­brottslagen föreligger beträffande honom.

Beslut om skatteberäkning

40 a §

Skattemyndigheten skall snarast efter det att en domstol meddelat beslut i ett mål om skatt fatta det beslut om skatteberäkning som för­anleds av domstolens beslut.

Gemensamma bestämmelser om beskattningsbeslut

40b§

Efter utgången av den tid inom vilken deklaration för den sista re­dovisningsperioden under beskatt­ningsåret skall lämnas enligt 22 § får sådan ändring av beskattnings­beslut som berör mer än en redovis­ningsperiod under beskattningsåret hänföras till den sista redovisnings­perioden under beskattningsåret.


41§"


Beslut om efterbeskattning med­delas av länsskattemyndigheten i det län där den skattskyldige är re­gistrerad eller, om han icke är re­gistrerad, där han bort vara regi­strerad.


Beskattningsbeslut meddelas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad eller, om han inte är registrerad, där han bort vara registrerad.


46§'


Har besvär anförts över slutligt beslut om faslsläddse av skatt eller beslut om efterbeskattning eller be­slut av länsrätt eller kammarrätt, kan den skattskyldige av länsskatte­myndigheten få anstånd med betal­ning av skatt. Bestämmelsema i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbörds­lagen (1953:272) om anstånd vid besvär över beslut rörande taxering äger motsvarande tillämpning.


Om ett beskattningsbeslut över­klagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan an­tas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av skat­temyndigheten få anstånd med att betala skatten. Bestämmelsema i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbörds­lagen (1953:272) gäller då i tillämp­liga delar.


 


"Senaste lydelse 1986:1289. '"Senaste lydelse 1986:1289.


91


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


47§''

Betalas icke skatt i behörig ordning inom den tid då deklaration för den redovisningsperiod skatten avser skall lämnas enligt 22 § tredje stycket, utgår restavgift på sålunda icke betalat belopp. Har anstånd med betalning av skatt beslutats enligt 45 §, utgår dock restavgift endast på skattebelopp som betalas sedan anståndstiden gått till ända.

Restavgiften är sex öre för varje hel krona av den skatt som icke betalats, dock minst femtio kronor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning jämnas till närmast högre hela krontal.

Bestämmelsema i 58 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) om be­frielse från restavgift gäller i till­lämpliga delar beträffande restav­gift för mervärdeskatt. Bestämmel­sema i denna lag om beslut om fastställelse av skatt gäller i tillämp­liga delar om beslut i fråga om be­frielse från restavgift.

Bestämmelserna i 58 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) om be­frielse från restavgift gäller i till­lämpliga delar beträffande restav­gift för mervärdeskatt. Bestämmel­serna i denna lag om beskattnings­beslut gäller i tillämpliga delar om beslut i fråga om befrielse från rest­avgift.


Besvär

51§'

Följande beslut  får överklagas hos länsrätten genom besvär: 1. slutligt beslut.

2.  beslut att inte meddela beslut enligt 33 eller 36 §,

3.  beslut enligt 19 § fjärde stycket i fråga om registrering, samt

4.    beslut om efterbeskattning,
skattskyldighet, redovisningsskyl­
dighet eller restavgift.

Följande beslut får ej överklagas:

7. beslut enligt 33§,

2.  beslut om skatterevision, samt

3.  länsskattemyndighetens beslut i fråga om föreläggande av vite.

Länsskattemyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket genom besvär. Riksskatteverkets beslut får ej över­klagas.

Överklagande

Följande beslut av skattemyndig­het får överklagas hos länsrätten:

1.   beskattningsbeslut i en fråga
som kan ha betydelse för beskatt­
ningen,

2.  beslut att avvisa en begäran om omprövning av beskattningsbeslut,

3.  beslut enligt 19 § fjärde stycket i fråga om registrering, samt

4.  beslut om skattskyldighet, re­dovisningsskyldighet, restavgift el­ler anstånd med att lämna deklara­tion eller betala skatt.

Följande beslut får inte överkla­gas:

7. beslut om skatterevision, samt 2.  skattemyndighetens beslut  i fråga om föreläggande av vite.

Skattemyndighetens beslut i öv­rigt enligt denna lag överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.


'Senaste lydelse 1982:1211. '* Senaste lydelse 1986:1289.


92


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


52§' Besvär enligt 51 § första stycket skall ha inkommit inom två måna­der från det klaganden fått del av det överklagade beslutet.

Den skattskyldiges överklagande enligt 51 § första stycket skall vara skriftligt och ha kommit in inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Om beskattningsbeslutet har meddelats efter den 30 juni sjät­te året efter det kalenderår under vilket det beskattningsår som beslu­tet avser har gått ut och den skatt­skyldige har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett beskatlningsbeslui även om det inte gått honom emot.

53§

Skattemyndigheten skad pröva om den skattskyldiges överklagande har kommit in i räll tid. Har över-klagandel kommit in för sent. skall myndigheten avvisa det. om inte an­nat följer av andra eller tredje styc­ket.

Överklagandet skall inte avvisas, om JÖrseningen beror på alt skatte­myndigheten har lämnat den skatt­skyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagande­tiden kommit in lill en annan skat­temyndighet än den .som fattat be­slutet eller tid en allmän förvalt­ningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas tid den skattemyndighet som fattal beslutet med uppgift om den dag då hand­lingen kom in lill skattemyndighe­ten.

54§


Bestämmelserna i 96 och 98 §§ taxeringslagen om besvär över läns­rätts och kammarrätts beslut gäller i tillämpliga delar ifråga om mål el­ler ärenden rörande mervärdeskatt.


Skaltemyndigheten skad snarast ompröva det överklagade beslutet. Detta gäller dock inte om överkla­gandet skad avvisas enligt 53 § eller hinder mot omprövning föreligger


 


' Senaste lydelse 1986:1289.


93


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


enligt 33 § tredje stycket.

Ett överklagande förfaller, om skattemyndigheten ändrar beslutet så som den skattskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den skattskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får myndigheten lämna den skattskyldige tillfölle att återkalla överklagandet.

55§


Skattskyldig får anföra besvär i särskild ordning om

1) skatt fastställts i strid med be­stämmelserna om vem som är skatt­skyldig eller om vad som är skatte­pliktigt,

2) skatt fastställts mer än en gång för samma omsättning,

3) beskattningen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4) någon till följd av underlåten­het att lämna deklaration eller in­fordrad uppgift, felaktighet i dekla­ration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift eller handling som legat till grund för sådan dekla­ration eller uppgift fått skatten för viss redovisningsperiod fastställd lid belopp som väsendigt avviker från vad som rätteligen bort fastställas Jör perioden,

5) någon i annat fad kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda atl skatten Jåststädts tid belopp som väsentligt avviker från vad som faststädts.

Besvär enligt första stycket 4 och 5 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på om­ständighet eller bevis, varom känne­dom saknats när skatten fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna eller beviset JÖr alt få rättelse.

Besvär som avses i första stycket får anföras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår un­der vilket beskattningsåret gått tid


Om överklagandet inte avvisas enligt 53 § eller förfaller enligi 54 §. skad skattemyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbe­slul och övriga handlingar i ärendet tid länsrätten. Om det finns särskil­da skäl får överklagandet överläm­nas tid länsrätten utan föregående omprövning.


94


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


ända.

Allmänt ombud får enligt första och tredje styckena anföra besvär tid den skattskyldiges förmån och ifad som avses iförsta stycket 3 även tid den skattskyldiges nackdel.

Bestämmelserna i 34 § gäller i tillämpliga delar vid prövning av be­svär i särskild ordning.

56§'«


Bestämmelsema i 103 och 104 §§ taxeringslagen (1956:623) om be­svär i särskild ordning samt i 105 § Imom. första stycket, 105 § 2mom., 106-108 och 113§§ sam­ma lag om besvär gäller i tillämpli­ga delar i fråga om mål eller ären­den rörande mervärdeskatt.


Överklagande av riksskatteverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 35, 36, 39 och 40 §§ gäller för beslut om omprövning på initiativ av skatte­myndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag det överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningbeslut som avser efterbeskattning och yr­kas ändring tdl den skattskyldiges nackdel, skad överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

Om riksskatteverket har överkla­gat ett beskatlningsbeslui, skad där­av föranledd talan om särskild av­gift föras samtidigt.


57§"


Bestämmelsema i 6kap. 10-24 §§ taxeringslagen (1990:00) gäl­ler för mål enligt denna lag.

Vad som föreskrives om länsskat­temyndighet i de bestämmelser i taxeringslagen som rör besvär över länsrätts och kammarrätts beslut gäller ifråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt allmänt om­bud

Länsrättens beslut i anledning av överklagande av beslut rörande an­stånd med att lämna deklaration el­ler betala skatt, får inte överklagas.

63 r

Riksskatteverket kan på ansökan av den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet som medför skyldighet att erlägga mervärdeskatt meddela förhandsbesked i fråga som avser sökandens skattskyldighet. Förhandsbesked får meddelas om det finns vara av vikt med hänsyn till sökandens intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

Förhandsbesked sökes skriftligt hos riksskatteverket före ingången av

'* Senaste lydelse 1984:357. "Senaste lydelse 1986:1289. ° Senaste lydelse 1984:357.


95


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


den första redovisningsperiod som beröres av den fråga förhandsbeskedet gäller.


I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 § andra stycket, 3 — 8 samt 11 och 12§§ lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.


I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 § andra stycket och 3-8§§ lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.


 


64 a Har skattskyldig i deklaration el­ler annat skriftligt meddelande, av­givet till ledning för länsskattemyn­dighetens beslut om hans skatt, läm­nat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo pro­cent av det skattebelopp, som ej skulle ha påförts eller som felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom om den oriktiga uppgiften godta­gits. Detsamma gäller när skaltskyl­dig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om skatt.

Har deklaration lämnats men av­vikelse skett från denna med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tred­je stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som till följd av uppskatt­ning påförs den skattskyldige ut­över vad som annars skulle ha på­förts eller ej tillgodoräknats ho­nom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg utgå enligt första styc­ket.

Har uppskattning skett med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tred­je stycket på gmnd av utebliven de­klaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han har lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den


r

Har en skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, som han avgett till ledning för be­skattningen, lämnat uppgift som befinns oriktig, skad en särskild av­gift (skattetillägg) påföras ho­nom med tjugo procent av det skat­tebelopp, som ej skulle ha påförts eller som felaktigt skulle ha tillgo­doräknats honom om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäl­ler om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om skatt och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats.

Har deklaration lämnats men av­vikelse skett från denna med stöd av 30 § andra stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med tju­go procent av den skatt som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige utöver vad som an­nars skulle ha påförts eller ej tillgo­doräknats honom. Till den del upp­skattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldi­ge skall dock skattetillägg utgå en­ligt första stycket.

Har uppskattning skett med stöd av 30 § andrn stycket på gmnd av utebliven deklaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med tju­go procent av den skatt som påförs honom till följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha på­förts enligt de skriftliga uppgifter han kan ha lämnat till ledning för beskattningen. Till den del upp­skattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldi-


 


'Senaste lydelse 1986:1289.


96


 


Nuvarande lydelse

skattskyldige skall dock skatletill-lägg utgå enligt första stycket.


Föreslagen lydelse

ge skall dock skattetillägg utgå en­ligt första stycket.


Prop. 1989/90:74


64 e§


Har skattskyldig, som har att avge deklaration för skatt utan an­maning, underlåtit att inom före­skriven tid fullgöra denna skyldig­het, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första styc­ket den skattskyldige antingen an-manats att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i anma-ningen eller underlåtit att avge de­klaration inom föreskriven tid även för minst en av de tre närmast före­gående redovisningsperioderna, be­stäms förseningsavgiften till 200 kronor.

Skattskyldig, som varit skyldig avlämna deklaration endast efter anmaning, påförs förseningsavgift, om han underlåtit att lämna dekla­ration inom tid som föreskrivits i anmaningen. Avgiften utgår med 200 kronor.


Har skattskyldig, som har att avge deklaration för skatt utanore-läggande, underlåtit att inom före­skriven tid fullgöra denna skyldig-hel, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första styc­ket den skattskyldige antingen före­lagts att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i föreläg­gandet eller underlåtit att avge de­klaration inom föreskriven tid även för minst en av de tre närmast före­gående redovisningsperioderna, be­stäms förseningsavgiften till 200 kronor.

Skattskyldig, som varit skyldig avlämna deklaration endast efter föreläggande, påförs förseningsav­gift, om han underlåtit att lämna deklaration inom tid som föreskri­vits i föreläggandet. Avgiften utgår med 200 kronor.


64 g §2


Fråga om särskild avgift prövas av länsskattemyndigheten. Fråga om skattetillägg pä gmnd av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av länsrätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan för föras, om den oriktiga uppgiften ej har godta­gits efter prövning i sak eller ej har prövats i målet, och skad väckas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har skattskyldig hemställt om ef­tergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallils.

Utan hinder av vad som eljest föreskrivs om besvär, skall skatt­skyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om beslut om skatten


Skattemyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Beslut om skat­tetillägg på gmnd av oriktig uppgift i mål om skatt får meddelas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har skattskyldig hemställt om ef­tergift av beslutad avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan inte bifallits.

Utan hinder av vad som annars föreskrivs om omprövning och över­klagande, skall skattskyldigs yrkan­de i fråga om särskild avgift prövas.


 


"Senaste lydelse 1986:1289.


97


7   Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 74


Föreslagen lydelse

om beslut / den beskattningsfråga som föranlett avgiften inte har vun­nit laga kraft. Detsamma gäller så­dant yrkande av riksskatteverketull förmån för skattskyldig.

Nuvarande lydelse

för den redovisningsperiod som av­giften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yr­kande av allmänt ombud till för­mån för skattskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs JÖrst i regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna alt målet om särskild avgift skall upptagas och vidare handläggas av länsrätt.

64 h §" Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Finnes vid prövning av beslut om Ändras ett beskatlningsbeslui skatt att skatten skall nedsättas eller skall skattemyndigheten vidta den tillgodoräknas med ytterligare be- ändring av beslut om skattetillägg lopp, skad även vidtas därav föran- som föranleds av beskattningsbeslu-ledd ändring i beslut om skaltetdl- tet. lägg.

Vid handläggningen i kammar­rätt och länsrätt av mål om särskild avgift skad muntlig förhanddng hål­las, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgift kommer att utgå.


Prop. 1989/90:74


64k§


Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 64 a -64j §§ gäller be­stämmelserna i denna lag, med un­dantag av 2,9,-41 §§och 76 § första stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.


Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 64 a — 64j §§ gäller be­stämmelsema i denna lag, med un­dantag av 38 f första stycket och andra stycket 2 samt 76 § första stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.


 


69« Efter anmälan av länsskattemyn­digheten förordnar länsrätten om uttagande av vite. I övrigt gäller 123 och 124 §§ taxeringslagen (1956:623) om vite i tillämpliga de­lar. Har vite förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings­lagen prövas fråga om uttagande av vitet av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lag.


Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjäns­ten. Har vite förelagts också med stöd av bestämmelse i taxerings­lagen (1990:00) eller lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas fråga om utdömande av vitet av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar.

Vid prövning av en fråga om utdö­mande av vite får även vitets lämp­lighet bedömas.


 


" Senaste lydelse 1987:1218. "Senaste lydelse 1986:1289.


98


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


14f


Beslut som avses i 33 § denna lag skall sändas lill den skattskyldige i vanligt brev. Sådana försändelser får i särskilda fall rekommenderas eller delges den skattskyldige. I frå­ga om delgivning av beslut eller ut­slag enligt denna lag äger 54 och 55 §§ taxeringslagen (1956:623) motsvarande tillämpning.


Vid tillämpning av bestämmelser­na i denna lag skad meddelande, som lämnats för skallskyldig som är juridisk person, anses vara lämnat av den skatlskyldige, om det inte var uppenbart alt uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.


Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991 då förordningen (1982:24) om anstånd med att lämna deklaration för mervärdeskatt skall upphöra att gälla.


" Senaste lydelse 1983:1052.


99


 


8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

dels att 4 kap. 14 §, 7 kap. 3 §, 8 kap. 7, 8, 10-13 §§ och 9 kap. 2 § skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 1 § samt 8 kap. 1, 7 och 11 §§ skall utgå,

dels att nuvarande 4 kap. 4§ skall betecknas 14 § samt att nuvarande 8 kap. 2 och 3 §§ skall betecknas 8 respektive 7 §,

dds all 2kap. 10 §, 3kap. 3 och 6§§, 4kap. 1—3, 5— 13 §§, nya 14§och 15§, 5kap. 5 och 12§§, 6kap. 1 §, 7kap. 1, 7 och 8 §§, 8kap. 1, 4-6, nya 7, nya 8 och 9§§, 9 kap. 3§ samt rubrikerna till 4 och 8 kap. skall ha föjande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 4 kap. 4, 4 a, 4 b och 6 a §§, 8 kap. 2 och 3 §§, samt närmast före 4 kap. 4,5,6 a, 13 och 15 §§ nya rubriker av följande lydelse.


Prop. 1989/90:74


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap. 10§


Bestämmelserna i 47§ taxerings­lagen (1956:623) om vem som skall fullgöra deklarationsskyldigheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i tillämpliga delar.


Bestämmelsema i 4 kap. 2§ lagen (1990:00) om självdeklara­tion och kontrolluppgifter om vem som skall fullgöra deklarationsskyl­digheten för omyndiga, dödsbon och andra gäller i tillämpliga delar.

Uppgift som lämnats för en skatt­skyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den skattskyldi­ge, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörig­het alt företräda den skattskyldige.


3 kap.


Beskattningsmyndigheten får om det behövs för skattekontrollen före­lägga den deklarationsskyldige att lämna upplysningar utöver deklara­tionen samt prov och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verk­samheten. Ett sådant föreläggande Jår förenas med vite.

Beskattningsmyndighelen får vi­dare förelägga den deklarations­skyldige att förete de handlingar som behövs för kontroll av deklara-


Beskattningsmyndigheten får fö­relägga den deklarationsskyldige att / den omfattning som anges i före­läggandet lämna de upplysningar som behövs för kontroll av att upp­gifterna i en deklaration är rikliga eller annars för beskattningen samt prov och beskrivning på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten.

Beskattningsmyndigheten får vi­dare förelägga den deklarations­skyldige att visa upp kontrakt, kon­toutdrag,  räkningar,  kvitton eller


100


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


tionen,  såsom kontrakt,  kontout­drag, räkningar och kvitton.


liknande handlingar som behövs för kontroll av deklarationen.

Ett föreläggande får förenas med vite, om det finns anledning alt anta att den skattskyldige annars inte följer föreläggandet.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 § taxe­ringslagen (1990:00) gäller i fråga om befrielse från skyldigheten att lämna upplysningar eller visa upp handhng.


 


Bestämmelsema i 50§ 1 och 3 mom. taxeringslagen (1956:623) om utlämnande av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har av­lämnats till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upp­rättats eller för granskning omhän­dertagits av en myndighet vid skat­tekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskatt­ningsmyndigheten under sju år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått tdl ända, om inte regeringen föreskriver annat.



Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:00) om utläm­nande av uppgifter gäller i fråga om uppgifter i deklarationer och andra handlingar som har avlämnats till ledning för beslut om skatt enligt denna lag eller har upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras hos beskatt­ningsmyndigheten. Om inte rege­ringen eller den myndighet som rege­ringen bestämmer föreskriver något annat, skad handlingarna förstöras sju år efter utgången av det ka­lenderår under vilket beskattnings­året gått ut.


 


4 kap.   Fastställande efterbeskattning m. m.


av   skatt,        4 kap. Beskattningsbeslut


 


Skatten skall fastställas för vaije redovisningsperiod eller, om skal-teredovisningen inte avser redovis­ningsperioder, för varje skatteplik­tig händelse.


Beskattningsbeslut skall fattas för varje redovisningsperiod eller, om skatteredovisningen inte avser re­dovisningsperioder, för varje skat­tepliktig händelse.


2§


Har den skattskyldiges deklara­tion kommit in till beskattnings­myndigheten inom den tid som an­ges i 2 kap. 8 § eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen, anses skatten fastställd tid det deklarerade beloppet.

Om deklarationen inte har kom­mit in till beskattningsmyndigheten


Har den skattskyldiges deklara­tion kommit in till beskattnings­myndigheten inom den tid som an­ges i 2 kap. 8 § eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklarationen, anses beskattningsbeslut ha fattats i enlig­het med deklarationen.

Om deklarationen inte har kom­mit in till beskattningsmyndigheten


101


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


inom den tid som anges i första stycket, anses skatten fastställd lill noll kronor. Kommer deklaratio­nen in till beskattningsmyndighe­ten vid en senare tidpunkt anses skatten i stället fastställd till det de­klarerade beloppet, om ett beslut inte dessförinnan har meddelats en­ligt 3 eller 5 §.


inom den tid som anges i första stycket, anses skatten genom be­skatlningsbeslui ha bestämts till noll kronor. Kommer deklaratio­nen in till beskattningsmyndighe­ten vid en senare tidpunkt anses beslut i stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett om­prövningsbeslut har meddelats dess­förinnan.


 


3§

Beskattningsmyndigheten skall meddela beslut om fastställande av skatten, om deklarationsgran.sk-ning, skatterevision eller något an­nat förhållande ger anledning tid det. Sådant beslut skad också med­delas om den skattskyldige begär det.

Beslut som avses i första stycket får inte meddelas senare än tredje året efter utgången av det kalender­år under vilket beskattningsåret har gått tid ända eller, om skattere­dovisningen inte avser redovisnings­perioder, den skattepliktiga händel­sen har inträffat. Inkommer från den skattskyldige en begäran om så­dant beslut senare än två månader före utgången av den angivna tiden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslut enligt 5 §.

Av beslut som avses i första styc­ket skall framgå att den skattskyldi­ge kan få ett slutligt beslut enligt 5§.


Omprövning

Beskattningsmyndigheten skall ompröva ett beskattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för be­skattningen om den skattskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige överklagat ett be­skattningsbeslut framgår av 8 kap. 4§.

Beskattningsmyndigheten får av­stå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Om en fråga som avses i första stycket har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, får beskatt­ningsmyndigheten inte ompröva frågan.

Omprövning på  begäran  av den skattskyldige

Vid den skattskyldige begära om­prövning, skall han göra detta skrift­ligt. Begäran skad ha kommit in tid beskattningsmyndigheten senast sjätte året efter utgången av det ka­lenderår under vilket beskattnings­året har gått ut eller, när skattere­dovisningen inte avser redovisnings­perioder, den skattepliktiga händel-


102


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


sen har inträffat.

Om den skattskyldige gör sanno­likt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beskattningsbeslut som är tid hans nackdel eller annan handling med uppgift om skattens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skad ha kommit in inom två måna­der från den dag han fick sådan kännedom.

Har den skattskyldige inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begä­ran om omprövning tid en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till beskatt­ningsmyndighelen med uppgift om den dag då handlingen kom in till domstolen.

4a§

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller hans om­bud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknan­de skad ske med påföljd att ompröv­ning annars inte görs.

4b§

Trots bestämmelsen i 3§ tredje stycket får en fråga som har avgjorts av kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om be­slutet avviker från rättsldlämpning-en i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter.

Omprövning på initiativ av be­skattningsmyndigheten


Slutligt beslut om skatt skad meddelas om den skattskyldige el­ler allmänna ombudet begär det inom den tid som anges i 3 § andra siyckelförsta meningen. Har denna tid gått ut skad slutligt beslut ändå meddelas, om begäran härom in­kommer från den skatlskyldige inom


5§


Omprövar beskattningsmyndig­heten självmant ett beslut får om­prövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas se­nast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket be­skattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser redo-


103


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


två månader från den dag då han fått del av beslut enligt 3 § eller från all­männa ombudet inom två månader från den dag då sådant beslut med­delades. Föreligger särskilda skäl får slutligt beslut meddelas inom den tid som anges i 3 § andra siyckelförsta meningen även om den skatlskyldige eller allmänna ombudet inte har be­gärt det.

Sedan slutligt beslut har medde­lats för en viss redovisningsperiod eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, en viss skattepliktig händelse, får beslut en­ligt 3 § eller 5 § första stycket inte meddelas för samma period eller händelse.


visningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter den tid som an­ges iförsta stycket om det föranleds av beskattningsmyndighetens be­skattningsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols beslut i mål om skatt enligi denna lag avseende annan redovisningsperiod eller an­nan skattskyldig.


 


Kan skatten inte bestämmas till­förlitligt med ledning av deklaration eller annan föreliggande utredning skad den beräknas efter skälig grund.



Ett omprövningsbeslut som är tid nackdel för den skattskyldige får, utom ifall som avses i andra stycket och i 7 och 8 §§, inte meddelas sena­re än under andra året efter utgång­en av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skatte­pliktiga händelsen har inträffat.

Har den skattskyldige inte gett in deklaration i rätt tid, får ett ompröv­ningsbeslul som är till hans nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett så­dant omprövningsbeslut får medde­las inom ett år från den dag deklara­tionen kom in tid beskattningsmyn­digheten, dock senast under sjätte året efter utgången av det kalender­år under vilket beskattningsåret har gått ut eller, om skatteredovisning­en inte avser redovisningsperioder, den skattepliktiga händelsen har in­träffat.

Efterbeskattning

6a§

Beskattningsmyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är tid nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges


104


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


( 6 § första stycket under de förut­sättningar och på det sätt som anges i 7—12§§(efterbeskattning).


Har den skattskyldige

Efterbeskattning får ske om den skattskyldige

1.  i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för beskattningen,

2.  lämnat oriktig uppgift i mål om skatt,

3.  underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller,


4. underlått att tillhandahålla be­gärt vamprov, skad beskattnings­myndigheten besluta om efterbe­skattning om den oriktiga uppgif­ten eller underlåtenheten medfört att skatt inte utgått eller utgått med för lågt belopp eller medJÖrt att skatt återbetalats medför högt belopp.


4. underlåtit att tillhandahålla begärt vamprov,

och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att etl be­skattningsbeslut blivit felaktigt eller intejattals.

Efterbeskattning får också ske

1.  vid rättelse av felräkning, miss­skrivning eller annat uppenbart för­biseende,

2.  när en ändring föranleds av be­slut som anges i 5 § andra stycket.


8§


Efterbeskattning får inte ske om det skattebelopp som avses är atl anse som ringa eller om del med hänsyn till omständigheterna/raw-står som uppenbart oskäligt atl efterbeskaltning sker. Avser pröv­ningen fiera redovisningsperioder under samma beskattningsår, skall frågan om skattebeloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn lid del sammanlagda beloppet för peri­oderna.


Efterbeskattning som avser annat än omprövning enligt 7§ andra stycket 2 får ske endast om den av­ser belopp av någon betydelse. Efter­beskattning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskä­ligt eller om beskattningsmyndighe­ten tidigare fattal beslut om efterbe­skattning avseende samma fråga.



Bestämmelserna i 4§ tillämpas även vid efterbeskattning.


Beskattningsmyndigheiens beslut om efterbeskattning skad meddelas senast under sjätte året efter utgång­en av del kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, den skatte­pliktiga händelsen har inträffat, om inte annat anges i 10—12 §§.


105


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


10)


Beskattningsmyndighelen får be­sluta om efterbeskattning sedan slutligt beslut om skatt har medde­lats eller, om så inte har skett, när slutligt beslut inte längre kan med­delas. Efterbeskattning får ej ske om inte beskattningsmyndigheten med­delar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det ka­lenderår under vilket beskattnings­året har gått tid ända eller, när skal­leredovisningen inte avser redovis­ningsperioder, den skattepliktiga händelsen har inträffat.

Efterbeskattning på gmnd av en oriktig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgången av den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft.


Beslut om efterbeskattning enligt 7 § andra stycket 2 får meddelas även efter den tid som anges i 9§ men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen.

Beslut om efterbeskattning pä gmnd av oriktig uppgift i ompröv­ningsärende eller mål om skatt får meddelas efter den tid som anges i 9§ men .senast inom ett är från ut­gången av den månad då beskatt­ningsmyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eder målet har vun­nit laga kraft.


 


11§


Har den skattskyldige avlidit, skall efterbeskattningen påföras hans dödsbo. Beslut om sådan efter­beskattning får inte meddelas av beskattningsmyndigheten efter ut­gången av det andra året efter det kalenderår under vilket bouppteck­ningen efter den skattskyldige har lämnats in för registrering.


Har den skatlskyldige avlidit, ar beslut om efterbeskattning inte meddelas av beskattningsmyndig­helen efter utgången av det andra året efter det kalenderår under vil­ket bouppteckningen efter den skattskyldige har lämnats in för re­gistrering.


12 §'


Har den skattskyldige, på sätt an­ges i 14 § andra stycket skatte­brottslagen (1971:69), delgetts un­derrättelse om misstanke om brott som avser skatt enligt de författ­ningar som anges i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller enligt lagen (1984:409) om avgift på gödselme­del eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beskattnings­myndigheten meddela beslut om efterbeskattning för den redovis­ningsperiod eller den skattepliktiga händelse som brottet avser även ef-


Har den skattskyldige, på sätt an­ges i 14 § andra stycket skatle-brottslagen (1971:69), delgetts un­derrättelse om misstanke om brott som avser skatt enligt de författ­ningar som anges i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller enligt lagen (1984:409) om avgift på gödselme­del eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får beskattnings­myndigheten meddela beslut om efterbeskattning för den redovis­ningsperiod eller den skattepliktiga händelse som brottet avser även ef-


 


Senaste lydelse 1985:115.


106


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


ter utgången av i 70 § angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts ge­nom beslut enligt 14 a § skatte­brottslagen.

Beskattningsmyndigheten får också meddela beslut om efterbe­skattning efter utgången av i 10 § angiven tid, om efterbeskattningen medför att den skattskyldige enligt 12 § skaltebrottslagen är fri från an­svar för brott.

Beslutet om efterbeskattning en­ligt första stycket får inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då någon av de där angivna åt­gärdema först vidtogs. Beslutet om efterbeskattning enligt andra styc­ket ar inte meddelas senare än un­der kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avli­dit, får beskattningsmyndigheten dock inte meddela beslut om efter­beskattning av dödsboet senare än sex månader från dödsfallet.

Efterbeskattning som har påförts enligt första stycket skall undanrö­jas av beskattningsmyndigheten, om åtal inte väcks på gmndval av den fömndersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning el­ler, om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Första —fjärde styckena skall också tillämpas om brottet avser en juridisk persons skatt och åtgärd som avses i första stycket har vidta­gits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om företrä­daren är fri från ansvar för sådant brott med stöd av 12 § skattebrotts­lagen.


ter utgången av i 9§ angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts ge­nom beslut enligt 14a § skatte­brottslagen.

Beslut om efterbeskattning får i fall som avses i 12§ skattebrotts­lagen också meddelas efter utgång­en av den tid som anges i 9§.

Beslutet om efterbeskattning en­ligt första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år dä någon av de där angivna åtgärdema först vidtogs. Beslutet om efterbeskattning enligt andra stycket skall meddelas före utgång­en av kalenderåret efter det år dä åtgärd som avses i 12 § skatte­brottslagen vidtogs. Har den skatt­skyldige avlidit skall dock beslut om efterbeskattning meddelas inom sex månader från dödsfallet.

Beslut om efterbeskattning enligt första stycket skall, utom i fad som avses i 12§ skattebrottslagen, un­danröjas av beskattningsmyndighe­ten, om åtal inte väcks på gmndval av den fömndersökning som föran­lett underrättelsen om brottsmiss­tanke eller beslutet om tidsförläng­ning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.

Vad som sägs i första — fjärde styckena tillämpas också beträffan­de en juridisk persons beskattning, om åtgärd som avses i första stycket har vidtagits mot den som har före­trätt den juridiska personen eller om fad som avses i 12 § skatte­brottslagen föreligger beträffande honom.


107


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


Gemensamma bestämmelser om be­skattningsbeslut

13§


Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till gmnd för en tillföriit­lig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige, får efterbe­skattningen ske efter skälig grund.


Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till gmnd för en tillföriit­lig beräkning eller saknas uppgifter från den skattskyldige, får beskatt­ningsbeslutet fattas efter skälig gmnd.


 


Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under be­skattningsåret skall lämnas får så­dan ändring av skatten som berör mer än en redovisningsperiod un­der beskattningsåret hänföras till den sista redovisningsperioden un­der beskattningsåret.

Första stycket gäder inte om slut­ligt beslut har meddelats för någon redovisningsperiod under beskatt­ningsåret.


14§

Efter utgången av den tid inom vilken deklarationen för den sista redovisningsperioden under be­skattningsåret skall lämnas får så­dan ändring av beskattningsbeslut som berör mer än en redovisnings­period under beskattningsåret hän­föras till den sista redovisningsperi­oden under beskattningsåret.


Beslut om skatteberäkning

15§


Det allmänna ombudet skad underrättas om innehållet i beslut enligt 5, 7 eller 14 §.


Beskattningsmyndighelen skad snarast efter det att en domstol med­delat beslut i ett mål om skatt fatta det beslut om skatteberäkning som föranleds av domstolens beslut.


 


5 kap.


Har besvär anförts över beslut om skatt kan den skattskyldige av be­skattningsmyndigheten få anstånd med betalning av skatten. Bestäm­melserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om an­stånd vid besvär över beslut rörande taxering skad då tillämpas. Det som sägs om länsskattemyndighet i upp­bördslagen gäller då det allmänna ombudet.


Om ett beskattningsbeslut över­klagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan an­tas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av be­skattningsmyndigheten få anstånd med att betala skatten. Bestämmel­sema i 49 § 1, 2 och 3 mom. upp­bördslagen (1953:272) gäller då i tillämpliga delar.


 


 Senaste lydelse 1986:1302.


108


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

12§
Ränta skall utgå på
               Ränta skall utgå på

1.   skatt som avses i 1 § tredje 1. skatt som avses i 1 § tredje
stycket,
                              stycket,

2.   skatt som den skattskyldige        2. skatt som den skattskyldige
fått anstånd med att betala enligt     fått anstånd med att betala enligt
5 § till den del skattebeloppet fast-     5 § till den del skattebeloppet skad
ställts av besvärsmyndigheten.
      betalas senast vid anståndstidens ut­
gång.

I fall som avses i första stycket I utgår räntan från den dag då skatten skulle ha betalats enligt 1 § första stycket till och med den dag då skatten skall betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut. 1 fall som avses i första stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbörds­lagen (1953:272) tillämpas. Räntan skall dock beräknas från den dag, då skattebeloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, till och med den dag då anståndstiden går ut.

6 kap.

Beskattningsmyndigheten får, efter ansökan av den som är skattskyldig eller avser att bedriva verksamhet eller vidta åtgärd som kan medföra skyldighet att betala skatt, meddela förhandsbesked i frågor som rör be­skattningen, om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolk­ning eller rättstillämpning.

1 fråga om skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan av den som avser att beställa en trycksak av en skattskyldig.

1 frågor som rör beskattning enligt lagen (1957:262) om allmän energi­skatt kan förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i större omfattning förbmkar eller avser att förbmka elektrisk kraft eller bränslen.

Ärenden hos riksskatteverket om förhandsbesked enligt denna lag skall avgöras av den särskilda nämnd som anges i 19 § taxerings­lagen (1956:623).

1 kap.


Har den skattskyldige i en dekla-
Har den skattskyldige i deklara-
ration eller ett annat skriftligt med-
tion eller annat skriftligt meddelan-
delande som avgetts till ledning för
de som han avgett till ledning för
fastställande av hans .skatt, lämnat
beskattningen, lämnat uppgift som
en uppgift som befinns vara oriktig,
befinns oriktig, skall en särskild av-
skall han påföras en särskild avgift
gift (skattetillägg) påföras ho-
(skattetillägg). Skattetillägget
nom. Skattetillägget är tjugo pro-
är tjugo procent av det skattebe-
cent av det skattebelopp som inte
lopp som inte skulle ha påförts om
skulle ha påförts om den oriktiga
den oriktiga uppgiften hade godta-
uppgiften hade godtagits. Detsam-
gils. Detsamma gäller om den
ma gäller om den skattskyldige har
skattskyldige har lämnat en sådan
lämnat en sådan uppgift i mål om
uppgift i mål om skatt.
skatt och uppgiften inte har godta-

109

gits efter prövning i sak eller inte har prövats.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 6 eller 13 §, påförs den skattskyldige skattetill-lägg. Skattetillägget är tjugo pro­cent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skatt­skyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rät­telse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetill-lägg enligt första stycket.

Har den skattskyldige inte läm­nat deklaration och har skatt beslu­tats genom uppskattning enligt 4 kap. 6 eller 13 §, påförs den skatt­skyldige skattetillägg. Skattetilläg­get är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen på­förs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rät­telse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetill-lägg enligt första stycket.


Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, på­förs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskatt­ningen påförs den skattskyldige ut­över vad som annars skulle ha på­förts honom. Till den del uppskatt­ningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldi­ge påförs dock skattetillägg enligt första stycket.

Har den skattskyldige inte läm­nat deklaration och har skatt beslu­tals genom uppskattning enligt 4 kap. 13§, påförs den skattskyldi­ge skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han kan ha lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rät­telse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetill-lägg enligt första stycket.


 


Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Kammar­rätten prövar dock, på talan av all­männa ombudet, fråga om skatte­tillägg på gmnd av oriktig uppgift i mål om skatt. Sådan talan får föras om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skad väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slut­liga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Den skattskyldiges yrkande i frå­ga om särskild avgift skad ulan hin­der av vad som annars gäller om besvär prövas, om beslutet om den skatt som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet fram­ställt ett sådant yrkande till förmån för den skattskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan dom-


7§


Beskattningsmyndigheten prövar fråga om särskild avgift. Beslut om skattetillägg på gmnd av oriktig uppgift i mål om skalisar meddelas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Utan hinder av vad som annars föreskrivs om omprövning och över­klagande skad den skattskyldiges yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om beslut i den beskatt­ningsfråga som föranlett avgiften inte har vunnit laga kraft. Detsam­ma gäller om det allmänna ombu­det framställt ett sådant yrkande till förmån för den skattskyldige.


110


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


stolen förordna att målet om sär­skild avgift skall las upp och vidare handläggas av beskattningsmyndig­heten.

8§' Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.


Beslutas ändring av tidigare be­slut om skatt, skall även därav för­anledd nedsättning i beslut om skat-telidägg vidtas.

Vid handläggningen i kammar­rätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntligför­handling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgift kommer att utgå.


Andras ett beskattningsbeslut skad beskattningsmyndighelen vid­ta den ändring av beslut om skatte­tillägg som föranleds av beskatt­ningsbeslutet.


 


8 kap. Besvär

Beskattningsmyndighetens slutli­ga beslut om skatt samt myndighe­tens beslut om efterbeskaltning, om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, om uppdelning av skattebetalning, om återbetalning av skatt och om rättelse får överkla­gas av den skattskyldige och av det allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

Den skattskyldiges besvär skad ha kommit in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet. Allmänna ombudels besvär skall ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.



8 kap. Överklagande

Beskattningsmyndighetens be­skattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen samt beslut om anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt, om uppdelning av skattebetalning, om återbetalning av skatt och om alt avvisa en begäran om omprövning av beskatlningsbeslui får överklagas hos kammarrätten av den skattskyl­dige och av det allmänna ombudet.

Beslut om skatterevision, föreläg­gande av vite och avvisande av ansö­kan om förhandsbesked får inte överklagas.


 


2§


Den skaltskyldiges överklagande skall vara skriftligt och ha kommit in inom sex år efter utgången av det kalenderår under vilket beskatt­ningsåret har gått ut eller, när skat­teredovisningen inte avser redovis­ningsperioder,   den   skattepliktiga


 


' Senaste lydelse 1987:1219.


111


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


3§

Ett beslut varigenom förhandsbe­sked har meddelats får överklagas av den skattskyldige, annan sökan­de och det allmänna ombudet ge­nom besvär hos regeringsrätten.

Besvär av sökanden eller det all­männa ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den som klagar har fått del av för­handsbeskedet. Besvär av skattskyl­dig som inte är sökande skall ha kommit in inom en månad från den dag då förhandsbeskedet meddela­des.


Ett beslut varigenom förhandsbe­sked har meddelats får överklagas hos regeringsrätten av den skatt­skyldige, annan sökande och det allmänna ombudet.

Överklagande av sökanden eller det allmänna ombudet skall ha kommit in inom en månad från den dag då den som klagar har fått del av förhandsbeskedet. Överklagande av skattskyldig som inte är sökande skall ha kommit in inom en månad från den dag då förhandsbeskedet meddelades.


 


Ett beslut av länsrätten om utdö­mande av vite får överklagas av den som förpliktats utge vitet och av det allmänna ombudet genom besvär hos kammarrätten.

Besvären skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då den som klagar har fått del av beslutet.


Ett beslut av länsrätten om utdö­mande av vite får överklagas hos kammarrätten av den som har förpliktats utge vitet och av det all­männa ombudet.


9§


Besvär som anförts i särskild ord­ning tas upp av kammarrätten. Har kammarrätten eller regeringsrätten beslutat om skatten skad besvären tas upp av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrät­ten får, om besvär som anförts i .sär­skild ordning skad tas upp till pröv­ning, förordna atl målet skall vidare handläggas av beskattningsmyndig­heten.


Bestämmelserna i 6 kap. 10, 13. 14 samt 17—24§§ taxeringslagen (1990:00) gäller i tillämpliga delar för mål endgt denna lag. Vad som i la.xeringslagen sägs om riksskatte­verket skad gälla det allmänna om­budet. Vad som i 6 kap. 10 § 3 taxe­ringslagen sägs om länsrätt skad gälla kammarrätt.


114


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


' kap. 3§

Fråga om utdömande av vile prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är belä­gen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i tax­eringslagen (1956:623) prövas frå­gan av den länsrätt som är behörig enligt den lagen. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagen (1968:430) om mervärdeskatt görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. Frågor om utdö­mande av vite prövas efter anmälan från beskattningsmyndigheten.

Om ändamålet med vitet har för­fallit, då fråga om att döma ut vitet uppkommer, får vitet inte dömas ut. Åndamålet med vitet skad inte anses ha förfallit om vitesfördäggan-det iakttagits först efter det att anmä­lan enligt första stycket kommit in tid länsrätten.

Vid prövning av fråga om utdö­mande av vite får också fråga huru­vida och med vilket belopp vitet hade bortföreläggas komma under bedö­mande.


Fråga om utdömande av vite prö­vas av länsrätten i det län där be­skattningsmyndigheten är belägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxerings­lagen (1990:00) eller enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagen (1968:430) om mervärdeskatt görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag.

Vid prövning av en fråga om ut­dömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.


115


 


9 Förslag till                                                   Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare'

dels att 30 § skall upphöra att gälla,

dels att i 6, 17, 18, 22 a, 24, 33 och 46 §§ orden "den lokala skattemyn­dighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att i 41 § orden "lokal skattemyndighet" skall bytas ut mot "skatte­myndighet",

dels all i 9 och 23 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att nuvarande 54 § skall betecknas 30 §,

dels att 2, 3,1, 10, 11, 15, 16,19, 20, 22 d, 26, 27, 29, den nya 30, 32,44, 47, 50 — 53 och 55 §§ samt mbrikerna närmast före 30 och 50 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf, 50a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lyddse

2f

I denna lag förstås med

lön: sådan lön eller annan ersättning enligt 2 kap. 3 —5§§ lagen (1981:691) om socialavgifter på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas;

uppbördsdeklaration: sådan uppbördsdeklaration som anges i 54 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272);

månadsavgift: de arbetsgivaravgifter som skall redovisas enligt 4 §;

utgiftsår: det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall betalas;

årsavgift: summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på utgiftsåret;

årsuppgift: en arbetsgivares uppgift om den lön på vilken årsavgift skall beräknas;

redaravgift: de arbetsgivaravgifter som avser lön för vilken sjömansskatt skall betalas;

restitutionsräntä: ränta enligt 24 §;

anståndsränta: ränta enligt anståndsränta: ränta enligt
54 §.
                                  30 §.

3§'

Länsskattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den länsskattemyndighet tid vilken upp­bördsdeklarationen skall lämnas, om inte annat följer av 32 §.

' Senaste lydelse av 9§ 1987:563 17 §1987:1208 22a § 1986:1137

23 §1986:1388

24 § 1986:480 30 §1986:1388.

 Senaste lydelse 1987:1208.

' Senaste lydelse 1986:1389.                                                            116


 


Nuvarande lydelse

Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag meddelas av den lokala skattemyndighet hos vil­ken arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av ar­betstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad, meddelas beslut av den lokala skattemyndigheten i det Jögderi där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bo­satt utomlands eller är utländsk ju­ridisk person, fast driftställe här i riket, meddelas beslutet av den lo­kala skattemyndigheten i Stock-hoimsfögderi.

Vad som i andra stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a § gälla uppdragsgivaren.


Föreslagen lydelse

Beslut enligt denna lag meddelas av den skattemyndighet hos vilken arbetsgivaren är registrerad för in­betalning och redovisning av ar­betstagares skatt, om inte annat följer av 32 §. Är arbetsgivaren inte registrerad meddelas beslut av skat­temyndigheten i det län där arbets­givaren är bosatt. Saknar en arbets­givare, som är bosatt utomlands el­ler är juridisk person, fast driftstäl­le här i riket, meddelas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län.

Vad som i första stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut enligt 22 a § gälla uppdragsgivaren.


Prop. 1989/90:74


7§"


Länsskattemyndigheten kan om särskilda skäl föreligger medge att arbetsgivare redovisar och betalar månadsavgift inom viss tid efter den dag då avgiften annars skall be­talas.

Länsskattemyndigheten i Stock­holms län kan om särskilda skäl fö­religger medge att sådan arbetsgiva­re som avses i 3 § andra stycket sis­ta meningen redovisar och betalar arbetsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.


Skattemyndigheten kan om sär­skilda skäl föreligger medge att ar­betsgivare redovisar och betalar månadsavgift inom viss tid efter den dag då avgiften annars skall be­talas.

Skattemyndigheten i Stockholms län kan om särskilda skäl föreligger medge att sådan arbetsgivare som avses i 3 § första stycket sista me­ningen redovisar och betalar ar­betsgivaravgifter i annan ordning än som föreskrivs i denna lag.


10 §'


Den lokala skattemyndigheten skall fastställa månadsavgiften och i förekommande fall ålägga betal­ningsskyldighet för arbetsgivaren om denne har


Skallemyndigheten skall faststäl­la månadsavgiften och i förekom­mande fall ålägga betalningsskyl­dighet för arbetsgivaren om denne har


1.  underlåtit att lämna redovisning enligt 4 §;

2.  lämnat oriktig uppgift och månadsavgiften på gmnd därav blivit för låg; eller

3.  redovisat för hög månadsavgift och beslut om restitution eller avkort­ning skall meddelas.

Betalningsskyldighet skall också åläggas arbetsgivaren för avgiftsbelopp som har redovisats i uppbördsdeklaration men inte betalats. Belopp för vilket betalningsskyldighet ålagts får omedelbart drivas in.


" Senaste lydelse 1986:1388. ' Senaste lydelse 1987:1208.


117


 


Nuvarande lydelse

Kan på gmnd av brister i arbets­givarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas tillföriitligt, skall det uppskattas av den lokala skattemyndigheten efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständig­heter såsom verksamhetens art och omfattning.

Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaför­mån har varit oriktig får den lokala skattemyndigheten inte på gmnd av det felaktiga värdet fastställa höjd månadsavgift. Lokala skatte­myndigheten behöver inte heller besluta om rättelse när den oriktiga uppgiften avseende naturaför­månen gäller ett mindre belopp och rättelse inte yrkas av arbetsgivaren.


Föreslagen lydelse

Kan på gmnd av brister i arbets­givarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas tillförlitligt, skall det uppskattas av skattemyndigheten efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter så­som verksamhetens art och omfatt­ning.

Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han har lämnat om värde av naturaför­mån har varit oriktig får skatte­myndigheten inte på gmnd av det felaktiga värdet fastställa höjd må­nadsavgift. Skattemyndigheten be­höver inte heller besluta om rättelse när den oriktiga uppgiften avseen­de naturaförmånen gäller ett mind­re belopp och rättelse inte yrkas av arbetsgivaren.


Prop. 1989/90:74


Månadsavgift får fastställas även i fall då avgift för samma månad tidigare fastställts. Beslut enligt denna paragraf får inte meddelas om årsavgift har fastställts.

II f


Skattemyndigheten eller riksskat­teverket får anmana en arbetsgivare att inom den tid som angetts i an-maningen lämna årsuppgift.

Har uppbördsdeklaration läm­nats under särskilt redovisnings­nummer skall årsuppgift lämnas under samma nummer.

Den lokala skattemyndigheten får anmana en arbetsgivare att inom den tid som angetts i anma­ningen lämna årsuppgift.

Anmaning enligt denna paragraf får också utfärdas av riksskattever­ket eller länsskaltemyndigheten. Har uppbördsdeklaration lämnats under särskilt redovisningsnummer skall årsuppgift lämnas under sam­ma nummer.

15 §

En arbetsgivare som lämnat ofullständig årsuppgift får anmanas att komplettera den.

Efter anmaning är arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att inom den tid som har angetts i anmaningen meddela de upplysningar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten.

Arbetsgivaren och arbetstagaren skall efter anmaning också förete alla handlingar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.


' Senaste lydelse 1987:1208.  Senaste lydelse 1987:1208.


118


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


Anmaning enligt denna paragraf Anmaning enligt denna paragraf

får  utfärdas  av   riksskatteverket, får utfärdas av riksskatteverket el-

länsskattemyndigheten eller den lo- ler skattemyndigheten.
kala skattemyndigheten.

Bestämmelsema i 54 § 3 mom. andra stycket och tredje stycket första meningen uppbördslagen (1953:272) om uppbördsdeklaration skall tillämpas på årsuppgift.

16 r


Om arbetsgivare eller arbetstaga­re inte hörsammar en anmaning en­ligt 15 § första eller andra stycket får vite föreläggas. Om en arbetsgi­vare inte hörsammar en anmaning enligt 11 § får den anmanande myndigheten vid vite anmana den­ne att inkomma med årsuppgift inom viss tid. Bestämmelsema i 83 § uppbördslagen (1953:272) om vite gäller därvid i tillämpliga de­lar.


Om arbetsgivare eller arbetstaga­re inte hörsammar en anmaning en­ligt 15 § första, andra eller tredje stycket får vite föreläggas. Om en arbetsgivare inte hörsammar en an­maning enligt 11 § får den anma­nande myndigheten vid vite anma­na denne att inkomma med årsupp­gift inom viss tid. Bestämmelsema i 83 § uppbördslagen (1953:272) om vite gäller därvid i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 3 kap. 6 § taxe­ringslagen (1990:00) gäller när an­maning en ligt 15 § andra eller tredje stycket utfärdats.


19§


Har årsavgiften blivit oriktig på gmnd av felräkning, felskrivning el­ler annat uppenbart förbiseende, skall den lokala skattemyndigheten rätta felaktigheten, om inte denna är att anse som ringa. Ändring skall också vidtas


Har årsavgiften blivit oriktig på gmnd av felräkning, felskrivning el­ler annat uppenbart förbiseende, skall skattemyndigheten rätta felak­tigheten, om inte denna är att anse som ringa. Ändring skall också vid­tas


1.  om ett belopp som har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgmndande inkomst eller

2.  om ett belopp som inte har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts utgöra inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgmndande inkomst.

Den lokala skattemyndigheten får medge anstånd med betalningen av ett avgiftsbelopp som kan kom­ma att sättas ned genom rättelse el­ler ändring enligt första stycket.


'Senaste lydelse 1987:1208.


119


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


20 §'


Skattemyndigheten får ålägga en arbetsgivare betalningsskyldighet för ett utgiftsårs avgifter inom sju år efter utgiftsårets utgång. Har en arbetsgivare avlidit får betalnings­skyldighet dock inte åläggas döds­boet enligt 22 § om inte frågan prö­vats inom två år efter utgången av det kalenderår under vilket boupp­teckning blivit ingiven för registre­ring.

Har arbetsgivaren, på sätt anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser arbetsgivaravgifterna eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får skattemyndigheten ålägga betal­ningsskyldighet för det utgiftsår som brottet avser även efter ut­gången av i första stycket angiven tid. Detsamma gäller om tiden för att ådöma arbetsgivaren påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14a § skattebrotts­lagen.

Beslut om betalningsskyldighet får i fall som avses i 12 § skalte­brottslagen också meddelas efter ut­gången av den tid som anges iförsta stycket.

Den lokala skattemyndigheten får ålägga en arbetsgivare betal­ningsskyldighet för ett utgiftsårs av­gifter inom sju år efter utgiftsårets utgång. Har en arbetsgivare avlidit får betalningsskyldighet dock inte åläggas dödsboet enligt 22 § om inte frågan prövats inom två år ef­ter utgången av det kalenderår un­der vilket bouppteckning blivit in­given för registrering.

Har arbetsgivaren, på sätt anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser arbetsgivaravgifterna eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får den lokala skattemyndigheten ålägga betalningsskyldighet för det utgiftsår som brottet avser även ef­ter utgången av i första stycket an­given tid. Detsamma gäller om ti­den för att ådöma arbetsgivaren på­följd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14a § skatte­brottslagen.

Den lokala skattemyndigheten får också ålägga betalningsskyldig­het efter utgången av iförsta stycket angiven tid när sådan skyldighet skall åläggas på grund av åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen.

Betalningsskyldighet enligt andra stycket får inte åläggas efter utgången av kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Betalningsskyldighet enligt tredje stycket får inte åläggas efter utgången av kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 § skattebrotts­lagen vidtogs. Har arbetsgivaren avlidit skall dock fråga om betalnings­skyldighet för dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet.


Ett beslut om betalningsskyldig­het som meddelas enligt andra styc­ket skall undanröjas av den lokala skattemyndigheten, om åtal inte väcks på gmndval av den fömnder­sökning som föranlett underrättel­sen om brottsmisstanke eller beslu­tet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte om arbetsgivaren är


Beslut om betalningsskyldighet enligt andra stycket skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrotts­lagen, undanröjas av skattemyndig­heten, om åtal inte väcks på gmnd­val av den fömndersökning som föranlett underrättelsen om brotts­misstanke eller beslutet om tidsför­längning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.


 


' Senaste lydelse 1985:116.


120


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

fri från ansvar med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Andra-femle styckena skall ock- Vad som sägs i andra-femle
så tillämpas om brottet avser en ju-
styckena tillämpas också beträffan-
ridisk persons arbetsgivaravgifter
de en juridisk persons arbetsgivar-
och åtgärd som avses i andra styc-
avgifter om åtgärd som avses i and-
ket har vidtagits mot den som har
ra stycket har vidtagits mot den
företrätt den juridiska personen el-
som har företrätt den juridiska per-
ler om företrädaren är fri från an-
sonen eller om fad som avses / 12 §
svar för sådant brott med stöd av
skattebrottslagen föreligger beträf-
12 § skattebrottslagen.
                             fande honom.

22d§"' En arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter som belöper på en av honom utgiven ersättning får heh efterges, om han

1.   inte insåg att han var arbetsgivare åt den som utförde det arbete för
vilket han utgett ersättningen och

2.   med hänsyn till föreliggande omständigheter måste anses ha saknat
anledning räkna med att han var arbetsgivare.

Var den, med vilken arbetsgivaren har avtalat om arbetets utförande, när avtalet ingicks registrerad i det centrala skatteregistret för betalning av preliminär A-skatt, får eftergift medges endast om särskilda skäl föreligger.

Om det finns fömtsättningar enligt denna paragraf får eftergift medges, även om det inte har yrkats.

Fråga om eftergift prövas av den Fråga om eftergift prövas av
lokala skattemyndigheten eller, /
skattemyndigheten eller, när ett be-
besvärsmål om skyldighet att betala
slut om skyldighet att betala arbets-
arbetsgivaravgifter, av besvärsin-
givaravgifter överklagats, av den in­
stansen,
                       stans som prövar överklagandet.

26         §"

Länsskattemyndigheten skall Skattemyndigheten skall överva-övervaka att arbetsgivare fullgör ka att arbetsgivare fullgör sina skyl-sina skyldigheter enligt denna lag.        digheter enligt denna lag.

Det åligger lokal skattemyndighet att biträda länsskattemyndigheten vid övervakningen.

27           §'

För kontroll av att en arbetsgiva- För kontroll av alt en arbetsgiva­
re har fullgjort sin uppgiftsskyldig-
   re har fullgjort sin uppgiftsskyldig­
het får riksskatteverket, länsskalte-
          het får riksskatteverket eller skatle-
myndigheten eller den lokala skal-
   myndigheten besluta om revision
temyndigheten besluta om revision
  hos arbetsgivaren. Därvid gäller i
hos arbetsgivaren. Därvid gäller i
    tillämpliga delar bestämmelsema i
tillämpliga delar bestämmelsema i
    3 kap. 8—14§§ taxeringslagen
56 och 58§§ taxeringslagen
    (799(?.00)om taxeringsrevision.
(1956:623) om taxeringsrevision.

'"Senaste lydelse 1986:1137.
" Senaste lydelse 1986:1388.
' Senaste lydelse 1986:1388.
                                                            121


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


29 §


Bestämmelserna i 50§ 1 mom. taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgif­ter i uppbördsdeklarationer och andra handlingar, som har avläm­nats eller tillhandahållits enligt be­stämmelserna i denna lag eller upp­rättats eller för granskning omhän­dertagits av en myndighet vid av­giftskontroll.


Bestämmelserna i 3 kap. 17 § första stycket taxeringslagen (1990:00) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i uppbördsdek­larationer och andra handlingar, som har avlämnats eller tillhanda­hållits enligt bestämmelserna i den­na lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid avgiftskontroll.


Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndigheter i främmande stater med vilka Sverige har träffat överenskommelse om handräckning i ärenden om avgift enligt system för social trygghet.


Allmänt ombud 54§''

Har en arbetsgivare hos allmän förvaltningsdomstol överklagat ett beslut om betalningsskyldighet en­ligt denna lag får länsskaltemyndig­heten om det finns synnerliga skäl medge anstånd heh eller delvis med betalningen. Anstånd får beviljas att gälla längst intill dess tre månader förflutit från dagen för förvaltnings­domstolens avgörande i saken. Det­samma gäller om ett beslut angå­ende redaravgift har överklagats hos sjömansskattenämnden eller all­män förvaltningsdomstol. Läns­skaltemyndigheten får som villkor för anstånd föreskriva att säkerhet skall ställas.

Den som fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av avgiftsbeloppet för vilken be­talningsskyldighet kvarstår vid an-stånstidens utgång. Anståndsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som med tre procent­enheter överstiger det av riksban­ken fastställda diskonto som gällde vid utgången av det föregående året.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då avgif­ten skulle ha erlagts om anstånd inte hade medgivits, till och med den månad, då anståndstiden gått


Anstånd med betalning 30§

Har ett beslut om betalningsskyl­dighet överklagats eller kan annars betalningsskyldigheten antas kom­ma att sättas nedfar skattemyndig­heten medge anstånd med betal­ningen. Därvid gäller bestämmel­serna i 49 § 1, 2 och 3 mom. upp­bördslagen (1953:272) i tillämpliga delar.

Den som har fått anstånd skall betala ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet för vilket betalningsskyldighet kvar­står vid anståndstidens utgång. An­ståndsränta beräknas för visst ka­lenderår efter en räntesats som med tre procentenheter överstiger det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av det fö­regående året.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då beloppet skulle ha erlagts om anstånd inte hade medgetts, till och med den månad, då anståndstiden gått ut el-


 


" Senaste lydelse av förutvarande 54 § 1986:1388.


122


 


Nuvarande lydelse

tid ända. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal som uppkom­mer vid ränteberäkningen bortfal­ler.

Sedan den lokala skattemyndig­heten ålagt arbetsgivaren betal­ningsskyldighet för räntebeloppet får det omedelbart drivas in.


Föreslagen lydelse

ler. om betalning .skett dessJÖrin-nan, till och med den månad betal­ning skett. Anståndsränta som understiger 50 kronor skall dock inte påföras. Öretal som uppkom­mer vid ränteberäkningen bortfal­ler.

Bifalls arbetsgivarens yrkande av skattemyndigheten skall erlagd ränta återbetalas. Bifaller domstol ett överklagande skall erlagd ränta återbetalas sedan domen vunnit laga krafl. På återbetalat belopp beräknas restitutionsräntä. I fråga om ränte­beräkningen gäller i tillämpliga de­lar 24 §.

Sedan skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för räntebeloppet får det omedel­bart drivas in.

Ifråga om befrielse från anstånds­ränta gäller bestämmelserna i 49§ 5 mom. uppbördslagen.


Prop. 1989/90:74


32 §'


Länsskatiemyndighetens behö­righet enligt 11, 15 och 54 §§ till­kommer länsskattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län. I fråga om åtgärder som avses i 28 § andra stycket meddelas beslut av läns­skattemyndigheten i det län där må­let om indrivning av avgiftsford­ringen är anhängigt.

Med allmänt ombud enligt 30 § avses det allmänna ombudet enligt 24 § lagen (1958:295) om sjömans­skatt.


Skattemyndighetens behörighet enligt 11, 15 och 30 tillkommer skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län. 1 fråga om åtgärder som avses i 28 § andra stycket meddelas beslut av skaltemyndigheten i det län där målet om indrivning av av­giftsfordringen är anhängigt.

Del allmänna ombudet enligt 24 § lagen (1958:295) om sjömans­skatt får hos sjömansskallekonloret yrka att redaravgift påförs en reda­re.


44 §


Frågor om avgiftstillägg som av­ser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av den lokala skattemyndigheten prövas av myn­digheten.

Det allmanna ombudet får i den ordning som gäller för överklagan­de enligt denna lag hos länsrätten eller, när fråga är om redaravgift, sjömansskattenämnden yrka att av-


Frågor om avgiftstillägg som av­ser månadsavgift eller årsavgift som har fastställts av skattemyn­digheten prövas av myndigheten.

Riksskatteverket och. när fråga är om redaravgift, det allmänna om­budet för sjömansskatt får i den ordning som gäller för överklagan­de enligt denna lag hos länsrätten


 


'" Senaste lydelse 1987:1208.


123


 


Nuvarande lydelse giftstillägg påförs.


Föreslagen lydelse

eller, när fråga är om redaravgift, sjömansskattenämnden yrka att av­giftstillägg påförs.


Prop. 1989/90:74


47§''

Bestämmelserna i 43 § om eftergift av avgiftstillägg skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet.

Om arbetsgivaravgiftema sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om avgiftstillägg som nedsättningen kan föranleda.

Vid handläggningen i kammar­rätt och länsrätt av mål om avgifts­tillägg skall mundig förhandling hållas, om arbetsgivaren begär det. Muntlig förhanddng behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgiftstillägg kommer att utgå.


Besvär m. m.


Överklagande m. m.


50 §'


Den lokala skattemyndighetens beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten. Beslut enligt 6§ tredje stycket eller 19 § andra styc­ket överklagas dock genom besvär hos länsskattemyndigheten. Beslut enligt nämnda stycken eller 22 a § får inte överklagas av del aUmänna ombudet.

Sjömansskattekontorets beslut får överklagas genom besvär hos sjömansskattenämnden. Besvärs­handlingen skad ha kommit in se­nast två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den lokala skattemyndighetens eller sjömansskaltekontorets beslut om revision eller beslut varigenom vite har förelagts får inte överkla­gas. Detsamma gäller den lokala skattemyndighetens avvisningsbe-slut enligt 22 a § andra stycket.


får

Skattemyndighetens   beslut överklagas hos länsrätten.

Sjömansskattekontorets beslut får överklagas hos sjömansskatte­nämnden.

Riksskatteverkets, skattemyndig­hetens eller sjömansskattekontorets beslut om revision eller beslut var­igenom vite har förelagts får inte överklagas.


50a §

Överklagande av arbetsgivare, det allmänna ombudet för sjömans­skatt eller, när fråga är om beslut


" Senaste lydelse 1987:1220. '* Senaste lydelse 1986:1389.


124


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

enligt 22a§, någon av sökandena skad vara skriftligt och ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet.

Överklagande av riksskattever­ket skall vara skriftligt och ha kom­mit in inom två månader från del beslutet meddelades.

Riksskatteverket får hos länsrät­ten yrka att arbetsgivaravgifter på­förs en arbetsgivare.


Prop. 1989/90:74


51 §'


Beslut av den lokala skattemyn­digheten eller sjömansskattekonto­ret, som får överklagas, skall på an­sökan av arbetsgivaren eller, när fråga är om beslut enligt 22 a §, nå­gon av sökandena omprövas av den lokala skattemyndigheten respekti­ve sjömansskattekontoret. Ansök­ningshandlingen skall ha kommit in före besvärstidens utgång. Vad som har sagts nu gäller dock inte beslut enligt 6 § tredje stycket eller 19 § andra stycket.

Ett beslut får inte omprövas, om arbetsgivaren eller det allmänna ombudet eller, när fråga är om be­slut enligt 22 a §, någon av sökande­na har anfört besvär över beslutet.


Beslut av skattemyndigheten el­ler sjömansskattekontoret, som får överklagas, skall på ansökan av ar­betsgivaren eller, när fråga är om beslut enligt 22 a §, någon av sökan­dena omprövas av skattemyndighe­ten respektive sjömansskattekonto­ret. Ansökningshandlingen skall ha kommit in före överklagandetidens utgång.

Bestämmelserna i 6kap. 5-7§§ taxeringslagen (1990:00) gäller när en arbetsgivare eller, när fråga är om beslut enligt 22a§, någon av sökandena har överklagat skatte­myndighetens beslut.


52 §'


Beslut av länsskattemyndighet får överklagas bara i den mån beslutet gäller förseningsavgift, restavgift, tilläggsavgift, restitution eller av­kortning. Överklagandet skad göras hos kammarrätten.

Sjömansskattenämndens beslut överklagas hos kammarrätten inom den tid som gäller vid överklagande hos kammarrätten av nämndens beslut enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Beslut enligt 6 § tred­je stycket eller 19 § andra stycket får dock inte överklagas.


Länsrättens beslut ifråga som av­ses i 6§ tredje stycket, 7 §, 22 a § andra stycket eller 30 § första stycket får dock inte överklagas.

Sjömansskattenämndens beslut överklagas hos kammarrätten inom den tid som gäller vid överklagande hos kammarrätten av nämndens beslut enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Beslut i fråga som av­ses i 6 § tredje stycket, 22 a § andra stycket eller 30 § första stycket får dock inte överklagas.


 


'' Senaste lydelse 1986:1389. '* Senaste lydelse 1986:1388.


125


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

53 §

Beslut av riksskatteverket om re- Bestämmelserna i 6kap. 10—
vision eller föreläggande av vite får 24§§ taxeringslagen (1990:00) gäl­
inte överklagas.
                    ler för mål endgt denna lag.  Vad

som i taxeringslagen sägs om skatt­skyldig skall gälla arbetsgivare eller, när fråga är om beslut enligt 22a§, någon av sökandena. Vad som i tax­eringslagen sägs om skattetillägg skad gälla avgiftstillägg.

55 §

Avgiftsbelopp   för   vilket   betal- Belopp för vilket betalningsskyl-

ningsskyldighet ålagts av allmän för- dighet  ålagts  av  allmän  förvalt-

valtningsdomstol   får   omedelbart ningsdomstol får omedelbart drivas

drivas in.                                                                in.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. Den nya bestämmelsen i 30 § om befrielse från anstånds­ränta tillämpas på ränta som påförts efter utgången av år 1990. Äldre be­stämmelser i 50 — 53 §§ gäller för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya bestämmelserna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan. Äldre bestämmelser i förutvarande 54 § gäller fortfarande i fråga om avgifter som förfallit till betalning före den I januari 1991.

126


 


10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter


Prop. 1989/90:74


Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1908:128 s. I) om bevillningsav­gifter för särskilda förmåner och rättigheter'

dels att i 4 § 5 och 13 mom. samt 6 § ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att 4 § 15 och 16 mom. skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


15 m om.  Den som har att er­lägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift skall på anmo­dan av länsskattemyndighet lämna uppgift om verksamhet som drivits av honom och i vilken avgiftsskyl­dighet förelegat, om uppburen eller utgiven ersättning och om erlagd bevillningsavgift.

På anmodan av länsskattemyn­dighel åligger det den som är av­giftsskyldig eller ansvarig för erläg­gande av avgift att för kontroll av avgiftsskyldigheten tillhandahålla sina räkenskaper med tillhörande handlingar, inbegripet sådana an­teckningar som avses i 14 mom.

För kontroll av ansöknings-, de­klarations- eller uppgiftsskyldighet enligt denna lag får länsskaltemyn­digheten förordna om revision hos den som är avgiftsskyldig eller an­svarig för eriäggande av avgift. Re­vision får verkställas också hos den som bedriver förmedlingsverksam­het eller annan verksamhet av så­dan beskaffenhet att uppgifter av betydelse för kontrollen kunna hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som föras vid verksam­hetens bedrivande.


4§


15 mom. Den som har att er­lägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift skall på anmo­dan av skattemyndighet lama upp­gift om verksamhet som drivits av honom och i vilken avgiftsskyldig­het förelegat, om uppburen eller ut­given ersättning och om erlagd be­villningsavgift.

På anmodan av skattemyndighet åligger det den som är avgiftsskyl­dig eller ansvarig för erläggande av avgift alt för kontroll av avgifts-skyldigheten tillhandahålla sina rä­kenskaper med tillhörande hand­lingar, inbegripet sådana anteck­ningar som avses i 14 mom.

För kontroll av ansöknings-, de­klarations- eller uppgiftsskyldighet enligt denna lag får skattemyndig­heten förordna om revision hos den som är avgiftsskyldig eller ansvarig för erläggande av avgift. Revision får verkställas också hos den som bedriver förmedlingsverksamhet eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgifter av bety­delse för kontrollen kan hämtas ur anteckningar eller andra handlingar som förs vid verksamhetens bedri­vande.


 


' Senaste lydelse av lagens mbrik 1974:855 4§5mom. 1986:1303 4§ 13 mom. 1986:1303 6 §1989:1036.  Senaste lydelse 1986:1303.


127


 


Nuvarande lydelse

1 fråga om revision enligt tredje stycket ä7/a i tillämpliga delar be­stämmelserna om taxeringsrevision i 56 # taxeringslagen (1956:623).

16 mom.' Underlåter den som har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift att hörsamma anmodan enligt 15 mom., äger länsskattemyndighe­ten förelägga den försumlige lämp­ligt vile. Vite må ej bestämmas un-, der 100 kronor eller över 5 000 kro­nor.

Om uttagande av vite förordnar länsskatterätten efter anmälan av länsskattemyndigheten.

Bestämmelserna om vite i 83 § andra, ftärde och femte styckena samt i 86§ uppbördslagen (1953:272) äga motsvarande till­lämpning i fråga om vite som avses i detta moment.


Föreslagen lydelse

1 fråga om revision enligt tredje stycket gäller i tillämpliga delar be­stämmelserna om taxeringsrevision i 3kap. 8—14§§ taxeringslagen (1990:00).

16 mom. Underlåter den som har att erlägga eller att svara för erläggande av bevillningsavgift att hörsamma anmodan enligt 15 mom.,/år skattemyndigheten fö­relägga den försumlige lämpligt vite.

Bestämmelserna om vite i 83 § och 85§ Imom. uppbördslagen (1953:272) gäller i tillämpliga delar i fråga om vite som avses i detta moment.


Prop. 1989/90:74


Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.


 Senaste lydelse 1986:1303.


128


 


11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:321) om utskiftningsskatt

Härigenom föreskrivs alt 7 och 9§§ lagen (1927:321) om utskiftnings­skatt'skall ha följande lydelse.


Prop. 1989/90:74


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


If

Vad i 114 och 116§§ taxerings­lagen stadgas om eftertaxering tid stadig inkomstskatt skad i tillämp­liga delar lända tid efterrättelse med avseende å eftertaxering tid utskift­ningsskatt. Eftertaxering till utskift­ningsskatt må ej ske med mindre fråga därom prövats inom fem år efter det år, bolagels upplösning ägt rum.


Beslut om eftertaxering till ut­skiftningsskatt skall meddelas inom fem år efter det år bolaget upplösts.


9§'

Uppgift till ledning för egen taxering (deklaration) till utskiftningsskatt skall i enlighet med formulär, som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, innehålla upplysning angående såväl vad i bolaget tillskjutits som vad därifrån utskiftats.


Deklaration för taxering enligt 6 § andra stycket skall lämnas efter anmaning. Härvid gäller bestäm­melserna i 51 § första stycket tax­eringslagen (1956:623) om anma­ning atl lämna självdeklaration.

Deklaration för taxering till ut­skiftningsskatt i andra fall än i and­ra stycket sagts skall inom den tid och i den ordning, som för bolags deklaration för statlig inkomstskatt finnes stadgad, utan anmaning av­lämnas under det år, då taxeringen skall äga rum.

Vid upplösning av bolag genom fusion skall deklaration avgivas av det bolag, som genom fusionen upplöses. Har vid fusion medgivits, att utskiftningsskatteskulden må av moderbolaget övertagas, skall de­klarationen innehålla uppgifter för beräkning av det belopp varmed moderbolagets tillskjutna belopp skall minskas.

I övrigt skola de uti gällande tax-


Deklaration för taxering enligt 6 § andra stycket skall lämnas efter föreläggande.

Deklaration för taxering till ut­skiftningsskatt i andra fall än i and­ra stycket sagts skall inom den tid och i den ordning, som gäder för bolags deklaration för statlig in­komstskatt, lämnas under det år, då taxeringen skall äga rum.

Vid upplösning av bolag genom fusion skall deklaration lämnas av det bolag, som genom fusionen upplöses. Har vid fusion medgetts, att utskiftningsskatteskulden_/ar tas över av moderbolaget, skall dekla­rationen innehålla uppgifter för be­räkning av det belopp varmed mo­derbolagets tillskjutna belopp skall minskas.

1 övrigt gäder bestämmelserna i


 


' Senaste lydelse av lagens rubrik 1987:659. Senaste lydelse 1957:67.  Senaste lydelse 1979:492.


129


9   Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 74


Nuvarande lydelse

eringslag rörande taxering till stat­lig inkomstskall givna bestämmel­ser i tillämpliga delar lända lill efterrättelse även med avseende å taxering lid utskiftningsskatt.

Över riksskatteverkets beslut i ärende, som avses i 1 § 2 mom. andra stycket, må klagan icke föras.


Föreslagen lydelse

lagen (1990:00) om självdeklara­tion och kontrolluppgifter saml tax­eringslagen (1990:00) i tillämpliga delar.

Riksskatteverkets beslut i ären­de, som avses i 1 § 2 mom. andra stycket,,/ar inte överklagas.


Prop. 1989/90:74


 


Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid taxering till utskiftningsskatt som sker 1991.


130


 


12 Förslag till                                                 Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)'

dels att i 1§ orden "taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot "taxeringslagen (1990:00)",

dels att i punkt 1 av anvisningama till 50 § rden "den lokala skattemyn­digheten" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndigheten" i motsvarande form,

dels att 62 och 75 §§ skall upphöra att gälla,

dels att mbriken närmast före 62 § skall utgå,

dels att 3, 19, 28 och 49§§, 50§ 2mom., punktema 2 d och 4 av anvisningama till 29 §, punkt 3 av anvisningarna till 33 § samt punkt 3 av anvisningama till 35 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3f
Med taxeringsår förstås i den- Med taxeringsår förstås i den­
na lag det kalenderår, under vilket
na lag det kalenderår, under vilket
taxering iförsta instans verkställes,
taxeringsbeslut rörande årlig taxe-
och med b e s k a 11 n i n g s å r det ka-
ring enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
lenderår, som närmast föregått tax-
(1990:00) skall meddelas, och med
eringsåret, eller, där räkenskapsår
beskattningsår det kalenderår,
icke sammanfaller med kalenderår
som närmast föregått taxeringsåret,
(bmtet räkenskapsår), det räken-
eller, där räkenskapsår inte
skapsår, som gått till ända närmast
sammanfaller med kalenderår (bm-
före den 1 mars under taxerings-
tet räkenskapsår), det räkenskaps­
året,
                            år, som gått ut närmast före tax-
(Se vidare anvisningarna.)
                              eringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

19§'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvär­vats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 —4mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärda­de premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;

ersättning, som på gmnd av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen gmndas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre be-

' Senaste lydelse av

1§ 1984:1060

62 § 1957:59

75 §1 mom. 1979:169

75§ 2 mom. 1953:400

punkt 1 av anvisningarna till 50§ 1987:1303.

 Senaste lydelse 1986:1304.

' Lydelse enligt prop. 1989/90:62.                                                      131


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

lopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annoriedes än på gmnd av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigs­skadeersättning till sjömän om icke ersättningen gmndas på förvärvsin­komst av 6000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på gmnd av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på gmnd av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på gmnd av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på gmnd av ansvarighetsförsäkring enligt gmnder som fast­ställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på gmnd av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på jordbmksfastighei, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 mom., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörel­se;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på gmnd av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan  sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på gmnd av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på gmnd av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen gmndas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), intematbi-drag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndig­het meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbild­ning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd

132


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för memtgifter för resor som enligt 3 kap.7 a § samma lag eller enligt 3 kap.5 d § lagen om arbetsskadeförsäkring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala me­del till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;

bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid forsla tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt­ningsår inte överstiger 5000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36§3mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20§ lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpel­skatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna ränta som enligt bestämmelserna

i 37§ 8mom. c) och d) taxerings- i   3   kap.   23 §   4   och   5   lagen

lagen (1956:623) inte redovisas i (1990:00) om självdeklaration och

kontrolluppgift om sådan ränta för kontrolluppgifter inte redovisas i

den skattskyldige under ett beskatt- kontrolluppgift om sådan ränta för

ningsår sammanlagt inte uppgår till den skattskyldige under ett beskatt-

500 kronor.                 ningsår sammanlagt inte uppgår till

500 kronor. Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbmkare, skogs-

133


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

brukare, yrkesfiskare, renskötare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

28 §"

Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor;

värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkter, som förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga hushållsmed­lemmars räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört rörelseidkarens hushåll, så ock av annan förmån som i rörelsen kommit honom tillgodo.

Ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnytt­jande av materiella eller immateriella tillgångar är att anse såsom intäkt av rörelse, såvitt inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av fastighet eller av tjänst.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas likaledes som intäkt av rörelse.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

Vederiag, som arbetsgivare erhållit för att han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse, räknas som intäkt av rörelsen.

Redovisar arbetsgivare enligt   Redovisar arbetsgivare enligt
lagen (1967:531) om tryggande av
lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. pensions-
pensionsutfästelse m.m. pensions­
skuld under mbriken Avsatt till
skuld under rubriken Avsatt lill
pensioner i sin balansräkning, skall
pensioner i sin balansräkning, skall
han enligt 30 § 2 mom. taxerings-
han enligt 2 kap. 23 § lagen
lagen (1956:623), under den sär-
(1990:00) om självdeklaration och
skilda undermbriken Avdragsgilla
kontrolluppgifter, under den sär-
pensionsåtaganden, redovisa vad
skilda undermbriken Avdragsgilla
som avser sådana pensionsåtagan-
pensionsåtaganden, redovisa vad
den för vilkas tryggande avdrags-
söm avser sådana pensionsåtagan-
rätt föreligger enligt punkt 2 d jäm-
den för vilkas tryggande avdrags­
fört med punkt 2e av anvisningar-
rätt föreligger enligt punkt 2 d jäm­
na till 29 § denna lag. Är vad som
fört med punkt 2e av anvisningar-
sålunda skall redovisas mindre än
na till 29 § denna lag. Är vad som
motsvarande belopp vid utgången
sålunda skall redovisas mindre än
av föregående beskattningsår, räk-
motsvarande belopp vid utgången
nas skillnaden som intäkt av rörel-
av föregående beskattningsår, räk-
se. Finns disponibla pensionsmedel
nas skillnaden som intäkt av rörel-
vid utgången av beskattningsåret,
se. Finns disponibla pensionsmedel
får nyssnämnda intäkt dock beräk-
vid utgången av beskattningsåret,
nas lägst till summan av avdragsgill
får nyssnämnda intäkt dock beräk-
avsättning under året till pensions-
nas lägst till summan av avdragsgill
stiftelse och avdragsgill avgift un-
avsättning under året till pensions-

" Paragrafen erhöll sin nuvarande beteckning och lydelse genom 1984:1060.     134


 


Nuvarande lydelse

der året för pensionsförsäkring — varvid dock beaktas endast avsätt­ning eller avgift avseende pensions­åtaganden som redovisas under särskild underrubrik — samt en tiondel av disponibla pensionsme­del vid utgången av närmast föregå­ende beskattningsår. Räknas dispo­nibla pensionsmedel som intäkt en­ligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild un­derrubrik motsvarande vad som så­lunda tagits till beskattning icke räknas som intäkt.


Föreslagen lydelse

stiftelse och avdragsgill avgift un­der året för pensionsförsäkring — varvid dock beaktas endast avsätt­ning eller avgift avseende pensions­åtaganden som redovisas under särskild undermbrik — samt en tiondel av disponibla pensionsme­del vid utgången av närmast föregå­ende beskattningsår. Räknas dispo­nibla pensionsmedel som intäkt en­ligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild un­dermbrik motsvarande vad som så­lunda tagits till beskattning icke räknas som intäkt.


Prop. 1989/90:74


Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt av rörelse det beskattningsår då rörelsen upphörde. Går arbets­givare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponib­la pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då beslutet om likvida­tion fattades eller skiftet ägde mm.

Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskatt­ningsårets ingång under särskild underrubrik jämte förmögenheten i pen­sionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid beskattningsårets utgång minskat med arbetsgi­varens pensionsreserv vid beskattningsårets utgång för sådant pensions­åtagande i den mån det ej är tryggat genom pensionsförsäkring jämte vid sistnämnda tidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.

49 f


Därest delägarna i boet efter avli­den person, som vid dödsfallet va­rit här i riket bosatt, levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvud­sakligen beroende av dödsboets in­komst, må dödsboet efter tax­eringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställ­ning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter laxeringsåret, läns­rättens beprövande kunna för sena­re beskattningsår än det, då döds­fallet inträffade, tillerkännas kom­munalt grundavdrag med samma belopp,  som  den  avlidne  skulle


Om delägarna i boet efter en avli­den person, som vid dödsfallet va­rit bosatt här i riket, levt i oskift bo och varit för sitt uppehälle huvud­sakligen beroende av dödsboets in­komst, kan dödsboet för senare be­skattningsår än det, då dödsfallet inträffade, få kommunalt grundav­drag med samma belopp, som den avlidne skulle ha fått om han fortfa­rande levt.

(Se vidare anvisningarna.)


 


 Senaste lydelse 1979:169.


135


 


Nuvarande lydelse

hava åtnjutit i avdrag, därest han fortfarande levt.

(Se vidare anvisningarna.)


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


50 § 2 mom. För fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den be­skattningsbara inkomsten skall anges i helt hundratal kronor, så att över­skjutande belopp, som inte uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Har den skattskyldiges skatteför­måga under beskattningsåret varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra när­stående än barn, för vilka den skatt­skyldige varit berättigad tid allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, får den skaltskyldiges taxerade inkomst minskas, fömtom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett ef­ter omständighetema avpassat be­lopp, dock högst 10000 kronor. Har skattskyldig på gmnd av jämk­ning vid beräkning av sjömansskatt fått avdrag för nedsatt skatteförmå­ga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgetts.

Finnes skallskyldigs skatteförmå­ga under beskattningsåret hava va­rit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra när­stående än barn, för vilka den skatt­skyldige ägt tillgodonjula allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställ­ning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, läns­rättens beprövande den skattskyldi­ges taxerade inkomst minskas, för­utom med kommunalt gmndav-drag, med ytterligare ett efter om­ständigheterna avpassat belopp, dock högst 10000 kronor. Har skattskyldig på gmnd av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åt­njutit avdrag för nedsatt skatteför­måga, skall avdrag, som avses i det­ta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum) är den skattskyldige berättigad till avdrag för nedsatt skatteföråga.

Även skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folk­pension, är — om särskilda omständigheter icke föranleda annat — berät­tigad till avdrag för nedsatt skatteförmåga.


Vad i andra stycket sägs angå­ende tid och ordning för särskild framställning om avdrag saml an­gående minskning av avdraget med belopp, varmed jämkning erhållits vid   beräkning   av   sjömansskatt.


Vad i andra stycket sägs om minskning av avdraget med be­lopp, varmed jämkning erhållits vid beräkning av sjömansskatt, skall också tillämpas i fråga om av­drag    enligt    tredje    och    fjärde


 


* Senaste lydelse 1986:1113.


136


 


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse styckena.

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avdrag enligt tredje och fjärde styckena.

Vad härefter återstår avmndas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.


Prop. 1989/90:74


Anvisningar till 29 §


2. d. Redovisar arbetsgivare en­ligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pen­sionsskuld under mbriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning och är vad som enligt 2 kap. 23 § lagen (1990:00) om självdeklara­tion och kontrolluppgifter skall re­dovisas under den särskilda under­mbriken Avdragsgilla pensionsåta­ganden och avser sådana pensions­åtaganden för vilkas tryggande av­dragsrätt föreligger enligt bestäm­melserna i e större än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, får han avdrag för skillnaden mellan de båda belop­pen.

4. Skattskyldig kan efter yrkande medges rätt att tills vidare få av­drag för värdeminskning av sina in­ventarier enligt reglerna i denna an­visningspunkt om räkenskaps­enlig avskrivning. Som fömtsätt­ning för detta gäller

2. d. Redovisar arbetsgivare en­ligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. pen­sionsskuld under mbriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning och är vad som enligt 30 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623) skall re­dovisas under den särskilda under­mbriken Avdragsgilla pensionsåta­ganden och avser sådana pensions­åtaganden för vilkas tryggande av­dragsrätt föreligger enligt bestäm­melserna i e större än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, får han avdrag för skillnaden mellan de båda belop­pen.

4.* Skattskyldig kan efter yrkan­de hos taxeringsnämnd eller, om be­svär har anförts, hos länsrätt med­ges rätt att tills vidare få avdrag för värdeminskning av sina inventarier enligt reglema i denna anvisnings­punkt om räkenskapsenlig av­skrivning. Som fömtsättning för detta gäller

a) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut;

b) att avdraget motsvarar avskrivningen i räkenskapema;

c) att tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas skattemäs­siga restvärde;

d)  att inventariema och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i
den skattskyldiges räkenskaper och i företedd utredning att trygghet före­
ligger att vinster vid avyttring av tillgångarna inte undgår beskattning;
samt

e)  att - om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast
föregående räkenskapsåret — det bokförda värdet av inventarierna före
avskrivning beslämts med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga
restvärde vid beskattningsårets ingång.

Som anskaffningsvärde för inventarier skall anses, då inventarierna har


 Senaste lydelse 1976:1099. " Senaste lydelse 1985:1017.


137


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga utgiften för deras anskaffande och, då inventarierna har förvärvats på annat sätt, deras marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Dock skall följan­de iakttas. Har inventarierna ingått i en rörelse, som den skattskyldige har förvärvat på annat sätt än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, som an­skaffningsvärde för inventarierna anses det för den tidigare ägaren gällan­de skattemässiga restvärdet. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodo­räkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obehörig förmån i beskattningsavse­ende åt någon av dem, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, skall som anskaff­ningsvärde anses den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget. Detta skall gälla även när investeringsreserv e. d. tagits i anspråk för anskaffning av inventarier under beskattningsåret.

Avdrag för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30 procent för år räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och anskaffnings­värdet på sådana under beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde rörelsen. Vad nu sagts gäller oavsett när under beskattningsåret inventarierna har anskaffats.

Har inventarier, som har anskaffats före beskattningsårets ingång, avytt­rats under beskattningsåret eller har den skattskyldige rätt till försäkrings­ersättning för inventarier, som har gått förlorade under beskattningsåret, medges ett särskilt avdrag med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäkten. Avdraget får dock inte överstiga underlaget för beräkning av avdrag enligt fjärde stycket. Har den skattskyldige fått avdrag som nu sagts skall nämnda underlag faststäl­las till motsvarande lägre belopp.

Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift för inventarier berott på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur, som väntas bli endast tillfällig, eller av annan liknande om­ständighet, medges för det beskattningsår, vamnder inventarierna har anskaffats, avdrag för sådant överpris eller sådan memtgift. Om avdrag som nu sagts har medgivits, skall avdrag enligt bestämmelserna i fjärde stycket beräknas på därefter återstående del av anskaffningsvärdet.

Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras för att det bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång tillhörde rörelsen, sedan från detta värde har avräknats en beräk­nad åriig avskrivning av 20 procent. Visar den skattskyldige att inventari­ernas verkliga värde understiger även ett sålunda beräknat värde, medges avdrag för den ytterligare avskrivning som motiveras av detta.

Då inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, avyttras, förioras eller utrangeras under samma år, medges avdrag för anskaffnings­värdet. Med avyttring likställs att inventarier tas ut ur rörelsen för att tillföras annan förvärvskälla eller för att användas för annat ändamål. Av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 28 § framgår att belopp, som erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet skall tas upp som intäkt av rörelse.

Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna än

138


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1989/90:74

han får dra av vid taxeringen, föranleder inte detta att det värde, på vilket räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskjutande belop­pet får i stället, sedan taxeringen i fråga har blivit slutligt avgjord, dras av genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år, räknat från och med beskattningsåret efter det under vilket avskrivningen i fråg verkställdes.

Den omständigheten att vid tillämpning av bestämmelserna ovan av­drag vid beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt räken­skaperna utgör inte hinder för skattskyldig att efter övergång lill räken­skapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskapema tillgodogöra sig avdrag för sådana avskrivningar, som har gjorts i räkenskapema före övergången men inte har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år.

Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgodo­räknats större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än enligt räkenska­perna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan inventarier­nas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det belopp, varmed inventariernas skattemässiga restvärde understiger det bokförda värdet, tas upp som skattepliktig intäkt under det första beskattningsår, för vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller, eller, om den skattskyldige begär det, med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.

till                                                                      33 §
3.' Har skattskyldig i sin tjänst
3. Har skattskyldig i sin tjänst
verkställt resor som varit förenade
verkställt resor som varit förenade
med övernattning ulom den vanli-
med övemattning utom den vanli­
ga verksamhetsorten, äger han rätt
ga verksamhetsorten, äger han rätt
att åtnjuta avdrag icke blott för
atl åtnjuta avdrag icke blott för
kostnaden för själva resan utan
kostnaden för själva resan utan
jämväl för den ökning i levnads-
jämväl för den ökning i levnads­
kostnaden, som den skattskyldige
kostnaden, som den skattskyldige
kan hava fått vidkännas på den
kan hava fått vidkännas på den
grund, att han vistats utom sin van-
gmnd, att han vistats utom sin van­
liga verksamhetsort, såsom för ho-
liga verksamhetsort, såsom för ho­
tellrum, ökad kostnad för t"oda osv.
tellmm, ökad kostnad för föda osv.
Därest i tjänst, som avses i punkt 4
Därest i tjänst, som avses i punkt 4
andra stycket av anvisningarna till
andra stycket av anvisningama till
32 §, anvisats särskild ersättning för
32 §, anvisats särskild ersättning för
kostnaderna, får avdrag dock icke
kostnaderna, får avdrag dock icke
äga mm. 77ava jämlikt 25§ första
äga mm. Har enligt 2 kap. 14 § 3
stycket 3 taxeringslagen trakta-
lagen (1990:00) om självdeklara-
mentsersättningår och andra ersätt-
tion och kontrolluppgifter trakta­
ningar icke upptagits såsom intäkt,
mentsersättningar och andra ersätt-
må ej heller de emot ersättningarna
ningar icke upptagits såsom intäkt,
svarande kostnaderna avdragas.
må ej heller de emot ersättningama

svarande kostnadema avdragas.

1 första stycket avsedd ökning i levnadskostnaden skall, där den skatt­skyldige inte visar större ökning, anses ha uppgått till ett belopp motsva­rande den ersättning som av arbetsgivaren utgivits för kostnadens täckan­de (traktamente), dock högst till belopp som i enlighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden.

' Senaste lydelse 1989:1017.                                                            139


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Resan skall anses ha varat det antal dygn som motsvarar antalet övernatt­ningar. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984 — 1991 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads-och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre lid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnads­kostnaden från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning på utrikes ort levnadskostnadsökningen får beräk­nas för varje förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den gmnd, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller anstälning, eller antagit arbete, som skall utföras på annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på gmnd av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att an­skaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skä­ligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranle-des av den skilda bosättningen. Om båda makama äro berättigade till sådant avdrag, skall, där makama ej överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med ett belopp om 1 krona och 20 öre för varje körd kilometer.

till 35 §

3.'° Har egendom avyttrats mot vederlag i form av en livsvarig livränta skall intäkten beräknas till det kapitaliserade värdet av livräntan med tillämpning av tabell III till lagen (1947:577) om statlig förmögenhets­skatt. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död bestäms kapitalvärdet efter den äldstes levnads­ålder. Skall livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Har i överlåtelseavtalet överenskommits att livräntan skall utgå livsva­rigt, dock högst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av

'" Senaste lydelse 1984:498.                                                             140


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


tabell II till lagen om statlig förmögenhetsskatt med utgångspunkt i det antal år livräntan högst skall utgå om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är lägre än vad som följer av första stycket. Skall livräntan i stället utgå livsvarigt, dock minst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av tabell II till nämnda lag om det belopp som framkom­mer vid en sådan beräkning är högre än vad som följer av första stycket.


Upphör en livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom fem år från utgången av det år skattskyldighet inträdde på grund av avyttringen får som intäkt i stäl­let för vad som anges i första och andra styckena tas upp det sam­manlagda livräntebelopp som ut­gått om intäkten därmed blir lägre. Ifad som nu sagts får talan JÖras ge­nom besvär i särskild ordning inom fem år efter taxeringsåret om sådan ändring av taxeringen som föranleds av dödsfallet. Motsvarande rätt till­kommer la.xeringsintendent som för talan tid den skaltskyldiges JÖrmån. 1.fråga om besvär som här avses gäl­ler 103 och 104 §§ taxeringslagen (1956:623) i tillämpliga delar


Upphör en livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom fem år från utgången av det år skattskyldighet inträdde på gmnd av avyttringen får som intäkt i stäl­let för vad som anges i första och andra styckena tas upp det sam­manlagda livräntebelopp som ut­gått om intäkten därmed blir lägre.


 


Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser i 3 § tillämpas dock vid 1991 års taxering i fråga om sådana skattskyldiga som har ett räkenskapsår som går ut under januari eller februari 1991.


141


 


13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1933:395) om ersättningsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1933:395) om ersättningsskatt'

dels att 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 4, 6, 7 och 8 §§ skall ha följande lydelse.


Prop. 1989/90:74


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Fråga om taxering till ersätt­ningsskatt prövas av den skatte­myndighet som skall taxera företa­get till statlig inkomstskatt.

Taxeringsbeslut skall meddelas senast andra året efter det år, då företaget rätteligen skulle ha tax­erats till statlig inkomstskatt för sin inkomst under det i 1 § avsedda verksamhetsåret.

4f

Fråga om taxering till ersätt­ningsskatt prövas, efter framställ­ning Jrån länsskattemyndighet, av den länsrätt, som har att upptaga besvär rörande företagets taxering till statlig inkomst- och förmögen­hetsskatt.

Framstädning om taxering skall ske hos länsrätten senast andra året efter det år, då företaget rätteligen skolat taxeras till statlig inkomst-och förmögenhetsskatt för sin in­komst under det i 1 § avsedda verk­samhetsåret.



Därest efter anförda besvär eller el­jest företagslaxering till statlig inkomst- och JÖrmögenhetsskatl ändrats eller sådan taxering blivit fö­relag påJÖrd, skall på därom fram­ställt yrkande, i den mån förhållan­dena därtid föranleda, tillika vidta­gas ändring i verkställd taxering till ersättningsskatt eller sådan taxering påjÖras företaget

7§'


Andras taxeringen till statlig in­komstskatt skall skallemyndigheten besluta om den ändring av taxering till ersättningsskatt som föranleds härav.


 


Därest företaget före augusti må­nads utgång året efter det, då ersätt­ningsskatt påförts företaget, till delägarna utdelar sålunda beskattat belopp, må restitution ske av därå belöpande ersättningsskatt. Dylik restitution beslutas av länsrätt, som i 4§ sägs, och verkslälles av läns­skaltemyndigheten. Tid länsrätten ställd ansökan om sådan restitution skall senast den 1 september vara inkommen till rättens kansli.


Om företaget före augusti må­nads utgång året efter det, då ersätt­ningsskatt påförts företaget, ut­delar det beskattade beloppet till delägarna, skall därpå belöpande ersättningsskatt betalas tillbaka. Beslut om återbetalning fattas av den skattemyndighet som taxerat företagel tid ersättningsskatt. Ansö­kan om återbetalning skall ha kom­mit in till skallemyndigheten senast den 1 september.


 


' Senaste lydelse av lagens rubrik 1984:1077.  Senaste lydelse 1986:1305. ' Senaste lydelse 1986:1305.


142


 


Nuvarande lyddse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

Vid bedömande av frågan, humvida utdelningen avsett genom ersätt­ningsskatt beskattat belopp, skall iakttagas, att senare intjänad vinst, i den mån den ej använts för lagstadgad avsättning till reservfond eller för erforderlig avsättning till på vinsten belöpande skatter, skall anses utdelad före tidigare intjänad vinst.

Å medel, som / enlighet med vad       På belopp, som betalas tillbaka, ovan sagts restitueras, utgår ej rän-     utgår inte ränta, ta.

8§ Med iakttagande av  vad ovan        I övrigt gäller för taxering till stadgats skola taxeringslagens be-     ersättningsskatt       taxeringslagens stämmelser om taxering tid statlig    (1990:00) bestämmelser i tillämpli-inkomst- och förmögenhetsskatt i     ga delar, tillämpliga delar lända tid efterrät­telse med avseende å taxering till ersättningsskatt.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid taxering till ersättningsskatt för belopp som hade kunnat delas ut under verksamhetsår för vilket taxering till statlig inkomstskatt skall ske år 1991 eller senare.

143


 


14 Förslag till                                                 Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt'

dels att i 17 §, 22 § 2 mom., 26 och 44 §§, 52 § 1 mom., 52 a och 53 §§, 55 § 2, 4 och 6 mom., 56, 59, 60, 61, 61 a och 62 §§, 64 § 2 mom. samt 70 § ordet "länsskattemyndighel" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form,

dels att 67 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

61 f

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom vite till­hållas att fullgöra vad enligt denna lag åligger honom, dock ej såvitt avser gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhålla den, som uppgivit dödsbo, alt med ed fasta riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång må åläggas jämväl deläga­re, efterlevande make eller efterlevande sambo, som ej uppgivit boet, ävensom annan som med boet tagit befattning.

Bestämmelserna   i   123 §   tax-        Vite får inte föreläggas staten,

eringslagen (1956:623) skall tilläm- kommun eller tjänsteman i tjän.s-

pas vid vitesföreläggande enligt den-        len.
na lag.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av

lagens mbrik 1974:857

17§ 1987:1206

22§2mom. 1986:1306

26§ 1986:1306

44§ 1986:1306

52§1 mom. 1986:1306

52 a §1986:1306

53§ 1986:1306

55§2mom. 1986:1306

55§4mom. 1986:1306

55§6mom. 1986:1306

56§ 1986:1306

59§ 1987:1206

60§ 1986:1306

61 § 1986:1306

61 a §1986:1306

62§ 1986:1306

64§2mom. 1986:1306

70 § 1986:1306.

 Senaste lydelse 1987:1206.                                                                              144


 


15 Förslag till                                                 Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1946:324) om skogsvårdsav­gift' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lyddse

2f Skogsvårdsavgiften är för varje beskattningsår 8 promille av skogs-bmksvärdet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv må­nader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattnings­året, skall underlaget för avgiften jämkas med hänsyn härtill.

Skogsvårdsavgift utgår i helt antal kronor. A vgiftsbeloppet avrundas lid närmast lägre krontal.

3§' Vad som föreskrivs i 15 § 2 mom.        I fråga om förfarandet för att be-första stycket lagen (1947:576) om    stämma underlaget JÖr skogsvårds-statlig inkomstskatt om ansvarighet    avgift   gäller   bestämmelserna   i för sådan skatt gäller också beträf-     taxeringslagen (1990:00). fande skogsvårdsavgifl.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens mbrik 1975:185  Senaste lydelse 1986:491.

Senaste lydelse 1986:491.                                                              145

10   Riksdagen 1989/90. I samt. Nr 74


 


16 Förslag till                                                 Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statiig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst­skatt'

dels att IO b §, 13 §, 14 § 2 mom. samt 15 § skall upphöra att gälla,

dels att mbriken närmast före 13 § skall utgå,

dels att 2§ 4 mom., 7§ 5 mom., 9§ 2 mom. och 10 § 5 mom. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§ 4 mom. Bestämmelsema i andra —åttonde styckena nedan gäller i fråga om fusioner enligt

1.  14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) under fömtsättning att inget av bolagen bedriver handel med fastigheter eller penningrörelse,

2.  12 kap. I och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar under fömtsättning att ingen av föreningama bedriver handel med fastigheter eller annan penningrörelse än sådan som består i att förvalta medleinmar-nas medel,

3.  11 kap. 1 och 2 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618),

4.  7 kap. 1 och 2 §§ sparbankslagen (1987:619),

5.  10 kap. 1 och 2 §§ föreningsbankslagen (1987:620).

Har lager, fordringar och liknande tillgångar i rörelse hos det övertagan­de företaget tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsav­seende gäller för det överlåtande företaget, skall det övertagande företaget ta upp mellanskillnaden som intäkt.

Har byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium, patent­rätt, hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräk­ning av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet av tillgångens anskaffningsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig.

Har inventarier eller andra till- Har inventarier eller andra till­
gångar som får skrivas av enligt reg-
gångar som får skrivas av enligt reg­
lerna för räkenskapsenlig avskriv-
lerna för räkenskapsenlig avskriv­
ning övertagits och har dessa till-
ning övertagits och har dessa till­
gångar i räkenskaperna tagits upp
gångar i räkenskapema tagits upp
till högre värde än vad som följer
till högre värde än vad som följer
av tredje stycket, får det övertagan-
av tredje stycket, får det övertagan­
de företaget efter yrkande hos tax-
de företaget medges rätt att även
eringsnämnd eller, om besvär har
efter fusionen tillämpa räkenskaps-
anförts, hos länsrätt medges rätt att
enlig avskrivning. Som fömtsätt-
även efter fusionen tilläma räken-
ning gäller att mellanskillnaden tas
skapsenlig avskrivning. Som fömt-
upp som intäkt under det beskatt-
sättning gäller att mellanskillnaden
ningsår då fusionen genomförs el-
tas upp som intäkt under det be-
ler, om företaget begär det, med en

' Senaste lydelse av

lagens mbrik 1974:770

10b§ 1982:416

13§ 1957:60

15§ 1 mom. 1979:171.

Senaste lydelse 1987:1149.                                                              146


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1989/90:74

skattningsår då fusionen genomförs     tredjedel för nämnda beskattnings-eller, om företaget begär det, med     år och vart och ett av de två när­en tredjedel för nämnda beskatt-     mast följande åren. ningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.

Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig.

Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det över­låtande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som motsvarar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget. Avdragsrätten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de förhållanden som gäller vid utgången av beskattningsåret.

Fusionen skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust för något av de deltagande företagen. Avytt­ras tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsföriust upp­kommit anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också vid fusion mellan stadshypoteksför­eningar samt då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag.

Reslituerad, avkortad eller avskriven skatt, som enligt 1 mom. andra stycket skulle ha utgjort skattepliktig intäkt för det överiåtande företaget, skall i stället utgöra skattepliktig intäkt för det övertagande företaget. Vidare får det övertagande företaget avdrag för skatt som skulle ha varit avdragsgill för det överlåtande företaget enligt 4 §. Vad nu sagts gäller också då ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsbolag och det överiåtande bolaget inte tar upp beloppet till beskattning respektive avstår från att yrka avdrag.

Överlåts aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag, ekonomisk för­ening eller utländskt bolag till svenskt företag inom samma koncern, skall — där ej annat följer av bestämmelserna i 35 § 3 mom. åttonde stycket kommunalskattelagen (1928:370) — beskattning av realisationsvinst inte äga rum, om moderföretaget i koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led i annan koncernens verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller an­nan därmed likartad lös egendom. I fall som nu avses skall det företag som övertagit aktien eller andelen anses ha förvärvat den vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällt för det företag som överlåtit aktien eller andelen. Om övrlåtelsen sker till utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från realisa­tionsvinstbeskattningen. Bestämmelserna i detta stycke om beskattning av realisationsvinst tillämpas även i fråga om avdrag för realisationsföriust. Avdrag för realisationsförlust får dock inte i något fall göras på grund av avyttringar av aktier eller andelar till utländskt koncernföretag.

Utskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening en tillgång och skulle vid en försäljning av tillgången köpeskillingen ha varit skatte­pliktig i förvärvskällan, anses bolaget eller föreningen ha åtnjutit skatteplik­tig inkomst som om tillgången sålts till ett pris motsvarande tillgångens verkliga värde vid utskiftningen. Vad nu sagts gäller inte vid utskiftning i samband med sådan fusion som avses i första stycket.

Har aktiebolag eller ekonomisk förening mottagit utdelning i form av
tillgång, för vilken det utdelande företaget vid avyttring skulle ha beräknat
       14-7


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

vinst eller förlust enligt 35 och 36 §§ kommunalskattelagen, och är motta­gande företag frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt 7 § 8 mom., skall skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisations­förlust vid avyttring av tillgången liksom värdeminskningsavdrag beräk­nas som om det utdelande företaget och det mottagande företaget utgjort en skattskyldig.

5 mom. Ideella föreningar som uppfyller i fjärde stycket angivna villkor frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fastighet och rörelse. Sådana föreningar är också frikallade från skattskyldighet för inkomst av fastighet som tillhör föreningen och som har använts på sätt anges i 3 kap. 4§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och för sådan inkomst av fastighet och av rörelse som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete. Övriga inkomster av fastighet, utom inkomster som avses i 7 mom., och av rörelse utgör således i sin helhet skattepliktig inkomst för föreningen.

Inkomst som direkt härrör från föreningens ideella verksamhet, t.ex. hyror som en samlingslokalägande förening uppbär på gmnd av upplåtelse av lokaler för allmännyttigt ändamål, entréavgifter till idrotts- och kultur­evenemang o. d., skall anses ha naturlig anknytning till föreningens ända­mål. Detsamma gäller inkomst av verksamhet som utgör ett direkt led i det ideella arbetet, t. ex. om en naturskyddsförening säljer affischer, märken och böcker för att öka intresset för föreningens verksamhet eller om en handikappförening säljer varor avsedda för handikappade personer. Kravet på naturlig anknytning skall också anses uppfyllt om en förenings kommersiella verksamhet har karaktär av service till medlemmarna och andra som deltar i den ideella verksamheten. Detta får exempelvis anses vara fallet om en idrottsförening i mindre skala säljer förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubblokaler. Inkomst av verksamhet, som inte har annat samband med det ideella arbetet än att den skall finansiera detta, skall däremot anses sakna naturlig anknytning till en förenings allmännyt­tiga ändamål.

Till verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försälj­nings- och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av nykterhetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål att tillhanda­hålla allmänna samlingslokaler. Detsamma gäller verksamhet som består i att en förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i förening­ens samlingslokaler e. d.

En ideell förening är skattebefriad enligt första stycket om

a)  föreningen har till huvudsakligt syfte att — utan begränsning till viss familjs, vissa familjers, föreningens medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen — främja ändamål som anges i 6 mom. eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ända­mål,

b)  föreningen i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamål som anges under a,

c)  föreningen inte vägrar någon inträde som medlem, om inte med

 Senaste lydelse 1987:1149.                                                                              148


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller för­eningens syfte eller annan orsak särskilda skäl motiverar det, samt

d) föreningen bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkast­ningen av föreningens tillgångar.


Länsskattemyndigheten kan efter ansökan medge att förening, som avser att anskaffa fastighet eller an­nan anläggning avsedd för den ide­ella verksamheten, skall kunna an­ses hänförlig under detta moment utan hinder av all föreningen inte uppfyller under Qärde stycket d an­givet villkor. Medgivande av detta slag får avse högst fem beskatt­ningsår i följd och kan förenas med villkor om ställande av säkerhet e. d. för den inkomst- eller förmö­genhetsskatt som enligt sjunde styc­ket kan komma att påföras för­eningen på gmnd av taxering för det eller de beskattningsår med­givandet avser. Beslut i anledning av sådan ansökan får överklagas ge­nom besvär hos riksskatteverket. Besvären skall ha kommit in till riksskatteverket inom en månad från det föreningen fick del av det överklagade beslutet. Beslut av riksskatteverket i fråga som avses här får inte överklagas.


Skattemyndigheten kan efter an­sökan medge att förening, som av­ser att anskaffa fastighet eller an­nan anläggning avsedd för den ide­ella verksamheten, skall kunna an­ses hänförlig under detta moment utan hinder av att föreningen inte uppfyller under Qärde stycket d an­givet villkor. Medgivande av detta slag får avse högst fem beskatt­ningsår i följd och kan förenas med villkor om ställande av säkerhet e.d. för den inkomst- eller förmö­genhetsskatt som enligt sjunde styc­ket kan komma att påföras för­eningen på gmnd av taxering för det eller de beskattningsår med­givandet avser. Beslut i anledning av sådan ansökan får överklagas ge­nom besvär hos riksskatteverket. Besvären skall ha kommit in till riksskatteverket inom en månad från det föreningen fick del av det överklagade beslutet. Beslut av riksskatteverket i fråga som avses här får inte överklagas.


Medgivande enligt föregående stycke får lämnas även då en förening avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller anläggnings­arbeten på en fastighet som bmkas av föreningen.


Har förening inte inom föreskri­ven tid genomfört den investering för vilken medgivande enligt femte eller sjätte stycket lämnats eller har föreningen underlåtit att iaktta an­nat i sådant beslut angivet villkor, skall föreningen taxeras för de be­skattningsår som medgivandet av­sett efter de regler som skulle ha gällt om något medgivande inte hade lämnats. 1 fråga om sådan tax­ering gäller bestämmelsema i 775 och 116% taxeringslagen (1956:623) i tillämpliga delar.


Har förening inte inom föreskri­ven tid genomfört den investering för vilken medgivande enligt femte eller sjätte stycket lämnats eller har föreningen underlåtit att iaktta an­nat i sådant beslut angivet villkor, skall föreningen taxeras för de be­skattningsår som medgivandet avsett efter de regler som skulle ha gällt om något medgivande inte hade lämnats. 1 fråga om sådan taxering gäller bestämmelsema i 4 kap. 19-22 taxeringslagen (7990.0(?) i tillämpliga delar.


 


Det förhållandet, att en ekonomisk förening med stöd av 14 § lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar fått bestå som registrerad förening, utgör inte hinder mot att föreningen vid tillämpning av denna lag behandlas såsom ideell förening.


149


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


Riksskatteverket får, om särskilda skäl föreligger, efter ansökan förklara att förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samar­bete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med förening som avses i första stycket. Sådant beslut får, när omständigheterna ger anledning till det, av riksskatteverket åter­kallas. Beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, får inte överklagas.

2 mom.' För fysisk person, som har varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret, utgörs den beskattningsbara inkoms­ten av den taxerade inkomsten minskad med statligt gmndavdrag.


Har den skattskyldiges skatteför­måga varit väsentligen nedsatt un­der beskattningsåret av sådan an­ledning, som anges i 50 § 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen (1928:370), får den skattskyldiges taxerade in­komst minskas, fömtom med stat­ligt gmndavdrag, med ytterligare avdrag enligt bestämmelserna i nämnda lagmm.

Har den skattskyldiges skatteför­måga varit väsentligen nedsatt un­der beskattningsåret av sådan anled­ning, som anges i 50 § 2 mom. and­ra, tredje eller fjärde stycket kom­munalskattelagen (1928:370), får — efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller om särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxerings­året, länsrättens prövning — den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, fömtom med statligt gmndavdrag, med ytterligare av­drag enligt bestämmelserna i nämn­da lagmm.

Vad härefter återstår avmndas nedåt till helt hundratal kronor och utgör beskattningsbar inkomst.

För förening, som äger rätt till gmndavdrag enligt 8§, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt gmndavdrag.

10§


5 mom.' Underskott av jord­bmksfastighei, annan fastighet som avses i 24 § I mom. kommunalskat­telagen (1928:370) eller rörelse får

—  om den skattskyldige yrkar det

—  avräknas vid beräkning av un­derlag för tilläggsbelopp vid en se­nare taxering, dock högst med be­lopp motsvarande den vid taxering­en fastställda inkomsten av samma förvärvskälla. Avräkning får ske se­nast vid den taxering som sker sjät­te året efter det då taxering för underskottsåret har ägt mm. Av-


5 mom. Underskott av jord­bmksfastighei, annan fastighet som avses i 24 § 1 mom. kommunalskat­telagen (1928:370) eller rörelse får

—  om den skattskyldige yrkar det

—  avräknas vid beräkning av un­derlag för tilläggsbelopp vid en se­nare taxering, dock högst med be­lopp motsvarande den vid taxering­en fastställda inkomsten av samma förvärvskäla. Avräkning får ske se­nast vid den taxering som sker sjät­te året efter det då taxering för underskottsåret har ägt mm. Av-


 


" Senaste lydelse 1986:508. ' Senaste lydelse 1984:1087.


150


 


Nuvarande lydelse

räkningen får fördelas på två eller flera år. Avräkning får ske bara för underskott som har uppkommit under beskattningsår för vilket den skattskyldige enligt 22§ Imom. första stycket 3 eller 4 eller tredje stycket taxeringslagen (1956:623) har varit skyldig att avlämna själv­deklaration och även har fullgjort deklarationsskyldigheten under taxeringsåret. Den skattskyldige skall visa i vad mån rätt till avräk­ning föreligger.


Föreslagen lydelse

räkningen får fördelas på två eller flera år. Avräkning får ske bara för underskott som har uppkommit under beskattningsår för vilket den skattskyldige enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 eller 2 eller tredje stycket eller 8§ första stycket 3 lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter har varit skyldig alt avlämna självdeklaration och även har fullgjort deklarationsskyl­digheten under taxeringsåret. Den skattskyldige skall visa i vad mån rätt till avräkning föreligger.


Prop. 1989/90:74


 


Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.


151


 


17 Förslag till                                                 Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:577) om statlig förmögen­hetsskatt' dels att 11 § 3 mom., 13 § samt 15 § 1 och 2 mom. skall upphöra att gälla, dels att mbriken närmast före 13 § skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

' Senaste lydelse av

lagens mbrik 1974:859

11 §3 mom. 1953:276

13§ 1957:65

15§ Imom. 1979:172.                                                                      152


 


18 Förslag till                                                 Prop. 1989/90:74

Lag (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor'

dels att 11 och 12 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 3, 5, 6 och 10 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjnings­former skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form.

Denna Jag IfådeT i kraft den 30juni 1990 och tillämpas från och med den I januari 1991.

' Senaste lydelse av lagens mbrik 1980:866 3§ 1986:1290 5§ 1986:1290 6 §1986:1290 10§ 1988:418

11§1986:1290

12§1980:866.                                                                                                      I53


 


19 Förslag till                                                 Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan'

dels all i 2 och 4 §§ orden "lokal skattemyndighet" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "skattemyndighet",

dels att i 5 § ordet "beskattningsnämnd" skall bytas ut mot "skattemyn­dighet".

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av

2§ 1967:633

4§ 1967:633

5 §1967:633.                                                                                 154


 


20 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst


Prop. 1989/90:74


Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst'

dels att 6, 9 och 10 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 5 § ordet "länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot "skatte­myndigheten",

dels att 4, 7 och 8 §§ samt anvisningama till 4 § skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


'


Skaltskyldig, som vdl åtnjuta för­månen av skatteberäkning enligt 1 §, har att därom göra ansökan. I fråga om sådan ansökan och beslut i anledning därav skall vad i tax­eringslagen (1956:623) är föreskri­vet om yrkanden och beslut rörande taxering tillämpas, om icke annat följer av bestämmelserna i denna lag.

(Se vidare anvisningarna.)


Skattskyldig får ansöka om skat­teberäkning enligt 1 §. I fråga om sådan ansökan och beslut i anled­ning därav gäder bestämmelserna i lagen (1990:00) om självdeklara­tion och kontrolluppgifter samt tax­eringslagen (1990:00), om inte an­nat följer av denna lag.

(Se vidare anvisningarna.)


 


Har skatteberäkning enligt 1§ skett, men ändras den beskattnings­bara inkomst eller det underlag for tilläggsbelopp varpå skatten har be­räknats genom beslut av länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten, el­ler åsatts den skattskyldige genom sådant beslut eftertaxering tid statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteberäkningen eller förutsätt­ningarna för rätten att komma i åt­njutande därav ändras, skall länsrät­ten vidta den ändring av skattebe­räkningen, vårtid förhållandena kan föranleda.


Andras den beskattningsbara in­komsten eller det underlag för till-lägsbelopp varpå skatten har beräk­nats skall skattemyndigheten be­sluta om den ändring av skatte­beräkningen somföranleds härav.


 


' Senaste lydelse av

lagens mbrik 1974:860

5 §1986:1292

6§ 1979:173

9§ 1983:445

10 § 1974:860.

 Senaste lydelse 1986:1292.

 Senaste lydelse 1983:445.


155


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lyddse


Prop. 1989/90:74


 


sr


Föreligger fömtsättningar för skatteberäkning enligt 1 § först ef­ter meddelandet av sådant beslut av länsrätt, kammarrätt eller rege­ringsrätten, som i 7 § sägs. eller har den beräknade ackumulerade in­komsten höjts genom sådant beslut, äger den skattskyldige inkomma med ansökan enligt 4 § inom ett år från det ifrågavarande beslut med­delades. Detsamma gäller i fråga om beslut som meddelas av tax­eringsnämnd eller av lokal skalle­myndighet enligt 72 a eller 72 b § taxeringslagen (1956:623), om för­utsättningar för skatteberäkning en­ligt 1 § föreligger först efter medde­landet av beslutet.

Äger skattskyldig enligt 99 § tax­eringslagen (1956:623) i särskild ordning anföra besvär hos länsrätt, får han tillika inom där angiven tid inkomma med ansökan enligt 4 §.

Har skatteberäkning enligt 1 § skett och visas att skatteberäkning­en med hänsyn till sedermera fram­komna omständigheter har gmn­dats på oriktiga fömtsättningar, äger vederbörande länsskattemyn­dighet i särskild ordning anföra be­svär rörande skatteberäkningen. Härvid tillämpas bestämmelsema i 103 § taxeringslagen (1956:623). Ny skatteberäkning / anledning av besvär som nu sagts får icke verk-städas med mindre fråga därom prö­vats inom fem år efter utgången av det kalenderår, under vilket den an­sökan, som har föranlett skattebe­räkningen enligt 1 §, har inkomma tid taxeringsnämnden eller länsrät­ten. Har den skattskyldige avlidit, får sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkställas med mind­re fråga därom har prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom har blivit ingiven för regist­rering.


Föreligger fömtsättningar för skatteberäkning enligt 1 § först efter beslut av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol eller har den beräknade ackumulerade inkoms­ten höjts genom sådant beslut, får den skattskyldige komma in med ansökan enligt 4 § inom ett år från det att beslutet meddelades, om inte längre tid för ansökan följer av be­stämmelserna /' taxeringslagen (1990:00).

Har skatteberäkning enligt 1 § skett och visas att skatteberäkning­en med hänsyn till sedermera fram­komna omständigheter har gmn­dats på oriktiga fömtsättningar, ar skattemyndigheten besluta om ny skatteberäkning inom fem år efter utgången av det kalenderår, under vilket den ansökan, som har föran­lett skatteberäkningen enligt 1 § kom in tid skattemyndigheten. Har den skatlskyldige avlidit, får beslut om ny skatteberäkning inte medde­las efter utgången av det andra året efter det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom gelts in för registrering.


 


' Senaste lydelse 1986:1292.


156


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


Anvisningar till 4 §'


Ansökan om skatteberäkning görs hos den taxeringsnämnd, som har all åsätta den skattskyldige tax­ering till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten tas till beskattning. Ansökan bör göras i den skattskyldiges självdeklara­tion. Skattskyldig som icke har kommit in med ansökningshand­ling före utgången av november må­nad under taxeringsåret får göra an­sökan om skatteberäkning hos den länsrätt som har att upptaga besvär rörande den taxering som fömt har sagts. Ansökningshandlingen skall, med undantag för fall som i 8 eller 9 § sägs, före utgången av året efter taxeringsåret ha kommit in tdl lo­kala skattemyndigheten i det fögde­ri där den skattskyldiges hemorts­kommun för det taxeringsår då in­komsten tas till beskattning är belä­gen. Den omständigheten att ansök­ningshandlingen har getts in till en annan taxeringsnämnd eller lokal skaltemyndighet än nu har sagts el­ler tdl en länsskattemyndighet eller en länsrätt, utgör inte hinder för ärendets prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas till den taxeringsnämnd eller lokala skallemyndighet som skall ta emot ansökningen.

Har ansökningshandlingen kom­mit in lid taxeringsnämnd inom fö­reskriven tid men efter utgången av september månad under taxerings­året får taxeringsnämnden, när ärendets särskilda beskaffenhet på­kallar det, genom särskilt beslut överlämna ärendet till den lokala skattemyndigheten för prövning av länsrätten.


Ansökan om skatteberäkning görs hos den skattemyndighet som skall besluta om taxering till statlig in­komstskatt för det taxeringsår, då inkomsten tas till beskattning. An­sökan bör göras i den skattskyldiges självdeklaration.


Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ären­den och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 avse skattemyndighet.


' Senaste lydelse 1986:1292.


157


 


21 Förslag till                                                 Prop. 1989/90:74

Lagom ändring i lagen (1954:40) om särskild fartygsfond

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1954:40) om särskild fartygs­fond'

dels att 10 och 11 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 2, 4 och 12 §§ ordet "länsskattemyndighet" i olika böjningsfor­mer skall bytas ut mot "skattemyndighet" i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av

lagens mbrik 1984:1075

2§ 1986:1308

4§ 1986:1308

10§ 1986:1308

11§ 1984:1075

12§ 1986:1308.                                                                                                  158


 


22 Förslag till                                                 Prop. 1989/90:74

Lagom ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs i fråga om skogskontolagen (1954:142)' dels all i 9a § ordet "länsskattemyndigheten" skall bytas ut mot "skatte­myndigheten", dels att 1 och 5 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lyddse

Vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt kan fysisk person och dödsbo som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst­skatt, på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag, få uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk för medel som sätts in på ett särskilt bankkonto (skogskonto eller skogsskadekonto). Uppskov medges inte delägare i handelsbolag eller i dödsbo, för vilket reglerna om handels­bolag skall tillämpas, för inkomst av bolagets eller dödsboets verksamhet.

Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges endast om storm­fällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse har medfört att mer än en tredjedel av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet och om den skattskyldige med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att den huvudsakliga delen av beskattningsårets skogsintäkter hänför sig till avverkning som nu har sagts.

Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges inte om den skatt­skyldige för det beskattningsår och den förvärvskälla som uppskovet avser också yrkar uppskov för insättning på skogskonto.

Har uppskov för insättning på Har uppskov för insättning på
skogsskadekonto vägrats på grund skogsskadekonto vägrats på gmnd
av att de i andra stycket angivna av att de i andra stycket angivna
villkoren inte varit uppfyllda får villkoren inte varit uppfyllda får
den skattskyldige, när taxeringen den skattskyldige yrami/aV/a yrkan-
har vunnit laga kraft, anföra besvär de om uppskov för insättning på
med yrkande om uppskov för in- skogskonto. Sådan framställning
sättning på skogskonto / särskild skall ha kommit in lill skallemyn-
ordning. Besvären skall ha inkom- digheten inom sex månderyrå« det
mit senast sex månader efter det att all beslut meddelades om atl rätt tid
taxeringen har vunnit laga krafl.
    uppskov för insättning på skogsska-

dekonto inte föreligger, om inte längre lid följer av bestämmelserna i taxeringslagen (1990:00).

Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt föreningsbank.

En skattskyldig får för ett visst beskattningsår och en viss förvärvskälla

göra insättning på endast ett skogskonto eller skogsskadekonto. Har den

skattskyldige i strid mot denna bestämmelse gjort insättning på skogskonto

eller skogsskadekonto i mer än en bank medges uppskov endast för insätl-

. ning på det först öppnade kontot.

' Lagen omtryckt 1982:325.

Senaste lydelse av

lagens mbrik 1975:263

9a § 1988:1520.

- Senaste lydelse 1984:1070.                                                           159


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


5


Uppskov medges endast om de ifrågavarande medlen har betalats in till banken senast den dag som den skattskyldige enligt 34 § tax­eringslagen (1956:623) skall avläm­na allmän självdeklaration.

Har den skattskyldige yrkat upp­skov för insättning på skogskonto med stöd av bestämmelserna i 1 § fjärde stycket skall de medel, som betalats in på skogsskadekontot, anses inbetalade på skogskonto den dag då betalningen på skogsskade­kontot gjordes. I fråga om medel på skogsskadekonto som inte tagits ut när yrkandet om uppskov för in­sättning på skogskontot kom in till rätlen, gäller vad nu sagts dock en­dast om den skattskyldige fört över medlen på skogsskadekontot till skogskonto. Överföring som har skett senare än tio år efter ingången av det år då medlen enligt första stycket senast skall ha betalats in beaktas inte.


Uppskov medges endast om de ifrågavarande medlen har betalats in till banken senast den dag som den skattskyldige enligt lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall avlämna all­män självdeklaration.

Har den skattskyldige yrkat upp­skov för insättning på skogskonto med stöd av bestämmelserna i 1 § fjärde stycket skall de medel, som betalats in på skogsskadekontot, anses inbetalade på skogskonto den dag då betalningen på skogsskade­kontot gjordes. I fråga om medel på skogsskadekonto som inte tagits ut när yrkandet om uppskov för in­sättning på skogskontot kom in till skattemyndigheten, gäller vad nu sagts dock endast om den skattskyl­dige fört över medlen på skogsska­dekontot till skogskonto. Överfö­ring som har skett senare än tio år efter ingången av det det år med­len enligt första stycket senast skall ha betalats in beaktas inte.


Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.


' Senaste lydelse 1988:1520.


160


 


23 Förslag till                                                 Prop. 1989/90:74

Lag om ändring i lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m. m.'

dels att i 2 § orden "taxeringslagen (1956:623)" skall bytas ut mot "taxeringslagen (1990:00),

dels att i 6 § ordet "länsskattemyndighet" skall bytas ut mot "skattemyn­dighet".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

' Senaste lydelse av

lagens mbrik 1986:1309

2 §1986:1309

6 §1986:1309.                                                                               161

11    Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 74


24 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt' dels att i 23 § orden "lokal skattemyndighet" skall bytas ut mot "skatte­myndighet", dels att 10 § 1 mom. samt 19, 25 och 30 §§ skall ha följande lydelse.


Prop. 1989/90:74


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


10§


I m o m. Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att ome­delbart efter mottagandet av debet­sedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma för redaren. Uppvisar sjömannen icke sådan debetsedel, åligger det redaren att från lokal skattemyndighet införskaffa debet­sedeln eller erforderliga uppgifter om dess innehåll.

Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna å debetsedeln för det löpande året an­gående den kolumn, som jämlikt uppbördslagen skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatl.

Har sjöman icke erhållit debetse­del, som nu sagts, eller har redare icke kunnat införskaffa debetsedeln eller erforderliga uppgifter om dess innehåll, må skatteavdrag under ja­nuari och febmari månader ske en­ligt den kolumn som senast tilläm­pats under nästföregående beskatt­ningsår. Om det senare av debetse­del eller på annat sätt tillförlitligen framgår, att avdrag rätteligen bort ske enligt annan kolumn skall det åligga redaren att vid därnäst föl­jande löneavräkning företaga erfor­derlig rättelse. Har skatteavdrag under januari och febmari skett en­ligt kolumn 2 med ledning av debet­sedeln för nästföregående beskatt­ningsår, skall rättelse till kolumn I alltid företagas, om inte debetsedel uppvisas eller om det inte på annat sätt kan utrönas vilken kolumn som


1 mom. Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att ome­delbart efter mottagandet av skatt­sedel på preliminär A-skatl uppvisa densamma för redaren. Uppvisar sjömannen inte sådan skattsedel åligger det redaren alt från skatte­myndighet införskaffa skattsedeln eller erforderliga uppgifter om dess innehåll.

Skatteavdrag skall verkställas med ledning av anteckningarna på skattsedeln för det löpande året an­gående den kolumn, som jämlikt uppbördslagen skall tillämpas vid avdrag för gäldande av preliminär A-skatt.

Har sjöman inte fått skattsedel, som nu sagts, eller har redare inte kunnat införskaffa skattsedeln eller erforderliga uppgifter om dess in­nehåll, r skatteavdrag under janu­ari och febmari månader ske enligt den kolumn som senast tillämpats under nästföregående beskattnings­år. Om det senare av skattsedeln eller på annat sätt tillförlitligen framgår, att avdrag rätteligen bort ske enligt annan kolumn skall det åligga redaren att vid därnäst föl­jande löneavräkning företaga erfor­derlig rättelse. Har skatteavdrag under januari och febmari skett en­ligt kolumn 2 med ledning av skatt­sedeln för nästföregående beskatt­ningsår, skall rättelse till kolumn I alltid företagas, om inte skattsedeln uppvisas eller om det inte på annat sätt kan utrönas vilken kolumn som


 


' Lagen omtryckt 1970:993.

Senaste lydelse av lagens mbrik 1974:777.

 Senaste lydelse 1984:347.


162


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


skall tillämpas. Rättelse skall ske senast vid löneavräkningen för april månad.

Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller be­slut från sjömansskattenämnden el­ler på annat sätt som bestämts av sjömansskattenämnden visa enligt vilken kolumn i sjömansskatteta­bell avdrag skall ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn skall av redaren iakttagas från och med den löneavräkning, som sker näst efter det att beskedet uppvisats för reda­ren.


skall tillämpas. Rättelse skall ske senast vid löneavräkningen för april månad.

Sjömanar också med intyg från skattemyndighet eller beslut från sjömansskattenämnden eller på an­nat sätt som bestämts av sjömans­skattenämnden visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell av­drag skall ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn skall av redaren iakttagas från och med den löneav­räkning, som sker näst efter det att beskedet uppvisats för redaren.


19§'


Redare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid och mantalsskrivningsadress, löne­belopp och skatteavdrags belopp samt, därest sjömannen uppvisat debetsedel å preliminär skatt, num­ret å denna debetsedel.

Jämväl annan redare än i första stycket sägs, som har att verkställa avdrag för sjömansskatt, är skyldig att i enahanda omfattning föra an­teckningar / hänseenden som nyss sagts.

Efter anmaning av riksskattever­ket, länsskattemyndighel eller lokal skattemyndighet åligger det sådan redare, som avses i första eller and­ra stycket, att meddela de upplys­ningar som finnes erforderliga för kontroll av skatteavdrag. Redare skall tidika efter anmaning förete alla handlingar som finnes erforder­liga för sådan kontroll, såsom kon­trakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

För kontroll av att bestämmelser­na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos redare som avses i första eller andra stycket. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket, länsskattemyndig-


Redare, som enligt lag är skyldig att föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid och mantalsskrivningsadress, löne­belopp och skatteavdrags belopp samt, om sjömannen uppvisat skattsedel på preliminär skatt, numret på denna skattsedel.

Åven annan redare än i första stycket sägs, som skad göra avdrag för sjömansskatt, är skyldig att föra anteckningar i samma omfattning.

Efter anmaning av riksskattever­ket eller skattemyndighet åligger det sådan redare, som avses i första eller andra stycket, att meddela de upplysningar som behövs för kon­troll av skatteavdrag. Redare skall också efter anmaning förete alla handlingar som behövs för sådan kontroll, såsom kontrakt, konto­utdrag, räkningar eller kvitton.

För kontroll av att bestämmelser­na om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos redare som avses i första eller andra stycket. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket   eller   skattemyn-


 


' Senaste lydelse 1986:1293.


163


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


het eller lokal skattemyndighet. 1 övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 56 och 58 §§ taxeringslagen (7 956.-623).


dighet. I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestäm­melserna i 3 kap. 8—14§§ tax­eringslagen (7990.00).


25 r


Bestämmelserna i 3 kap. 17 § tax­eringslagen (1990:00) gäller, i till­lämpliga delar i fråga om uppgifter i ansökningar om jämkning av sjö­mansskatt och andra handlingar som har avlämnats eller tillhanda­hållits enligt bestämmelserna i den­na lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Bestämmelsema i 50§ 1 och 3 mom. taxeringslagen (7956.623) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i ansökningar om jämk­ning av sjömansskatt och andra handlingar som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmel­serna i denna lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Uppgift om en sjömans beskattningsbara inkomst enligt denna lag, om den på inkomsten erlagda sjömansskatten samt om den tid inkomsten avser får lämnas ut till enskilda utan hinder av bestämmelserna om sekre­tess.

30 §5

Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 14 §3 mom., 16 § eller 19 § tredje stycket första meningen, eller

underlåter redare, som är skyldig göra avdrag för sjömansskatt, all fullgöra sin skyldighet, eller gör han avdrag med för lågt belopp, eller

fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 §,

kan riksskatteverket och i fall        kan riksskatteverket och i fall som anges i 19 § tredje stycket förs-     som anges i 19 § tredje stycket förs­ta meningen, länsskattemyndighel     ta meningen skattemyndighet före-eller lokal skattemyndighet förelag-     lägga den försumlige lämpligt vite. ga den försumlige lämpligt  vite. Vite får ej bestämmas under 500 kronor

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i lagen (1990:00) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller taxerings­lagen (1990:00) prövas fråga om ut­tagande av den länsrätt som är be­hörig enligt nämnda lagar.

Om uttagande av förelagt vite för­ordnar länsrätten efter anmälan av riksskatteverket, länsskattemyndig­het eller lokal skattemyndighet. Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1956:623) prövas fråga om utta­gande av den länsrätt som är behö­rig enligt nämnda lag.

Bestämmelserna i 83 § andra och fjärde    styckena     uppbördslagen

Bestämmelserna i 83 § andra, fjärde  och femte  styckena  upp-


" Senaste lydelse 1980:1089. ' Senaste lydelse 1986:1293.


164


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:74

bördslagen tillämpas också i fråga     (1953:272) tillämpas också i fråga om vite som avses i denna paragraf     om vite som avses i denna paragraf

Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.

165


 


25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

Härigenom föreskrivs att 7 § 3 mom. lagen (1958:575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.' skall ha följande lydelse.


Prop. 1989/90:74


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


7§


3 m o m. Det åligger överstyrel­sen för ekonomiskt försvar att ut­färda intyg utvisande den lager­mängd, som enligt vad i 1 mom. sägs skall anses utgöra skattskyldigs tvångslager, samt humvida den skattskyldige fullgjort sin lagrings­skyldighet. Sådant intyg skall över­styrelsen senast den 1 april under taxeringsåret tillställa dels den skattskyldige dels ock länsskatte­myndigheten för att överlämnas lill den taxeringsnämnd, som har att la.xera den skattskyldige lid statlig inkomstskatt.


3 m o m. Det åligger överstyrel­sen för ekonomiskt försvar att ut­färda intyg utvisande den lager­mängd, som enligt vad i 1 mom. sägs skall anses utgöra skattskyldigs tvångslager, samt humvida den skattskyldige fullgjort sin lagrings­skyldighet. Sådant intyg skall över­styrelsen senast den 1 april under taxeringsåret tillställa den skatt­skyldige och skattemyndigheten.


Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991.


' Lagen omtryckt 1977:940.

Senaste lydelse av lagens mbrik 1977:940.

 Senaste lydelse 1986:1310.


166


 


26 Förslag till


Prop. 1989/90:74


Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäk­ring' delsatt l-3,5,6,8aoch 10-12 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 13 §, av följande lydelse.


Nuvarande lydelse

För här i riket bosatt eller man­talsskriven försäkrad skall pen­sionsgmndande inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestäm­mas av den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig in­komstskatt eller skulle hava tax­erats till sådan skatt, därest han va­rit bosatt i riket eller icke haft att erlägga sjömansskatt.

Pensionsgmndande inkomst för sjöman, som icke är bosatt eller mantalsskriven i riket, skall be­stämmas av den lokala skattemyn­digheten i Göteborg.

För annan försäkrad än som i första eller andra stycket sägs skall den pensionsgmndande inkomsten bestämmas av den lokala skatte­myndigheten i Stockholm.


Föreslagen lydelse

För här i riket bosatt eller man­talsskriven försäkrad skall pen­sionsgmndande inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestäm­mas av skattemyndigheten i det län den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha tax­erats till sådan skatt, om han varit bosatt i riket eller inte haft att erläg­ga sjömansskatt.

Pensionsgmndande inkomst för sjöman, som inte är bosatt eller mantalsskriven i riket, skall be­stämmas av skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län.

För annan försäkrad än som i första eller andra stycket sägs skall den pensionsgmndande inkomsten bestämmas av skaltemyndigheten i Stockholms län.


2f


Pensionsgmndande inkomst skall, i den mån den utgöres av an­nan inkomst än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den för­säkrades taxering till statlig in­komstskatt eller, såvitt gäller för­säkrad som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 14 § nämnda lag. Vid tax­eringsändring, varom beslut har meddelats av annan än taxerings­nämnden, eller eftertaxering skall


Pensionsgmndande inkomst skall, i den mån den utgörs av an­nan inkomst än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den för­säkrades taxering till statlig in­komstskatt eller, såvitt gäller för­säkrad som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 14 § nämnda lag. Andras ett taxeringsbeslut av förvaltnings­domstol eller — efter utgången av november taxeringsåret — av skatte-


 


' Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse av lagens mbrik 1976:  Senaste lydelse 1984:672.


015.


167


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


verkställd beräkning av pensions­gmndande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller efter­taxeringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst 1 000 kronor.


myndighet, skall verkställd beräk­ning av pensionsgmndande in­komst ändras endast om ändrings­beslutet föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst 1000 kronor.


 


Inkomst av anställning, för vil­ken den försäkrade inte är skatt­skyldig här i riket, skall bestämmas med ledning av särkild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, av­lämnas till den myndighet, som av­ses i 37§ 4mom. första stycket tax­eringslagen (1956:623). I uppgiften skall anges den försäkrades full­ständiga namn, födelsetid och ad­ress ävensom beloppet av den utbe­talade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vi­dare skall i uppgiften anges, huruvi­da den försäkrade åtnjutit skatte­pliktiga naturaförmåner. Ett exem­plar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.


Inkomst av anställning, för vil­ken den försäkrade inte är skatt­skyldig här i riket, skall bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som avses i 3 kap 58 § lagen (1990:00) om självdeklaration och kontroll­uppgifter. I uppgiften skall anges den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress samt beloppet av den utbetalade lönen eller ersätt­ningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften an­ges, om den försäkrade fått skatte­pliktiga naturaförmåner. Ett exem­plar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.


Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Inkomst av anställning, som avses i 11 kap. 2 § första stycket o) lagen om allmän försäkring, skall bestämmas med ledning av uppgift om det värde som den försäkrade tillgodoförts som följd av bidraget. Sådan uppgift skall av arbetsgivaren lämnas

1.  för en försäkrad, som inte är skattskyldig här i riket, i särskild uppgift
enligt första stycket,

2.  för en försäkrad, som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om
sjömansskatt, i redares redovisning enligt 14 § samma lag.


3. för annan försäkrad, i kontroll­uppgift enligt 37§ Imom. tax­eringslagen.


3. för annan försäkrad, i kontroll­uppgift enligt 3 kap. 4§ lagen om självdeklaration och kontrolluppgif­ter.


5§


Efter anmaning av riksförsäk­ringsverket eller lokal skattemyn­dighet åligger det försäkrad och hans arbetsgivare att i den omfatt-


Efter föreläggande av riksförsäk­ringsverket eller skattemyndighet åligger det försäkrad och hans ar­betsgivare att i den omfattning och


 


' Senaste lydelse 1987:1311.


168


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


ning och inom den tid, som i anma­ningen angivits, meddela de upplys­ningar, som finnas erforderliga för beräkning av pensionsgmndande inkomst för den försäkrade.


inom den tid, som angetts i föreläg­gandet, meddela de upplysningar, som behövs för beräkning av pen­sionsgmndande inkomst för den försäkrade.


6r


Den lokala skattemyndigheten skall se till att utredning görs och att den försäkrade bereds tillfälle att yttra sig när det behövs för myndig­hetens beslut.


Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Den försäkrade skad ges tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är onödigt.

I fråga om den försäkrades rätt att få del av uppgifter som har till­förts ärendet genom någon annan än honom själv och få tillfölle att yttra sig över dem gäller bestämmel­serna ;■ 17 § förvaltningslagen (1986:223).


Saf


Den lokala skattemyndigheten skall ompröva sitt beslut när den försäkrade begär det eller skäl an­nars föreligger. Därvid gäller be­stämmelserna i 6§. Underrättelse om det nya beslutet skall sändas till den försäkrade med angivande av skälen för beslutet och möjligheten till omprövning. Sådana beslut får dock inte meddelas efter utgången av november månad under tax­eringsåret. Ett beslut får inte om­prövas om den försäkrade har an­fört besvär över det och särskilda skäl för prövning inte föreligger.


Skattemyndigheten skall om­pröva sitt beslut om den försäkrade begär det eller om det finns andra skäl.

Vid den försäkrade begära om­prövning av ett beslut, skad han göra detta skriftligt. Begäran skad ha kommit in tid skattemyndighe­ten före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Om den försäkrade gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i andra stycket fått kännedom om ett beslut som är tid hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om den pensionsgrundande inkomstens storlek, får han ändå be-


 


" Senaste lydelse 1984:865. 'Senaste lydelse 1984:865.


169


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


gära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut, får ompröv­ningsbeslut som är tid den försäkra­des fördel meddelas före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Ett omprövningsbeslut som är lid nackdel för den försäkrade får inte meddelas efter utgången av året ef­ter taxeringsåret om inte förutsätt­ningar för ändring enligt 7 § förelig­ger

10 r


Handlingar, som har upprättats för beräkning av pensionsgmndan­de inkomst eller som har avlämnats eller tillhandahållits enligt någon bestämmelse i denna lag, får inte tillhandahållas annan tjänsteman än den som för sin befattning bör få del av dessa. Ledamöter i tax­eringsnämnden eller länsrätten får ta del av handlingar som nyss har sagts.

Den som får ta del av sådana handlingar, som avses i första styc­ket, får också ta del av självdeklara­tioner och andra uppgifter eller handlingar som har avlämnats till ledning vid årlig taxering, hand­lingar som har upprättats vid tax­eringskontroll enligt taxeringslagen (1956:623), samt handlingar som har avlämnats till ledning för upp­börd av skatt, om han behöver det för att kunna fullgöra sina skyldig­heter enligt denna lag.


Handlingar, som har upprättats för beräkning av pensionsgmndan­de inkomst eller som har avlämnats eller tillhandahållits enligt någon bestämmelse i denna lag, får inte tillhandahållas annan tjänsteman än den som för sin befattning bör få del av dessa. Ledamöter i skatte­nämnden eller länsrätten får ta del av handlingar som nyss har sagts.

Den som får la del av sådana handlingar, som avses i första styc­ket, får också ta del av självdeklara­tioner och andra uppgifter eller handlingar som har avlämnats till ledning vid årlig taxering, hand­lingar som har upprättats vid tax­eringskontroll enligt taxeringslagen (1990:00), samt handlingar som har avlämnats till ledning för upp­börd av skatt, om han behöver det för att kunna fullgöra sina skyldig­heter enligt denna lag.


11 f


Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna lag får överkla­gas hos länsrätten genom besvär.


Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos läns­rätten av den försäkrade och riksför­säkringsverket.

Överklagande av den försäkrade skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om beslutet har


 


* Senaste lydelse 1986:1311. ' Senaste lydelse 1984:865.


170


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:74


 


Den lokala skattemyndighetens, länsrättens och kammarrättens be­slut får överklagas även av riksför­säkringsverket. Verket får även be­gära ändring enligt 8 a §. Verket får överklaga också till förmån för en enskild part. I ett mål, där en en­skild part överklagar ett beslut hos länsrätt eller kammarrätt, bestäm­mer verket om verket skall vara part i målet. Om verket har beslutat att inte vara part får rätlen ändå före­lägga verket att svara i målet, om det föreligger skäl idl det. Om en enskild part klagar HU kammarrät­ten och verket har varit part i läns-rätlen. är verket alltid motpart i kammarrätten.

Riksförsäkringsverket får överkla­ga ett avgörande av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte har varit part där Om en enskild part klagar över kammarrättens av­görande, är verket alllid motpart i regeringsrätten.

Besvärshandlingen skall, om inte annat följer av femle stycket, ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av del överklagade beslutet eller, om be­svären har anförts av riksförsäk­ringsverket, inom två månader från den  dag då  beslutet  meddelades

Besvär av den försäkrade över den lokala skattemyndighetens beslut beträffande beräkning av pensions­grundande inkomst som meddelats under taxeringsåret skall ha inkom­mit före utgången av februari må­nad året efter taxeringsåret. Inkom­mer den försäkrades besvär efter denna